God sed på
försäkringsförmedlingsmarknaden
Jan Fritsch
VD Insuresec AB
God sed enligt Insuresec
Marknadsföring versus rådgivning
Användning av begreppen oberoende, fristående m.fl.
Dokumentation av kundmöten
Önskvärd metod för uttalanden om god sed och disciplinärenden
Marknadsföring versus rådgivning
En förmedlare har mycket svårt att undvika ansvar för givna råd genom att utge sig för att bara
marknadsföra finansiella instrument.
Avgörande för om information som en försäkringsförmedlare lämnar till kund ska betraktas som
rådgivning eller marknadsföring ska bedömas ur kundens perspektiv. Om kunden har haft fog för
att uppfatta informationen som rådgivning har förmedlaren ett rådgivningsansvar.
Det är uteslutande vad som sagts vid mötet och vilken information som utbytts som avgör om
det är fråga om rådgivning.
Inte ens om kunden skriftligen har accepterat att förmedlaren inte har något rådgivaransvar,
går förmedlaren fri från ansvar.
Kravet att följa god sed som försäkringsförmedlare innebär inte enbart att följa lagar och andra
författningar inom förmedlarnas område. Kravet gäller även andra områden som kunden kan
ha fog för att uppfatta som närliggande till försäkringsförmedling, t ex rådgivning om
värdepapper, även sådana som inte ingår i en försäkring.
Nämndens uttalande gör det betydligt svårare för en förmedlare att byta roll eller på annat sätt
undvika ansvar för lämnade råd
Begreppet oberoende mm.
Oberoende, opartisk, fristående osv
Det finns en uppenbar risk för att de begrepp som används skapar
osäkerhet och felaktiga förväntningar hos kunderna, vilket i sin tur riskerar
att skada förtroendet för försäkringsförmedlingsbranschen.
Bl.a. Anders Parment påpekar att risken är att en konsument bibringas
intrycket av att en försäkringsförmedlare alltid grundar sina råd på en
opartisk analys och alltid är oberoende (jfr Anders Parment, Arbetsrapport
till Finansmarknadskommittén 13 november 2012, s. 18).
Det finns därför behov av att Insuresecs Disciplinnämnd preciserar de krav
som måste vara uppfyllda för försäkringsförmedlare som utger sig för att
grunda sina förslag på en opartisk analys eller vara oberoende
Opartisk
Enligt 6 kap. 2 § LFF ska en försäkringsförmedlare i rimlig tid innan ett
försäkringsavtal ingås lämna information till kunden om de närmare
förutsättningarna för den aktuella förmedlingen, dvs. huruvida förmedlaren
ger råd på grundval av en opartisk analys eller om förmedlaren förmedlar
försäkringar från endast vissa försäkringsgivare
Skyldig att lämna rådgivningen efter en analys av ett tillräckligt stort antal
försäkringsavtal på marknaden.
En opartisk analys ska omfatta ett tillräckligt stort urval från den marknad
som är relevant ur ett kundperspektiv (jfr artikel 12.2 och skäl 20 i Direktivet).
Oberoende
Försäkringsförmedlaren får inte genom ägarförhållanden eller på annat
sätt, direkt eller indirekt, vara beroende av vare sig
försäkringsgivarintressen, egna intressen eller närståendes intressen.
Detsamma gäller det företag där försäkringsförmedlingsverksamheten
bedrivs.
Andra begrepp
Kan vara svårbegripliga om man inte tydligt talar om vad man menar
Utesluter inte oberoende eller opartisk analys, men det framgår inte alltid
om dessa begrepp inkluderas eller ej
Dokumentation
Både för kunden och förmedlarens säkerhet
Standardblanketters roll
Jag har inte tid……
Kommunikationskravet
Bevisbördan om inte dokumentationen uppfyller regelkravet
Uttalanden eller diosciplinärenden?
Brott mot kända och tydliga regler => Disciplinärende
Brott mot kända men otydliga regler => Uttalande med förtydligande om
vad som gäller