MÖTE MED FÖRFATTARE – JAN SIGURD - & ÖN VEN av Iwan & Margareta Morelius Jan Sigurd, född 4 september 1955 i Lund, är en svenskförfattare och kompositör. Han är känd bland annat för sin Groucho Marx-hyllning Groucho och jag och för sitt samarbete med Monica Zetterlund. Men allra mest för sina böcker .Sigurd erhöll Piratenpriset 2005. Bibliografi • • • • • • • • • • • • • • • • • 1994 - Polsk jazz och andra berättelser 1995 - Äggfrukost 1995 - Främlingars godhet och andra berättelser 1998 - Tillvaratagna affekter och andra berättelser 1999 - Hemingway och svenskarna 2000 - Berättelser från Rapsrike 2001 - Orvars korvar - berättelser för barn som inte kan somna, i alla fall inte just nu 2003 - Under mitt paraply - flanörprosa 2003 - Paddlaren - roman 2005 - Om konsten att misslyckas 2005 - Hemingways sista flamma 2005 - Sista dansen med Monica 2006 - Med smak av te - en litterär och kulinarisk odyssé 2007 - Den sjunkna katedralen 2007 - Prästen som blev frälst & andra skrönor ifrån periferin 2008 - Den tyske vännen – roman 2009 - Under mitt paraply 2.upplagan med extra material Filmografi Roller • 1995 - Mördare utan ansikte Detta kan man läsa om Jan Sigurd på WIKIPENDIA. NU HAR VI MÖTT HONOM M an kan möta författare på många olika sätt. Man kan helt enkelt bara läsa en av hans/hennes böcker, man kan få tips av en god vän, man kan, som i vårt fall, få boken som recensionexemplar. Vi fick den från bokförläggare Helmut Glöck, som tryckte mitt magasin DAST-MAGAZINE, som jag grundade redan år 1968, och som jag skänkte till Kjell Genberg år 1995. Glöck gav också ut böcker och en av dessa var Paddlaren av Jan Sigurd, som kom ut år 2003. Detta var vår första kontakt med honom. Margareta läste boken först och recenserade den i vårt magasin LÄST & HÖRT I HÄNGMATTAN. Vi tyckte boken var så bra att vi skrev ett spontant brev och tackade Jan för en enorm läsupplevelse. Han i sin tur blev så glad över vårt brev att han skickade ett tackbrev plus en av hans jazzCD. Love is a Dog that Bites, som är en otroligt svängande jazzskiva, som vi har lyssnat på i all oändlighet. Nu skaffade vi alla böcker vi kunde hitta plus alla nya han skrev och snart hade vi en fin samling i våra hyllor. Flera av dem fick vi direkt från Jan, signerade och med dedikationer. Vi mailade med jämna mellanrum och så småningom kom Margareta på ideń att vi kanske skulle försöka få ner Jan Sigurd och hennes gamle vän Peter Kleinwicks och låta dem göra en show tillsammans i Torrevieja på Hotel MASA. Vi arbetade faktiskt hårt med detta, men tyvärr lyckades vi inte få med alla berörda. Det var ett motstånd som vi inte rådde på. Däremot kom vi överens om att det kunde vara lämpligt att byta bostäder under några sommarveckor framöver. Det skulle ta ända till i år, 2010, innan vi verkställde dessa planer. Vi skulle då få låna Jans radhus på ön Ven – stavas Hven – och heter även i postadressen St. Ibb. Kärt barn har många namn. Det skulle passa Jan och hans sambo Anette att vi kom den 10 juni och stannade till Midsommaraftonens förmiddag. Detta passade även våra planer. Vi startade från Campo Verde i Spanien den 6 juni, vår nationaldag och beräknade att vi skulle komma lagom till Malmö den 10 juni, där vi skulle byta nycklar samt bli ledsagade till Ven av Jan. Det gick dock aningen snabbare än vi planerat, ingen trafik och inga andra farthinder varför vi ringde och frågade Jan om det var möjligt att få komma en dag tidigare, alltså den 9 juni. Han talade då om att det hänt saker i huset på Ven. Den svåra vintern hade gjort att tjälen hade förstört golven i hans hus och han var tvingad att byta dessa. Snickaren höll på för fullt, men leveransen av golvet mm mm hade försenats. Vi kunde inte få flytta in förrän den 11 juni, en dag försenad, men om vi inte var alltför kräsna fick vi gärna bo i deras lägenhet i Malmö. Inte var vi kräsna, inte. Den 9 juni var vi utanför Jans & Anettes lägenhet i Malmö, Gamla Malmö, ringde och talade om att nu var vi plats. Nej, inga ”Kåldolmar a-la-Martin Lung” inte. Jan kom ut och mötte oss samt visade en parkeringsplats ett hundratal meter från lägenheten. Den visade sig vara en underbar sådan med högt i tak och stora rum och stort kök. Jan sa '”välkomna till vår bohemiska hem”, vilket för vår del kändes som hemma. Inget pedanteri här inte. Jan visade sig vara en underbart skicklig kock och lagade en god middag lite senare på kvällen. Därefter föreslog han att vi skulle ta oss till en pizzeria – Nobel Jazz - som hade ett jazzframträdande inte långt från bostaden. Detta tyckte vi var en bra ide' och tog en taxi dit. Anette stannade hemma eftersom hon skulle arbeta dagen därpå. Hon är flygvärdinna och skulle flyga till ett antal länder. Jan berättade att en välkänd tenorist, som spelade i Dexter Gordon-stil och som heter Tommy Frank, skulle spela där med sin kvartett, piano, bas och trummor. Vi kom dit klockan tio och då var det fullt ös nere i källarvåningen, som var proppfull. Visserligen hade Jan beställt bord men det fanns inte en chans. Och svängde gjorde det så hela lokalen gungade. Där östes det på med Lester Young, Dexter Gordon och Parker-låtar i olika tempo. Fick faktiskt önska mig en låt - Lester Leaps in. Naturligtvis kände alla Jan och han alla. En härlig stämning. Frank bodde i Köpenhamn, men gästspelade ofta i Malmö, berättade han. Övriga musiker var mycket unga – några och tjugo faktiskt, men spelade underbart fin jazz. Margareta gav basisten Johnny Åhman sina komplimanger för engagerat spel, vilket han blev glad för. Vi kom hem 00:15. Jan kollade med snickaren dagen därpå och han lovade att vi kunde komma dagen därpå, en fredag. Vi hade en fin dag hemma hos Jan, läste samt flyttade bilen till en gratisparkering. Anette kom hem klockan 1800. Nu hade hon semester och kunde följa med oss till ännu ett jazzäventyr. Nu var det storbandsjazz på gång. Leo Axelsson Big Band med Elin Wrede, vocal. De spelade på Kallbadhuset i Limhamn mellan 2030-2245. Tyvärr regnade det och blåste smådjävlar så vägen från och till bilen var en ren pärs. Men musiken värmde desto mer. Vilket sväng! Jan kände bandledaren Leo, som vi träffat kvällen innan. Han spelade underbart fin gitarr .Vi kom hem vid elvatiden. Här Anette, Margareta och Iwan spisande den underbart svängande kvartetten med Tommy Frank som ledare. Regn och kallt när vi efter tidig frukost bilade iväg mot Landskrona och hamnen där färjan skulle lägga ut i riktning Ven. När vi kom fram till färjan var klockan 0940 och vi hade fem minuter på oss att köpa biljetter till Margareta och mig medan Jan tog vår bil och körde ombord. Detta för att vi skulle spara en jättekostnad för oss. Bilbiljetten var nämligen personlig och var utställd på Jans bil. Men allt gick bra och efter en halvtimmes färd var vi så framme. Huset vi skulle bo i var underbart, men just nu skulle nedervåningen möbleras igen. Golven var precis nyinlagda och en granne, Björn, hjälpte Jan att möblera, d.v.s. ta ner möbler, böcker mm från övervåningen. Vi lovade att hålla oss sysselsatta på ön och Jan skulle ringa när allt var klart för inflyttningen. Vi passade på att åka till Brahegården & Museét, där vi parkerade, åt vår lunch samt lyssnade på ett intressant radioprogram. Så, plötsligt dog radion. Jag hade glömt att halvlyset var på och batteriet var snabbt uttömt. Där stod vi alltså. Men jag stoppade en öbo i en stor Van, som lovade hjälpa oss. Två minuter senare kom han och med mina startkablar var vår bil igång igen. Ja, det tog faktiskt hela dagen och fram till 1730 innan Jan ringde och sa' att vi var välkomna. Vi fick instruktioner om huset mm och körde sedan Jan till hamnen där han tog nästa färja hem och nu var ön Ven vår för två veckor framöver. Vi hoppades naturligtvis att vädret skulle bli bättre. Vilket det snabbt blev. Redan första kvällen tog vi oss till Tuna Krog, som Jan rekommenderade varmt samt talade om att det var jazz den kvällen. Om Tuna Krog berättas på annan plats och vi tar inte upp plats för detta igen. Väl installerade i huset, som var i två våningar, började vi känna oss som hemma. Huset var ju fyllt av böcker och jazzCD och ett eldorado för oss båda. Vi kunde här läsa om Jans favoriter samt även lyssna till dem. Hade TV:n fungerat hade vi även kunnat beskåda dem alla. Vi spisade Monica Zetterlund, Mose Allison, Parker, Beatles, Satie och Jan Johansson för att nämna några. Vi läste om Hemingway, Marilyn Monroe, Bröderna Marx, Piraten m fl m fl. Tänk bara att veta att vi sitter i den stol som kanske Monica Zetterlund setat i under hennes besök hemma hos Jan på Ven. Från Jans förlag fick vi hans senaste bok i en nyutgåva – Under mitt paraply- som ju består av ett stort antal noveller, betraktelser och upplevelser skrivna och berättade med Jans alldeles speciella stil och humor. En stor del av dessa utspelas faktiskt på ”vår” ö och det var en härlig känsla att sitta i författarens eget hus och läsa dem när man samtidigt insåg att många kommit till i samma hus. Senare kunde Margareta och jag besöka platserna på ön som vi kvällen innan läst om. Ja, man läste de flesta med ett stort leende på läpparna medan några fick tårar att komma fram. Jans fina humor är förlösande och en glädje att få ta del av. Jan berättar att han en dag fick ett telefonsamtal från Monica. Hon sa': ”Hej, det är Monica. Skulle inte Du och jag kunna jobba ihop? Jag tycker Du skriver så bra!” I hela elva år fick Jan arbeta tillsammans med sin idol, skiva texter, spela tillsammans med henne, följa henne på det som skulle bli hennes sista turne' genom vårt avlånga land och som tursamt nog finns dokumenterad i bokform med härlig text och vackra fotos (Sista dansen med Monica).