Nyhetsbrev om New Orleans – anmäl gärna nya prenumeranter, skicka en kommentar om brevet Informationsbrev nr 71 om New Orleans, feb 2014 © [email protected] www.neworleans.just.nu citera gärna men ange källan JAPT – resor till NO och NY, Luma Park och föredrag I oktober 2014 ordnar Bosse Scherman och jag jazzresor till New York respektive New Orleans. Bokning pågår för fullt, men än finns det platser kvar. Enkelrum i USA är ohemult dyra – åker du ensam men vill ha en rumskompis så försöker vi att ordna detta. Som vanligt samarbetar vi med resebyrån Travel Gallery och på deras hemsida www.travelgallery.se hittar du alla villkor – priser, tider, hotell etc. Ett tips – boka snabbt, unna dig en musikresa du aldrig glömmer! I skrivande stund är 8 platser kvar till NY och till NO är grupp A fulltecknad men vi har nu öppnat grupp B och där finns fortfarande platser. Fredag den 21 februari är det dags för mat och konsert på Luma Park – denna gång står Swing Magnifique för musiken. För endast 160 kronor får du en riklig buffé samt 2 set med denna Djangoinspirerade orkester – allt under förutsättning att du bokar plats före den 17 februari. Alla detaljer om detta evenemang finns som vanligt på min hemsida – men även som ”bilaga” längst ned i detta brev. Vårens föredrag på Tullstugan, Dörjgränd 6, är i princip fullbokade – men det kan löna sig att ställa sig på kö. Programmen beskrivs på min hemsida. Tottie Montana – hövdingarnas hövding Allison ”Tootie” Montana var den mest kände av Mardi Gras Indian-hövdingarna och den som förändrade traditionen med våldsamma inslag i paraderna till en tävling om pompa och ståt, dans och sång. Hans motto var ”stop fighting with your guns, and begin fighting with your suits" och 1982 kunde han stolt konstatera att “now people run to the Mardi Gras Indians, back in the day people would run from them”. Inspiration till intresset för Mardi Gras Indians fanns i familjen, både far och farfar var aktiva “indianer”. Sonen Darryl går i pappas fotspår. Tottie Montana föddes 1922 i New Orleans och blev tidigt Big Chief of the Yellow Pocahontas tribe. Han var en talangful kreatör av suites, som Mardi Gras-indianernas fantasifulla kostymeringar kallas, därtill en skicklig dansare och sångare. I över 50 år handsydde han sina kostymer och paraderade. År 1956 gifte han sig med Joyce Francis, som själv aldrig klädde ut sig men hjälpte Tottie med hans ”suites” med mängder av fjädrar, pärlor och broderier. Traditionen med att afrikan-amerikaner i New Orleans klär ut sig till indianer går tillbaka till slavtiden, då många som rymde fick hjälp med mat och flyktvägar av indianerna. I den utmärkta TV-serien Tremé handlar en av de många hopvävda berättelserna om en ”tribe” och ger goda inblickar i denna kulturyttring. Av för utomstående svårförståeliga skäl har det länge rått ett spänt förhållande mellan polisen och paradordnande organisationer, inte minst indianstammarna. Extra illa gick det på Saint Joseph´s Day i mars 2005 när polisen blockerade paradvägen, våldsamt skingrade deltagarna och även avlossade skott. Händelsen ledde till ett möte i stadshuset inför New Orleans City Council den 27 juni 2005 (dryga 2 månader före Katrina). Polisens talesperson inledde med att förklara att det hela handlade om bristande kommunikation. Så småningom äntrade Tottie Montana talarstolen och vittnade vältaligt om polisens brutalitet och hur illa Mardi Gras Indians under lång tid behandlats i samband med paraderna. Mitt under sitt vittnesmål fick han en hjärtattack efter att som sista ord om våldet yttrat att ”this has got to stop”, föll till golvet, fördes i ambulans till sjukhus där han förklarades död. Den s k jazzbegravning som hövdingarnas hövding förärades blev en av de största i stadens historia. Under sin levnad fick Tottie Montana många kulturella utmärkelser, den senaste innebär att stadsfullmäktige förklarat karnevalsäsongens första dag – den 6 januari – för Big Chief Tootie Montana Day. Jazzens Museum i Strömsholm I mitten av januari skickades följande pressmeddelande ut (här något förkortat) Strömsholms-jazzen lever vidare - Underhållningsproffs tar över Martin Johnsson, välmeriterad musik- och underhållningspappa från Stockholm, tar över Jazzens Museum i Strömsholm från Rolf Carvenius och driver sommarkonserterna vidare med toppartister inom svensk underhållning och jazz. ”Jag kör vidare i Rolfs anda som under 15 år har bjudit på svensk underhållning när den är som bäst”, säger Martin Johnsson. ”Klara för i sommar är redan Robert Wells, Jan Lundgren, Peter Karlsson med Blå Grodorna, Östen med Resten och Leif Kronlund.” Den nye ”Museiintendenten” på Strömsholm, Martin Johnsson, är uppvuxen med musik och underhållning sedan barnsben. Martins far Torbjörn Johnsson blev för en äldre generation i televisionens barndom rikskänd som ”Småstadspolisen” i en uppskattad TV-serie. Sonen Martin har fortsatt i sin fars fotspår. Han har tidigare varit manager för Viktoria Tolstoy, Putte Wickman och jazzpianisten Jan Lundgren. Martins nuvarande adepter är Filip Jers, svensk munspelare av världsklass och sångerskan Hannah Svensson. Martin Johnsson tog formellt över Jazzens Museum i Strömsholm i förra veckan: ”Men jag kan redan lova en sommar med en lång rad toppartister, men också framträdanden av många ur den nya svenska jazz- och underhållningsgenerationen” säger han. Konsertsäsongen i Strömsholm inleds någon av de sista dagarna i juni med Jan Lundgren och New Jazz Generation, Filip Jers och de båda sångerskorna Hannah Svensson och Isabella Lundgren. Böcker om New Orleans och Louisiana Under de senaste säg 20 åren har jag samlat på mig rätt många böcker om jazzens födelsestad och delstaten Louisiana. Förenklat är det dels böcker som är grundläggande och som jag vill behålla som referenser och uppslagsverk, dels deckare och romaner. För att bereda plats i bokhyllorna och samtidigt om möjligt få in lite pengar till insamlingskontot för institutioner i New Orleans tänkte jag sälja de sistnämnda, främst i samband med JAPT-evenamang – 40 kr för pocketböcker och 60 kr för övriga, pengarna sätts direkt in på insamlingskontot. Många av författarna är etablerade namn, t ex James Lee Burke, Barbara Hambley, James Sallis m fl, och man lär sig förvånansvärt mycket om staden och delstaten genom dessa böcker och samtidigt går flygresor och väntetider fort med underhållande och spännande litteratur i handen. Försäljningen vid terminens första JAPT blev väl ingen toppensuccé men gav 150 kr till kontot. Fortsättning följer. De övriga vill jag som sagt behålla – men det är synd att inte fler än jag får njuta av dem. På försök tänkte jag därför starta en låneverksamhet. I praktiken blir det personer som t ex i samband med aktiviteterna på Tullstugan enkelt kan hämta och lämna igen. Låntagarna får gärna lämna lämpligt bidrag till insamlingskontot. Jag börjar provperioden med följande böcker; listan kan även ses som tips på läsvärda, lärorika böcker: * Rising Tide, John M Barry – standardverket om Mississippis översvämning 1927, mer spännande än den allra bästa deckare, välskriven och inträngande, 524 s, (1998) * Bienville´s Dilemma, Richard Campanella, 68 geografiska/historiska artiklar, 430 s, (2008) * Louisiana Governors, Cowan/McGuire, ”rulers, rascals, reformers”, 306 s, (2008) * Bayou Farewell, Mike Tidwell, tankeväckande bok om de hotade våtmarkerna i cajun country, 346 s, (2003) * The Ravaging Tide, Mike Tidwell, efter Katrina – går det att rädda våtmarkerna? 194 s, (2006) * Saving Louisiana?, Bill Streever, om kampen för att rädda våtmarkerna, 190 s, (2001) * The Good Pirates of the Forgotten Bayous, Ken Wells, om kampen att överleva i våtmarkerna sydväst om New Orleans efter Katrina, 246 s (2008) * Mad Madame Lalaurie, Love/Shannon, sanningen (?) om vad som hände 1834 i New Orleans mest kända spökhus, 144 s (2011) * The Pirates Laffite, William C Davis, den mest väldokumenterade boken om bröderna Laffite (Lafitte) och sjörövarverksamheten i Mexikanska Golfen, 706 s, (2005) * Intimate Enemies, Christina Vella, standardverket om baronessan Micaela de Pontalba, en av New Orleans många färgstarka kvinnor, 426 s (1997) * Voodoo Queen, Martha Ward och A New Orleans Voudou Priestess, Carolyn Morrow Long, grundläggande och moderna böcker om Marie Laveau, 246 resp 296 s, (2004 resp 2006) * The Earl of Louisiana, A J Liebling, ett porträtt av politikern Earl Long, yngre bror till Huey Long, 252 s, (1960) I detta sammanhang borde jag givetvis ha tagit med Huey Long av T Harry Williams, som är den grundläggande om Louisianas mest spännande politiker – men den är utlånad och jag vet inte till vem! Men den rekommenderas å det bestämdaste. * Why New Orleans Matters, Tom Piazza, den första av en lång räcka av böcker som kom efter Katrina, med rätta hyllad för sin empati för staden, 197 s (2005) * 1 Dead in Attic, Chris Rose, omistliga artiklar publicerade i Times-Picayune åren 2005-2007, 364 s, (2007) *Come Hell or High Water, Michael Eric Dyson, ras- och klassperspektiv på effekterna av Katrina, 258 s, (2006) * Nine Lives, Dan Baum, lovordad beskrivning av nio färgstarka karaktärer mot bakgrund av orkanerna Betsy och Katrina, 348 s (2009) * Path of Destruction, McQuaid/Schleifstein, vinnare av Pulitzer-priset skriver om ”the devastation of New Orleans and the coming age of superstorms”, 368 s. (2006) * The Year bofore the Flood, Ned Sublette, ett personligt, musikaliskt och oförglömligt porträtt av New Orleans, 452 s, (2009) Har även skrivit The World That Made New Orleans. * Breach of Faith, Jed Horne, Hurricane Katrina and the near death of a great american city, 412 s (2006) Blandade notiser ** Tack till Björn Bärnheim, som upptäckte att jag tog fel på lokal i förra nyhetsbrevet vad gällde Jack Teagardens sista spelning: Den ägde rum på klubben Dream Room på 424 Bourbon Street och inte på Famous Door. Lokalen hette ursprungligen The Sliver Slipper och senare omdöpt till bland annat New Slipper Night Club och Your Father's Mustache. I dag heter den Seaport Cafe & Bar och där sitter minnesplattan. ** Vid förra utskicket fick jag felmeddelande för följande adresser, som tar bort ut registret om jag inte får fatt i en riktig adress. Kicki erkers, ingmar bjurel, lars linden, birgitta lind, helena smura, lars olofsson, curt stjrenlof,eva fingal, pererik wallin, rolf olof olsson, bengt oscarius, lars örtegren, ragnalena, sten koritz, karl torngren, gunilla qwist, osten johansson, rolf samuelsson, nippe, elisabeth fredell, gunnar strommeus ** Möjligen är min musiksmak väl enkel, men jag erkänner villigt att jag gillar Hank Williams välkända melodi Jambalaya, som går att spela med två enkla ackord. En begåvad text ger låten ett extra lyft. Och efter BPs förödande oljeutsläpp 2010 gjordes en satanisk parafras med titeln ”Damn-BP-laya (on the Bayou)”, lyssna gärna http://www.youtube.com/watch?v=qR2Cu-VFjYo&NR=1 . ** Nu blir det en engelsk läsövning om New Orleans borgmästare: President Barack Obama has endorsed Mayor Mitch Landrieu for reelection, applauding his efforts uniting New Orleans and progress moving the city forward. President Obama said, "New Orleans has always been a city of bold, resilient forward-looking people who believe in a brighter future and are committed to doing their part to shape it. Over the last four years, no one has embodied those values better than Mayor Mitch Landrieu. Mitch has been a fierce advocate for the people of New Orleans, helping create jobs, reduce crime, improve our children's schools and rebuild hard-hit communities. Today, with the city poised for even more progress, there is no question that Mitch has earned a second term as mayor and I hope the people of New Orleans will give him one." ** Till notisen ovan om borgmästare Mitch Landrieu kan tilläggas att en lång rad av stadens absoluta toppmusiker stödjer hans omval med en konsert på House of Blues den 30 januari. "Musicians for Mitch" kallas konserten, biljetterna kostar 100 dollar och medverkar gör bl a Trombone Shorty, Allen Toussaint, Irma Thomas, Amanda Shaw, Deacon John, Rockin' Dopsie, Jr., Meschiya Lake, Preservation Hall Jazz Band och Stephanie Jordan. ** Årets upplaga av New Orleans Jazz & Heritage Festival går som vanligt av stapeln sista helgen I april och första i maj. Denna jazzfest är nummer 45 och den animerade reklamfilm som sammanställts om festivalen är rasande skickligt sammansatt, kolla den dryga 2 minuter långa sekvensen på http://www.youtube.com/watch?v=9EnxshehPDE ** Merparten av New Orleans över 70 officiella festivaler har som huvudmål (sic) med mat och/eller musik att göra. Men det finns viktiga undantag. Ett exempel är den årliga Tennessee Williamsfestivalen, som i år går av stapeln den 19-23 mars. Alla litteraturintresserade som är i staden under denna tid bör söka sig till Monteleone Hotel, som är centrum för de många aktiviteterna. ** Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole är en av de roligaste böcker som skrivits och dessutom fångar den i sin skildring mycket av New Orleans själ. Nyligen gick ett program på TV om den spännande historien bakom bokens publicering och författaren fick postumt Pulitzerpriset. Vill du få 40 minuters kvalificerad underhållning så gå in på SVT Play och beställ programmet Familjehemligheter. ** Antalet medlemmar i Facebookgruppen New Orleans Vänner är idag 150 personer, vi borde vara många fler. Inte minst genom att vi den vägen kan ta del av alla rapporter om staden som Cecilia Kjellgren publicerar därifrån. Hon och hennes familj har länge bott och verkat i New Orleans och det hon inte kan om staden är inte värt att veta. Tack Cecilia, hoppas du orkar fortsätta att förse oss med färska nyheter om allt som rör jazzens födelsestad. ** Missa inte http://www.doctorjazz.co.uk/jstcyrjj.html . Johnny St Cyr berättar om sitt liv med jazzen. Inte minst hans recensioner av ett antal berömda skivinspelningar är intressanta. ** Brylépudding och Crème brûlée är två skilda efterrätter. Den första kallas även crème caramel och den sistnämnda bör enligt tips intas på Tableau, 616 St Peter Street, New Orleans. För att få största möjliga sockerbränd yta serverar Tableau den på en halvdjup tallrik och inte som brukligt i en eldfast, koppliknande form. Nu är det ordning och reda med JAPT – tack alla läsare I förra nyhetsbrevet erkände jag med viss sorg att jag dessvärre är dålig på att dokumentera och att jag inte var klar på hur många föredrag som hållits på Tullstugan. Min gissning att höstterminens 2013 sista föredrag kunde ha varit nummer 100 visade sig vara nr 104 – tack alla läsare som fick ihop en fullständig förteckning för åren de kritiska åren 2009-2011. Våren 2009 och Hösten 2009 7 st + 6 st 2/2, 16/2 och 23/2, lunchprogram, Swing that Music del 1-3, Bo Scherman 2/3 Highlights ur min klippbok, Christer Fellers 16/3 Musik från Lousianas träskmarker, Gunnar Ståhl och Christer Åberg 20/4 Mary Lou Williams, Bertil Sundin, lunch 11/5 Jazzens museum 10 år, Rolf Carvenius. (tre-rätters för 200 kr, överskottet till Jazzens museum) 14/9 Festivaler i NO, Åke Cederqvist, lunch 5/10 Sidney Bechet, PO Karlström 26/10 Sture Hällströms återutgivningar, Bo Scherman 9/11 Lindeman, Sven Gustafsson, lunch 23/11 Blå toner från Söder,del 1, Jack Lidström 7/12 Jazz Europa, Per-Axel Egnell Våren 2010 och Hösten 2010 7 st + 5 st 18/1 Duke och hans 1940-talsband, Göran Wallèn, lunch 15/2 En vecka med Parker, Martin Westin 1/3 och 29/3 Morton, Nils Gunnar Anderby 15/3 NO och litteraturen, Torbjörn Haage, lunch 10/5 NO-jazzen och stadens R&B, Per Oldaeus 24/5 Blå toner från Söder,del 2, Jack Lidström 30 augusti "New Orleans revival" PO Karlström 13 september "Lars Gullin" Lars Westin 4 oktober "King Oliver" Kjell Söderqvist 11 oktober, "Ellington - 1950- och 1960-talen" Göran Wallén, lunch 29 november "Jimmie Noone" Bosse Scherman Våren 2011 och Hösten 2011 4 st + 5 st 17 januari "Kustbandet" Jesse Lindgren 14 februari "Brittisk traditionell jazz. Ett axplock favoriter" Per-Axel Egnell 14 mars "Fats Waller" Martin Westin 16 maj ”Musikalisk inspiration” Sven Gustafsson välgörenhetsmiddag 29/8 Bix Beiderbecke, Kjell Söderqvist 26/9 Johnny Dodds, Bo Scherman 27/11 och 28/11, lunch, Karl Gerhard, Ulf Bagge 5/12 Marsalis - stilbildare eller epigon, Peter Lee Mer om Burgundy Street Blues och Monette Moore (text Nils Gunnar Anderby) Sven Gustafssons nyhetsbrev kom i julhelgen, som vanligt fullstoppat med notiser om New Orleans och besläktade ämnen. Jag passar på att haka på en notis om hur texten till ”Burgundy Street Blues” kom till med ytterligare fakta som jag inte ville belasta det ursprungliga mailet med. Du som tycker att det blir lång läsning kan hoppa över! När Monette Moore satt i studion den där dagen kunde hon se tillbaka på över trettio år som artist. Hon gjorde sina första skivinspelningar 1923, men hade då redan jobbat ett par år i Kansas City som teater- och biografpianist. Hennes huvudsakliga karriär ägde rum i New York där hon sjöng på klubbar och med olika jazzband – höjdpunkten där var engagemang med Charlie Johnson’s orkester som hon för övrigt också gjorde skivinspelningar med. Hon hade också jobb i Kansas City med Walter Page’s Blue Devils, och bland pianister hon samarbetade med kan nämnas Zinky Cohn och Garland Wilson. Hon kom så småningom att arbeta mer och mer i shower och kabaréer, det var hon som först sjöng ” A Shine On Your Shoes” i en show som hette ”Flying Colors” 1932. Trettiotalet såg henne också som Ethel Waters understudy i två stora produktioner ”As Thousands Cheer” och ”At Home Abroad”. I början av 1940-talet flyttade hon till Västkusten och där kom hon med några få undantag att bli kvar. Hon var även här väl etablerad och engagerades bland annat i James P. Johnson’s ”Sugar Hill”. Den jazzhistoriskt bevandrade känner kanske också hennes namn från ett annat sammanhang. Hon var i hög grad delaktig när Billie Holiday ”upptäcktes” och när hon drev en egen klubb ”Monette’s Supper Club” på 133 gatan i New York engagerade hon Billie som sångerska där – John Hammond satt varje kväll och lyssnade på, inte Monette, utan Billie. Så tillbaka till George Lewis Jazz Man-inspelningar. Om man ville ha någon som kunde sätta ihop en text och sjunga den kunde man nog inte ha hittat någon bättre lämpad! Det här är texten som hon skrev för hand och framförde med bandet: I mean, Cy’s Tumble Inn (The) Blues were born in New Orleans Yes, near the Caldonia Club They’re in the heart of each one that you meet. parade bands start and end Yes, The Blues were born in New Orleans Don’t forget Slow Drag’s hangout; it’s fun, at they’re in the heart of each one that you meet. Cy’s Tumble Inn. Why, they make you laugh and sing, and you’ll That’s what you find when you walk down cry Burgundy Street. all the way down Burgundy Street. St. Philips and Burgundy, round the corner to You know, on Toulouse and Burgundy St. Claude things may seem to you just a little bit wild, just you’ll find a small church where one can stop a little bit wild. and rest and thank The Lord. That’s on Toulouse and Burgundy Now as you make the rounds up and down where, to you, things may seem just a little you’ll meet girls with charm and grace wild. and for the time of your life, whatever you do But each and every one is having their fun don’t forget Johnny Matassa’s place like it should be done, even down to the that’s the life you’ll find smallest child. when you walk down Burgundy Street. Now, there’s St. Peter Street, Orleans, St. Ann, and then Dumaine Yes Beautiful Dumaine. Let’s go back again, St. Peter Street, Orleans, and St. Ann, and then Dumaine Where sometimes joy gives away to sadness and you’ll find many hearts filled with pain. Then there’s the corner near the Caldonia Club where parade bands start and end. Then on down to Slow Drag’s hangout Now it’s a street of mixed emotions, stamps a memory on your heart you’ll never lose, No, you’ll never lose. Yes, it’s a street of mixed emotions stamps a memory on your heart you’ll never lose. So when you stayed away too long come back to me where you belong and we’ll walk Burgundy Street with The Blues Fotnot: Cy’s Tumble Inn var en populär samlingsplats för New Orleans musiker. Slow Drag Pavageau var där så ofta att den fick smeknamnet ”Slow Drag’s Hangout”. Klicka på den här länken så får du se ett foto på baren: http://louisdl.louislibraries.org/cdm/ref/collection/p16313coll4/id/202 Nästa fotnot: John Matassa var en invandrare från Sicilien som hade en liten livsmedelsaffär i hörnet Rampart/Dumaine. Han startade också J & M Amusement Service tillsammans med Joe Mancuso, och handlade med jukeboxar och tillbehör, sedermera startade han också i samma lokaler J & M Music Shop. Johns 19-årige son, Cosimo Matassa, installerade inspelningsutrustning där, och resten är New Orleans skivhistoria- kolla The Cosimo Code på nätet! http://cosimocode.com/ Ännu en fotnot: I Cary Ginells bok ”Hot Jazz for sale” berättar han om hela George Lewissessionen för Jazz Man. Han ger en annan inspelningsordning för låtarna än Fält/Håkansson i diskografin ” Hymn to George”. Det här är Ginells lista: Panama//Lou-Easy_An-I-A/Ice Cream/Doctor Jazz/Down By The Riverside/When The Saints…/Burgundy Street Blues/Just A Closer Walk With Thee. Jag vet faktiskt inte, men jag sätter Lennart Fält och Håkan Håkansson mycket högt. Ginell skriver också att man på grund av bandets nervositet inledde alla orkesterlåtarna med en pianointroduktion av Alton, men den version av Panama som jag har saknar pianointro. Sessionen gjordes på band, så den kan ju vara bortklippt i och för sig. Någon därute i etern som har Panama med pianointro? Och texten, vad blev det av den? Monette Moore behöll sitt handskrivna manus. Don Brown tog över The Jazz Man Record Shop och förvandlade den till en knutpunkt för samlare och mer traditionella musiker – Rex Stewart var en flitig besökare. Monette Moore gav så småningom texten till Don. Hon dog 1962… Och en sista fotnot: Men varför valde man Monette Moore? Floyd Levin berättar i sin bok ”Classic Jazz” att när George Lewis band kom för att sitt engagemang på The Beverly Cavern (normalt hemvist för Kid Orys band) så ordnade medlemmarna i The Southern California Hot Jazz Society så att bandets medlemmar inackorderades hos olika klubbmedlemmar och dessutom att Monette Moore som hade ett rymligt hus ordnade flera parties för musikerna och klubbens medlemmar. Så nog hade de träffats innan den där dagen i inspelningsstudion… (Nils Gunnar Anderby) +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++ (Bilaga) Jazz på Luma Park fred 21 feb 2014 med Swing Magnifique Vårens första konsert på Luma blir den 21 februari 2014 med Stockholmsbandet Swing Magnifique, se www.swingmagnifique.com). De spelar vad som brukar kallas Jazz Manouche, Gypsy Swing eller Gypsy Jazz och som främst förknippas med den legendariske belgisk/franske gitarristen Django Reinhardt (1910-1953) och gruppen Quintette du Hot Club de France ("Franska Hotkvintetten"), som han bildade i Paris 1934 tillsammans med violinisten Stéphane Grappelli. Musiken har rötterna i 1930talets Europa och är till stor del en fusion av traditionell musik ur den romska traditionen (som Django själv tillhörde), musettevalser, franska schlagers och amerikansk jazz. Resultatet blev jazz som pendlar mellan intensivt sväng och romantiskt vemod men den allra viktigaste ingrediensen är energi. Swing Magnifique vann andra pris i riksfinalen av Jazztävlingen 2013 arrangerad av Föreningen Klassisk Jazz. Bandet består av Josefin Peters (sång), Terese Lien Evenstad (violin), Tom Buhre (gitarr), Åke Jonsson (gitarr), samt Filip Berglund (kontrabas). Jonas Albertsson och hans trevliga Luma-personal ser till att vi innan konserten blir väl försedda med mat och dryck. Observera att vår matservering börjar först kl 13.30 för att vi ska få bästa möjliga mat och service. Lokal: Restaurang LUMA PARK, Lumaparksvägen 7 – tvärbanan till hållplats Luma eller färja från Barnängsbryggan på Södermalm till Sjöbussbryggan är några av många alternativ. Tid: fredagen den 21 februari, kom INTE tidigare än 13.00 till Luma, första insläpp 13.30! Mat och dryck: Lunchen påminner om en frukostmiddag. Den består av en gedigen salladsbuffé, hembakat bröd och minst två huvudrätter att välja mellan. Bordsvatten och kaffe på maten ingår. Andra drycker köper du i baren. Musik: För musiken svarar Swing Magnifique, se http://www.swingmagnifique.com/ Pris: Jättelunchen OCH musikfesten kostar tillsammans endast 160 kronor – om du förbokar några av de ca 160 platserna. Grundtips: boka direkt! Program: 13.00 13.30-14.00 14.30-16.15 Tidigast kl 13 kan du lösa bokade biljetter i foajén Insläpp och intag av lunch i restaurangen Konsert 2 x 45 min av orkestern i foajén – baren och caféet är öppna hela tiden Bordsplacering: Du väljer själv var du vill sitta i restaurangen. På försök slopar vi den tidigare gruppindelningen och släpper in alla som löst sin bokade biljett allteftersom det blir platser lediga i matsalen. När du ätit färdigt (njut av den goda maten och missa inte salladsbordet och det hembakade brödet) är det fint om du placerar din bricka med tallrik, glas och bestick i brickställen. Sedan är det dags att ta plats i kaféet/foajén på valfri plats (obs, det är inte tillåtet att markera plats innan du ätit). Där kan du också hämta en ”kaffe på maten” i baren. Och i baren kan du givetvis såväl till maten som under konserten köpa drycker av alla de slag, t ex vin och öl. Kaféstolarna kommer inte att räcka till alla – men du får ta med dig en stol från matsalen (men snälla, lova att sätta tillbaka den efter konserten!). Och givetvis blockerar vi inte in- och utgångar med stolarna. Biljetter: Alla biljetter som bokas senast den 17 februari kostar 160 kronor – klart prisvärt eller hur? Eventuellt överblivna platser säljs i kassan den 21 februari för 200 kronor – det ska löna sig att förboka! Beställ helst via epost, [email protected] Vi har 160 platser – först till kvarn gäller….. Eventuellt överskott går oavkortat till behövande organisationer i New Orleans. Varmt välkomna! Du får alltid bekräftelse på din bokning med vändande post. PS Sven Gustafsson Dörjgränd 6, 116 68 Stockholm, Sweden [email protected] http://neworleans.just.nu tel: 08-640 84 28 eller 0738-800 128 Beställ gärna mitt nyhetsbrev om New Orleans