Rapport från Stockholmsmästerskapet 2013
Rond 1
Det känns som om våren kommer med denna turnering. Ljuset och värmen är äntligen på väg att
återvända och nästa rond spelas endast två dagar före vårdagjämningen!
Årets upplaga har samlat 44 deltagare, som kämpar om mästerskapet. I toppen ser vi GM Lars
Karlsson, Jan Peter Palmblad, Lennart Evertsson, Anders Owen Jansson och Tomas Fors. Ytterligare
sex spelare har minst 2000, och de vill säkert också blanda sig i leken.
I första ronden lottas som bekant den övre halvan (enligt LASK-tal) mot den nedre, och systemet
förväntar sig segrar för de högre rankade. Detta slår dock sällan in till 100 %, och i denna inledningsrond blev det faktiskt en hel del smällar.
På bord 1, till att börja med, satt Lars Karlsson, SK Rockaden (2459) – som nyss vann Compo Cup –
som vit mot Rickard Wiberg, SK Rockaden (1891). Det märkliga är att ingen av spelarna hade koll på
vem som skulle ha vit respektive svart. Karlsson var lottad som svart men satte sig på den vita sidan
av brädet och vice versa! Sveriges Schackförbunds nya regler säger i punkt 7.2: ”Om ett parti har
börjat med ombytta färger ska det fortsätta, såvida inte domaren bestämmer annorlunda.” Domaren
bestämde inte annorlunda, och sannolikt hade det heller ingen större betydelse för resultatet, men
ändå … Karlsson, som spelar det mesta i öppningsväg, valde denna dag dubbel-fianchetto: 1.c4 Sf6
2.g3 e6 3.Sf3 g6 4.b3 Lg7 5.Lb2 0–0 6.Lg2 c5 7.0–0 Sc6 8.d4 d5 9.dxc5 dxc4 10.Dc1 cxb3 11.axb3
9r+lwq-trk+0
9zpp+-+pvlp0
9-+n+psnp+0
9+-zP-+-+-0
9-+-+-+-+0
9+P+-+NzP-0
9-vL-+PzPLzP0
9tRNwQ-+RmK-0
xiiiiiiiiy
Här flyttade Wiberg damen med 11…Dc7, men den står bättre på e7. Även 11…Sd5 och 11…a5 är
tänkbara alternativ. Spelet fortsatte 12.Sc3 Ld7, men bättre är 12…Sd5 eller De7. Vidare kom 13.Sb5
Db8 14.Sd6 Dc7 15.Se5 Sd5. Här bör svart slå på e5 och sedan följa upp med Lc6. Efter 16.Sxd7 Dxd7
17.Lxg7 Kxg7 18.Td1 De7 19.Lxd5 exd5 20.Db2+ gick svart fel med 20…d4?. Det rätta är 20…f6
21.Txd5 med stor fördel för vit. Karlsson släppte inte greppet och i följande ställning …
9R+-+-+-+0
9+-zP-+pmkp0
9-+-+-+-+0
9+-zP-+p+-0
9-+r+-+-+0
9zp-+-+-zP-0
9-+-+-zP-zP0
9+-+-+-mK-0
xiiiiiiiiy
… efter 34.c6–c7, fick svart ge sig.
På bord 2 spelades partiet Jan Peter Palmblad, Kungstornet (2234)–Kim Kleimert, Södra SASS
(1841). Det startade med 1.e4 d5 2.exd5 Sf6 3.c4 e6 4.dxe6 Lxe6 5.d4 Lb4+ 6.Ld2 De7 7.Lxb4 Dxb4+
8.Sd2 Dxb2 och Kleimert höll spelet bra uppe. Palmblad hade viss fördel då och då, men ingen
avgörande. Efter 28…Kd6 var ställningen följande:
9-+-+-+-+0
9+-+-+-zpp0
9-+Lmkpsn-+0
9+-sn-+-+-0
9-+P+-zP-+0
9+-+pmKN+-0
9-+-+-+PzP0
9+-+-+-+-0
xiiiiiiiiy
Palmblad valde 29.La8 men hade här en chans att förbättra ställningen med 29.Se5 g5 30.g3 gxf4+
31.gxf4, och vit står bättre. Efter ytterligare ett tiotal drag var ställningen denna:
9-+-+-+-+0
9+-+-mk-+p0
9-+-+-+p+0
9+-snLsn-zP-0
9-+P+-+-+0
9+-+pmKN+P0
9-+-+-+-+0
9+-+-+-+-0
xiiiiiiiiy
Svart kan fortfarande kämpa om poängen, men Palmblads ihärdiga spel kostade mycken tid för
Kleimert, och när han utförde 38…Kd6 gick tiden samtidigt ut.
På bord 3 hade Christer Larsson, Stockholms SS (1814) vit mot Lennart Evertsson, Kungstornet
(2219). Larsson inledde som han oftast gör med 1.f4. Här är 1…d5 ett vanligt svar, och även 1…e5
spelas emellanåt, ofta med fortsättningen 2.fxe5 d6. Evertsson spelade dock 1…d6 och fortsatte i
energisk stil. Det hela tog slut redan efter svarts 24…La4:
9-+-+rtrk+0
9zppwq-+-+p0
9-+-zp-zpp+0
9+-+-+-vl-0
9l+pzP-+P+0
9+-zP-+-+P0
9PzP-+N+-wQ0
9+K+R+LtR-0
xiiiiiiiiy
Inför kvalitetsförlust och dålig koordination mellan sina pjäser fann Larsson det bättre att spara
krafterna till framtida partier.
Bord 4 hade Anders Owen Jansson, Sollentuna SK (2196) på den vita sidan av brädet och Per-Ove
Lindström, Bollmora SK (1795) på den svarta. Man gick in i en av huvudvarianterna i Kungsindiskt:
1.Sf3 Sf6 2.c4 g6 3.Sc3 Lg7 4.e4 d6 5.d4 0–0 6.Le2 e5 7.Le3 Sc6 8.d5 Se7 9.Sd2 10.b4 f5 11.f3 12.Lf2
g5?!. Vit har hunnit relativt långt på damflygeln, och det är därför något för tidigt att redan söka
motspel på kungsflygeln. Ett bondedrag på den västra sidan (12…c5, 12…b6 eller 12…a5) är att
föredra. Owen Jansson fortsatte lugnt och målmedvetet med 13.c5 Sf6 14.Sc4, och nu drog svart
14…Se8, men även här är ett bondedrag på damflygeln nödvändigt, till exempel 14…b6 eller 14…a6,
och vits fördel är ännu inte alltför betydande, även om den är tydlig. Efter ytterligare 15.0–0 Tf6
16.b5 b6 17.cxb6 axb6 18.a4 var man framme vid denna ställning:
9r+lwqn+k+0
9+-zp-sn-vlp0
9-zp-zp-tr-+0
9+P+Pzp-zp-0
9P+N+Pzp-+0
9+-sN-+P+-0
9-+-+LvLPzP0
9tR-+Q+RmK-0
xiiiiiiiiy
Svart försökte nu slugga sig fram med 18…h5?, men vit står för bra på damflygeln och hinner därmed
före. 19.a5 bxa5 20.Sxa5 Tg6 21.Db3 Tb8. Det minst onda är 21…Ld7, men det är redan för sent:
22.Sc6 Lxc6 23.dxc6+ Kf8 24.Lc4, och svart står eländigt. Partiet avslutades efter 22.Sc6 Sxc6
23.dxc6+ Le6 24.Lc4 Lxc4 25.Dxc4+ Kh7 26.Sd5 Sf6 27.b6 Sxd5 28.exd5, när svart insåg det lönlösa i
att fortsätta:
9-tr-wq-+-+0
9+-zp-+-vlk0
9-zPPzp-+r+0
9+-+Pzp-zpp0
9-+Q+-zp-+0
9+-+-+P+-0
9-+-+-vLPzP0
9tR-+-+RmK-0
xiiiiiiiiy
Vit bryter igenom avgörande, medan svart inte har kommit någonvart på kungsflygeln.
På bord 5 kom den första sensationen: Felix Tuomainen, SK Rockaden (1790) som vit mot Tomas
Fors, Södra SASS (2141). 350 poängs rating-skillnad borde visa sig i spelet, men Tuomainen spelade
solitt i ett Nimzoindiskt parti. Spelarna kom ganska snabbt in i ett tornslutspel, och efter 28.fxe3 var
ställningen denna:
9-+r+-+k+0
9zpR+p+-zpp0
9-+p+p+-+0
9zP-zP-+-+-0
9-+-+-+-+0
9+-+-zP-+P0
9-+-+-+P+0
9+-+-+-mK-0
xiiiiiiiiy
Här förhastade sig Fors med 28…d6? i stället för att försöka sig på motspel med 28…a6 29.Txd7 Tb8
30.Ta7 Tb5 31.Txa6 Txc5 32.Ta7 Tc2 33.Te7 Ta2 34.Txe6 Txa5 35.Txc6 Ta2 etc. Ack, ja – dessa
tornslutspel! Efter 29.cxd6 Td8 30.d7 gjorde Fors ännu en liten miss …
9-+-tr-+k+0
9zpR+P+-zpp0
9-+p+p+-+0
9zP-+-+-+-0
9-+-+-+-+0
9+-+-zP-+P0
9-+-+-+P+0
9+-+-+-mK-0
xiiiiiiiiy
… med 30…Kf8, men efter 30…a6 31.Ta7 c5 32.Kf2 c4 33.Ke2 Kf7 34.Kd2 Ke7 35.Txa6 vinner sannolikt
vit i alla fall. Tuomainen spelade nu hem partiet säkert: 31.Txa7 Ke7 32.a6 c5 33.Tb7 c4 34.Kf2 c3
35.Ke2 c2 36.Kd2 Kd6 37.Kxc2 Kc6 38.Kd3 Kd5 39.Kc3 och svart hade inget bra svar längre.
Gustavo Luna, Hässelby SK (2062) besegrade programenligt Thomas Axelsson, SK Rockaden (1776)
på bord 6 utan större åthävor.
Bord 7 bjöd på kampen Karl-Gustav Sjölund, Wasa SK (1776) som vit mot Peter Carlsten,
Stockholms SS (2059). Man inledde med 1.e4 d6 2.d4 Sf6 3.Sc3 e5 4.dxe5 dxe5 5.Dxd8+ Kxd8, och
hamnade så småningom i ett dubbelt springarslutspel, där vit slarvade i tidsnöden:
9-+-+-+-+0
9+-zp-mk-zp-0
9-+n+-sn-zp0
9+-+-zp-+P0
9-zP-+-+-+0
9zP-+K+N+-0
9-+-+N+-+0
9+-+-+-+-0
xiiiiiiiiy
I stället för 35.Sg3 med minimal fördel för svart spelade Sjölund 35.b5??, vilket förstås besvarades
med 35…e4+, och så kunde spelarna förflytta sig till analysrummet.
Per Isaksson, Stockholm SS (2059) spelade med de vita pjäserna stabilt ned den oftast alltför snabbspelande Peter Silins, SK Rockaden (1768) på bord 8.
På bord 9 smällde det igen. Dick Viklund, Stockholms SS (1752) lyckades som vit slå Lennarth
Eriksson, Hässelby SK (2051). Inledningsdragen blev 1.e4 d6 2.d4 Sf6 3.Sc3 g6 4.Sf3 c6 5.Ld3 Lg7 6.h3
b5 7.e5 dxe5 8.dxe5 Sd5
9rsnlwqk+-tr0
9zp-+-zppvlp0
9-+p+-+p+0
9+p+nzP-+-0
9-+-+-+-+0
9+-sNL+N+P0
9PzPP+-zPP+0
9tR-vLQmK-+R0
xiiiiiiiiy
Här knep vit en bonde med 9.Sxb5 cxb5 10.Lxb5+ och svart måste enligt datorn spela 10…Kf8 11.c4
Lb7 12.0–0 med spelbar ställning för bonden. Svart gick i stället in i 10…Ld7? 11.Dxd5 Da5+ 12.Ld2
Dxb5 13.Dxa8 Lc6 14.Dxa7 Lxf3 15.gxf3 Dxe5+ 16.De3 Dxb2 17.0–0 0–0 18.Tab1 Dxc2 19.a3
9-sn-+-trk+0
9+-+-zppvlp0
9-+-+-+p+0
9+-+-+-+-0
9-+-+-+-+0
9zP-+-wQP+P0
9-+qvL-zP-+0
9+R+-+RmK-0
xiiiiiiiiy
Man spelade runt med damerna i drygt 15 drag, men till slut blev det dambyte och med ren kvalitet
under gav svart slaget förlorat i 36:e. Bland annat tog det för lång tid innan Sb8 kom ut ur stallet.
Martin Gunnäs, Wasa SK (2000) vann på bord 10 sitt parti mot klubbkamraten Ingvar Gundersen,
Wasa SK (1730).
Bord 11 visade den tredje skrällen i och med att Mikael Helin, Stockholms SS (1730) körde över
klubbkollegan Peter Lindblom, Stockholms SS (1991) i ett slutspel, där Helin hade springare, löpare
och 4 bönder mot Lindbloms torn och bonde.
Partiet på bord 12 med Christer Nilsson, Stockholms SS (1991) som vit mot Bo Franzén, Södra SASS
(1721) gick som det skulle – vit vann. Nilsson var synnerligen effektiv när han fick chansen efter 1.e4
e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 Sf6 5.0–0 Le7 6.Te1 b5 7.Lb3 0–0 8.d4 d6 9.c3 Lg4 10.d5 Sa5 11.Lc2 c5
12.Sbd2 Db6 13.Sf1
9r+-+-trk+0
9+-+-vlpzpp0
9pwq-zp-sn-+0
9snpzpPzp-+-0
9-+-+P+l+0
9+-zP-+N+-0
9PzPL+-zPPzP0
9tR-vLQtRNmK-0
xiiiiiiiiy
Franzén dristade sig här till 13…Sxe4? i stället för att nöja sig med 13…Ld7, 13…Dc7 eller 13…Tfe8.
Han hade givetvis en uträkning med det, men Nilsson såg längre: Txe4 f5 15.Txg4! fxg4 16.Sg5 Lxg5
17.Lxg5 Tae8 18.Dxg4 och vit har löparparet för torn, vilket ofta är fördel för löparna. 18…Db7 19.Le4
Man kunde också tänka sig 19.Se5 för att bjuda in alla till festen, men vit planerar att spela upp
tornet till tredje raden och då spärrar springaren vägen till kungsflygeln. 19…Df7 20.Dh4 (hot och
försvar på samma gång) h6 21.Td1 Sc4 22.b3 Sb6 23.Td3 Sd7 24.Tf3 Sf6 25.Lxf6 gxf6 26.Tg3+, och
partiet är över.
På bordet med olyckstalet 13 kom nästa smäll för den ene spelaren. Christer Johansson, Bollmora
SK (1712) hade vit mot Jakob Bergström, Kungstornet (1983). Man startade med Leningrad-varianten
i Holländskt, där svarts tidiga Dd8–e8 besvarades med Sc3–d5 och hot mot c7. Svart bytte med Sxd5
cxd5, men den dubbelbonden är inte svag. Den håller några viktiga fält i centrum och hindrar svarts
aktivitet där. Svart sökte dock spel på kungsflygeln och till slut kom man till denna ställning …
9-+r+-+k+0
9zp-+lzp-vl-0
9-+-zp-sn-+0
9+-+P+p+q0
9-+-zP-zPpzP0
9+-+-zP-+-0
9P+-+QsNLzP0
9+-+-vLRmK-0
xiiiiiiiiy
… där vit just har spelat 26.Dc2–e2?!. Kiselspelaren håller 26.Db1 som starkare, men svarts svar är
inte heller det bästa. Han spelade 26…Dxh4?! i stället för att gå på med 26…g3 27.Da6 gxf2+ 28.Lxf2
Sg4. Vit behöll kontrollen över spelet och inför avgörande materialförlust gav sig svart i 42:a.
Ytterligare en smäll – den femte i denna inledningsrond! – visade sig på bordet därefter, 14. Hans
Rånby, Wasa SK (1982) satt som vit mot Valeri Ivanyuhin, Solna SS (1656). Solnaspelaren visade ingen
respekt för sin högre rankade motståndare utan kämpade sig fram till följande position:
9-+-+-sn-tr0
9+psn-wq-mk-0
9-+p+p+ptr0
9zp-+pzPptR-0
9P+-zP-zP-+0
9+PsN-+-wQ-0
9-+P+-mKL+0
9+-+R+-+-0
xiiiiiiiiy
Här blev Rånby alltför försiktig och spelade 31.Tg1?. Det rätta är att dra damen åt vänster längs
tredje raden till f3, e3 eller d3. Ivanyuhin tog kvalitén med 31…Sh7 32.Lf1 Sxg5 och lite senare …
9-+-+n+-+0
9+p+-+-mk-0
9-+p+p+-+0
9zp-wQpzPqzp-0
9P+-zP-zp-tr0
9+P+-+L+r0
9-+P+NmK-+0
9+-+-+-tR-0
xiiiiiiiiy
… offrade han korrekt tillbaka material med 41…Txf3+, men det kan inte accepteras av vit: 42.Kxf3
(42.Kg2 Dh3 matt) De4+ 43.Kf2 Th2+ 44.Tg2 Txg2+ 45.Kf1 Dxe2 matt, så enda draget är 42.Ke1. Det
är förstås totalkört för vit, men Rånby var artig nog att låta Ivanyuhin sätta matt.
På följande bord var det inga större sensationer utom att tre spelare (Bengt Sjödin, Susanna Berg
och Alexis Dueñas) fick släppa till remi mot den lägre rankade. I övriga partier vann den högre
rankade.
Resultat och lottning kan som vanligt ses på www.chess-results.com. Välj ”SWE” och sedan
”Stockholmsmästerskapet 2013”.
Nästa rond spelas måndagen den 18 mars, klockan 18:00 på Stockholms Schacksalonger, Ringvägen
9 C vid Zinkensdamm. På toppborden ser vi då Rune Evertsson som vit mot Lars Karlsson på bord 1,
Erik Ahlquist som vit mot Jan Peter Palmblad på bord 2, Lennart Evertsson som vit mot Jens Altnäs på
bord 3 och Billy Bast som vit mot Anders Owen Jansson på bord 4. Välkomna!
Robert Spångberg
Stockholms Schackförbund