Decembernummer 2014
OPUS december 2014 Novemberhelg med YFU Land i fokus URUGUAY Alltid redo! - för världen innehåll redaktionen 3. Ledaren 4. Porträtt: Katrin Dackmo 4. Tips! 5. Porträtt: 34 år med YFU 6. YFU:s stipendiater 2014-2015 8. YFU-helgen 10. Krönika: Vem vill åka på ubildning 12. Intervju: Värdfamilj - inte kärnfamilj 12. Annons: Styrelsen 13. Porträtt: Vänskap before and after 14. Insändare: Brev från Santi 16. Tre snabba: Thintin Strandman 17. Annons: YFU stipendier 18. PAO - Post Arrival Orientation 20. Inresande: Tre månader i svenska skolan 21. Fem snabba: Vitoria Craiero Santos 22. Land i fokus: Uruguay 24. Solans hörna 25. Fem snabba : Frida Grahn 26. Vad gör du? 26. YFU christmas challenge 27. Tipsa och vinn! 28. Intervju: Alltid redo för världen 30. Praktikantpresentation: Evely 30. Slogantävling! 31. Bloggar i världen 32. Vad gör du nu? 32. Kalendarium 33. Medlemsinformation 34. Svar från kontoret 35. Tävling! Hur väl känner du redaktionen? 36. Klotterplanket Läs om YFU-helgen på sid. 8 2 Josefine Nilsman, ansvarig utgivare En smålänning som numera trivs väldigt bra i Stockholm. Hon arbetar med kommunikation, marknadsföring och som skolsamordnare på huvudkontoret och älskar att resa. Josefine har bott utomlands flera gånger, bland annat under en utbytestermin i Mexiko. Stina Franzén, chefredaktör Stina är en kalmarit som precis avslutat sina mediestudier vid JMK och nu sätter tänderna i juridiken. Hon var i North Carolina 2006-2007 och har sedan dess hjälpt till med allt från intervjuer till värdfamiljsrekrytering. Johan Berselius, reporter Johan är en 18-årig täbybo som var på utbytesår i USA, Pittsburgh, PA 2013-2014. Han är sen dess volontär hos YFU och har gjort lite småsysslor här och där. Johan studerar för närvarande Natur på Åva gymnasium. Mathilda Bäcklin, redaktör Luleåtjej som ägnar sig åt journalistikstuderande på Södertörns högskola. 2007-2008 var hon i Ecuador och sedan hon kom hem har hon varit lägerledare, juniorfadder, intervjuat och praktiserat hos YFU i Mexiko. Henrietta Berg, redaktör Henrietta pluggar på Södra Latin och är intresserad av resor, internationella relationer och vänner. Hennes utbytesår 2011-2012 var i Nashville, USA. Nu skriver hon i OPUS, är lägerledare, intervjuare och mycket mer. Erik Sundberg, reporter En 20-årig grabb som var utbytesstudent i Chicago i USA 2011-2012. Inom YFU har han gjort både det ena och det andra och på fritiden ägnar han sig åt organisationen och professionell prokrastinering. Daniel Thilén, reporter Daniel är en YFU-älskare som har gjort allt möjligt inom organisationen och engagerar sig även för YFU på internationell nivå. Annars är det läkarstudier i Sundsvall som gäller. Han var utbytesstudent i Sydafrika 2005-2006. Anna Hahto, Layout Anna är en haparandatjej som bott i Stockholm sedan juli 2013. Hon pluggar Motion Creative på Hyper Island och har hjälpt till med både illustrationer och layout för YFU sedan våren 2014. ledare Alltid redo för världen Under den gångna Novemberhelgen berättade Alma Karlsson, som både är YFU:are och scout, om vad det är Scouterna faktiskt gör. Hon berättade att de inte bara hänger i skogen och leker med kottar som folk tror utan att de vill få ungdomar att utvecklas som individer - precis som YFU vill. YFU upptäcker världen. Scouterna är alltid redo. I år har YFU och Scouterna inlett ett samarbete och tillsammans blir vi alltså givetvis, alltid redo för världen. Men Novemberhelgen handlade inte bara om Scouterna! Man kunde även bland annat få veta mer om vad Basic Standards är för något, diskutera hur vi kan aktivera alla olika regioner i Sverige och planering för nästa års läger sattes igång. Helgen var också fylld med Maffia, och akrobatiska övningar, och givetvis var också OPUS medverkan högst påtaglig, något ni kommer få se när ni bläddrar igenom det här numret av OPUS. du på vår bloggsida hitta tips på våra utbytesstudenters bloggar där de skriver om livet i ett annat land. Utbytesstudenterna som i år tagit steget att upptäcka världen ska snart fira sin första jul med värdfamiljen de bor hos. Nervöst, roligt, jobbigt är bara några av de känslor man kan ha för att fira högtiden i en annan familj än den egna i sitt hemland. Men vi på OPUS hoppas och tror att allt kommer gå bra och att de får en ny och spännande upplevelse vart i världen de än befinner sig. Och det hoppas vi att alla ni andra också får. Slutligen, som sig bör: Från oss alla, till er alla, en riktigt god jul! Sedan senaste numret har OPUS-redaktionen tappat en av medlemmarna, men vi har också fått tillskott. Petter Lindén har tagit en paus och Johan Berselius har anslutit. Tråkigt att Petter inte är med på ett tag men jättekul att Johan har blivit en del av redaktionen! Därför tänkte vi nu testa er kunskap i hur väl ni känner redaktionen, plus att ni får chansen att tävla med en slogan till OPUS där vinnaren får en superfin julklapp. Eftersom YFU alltid är redo för världen kan du i det här numret också läsa om Uruguay. Landet praktikanten Santiago Peralta kommer ifrån, utbytesstudenten Einar Skoglund har bott nästan ett år i och vår volontär Erik Sundberg ska flytta till i början av nästa år. Och om du vill bli ännu mer redo för världen kan Rättelse från förra numret: Vår fantastiska kontorspraktikant från Tyskland heter Jana Becker, ingenting annat. Mathilda Bäcklin Redaktör 3 porträtt KATRIN Lyckoträff/representantmamma Driftiga, engagerade och glada personer är det som gör YFU till en viktig och välkomnande organisation. Jag fikade med Katrin Dackmo – ”representantmamman” som är ett lysande exempel på de människor som donerar sin tid för att ungdomar ska få möjlighet att uppleva en ny kultur. Text: Henrietta Berg I början av september började Katrin att praktisera på YFU-kontoret två dagar i veckan. Hon har själv inte varit utbytesstudent men har stor internationell erfarenhet; hon har bott i London, Australien, Vietnam, Boston och haft aupair från Ukraina. Dessa erfarenheter och att hon själv är mamma till tre barn gör att Katrins roll som representantmamma fungerar så bra. Det som lockade Katrin till YFU var en vilja att testa något nytt, samt det internationella intresset. När hon inte är på YFU driver hon ett företag som sysslar med barnvaktsförmedling, men att vara egenföretagare kan bli lite ensamt eftersom man inte träffar samma personer varje dag. Därför ger praktiken Katrin en bra balans mellan det sociala, arbetet och familjen. Hon ser fram emot att börja jobba på 100% igen, gärna på hennes gamla arbetsplats Nordea, men medan barnen är små så är detta som hon kallar det en ”lyckoträff”. Flexibiliteten var det som gjorde det möjligt, men det som gör det intressant för Katrin är människorna. Att få jobba med människor över hela Sverige och i alla åldrar är en rolig utmaning. Få i Sverige är bra på att ta tillvara på andra generationers kunskap, vilket är en viktig del i att skapa mer acceptans och förståelse i samhället, menar hon. I framtiden ser Katrin gärna att hennes familj tar emot en utbytesstudent, och hennes äldsta son har redan börjat prata om att själv åka iväg ett år. tips Hur ballt vore det inte med en alldeles egen YFU-husvagn som kunde rulla tillsammans med volontärerna i Sverige? Hämta och lämna här och där – det är bara bilarna som behöver bytas ut! 4 porträtt 34 år med YFU Min familj har sedan 1980 varit med i YFU då min son Thomas var utbytesstudent. Vi valde då att vara värdfamilj och fick på våren 1980 ett brev från YFU att vi skulle vara värdfamilj till Caroleen 16 år, från Sutter Creek i Kalifornien. Text: Birgit Hagsten Caroleen var intresserad av att pröva på nya saker och lära sig allt från att sticka till att åka slalom. Ett år går fort och så var det dags för Caroleens hemresa, men när skulle vi ses igen? Mail och Skype fanns ju inte 1981 så det blev många telefonsamtal och brev som skickades. Caroleen och Bambi (vår andra årsstudent) lärde känna varandra då Caroleen kom och hälsade på 1986. De har fortsatt att hålla kontakten och har under årens lopp bott i samma städer i USA. De brukar träffas då och då - båda är nu tillbaka i Kalifornien och båda bodde under flera år i San Fransisco. Året med Caroleen var fantastiskt roligt och öppnade dörren till världen på hemmaplan. Det gjorde att vi har vi har valt att vara värdfamilj ytterligare 4 gånger till 3 årsutbytesstudenter och en sommarstudent; sommaren 1983 var Eddie från Washington DC hos oss, 1985/86 bodde Barbara från Kalifornien hos oss, 1989/90 kom Yuka från Yokohama i Japan och 1992/93 kom Aidan från Skottland till oss. Bambi, värdmamma Birgit, Caroleen med sina två barn Laila och Paolo och sin make Mike. fick kontakt med YFU. Caroleen planerade att fira dagen i Barcelona med sin man och barn - och sin utvidgade familj från Sverige och extra syster från Kalifornien. De tre “flickorna”; Caroleen, Bambi och min dotter Elisabeth började koordinera ankomstdagar, boende och inte minst vad vi skulle göra och boka biljetter. Det slutade med att vi var nio personer som sammanstrålade i Barcelona; Caroleen med man och två barn, Bambi tillsammans med sin mor Felicidad och så jag tillsammans med Elisabeth och hennes son Oliver. Även om vi inte träffas så ofta som vi alla skulle vilja så känns det som vi är en familj. Nästa återförening är planerad till min mors (som har fått många extra barnbarn som kallar henne mormor) 100 års dag 20 januari 2016. Alla (förutom Eddie som vi tyvärr har tappat kontakten med) har varit tillbaka till Sverige flera gånger och har under åren hållit kontakt med både oss och sina vänner som de hade under året i Sverige. Aidan från Skottland flyttade till Sverige med sin familj för 2 år sedan! Vi har även behållit kontakten med min son Thomas värdfamilj från USA. Vi har träffats såväl i Sverige och USA vid ett flertal tillfällen och har följt varandra i både glädje och sorg. Den 17 juni 2014 fyllde Caroleen 50 år - det har gått 34 år sedan hon blev en del av vår familj och vi för första gången Birgits 99-åriga mamma har broderat kudden i present till Caroleen, ett av hennes amerikanska barnbarn. 5 stipendiater YFU:s STIPENDIATER Varje år får flera blivande utbytesstudenter som anses vara särskilt goda ambassadörer för Sverige och YFU, stipendium från YFU Sverige. Stipendiefonden utgörs till hälften av alla intäkter från medlemsavgifterna, så genom att vara medlem i YFU bidrar du till att flera studenter har möjlighet att bli utbytesstudenter. Text: Josefine Nilsman Till programåret 2014-2015 fick tre studenter varsitt stipendium från YFU. Ambassadörsstipendium George Vetö Lavman - USA Språk- & kulturstipendium Eline Hallor - Ecuador Språk- & kulturstipendium Emma Robillard - Thailand En bra bit in i utbytesåret hör vi hur det går för George i USA och Eline i Ecuador. Hej George, hur har du det i USA? Jag har varit här i omkring 4 månader och jag kan utan tvekan säga att det har varit de bästa månaderna i mitt liv. Jag har upplevt så otroligt mycket och lärt mig att vara med självständig. Under den första månaden så hittade jag på saker med min värdfamilj varje dag. Ena helgen åkte vi ner till Philadelphia och nästa helg var vi i Kanada och såg Niagara Fallen. När skolan och sporten började så kom jag in mer i vardagslivet men jag har fortfarande en konstant “semesterkänsla”. Det är så skönt med en paus från Sverige och få ett år där jag kan pröva på saker som jag aldrig haft chansen till förut. Jag bor nära Buffalo som är en av de städerna i USA med mest snö. Detta har gett mig mycket 6 2014 2015 tid på snowboarden och jag har även varit ute och jagat efter hjort med min värdbror Jim. För att sammanfatta så har jag fortfarande inte haft någon typisk vardag då jag har hamnat i en värdfamilj som precis som jag älskar att resa och se något nytt. Vad har stipendiet från YFU betytt för dig? Mina kära föräldrar är vad som möjliggjorde detta fantastiska utbytesår. Utan deras stöd så skulle det aldrig vara möjligt och jag vet att de har offrat mycket för att kunna skicka iväg mig över Atlanten under YFUs program. Stipendiet hjälpte till att finansiera en betydande del av programkostnaden så jag är oerhört tacksam och glad över att kunna representera YFU samtidigt som det lade mindre tyngd på min familj. Varför valde du att åka som utbytesstudent? Som många andra så fick jag höra om detta genom en vän som hade varit borta på ett utbytesår. Hon berättade om hur fantastiskt det var och att jag ska slå till om jag stipendiater får chansen. Eftersom jag ville ut och se världen var det naturligt med ett utbytesår. Ett år borta från Sverige där jag kan tänka ytterligare på vad jag vill göra i livet. Se saker ur ett nytt perspektiv, och självklart så älskar jag att resa. Vad är ditt råd till de som funderar på att bli utbytesstudenter nästa år? Strunta helt och hållet i delstat om du vill åka till USA. Jag tänkte mycket på delstater när jag först kom in på tankebanorna av ett utbytesår. Det handlar inte om var man hamnar utan istället om att ha en värdfamilj som man trivs med. YFU:s värdfamiljer gör detta helt från egen vilja. Gå in med inställningen att du vill pröva så mycket som du bara kan så lovar jag att du kommer ha ett bra utbytesår. Hej Eline, hur har du det i Eucador? Jag har det verkligen superbra och är jättenöjd över mitt val av utbytesland. Ecuadorianer är väldigt nyfikna på utlänningar vilket gör det lätt att få vänner, dessutom är de sååå gästvänliga och hjälpsamma! Extra spännande tycker de att jag är på grund av mitt blonda hår och mina blå ögon, något som är väldigt ovanligt här. Hur ser din vardag ut? Vanligtvis äter hela familjen frukost tillsammans klockan sex för att sedan åka till skolan som börjar klockan sju. I skolan har jag fyra lektioner per dag som alla är 80 minuter långa. Vi har en enda rast på 20 minuter och då råder det kaos vid skolans två kiosker eftersom drygt 2000 elever vill köpa något att äta samtidigt, haha. Skolan slutar för dagen vid 12:40 och då åker jag tillsammans med min lillasyster hem för att äta lunch. På eftermiddagarna tränar jag brottning, är med i scouterna, smälter i värmen och träffar ofta kompisar. Ecuadorianer älskar fester och firar därför allt som går att fira, så många fredagar och lördagar ägnas åt dans kombinerat med mat. Söndag är en familjedag i Ecuador och alla affärer är stängda. Min familj åker nästan varje söndag på utflykt till olika platser, ibland bara för att träffa släkt men ibland även till exempelvis stranden. Vad har stipendiet från YFU betytt för dig? Stipendiet var verkligen till stor hjälp för mig eftersom jag betalar hela programavgiften själv. De pengarna som jag fick från stipendiet och därmed inte behöver ta från egen ficka kan jag nu istället spara och använda till framtida nödvändigheter så som körkort och bostad. Framtiden blir enklare helt enkelt. Varför valde du att åka som utbytesstudent? Det började med att en vän var utbytesstudent i Nya Zeeland och när hon berättade om allt som hon upplevt och varit med om blev jag också sugen på att åka. Jag spenderade jullovet till att läsa diverse utbytesbloggar och fastnade för det. Det verkade vara en fantastisk upplevelse, något som jag absolut inte ville missa. Idag är jag så lycklig att jag tog chansen att åka även om det kändes svårt att lämna mitt liv i Sverige från början. Idag kan jag inte tänka på mitt liv utan mitt utbytesår. Vad är ditt råd till de som funderar på att bli utbytesstudenter nästa år? Sluta fundera och bestäm dig för att åka! Jag har pratat med mängder av tidigare utbytesstudenter, även några som valde att avbryta sitt år för att återvända hem tidigare, men aldrig har jag pratat med någon som ångrat att de åkte. INGEN. Snälla ta chansen och åk, ha året i ditt liv! Det är en unik chans som du aldrig får igen. Våga! Glöm inte att tipsa alla i ditt nätverk som är sugna på ett utbyteår om de stipendier man kan söka från YFU Sverige för utresa 2015. Mer information om dem finns på sida 12 och sida 26. 7 YFU-helgen OPUS på plats på YFU-helgen Den 14-16 november samlades ett sextiotal glada YFU:are på Kärsögården i Stockholm för att utbyta erfarenheter, lära sig mer och förstås ha riktigt roligt tillsammans. Och självklart var OPUS på plats! Vid ett bord uppdukat med block, pennor, gamla OPUS-nummer och en kamera kunde deltagarna samlas och leka reporter, fota snygga mugshotbilder, berätta vad de ville läsa mer om framöver och självklart lära sig mer om vad vi i OPUS-redaktionen gör. Här ser ni några av de snygga bilderna som togs under helgens gång. 8 YFU-helgen 9 krönika Vem vill åka på utbildning? iVolunteer! Text och foto: Annie Johnson Väskan var packad och jag stod redo på Linköping City Airport tidigt på morgonen den 15 november. Det lilla propellerplanet skulle ta mig först till Köpenhamn, för att sedan åka vidare till Belgien. Efter ett par timmars strosande runt i Bryssel träffades nästan hela gruppen och två av ledarna på tågstationen och tillsammans åkte vi vidare mot Dworp och den veckolånga volontärutbildningen iVolunteer som jag skulle delta i. Den anordnades av European Educational Exchanges (EEE) – YFU och syftet var att vi deltagare efter sex dagar och ett 20-tal workshops, föreläsningar och praktiska utmaningar skulle ha funnit våra superkrafter som volontärer. Ledarna skulle använda sig av informella utlärningsmetoder och på så sätt hålla deltagarna väldigt aktiva. 10 Tillsammans var vi 22 deltagare från ett 15-tal länder runt om i Europa som alla är nyblivna volontärer för YFU. Förutom att var och en hade förberett ett 60-sekunders tal visste ingen riktigt vad som skulle hända under veckans gång. Schemat var uppbyggt på samma sätt nästan varje dag med måltider, fyra sessioner, reflektionsgrupper och olika slags kvällsaktiviteter. Efter kvällsaktiviteterna fick vi fritid, då de flesta umgicks i underhållningsrummet där det fanns spel, musik och bar. Detta gjorde att gruppen blev sammansvetsad och sammanhållningen var otroligt bra. Första dagen blev mer av en introduktionsdag då vi under hela förmiddagen hade Mission Possible, en samarbetsövning då vi skulle utföra ett antal uppdrag på tid. Ex- krönika empelvis skulle en musikvideo spelas in, en låt skrivas (som den andra svenska volontären, Ludvig Henriksson, senare framförde), och vi tog gruppbilder på olika platser. Andra delen av dagen diskuterades innebörden att vara en volontär och vad YFU World är. Diskussionerna var väldigt intressanta då det märktes att alla medverkande verkligen ville vara närvarande och var därmed även väldigt delaktiga. Det jag tyckte var mest intressant var samtalet angående att vara volontär och varför man är det. Efter att ha sett ett inspirerande videoklipp och pratat mer om ämnet var vi alla överens om att man tjänar på det genom den respons man ofta får, eller känslan inom en då man hjälper till. En ledare från Turkiet berättade till exempel att innan han åkte som utbytesstudent och sedan bestämde sig för att bli volontär ville han bli ingenjör, då han skulle tjäna gott om pengar på det. Hans nya livserfarenheter hade ändrat hans tankesätt helt. Nu ville han ändra riktning och jobba med samhällsfrågor istället, och lönen var ingen påverkande faktor. Jag kan känna igen mig i hans berättelse och just den tankemässiga förändringen som även jag genomgått gör att jag ännu mer vill sprida YFU:s ord som volontär. Främsta fokus under veckans sessioner var kommunikation, marknadsföring, presentationsteknik, att tala framför folk och samarbete i grupp. Eftersom utlärningen skedde informellt delades vi ofta in i grupper där vi exempelvis skulle diskutera kring ett specifikt ämne, skulle komma på en lösning på ett problem eller vara kreativa och göra ett collage som sedan redovisades för alla. Vi fick även hålla tala inför folk, både i helgrupp och i mindre grupper, varav ett spelades in och användes för feedback. Veckans bästa övning däremot var en session som kallades Project Management, då vi i gruppen skulle planera ett liknande event efter de instruktioner och budget vi fått. Självklart blev det en aning problematiskt då 22 starka personligheter ville få sin vilja fram, så det började något kaotiskt. Tiden tickade på och vi närmade oss vår deadline, och när det var dags för presentationen hade vi trots allt fått ihop ett riktigt bra förslag. Det var så intressant att se hur allt förändrades på så kort tid och hur vi kompromissade oss fram till en lösning. Sessionen efter handlade just om vårt lagarbete och det var så intressant och lärorikt att tillsammans utvärdera oss själva då man mer eller mindre sätts i sådana situationer dagligen. Jag är så tacksam och glad att jag fick möjligheten att delta i den här utbildningen; inte bara för att den var otroligt lärorik, utan också för alla underbara YFU-människor jag träffade och fick lära känna. Att få träffa ungdomar från hela Europa som är volontärer för YFU, med samma intresse för olika kulturer visar glädjande nog att YFU:s budskap sprids varje dag. Make the world your home. Jag vet inte om det är att utlärningen skedde på ett informellt sätt, att gruppen var fylld med intresserade och nyfikna deltagare eller att ledarna var otroligt duktiga och hade planerat oerhört bra, men jag har aldrig lärt mig så mycket användbart på så kort tid. Personligen skulle jag vilja påstå att jag fick lära mig mer relevanta kunskaper gällande främst kommunikation och tal än jag gjort under mina två och ett halvt år på gymnasiet. 11 annons intervju Värdfamilj inte kärnfamilj Camilla Pilthammar är detta läsåret värdmamma till Akane från Japan, med det är långt ifrån det enda som händer i hennes liv under denna tiden. Jag pratade med henne om utbyte, kultur och hur hon prioriterar för att livet ska gå ihop. Text: Henrietta Berg Akanes värdfamilj i Sölvesborg består av mamma Camilla och tre värdbröder. Varannan vecka är alla baren samlade och deras tillvaro består till stor del av aktivt familjeliv och mycket lek. Camilla berättar om Akanes resa från att vara ensam dotter hemma i Japan till att ha tre småbröder i Skåne. När killarna, (Alex 14, Joakim 7, Oscar 5), sedan är hos deras pappa passar Camilla på att jobba mer men hon och Akane får även mer tid tillsammans bestående av förtroliga samtal om livet, kultur och kommunikation. Att bli värdfamilj var för familjen Pilthammar ett snabbt beslut. Efter att ha sett hur stort behovet av familjer var och känt frustration över hur tillslutna svenska familjer kunde vara så började de prata om det hemma. Först var planen att vänta ett år tills det var mindre rörigt - Camillas företag har nämligen nyss flyttat hem till dem och det var mycket som hände runt tiden för utbytesstudenternas ankomst. Till sist var det den äldsta sonen Alex som tyckte att de skulle ta emot en student i år trots allt. Det är mycket jobb att vara värdfamilj konstaterar Camilla, men det handlar om prioriteringar. Att ha ett kliniskt städat hus eller en perfekt gräsmatta kommer ändå inte hennes barn att komma ihåg, men att de hade en syster från Japan kommer att vara med dem hela livet. Man måste ta sig tid och lyssna, och välkomna med ett varmt och öppet hjärta. Det uppkommer många problem under tiden, men kommunikation och tydlighet löser det mesta om man ger det tid. Om det är något som Camilla vill ge Akane som hon kan ta med sig hem så är det kunskapen om att den värme och den familjekänslan som de har hittat hos varandra kommer att finnas kvar, och att även om hon inte kan förändra sin egen eller andras kultur så kan hon alltid bestämma vilken typ av familj hon till sist vill skapa för sig själv. Sonen Alex funderar på att själv åka ut, så förhoppningsvis är familjen Pilthammar med oss flera år framöver. 12 YFU SVERIGE SÖKER STYRELSEMEDLEMMAR! Har du grym koll på ekonomi eller juridik eller har du något helt annat att bidra med till styrelsen? Läs mer och nominera dig själv eller någon annan på www.yfu.se under Om YFU eller maila till [email protected] med dina frågor. porträtt Vänskap: before and after Text: Henrietta Berg Att våra utbytesår skapar ”vänner för livet” och nya familjemedlemmar är något vi som har varit utbytesstudenter ofta pratar om. För mig personligen blev inte det här konkret förrän jag nyligen åkte och hälsade på min före detta bästa kompis som jag först träffade när vi bodde i samma småkonstiga amerikanska stad för vad som kändes som en evighet sen. När vi bodde i USA så var vi helt beroende av varandra; jag och Betül. Men allt eftersom åren har gått har det blivit allt svårare att hålla kontakten. Så när jag äntligen bokade min biljett till Istanbul där hon bodde innan vi träffades, så hade jag helt missat att hon hade flyttat till Ankara för två år sedan! Många frågade mig såklart om det här överhuvudtaget var en särskilt bra idé. Betül och jag hade jag ju inte träffats på så länge, och både hon och jag har förändrats otroligt mycket efter våra utbyten. Utan vår gemensamma situation som utbytesstudenter så kanske vi inte riktigt skulle komma så bra överens? ma ett tag så känns själva utbytesåret avlägset och man har både fått distans och perspektiv. Ingen av oss saknade de personer vi var det året, men vi tyckte båda väldigt mycket om hur vi hade blivit sen dess på grund av erfarenheten. Jag är därför väldigt lycklig över att jag vågade lita på att vår vänskap skulle hålla. Att mötas och minnas, prata om kultur och erfarenheter var både fruktansvärt roligt, spännande och lärorikt – men framförallt visade det för mig att det kanske finns något sådant som heter ”vänner för livet”. Som om inte det var nog blev inget heller som jag förväntade mig med resan. Resan som jag trodde skulle bli en intellektuell och kulturell storstadsvistelse blev någon slags galen backpacking genom vad som kändes som typ hela Turkiet! Men otroligt nog kom jag och Betül om något ännu bättre överens. Vi kunde träffas igen och prata om allt vi varit med om sen vi skiljdes åt. När man varit hem 13 insändare BREV FRÅN Hej alla OPUS-läsare! SANTI Först och främst vill jag gärna börja denna lilla historia om min väg till Sverige och min tid här hittills med att introducera mig själv, för er som inte vet vem jag är, men också för er som gör det. Mitt namn är Santiago Peralta och jag kommer från ett litet land som ligger precis mellan de gigantiska länderna Argentina och Brasilien. Mitt lilla land heter Uruguay och jag har bott hela mitt liv i dess kustnära huvudstad, Montevideo. Jag är 23 år gammal, pluggar miljökemi och nu befinner jag mig i Stockholmsområdet efter cirka nio månader här i vackra Sverige. Men kanske undrar ni nu: varför skriver den här 23-årige uruguayanske killen för den här tidningen? Det är väldigt enkelt att förklara, faktiskt. Jag jobbar som praktikant på YFU-kontoret och har gjort det sedan i mars. Under den fantastiska Novemberhelgen, som vi hade i mitten av förra månaden, fick jag chansen att lära mig mer om denna tidning och hur den fungerar. Efter att ha noterat hur de som jobbar aktivt inom tidningen spenderar sin fritid på den blev jag väldigt peppad att hjälpa till lite grann och skriva något jag också. Låt oss börja från början då... Som jag skrev i det första stycket så är jag 23 år gammal och pluggar miljökemi. Om jag inte hade varit här i Sverige detta år skulle nog mat ha kastats mot mig under de här månaderna där nere i Uruguay. Ni undrar kanske varför? När någon avslutar sina studier har vi som tradition att mat ska kastas på denna person av alla sina släktningar, kompisar och ibland även lärare! Jag vet, det här låter ju hur konstigt som helst, men det är vad man får efter att ha spenderat sina bästa år bara mellan böcker. Det som jag vill säga med dessa meningar är att jag går mitt sista år på universitetet och inte har så mycket kvar nu. Även om jag bara hade ett par kurser och en praktik kvar för att få min Master valde jag att komma hit eftersom jag verkligen behövde en paus från plugget och jag kände mig sugen på att uppleva ett riktigt äventyr i ett helt annat land. Min historia inom YFU är inte så lång måste jag erkänna. Jag har aldrig varit utbytesstudent eller värdsyskon själv förut. När jag var 16 blev jag jättetaggad på att åka till Tys- Promenad på stranden under Santiagos Göteborgsbesök i november. Santiago, Caroline, Sofia. 14 insändare kland med YFU efter några kompisar till min bäste väns föräldrar berättade för mig om hennes dotters utbytesår i USA. Tyvärr hade mina föräldrar inte råd med kostnaden så jag stannade hemma och fortsatte med mitt vardagliga liv. På universitetet blev jag kompis med en kille som var väldigt bra vän med en student från Tyskland som var i Uruguay på utbyte med YFU. Den där gången blev jag också peppad, men för att bli värdfamilj. Det var väldigt svårt att övertyga min bror och mina föräldrar men efter några månader var vi redo. Det var bara att vänta på att de nya studenterna skulle komma. När det var dags att ta emot en student fick jag ett telefonsamtal från YFU Uruguay. De ville kolla om min familj fortfarande var intresserad av vara värd för en utbytesstudent från något spännande land. Det var jag, väldigt mycket. Men vi hade ingen plats kvar hemma eftersom min äldsta kusin bodde varannan dag hos oss. Jättetråkigt! Men YFU Uruguay var fortfarande inom mig på något sätt. Det är därför, precis för ett och ett halvt år sedan, när de delade en bild på deras Facebook-sida angående deras nya volontärer, jag skrev som kommentar att jag också ville bli volontär hos dem. Tre minuter senare fick jag ett meddelande där de inbjöd mig att besöka kontoret så att de kunde berätta för mig om YFU och hur jag kunde engagera mig som volontär. Den där dagen förändrades mitt liv kan jag absolut säga. Inom kort gjorde jag allt möjligt som volontär där nere, bland annat var jag ledare på vissa läger och resor. Jag åkte till kontoret flera gånger bara för att hjälpa till. Jag ringde studenter för att kolla hur det var med dem. Och mycket mer! Men efter fyra månader som aktiv volontär dök en helt otroligt möjlighet upp... YFU Sverige letade efter en ny praktikant. Det var helt otroligt! I början var jag väldigt osäker om jag skulle ansöka. Jag kände mig för ny inom Sista fikat innan Elines avfärd mot Ecuador! Tim, Eline, Santiago. Santiago oc h vä Annika, Gör rdfamilen på pappa Gör an. ans jobb. T im , Eline, San tiago, YFU-världen. Men de från YFU Uruguay stöttade mig och därför sökte jag som praktikant för hela 2014. Det hände mycket mellan själva ansökan och mars 2014... Jag skrev ett personligt brev, skickade mejlet med min ansökan, blev intervjuad av Mads, Erik och Jessica, fick det positiva beskedet. Jag ansökte till uppehållstillstånd, men beskedet blev försenat, jag kom hit två månader för sent. Men den 12:e mars kl 7 på förmiddagen tog jag mitt flyg hit. Och den dagen började de bästa månaderna i hela mitt liv hittills. Jag vet inte om ni redan har hört talas om det, med praktikanterna bor hos värdfamiljer precis som en vanlig utbytesstudent. Såklart gör också jag det. Min värdfamilj bor i Järfälla, i nordvästra Stockholm, och består av min värdpappa Göran, min värdmamma Annika, min värdbror Tim, som är 20 år gammal, och min värdsyster Eline, 17. Jag fick veta att de skulle bli min värdfamilj ungefär tre veckor innan jag kom hit och därför hade jag chansen att prata med dem via Skype och chatta med dem ofta, och ända sedan dess kändes det att de var helt rätt för mig. Jag kom direkt riktigt bra överens med alla fyra efter ett tag insåg jag att de inte bara var en familj som jag bor hos, men min riktiga andra familj. Tack vare dem har vi kunnat se mycket av den svenska kulturen tillsammans. Skidåkning, påsk, midsommar i Dalarna, sommarstuga vid någon sjö, bara för att nämna några exempel. Ändå är min värdfamilj ännu mer speciell än så kan man säga. Min värdsyster Eline befinner sig i Ecuador just nu, som utbytesstudent med YFU, och hon verkar ha det helt fantastiskt där nere, precis vid ekvatorn. Jag ska vara ärlig och medge att det var väldigt svårt och sorgsamt för mig när det var dags för Eline att åka iväg. 15 insändare Men nu känner jag mig enormt stolt och glad över att hon lever sin dröm, lär sig spanska och har det bra i Ecuador. Och tack vare denna underbara organisation som kallas för YFU Sverige fick jag också lära känna några otroligt underbara människor. Under de här nio månaderna som jag har spenderat här i Sverige har jag fått chansen att besöka olika ställen runt om i hela Europa, och fått möjligheten att träffa gamla kompisar igen! Ändå är den där känslan att veta att jag ska komma tillbaka till mitt hemland med mitt hjärta fullt av nya vänner otroligt spännande. Slutligen vill jag skriva att jag bara har ungefär två månader kvar i det här vackra landet. Två månader till för att njuta av Sverige och allt som landet erbjuder. Två månader till för att lära känna nya människor, för att spendera med de som jag redan känner och för att öva det musikaliska svenska språket. Det är inte så mycket tid men målet är att inte tänka på hur lite jag har kvar, men att bara känna njutning, försöka lära mig nya saker från de kommande erfarenheter som jag nog kommer möta och ha det kul. Säkert kommer jag att fortsätta skriva till OPUS och troligtvis så kommer det nästa gång ske vid mitt skrivbord som ligger i mitt rum hemma hos mig i Uruguay. Det finns något som jag redan vet och det är att min historia som YFU:are kommer att gå långt - och den har bara börjat. Vänligen, Santi Morgonen efter praktikanten Nadya från Bulgariens hejdå-fest. Santiago, Anders, Einar tre snabba ... med Thintin Strandman, National Director på YFU Sweden under 2014: Hej Thintin! Vad är det första du tänker på när jag säger… YFU-kontoret? – Fantastisk personal som ger mer än man kan tro är möjligt och som i allt ändå har nära till skratt trots allt jobbigt och utmanande de ställs inför varje dag. Att åka som utbytesstudent? – Modigt och starkt att våga ta det steget! Att vintern är här? – Jag älskar julen med alla ljus och tomtar - inte bara de på loftet. 16 annons YFU:s Stipendier 2015-2016 YFU Sveriges Ambassadörstipendium - 1 stipendium på 20 000 kr YFU Sveriges språk- och kulturstipendium - 1 stipendium på 15 000 kr YFU Sveriges föreningsstipendium - 1 stipendium på 25 000 kr YFU Sveriges stipendium för student till Finland: - 1 stipendium på 24 000kr www.yfu.se [email protected] 17 PAO PAO post arrival orientation Text: Katrin Dackmo Äntligen var det dags för Post-Arrival i Stockholm! I höstas mötte utbytesstudenter, värdfamiljer och volontärer upp för Post arrival orientation på 12 platser runt om i landet. Här får vi en inblick om hur träffen gick i Stockholm: 15 utbytesstudenter, 8 juniorfaddrar och många värdföräldrar och områdesrepresentanter samlades i en lokal på Södermalm i Stockholm för att prata, prata, fika och prata. När vi stängde dörrarna om oss smattrade regnet i det 10-gradiga höstmörkret utanför men inne i lokalen var stämningen varm och högljudd och med en doft av hembakat. Områdesrepresentanterna hälsade alla välkomna och presenterade syftet med träffen. Studenterna satt i två grupper och samtalade med juniorfaddrar och några värdsyskon. Värdföräldrarna delades också upp i två grupper med områdesrepresentanter. På frågan “What´s weird about Sweden” flödade svaren; Att svenska flaggan finns överallt, lärarna tilltalar eleverna med förnamnet, svenskar står alltid i kö och att skolan inte är strikt är alla exempel på ”weird” saker (för att inte nämna saltlakrits, A:fil och bussystemet…!). Värdföräldrar vädrade bland annat frågor som; Hur mycket svenska kan man prata hemma? Är det svårare att få kompisar i en stor stad? Hur mycket ska studenterna vara uppkopplade på nätet? Hur mycket ska en värdfamilj bestämma över en student? Studenterna diskuterade även saker som är svåra att förstå med Sverige och svenskarna; Betygsystemet, svaret “eller hur?”, att eleverna sover på lektionerna, hur kaffe kan vara så billigt och att svenska elever inte gör något speciellt efter skolan. Studenterna hade bakat och tagit med sig fikabröd som avnjöts i halvtid. Väldigt uppskattat inslag! Lokalens vaktmästare mutades friskt och med stor framgång för att hjälpa oss med disken efter fikat, men sedan blev städningen ytterligare en ursäkt för mera prat och samtal. 18 PAO 19 inresande TRE MÅNADER I SVENSKA SKOLAN Det känns fortfarande lite konstigt, hur många saker jag redan har gjort. Snart är det fyra månader sedan jag åkte hit. Jag är jättetacksam för allt som hänt sedan jag kom till Sverige. Det är inte lätt för mig att sammanfatta alla mina upplevelser i en text. Men jag ska försöka mitt bästa. En sak som jag har lärt mig är: Dåliga stunder kan förändra mycket, men samtidigt finns där alltid jättebra stunder. Jag har redan upplevt båda sidor. Text: Lisa Stepanek Så, först ska jag berätta hur roligt jag hade det på Arrival Camp i Stockholm. Det var liksom en dröm, fyra fantastiska dagar med de bästa ledarna och så många olika utbytesstudenter vilka alla bara hade ett mål: att ha en underbar tid här i Sverige! Sedan åkte jag till min värdfamiljoch fick veta att min skola börjar redan nästa dag. Oh så exalterad jag var! I denna stund tänkte jag allt från ”Vad gör jag här?” till ”De i Stockholm berättade för oss att svenska studenter är jätteblyga, ingen kommer att prata med mig!”. Lektion 1: Allt kommer att bli helt annorlunda än du tänkte innan. Jag blev jätteöverraskad – min skola kunde inte vara bättre. Jag går i första klass på gymnasiet, så jag var bara en av många nya elever. Ingen kände varandra sedan tidigare. Jag fick min klass – SA1B. Media- och Samhällsprogrammet. När jag hörde att det på medialektionerna också fanns foto och film var det för mig liksom en ”Jackpot”! Jag är så glad för mina fantastiska bästa vänner i min svenska skola – Matilda, Jonna, Sara och Wilma. Jag är så otrol- 20 ig tacksam för att jag kan kalla dem mina vänner! De har alltid öppna öron för mig, jag kan skratta med dem om saker som egentligen inte är så roliga och jag upplever och delar min unika tid här i Sverige med dem! Vi har det alltid så roligt när jag pratar svenska – speciellt i början. Till exempel när jag säger ”Vad fan” tycker de att det låter för trevligt. Matilda korrigerar mig alltid och skrattar. Då säger jag ”Vad fan Matilda!” eftersom jag inte förstår varför det låter för trevligt. Hädanefter blir jag känd “Vi har det alltid så roligt när jag pratar svenska – speciellt i början” av mina kompisar för denna meningen. Det är faktiskt större skillnader mellan Österrike och Sverige än vad jag hade förväntat mig. ”Det är fortfarande Europa, så stor kan skillnaden inte vara!” Tja, då blev jag besviken. Eftersom jämfört med Österrike är svenska skolan mycket lättare på några sätt. En sak, vilken överraskade mig jättemycket i svenska skolan är att läraren tar sig mer individuell tid för eleverna. Till exempel fick hela min klass efter en inlämningsuppgift eller ett prov personliga kommentarer från läraren. Jämfört med skolsystemet i Österrike känner jag att läraren i Sverige bryr sig mycket mer om eleverna. Men inte allt är så bra i inresande svenska skolan, till exempel nivån i matte. Jag trodde innan att svenska skola är en av den bästa i hela världen, eftersom jag har läst ganska mycket om det i tidningen. Men nu måste jag konstatera att svenska studenter är inte så bra på matte. Allt det vi gör just nu i mina lektioner har jag gjort minst två år tidigare i Österrike. Och jag var verkligen alltid en av de sämsta studenterna i Österrike på matte, men nu känns det rätt så lätt för mig. Jag tror att mina upplevelser och mina erfarenheter från svensk skolan ska påverka mig mycket när jag kommer tillbaka i mitt ”gamla” österrikiska skolliv. Men jag har fortfarande sju månader kvar till jag åker till Österrike och tiden till dess ska jag uppleva så bra så möjlig - men nu har jag faktiskt ingen rädsla inför dåliga stunder. Det kan alltid bara bli bättre. fem snabba ... Vitoria Craveiro Santos, brasiliansk utbytesstudent i USA 2013-2014 What is something unique and awesome about Brazil? Brazil is famous for all the beaches. All of them are really pretty and I know that there is a lot of people interested in going to the beach. Even if you stay in the countryside, families usually have a beach house or make plans to go to the beach on weekends. Another thing is the heat. Over here it is always hot, all year long, and even in the winter because there is no snow down here. Also our people is known to be really receptive, exchange students will feel very welcome in our country. Last but not least, our typical food is different from what you will find in other places of the world and it is an experience for the exchange student to try all of that. What advice would you give an exchange student going to Brazil? First of all, don’t pack a lot of winter clothes. Second, do not come here with a narrow mind. We are pretty flexible about a lot of things and if the exchange student comes here without knowing that, he/she might have a big culture shock, not being healthy for his/her stay. Where do you live? I live in the biggest city of Brazil called São Paulo. It is the biggest economic center of my country. São Paulo is located more in the south of Brazil, it is far away from the Amazon forest and is pretty close from Rio de Janeiro (by car it is around 3-4). My city is not at the beach, although with 50min by car you can reach it easily. How would you describe a typical Brazilian person? Well, that is a hard question because I’ll need to generalize. We tend to be pretty agitated, and happy. We love a party and to have fun. Oh, and we mock a lot, even if it is a person we’ve just met. Also, there are a lot of different ethnicities and that is one of the most important characteristics of Brazilians. What did you like the most about your exchange year in Pittsburgh, USA? Well, the thing I loved the most was to have a new experience of my life, to learn how to live an American way. Also, I enjoyed so much being around the other exchange students. You learn so much from all those cultures and in the end you’re able to pull out so many great friends that you’ll keep for life ;) 21 land i fokus URUGUAY Text: Johan Berselius Einar Skoglund – Utbytesstudent i Uruguay 2013-2014 När jag åkte till Uruguay hade jag ingen aning om vad jag hade gett mig in på. Det var klart att jag hade läst en hel del om landet på internet och så, men det var inte mycket. Jag visste att landet var väldigt litet, med bara ca 3 miljoner invånare - och trots det hade de ett väldigt bra fotbollslag. Jag hade läst lite om presidenten Jose Mujica, känd för att ha legaliserat abort, tillåtit samkönade äktenskap och nyligen för legaliseringen av marijuana. Det som slog mig mest när jag kom dit var hur öppna människorna var. Många var nyfikna på den nya killen från Sverige. Att vara utlänning var ovanligt och gavs mycket uppmärksamhet, även om det faktiskt fanns en stor grupp ryssar i området där jag bodde. Kunskaperna om Sverige varierade mycket bland folk. De äldre kanske kände till oss eftersom vi erbjöd asyl till många uruguayaner under militärdiktaturen medan ungdomar mest kände till Sverige genom Zlatan. Det fanns också ett stort antal som trodde att jag kom från Schweiz. Einar letar efter sitt värdland... Trots att svenskar var något relativt nytt i staden jag bodde så slogs jag ändå av hur mycket svensk musik som spelades. Avicii, Icona Pop och Swedish House Mafia dominerade dansgolvet tillsammans med Cumbia, latinamerikansk dansmusik. I Uruguay fick jag även chansen att testa mate. Mate är sydamerikansk te-liknande dryck som man dricker varm från en kalebass. Drycken kan beskrivas som något av en nationaldryck och har även en viktig social roll. Mate är något som man delar med sig av, och den dricks i omgångar. Drycken har en uppiggande effekt och anses även vara nyttig. Jag tror att många svenskar, när de tänker på Latinamerika, klumpar ihop det till ett land på samma sätt som vi gör med Afrika. Därför tror jag att folk skulle bli förvånande över hur olikt Uruguay är t.ex. Colombia eller Mexiko. Vi har en 22 Einar hittade det! Eller...? ganska fördomsfull bild av Latinamerika och tror att de allt är likadant, vilket inte är sant. Något som förvånande mig t.ex. var att måltider som jag trott varit universella för hela Latinamerika var helt okända i Uruguay. Vi äter mer tacos i Sverige än vad man gör någonstans i Uruguay. En annan sak som skiljer åt är den uruguayanska dialekten, som skiljer sig en del från annan typ av spanska. T.ex. så använder man i vissa delar av landet ordet vos istället för tú när man vill säga ”du”. land i fokus Santiago Peralta – Praktikant på kontoret och infödd uruguayan (läs hans brev till oss på sid 14...!) Erik Sundberg – Utbytesstudent till USA 2011-2012, reporter på OPUS och ”soon to be” praktikant i YFU Uruguay Vad skulle för de flesta uruguayanska personer vara väldigt förvånande om de besöker Sverige, på utbytesår eller semester? Jag skulle säga att det finns tre saker som skulle vara förvånade för en vanlig uruguayansk person och de är: Hur tror du det kommer vara annorlunda att vara praktikant i Uruguay jämfört med utbytesstudent i USA? Det finns egentligen tre svar på den här frågan: 1. Det finns massor av folk från andra länder här. Det skulle egentligen inte vara förvånade på något negativt sätt alls! Men vi har denna idé i våra hjärnor att alla i Sverige är långa, blonda och blåögda men det stämmer inte nu. Då tror att någon från Uruguay skulle fråga sig själv typ: Är jag på riktigt i Sverige? när hen kommer hit. 2. Sopsorteringen. Flera från Uruguay vet att Sverige är THE country när det handlar om miljön. Även dem som på något sätt är involverade inom den miljövänliga kulturen, som jag är, kan känna sig väldigt imponerade. Och stressade under de första gångerna man skulle sortera sopor… 3. Kramar. En annan idé vi har... Vi tror att de som kommer från Norden är kalla och inte visar sina känslor för andra. Vi antar att de inte kysser på varandras kinder och att de inte gillar att prata med folk som de inte känner. Det stämmer ju. Men svenskarna kramas! Och det är något som man gör bara med sina bästa kompisar, någonsin i Uruguay. Man kramar bara sina kompisar om en av dem ska iväg någonstans under ett längre tag eller om man gärna vill visa kärlek mot den kompisen. En uruguayansk person kramar inte kompisen som man ska träffa dagen efter. Aldrig. Vad är något i Sverige som är förvånansvärt likt Uruguay? Svår fråga! Men Uruguay och Sverige är faktiskt lite lika när det handlar om frihet. I Uruguay kan man göra och säga vad man vill och det är helt OK. Man kan säga att politiker suger och att staten gör inget och det är helt OK. Man kan tro på vilken Gud som helst och det är fortfarande hur OK som helst. Detsamma ser jag här i Sverige. Dessutom är de här två länderna inte bara fria men de är också jätteprogressiva och det är otroligt nice och något som behövs, tycker jag. Det första är att rollen som praktikant är något helt annat än att vara utbytesstudent, även fast vissa likheter består. Antagligen ska jag ju bland annat bo i en värdfamilj där borta, så helt olikt är det inte! Men samtidigt så är det ju mer av ett jobb, med det ansvar och de möjligheter det medför. Jag ser dock fram enormt mycket inför vad jag ska ställas inför, även fast jag fortfarande inte är riktigt helt införstådd med mina arbetsuppgifter (läs: jag vet ingenting). Det andra är ju det uppenbara - att Uruguay är ett helt annat land än USA på så otroligt många plan. Förutom att det ligger på det andra halvklotet och att det har en procent av USA:s invånarantal (!), så finns det så otroligt mycket som skiljer dem åt. Språket, kulturen, maten, människorna. Och det är just dessa skillnader som jag vill veta mer om! Men även likheterna!Om jag ska vara helt ärlig så är jag faktiskt ganska ignorant när det kommer till alla länder utanför Europa och USA. Jag vet helt enkelt väldigt lite om Sydamerika och dess länder, och bara det faktum att jag fortfarande grupperar ihop dem i mitt huvud är nog ett väldigt tydligt tecken på det. Men det är just det här jag ser fram emot! Att få inblick i en för mig helt okänd del av världen, och förhoppningsvis vid vistelsens slut känna mig lite uruguayansk är ett väldigt icke-konkret mål jag trots allt satt upp. Det tredje är nog den största skillnaden faktiskt, och den Under de sista tio åren har det hänt väldigt mycket i Uruguay och landet förbättrades hur mycket som helst om man tänker på individuella rättigheter och det är något som jag ser här i Sverige varje dag. Alla har rätt att få vad man behöver och göra det som man vill. Förhoppningsvis kommer Uruguay att bli så himla bra som Sverige på det sättet någon gång. Einar Skoglund framför Urugyanska flaggan. 23 land i fokus handlar om mig på ett personligt plan. Jag är helt enkelt en helt annan person nu, och har utvecklats enormt som person sen då jag satte mig på det där planet till USA för tre och ett halvt år sen. Och antagligen just därför. Min värld är nu större, och jag har ett annat sätt att se på nya människor och mig själv i nya situationer. Min största anledning varför jag gör detta dock är för att jag är helt övertygad om att var jag nått nu bara är början. Att nu få vara ”utbytesstudent på nytt” tror och hoppas jag kommer att ge mig minst lika mycket som mitt första utbyte, om inte mer! Det får tiden utvisa helt enkelt :) URUGUAY Hur kommer det vara annorlunda än att vara volontär hos YFU Sverige? Jag återkommer om ett år med ett förhoppningsvis väldigt bra svar på denna fråga! Någon aktiv läsare får påminna mig då, så lovar jag att svara efter bästa förmåga! Huvudstad: Montevideo Invånare: 3,4 miljoner Befolkningsdensitet: 19,5/km2 (vilket är lägre än Sverige som är 23,4/km2) Officiellt språk: Spanska Area: 176 215 km2 Statsskick: Republik Medianålder: 33,4 (2009) Visste du att... Uruguay har världens längsta nation- Visste du att... Uruguay har vunnit flest VM- alsång? Den har hela elva verser, som alla följs av en refräng! Dock så sjunger man i de flesta officiella sammanhang endast en vers och en refräng, vilket de flesta nog är väldigt tacksamma för. guld i fotboll per capita? (Hela TVÅ stycken på en befolkning på tre miljoner!) Solans hörna GOD JUL mina kära YFU-vänner och alla som jag inte har träffat eller känner. Tomten kommer till er varje år, så att frid och julglädje alla får. YFU öppnar vår gemenskap i världen, skapar fred för många i oroshärden. GOTT NYTT ÅR tillsammans, jag önskar vi får, till värdfamilj, returnees och kontor, min hälsning går. Solan 24 fem snabba ... med Frida Grahn Var någonstans åkte du på utbytesår? Till staden Shenzhen i södra Kina. Beskriv den första dagen i skolan Den första dagen i skolan var jag väldigt förväntansfull, men också väldigt nervös. Först samlades alla elever på skolans gräsplan för att lyssna till ett antal invigningstal. Det var tusentals elever som stod uppradade i raka linjer, och mitt bland dem stack det upp ett långt, blont huvud. Det var jag. Trots att jag hade skoluniform som alla andra, så lyckades jag inte smälta in i mängden speciellt bra. Mina klasskamrater var nyfikna på den nya utlänningen som börjat i deras klass, och kom fram och presenterade sig. Jag kommer ihåg att jag också fick göra en egen presentation av mig själv inför klassen, vilket blev rätt flummigt då min kinesiska inte var så bra i början. Resten av dagen satt jag mest och häpnade över det faktum att jag faktiskt befann mig i en genuin, kinesisk skola. I klassrummen satt eleverna uppradade vid varsin bänk, kinesiska tecken prydde väggar och tavlor, och tittade man ut genom fönstren såg man palmträd som stilla vajade i vinden. Vad sedan lärarna pratade om hade jag inte den blekaste om. Varför valde du att åka till just Kina? Kina är ett land som jag alltid varit intresserad av. Allting är så annorlunda; kulturen, klimatet, maten, och inte minst språket med alla dess fascinerande uttal och vackra tecken. Att få uppleva denna kultur och lära sig detta språk är en dröm jag har haft ända sedan jag var liten. Vad var det mest oväntade med ditt år? Det mest oväntade med mitt år måste jag säga var att jag knappt fick någon hemlängtan. Att det skulle gå så lätt att anpassa sig och att jag verkligen skulle känna mig som hemma var något som jag inte hade väntat mig. Sedan fanns det förstås tusen olika saker jag fick uppleva, maträtter jag fick smaka och människor jag fick träffa, som jag skulle kunna skriva en hel roman om, men det sparar jag till en annan gång. :) Hur lång tid tog det att anpassa dig till samhället? Det gick faktiskt förvånansvärt fort att anpassa mig till samhället. Redan första dagen hade jag mentalt släppt taget om min svenska livsstil, och ville med öppen nyfikenhet se vad Kina hade att erbjuda. Sedan reagerade man såklart på vissa skillnader, som t.ex. att man i regel inte tackade för maten när man ätit färdigt, att det inte fanns några busstidtabeller eller att det ansågs vara ovanligt att INTE fälla upp ett paraply vid strålande solsken, haha! 25 vad gör du? Malin - YFU’s brandkvinna Så många som jobbar, så många vi hör talas om. Men vet vi egentligen vad det är de gör? I den här serien frågar vi styrelsemedlemmar, personal och volontärer vad de egentligen gör inom YFU och först ut är allas vår skyddsängel – Malin Saare. Malin, vad är det egentligen du gör? – Ja, vad gör jag på kontoret egentligen? Det blir mycket telefon och mail så klart. Många frågor svarar jag på, högt och lågt, och ibland blir man förvånad över vilka frågor som ställs… Mycket av min tid går åt att förklara, bena ut, förtydliga, komma med andra infallsvinklar, berätta att i XX kultur är det vanligt med XX beteende. Jag jobbar också med att få folk att inte vara dömande för att en person gör saker på ett främmande och obekant sätt. Jag vill få dem att vända på det hela och ta lärdom, acceptera ett oliktänkande; försöka få folk att se ett beteende ur ett lärande perspektiv med interkulturell förståelse i fokus. Om något knasigt inträffar och en student klantar till det (vilket händer titt som tätt) jobbar jag med att få personer att inse att man måste stå för sina egna handlingar och bättra sig. Det blir en hel del ”släcka bränder” som vissa dagar tar många timmar. Jag ägnar också väldig mycket tid i dialog med våra partnerländer om alla studenter på programmen, de inresande, de utresande, värdfamiljer, hemmafamiljer och alla andra inblandande. kontoret YFU Christmas Challenge Just nu har YFU Sveriges volontärer börjat samla in pengar till ett stipendium som ska göra det möjligt för fler unga människor att åka på utbyte. Insamlingskampanjen heter YFU Christmas Challenge och vi hoppas att vi tillsammans kan få ihop 15.000 kronor! Stipendiet vänder sig till en ungdom som inte har de ekonomiska förutsättningarna för att ha råd med ett utbytesår men som har den rättan andan och motivationen. Alla bidrag, små som stora, är otroligt uppskattade och kommer att göra en annan människas dröm till verklighet! Hjälp oss att sprida vår insamling och donera gärna en slant till stipendiet på: indiegogo.com/projects/yfu-christmas-challenge 26 lägergruppen Under den gångna Novemberhelgen utvärderade de deltagande lägerledarna lägeråret 2014, samt diskuterade lägerverksamhetens framtid. Som svar på de utmaningar vi kommer ställas för framöver skapades Lägergruppen (version 2.0), med uppgift att organisera och utveckla verksamheten. Vi är tacksamma över att vi fått den här möjligheten, och är stolta att meddela att vårt första möte varit en framgång! Men eftersom det är ni volontärer som gör lägerverksamheten möjlig, och som vi kommer jobba med under det kommande året, så ville vi passa på att presentera oss. Så vi säger nu hej, och det är vi som är lägergruppen: - Caroline Harvey, Daniel Thilén, Hanna Lestander, Anders Renström, Sofia Tollander, Karsten Ihd, Neah Rockstroh och Markus Aarflot Hej! :) annons Tipsa en vän att bli utbytesstudent med YFU! Vinn resecheck på 1500 kr vardera för dig och din vän! Tipsa en vän, syskon, klasskompis, granne eller kompisens lillasyster om att bli utbytesstudent med YFU och ni är båda med i utlottningen av varsin resecheck på 1500 kr som sponsras av Tranås Resebyrå. Ju fler du tipsar desto större chans har du i utlottningen (ett tips=en ”lott ”). Tävlingen pågår fram till 1 mars 2015 då det även är sista ansökningsdag för utbytesstudenter. Det är begränsat antal platser till varje land och platserna kan komma att tillsättas innan 1 mars. Har du frågor om tävlingen? Maila [email protected] Läs mer om att bli utbytesstudent och ansök på www.yfu.se Psst! Den student som har blivit tipsad kan i sin tur tipsa ytterligare en vän för att vara med i utlottningen om BÅDA resecheckarna (totalt värde 3000 kr)! Tävlingsregler • Du får tipsa hur många du vill att söka som utbytesstudent via www.yfu.se • Två vinnare lottas fram: den ena vinner resechecken avsett för tipsaren, den andra vinner resechecken avsett för utbytesstudenten • Ett tips räknas som en lott så ju fler du tipsar desto större chans har du att vinna • Den sökande måste uppge i sin ansökan att du har tipsat samt ge dina kontaktuppgifter • Den sökande ska bli antagen på programmet enligt YFUs kriterier samt tacka ja till sin plats för att tipset ska bli giltigt i tävlingen Facebook: YFU Sweden Instagram YFU Sweden www.yfu.se www.tranas-resebyra.se 27 intervju Alltid redo! - för världen YFU har inlett ett fantastiskt samarbete med Scouterna och vår frilansreporter Sara von Sydow tog chansen att träffa en familj som är lika mycket YFU:are som scouter: Familjen Bergstrand i Uppsala. nen får leva vidare efter jul och planteras i en kruka. Dessutom är det den 5 december som firas mest - inte julafton. Det är nämligen då som helgonet Sankt Nikolaus kommer med presenter till alla snälla barn, alltså en nederländsk version av vår tomte. Text och bild: Sara von Sydow I år har familjen Bergstrand två barn ute i världen: En dotter som flyttat till Frankrike och en son på utbyte med YFU Det är mörkt och duggar lite när jag sätter mig på cykeln för att åka och träffa Jorien från Nederländerna och hennes värdfamilj. Jag kommer fram lite halvblöt och andfådd, men möts av lukten av mat och två glada leenden. Just den här kvällen är Jorien och hennes värdpappa Alf ensamma hemma och jag har tur och blir bjuden på middag. Lillebror i familjen Bergstrand, Hugo, är hos en kompis och mamma Ulrika är i Härnösand och jobbar. Stämningen i huset är lugn, varm och hemtrevlig. Jag trivs direkt och samtalet flyter på nästan av sig självt. Jorien berättar att hon trivs bra i familjen och av hennes leende att döma finns inget annat på kartan. Alf är också glad att Jorien är där: varje gång en tradition, ett ord eller en händelse kommer på tal under middagens gång finns det flera versioner av svaret och väldigt mycket att inspireras av. Det är första gången familjen Bergstrand tar emot en utbytesstudent och för mig verkar de verkligen utbyta erfarenheter. Alf berättar engagerat vad han lärt sig om de holländska jultraditionerna. – I Nederländerna har man samma julgran i flera år! Gra- 28 Jorien visar upp sin scoutskjorta. intervju i USA. Därför har de mycket plats i huset och i familjen. Alf menar att det är viktigt för familjen att faktiskt ”byta” och ge samma möjlighet som de egna barnen fått till en annan ung människa. Alf berättat att familjen upptäckt att de genom Jorien kan förstå sin son bättre när han är iväg på sitt utbytesår. Precis som för de allra flesta utbytesstudenter följer året i den nya kulturen en slags kurva. Det finns upp- och nedgångar, roliga och mindre roliga perioder. Tack vare att familjen kan se hur Jorien reagerar i olika situationer och hur hon påverkas av bland annat det nya språket – vilket kan vara väldigt tröttsamt ibland – kan de förstå sin son i utlandet när de pratar i telefon eller via Skype. Även Hugo, 12 år, som är kvar hemma när hans syskon dragit ut i världen ser positivt på att ha Jorien i huset, enligt Alf. Hugo har fått en extra syster som han bråkar med som vanligt och Jorien berättar leende hur han ibland brukar vilja ta hennes godis, som hon då inte gärna delar med sig av. Han brukar också ofta be att få översätta om det är något ord Jorien inte förstår på svenska och på så sätt får han träna sin engelska och utvecklas. Jorien är scoutledare för Hugos patrull och i det har hon hittat ett stort gemensamt intresse med familjen. Inom den lokala scoutkåren finns ett internationellt engagemang och Jorien delade med sig av hur de gått runt med bössor, knackat dörr och samlat in pengar till välgörande ändamål i utlandet för ett par veckor sedan. Detta intresse, tillsammans med hur familjen sett hur ett internationellt synsätt kan hjälpa människor, har varit bidragande faktorer till att faktiskt ta in en utbytesstudent i familjen. Jorien är glad att hon med sin erfarenhet från scouting i hemlandet kan bidra och dessutom få ett svenskt sammanhang även utanför skolan. Familjen och Jorien har redan nu planer på att hon ska komma tillbaka i augusti nästa år och vara med på ett läger med scoutkåren. är även Joriens värdbror Hugo. De skickar i total tystnad runt en lykta från hand till hand. Jorien berättar viskande att det är en öppningsceremoni för mötet som de alltid gör och jag står fascinerad och ser ljuset vandra runt i ringen. När mötet öppnats blir det patrullindelning och regelförklaring, vi ska leka ”Jeriko”. Leken involverar två patruller och grupperna blandas. De får alla varsin ”svans” gjord av en tygbit i en klädnypa som fästs på ryggen, dessa ska sedan ryckas av det andra laget för att få poäng. Dessutom finns en gåta som ska lösas med hjälp av ledtrådar som finns ute i skogen. Vi går i samlad trupp till en skogsdunge, jag vill påminna om att det fortfarande är mörkt som mitt i natten och duggar lite lätt. Jag var inte alls förberedd med grova kängor och pannlampa, men scouterna är minsann alltid redo och leken löpte utan större svårigheter för dem. Jorien börjar planera nästa veckas scoutaktivitet under kvällens gång. Det blir Nederländerna som tema och det ska bakas äppelkaka, spelas memory med holländska saker och lekas traditionella lekar. Jorien berättar att de hade Världen som tema veckan innan och att hon gillar att hon kan dela med sig av sina erfarenheter utanför Sverige när möjligheten visar sig. Efter mycket spring, hojtande och lysande med ficklampor koras ett vinnande patrull och jag sa tack och god natt till både scouterna och Jorien. Jag är tacksam att jag fått möjligheten att se vad samarbetet mellan YFU Sverige och de svenska scoutkårerna kan innebära i verkligheten, och hur värdfamiljer, utbytesstudenter och scoutkårer faktiskt berörs. Alf försöker beskriva Scouterna för mig som knappt vet någonting om det. Han berättar att det är som en gemenskap där alla är välkomna, där man umgås och lär sig med friluftslivet som verktyg. – En gång hade jag en grupp scouter som när jag frågade vad de ville göra härnäst svarade: ”Vi vill springa runt och skrika!” Så fick de göra just det i några minuter, sådant kan man inte riktigt göra i skolan. När vi ätit och klockan börjar närma sig halv sju tar Jorien på sig sin svenska scoutskjorta och visar mig sin röda skjorta som hon tagit med sig från Nederländerna och är full av olika märken. Vi cyklar till scoutstugan i novembermörkret och väl framme vi möts vi av en stor cirkel av unga scouter, här Jorien med värdpappa Alf vid middagsbordet. 29 porträtt Evely praktikantpresentation YFU Sverige har fått ett nytt tillskott bland praktikanterna, i form av 20-åriga Evely Kuusik som kom hit till Sverige i början av oktober! Text: Johan Berselius Hon är från Tallinn i Estland och var själv utbytesstudent med YFU i Zürich, Schweiz 2010/2011. Evelys familj består av hennes mamma (som är kortare än Evely) hennes syster (som också är kortare än Evely) och Evelys pappa (som är marginellt längre än henne). Det där med längd är tydligen ett väldigt hett ämne inom familjen. Evely kom till Sverige med European Voluntary Service (EVS) för att jobba med projektet Coloured Glasses. Syftet med projektet är att ge ungdomar möjlighet att granska sina egna attityder till andra kulturer, samt att öka sin förståelse för frågor som diskriminering, fördomar och stereotyper, i syfte att utveckla sin interkulturella kompetens. Tillsammans med YFU Sveriges andra praktikant, Jana, åker hon runt i Sverige för att ha dessa Coloured Glasses-workshops framförallt på skolor, men också för YFU:s nya samarbetspartner Scouterna! Hittills under sin korta tid här i Sverige har de varit i Göteborg, Jönköping, Västervik, Luleå, Umeå, och såklart Stockholm där Evely bor nu. Bilden Evely har fått av svenskar hittills är att de väldigt öppna och snälla, och är väldigt måna om att ha allt planerat på förhand! Om Evely kunde bo var som helst i världen hade hon föredragit att bo på en takvåning i London, men hon skulle gärna resa till New York och sydöstra Asien om hon fick chansen. När hon är i Sverige skulle hon gärna vilja lära sig att prata svenska, åka snowboard, och fira midsommar! När Evely blev tillfrågad att nämna ett par saker som hon tyckte var positivt med henne sa hon att hon är självsäker, rakt på sak, bra på att vara sarkastisk, och slutligen att hon inte oroar sig särskilt mycket! Hon nämnde däremot att hon inte var särskilt bra på att kontrollera sina ansiktsuttryck. Evelys favoritmat är egentligen allt, men speciellt efterrätt! Men hon tycker dock inte särskilt mycket om fisk, om man bortser från lax, öring, och sushi (som alla vet är en fisk, reds anm.). Slutligen, varmt välkommen Evely till YFU Sverige! Vi här på redaktionen hoppas verkligen att du får möjligt att uppleva allt det du har sett fram emot under din vistelse här i Sverige. Och vem vet, kanske midsommar och sill får dig att omvärdera fisk? slogantävling Youth For Understanding har ”Upptäck världen med YFU”. Scouterna har ”Alltid redo!”. 30 MEN VAD HAR OPUS? Var med i OPUS slogantävling och kom på hur tidningen ska uttrycka sig med en slogan! Vinnaren får en jättefin, signerad julklapp av redaktionen! bloggar i världen Blivande utbytesstudent http://aalviiss.blogg.se/ Alva Westher reser som utbytesstudent till USA nästa år och bloggar om sina förberedelser inför året utomlands. Publicerat: 8 september 2014 Val av organisation Några punkter om varför jag anser att YFU är det självklara valet för mig: - Det är en ideell organisation vilket betyder att det finns inget vinstsyfte med organisationen utan de är där för att hjälpa nyfikna utbytesstudenter att möta nya kulturer på bästa möjliga sätt, deras intresse ligger i dig, inte i något annat. - Det betalar inte sina värdfamiljer, detta tycker jag verkligen är en så otroligt viktig punkt. Detta betyder att värdfamiljerna tar emot utbytesstudenter helt av genuint intresse och nyfikenhet, inte att det skulle hjälpa dem ekonomiskt på något sätt. - Hur organisationen är uppbyggd med representanter, kontaktpersoner, volontärer, all information osv, allt är väldigt tydligt och tryggt Ja, detta var alltså några saker som gör att jag väljer att åka med YFU. Självklart har det påverkat mig att pappa åkte med dem när han var iväg på 1970-talet men eftersom organisationen är uppbyggd som den är det inte konstigt att vi stannar kvar hos dem. Utbytesstudent i USA http://www.nattstad.se/quelino Kelin Taylor Lundgren är just nu utbytesstudent i Texas, USA. Publicerat: 28 OKTOBER 2014 HOMECOMING WEEK! Det vi har väntat på är äntligen här! HOMECOMING WEEK! Jag är fett taggad och tror denna veckan kommer bli toppen! Vi kan ju börja med att jag är ledig måndag och inte har någon skolan! Tisdag ska jag fixa håret och det kommer bli lite ändring i det. Onsdag är det youth group. Torsdag har vi peprally och spirit day då temat är western tror jag, på kvällen är våran homecoming game och det kommer bli najs! Fredag är det halloween och vi ska ge godis till alla barn! Lördag har vi först scrimmage, sen ska jag fixa hår och smink hos en av Rosas väninnor och sedan blir det homecoming dance med Alona. Söndagen får jag förhoppningsvis sova men har en känsla av att jag kanske måste gå till kyrkan. OCH PÅ MÅNDAG SKA JAG SE BOSTON CELTICS VS. MAVERICKS!!!!! Utbytesstudent i Sverige http://rbite.tumblr.com/ Roberts Bitenieks är en utbytesstudent från Lettland som detta år är utbytesstudent i Sverige. Han bor i en värdfamilj i Södra Sandby i Skåne. Publicerat: 1 November 2014 YFU Stockholmsresan under höstlövet. Det var trevligt att träffa de andra utbytesstudenter och ledare också! Att träffa dem var den bäste saker under resan! Samt resan var en av de roligaste grejer jag har haft under mitt utbyte! Och jag var imponerad att jag kunde redan prata svenska med vissa studenter! 31 kontoret vad gör du NU? Sandra Häggström jobbade på YFU kontoret mellan 2011-2013, bland annat som Utresandesamordnare. OPUS hörde av sig för att se var hon befinner sig nu. Vad gör du nuförtiden? Numera befinner jag mig i östra Jerusalem där jag är följeslagare på uppdrag av Sveriges kristna råd och Kyrkornas världsråd, genom följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI. Programmet syftar till att genom internationell närvaro dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och öka omvärldens medvetenhet om ockupationens konsekvenser för israeler och palestinier. Vad tänker du på när jag säger YFU? Jag tänker på att det är en fantastisk organisation som gör det möjligt för ungdomar att upptäcka och få en större förståelse för världen, lära sig nya språk, få nya vänner och att utvecklas på ett personligt plan. Har du några internationella möjligheter du vill tipsa YFU:are om? Jag kan varmt rekommendera alla mellan 18 och 30 år att åka som EVS-volontärer runtom världen, se http://www.mucf.se/ evs för mer information. Kalendarium Julstängt på kontoret 24 december – 7 januari Hemresa inresande halvårsstudenter 8 januari Mid Year Orientationjanuari/februari Japanläger13-15 februari Årsmöte mars Re-Entry Orientation8-10 maj Pre-Departure Orientation12-14 juni Hemresor inresandevecka 26-27 YES - Young European Seminar 29 juni - 3 juli Ankomstläger12-15 augusti Hemkomstläger11-13 september 32 information MEDLEMSINFORMATION På denna sida kan du läsa om vad det innebär att vara medlem hos YFU. Är du inte redan medlem men vill bli det? Läs vidare så får du veta hur du gör. Att bli medlem i YFU innebär att du stödjer YFU Sveriges vision ”Vi, Youth For Understanding bidrar till gemenskap och förståelse mellan människor och kulturer genom att öppna dörrar mot världen”. Förutom att du får rösträtt vid årsmötet och har möjlighet att kandidera till förtroendevalda poster får du även vissa medlemsförmåner och möjliggör att fler ungdomar kan åka på utbytesår. Hälften av din medlemsavgift går direkt in i YFU:s stipendiefond för att delas ut till motiverade unga sökande. Denna stipendiefond gör det möjligt för oss att erbjuda fler studenter en möjlighet att resa ut som utbytesstudent och få uppleva en annan kultur. Vi vill på så sätt motverka att ekonomin blir en avgörande faktor för vilka som får chansen att åka och vilka som inte får det. Donationer till verksamheten går självklart oavkortat till stipendiefonden. Som medlem i föreningen får du även medlemstidningen OPUS samt att du är välkommen på träffar, utbildningar och andra aktiviteter som YFU anordnar under året. Det finns tre sätt att bli medlem: • Genom att betala medlemsavgiften på www. yfu.se/medlem • Genom att åka som utbytesstudent • Genom att ta emot en utbytesstudent som värdfamilj För 2014 finns tre olika medlemskapskategorier: • 80 kr för medlemmar under 25 år • 200 kr för medlemmar över 25 år • 300 kr för familjemedlemskap Gilla oss på Facebook Och följ oss på Instagram YFU Sweden ! 33 kontoret Svar från kontoret... Om du skulle åka på utbytesår nu, vart skulle du åka? Nina: Spontant känner jag att jag gärna skulle åka till alla länder :D Men om jag måste välja så skulle jag nog säga Kina för att jag är intresserad av kinesisk kultur och för att uppleva hur det är att leva i en auktoritär stat, som inte alltid uppfattas som sådan vare sig bland invånare eller omvärld, med en väldigt speciell ekonomisk struktur. Gustav: Jag skulle åka till Sydkorea! Ett land fullt av överraskningar, god mat och trevliga människor. Evely: To South America! I’m thinking of Chile or Ecuador or Mexico. Jana: If I could go on exchange right now, I would go to Turkey. The Turkish-German relationship is a little special, which I didn’t realize as much until I came here to Sweden. I would love to get to know this country to understand specific things better. And Turkey definitely is in a difficult time at the moment - isn’t it interesting to get the locals perspectives? Josefine: Uruguay! De har just nu världens coolaste president, de har dulce de leche och mate, spanska och stränder. Känns som ett självklart val! Hanna: Uruguay! Jag har blivit inspirerad att åka dit av Santiago på kontoret. Om alla i Uruguay är lika trevliga som honom vill jag gärna åka dit! Och så vill jag gärna lära mig bättre spanska. Santiago: Om jag skulle åka på utbyte nu skulle jag absolut välja Sverige. Jag blev kär i detta land under min tid här och efter ett tag inom YFU Sverige kan jag säga att volontärer och kontoret tar hand om studenterna jättebra också :) Men om man inte kan välja det här underbara landet skulle jag säga att jag skulle till Nederländerna eller till den flamländska delen av Belgien eftersom holländska är nästa språk jag vill lära mig! Carin: Min kärlek till Japan kommer nog alltid att bestå främst på grund av språket men också människorna. Men skulle jag våga mig ut i ett annat land så kanske Ecuador, speciellt eftersom Santiagos värdsyster skriver så mycket roligt om landet på hennes blog. ^^ Thintin: Jag skulle åka till Uruguay! Orsaken är att efter att ha jobbat med Santiago och Caroline så har jag insett att Uruguay är landet man måste åka till. 34 tävling 2. Hur väl känner du OPUS-redaktionen? Para ihop rätt redaktionsmedlem med rätt favoritföremål. Vinnaren erhåller ett fantastiskt pris! Maila ditt svar till [email protected] innan nyår. 1. 3. 4. 5. 8. 6. 7. 35 klotterplanket KLOTTER PLANKET lara - YFU har lse om det självk ne in m på en lit n E an av decemlontärer! I börj vo ta äs b s en d r över hela värl volontärer som bo al -t 20 t et s de la ll via Skype ber sam t ha en pizzakvä at r fö n) de rl vä säkert landet (och e kvällen kommer ad ck ly n de r fte tillsammans. E amöver så håll izzaträffar ske fr sp an st di e nd na fler lik utkik! YFU:s volontärer försö kte ta sig runt Skypes gräns på max tio personer i ett videosa mtal, men förgäves! N åv äl, tio YFU:are på tio olika geografis ka platser i samma bi ld är inte fy skam det heller. Anna Henrikson i YFU:s styrelse fick en liten son i november. Stort grattis till Anna med familj önskar hela YFU! t att tolka de r till trots, det är svår ge fin s rg be nd Su ik Er or blir got annat än att pizz nå m so na ar ick bl a hungrig p! godare i YFU:s sällska 36 Stort tack för att vi fic Thintin Strandm k ha dig som Natio an! Vi ko nal Dire att du inte mme ctor, he hemtrakte lt lämnar YFU! V r att sakna dig och i har stor r i Örnsk t hopp om vi hoppas öld att tas öve att dina r av härlig svik tack vare din hjälp sna a YFU:are rt komme ! r Du har g jort väldig tm över att d et var just ycket för YFU och DU som vi är väld National to ig Director på YFU S g dig an utmaning t glada en att var weden de a tta år. Känn dig alltid vä lkomme n i YFU-v ärlden! /Var ma h älsningar från YFU lontärer :s persona l, styrelse och vo-
© Copyright 2024