INBLICK
Från och med i år har Inblick fått en fast redaktion. Vi vill göra
en tidning som är rolig och lätt att läsa och med många
bilder. Det gör vi samtidigt som vi lär oss mer om hur det är
att vara del i just en redaktion och hur det är att göra en
tidning. Tanken är att Inblick ska vara en tidning för och av
oss som bor och arbetar på Solåkrabyn.
Vi har som mål att Inblick ska komma ut fler gånger per år än
tidigare då tidningen har kommit ut en gång per år. Det här
är redaktionens första nummer av Inblick.
Självklart vill vi fortfarande ha in bidrag eller idéer till nästa
nummer som kommer ut till julen. Skicka ditt bidrag eller din
idé till:
[email protected]
eller lämna det till Ulla-Britt Kullbom på Kyleberg
Det går också bra att ringa till Ulla-Britt på telefonnummer
08-551 536 32 om du har några frågor angående tidningen
eller innehållet i den.
Utgiven av
FÖRENINGEN SOLÅKRABYN
151 91 Järna
Nr: 39
INBLICK
Sensommaren 2011
Gemenskap, djur och ett biodynamiskt jordbruk Inblick besöker Solåkrabyn i Stallarholmen Willfried
90 år  En resa till Island Maria arbetar ute och inne
INBLICK 2011
Innehåll i INBLICK
• Vi som arbetar med Inblick
2
• En hälsning från redaktionen
4
• Djuren gör livet äventyrligt
5
• Maria jobbar både ute och inne
6
• Drömmen är en handelsträdgård
8
• En resa till Island
10
• En 90-åring med många berättelser
12
INBLICK 2011
VI SOM ARBETAR MED INBLICK
STINA GULIN
Jag heter Stina Gulin.
Jag är reporter för Inblick.
Jag är 24 år, men blir 25 år den
11 december.
Jag har fem syskon och jag är
äldst.
Mitt favoritdjur är katter. För att
dom är söta.
Min favoritmat är lasagne,
pasta och pizza.
JOHANNA NYBERG
Jag heter Johanna Nyberg.
Jag är medreporter och redaktör för
Inblick.
Jag är 26 år och förutom att jobba
med Inblick går jag också i skolan.
Jag tycker om att vara på landet och
att cykla.
Jag har en liten tax som heter Rut.
2
INBLICK 2011
VI SOM ARBETAR MED INBLICK
DANNE HELLSTEDT
Jag heter Danne Hellstedt och
jag är fotograf för Inblick.
Jag tycker om konst och fotografi.
Jag tar emot beställningsjobb och
då fotograferar jag till andra.
I sommar fyller jag jämnt.
PETER EKVALL
Jag heter Peter Ekvall. I det här
numret av Inblick har jag
berättat om min resa till Island.
Jag är intresserad av väder och
ofattbart höga siffror om svarta
håls täthet.
Min favoritmat är kyckling och
blodpudding. Jag tycker också om
att strö kanel över efterrätter.
3
INBLICK 2011
EN HÄLSNING FRÅN REDAKTIONEN
På bilden ser vi Martin Ekström i orange jacka, Stina i mitten och det är
Karin Broman som står närmast husväggen. Kon heter Gråzon.
En vårdag i slutet av april åkte
Inblicksredaktionen till
Stallarholmen för att besöka
Solåkrabyn där. Vädret var ett
typiskt aprilväder med både sol
och moln. Ibland regnade det
lite.
Där träffade vi Karin Broman,
som är ansvarig för den
dagliga verksamheten. Hon var
vår guide för dagen. Vi åkte till
Solåkrabyn i Stallarholmen för
att interjuva 3 personer.
De vi träffade var Martin, Maria
och Karin. I det här numret av
Inblick kan du läsa intervjuer
med dom. Vi hälsade även på
alla djuren som också bor i
Solåkrabyn i Stallarholmen.
4
Det bor många djur i
Stallarholmen. Vi fick träffa får,
hästar, kor och kaniner. Det var
tur att vi kom dit just i slutet av
april för det hade precis fötts 3
stycken små lamm. Stina fick
hålla i ett av lammen. Det var
bara fem dagar gammalt.
När vi kom fram på
förmiddagen fick vi fika. Vi fick
också lunch där. Eftersom vi var
där en tisdag fick vi soppa. Just
den här tisdagen var det
spenatsoppa med ägghalvor i
som serverades.
En hälsning från Stina och
Johanna i redaktionen
INBLICK 2011
DJUREN GÖR LIVET
ÄVENTYRLIGT
På bilden ser vi Inblicks reporter Stina
tillsammans med Karin Broman, Martin
och det lilla lammet som rymde.
M
artin Ekström har jobbat i
Stallarholmen sedan 1997 den
1:a januari. Han har jobbat med
utegruppen sedan 1998. År 2002
eller 2001 köpte Solåkrabyn i
Stallarholmen ladugården och
stallet som dom har nu. Det
gjorde att Solåkrabyn nu har
mark mellan områdena Valla och
Östa.
Det är Martin som är ansvarig
för djuren och för byggnaderna.
Martin är också ansvarig för
att alla maskiner fungerar
som dom ska. Vid högtiderna
så har han ansvar för sång och
musik. När Martin får frågan om
har har varit med om ett stort
äventyr så svarade han att det
mest äventyrliga är djuren. Det
skapar spänning när till
exempel när fåren ska få lamm.
Det har också varit äventyrligt
med korna. Dom var så vilda
förut. Att försöka fånga korna
förr var ungefär lika svårt som
att fånga en älg i skogen.
Nu för tiden är korna slöa och
lata. Dom ligger mest som
adliga damer och vill ha bara
mat. Annars är det lugna gatan.
Vi försöker att undvika stora
äventyr, säger Martin.
Mitt under intervjun rymmer ett
av de små bagglammen och vi
får vara med på ett litet äventyr.
Både Martin och Karin säger att
det var en riktig liten Emil
eftersom lammet var så busigt.
Text: Stina Gulin
Foto: Johanna Nyberg
5
INBLICK 2011
MARIA JOBBAR BÅDE
UTE OCH INNE
6
INBLICK 2011
Maria Lagerström har bott och
arbetat på Solåkrabyn i 11 år.
Hon har jobbat i nästan alla de
olika dagliga verksamheterna.
Nu jobbar hon med 2 jobb.
På förmiddagarna jobbar hon i
matsalen. På eftermiddagarna
kör Maria skottkärra och flyttar
stenar ute i trädgården. Hon sår
och krattar också.
Maria säger att det känns i
kroppen när man jobbar ute och
att hon gillar att köra stenarna i
skottkärran för att hon får
muskler då. Maria berättar
också att hon går i skolan med
SärVux 2 gånger i veckan.
Hennes dröm med arbetet
är att vara både ute och inne,
precis som det är nu.
Nytt för Utegruppen där Maria
arbetar på eftermiddagarna är
att de ska bygga ett kryddland.
Kryddorna är mest till Solåkrabyn
i Stallarholmen, men kanske
kommer kryddorna att säljas till
andra i framtiden?
Text: Stina Gulin
Foto: Johanna Nyberg
7
INBLICK 2011
DRÖMMEN ÄR EN
HANDELSTRÄDGÅRD
8
INBLICK 2011
Karin Broman är ansvarig för
den dagliga verksamheten i
Stallarholmen. Hon beskriver
Stallarholmen som en gren av
trädet Solåkrabyn. Stallarholmen
fyllde 21 år för två år sedan. När
Solåkrabyn i Stallarholmen
skulle skapas var det för många
boende i Järna och då fick bland
annat Bengt Sandberg i uppdrag
att hitta ett nytt ställe. Det var
då dom hittade Stallarholmen.
I början bodde bara tre killar i
gruppbostaden i Stallarholmen.
Stallarholmen har en dröm och
det är att få driva en
handelsträdgård. Det är viktigt
med odlingen , säger Karin.
Dom önskar att samhället
kommer in i verksamheten på
dom villkor som de boende har.
Dom vill också ha fler får och
odla sitt eget foder till djuren.
Just nu odlar dom sitt hö själva.
Deras nästa projekt är att
anlägga en kryddträdgård.
Kryddor är en bra produkt, säger
Karin. Hur mycket kryddor det
blir beror på hur många som
vill köpa kryddorna.Dom skulle
också vilja få i gång ullverkstan
mer professionellt.
också bra saker. Stallarholmen
är ett litet och tryggt samhälle.
Karin berättar att nästan alla
som arbetar i Solåkrabyn i
Stallarholmen är Stallarholmsbor. Hon tror att det är en
styrka. Att verksamheten känns
igen i samhället.
På frågan om vad Karins största
äventyr i Stallarholmen har varit
så svarade hon så här :
” För två år sen åkte hela
verksamheten till Sannagård
utanför Örebro. Vi var där för att
se deras uppsättning av
HuckleBerry Finn. Efter det åt
alla på restaurang tillsammans.”
En annan gång reste dom till
Ungern tillsammans. Det
skapade ett minne att göra en
sådan resa med andra. Sen
berättar Karin att hon tycker att
djuren skapar äventyr i
vardagen.
Något som Karin tycker är
viktigt att berätta är att
höstdansen firar 20 år i år.
Höstdansen är öppen för alla i
Strängnäs kommun. Det skapar
broar mellan olika
verksamheter och det är bra,
säger Karin.
Enligt Karin är det vattnet som är
det bästa med Stallarholmen. Att Text : Stina Gulin
skogen och naturen är så nära är Foto från Stallarholmen
9
INBLICK 2011
EN RESA TILL ISLAND
I april i år åkte en gäng från
Solåkrabyn till Island. Här
berättar Peter Ekvall om resan.
D
en 11:e april åkte jag och Åsa
som arbetar på Alvarsberg till
Island med Henry och Ulf från
Mölnbo, de bor på Malmgården.
Det var en måndagsmorgon och
vi åkte med taxi till
Centralstationen i Stockholm.
Sedan åkte vi buss till Arlanda
flygplats. Där fick vi vänta i
ungefär två timmar och medan
vi väntade åt jag en bakelse
inne på Arlanda.
Efter det gick vi in i planet och
det lyfte mot Island. På planet
serverades det baconkyckling.
Det var en del moln under
flygfärden. Vi landade ett stycke
ifrån Reykjavik och sen åkte vi
bil in i staden. Där fann vi vårt
hotell efter mycket om och men.
10
Vi bodde i ett mindre hotell. När
vi kom fram åt jag kycklingpirog
och drack en läsk.
Dagen efter, på tisdagen, åkte
vi till en gejser, vid Selfoss, och
sen drack vi kaffe där och åt en
blåbärskaka. Efter det åkte vi
vidare till ett vattenfall i
närheten. Det var inte längre än
att man kunde gå dit, kanske
50 meter. När vi sett vattenfallet
åkte vi till Gullfoss där det var en
varmvattenskälla där det kom
upp vatten och värme från
underjorden. Sen åt vi en
isländsk fårsoppa och baguette.
Efter det fick vi kaffe med någon
kaka till igen.
Vi åkte tillbaka till hotellet över
INBLICK 2011
något högland. Vi hade tänkt
åka upp på berget, men mina
skor var för låga.
Onsdagen, den 13:e april var vi
i en bokhandel inne i Reykjavik.
Sen gick vi till en sjö och tänkte
åka till en pizzeria, men det gick
inte så bra. Stranden var så smal
att vi inte kunde ta oss till
pizzerian. Så vi åt inne i
Reykjavik istället. Jag åt en
kycklingpizza med läsk till. Efter
maten gick vi till ett
bibliotek och köpte några vykort.
Jag skrev till min vän Jenny. På
kvällen åkte vi till en restaurang
i en kupol som jag upplevde
liknade Globen i Stockholm. Jag
åt gås, men den var inte så god.
Åsa åt en bit av samma gås. Vi
fick ha efterrätt som tröst. Det
blev glass och sockerkaka med
grädde strödd med kanel och
med kaffe.
Den 14:e april, torsdagen, var
vi vid en lagun och några tänkte
bada där, men det blev häftigt
snöblandat regn så då hoppade
vi över det. Vi åt varmkorv med
bröd istället. Lagunen låg vid
Grindavik rätt nära Reykjavik.
Vi var också i en bokhandel på
torsdagen och jag funderade på
att köpa en bok om Island. Sen
åkte vi hem och packade
väskorna. Vi åt på hotellet på
kvällen. Det blev ris och
kycklingpirog och juice.
På fredagen gick vi upp tidigt,
det var fortfarande dunkelt ute.
Vi åkte till flygplatsen och åt
frukost där. Sen flög vi hem. Det
var strax under noll när vi var
kvar på Island. Det var varmare
när vi vi landade på Arlanda. Vi
hann hem innan det nya
askmolnet dök upp.
Text: Peter Ekwall
Foto: Åsa Johansson
11
INBLICK 2011
EN 90-ÅRING MED
MÅNGA BERÄTTELSER
I år fyllde Willfried 90 år. Han
berättar om flytten till
Sverige från Tyskland, vilket
som är hans favoritdjur och hur
många språk han kan.
Willfried får svara på några
korta frågor och berättar då att
han är högerhänt. Att han inte
har syskon, men några kusiner.
Han berättar vidare att ända
12
sen barnsben har hans favoritdjur varit rådjur. Nu brukar han
se dom gå i trädgården utanför
fönstret i sin lägenhet. Dom går
under äppelträden och äter.
1937 flyttade Willfried från
Tyskland till Sverige. Hitler hade
regering då, men Willfried var
inte flykting. Han var på besök i
Sverige i ett halvår och
INBLICK 2011
sen blev han kvar här, säger han.
Då var han sexton år gammal.
Jag har haft många bra
födelsedagar, säger Willfried. I år
firade han sina 90 år på
Ängsbacken. Han känner sig inte
som andra 90 åringar, berättar
han och skakar lite på huvudet.
Willfried säger att han kände sig
gammal när han fyllde 16 år, men
inte nu längre.
Willfried berättar att det tog sin
tid att lära sig svenska när han
flyttade hit. Förutom svenskan
kan han lite engelska, tyska är
hans moderspråk, lite ryska har
han snappat upp och i skolan
hade han franska. Willfried tycker
att engelskan är bättre än
franskan.
Kort fakta:
Namn: Willfried Finkler,
kallas ibland för Wille av
boende och personal på
Ängsbacken där han bor
Född: i Bremen, Tyskland
den19:e februari 1921. Bor
nu på Solåkrabyn i Yttejärna
Ett lite komiskt minne som
Willfried har var när han cyklade
på en gumma som hette
Pettersson. Willfried hade varit
och handlat och när han skulle
cykla förbi gumman så gick hon
rakt ut i vägen.
I stället för att köra i diket körde
Willfried på gumman.
Gumman Pettersson fick åka till
Att kunna många språk har varit sjukhuset och Willfried
bra då Willfried har rest mycket
åkte dit och hälsade på henne.
genom åren. Bland annat har
Han fick åka till polisen också
han har rest till Tyskland,
och berätta vad som hade hänt.
Schweiz, Island, England och
Polisen kallades för Ankar, säger
Frankrike. Paris var vackert, säger Willfried och skrattar lite.
Willfried.
Senare samma dag fick
Willfried sitt första svenska pass.
Sedan berättar han att han har
spelat fiol och även klinkat en del Förutom att Willfried cyklade
på piano någon gång ibland. När mycket förr hade han också en
han lyssnar på musik blir det lite moped, men den sålde han för
allt möjligt.
att kunna köpa en teve.
Willfried berättar att han har
många minnen från när han var
hemma i Tyskland och reste.
Text : Stina Gulin och
Johanna Nyberg
Foto: Danne Hellstedt
13