Bättre insamling av matavfall för ökad
BÄTTRE INSAMLING AV MATAVFALL FÖR ÖKAD BIOGASPRODUKTION I VÄSTRA GÖTALAND Kunskapssammanställning och förslag på fortsatt arbete Augusti 2012 Miljöbyrån Ecoplan AB Ulf Kamne På uppdrag av Biogas Väst Sammanfattning Genomgången av samtliga 49 kommuner visar att flera av kommunerna i Västra Götaland redan arbetar med frågan, framförallt genom sina kommunalförbund och samägda bolag. Några kommuner har mångårig erfarenhet t ex Trollhättan, Falköping och Borås. Sådana kommuner kan ses som ”lokomotiv” för sina grannar. VGR:s roll kan vara att ge extra skjuts åt utvecklingen genom att arrangera erfarenhetsutbyte och underlätta rådgivning. Sidan 2 av 29 Innehållsförteckning 1 BAKGRUND .............................................................................................................................. 4 1.1 UPPDRAG OCH METOD ........................................................................................................................ 4 1.2 MATAVFALLETS ROLL FÖR BIOGASPRODUKTION .......................................................................... 4 1.3 MATAVFALL – DEFINITIONER OCH LAGRUM .................................................................................. 5 1.3.1 Definitioner .................................................................................................................................. 5 1.3.2 Matavfall i svensk lag ............................................................................................................... 6 2 NULÄGE ..................................................................................................................................... 7 2.1 NATIONELLT ........................................................................................................................................ 7 2.2 VÄSTRA GÖTALAND ............................................................................................................................ 8 2.2.1 Kommunerna och kommunalförbunden ....................................................................... 10 3 MÅL ......................................................................................................................................... 13 3.1 EU ....................................................................................................................................................... 13 3.2 NATIONELLT ..................................................................................................................................... 13 3.3 VÄSTRA GÖTALAND ......................................................................................................................... 14 4 AVFALLSUTREDNINGEN ................................................................................................... 15 5 GODA EXEMPEL OCH ERFARENHETER ........................................................................ 17 5.1 VÄSTRA GÖTALAND ......................................................................................................................... 17 5.1.1 Falköping ..................................................................................................................................... 17 5.1.2 Trollhättan ................................................................................................................................. 18 5.1.3 Borås Energi och Miljö .......................................................................................................... 19 5.2 ANDRA REGIONALA EXEMPEL ........................................................................................................ 20 5.2.1 Biogas Öst .................................................................................................................................... 20 5.2.2 Erfarenheter från Stockholms län .................................................................................... 21 5.3 AVFALL SVERIGE .............................................................................................................................. 24 6 FLASKHALSAR OCH HINDER ........................................................................................... 25 6.1.1 Risker större än motivation ................................................................................................ 25 6.1.2 Höga trösklar ............................................................................................................................. 25 6.2 DRIVKRAFTER ................................................................................................................................... 26 7 PRIORITERING OCH FÖRSLAG PÅ UPPLÄGG ............................................................. 27 7.1 FÖRSLAG PÅ AKTIVITETER .............................................................................................................. 27 7.1.1 Överenskommelse .................................................................................................................... 27 7.1.2 Regionala träffar .................................................................................................................... 28 7.1.3 Uppföljande samtal och ev fortsatt aktivitet ....................................................... 28 Sidan 3 av 29 1 Bakgrund 1.1 Uppdrag och metod Västra Götalandsregionen har beslutat om mål att öka produktionen av biogas. En del av detta är att använda matavfallet för biogasproduktion i större utsträckning än vad som sker idag. Det gäller matavfall från hushåll såväl som från verksamheter som storkök, livsmedelsindustri och restauranger. Det finns även andra fördelar med att använda matavfallet för biogasproduktion. Dels ökar möjligheterna att återföra fosfor till jordbruksmark, dels påverkar utsortering av matavfall sortering av andra fraktioner så att det blandade avfallet minskar. Ett delmål i Västra Götalands biogasprogram är att antalet kommuner som utvinner biogas från avfall och avlopp ska uppgå till 35 stycken i utgången av år 2013. I april 2012 var antalet 26 stycken. Västra Götalandsregionen gav i april 2012 Ecoplan i uppdrag att bistå processledningen för Biogas Väst i projektet ”Ökad biogasproduktion från matavfall i Västra Götaland” med att ta fram statistikunderlag och exempel, bistå med expertkunskap, föreslå verktyg och arbetssätt samt agera bollplank. Denna rapport utgör en del av den skriftliga rapporteringen. Den andra delen utgörs av en Excel-fil med uppgifter om varje kommun, anläggningar för biologisk behandling, tankställen för fordonsgas med mera. Utöver detta har uppdraget genomförs i löpande dialog med projektledare Hanna Jönsson på Västra Götalandsregionens miljösekretariat och hennes vikarie Tula Ekengren som varit Ecoplans uppdragsgivare. Ulf Kamne har varit huvudansvarig. Maria Losman har medverkat i uppdraget som har utförts på 120 timmar. Underlaget utgör ett första steg i projektet med en nulägesbeskrivning bland kommunerna, goda exempel samt förslag på prioriteringar och fortsatt arbete för att nå målet om en ökad insamling av matavfall för biogasproduktion. Ecoplan har utgått från befintliga uppgifter från Avfall Sverige, Naturvårdsverket, Waste Refinery, aktuella kommuner och kommunalförbund kompletterat med telefonsamtal med företrädare. Det finns många projekt, anläggningar, satsningar, initiativ och andra arbeten kring biogas i Västra Götaland men vi har inte gett oss på att försöka få fram en heltäckande beskrivning utan vi har fokuserat på utsortering, insamling och behandling av matavfall och det som kan ha betydelse för insamlingen. Goda exempel och andra erfarenheter har hämtats både från västra Sverige och från andra delar av landet. 1.2 Matavfallets roll för biogasproduktion Matavfall är en viktig resurs både för utvinning av energi i form av biogas och för återförande av fosfor och kalium som är en ändlig resurs. De flesta lantbrukare tar inte emot slam från avloppsreningsverk. Separat insamling av matavfall bidrar till att återföra bl. a. fosfor till kretsloppet. Därmed bör biogas snarare betraktas som en åtråvärd restprodukt istället för huvudprodukt vilket gör det rimligt att kostnader för insamling och hantering av matavfall inte helt ska belasta biogasproduktionen. Sidan 4 av 29 Insamling av matavfall kan också ge viktig spin-off i form av ökad utsortering av annat avfall, förpackningar etc. vilket minskar volymerna restavfall. Detta är viktigt eftersom förbränning av matavfall ger vinster i sopförbränningen och det därför kortsiktigt kan ses som ett bättre alternativ, särskilt av dem som investerat i förbränningskapacitet. Dock är rötning den mest fördelaktiga behandlingsmetoden (energi och CO2 utsläpp) jämfört med förbränning och kompostering. En analys av substratmarknaden visar bland annat att substrat kan transporteras 10 gånger längre än idag innan energibalansen för systemet blir negativ1 De substrat biogasbranschen tror mycket på är energigrödor och odlingsrester samt ökad andel hushållsavfall. Matavfall kommer fortfarande att vara ett givet substrat till biogas. Även om man arbetar med att minska svinnet genom hela kedjan kommer det den närmaste tiden inte att påverka biogasproduktionen eftersom det fortfarande finns så mycket matavfall att samla in till biogasproduktionen2. En övergång från kompostering till rötning påverkar möjligheterna för biogasproduktion. Energimyndigheten anser att lönsamheten för rötning är störst för avloppsslam, mat-, restaurang- och livsmedelsavfall. Den största potentialen finns för matavfall. En ökad mängd insamlat matavfall resulterar i en större mängd substrat för rötning3. 1.3 Matavfall – definitioner och lagrum 1.3.1 Definitioner Enligt Naturvårdsverket definierar EU matavfall som ”alla typer av matavfall inklusive matolja från restauranger, storkök och andra typer av kök, inbegripet centralkök och hushållskök” (EU 142/2011). Matavfall definieras i den nationella avfallsplanen som biologiskt avfall från livsmedelskedjan (hushåll, restauranger, storkök, butiker, livsmedelsindustrin, primärproduktion) som av kommersiell- eller annan orsak inte gått till konsumtion. I termen matavfall ingår även biologiskt lättnedbrytbart avfall som hälls ut i vasken (flytande livsmedel såsom mjölk) eller sköljs ur förpackningar etc4. Värt att notera är att EU:s definition är snävare och inte omfattar livsmedelsindustri, butiker och primärproduktion. Hanteringen av före detta livsmedel från butik eller livsmedelsindustri kan därför inte omfattas av nationella krav utan måste följa EU- krav i respektive lagstiftning. Det är endast tillåtet att ställa nationella krav på att det som definieras som just matavfall ska komposteras eller omvandlas till biogas4. 1 Substratmarknadsanalys - Sammanställning och analys av substratmarknaden. Pernilla Holgersson, SP, Michael Mc Cann och Sara Linnéa Östervall, Vattenfall, Chris Hellström och Aase Newborg, Kan Energi, Erik Fagerström, LTH samt Maria Thomtén, SLU. Augusti 2011 http://www.avfallsverige.se/rapporter-projekt/rapporterprojekt/201123/ 2 Substratmarknadsanalysen igen http://www.avfallsverige.se/rapporter-projekt/rapporterprojekt/201123/ 3 Förslag till biogasstrategi. Naturvårdsverket, Energimyndigheten m.fl. 2010 https://naturvardsverket.se/Start/Klimat/Klimatpolitik/Sveriges-klimatpolitik/Forslag-till-ny- biogasstrategi/ 4 Naturvårdsverket, Från avfallshantering till resurshushållning. Sveriges avfallsplan 2012–2017, RAPPORT 6502, maj 2012 http://www.naturvardsverket.se/Start/Produkter-och-avfall/Avfall/Ny-nationell-avfallsplan/ Sidan 5 av 29 För en enskild kommun innebär det att det saknas möjligheter att besluta om obligatorisk utsortering av matavfall från övrigt ”hushållsavfall” för livsmedelsindustri och primärproduktion. 1.3.2 Matavfall i svensk lag Kommunerna har huvudansvaret Ansvaret för avfallshanteringen i Sverige ligger framförallt hos kommunerna. Producenter, hushåll, fastighetsägare och andra "avfallsproducenter" har också lagstadgade skyldigheter. Kommunerna ansvarar för att hushållsavfallet, dit matavfallet räknas, transporteras till en behandlingsanläggning för återvinning eller bortskaffande. Utsorterat brännbart avfall och organiskt avfall får inte deponeras5 Verksamhetsutövaren skall se till att deponigas samlas in från deponier som tar emot biologiskt nedbrytbart avfall.6 Varje kommun ska ha en renhållningsordning och en avfallsplan7. Renhållningsordningen ska innehålla de föreskrifter för avfallshantering som gäller för kommunen. Avfallsplanen ska bland annat innehålla uppgifter om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd. Kommuner får ta ut renhållningsavgifter, det vill säga ta betalt för insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall8. Rätt att kräva sortering Kommunen har enligt 15 kap. miljöbalken ensamrätt att hantera hushållsavfall och kan meddela föreskrifter för utrymmen, behållare och andra anordningar med stöd av avfallsförordningen. Avfallsförordningen och miljöbalken ger kommuner möjlighet att ställa krav på utsortering av matavfall och även att utforma hur utsorteringen och insamlingen ska gå till så att den anpassas efter de lokala förhållandena i kommunen. Övriga aktörer Naturvårdsverket bevakar att lagstiftningen följs och ger stöd och råd i form av kunskap. Miljödepartementet samordnar regeringens miljöpolitik och företräder Sverige i miljöpolitiska sammanhang inom EU. Producenterna ansvarar för det avfall som omfattas av det lagreglerade producentansvaret. Det omfattar dock inte matavfall. Hushållen, det vill säga alla invånare, har skyldighet att sortera ut returpapper, förpackningar, elavfall, batterier och grovsopor och lämna detta avfall till de insamlingssystem som finns. Det finns alltså ingen skyldighet för hushållen att sortera ut matavfall om inte kommunen specifikt kräver det. Det hushållsavfall som inte lämnas till producenternas insamlingssystem ska lämnas till kommunens insamling. Man får alltså inte utan tillstånd själv ta hand som sina sopor, men det är vanligt att kommuner genom styrande taxor och information uppmuntrar hemkompostering i skadedjurssäker varmkompost. Hushållen har skyldighet att följa reglerna för avfallshanteringen i kommunen. Det gäller alla, oavsett om man bor i villa, bostadsrätt eller flerbostadshus. De som äger flerbostadshus måste se till att hyresgästerna kan lämna sina sopor ifrån sig nära sin bostad. Den som ger upphov till annat avfall än hushållsavfall, exempelvis industrier och företag i byggbranschen, ansvarar själva för att avfallet transporteras bort och omhändertas på ett miljömässigt riktigt sätt. 5 §9 och 10 Förordning (2001:512) om deponering av avfall §25 Förordning (2001:512) om deponering av avfall 7 Se bilaga Kommunläge matavfall.xlsx för info om avfallsplaner i Västra Götaland. 8 Miljöbalken, kap. 27 § 4 6 Sidan 6 av 29 2 Nuläge 2.1 Nationellt Avfallsmängderna i Sverige ökar något, efter att ha sjunkit ett par år i rad9. 2011 behandlades 4 349 910 ton hushållsavfall, 456,8 kg/person. Det är en ökning med 3,5 procent jämfört med året innan. Drygt hälften, 51,4 procent, går till energiåtervinning. 32,8 procent materialåtervinns och 14,9 procent går till biologisk återvinning. Det innebär att 650 300 ton hushållsavfall gick till biologisk återvinning – rötning eller kompostering. Det är en ökning med 4,3 procent jämfört med 2010. Resten av matavfallet gick till förbränning. 0,9 procent av hushållsavfallet deponeras, en minskning med 9 procent jämfört med 2010. Mer än hälften av de svenska kommunerna samlar in matavfall till någon del och fler har planer på att börja. Idag sorteras matavfall ut i 163 av landets 290 kommuner. Ytterligare 70 kommuner har planer på att införa sådan sortering. Det finns generellt god kapacitet i landet för att ta emot matavfall till kompostering eller rötning och utvecklingen går mot ökad rötning. Rötningen vid samrötningsanläggningar ökade med 28 procent jämfört med 2010. Komposteringen av matavfall minskar, eftersom allt mer matavfall behandlas genom rötning. Ett problem vid rötning av avfall och uppgradering av biogas till fordonsbränsle är att det kan uppstå läckage av metan. Biogas- och uppgraderingsanläggningar kan i Avfall Sveriges regi ingå ett frivilligt åtagande och genomföra regelbundna kontroller så att eventuella läckage av metan kan upptäckas och åtgärdas. I princip all producerad rötrest användes som gödsel i lantbruket (biogödsel). Merparten av biogasen uppgraderades till fordonsbränsle. Resterande användes till el- eller värmeproduktion. I de fall matavfallet samrötas med andra substrat som gödsel eller slakteriavfall kan matavfallet räknas in i målet så länge rötresten kan återföras som gödselmedel. Det är under förutsättning att det inte finns någon risk för spridning av oönskade ämnen. Vid samrötning med avloppsfraktioner finns det risk för att rötresterna innehåller alltför höga halter av oönskade ämnen. Denna rötrest kan dock få räknas med i målet om rötresten från reningsverket håller sådan kvalitet att det inte finns risk för spridning av farliga ämnen och att avsättning finns för rötresten. Livsmedelsföretagens och lantbrukets krav på rötresten gör att det är viktigt att matavfallet inte blandas med till exempel slam från reningsverk eller aska från förbränning. En brist på de mest eftertraktade substraten har börjat uppstå i vissa kommuner vilket resulterat i att utsorterat matavfall rötats med avloppsslam. Detta är en negativ utveckling då samrötning med avloppsslam försvårar recirkuleringen av näringsämnen till jordbruket. En utökad insamling av matavfall kan i vissa fall lösa detta problem. 9 Detta stycke bygger på statistik från Avfall Sverige, Svensk avfallshantering 2011: http://www.avfallsverige.se/avfallshantering/biologisk-aatervinning/ Sidan 7 av 29 2.2 Västra Götaland I Västra Götaland komposterades 6 660 ton insamlat hushållsavfall 2011 och 26 860 ton rötades. Nästan all rötning i Västra Götaland, över 25 000 ton, sker i Sobacken som drivs av Borås Energi och Miljö och resterande del i Falköpings kommuns anläggning vid Hulesjön eller Ragn-Sells anläggning Heljestorp utanför Vänersborg10. Det finns ytterligare anläggningar för rötning och biogasproduktion men de tar inte emot hushållsavfall utan uteslutande avloppsslam, gödsel, trädgårdsavfall, slakteriavfall eller avfall från annan livsmedelsproduktion11. I Västra Götaland är det 26 kommuner som samlar i matavfall varav 13 har obligatorisk sortering12. Precis som nationellt har ytterligare kommuner börjat se över möjligheten att börja samla in matavfall separat. Åtta kommuner komposterar insamlat matavfall där och 18 kommuner rötar sitt avfall och en kommun, Marks kommun, gör både och. Se tabell nästa sida, För mer detaljerad sammanställning, se bilagan Kommunläge matavfall.xlsx. Statistiken kan vara lite osäker eftersom flera kommuner samverkar kring hanteringen även över regiongränsen, och det då och då förekommer tillfälliga lösningar där matavfall skickas till andra kommuner och så vidare. Detta kanske inte alltid fångas i inrapportering av statistik. Ett annat problem är att matavfall kan tolkas på olika sätt i de olika kommunerna vilket kan få till följd att visst avfall ingår i statistiken i en kommun, men inte i en annan13. Så gott som samtliga kommuner samarbetar med andra kommuner, framförallt sina grannar, kring avfallshanteringen. Samarbetena är i huvudsak inordnade i kommunalförbundsstrukturen och beskrivs under respektive kommunalförbund nedan. För mer detaljerad information om insamling, kontaktpersoner, system, hur det behandlas och så vidare, se bilaga Kommunläge matavfall.xlsx. I Excel-filen finns också uppgifter om anläggningar för kompostering och rötning. I alla kommuner, även de som inte har någon separat insamling, sker hemkompostering i varierande grad. I Västra Götaland är det sju kommuner som saknar avfallsplaner. Ytterligare tre kommuner har avfallsplaner äldre än 10 år. De övriga 39 kommunerna har avfallsplaner som lyfter fram behov och insatser för att sortera ut matavfall och biologisk behandling i varierande grad. Se vidare under respektive kommunalförbund nedan. 10 http://www.avfallsverige.se/avfallshantering/biologisk-aatervinning/roetning/anlaeggningar/ 11 http://www.biogasportalen.se/BiogasISverigeOchVarlden/Anlaggningskarta.aspx#lan=V%E4stra%20G%F6talands%20l%E4n 12 vilka kommuner som samlar in matavfall framgår av bilagan ”Kommunläge – matavfall” http://www.sou.gov.se/avfall 13 Sidan 8 av 29 Kommunalförbund Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal Fyrbodal GR GR GR GR GR GR GR GR GR GR GR GR Sjuhärad Sjuhärad Sjuhärad Sjuhärad Sjuhärad Sjuhärad Sjuhärad Sjuhärad Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Skaraborg Kommun Samlar in O = oblig. F = frivilligt Behandling R = rötning K = kompost Bengtsfors Dals-Ed Färgelanda Lysekil Mellerud Munkedal Orust Sotenäs Strömstad Tanum Trollhättan Uddevalla Vänersborg Åmål Ale Alingsås Göteborg Härryda Kungälv Lerum Lilla Edet Mölndal Partille Stenungsund Tjörn Öckerö Bollebygd Borås Herrljunga Mark Svenljunga Tranemo Ulricehamn Vårgårda Essunga Falköping Grästorp Gullspång Götene Hjo Karlsborg Lidköping Mariestad Skara Skövde Tibro Tidaholm Töreboda Vara nej nej O F O F O nej nej F O O O nej F O F F F F O F F F O nej O O nej O nej F nej nej nej F nej nej nej nej nej nej nej nej O nej nej nej nej R R R R K K R R R K R R K R R R K K K K R R KR R R R - Sidan 9 av 29 2.2.1 Kommunerna och kommunalförbunden I Västra Götaland finns fyra kommunalförbund som tillsammans organiserar regionens samtliga 49 kommuner. VästKom, Västsvenska Kommunförbundets Samorganisation, är en sammanslutning av kommunalförbunden i Västra Götaland. Uppgiften är att på regional nivå företräda och samordna kommunernas intressen. http://www.vastkom.se Ett kommunalförbund är i Sverige en offentligrättslig form för samverkan mellan kommuner, som är reglerad i kommunallagen (3 kap. 20-28 §§). Till skillnad från ett kommunförbund har kommunerna i ett kommunalförbund överfört myndighetsutövning till förbundet. Även landsting kan vara medlemmar i kommunalförbund. Fyrbodals kommunalförbund Ingående kommuner är Bengtsfors, Dals-Ed, Färgelanda, Lysekil, Mellerud, Munkedal, Orust, Sotenäs, Strömstad, Tanum, Trollhättan, Uddevalla, Vänersborg samt Åmål. Se även bilaga Kommunläget matavfall.xlsx. Det finns ett nära samarbete mellan Bengtsfors, Dals-Ed, Färgelanda, Mellerud och Åmål i Dalslandskommunernas kommunalförbund som bland annat har gemensam miljönämnd. Dalslandskommunerna har beslutat att ta fram en gemensam avfallsplan och renhållningsordning och göra gemensam upphandling som planeras vara klar hösten 2013. Kommunchefen i Bengtsfors, Solveig Andersson leder arbetet. Lysekil, Munkedal, Sotenäs och Tanum samäger Rambo AB som ansvarar för utförandet av renhållningsansvaret i ägarkommunerna och framtagande av avfallsplan. Enligt gällande avfallsplan från 2008 ska minst 25 % av matavfallet behandlas biologiskt och andelen öka till minst 35 % till 2015. Planen anger också att en mindre anläggning för produktion av fordonsgas genom rötning av matavfall och avfall från livsmedelsindustrin ska uppföras14. Rambo har utvecklat ett system för matavfallsinsamling för Lysekil och Tanum. Ambitionen är att få med även Munkedal, Sotenäs. Färgelanda, Mellerud, Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg har utvecklat webbtjänsten och mobilappen "sorteringsguiden" tillsammans: http://sorteringsguiden.se/ Den är utvecklad för de inblandade kommunerna men fungerar i stort sett i hela Sverige. Trollhättans kommun har via Trollhättan Energi ett väl utvecklat arbete kring matavfallsinsamling, rötning och biogasproduktion, se även s. 15. Arbetet med ökad insamling av matavfall i Fyrbodal bör ske med Dalslandskommunerna, Rambo och Fyrbodals kommunalförbund som precis har anställt en samordnare för affärsdriven miljöutveckling. Det är Karin Stenlund som tar klivet över från Trollhättan Energi där hon varit en av de drivande bakom utveckling av den biogassatsning som inleddes på1990-talet. Se exempel Trollhättan, avsnitt 5.1.3. Fyrbodals kommunalförbund på webben: http://www.fyrbodal.se 14 http://www.rambo.se/sv/hushall/bestammelser-och-taxor/gemensam-avfallsplan Sidan 10 av 29 Göteborgsregionens kommunalförbund Ingående kommuner är Ale, Alingsås, Göteborg, Härryda, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn samt Öckerö. Även Kungsbacka ingår i Göteborgsregionens kommunalförbund men hör ju inte till Västra Götaland. Se även bilaga Kommunläget matavfall.xlsx. Samtliga kommuner i regionen har antagit en gemensam Avfallsplan med mål fram till 2020 om 50 % utsortering av matavfall. Produktion av biogas är prioriterat. Arbetet med avfallsplaner och utveckling mot biogasproduktion drivs till stor del av Renova som är delägt av alla GR-kommuner utom Alingsås och Lilla Edet. De två är tillsammans med Tjörn de enda kommunerna som har obligatorisk insamling av matavfall. Alla andra har frivillig utsortering och insamling utom Öckerö som sticker ut som enda kommunen i GR som inte samlar in matavfall. Där finns dock konkreta planer som säger att de största öarna ska kunna lämna utsorterat matavfall från 2014. Göteborgs stad är med sin storlek tongivande inom GR och Renovasamarbetet och har kraftsamlat för att få upp insamlingsvolymen och bland annat anställt fyra informatörer som arbetar med de kunder som i sin tur möter de människor som ska sortera, dvs. framförallt fastighetsägare med flerbostadshus. Göteborg har även infört viktbaserad sophämtningstaxa för att ytterligare stimulera till sortering av matavfallet. En studie i de stadsdelar som först infört taxan visar att en viktbaserad avfallstaxa minskar restavfallet främst till förmån för ökad utsortering av matavfall och förpackningar snarare än att förebygga avfall. Tidigare komposterades allt matavfall från Göteborg på Marieholm men sedan oktober 2010 komposteras inget matavfall där utan endast trädgårdsavfall. Istället skickas allt insamlat matavfall för rötning, framförallt till Borås men även till Vänersborg, Falkenberg och ibland till Laholm. 2011 komposterades fortfarande 35 % av matavfallet, då i Borås, 2012 ska allt rötas. I maj 2012 invigdes en förbehandlingsanläggning för biogas, en så kallad slurry. Den har kapacitet för 50 000 ton matavfall och behandlar idag cirka 20 000 ton. Idag finns ingen anläggning för rötning av matavfall inom GR men ambitionen är att bygga en, preliminärt planerad till Marieholm. Arbetet med att öka insamling av matavfallet i Göteborgsregionen behöver ske i samverkan med Renova och med fokus på att få upp volymerna i de kommuner som idag samlar in minst för att skapa underlag för att få till stånd en biogasanläggning i regionen. Göteborgsregionens kommunalförbund på webben: http://www.grkom.se Sjuhärads kommunalförbund Ingående kommuner är Bollebygd, Borås, Herrljunga, Mark, Svenljunga, Tranemo, Ulricehamn samt Vårgårda. Även Varberg ingår i Sjuhärads kommunalförbund men hör ju inte till Västra Götaland. Se även bilaga Kommunläget matavfall.xlsx. I Sjuhärad är Borås med Borås Energi och Miljö primus motor. Borås samordnar en regional avfallsplan för Sjuhärad som ska vara klar i september 2012 där alla kommuner utom Varberg är med. Det är i Borås det insamlade matavfallet rötas till biogas. Fyra kommuner samlar inte in matavfall och fyra gör det; Tranemo, Bollebygd, Borås och Mark. De tre senare samlar in cirka 75 % av matavfallet och skickar till rötning. Några Sidan 11 av 29 kommuner saknar avfallsplan, bland dem Bollebygd som trots det infört obligatorisk insamling av matavfall. Det finns flera satsningar på biogas kopplade till jordbruk och näringslivsutveckling, till exempel Swedish Biogas som bygger ny anläggning för biogas från gödsel i Vårgårda15. Arbetet med att öka insamling av matavfallet i Sjuhärad behöver ske i samverkan med Borås Energi och Miljö. Deras rötningsanläggning Sobacken har mycket stor kapacitet och om Göteborg/Renova bygger en egen rötningsanläggning finns incitament att hitta råvaran på annat håll. Kontaktperson på Borås Energi och Miljö är Hans Skoglund. Sjuhärads kommunalförbund på webben: http://www.sjuharad.se Skaraborgs kommunalförbund Ingående kommuner är Essunga, Falköping, Grästorp, Gullspång, Götene, Hjo, Karlsborg, Lidköping, Mariestad, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda och Vara. Se även bilaga Kommunläget matavfall.xlsx. Här finns flera satsningar på biogas kopplade till jordbruk och näringslivsutveckling men det är bara Falköping och Skövde som samlar in matavfall. Övriga kommuner har ännu ingen insamling av utsorterat matavfall, endast hemkompostering i varierande omfattning, men arbete pågår i flera kommuner. Skövde och framför allt Falköping agerar draglok inom Skaraborg och båda kommunerna har mål om biogasproduktion. Avfallshantering Östra Skaraborg, AÖS, är ett kommunalförbund för insamling och hantering av främst hushållsavfall. Medlemmar är Falköping, Hjo, Karlsborg, Skövde, Tibro och Töreboda. AÖS har tagit över medlemskommunernas skyldighet att ta hand om hushållsavfall och besluta om renhållningsordning och avfallsplan. AÖS har antagit en avfallsplan för medlemskommunerna för perioden 2011-2012. AÖS ska samla in matavfall enligt den nationella målsättningen och har ett mål att öka andelen. Alla kommuner utom Vara, Skara och Götene har mål om att börja samla in matavfall för biologisk behandling. Det är ganska försiktiga mål, men tydliga ambitioner att starta. Gullspång, Mariestad och Töreboda har en gemensam Teknisk förvaltning med gemensam nämnd som ansvarar för avfallshantering med mera. De har mål om att börja med utsortering av allt matavfall från kommunerna. Skaraborg har stora ambitioner när det gäller biogas och kommunalförbundet medverkar i flera projekt inom biogas, de flesta samordnade inom ramen för Skaraborg Biogasregionen, bland annat EU-projekten Biomap och BioM. Skaraborg är också "europeisk modellregion" för bioenergiutveckling inom Energimyndighetens projekt Bioenergy Promotion 2 som är ett EU-finansierat projekt som syftar till att främja utvecklingen av hållbar produktion och kommersialisering av biomassa i Östersjöregionen, se även avsnitt 7.1.2.16 Arbetet med att öka insamling av matavfallet i Skaraborg behöver ske i samverkan med AÖS och Skaraborgs kommunalförbund och deras arbete kring t ex biogasregionen. Kontaktperson är Pascal Tschibanda. Skaraborgs kommunalförbund på webben: http://www.skaraborg.se/ 15 16 http://www.swedishbiogas.com/sv/referensanlaeggningar/sverige/vargarda http://biogasregionen.se Sidan 12 av 29 3 Mål 3.1 EU EU:s mål för 2020 är att återanvändningen och materialåtervinningen för åtminstone papper, metall, plast och glas från hushåll har ökat till minst 50 procent. Här kan även återvinning av matavfall räknas in.17 3.2 Nationellt De nationella kraven och den nationella avfallsplanen styr mot utsortering av avfall. Senast år 2018 ska minst 50 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger sorteras ut och behandlas biologiskt så att växtnäring tas tillvara, där minst 40 procent behandlas, så att även energi tas tillvara. Målet kan nås genom att minst 40 procent av matavfallet rötas och minst 10 procent komposteras. Både central kompostering och hemkompostering kan räknas med, förutsatt att komposten används på ett sådant sätt att näringen kan tas tillvara. Förebyggande och hantering av avfall är en del av miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. För delmålet Avfall 2005– 2015 ska den totala mängden genererat avfall inte öka och den resurs som avfall utgör ska tas till vara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljö minskas. Målet har i sin tur preciserats ytterligare i så kallade strecksatser18: − Deponerat avfall exklusive gruvavfall ska minska med minst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå. − Senast år 2010 ska minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling, -senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central behandling. − senast år 2010 ska matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling. − senast år 2015 ska minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. Uppföljningen av statusen för uppfyllande av de olika miljökvalitetsmålen gjordes tidigare av Miljömålsrådet, som då hade samordningsansvaret för miljömålsuppföljningen. Under 2008 presenterades en utvärdering som konstaterade att det gått olika bra för delmålets (Avfall 2005– 2015) så kallade strecksatser.19 De strecksatser som rörde minskningen av deponerat avfall samt ökningen av materialåtervunnet hushållsavfall bedömdes ha uppnåtts eller troligen komma att uppnås. Samtidigt konstaterades att det generella delmålet om att mängden genererat avfall inte ska öka skulle bli mycket svårt att nå. Detsamma 17 Naturvårdsverket, Från avfallshantering till resurshushållning. Sveriges avfallsplan 2012–2017, RAPPORT 6502, maj 2012: http://www.naturvardsverket.se/Start/Produkter-och-avfall/Avfall/Ny-nationell-avfallsplan/ 18 19 http://www.naturvardsverket.se/Start/Produkter-och-avfall/Avfall/Mal-strategier-och-resultat/Miljomal-for-avfallet/ http://www.miljomal.se/Publikationer-och-bilder/Rapporter/Miljomalsradet/Miljomalen--i-halvtid/ Sidan 13 av 29 konstaterades för strecksatsen om återvinning av matavfall och återföring av fosfor. Sammantaget bedömde dock Miljömålsrådet att delmålet var möjligt att nå. Det nationella målet för insamling och biologisk behandling är inte bindande för kommunerna. Det kommunala självstyret ger kommunerna rätt att sätta sina egna nivåer om inte riksdagen beslutar att skriva in dem i Miljöbalken. Även om målen inte är styrande är det uppenbart att det är inspirerande för kommunerna i arbetet med att formulera mål i avfallsplanerna. Se även stycket om Avfallsutredningen nedan. Ett nationellt mål för biogasproduktion saknas. 3.3 Västra Götaland I januari 2011 antog Västra Götalandsregionens miljönämnd ett planeringsmål om att produktionen och användningen av biogas ska öka till 2,4 TWh per år till år 2020. Det är en ökning med 25 gånger jämfört med 2009. Hälften av biogasen ska då produceras genom rötning och hälften genom förgasning. Användningen som fordonsbränsle är prioriterat eftersom det är där biogasen bedöms göra störst nytta när den ersätter bensin och diesel. På produktionssidan är målet som Västra Götalandsregionens miljönämnd beslutade, fördelat på 1,2 TWh från rötning och 1,2 TWh från förgasning. Att öka antalet kommuner som samlar in och rötar matavfall är en viktig pusselbit. Ett delmål i Västra Götalands biogasprogram är att antalet kommuner som utvinner biogas från avfall och avlopp ska uppgå till 35 stycken i utgången av år 2013. Idag är antalet 26 stycken. Sidan 14 av 29 4 Avfallsutredningen Den 30 juni 2011 beslutade regeringen att en särskild utredare ska göra en översyn av avfallsområdet. Översynen ska främst omfatta utformningen och ansvaret för insamling och omhändertagande av hushållens avfall. Särskild utredare är Lars Ekecrantz. Sekretariatet består av Anna Sanell, Jon Löfdahl och Ida Mohlander. Uppdraget skulle redovisats i juni men tiden har förlängts till den 3 september 201220. De preliminära texterna21 gör tydligt att utredningen kommer att förorda utökad eller åtminstone fortsatt insamling av matavfall för biogasproduktion. För att minska risken att det gällande etappmålet inte nås och för att ytterligare stimulera utsorteringen av matavfall föreslår utredningen i de preliminära texterna som publicerats hittills att en ny paragraf införs i avfallsförordningen. Paragrafen ställer krav på att kommun ska ge den som ger upphov till hushållsavfall möjlighet att sortera ut matavfall från annat avfall. Utredaren skriver vidare att utsorterat matavfall bör behandlas så att växtnäring och energi tas tillvara och gör bedömningen att det är produktion av biogas som är den metod som bäst tar tillvara växtnäring och energi. Utredningen konstaterar att matavfall är en resurs som innehåller bl.a. fosfor och kalium, vilka är viktiga näringsämnen i jordbruket som behöver återföras för att produktionen av livsmedel ska vara uthållig. Det är därför av stor vikt att matavfallet utsorteras, samlas in och behandlas så att återföring till jordbruket blir möjlig. Utredningen kommer därför troligen föreslå att biologisk behandling utan återförsel till åkermark ska likställas med avfallsförbränning med energiutvinning och att en följdutredning bör tillsättas som ser över möjligheterna att införa styrmedel som förhindrar att avfall med högt näringsinnehåll används för anläggningsändamål. Fettåtervinningen sker genom insamling i separata kärl och rör framförallt matfett och frityroljor. När matfettet samlats in renas det med hjälp av silar, värme och vatten. Det renade fettet behandlas för att utvinna bland annat glycerol, fettalkoholer och estrar och ersätter jungfruliga fetter och oljor i produktion av nya varor. Därför bör fettet i första hand materialåtervinnas, inte rötas. Genom att etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan idag är avgränsat till biologisk behandling finns en risk att metoder för behandling av matavfall, som inte är rötning eller kompostering, hämmas vilket kan påverka teknikutvecklingen på området. Därför anser utredningen att ordet biologisk bör strykas ur etappmålet för ökad resurshushållning. Behandling av använt utsorterat matfett bör t.ex. rangordnas högre upp än biologisk behandling i avfallshierarkin. Hur detta slår för annat matavfall är svårbedömt men utredarens intention tycks vara att säkra att just insamlat matfett ska återanvändas men att rötning i övrigt ska främjas. Utredningen är skeptisk till direktkopplade avfallskvarnar och avråder från en fortsatt utbyggnad av sådana. Utredningens är dock mer positiv till matavfallskvarnar som ansluts till ett slutet system med separata tankar, där man menar att avfallskvarnar med tank kan användas i bostäder och i verksamheter. Systemet är dock dyrt och kräver att det finns plats i fastigheten för tanken. Detta gör att det är bäst lämpat för platser där stora mängder av matavfall genereras som i storkök, restaurang, eller fastigheter där samtliga hushåll är anslutna. 20 http://www.sou.gov.se/avfall/ 21 http://www.sou.gov.se/avfall/pdf/Diskussionunderlag%2023%20juli%202012.pdf Sidan 15 av 29 För att få en tydligare ansvarsfördelning mellan kommuner och verksamhetsutövare föreslår utredningen preliminärt att verksamhetsutövare ska få ansvar för hanteringen av allt sitt avfall även det som nu definieras som hushållsavfall genom att definitionen av hushållsavfall i 15 kap. 2 § miljöbalken begränsas till att enbart omfatta avfall från bostäder. Förslaget innebär att en verksamhetsutövare själv får/måste ansvara för att allt avfall som verksamheten ger upphov till tas omhand så som lagen säger. Avfallsförordningen ska också kompletteras med en paragraf med krav på att verksamheter ska sortera ut matavfall från annat avfall och se till att det hanteras så som lagen kräver. Avfall Sverige planerar en remisskonferens till Göteborg den 31 oktober22 22 http://www.avfallsverige.se/kurs-konferens/utbildning/ Sidan 16 av 29 5 Goda exempel och erfarenheter 5.1 Västra Götaland 5.1.1 Falköping Falköping samlar in matavfall från hushåll i tätort och producerar i egen anläggning biogas av avloppsslam och matavfall, även fettavskiljarslam från storkök. Villaägare i Falköpings kommuns tätorter kan ansluta sig. AÖS (Kommunalförbundet Avfallshantering Östra Skaraborg) arbetar med att införa sortering av matavfall i hyreshus och på landsbygden. Det är frivilligt att lämna matavfallet till kommunen. Den vägen har valt kommunen medvetet för att kvaliteten på materialet ska vara god. Avfallstaxan är lägre för den som lämnar matavfall, men på samma nivå som den som komposterar hemma. Falköpings hushåll lämnar ca 60 ton fast matavfall per månad, och tillsammans med flytande avfall blir detta ca 500 ton/månad. Maximal kapacitet för anläggningen är 1 600 ton lättnedbrytbart biologiskt avfall/månad.23 Kommunen har tagit fram ett beräkningsverktyg för att matcha tillgång på substrat och efterfrågan på gas som stöd att göra underlag för beslut om att bygga biogasproduktion. Det ligger öppet för vem som helst att använda20. Falköping har samlat in matavfall sedan 2000 berättar Ida Helander, strateg för hållbar utveckling på Falköpings kommun. I grunden låg ett tydligt politisk beslut att både producera förnybar energi och ta tillvara näringsämnen. Biogasen är en strategisk utvecklingsfråga för kommunen. När Falköping bestämde sig för att satsa på biogas var den gamla avfallshanteringen omodern. Falköping valde att inte satsa på förbränningsanläggning och inte heller anläggning för central kompostering, vilket har underlättat för biogasen. Kommunen genomförde en stor informationskampanj vid införandet av insamlingen av matavfall. Det var ett bra grundjobb, menar Ida och tillägger att information inte kan underskattas. Visserligen har insamlingsgraden ökat genom åren men den skulle kunna ha ökat tidigare med mer ihållande information, menar Ida. Förståelsen för varför matavfallet samlas in och vad som händer med det måste finnas. De många studiebesöken på anläggningen i Falköping, inte minst med besökande skolungdomar, har varit betydelsefulla för den ökande insamlingsgraden. Sedan några år ingår Falköping i AÖS som nu arbetar på att införa matavfallsinsamling för biogasproduktion bland sina medlemskommuner bland annat med erfarenheterna från Falköping som grund. Det ska fortsatt vara frivilligt att lämna matavfall för insamling men tanken är att insamling ska vara det normala och att abonnenterna aktivt ska tacka nej om de vill lämna blandat avfall. Differentiering av taxan diskuteras, så att det kan blir en lägre kostnad för abonnenten att lämna matavfallet till kommunen än att kompostera själv. Ida understryker att de små tekniska detaljerna i insamling och anläggning måste funka, inte bara strategierna. Det har t ex varit svårt att hitta praktiska lösningar för insamling från större enheter. Ett annat exempel är majsstärkelsepåsar som tidigare ställt till problem i processen så därför har man övergått till papperspåsar. 23 http://www.falkoping.se/byggabomiljo/energi/biogas/biogasanlaggningen.4.7865cfaf121d36819ec800012398.html Sidan 17 av 29 Andra kommuner bör och får gärna inspireras av kommuner som hållit på ett tag men Ida tycker det är viktigt att varje kommun anpassar till de egna förutsättningarna och inte bara kopierar andra. Det är också väsentligt att kommuner inte tänker för snävt inom de egna kommungränserna. Biogasanläggningar behöver varandra i nätverk för backup, inte minst i driftfrågor. Falköping samarbetar med bland andra Borås och Jönköping. Det har varit en framgångsfaktor. På marknadssidan råder konkurrens om substrat. Ida efterlyser en kapacitetsutredning på rötning i regionen så att det går att planera tillräcklig anläggningskapacitet i förhållande till behoven. Sådana saker vore välkommet om Västra Götalandsregionen hjälper till med, och även ge tillfällen till nätverkande, kanske även informationsmaterial. Exempel sorteringsinfo generellt http://www.falkoping.se/download/18.7865cfaf121d36819ec800066811/Sortera+mera.pdf Exempel på sorteringsinfo matavfall specifikt http://www.falkoping.se/download/18.78ac4090129c310883780001004/Info-blad+sortering_1.pdf http://www.biogasost.se/LinkClick.aspx?fileticket=x8HycuU4sjE%3d&tabid=72 http://www.stockholm.se/-/Nyheter/Bygga--Bo/vi-kan-hamta-dina-matrester-/ 5.1.2 Trollhättan Trollhättan har jobbat snart 20 år med rötning av först slam sen matavfall. Beslut om obligatorisk insamling av matavfall genom optisk läsning togs 1994. Idag har en ny upphandling av insamling av avfall genomförts, nu tillsammans med Mellerud och Vänersborg. Förutsättning i upphandlingen var obligatorisk sortering och insamling av matavfall för biogasproduktion vilket kommer lösas med tvåkärlsystem. Arbetet med biogasproduktion drivs av Trollhättan Energi som var först i Sverige med att ta hand om hela den kedja som krävs för att kunna köra fordon på gas – allt från rötning, uppgradering och ledningar till långsamtankning för bussar och tankstationer för bilar. Idag drivs alla Trollhättans stadsbussar med biogas liksom sopbilarna och ett hundratal tjänstebilar inom kommunen. När Trollhättan började med insamling av matavfall skedde det till stor del på grund av en stark politisk vilja i Trollhättan och flera engagerade tjänstemän. Efter inledning med rötning av avloppsslam beställdes utredning om att sortera matavfall och röta även det. Möjligheten att få LIP-pengar bidrog. Frågan blev aldrig politisk stridsfråga där någon försökt ta partipolitiska poänger utan inriktningen har varit samstämmig. När det börjande fanns stort intresse från andra kommuner, regioner och länder och Trollhättan fick många besök som gjorde kommunanställda och kommuninvånare stolta. Det är viktigt att vara mån om förankring och delaktighet och känsla av mervärde hos alla inblandade, oavsett om man sorterar det egna avfallet eller beslutar om system för tusentals menar Karin Stenlund som är Biogaschef på Trollhättan Energi. I inledningen frågades inte så mycket efter kortsiktiga ekonomiska resultat när investeringarna gjordes. Idag ger verksamheten ett överskott. Karin börjar som samordnare för energi för Fyrbodals kommunalförbund i oktober. Sidan 18 av 29 5.1.3 Borås Energi och Miljö Borås har sorterat och samlat matavfall sedan 1991 och har lång erfarenhet av både insamlingsledet och biologisk omhändertagande. Till en början komposterades matavfallet och nu rötas det. Hela tiden har Borås Energi och Miljö ansvarat för arbetet och kommunikation har varit en viktig del i arbetet från början. Genom att kombinera kunnande i sakfrågan med kunnande om kommunikation har Borås Energi och Miljö skaffat sig bra erfarenheter av information till olika målgrupper. Redan från början var det kommunikativa arbetet högt på agendan. Alla hushåll i de områden som skulle börja sortera fick ett startpaket bestående av en särskild sorteringshink och de två första rullarna påsar att samla matavfallet i. I hinken låg också diverse informationsmaterial och kontaktuppgifter för den som hade frågor eller synpunkter. Man såg också till att bemanna telefonerna med extra personal. Det var många som ringde och frågade detaljer om hur det gick till men lika många som inte fått börja hörde av sig och undrade när de skulle få vara med. Det är viktigt att kunna vara proaktiv och därför är det avgörande med bra kontakt med lokala media, enligt Hans Skoglund på Borås Energi och Miljö. Kontinuitet och nytänkande Den viktigaste erfarenheten är att kommunikationsarbetet måste vara kontinuerligt, det räcker inte att köra en kampanj då och då. Företaget har också månat om att hitta nya kanaler och uttryck, som kompletterar varandra. Självklart finns fyllig information på webben, en Facebook-grupp parallellt med torgaktiviteter på Sommartorsdagarna i centrala Borås och ett nytt ”Mobile infocenter” där tre informatörer som tillsammans behärskar sex språk stannar i de olika stadsdelarna med en uppmålad husbil full med informationsmaterial. För att kunna få till den aktiviteten har Borås Energi och Miljö hittat samarbete med Räddningstjänsten, Arbetsförmedlingen och Håll Sverige Rent. Begrepp och beskrivningar är också viktigt. Så fort man ändrar namn på något finns risk att det uppstår missförstånd. Till en början när det insamlade komposterades så kallades det helt enkelt för ”komposten”. Men i en kompost lägger man också t ex överbliven blomjord och det funkar inte bra i rötning. I samband med övergången till rötning lades därför mycket vikt vid att konsekvent låta bli att säga ”kompost” utan hela tiden ”matavfall” tillsammans med informationen om vad som kan läggas bland ”matavfallet”. I ett särskilt samarbete medverkar Borås Energi och Miljö i ett forskningsprojekt där drygt tvåhundra hushåll bearbetas av en forskare från Högskolan i Borås, Kamran Rousta . Borås Energi och Miljö gör kontinuerliga plockanalyser av de medverkande hushållens sopor och för statistik över alla förändringar som sedan kan kopplas till de olika aktiviteterna i projektet. Företaget vänder sig också till skolungdomar och erbjuder dem att skriva uppsatser om fjärrvärme, sortering eller andra ämnen kopplade till verksamheten. Sidan 19 av 29 5.2 Andra regionala exempel 5.2.1 Biogas Öst Biogas Öst har tagit fram en rapport med fem exempel kommunikationsarbete i samband med insamling av matavfall för biogasproduktion som har genomförts av avfallsbolagen Vafab och Sörab och kommunerna Enköping, Sollentuna, Uppsala och Solna.24 Goda råd till andra kommuner: Planering • • • Det lönar sig att satsa i början av processen, det är svårare att komma igen och göra om. Man vinner på noggrant förarbete innan man gör en informationssatsning. Ett tydligt mål, bra projektbeskrivning och en bra projektgrupp är viktigt för att undvika problem. Skapa en väl genomtänkt avfallstaxa innan projektet drar igång! En smart taxa innebär att verksamheterna, även de minsta, kan tjäna pengar på att börja sortera sitt matavfall. Samverkan • • • Samverkan med fastighetsägare är fördelaktigt för att nå ut till så många hushåll som möjligt. Om man ska producera biogas är det viktigt att ha ett samarbete med energibolag och lantbrukare så att man vet att det finns avsättning för både gasen och rötresten. Att inte ordna egna informationsmöten utan istället besöka tillställningar som redan lockat folk. Timing • • Det får inte dröja för länge från det att information har skickats ut till dess att hushållen får praktisk möjlighet att börja sortera ut matavfallet. Det är viktigt att inte dröja för länge med att ge återkoppling till de verksamhetsutövare som har visat intresse för att delta i matavfallsinsamling, alternativt att vara tydlig med hur länge det kan komma att dröja innan de blir kontaktade för vidare information. Informationens kvalitet måste vara hög • • • • 24 Massiv information i början har gjort att matavfallet i Vafab Miljös region (i Västmanland) idag är mycket välsorterat.¨ Var tydlig i informationen kring hur insamlingen fungerar så att felaktiga uppfattningar inte uppkommer. Det är viktigt att göra insamlingen enkel, att undanröja praktiska hinder för att sortera sitt matavfall. Det är viktigt med en mix av olika sätt att förmedla information för att den ska nå ut till alla. http://www.biogasost.se/Portals/0/Matavfall%20blir%20biogas%20-%20fem%20goda%20exempel.pdf Sidan 20 av 29 • • • • • Tilltalande och rolig reklam är viktigt för att få folk med sig. Informationsrika och förklarande broschyrer har varit bra. Det har ökat förståelsen hos dem som sorterar avfallet. Om kommuninvånarna förstår varför de ska göra på ett visst sätt blir sorteringskvaliteten bättre. Tryckt information och hemsidor är bra, men man ska inte räkna med att mängden matavfall snabbt ökar genom stora satsningar på tryckt information och marknadsföring enbart. Viktigt med personlig kontakt med dem som ska sortera sitt matavfall samt att påsar och påshållare är tillgängliga nära där man bor. Med en blandning av olika sätt att kommunicera, som fungerar utifrån de lokala förutsättningar som råder, kan man med små medel och begränsade resurser nå goda resultat. Tydlighet i hur sorteringen ska gå till samt att ständigt repetera informationen är väsentligt för att bibehålla kvalitet och kvantitet på det insamlade matavfallet. Återkoppling till dem som sorterar • • • 5.2.2 Beröm och uppmuntra ständigt sorteringen av avfallet. Ge exempel på vad det insamlade matavfallet bidragit till. Det är viktigt att ge återkoppling till dem som sorterar, liksom att tydliggöra att alla kan bidra med något. Varje påse är viktig! Det är viktigt att ge feedback till dem som sorterar sitt matavfall och berömma dem som varit duktiga. Uppsala Vatten har bland annat gett ut ”Tack för maten”, en broschyr för att tacka för välsorterat matavfall. Positiv feedback kan man aldrig ge för mycket av. Erfarenheter från Stockholms län Kommunförbundet Stockholms län (KSL) har sedan 2009 arbetat med att föra samman VAsidans och avfallssidans aktörer i diskussioner kring hur man kan genomföra biogassamarbeten. 2011 gjordes ett arbete för att öka insamlingen av matavfall i syfte att öka biogasproduktionen. Nedan följer ett utdrag i sammanfattning från rapporten Ökad matavfallsinsamling för ökad biogasproduktion i Stockholms län, Daina Millers-Dalsjö och Katarina Starberg 2011-05-2425. Enligt KSL-rapporten Scenarier för insamling och behandling av matavfall i Stockholms län (2007), beräknas mängden genererat matavfall till ungefär 115 kg matavfall per person och år sammantaget för alla källor i bostäder, storkök, restauranger mm. År 2009 samlades 16 900 ton matavfall in för biologisk behandling, främst kompostering. Av denna mängd antas ca 4 400 ton hemkomposteras. Mängden matavfall som samlades in separat för central rötning och kompostering 2009 var således ca 12 500 ton, alltså endast 5 %. Endast 3000 ton, motsvarande drygt 1 %, av allt matavfall rötades till biogas. Denna inofficiella beräkning ger att mindre än 10 % av matavfallet, som omfattas av kommunalt ansvar i länet behandlades biologiskt, inklusive hemkompostering, vilket ska jämföras med det tidigare målet 35 % till 2010. I rapporten beskrivs förklaringen till situationen delvis som att förutsättningar hittills inte varit gynnsamma i länet för att stimulera matavfallsinsamling. Bland annat har det rått brist på förbehandlings- och rötningsanläggningar. Det har också funnits 25 http://www.ksl.se/download/18.2595a92612f8a8de34880009611/Rapport_Matavfall_biogas_maj2011_mbil.pdf Sidan 21 av 29 oklarheter kring ansvaret för matavfallet (den så kallade frivalsdebatten) och beslutsfattare har befarat ökade kostnader för avfallsinsamlingen. Fastighetsägare har tvekat att ställa om till matavfallsinsamling eftersom kommunerna, med några få undantag, inte har kommunicerat klara signaler i föreskrifter och taxa om att matavfallet ska sorteras ut för rötning. KSL genomförde under hösten 2010 en kommunenkät om insamling av matavfall med uppföljande seminarium. Enkätsvaren visar att endast två svarande (Sigtuna och Telge Återvinning) i Stockholms län hade satt mål som avspeglade det nationella miljömålet 2010 om insamling av minst 35 % biologisk behandling av genererad mängd matavfall från hushåll, restauranger och butiker (kommunala ansvaret). Flera kommuner riktar in sig starkt på insamling från verksamheter, inte hushåll. Svar på frågan vad som hindrar kommunen att fatta beslut om att samla in matavfall beskrivs i rapporten som att det saknas stark vilja, att det är för dyrt, samt att det redan finns avtal för insamling och behandling. Under seminariet framkom det under diskussionen synpunkter på att kommunala beslutsfattare inte tar det nationella/regionala 35 % -målet på allvar – det är faktiskt kommunen som har makten över hur avfallet ska samlas in, att det krävs en acceptans för åtminstone inledningsvis ökade kostnader som ska täckas av avfallstaxan, att tjänstemännen i stort har en samsyn men att det skulle behövas mer samordnat samarbete, t ex kring gemensamma upphandlingar. Vidare framkom även en oro för att kommunen samlar in stora matavfallsmängder och inte kan finna behandling. För detta kan vissa juridiska frågor kring LoU behöva klaras ut. Under seminariet framkom en rad goda exempel på hur kommunen kommer igång med och håller igång matavfallsinsamling (Sundbyberg, Sollentuna), och länets nya anläggningar (Telge Återvinning och Syvab, SRV Återvinning). Kommentar Ecoplan: Tveksamheterna kring LoU bottnar troligen i Sysav-fallet där kommuner i Skåne varit i rättslig tvist om kommuners rätt att anlita de anläggningar för avfallsbearbetning kommunen själv äger utan upphandling. Rättsfallet är mycket uppmärksammat. SKL och Avfall Sverige menar att Regeringsrätten dömt fel. Efter Sysavmålet har lagen ändrats så att det är möjligt att köpa tjänster från bolag som kommuner har full kontroll över men många känner sig osäkra på kriterierna för när det är tillåtet. Läget i Stockholms län I rapporten beskrivs ett antal troliga förklaringar till varför det inte samlats in mer matavfall i länet. 1. Insamling, förbehandling och rötning av matavfall är en verksamhet som varit under utveckling under det senaste decenniet. Det har fram till halvårsskiftet 2010 rått brist på förbehandlings- och/eller rötkapacitet för matavfall i regionen. Det har därför känts mindre aktuellt för kommuner att starta insamling, då man varit osäker på om insamlat matavfall alls skulle kunna behandlas via rötning. 2. Kostnaderna för planering, informationsinsatser, kompletterande upphandling och omställning till ett system för utsortering av matavfall kommer under en uppbyggnadstid att öka. Risken för ökade kostnader för avfallshanteringen och därmed höjd avfallstaxa har verkat hämmande. 3. Ingångna avtal för insamlingsentreprenader respektive behandlingsavtal löper över lång tid. Tilläggskostnader för ändringar under avtalstiden kan i vissa fall bli Sidan 22 av 29 stora. Det är dock osäkert hur många kommuner som faktiskt har undersökt hur stora kostnaderna skulle bli och fattat ett aktivt beslut att avstå. 4. I regionen finns inte många stora livsmedelsproducenter. Detta faktum kan naturligtvis inte direkt förklara den bristande matavfallsinsamlingen i länet, men vid jämförelse med rötningsanläggningarna i södra Sverige har dessa haft större förutsättningar. Ofta har de startat med mer lättbehandlade flytande fraktioner från livsmedelsindustrin samt gödsel och därefter naturligt utvecklats vidare för mer svårbehandlat material såsom matavfall från hushåll. Förutsättningarna för en liknande utveckling i Stockholms län har inte funnits. 5. Samma gäller förmodligen avsaknaden av ett naturgasnät i Mälardalsregionen. Nätet har i södra Sverige generellt utgjort en drivkraft för biogasens etablerande genom att skapa redundans i utvecklingsskedet, vilket saknats i denna region. 6. Frivalsdebatten – att undanta visst matavfall från det kommunala ansvaret – skapade osäkerhet och bidrog till att beslut om insamling inte fattades. Kommentar Ecoplan: Det är sannolikt samma anledningar i Västra Götaland med undantag för 1 samt 4 och 5, åtminstone för delar av regionen. I dagsläget har förutsättningarna förändrats på de flesta punkter, vilket KLS:s rapport visar i efterföljande kapitel. När det gäller kostnader ligger behandlingskostnaden för rötning i nivå med vad det skulle ha kostat att förbränna avfallet (400-600 kr/ton, 2010). KSL:s utredare konstaterar att de ökade kostnaderna är relativt marginella, och hänvisar till Avfall Sveriges rapport 2007:5 om avfallsavgifter 2007 som visar att avfallsavgiften i snitt var 13 % högre i kommuner med separat insamling av matavfall och brännbart restavfall än med enbart brännbart. Sigtuna kommun uppgav en merkostnad på 180 kr per hushåll för första året då matavfallsinsamling infördes, och därefter en merkostnad på ungefär 80 kr per hushåll och år, främst för ökade påskostnader. Kommunens kostnader för avfallshanteringen ökar alltså inledningsvis. Effekter av förbättrad information mm i samband med insamling av matavfall påverkar enligt Avfall Sveriges undersökning utsortering av återvinningsbart avfall från restavfallet, vilket på sikt kan minska kommunens avfallskostnader. KSL-rapporten resonerar kring mål på att 35 % av matavfallet ska samlas in och gör en jämförelse med andra kommuner för att bedöma realismen: • I Västerås stad, där 92 % av hushållen har utsortering av matavfall, liksom verksamheter mm, är resultatet att 60 kg matavfall per person och år samlas in för rötning. • I Östersund har man sedan länge samlat in ca 60-70 kg per person och år. Ett mål på 30 kg per person och år förefaller ju därför inte ouppnåeligt på något vis. Det går dock inte att uppfylla med enbart insamling från verksamheter, utan hushållen måste involveras. I båda nämnda exempel har renhållningsansvariga arbetat mycket målmedvetet med insamlingen (information och uppföljning), vilket är en förutsättning för resultatet. Sidan 23 av 29 Från det att kommunfullmäktige har antagit styrdokument och en tillräcklig budget för inledningsskedet så tar det vanligen 3-5 år att bygga ut ett insamlingssystem och nå fortfarighet. Ett obligatoriskt införande av matavfallsinsamling och dispensmöjlighet underlättar genomförandet, minskar osäkerheten och förkortar tidplanen. Ett alternativ är att styra med taxan, som t ex Västerås och Sigtuna gör. Gemensamt är att det krävs kontroll av kvaliteten i insamlingen på fastighetsnivå och sanktioner vid fusk. Ett taxeneutralt frivilligt system kräver mer tid, mer information och propaganda för att ge resultat och är därmed kostsammare att genomföra. 5.3 Avfall Sverige Avfall Sverige har mycket matnyttig information för den kommun som vill börja eller förbättra arbetet med att samla in matavfall. Det är dels utredningar och underlag och dels guider. Central för insamling av matavfall är rapporten Hjälpmedel för introduktion av system för insamling av källsorterat matavfall, U2011:1926. Rapporten informerar om olika insamlingssystem och en guide som ska hjälpa aktörerna att planera införande av ett källsorteringssystem för matavfall. Ett antal kommuner som infört ett insamlingssystem för matavfall delar med sig av sina erfarenheter som sammanställts som kritiska framgångsfaktorer. Det är främst generella ”mjuka” faktorer såsom planering, tillräckliga personella resurser, information samt uppföljning och kontroll som lyfts av kommunerna. En viktig slutsats är att hur man arbetar med systemet är viktigare än vilket system som väljs. På Avfall Sverige arbetar en rådgivare specifikt med biologisk återvinning, Angelica Blom; http://www.avfallsverige.se/kontakt/ 26 http://www.avfallsverige.se/rapporter-projekt/rapporterprojekt/201119/ Sidan 24 av 29 6 Flaskhalsar och hinder 6.1.1 Risker större än motivation Huvudsakligt hinder för ökad utsortering, insamling och rötning av matavfall är att det inte finns några entydiga negativa konsekvenser för en kommun som inte samlar in matavfallet separat – i alla fall inte i det korta perspektivet – men det finns ekonomiska risker, höjda kostnader och en krångligare vardag att vänta för den kommun som börjar samla in matavfall och eller börjar röta matavfallet. Ekonomisk risk Den kommun som ger sig in i biogasbranschen kan behöva göra stora investeringar i slurryanläggningar, uppgraderingsanläggningar etc. som naturligtvis riskerar att gå fel. Ingen kan heller lova att det finns avsättning för biogasen som produceras eller att någon vill köpa substratet man producerar om några år. Ökade kostnader Insamlingskostnaderna är ett hinder för ökad utsortering av matavfall. Det är idag billigare att samla in avfallet till förbränning. Det beror främst på att kostnaderna blir högre vid separat insamling. Vidare har mottagningsavgifterna vid förbränningsanläggningarna sänkts. Det beror dels på att förbränningsskatten tagits bort, men även att konkurrensen om avfallet ökat, vilket pressat ned priserna. Kostnaden för avsättning av rötresten är ytterligare ett hinder. Det höga vatteninnehållet i rötresten gör den kostsam att transportera och sprida. Dessutom har skatten på konstgödsel tagits bort, vilket gör det svårare för rötresten att bli ett konkurrenskraftigt alternativ. Krångligare vardag Visserligen kan det kännas tråkigt att inte vara en kommun i miljötäten men riskerna att göra fel och få sura eller ilskna reaktioner från hushållen ökar ju mer komplicerad insamlingen blir. Arbetet riskerar bli mer tungrott på grund av allt ifrån irritation över flugor i matavfallet och synpunkter på att det kommer flera olika bilar och hämtar avfallet eller att det luktar från anläggningarna, till att tillgången på åkermark är begränsad kring storstadsområden och i djurtäta jordbruksbygder där det redan råder brist på spridningsareal för stallgödsel. Informationsverksamhet är inte heller kärnan i den traditionella renhållningsverksamheten, och ju fler fraktioner många ska sortera desto större är utmaningen. Sammantaget gör det att det krävs motiverade ledare eller tydliga politisk beslut, eller helst både och, för att insamling av matavfall ska komma till stånd. 6.1.2 Höga trösklar De kommuner som inte samlar in matavfallet har inte aktivt valt att låta bli utan har tvärtom inte kommit igång för att trösklarna är för höga. Det är dels de praktiska och ekonomiska förhållanden ovan som hindrar insamling men lika ofta ett bristande intresse eller kanske ännu mer organisationer skapade för ett syfte – att forsla undan sopor – som ska börja agera på ett nytt sätt. Detta är inte unikt för avfallshantering utan ett känt problem i allt hållbarhetsarbete. Sidan 25 av 29 ”Stuprörstänkandet ligger bakom många av de problem som städer lider av. Energislöseri, luft- och vattenföroreningar, avfallsberg, trängsel men också social segregation och utebliven tillväxt har sin grund i att varje problem hanteras skilt från andra problem. Integrerade planeringsmodeller och samverkan över sektorsgränser ger bättre förutsättningar för att nå hållbara lösningar på städernas problem” (Ranhagen i Delegationen 5, 2011:16)27, 6.2 Drivkrafter De viktiga drivkrafterna för insamling av matavfall är ekonomiska möjligheter, lag- och miljökrav och personligt engagemang samt förebilder på både kommunlandstingskommunal/regional och statlig nivå. Ekonomiska möjligheter Lika mycket som ekonomiska risker hämmar så triggar ekonomiska möjligheter utvecklingen. Därför är ökad efterfrågan på biogas en viktig faktor men också en klok och konsekvent politik kring skatter och avgifter på området. Lagkrav Självklart är lagar viktiga för hur kommunerna arbetar med avfallsfrågan. Till exempel har förbudet att deponera brännbart avfall haft mycket stor betydelse. Engagemang Det är slående att de kommuner eller energiföretag som ligger långt framme har ledning och personal som är entusiastiska över möjligheten att få bidra till ökad produktion av biogas. Förebilder De nationella målen spelar stor roll som inspiration och rättesnöre för kommunernas arbete. Att betydelsen av ökad rötning lyfts fram, till exempel i den snart färdiga Avfallsutredningen är viktigt. Lika viktigt är att de nationella målen backas upp av aktiviteter och åtgärder för att underlätta övergång till utsortering och insamling. Regionala mål och ett konsekvent arbete för att nå dem har också stor betydelse för kommunernas arbete 27 System och strukturer som hindrar hållbar stadsutveckling Charlotta Fredriksson, KTH 2012 Sidan 26 av 29 7 Prioritering och förslag på upplägg Det finns flera möjliga målgrupper för att få upp andelen matavfall för biogasproduktion. Första länken i kedjan är att kommunen eller en grupp kommuner bestämmer sig för att arrangera insamling och mottagning, modifiera avfallstaxor så att de blir styrande alternativt införa tvingande beslut och hantera information om avfallssortering, då helst inte bara matavfall utan all sortering. Detta behöver ske i de kommuner som inte sorterar idag. Men det finns gott om aktörer i Västra Götaland och utanför regionen som gjort detta redan och som kan – och vill – bistå. VGR kan bistå kommunerna att besluta om att arrangera insamling och mottagning genom att uppmärksamma frågan och visa på hur olika delfrågor kan lösas. De flesta kommuner i Västra Götaland har uppmärksammat frågan om de inte redan är igång och jobbar med den. Flera har eller håller på att arbeta fram ambitiösa avfallsplaner och arbetar i stort sett inom ramen för kommunförbunden varför vi föreslår att det fortsatta arbetet har samma indelning. Därför behövs inte (så mycket) press på att de rätta övergripande inriktningsbesluten ska fattas. 7.1 Förslag på aktiviteter Vår bedömning är att både kommunernas tjänstemän och politiker behöver information och motivation, framförallt i de mer operativa delarna kring teknik, juridik och arbetsmiljöfrågor mm. Det behöver vara anpassat för respektive kommun/kommunförbund. I första hand bör arbetet kanaliseras i eller via kommunförbunden, i den mån dessa är intresserade. Skaraborg har uttryckt ett tydligt intresse. Borås stad likaså (och de är mycket tongivande i Sjuhärad). Renova har visat intresse för samarbete med VGR. Övriga kommunalförbund har visat ett visst intresse, men har naturligtvis inte fått något konkret erbjudande på det här stadiet att ta ställning till. 7.1.1 Överenskommelse En möjlig väg kan vara att samverka med kommunförbunden och skriva överenskommelse med dem med åtaganden för kommunerna och för VGR. Detta kan vara lämpligt om VGR avser att arbeta med frågan i flera år eftersom både förtroendevalda och tjänstemän kan bytas ut och det då är bra att ha dokumenterat vad man kommit överens om att göra. Erfarenheterna från andra kommuner som kommit igång med insamling av matavfall för biogasproduktion visar att det tar många år från förberedelse av beslut till genomförande. Flera av kommunerna i regionen är inte nybörjare i frågan men man bör nog ändå räkna med minst 2-3 år. Förslagsvis kan överenskommelsen koncentreras till att göra de nationella målen till kommunala. Om VGR tänker avgränsa sitt engagemang till regionala inspirationsträffar vid ett tillfälle per regionförbund behövs inte några överenskommelser. Sidan 27 av 29 7.1.2 Regionala träffar Att ordna träffar i respektive kommunförbund är lämpligt eftersom kommunerna redan i stor utsträckning jobbar så. Fyrbodal bör dock delas i en del för norra Bohuslän och en del för Dalsland. På de regionala träffarna bör VGR ge plats åt de kommuner som fungerar som lok för sina grannar. Det finns även andra lok som kan vara aktuella, tex Trollhättan och Vänersborg. Preliminärt föreslår vi att vi vänder oss till: • GR – Renova • Sjuhärad – Borås Energi och Miljö • Skaraborg – Falköping och Skövde • Dalsland (med eller utan Åmål som samarbetar med Säffle) – Bengtsfors och Mellerud • Norra Bohuslän - Rambo Regionala träffar går att förbereda under augusti-september 2012 för att genomföras under oktober-november. Vi föreslår att träffarna följs upp därefter under slutet av 2012 och 2013 genom samtal med nyckelpersoner där VGR dels uppmuntrar kommunernas fortsatta arbete med att ta beslut och genomföra, dels identifierar ev. ytterligare stöd som är önskvärt från VGR. Dessutom bör Avfallsutredningen få en presentation och erfarenheter och kunskaper från Avfall Sverige kan vara till nytta. Träffarna föreslår vi ska ha fokus på erfarenhet och utbyte för att underlätta ett konsekvent genomförande, både hur man gör och vad man gör. Målgruppen bör i först hand vara tjänstemän med möjlighet även för intresserade politiker. Vi bedömer att det är klokt att inte erbjuda utrymme åt icke offentligägda företag att presentera sina tjänster utan att tonen bör vara med saklig och neutral. Företagens lösningar kan hanteras i senare skede genom marknadsundersökningar eller andra aktiviteter. 7.1.3 Uppföljande sam tal och ev fortsatt aktivitet Om VGR väljer att fortsätta arbetet efter träffarna kan VGR vid behov bistå med råd i samband med, utformning av avfallsplaner, lokal energiförsörjning, samspelet mellan olika substrat, nationella spelregler för avfall och energiproduktion med specifik inriktning på matavfall och biogas, samarbetsformer med regionens sjukhus och andra stora substratkällor inom t ex dagligvaruhandeln, information till kommunalförbunds styrelser och tekniska nämnder, information till nyckelpersoner (tex skolkökspersonal och kostchefer) som inte haft möjlighet att delta på de regionala träffarna, rådgivning vid upphandlingar av projekterings- och/eller entreprenadtjänster, rådgivning vid utformning av taxor och information till de som ska sortera. Arbetet behöver anpassas till de olika kommunerna och de olika kommunalförbunden efter behov. VGR:s stöd till enskilda kommuner föreslår vi avgränsas till kommuner inom Västra Götalandsregionen. Kommunerna är organiserade på ett annat sätt i samarbeten över regiongränsen. De regionala träffarna bör vara öppna för sådana gränskommuner men insatser efter de regionala träffarna behöver inte riktas till dem. Detta gäller exempelvis Säffle, Varberg och Kungsbacka. Sidan 28 av 29 I kommunernas planering av upplägg kan VGR behöva hjälpa kommunerna att komma ihåg att utformningen ska fungera för flera olika målgrupper; företagare och deras personal och boende i olika typ av bostäder, som: • Personer som bor i lägenhet • Personer som bor i småhus • Personer som arbetar i vårdboende och hemtjänst etc • Personer som arbetar i storkök • Personer som arbetar i detaljhandel • Personer som arbetar i torghandel • Personer som arbetar på restaurang, café etc. VGR:s roll menar vi bör vara att stötta kommuner och kommunalförbund att nå målgrupperna, inte att arbeta med dem själva direkt. MILJÖBYRÅN ECOPLAN AB, JÄRNTORGSGATAN 12-14, 413 01 GÖTEBORG. TEL 031-339 93 30. www.ecoplan.se Sidan 29 av 29
© Copyright 2024