En blå skatt Thomas Gütebier Gösta Sandbergs textilskatt. Om en privat textilsamling som blivit en offentlig studiesamling. I början av 1980-talet kom jag av en slump över några bitar äkta bengalisk indigo av högsta kvalitet. Indigo är ett färgämne i djupblå toner som utvunnits huvudsakligen från indigobusken (Indigofera tinctoria), med anor från faraonernas Egypten. De flesta känner väl till färgen som idag storindustriellt huvudsakligen tillverkas syntetiskt för färgning av jeanstyger. Den så kallade kypfärgningen av textilier är en fascinerande hobby, speciellt med tanke på indigons enorma utstrålning. Färgämnet i sig är olösligt i vatten men med hjälp av milda kemikalier i varmt vatten får man fram en illaluktande och till färgen oigenkännlig, bubblig soppa vari man lägger tyget. Det lösta färgämnet kan tränga in i fibern. Textilen lyfts upp i luften. Genom syrets inverkan går den kemiska processen, genom en oxidation, nu åt motsatta hållet. Vänster Större indigo-färgade tyger upphängda på rulle. Höger ovan Utdragslådor som besökare öppnar för att studera delar av samlingen. Höger nedan Mönsterikat – instruktionsanordningar med uppspänd ikatvarp. 12 13 Ovan. Batik, verktyg och tillverkningsprocesser i form av miniatyrmodeller. Till höger. Knytbatik i olika tillverkningsstadier. Gösta Sandberg 14 På detta viset slungade jag ett stycke ofärgat men kypbehandlat sidentyg med hjälp av ett kvastskaft i luften och ögonblickligen, som genom ett trollslag, förvandlades silket från den ljusbrun-gröna kypen till ett skimrande blå underverk. Har man gjort detta en gång, så är man fast! Snart började jag intressera mig även för andra typer av textilfärgning och införskaffade aktuell litteratur i ämnet. Gösta Sandberg har i detta sammanhang betytt mycket för mig. Han blev snart min idol när det gäller färgning av garn och textil. Hans pedagogiska och väl skrivna böcker är lättillgängliga och lämpar sig utmärkt för studiecirklar och gör-det-själv-anvisningar. Professor Gösta Sandberg var född 1915 i Östersund. Efter examen i dekorativt måleri vid Slöjdföreningens skola i Göteborg 1940 studerade han vid Valands konstskola i Göteborg. Studierna av reserveringsteknik (batik och ikat) fortsatte han med vid Koninklijk Instituut van de Tropen i Amsterdam och vid textila verkstäder och färgerier på Java i Indonesien. Under 1950-talet kom han att studera perceptiv (se- och uppfattande) färglära för laborator Tryggve Johansson och genomgick ytterligare en utbildning i modern textilfärgning vid Imperial Chemical Industries (ICI) i England. Under omfattande studieresor till Indonesien, Makedonien, Österrike och Schweiz samlade han material, verktyg, batik och ikatvävnader med sina intrikata mönster samt blåtryck. Gösta arbetade med schablonmålning vid Ljungbergs textiltryckeri på 1940 och -50-talet, blev facklärare i perceptiv färglära och textilfärgning vid Konstfackskolan i Stockholm 1959-75, konsult vid Handarbetets vänner 1958–1969, lärare och ledare vid Svenska slöjdföreningens ”färgskola” på Hantverkets folkhögskola i Leksand och vid universitetet i Ljubljana (sommarkurser för arkitekter) under 1960talet, samt konsult vid stora designföretag. Hans egen konstnärliga verksamhet sträckte sig från batik och tygtryck till oljemålningar, intarsia med mera. Gösta genomförde även flera uppmärksammade utställningar som handlade om batik, ikat och andra textila tekniker. Efter Gösta Sandbergs bortgång 1995 fortsatte hans maka i samarbete med svenska kulturinstitutioner att hålla hans verk och kunskaper vid liv och hans samlingar har visat vid stora utställningar. Till exempel 1996 på Nordiska museet, Stockholm, ”Blåtryck och röda kattuner”. Gösta var medlem av den internationella sammanslutningen The Society of Dyers and Colourists. Gösta Sandberg var som ni förstår en passionerad textilsamlare. Hans samling består av mer än 1500 föremål, batik, ikat, blåtryck, redskap som tjanting, blocktrycksstämplar, batikstämplar, tillkomstserier av batik och ikat för att förstå processen, färgprover, en del skandinavisk textil, ett stort urval av folklig makedonsk textilkonst samt ett rikhaltigt bibliotek om färgning och tygtryck. Samlingen förtjänade ett bättre öde än att hamna i mörka, otillgängliga källarmagasin. Genom änkan och dödsboets försorg tog Världskulturmuseet i Göteborg emot den och uppfyllde Göstas önskemål om att skapa en studiesamling. På uppdrag 15 av museet har Rebecka Karlsdotter och textilkonservator Anna Stow katalogiserat alla föremål utöver dem som Gösta hann beskriva och gjort dem permanent tillgängliga i Världskulturmuseets magasin. Intresserade läsare vill jag rekommendera att besöka samlingen och känna på alla dessa vackra tyger och se på föremålen. Ta kontakt med intendent Adriana Muños på tel 031-63 27 82 för bokning av tid samt beskrivning om hur man tar sig till museets magasin. Gösta Sandberg har skrivit ett stort antal böcker i ämnet varav jag här för vetgiriga läsare vill rekommendera några: Batik, 1972 Batik – handboken, 1978, med Jan Sisefsky Växtfärgning, 1982, med Jan Sisefsky Ikat, 1984 Indigo, 1986. Samtliga titlar är utgivna av Norstedts förlag. Faktaunderlaget är delvis hämtat från Världskulturmuseets hemsida Carlotta -– Databasen för museisamlingar. Batik och knytet tyg (stadium efter infärgning). Mönsterikat samt färgprov.