1. No category

Redbergslids resa
Det har gått några år sedan 1916 och Redbergslids IK har spelat hem hela 20 SM guld därav
de två stjärnorna ovanför klubbmärket och är mesta mästarna i handboll. Bertil Skarhall har
gjort ett enormt arbete som forskare på RIK. Här kommer hans berättelse om Redbergslids
IK. Serien kommer att fortsätta under 2005-2006 så ni får hålla er till tåls med fortsättningen.
Vi i Redbergslids IK vill önska en trevlig läsning och tackar Bertil för ditt otroliga arbete!
Redbergslid är helt suveräna i svensk handboll. Bertil Skarhall har fått i uppdrag att
dokumentera alla SM-guld. Vi börjar med Redbergslids första. Njut nu av historiens vingslag
och tack Bertil för ditt otroliga arbete…
RIK – tidernas mästare
RIK är helt suveräna i svensk handboll i fråga om SM-titlar och det torde väl finnas endast en
förening med fler SM i en lagsport, nämligen Stockholms KK vattenpolo. Totalt har RIK tagit
hem 31 titlar, fördelade på 20 inomhus och 11 ute. Lägg därtill 6 junior-SM, 4 inne och 2 ute.
Låt oss ta en titt på dessa SM och hur de har tillkommit.
I slutet av 1920-talet spelade många klubbar korgboll (numera kallad basket). Vid 1930-talets
början övergick många till det då ganska nya spelet handboll. Så även RIK. De första åren
spelades SM i cupform och då endast DM-segrarna fick deltaga i SM kunde bara Göteborg
bara ställa upp med ett lag varje år. Debutåret 1932 var det A 2 på Kviberg, vilka hade tillgång
till en egen hall, som fick representera Göteborg. Men redan 1933 var det dags för RIK att
inträda i SM-spelet. Det gick så bra att klubben kunde hemföra sitt första SM-tecken.
I första omgången mötte man IFK Skövde som fortfarande ju är en av RIK: s svåraste
motståndare. Denna gång blev det dock en lätt seger med 20-11. I den andra matchen slogs
IFK Uddevalla tillbaka med de förkrossande siffrorna 34-2. Dags för semifinal och RIK hade
fått Karlskrona-flottan, som vunnit året före, på sin lott. Flottlagen i Stockholm och
Karlskrona var ju då de främsta representanterna för handboll. RIK lyckades dock vinna med
12-11 sedan Sven Rydell, mera känd i fotbollssammanhang, slagit in 4 straffkast.
Finalen spelades mot Stockholmsflottan den 25: e mars i gamla Mässhallen, den s.k.
”Isladan”, och 1.422 åskådare kunde se RIK triumfera med 15-11 (9-5). Edvin Ahnfors var
domare och de svenska mästarna hette:
K G Andersson, Erik ”Daggy” Karlsson, Bengt Åberg, Torsten Andersson (senare Almsenius),
Ingvald Carlsson, Tage Sjöberg, Sven Rydell, Sven Åblad och Arne Kinell.
Endast två avbytare var tillåtet de första åren. Sven Rydell blev alltså svensk mästare i
handboll, något han inte lyckades med i fotboll. ”Daggy” Karlsson spelade även fotboll i RIK
och stod i mål under klubbens enda år i Allsvenskan. Även K G Andersson spelade allsvensk
fotboll, nämligen i Gårda BK.
Redbergslids andra SM guld och en finalförlust! (del 2)
….1934 var det dags igen och RIK tog sin andra SM-titel. I första omgången besegrades
Karlsborg med 26-12 och sedan fick man w o mot Kroppskultur. Därpå var det åter dags för
semifinal mot Karlskrona-flottan, denna gång på bortaplan. RIK tog dock hem spelet även nu.
Siffrorna blev knappa 11-10 (5-6).
Till finalen i ”Isladan” den 27: e mars hade sensationslaget Sollefteå kvalificerat sig. Det blev
en tämligen lätt seger för RIK, 15-9 (6-6) inför 1 115 åskådare. Joel Oscarsson hette domaren
denna gång. Sven Rydell och Tage Sjöberg saknades denna gång medan övriga sju spelare tog
sitt andra SM-guld. De två nya var Donald Andersson (senare Almsenius) och Allan
Björkdahl.
1935 var det Majornas tur att delta i SM och 1936 var det GIK som representerade Göteborg.
1937 var det åter dags för RIK att deltaga i SM-turneringen. I första omgången mötte man
IFK Uddevalla som slogs tillbaka med de stora siffrorna 23 – 11. Därefter var det ett annat
”fotbollslag” som besegrades, nämligen IF Elfsborg som blev slagna med 18 – 7. I
kvartsfinalen mötte man Västerås IK, då ett storlag i vardande vilket redan påföljande år
skulle vinna SM. Denna gång vann dock RIK med klara 22 – 9.
I semifinalen hade man lottats mot Karlskrona-Flottan på bortaplan. RIK protesterade
emellertid mot detta och ville ha matchen förlagd till Göteborg, dels på grund av dålig
ekonomi (!), dels för att flera spelare inte kunde deltaga. Det kan idag tyckas vara
svårförståeliga skäl för att ändra spelplats och hade naturligtvis inte nu vunnit gehör hos
seriekommittén. Egendomligt nog gick dessa herrar dock på Redbergslids linje och förlade
matchen till Göteborg. RIK vann då med 15 – 5.
Sedan blev det final mot SOIK Hellas från Stockholm och matchen förlades till huvudstaden.
Även denna gång försökte RIK få kampen flyttad till Göteborg men nu blev det stopp. Med
stöd av hemmaplan kunde Hellas triumfera med 9 – 7 sedan ställningen strax före slutet varit
7 – 7. 2 101 åskådare fanns på plats, den dittills näst högsta siffran i handboll. Endast ett
allsvenskt möte RIK – Majornas IK hade lockat fler, 2 439 personer.
Redbergslids spel hade dock imponerat på pressen och GP hade rubriken ”göteborgarna
spelade stilfullast”. Vid denna tid spelade man utan centerback (mittsexa i dagens handboll)
och laget var: K G Andersson, Torsten Andersson (Almselius), Ingvald Carlsson, Tage
Sjöberg, Donald Andersson, Sven Åblad, Lennart Johansson och Yngve Lamberg. Målen av
Donald Andersson 4, Torsten Andersson 1, Tage Sjöblad 1 och Yngve Lamberg…..
Redbergslid i historien 1938 – 1941 – två finalförluster (del 3).
Resan Redbergslid fortsätter… Bertil Skarhall är mannen bakom den historiska
tillbakablicken.
1938 fick RIK avstå SM till förmån för MIK men 1939 var man tillbaka i SM-spelet.
Även denna gång mötte RIK IFK Uddevalla. 24-5 blev siffrorna denna gång. Därefter slog
man Skövde AIK med 16-5 och i semifinal mot GUIF med 19-9.
I finalen skulle man möta Studenternas IF i Uppsala. Matchen gick den 2 april i Nya
Tennishallen. En månad tidigare hade Redbergslid mött just Studenterna där och varit
tvingade att vinna med minst 12 mål för att ta hem Allsvenskan. Det lyckades man med då; 18
–5 blev segerresultatet. Denna gång fick man det besvärligare och en minut före slutet var
ställningen 6 – 6. Då fick hemmalagets Hans Nordgren iväg en kanon i krysset som säkrade
SM-guldet till Studenterna, en mycket sensationell seger. Hemmalagets landslagsmålvakt
Torsten Petré blev stor hjälte i mål och ”visade vägen till segern” enligt UNT. RIK hade
samma lag som i finalen 1937 så när som på att Ingvald Carlsson ersattes av Bertil Andersson.
Han bytte senare namn till Westblad och blev förutom domare även ordförande i IFK
Göteborg.
1940 var det åter MIK:s tur att spela om SM men 1941 kom Redbergslid tillbaka. Efter segrar
över IFK Uddevalla än en gång, nu med 12-10, och I 2 från Karlstad, 18-10, skulle man åter
till Uppsala, nu för semifinal mot IFK Uppsala. Det skulle visa sig bli tredje nederlaget i följd
i lärdomsstaden: först 1939 års final mot Studenterna, sedan förlust mot Uppsala IF i serien
och slutligen årets final mot IFK Uppsala.
Även denna gång blev fölustsiffrorna 6-7 sedan Redbergslid lett i halvtid med 4-3. Och även
denna gång blev motståndarnas målvakt för svår. Denna gång hette han Fondelius.
RIK:s lag var: K G Andersson, Arne Nilsson, Sven Åblad, Yngve Lamberg (1), Valter Larsson
(1), Olle Juthage (1), Erik Glader (1). Redbergslids sex anfallsspelare gjorde alltså var sitt
mål.
Under de följande fem åren hade MIK sin storhetsperiod och RIK fick inte vara med och leka
i SM-turneringarna.
Redbergslid i historien 1947 – äntligen guld igen! (del 4).
Resan Redbergslid fortsätter… Bertil Skarhall är mannen bakom den historiska
tillbakablicken.
1947 var det så äntligen dags att slopa de gamla förlegade bestämmelserna att endast DMvinnare fick vara med och tävla om mästerskapstecknen. Nu deltog även alla allsvenska lag
samt ett antal division 2 lag som Seriekommitén bestämde. I första omgången hade
”geografisk lottning” för att inte resorna skulle bli för långa. Redbergslid fick möta Rynninge
från Örebro som lätt besegrades med 18-4. I nästa omgång blev det 18-5 mot Sollefteå medan
kvartsfinalen mot Skövde AIK blev hårdare. 10-8 blev det tillslut efter en jämn match.
Semifinaler och final hade förlagts till Göteborg 15 – 16 mars. RIK fick en dramatisk
semifinal mot Ystads IF som hämtade upp Redbergslids ledning med 9-5 till 9-9 innan
slutsignalen. Förlängning följde där ”den minst sagt svage domaren Gunnar Johansson från
Karlstad” (Göteborgs-posten) hjälpte Redbergslid med att enligt referaten omotiverat visa ut
en ystadsspelare och ge Redbergslid en ”för hårt dömd straff”. Domaren ”Briljerade med en
rad inkonsekventa och felaktiga domslut” (GP). Nåväl seger blev det med 12-9.
I finalen väntade lokalkonkurrenten HEIM som något överraskande gått till final. Hela 4 198
personer kom för att se matchen, nytt publikrekord för SM-tävlingarna. HEIM ledde mest hela
matchen, bl a 5-2 i halvtid. Först de sista tre minuterna kom RIK ifatt till 7-7 då Rolf
Andreasson lyckades avgöra och ge Redbergslid deras tredje SM-guld.
De svenska mästarna hette: Henry Öberg, Valter Larsson (1), Lars-Erik Olsson, Gösta Swerin
(1), Rolf Andreasson (2), Sten Åkerstedt (2), Olle Juthage (2), Nils Kimfors, Bertil ”Chaplin”
Lundberg, Holger Karlsson.
Redbergslid i historien – 1948 och framåt kom några tunga år! (del 5).
Resan Redbergslid fortsätter… Bertil Skarhall är mannen bakom den historiska
tillbakablicken.
Påföljande år 1948 fick Redbergslid tre relativt lätta matcher i början, först Halmstads HP 15
– 9, därpå Sandviken 13 – 4 och i Kvartsfinalen Karlstads BIK 10 – 5. Även detta år
avgjordes semifinaler och final samma helg, nu i Kristianstad. I semifinalen hade RIK inga
problem med Hellas som fick sig en rejäl överhalning med hela 14 – 3.
I finalen mötte man så hemmalaget IFK Kristianstad. Från Redbergslids sida var det
”propagandaspel från början till slut” enligt Kristianstadsbladet men det räckte likväl icke. 7 –
7 stod det vid full tid och i förlängningen lyckades Kristinastad göre ett avgörande mål och
således vinna med 8 – 7. Hemmalagets målvakt Bertil Andersson ”gjorde sin bästa match för
året” (Kristianstadsbladet) och än en gång var det alltså motståndarnas målvakt som fällde
avgörandet.
1949 års SM-tävling blev tämligen kort. Efter seger med 12 – 8 mot GBIS förlorade RIK
andra matchen mot Ystads IF med 8 – 9. Lika kort blev deltagandet 1950. Efter att ha slagit
Sierra från Ängelholm med 15 – 9 förlorade Redbergslid trots hemmaplan mot Västerås HF
med 10 – 11.
1951 blev det först seger mot Jönköpings Södra med 15 – 2 och sedan lokalderby mot
Baltichof. 17 – 11 blev Redbergslids segersiffror där. Men i kvartsfinalen mot Västerås IK
blev det förlust med 12 – 15.
1952 var det sista gången som SM tävlingarna genomfördes i cupform. Det blev respass i
första omgången mot Skövde AIK med 12 – 15.
I fortsättningen skull SM avgöras i rakt seriespel med 10 lag i Allsvenskan…
…Som vi nämde i föregående avsnitt var 1952 det sista år då SM-segraren korades i
utslagsturnering. Fr o m spelåret 1952-53. skulle SM-tecknen tillfalla det lag som vann
Allsvenskan.
Det första året kom RIK på andra plats efter IFK Kristianstad och fick nöja sig med
silvermedaljer. Redan nästa år, 1953-54, var det emellertid dags för RIK att hemföra sitt fjärde
SM-guld. Efter 15 omgångar ledde Örebro SK på bättre målskillnad än Redbergslid med
Kristianstad en poäng efter. I nästa omgång fick RIK hjälp av lokalkonkurrenten Majorna som
lyckades besegra Örebro med 13-12 medan Redbergslid slog Västra Frölunda. Även
Kristianstad vann sin match och ställningen var då: Redbergslid 22 poäng, Kristianstad 21
poäng, Örebro 20 poäng. Näst sista omgången gav ingen förändring, alla tre lagen vann sina
matcher. RIK med 13-9 uppe i Borås mot därvarande IFK. Det skulle alltså avgöras sista
speldagen den 7 mars.
Seriekommitén hade varit listiga och parat ihop RIK mot Örebro SK i Mässhallen och det
blev en riktig rysare. Örebro tog ledningen redan från början och hade 8-5 ett tag i första
halvlek men RIK lyckades reducera till 7-8 före paus. Andra halvleken inleddes med fyra raka
RIK-mål och Redbergslid hade alltså vänt 5-8 till 11-8! Resten av matchen lyckades man
hålla undan till slutseger med 14-12 och därmed SM-guld. Men hade Örebro segrat hade RIK
slutat på tredje plats.
Redbergslid förlorade endast tre matcher på säsongen: AIK och IFK Malmö borta och som
vanligt en match mot Majorna. Hemma blev det åtta segrar och en oavgjord (MIK). Göteborg
hade förövrigt detta år med 4 lag då Västra Frölunda hade kvalificerat sig för första gången.
Det blev dock endast ett år för VF denna gång. (Dom fyra lagen var RIK, MIF, VF och Heim
red anm.)
Mästarlaget hade följande sammansättning. Arne Johansson, Hasse Olsson, Lars-Erik Olsson,
Ingvar Berndtsson, Leif Andersson (nybliven ordförande i Redbergslids IK), Sten Åkerstedt,
Leif Gustafsson, Bengt Sjöberg, Rolf Andréasson, Leif Simonsson. Lagledare var Gunnar
Bengtsson.
Bästa skyttar var Hasse Olsson 81 mål. Sten Åkerstedt 36 mål. Lars-Erik Olsson 34 mål.
Tilläggas kan att detta år debuterade Gunnar Kämpendahl i Allsvenskan mot Heim, nyss
fyllda 17 år…
…Påföljande år 1954-55 hände det som bara inte fick hända: Redbergslid tvingades för första
gången lämna Allsvenskan då laget hamnade på nionde plats. Främsta orsaken var att man
bara tog en enda poäng på bortaplan.
Nästa år kämpade man om seriesegern i division 2 väst med IFK Borås som värvat friskt i
Göteborg. Bl a hade man fått Stig Hjortsberg, Majornas gamla landslagsstjärna. Med hjälp av
gåhandboll och ”hålla bollen taktik” lyckades man hålla undan för RIK och gick till
Allsvenskan efter seger i kvalen. På den tiden blev man inte avblåst för maskningsspel.
Året efter vann Redbergslid dock division 2 västra, dock endast på bättre målskillnad än
KFUM Trollhättan. I kvalet blev det förlust mot IK City i Eskilstuna med 17-14, vinst hemma
med samma siffror och seger i den avgörande matchen i Jönköping med 13-10. Åter klara för
Allsvenskan!
Under detta år debuterade en kommande gigant i Redbergslid, Gösta Carlsson.
1957-58 var RIK alltså tillbaka i Allsvenskan och det med besked. Efter segrar i samtliga nio
hemmamatcher och endast två förluster vann laget serien på nytt poängrekord, 31 och
hemförde sitt 5:e SM-guld.
De svenska mästarna hette: Donald Lindblom, Hasse Olsson, Gösta Carlsson, Lars-Erik
Olsson, Bengt Sjöberg, Gunnar Kämpendahl, Leif Gustvafsson, Odd Hermasson, Ingvar
Berndtsson, Lars Andersson. Lagledare Gunnar Bengtsson.
Bästa skyttar: Gösta Carlsson 129 mål, Gunnar Kämpendahl 84 mål, Hasse Olsson 39.
Det var en gedigen trupp som vann serien, inte mindre än åtta egna produkter. Gösta Carlsson
spelade 17 matcher de övriga deltog i alla 18 matcherna. Också det ett rekord.
De följande åren blev Heim och Vikingarna från Helsingborg för svåra och Redbergslids
placeringar dessa år var, 1958-59 tvåa, 1959-60 femma, 1960-61 sexa, och 1961-62 femma.
Men sedan skulle Redbergslid komma tillbaka och det med besked….
…Påföljande år 1954-55 hände det som bara inte fick hända: Redbergslid tvingades för första
gången lämna Allsvenskan då laget hamnade på nionde plats. Främsta orsaken var att man
bara tog en enda poäng på bortaplan.
Nästa år kämpade man om seriesegern i division 2 väst med IFK Borås som värvat friskt i
Göteborg. Bl a hade man fått Stig Hjortsberg, Majornas gamla landslagsstjärna. Med hjälp av
gåhandboll och ”hålla bollen taktik” lyckades man hålla undan för RIK och gick till
Allsvenskan efter seger i kvalen. På den tiden blev man inte avblåst för maskningsspel.
Året efter vann Redbergslid dock division 2 västra, dock endast på bättre målskillnad än
KFUM Trollhättan. I kvalet blev det förlust mot IK City i Eskilstuna med 17-14, vinst hemma
med samma siffror och seger i den avgörande matchen i Jönköping med 13-10. Åter klara för
Allsvenskan!
Under detta år debuterade en kommande gigant i Redbergslid, Gösta Carlsson.
1957-58 var RIK alltså tillbaka i Allsvenskan och det med besked. Efter segrar i samtliga nio
hemmamatcher och endast två förluster vann laget serien på nytt poängrekord, 31 och
hemförde sitt 5:e SM-guld.
De svenska mästarna hette: Donald Lindblom, Hasse Olsson, Gösta Carlsson, Lars-Erik
Olsson, Bengt Sjöberg, Gunnar Kämpendahl, Leif Gustvafsson, Odd Hermasson, Ingvar
Berndtsson, Lars Andersson. Lagledare Gunnar Bengtsson.
Bästa skyttar: Gösta Carlsson 129 mål, Gunnar Kämpendahl 84 mål, Hasse Olsson 39.
Det var en gedigen trupp som vann serien, inte mindre än åtta egna produkter. Gösta Carlsson
spelade 17 matcher de övriga deltog i alla 18 matcherna. Också det ett rekord.
De följande åren blev Heim och Vikingarna från Helsingborg för svåra och Redbergslids
placeringar dessa år var, 1958-59 tvåa, 1959-60 femma, 1960-61 sexa, och 1961-62 femma.
Men sedan skulle Redbergslid komma tillbaka och det med besked….
…Påföljande år 1954-55 hände det som bara inte fick hända: Redbergslid tvingades för första
gången lämna Allsvenskan då laget hamnade på nionde plats. Främsta orsaken var att man
bara tog en enda poäng på bortaplan.
Nästa år kämpade man om seriesegern i division 2 väst med IFK Borås som värvat friskt i
Göteborg. Bl a hade man fått Stig Hjortsberg, Majornas gamla landslagsstjärna. Med hjälp av
gåhandboll och ”hålla bollen taktik” lyckades man hålla undan för RIK och gick till
Allsvenskan efter seger i kvalen. På den tiden blev man inte avblåst för maskningsspel.
Året efter vann Redbergslid dock division 2 västra, dock endast på bättre målskillnad än
KFUM Trollhättan. I kvalet blev det förlust mot IK City i Eskilstuna med 17-14, vinst hemma
med samma siffror och seger i den avgörande matchen i Jönköping med 13-10. Åter klara för
Allsvenskan!
Under detta år debuterade en kommande gigant i Redbergslid, Gösta Carlsson.
1957-58 var RIK alltså tillbaka i Allsvenskan och det med besked. Efter segrar i samtliga nio
hemmamatcher och endast två förluster vann laget serien på nytt poängrekord, 31 och
hemförde sitt 5:e SM-guld.
De svenska mästarna hette: Donald Lindblom, Hasse Olsson, Gösta Carlsson, Lars-Erik
Olsson, Bengt Sjöberg, Gunnar Kämpendahl, Leif Gustvafsson, Odd Hermasson, Ingvar
Berndtsson, Lars Andersson. Lagledare Gunnar Bengtsson.
Bästa skyttar: Gösta Carlsson 129 mål, Gunnar Kämpendahl 84 mål, Hasse Olsson 39.
Det var en gedigen trupp som vann serien, inte mindre än åtta egna produkter. Gösta Carlsson
spelade 17 matcher de övriga deltog i alla 18 matcherna. Också det ett rekord.
De följande åren blev Heim och Vikingarna från Helsingborg för svåra och Redbergslids
placeringar dessa år var, 1958-59 tvåa, 1959-60 femma, 1960-61 sexa, och 1961-62 femma.
Men sedan skulle Redbergslid komma tillbaka och det med besked….
Som vi nämnde i förra avsnittet bestämde Handbollsförbundet att från och med säsongen
1967-68 skulle svenska mästerskapet avgöras i ett särskilt slutspel mellan de fyra främsta
lagen i Allsvenskan. De fyra första åren kom Redbergslid trea eller fyra i serien och fick
således spela SM-semifinal. Hitintills hade ju RIK vunnit tre SM i cupspel och fem i seriespel
men det skulle dröja ganska länge innan de nionde SM-tecknen blev verklighet. Första
slutspelsåret fick RIK möta Saab från Linköping och efter seger på bortaplan trodde man att
finalspelet var klart. Saab vände emellertid på det hela och vann i Göteborg och gick därmed
till final. Redbergslid fick dock spela match om 3:e pris och där besegrades GUIF med 19-9.
De närmaste tre åren fick man i samtliga fall möta Hellas i semifinal och stockholmarna
visade sig alla åren för starka och gick till final. Därefter skulle det dröja hela 14 år innan RIK
nästa gång fick spela SM-slutspel. Under denna trista tid dvaldes laget även i division II
(nuvarande div. I) 1974-78 och 1982-83. Men därefter skulle storhetstiden vara tillbaka. Från
och med 1985 har RIK varje år deltagit i SM-slutspel. SM-slutspelet 1985 torde ha varit det
mest spännande någonsin. I semifinalen började man med förlust borta mot GUIF med 23-24
men sedan vann man hemma med 31-25 och 34-27. Därpå väntade Drott i finalen. Det var
den första finalen mellan RIK och Drott men skulle sannerligen inte bli den sista.
Första matchen gick i Lisebergshallen och efter 7-7 i halvtid och 13-13 vid full tid tillgreps
förlängningar två gånger. Målvakterna Göran Haby respektive Thomas Gustavsson
storspelade och höll siffrorna nere. Domarna hade svårt att hålla efter spelarna och Drotts
tränare Ulf Schevert (som var oerhört kritisk till domarna alla matcher) sade efter matchen att:
”Domarna ville att RIK skulle vinna till varje pris”. Redbergslids storskytt Björn Jilsén
punktmarkerades av Drott hela matchen men fick avgöra på straffkast (numera av någon
anledning kallas sjumeterskast) i förlängningen. GP:s krönikör Bo Alm skrev efter matchen
”Det var valpigt i överkant, nästan junioraktigt bitvis hos … Wislander”. Det hindrade dock
inte Magnus från att göra tre mål i förlängningen. Alm noterade också att ”handbollen mår
inte bra av att … alltid utse tredje parten, d v s domarna skyldiga”.
Den andra matchen, nu i Halmstad, gick även den till förlängning. Det stod 8-8 i halvtid och
21-21 vid 60 minuter sedan Drott lett med 20-17 och RIK vänt till 21-20. I förlängningen
hade RIK oturen att få en utvisning 2 minuter före slutet och dessutom tre straffar mot sig. Till
slut vann Drott med 25-24 och denna gång var det Redbergslids tur att beklaga sig över
domarna Krister Broman och Kent Blademo. 4 200 åskådare bevittnade matchen.
Tredje matchen gick åter i Göteborg och här ägnade sig Drott åt att hålla bollen i 2-3 minuter
långa anfall. RIK ledde i början av andra halvlek med 11-6 men Drott vände till seger med 2119 främst tack vare 6 kantmål av Samo Podgrajsek.
RIK hade nu underläge 1-2 inför 4:e matchen i Halmstad men trots punktmarkering än en
gång av Jilsén och trots Redbergslids 5 utvisningar mot Drotts enda lyckades man vinna med
19-15 efter 10-8 i halvtid. Ett RIK ryck i andra halvlek när man gick från 15-14 till 18-14
avgjorde matchen.
Redbergslid är den mest framgångsrika handbollsföreningen i Sverige. Dom vita eleganterna
är dom mesta mästarna. Bertil Skarhall har dokumenterat Redbergslids resa i historien. Det
här är del 10.
…Så kom då den dramatiska matchen den 24 april i Frölundaborg dit 4 739 personer hade
sökt sig för att se avgörandet. Domare i denna match liksom i fjärde matchen var Ronny
Magnusson och Gunnar Möller från Skåne. De skulle få det hett om öronen i slutet.
I RIK som ledde större delen av matchen gjorde framförallt målvakten Joakim Damm en
stormatch. Mot slutet av kampen kom Drott igen och sex sekunder före slutet utjämnade laget
till 20-20. Vid 29.57 stoppade domarna klockan och då återstod alltså tre sekunder.
Redbergslid skulle göra avkast och Wislander spelade fram bollen till Stig Santa som tog ett
par steg och sköt från långt håll. Och tro det eller ej, bollen smet in i Drotts mål. Det blev
givetvis vilda diskussioner om tiden varit ute eller ej men efter kontroll hos tidtagarna
godkände domarna målet och RIK kunde ta sin nionde SM seger. Ulf Schefert hade förstås en
annan åsikt och sade: ”Slutsignalen gick när Santa fick bollen”, något som absolut inte kunde
vara korrekt. Ingen i Frölundaborg hade i varje fall hört någon slutsignal. Schevert kallade
sedan det hela för pajaseri. Men resultatet stod fast och inga protester hjälpte.
De svenska mästarna hette: Göran Haby, Joakim Damm, Magnus Wislander, Ove Blomgren,
Johan Eklund, Björn Jilsén, Kent Andersson, Jan-Erik Johansson, Pär Jilsén, Stig Santa,
Jarmo Hiltunen och Dennis Sandberg.
I nästa års slutspel, 1986 hade RIK och Drott lottats samman redan i semifinalen. Det blev än
en gång mycket jämna matcher som började med att RIK vann nere i Halmstad med 20-18.
Redbergslid ledde hela matchen, som mest med fem mål, men Drott kom igen och när det i
slutet skilde ett enda mål avgjorde Magnus Wislander. Returen gick i Frölundaborg och sedan
Björn Jilsén åter punktmarkerats hela matchen lyckade Drott vända och vann med 21-19. Den
avgörande matchen i Halmstad blev även den mycket tät och spännande. Redbergslid ledde
ett tag med 11-6 men strax före slutet hade Drott ledningen med 13-12. Då fick Björn Jilsén
rött kort (tre utvisningar). Dessförinnan hade matchen varit nära att brytas då det kastades in
en massa saker och polisen fick ingripa. Under matchen satte Drott dubbelpunkt på Jilsén och
Magnus Wislander. Trots Jilséns utvisning lyckades RIK utjämna och sedan Göran Haby tagit
en straff kunde Per-Ola Wislander avgöra. I sista minuten hade Drott två stolpskott men 14-13
till Redbergslid stod sig.
I finalen hade RIK överraskande fått lokalkonkurrenten HP Warta som motståndare efter att
de slagit ut GUIF i semifinalen.
Den första matchen i Frölundaborg så ut att bli Redbergslids efter 12-6 i paus men Warta
knaprade sig ikapp, främst tack vare storspel av Claes Hellgren i mål. Efter 20-20 vid full tid
vann HP Warta till slut med 27-24 i förlängningen. Warta hade i mitten av 80-talet ett mycket
starkt lag med spelare som Christer Magnusson, Per Carlsson (senare RIK). Peder Järphag
och Torbjörn Lundell.
Returen gick i Lisebergshallen och nu vann RIK lätt med 27-21 och i GP skrev Jarl
Strömberg: ”ett av de bästa derbyn som spelats i Göteborg”. Tredje matchen i Frölundaborg
ledde Warta med 8-6 men 11 mål i rad av RIK gav laget en storseger med 24-16. I den sista
matchen i Lisebergshallen gjorde RIK 10-3 på en kvart och efter 19-8 i halvtid kunde
Redbergslid promenera hem en seger med 31-19.
1986 års svenska mästare hette; Göran Haby, Joakim Damm, Magnus Wislander, Johan
Eklund, Björn Jilsén, Fredrik Andersson, Kent Andersson, Per-Ola Wislander, Jan-Erik
Johansson, Pär Jilsén, Stig Santa, Magnus Cato, Ove Blomgren och Dennis Sandberg.
Redbergslid är den mest framgångsrika handbollsföreningen i Sverige. Dom vita eleganterna
är dom mesta mästarna. Bertil Skarhall har dokumenterat Redbergslids resa i historien. Det
här är del 11
Redbergslid var nu uppe i 10 SM inomhus och redan påföljande år 1987 skulle det elfte
komma. I semifinalen hade laget en hård kamp med Ystads IF som besegrades i första
matchen borta med 24-20. Skåningarna tog dock revansch i Lisebergshallen och vann med
27-26. I den avgörande matchen i Ystad var emellertid RIK åter för starka och gick till final
efter klara 26-20.
I finalen väntade ännu en gång HK Drott från Halmstad. Det började bra med en stor seger för
Redbergslid hemma med 22-14 och även andra matchen, nu i Halmstad, vanns säkert med 1816. Det lutade åt att bli tre raka segrar men nästa hemmamatch blev något märklig. Redan i
paus ledde Drott med 11-3 och när spelet var över hade Drott vunnit med de hemska siffrorna
26-7. Jo det stämmer, siffrorna blev 26-7! Johan Eklund var den ende i RIK som kämpade.
Han svarade för 6 av målen (86 procent av målen red anm), Stig Santa gjorde det sjunde. Alla
Redbergslids mål i andra halvlek kom på straffar, alltså inte ett enda spelmål. När hände något
sådant senast? Nåväl RIK tog sig samman i nästa match på bortaplan. Det blev åter en
spännande uppgörelse men vid ställningen 18-18 avgjorde Jan-Erik Johansson och Magnus
Wislander. 20-18 till slut. Hela 5 079 personer såg på!
Mästarna 1987 hette: Göran Haby, Bengt Westphal, Magnus Wislander, Ove Blomgren, Johan
Eklund, Kaj Qvarnström, Per-Ola Wislander, Jan-Erik Johansson, Pär Jilsén, Stig Santa,
Magnus Cato och Joachim Stockhaus.
Sex man hos mästarna var 21 år eller yngre!
Redbergslid är den mest framgångsrika handbollsföreningen i Sverige. Dom vita eleganterna
är dom mesta mästarna. Bertil Skarhall har dokumenterat Redbergslids resa i historien. Det
här är del 12.
…1988 fick RIK en ganska lätt semifinal mot Ystads IF som besegrades med 25-20 hemma
och hela 21-12 borta.
Men i finalen blev det totalt tvärstopp mot Drott som vann i tre raka matcher. Det blev 22-19 i
Halmstad, 25-24 i Göteborg efter förlängning och slutligen 13-12 i Halmstad igen.
Påföljande år 1989 skulle det bli dussinet fullt med SM-titlar för Redbergslid. För första
gången fick man möta lokalkonkurrenten Sävehof i ett SM-slutspel. Det blev en tämligen lätt
historia för RIK. Efter 20-13 i Partille och 28-16 på hemmaplan var det klart för final och inte
oväntat stod HK Drott även denna gång för motståndet. Halläningarna hade vunnit serien två
poäng före Redbergslid och skulle alltså få fördelen av en eventuell avgörande match på
hemmaplan. RIK började dock med att vinna med 28-24 i Halmstad och fortsatte med säkra
22-17 hemma. Den tredje matchen, även den i Halmstad, vanns också av RIK 22-20.
De Svenska mästarna 1989 hette: Bengt Westphal, Joakim Damm, Magnus Wislander, Johan
Eklund, Björn och Pär Jilsén, Anders Johansson, Per-Ola Wislander, Jan-Erik Johansson,
Anders Edshage, Per Carlsson och Magnus Cato.
De tre följande åren blev det stopp i semifinalen varje gång. 1990 vann IF Saab med 29-26
efter förlängning hemma och 22-18 i Göteborg. 1991 blev Ystads IF för svåra med 27-23 i
Göteborg och 21-17 i Skåne. 1992 blev IF Saab åter för svåra i semifinalen och vann med 2419 hemma. Sedan vann RIK andra matchen med 20-15 men den tredje matchen i Linköping
tog Saab hem med 19-17. Detta år vann Ystads IF SM-slutspelet och det är den enda gång
sedan 1984 som ett annat lag än RIK eller Drott vunnit SM…
Redbergslid är den mest framgångsrika handbollsföreningen i Sverige. Dom vita eleganterna
är dom mesta mästarna. Bertil Skarhall har dokumenterat Redbergslids resa i historien. Det
här är del 13.
…Så kom då 1993 då lokalkonkurrenterna RIK och Sävehof för första gången skulle få mäta
krafterna i en SM final. Men först skulle Drott besegras i semifinalen. Efter knapp seger
hemma med 20-19 och förlust i Halmstad med 21-25 vann RIK avgörande matchen på
hemmaplan med 21-17. Anders Bäckegren var vid denna tid Redbergslids största tillgång och
svarade i semifinalerna för inte mindre än 25 av lagets 62 mål. Alltså drygt en tredjedel.
I finalserien började RIK hemma i Lisebergshallen och vann en tät match med uddamålet 2221. Sävehof ledde dock i paus med 12-10. Bäckegren svarade för hälften av Redbergslids 22
mål! Också i den andra matchen gjorde Anders 11 mål och RIK vann i Partille med 23-19 och
såg ut att gå mot en SM-seger efter tre matcher. Även andra kampen var dock jämn. Sävehof
ledde i första halvlek med 7-4 och hade 18-18 tio minuter före slutet.
Tredje matchen gick i Frölundaborg eftersom Lisebergshallen var upptagen som så många
andra gånger. Här tog Sävehof en snabb ledning som man behöll hela matchen även om RIK
var nära vid ställningen 14-15. Till slut blev det 23-19 till Sävehof.
Nästa kamp gick i Partillebo och nu hade Sävehof fått stopp på Bäckegrens skytte och han
lyckades inte göra ett enda spelmål! Fyra straffkast satte han dock. RIK hade som bäst 6-6
men sedan drog Sävehof ifrån och vann säkert med 20-15.
Dags för den femte och avgörande matchen i Frölundaborg inför hela 2.323 åskådare. Även
nu började Sävehof bäst och ledde med 7-3 och senare 9-7 i halvtid. I början av andra halvlek
fick Mikael Mellegård rött kort efter tre utvisningar och det såg dystert ut. In kom en yngling
vid namn Ljubomir Vranjes. Han tog över tillställningen och vände på matchen med två
snabba och smarta mål. De sista minuterna gick RIK ifrån till 21-16 och de trettonde SMtecknen var klara. Att det var tuffa fighter framgår av att det i matcherna utdömdes 39
utvisningar. 20 för RIK och 19 för Sävehof.
Anders Bäckegren gjorde totalt 39 mål i de fem matcherna. Att märka är även att Martin
Frändesjö spelade i Sävehof. Han skulle ju sedermera bli flerfaldig mästare med RIK.
Mästarna hette: Peter Gentzel, Bengt Westphal, Jerry Hallbäck, Mikael Mellegård, Anders
Bäckegren, Stefan Lövgren, Ljubomir Vranjes, Anders Tranberg, Jörgen Egvik, Martin
Rydell, Roger Persson och Magnus Cato.
RIK : S RESA MOT SAMTLIGA SM GULD ( 14 )
Vid fjolårssäsongens slut hade vi hunnit fram till RIK:s trettonde SM-seger 1993.
Nästkommande år fick RIK även spela kvartsfinal där man mötte IF SAAB och efter tre
matcher stod som segrare. Det blev 25-23 efter förlängning hemma , förlust 21-14 i Linköping
och seger 21-16 i den avgörande matchen. I semifinalen fick man möta Sävehof som nu fick
revansch för fjolårets finalnederlag. Partillegrabbarna vann med 23-21 hemma, förlorade med
17-21 i returmatchen men kunde ta hem segern med 15-14 i den avgörande tillställningen. I
finalen vann sedan Drott i tre raka kamper mot Sävehof.
1995 fick RIK i semifinalen möta IFK Skövde och efter tre hårda matcher stod RIK som
segrare. Hemma blev det 23-20, därpå vinst för Skövde med 25-21 på hemmaplan varefter
RIK avgjorde en tät match med 24-23. Ännu en gång skulle Drott bli finalmotståndare.
Finalomgången började med att RIK fick spela utan sin landslagsmålvakt Peter Gentzel i den
första kampen. Det blev Drott seger med de hemska siffrorna 40-24, det största antal mål RIK
någonsin hade släppt in i en tävlingsmatch. Den stackars Anders Hansson i mål fick inte stor
hjälp av sitt försvar och det rann in 20 mål i vardera halvleken inför 2.751 åskådare.
Två dagar senare var det match i Göteborg och nu var RIK tillbaka i gammalt gott slag. 26-21
blev segersiffrorna och Hallandsposten hade som rubrik ” Gentzel sänkte Drott ”. 1.143
personer såg på.
Den tredje matchen blev mycket dramatisk. Inför 2.969 personer tog RIK ledningen med 118 i paus. I andra halvlek segade sig Drott förbi till ledning 16-14 men RIK kom tillbaka och
utjämnade till 16-16. Då återstod 1 min. och 46 sek av matchen och Drott tilläts behålla
bollen hela denna tid ! När det återstod några sekunder blev Jerry Hallbäck utvisad och i
absolut sista sekunden hittade domaren Kent Blademo ett straffkast för Drott. På övertid slog
Magnus Anderson in den straffen och Drott hade vunnit med 17-16.
Fjärde matchen gick i Frölundaborg inför en publik på 1.962 personer. Som alltid blev det en
jämn kamp. RIK ledde större delen av tiden ( 15-11 i paus ).
Vid 24-23 fick Drott en straff som Gentzel räddade varpå Frändesjö lobbade in 25-23. Till slut
blev det 26-23. Ljubomir Vranjes gjorde en stormatch både framåt och bakåt och Anders
Bäckegren slog in nio mål.
Den avgörande matchen gick i Sannarpshallen och inte mindre än 4.493 åskådare fanns på
plats. RIK hade 12-10 i paus efter att ha lett med 9-5 och 11-8. Stefan Lövgren
punktmarkerades hela matchen. Drott vände till 17-16 i andra halvlek och vid 17-17 satte
Bäckgren ett lysande underhandsskott i nättaket. Vranjes avgjorde definitivt strax före slutet.
Peter Gentzel gjorde en magnifik finalserie och var suverän i sina fyra matcher. SM nummer
14 var bärgat.
I föregående avsnitt av RIK:s SM-historia tog laget sitt fjortonde inomhus-SM.
De närmaste två åren skulle bli tämligen lätta SM-segrar (nummer 15 och 16).
Som seriesegrare 1996 gick RIK direkt till semifinal liksom serietvåan Sävehof. Medan
Partillelaget fick möta Lugi och dessvärre förlorade i två raka matcher fick RIK ta sig an de
välkända antagonisterna Drott från Halmstad.
Första semifinalen blev ytterst jämn och slutade 22-22 sedan RIK lett i paus med 10-9. Efter
första förlängningen stod det 23-23 men i andra lyckades RIK vinna med uddamålet 27-26.
1.276 personer såg på. Returmatchen i Halmstad vann Drott med 29-25 (17-13) inför 2.685
åskådare. Till den avgörande matchen kom endast 930 personer som fick se RIK helt köra
över Drott. 35-23 blev resultatet efter 16-9 i paus. Stefan Lövgren gjorde 11 mål.
Finalerna avverkades på fem dagar i april. Lugi kunde som väntat inte bjuda tillräckligt
motstånd. RIK har f ö alltid haft lätt mot Lugi och vunnit alla matcher lagen har mötts i SM
och i högsta serien har RIK under alla år endast förlorat två matcher mot Lugi på hemmaplan.
Ett enastående facit.
Den första finalen blev ganska tuff med 10 utvisningar (fem för vardera laget).
RIK vann med 27-25 (15-11) efter 7 mål av Thomas Berndtsson. Publik 1.423.
Match nr 2 i Lund vanns av RIK med 28-25 (13-10). Stefan Lövgren gjorde 9 mål och 2.000
såg på.
Den tredje matchen blev en promenadseger. Efter 13-6 i paus gick RIK fram till hela 30-15
efter 11 mål av Lövgren som gjorde totalt 25 i de tre matcherna. 2.245 personer såg RIK ta sin
15:e SM-vinst med följande mästare:
Peter Gentzel, Peter Johansson, Per-Olof Persson, Martin Frändesjö, Anders Franzén, Mikael
Franzén, Jerry Hallbäck, Anders Bäckegren, Thomas Berndtsson, Mikael Mellegård, Magnus
Jernemyr, Mathias Franzén, Klas Rudenström, Stefan Lövgren, Ljubomir Vranjes.
Påföljande år fick RIK möta fjolårsfinalisten LUGI i semifinal och det blev två lätta segrar:
30-22 hemma och 24-18 borta.
Denna gång stod GUIF för motståndet i finalen och det blev tre mycket lätta segrar. 27-21
(14-9) i första kampen efter 11 mål av Vranjes. 12 utvisningar utdömdes (6 till vardera laget)
och 2.028 såg på. Till returmatchen i Eskilstuna kom 2.601 personer som fick se RIK vinna
med 26-19 (10-8). I den tredje finalen blev det storseger 35-23 (17-11) för RIK efter 8 mål av
Vranjes (totalt
22 mål i finalerna). 1.733 tittade på och mästarna hette:
Peter Gentzel, Peter Johansson, Thomas Berndtsson, Martin Frändesjö, Anders Franzén,
Mathias Franzén, Mikael Franzén, Jerry Hallbäck, Jonas Gustafsson, Magnus Jernemyr,
Mikael Mellegård och Ljubomir Vranjes.
Säsongen 1997-98 skulle komma att bli RIK´s dittills främsta vad beträffar nationell handboll.
Hela hösten blev en enda rad av segrar och när vårsäsongen skulle börja stod man på 16
segrar på lika många matcher. Inte förrän i tredje matchen på våren kom första nederlaget som
också skulle bli den enda under årets serie. Det var IFK Skövde som på sin hemmaplan kunde
vinna med 25-23. När serien avslutades hade RIK tagit 58 poäng utav 60 möjliga och
serietvåan Lugi var hela 20 poäng efter. På hösten hade man dessutom satt ett fantastiskt
publikrekord, 8525 åskådare mot Sävehof i Scandinavium. I semifinalen avverkades IFK
Skövde relativt enkelt med 29-14 hemma och 30-26 borta.
Finalmotståndare blev som ”vanligt” HK Drottt från Halmstad. Den första matchen blev en
lätt seger för RIK, hela 33 – 19. Matchen var praktiskt taget slut efter 10 min. Då RIK tagit
ledningen med 7-1. Den store liraren var Ljubomir Vranjes och i försvaret gjorde Jerry
Hallbäck och Mikael Franzén en lysande insats och tog helt ner Drotts store man Thomas
Sivertsson. Vranjes och Stefan Lövgren gjorde 9 mål var.
Final nr 2 vann Drott med 25-22. Vi fick hål på Gentzel sa man i Drott. I RIK dominerade
Stefan Lövgren med 22 avslut ( 9 mål ) medan övriga RIK – are tillsammans svarade för 23
avslut ! Det var så pass jämnt som 18-17 men därifrån gick Drott till 21-17 som blev 25-22.
De två första matcherna dömdes av Peter Hansson och Peter Olsson medan Kjell Skogaby och
Krister Broman skulle döma de två sista. De skulle få det hett om öronen.
Tredje finalen blev dock en lätt historia för RIK och segersiffrorna skrevs till 29-17 efter en
lysande insats av Gentzel med 30 räddningar. Åter gjorde Hallbäck och Mikael Franzén en
strålande försvarsinsats.
Så kom den fjärde finalen i Halmstad. Den samlade 3.035 åskådare och blev dramatisk. Drott
ledde med 16-12 men RIK vände till 19-18 och därefter var det jämt fram till 24-24 då
Vranjes än en gång avgjorde. För många steg skrek Drottspelarna och ledningen protesterade
mot domarna. I Drotts sista anfall skrek man på straff och domarna attackerades än en gång
men inget hjälpte. RIK stod än en gång som svenska mästare.
I Hallandsposten var man djupt besviken och skrev ” fadd eftersmak efter ett par synnerligen
tveksamma domslut ”. Måhända glömde man att en utjämning endast hade betytt förlängning
och att en eventuell 5:e match skulle gå i Göteborg.
De svenska mästarna hette: Peter Gentzel, Peter Johansson, Johan Olsson, Anders, Mattias
och Mikael Franzén, Jerry Hallbäck, Thomas Berntsson, Mikael Mellegård, Ljubomir
Vranjes, Stefan Lövgren, Magnus Lindén, Carl Magnus Källfelt.
Detta var RIK:s 17:e SM-seger inomhus.
Resan Redbergslid fortsätter… Bertil Skarhall är mannen bakom den historiska
tillbakablicken.
Inför säsongen 1998-99 lämnade Stefan Lövgren RIK för proffsspel i Tyskland. Den tänkta
ersättaren Martin Boquist kom från Warta först under vårsäsongen.
I Kvartsfinalen mötte man Kroppskultur och det blev två lätta segrar, hela 34-9 hemma och
21-14 borta. Det märkliga med den senare matchen var att Peter Gentzel höll nollan i första
halvlek ( 9-0 ). Det är ju synnerligen ovanligt nu för tiden men var relativt vanligt på 30- och
40- talen.
IFK Skövde blev åter motståndare i semifinalen och även här blev det segrar, 18-16 hemma
och 26-23 borta.
Än en gång skulle Drott stå som motståndare i finalen. Men denna gång blev hallänningarna
för svåra och vann med 3-1 i finalserien. Det blev 30-19 i första matchen medan RIK vann
med hela 32-18 i den andra. Sedan vann Drott de två sista, 27-19 hemma och 23-21 borta.
RIK blev dock inte helt lottlösa detta år. Dels vann man ligacupen och dels gjorde man en fin
insats i Champions League med en tredjeplats i gruppen.
Inför nästa säsong försvann även Ljubomir Vranjes till proffslivet i Tyskland. Nu fick man i
kvartsfinal möta Warta som besegrades i tre raka matcher även om Warta lyckades få till en
förlängning i första matchen. Även i år blev IFK Skövde motståndare i semifinalen. Det blev
tre segrar i rad. Magnus Lindén gjorde 22 mål i de tre matcherna.
Och åter blev det Drott i finalen som egendomligt nog skulle avgöras i bäst av tre matcher
medan kvarts- semifinaler spelades i bäst av fem.
I den första finalen var det jämnt i paus ( 11-11 ) men i andra halvlek drog RIK ifrån och vann
med 28-20. Mikael Franzén gjorde en kanonmatch med 6 mål och starkt försvarsspel och GP
skrev: ” hans försvarsinsats fick Drott på knä ”. I final nr 2 fick Mikael rött kort redan efter 24
min. RIK ledde med 9-4 och hade 13-11 i paus men Drott kom ikapp vid 20-20 och kunde
sedan vinna med 26-24 inför 2.203 personer.
I den avgörande finalen tog Drott ledningen med 5-2 men RIK kom ikapp vid 9-9 (14-14 i
paus) men då ryckte RIK ifrån till 22-19. Drott var nära vid 21-22 och 22-23 men RIK höll
undan till seger 25-22.
Åter tyckte Hallandsposten att domarna var för snälla mot RIK och borde blåst flera offensiva
foul. Peter Hansson och Peter Olsson dömde.
RIK:s 18:e SM hemfördes av: Peter Johansson, Johan Olsson, Jerry Hallbäck, Henrik
Lundström, Anders, Mathias och Mikael Franzén, Magnus Jernemyr, Fredrik Pettersson,
Magnus Lindén, Martin Boquist, Jasmin Zuta och Peter Önnby
Resan Redbergslid fortsätter… Bertil Skarhall är mannen bakom den historiska
tillbakablicken.
Säsongen 2000-01 vann RIK åter Elitserien och valde att i kvartsfinalen möta H43 från Lund.
Även om den första matchen var jämn, 21-20, på hemmaplan så gick det desto lättare borta,
seger 21-11.
I semifinalen ställdes man åter mot IFK Skövde som överraskande med att vinna i
Lisebergshallen med 27-25. RIK kom dock tillbaka och vann på bortaplan med 20-16 inför
3400 åskådare. I den avgörande matchen blev det 27-24 till RIK.
Denna gång blev GUIF finalmotståndare något överraskande. Hemmamatcherna förlades till
Frölundaborg där RIK inför 2525 personer vann ganska lätt med 25-19 efter 14-9 i halvtid.
GUIF`s storskytt Niklas Johansson togs bort ganska rejält av RIK – försvaret.
I den andra matchen ledde RIK större delen av tiden, bl a med 11-8 och 16-13 men GUIF
segade sig ikapp till 22-22 vid full tid. I förlängningen lyckades GUIF göra ett segermål 53
sekunder före slutsignalen. 27-26 blev det till slut och denna gång gjorde Niklas Johansson 9
mål.
I avgörandet i Frölundaborg ledde RIK genomgående och efter 14-12 i paus blev det 25-21 till
slut inför hela 5218 åskådare. En av segerorganisatörerna var Jerry Hallbäck som därmed
gjorde sin sista match efter att ha vunnit 7 SM. Inte mindre än fem spelare hade Aranäs som
moderklubb, tre bröder Franzén, Magnus Lindén och Magnus Larsson. Dessutom hade Henrik
Lundström spelat där.
2001 års mästare hette: Peter Johansson, Linus Bolin, Jerry Hallbäck, Henrik Lundström,
Anders, Mathias och Mikael Franzèn, Magnus Jernemyr, Magnus Lindén,
Martin Boquist, Magnus Larsson och Fredrik Lindahl.
Nästa säsong, 2001-02, vann RIK åter Elitserien och valde nu Tumba i kvartsfinalen. Två lätta
segrar blev det, 34-26 hemma och 29-22 borta. I den första matchen gjorde Martin Boquist
hela 16 mål och i den andra svarade Magnus Lindén för 10.
I semifinalen fick man denna gång Sävehof. Hemma vann RIK med knappa 29-28 efter 9 mål
av Martin Frändesjö. I Partille gick det lättare, vinst med 28-20 och nu gjorde Martin Boquist
12 mål.
Än en gång skulle det bli Drott i en SM final och förväntningarna var nog rätt stora på ett 20:e
SM. Men Drott visade sig överraskande starka och vann med 30-25 i Göteborg. Returen i
Halmstad ledde RIK länge men Drott kom ikapp till 31-31 före slutsignalen och
förlängningen vann man med 7-3 och matchen totalt med 38-34. Detta trots att Martin Boquist
gjorde hela 17 mål varav 6 på straffkast.
Vi skulle alltså bli nödgade att vänta ytterligare ett år på SM nr 20.
RIK´s SM – resa nr 19
Resan Redbergslid fortsätter… Bertil Skarhall är mannen bakom den historiska
tillbakablicken.
Säsongen 2002-2003 vann RIK elitserien för fjärde gången i rad. Denna gång valde man
GUIF som motståndare i kvartsfinalen som nu skulle spelas i bäst utav 5 matcher igen. Det
tycks vara rena lotteriet om man skall spela SM i bäst av 3 eller 5 matcher.
Det började med en knapp seger hemma med 26-24 sedan GUIF lett i halvtid med 11—10.
Men nästa match i Eskilstuna vanns lätt med 34 – 23. Martin Boquist och Henrik Lundström
gjorde 9 mål var. I den tredje matchen hemma blev det också en lätt seger, nu med 36-24.
Än en gång ställdes man i semifinal mot ett laddat IFK Skövde som aldrig lyckats komma
längre än till en semifinal i SM slutspelet. Det skulle bli en överraskande lätt uppgift med 3125 i första matchen och 35-29 i bortamatchen. Den tredje kampen blev mest en formsak och
RIK höll ganska enkelt undan till seger med 37-33.
Åter skulle det bli Drott som blev finalmotståndare, inte helt oväntat. Det började med seger
hemma med 31–24 efter 15-13 i paus. Boquist var som vanligt bästa skytt med nio mål. Lika
många mål gjorde han även i bortamatchen som vanns med 32-25 (14-13 i paus). 2400
personer såg matchen.
Den tredje kampen blev mest en formsak. 2503 personer fick se hur RIK avgjorde redan i
första halvlek med 15-8 och slutresultatet fastställdes till 35-20. Boquist gjorde nu 13 mål
varav dock 6 var straffkast eller sjumeterskast som det så vackert heter.
Svenska Mästarna 2003 hette:
Dan Beutler och Linus Bolin, Gustav Hallbert, Martin Frändesjö, Henrik Lundström, Lars
Bernhardsson, Anders Franzén, Mikael Franzén, Magnus Jernemyr, Fredrik Pettersson,
Fredrik Lindahl, Magnus Lindén, Martin Boquist, Magnus Wislander.
Mikael Franzén tog nu sitt sjunde SM och kom därmed upp i samma antal som tidigare Jerry
Hallbäck. De båda är de enda som ståtar med så många SM.
Detta var alltså RIK´s 20:e SM inomhus och därmed är vår genomgång klar. Men RIK har ju
även vunnit SM i ute handboll samt några junior SM. Till dessa återkommer vi i kommande
program.
RIK´S SM – resa nr 20
Av Bertil Skarhall
Vi har nu kommit fram på vår SM resa till RIK´s sex svenska mästerskap i ute handboll för
11-mannalag. Det var något som aldrig slog igenom i hela landet och några nationella serier
kom aldrig till stånd. I Göteborg spelades det dock serier på Heden om vårarna och
handbollsförbundet ordnade SM under åren 1941-1961. Det blev totalt 20 tävlingar varav
Majorna och RIK vann 14 stycken.
RIK deltog för första gången 1946. De deltagande lagen var få och RIK gick direkt till
kvartsfinal där Elfsborg besegrades med 12-5. Slutspelet genomfördes sedan på Överåsvallen
i augusti. RIK slog i semifinal gästande Motala med förkrossande 18-0. I finalen som gick på
Ullevis lilla plan (där polishuset nu ligger) mötte man Hellas från Stockholm. Det blev en
mycket jämn och spännande match som RIK till slut vann med 6-5 efter 3-2 i halvtid. Hellas
tog dock ledningen med 1-0 och hade därefter inte mindre än 4 stolpskott! Spelet var sedan
mycket jämt med 8 minuter före slutet avgjorde Sten Åkerstedt på ett frikast. Därefter
maskade sig RIK genom resterande tid till publikens stora missnöje. 2170 personer såg på i ett
ihållande regn.
RIK´s första SM vinnare utomhus hette: Henry Öberg, Rolf Andreasson, Olle Juthage, Holger
Karlsson, Nils Kimfors, Valter Larsson, Arne Nilsson, Sten Åkerstedt, Hasse Olsson, LarsErik Olsson, Gösta Swerin.
Påföljande år 1947 gick RIK direkt till semifinal där man besegrade IFK Karlskrona med 104. Slutspelet avgjordes nu i Kristianstad i augusti.
I finalen stod hemmalaget IFK Kristianstad för motståndet. Det blev en jämn första halvlek
som slutade med 3-3 men i andra drog RIK ifrån till 7-4 som blev segersiffrorna.
Det var nästan samma lag som 1946 som vann detta år. Dock hade Arne Nilsson slutat som
spelare och ersattes av Stig Wennerlöv. Dessutom ersatte Åke Norén Holger Karlsson.
1948 blev ett märkligt år i ute handbollens SM - historia. Dels hade endast 5 lag anmält sig
och när det kom till slutspel i Göteborg infann sig inte IFK Karlskrona av ekonomiska skäl.
Hellas fick därför spela final utan att ha spelat en enda match dessförinnan. RIK fick däremot
en mycket hård match mot Kristianstad i semifinalen. Vid full tid stod det 8-8 och i
förlängningen tog gästerna ledningen med 9-8. I slutminuterna kunde dock bröderna Hasse
och Lars-Erik Olsson vända till seger med 10-9.
Finalen blev märklig. Redan efter ett par minuter ledde Hellas med 2-0 vilket innan paus
ökades till 3-0 på straffkast. I pausen började ett fruktansvärt skyfall som helt förstörde andra
halvleks spel. Bollen studsade knappast på den dränkta planen. Till slut kunde Hellas öka till
4-0 som blev slutresultatet. Ett historiskt resultat där RIK alltså gick mållösa från planen! I
Hellas mål gjorde Roland Matsson en fantommatch, 437 personer såg på och Kurt Stiberg
dömde.
RIK:s SM-resa nr 21
Av Bertil Skarhall
Efter den märkliga finalförlusten 1948 ( 0-4 mot Hellas ) var det åter dags för RIK att lägga
beslag på SM guldet 1949.
Slutspelet hade denna gång förlagts till Årets idrottsplats i utkanten av Stockholm och kom att
dröja tills in i september. RIK fick i semifinalen möta Karlstads BIK som bjöd bra motstånd
och t om ledde i paus med 3-2. I andra halvlek tog dock RIK:s bättre skytte ut sin rätt och
segersiffrorna skrevs till 10-6.
IFK Kristianstad hade i den andra semifinalen slagit ut Hellas och blev följaktligen
finalmotståndare ännu en gång. Tyvärr ställde skåningarna upp utan 4 av sina bästa spelare.
Sålunda saknades Åke Moberg, Stockenberg, Rönndahl och Nissen.
RIK tog snabbt ledningen med 3-0 efter 10 min. och hade sedan inga svårigheter att vinna
med 8-4.
Mästarna hette, Sven Andersson, Leif Andersson, Stig Andersson, Olle Juthage, Nils Kimfors,
Valter Larsson, Gunnar Nyberg, Hasse Olsson, Lars – Erik Olsson, Leif Simonsson, Gösta
Swerin och Sten Åkerstedt.
Påföljande år 1950 fick RIK i en förberedande omgång möta Trollhättans IF. En varm och
skön söndag i juli ställdes resan till Edsborg och det blev en lustiger dans. Efter 13-0 i halvtid
blev slutsiffrorna 28-1 till RIK. Samtliga spelare utom mv. Gjorde mål !
Slutspelet var nu åter förlagt till Kristianstad i slutet av juli. I semifinalen vann RIK över
Hellas med 11-8 och finalmotståndare blev hemmalaget.
Det blev en jämn och rafflande match som tyvärr fick spela i ösregn ännu en gång. 467
åskådare hade trotsat vädret och de fick se en omväxlande och spännande kamp. Åkerstedt
lyckades dock utjämna och matchen gick till förlängning 2x10 min. I denna fick lagledaren
Arne Nilsson se Lars – Erik Olsson avgöra och RIK var ännu en gång svenska mästare
utomhus, 6-5.
I mästarlaget spelade denna gång: Sven Andersson, Leif Andersson, Stig Andersson, Lars
Jangblad, Nils Kimfors, Valter Larsson, Leif Nilsson, Åke Norén, Hasse och Lars – Erik
Olsson samt Sten Åkerstedt.
1951 var slutspelet åter förlagt till Göteborg och Ullevis lilla plan. Denna gång fick vi möta
Kristianstad i semifinalen som vanns ned 11-8.
Överraskande nog blev IFK Lidingö finalmotståndare men det blev en tämligen lätt match för
RIK. Efter publiksiffrorna 11-3 blev det 18-8 till slut. Åkerstedt gjorde 5 mål,
Hasse Olsson 3, Stig Andersson och Leif Simonsson två vardera. Enmålsskyttar var Valter
Larsson, Lars – Erik Olsson, Leif Nilsson, Nils Kimfors, Leif Andersson och Bengt
Berndtsson.
1961 var sista som man spelade utomhus SM för 11-mannalag. RIK besegrade i första
omgången Sanna IF med 25-9 och i kvartsfinalen Heim med 13-11. I semifinalen mötte man
Ystad IF borta och efter att ha legat under med 9-7 i halvtid lyckades man vända till seger
med 19-16.
I finalen fick man möta GUIF uppe i Eskilstuna. 10-9 i halvtid utökades till segersiffrorna 2016 efter 8 mål av Gösta Carlsson och 7 av Gunnar Kämpendahl.
Mästarna hette: Donald Lindblom, Björn Alfredsson, PO Arkevall, Ingvar Berndtsson, Leif
Gustafsson, Gösta Carlsson, Gunnar Kämpendahl, Rolf Lindgren, Arne Lundgren, Canet
Norman, Bengt Sjöberg och Nils Wirén.
Från och med 1962 spelades utomhus-SM för 7-mannalag. Även nu gick RIK till final men
det blev förlust med 15-14 mot Hellas. Men redan påföljande år 1963 var det dags för de
första SM tecknen för 7-manna lag utomhus. Det blev först en svår semifinal mot Ystads IF
borta där ett underläge 7-10 i paus vändes till seger med 21-20.
I finalen väntade åter GUIF. Det blev en tämligen komfortabel vinst med hela 27-17 efter 13-5
i paus. Matchen spelades på ullevirinken och mästarna hette: Donald Lindblom, Jan
Bernhardz, Björn Davidsson, Leif Gustafsson, Gösta Carlsson, Canet Norman, Bo Olausson
och Bengt Sjöberg.
1964 blev det nytt SM guld. Halmstads HP besegrades med 19-13 i kvartsfinalen och LUGI
med 22-14 i semifinalen. Finalmotståndare denna gång var MP från Stockholm. En ganska
lätt seger med 23-16 (11-6) och mästarna hette: Donald Lindblom, Roger Gustafsson, Björn
Alfredsson, Gösta Carlsson, Bo Olausson, Björn Davidsson, Lars Andersson, Leif Gustafsson,
Michael Koch, Lennart Junermark och Rolf Pettersson.
1965 förlorade RIK kvartsfinalen mot Heim med 17-18 efter förlängning och året efter vann
KFUM Trollhättan med 19-18 redan i första omgången. 1967 var RIK åter uppe i final men
denna gång fick MP revansch för finalförlusten tre år tidigare.
17-16 blev MP:s segersiffror.
1968 fick RIK åter möta KFUM Trollhättan i första omgången och även detta år blev det
förlust, nu med 20-21.
Men 1969 var det åter dags för SM tecken. Halmstads HP slogs tillbaka med 20-16 i första
omgången och i kvartsfinalen mötte RIK åter KFUM Trollhättan. Nu blev det gruvlig
revansch för tidigare nederlag, 29-15. I semifinalen fick Karlskrona – Flottan
Åka hem med 14-21 i baken. I mitten av juni spelades finalen mot Hellas i slottskogshallen
( inomhus ! ). Efter 8-8 i paus kunde RIK gå fram till seger med 20-16. Mästarna hette:
Ronald Carlsson, Ralph Svennevid, Lars Ahlqvist, P O Arkevall, Lars Erik Arnevid, Jan-Erik
Fridén, Olle Jacobsson, Leif Jansson, Göran Jinnermark,
Gösta Carlsson, Michael Koch och Lars Westman.
Det skulle sedan dröja 17 år till nästa ute SM. Det återkommer vi till i nästa avsnitt.
1961 var sista som man spelade utomhus SM för 11-mannalag. RIK besegrade i första
omgången Sanna IF med 25-9 och i kvartsfinalen Heim med 13-11. I semifinalen mötte man
Ystad IF borta och efter att ha legat under med 9-7 i halvtid lyckades man vända till seger
med 19-16.
I finalen fick man möta GUIF uppe i Eskilstuna. 10-9 i halvtid utökades till segersiffrorna 2016 efter 8 mål av Gösta Carlsson och 7 av Gunnar Kämpendahl.
Mästarna hette: Donald Lindblom, Björn Alfredsson, PO Arkevall, Ingvar Berndtsson, Leif
Gustafsson, Gösta Carlsson, Gunnar Kämpendahl, Rolf Lindgren, Arne Lundgren, Canet
Norman, Bengt Sjöberg och Nils Wirén.
Från och med 1962 spelades utomhus-SM för 7-mannalag. Även nu gick RIK till final men
det blev förlust med 15-14 mot Hellas. Men redan påföljande år 1963 var det dags för de
första SM tecknen för 7-manna lag utomhus. Det blev först en svår semifinal mot Ystads IF
borta där ett underläge 7-10 i paus vändes till seger med 21-20.
I finalen väntade åter GUIF. Det blev en tämligen komfortabel vinst med hela 27-17 efter 13-5
i paus. Matchen spelades på ullevirinken och mästarna hette: Donald Lindblom, Jan
Bernhardz, Björn Davidsson, Leif Gustafsson, Gösta Carlsson, Canet Norman, Bo Olausson
och Bengt Sjöberg.
1964 blev det nytt SM guld. Halmstads HP besegrades med 19-13 i kvartsfinalen och LUGI
med 22-14 i semifinalen. Finalmotståndare denna gång var MP från Stockholm. En ganska
lätt seger med 23-16 (11-6) och mästarna hette: Donald Lindblom, Roger Gustafsson, Björn
Alfredsson, Gösta Carlsson, Bo Olausson, Björn Davidsson, Lars Andersson, Leif Gustafsson,
Michael Koch, Lennart Junermark och Rolf Pettersson.
1965 förlorade RIK kvartsfinalen mot Heim med 17-18 efter förlängning och året efter vann
KFUM Trollhättan med 19-18 redan i första omgången. 1967 var RIK åter uppe i final men
denna gång fick MP revansch för finalförlusten tre år tidigare.
17-16 blev MP:s segersiffror.
1968 fick RIK åter möta KFUM Trollhättan i första omgången och även detta år blev det
förlust, nu med 20-21.
Men 1969 var det åter dags för SM tecken. Halmstads HP slogs tillbaka med 20-16 i första
omgången och i kvartsfinalen mötte RIK åter KFUM Trollhättan. Nu blev det gruvlig
revansch för tidigare nederlag, 29-15. I semifinalen fick Karlskrona – Flottan
Åka hem med 14-21 i baken. I mitten av juni spelades finalen mot Hellas i slottskogshallen
( inomhus ! ). Efter 8-8 i paus kunde RIK gå fram till seger med 20-16. Mästarna hette:
Ronald Carlsson, Ralph Svennevid, Lars Ahlqvist, P O Arkevall, Lars Erik Arnevid, Jan-Erik
Fridén, Olle Jacobsson, Leif Jansson, Göran Jinnermark,
Gösta Carlsson, Michael Koch och Lars Westman.
Det skulle sedan dröja 17 år till nästa ute SM. Det återkommer vi till i nästa avsnitt.
Vi har i tidigare avsnitt behandlat samtliga RIK:s 31 svenska mästerskap. Nu har turen
kommit till klubbens duktiga juniorer som också bidragit till SM åt klubben. Totalt 8 stycken.
SM-turnering för juniorer startade 1945 då Heim vann med ett lag som innehöll både blivande
landslagsmän, världsmästare och t o m en olympisk bronsmedaljör. Fast den senare medaljen
vanns förstås i fotboll av Holger Hansson, IFK 1952.
1946 vann Uppsala IF junior-SM och det var just den klubben som RIK fick möta i sin första
final 1947. Man hade tidigare omgångar slagit ut IFK Uddevalla ( 12-1 ), Skövde AIK ( 114 ) och i semifinal Malmö BI med 12-2. Idel storsegrar alltså och det skulle inte bli sämre i
finalen som spelades i Uppsala. Efter 3-1 i halvtid gick RIK fram till 10-1 och slutligen 12-2
även i denna match.
RIK:s första juniormästare hette: Göte Gelander, Olof Karlsson, Stig Wennerlöf ( 1 mål i
finalen ), Hasse Olsson ( 1 ), Sune Jansson ( 1 ), Åke Norén ( 3 ), Leif Nilsson ( 1 ), Lennart
Johansson ( 2 ), Lars Johansson ( senare Jangblad ) ( 2 ) och Leif Andersson ( 1 ). Många av
spelarna skulle senare bli både allsvenskar och landslagsmän, ja t o m världsmästare.
I detta sammanhang kan nämnas att Lasse Jangblad spelade sin första junior-SM-final. Han
skulle spela tre i rad vilket är tämligen unikt. Vi har bara funnit en spelare till som också har
tre JSM-finaler ( i H43 ). 1948 var det dags igen. Först besegrades Lysekils HK med 16-2,
därefter Hallby med 16-9 och sedan IFK Karlskrona med 11-6 i semifinalen. Finalen spelades
i Mässhallen mot Västerås IK och det blev en rafflande historia. Trots att Leif Andersson
säkert satte tre straffkast i mål kom VIK i kapp till 6-6 efter RIK-ledning 4-2 i paus. I
förlängningen tog Västerås ledningen med 7-6 men Stig Andersson lyckades med ett långskott
kvittera och mot slutet gick RIK fram till seger med 9-7.
Mästarna 1948 hette: Ove Jacobsson, Rolf Svensson, Stig Andersson ( 1 ), Lars Carlsjö, Per
Söderbom, Lars Jangblad ( 2 ), Leif Andersson ( 3 ), Sverre Jarlenius ( 2 ), Bengt Callermo
( 1 ), Bo Wahlström.
1949 vann RIK först över Skövde AIK med 14-9 och IS Orion med 10-9. I semifinalen blev
det seger mot Karlskrona Läroverk ( ! ) med 15-4 och i finalen väntade Örebro SK på
bortaplan. Det blev en jämn historia. 5-5 stod det i paus och sedan följdes lagen åt. Mot slutet
ledde ÖSK med 10-9 och i sista minuten fick de en straff som resulterade och gav
hemmaseger med 11-9. Detta trots att Jangblad gjorde en stormatch med 5 mål ” klart bäste
man ” skrev Nerikes Allehanda.
Nästa junior – SM kom år 1956 då RIK åter fått fram ett starkt juniorlag. Vi återkommer till
det i nästa program.
Vi har i tidigare avsnitt behandlat samtliga RIK:s 31 svenska mästerskap. Nu har turen
kommit till klubbens duktiga juniorer som också bidragit till SM åt klubben. Totalt 8 stycken.
SM-turnering för juniorer startade 1945 då Heim vann med ett lag som innehöll både blivande
landslagsmän, världsmästare och t o m en olympisk bronsmedaljör. Fast den senare medaljen
vanns förstås i fotboll av Holger Hansson, IFK 1952.
1946 vann Uppsala IF junior-SM och det var just den klubben som RIK fick möta i sin första
final 1947. Man hade tidigare omgångar slagit ut IFK Uddevalla ( 12-1 ), Skövde AIK ( 114 ) och i semifinal Malmö BI med 12-2. Idel storsegrar alltså och det skulle inte bli sämre i
finalen som spelades i Uppsala. Efter 3-1 i halvtid gick RIK fram till 10-1 och slutligen 12-2
även i denna match.
RIK:s första juniormästare hette: Göte Gelander, Olof Karlsson, Stig Wennerlöf ( 1 mål i
finalen ), Hasse Olsson ( 1 ), Sune Jansson ( 1 ), Åke Norén ( 3 ), Leif Nilsson ( 1 ), Lennart
Johansson ( 2 ), Lars Johansson ( senare Jangblad ) ( 2 ) och Leif Andersson ( 1 ). Många av
spelarna skulle senare bli både allsvenskar och landslagsmän, ja t o m världsmästare.
I detta sammanhang kan nämnas att Lasse Jangblad spelade sin första junior-SM-final. Han
skulle spela tre i rad vilket är tämligen unikt. Vi har bara funnit en spelare till som också har
tre JSM-finaler ( i H43 ). 1948 var det dags igen. Först besegrades Lysekils HK med 16-2,
därefter Hallby med 16-9 och sedan IFK Karlskrona med 11-6 i semifinalen. Finalen spelades
i Mässhallen mot Västerås IK och det blev en rafflande historia. Trots att Leif Andersson
säkert satte tre straffkast i mål kom VIK i kapp till 6-6 efter RIK-ledning 4-2 i paus. I
förlängningen tog Västerås ledningen med 7-6 men Stig Andersson lyckades med ett långskott
kvittera och mot slutet gick RIK fram till seger med 9-7.
Mästarna 1948 hette: Ove Jacobsson, Rolf Svensson, Stig Andersson ( 1 ), Lars Carlsjö, Per
Söderbom, Lars Jangblad ( 2 ), Leif Andersson ( 3 ), Sverre Jarlenius ( 2 ), Bengt Callermo
( 1 ), Bo Wahlström.
1949 vann RIK först över Skövde AIK med 14-9 och IS Orion med 10-9. I semifinalen blev
det seger mot Karlskrona Läroverk ( ! ) med 15-4 och i finalen väntade Örebro SK på
bortaplan. Det blev en jämn historia. 5-5 stod det i paus och sedan följdes lagen åt. Mot slutet
ledde ÖSK med 10-9 och i sista minuten fick de en straff som resulterade och gav
hemmaseger med 11-9. Detta trots att Jangblad gjorde en stormatch med 5 mål ” klart bäste
man ” skrev Nerikes Allehanda.
Nästa junior – SM kom år 1956 då RIK åter fått fram ett starkt juniorlag. Vi återkommer till
det i nästa program.
RIK:s SM –resa nr 26
Av Bertil Skarhall
Vi har nu gått igenom alla RIK:s svenska mästerskap, både på senior- och juniorsidan. Men
sedan förra avsnittet har klubbens duktiga juniorer lagt ytterligare ett SM tecken till
samlingarna. Sålunda vann RIK slutspelet i junior-SM förra helgen. Stort grattis och en
honnör för grabbarna.
Det är nu dags att summera alla mästerskapen och se vem som varit mest framgångsrik under
åren.
Inomhus har 104 spelare vunnit ett eller flera SM medan 65 stycken har tagit hem SM
utomhus. Eftersom åtskilliga spelare vunnit SM både inom- och utomhus blir det totala antalet
SM-vinnare för RIK 132.
Flest SM inomhus har nedanstående spelare:
7 SM
Jerry Hallbäck
Mikael Franzén
6 SM
Anders Franzén
5 SM
Leif Gustafsson
Peter Gentzel
Ljubomir Vranjes
Peter Johansson
Mathias Franzén
Magnus Wislander
Magnus Jernemyr
Flest SM utomhus har följande spelare:
5 SM
Nils Kimfors
Valter Hansson
Hasse Olsson
Lars-Erik Olsson
Sten Åkerstedt
4 SM
Leif Andersson
Gösta Carlsson
De som har flest SM tecken totalt, inne och ute, är:
8 SM
Lars-Erik Olsson
Leif Gustafsson
7 SM
Sten Åkerstedt
Hasse Olsson
Magnus Wislander
7 SM
Donald Lindblom
Jerry Hallbäck
Mikael Franzén
Sten Åkerstedt vann även två SM för Heim och har alltså totalt 9 mästerskapstecken.
Tre av RIK:s mästare har dessutom blivit svenska mästare i fotboll, nämligen Bengt
Berndtsson (”Fölet”), Åke Norén och Rolf Pettersson.
RIK:s SM –resa nr 26
Av Bertil Skarhall
Vi har nu gått igenom alla RIK:s svenska mästerskap, både på senior- och juniorsidan. Men
sedan förra avsnittet har klubbens duktiga juniorer lagt ytterligare ett SM tecken till
samlingarna. Sålunda vann RIK slutspelet i junior-SM förra helgen. Stort grattis och en
honnör för grabbarna.
Det är nu dags att summera alla mästerskapen och se vem som varit mest framgångsrik under
åren.
Inomhus har 104 spelare vunnit ett eller flera SM medan 65 stycken har tagit hem SM
utomhus. Eftersom åtskilliga spelare vunnit SM både inom- och utomhus blir det totala antalet
SM-vinnare för RIK 132.
Flest SM inomhus har nedanstående spelare:
7 SM
Jerry Hallbäck
Mikael Franzén
6 SM
Anders Franzén
5 SM
Leif Gustafsson
Peter Gentzel
Ljubomir Vranjes
Peter Johansson
Mathias Franzén
Magnus Wislander
Magnus Jernemyr
Flest SM utomhus har följande spelare:
5 SM
Nils Kimfors
Valter Hansson
Hasse Olsson
Lars-Erik Olsson
Sten Åkerstedt
4 SM
Leif Andersson
Gösta Carlsson
De som har flest SM tecken totalt, inne och ute, är:
8 SM
Lars-Erik Olsson
Leif Gustafsson
7 SM
Sten Åkerstedt
Hasse Olsson
Magnus Wislander
7 SM
Donald Lindblom
Jerry Hallbäck
Mikael Franzén
Sten Åkerstedt vann även två SM för Heim och har alltså totalt 9 mästerskapstecken.
Tre av RIK:s mästare har dessutom blivit svenska mästare i fotboll, nämligen Bengt
Berndtsson (”Fölet”), Åke Norén och Rolf Pettersson.
Att hålla nollan i handboll inomhus är ju numera helt omöjligt men förr kunde det hända även
i högre serier. Följande tre matcher har jag funnit:
18 feb. 1940
Sanna - Heim 12 - 0 ( 8 - 0 )
Matchen gällde div. 2 Västra Västsvenskan 2x25 min.
300 åskådare såg när Sannas målvakt Åke Andersson
höll nollan.
19 dec. 1943
KA 2 - Kalmar flygflottilj 10 - 0.
Matchen gällde div. 2 Blekingeserien.
KA 2:s målvakt hette Karl-Eric Karlsson (senare Bridén)
26 jan. 1947
Sörhaga IK - Karlsborgs IF 19 - 0 ( 6 - 0 )
Märkliga resultat i handboll
Matchen gällde div.3 Västergötland och 350 personer tittade på när Sörhagas målvakt Uno
Holmgren höll nollan. I Sörhagas lag spelade bl.a. P.O Larsson som
senare blev världsmästare 1954. Han spelade även en landskamp i fotboll. En annan spelare
var Rune Johansson, senare Jingård, som spelade fotboll i GAIS och gjorde
ett par landskamper (i fotboll).
I Allsvenskan/ Elitserien har ingen målvakt lyckats hålla nollan men vid tre tillfällen har det
hänt att ett lag släppt in endast ett mål.
13 feb. 1938 Redbergslids IK - Karlskronaflottan 9 - 1
RIK:s målvakt hette K.G Andersson
16 nov. 1941 Västerås IK - Hellas 8 - 1
Västerås målvakt hette Rydberg
2 nov. 1947
IFK Kristianstad - Västerås HF 13 - 1
Kristianstads målvakt hette Bertil Andersson
Minsta antalet mål totalt i en allsvensk match:
28 okt. 1945 IFK Lidingö - Ystads IF 3 - 2
Lidingös mål gjordes alla Oscar Nordström medan Ystads båda mål gjordes av Egon
Mårtensson. Det fanns alltså endast två målskyttar i matchen! Lidingö ledde för övrigt med 3
- 0 tills sex minuter återstod av matchen. Nära att nolla hållits!
Flest mål i en match gjordes den 6 jan. 1996 då Drott slog Polisen med 49 - 29,
alltså totalt 78 mål. Detta tangerades 22 sep. 2004 i matchen
IFK Skövde - Hammarby 42 - 36.
Så kom då den stora och med spänning emotsedda seriefinalen 1934 mot Majorna. Den
spelades den 9 december i Mässhallen inför den högsta publiken någonsin i svensk handboll,
2 439 personer. Det blev en mycket spännande och omväxlande match där det ännu var
oavgjort strax före full tid. RIK tog ledningen men MIK vände till 2-1. RIK ledde sedan med
8-4 i början av andra halvlek, men MIK segade sig ikapp till 8-8 och 9-9, främst genom Lars
Baltzers fina skytte. Strax före slutet avgjorde dock Donald Andersson till RIK:s fördel och
10-9 blev slutsiffrorna. Domaren KG Spendrup blåste inte ett enda straffkast under matchen.
För första gången spelade RIK i helvitt (tidigare använde man svarta tröjor och vita byxor).
MIK spelade i sina vanliga svarta tröjor och bruna långbyxor. RIK:s måskyttar i denna
seriefinal var Yngve Lamberg och Donald Andersson 3 var. Tage Sjöberg, Torsten Andersson,
Ingvald Carlsson och Sven Åblad ett vardera.
RIK:s fjärde match i serien gick i Karlskrona mot Flottans IF. Det blev åter seger. Nu med 1311 (8-3) i en fullsatt hall. Vägen syntes nu ligga öppen för en serieseger när serien skulle
avslutas den 27 januari. Men vädergudarna spelade ett spratt. Det blev så kallt att matchen
inte kunde spelas i Mässhallen som verkligen gjorde skäl för smeknamnet "isladan". De
övriga matcherna spelades dock, medan RIK fick vänta ända till den 24 februari innan man
kunde spela mot Hellas. Det blev en tämligen lätt seger med 10-4 (6-3) och därmed var
slutsegern i den allra första allsvenska serien bärgad.
I RIK:s lag spelade KG Andersson, Arne Kinell, Torsten Andersson, Sven Åblad, Ingvald
Carlsson, Tage Sjöberg och Yngve Lamberg alla 5 matcherna medan Donald Andersson
spelade 4 och Erik "Daggy" Carlsson och Bengt Åberg 3 var. RIK tillverkade 58 mål i de fem
matcherna och målskyttarna var: Yngve Lamberg 20, Tage Sjöberg 13, Donald Andersson 9,
Sven Åblad 7, Torsten Andersson 4, Ingvald Carlsson 4, Arne Kinell 1.
Den slutgiltiga tabellen fick följande utseende:
Redbergslids IK
Majornas IK
Flottans IF, Stockholm
Karlskrona BK
SoIK Hellas
Flottans IF, Karlskrona
5500
5401
5203
5104
5104
58-34
77-61
60-62
5203
68-75
68-83
10
8
4
68-72
2
2
4
Tilläggas kan att serien samlade totalt 17 155 åskådare, vilket betyder 1 143 i genomsnitt per
match. Skytteligan vanns av Bertil Persson, Karlskrona BK, med 27 mål.
Redan andra året utökades allsvenskan till 8 lag och den skulle spelas som dubbelserie. Efter
kvalmatcher gick IK Göta från Stockholm och IFK Örebro upp i högsta serien.
Även detta spelår startade bra för RIK med 8 segrar och två oavgjorda på de första 10
matcherna. Inte förrän i omgång 11 kunde Stockholms-Flottan besegra laget med 6-4 i
skeppsholmshallen. En märklig tillställning blev bortamatchen mot Göta som startade med att
ta ledningen med 6-0. Innan paus hade dock RIK kvitterat till 6-6 och i andra halvlek gjorde
RIK 6-2 och vann således med 12-8 trots underläge med 6-0. senare förlorade man även
hemma mot Karlskrona-Flottan med 11-9. Den matchen fick spelas i Kvibergs sporthall
eftersom det än en gång var för kallt i gamla Mässhallen.
Trots de båda nederlagen lyckades RIK vinna serien på samma poäng men med bättre
målskillnad än Stockholms-Flottan. Detta mycket tack vare storseger mot jumbolaget
Karlskrona BK i sista matchen, 26-10. Slutställningen i toppen av serien blev:
Redbergslids IK
22
Flottans IF Sthlm
22
IK Göta
18
14
10
2
2
153-100
14
11
0
3
149-113
14
9
0
5
121-115
Under året använde sig RIK av följande spelare:
K G Andersson (mv) 14 matcher, Donald och Torsten Andersson (Almsenius) 14, Ingvald
Carlsson 14, Yngve Lamberg 14, Bengt Åberg 14, Sven Åblad 13, Tage Sjöberg 11, Arne
Kinell 9, Roland Nilsson 5, Erik ”Daggy” Carlsson 3, Arvid Karlsson-Roslöv 1.
Bästa målskytt blev även detta år Yngve Lamberg med 51 mål medan Donald Andersson
gjorde 28 samt Tage Sjöberg och Sven Åblad 19. Nu liksom föregående år spelade man endast
med två avbytare.
K G Andersson spelade även allsvenska fotboll med Gårda BK och ”Daggy” hade spelat med
RIK i fotbollsallsvenskan under lagets enda år där.
Påföljande år, 1936-37 hade allsvenskan endast 7 deltagande lag. IK Göta hade än en gång
dragit sig ur av ekonomiska skäl. Fjolårets bottenlag IFK Örebro och Karlskrona BK hade
ersatts av IFK Kristianstad och Göteborgs IK (GIK).
Det började illa för RIK som för första gången förlorade en seriematch i Mässhallen, 8-9 mot
Stockholms-Flottan. Vid detta tillfälle spelade Yngve Lamberg även med i förmatchen ”för att
bli uppvärmd”. Även i nästa match mot nykomlingen Kristianstad blev det förlust, nu med 1521. I denna match saknades K G Andersson i målet, f ö enda gången han var borta i serien
under åren 1934-41. Han ersattes av sin bror Gunnar Andersson.
Vi är nu i 1936-37 års serie. Efter segrar mot Hellas och GIK förlorades tre matcher i rad,
bl. a mot ärkerivalen Majorna. Vid den tidpunkten låg RIK i botten av serien som man dock
avslutade med fem matcher i rad utan förlust. Det räckte dock bara till en tredjeplats efter de
båda flottlagen som hade starka uppsättningar i slutet av 30-talet.
Tabelltoppen slutade som följer:
Stockholmsflottan
12
8
1
3
123-104
17
Karlskronaflottan
12
7
1
4
138-107
15
Redbergslids IK
12
6
1
5
161-133
13
RIK gjorde således mest mål av alla lagen. De övriga lagen från Göteborg slutade 5:a
(Majorna) resp. 6:a (GIK)
Följande spelare deltog i seriespelet:
Torsten Andersson, Yngve Lamberg, Roland Nilsson och Tage Sjöberg 12 matcher. K G
Andersson 11, Sven Åblad och Lennart Johansson (senare Holtner) 9, Ingvald Carlsson 8,
Donald Andersson 7, Allan Björkdahl 6, Erik ”Daggy” Carlsson 5, K E Johansson (senare
Jidesten) 2, Gunnar Andersson, Arvid Karlsson (Roslöv) och Bertil Larsson 1 match var.
Bäste skytt var ”som vanligt” Yngve Lamberg med 57 mål. Han vann därmed den allsvenska
skytteligan. Donald Andersson gjorde 21 och bröderna Torsten 18 mål.
Från denna serie finns f ö att notera att numrering av spelare användes för första gången i
matchen RIK-S Flottan. Det klagades alltmer över det hårda spelet och från förbundshåll
föreslog man att utvisning på 2 eller 3 minuter skulle införas. Vilket som bekant skedde så
småningom.
Till 1937-38 års serie hade Göteborg fått ytterligare ett lag, nämligen Sanna IF som
kvalificerat sig tillsammans med Uppsala Studenters IF. Det blev alltså för första gången fyra
göteborgslag i serien. Fortfarande spelade man med endast 9 spelare. I denna serie började
RIK byta av hela kedjor. Tidigare hade man bytt en och en.
Majorna hade nu fått ihop ett storlag och de och RIK kom att fightas om seriesegern
tillsammans med K-flottan. RIK började i stor stil med 5 segrar och en oavgjord match innan
första förlusten kom i sjunde matchen borta mot flottan i Karlskrona. I matchen därpå var det
seriefinal mellan RIK och MIK i gamla Mässhallen. Denna match blev högdramatisk då
Donald Andersson blev utvisad redan efter tre minuter för att ha slagit ner ”Kåge” Thorén i
Majorna. Dock därtill starkt provocerad enligt många åskådare. RIK fick alltså spela nästan
hela matchen en man kort vilket givetvis var ett svårt avbräck. Majorna vann till slut med 1714 efter 10-6 i paus. Dessa två matcher var RIK:s enda förluster i serien då man tog revansch
mot Majorna i februari. 12-8 blev resultatet då. Efter jul vann RIK fem matcher stort men
tappade olyckligtvis en poäng mot S-flottan (4-4 vilket räckte för att Majorna skulle ta hem
serien en poäng före RIK, som blev tvåa, och K-flottan. I matcherna mot Sanna och
Studenterna höll KG nollan hela första halvlek och mot K-flottan släppte han bara in ett mål
(9-1)
Slutställningen i toppen av 1937-38 års serie blev:
Majornas IK
14
Redbergslids IK 14
Karlskronaflottan 14
11
10
10
1
2
2
2
2
2
197-131
170-102
126-108
23
22
22
De båda övriga Göteborgslagen, Sann och GIK, slutade sist och degraderades till division 2.
I RIK deltog följande spelare i serien:
K G Andersson ( mv), Torsten Andersson (Alsenius), Lennart Johansson (Holtner), Tage
Sjöberg och Sven Åblad 14 matcher, Yngve Lamberg 13, Roland Nilsson 12, Donald
Andersson (Alsenius) 11, Karl-Erik Johansson (Jidesten) 12, Gunnar Åberg 6, Bertil
Andersson (senare Westblad) 2.
Återigen blev Yngve Lamberg bäste skytt med 44 mål. Tage Sjöberg gjorde 31 och sven
Åblad 28.
I matchen mot Studenterna ledde RIK med hela 12-0 innan motståndarna kunde få hål på KG
Andersson.
I påföljande års serie, 1938-39, hade Göteborg åter endast två lag men dessa skulle visa sig
helt överlägsna. Nykomlingar detta år blev IFK Lund och GF Frithiof från Borås.
För RIK:s del kunde serien knappast ha börjat bättre. Höstsäsongen gav 7 segrar och endast
en oavgjord match borta mot Hellas. Det var först i januari som första (och f ö enda
nederlaget i serien) kom. Det var arga konkurrenten Majorna som vann med 17-11 torts RIK
ledning i paus med 6-5. MIK fick därmed revansch för höstnederlaget på 10-9. Därefter följde
tre segrar och en oavgjord match borta mot K-flottan (8-8). Majorna hade endast två nederlag
och låg inför slutronden på samma poäng som RIK. MIK vann även den sista matchen medan
RIK spelade sin sista först en vecka senare. Man hade Uppsala studenter på bortaplan och
eftersom man på den tiden räknade målkvot istället för målskillnad skulle RIK behöva vinna
med 17-5 för att ta hem serien. Det verkade föga troligt då studenterna var duktiga på sin
hemmaplan och dessutom hade landslagsmålvakten Torsten Petré att tillgå. I paus stod det 5-4
till RIK men i andra halvlek lossnade det ordentligt och strax före slutet stod det 17-5 till RIK
som i slutminuten blev 18-5 av bara farten. Därmed hade seriesegern säkrats. Det blev
naturligtvis mycket tal om ”läggmatch” och förslag kom snart om att sista omgångens
matcher skulle spelas samtidigt.
Tilläggas kan att än en gång spelade vintern ett spratt och den viktiga seriefinalen den 3
januari fick spelas på Kviberg. Över 800 personer trängde sig in och hängde i ribbstolar för att
kunna se matchen. Höstmötet i Mässhallen hade samlat 2285 åskådare.
I övrigt kan vi nämna att GF Frithiof tag alla sina sex poäng på bortaplan samt att i IFK Lund
spelande sedermera mångårige landslagskaptenen Curt Wadmark. I Hellas spelade
landslagsmålvakten i fotboll Sven Bergqvist en match. När han skulle till Lund steg han av
tåget där men Lund spelade sina matcher i Malmö! Han hann dock fram!
Vi är nu i 1936-37 års serie. Efter segrar mot Hellas och GIK förlorades tre matcher i rad,
bl. a mot ärkerivalen Majorna. Vid den tidpunkten låg RIK i botten av serien som man dock
avslutade med fem matcher i rad utan förlust. Det räckte dock bara till en tredjeplats efter de
båda flottlagen som hade starka uppsättningar i slutet av 30-talet.
Tabelltoppen slutade som följer:
Stockholmsflottan
12
8
1
3
123-104
17
Karlskronaflottan
12
7
1
4
138-107
15
Redbergslids IK
12
6
1
5
161-133
13
RIK gjorde således mest mål av alla lagen. De övriga lagen från Göteborg slutade 5:a
(Majorna) resp. 6:a (GIK)
Följande spelare deltog i seriespelet:
Torsten Andersson, Yngve Lamberg, Roland Nilsson och Tage Sjöberg 12 matcher. K G
Andersson 11, Sven Åblad och Lennart Johansson (senare Holtner) 9, Ingvald Carlsson 8,
Donald Andersson 7, Allan Björkdahl 6, Erik ”Daggy” Carlsson 5, K E Johansson (senare
Jidesten) 2, Gunnar Andersson, Arvid Karlsson (Roslöv) och Bertil Larsson 1 match var.
Bäste skytt var ”som vanligt” Yngve Lamberg med 57 mål. Han vann därmed den allsvenska
skytteligan. Donald Andersson gjorde 21 och bröderna Torsten 18 mål.
Från denna serie finns f ö att notera att numrering av spelare användes för första gången i
matchen RIK-S Flottan. Det klagades alltmer över det hårda spelet och från förbundshåll
föreslog man att utvisning på 2 eller 3 minuter skulle införas. Vilket som bekant skedde så
småningom.
Till 1937-38 års serie hade Göteborg fått ytterligare ett lag, nämligen Sanna IF som
kvalificerat sig tillsammans med Uppsala Studenters IF. Det blev alltså för första gången fyra
göteborgslag i serien. Fortfarande spelade man med endast 9 spelare. I denna serie började
RIK byta av hela kedjor. Tidigare hade man bytt en och en.
Majorna hade nu fått ihop ett storlag och de och RIK kom att fightas om seriesegern
tillsammans med K-flottan. RIK började i stor stil med 5 segrar och en oavgjord match innan
första förlusten kom i sjunde matchen borta mot flottan i Karlskrona. I matchen därpå var det
seriefinal mellan RIK och MIK i gamla Mässhallen. Denna match blev högdramatisk då
Donald Andersson blev utvisad redan efter tre minuter för att ha slagit ner ”Kåge” Thorén i
Majorna. Dock därtill starkt provocerad enligt många åskådare. RIK fick alltså spela nästan
hela matchen en man kort vilket givetvis var ett svårt avbräck. Majorna vann till slut med 1714 efter 10-6 i paus. Dessa två matcher var RIK:s enda förluster i serien då man tog revansch
mot Majorna i februari. 12-8 blev resultatet då. Efter jul vann RIK fem matcher stort men
tappade olyckligtvis en poäng mot S-flottan (4-4 vilket räckte för att Majorna skulle ta hem
serien en poäng före RIK, som blev tvåa, och K-flottan. I matcherna mot Sanna och
Studenterna höll KG nollan hela första halvlek och mot K-flottan släppte han bara in ett mål
(9-1)
Vi är nu i 1936-37 års serie. Efter segrar mot Hellas och GIK förlorades tre matcher i rad,
bl. a mot ärkerivalen Majorna. Vid den tidpunkten låg RIK i botten av serien som man dock
avslutade med fem matcher i rad utan förlust. Det räckte dock bara till en tredjeplats efter de
båda flottlagen som hade starka uppsättningar i slutet av 30-talet.
Tabelltoppen slutade som följer:
Stockholmsflottan
12
8
1
3
123-104
17
Karlskronaflottan
12
7
1
4
138-107
15
Redbergslids IK
12
6
1
5
161-133
13
RIK gjorde således mest mål av alla lagen. De övriga lagen från Göteborg slutade 5:a
(Majorna) resp. 6:a (GIK)
Följande spelare deltog i seriespelet:
Torsten Andersson, Yngve Lamberg, Roland Nilsson och Tage Sjöberg 12 matcher. K G
Andersson 11, Sven Åblad och Lennart Johansson (senare Holtner) 9, Ingvald Carlsson 8,
Donald Andersson 7, Allan Björkdahl 6, Erik ”Daggy” Carlsson 5, K E Johansson (senare
Jidesten) 2, Gunnar Andersson, Arvid Karlsson (Roslöv) och Bertil Larsson 1 match var.
Bäste skytt var ”som vanligt” Yngve Lamberg med 57 mål. Han vann därmed den allsvenska
skytteligan. Donald Andersson gjorde 21 och bröderna Torsten 18 mål.
Från denna serie finns f ö att notera att numrering av spelare användes för första gången i
matchen RIK-S Flottan. Det klagades alltmer över det hårda spelet och från förbundshåll
föreslog man att utvisning på 2 eller 3 minuter skulle införas. Vilket som bekant skedde så
småningom.
Till 1937-38 års serie hade Göteborg fått ytterligare ett lag, nämligen Sanna IF som
kvalificerat sig tillsammans med Uppsala Studenters IF. Det blev alltså för första gången fyra
göteborgslag i serien. Fortfarande spelade man med endast 9 spelare. I denna serie började
RIK byta av hela kedjor. Tidigare hade man bytt en och en.
Majorna hade nu fått ihop ett storlag och de och RIK kom att fightas om seriesegern
tillsammans med K-flottan. RIK började i stor stil med 5 segrar och en oavgjord match innan
första förlusten kom i sjunde matchen borta mot flottan i Karlskrona. I matchen därpå var det
seriefinal mellan RIK och MIK i gamla Mässhallen. Denna match blev högdramatisk då
Donald Andersson blev utvisad redan efter tre minuter för att ha slagit ner ”Kåge” Thorén i
Majorna. Dock därtill starkt provocerad enligt många åskådare. RIK fick alltså spela nästan
hela matchen en man kort vilket givetvis var ett svårt avbräck. Majorna vann till slut med 1714 efter 10-6 i paus. Dessa två matcher var RIK:s enda förluster i serien då man tog revansch
mot Majorna i februari. 12-8 blev resultatet då. Efter jul vann RIK fem matcher stort men
tappade olyckligtvis en poäng mot S-flottan (4-4 vilket räckte för att Majorna skulle ta hem
serien en poäng före RIK, som blev tvåa, och K-flottan. I matcherna mot Sanna och
Studenterna höll KG nollan hela första halvlek och mot K-flottan släppte han bara in ett mål
(9-1)
1939-40 års serie skulle bli något av ett mellanår för RIK. Delvis berodde detta givetvis på
kriget och de många inkallelserna. Det visade sig vid serieslutet att endast fyra spelare hade
deltagit i alla matcherna, som endast blev 12 till antalet då serien fick fullföljas utan Uppsala
Studenter som drog sig ur vid juluppehållet. RIK vann 6 och förlorade 6 matcher, men hade
ändå kraftig plusmålskillnad, främst beroende på två storsegrar mot GF Fram som slutade sist
på endast två poäng och bara lyckades göra 46 mål på de tolv matcherna. Tidernas lägsta
målsiffra.
Slutställningen i serien blev:
Majornas IK
16
IFK Kristianstad
16
IFK Karlskrona
15
Redbergslids IK
12
12
8
0
4
126-87
12
8
0
4
106-88
12
7
1
4
84-71
12
6
0
6
103-82
Under året använde sig RIK av 14 spelare vilket var ovanligt många. Alla 12 matcherna
spelade KG Andersson (mv), Torsten Andersson (Almsenius), Lennart Johansson (Holtner)
och Erik Glader. Donald Andersson (Almsenius) och Sven Åblad deltog i 11 matcher. Tage
Sjöberg och Karl-Erik Johansson (Jidesten) gjorde 10, Yngve Lamberg, Roland Nilsson och
Bertil Andersson (Westblad) 8, Arne Nilsson och Walter Larsson 3 samt Bertil Larsson 1
match.
För första gången blev inte Lamberg bäste målskytt. Det blev i stället Donald Andersson med
20 mål. Lamberg gjorde 18 mål, men var borta i fyra matcher. Publiken ökade som tidigare
nämnts betydligt, mest tack vare den nya fina Mässhallen.
Som ett kuriosum kan nämnas att i matchen mot Djurgården höll KG Andersson nollan i
första halvlek (9-0) och inte förrän i andra halvlek vid ställningen 11-0 tvingades han
kapitulera. Matchen slutade 17-4 till RIK.
På våren 1940 skulle kvalmatcher till påföljande års serie spelas, men det blev endast en
match. När tyskarna invaderade Norge och Danmark blev inkallelserna för många och när
Ystads IF skulle möta GIK hade man endast tre spelare att tillgå. Matchen och hela
kvalturneringen slopades och alla tre lagen fick gå upp i 1940-41 års serie. Det var Hellas,
Ystads IF och GIK som blev allsvenskar och då Stockholms-Flottan begärde tillbaka sin
allsvenska plats kom 1940-41 års serie att omfatta nio lag, det högsta antalet hittills.
Inför denna säsong kom det överraskande meddelandet att landslagsmannen Torsten
Andersson (Almsenius) ville gå över till Sanna, vilket också skedde. Han hade ju deltagit i
RIK:s alla matcher från starten 1934. I stället debuterade en annan spelare i RIK som skulle
bli laget trogen i många år, nämligen Olle Juthage. Han kom även att bli landslagsman och
världsmästare.
Inför 1946-47 års serie startade hysta man stora förhoppningar i RIk att upprepa fjolårssegern.
Det började dockilla med förlust 3-9 mot nykomlingen IFK Kristanstad och efter 6 matcher
hade man endast skrapat ihop fyra poäng. Därefter följde emellertid 10 raka matcher utan
nederlag och efter 16 omgångar hade man hunnit ikapp och förbi de ledande K-lagen, IFK
Karlskrona och IFK kristanstad. Men i näst sista matchen kom ett nederlag mot den andra
nykomlingen Skövde AIK med 5-7. Det betydde att det blev en ren seriefinal i sista omgången
mot Kristanstad. Men nu körde man helt över skåningarna och i halvtid stod det 5-0 sedan
Henry Öberg varit omutlig. Till slut blev det hela 11-3 och guldet hade än en gång säkrats.
Slutställningen blev:
Redbergslids IK18
IFK Kristanstad
25
IFK Karlskrona
24
12
18
1
11
5
3
205-139
4
25
197-139
18
12
0
6
198-185
RIK behövde endast använda sig av 12 spelare varav inte mindre än 8 spelade alla 18
matcherna: Olle Juthage, Holger Karlsson, Valter Larsson, Bertil Lundberg, Lars-Erik Olsson,
Gösta Swerin, Sten Åkerstedt och Henry Öberg. Rolf Andreasson var med i 15 matcher ,
Hasse Olsson 8, Nils Kimfors 7 och Arne Nillsson 6. Bäste skytt blev Sten Åkerstedt med 36
mål medan Rolf Andreasson gjorde 32.
Det skulle komma ett tredje guld i rad under Arvid Roslövs ledning i 1947-48 års serie, ännu
en gång i hård kamp med IFK-lagen Karlskrona och Kristanstad. Karlskrona ledde länge, ett
tag med 4 poäng, men efter 15 omgångar hade RIK segat sig ikapp, efter att ha slagit
blekingarna i en seriefinal med 9-4. Än en gång höll Henry Öberg nollan i första halvlek (4-0)
och grundlade på så sätt segern. Vinster mot Kristanstad och Skövde gjorde att sista
omgången var betydelselös och man kunde lugnt förlora med 9-11 i Karlsakrona. Så här
slutade serien:
Redbergslids IK18
IFK Kristanstad
25
IFK Karlskrona
24
13
18
1
12
4
1
183-139
5
27
184-146
18
11
2
5
171-156
Sju man deltog i alla matcher: Olle Juthage, Valter Larsson, Gunnar Nyberg, Lars-Erik
Olsson, Gösta Swerin, Sten Åkerstedt och Henry Öberg. Rolf Andreasson deltog i 16 matcher,
Hasse OLsson i 13 och Bertil Lundber i 12. Leif Andersson debuterade under året med 6
matcher medan Nils Kimfors var med i 7 stycken. En match var gjorde Lennart Johansson och
Leif Nilsson.
Bästa målskytt under året Lars-Erik Olsson med 43 mål medan Sten Åkerstedt gjorde 41.
Som vi nämnde i förra avsnittet bestämde Handbollsförbundet att från och med säsongen
1967-68 skulle svenska mästerskapet avgöras i ett särskilt slutspel mellan de fyra främsta
lagen i Allsvenskan. De fyra första åren kom Redbergslid trea eller fyra i serien och fick
således spela SM-semifinal. Hitintills hade ju RIK vunnit tre SM i cupspel och fem i seriespel
men det skulle dröja ganska länge innan de nionde SM-tecknen blev verklighet. Första
slutspelsåret fick RIK möta Saab från Linköping och efter seger på bortaplan trodde man att
finalspelet var klart. Saab vände emellertid på det hela och vann i Göteborg och gick därmed
till final. Redbergslid fick dock spela match om 3:e pris och där besegrades GUIF med 19-9.
De närmaste tre åren fick man i samtliga fall möta Hellas i semifinal och stockholmarna
visade sig alla åren för starka och gick till final. Därefter skulle det dröja hela 14 år innan RIK
nästa gång fick spela SM-slutspel. Under denna trista tid dvaldes laget även i division II
(nuvarande div. I) 1974-78 och 1982-83. Men därefter skulle storhetstiden vara tillbaka. Från
och med 1985 har RIK varje år deltagit i SM-slutspel. SM-slutspelet 1985 torde ha varit det
mest spännande någonsin. I semifinalen började man med förlust borta mot GUIF med 23-24
men sedan vann man hemma med 31-25 och 34-27. Därpå väntade Drott i finalen. Det var
den första finalen mellan RIK och Drott men skulle sannerligen inte bli den sista.
Första matchen gick i Lisebergshallen och efter 7-7 i halvtid och 13-13 vid full tid tillgreps
förlängningar två gånger. Målvakterna Göran Haby respektive Thomas Gustavsson
storspelade och höll siffrorna nere. Domarna hade svårt att hålla efter spelarna och Drotts
tränare Ulf Schevert (som var oerhört kritisk till domarna alla matcher) sade efter matchen att:
”Domarna ville att RIK skulle vinna till varje pris”. Redbergslids storskytt Björn Jilsén
punktmarkerades av Drott hela matchen men fick avgöra på straffkast (numera av någon
anledning kallas sjumeterskast) i förlängningen. GP:s krönikör Bo Alm skrev efter matchen
”Det var valpigt i överkant, nästan junioraktigt bitvis hos … Wislander”. Det hindrade dock
inte Magnus från att göra tre mål i förlängningen. Alm noterade också att ”handbollen mår
inte bra av att … alltid utse tredje parten, d v s domarna skyldiga”.
Den andra matchen, nu i Halmstad, gick även den till förlängning. Det stod 8-8 i halvtid och
21-21 vid 60 minuter sedan Drott lett med 20-17 och RIK vänt till 21-20. I förlängningen
hade RIK oturen att få en utvisning 2 minuter före slutet och dessutom tre straffar mot sig. Till
slut vann Drott med 25-24 och denna gång var det Redbergslids tur att beklaga sig över
domarna Krister Broman och Kent Blademo. 4 200 åskådare bevittnade matchen.
Tredje matchen gick åter i Göteborg och här ägnade sig Drott åt att hålla bollen i 2-3 minuter
långa anfall. RIK ledde i början av andra halvlek med 11-6 men Drott vände till seger med 2119 främst tack vare 6 kantmål av Samo Podgrajsek.
RIK hade nu underläge 1-2 inför 4:e matchen i Halmstad men trots punktmarkering än en
gång av Jilsén och trots Redbergslids 5 utvisningar mot Drotts enda lyckades man vinna med
19-15 efter 10-8 i halvtid. Ett RIK ryck i andra halvlek när man gick från 15-14 till 18-14
avgjorde matchen.