Ersättningsteologi i svensk kontext
Skandinaviska Akademin för Ledarskap och Teologi Örebro Teologiska Högskola Christian Hjärtegren Ersättningsteologi i svensk kontext Ett studium av hur ersättningsteologi definieras inom den internationella och svenska debatten samt hur denna genomsyrar förnyelseteologer i svensk kontext AA2552 15hp Vårterminen 2010 Handledare: Roland Spjuth 1 Abstract The purpose of this research was to study how replacement theology is best defined today year 2010 partly outside Sweden internationally, partly inside Sweden, domestically. Further, to study what will happen when these definitions are compared to four pastors within the renewal sphere of swedish christendom. These four pastors are Dan Håland, Thomaskyrkan, Rosengård Malmö, Hans Weichbrodt, OAS-rörelsen Göteborg, Ulf Ekman, Livets Ord Uppsala and Sven Reichmann, ecumenic teacher and retreat leader. Early study showed that the word replacement theology was no longer a commonly used word for describing the matter. The internationally more recognized word is supersessionism. Rather than saying that the church has replaced the jewish people, the more common way to discribe the matter is to say that the church is now sitting on the throne of mercy instead of the jewish people. The two words are still more or less telling the same thing but the later is well known for its more neutral entrance in to the modern dialog. Further, it was found that supersessionism is no such a widely practiced theology as was imagined in the beginning of the survey. This is the conclusion in both Sweden and internationally and by that pointing at the United States in first hand. Themas as the country, Torah and the people are discussed in the essay. Keywords Supersessionism Israel Renewal Dispensationalism Replacement theology Thora People 2 Innehållsförteckning 1 Inledning............................................................................................................................................5 1.1 Bakgrund ...................................................................................................................................5 1.2 Syfte........................................................................................................................................... 6 1.3 Material...................................................................................................................................... 6 1.4 Urval och avgränsning............................................................................................................... 8 1.5 Metod......................................................................................................................................... 8 1.5.1 Tolkningsprocessen.......................................................................................................... 10 1.6 Disposition............................................................................................................................... 11 2 Bakgrund ........................................................................................................................................ 12 2.1 Kort historia............................................................................................................................. 12 2.1.1 Justinus Martyren............................................................................................................. 12 2.1.2 Martin Luther .................................................................................................................. 13 2.2 Tiden mellan Justinus och Luther............................................................................................ 13 2.2.1 Tiden före Konstantin.......................................................................................................13 2.2.2 Konstantin........................................................................................................................ 13 2.2.3 Tiden efter Konstantin......................................................................................................14 2.2.4 Hög -och senmedeltiden...................................................................................................14 2.2.5 Judarnas relation till kristendomen.................................................................................. 15 2.2.6 Judarna och Luther...........................................................................................................15 2.3 Distinktioner............................................................................................................................ 15 2.3.1 Svenska vs. internationella debatten................................................................................ 15 2.3.3 Död åt den triumfatoriska kristendomen .........................................................................16 2.4 Supersessionism och ersättningsteologi ..................................................................................17 2.4.1 Definitioner...................................................................................................................... 17 2.4.1.1 Tvåförbundsteologi..............................................................................................17 2.4.1.2 Dispensationalismen............................................................................................ 17 2.4.1.3 Supersessionism ..................................................................................................17 2.4.1.4 Ersättningsteologi................................................................................................ 18 2.4.2 Variationer........................................................................................................................ 19 2.4.2.1 Punitive supersessionism..................................................................................... 19 2.4.2.2 Economic supersessionism.................................................................................. 19 2.4.2.3 Structural supersessionism.................................................................................. 19 2.4.3 Två olika grader supersessionism.................................................................................... 20 2.4.4 Sammanfattning............................................................................................................... 21 2.5 Debatten idag........................................................................................................................... 22 2.5.1 Kendall R. Soulens bidrag............................................................................................... 22 2.5.2 Gamla testamentet...........................................................................................................23 2.5.3 Förbundet mellan Jahve och judarna .............................................................................. 23 2.5.4 Förhållandet mellan judarna och nationerna.................................................................... 24 2.5.5 Sammanfattning............................................................................................................... 25 2.6 Folket, Thora och landet.......................................................................................................... 25 3 Supersessionism i svensk kontext................................................................................................... 28 3.1 Presentation .............................................................................................................................28 3.1.1 Hans Weichbrodt.............................................................................................................. 28 3.1.2 Sven Reichmann.............................................................................................................. 28 3.1.3 Dan Håland...................................................................................................................... 29 3.1.4 Ulf Ekman........................................................................................................................ 29 3.2 Analys...................................................................................................................................... 29 3 3.2.1 Folket .............................................................................................................................. 29 3.2.2 Torah................................................................................................................................ 32 3.2.3 Landet...............................................................................................................................34 3.3 Positioner ................................................................................................................................ 36 4 Jämförande analys........................................................................................................................... 37 4.1 Nya perspektiv under nya teman............................................................................................. 37 4.1.1 En dold motståndare.........................................................................................................37 4.1.2 Abrahamsförbundet.......................................................................................................... 38 4.1.3 Principen ömsesidiga välsignelser .................................................................................. 38 4.1.4 Evig tid............................................................................................................................. 39 4.1.5 Sionismen tecken på slutet............................................................................................... 39 4.1.6 Landet och folket/folket och landet. ............................................................................... 40 4.2 Nya testamentet och brytpunkten mellan judar och kristna.....................................................41 4.2.1 Paulus och de äkta grenarna.............................................................................................41 4.2.2 Jesus och de äkta grenarna............................................................................................... 42 4.2.3 Soulen och de äkta grenarna............................................................................................ 42 4.3 Evangelisation bland judarna...................................................................................................43 5 Slutsatser..........................................................................................................................................44 6 Diskussion....................................................................................................................................... 45 7 Uppslag för vidare forskning ..........................................................................................................46 8 Litteraturförteckning........................................................................................................................47 4 1 Inledning 1.1 Bakgrund När jag gick på Örebro Missionsskola (ÖMS) kom jag för första gången i kontakt med ordet ”ersättningsteologi”. Men än i dag, 13 år senare har jag fortfarande ingen särskilt bra förståelse av vad ersättningsteologi egentligen innebär. Bara i min egen församling, Hyllie Park Kyrkan finns det olika ”läger” där man i det ena lägret betonar judarnas särprägel som Guds folk och i det andra ägnar man knappt judarna en tanke över huvud taget. Ibland när representanter från dessa olika läger hamnar vid samma fikabord kan det kännas som en rätt så ”het potatis” detta med judarna och den uppenbarligen svårtolkade teologin kring dem. Den här uppsatsen handlar just om ersättningsteologi. Jag skulle vilja utgå från detta begrepp. Vad betyder ordet egentligen? Ersättning för vad då? Vilka rimliga tolkningar finns det? Hur går tonerna i en svensk kontext sett? Alltså en uppsats som undersöker vad ersättningsteologi är för något. Det lilla jag plockat upp längs vägen är att ersättningsteologi handlar om hur den ”nya kyrkan” som Jesus dog och uppstod för har ”ersatt” judarna som ”Guds folk”. Alltså, Gud bor numera i varje människa som bekänner och välkomnar honom. Inte som tidigare endast i judarna i egenskap av Guds utvalda folk. Därmed har judarna på ett sätt spelat ut sin roll som förbundets folk. Några år efter min tid på ÖMS kom jag över en bok av Sven Reichmann Judarna, det nya förbundets folk. Jag gillade hans sätt att närma sig ämnet. Jag läste den i ett sträck och fick bland mycket annat reda på att Luther skrivit en bok Om judarna och deras lögner som tydligen inte ska vara särskilt uppmuntrande läsning, i synnerhet inte för en jude. Under åren har olika böcker och möten med människor gjort att jag blivit ännu mer nyfiken på ersättningsteologi och därför tycker jag detta är ett aktuellt och passande ämne för mig att avsluta mina teologiska studier med. Att det sen är på samma skola som en gång väckte frågan gör det hela lite trevligare. Min egen erfarenhet säger att det finns många olika uppfattningar om huruvida ersättningsteologin är en bra tillämpbar teologi eller inte. De lärare jag kom i närmare kontakt med på ÖMS tycktes för mig vara ersättningsteologer. Jag baserade såklart den bedömningen på mina dåliga kunskaper i ämnet. Jag har förstått längs vägen att åsikterna i frågan går isär på så gott som alla områden, det vill säga att tillhörigheten till ett visst samfund eller till och med en viss församling inte borgar för att människor tycker likadant i frågan. Många kristna tycks ofta ha klara och starka åsikter angående judarnas roll och plats i historien. Men min spontana bedömning är att det stora flertalet inom frikyrkan inte ägnar ämnet så värst mycket uppmärksamhet. Ytterst få tror jag har tagit ställning i frågan. Att det finns så många olika förhållningssätt bland människor tillhörande samma religion borde ju inte vara förvånande. Vi ser samma fenomen när det gäller så många andra teologiska spörsmål. Men detta gör inte begreppet ersättningsteologi mindre intressant för det. Varför är begreppet ersättningsteologi intressant? Ja, det är en viktig och bra fråga. Spelar det alls någon roll huruvida vi förhåller oss till något som den ”vanlige församlingsmedlemmen” inte ägnar så mycket tid och tanke åt? Är inte detta en rätt så perifer fråga ändå? Jo, på sätt och vis tror jag nog att det är det när allt kommer omkring. Men inte helt obetydlig. Bara i Hyllie Park Kyrkan så utformar vi till exempel våra gudstjänster efter att ha tagit hänsyn till människor som har åsikten att judarna har allt annat än en överspelad roll. Hur då? De får tid till förbön för judarna och Israel, tid till pålysningar och information. Vad jag försöker säga att är att det finns en klar koppling mellan 5 den teologi vi har och de handlingar vi utför. De finns falanger som tror att om vi bara hjälper judarna att hitta hem från världens alla hörn till Israel så påskyndar vi Herrens återkomst. Även Hitler agerade på sin övertygelse. Min poäng är att om teologi bara är en idé och tanke, en teori i en bok så spelar det inte så stor roll vad teologin står för. Men teologi påverkar människors handlingar och därför är det viktigt att diskutera och studera olika teologier och vad frukten av respektive teologi i förlängningen kan bli. Nascism, apartheid och rasism hittar alla ofta stöd för sina handlingar i olika heliga skrifter, Bibeln inkluderad. I slutändan hittar jag drivkraften till det här arbetet i mitt intresse för ämnet, objektivt sett, lika mycket som vad mina slutsatser kan komma att betyda för mig, subjektivt sett, i mitt liv som en efterföljare till Kristus. Jag är ju trots allt efter många års teologiska studier pinsamt medveten om att jag ännu inte tagit ställning i frågan. 1.2 Syfte Först och främst är mitt syfte att lära mig mer om vad det är som gör att debatten mellan dessa ”olika läger”, som jag beskriver i min bakgrund, är en så ”het potatis”. För att få reda på detta är det viktigt att veta vad de egentligen pratar om kring bordet. Därför är ett syfte att göra en undersökning där jag vill ta reda på vad ersättningsteologi är, hur dess etablering ser ut i Sverige och utomlands. Undersökningen vill försöka svara på bland annat följande frågor. • Vad är ersättningsteologi? • Är ersättningsteologi förhärskande i Sverige eller någon annanstans i världen? • Hur ser framtiden i Sverige ut för ersättningsteologin, växer eller avtar den? I kölvattnet av dessa frågor uppstår en del andra viktiga och intressanta ämnen som till exempel rör relationen mellan ersättningsteologi och andra teologier som inte lär någon ersättning. Vilket bemötande får ersättningsteologin bland teologer som inte tror på någon ersättning, i första hand i Sverige men också utomlands. Ett vidare syfte med den är uppsatsen är att ge mig djupare kunskaper om hur det ser ut kring brytpunkten mellan den teologi som kallas ersättningsteologi och den teologi som inte lär någon ersättning. Bilden av ett runt bord är bra för att symbolisera denna brytpunkt. För att närma mig den här brytpunkten har jag som syfte att undersöka och närma mig bägge dessa teologier och hur de argumenterar för sin lära. Uppsatsen gör inte anspråk på att ge några empiriska resultat om ersättningsteologi på ett sätt som gör att man kan säga att ”så här är det” i Sverige idag, då undersökningarna inte omfattar tillräckligt statistiskt signifikanta urval för något sådant. Snarare ska resultaten läsas och förstås inom kontexten för mitt syfte, mina källor och undersökningspersoner. En bärande och drivande tanke i det här arbetet har varit att jag vill lära mig mera om ersättningsteologi, både i teori och praktik. För att förstå ersättningsteologi så har jag tidigt förstått att det handlar om att förstå människor som i sin tur har försökt att förstå/tolka vad som står i en bok – Bibeln. Detta behandlar jag mera under metodavsnittet. 1.3 Material Även om det finns nära nog obegränsat med litteratur att välja mellan så har nog konsten varit att välja den litteratur som till slut ska vara med och bidra till min uppsats. Till mitt förfogande har jag haft minst femton böcker och lika många artiklar och det har varit utmanande att välja och plocka ur 6 allt detta. Så småningom har jag märkt att många skriver om samma saker och att inte allt har något nytt att tillföra. En annan viktig sak för mig har varit att ta hänsyn till ett visst ”bäst före datum” på källorna, i synnerhet på de som definierar begrepp av olika slag. Min uppfattning är nämligen att mycket har hänt inom debatten bara de senaste 20 åren. Min primärlitteratur heter The God of Israel and Christian Theology av författaren R. Kendall Soulen (Soulen). Boken hittade jag efter min första och övergripande rekognosering av internet för att få en överblick av den rådande debatten. Soulens bok kommer gång efter gång upp på både svenska och internationella bloggar och diverse faktasidor. R. Kendall Soulen är professor i systematisk teologi vid Wesley teologiska seminarium i Washington. På bokens baksida finner man en förlängning av bokens titeln som lyder: Christianity without triumphalism – The God of Israel and Christianity Theology. Detta tillägg är högst signifikant för Soulen. Tre stora teologer, George Lindbeck vid Yale divinity School, Michael Wyschogrod, författare till The Body of Faith och Patrick D. Miller vid Princeton teologiska seminarium, rekommenderar boken och räds inte orden när de beskriver betydelsen av Soulens bok. Så här skriver George Lindbeck: This is the most promising proposal to date for overcoming Christian doctrinal supersessionism while maintaning the continuing theological importance of Judaism for Christianity and not sacrificing the christological claims historically considering essential to Christian identity.1 Denna slutsats håller jag med om efter att själv ha läst boken. Det var också denna hållning, ton och vilja till dialog som gjorde att jag till sist lät Soulen och hans bok definiera mycket av den här uppsatsen. Vidare har min förundersökning, som handlar mycket om att försöka dammsuga internet på temat ersättningsteologi, inte gett mig den informationen jag nog hade förväntat mig att hitta. Jag hade förväntat mig att hitta flera böcker skrivna av författare som är radikala och uttalade ersättningsteologer. Men som sagt, det har jag inte. Tvärtom är det enligt min mening svårt att hitta dessa ersättningsteologer och för en stund tänkte jag nog att de inte existerar längre över huvud taget. Det var först efter att jag kommit över Soulens bok och läst på sidan tre: ”This volume takes as its point of departure the fact that significant parts of the Christian church today reject supersessionism”2 som jag började förena mig med tanken att det faktisk kan vara så att mycket har förändrats i den teologiska diskursen. Jag tycker Soulens bok ligger väl i linje med mina första upptäckter av ersättningsteologi och gör därför boken till ett bra val för uppsatsen. Den kanske mest överaskande recensenten, Michael Wyschogrod skriver: Soulen shapes a Christian theology not embarrassed by the Hebrew Bible and the continuing existence of the Jewish people. It is a major contribution toward a Christianity without antiJudaism. Wyschogrod är en modern ortodox jude och filosofiprofessor född i Tyskland. Han har undervisat vid Baruch Collage, Universitetet i Houston och ett antal andra universitet i USA och utomlands. Han anses vara det närmaste den judiska församlingen har en biblisk teolog. Han har blivit känd för sin lättillgänglighet för kristna läsare. I sin bok skriver han att det judiska folket är: “the abode of the divine presence in the world. It is the carnal anchor that God has sunk into the soil of creation”. 3 Jag får den uppfattningen att den ersättningsteologiska dialogen mellan kristna och judiska teologer som Soulen och Wyschogrod nått en milstolpe i och med slutet av millenniet. 1 Soulen, 1996, s. omslaget. 2 Soulen, 1996, s3. 3 Internet: Vlach, 7 En annan viktig och populär bok, även den skriven av en amerikansk författare är Purity, Sacrifice, and the Temple: Symbolism and Supersessionism in the Study of Ancient Judaism av Jonathan Klawns. Boken har nära nog blivit ”boken i ämnet”. Men trots detta valde jag Soulens bok på grund av de anledningar jag just gått igenom. 1.4 Urval och avgränsning Givetvis är en viktig fråga hur jag ska använda den tid och det utrymme jag har för att på ett bra sätt få något sagt i ämnet. Redan i mitt syfte har jag varit tydlig med att jag vill hämta kunskap i ämnet ersättningsteologi samt mäta denna kunskap i en undersökning. Länge ville jag hålla min undersökning inom ramen för ett rent litteraturstudium men valde till sist att ta med en intervju för att få en starkare betoning på autenticiteten. Ordet autenticiteten syftar på det som är ”på riktigt” eller ”äkta”. Jag bor i Malmö och det som är på riktigt här är att många från andra länder bor i staden. Andelen nysvenskar i Malmö är betydligt högre än många andra håll i Sverige. Detta är signifikant för Malmö och ett sätt att öka autenticiteten för uppsatsen är att få med rösten från en person som jobbar med teologiska frågor som pastor i Malmö och i ett område där majoriteten av invånarna är från andra länder och tillhör andra religioner än kristendomen. Vidare ger detta en ingång åt en röst som annars behövt publicera en bok för att få plats i uppsatsen. Då det ligger i mitt syfte att undersöka hur ersättningsteologin gestaltar sig i svensk kontext samt hur dess etablering och framtidsriktning ser ut har jag valt att avgränsa undersökningen till att gälla fyra personer som verkar som pastorer eller bibellärare i Sverige. Jag har valt mina personer med hänsyn till vilken påverkan de har på den andliga förnyelsen i Sverige. Dessa fyra personer är Dan Håland, Sven Reichmann, Hans Weichbrodt och Ulf Ekman. Antalet får nog anses tillräckligt för att uppfylla mitt syfte. Dessa fyra har gemensamt att de på ett eller annat sätt erfarit väckelse, förnyelse och/eller stått i pionjärarbeten. Nog så viktiga saker för Sveriges framtid. Därför är det också en rimlig tanke att dessa får ha något att säga om ersättningsteologins riktning inför framtiden. Jag gör ett rent litteraturstudium på Ulf Ekman (Ekman) och Sven Reichmann (Reichmann). Hans Weichbrodt (Weichbrodt) undersöker jag med hjälp av en inspelning, Dan Håland (Håland) genom en intervju. När det gäller detta som jag kommer att kalla den internationell debatten så är det avgränsning på samma gång som ett inkluderande. Den internationell debatten är bias USA av skäl som jag kommer att förklara i ett särskilt kapitel. På samma gång vill jag ge mig själv möjligheten att fylla ut med andra länders eventuella bidrag här. Det är ändå väl värt att notera att den internationell debatten har slagsida åt att handla om USA. 1.5 Metod En stor del av mitt arbete är uppbyggt på litteraturstudium kring hur en grupp människor, i mitt fall med kristen livsåskådning som gemensam och signifikant nämnare, relaterar till en annan grupp människor, nämligen judarna. De vanligaste teorierna man använder sig av för att beskriva en grupp människors livsvärld är olika slag av hermeneutiska teorier. En människas livsvärld är det sättet en människa uppfattar världen hon lever i. En hermeneutisk teori har som uppgift att beskriva denna livsvärld. Förstår du teorin ska du kunna förstå den livsvärld teorin beskriver. 4 Jag lutar mig mot den hermeneutiska vetenskapen i den här uppsatsen. Ofta beskylls den här typen av vetenskap för att bara presentera en sanning som är subjektiv, om den över huvud taget kan användas för att finna någon sanning. Detta är ett resonemang som härstammar från Protagoras, grekisk filosof på 400-talet f.kr. som ville likställa kunskap med det man ser. Då ingen människa ser en sak på samma sätt som en annan finns inget absolut seende och därmed ingen absolut kunskap. 4 Hartman, 2004, s185. 8 För en person är ett föremål trubbigt och för en annan är det vasst. För en är glaset halvfullt och för en annan halvtomt. På långt avstånd är ett föremål runt, till exempel Turning Torso, men väl nära ser man att det är en vriden kvadrat. Poängen är enligt Protagoras att ingen av betraktarna har rätt, föremålet är varken runt eller kvadratiskt.5 En slutsats av detta resonemang skulle kunna vara att ingen av författarna till min litteratur har någon vidare anledning att skriva böcker över huvud taget. Man kan ju ändå inte säga någonting om någonting. Här tangerar jag vid något som jag själv har uppfattat som nära nog typiskt för kristen teologi. Att då vi inte ens kan vara överens om det vi ser hur kan vi då komma överens om en gemensam kunskapsgrund kring sådant vi inte ens har sett? Men enligt Jan Hartman (Hartman) gör Protagoras ett misstag när han blandar ihop att se något med att ha kunskap om något. Hartman hävdar istället att det viktigaste för att kunna veta och ha kunskap är att tro. Detta är det psykologiska villkoret för kunskap.6 För kunskap är det nödvändigt med något slags psykologiskt tillstånd hos ”S” där ”S” refererar till den person som tillskrivs kunskap och ”p” vad han vet, det vill säga hans trosföreställning. Alltså det som krävs är (Figur 1.) S tror att p där ”S” refererar till kunskapssubjektet, ”p” uttrycker innehållet i trosföreställningen och ”tror” anger vilken psykologisk attityd personen har. Hartman nämner att, detta att kunskap kräver tro, kan verka trivialt. Men enligt honom ”är det ett villkor för kunskap som inte får glömmas bort eller nonchaleras”.7 Varför tycker jag nu detta är viktigt? Hela resonemanget av Hartman låter ju nära nog som en klassisk trospredikan. Den avgörande anledningen ligger nog i den upptäckten jag gjort under min förundersökning. En upptäckt jag har gjort vid flertal tillfällen när det handlar om trosfrågor och teologiska ställningstaganden. Sven Reichmann uttrycker denna upptäckt bra då han säger ”Hela kyrkohistorien vittnar ju för övrigt om att olika människor kan läsa samma texter och få ut så olika innebörd att de till sist kan råka i krig med varandra”. 8 På frågan hur kristna bör se på sig själv i relation till judendomen säger Luke Tomothy Johnson i sin artikel Christians & Jews: Starting Over – Why the real dialogue has just begun. It is a necessary question because Christians and Jews each lay claim to the same body of sacred texts and the story found in them, but do so in such different terms that each claim appears to challenge the other.9 Det är hissnande att människor som tar sin tro på lika stort allvar kan komma fram till så olika slutsatser. Att människor som har tillgång till samma hebreiska texter drar så vitt skilda slutsatser är nästan outhärdligt för mig som står mer eller mindre utanför debatten och får kika in liksom genom ett skyltfönster medan jag bankande skriker min fråga genom glaset: och hur lyder sanningen? För människor bygger inte sin kunskap på vad som i första hand är objektivt sant, utan på vad de i första hand tror är sant. Men då går det ju inte att prata om sanningen i ramen för det mänskliga dramat kan man tycka. Men det Hartman vill säga med trons roll i relationen till kunskap, är att det går att hävda en sanning med hjälp av en hermeneutisk teori. Tro är en av förutsättningarna för att komma fram till en sanning och horisontsammansmältning är en annan. Horisontsammansmältning handlar om hur 5 6 7 8 9 Hartman, 2004, s29. Hartman, 2004, s30. Hartman, 2004, s34. Reichmann, 1995, s11. Johnson, 2003, s1. 9 förståelse för andra människor alltid styrs av vår bakgrund, därför måste teorin utformas med detta i åtanke. Den sanning en teori kan presentera är därför delvis beroende av de historiska och sociala aspekter som finns inom ramen för det man ska undersöka. Min egen förståelse präglar min uppfattning om det jag vill undersöka. Resultatet blir en sammansmältning. Men hur blir det med sanningen då? Jo, det är horisontsammansmältningen som är sanningen. Det är horisontsammansmältningen man söker i en hermeneutisk teori. 10 Hartmann menar att sanning är en relation, ”det är en relation mellan den som förstår och den som blir förstådd.”11 I min uppsats uppstår en bryt - och samlingspunkt mellan sociala och historiska aspekter som är komplicerade. Historiskt spänner påverkande tidsaspekter från några år till flera tusen år. Socialt rör det aspekter som har att göra med två delvis olika religioner som utspelar sig på olika platser och tider. Vidare ska det tolkas och förstås av alla de författare jag gör mig beroende av i min uppsats. Till sist ska det läsas och tolkas av mig med allt som hör till min bakgrund och mitt sett att se på saker och ting. För att komma till rätta med den här är en bra observationsförmåga på sin plats. Men till syven och sist måste jag nog redan här, innan jag ens börjat mitt arbete på riktigt, inse svårigheterna med att komma fram till en så kallad sanning kring hur ersättningsteologin gestaltar sig och definieras. Antagligen är det en orimlig uppgift. Men är det jag gör då helt onödigt, bara ett slag i luften? Nej, jag tror horisontsammansmältningen kan ske successivt. Kanske kan det här arbetet bidra till ett steg åt en bättre sammansmältning. Det är ju detta hela debatten och dialogen mellan judar och kristna går ut på. Att tillsammans försöka hitta en sanning att bygga sina liv på. Och inte ens efter 2000 år kan vi säga att vi är klara. Ytterligare en utmaning är den skillnad som finns mellan Soulen och mina undersökningspersoner. Skillnaden består enligt min mening i att Soulen i första hand är en akademiker, medan mina undersökningspersoner är pastorer verksamma i församlingar eller lärare verksamma inom ett trossammanhang med syfte att relatera ”...that reality [of God] to their arguments for a distinctively Christian understanding of faith”.12 Professor David Tracy (Tracy), Chicago, menar att det finns tre olika publiker att adressera för teologin, samhället (praktiskt teologi), akademiska världen (fundamentalteologi) eller kyrkan (systematisk teologi). Tracy´s poäng är att varje arena generar sin egen kultur och argumentering som därmed kan få svårt att förstå varandra. Vidare har varje teolog i kyrkan en utmaning att kunna relatera språk och begrepp till andra arenor. 13 Alla mina undersökningspersoner har en akademisk bakgrund. Därmed skulle jag kunna argumentera att det inte behöver finnas någon skillnad mellan Soulen och dessa. Men då dessa inte har den akademiska världen som sin profession menar jag att det ändå, i slutändan, nog är en viss skillnad mellan den arenan Soulen rör sig i och den som mina undersökningspersoner rör sig i. Trots denna vetskap har jag gjort den bedömningen tillsammans med min handledare att ”glappet” inte behöver ses som ett oöverkomligt bekymmer. Soulen kan trots detta tjäna som en bra referensram i arbetet. 1.5.1 Tolkningsprocessen När jag började min rekognosering av ämnet ersättningsteologi blev, som sagt, det första jag gjorde att dammsuga internet. Bara genom att skriva in ordet ”ersättningsteologi”, klicka sig vidare och helt enkel ”surfa på” börjar ett spännande pussel läggas där man får en bit här och en där. En stor och viktig sådan pusselbit var alla de för mig nya och alternativa begrepp för ordet ersättningsteologi jag tidigt kom i kontakt med. Snart märkte jag hur stor och viktig debatten kring kyrkans relation till synagogan är. Många teologer betonar att den här frågan antagligen är den 10 11 12 13 Hartman, 2004, s189. Hartman, 2004, s190. Tracy, 1981, s65. Tracy, 1981, kap 1. 10 största inom systematisk teologi. Jag kopierade alla intressanta länkar och satte in dem i en mapp för åtkomlighetens skull. Jag delade in dem under rubriker som press, resurser, uppsatser och rapporter, teologisidor, uppslagsverk (typ Theopedia), sidor om Israel, bloggar och liknande. Det var under den förundersökningen som jag hittade min primärlitteratur och förslag på annan läsning. Efter att bekantat mig med litteraturen och allt samlat material från förundersökningen och kokat ned detta kändes det naturligt att använda ”avkoket” till att måla upp någon slags bakgrund där jag definierar de olika läror inom ersättningsteologi som är aktuella i debatten idag. Det har varit en spännande process för mycket av min förförståelse har visat sig felaktig. Bland annat trodde jag att jag skulle möta många fler ersättningsteologer därute. Människor med klara tankar, åsikter och teologier och som outtröttligt kämpade för att få ut sina publikationer via böcker, artiklar och bloggar. Men min upptäckt har varit den motsatta. Ersättningsteologin tycks inte stödjas av så värst många idag, vare sig det handlar om kyrkor, präster eller lekmän. 1.6 Disposition Efter den här inledningen följer en bakgrund. Bakgrunden är tänkt att ge aktuell kunskap om hur den ersättningsteologiska debatten ser ut. Den fungerar också som en inledning till det tredje kapitlet som utgörs av undersökningen. Här jämförs kunskapen jag hämtat in från kap två med Hans Weichbrodt, Dan Håland, Sven Reichmann och Ulf Ekman under temana folket, Torah och landet. På det följer ett kapitel fyra som är en teologisk reflektion över uppsatsen så långt. Här kommer jag att presentera några nya teman samtidigt som jag låter både den svenska och internationella debatten vävas in. Här kommer mina egna synpunkter och kommentarer att tas med. I kapitel sex försöker jag dra några slutsatser från mina olika undersökningar. Kapitel sju ger förslag på intressanta frågor att fördjupa sig i som kommit upp under arbetets gång. 11 2 Bakgrund Den teologiska debatten kring ersättningsteologi är världsvid. Med andra ord förekommer den så gott som överallt där kristendomen finns. Den finns i hög grad i Sverige men i ännu högre grad i USA. Flest böcker i ämnet kommer från USA och det är ingen slump att min primärlitteratur också kommer därifrån. En viktig bok för mitt arbete har varit The God of Israel and Christian Theology av R. Kendall Soulen. Kendall´s böcker har fått stor inflytande åtminstone i den amerikanska debatten och en del anser att man ska ha läst hans bok för att kunna gå in i debatten på ett tjänligt och rättvist sätt.14 2.1 Kort historia Ersättningsteologin började växa fram i ett tidigt skede i kyrkans historia. Judarna var en majoritet i den första kyrkan. Det sägs till och med att den bestod av bara judar. En bit in på 100-talet kom det att ske en förskjutning och snart var judarna en minoritet och den hednakristna delen av kyrkan växte sig större. När den judekristna biskopen av Jerusalem mördades av romarna nåddes en absolut brytpunkt och snart var ”kristen” detsamma som att vara ”hednakristen”. Kyrkomötet år 325 i Nicea blev ytterligare en stor brytpunkt då det bland annat fastslogs att de som praktiserade sabbaten i enlighet med det gamla förbundets påbud utan dröjsmål skulle uteslutas ur kyrkan. Brytpunkten innebar död åt det gamla förbundet och arvet hade gått till församlingen. 15 Det är ofta kyrkofäderna som utpekas som upphovsmännen till ersättningsteologin och dess framväxt och de stora etablerade kyrkorna har sedan fornkyrkans tid undervisat att det inte kan vara så att löftena om Landet som nämns i Torah, bokstavligen kan gälla det judiska folket. 16 En kyrkofader som är intressant att studera ur ett ersättningsteologiskt perspektiv är Justinus Martyren. En ledare för den etablerade kyrkan som också är intressant är Martin Luther. 2.1.1 Justinus Martyren Justinus Martyren (Justinus) föddes runt år 100 i Palestina och dog en martyrdöd år 165. Han var en hedning som kom till tro på Kristus. Justinus fick en bra utbildning i retorik, poesi och drama och ägnade mycket tid att studera sanningsbegreppet. 17 De av hans verk som överlevt in i modern tid är dels First and Second Apologies, dels Dialogue with Trypho. Det första är ett försvarsverk av den kristna tron riktad till den hedniska publiken. Det andra är en upptagning av en lång konversation Justinus hade med en lärd jude som hette Trypho. Justinus är också känd för att ha utvecklat ett omfattande sätt att läsa och förstå de hebreiska skrifterna på som går att återfinna i dessa två verk. Hans första verk går att dela upp i två delar. Den första delen betonar starkt Gud som fullbordare, fallet, återupprättelsen i Kristus och den sista domen. Den andra delen betonar Guds handlande med sitt folk som en profetia på Kristus. I det andra verket i dialogen med Tryphos tar Justinus en annan utgångspunkt än då han hade en hednisk publik. Nu delar Tryphos och Justinus samma fundamentala premiss att Gud är den som lett det judiska folket ut ur Egypten på grund av hans löften till dem. Utmaningen ligger nu snarare i att få Tryphos, och alla andra judar, att inse att gamla testamentets Gud från och med korset återfinns i församlingen – inte bland judarna. Detta gör han genom att visa att de hebreiska skrifterna i varje aspekt pekar på något annat än sig själv, nämligen Kristus och kyrkan – det nya andliga Israel.18 14 15 16 17 18 Vlach, 2007, s1. Sverker, 1994, s29. Sverker, 1994, s28. Internet: Wikipedia (2010-04-15) Soulen, 1996, s37. 12 Justinus sägs ha varit en betydande person för ersättningsteologins framväxt. 2.1.2 Martin Luther Martin Luther (Luther) kanske inte behöver presenteras närmare men vi påminner oss om att han levde mellan år 1483 och 1546. Luther är mest känd för den stora reformationen mot den katolska kyrkan men gjorde också en slags ”reformation” mot judarna. I början av sin tjänst var Luthers hållning mot judarna balanserad och till och med positiv. Men under senare delen av sitt liv och tjänst drabbades han av ett stort hat mot folket. 19 I sitt verk Om Judarna och deras Lögner går Dr. Luther hårt åt det judiska folket. De är skrytsamma, stolta, övermodiga, giriga och dåraktiga. Luther ville mot slutet inte ha något att göra med judarna och efter att en rabbin gjort honom upprörd lät han meddela: ”Därför [att de far med villoläror], var du ser en äkta jude, kan du med gott samvete göra korstecknet och med tillförsikt säga: ’Där går en livs levande djävul!‘”20 Vidare ansåg han att deras synagogor och skolor skulle brännas ner.21 Luther anklagas ibland för att han var antisemitisk men andra tycker att antijudaism är en mer korrekt beskrivning.22 2.2 Tiden mellan Justinus och Luther Med detta kapitel vill jag fylla i historiska fakta mellan den tidsperiod som sträcker sig från Justinus fram till Luther, det vill säga cirka från år 100 till år 1500-talet. Detta är en period som spänner över 1500 år och därför kommer jag presentera denna i en högst begränsad form. Jag kommer att göra utvalda nedslag längs perioden. Nedslag som jag bedömer viktiga. 2.2.1 Tiden före Konstantin År 312 tillsattes Konstantin som kejsare i det romerska riket. Tiden mellan Justinus och Konstantin kallas den förkonstantinska perioden. Detta är en period när där den judekristna gruppen inom kyrkan blir allt mindre och mindre. Detta kom att påverka diskussionen mellan judar och kristna då den nya kyrkan allt mer kom att utgöras av greker och andra folkslag som inte kunde relatera till hebreiskan. Detta innebar att diskussionen mellan judar och kristna avstannade och inte mycket nytt tillfördes i egentlig mening under förkonstantinska perioden. Att de ”nya kristna” inte behärskade gamla testamentets grundspråk får anses vara en bidragande orsak till att dialogen och diskussionen mellan judar och kristna så småningom helt kom av sig. 23 2.2.2 Konstantin Under Konstantins styre fick kristendomen en helt annan ställning. Från att ha varit marginaliserad blev den central i hela romarriket och därmed så gott som i hela den då kända världen. Situationen kanske då skulle kunna tänkas gynna dialogen mellan judar och kristna. Men så blev det inte. Kristna, framför allt biskoparna kom att få stort inflytande på olika politiska förhållanden och använde skickligt sin nyvunna ställning till att påverka lagstiftningen på ett antijudiskt sätt. 24 Självklart påverkade detta relationen mellan kristna och judar på ett yttermera negativt sätt. 19 20 21 22 23 24 Reichmann, 1995, s41. Luther, 1934, s12. Luther, 1934, s18. Internet: Wikipedia (2010-04-30) Lindeskog, 1975, s28. Lindeskog, 1975, s29. 13 2.2.3 Tiden efter Konstantin Efter biskoparnas framgångsrika arbete likställdes judarna med hedningar och heretiker. Bland annat utestängdes de från offentliga ämbeten. En del lagar som kom att skydda judarna stiftades också. Bland annat förbjöds att förstöra synagogor. Men kristendomen var numera en statsangelägenhet och även om det vid det här laget inte tycktes finnas någon antijudaism i lagstiftningen så stod judendomen i konflikt med statens intressen. Under senare delen av 300-talet blev det förbjudet att ha vilodag på sabbaten. År 451 i Chalcedon bestämdes att judar och kristna inte fick ingå äktenskap. Staten var vid den här tiden fortfarande rädda för den ”dragningskraft” 25 judendomen med sin kult utövade på kristna. Under den här tiden angrep många kristna judarnas synagogor. De brändes eller förvandlades till kyrkor. Olika kejsare ingrep till judarnas försvar men kristna ledare inom kyrkan lyckades motverka kejsarnas intentioner.26 Judarnas levnadsförhållanden kom ändå fram till romarrikets fall att bli beroende av vilka kyrkoledare och kejsare som satt vid makten. Kejsar Julianus var vänligt inställd till judarna medan Johannes Chrysostomus predikade kraftigt mot judarna. 2.2.4 Hög -och senmedeltiden Under 1200-talet når kampen mellan kyrkan och kejsardömet sin höjdpunkt. Judarna utgör fortfarande ett hot mot både kyrkan och staten och ses som den kristna trons farligaste fiender. Staten och kyrkan samverkar kring lag och ordning och som ett resultat av att en konvertit vid namn Nikolaus Donin av La Rochelle år 1238 lät påstå att Talmud svårt förolämpade kristen tro, gav påven Gregorius IX order om att Talmud skulle brännas. Spanjorerna däremot menade att det fanns mycket gott om kristen tro i Talmud. Talmud är en skrift på närmare 20 000 sidor och är en efterbiblisk konstruktion. Här behandlas stadgar, lagdiskussioner och skriftutläggningar. Talmud skrevs under en period av närmare 500 år. 27 Talmud blir den skrift som den kristna kyrkan på olika sätt försöker använda för att stödja tesen om att judarna utgör ett hot mot kristendomen. Ett påvligt dekret (skriftligt påbud) mot Talmud sa: ”katoliker får inte läsa den”. 28 Det är först kring den här tiden som hebreiskan möter sin renässans bland kristna. Detta med hjälp av franciskaner och dominikaner. De spanska dominikanerna inrättade språkskolor i hebreiska. Kanske är det också på grund av detta som dialogen mellan judar och kristna svagt kan börja skönjas vid den här tiden. Men parallellt med detta lilla framsteg utsetts judarna för ödesdigra beskyllningar för skändningar mot hostian (nattvardsbrödet inom katolska kyrkan) och ritualmord. Detta resulterade i svåra förföljelser av judarna och de fördrevs under 1200-1500-talet från land till land. Bland dessa länder fanns England, Frankrike, Spanien och Portugal. Man lät tvångsdöpa judar och de som vägrade förvisades ut ur hela Kyrkstaten med undantag från Rom och Ancona. 29 Många judar hamnade i getton. I bland annat Venedig fanns ett stort judegetto där judar hölls isolerade i staden med hjälp av galler och murar. År 1451 fick judarna en fiende i ytterligare en Nikolaus, Nikolaus Cusanus. Genom det så kallade judedekretet kräver han att judarna skall märkas med ett särskilt tecken. Männen men en gul ring på sina jackor och kvinnorna med blåa ränder på slöjan. 30 Judarna fick inte ta ränta av varandra enligt 25 26 27 28 29 30 Lindeskog, 1975, s31. Lindeskog, 1975, s31. Internet: Wikipedia (2010-05-26). Lindeskog, 1975, s36. Lindeskog, 1975, s37. Lindeskog, 1975, s39. 14 Torah men av hedningar, goyim, gick det bra. Detta utnyttjade judarna, säkert som hämnd, mot hedningar och tog ofta skyhöga räntor. Detta förbjöds också via judedekretet. 2.2.5 Judarnas relation till kristendomen Kyrkan var överens om att judarna behövde omvändas. Judarna förargades över de kristnas omvändelseiver och har påverkat judarna på ett negativt sätt gentemot kristendomen ändå sedan dess. De tvingades ta ställning till en rad dogmatiska frågor och i mitten på 1200-talet började en ny diskussion leta sig fram. Den judiska teologen Josef Albo som dog år 1444 blev betydande med sin lära om att tron på Kristus som Messias endast är sekundär för tron på Gud. Men detta svarade inte på den stora debattfrågan, den om Messias hade kommit över huvud taget. 31 Det gjorde däremot andra judiska filosofer och teologer som avvisade treenighetsläran och att gamla testamentet gått i uppfyllelse genom Jesus Kristus.32 2.2.6 Judarna och Luther Den inställning Luther hade till judarna kom att bli högst avgörande inom hela protestantismen under många hundra år. Luther läser gamla testamentet kristologiskt och även om hans tunga blir vassare på äldre dagar går det inte riktigt att spela ut den unge Luther mot den gamla menar Lindeskog. Luther hade på ett intimt sätt bundit ihop gamla och nya testamentet till ett ”frälsningssamfund”33. Judarnas stora brott, och därmed problem var att de ”avvisat Guds frälsningsanbud”. Därmed ingår de inte i samfundet av frälsta och istället har judarna tvingats leva på det sociala livets lägsta nivå. Detta är ett resultat av Guds straffdom över judarna. 34 Luther går så långt att han menar att 1500 år av historien är en ”permanent gudsdom” för judarna. 35 En lärjunge till Luther som hette Filip Melanchthon ville hellre betona att judarna var obildade. Det var på grund av okunskap de förkastade Kristus. Luthers övriga lärjungar förde i stort sett vidare hans läror ut i Europa. 2.3 Distinktioner Här på följer några viktiga distinktioner. Dessa distinktioner har att göra med den ersättningsteologiska debatten och är tänkta att göra det lättare att sortera in de nya begrepp som jag kommer definiera längre fram. 2.3.1 Svenska vs. internationella debatten Som jag förklar i min avgränsning kommer jag att göra en viss distinktion mellan vad jag vill kalla för den svenska debatten och den debatt som får sin näring i ännu högre utsträckning från USA. Den senare kommer jag att kalla den internationella debatten. Nu är det inte så att den svenska debatten är helt isolerad och opåverkad av den amerikanska – tvärtom. Den är påverkad av USA som så mycket annat i det här landet. Men jag har trots allt märkt att det finns en viss skillnad mellan den svenska och internationella debatten kring ersättningsteologi. Min uppfattning är att fler teologer, präster, pastorer, lekmän och debattörer ingår och är engagerade och delaktiga i den amerikanska debatten. Ämnet är viktigt för den svenska motsvarigheten av engagerade men jag uppfattar det som ännu viktigare i USA. En 31 32 33 34 35 Lindeskog, 1975, s50. Lindeskog, 1975, s51. Lindeskog, 1975, s55. Lindeskog, 1975, s55. Lindeskog, 1975, s56. 15 naturlig förklaring till detta kan vara att det ända sedan andra världskriget bott en hel del judar i USA. Av de cirka femton miljoner judar som finns i världen bor mer eller mindre 5 miljoner av dessa i USA. Denna siffra kan jämföras mot de cirka 17 000 som finns i Sverige. Det är 1.7 promille av Sveriges totalbefolkning medan motsvarande siffra för USA blir 1.6 procent. Michael Vlach36 anser att det finns få andra ämnen som är så hett debatterade som förhållandet mellan judar och kristna.37 Riktigt så het bedömer jag inte att frågan är i Sverige. Antagligen har teologer fått arbeta mer intensivt för att få ihop en teologi som stämmer med verkligheten för både judar och kristna då dessa lever i ett samhälle där man är beroende av varandra. Detta har antagligen gett bränsle in i debatten på ett sätt som tvingat fram ett förhållande till ersättningsteologi där man ”vänder på varje sten” för att förtydliga vad det är man egentligen vill säga och försöka förklara. Resultatet av den intensivare debatten i USA tycks ha lett fram till bland annat andra ordval och definitioner än vad den svenska debatten tycks vara van att relatera till. 2.3.2 Exempel på den internationella debatten I Sverige är fortfarande ordet ersättningsteologi ett vanligt förekommande ord för att beskriva hur kyrkan har ersatt synagogan och det judiska folket. Men den internationella debatten har funnit ordet allt för negativt laddat för att få med den moderna debattören. 38 Den amerikanske teologen Michael J. Vlash vill mena att det finns många teologer, som traditionellt uppfyller kriterier för att kallas ersättningsteologer, men som inte vill bli kallade ersättningsteologer. Snarare vill en del av dessa bli kallade uppfyllelseteologer på grund av den mera positiva klang ordet medför. Begreppet har sin förklaring i att kyrkan är uppfyllelsen av den sanna bild av Guds folk som judarna var under gamla testamentet, men inte längre är i det nya förbundet. 39 Kendall Soulen har i sin bok använt sig av flera olika begrepp för att luckra upp och ge bättre näring åt den förlegade och stagnerade klassiska debatten om förhållandet mellan juden -och kristendomen. Soulen är i övrigt mycket angelägen om dialogen mellan judar och kristna och menar att ersättningsteologin växte fram i en tid då ingen synlig relation fanns mellan judarna och kyrkan. 40 2.3.3 Död åt den triumfatoriska kristendomen Soulen anser att kristendomen allt för länge agerat triumfatoriskt i en redan bristfällig dialog mellan kristna och judar (kyrka och synagoga). Den ton och den attityd en triumfator alldeles för lätt antar i ett samtal har också kyrkan gjort sig skyldig till för att övertyga, omvända och vägleda judarna. Detta är en förkastlig attityd menar Soulen. Här måste en förändring ske till en mera balanserad attityd för att dialogen mellan kristna och judar ska kunna bli fruktbar och givande. Denna ståndpunkt och lära är ett av Soulens mer kända bidrag till den ersättningsteologiska debatten och har hyllats av kända teologer såväl inom den internationella som den svenska debatten. 41 36 Vlach är professor i teologi vid Masters Seminary i Sun Valley, Californien. Efter min undersökning placerar jag honom bland en av de mest drivande och ledande inom debatten kring ersättningsteologi i USA. Materialet av Vlach är ett undervisningsmaterial framtaget till Evangelical Theological Society´s (ETS) årskonferens 2007. ETS är en samling av ämnesspecialister, lärare, pastorer, studenter och andra engagerade i dialogen om och utbytet av teologiska tankar och forskning. ETS grundades 1949. Vlach är också grundaren bakom internetesursen www.theologicalstudies.org 37 Internet: Vlash 2007, s1. 38 Internet: Vlach 2007, s1. 39 Internet: Vlach 2007, s1-2. 40 Soulen, 1996, s5. 41 Soulen, 1996, s? 16 2.4 Supersessionism och ersättningsteologi Ett av de nya begrepp, åtminstone inom ramen för den svenska debatten i allmänhet och för en svensk novis i synnerhet, som Soulen använder sig av är supersessionism. Begreppet är ett alternativt begrepp för ordet ersättningsteologi. Istället för att tala om att något ersätter något annat så talar supersessionism om något som sätter sig på något annat. Ordet kommer från två latinska ord: super och sedare. Super betyder ”på” eller ”ovanpå”. Sedare betyder ”att sitta”. Ordet är tänkt att föra tanken till någon som sitter på någon annans stol medan den som tidigare satt där inte längre sitter där.42 2.4.1 Definitioner För att ge en bättre förståelse av hur ersättningsteologin vuxit fram samt hur den ser ut idag kommer jag nu att presentera en del begrepp och definitioner som är högst aktuella i dagens debatt. 2.4.1.1 Tvåförbundsteologi Detta är en teori som har haft sin främsta talesman i Franz Rosenzweig som 1921 gav ut sitt verk Försoningen stjärna. Teorin växte fram under en tid då judiska rabbiner och filosofer försökte hitta en gemensam bas med den kristna kyrkan att stå på. Judendomen är Faderns folk och därmed är de redan hos Fadern. Därmed har de också Liv. Kristendomen är en rörelse mot Livet och är mera att likna vid en Väg. Genom Jesus kan de komma till Fadern där judarna redan är. Det finns alltså två förbund. Det gamla förbundet och det nya. Judarna vinner räddning genom det gamla och kristna hedningar genom det nya. Dessa förbund ansågs vara ömsesidigt komplementära. 43 2.4.1.2 Dispensationalismen Detta är en teori som tillskrivs John Nelson Darby från England som var som mest produktiv under mitten på 1800-talet. Teorin rör de olika tolkningsmöjligheter som erbjuds varje läsare av Bibeln angående tiden innan det så kallade tusenårsriket.44 En kanske känd tanke är det så kallade uppryckandet som det bland annat spelats in filmer och skrivits romaner om. En känd bokserie om detta är Left Behind. Men dispensationalismen har liksom supersessionismen varit en levande debatt och lära som antagit olika former genom åren. Göran Gunner har i sin avhandling När tiden tar slut problematiserat begreppet och delat in dispensationalismen i fem olika modeller. Modell S är en av dessa modeller som betonar judarnas invandring/återvändande till Palestina, uppbyggandet av landets infrastruktur, utbildning och sjukvård samt det hebreiska språkets renässans. Allt detta blev tidstecken för många dispensationalister. Tiden var på väg mot sitt slut. Vid den andra Niagarakonferensen i Chicago 1886 höll Nathaniel West ett föredrag om det judiska folket i Israel som kom att påverka många människor starkt. Hans poäng var att även om Israel som nation förkastades idag så var detta bara något temporärt. Dagen skall komma då Israel får sin återupprättelse i Palestina och då judarna bekänner Kristus som Messias. Efter denna konferens blev ”de senaste siffrorna” heta nyheter vid de Amerikanska nationella konferenserna som gav konferensfolket inspiration.45 2.4.1.3 Supersessionism Den exakta definitionen av supersessionismen är inte helt lätt att hitta. Oxford Dictionary of the Christian Church, som är det uppslagsverk som är känt för att skriva om så gott som allt som 42 43 44 45 Internet: Vlach 2007, s1. Sverker, 1994, s32. Gunner, 1996, s47. Gunner, 1996, s54. 17 relaterar till kristendom och kyrka, har trots detta ingenting att säga om supersessionism. 46 Ordet har laddats lite olika under längre tids ivrigt debatterande. Men trots detta går det konstatera att ordet syftar på nära nog samma sak som ordet ersättningsteologi och används som en synonym – men kanske en positivare synonym. Det är ett, tycker jag, mindre negativt laddat ord än ersättningsteologi. Åtminstone sett i en svensk kontext. Men som vanligt erbjuder det engelska språket flera ord för samma sak än vad svenskan normalt gör. Jag tycker det är för svårt att hitta andra skillnader mellan dessa ord än just i termer av ”bättre/sämre klang”, något som har att göra med hur man ”laddar” ord med ett värde. Ett ord kan laddas med exempelvis toner. Det är till exempel svårt att säga ”dåligt” med en uppgående ton. Det blir lätt ironiskt eller motsägelsefullt. Min poäng här är att när en människa hör ordet supersessionism så blir reaktionen: ”Vad är det?” I dessa fall har den här personen lättare att få en modernare beskrivning av ämnet än vad det traditionella ordet ersättningsteologi ger, som rätt och slätt betytt hur kyrkan ersatt judarna. Jag förstår tanken med att föra in ett nytt ord i en stagnerad debatt. Ersättningsteologi har för somliga varit detsamma som antisemitism. En nytt ord kan till exempel ge uppfyllelseteologer som inte är antisemitiska en ny chans att presentera sig på. Det är nog lättare att ladda ett nytt ord med nya värden än att ta ett fulladdat gammalt ord och ”ladda om” det med ett nytt innehåll. Nu skiljer sig kanske inte innehållet markant. Men som sagt, en tonskillnad ser jag ändå. Jag drar den slutsatsen att dessa ord kan användas synonymt med varandra men att supersessionism är ett lite modernare begrepp än ersättningsteologi, replacement theology, och att istället för ersättningsteologi så används idag supersessionism inom den internationella debatten. Av den anledningen kommer jag för det mesta att använda mig av ordet supersessionism, men ordet ersättningsteologi kan också förekomma. 2.4.1.4 Ersättningsteologi Ett försök till definition av ersättningsteologi, och därmed också av supersessionismen, görs av Walter C. Kaiser.47 Kaiser menar att kyrkan är Abrahams andliga säd som har ersatt nationen Israel genom att den uppfyllt villkoren, tro på Kristus, för förbundet som ingicks med Israel. Enligt Kaiser gick judarna miste om förbundet på grund av olydnad. 48 Bo Johansson49 definierar ersättningsteologi så här: ”...vilket [ersättningsteologi] således innebär att kyrkan skulle ha ersatt Israel som arvtagare till Gamla testamentet med dess historia och dess löften. Kyrkan betraktar sig då själv som det nya Israel i stället för det gammaltestamentliga, som är ett avslutat kapitel.” 50 Soulen hävdar att supersessionismen handlar om hur Gud utvalde det judiska folket för att förbereda världen på Kristus ankomst. Kristus skulle genom sin död föda den nya kyrkan, en kyrka som till skillnad mot det judiska folket är andlig gemenskap där alla skillnader mellan människor är utsuddade. Jude eller hedning spelade ingen roll inom denna gemenskap. Men då judarna inte erkände Jesus om Guds son och den Messias som skulle komma byttes de ut mot troende hedningar – kyrkan.51 46 Johnsson, 2003, s5. 47 Walter C. Kaiser är president emeritus och professor i gamla testamentet och etik vid Gordon-Conwell teologiska seminarium i Hamilton, Massachutes. En skola som håller en klassisk kristen linje i sin undervisning. 48 Internet: Vlach 2007, s2. 49 Bo Johansson är professor emeritus med forskning och undervisning vid teologiska institutionen i Lund. 50 Johansson, 2000, s114. 51 Soulen, 1996, s1. 18 2.4.2 Variationer Det finns tre vanligt förekommande variationer av supersessionism. Alltså tre olika förklaringar till varför judarna har fått ”kliva av” tronen som förbundsfolk till förmån för den Jesustroende kyrkan. 2.4.2.1 Punitive supersessionism Det här är en variation som ger judarnas olydnad som skäl till varför Gud väljer att inte ge judarna den framtid han ”lovat”. Gud är en straffande Gud som väljer bort den som väljer bort honom. Resultatet av att välja bort Gud blir alltså att bli bortvald av Gud och blir man bortvald av Gud resulterar detta i negativa och kännbara effekter. I vårt fall handlar det om hur judarna som väljer bort Gud genom att säga nej tack till Jesus, därmed får ta straffet för sitt onda och felaktiga beteende genom att Gud väljer bort judarna som Guds utvalda folk och därmed förlorar allt som ingår i förbundet. Förbundet är ju brutet då den ena förbundsparten, judarna, brutit sin del av förbundslöftet – att älska och lyda Gud. 2.4.2.2 Economic supersessionism Detta är en variant som inte längre understryker Gud som en straffande gud och det judiska folket som ett avfälligt och olydigt folk. Här har inte Gud rollen som sträng Gud i första hand som reagerar på judarnas beteende genom att bryta förbundet. Här är Gud den som agerar enligt sin plan sedan världens början. I planen ingick en ”ekonomisk kalkyl” för att kunna genomföra sitt skapelseverk. Människans handlande skulle kosta och någon måste betala denna kostnad. Gud betalar genom att offra sin son på korset. Men detta är inte på grund av enbart judarnas brott. Nej, det är på grund av hela mänsklighetens brott. Judarna blir inte bortvalda för att de har valt bort Gud utan för att det ingick i hela Guds plan att judarna skulle ha sin särskilda roll endast under en begränsad tid. Judarnas uppgift bestod i att utgöra den länk i kedjan som skulle göra Guds räddning universell från lokal.52 Man skulle kunna likna händelserna bakom skiftandet av förbund (Gt/Nt) vid Guds stora reformation eller omorganisation. Så som till exempel inträdet i den industriella tidseran eller datorernas genombrott. Två stora händelser som inte hade inträffat om inte långa perioder av ”det gamla” funnits innan och banat väg för det nya. Gud väljer alltså inte bort judarna utan erbjuder dem, och alla andra, något nytt. Detta nya tar upp alla som tror i en räddningens gemenskap. Men judarna ”väljer” att inte gå in. Därav finns inte judarna med som en del av kyrkan utan återfinns fortfarande i synagogan. Judarna ”låter” sig alltså ersättas till skillnad från att aktivt kastas bort och ersättas som punitive supersessionism föreslår. 2.4.2.3 Structural supersessionism Soulen menar att de två tidigare varianterna vilar på en klassisk fyrfaldig modell för att förklara ersättningsteologi. Dessa fyra handlar om: Gud skapar världen, människan vänder Gud ryggen, Gud som försonare erbjuder en väg tillbaka genom Jesus Kristus och till sist som fullbordare av hela sin skapelse i tidens slut erbjuder en väg in i evigheten. Denna fyrfaldiga modell menar Soulen finns som en given förförståelse inom den standard kanoniska berättelsen, standard canonical narrative. Den kanoniska standardberättelsen är den berättelse kyrkan har predikat och lärt ändå sedan Justus Martyren. 53 Detta var en tid då kyrkan kände sig tvingad att försvara sig mot judarna, hedningar och gnostiker. Justus Martyren ses som den som först sammanställde en komplett och fullständig ”frälsningshistoria” utifrån de hebreiska 52 Soulen, 1996, s29. 53 Soulen, 1996, s34. 19 texterna och denna lära blev viktig under den här tiden. Gud får namn som fullbordare och återlösare. Men genom att fokusera på Guds syften som fullbordare och återlösare, ser man bara ”tavlans främre del” och med denna närsynthet utestänger man en stor del av de hebreiska skrifterna. Soulen menar att den här närsynta bilden ger oss problem idag. Det största problemet är att den fyrfaldiga modellen bara tar hänsyn till en ytterst liten del av de hebreiska texterna, nämligen 1 Mosebok 1-3 för att sedan göra ett hopp till de apostoliska vittnena. Detta stora hopp orsakar själva problemet. Genom att göra detta hopp går man miste om Guds handlande med det judiska folket som är en viktigt aspekt av att visa vem Gud är och den identitet han har som judarnas Gud. Denna typ av ersättningsteologi speglar alltså ett felaktigt sätt att läsa Bibeln på menar Soulen. Som ett resultat av den här felaktiga läsningen diskvalificerar man judarna på grund av bristande kunskap och ännu värre – bristande kännedom om vem Gud är. Den här varianten av supersessionism är annorlunda än de tidigare två inte minst av den anledningen att själva ”kritiken” mot den här varianten ingår i själva definitionen av den. Soulen är känd för just den här kritiken. 2.4.3 Två olika grader supersessionism Vlach anser att ytterligare två begrepp ska var med för att ge en rättvisande bild av hur den internationella debatten ser ut kring ersättningsteologi. Dessa begrepp är räddning och återuppbyggnad.54 Räddning syftar på judarna och deras räddning vid tiden slut och hur judarna kommer att vinna frälsning en dag, även om det inte ser ut så idag. Återuppbyggnad handlar om Israel som stat, som inte bara kommer att överleva, utan återuppbyggas till den gudomliga nation som Gud utlovat och som kommer att vinna erkännande och beundran världen över och därmed få tillbaka sin unika roll som missionsstat. 55 Bland människor tillhörande gruppen som inte tror på supersessionismen tror man både på judarnas räddning och israels återuppbyggnad. Bland gruppen människor som tror på supersessionismen som företeelse finns vissa som tror på judarnas räddning vid tidens slut. Men det finns ingen i denna grupp som tror på Israels återuppbyggnad. Vlach går så långt att han menar att detta hur man förhåller sig till Israels återuppbyggnad är den stora vattendelaren mellan dessa olika grupper av tänkare. Så inom supersessionismen finns ytterligare två grupper. De som tror och de som inte tror på judarnas räddning. Tillhör man den senare gruppen kallas man strong (stark) och den tidigare för moderate (mild). Så här långt kan vi sammanfatta de begrepp vi gått igenom på följande sätt. (Se figur 2.) Figur 2. Variation Grad Punitive Economic Structural Mild (moderate) Räddning Räddning Ingen återuppbyggnad Ingen återuppbyggnad Räddning Ingen återuppbyggnad Stark (strong) Ingen räddningen Ingen räddning Ingen återuppbyggnad Ingen återuppbyggnad Ingen räddning Ingen återuppbyggnad Non supersessionism Räddning Återuppbyggnad Räddning Återuppbyggnad Räddning Återuppbyggnad 54 Internet: Vlach, 2007, s7. 55 Internet: Vlach, 2007, s8. 20 2.4.4 Sammanfattning Tre olika variationer av supersessionism/ersättningsteologi kommer att presenteras i den här uppsatsen. Den som förklarar att judarna ersätts på grund av olydnad (punitive), den som ger Guds plan (economic) som skäl och till sist den som hävdar att judarna ersätts på grund av att man hoppar över så gott som allt av de hebreiska skrifterna (structural). Kan hända finns fler variationer. Kan man till exempel ingå i kategorin non supersessionism men ändå inte tro på räddning för nationen? Säkert, men det tillhör inte det vanliga inom ramen för min undersökning. Därför gör jag en avgränsning till modellen ovan. På detta finns också två grader som supersessionism, svag och mild. Svag förklarar hur Israel en gång ska räddas medan landet inte kommer återuppbyggas. Stark hur Israel inte kommer att finnas med i Guds framtid på något sätt. Till sist finns kategorin non supersessionism. Alltså en teologi som som inte ser kyrkan som sittandes på Guds stol för utvalda. 21 2.5 Debatten idag Det är inte helt lätt att år 2010 omfatta och förstå supersessionismen som begrepp och fenomen. Läran har haft en dynamisk framväxt under nära nog 2000 år och genom hela kyrkohistorien har synen på relationen mellan kyrkan och synagogan ständigt debatterats och omvärderats. Ur mitt litteraturstudium har jag dragit den slutsatsen att två olikriktade utvecklingar är satta i rörelse. Å ena sidan så var kristendomen under den moderna tidsepoken den förhärskande berättelsen om meningen med livet och ontologi. Den vanliga människan var mer eller mindre förtrogen med denna berättelse som vi också kan kalla den kanoniska standardberättelsen som har bland flera Justus Martyren som upphovsman. Men debatten om relationen mellan kyrkan och synagogan sköttes uteslutande av en teologisk elit utan dialog med judarna själva. Å andra sidan har vi idag i den postmoderna eran, människor som kanske i mindre utsträckning än någonsin tidigare känner till den kanoniska standardberättelsen. Men dialogen sköts inte längre uteslutande av en teologisk elit utan vem som helst kan vara med via sin dator i hemmet. Med detta vill jag understyrka hur komplicerad debatten kring supersessionismen är idag. Därför är det extra välkommet med litteratur som The God of Israel and Christian Theology av Soulen. Bokens syfte är inte att förenkla debatten, tvärtom bidrar den nog till att blir ännu mer komplicerad. Men, den kommer med ett bidrag in i debatten som jag tror på sikt kommer göra det enklare att föra en fortsatt dialog mellan kristna och judar. Soulen:”For the first time in nearly two millennia, the church is seeking to put its relationship to the Jewich people on a new foundation.” 56 2.5.1 Kendall R. Soulens bidrag Soulens mest kända bidrag teologiskt sett till relationen kyrkan och synagogan är den om hur man kan anta en hållning som inte är triumfatorisk i sin attityd gentemot judarna, deras arv, historia och religion. Hans bidrag kan också sägas adressera structural supersessionism mer än de övriga två variationerna. Fortsättningsvis kommer jag i första hand att hålla mig till den här variationen av supersessionism. Dels av den anledningen att jag låter Soulen definiera mycket av den här uppsatsen, dels för att jag tycker de två andra variationerna, economic och punitive supersessionism, i olika grader återfinns i structural supersessionism. Därför ska vi nu titta närmare på just structural supersessionism. Som jag nämnde tidigare är kritiken av den kanoniska standardberättelsen en del av den här variationen av supersessionism. Den kritiserar den kanoniska standardberättelsen för att hoppa över alldeles för mycket av de hebreiska texterna för att kunna tjäna sitt syfte – att berätta om Guds handlande med sitt utvalda folk – judarna. Det är främst i dessa hebreiska texter vi hittar judarnas arv, historia och religion. De hebreiska texter som trots allt återfinns i den kanoniska standardberättelsen är 1 Mosebok 1-11. Här berättas om hur Gud skapar himmel och jord och allt som är därpå. Men redan i kapitel 12 vill han hävda att en ny fas tar sin början i den bibliska berättelsen. En fas där Gud konkret börjar vidta de åtgärder som behövs för att förbundet mellan honom och hans folk ska kunna inledas. Soulen ställer retoriskt den viktiga frågan: ”What is the relationship between God´s work as Creator and God´s covenant with the people Israel?”57 Alltså, var finns den logiska länken mellan 1 Mosebok 1-11 och 1 Mosebok 12 och sen resten av den bibliska berättelsen? 56 Soulen, 1996, s3. 57 Soulen, 1996, s114. 22 2.5.2 Gamla testamentet Här tar allt sin början – inget gammalt testament ingen supersessionism. Gud skapar jorden och allt som finns på den.58 Människan lever i en unik relation till Gud som människan väljer att lämna. 59 Detta är traditionellt sett startpunkten (punkt tre i enlighet med Justus Martyren, se ovan.) för Guds räddningsaktion. Här börjar den långa historien som ska leda till att Gud, som den stora försonaren, redeemer, försonar sig med sitt folk. Den fortsatta historien kan sedan tolkas på olika sätt. Justus Martyren gör ett stort hopp över de hebreiska texterna rätt in i de grekiska. Men dialogen med Tryphos, handlade inte den om de gamla hebreiska texterna? Jo, det är riktigt men för det första är det inte detta verk som präglat den kanoniska standardberättelsen, det är främst hans verk First and Second Apologies. För det andra vilar dialogen med Tryphos på en förutfattad förståelse kring meningen med dessa hebreiska texter från Justinus sida. För att förklara hur ersättningsteologin/supersessionismen mejslats ut genom historien kan det vara på sin plats att titta, åtminstone en del, på de hebreiska texter som Soulen anklagar stora delar av kyrkan för att ha hoppat över under sin tvåtusenåriga historia. Alltså, de texter som följer efter 1 Mosebok 1-11. Följande kapitel gör inte anspråk på att vara en exegetisk utläggning av de bibelord som ingår där. Även om det skulle vara fullt rimligt att önska detta så ligger det utanför syftet med uppsatsen. Det skulle även vara svårt att hålla volymen rimlig. Snarare är det en mindre exposé av texter som jag vill mena är viktiga att läsa och försöka förstå för att få en bättre förståelse av vad de är Soulen menar med sin kritik. 2.5.3 Förbundet mellan Jahve och judarna Soulen anser att den första milstolpen i Guds plan för judarna, och därmed övriga mänskligheten, sätts då Gud tilltalar Abraham i 1 Mosebok 12. 1Herren sade till Abram: "Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. 2Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. 3Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått." (1 Mos 12:1-3) Detta är också ett bra exempel på de hebreiska texter som Soulen menar att kyrkan ”glömt” att inkludera i den klassiska kanoniska narrativa berättelsen om kristendomen. Soulen tycker att den bästa liknelsen till 1 Mos 12:1-3 är 2 Mos 2:2-3 om hur Gud vilar på den sjunde dagen. Liksom Gud agerar i den naturliga världen sex dagar av sju så agerar han också bland naturliga folkgrupper till allra största delen. Men Gud väljer en dag som ska bli till vila, styrka och räddning för folket alla andra dagar. På samma sätt väljer han ett litet folk som ska bli till vila och räddning för alla andra folk. Genom att välja Abraham och hans ättlingar inför Gud en helt ny ekonomi 60 med betydande skillnad och ”ömsesidig välsignelse” som innesluter hela framtiden för mänskligheten. 61 Detta är en viktig del av Guds stora reform. Guds skapelseekonomi gör nu att en tydligare gräns dras mellan judarna och alla övriga folk och nationer. Den innersta kärnan av denna nya ekonomi är förbundet mellan Gud och Israel. Ett förbund som är tänkt att ge ömsesidiga välsignelser. ”Through God´s blessing, God gives Israel a share in God´s own vitality and everlasting life (Ps 133:3). In 58 1 Mosebok 1:1 59 1 Mosebok 2:8 60 Termen skapelseekonomi menar Soulen handlar om något som skulle kunnas liknas vid de kostnader som Gud har för att genomföra sin plan med sin skapelse. För detta krävs en ekonomi med inkomster och kostnader. En kostnad har uppstått i och med människans uppror mot sin skapare. Grundtanken är att hela skapelsen är en familj och ett hushåll där Gud är den stora försörjaren som i slutändan ser till att ekonomin går ihop. 61 Soulen, 1996, s122. 23 return Israel blesses the Lord in the only way it can, with thanksgiving, song, worship, and praise (Neh 9:5; Ps 34:1; etc.)”62 2.5.4 Förhållandet mellan judarna och nationerna 5 Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min – 6 och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk." Ett litet smakprov på Ekman. Ekman är tydlig i sin tolkning av texten ovan och säger att: ”Här uppenbarade Gud syftet med att de [judarna] skulle vara Guds egendomsfolk.” 63 Gud kallar härmed judarna till något särskilt. Till att vara något som de andra folken, hedningarna, goyim, inte var. Ett rike av präster som ständigt skulle leva efter Guds bud och syften, ett folk som skulle bli en förebild för andra nationer och andra folk. Judarnas stora uppdrag var att fullborda Guds frälsningsplan att nå alla folk. För att nå alla folk valde han ett folk. 64 Hedningar kallas alla andra icke-judiska folk. Själv har jag lärt mig att ordet hedning står för en person som är extra syndig eller dålig. Så tycks det alltså inte vara. Det är också fel att tro att Bibeln bara handlar om Israel. Snarare är det en tvåsidig berättelse. Gud är skaparen av allt och alla folk och därmed har han ansvar och omsorg om allt och alla. Och Gud har brytt sig om allt och alla långt innan han kallade Abraham. Sett ur det här perspektivet anser Soulen att vi kan ändra vår eventuella fråga. Istället för att fråga: ”Who are the Gentiles” så bör man hellre fråga: ”Who are the Gentiles in light of God´s relation with the people Israel.”65 Detta leder till en, kanske lite ovanlig, slutsats. Istället för att se hedningar som några slags fiender som Gud och Israel måste bekämpa, så är hedningarna ”...the other of Israel and as such an indispensable partner in a single economi of blessings that embraces the whole human family.”66 Den stora och bärande tanken kring Gud och hans ekonomi är den att han använder ett folk för att rädda alla. Hur det som Soulen kallar ”ömsesidig välsignelse” är vägen framåt. Alltså, ordet ömsesidig blir i det är fallet avgörande. Win-win 67 skulle också kunna användas när vi ändå rör oss med ekonomiska termer. Alla kommer att gynnas av att Gud väljer Israel och väljer bort alla andra. För att välja bort alla andra innebär i ett längre perspektiv i Guds ekonomi att välja alla. Så här säger Michael Wyschogrod: Ultimately, however, the question of whether Israel can see in the church a sign that is congruent with Jewish faith depends upon the church´s attitude toward the Jewish people. Are the nations prepared to receive God´s blessing in the context of God´s covenant with Israel? Or do they seek to do away with God´s beloved child in order to usurp its place in God´s affection?68 Så vad är då poängen, meningen och det stora slutgiltiga målet med Guds arbete och ekonomi som fullbordare? Jo, detta som går som en röd tråd genom de hebreiska skrifterna - nämligen fullbordandet av Guds löften. Det som en gång påbörjades genom förbundet med Abraham ska en gång i framtiden fullbordas. Ordet Shalom innefattar helighet, rättfärdighet, harmoni och glädje. 69 62 63 64 65 66 67 Soulen, 1996, s122. Ekman, 1995, s11. Eman, 1995, s 12. Soulen, 1996, s125. Soulen, 1996, s126. Win-win=vinn-vinn. Två parter i ett förbund vanligtvis kontrakt kan betyda att den ena parten förlorar och den andra vinner, lose-win. Om bägge parter vinner och drar fördel av förbundet blir det en win-win situation. 68 Internet: Soulen, 2004, 69 Soulen, 1996, s130. 24 Shalom är förverkligandet av Guds stora plan genom vilken han använder principen om ömsesidiga välsignelser. En dag kommer shalom att regera där Guds princip om ömsesidiga välsignelser, initierat av Gud genom förbundet med Abraham, fullbordas och uppfylls i hela sin kraft på ett sätt som ger fullkomligt liv till Israel och till alla andra nationer och vidare till hela skapelsen. 70 ”For our purposes, the key point is this: God´s historical fidelity toward Israel is the ’narrow gate’ that opens on the new creation”71 2.5.5 Sammanfattning Stuctural supersessionism erbjuder bara en begränsad förståelse av Guds handlande i historien. Detta på grund av att den hoppar över stora delar av de hebreiska skrifterna. Den kanoniska standardberättelsen är uppbyggd på ett sätt som gör att det blir avsevärt mycket lättare att misstolka Guds syfte och plan med Israel – judarna. Därför menar Soulen att man ska läsa hela gamla testamentet. Inte på ett sätt som Justinus gjorde utan med ett sinne som inte från början har en bestämt uppfattning om hur texterna ska passa in. Gör man det går det att se hur Gud använder en princip som handlar om ömsesidighet. Genom att Gud ingår förbund med Israel väljer han inte bort hedningarna, tvärtom utväljer han dem tillsammans med judarna. Detta sker genom Guds skapelseekonomi som är ett win-win förbund för alla parter. Hedningar är inte uteslutna ur förbundet. De är den andra delen av Israel. Inget Israel inga hedningar. Inga hedningar inget Israel. Ett ömsesidigt beroende är etablerat av Gud själv. 2.6 Folket, Thora och landet När man hör talas om Israel och judarna i den kristna kontexten kommer ofta ett koppel av ord strax efter. Ord som till exempel landet, folket och löften. Det är inget konstigt med det av förklarliga skäl. I min avgränsning ingår att välja några sådana här ord som normalt förväntas komma i samma mening som judarna och Israel. Soulen säger så här: Over time, God´s economy of mutual blessing with Israel assumes three enduring features: people, Thora, and land. Each of these dimensions of Israel´s life is not chiefly or primarily concerned with the dramatic antithesis of evil and deliverence. Rather, each is a concrete way throught which God blesses Israel with life and the fullness of life.72 Jag gillar att använda mig av det greppet Soulen tar här. Att han inte väljer att fokusera på det kristendomen och kyrkan allt för ofta har betonat under lång tid – detta som handlar om det svartvita dramat mellan gott och ont. Istället väljer han att betona liv och välsignelser. På grund av Soulens attraktiva hållning även på den här punkten väljer jag att fortsätta ge in av hans tankar här i uppsatsen. Därför kommer folket, Torahn och landet utgöra tre viktiga huvudteman i undersökningen. Folket Det tycks vara så att alla judiska nyfödda barn inte bara får sin skapelsevälsignelse, alltså den välsignelse vi är vana vid att barn får både som judar och kristna, utan ytterligare får de också en förbundsvälsignelse. En slags välsignelse som förs från förälder till barn i led efter led, släkt efter släkt. Detta är starkt sammankopplat med Israels historia där faktorer som släktforskning, stor sorg när en kvinna inte får någon avkomma, barnafödande och vikten av att överleva som nation är särskilt betonade. Michael Wyschogrod tycker att det finns något skandalöst i att Gud väljer ut en familj att stå över 70 Soulen, 1996, s131. 71 Soulen, 1996, s133. 72 Soulen, 1996, s123. 25 alla andra. Att det är något speciellt med judarna som folk är nog svårt att säga emot. Ingen annat folk på jorden ägnar så mycket tid och möda åt att definiera sig själva mot omvärlden. Och detta är ju ett faktum oavsett historien och berättelsen om judarna är sann eller inte. Men om vi för en stund bortser från det skandalösa i Guds agerande så vill jag lyfta fram det som kanske kan ses som en vacker och generös handling från Guds sida som återigen är tänkt att ge ömsesidiga välsignelser till hela skapelsen. Gud, som är väsensskild från människan och hennes förhållanden på jorden, gör de mänskliga villkoren till sina egna. ”By electing Israel as a people, God inextricably intertwines God ´s work as Consummator with God´s work as Creator.”73 Att Gud väljer att liksom slå ned sina bopålar i det mänskliga dramat borde göra det svårt för någon, jude eller hedning, att anklaga Gud för att inte engagera sig i sin skapelse och sina barn. 74 Att judarna som Guds folk är så kontroversiellt gör att jag tycker det är en viktig del att ha med i min undersökning. Torah Torah är, säkert som bekant, inte alla de hebreiska texterna utan endast de fem Moseböckerna. De fem delarna kallas Bereshit (”I begynnelsen”), Shemot (”Namnen”), Vajikra (”Och Herren kallade”), Bamidmar (”I öknen”), Devarim (”Ord”). Om nu folket kan ses som en gåva i den bemärkelsen att de är ämnade att ge välsignelsen vidare till allt och alla så är Torah ytterligare en gåva. Torah är inte i första hand sedd som en knippe regler, lagar och krav utan mera en guide och instruktionsbok. Torah är långt mycket mera än föreskrifter som ska följas för att inte falla i synd. Mera är den en förmedlare av välsignelser och liv. 26 Se, jag ställer er i dag inför välsignelse och förbannelse: 27 välsignelse om ni lyder Herrens, er Guds, bud, som jag i dag ger er, 28 förbannelse om ni inte lyder Herrens, er Guds, bud utan lämnar den väg jag i dag befaller er att gå och i stället följer andra gudar, som ni inte känner. (2 Mosebok 11:26-29)75 Nyckeln till förståelsen här ligger i att Israel som Guds folk har en möjlighet att säga ja till Gud och hans erbjudande genom att handla och gå Guds väg. För Israel så är ett välsignat liv lika mycket att få äran och möjligheten att leva enligt Guds instruktioner som att få de välsignelser som tillfaller dem då de faktisk lever enligt dem. Detta enligt principen om ömsesidiga välsignelser. 76 I våran kristna kontext talas det i samband med judarna en del om Guds löften till judarna. Jag tycker att perspektivet som Soulen ger angående Torah´s betydelse för judarna gör det viktigt att ha med också denna aspekt in i en undersökning. 2 Mosebok 11:26-29 blir på något sätt grunden för alla andra löften som Gud givit både före och efter detta löfte. Ytterligare en sak, som gör det extra smidigt för mig i mitt arbete, är att Torah får anses täcka in tillräckligt många av de texter som tillhör de bortglömda hebreiska texterna för att kunna ge en inblick i lösningen till den kritik som Soulen ger den kanoniska standardberättelsen. Därför begränsar jag mig i första hand till de fem Moseböckerna, Torah, när jag refererar till material från de hebreiska texterna då detta räcker för att fylla mitt syfte. I Torah ingår också löften om hur Gud ska rädda sitt folk. På ett indirekt sätt finns detta löfte redan i 2 Mosebok 11:26-29. Detta knyter an till definitionen av supersessionismen i kapitel 2 där till exempel svag structural supersessionism räknar med att Israel kommer att räddas en dag. Detta är också en intressant fråga jag vill ta med mig in i undersökningen. Finns det på basis av Torah en stundande räddning för Israel både som folk och nation? 73 74 75 76 Soulen, 1996, s123. Soulen, 1996, s123. Soulen, 1996, s124. Soulen, 1996, s124. 26 Landet Redan i 1 Mosebok 12:1 där Gud säger till Abraham ”...och gå till det land som jag skall visa dig.” finns det löften om välsignelse. Och från detta kapitel till slutet av gamla testamentet handlar berättelsen nära nog bara om relationen mellan Gud och hans land. 77 Gud äger landet och ger det som en gåva till Israel som arvtagare i egenskap av Guds barn. Landet är tänkt att skänka liv och glädje till Israel. Men för att få landets välsignelser måste Israel leva upp till principen om ömsesidiga välsignelser och därför ta emot främlingar och behandlar dem väl. Israel var ju själva främlingar och gäster inför Gud.78 Landet är långt mera än bara en neutral yta där slaget om räddning i kampen mellan gott och ont ska stå. Landet är givet som en gåva från Gud och genom att välsigna Israel på det här sättet så väljs hon till att bli den ”heliga nationen” bland alla andra nationer. 79 Nationen och staten Israel är bara lite äldre än 60 år och inte större än Småland. Ändå är landet i centrum av den internationella nyhetsbevakningen så gott som ständigt. Detta på grund av de löften som går att läsa i flera tusen år gamla hebreiska skrifter om hur Gud lovade dem de landstycke som ungefär motsvarar landet som det ser ut idag. På något sätt ingår det i den ersättningsteologiska debatten att beröra frågan om landet och bibelställen som nämner landet på olika sätt. Jesaja 2:2-3 är ett exempel på ett sådant känt bibelställe. 2 Den dag skall komma då berget med Herrens tempel står där orubbligt fast, högst av bergen, överst bland höjderna. Alla folk skall strömma dit, 3 folkslag i mängd skall komma, och de skall säga: "Låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds tempel. Han skall lära oss sina vägar, hans stigar vill vi följa." Många judar och kristna tolkar en sådan här text som att Israel en dag ska upprättas, både som land/nation och folk, till att bli föredömet för alla andra folk. Sammanfattning Därmed är folket, Torah och landet alla viktiga delar i Guds livgivande och ömsesidiga välsignelser. Israel bär ansvaret att i gengäld välsigna Gud. Deras tillbedjan ska bli ett vittnesbörd inför alla andra nationer och Israels direkta uppmaning till andra folk och nationer skall vara att göra det enda visa och rätta – tillbe Gud också de. Folket, Torah och landet är alltså tre gudagivna glädjekällor som också utgör grunden till Guds erbjudande om räddning till allt och alla. I min undersökning vill jag ta reda på var någonstans mina undersökningspersoner står i frågan till landet Israel. 77 Soulen, 1996, s124. 78 3 Mosebok 25:23. 79 Soulen, 1996, s125. 27 3 Supersessionism i svensk kontext I det här kapitlet presenterar jag min primära undersökning. I denna har jag undersökt hur fyra personer som är verksamma som pastorer, präster eller lärare ställer sig i förhållande till min kunskap om ersättningsteologi som jag presenterat i kapitel två. Det jag har varit intresserad av att få reda på är hur dessa personer, som representerar fyra olika samfund, lär och tänker kring relationen judendomen och kristendomen, eller synagogan och kyrkan om man så vill. Undersökningen syftar inte till att i första hand kunna kategorisera personerna som supersessionist eller inte. Snarare vill jag försöka undersöka deras allmänna hållning till ämnet. Definitionerna i kapitel två är till för att i första hand ge en karta att orientera sig efter i det ersättningsteologiska landskapet. Jag hoppas på så sätt att det ska blir lättare att tillgodogöra sig de resonemang som finns i undersökningen. Som det går att läsa i min inledning så var min förförståelse den att jag trodde ersättningsteologin var mera allmänt utbredd i litteratur, bloggar och hemsidor av olika slag. Redan i min förundersökning fick jag tydliga signaler på att jag hade en lite skev bild av verkligheten. Därför har jag gått in med en extra stor nyfikenhet i den här undersökningen. 3.1 Presentation Nedan presenterar jag de fyra personer som ingår i undersökningen. Det är kortare presentationer som endast är tänkta att ge en kort bakgrund till varje person. 3.1.1 Hans Weichbrodt Hans Weichbrodt (Weichbrodt) är inspiratör inom Oasrörelsen som är en förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Han är sakkunnig inom ämnet Jesu återkomst och det som handlar om de bibliska profetiorna. Han är utbildad präst och har studerat både i Sverige och i Europa. Som predikant och lärare har han fått besöka länder världen över och har även fått agera mentor åt kristna inom Europaparlamentet. Hans är också engagerad i Israel och besöker regelbundet landet. Han undervisar om Israels och judarnas roll i den bibliska historien. 80 På Åh Stiftsgård hålls 1983 en nordisk förnyelsekonferens där man tillsatte en referensgrupp för andlig förnyelse som senare fick namnet Oasrörelsen. Weichbrodt har under lång tid varit en av frontfigurerna inom rörelsen och reser runt i Sverige som förkunnare. 81 Kvällen den 21 februari i år hölls en regionsamling för Israels Vänner (Friends of Israel, Sweden) i Immanuelskyrkan i Malmö. Till den här samlingen var Hans Weichbrodt bjuden som talare/undervisare. Han uppgift var att under en klocktimme undervisa från Romarbrevet kapitel 9 till 11. Jag var själv där för att lyssna och lära. Senare gick det att få en CD inspelning från kvällens undervisning hemskickad i brevlådan. Det är denna inspelning som ligger till grund för analysen av Hans och hans syn på Israel. 3.1.2 Sven Reichmann Min andra undersökningsperson är Sven Reichmann (Reichmann) som hunnit bli en lite äldre man idag än när han kanske var som mest känd i Sverige och Norden – förslagsvis under 70 och 80-talet. På missions XP´s hemsida kan man läsa följande ”Sven Reichmann torde vara en av få svenska 80 Internet: Weichbrodt 2010. 81 Internet: Oasrörelsen 2010. 28 nutida förkunnare som fått betyda så mycket för så många i nordisk kristenhet. Hans produktion och verk som själavårdare och bibellärare torde vara och bli föremål för ett flertal forskningsinsatser och doktorander.”82 Sven Reichmann är utbildad läkare men hoppade av den yrkesbanan för att kunna arbeta mer med undervisning och förkunnelse. 3.1.3 Dan Håland Dan Håland (Håland) är pastor sedan ett antal år tillbaka i Thomaskyrkan, Rosengård Malmö. Thomaskyrkan är en pionjärförsamling i Rosengård som är ett av Sveriges mest invandrartäta områden. Håland har varit äldste i Thomaskyrkan sedan 2004 och i början av 2005 så axlade han ansvaret att leda äldsteteamet. Han är utbildad vid SALT i Malmö. Thomaskyrkan har stått inför många utmaningar i mötet med det mångkulturella Rosengård. I dag återfinns människor från många delar av världen i församlingen och även människor från Palestina ser Thomaskyrkan som sitt andliga hem. Thomaskyrkan står alltså i ett pionjärarbete där de hela tiden ställs inför utmaningen att bevara det genuina i att vara kristen kyrka samtidigt som de vill försöka möta behov och förväntningar hos en mångkulturell befolkning. 83 Intervjun är inspelad med bandspelare under ett möte mellan mig och Håland. Intervjun spänner över sammanlagt sjuttio minuter. Det är denna inspelning som utgör grunden för undersökningen och analysen med Håland. Efter en cirka halvtimmes lång snabbkurs i de nya begrepp som återfinns i debatten som till exempel supersessionism ställde jag en rad konkreta frågor. Jag försökte också ge utrymme åt lite mer frihet i samtalet där jag hoppas att Håland även lät tankarna gå lite friare. 3.1.4 Ulf Ekman Ulf Ekman (Ekman) är pastor i Livet Ord, Uppsala. Ekman började som präst inom svenska lutherska kyrkan i slutet på 70-talet och fick under sin tid som kaplan vid Uppsala universitet vara med om en väckelse bland studenterna. Efter något år reste han till USA och började på Rhema Bible Training Center där han läste ett par år. Väl tillbaka i Sverige lämnade han Svenska kyrkan och grundade som pionjär Livets Ord i Uppsala.84 Ekman har skrivit många böcker och hans teologi har under åren ifrågasatts av många. Under hans verksamma tid har enligt min mening Ekman gjort en teologisk resa som gjort att människor från olika samfund på ett helt annat sätt välkomnar hans tankar än under 80 och 90-talet. Livets Ord bedriver också ett omfattande arbete i Israel och bland judar runt om i världen. 3.2 Analys Det som nu följer är en analys av mina fyra undersökningspersoner, Hans Weichbrodt, Sven Reichmann, Dan Håland och Ulf Ekman. Analysen bygger på tre teman: folket, Torah och landet. Analysen är sammanställd under dessa teman. 3.2.1 Folket Smakprovet från Ekman tidigare visar att hans uppfattning är att Gud har en plan att rädda hela mänskligheten. En plan som fanns redan innan tiden för Abraham. Men för att rädda hela mänskligheten väljer han en man – Abraham. 85 Detta för tanken till principen om ömsesidiga 82 83 84 85 Internet: Reichmann 2010. Internet: Håland 2010. Internet: Ekman 2010. Ekman, 1995, s7. 29 välsignelser. Ekman delar också Soulens uppfattning att Gud inte bara väljer en människa för att rädda hela mänskligheten. Den utvalda Abraham får dessutom ett släkt och ett folk. Därmed väljer Gud ut ett folk bland alla andra folk till att bli sitt eget. Detta folk ska leda till att allt och alla erbjuds räddning.86 Alltså tycks Ekman dela också denna teologiska synpunkt med Soulen. Men han går ett steg längre än Soulen när han säger att Guds framgång är beroende av människans handlande och trofasthet. Genom att Gud har ingått ett så tätt förbund med sitt folk hänger hela Guds frälsningsplan på om folket lyckas med sin uppgift eller inte. 87 Weichbrodt delar den här uppfattningen och menar att Abrahamsförbundet ”öppnas upp” genom Jesus försoningsdöd på korset till att inkludera allt och alla. 88 Men Paulus anar att judarna kommer att marginaliseras och att hedningarna kommer att öka i antal inom den kristna kyrkan. En viktig fråga för Paulus, och även för människan idag enligt Weichbrodt är: har Gud då förkastat sitt folk? Svaret finns i Romarbrevet 11:1 där Paulus säger: ”Visst inte”. Weichbrodt tycker den svenska översättningen blir missvisande då det grekiska ordet är ett imperativ som uttrycker: Må det inte ske!89 Weichbrodt är angelägen om att betona judarnas aktuella status som Guds folk. Också Reichmann, liksom Weichbrodt, vill hävda att alla andra folk och nationer är beroende av judarna för sin framtid. Han säger att det inte finns någon möjlighet för mänskligheten att återförenas med Gud om det inte vore för att Gud har utvalt det judiska folket och citerar Johannesevangeliet 4:22 ”Frälsningen kommer ju från judarna”. 90 På frågan om kyrkan har ersatt Israel är Ekman tydlig med svaret. 91 ”Det judiska folket är och förblir Guds egendomsfolk och Gud har aldrig ändrat på detta.” 92 Både Ekman och Weichbrodt betonar Jeremia 31:3 som handlar om den eviga kärlek Gud har älskat sitt folk med. De delar den uppfattningen med varandra att Jeremia kommer i en tid när det judiska folket är på botten av sin existens, när ingen hopp tycks finnas. Då skickar Gud Jeremia för att säga att Gud har älskat dem med en evig kärlek och därför kommer han låta sin nåd fortsätta vara över dem. 93 Det är på det här sättet som Gud kommer agera även i framtiden i evig tid. Han kommer alltid att hämta tillbaka judarna och samla dem som ett folk. Weichbrodt tror att Gud just nu är i en fas i sin plan där han återsamlar judarna till Israel för en sista gång. Judarna är ett ”kraftfullt tidstecken” 94 säger Weichbrodt. Det finns 300 000 kristna judar i världen och 15 000 i Israel och det växer. Siffrorna säger ännu mer när de gått från praktiskt taget noll.95 Alldeles nyligen passerades den gräns där mer än hälften av det judiska folket bor i Israel. Detta är också ett tidstecken. Hedningar som kommit till tro på Kristus kommer att väcka judarnas avund som Paulus säger i Romarbrevet 11:11.96 Men välsignelsen blir ömsesidig i vers 15 där då Paulus retoriskt säger att om judarnas fall, i det att de valde bort Kristus, blev till räddning för världen vad ska det då inte innebära den dagen de judiska folket upptas igen om inte liv från de döda.97 På frågan vad som kommer att ske med det judiska folket i den yttersta tiden så är Weichbrodt av den uppfattningen att mot bakgrund av vad som står i Hesekel kapitel 36 och Uppenbarelseboken 7 finns goda skäl att tro att Israel kommer att få en full upprättelse som nation där folket en dag 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 Ekman, 1995, s12. Ekman, 1995, s10. Weichbrodt, 2010, kap 2 1:27. Weichbrodt, 2010, kap 3 1:19. Reichmann, 1995, s77. Ekman, 1996, s49. Ekman, 1996, s50. Ekman, 1996, s52. Weichbrodt, 2010, Evig tid och välsignelser 1:45. Weichbrodt, 2010, Liv från de döda 5:25. Weichbrodt, 2010, Evig tid och välsignelser 6:58. Weichbrodt, 2010, Liv från de döda 5:08. 30 kommer att samlas och därmed räddas. 98 I Hesekiel 36:24 står det ”Jag skall hämta er hos de främmande folken, samla in er från alla länder och föra er till ert eget land. 2”. I Uppenbarelseboken 7:9 står det ”Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer.” Orsaken till att en så stor skara människor en dag ska stå inför tronen är att de 144 000 Jesustroende, den första väckelsevågen bland de judiska folket, har gått över i den andra väckelsevågen. Denna andra väckelsevåg kommer att leda till uppfyllelsen av judarnas mission – att nå alla folk och alla stammar. 99 Vi lever i en speciell tid just nu menar Reichmann som anser att det är den hednakristna kyrkan som för tillfället har den nåd som judarna skulle ha fått men inte fick. Men den dagen kommer då den hednakristna kyrkan måste underordna sig det judiska folket när tiden för deras upptagande är inne. För ”om vi alltså nu har fått nåd i judarnas ställe skall den dag komma då vi får nåd genom judarna.” Det ligger i Guds plan att göra hela världen beroende av judarna – sitt folk. Det är genom Guds folk som liv från de döda kommer. 100 Det stämmer bra att det är något speciellt med judarna säger Håland, av den anledningen att Gud har valt dem. Efesiebrevet 2 är en källa till en rätt uppfattning om folket anser han. Där beskrivs hur Gud genom Kristus på korset inte bara har låtit hedningarna som var långt borta från Gud komma nära, utan hur två folk, judar och hedningar, genom korset blir ett enda folk. Ett nytt folk. Det finns inte längre två folk utan bara ett folk i Kristus. 101 ”Det handlar inte om ett gammalt folk som finns kvar och om ett nytt folk som ersätter det, det går inte att tala i de termerna. Det handlar om att Gud gör en helt ny skapelse”.102 Jag ställer frågan vad judarna är som folk idag. Har de en roll att spela idag i frälsningshistorien? Håland tror det. Men det är inte särskilt lätt att definiera exakt vad det är. Men han vill ändå inte gå så långt som att säga att judarna inte har någon som helst roll att spela idag. ”Det vore att förhäva sig”.103 Men för att förtydliga sitt problem tar han Romarbrevet 11:11 som exempel där Paulus lovar judarnas återupptagande som Guds folk. Detta har Håland svårt att se i ljuset av det nya förbundet. Det är det nya folket som är viktigt. Men Gud har inte tappat hoppet om sitt folk och önskar att de ska komma en väckelse bland judarna.104 Här blir det svårt tycker Håland för det går inte riktigt att bortse från de löften som finns angående judarnas framtid. Å andra sidan finns korset. Här uppstår det problem att få ihop en solid teologi för att Bibeln är inte riktigt klar på den här området anser han.105 På grund av att det är så här blir det också svårt för Håland att få ihop Guds löften beträffande evig tid. Håland tror Gud har hållit och kommer att hålla sin löften men han tror att det finns olika förväntningar på hur löftena ska infrias. För Håland är löftet infriat genom Kristus på korset. Andra väntar sig mer av Gud i framtiden när det handlar om upprättelse för folket. På den direkta frågan om Håland går med på att kallas för ersättningsteolog säger han att han nog får sålla sig till den skaran människor som kallar sig för det. Men han gillar inte termen ersättningsteolog. Precis som Soulen tycker Håland att ordet är för negativt laddat och att det inte fyller sitt syfte som ett förklarande ord. Det handlar inte om hur Gud ersätter judarna med kristna eller hur Gud ersätter ett gammalt förbund med ett nytt. Hellre är den fortsättning på historien och 98 Weichbrodt, 2010, Upprättelse 4:25. 99 Weichbrodt, 2010, Upprättelse, 6:07. 100 Reichmann, 1995, s114. 101 Håland, 2010, Folket 1:50. 102 Håland, 2010, Folket 3:40. 103 Håland, 2010, Folket del 2 Idag 0:30. 104 Håland, 2010, Folket del 2 Idag 1:30. 105 Håland, 2010, Folket del 2 Idag 2:10. 31 en uppfyllelse och därför är i så fall termen uppfyllelseteolog bättre. 106 3.2.2 Torah Det första Ulf Ekman (Ekman) har att säga om folket är ett citat ur 5 Mosebok 26:18-19. 18 Herren har i dag försäkrat att du skall vara hans dyrbara egendom, så som han har lovat dig. Du skall hålla alla hans bud, 19 och han skall upphöja dig över alla andra folk han har skapat, till pris, berömmelse och ära, och du skall vara ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, så som han har lovat. Jag vill börja med att notera hur Ekman tar sin utgångspunkt i de enligt Soulen ”glömda” texterna i de hebreiska skrifterna. Han börjar inte någonstans mellan 1 Mosebok 1 och 1 Mosebok 11 för att förklara hur han ser på Israel och deras utkorelse.107 Redan här bryter Ekman mot en princip som varit gällande inom structural supersessionismen genom att ge bibeltexter mellan 1 Mosebok 11 och Malaki utrymme att tala ifråga om judarnas särställning som Guds utvalda folk. Den tidigaste bibelhänvisningen som Ekman använder sig av för att förklara hur han ser på folket är 1 Mosebok 12:2 som handlar om hur Gud kallar Abraham ut ur Kaldéen. Att detta leder till en slags understrykning av Soulens förklaring att gränsen för de texter som normalt inte ingår i den kanoniska standardberättelsen går vid 1 Mosebok 11, kanske bara är en tillfällighet, men en spännande tillfällighet i så fall. Även om Weichbrodt tar sin utgångspunkt i nya testamentet och Romarbrevet 9-11 så är han tidigt i sin föreläsning mån om att understryka de verser som pekar tillbaka på den tid då judarna blev utvalda till att bli Guds folk. Paulus tar, i Romarbrevet 9-11, inte sin utgångspunkt i skapelsen och fallet som den kanoniska standardberättelsen gör utan i Guds förbund med judarna. Trots att även Paulus sedan gör ett stort hopp över resten av gamla testamentet och hamnar i Jesus´ försoningsverk så faller inte stycket riktigt in under Soulen´s kritik om bortglömda texter. 108 Weichbrodt ser liksom Soulen 1 Mosebok 12 som en milstolpe i den bibliska vandringen genom historien. Han säger att i kapitel 12 ”skapas det judiska folket här på jorden”. Därför ställer sig judarna upp i synagogan när denna text läses.109 Vidare ger Gud löftet om välsignelser och förbannelser och när Weichbrodt lägger ut konsekvenserna av dessa så liknar det till stor del resonemanget som Soulen för kring principen om ömsesidiga välsignelser. Jag gör en tydligare utläggning om detta under ”Folket”. Apropå Soulens kritik mot kyrkan fyller Reichmann i och tycker att den kristna kyrkan under lång tid tagit avstånd från sina judiska rötter. Hans uppfattning är att kristna därför inte läser gamla testamentet med någon större behållning utan hoppar över den långa och sammanhängande berättelsen om Guds handlande med sitt folk. På sin höjd läser man dessa texter lösryckta ur sitt sammanhang.110 Denna hållning stämmer väl in på structural supersessionism och den kritik Soulen för fram mot den kanoniska standardberättelsen. Håland håller med den kritik som Soulen framför angående den kanoniska standardberättelsen och menar att det säkert kan förhålla sig på det sättet. Håland säger att Gud också är historiens Gud. Ska man förstå Gud så måste man se på och lära av Guds handlande i hela historien. Som han ser det så är gamla testamentet viktiga texter som man inte bara kan hoppa över utan snarare visar det på Guds handlande med det judiska folket och detta utgör en viktig del av hela frälsningshistorien. Håland betonar Guds ”hela handlande” som en viktig aspekt av att göra sig en teologi som är så 106Håland, 2010, Folket del 2 Idag 1:30. 107Ekman, 1995, s7. 108Weichbrodt, 2010, Kap 2 1:02. 109Weichbrodt, 2010, kap 3 2:01 110Reichmann, 1995, s7. 32 nära sanningen som möjligt och där finns Torah med som en knippe viktiga texter. 111 Enligt Ekman finns det en slags andlig logik som Gud har skapat. Det är en logik som bygger på att om man går på Herrens vägar och lyder honom så kommer man ofrånkomligt att röra sig inom Guds paraply av omsorg och välsignelser. Så länge Guds folk följer och lyder den Gud som skapat dem och gett dem deras plats och roll i historien, så länge kommer de åtnjuta Guds beskydd och välsignelser. 5 Mosebok 28, som handlar om förbannelser och välsignelser, tar Ekman som exempel på hur den här andliga logiken fungerar. 112 Logiken är enkel att se, om folket går Guds vägar får de uppleva välsignelser som inte bara begränsas till folket utan ömsesidigt tillfaller alla andra folk och nationer som ser upp till Israel och följer deras exempel.113 Eller som Ekman utrycker det: ”...är man från och med nu antingen ett lydnadens eller ett olydnadens folk. Lydnad inför Gud och lagen medför välsignelse, olydnad innebär förbannelse.”114 Soulen för ett liknande resonemang men med en lite annorlunda betoning på bland annat begreppet ekonomi där folket Israel är en viktig del. Det som också utmärker Soulens teologi kring temat välsignelser och förbannelser är hans kraftiga betoning på de ömsesidiga välsignelser som finns mellan Gud och Israel och Israel och hedningarna. På det sättet Weichbrodt betonar 5 Mosebok 28 för tankarna tidigt till Soulens princip om ömsesidiga välsignelser. Han lyfter fram hur alla andra släkter på på jorden skall få den välsignelse som Abraham har fått. På ett villkor – att dessa släkten välsignar Abrahamsförbundet och judarna med allt som ingår i deras förbund och uppgift. 115 Många av Guds löften till judarna löften är behäftade med vissa tillägg. En sådant tillägg kan vara hur länge ett löfte är utlovat att gälla. Ekman är tydlig med att han tror att Guds löften till sitt folk gäller för evig tid.116 Detta är en viktig fråga i den ersättningsteologiska debatten idag. En vanlig uppfattning är att ”evig tid” bara var fram till korset eller någon annan tidpunkt innan tiden tar slut. Håland tror också på Abrahamsförbundet och att löftena gäller i evig tid. ”Evig tid är evig tid” menar Håland. Men han är lite osäker på hur exakt man ska definiera ett löfte som evig tid. Om man tror på ett tusenårsrike tror man på att Jesus kommer regera i tusen år i Jerusalem. Här kan det uppstå en konflikt i logiken om man tror att Jesus kommer att regera i evig tid när han inom ramen för vår tidsuppfattning bara regerar i tusen år. Det andra som kan försvåra förståelsen kring evig tid är sättet som Gud till slut uppfyller sitt löfte. Till exempel uppfyller Gud sitt löfte till judarna genom att Gud gör något nytt på ett sätt som kan göra det svårt för både kristna och judar att direkt avgöra om det är ett infriande av löftet eller inte. 117 I ett helt kapitel belyser Reichmann problemen med ett begrepp som evig tid och gör tydligt att det är ett svårtolkat ämne och han följer upp med ett flertal exempel där begreppet används. Men min uppfattning är att han inte sätter ned foten i ett ärligt försök att ge några rimliga förslag på svar. Därför är det inte helt lätt att tolka Reichmann kring vad och hur han tänker här. 118 Han komplicerar frågan en aning genom att lyfta fram de två hebreiska ord som oftast används för att beskriva ordet evig och evighet, ad och olam. Olam betyder något som är gömt eller fördolt. Och Reichmann ställer sig, fullt förståeligt, frågan: ”Hur kan man få det att betyda ›‘evighet‘ eller ‘oändlighet?‘”. Svaret, menar Reichmann, ligger i det som finns bortom horisonten, i framtiden, en tid som ännu inte är synlig.119 Trots allt tolkar jag det som att Reichmann har en tilltro till att Guds löften till 111Håland, 2010, Structural 1:45. 112Ekman, 1995, s16. 113Ekman, 1995, s18. 114Ekman, 1995, s16. 115Weichbrodt, 2010, Torah 3:05. 116Ekman, 1995, s14. 117Håland, 2010, Evig tid 3:31. 118Reichmann, 1995, s71. 119Reichmann, 1995, s73. 33 judarna gäller för evigt inom ramen för vår tideräkning. Angående frågan om evig tid hänvisar Weichbrodt till det bibelställe som kanske allra tydligast definierar vad Gud menar med evig tid. 35 Så säger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar, HERREN Sebaot är hans namn: 36 Om denna ordning inte längre består inför mig, säger HERREN, först då skall Israels släkte upphöra att vara ett folk inför mig för alltid. (Jeremia 31:35-36) Weichbrodt tolkning av detta är klar: ”Så länge atmosfären fungerar är judarna Guds folk. Det är bara enkelt, om stjärnorna och solen är i gång då vet du att judarna är Guds folk. Skulle dom balla ur då kan du kunna börja tvivla”.120 På samma sätt använder och tolkar Ekman Jeremia 35. 121 Angående Guds principer om ömsesidiga välsignelser är det intressant att höra hur samstämmiga Weichbrodt och Soulen är kring detta. Weichbrodt använder sig av 5 Mosebok 23:5 ”5Men Herren, din Gud, ville inte lyssna till Bileam. Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig.” Till 5 Mosebok 23:5 vill han vidare koppla Romarbrevet 11:11 ”11 Jag frågar då: kanske snavade de för att de skulle falla? Visst inte. Men när de föll blev det till räddning för hedningarna, för att detta skulle sporra deras egen avund.”. Alltså går principen om ömsesidig välsignelser och förbannelser in även i nya testamentet och tolkningen lyder så här. Genom judarnas fall gick välsignelsen vidare till hedningarna för att det skulle väcka judarnas avund. Denna avund resulterar i en förnyad längtan för judarna att gå på Guds vägar och får judarna att tacka ja till Kristus vilket leder till att välsignelsen åter kommer över judarna. 122 Kanske den största poängen här är att hedningarna först skall växa upp och bli det föredöme för både judarna och övriga världen som judarna egentligen var tänkta att bli från början. Men Gud får alltså tillämpa sin gudomliga princip om ömsesidiga välsignelser och ta vägen över hedningarna för att vinna räddning också åt judarna. 3.2.3 Landet ”Om det därför skall sägas om judarna att de inte såg kungen [Kristus], så måste det i samma andetag sägas om kyrkan att den inte såg riket [Israels land]”. Så här förhåller det sig menar Reichmann och tillägger att den tidiga kyrkan vägrade se de hebreiska skrifternas löften som handlar om hur Guds rike är knutet till ett särskilt land. 123 Jerusalem i landet Israel kommer att bli den stad där Gud fäster sitt namn för evigt och därmed blir landet centrum för all gudsdyrkan. Att det kommer bli så är ett resultat av löftet som Gud ger genom Jesaja i kap 2:2-3 (se ”Landet”). De andra folken och de andra länderna skall den dagen se den härlighet som utstrålar från landet Israel. Den här härligheten sammanfattas bäst i ordet shalom.124 Guds shalom ska den dagen locka de som tillhör Gud bland andra folk till Israel. Den dagen kommer dessa imigranter med glädje underordna sig dels judarna, dels Gud själv för att få del av Guds shalom. Liksom Soulen, tror också Reichmann på att landet kommer återupprättas en dag. Soulen och Reichmann tycks också vara rörande överens om att det inte är rädslan att bli straffad eller utsatt för något negativt av Gud som gör att folk motsträvigt går in i Guds hus. Det är det positiva som lockar. Det är någonting gott som andra ser och också vill ha. Det är Guds shalom som drar folk till landet. 120Weichbrodt, 2010, Evig tid och välsignelser 2:50. 121Ekman, 1996, s22. 122Reichmann, 2010, Evig tid och välsignelser 6:45. 123Reichmann, 1995, s82. 124Reichmann, 1995, s83. 34 ”Åt dig vill jag ge Kaanans land, det skall bli er arvedels lott.” (Psaltaren 105:6-11) ”Klarare än så kan det inte sägas!” proklamerar Ekman som är av den bestämda uppfattningen att Gud gav landet åt Israels barn och denna gåva tar han inte tillbaka. 125 Landet är givet judarna för evig tid. Det är genom juridik Gud verkar som den noggranna Gud han är och detta leder till att det inte finns några skäl att till exempel tro att landet är stulet från araberna. Den juridiska händelsen ägde rum i 1 Mosebok 23:17-18 då Abraham köpte grottan i Makpela. Två ytterligare köp görs och de sammanlagt tre landvinningarna är bevis på Guds plan att låta landet tillfalla sitt folk. 126 Ekman säger att Gud är beroende av landet för att uppfylla sina löften. Allt handlar om att Gud vill upprätta sitt folk och för att kunna göra det behöver han landet. Gud ska nämligen åter samla sitt folk just i det land där allting en gång började. Detta ger Jesaja i kapitel 43 som löfte där Gud säger genom Jesaja att han ska ta hem sina barn och från jordens alla väderstreck. Ekman menar att det är detta löfte som håller på att infrias just i dag och använder samma resonemang som Weichbrodt i det att han pekar på de stora antalet återvändande judar till Israel. 127 Vidare tror Ekman att Jesajas profetia om landet just i dag håller på att infrias. Sionismen som handlar om hur judarna drar mot Israel från alla jordens länder är i full gång just nu. För hundra år sedan skulle många skrattat åt en sådan utveckling. Få trodde ens det var möjligt att judarna en dag skulle få ett eget land. Efter nära 2000 år är nu något speciellt på väg att hända i Guds frälsningsplan i landet Israel menar Ekman. Idag är tusentals ryssar och etiopier på väg till Israel för att åter bo där. Det är för att visa hur stor Gud är som han väljer att ge landet åt Israels ätt säger Håland. Men landet måste ses från nya testamentets perspektiv. För det är inte landet i sig som är det viktiga utan det hela världen. Det löfte som Gud gav till Abrahams ska ses som en del av missionsbefallningen. Gud lovade hela världen till Abraham. Landet var bara första uppfyllelsen, världen den andra. Det är inte på den geografiskt avgränsade ytan som idag utgör Israel som betoningen ska ligga. Detta att lärjungarna sålde sina åkrar (Apostlagärningarna 4:37) i ett land där landägande var så viktigt för att förvalta löftet från Gud, talar på ett bra sätt om vad det nya förbundet innebär – att nå alla länder och alla folk på bekostnad av judarnas eget land. 128 När jag frågar Håland om han tror det finns en räddning för Israel som nation där Israel en dag kommer att bli den där nationen som alla andra nationer ser upp till och som alla andra folk vill närma sig blir hans bestämda svar: nej. Denna roll är snarare något som församlingen kommer att få. Jesaja 2 talar om församlingen, inte om Israel. Det är löften från Gud som går genom historien. Det Gud har tänkt är att församlingen ska bli ”storverket” i sin skapelse. 129 En vanlig tanke menar Håland är att se historien i olika tider eller ”dispentioner” och där alla andra perioder har varit en slags förberedelse för den stora tiden, höjdpunkten i historien, då Gud kommer återföra sitt folk till deras land Israel där Gud själv kommer att sitta och regera dit sedan alla andra folk i längtan och avund kommer att dra sig för att få del av heligheten och välsignelsen. Håland tror inte att det kommer att gå till så här. Det som är höjdpunkten i historien är Guds handlande genom Jesus Kristus när han dör på korset.130 ”När ett land stort som Småland drar på sig mer än hälften av FN´s resolutioner förstår vi att nånting är snett. Som är enda demokratin i den delen av världen” 131 Weichbrodt anser att det är djävulen som ligger bakom och som gör attacker på landet Israel just av den anledningen att landet 125Ekman, 1996,s30. 126Ekman, 1996, s31 127Ekman, 1996, s56. 128Håland, 2010, Landet 4:50. 129Håland, 2010, Israels räddning som land 0:15. 130Håland, 2010, Israels räddning som land 3:50. 131Weichbrodt, 2010, Evig tid och välsignelse 7:55. 35 är viktigt och har en roll att fylla i framtiden. De oroligheter som finns i Israel just nu är alltså tidstecken på att något stort är på väg att hända. Det handlar inte om vilket land som helst i världen utan om det landet Gud gett åt Israeliterna i evig tid. Landet är prövat för att det onda inte vill se uppfyllelsen av Guds löften för Israel. Därför faller missilerna ned i det turbulenta landet. Att det är så här borde mer än något annat indikera att vi är på väg mot ”liv från de döda”. 132 3.3 Positioner Nedan följer samma figur som tidigare men i figur 3 är några rutor skuggade i grått eller mörkgrått. Även om det inte ligger i kärnan av mitt syfte att positionera mina undersökningspersoner på det här sättet, ett sätt som kan uppfattas lite för matematiskt för att stämma in på verkligheten, så är det trots allt intressant att följa upp undersökningen genom att också följa upp min första figur som med sina definitioner trots allt utgör en stor del av den grundläggande förståelsen för det här arbetet. Figur 3. Variation Grad Punitive Economic Structural Mild (moderate) Räddning Räddning Ingen återuppbyggnad Ingen återuppbyggnad Räddning Ingen återuppbyggnad Stark (strong) Ingen räddningen Ingen räddning Ingen återuppbyggnad Ingen återuppbyggnad Ingen räddning Ingen återuppbyggnad Non supersessionism Räddning Återuppbyggnad Räddning Återuppbyggnad Räddning Återuppbyggnad Weichbrodt, Reichmann och Ekman (ljusgrå) faller ingen av dem innanför ramen av supersessionism. Håland (mörkgrå) faller innanför ramen av supersessionism med en variation av economic (nya testamentets uppfyllelse av gamla testamentet) med en grad av mild då han tror på att judarna en dag kan räddas på grund av omvändelse men att landet inte kommer att få se någon återuppbyggnad då detta är församlingens roll. 132 Weichbrodt, 2010, Liv från de döda 5:24. 36 4 Jämförande analys Här följer en jämförande analys av min undersökning. Undersökningen innefattar inte bara den i kapitel 3 utan inkluderar också min förundersökning rörande den svenska och internationella debatten samt en del andra begrepp från kapitel 2. I den här delen kommer jag också tillföra mina egna personliga kommentarer och reflektioner i lite större utsträckning än tidigare. Vidare kommer jag att försöka göra olika jämförelser. 4.1 Nya perspektiv under nya teman I det här kapitlet kommer jag lämna mina tre tidigare teman folket, Torah och landet. Jag kommer istället att presentera några nya. Dessa nya teman, eller rubriker om man så vill, är Abrahamsförbundet, principen om ömsesidiga välsignelser, evig tid, sionismen ett tecken på slutet samt folket och landet. Anledningen till att jag gör så här grundar sig i att jag lät Soulens tre teman: folket, Torah och landet utgöra ledstången i min undersökning. Jag har redan tidigare ifrågasatt lämpligheten i att använda Soulen, som i första hand akademisk teolog, till att definiera och lägga grunden för en undersökning bland personer som i första hand är pastorer eller inspiratörer knutna till lokala församlingar. Slutsatsen blev att det är lämpligt att använda Soulen för undersökningen. Men nu när undersökningen är klar kan jag märka två saker. Det första är hur förhållandevis väl Soulens teman guidat genom undersökningen. Men det andra jag märkt är hur det trots detta uppstått en del spänningar mellan Soulens tre teman och mina fyra undersökningspersoner. Så snarare än att de undersökta personernas teologi fogligt landat i var och en av de tre temana har några andra teman utkristalliserat sig. Teman som hellre än att få förbli under de gamla temana, bör få en egen rubrik. Det blir lite som att samla in alla korten igen, ta bort några och ta med några andra, blanda och göra en ny giv. Denna gång lite mera på de undersökta personernas villkor än på Soulens. Tanken med detta är att få ytterligare flera perspektiv på stoffet i undersökningen och som i bästa fall också representerar den ”verklighet” som mina undersökningspersoner rör sig i. Samtidigt som den här delen kommer att tjäna som en jämförelse mellan mina undersökningspersoner emellan, kommer den också att innehålla en del av mina egna reflektioner och tankar. 4.1.1 En dold motståndare Jag vill börja med att konstatera att jag upplever den svenska debatten kring relationen mellan juden -och kristendomen som präglad, till och med starkt präglad, av ersättningsteologin på så vis att åtminstone tre av mina fyra undersökta personer tycks ha en ”dold motståndare” i sina ansträngningar att nå ut med sitt budskap - nämligen ersättningsteologen. Varför använder jag benämningen dold? Jo, för att visserligen adresseras ersättningsteologen eller ersättningsteologin direkt i den svenska debatten, men långt oftare presenteras argumenten till ”den som vill lyssna”. Men många gånger upplever jag detta som lite otydligt då många ämnen och teman väljs som klassiska ”stridsfrågor” i den ersättningsteologiska debatten. Reichmann, Weichbrodt och Ekman adresserar ersättningsteologin i sina böcker respektive föreläsning men även när de väljer att inte göra så anar man att en stor del av deras ansträngningar går ut på att ”göra upp” med ersättningsteologin en gång för alla. Reichmann använder också begreppet ”att göra upp med” i sin bok. Detta är också något jag ser i litteraturen. Till exempel i Soulens bok. Att flera medvetet eller omedvetet tillskriver structural supersessionism som den felande länken märks på olika sätt då flera av mina undersökningspersoner är måna om att lyfta fram och påminna om de hebreiska skrifternas undervisning om vem Gud ”egentligen” är. 37 Min slutsats är att samtliga mina undersökningspersoner i allra högsta grad är deltagare i samma arena, den ersättningsteologiska debatten i Sverige. Och även när det delar sin lära på neutrala arenor till ”den som vill lyssna”, alltså likasinnade eller folk i gemen, så döljer man motståndaren från den andra arenan – nämligen ersättningsteologen. 4.1.2 Abrahamsförbundet Det får utan tvivel anses vara så att samtliga undersökta personer betonar Guds förbund med Abraham som födelsen av något nytt – Guds folk. Här väljer Gud ut ett folk bland alla andra folk. De får en särskild nåd i förmån av att vara Guds folk. Det är också här alla väljer att sätta ned foten väl efter konstaterandet att människan föll och vände Gud ryggen. Så därför går det inte riktigt att säga att någon av de undersökta faller under den variant av supersessionism som Soulen tillskriver som structural. Med andra ord hoppar ingen direkt över de texter som finns mellan 1 Mosebok 11 och nya testamentet. Tvärtom, alla tycker Thora innehåller viktiga texter om löften till judarna. Vilka löften? Synen på judarna som det gamla förbundets folk ifrågasätt inte särskilt ofta. Inte ens av de som jag stött på som skulle kunna uppfattas som ersättningsteologer. Och ska Soulen läsas rätt så är det inte riktigt detta han kritiserar kyrkan för. Kritiken handlar mer om att ”hoppa över” till exempel Abrahamsförbundet och därmed inte leva med vad denna kunskap ger, i sin vardagliga teologi. Men samtliga undersökta tycks både tro på och leva med den visshet som Abrahamsförbundet ger. 4.1.3 Principen ömsesidiga välsignelser Det råder inga oklarheter om vad som är syftet med Abrahamsförbundet bland någon av de tillfrågade – att rädda allt och alla. Detta är man överens om. För att göra detta använder Gud sig av en princip som bäst förklaras genom ömsesidiga välsignelser (och förbannelser). Abraham blir välsignad av Gud genom att få ett folk. Folket blir välsignat genom att få Abraham till stamfader. Gud blir välsignad genom att Abraham får ett folk. Cirkelargument? Ja, i en inomvärldslig teori. Nej, i en utomvärldslig där Gud är initiativtagaren och källan till alla välsignelser. Principen om ömsesidiga välsignelser är inte en sluten cirkel utan mera en spiral som hämtar kraft i varje varv allt eftersom den vrider sig fram i historien. Det är denna spiral som en dag når hedningarna genom Kristus. Abraham blir välsignad genom att få se hur hans folk blir lika många som stjärnorna på himlen, folket blir välsignat genom att ha Abraham bakom sig och Kristus framför sig som dörröppnare till det eviga livet. Gud blir välsignad genom att rädda allt och alla. Nu kan det låta som om allt och alla faktiskt kommer att räddas en dag. Men det tycks inte blir så, inte så mycket i Bibeln talar för det. För baksidan av myntet är ömsesidiga förbannelser. Detta kommer att vara människans val. Vill hon följa Guds väg och se välsignelserna eller vill hon gå sin egen och möta förbannelser som en konsekvens av att inte vilja stanna under Guds paraply av godhet. Jag har inte hittat någon direkt avvikelse från det här sättet att se på saken bland mina undersökningspersoner. Även om inte alla använder Soulens begrepp ömsesidiga välsignelser så går det att hitta tankegods som helt klart ansluter sig till detta. Vad som däremot inte är lika självklart är deras uppfattning kring Guds beroende av sitt folks trofasthet mot honom för att uppnå sitt syfte och sin plan – att nå allt och alla. Kan folket falla och ändå vara ett medel för Gud? Än värre, vad skulle hända med Guds plan om hans folk utrotades? Ekmans utlägg under ”Folket” blir aningen knepigt att tolka för mig. Han tycks mena att Guds framgång är beroende av folkets framgång, det vill säga att lyda Gud. Guds frälsningsplan skulle gå om intet om folket skulle förintas, till exempel under Hitlers utrotningsförsök. Men tanken att Gud skulle stå handfallen inför en sådan situation är absurd för mig och borde vara det för Ekman också om man ser till helheten av hans teologi som 38 presenterad i hans litteratur. Detta är intressant ur minst två aspekter. Den första, judarnas olydnad som ledde till hedningarnas räddning. Den andra, hur kommer det att gå för judarna i framtiden, kommer de att upprättas och kommer alla andra att bli beroende av deras upprättelse som Guds folk? Detta leder oss in på frågan om evig tid. 4.1.4 Evig tid Frågan om vad Gud menar med evig tid är en högst angelägen fråga inom debatten om ersättningsteologi. Liksom kyrkan har haft svårt att läsa att ”Israel är Israel” utan hellre ”Israel är kyrkan” har den haft svårt att läsa ”evig tid är evig tid” utan hellre ”evig tid är fram till början av vår moderna tideräkning”, med andra ord fram till korset. Givetvis är det en stor skillnad mellan dessa två sätt att läsa. Om man som jude tror att man fått löften från Gud som ska gälla till evig tid är det förstås inte så upphetsande att möta en kristen hedning som säger att löftena redan infriats genom en man som dog på ett kors och som de inte ens tror på. Samtliga undersökta erkänner Abrahamsförbundet som ett förbund där Gud ger Abraham löftet som ska gälla till evig tid. Men Håland skiljer sig från de övrig tre i förhållande till hur man ska definiera evig tid. Han har närmare till att se att löftet gällde fram till korset. Där uppfyller Gud alla sina löften. Samtidigt vill Håland betona att Gud inte i första hand gör någonting nytt. Som till exempel en ny tid. Gud uppfyller snarare någonting. Då Håland inte vill förhäva sig mot det som står i Romarbrevet 9-11, tolkar jag honom som att lämna dörren lite på glänt för en alternativ förståelse av begreppet evig tid. Tydligast med att definiera vad evig tid innebär ur Guds perspektiv är Ekman och Weichbrodt. Bägge använder sig av Jeremia 31:35-36 för att förklara vad Gud menar när han säger evig tid. Så länge de fysiska elementen är konstanta så länge är till exempel judarna Guds folk. För dessa två finns inga perioder för när judarna är och när de inte är Guds folk. Evig tid är evig tid. Därmed kommer judarna att en dag återupprättas både som folk och land. Det som är påfallande är hur Håland också säger att evig tid är evig tid men ändå till slut får lite problem med att vara konsekvent i den tanken. Detta säger en del om hur svår frågan är. För hans poäng är att man inom kristenheten inte är överens om hur Gud dels har uppfyllt, dels kommer att uppfylla sina resterande löften. Alltså kan man ha samma förståelse kring tillägget till löftet men olika förståelse kring själva löftet. Grunden är ju löftet och inte tillägget och Håland menar att löftet var att Gud genom Abrahamsförbundet skulle rädda allt och alla och för honom är detta löfte redan infriat genom Kristus på korset. Håland väntar inte på att Gud ska uppfylla fler löften, som till exempel att återupprätta judarna till ett folk som alla andra folk är beroende av och ser upp till. Inte heller tror han på ett återupprättande av landet. Allt detta tror det övriga tre. 4.1.5 Sionismen tecken på slutet Oavsett om evig tid är relaterat till olika perioder eller till ”så länge tid existerar” så är frågan angelägen den ersättningsteologiska debatten. En kristen hedning borde med rätta ställa sig frågan om hon på något sätt är beroende av judarna för sin räddning. Både Ekman och Weichbrodt för klara dispensationalistiska resonemang som Göran Gunner (Gunner) i sin avhandling När tiden tar slut kallar för modell S. Här belyser han hur jämförande siffror användes för att ”bevisa” att tiden är på väg mot sitt slut. Dessa siffror var antalet judar som återvänt till Palestina mellan första världskrigets slut och slutet på 1920-talet. Under dessa drygt 10 år hade netto 100 000 judar flyttat till landet. Detta var ett under ansåg man. Ett tag pratade man om att 2000 judar i månaden anlände till Palestina.133 133 Gunner, 1996, s94. 39 Det här med att jämföra statistik som Ekman och Weichbrodt gör är alltså inte nytt på något sätt. Det har man gjort i gott och väl hundra år. Det är nog inte för mycket att säga att Ekman och Weichbrodt ansluter sig till den sionistiska S modellen av dispensationalismen. Därmed uppstår ännu en gång en brytning gentemot Håland som inte tror på dessa dispensationalistiska modeller, varken av historien eller framtiden. Det vore därför rimligt att dra slutsatsen att Håland inte ser sionismen som tecken på tidens slut. Det har inte varit lika lätt att se att Reichmann tänker vare sig som Håland eller som Ekman och Weichbrodt angående sionismen. Reichmann står ju rätt ofta nära Ekman och Reichmann tycker jag mig kunna se efter min undersökning men här positionerar han sig unikt i den bemärkelsen att det inte är helt klart om S modellen passar in på honom. Så på frågan om en kristen hedning än i dag på något sätt är beroende av judarna för sin framtida räddning svarar Reichmann: ja. Åtminstone om räddning stavas evigt liv. Den hednakristna kyrkan har ju nåden idag men den kommer att återgå till judarna i framtiden. Liv från de döda kommer bara att erbjudas genom judarna och för att detta ska kunna ske måste judarna återupprättas. Detta bär en klar dispensationalistisk accent även om den måhända inte i första taget faller in under den sionistiska S modellen. 4.1.6 Landet och folket/folket och landet. I den ersättningsteologiska debatten, där ersättningsteologen många gånger är dold som jag nämnde tidigare, är det tydligt hur svårt det är att skilja landet från folket och vice versa. Det går en hårfin, om ens någon, linje mellan dessa. Ekman har i sin bok olika kapitel för landet och för folket och det är gång på gång svårt att mitt i läsningen veta om man är i det ena eller det andra kapitlet. Jag gör mig skyldig till samma sak i min undersökning. Det går nästan inte att prata om landet utan att prata om folket och tvärtom. Inom stark supersessionism gäller att det inte finns någon räddning för varken landet eller folket. Inom moderat kan det däremot tänkas finnas en räddning för folket. Ekman, Reichmann och Weichbrodt har stor tilltro till att både folket och landet kommer räddas och återupprättas en dag. Kanske har detta att göra med detta som Soulen kallar för ömsesidiga välsignelser. Ömsesidigheten knyter folket hårt till landet. Synen på landet och folket som Håland har är i åtminstone ett avseende rätt likt de tre tidigare. Han är konsekvent i det att liksom folket ”uppfylldes” i ett större folk (alla) så ”uppfylldes” landet i ett större land (allt). Det är lockande att hålla med Håland. Inte minst i den knepiga relation som uppstår till landet i de tre tidigares teologi. Judarnas mandat till landet vidhålls på grund av gudomlig rätt. Även om några spillror av folket bott i landet runt 3000 år samt att man köpt stora delar av landet av turkarna i mitten på 1800-talet. Två folk söker sitt geografiska område – araber och judar. Bägge har samma stamfader – Abraham. Om det nu är riktigt att Gud har givit judarna rätten till landet så har alltid denna rätt varit förknippat med ett villkor från Gud – att gå på hans vägar. Det har alltid följt ett moraliskt ansvar för judarna som de så sällan tycks leva upp till. 134 En svår och viktig fråga är enligt Per-Axel Sverker ”...om staten Israel är en fullbordan av vissa löften i GT.”135 Min poäng är att med hänsyn till Israels moraliska agerande så skulle det på sätt och vis vara en rimlig tanke att de skulle kunna förlora landet. Å andra sidan är det svårt att veta om det i nya testamentet går till på ett annorlunda sätt då ett löfte väl är infriat. Frågan om vad som skulle hända med det judiska folket om det förlorade sitt land är nog så viktig. Många kristna, i synnerhet sionister, skulle nog få sin tro hårt prövad. Det är svårt, ja till och med omöjligt att vara ett folk utan att ha land. ”Identiteten som folk ligger i tillhörigheten till ett visst område.” 136menar Sverker. Skulle folket förlora sitt land skulle nog supersessionismen få vatten på sin kvarn. Äntligen skulle det vara bevisat att kyrkan är det sanna Israel. 134 Sverker, 1994, s57. 135 Sverker, 1994, s57. 136 Sverker, 1994, s57. 40 4.2 Nya testamentet och brytpunkten mellan judar och kristna Fram tills nu är det främst gamla testamentet som behandlats i uppsatsen. Därför är det på sin plats att nya testamentet får kasta något av sitt ljus på ämnet. Det finns en rad olika bibelställen som tar upp förhållandet mellan synagoga och kyrka men i Romarbrevet kapitel 9-11 tar Paulus upp ämnet i sin mest omfattande och samlade form. 137 Det är också detta bibelställe som får sägas utgöra det mest kända inom ämnet och det är ofta återkommande inom debatten. Därför är det inte konstigt att samtliga undersökta personer på olika sätt refererar till något av de tre kapitlen. Bilden av olivträdet är en ypperlig bild på det jag nu vill beskriva – brytpunkten mellan judar och kristna. I liknelsen talas det om grenar som går ut från ett träd. Just där grenarna går ut från trädet skapas en brytpunkt. 4.2.1 Paulus och de äkta grenarna Paulus tror att judarna är de äkta grenarna. Han förstår att på grund av detta kommer de andra folken undra hur Gud tänker. Vad har Gud för tankar och planer med alla andra? Hur tänker Gud om mig och mitt väl och ve? Finns det inte en orättvisa i att välja ut ett folk på det sättet? En orättvisa som kommer reta och irritera andra folkgrupper så mycket att dessa på olika sätt kommer att vilja få samma åtråvärda position och därmed försöka tillskansa sig den på olika sätt. Genom till exempel att nära en idé om att Gud skulle kunna ersätta sitt folk med ett annat. Paulus går till angrepp mot detta tankesätt i kapitel 9:20-21. 20Men tror du, stackars människa, att du kan göra invändningar mot Gud? Kan det formade säga till formaren: Varför gjorde du mig sådan? 21Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint? De versar som följer direkt på den här får nog sägas utgöra ett bra exempel på hur förvirrande det många gånger är att läsa Bibeln. I Bibel 2000 börjar de två följande styckena med ordet ”kanske”. 22 Kanske har Gud, för att visa sin vrede och göra sin makt känd, länge sparat de kärl som han har gjort för att förstöra i sin vrede? 23 Och kanske ville han göra hela sin härlighet känd genom de kärl som han har bestämt till att förhärligas genom hans barmhärtighet? 24 Till att vara sådana har han kallat oss, vare sig vi är judar eller hedningar. 25 Så heter det också hos Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som inte var älskad skall jag kalla min älskade, 26 och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens söner. Detta ordval skulle ju kunna gå att tolka som att inte ens Paulus är riktigt hundra procent säker på vad han pratar om. Ett annat sätt att läsa hans tveksamhet på är att tolka den som en slags retorik. Folkbibeln har översatt meningar utan ordet ”kanske” och därmed förbyts Paulus´ osäkerhet mot en lika stor säkerhet. Som jag ser det går det inte bara en hårfin linje mellan folket och landet. En lika hårfin linje går mellan judar och hedningar. Paulus går liksom ”på lina” på den här linjen och parerar åt bägge håll för att komma rätt. Soulen bygger också principen om ömsesidiga välsignelser på just den här hårfina linjen. Det vore tecken på arrogans att säga att Bibeln är ”solklar” när det gäller att förklara hur det fårhåller sig kring judarnas status idag och i framtiden och deras relation till församlingen. Det är inte rimligt att anta att Hålands teologi är driven av avundsjuka. Lika orimligt som att Ekman, Weichbrodt och Reichmann skulle vara drivna av sin välvilja mot det judiska folket. Men däremot tror jag att detta är en rimlig tanke: Om nu judarna, enligt principen om ömsesidiga välsignelser och förbannelser, är tänkta att drabbas av 137 Sverker, 1994, s15. 41 avundsjuka mot kyrkan så får det nog anses normalt om också delar av kyrkan kan drivas av avundsjuka gentemot det judiska folket. Att vara Guds utvalda folk är en åtråvärd position, även om den kantas av lidande. Så länge Bibeln är en biblisk bok och inte en matematikbok så kommer olika tolkningar vara möjliga av människor som vi får antas vara drivna av jakten på sanningen. Trots detta har jag hittat en förvånande samsyn bland mina undersökta personer på att det vilar en slags mystik över judarnas utkorelse som Guds folk. 4.2.2 Jesus och de äkta grenarna Jesus tycks vara klar över att judarna är de äkta grenarna. Jesus inriktar sig i början av sin mission bara på judarna. Det var först senare han vände sig till hedningarna. För Jesus var hela tiden Guds rike omedelbart förestående. Omvändelse och bot var viktigt ”här och nu”. Kanske var det därför som Jesus var sparsam med förutsägelser kring judarnas framtid.138 Kanske är det också därför Paulus skulle kunnat ha använt sig av ordet ”kanske”. Nicol Månsson menar ”...att det är inför Jesus som Människosonen som den betydelsefulla avgörelsen sker.”139 Hans poäng är att alla människors framtid avgörs i beroende till vilken inställning man har till Jesus. Judarnas framtid är därför helt beroende av deras inställning till Människorsonen. Jesus dömer sitt folk hårt. Han kallar det för ett ont och trolöst släkte som ska få bära sina fäders missgärningar. Konsekvenserna av detta tar Paulus upp i Romarbrevet 9 – nämligen att utkorelsen kan gå till ett annat folk. Jesus erbjuder hedningarna företräde framför sitt eget folk. När allt går mot sitt slut ska de som tidigare kallats ”rikets barn” möta något oväntat. Den inbördens ordningen mellan judar och alla andra folk ska kastas om. Den första skall bli den sista. 140 Men det var ofta med sorg som Jesus konstaterade detta. Antagligen är det så att ingen skulle blivit gladare än Jesus om hans folk hade välkomnat honom med palmblad och sång hela vägen in i det nya riket. 4.2.3 Soulen och de äkta grenarna Också för Soulen är judarna de äkta grenarna. Han menar att kyrkan historiskt sett sig stå i en andlig relation till judarna där ingen egentligt gräns längre finns. Vidare att kyrkan har utsett sig själv till att vara den tredje och sista ”rasen” som raderar den sista skillnaden mellan Israel och alla andra nationer. Under historiens gång har sakta ett stort missförstånd vuxit fram som lett till att relationen mellan kyrkan och Israel blivit oerhört komplex. I sin kortare form skull den kunna utryckas så här.”What began is Jesus´name as Israel´s hospitality towards Gentiles as Gentiles, ended as the Gentiles´inhospitality toward Jews as Jews.”141 Den rätta medicinen för den här sortens missförstånd är en slags bords gemenskap där man sitter vid samma bord men fortfarande behåller sin särart och sina olikheter. Jag tror inte Soulen vill gå så långt som att säga olika familjer. Men en klar skillnad finns fortfarande. Detta är en viktig tes för Soulen. För gränsen är absolut inte borttagen menar han, snarare ska den ses på ett nytt sätt inom kyrkans sfär. Kyrkans angelägenhet är fortfarande att innesluta Judar som Judar och Hedningar som Hedningar. Det som bryter mot min egen teologiska erfarenhet här är Soulens ivriga propagerande för att skillnader mellan folk och kön fortfarande kvarstår. Jag har lärt mig hur Jesus dog för att sudda ut och ta bort alla skillnader mellan människor. Nästan på ett sätt som till hälften är oförklarbart och till andra hälften görande oss till luddiga och konturlösa varelser vars karaktär och identitet vi aldrig 138 Månsson, 1947, s62. 139 Månsson, 1947, s66. 140 Månsson, 1947, s64. 141 Soulen, 1996, s169. 42 riktigt greppar och lär känna. Skillnaderna är kvar menar Soulen. De äkta grenarna är inte inympade. De har vuxit från samma cell i trädets rot. ”What the church rejects is not the differences of Jew and Gentile, male and female, but rather the idea that these differences essentially entail curse, opposition, and antithesis.”142 Kyrkan är inte på något sätt Guds sätt att regera på jorden utan en provisorisk mötesplats mellan judar och hedningar. Soulens förståelse av Romarbrevet 9-11 är att det handlar om ”Juden främst men också Greken”. Men judarna tackar nej till inbjudan och Soulen ställer sig frågan: ”How is this to be understood?” Svaret finns i att Gud har förhärdat judarnas hjärtan. Genom detta så ”studsar” evangeliet vidare till hedningar. Detta förhärdade hjärta leder inte till att folket förkastas eller att de skulle förlora sin kallelse eller status som Guds folk. Poängen med att Gud ”gör” detta är inte ett straff för judarna utan en barmhärtighetsgärning mot alla andra nationer. Men den obarmhärtighet som judarna då upplever? Är det ett gudomligt sätt att behandla någon på? Soulens svar är att Gud agerat på samma sätt tidigare i historien med till exempel Josef och hans bröder då Gud förhärdade brödernas hjärtan. Men slutet blev ändå gott.143 4.3 Evangelisation bland judarna Undersökningen, både i svensk och internationell kontext visar att det absoluta flertalet av teologer och pastorer vilar på en evangelikal övertygelse som betonar att Jesus Kristus är den Messias judarna väntar på och att tron på honom är avgörande för räddning. 144 Vad som däremot skiljer sig är deras uppfattning om vägen fram till judarnas tro på Kristus. Har vi väl konstaterat att Kristus är en nyckel i teologin oavsett om man är ersättningsteolog, dispensationalist eller uppfyllelseteolog så borde det också gå att konstatera att evangelisation ska förekomma bland alla folk och länder – alltså även i Israel bland judarna. Men detta är inte en självklarhet. Luther ansåg att varken ord eller gärningar biter på ett folk fått ett straff att leva i nöd och elände. Om inte över 1400 år av ropande till Gud fått dem att inse att de ska vända om kommer inte kristnas tal och utläggningar heller att göra någon skillnad. De är uppfostrade från barnsben att hata Kristus och därför säger Luther ”Diskutera inte med judar om vår tros artiklar.”. 145 Luther avslutar sitt verk med orden ”Ett nytt folk och ett nytt Jerusalem är den kristna kyrkan en församling av judar och hedningar, som veta, att genom Jesus Kristus synderna äro borttagna...” 146 Trots sitt hat mot detta folk i slutet av sitt liv, verkade Luther ändå sätta sitt hopp till Kristus som hoppet för allt och alla. En som har en liknande uppfattning kring judarna och evangelisation är Soulen. Han går faktiskt lika långt som Luther och menar att den hedniska kyrkan bör sluta med alla organiserad traditionell evangelisation mot judarna i form av övertalningar, utläggningar och bibelstudier och annat liknande. Inget i det apostoliska vittnesbördet påbjuder den här sortens evangeliserande av judar från en hednakristen kyrka. Långt viktigare är att kyrkan antar utmaningen att vara en bordets gemenskap där både judar som judar och kristna som kristna får sitta ned. Kyrkan ska vidare fortsätta att leva ut sin tro på ett sätt som får juden att se att ”...here the nations of the world truly worship the God of Israel and this way manifest the truth of its gospel.” 147 Det är denna relation kyrkan måste jaga efter för att inte falla in i frestelsen att börja ersätta dem med något annat och ”smooth them out” för att istället hitta någon enklare lösning. 148 142 Soulen, 1996, s170. 143 Soulen, 1996, s172. 144 Sverker, 1994, s37. 145 Luther, 1934, s7. 146 Luther, 1934, s 28. 147 Soulen, 1996, s173. 148 Soulen, 1996, s173. 43 Här ligger alltså Soulen och Luther väldigt nära varandra i sina åsikter om evangelisation bland judarna, även om det jag inte kunnat tolka Luther i frågan lika väl som jag kunnat tolka Soulen. Därför får jag hålla synen på kyrkan som en bordsgemenskap öppen vad gäller Luther. Men de tycks vara överens om att kyrkan är till för både juden och hedningen och att leva evangeliet är viktigare än att gå ut och predika. Men trots att Luther och Soulen verkar ha ett samförstånd på den här punkten så har de inte samma uppfattning kring synen på Guds handlande med sitt folk. Eller rättare sagt varför Gud handlar som han gör med judarna. Luther går lätt att placera som tillhörande punitive supersessionism. Soulen går inte att placera här. Han har en mera sofistikerad hållning gentemot Guds plan och kan inte kallas för supersessionist över huvud taget. Ett avslutande exempel för hur komplicerad den här frågan om evangelisation bland judar är får utgöras av Internationella kristna ambassaden i Jerusalem (ICEJ). Denna utger sig för att representera alla evangelikala kristna inför Israel. Detta trots att inget evangelikalt samfund står bakom deras arbete. De evangelikala samfunden förväntar sig att ICEJ ska predikas för Israel så som för alla andra länder. Men ambassaden gör undantag. Deras talesman van der Hoeven meddelar att det inte är rätt tid att evangelisera för judarna. I en intervju i Jerusalem Post säger han att de inte tror på omvändelse för judarna och de inte vill vara med och göra judar till kristna. 149 Man skulle alltså kunna förstå ven der Hoeven som att evangelikala kristna kan i bästa fall börja evangelisera judarna i en annan tid sett ur ett eskatologisk perspektiv. 150 Utifrån ett evangelikalt perspektiv får nog detta förhållningssätt anses ovanligt men utgör ändå ett råmärke för kristen teologi och praktik. Min poäng med det här exemplet är att den stora problematiken tycks vara att kontakten mellan teori och verklighet orsakar oerhört stora slitningar. Inte minst i Malmö blir detta tydligt där antalet hatbrott kraftigt ökat mot judar och mot synagogan utfört av araber. 5 Slutsatser Ersättningsteologi handlar om hur kyrkan efter korset är det nya förbundsfolket som har tagit över det gamla folkets roll och status som Guds folk. Men, en slutsats är att den ersättningsteologiska debatten är mycket bredare, djupare och komplexare än vad jag trodde innan arbetet började. Framför allt har jag kunnat visa att dialogen mellan judar och kristna är en vital del av denna debatt. Den syn och förståelse jag hade med mig in i det här arbetet byggde på känslor och antaganden. Jag hade en känsla av att ersättningsteologin var en vanlig och allmänt utbredd teologi som genomsyrade stora delar av debatten både i Sverige och internationellt. En viktig slutsats jag tycker mig kunna dra är ett detta inte stämmer. Ersättningsteologin har tappat och, vill jag mena, är på väg att tappa ännu mer mark. Det har till och med varit svårt att hitta debatter mellan supersessionister och non-supersessionister. Debatter mellan judar och kristna non supersessionister är betydligt lättare att hitta. Min undersökning bland pastorer inom den sektorn av frikyrkan där förnyelse är en viktig faktor styrker denna tanke. Givetvis är jag inte i närheten av några empiriska belägg för denna slutsats men jag vill ändå sträcka mig till att mena att den ger en fingervisning som är lite bättre en den gemene känslan. Tre av fyra undersökta pastorer faller innanför ramen av non supersessionism. Ytterligare en slutsats är att tron på judarna som de sanna grenarna och till och med roten till trädet är mycket stark inte bara bland mina undersökta personer utan också i den internationella debatten med bland annat Soulen och Vlach. Men som vi sett råder det olika teorier om vad detta en dag, kanske först vid tidens slut, ska innebära för allt och alla. Tre pastorer från tre olika kyrkofamiljer som normalt under lång tid i Sverige stått långt ifrån 149 Sverker, 1994, s37. 150 Sverker, 1994, s38. 44 varandra i både teori och praktik verkar idag ha en häpnadsväckande samsyn på frågan om relationen mellan kyrka och synagoga. Visst kan jag förklara detta samband på olika sätt. Ett sätt vore att ställa sig frågan hur representativ Weichbrodt är för OAS-rörelsen och vidare hur bra OASrörelsen representerar Svenska Kyrkan. Kanske är det bara en tillfällighet att vi råkar ha tre sionister framför oss. Det må vara hänt att det är så. Men i all respekt vill jag dra en slutsats som kanske kan verka för snabbt dragen. Denna slutsats är att mycket av det tankegods som återfinns i den internationella debatten tycks ha letat sig till Sverige och anammats av pastorer som vill se en kyrka som får ihop tro och verklighet. Verkligheten är den att det finns ett folk som inte bara läser de hebreiska skrifterna utan också gör det på ett sätt som avsevärt skiljer sig från kyrkans. Detta folk är judarna. En slutsats är att Soulen som är tongivare inom internationella debatten söker ett förhållningssätt till judarna som inte är triumfalistisk. 6 Diskussion Det är inte så svårt att förstå varför ämnet ersättningsteologi/supersessionism är ett så hett debatterat ämne. Det rör vid Bibelns och till och med livet yttersta ting – nämligen räddning. Världen och människan är förlorad på grund av sin synd men Gud har erbjudit räddning. Guds räddning är allt och alla beroende av. Ändå väljer Gud att låta räddningen komma genom ett folk – judarna. Detta tycks så gott som alla vara överens om. Men det är efter detta som problemen uppstår. Det är när vi ska börja svara på frågor som varför Gud har valt judarna, hur länge hans löften gäller, vilka villkor löftena har, hur löftena ska uppfyllas och om Gud är beroende av människan för att uppnå sina syften, det är då som svaren och meningarna börjar gå isär. Jag började uppsatsen med en bild. Bilden av hur människor i Hyllie Park kyrkan sitter runt borden och för en het diskussion om Israel och judarna, kyrkan och Kristus. Kanske är det den här bilden som till sist motiverade mig till att göra den här uppsatsen. Jag ville ta reda på vad det var de pratade om. Varför engagemanget kunde bli så stort kring den här typen av frågor. Det uppstår en slags symmetri här när jag hör Soulen tala om bordets gemenskap som vägen till en fungerande relation mellan judar och kristna. Även om samtalet i Hyllie Park ibland kan upplevas som besvärande och hetsigt, kanske till och med destruktivt så verkar det inte som att det finns mycket som talar för att det skulle vara skadligt att ha heta debatter. Tvärtom tycks detta vara vägen till att upptäcka en balanserad teologi kring relationen mellan kristna och judar. Det är när vi låtit meningsskiljaktigheter leda till hat och oförsonlighet som vi gått bort oss. För mig handlar debatten om ersättningsteologi om slaget om verkligheten. Kan man ta hänsyn till Guds löften och verkligheten på samma gång? Bryr sig Gud om verkligheten för den lilla människan över huvud taget? Bryr han sig om den bortjagade, hemlösa araben samtidigt som han värnar om löftet till sitt folk om ett land? Jag kan undra om vi kommer att hitta lösningen på relationen mellan Guds folk och ”kyrkans folk” genom dialogen och respekten? Med andra ord, kommer den dialektala metoden föra oss framåt? Eller blir samtalet och dialogen bara ett surrogat för Guds eviga rådslut som en dag kommer att träffa människan och hela hennes föreställningsvärld med full kraft? Jag känner mig långt ifrån säker på svaren. Gud sände iväg Hagar och Ismael från hemmet och tryggheten. Gud kan ta beslut som leder till lidande för andra. Kanske har vi för stora förväntningar på dialogen och samtalet. Det är kanske inte givet att det är den balanserade och sunda teologin i våra ögon sett som är närmast Guds sanning. Gud verkar inte alltid bry sig om hur vi anser att en fråga ska lösas. Var det svårt att ta ställning innan det här arbetet så är det inte lättare nu. Så länge jag agerar kärleksfull mot min nästa så upplever jag det inte som att frågan är särskilt viktig. Ändå kan jag känna en viss press på att ändå ta ställning. I synnerhet om jag ska arbeta i en församling. Ett är 45 säkert och det är att det är på det ena eller andra sättet. Antingen har supersessionismen rätt eller så har den fel. Bara Gud vet svaret. 7 Uppslag för vidare forskning De undersökningar jag gjort pekar på att ersättningsteologin tappar mark i Sverige. Men min undersökning är begränsad. Jag har till exempel bara gjort en riktig intervju. Därför ser jag att det finns skäl till att göra större undersökningar där man intervjuar flera personer inom flera olika samfund. Det vore intressant att få en inblick i hur präster inom katolska och svenska kyrkan ser på saken. Det vore också spännande att intervjua representanter för synagogan. Om det är som Soulen föreslår, att dialogen är lösningen, så vore det oerhört spännande att fingera en dialog mellan judar och kristna i ett uppsatsarbete. Mitt arbete tar sin utgångspunkt i en non supersessionistisk hållning genom att jag valde Soulen bok som min primärlitteratur. Det skulle intressant om någon som är modigare än mig gör en mera förutsättningslös undersökning. Detta skulle man kunna göra genom intervjuer och/eller genom litteraturstudier. 46 8 Litteraturförteckning Ekman, Ulf. (1995). Judarna – framtidens folk. Uppsala: Livets Ords Förlag 3:e upplagan. Sverker, Per-Axel. (1994). På profeternas lekplats och på profetiornas bakgård. Örebro: Kollage Grafisk Produktion. Hartman, Jan. (2004). Vetenskapligt tänkande. Malmö: Studentlitteratur Tracy, David. (1981). The Analogical Imagination: Christian Theology and the Culture of Pluralism. London: SCM. Reichmann, Sven. (1995). Judarna – Det nya förbundets folk. (2:a upplagan) Mölndal: Förlag Mölndal. Soulen, R. Kendall. (1996). The God of Israel and Christian Theology. Minneapolis: Fortress Press. Johansson, Bo. (2000). Judendomen – i kristet perspektiv. Lund: Arcus förlag. Luther, Martin. (1934). Om judarna och deras lögner. Göteborg: Ernst V. Hansson. Gunner, Göran. (1996). När tiden tar slut. Malmö: TeamOffset Lindeskog, Gösta. (1976). Kyrkan och synagogan. Stockholm: Verbum Månsson, Nicol. (1947). Paulus och judarna. Stockholm: Svenska Kyrkans Diakonistyrelse Bokförlag Johansson, Bo. (2000). Judendomen – i kristet perspektiv. Malmö: Arcus Förlag Johnson, Luke Timothy. (2003). Christians and Jews: Starting over. Why the real dialog has just begun. Commonweal, (31 januari), s15-19. Internetkällor Vlach, J. Michael. (2007). Variations within Supersessionism http://www.theologicalstudies.org/page/page/1527158.htm (2010-05-05) Soulen, R. Kendall. (2004). Michael Wyschogrod and God’s First Love http://www.religion-online.org/showarticle.asp?title=3085 (2010-05-10) Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Justinus_Martyren (2010-04-15) Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Luther#Luther.2C_judarna.2C_turkarna_och_de_efterblivna (2010-04-30) Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Talmud (2010-05-26) Oasrörelsen, (2010), http://www.oasrorelsen.se/om-oasroerelsen (2010-05-10) Reichmann, (2010), http://missionxp.webblogg.se/2009/april/forfattaren-och-bibellararen-sven reichmann-f.html (2010-04-10) Håland, (2010), http://thomaskyrkan.rosengard.nu/ (2010-04-26) Ekman, (2010), http://www.ulfekman.org/default.aspx?idStructure=2427 (2010-05-05) 47
© Copyright 2025