Karlstads Hembygdsblad Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem MA J 2 0 1 2 Familjen Flintstone har semester från TV- rutan, men vad gör väl det, när Irene Wadelius kan rita Flinta så fint i sanden. Detta på Barnens Dags egen koloni, vid Grässjön i Sunnemo sommaren 1962. Där stojade och lekte 50 Karlstadsbarn i åldern 7-11år och njöt av den härliga miljön för de pengar, som Karlstads Barnens Dag hade tagit in på gungorna och karusellen. Foto : VF-arkiv Lennart Fernqvist SIDA 2 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 Program 2012 Teaterresa 27 juni Den 27 juni kl 15.30 reser vi från Norrstrandskyrkan till Rottnerosladan. Där informeras vi av Västanå Teater kl 17.00 och kl 18.00 får vi njuta av deras föreställning MISANTROPEN av Molière i regi av Leif Stinnerbom. Bussresa och teaterbiljett 420:Anmälan till Gunnar Johansson 054-185035 eller C-G Tollesby 054-525734 senast den 15 juni. Till hösten kommer Arne Söderberg tillbaka med sina antikkurser Mer detaljer om tid, form och plats återkommer vi till i septembernumret. Klaraborgsträffarna Höstens Klaraborgsträffar räknar vi med att ha i oktober, november och december. Om program och tider läser du mer om i septembernumret av Hembygdsbladet. Höstens övriga program såsom Höstmötet, Studiebesöken, Adventsgudstjänsten och Julmarknaden återkommer vi till i Hembygdsbladet i september och november. Glöm inte anmäla dig till Per-Åke Fredriksson 054-562611 om du vill vara med att forska och berätta om stadsdelen Sundsta Glöm inte att besöka vår hemsida Där du får fortlöpande information om vår verksamhet Spara sidan. Nästa nummer i september Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D SIDA 3 Ordföranden har ordet Nu närmar vi oss slutet på vårsäsongen som liksom tidigare varit omfattande och intressant. Efter uppehåll med bokutgivningen under 2011 gav vi ut en ny stadsdelsbok – Kvarnberget – i mars månad. Det blev en mycket innehållsrik bok som rönt stor efterfrågan. Vi har nu givit ut sju böcker och ett häfte under de senaste sex åren. En prestation av våra duktiga medlemmar i studiecirklarna. Ett arbete som är värd all uppskattning och beröm. Vi har också flyttat från Slussvaktsstugan till Klaraborg med våra uppskattade Torsdagsträffar – en lyckosam förändring. Nu återstår endast vårgudstjänsten i Acksjöns kapell med kyrkkaffe i Gammelgården samt vårresan till Nora (har redan ägt rum när Ni läser detta). Till teaterresan Västanåteater den 27 juni finns fortfarande platser. Hoppas nu på en varm och skön sommar som ger oss avkoppling och rekreation inför hösten. Själv har jag och hustru Gunilla flyttat söderut till vårt sköna Hammarö. Vill önska alla medlemmar en riktigt skön sommar! Väl mött till hösten igen. Carl-Göran Tollesby Till sist… Kal och Osborn sitter på en bänk vid Järntorget och pokulerar. Kal — Ja sa till verkarn igår att antingen får han ge mig löneförhöjning eller slutar jag. Hur gick det då, undrade Osborn Kal — Jo då, vi kompromissa. Han gav mig ingen löneförhöjning och jag slutar inte. Krönika Plötsligt, en solig och varm dag i slutet av februari när jag satt på balkongen, slog det mig att för första gången på 30 år har jag ingen trädgård. Det kändes ledsamt men också skönt att slippa allt arbete som en trädgård för med sig. Mina vänner tröstade med att jag faktiskt har en balkong. Den innehåller i dagsläget tre större amplar med gula penséer, fyra krukor med pelargoner, en urgammal piedestal i plåt med en stor kruka innehållande en Bägarranka och en vas med tulpaner som trivs alldeles utmärkt i balkongens temperatur. Vi får också plats med ett litet bord och två bekväma stolar. Men jag undrar hur det blir när sommarblommorna kommer! Över Gruvlyckan kommer flyttfåglarna på sin färd norrut. Detta fenomen har jag tidigare sett från Skoghallsvägen vid färd till och från Dingelsundet. De tar alltså samma rutt varje år och i mitten av mars kom det hundratals sångsvanar och den 11 april började tranorna komma. Imponerande stora plogar med 30-50 fåglar i varje och ljudet är sannerligen en hälsning till våren. Persienner är inte något jag tidigare har funderat så mycket på men i vår lägenhet har vi 12 stycken. Det måste ha varit en guldgruva för försäljare när Gruvlyckan byggdes och alla skulle ha moderna persienner. Jag iakttager från balkongen att vissa aldrig drar upp utan lever sitt liv bakom och en del drar ner på kvällen trots ingen insyn och drar upp på morgonen. De kan också innebära en signal som när min mamma hastigt avled en augustidag 1991 och grannarna som satt ute i trädgården och drack eftermiddagskaffe konstaterade att persiennen i köket inte var uppdragen. Så kan det vara. Hörde förresten på stan att Lennart Fernqvist har fått en utmärkelse av Värmlands Idrottshistoriska Sällskap och att en välkänd formgivare på Romstad, inbiten kattälskare, har skaffat en hund så jag måste cykla dit och höra hur hon egentligen mår. Monica Gustafsson SIDA 4 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 JAG MINNS DET SOM IGÅR Minnen från uppväxttiden på Knappstads gård Från dikesgrävning på Knappstad ser vi här Simon Olsson mellan drängarna Paul Ryd och Frank Larsson Mina föräldrar Signe och Simon Olsson kom båda från lantbrukarhem i Segerstad. I samband med giftermålet 1923 köpte de Knappstads gård. Vad de då inte visste var att ägorna om våren var översvämningsdrabbade samt att det fanns vägglöss i bostadshuset. På vårarna kunde de ro med eka över gärdena och även fiska där. Naturligtvis fick de svåra år. En invallningsförening bildades och grävandet påbörjades 1931. Mina föräldrar arbetade som lantbrukare fram till våren 1950, då gården blev utarrenderad. Mina bröder Bertil f 1924, Allan f 1925 och Tore f 1927 samt jag född 1932 såg alla dagens ljus hemma i sovrummet på första våningen i Knappstad. Min äldste bror Bertil och hans fru Märtha övertog gården 1981 och de bor fortfarande kvar där. När de hemma började tala om att jag skulle börja skolan ville jag inte alls höra på detta utan sa att jag skulle gömma mig i skogen. Detta glömde jag tydligen och gick snällt med på att gå i skolan. Skolstarten skedde på Tjäderskolan och första dagen var mamma med mig till uppropet hos fröken Rut Kullander. Andra dagen skulle jag klara mig själv. Skolbussen gick från Knappstads anhalt till Tjäderskolan, så den åkte jag med. Fortfarande går det tåg till Skoghall – men sedan länge enbart godståg. Däremot på 20, 30 och 40-talen även persontrafik. Resor in till stan för att hälsa på morföräldrarna Karl och Anna Andersson på Klaraborgsgatan 8 skedde som regel med tåget vid 12-tiden från Knappstads anhalt till Karlstads Centralstation och ca kl 15 gick det sedan ett tåg i andra riktningen och detta var nog enda möjligheten att åka tåg fram och åter samma dag. Höstterminen 1941 började jag i 3:e klass på nya Västerstrandsskolan. Skoldagen slutade klockan tre och då åkte jag ofta tåg från Våxnäs station. 1947-1949 hade jag på Flickskolan en klasskamrat Gun Jansson, som bodde på Mörmo gård i Skoghall. Vägen förbi flygfältet och över Jakobsbergsbron var rätt lång jämfört med att dra cykeln över järnvägsbron mellan Dingelsundet och Vidön, när jag skulle hälsa på Gun. Så naturligtvis hände det, att jag med bultande hjärta tog den Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D SIDA 5 farliga vägen och med långa kliv gick på syllarna på ena brosidan dragande cykeln med mig. För barn, som växte upp på lantgård under 20- och 30-talen, var det alldeles självklart att de skulle hjälpa till med allt arbete på gården efter ålder och förmåga. Jordbruksarbetet var till stor del styrt av årstiderna samt väderleken. Arbetet med djuren däremot var mera lika varje dag året om. Som regel hade vi på Knappstads gård tre ardennerhästar, 15-20 mjölkkor, några kalvar och grisar samt höns och några katter. Alltid när jag kom hem från skolan skulle jag byta till vardagskläder för jag ville inte ha lagårdslukt i skolkläderna. För ut till djuren var det självklart att jag ville gå varje dag. Jordbruksarbetet på den tiden var ett hårt kroppsarbete utan nuvarande maskiner och krävde mycket folk på gårdarna. Som regel hade mamma en piga och pappa minst en dräng anställda till hjälp i arbetet på gården. Minnesanteckningarna är skrivna i februari 2012 av Anita Thorsell Här är min 5:e klass på Västerstrandsskolan 1943-44 med magistern Arvid Henriksson SIDA 6 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 Vem var damastvävaren Carl Gustaf Widlund (1887-1968)? “Den dansande damastvävaren” heter en bok skriven av Berit Eldvik och utgiven på Nordiska Museets förlag 1999. Orsaken till att boken skrevs var att Nordiska Museet år 1968 fick en stor och oväntad gåva. Godsägaren Carl Gustaf Widlund donerade då genom testamente hela sin kvarlåtenskap till museet. Vad som då ingick var alla möbler, all konst, allt silver, smycken, böcker m m. Även ingick hela utrustningen för damastväveriet. Herrgården Trangärdstorp, hans bostad, skänktes lika oväntat bort till Byggnads AB L E Lundberg Vad var då orsaken till dessa oväntade donationer? Jo, under sina sista levnadsår kom han i en allvarlig konflikt med såväl Karlstads som Grava kommuner. Bakgrunden var att han hade en spekulant på gården, byggmästare Lars E Lundberg, som ville köpa den för 3,6 milj. Såväl Karlstads som Grava kommuner sade emellertid nej till affären. Främst uppenbarligen på grund av planerade vägfrågor i området. Han erbjöds istället en ersättning av 1,5 milj av kommunerna, något som tog honom mycket hårt. Detta ledde till att ingenting donerades till varken museet eller någon annan institution i Värmland. Vad var det då, som Värmland och Karlstad gick miste om? Jo, genom det digra material, som museet blev ägare till visade det sig att det på ett enastående sätt belyste utvecklingen av och verksamheten vid det sista stora handväveriet för förstklassigt duktyg i linnedamast. Det utan tvekan bästa som förekommit i vårt land under 1900talet. C G Widlund var starkt traditionsbunden i allt vad han gjorde. Han kan sägas ha varit den sista länken i en lång traditionskedja bakåt till 1700- och 1800talens yrkesvävare vid linnemanufakturer och damastverkstäder. Han blev därför mycket betydelsefull för sin tid. Något som också på senare tid uppmärksammats mycket förtjänstfullt. Hans arbeten är idag mycket attraktiva och förekommer ej sällan på de stora kvalitetsauktionerna i Stockholm. Den 4:e januari 1921 tillträdde C G Widlund Tranjerdstorps herrgård. Huvudbyggnaden var ett stort vitt trähus i två våningar med sadeltak belagt med svart skiffer. Byggnaden uppförd 1791 innehöll 13 rum. Herrgården inredde han med utsökta antikviteter inköpta mestadels utomlands och då särskilt i Frankrike, hans favoritland. Vad hände då med gården? Jo, Lundberg planerade ett småhusområde runt herrgården. Kommunen gick emot byggplanerna. Ingenting hände. Huset förföll. Tidigt på pingstmorgonen 1976 brann huvudbyggnaden ned utan någon känd orsak. I den inledningsvis nämnda boken finns mycket uttömmande uppgifter om honom som person och hur och på vilket sätt han vävde sina Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 linnedamastarbeten. Jag skall därför ej behandla dessa områden här förutom följande. Bokens namn refererar till hans dubbelnatur. Han kan sägas ha fört ett dubbelliv. Han var ett “oäkta” barn från enkla förhållanden i Göteborg, sedermera upptagen av den förmögne grosshandlaren Widlund i Örebro. Han var homosexuell, vilket måste hemlighållas. Han ville leva ett ståndsmässigt liv i Karlstad och umgås med Karlstads societet. Därför var han tvungen att hitta ett vattenhål och ett sådant hade han uppenbarligen hittat genom att åka till Paris och dansa och leva ett annorlunda liv än det han kunde göra i Karlstad. För att kunna ta del av ett flertal olika linnedamastarbeten av ho- K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D nom i verkligheten finns sådana att beskåda i min affär Ö:a Torggatan 1 i Karlstad. Detta är en upplevelse från 1940talet. Min mamma hade hört på radion Elise Ottesen-Jensen prata om insamlingen till Finland, som säkert behövdes, men att man inte skulle glömma bort våra egna. Det var mycket fattigdom även i Sverige, men vi var ju inte med i krig. Sen började det. Kläder och pjäxor tyger och gamla lakan samlades in. Själv hjälpte jag till med att ta de bästa bitarna av lakanen, som jag sen fållade för hand så de inte skulle fransa sig. Det blev sköna blöjor för de små, för på den tiden fanns bara tygblöjor. Jag var nämligen hemma från skolan några dagar då jag kommit hem från sjukhuset där jag legat 34 veckor. Minns också att mamma köpte färgat silkespapper så jag kunde göra julgranskarameller där man Text Arne Söderberg Bild: Dan Gunner Lennart Fernqvist han ville också bidra. Sen bar det iväg till Karlstad Östra med alla kartonger och där lyckades de få mannen på godsexpeditionen att väga kartongerna för de pengar de hade över så det blev också billigare. Det var nöjda tanter som sen tågade hem var och en till sitt. Mamma fick en ljus idé Sagt och gjort, mamma pratade med sina väninnor om det var något de kunde göra. På den tiden hjälpte man varandra. Mamma tog kontakt med fru Jensen och fick en adress till en barnmorska i Moskosel i Lappland, hon fick av henne höra vad som mest behövdes. SIDA 7 Mamma Elvira Fröding lade i en godis och klistrad ett bokmärke utanpå. Det var många kartonger, som fylldes. Sen gällde det att få ihop lite pengar till frakt och dylikt. Man tog reda på vad, som behövdes av myndigheterna för att få göra en insamling. Sedan gick mamma till landshövdingen för hon tänkte att skriver han på så går det nog lite lättare och det gjorde han. Om jag inte minns fel så hette han Ivar Vennerström, rätta mig om jag har fel. För de insamlade pengarna köptes en del hygienartiklar. Skomakaren på Mellqvistgatan lagade flera par pjäxor och stövlar men han var jättebillig för Jag sitter här med brevet från barnmorskan Clara Persson i Moskosel 21 dec. 1944, som jag en gång fick av mamma. Hon var så tacksam att hon kunde dela ut till flera familjer, som var i stort behov av dessa saker och alla hälsade och tackade. Det var ju så på 40-talet att det var stränga vintrar och mycket snö även här nere. Fru Persson skrev också till mamma att det förekom att syskonen fick gå i skift till skolan för de hade inte kläder och pjäxor så det räckte till alla. Det var ju ofta många barn då. De hade flera kilometer till skolan. Det skulle barnen nu för tiden få uppleva. Jag tycker det gnälls för allting. Maten passar inte m.m. Nu skall vi inte önska oss sämre tider men alla borde nog få sig en tankeställare. Kerstin Fröding-Brutus SIDA 8 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 Karlstads Hembygdsförenings årsmöte 2012 Skratten blev många och långa när Ewa Persson kåserade. Ordföranden Carl-Göran Tollesby hälsade de ca 80 medlemmar som hörsammat kallelsen hjärtligt välkomna till det 19:de årsmötet i föreningens historia. Till ordförande för årsmötet valdes naturligtvis Kjell Fredriksson som verkligen kan svinga en klubba och humoristiskt kan kommentera en verksamhetsberättelse hur tråkig den än kan vara. Förhandlingarna genomfördes helt enligt stadgarna och styrelsen beviljades ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2011. Kjell hade en egen klubba med till mötet som hans far en gång tillverkat och Carl-Görans kommentar var att föreningens klubba var mycket finare men Kjell kontrade med att hans klubba var på plats medans Carl-Göran glömt föreningens i Lilla Marieberg. Alla var på gott humör och det såldes lotter och föreningen bjöd på kaffe och smörgås. Kvällens höjdpunkt var i alla fall Ewa Perssons framträdande där hon proffsigt kåserade om livet och åldrandet. Hon växlade friskt mellan rikssvenska och Nykroppamål och skratten fyllde lokalen i Betlehemskyrkan. Hennes slutkommentar var att det är inte tiden som går fort utan livet. Monica Gustafsson Lennart F, fotografen ni vet, kommenterade efter mötet att så många skrattbilder som han tagit under kvällen var det längesedan han plåtat. Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D SIDA 9 Lennart Warolin välkomnar Ulf och Kim Björklund till deras första årsmöte i vår förening. Bakom: ser vi Karl-Axel Hjerdt, Inger Falk, Gunnel Eriksson, Maj Thuresson och Lena Warolin. Ovan: Hans Beäff, Margareta Axelsson och Roiny Thuresson njuter av Betlehemskyrkans goda kaffe med dopp. Till höger: avtackas Bernhard Nilsson av Inger Falk för sina många års medverkan och fina bidrag till vårt Hembygdsblad. Nedan: Säljer Hans Erwald lotter till Kjell Fredriksson och Margaretha Hallström Ordförandeklubban, som årsmötets sittande ordförande Kjell Fredriksson inte lämnade över till den omvalde Carl Göran Tollesby berättar han följande om. Ordförandeklubba speciellt intressant i hembygdssammanhang. Denna tillverkad av min far på 1950-talet av ask (vårdträd på min gård i Dalsland) att användas vid auktioner som han höll åt grannarna, när de ville sälja någon vall. Det var på den tiden man fortfarande behövde hö. Kjell Fredriksson. SIDA 10 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 Det gamla stadsbiblioteket minns jag med glädje Förr i världen, när Karlstads lasarett låg på det gamla Tyggårdsområdet i lasarettsparken (som så småningom blev Frödingsparken), hade lasarettsöverläkaren Dr Clarholm sin bostad i det hus vid Kungsgatan som senare skulle bli Karlstads stadsbibliotek. Det gamla stadsbiblioteket minns jag med glädje. Så fort jag lärt mig läsa blev jag en flitig besökare där. Man gick in från gaveln mot Frödingsparken in i bottenvåningen, hängde förmodligen av sina ytterkläder i farstun och fortsatte in i de rätt små två rummen. Detta var barnbiblioteket. I första rummet satt bibliotekarien vid sin disk. Alla låneböcker skulle ju stämplas på lånelistan som satt klistrad längst bak i boken och precis som nu var det viktigt att lämna tillbaka boken i tid. Det var lätt att glömma. Längst in i det innersta rummet stod mina skatter, Sagobiblioteket. De böckerna var det lätt att känna igen på de röda ryggarna och på det lilla formatet som passade små barnahänder. En bok som jag särskilt minns var ”Kristina från Hammarkullen”. Boken handlade om en familj högt uppe i Norrland. De var många barn och alla fick hjälpa till med försörjningen. Den lilla Kristina var duktig på att plocka bär. Hon gav sig ut ensam på myrarna och skogsvidderna. En dag mötte hon en björn. Hon blev rädd men hade sinnesnärvaro att inte springa därifrån. Björnen vände och hon kunde andas ut. Den boken tänker jag på än idag när jag går på myrarna i Norra Värmland och plockar hjortron. Och jag tänker också på den idylliserande ”Mors lille Olle”. Hur hade det gått för honom i Värmlandsskogen? Elsa Beskows böcker var en stor läsupplevelse. De tre tanterna och farbror Blå, Hattstugan, Pelles nya kläder, Putte i blåbärsskogen och alla de andra. Till min stora glädje finns de fortfarande att köpa i bokhandeln. Elsa Beskows böcker var ju inte riktigt rumsrena på 60- 70talet men det verkar de vara nu. Visst, de speglade inte den komplicerade verkligheten, men hur fantasieggande var de inte! Andra bilderböcker som blev populära under min barndom var de som handlade om de tre Hagasessorna. De var ett slags sagoböcker, precis så sagolika som Shirley Temples filmer. När man blev lite äldre gick vi flickor över från Sagobiblioteket till Wahlströms flickböcker. Vi var många som läste Fröken Sprakfåleböckerna, Fröken Sprakfåle växte upp och förlovade sig med Greger, som avbildades som en ung herre i golfbyxor och stickade västar. Påminner inte det om dagens retromode så här drygt 60 år senare. Fröken Sprakfåleböck- erna skulle fortsätta att komma men då hade jag redan fått smak på Skattkammarön och andra ungdomsklassiker och lämnade Inga Maj och Greger åt sitt öde. En trappa upp i bibliotekshuset rådde en annan atmosfär. Där satt herrar och läste tidningar i djup tystnad och som barn hade man ingen förståelse för den sysselsättningen. Däruppe skulle tystnad råda och alla talade viskande och dämpat när de hade något att säga. Det var definitivt inte barnens värld. När jag kom tillbaka till Karlstad som vuxen efter många års bortovaro styrde jag åter mina steg till Stadsbiblioteket som fortfarande var inrymt i den gamla byggnaden på Kungsgatan. Där fanns en bibliotekarie som hette Birgit Lundmark och som ordnat ett lyssningsrum. Det måste ha varit en pionjärgärning. För mig var det en härlig upplevelse att få sitta ner och lyssna på egen önskemusik, sådant var inte vanligt på 70-talet. Nu finns ju vårt nya förträffliga bibliotek som väcker allas beundran, men det är en annan historia. Kerstin Sundelöf Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D Sven L-O Johansson berättade och gav smakprov på PS från sin VFtid Succé på Klaraborgs Herrgård Sven L-O var berättande gäst på Klaraborgsträffen 3 maj. En riktig medieman är han, under en lång följd av år verksam som Värmländsk radioröst och därefter krönikör i Värmlands Folkblad under rubriken PS. Exempel på läsarkontakter fick vi och naturligtvis innehållande både ros och ris. Vi fick ett antal upplästa underfundiga smakprov från Sven som också berättade om sin uppväxt och sitt liv begynnande i Östra Ämtervik. Där har han fortfarande föräldrastället kvar men till vardags är han Karlstadsbo sen länge och har sin boplats i Haga där han givetvis trivs gott. Anita Stjernlöf-Lund inledde Klaraborgsträffarna 2012 För Hembygdsföreningen inleddes året med en ny arena för våra torsdagsträffar. Det gamla landeriet Klaraborgs vackra herrgårdsbyggnad fick avlösa en 10-årig epok med berättarträffar i den intima miljön i Slussvaktsstugan vid pråmkanalen. En väsentlig anledning var behovet av åretruntöppen verksamhet, en annan behov av större utrymme när vi får stor tillströmning av besökande. Denna dag hälsade vi välkommen till Anita Stjernlöf-Lund som lovat berätta om sin verksamhet i processen att arbeta fram en bok i text och bild. Inledningsvis berättade Anita om tidiga år med resor ut i Europa och med försök till etablering inom det området hon kände för. Det var att arbeta med bildproduktion. Vi fick höra om den tidens arbetstunga väg fram till framställning av färdiga bild- och textprodukter inom medievärlden. Fast etablering ute i Europa blev SIDA 11 Sven L-O Johansson Skriver gör Karl Axel Hjerdt och fotar gör Lennart Fernqvist. det inte utan åter till Värmland med man och barn. Efter hand blev Anita egenföretagare med uppgifter bl a för Värmlands museum och bokproduktioner med bild, text och form som också idag är namnet på hennes företag. Anita berättade om den snabba och tekniska utvecklingen, digitaliseringen, som hon fått uppleva och ta till sig. Så fick vi del av böcker som Anita producerat. Många har fått stort erkännande och utmärkelser, det visste vi, men Anita var blygsam med att räkna upp raden av utmärkelser hon tilldelats. Bland böcker som visades upp fick vi generöst ett antal som gåva av Anita. Resultatet blev ett snabbt arrangerat boklotteri där många av oss lyssnare blev glada vinnare. Anita tackades med varma applåder och boken ”Karlstads 39 stadsdelar”av Gunnar Lundkvist. Vi som tog bilder och skrev var Lennart Fernqvist och Karl Axel Hjerdt Bilder på Karlstad förr och nu intresserar våra medlemmar. När Lennart Fernqvist och Sören Johnsson visade Karlstadsbilder kom 46 medlemmar till evenemanget. Ordförande Tollesby kommenterade att vi kanske blir trångbodda även i Klaraborgs herrgård. Café Slussvakten blev alldeles för liten och lösningen blev Café Iris i Klaraborg. Sista träffen för våren blev med Sven L-O Johansson som kåserade om sina artiklar i Värmlands Folkblad. Till hösten blir det tre nya framträdanden med varierat utbud. Kom och ha trevligt och njut av gott kaffe med nybakat bröd. Monica Gustafsson SIDA 12 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 Kvarnbergsboksläppet Så kom då vår 7:e bok i serien Glimtar från Karlstads historia. Galgplatsen som blev stadsdel Det blev samma härliga succé i Kvarnbergsskolans matsal som vid våra tidigare boksläpp. Studiecirkeln under ledning av Gunnar Engstrand och Sven Olof, SOP Pettersson har tillsammans med duktiga medförfattare lyckats berätta i sin bok om stadsdelens historia med mycket intressanta artiklar och många fina historiska bilder. Det blev ett härligt uppsluppet boksläpp då Olle Österling greppade gitarren och drog igång med allsång. Han läste också dikter av Fröding på sitt härliga inlevelsefulla vis. Även Kvarnbergssläppet blev en härlig nostalgitripp, dit många kom för att träffa gamla vänner, som man kanske inte hade sett sedan skoltiden. Utställningen med många gamla fina bilder från kvarteren och skolan gav härliga aha-upplevelser och mycket att prata om. Hembygdsföreningens ordförande Carl-Göran Tollesby gratulerade och tackade Kvarnbergsgruppen för det fina resultatet. Han berättade också att vi har flera cirklar igång, såsom Kroppkärr- Lorensberg, Norrstrand- Sjöstad, Sommaro, Strand och Sundsta. Alla forskar och berättar om sina stadsdelar. Vi dokumenterar också olika händelser och kulturella företeelser i Karlstads historia som resulterar i häftesskrifter eller böcker. Tidigare har vi kommit med ett häfte om Stensborgs historia och håller för närvarande på med Zakrisdal och Ulleberg. Vi hoppas att alla ni som varit knutna till något, som inte finns i Karlstad längre, vill vara med att berätta och bevara Karlstads historia i de häften och böcker vi planerar i Karlstads Hembygdsförening. Text och bilder: Lennart Fernqvist. Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D SIDA 13 Bilderna: på föregående sida ser du Olle Österling läsa Fröding och leda allsången tillsammans med SvenOlof Pettersson och Gunnar Engstrand. Nedan berättar ordförande Carl-Göran Tollesby om våra framtidsplaner i Karlstads Hembygdsförening. Känner du din stad ? På vilka hus finns de här emblemen. Rätt svar på sidan 15 1 2 3 SIDA 14 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D Studiebesöken på Karlstads Teater Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 Tillsammans med Karlstad Lever besökte vi under våren Karlstad Teater. Där tog Hans Wallstav emot oss och berättade på ett mycket intressant och lättsamt sätt om teaterns historia och den verksamhet som pågår i huset i dag. Karlstads Teater AB bildades 1876. Köpmännen Wallerstedt och Brattberg tog hand om aktieteckningen och med hjälp från Spritförsäljningsbolaget på 20 000 kronor, hade man 1891 genom basarer och fina borgenärer lyckats få ihop de 100 000 kronor som behövdes. Den 7:e november 1893 invigningsspelade det Selanderska teatersällskapet inför fullsatt salong med en festklädd publik. Prologen ”Äran vare dramat” hade skrivits av Gustaf Fröding. Karlstads Teater ansågs vara en av landets vackraste, vilket vi från Karlstads Hembygdsförening tycker att den fortfarande är, med de vackra takmålningarna och den stora ljuskronan, som är tillverkad av Gustav Melin i Arvika. Redan 1917 provvisades den första filmen och därefter blev det mera sporadiska filmvisningar. Dessa kom att bli alltmer populära fram till 1937 då Stjärnbiograferna tog över byggnaden och det blev Sagabiografen. Sedan blev det mer sporadiskt med teater, som begränsades till de gånger riksteatern kom på besök och Anil hade sina nyårsrevyer. Men efter kulturutredningen 1975 lades Sagabiografen ned och musikteatern bildades. I den mycket efterlängtade utbyggnaden finns en modren tvättstuga med syrum, ett stort scenmagazin med materialförråd, ett välutrustat lunchrum, finare och fler loger och övningsutrymmen. Tidigare fick musikerna ta till toaletterna att öva i och det var inte så enkelt om man var trombonist. Bilder och text: Lennart Fernqvist Å R G Å NG 1 9 NU M ME R 2 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D SIDA 15 Bilderna: På föregående sida överst tar Hans Wallstav emot i salongen. Rätt svar från sid. 13. Nedan: Sigvard Andersson visar sin fru Inger Falk Andersson hur mycket orkesterdiket hade växt sedan han satt där som kapellmästare då Inger stod på scenen som primadonna i Anilsrevyerna. Överst: på denna sidan befinner vi oss i baren som en gång var förstaklasserveringen på teatern. Nedan:berättar Hans om den utbyggda scenen. 1. Tingvallagymnasiets annex. 2.Gamla Riksbanken. 3 Frimurarlogen. Avsändare: Karlstads Hembygdsförening Treffenbergsvägen 4 652 29 Karlstad Tfn: 054-15 16 40 Medlemsavgiften 150 kr per år Tillkommer 20 kr för familjemedlem Plusgiro: 86 28 79-4 Organisationsnr: 873202-1954 Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby Karlstads Hembygdsförening Tryckt hos One-digitaltryck Karlstad Studiecirklar och ledare: Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2012 Ordförande V ordförande Sekreterare Kassör Carl-Göran Tollesby Karl-Axel Hjerdt Gunnar Johansson Inger Falk Övriga styrelseledamöter Lennart Fernqvist Kurt Johansson Ralph Nilsson Sverre Nyrén Arne Söderberg Lennart Warolin 054-10 05 30 054-83 04 35 054-18 50 35 054-56 83 06 054-56 83 05 054-83 06 96 054-15 93 15 054-56 84 74 054-52 47 81 070-494 14 15 Suppleanter Adjungerad Inger Johansson Berit Watz 054-18 18 59 054-52 40 60 Sören Johnsson 054-18 30 53 Herrhagen Kurt Johansson Kroppkärr/Lorensberg Inger Falk-Andersson Norrstrand/Sjöstad Sören Johnsson Göran Lill Romstad Lennart Fernqvist Sommaro Bengt-Olof Lysell Bengt Mollstedt Strand Margaretha Börjesson Sundsta Per-Åke Fredriksson Arbetsgrupper Gammelgården Arkivalier Bildgruppen Redaktionen Vår hemsideadress: www.karlstadshembygd.se Våra historiska bilder ser du på: www.wermlandsbilder.se Rapport från Herrhagsgruppen Stadsdelsboken om Herrhagen som släpptes 2010-11-27 har mottagits mycket positivt, vilket kan konstateras då den i skrivande stund har sålts i ca. 930 exemplar. Det är vi glada och stolta över. Glada och stolta är vi dock inte över kommunens namnändring av Åttkantslunden till Tore Skogmans Plats. På initiativ av Herrhagsgruppen föreslog Karlstads Hembygdsförening i ett brev till kommunens skyltgrupp 2011-1004 att en historisk skylt som upplyser om Åttkantens Utvärdshus borde tas fram och placeras intill det åttkantiga huset. P.S. Skylten är under utarbetande. Kurt Johansson Kerstin Sundelöf Birgitta Rosén Margaretha Widstrand Miriam Hanning Kerstin Fröding-Brutus Hans Erwald Lennart Fernqvist Sören Johnsson Ralph Nilsson Sverre Nyrén Lennart Warolin Lennart Fernqvist Monica Gustafsson Ralph Nilsson Kerstin Sundelöf Lennart Warolin 054-83 06 96 054-18 41 36 054-18 30 53 054-21 80 80 054-56 83 05 054-18 91 56 054-84 51 61 054-21 78 30 054-56 26 11 054-15 16 40 054-18 85 67 054-82 28 07 054-18 88 30 054-85 00 90 054-15 49 85 054-85 00 90 054-56 83 05 054-18 30 53 054-15 93 15 054-56 84 74 070-494 14 15 054-56 83 05 054-56 68 25 054-15 93 15 054-18 85 67 070-494 14 15 E-post: [email protected]