1. No category

GRÖN 1 – LÖRDAG 13 SEPTEMBER 2014 KL 16.00
MENDELSSOHNS BRÖLLOPSMARSCH
I Hollywoodfilmer sker inget bröllop utan att det spelas Mendelssohns berömda marsch ur Midsommarnattsmusiken. Den är närmast synonymt
med äktenskaplig lycka. Perfekt balans mellan högtravande och optimistism. Och lycklig! På det sätt som bara Mendelssohn kan – lätt, luftig med
rytmisk spänst och en klassisk lyster. Musik att bli glad av även om man inte gifter sig!
DIRIGENT THOMAS DAUSGAARD
SOPRAN 1 & 2 SUSANNA NILSSON
OCH EMELIE THOOR
ÖREBRO KAMMARKÖR
FELIX MENDELSSOHN
(1809–1847)
HEBRIDERNA,
KONSERTUVERTYR OP 26
EN
MIDSOMMARNATTSDRÖM,
KOMPLETT OP. 61
Uvertyr. Allegro di molto
Nr. 1 Scherzo: Allegro vivace
Nr 2. Allegro vivace –
Elfenmarsch
Nr 3. Lied mit Chor: Allegro
ma non troppo”Bunte
Schlangen, zweigezüngt“
Nr 4. Andante – allegro molto
Nr 5. Intermezzo: Allegro
appassionato - allegro
marcato comodo
Nr 6. Allegro
Nr 7 Notturno: Andante
tranquillo
Nr. 8 Andante- allegro molto
Nr 9 Hochzeitmarsch: Allegro
vivace
Nr 10. Allegro Comodo marcia funebre
(Trauermarsch): Andante
commodo
Nr 11 Ein Tanz von Rüpeln:
Allegro di molto
Nr 12. Finale: Allegro di molto
”Bei des Feuers mattem
Flimmern”
Namnet Felix betyder ”lycklig”,
och Felix Mendelssohn var i
många avseenden en lycklig
person. Han föddes i en mycket
förmögen familj, där fadern var
bankir, och farfadern den då
berömde filosofen Moses
Mendelssohn. Det råder ingen
tvekan om att Mendelssohn var
en av musikhistoriens mest
briljanta ynglingar. Han växte
upp, ekonomiskt helt
oberoende, i en skyddad och
uppmuntrande miljö, som son till
en förmögen bankir, i vars hem
konstnärer av alla slag var
välkomna.
Felix var en passionerad
resenär och han lät ofta
intrycken från de främmande
länder han besökte ge avtryck i
hans kompositioner. De
viktigaste exemplen på detta är
de italienska (nr 4) och skotska
(nr 3) symfonierna. Redan som
tjugoåring hade Mendelssohn
för första gången besökt de
brittiska öarna och då gjort
spektakulär succé i London, där
han bland annat dirigerade sin
första orkestersymfoni. Han blev
på stående fot utsedd till
Filharmoniska Sällskapets
hedersmedlem.
Redan då passade han också
på att resa upp till de norra
delarna av öriket, upp mot York,
Durham, Edinburgh och slottsruinen Holyrood, som är så
starkt förknippad med drottning
Mary.
Det är ingen tvekan om att
dessa upplevelser blev
startskottet till hans skotska
symfoni, även om det skulle
dröja tolv år innan detta verk
blev färdigt. Det första
musikaliska resultatet av Skottlands besöket blev istället en
konsertuvertyr från 1830,
inspirerad av ett besök på
Hebriderna, den karga
ögruppen västerut.
Den omedelbara
inspirationskällan var den
forntidsgrotta som brukar kallas
Fingal grottan, och som har sin
enda öppning ut mot havet. Man
når den bara med båt. Grottan
är belägen på basaltön Staffa i
de inre Hebriderna. Den är 70
meter lång, 35 meter hög och
12 meter bred och den är
invändigt uppbyggd av
gigantiska, sexsidiga
basaltpelare. Dessa
lexikonuppgifter kan ge en
prosaisk bakgrund till verket,
men Mendelssohn omsatte sina
överväldigade känslomässiga
intryck i en mycket fantasieggande och ofta spelad musik.
I Storbritannien brukar
Mendelssohns mästerliga
konsertuvertyr spelas under
namnet Fingal’s Cave.
Felix Mendelssohn
komponerade tre pianokonserter, som alla går i moll,
och ytterligare en handfull
kortare verk för piano och
orkester. Redan från mycket
unga år var han en lysande
pianist, och han uruppförde själv
alla tre konserterna.
Hans första pianolärare hade
varit modern, men bara sju år
gammal hade Ludwig Berger,
en elev till Clementi, tagit hand
om hans utbildning som pianist
– och sedan studerade han i
Paris och några veckor för Ignaz
Moscheles hemma i Berlin. Som
tonsättare hade han tagit
intensiva lektioner för Carl
Zelter, och i övningsböckerna
kan man se gossens ytterst
kompetenta övningar i
trippelfugor och dubbel
kontrapunkt.
På söndagseftermiddagarna
hölls regelbundet konserter
hemma hos familjen, och det
var under en sådan föreställning
den trettonårige Felix första
gången spelade (och från pianot
dirigerade) en a-mollkonsert för
piano och stråkorkester – musik
som han senare i livet inte
ägnade något större intresse,
utan betraktade som ett
ungdomligt och onumrerat
försök.
1830 gav sig Mendelssohn ut på
en längre kombinerad
konsertturné och studieresa,
från vilken han inte skulle
komma hem till Berlin förrän två
år senare – då med väskan full
med nya och påbörjade verk.
Bland dessa hittar man Konsert
för piano och orkester nr 1. Han
hade börjat skissa på den i Rom
under hösten, och ungefär
samtidigt som han också
började skissa på såväl tredje
som fjärde symfonierna och på
konsertuvertyren Hebriderna.
Men det hände inte så mycket
med pianokonserten förrän han
på väg hem till Berlin stannade
till i München och där fick höra
den 16-åriga pianisten Delphine
von Schauroth spela med överväldigande virtuositet. Felix
lämnade allt han hade för
händer och fullbordade snabbt
konserten – som han tillägnade
Delphine. Hon var hett förälskad
i Felix och försökte till och med
engagera kungen av Bayern i
att få gifta sig med den
beundrade tonsättaren.
I de lägsta tonåren
komponerade han, bland
mycket annat, tretton symfonier
för stråkorkester, och därpå
följde i rask takt ett flertal solokonserter, kammarmusikverk,
och som konstnärlig höjdpunkt
komponerade sjuttonåringen en
uvertyr inspirerad av
Shakespeares ”En
midsommarnattsdröm”.
Konsertuvertyren, som på ett
genialt sätt fångar dramats
drömska handling, erotiska
stämningar, dramatik, älvalätta
anslag och eleganta
instrumentering dedicerades till
Preussens kronprins.
Han anade säkert inte då att
han många år senare skulle få
anledning att skriva ytterligare
musik till detta trånande drama.
Men kronprinsen hade inte
glömt den stiliga uvertyren, och
när han nu blivit kung Friedrich
Wilhelm IV gav han
Mendelssohn uppdraget att
skriva skådespelsmusik till ett
framförande i Potsdam hösten
1843. Projektet sammanföll med
ett nyvaknat intresse för
Shakespeare i Tyskland.
Vid denna tid höll August
Wilhelm Schlegel som bäst på
att översätta Shakespeares
dramer till tyska, och allra bäst
anses han ha lyckats med just
En midsommarnattsdröm, vars
allegoriska sagomotiv tilltalade
honom särskilt mycket. Liksom
Mendelssohn var han
romantiker på klassisk grund,
och redan den inledande
scenhänvisningen till dramat
leder helt rätt: ”En skog i
närheten av Aten”.
Shakespeares skog är snarare
dungarna och parkerna han
under pojkåren upplevde i
Warwickshire, och Mendelssohn
inspirerades av den privata
parken och trädgården vid
Leipzigstrasse i Berlin. Det
råder ingen tvekan om av
Schlegels och Mendelssohns
samarbete ledde till ett
betydande uppsving av intresset
för Shakespeare i Tyskland.
Det var för att fira kungens
födelsedag som En
midsommarnattsdröm skulle
sättas upp, och ynglingens
uvertyr kom på nytt till
användning tillsammans med all
nykomponerad musik som
behövdes inne i dramat: några
sånger, körsånger och
orkestervinjetter, däribland den
kända bröllopsmarschen, ett
fjärilslätt, skimrande Scherzo
och ett trolskt dunkelt Notturno –
sammanlagt tretton nummer.
Mycket hade hänt under de
sjutton åren sedan uvertyren
skrevs. Mendelssohn hade
bland annat blivit mycket känd
och älskad i England, och han
hade själv besökt såväl
Skottland som ögruppen
Hebriderna. Men det märkliga är
att man inte kan upptäcka
någon större stilistisk skillnad
mellan uvertyren och den långt
senare komponerade
skådespelsmusiken.
Mendelssohn hade en fantastisk
förmåga att leva sig in i
stämningen.
I En midsommarnattsdröm
dominerar älvor och
sagovarelser, och musiken
tolkar på ett fantastiskt sätt den
skira poesin i berättelsen.
Musiken förmår förmedla det
som inte ens Shakespeares ord
kunnat uttrycka.
Stig Jacobsson
Mendelssohn komponerade 13
musikstycken till Shakespeares
pjäs där Scherzo, Intermezzo
och Notturno fungerade som
mellanaktsmusik. Andra
musikaliska episoder av
varierande längd som även
inkluderade avsnitt med kör och
två sopransolister
komponerades för att
understryka texten och
handlingen. Mendelssohn
skapar här helt nya klanger, ett
ny musikaliskt landskap, i sitt
försök att gestalta älvornas värld
och deras möte med
människorna. Allt framförs idag i
pjäsens dramatiska följd så det
kan vara av värde att påminnas
om Shakespeares historia,
sedan varje stycke har sin
tydliga dramatiska betydelse.
Historian är en komedi som
utspelas i Grekland, utanför
Aten. Hermia och Lysander
rymmer in i en skog för att
Hermia ska slippa gifta sig med
Demetrius, som hennes far vill
tvinga henne till. Demetrius
följer efter, så gör även Helena
som i sin tur är förälskad i
Demetrius.
En grupp hantverkare, som
inkluderar karaktären Bottom,
går in i samma skog för att
repetera en pjäs dem önskar
framföra på det förestående
bröllopet mellan Teseus, hertig
av Aten, och Hippolyta.
I skogen bor även älvor med
deras kung och drottning,
Oberon och Titania. Dessa
kommer i bråk med varandra.
Oberon förtrollar Titania så att
hon ska förälska sig i den första
hon ser då hon vaknar. Denna
visar sig vara Bottom som själv
har blivit förtrollad av älvan Puck
så att han nu bär huvudet av en
åsna. Oberon och Puck är
överhuvudtaget frikostiga med
sin magi och förtrollar
människorna i skogen, däribland
Hermia, Lysander och
Demetrius. Under den
förtrollade nattens lopp förälskar
sig snart sagt alla i alla.
När morgonens ljus äntligen
kommer vaknar människorna ur
det som verkar vara en dröm
och nu älskar alla den ”rätta”.
Två par, Hermia-Lysander och
Demetrius-Helena gifter sig nu i
samma bröllop som Teseus och
Hippolyta.
Till sist ställer Puck oss frågan
om inte alltsammans faktiskt var
en dröm, även för publiken.
Nr 1 är Scherzon som kommer
direkt efter akt ett. Denna
föregår helt i dagsljus i
människornas värld. Scherzo
förbereder scenen och oss inför
akt två, älvornas, skogens och
nattens värld.
Grälet Oberon Titania beskrivs i
nr 2 och nr 3 är älvornas
vaggsång för Titania när hon
har blivit förtrollad.
Nr 4 är när kärleks ”saften”
droppas i ögonen på Titania och
Lysander. Violiner och viola
spelar deras tysta och
ensamma melodier.
Nr 5 Intermezzot kommer i
slutet av denna akt då Hermia,
lämnad av den förtrollade
Lysander stiger djupare in i
skogen för att finna honom eller
”döden”. Musiken, som nog var
både märklig och skrämmande
för en publik i 1843 skapar en
stämning av en både farlig och
underlig skog utan att för den
sakens skull vara för allvarlig.
Det är trots allt en komedi vi ser
på. Plötsligt byter musiken
karaktär – in kommer Bottom
och hans kumpaner med en
enkel och vulgär marsch.
I nr 6 blir Bottom förtrollad så att
han får huvudet av en åsna och
Puck skrämmer de fyra
älskanden runt i skogen tills
dem utmattade faller ned i
sömn.
Nr 7 Nocturnen som avslutar akt
tre är en sublim målning av de
sovande i skogen. Puck har
förtrollat alla fyra älskanden i
den sömn ur vilken de ska
vakna, nu förälskad i den rätta.
Första valthornet, omfamnat av
fagotterna, bär melodin och
musiken.
Nr 8 är musiken som spelas då
Oberon ger Tatiana den
Kärlekssaft som väcker henne
ur sin förtrollade sömn och
förenar de båda. Teseus,
Hippolyta och deras följe väcker
de fira andra med jakthorn i
skogen – nu kan alla gifta sig.
Vilket naturligt leder oss till nr 9
- bröllopsmarschen som
avslutar akt fyra och leder rätt in
i akt fem som beskriver själva
bröllopets efterfest.
Nu är vi tillbaka i människornas
värld av ljus och substans och
musiken betonar att det inte
bara är de älskandes bröllop
utan även ett kungligt sådant
mellan Teseus och Hippolyta
Gregor Zubicky
THOMAS DAUSGAARD
Har varit Svenska Kammarorkesterns chefsdirigent sedan 1997. Under denna tid har han även haft samma position
med Danska Radions Symfoniorkester (2004–2011) med vilka han nu innehar titeln som hedersdirigent. Dausgaards
internationella karriär för honom runt hela världen. Han gästdirigerar bland många andra Leipzig Gewandhaus, London
Symphony, Philharmonia, Royal Philharmonic, München Philharmonic, Orchestre Philharmonique de Radio France,
flera BBC orkestrar och symfonikerna i Seattle, Sao Paulo, Toronto, Wien, Sydney, Hong Kong och Houston. Han har
spelat in över 50 CD i en mycket bred repertoar.
Betydelsen av musik för barn och ungdom har hög prioritet och han samarbetar gärna med ungdomsorkestrar samt
unga dirigenter när möjlighet ges. Som Svenska Kammarorkesterns chefdirigent under 16 år har Thomas naturligtvis ett
speciellt engagemang för alla delar av orkesterns verksamhet oavsett om det är samtidsmusik, projekt med barn och
ungdom, själva konsertformen eller utformningen av renoveringen av konserthuset. Genomgående har hans strävan
efter en ständigt högre kvalitet varit en ledstjärna för både hus och orkester. Framför allt har de senaste årens arbete
ägnats åt att utvidga kammarorkesterns repertoar och möjligheter.
Med Svenska Kammarorkestern har han spelat in många kritikerrosade CD där Beethovens kompletta orkesterverk
samt Schubert och Schumanns alla symfonier ingår. Hans turnéer med orkestern inkluderar de främsta konsertsalarna
och festivaler i Europa, Japan och USA och han har dessutom blivit invald i Kungliga Musikaliska Akademin. Thomas är
nyfiken av naturen. Under hans olika konsertresor har detta fört honom till så olika upplevelser som expeditioner djupt
in i Borneos djungler, att vara frivillig lantarbetare i Kina eller att lära sig av keramiker i Japan och urinvånarnas konst i
Australien.
ÖREBRO KAMMARKÖR
Örebro Kammarkör består av ca 40 sångare i åldrarna 20-60 år med olika bakgrund och yrken. Kören är en amatörkör
som sedan starten vuxit fram till en av Sveriges ledande kammarkörer. Kören grundades 1961 av Lennart Spångberg.
Andra som lett kören efter att Lennart slutade 1972 (han återvände dock till kören 1981-1983) är bland andra Solveig
Ågren och Gustaf Sjökvist. 1983 övertog Fred Sjöberg dirigentskapet och har sedan dess varit körens konstnärlige
ledare. Under de dryga 40 år kören verkat har man hunnit med ett stort antal större och mindre produktioner. Bland de
större kan vi räkna: ”Johannespassionen” av Bach (första gången 1964), Bachs ”H-mollmässa”, Bernsteins ”Mass”,
Händels ”Messias”, Brahms ”Ein Deutsches Requiem”, Mendelsohns Elias samt under jubileumsåret 1991 (kören 30 år)
Monteverdis ”Mariavesper” under ledning av professor Eric Ericson,