1. No category

Att träna border collies
till självständiga vallhundar
2010-04-03
Anna-Karin ”Ako” Gustafsson
i samarbete med Jonas Gustafsson
Vallningens kärna; greppa fåren och flytta dem framåt
Det som skiljer border collien från andra vallande hundraser är dess
förmåga att använda sig av ett ”eye”. Det innebär att de kan
koncentrera sig på djur med sin blick på avstånd. Om de blir tränade
att kommunicera med djur utifrån sitt ”eye”, växer förmågan fram att
vilja flytta dem. Och det är vallhundens viktigaste uppgift!
En border collie är avlad att vara mjuk, så att vi kan kommunicera med
den när den är fullt sysselsatt med att arbeta med djuren. Det är väldigt
få border collies som är så hårda att de är svåra att kommunicera med.
Oftast brukar det istället röra sig om två saker: förarens förmåga att
hantera hunden (ha den i sin hand) samt att få hunden att förstå sin
arbetsuppgift: flytta fåren framåt.
Att föra en vallhund kräver att man har den fullt i hand. Men det som
GÖR en vallhund är dess förmåga att ha grepp om djuren när den skall
flytta fåren i sin egen riktning. Det är då som det blir hundens ansvar att
sköta jobbet. Föraren avgör från vilket håll djuren skall tas men det
praktiska kan aldrig en människa utföra med sina kommandon. Skulle
man frånta hunden dess huvudsakliga instinkt och bara förflytta hunden
runt fåren (så att fåren blir skrämda att de rör sig i önskad riktning) blir
hunden oftast frustrerad, spänd, het eller tvärtom avslagen och mer vid i
sina flanker. En sådan hund blir hela tiden snuvad på konfekten. Vilket
föraren också blir!
Border colliens eye kan utvecklas så mycket mer än bara som en
koncentrationsförmåga - det kan bli en optimal djurhantering. Det
absolut viktigaste en vallhund bör ha, är förmågan att flytta djuren med
sitt eye. Den skall kunna:
2
1. Koncentrera sig och vara avslappnad med sitt eye.
2. Gå mot djuren med sitt eye.
3. Känna av djurens respektzon med sitt eye.
4. Förstå att det är den mentala förmågan (eye:et) som trycker/flyttar
djuren, inte farten (benen).
5. Balansera djuren med sitt eye för att djuren skall gå i hundens
riktning.
Är hunden inte avslappnad, så är det liten chans att den får fram sitt eye
och därmed hela sin djurhanteringsförmåga. Kvar blir en sorts mental
spänning; känslan av att inte kunna kontrollera djuren. Spända läppar är
t ex ett förstadium till ett bett. Rusning och jagning är också en spändhet
som kan liknas med ett bett (men djuren är i rörelse och nås inte med
tänderna). Så fort som hunden tappar sitt eye bör den stannas för att
förhindra dålig djurhantering.
En av anledningarna till att det avslappnade eye:et inte kommer fram, är
att hunden förmodligen har blivit för mycket släppt lite vind för våg runt
djuren. Då tolkar hunden att vallning går ut på att jämt och ständigt ta
sig till balanspunkten, ofta på ett hetsigt och ivrigt sätt. Denna
upphetsning och jakt efter balanspunkten förhindrar fokuseringen,
koncentrationen och lugnet att komma fram.
Relationen mellan förare-hund brukar också vara en orsak till att hunden
spänner sig. Föraren kan vara nervös för uppgiften; rädd för att hunden
skall ha dålig djurhantering och besviken för att inte ha den i hand. Det
finns då en risk för att föraren går över gränsen och ger sig mentalt (eller
fysiskt) på hunden; vilket bygger upp en spändhet i hunden.
3
Dessutom kan en överstyrd hund tappa denna initiativförmåga (greppet
om djuren). De ser lite ”avdödade” ut och går ofta igenom flocken utan
att fatta hur det kunde hända. Koncentrationen är således riktad mot
föraren och inte mot djuren.
När hunden vet hur nära den skall förhålla sig till djuren och på vilket
sätt man flyttar dem, så kommer hunden visa sin förmåga att själv
balansera (hålla ihop) djuren i den riktning som den fick av sin förare.
Det är en medfödd förmåga; border collien har en inneboende kompass.
Därför kan den själv ta initiativ till en flankering (sidoförflyttning) om
det är något/några djur som avviker åt ett annat håll.
Vid större flockar kommer hunden att behöva ha mer förståelse för
flockens dynamik så att den är där det behövs som mest. När vi
förare/herdar väljer att förflytta hunden med en flankering
(sidoförflyttning) till en ny position och sedan ger den ett
framåtkommando, förstår den att det rör sig om en ny riktning. Ett
framåt för vallhunden skall ALLTID vara framåt tills den blir ombedd att
göra något annat.
4
Vallhundsdressyr: ha hunden i hand
När unghunden vet hur den skall ”prata” med fåren (dvs har knäckt
koden) samt kan sina kommandon bra – är det dags att införa
disciplinen på allvar i träningen. För att kunna använda sig fullt ut av
en vallhund, krävs ett förhållningssätt till hunden att den i första hand
skall koncentrera sig, vara lugn och anstränga sig för föraren.
Läggandet och flankeringarna är förarens arbetsuppgift och
förflyttningen av fåren är hundens ansvar.
Det kanske inte alltid är så lätt att förstå vad en vallhund skall få göra
med djuren, vilka initiativ som är tillåtna. Man kanske är så imponerad
av rasens förmåga att man snarare står och beundrar den. Så klart har
det en negativ inverkan, för instinkten är så himla stark och man har inte
lång tid på sig innan hunden kör sitt eget race.
Om man tillåter att hunden skall få ha åsikter om VAR den skall befinna
sig i förhållande till djuren, ställer det till problem för oss herdar. Säger
man vänster och den snarare tänker framåt – är den inte i hand.
Vallhunden är tänkt som ett redskap för oss, vi ska kunna flytta den hur
som helst runt djuren. När den flankeras skall den BARA tänka på att
förflytta sig så att den inte stör djuren. Avbryter hunden sin flankering –
är den inte i hand (frånsett när den kommer till balanspunkten* mitt
emot föraren). När hunden (framför allt unghunden) behöver stannas för
att den skall koncentrera sig bättre och bli lugnare, skall den omedelbart
ta in informationen och BARA tänka på föraren.
För att åstadkomma denna dressyr och lyhördhet kräver det att man
koncentrerar sig på själva läggandet. Ett ligg skall innebära:
5
- Titta på fåren men tänk på mig!
- Ta bort tankarna om fåren!
- Du skall bara lugnt tänka på vad jag vill!
Får man inte denna respons bör man omedelbart upprepa kommandot
”ligg” och göra sig till känna. Alltså gå mot hunden för att visa att man
menar allvar och göra den lugn, så att den ger sin fulla uppmärksamhet.
Inte med aggressiv attityd mot hunden, så att den blir spänd. Ett
läggande är inte en fysisk aktivitet, utan en mental handling. Ju mer
konsekvent och lugn man är, desto mer koncentrerad och lugn blir
hunden och därmed får man fram mer av vallningens kärna. Man bör
vara bestämd, tydlig och lugn, så att hunden förstår vad man menar.
En del hundar lider av prestationsångest. De förstår att föraren är
missnöjd för de kan bli utskällda mitt i träningen (utbrott mellan
kommandona) samt att de inte riktigt vet VAD de skall göra med djuren.
Därför anstränger de sig för att vara mer till lags och blir spända i sin
relation till föraren, vilket resulterar i hög fart och okoncentration (inget
eye). Om du är missnöjd med hundens beteende: lägg den ner med ett
tydligare ”ligg”. Blir du känslomässigt berörd (irriterad) finns risken att
du inför spänningar i hunden som kan utvecklas till ett mönster som blir
svårt att bryta.
I träningen är det viktigt att du fokuserar på att
- kunna lägga hunden var som helst med dig i sina tankar
och bli lugn
- flankera hunden med normal röst (inga känslomässiga
budskap)
- hunden skall flankera tills du säger annat (frånsett
balanspunkten mittemot dig)
- låta hunden ta greppet om djuren när den går framåt.
Balanspunkten är när hunden hamnar ungefär mitt emot föraren på andra sidan flocken. Det är en
genetisk förmåga hos border collien. Den kan då styra fåren helt själv (automatiskt) och hålla
ihop/parera flocken till föraren.
6
Unghundsträning: först vallning – sen lydnad
Det är inte alltid så lätt att få kläm på sin border collies
vallningsinstinkt. Den kan vara lite väl vild och entusiastisk när den
är ung, vilket kan vara svårt att hantera. Med hjälp av en lina kan man
få fram goda vanor och god djurhantering i sin blivande vallhund.
Efter detta går man vidare med kommandoinlärning.
Det finns en väldigt stark tradition i vallhundsvärlden, att släppa sina
unghundar lösa bland fåren när det väl blir dags för träning. Och
människan håller sig mellan hund och får för att styra upp situationen. I
de allra flesta fall innebär det att träningen fokuseras på hundens
förmåga att lyda; stopp – ställ inte till det med djuren. Att utveckla
border colliens medfödda förmåga att valla (driva) kommer därmed i
andra hand. Jag vill här ge en bild av ett annat sätt att träna unghundar:
att göra tvärtom – utveckla vallningen först och sedan sätta kommandon
på rörelserna.
Tanken är att locka fram hundens talang (vallningens kärna) med hjälp
av en lina. Linan skall inte ses som ett lydnadsverktyg som man skall dra
i för att korrigera hunden. Precis tvärtom; linan är tänkt som en slags
förlängd navelsträng där man visar unghunden hur man kontrollerar
fåren. Lättast med lina är det om man har en ”rå” border collie som inte
har några förutfattade meningar om djuren. Meningen är att man skall
locka fram hundens förmåga att använda sitt eye – hålla sig tillbaka och
greppa fåren.
7
Tips på vägen:
 Sträva efter att alltid börja med en slak lina när du kommer in i
25:an. Men är den ivrig – håll tillbaka den i linan. Starta igen när
den har lugnat ner sig.
 Gå med lagom hastighet fram med hunden i linan. För fort kan
innebära att den inte har chans att koncentrera sig och ta fram sitt
eye.
 Om hunden använder sitt eye – låt linan vara slak. Om du håller
emot, kan hunden slita sig fram och tappa sitt eye.
 Håll tillbaka den i linan om den tillfälligt far mot djuren. Säg
ingenting, gör ingen sak av det. Om beteendet förekommer ofta, ta
kontakt med den när det händer och få den lugn t ex genom att
införa ett liggkommando.
 Skulle hunden vara tänd men upphetsad och stressad (sliter sig
fram i linan) – förhindra sådant beteende genom att öppna upp
den mentala kanalen till hunden. Det innebär att hunden skall
tänka på dig och bli lugn. Inte vara ivrig och vara uppslukad av
fåren. Och fortsätt direkt igen med träningen. Är det ett stort
problem; fundera på om hunden beter sig så här till vardags.
Arbeta först med relationen utanför hagen, återuppta träningen
sedan.
 Om hunden inte tar fram så mycket eye, kan man öka chanserna
genom att dra i linan och placera hunden där den får mer ”jobb”
med djuren. Ju mer det händer med djuren, ju mer lockas hunden
ta mer kommando över dem.
8
 När djuren står intill staketet, kan du dra hunden åt sidan från
respektzonen för att visa att det finns vägar RUNT fåren också. Se
till att du har kontakt med den i linan hela tiden förbi djuren – så
att du inför disciplinen så smått. Jobba för att ha kontakt med den i
linan; få den att bli van att släppa kontrollen om djuren.
 Ju mer hunden jobbar mycket/hela tiden med sitt eye, desto finare
flankeringar kommer då fram.
 Om hunden har fått igång sitt eye ordentligt, strukturera tydligt
upp så att hunden känner skillnad när den skall gå framåt med
djuren och när den skall flanka.
Linan kommer efter hand att bli mer och mer onödig (icke sträckt) för
hunden lär sig att:







hålla sig tillbaka med sitt eye
gå med sitt eye
känna av zonen runt fåren där den påverkar dem
trycka med sitt eye vid zonen
balansera (hålla ihop) fåren i drivningen
vara lugn och stabil när den är nära fåren
lära sig att släppa kontrollen om fåren när den styrs runt fårens
zon (för att inte störa dem).
När hunden agerar på detta vis varje gång den är hos fåren – är det dags
att sätta namn på framåtrörelsen, flankeringarna och ligget (som behövs
för att skifta rörelse eller lugna ner den). I samband med det arbetet
kommer hunden runt på andra sidan och man kan enkelt konstatera att
balansen* fungerar även där.
9
Sedan när orden är inlärda hos hunden, kan man kliva in i disciplinfasen
(att få den i hand). Det är i denna fas hunden introduceras i vad som
krävs för att vara behjälplig med olika uppgifter och situationer för
herden.
Det enda som behövs förutom linan, är en fålla på ca 25 x 25 meter, 3-5
invallade får, ev handskar samt en hund som är tänd i sin vallning. För
att få full effekt av metoden krävs det även att man har erfarenhet av hur
en erfaren duktig vallhund skulle ha gjort i samma situation.
Träning i en så kallad 25:a (fålla 25 x 25 m) förhindrar att hunden dras
med i fårens fart eller vilja att smita undan. Dessutom kan man hålla
tillbaka hunden utan att fåren smiter sin väg och man slipper
transportera sig till fåren. Avstånden i 25:an är utmärkt för att ”drilla”
hunden med alla kommandon och att det ändå finns utrymme att greppa
fåren och driva dem en bit. En vältränad hund med god erfarenhet av
fåren ger en bra grund till att senare arbeta med hunden på ett öppet fält
där fåren är mer rörliga. Har man lyckas väl med sin träning i 25:an, har
man stor chans att det ser likadant ut på fältet som i den ”skyddade
verkstaden”.
Det finns flera anledningar till att träning med en lina är ett bra
pedagogiskt verktyg. Det gynnar:




hundens utveckling (oavsett hur erfaren man är själv)
föraren som kanske är osäker på hur man agerar med en lös hund
fåren som slipper bli stressade i onödan av en okontrollerad hund
instruktören som kan arbeta med både hunden och föraren
samtidigt – i lugn och ro.
 kunskapsspridning om border colliens arbetsverktyg: eye
*Balanspunkten är där hunden hamnar ungefär mitt emot föraren på andra sidan flocken. Den kan
då styra fåren helt själv (automatiskt) och hålla ihop/parera flocken till föraren. Det är en genetisk
förmåga; det är inget som man kan lära in.
10
Att leva med en vallhund
Om man skall kunna kontrollera och hantera en border collies
vallningsinstinkt gör man både sig själv och hunden en tjänst att se till
att den inte är för okontrollerad i vardagen. Rasens dilemma är ofta att
den är så lättantändlig till aktiviteter; både självförvållade och
initierade av människan. Det må vara så att många anser att en border
collie behöver massor av stimulans. Jag hävdar det motsatta att rasen
är i störst behov av att lära sig koppla av i olika sorters situationer.
Och vill man lära hunden att vara en god vallhund så bör man se till
att hunden sammankopplar oss med lugnhet och inte upphetsning.
Det finns en tradition i Storbritannien att man inte har sin vallhund
boendes inne i hemmet. Dels är det naturligtvis för att den ofta blir skitig
under dagen på jobbet men den största anledningen är att arbetsrelationen blir bättre med herden. Man vill värna om den förighet som
avlats fram som rasens signum. En vallhund betyder så enormt mycket
både tidsmässigt och ekonomiskt för att verksamheten skall överleva.
Och därmed människornas överlevnad. Den är ovärderlig, rent ut sagt.
Med detta sagt, menar jag inte att alla som vill hålla på med vallning
skall låta sina hundar bo för sig själva! Däremot tycker jag att var och en
skall tänka efter hur man kommunicerar med en vallhund. Risken är stor
att man umgås för ivrigt med den och därmed t ex spolierar rasens
mjukhet och gör den till synes hård istället. Generellt sätt kommer den
då ha svårare för att samarbeta och koncentrera sig (både i och utanför
hagen). Vallningsinstinkten är svår nog att styra över; så en icke lugn och
undergiven border collie blir ännu svårare att träna.
11
Skulle en border collie tycka att livet är lattjo och vill hänge sig till det
med en inställning – jag tänker mest på mig själv – så kan det som sagt
bli knepigt att få den att vilja vara koncentrerad och disciplinerad i
fårhagen. Och ingen koncentration – inget lugn – inget eye – ingen
vallningsinstinkt. Dessa hundar kan locka föraren att bli arg och
irriterad, vilket kan väcka tankar om det verkligen är etiskt försvarbart
att den skall bli bestraffad för sitt upphetsade beteende som ägaren har
skapat. Dessutom har man fört in spänningar i träningen som försvårar
utvecklingen.
En del icke undergivna border collies (som alla andra hundraser) kan
uppvisa oönskade beteenden i sin vardag. För det mesta handlar det om
att människorna har tagit itu med problemet alldeles för sent; när
hunden är vrålupphetsad och inte kommunikativ. Dessa hundar brukar
bli spända och hamnar ofta i sin egen bubbla till slut. De kan vara riktigt
svåra att övertyga (både i och utanför hagen) och föraren brukar ofta
vara desperat. Det lilla minsta får bägaren att rinna över, vilket brukar
resultera i att föraren spricker av ilska. En sådan relation har väldigt
svårt att lyckas i hagen.
Även rädda/skygga/ men undergivna vallhundar skulle må bra av att
inte umgås så mycket med människor. Skulle det vara så att de söker
skydd bland folk och inte själva möter det skrämmande, blir de knappast
mer stabila. Att vara självständig och trygg med sig själv, gör dem till
bättre vallhundar eftersom det krävs mod att flytta djur som ibland
måste övertygas. Men det kan även vara så att dessa rädda individer
tycker att de skall ta hand om det skrämmande för att vakta sin flock
(människorna). Ledaren har nog försökt nå hunden men det brukar få
precis motsatt effekt när det handlar om kombinationen rädsla och icke
undergivna hundar. Skulle dessa hundar inte leva så tätt inpå människor
skulle de förmodligen inte ha så stora utspel.
12
Men för att vara tydlig angående rädda/skygga border collies, så bör de
självklart inte vara utan människokontakt. Det gynnar dem ju inte heller.
De bör självklart möta människor (och även olika miljöer) för att de inte
skall befästa sin rädsla, skygghet. Dock kan man ha i minnet att
unghundar inte skall utsättas för mycket av det som skrämmer dem.
Både ålder och mental mognad kan överbrygga rasens känslighet.
Sammanfattningsvis vill jag säga att om man skall få en border collie att
förstå vad vallning är, krävs det att föraren har en kanal in i hundens
huvud. Då är det en stor fördel att border collien hela tiden har ett
förhållningssätt när de träffar människor; att de är beredda på att bli
styrda, lugna och undra:
Vad vill du att jag skall göra nu?
Med det menas att hunden inte skall gå och titta på föraren hela tiden,
utan att de är mentalt redo för krav. De får gärna observera världen; att
upphetsat ta sig an den är dock icke önskvärt för en erfaren herde. Om
hunden är utåtriktad och glömmer sin förare väldigt ofta – så är vägen
mycket längre att göra den till en vallhund.
Detta gäller även de hundar som ofta får springa fritt bland andra djur
(inklusive andra hundar). Skulle de börja eye:a och även valla på dem så
kan det få stora konsekvenser för framtiden. Vissa är faktiskt omöjliga att
programmera om. De kan få för sig att vallning är något som den utför
alldeles själv eller så blir de insnöade på ett annat djurslag än vad som
var tänkt. Dessutom kan lösspringande unghundar som får vistas nära
det önskade djurslaget, bli hämmade i sin utveckling om de bannas för
att de visar intresse för djuren.
13
Alla krav man kan ställa på hunden i vardagen bidrar till att skapa den
kanal som är så eftersträvansvärt i vallningssammanhang – oavsett om
den bor ute, inne eller i begränsade utrymmen. Väljer man att umgås
ofta med sin border collie, har man mycket mer att stå i för att göra den
till en vallhund.
14