Estland - Riksföreningen Sverigekontakt
Nr 4 • DECEMBER 2006 EN TIDNING FÖR ALL VÄRLDENS SVENSKAR Revelsten Koggskär Kolkaudd Aiboland -Estlands okända svenskbygder o i Morras Påvels Joahove en ik sv Ha ri rsu Dagö e holm grund Harlep Eriksten Sommarö r Rädal Brask Vänahove Packer Forby Korkis Estland Vik ik ds vik Selesundet n Pausterort Oseskäret Feckerort Strandbyn Magnusdal Kogg SillSvenskbyn udden Odders Mu Råbacka Sundeborg Verder t spelvike unde Monö Bankerort Gräsland n Pater Noster Hundsort Ormskär Stora Filsand Verdsö Verder Pivarots Oseskäret Ösel Kevel Lilla Filsand Oddal Papenholm Kielkond Svenskbyn Lettenholms- Lettenholm Holm Eriksö Kibarskär Lunda Lundagrund Kadvel grunden Taggemusort Leal Skåldö Muspelhamn Junkerviken Filsandsbank (Djävulsgrund) Sastrom Drostenholm Bank Filsand Matsel Friedersby Papenholmen Pammerort u Nemmal l a t s a v i k e n Sastromön Mogös H M Tolpholmen Krukholm Agaland Brask Weksholm Kielkond Pärnu Selggrund Svenskgrund Rahesteby Petaland Aliland Winkelby Wärkholm Lillby Ledfer Arensburg Pilhus Sillhove Vettal Lundagrund Sangö Tulpe Mannö Sillgrund Gutmansback Lemmal Lemmalsnäset Luckhove Tackerort Näsenbäck Storviken Koimel Gotland Kasgrund Salm Sorkholm Salmsbäck Åbräckan (Abronholm) Kynö Östergrund Svenskbyn Kyrkegrund Korsudden Kabotteby Västra Kalkgrund Serlehamn Kynögrund Kaymern Svarveudd Östra Kalkgrund Tork Salis Krog Särbyn Svarverort Sillgrundet et ns Irbe u nd Domesnäs Ka pp Kurland Ringsudden Gretagrundet els Lyserort Byn Limo Holma Dombergen Stora Salis Kunsudden Runö vik Fulehuk av kt et en ) Dvalgrunden u b a g Ri illh (L a Killingholmen Iversback Jeselholm Jeselby l k K o Strandbyn Böle Yldis Nyby Nastena Svensk-Kallefer St. Birgitta Sandvackan Martska stranden en i r Har Kajal v Wartsö Haris Servel Lilla Ramö Torsudd Reval Kattö Nerholts v v Ul Svartenbäck Höstö Heiland Stora Malö Fiskmesters Hapsal et a g Fiskaremajan Niglas nd Fiskarort Sutlep Stora Ramö Pållesta Vippall ov Ta r Kärrdal Högenholm R Bergsby Nuckö Ormsö Vimsudd Morkant Aponäs Brink Ölbäck Prosta Paj Rosta Källskog Haversved Höbring Valp Kervit Musabyn Rickull Norrby Gambyn Derskogen Söderby rb Simpernäs Lukslaggen Stapelbotten Ha Leimudd Stor-Harga Tällnäs Lilla Derskog Lill-Harga Klottorp Besgrund Takne Gutanäs Lefledd Udd Frisgrund Nordgrund Skeppargrund Ankargrund Dirslätt Takenäs Hosby Kalkgrund Sturgrund Persåker Näckmansgrund Pasklep Diby Tjucka Smörgrund Sutlep Kotsasudden ik Nyby Svensk-Sosal Torsgrund en Lyckholm Malmas Ingby Ramsholm Kärrslätt Sigala Birkas Tarris Diby Muddas Fidder L.Enby Borrby Wissiholm Oxholm Norrby Röicks Korsbackan Österby Grönhuk Saxby Salk Kapers Rälby Enby Söderby Fällarna Kitas Skåtanäs Paloby Gräsören Kakören Förby Hosby Hullo Djuphamn Koidma Buskbyn Arnäs Sviby Holmarna Särleby Magnushov Nyhove HästPollenpäby Papeby Bussby Haggas holmen Påmby Rumponäset Linden GutaLillby Kiltsashove Saltgrund grunden Malis Strandvackan Dagerort Pasjarna Rus Buskby Killinge- Västergrund Koppers Eiby Wilkilby ÖsterBussby Korsudd Packerort Odensholm A Ropsta Kurba Lilla Malö Lilla Vrangö et Kummelskär Stora Karlsö Karlsö Milstrand Aypa Lilla Rågö Stora Rågö Gräsgrund nd Vims Langenäs Bynäs Korsnäs Näset Surupudd su Gräsholm Re vels Lottigrund Rickull Löttigrund Middelgrund Tulen Packer Kirsala Paj Gräsören Lillbyn Rågervik Ochter Bisagidbyn Kloga Storbyn Nygrund Laydes Pölby Rappis Storbyn e k Åsbyn Langesbyn v i StrandbynÅmynde r Ilmsal e g Byn Kolviksudden Stora Kivra R å Packer Oddi Lilla Kivra Päts Stora Korkis Korsnäsudden Apelka Kullaste Korsnäs Uglas Finsnäs Vemmalby Storgrund Sundstein Vippalhove Valgma Lilla Korkis Keip Mosebyn Brask Karlep Nevudden Domers Vilovall Kåbes Strandbyn Tammesbyn Hevels Majsved Spithamnudden Kyrkbyn Ängesbyn Spithamn Vanikebyn Neve Derhamnudden Derhamn Arrohove Vaise Attahove Erite Persby Atta Roslep Tusjar Solgrund Bakbyn Lillängen Storbyn n b d n Narggrund Nargö p Djävulsö a l 4IDIGARESVENSKBOS TTNING Stora Vrangö Nya Salis i k Ragnhildsgrund Ulvön 3VENSKBEFOLKNINGCA P Jummeltak Nygrund Gräsö Fåglö Salmes Kurser om Sverige i julklapp – upp till 40 % rabatt Sverigepaketet och Learnsweden har idag över 70 kurser riktade till svenskar, svenskättlingar och andra som har intresse av att lära mer om Sverige eller det svenska språket. Alla kurser är nätbaserade och ni hittar hela vårt utbud på sidorna www.sverigepaketet.se och på www.learnsweden.com Normalpris €83 Julkursen 2006 Swedish Language Start 1 Normalpris $399 Dag Hammarskjöld Normalpris självstudier $149.95 Julpris €49* Julpris $ $249 249* 249* Julpris $ $79.95 79.95* 79.95* Normalpris gruppstudier $249.95 Julpris $ $149.95 149.95* 149.95* Köp kurserna på våra hemsidor: www.sverigepaketet.se och www.learnsweden.com Vid utcheckning från kundvagnen använd rabattkoden: jul2006. jul2006. Bland gussar och gossar – ny bok om språksituationen i Sverige Blattesvenska och litterär kanon. Språkfrågor intresserar och berör i dagens Sverige. Det svenska språket utvecklas och förändringarna debatteras flitigt. TV-program om dialekter drar mängder med tittare, engelska har blivit ett andraspråk, vi har fem officiella minoritetsspråk och närmare 200 invandrarspråk. För att spegla denna mångfald ger Svenska institutet ut boken Bland gussar och gossar. På 64 sidor i denna snyggt designade bok porträtteras fjorton personer som alla bor eller arbetar i Sverige. Det är människor med skilda bakgrunder och porträtten belyser språksituationen ur olika infallsvinklar. Vi möter bland annat en dansk som pendlar till Malmö, en informatör på ett företag med engelska som koncernspråk, en fotograf med rötter i Iran, en samiska, en tysk utbytesstudent och två ungdomar. Dessa personer låter oss ta del av sina tankar och åsikter. I bokens inledningskapitel skriver Olle Josephson, chef för nybildade Språkrådet, om språksituationen i Sverige; om svenskans ställning, om vårt mångspråkiga samhälle och om varför vi för första gången har en öppet deklarerad språkpolitik. Beställ boken Bland gussar och gossar Om språksituationen i Sverige från SI:s internetbokhandel www.swedenbookshop.com Pris: 59 kr 2 29 Från Dicksonsgatan Året börjar gå mot sitt slut. Det är kanske lite tidigt att summera, mycket kan ju hända än, men detta är under alla omständigheter det sista numret av Sverigekontakt för i år. Då kan det väl vara på sin plats med en liten tillbakablick. I stort sett får man säga att det har varit ett gott år. Föreningens tjänster efterfrågas som aldrig förr. Så skall det helst vara, även om det kan vara en aning frustrerande att inte kunna ställa upp i alla lägen. Tillgångarna står inte riktigt i paritet med efterfrågan. Delvis har detta att göra med att planeringsarbetet tidigare blivit något eftersatt. Ännu när året började fick vi finna oss i att leva med ett provisorium på den organisatoriska sidan. Trots storstilade insatser från den anställda personalens sida ville det då inte riktigt räcka till. Nu har vi återgått till ett mera normalt tillstånd. Då blir allting mera stabilt, och vi vågar vara optimistiska inför den närmaste framtiden. Det känns väldigt bra att vi har kommit därhän. Av allt att döma har det vi uträttat under året blivit uppskattat av dem det riktat sig till. Vi har sänt ut en hel del material åt olika håll i världen. Våra kurser har hållit hög klass, om man får tro resultaten av de formella kursvärderingar som genomförts och de informella kommentarer vi fått. Detta är naturligtvis glädjande. Vi har också kunnat bidra med föreläsare i olika andra sammanhang än sådana där vi själva stått för arrangemanget. De senaste åren har jag själv deltagit rätt sparsamt i våra olika aktiviteter utomlands. Under hösten hade jag emellertid möjlighet att återknyta kontakten med svensklärarna i Estland, Lettland och Litauen i samband med vår oktoberkurs i Tallinn. Jag fick då en mycket stark påminnelse om hur stort intresset för Sverige är bland många på andra sidan Östersjön. Det är också häpnadsväckande hur väl man behärskar svenskan rent praktiskt. Jag talar då naturligtvis inte om estlandssvenskar med svenska som modersmål. Dem träffar vi ganska sällan på i just dessa sammanhang. Att intresset för Sverige, svenska språket och kulturen är betydande på de mest skilda håll framgår inte minst av detta nummer av tidningen. En gång i tiden var siktet nästan uteslutande inställt på svenskar som hade emigrerat, nästan enbart på dem som bosatt sig i Nordamerika. De svensklektorer som föreningen rekryterade och höll kontakt med under mellankrigstiden, sammanlagt ett femtiotal, var ganska jämnt fördelade på Europa och Amerika. Allt detta är nu tämligen annorlunda. Tallinn. Den akademiska svenskundervisningen faller som bekant numera inom Svenska Institutets ansvarsområde snarare än inom vårt. De vid universiteten verksamma svensklärarna har hunnit bli ca 200. Samtidigt finns det en ständigt växande skara svenskstuderande och svensklärare utomlands som söker vårt stöd. Svenskar och svenskättlingar på andra håll i världen är naturligtvis fortfarande en kategori som vi gärna vill uppmärksamma, men de är nu för tiden långtifrån den dominerande avnämargruppen. Sett över en period har således våra uppgifter växlat med hänsyn till vilka kategorier vi vänder oss till, vilka geografiska områden som prioriteras osv. Att verksamheten fluktuerar i dessa avseenden är nog ett hälsotecken. Vi vill gärna se det som ett utslag av föreningens lyhördhet och omställningsförmåga. Vi får också då och då indikationer om att tidningen når ut till en rätt stor och ordentligt spridd läsekrets. Tidningen står för en viktig del av vår kommunikation med omvärlden. Vi har förstått att den till och med på sina håll används i svenskundervisningen. Desto viktigare då att den har ett innehåll som tjänar olika syften. Vi vill gärna få reda på läsarnas önskemål och synpunkter, så att vi tillsammans kan få tidningen i ett skick som gagnar så många som möjligt. Det går också bra att på eget initiativ sända in skriftliga bidrag till tidningen. (Adress och liknande uppgifter finner ni strax här intill.) Vi påminns oavbrutet om att ni som mer eller mindre regelbundet läser tidningen har många spännande erfarenheter. Åtskilligt av detta är av sådan karaktär att det skulle vara både trevligt och nyttigt för en större publik att få ta del av det, givetvis helst sådana erfarenheter som relaterar till föreningens uppdrag och verksamhetsinriktning. Även om almanackan visar att året går mot sitt slut är det inte så mycket annat som tyder på detta. Utanför fönstren på Dicksonsgatan visar termometern på 10 plusgrader och regnet är lika milt som rikligt. Det är ungefär samma väder som när sommarkursdeltagarna från Billströmska folkhögskolan på Tjörn gästade kontoret förra sommaren i månadsskiftet juli-augusti. Trots allt får vi väl böja oss för almanackan och konstatera att ännu ett verksamhetsår snart kan läggas till handlingarna. Jag vill därför passa på att tacka för samarbetet under det gångna året och önska alla och envar, medlemmar och personal, alla som i olika former stött oss under året och alla vi fått erbjuda våra tjänster ett riktigt gott slut på året och – vad det lider – ett minst lika gott nytt år. Förhoppningsvis får vi även framöver tillfälle att utöva den aktivitet som bildar huvuddelen i vårt namn, nämligen kontakt. Bo Ralph ordförande Tidning utgiven av Riksföreningen Sverigekontakt. 93:e årgången. Besöksadress: Dicksonsgatan 6. Postadress: Box 53066, SE-400 14 Göteborg. Tel. 031-81 86 50 Telefax 031-20 99 02. e-post [email protected] Postgiro 4 05 80-3. Bankgiro 420-5670. Ansvarig utgivare: Bo Ralph. För ej beställda manuskript kan redaktionen ej ikläda sig ansvar. Lösnummer pris 7:50. Mediaprint Uddevalla AB, 2006 3 Den andra stranden – Estlands okända svenskbygder Av Anders Hjemdahl och Camilla Andersson Runöflickor i folkdräkt, 1930-tal Stilla sommarkväll vid Spithamnudden, Rickull Byskylt, Förby, Ormsö (Bilder: Anders Hjemdahl) Det var en varm sommarnatt på Gotlands nordspets 1974. I mörkret nere på stranden kunde jag se det blå skenet av ficklampor. Någonstans bortom de tysta tallskogarna dundrade elden från kustartilleriet, och långt borta vid horisonten på det spegelblanka havet tornade rökpelare upp sig där kanonelden träffade målen. En skvadron stridsflygplan vrålade fram på låg höjd över den spöklikt vita kalkstenskusten och försvann österut in i mörkret. Vad var det som fanns där borta på andra sidan skymningen, på den andra stranden? Jag gick in i sommarhuset och upp till mitt och min brors sovrum, där jag hade min älskade kartbok. Jag tyckte mycket om att titta på kartor över avlägnsa platser och låta min fantasi måla upp bilder över hur det kunde se ut. Min nyfikenhet var väckt och jag bläddrade fram kartan över Östersjön. Långt uppe i Bottenviken kunde jag se Luleå med den vackra skärgården där jag hade fötts åtta år tidigare, längst ned i söder hade jag ringat in Stralsund som jag läst så spännande om i min morfars historiebok. Men på andra sidan Östersjön fanns bara en anonym kust utan ortnamn. ”S.S.S.R” stod det att landet hette, men det lät ju inte som ett riktigt namn på ett land. Jag gick ned för trappan till farstun och stötte ihop med grannen Herbert, en stadig urgotlänning. –”Vad är det som finns där borta på andra sidan havet?” frågade jag. ”– Glöm det, det är Sovjet” sade Herbert. ”Det är inget att prata om”. Samtidigt på Öland går en man med flygvapenuniform ut till sin bil när en liten flicka med ljusa flätor ropar: ”Pappa, ska du flyga iväg nu igen?” Mannen i uniformen svarar ”Det är övning igen, Camilla. Du vet att jag inte kan berätta mer.” Under hela sin uppväxt såg Camilla sin pappa försvinna iväg var och varannan vecka på militärövningar. Han övade krig mot det där landet som fanns på andra sidan havet. Det som ingen pratade om. Det det där hotfulla tysta. När jag växte upp kunde jag aldrig glömma det där landet på andra sidan havet, det som man inte skulle prata om. Vad fanns där? Vilka var det som bodde där? Hur såg det ut? Vad var det som var så hotfullt? I skolböckerna fanns det inga spår av 4 landet på andra sidan. Vi fick däremot lära oss mycket om länder som låg långt borta, i Asien, Afrika och Sydamerika. Ofta handlade böckerna om befrielsekamp, de fattiga mot de rika. Man fick intrycket av att de fattiga var de goda och att de stöddes av länder som Sovjetunionen, Kina och Cuba, medan de rika, vilka var de onda, stöddes av länder som USA och England. Vi antog att det böckerna sade stämde och tyckte att det var bra att det fanns länder där folket hade det bra och fick rättvisa. Men de få bilder jag sett från Sovjetunionen var grå, trista och andades hopplöshet. En dag fick jag syn på en karta jag inte sett förut i de böcker min morfar lämnat efter sig. Det var en karta över Östersjön, men den såg helt annorlunda ut än de jag sett tidigare. Här fanns länder jag aldrig hört talas om, med städer, byar och öar. Estland, Lettland och Litauen hette länderna. De hade huvudstäder och flaggor och verkade vara helt vanliga länder. Vad konstigt att jag aldrig hört dem nämnas förut! Jag började undersöka kartan närmare, och hittade den kust jag sett på kartan den där kvällen på Gotland. Nu stod det inte S.S.S.R, istället stod det Estland och Lettland. En udde i jämnhöjd med Gotland hette Domesnäs. Strax intill udden låg flera stora och små öar, med namn som Runö, Ösel, Dagö och Ormsö. Jag kunde även se ortnamn som Österby, Birkas och Sviby. Vad var detta? Det var ju svenska ortnamn! Jag beslöt mig för att ta reda på allt jag kunde om dessa hemlighetsfulla platser, men det visade sig snart vara lättare sagt än gjort. Hur jag än försökte så kunde jag inte hitta något mer än en antydan här, ett kort stycke där i gamla uppslagsverk. Jag lärde mig ordet ”estlandssvenskar”, men mycket mer fanns inte att hitta. Jag fick veta att dessa länder nu ingick i ett statsförbund som hette Sovjetunionen. Sovjetunionen var världens mäktigaste stat och resor dit inte var möjliga. Drömmen om det okända landet på andra sidan stoppades undan, sorterat under ”omöjliga drömmar”. Efter skolan flyttade jag till Stockholm där jag kom att arbeta med media i olika former. Under en anställning på ett mediabolag träffade jag Camilla, som arbetat länge med media och kommunikation. Särskilt roligt var det att arbeta med utställningar och projekt riktade till ungdomar. Med datorns hjälp kunde man dessutom säga saker på ett mer levande sätt än tidigare, med filmer, bilder och berättelser sammansatta på nya sätt. Detta blev efterhand vår specialitet. Det visade sig att vi hade mycket gemensamt. Utöver en vilja att skapa och berätta delade vi även ett intresse för historia, samhällsvetenskap och kulturerna runt Östersjön. Camilla hade haft liknande funderingar som jag om vad som fanns på andra sidan havet från sin barndoms Öland. Vi startade ett eget mediabolag och producerade många olika projekt för allt större kunder. Vid samma tid inträffade undret att det mäktiga Sovjetunionen kollapsade. Länderna på andra sidan Östersjön blev åter fria och kartorna ritades om ännu en gång. Så blev det möjligt för oss att äntligen besanna drömmen om att få se den andra stranden! Vi tog färjan till Estland med varsin cykel, ett tält, en karta och en stor portion nyfikenhet. Det var början till ett större äventyr än vad vi själva anade. Vi tog oss västerut längst kusten i det un- derbara sommarvädret, med sikte på platserna jag sett på min morfars karta. Landskapet kändes alltmer skandinaviskt ju längre västerut vi färdades. Andra kvällen såg vi solen gå ned över Odensholm från vårt tält på den milslånga sandstranden. Vår färd ledde oss vidare, till Rickull, Nuckö, Hapsal, Ormsö, Dagö och Ösel. Vi var äntligen på den andra stranden! Det blev många färder till Estland. Under åren som följde mötte vi många människor, svenskar som oss själva, som hade levnadsöden som skilde sig mycket från något vi tidigare hört talas om. Vi läste allt vi kunde hitta om dessa svenskar på den andra stranden och lärde oss mycket, som förändrade vår syn på vår historia och våra grannländer. Överallt såg vi spåren av den sovjetiska ockupationen och av det halvsekellånga skräckväldet och förfallet. Vi kände oss lurade – här fanns en viktig del av vår egen kultur och historia som vi aldrig känt till. I våra kontakter med jämnåriga och deras föräldrar visade det sig dessutom, att ingen av dem kände till något om detta. Vanliga, välutbildade svenskar kände knappt till att det fanns några länder på andra sidan Östersjön, och visste ytterst lite om de krig, olyckor och det förtryck som drabbat dessa länders invånare. Alla kände till Vietnam och Nicaragua, men ingen kände till någonting om snart att även om intresset från svenska myndigheter rörande informationskampanjer om nazismen var stort, var intresset för projekt som berörde kommunismen, grannländerna och svensk kultur desto svalare. Eftersom vi själva hade både kunskapen, erfarenheten och möjligheten bestämde vi oss för att trots detta på egen hand skapa en informationskampanj med vårt eget material som grund. Vi valde att kalla projektet Den Andra Stranden. Utforskarwebsite www.denandrastranden.com Estland. Många visste knappt ens, att det fanns svenskar i Finland. Vi bestämde oss för att göra en informationskampanj för att skapa en helhetsbild om den svenska kustkulturen kring Östersjön, riktad mot de yngre generationerna och den breda allmänhet som saknar grundläggande kunskaper om grannländerna och nutidshistorien. Svenskarna i Estland, deras unika kultur och öden ansåg vi vara en naturlig startpunkt. Under våra resor runt om i Estlands svenskbygder hade vi samlat på oss ett betydande innehåll i form av bilder, filmer, berättelser och fakta i ämnet. Det visade sig För att kunna nå ut till så många som möjligt, består projektet av flera delar: navet är en utforskarhemsida på Internet där man kan utforska och ta del av alla Estlands svenskbygder i bilder, filmer, kartor, musik, fakta och personliga berättelser. Hemsidan på internet kompletteras med en bok, broschyrer, föredrag, artiklar, utställningar och en unik, nyproducerad karta över alla svenskbygder i Estland. Vi hoppas att projektet leder till att fler yngre svenskar på samma sätt som vi själva, upptäcker, intresserar sig för och lär sig mer om Den andra stranden; vår regions historia och våra grannländer. Välkommen att upptäcka på www.denandrastranden.se! ”Estlands svenskbygder med omgivningar”. Tryckt karta kan beställas från www.denandrastranden.se. © Anders Hjemdahl/Den Andra Stranden. 5 Behövs vårt svenska språk? Om svensk kultur och identitet I vinter, närmare bestämt januari 2007, kommer Riksföreningen Sverigekontakts Västerviksavdelning att inbjuda till utställning och arrangemang på Västerviks Museum kring svenska språket och kulturen i framför allt Estland, Finland och Gammalsvenskby i Ukraina där vår lokalavdelning engagerat sig särskilt mycket. Vårt intresse för svensk kultur i dessa länder har bl.a. manifesterats genom läraroch elevutbyten med skolan i Hyvinge i Finland dit vi sedan 1920-talet också skickat litteratur. En värdefull donation i form av en bok- och tidningssamling mottog vår avdelning nyligen av ett lärarpar som verkat i Hapsal i Estland under 1930-talet. Denna gåva blev startpunkten för en diskussion hur vi på bästa sätt skulle kunna ge Riksföreningens medlemmar möjlighet att ta del av denna kulturskatt och våra egna erfarenheter. Så föddes idén till en utställning och ett arrangemang i Västervik. Lördagen den 20 januari 2007 kl. 13.00 inviger sålunda Riksföreningen Sverigekontakts ordförande Bo Ralph denna utställning och kommer också, i anslutning till invigningen, att hålla en föreläsning under rubriken: ”Vår stämma i världen – svenskt språk och svensk kultur i ett internationellt perspektiv”. Resten av dagen ägnas åt det svenska Estland genom olika föredrag och aktiviteter, där bland andra medverkande kan nämnas professor Göran Hoppe, historikern och författaren Jörgen Hedman, i dagarna aktuell med en bok om Runö, samt från projektet Den Andra Stranden Anders Hjemdahl och Camilla Andersson. Folkdansare från Rågö kommer att uppträda och vissångare Sofia Joons bjuder på estlandssvenska visor. Påföljande lördag, den 27 januari, arrangeras också aktiviteter i samband med utställningen på Västerviks museum. Birgitta Utas, ordförande i Föreningen Svenskbyborna, kommer att berätta om sina erfarenheter och upplevelser från sin resa i september 2006 till Gammalsvenskby i Ukraina. Vidare kommer f.d. generalsekreterare Lennart Limberg att hålla föredrag under rubriken: ”Behöver vi vårt svenska språk?” Eftermiddagen den 26 januari ger Lennart Limberg också en föreläsning på samma tema för lärarna på Västerviks gymnasium. 6 Västerviks museum. Såväl Estlands som Ukrainas ambassader kommer att vara representerade vid invigningen och vi hoppas också att vårt samarbete med andra organisationer, företag och privatpersoner skall bära frukt. Som en konsekvens av vårt arrangemang planerar vi en resa till Estland (med övernattning i Hapsal) i slutet av sommaren 2007 samt en resa till Gammal-svenskby i Ukraina, preliminärt under hösten 2007. Intresse för deltagande i resa kan anmälas under utställningen. Vi kommer även att erbjuda studiecirklar i Västervik inför respektive resa. I förhoppning att vårt arbete skall ge inspiration och idéer till Sverigekontakts medlemmar hälsas ni alla hjärtligt Förberedelserna till utställningen pågår för fullt; många är hårt engagerade. Lena H Nimhed ordförande Välkomna till Västervik och Västerviks Museum den 20 januari (eller senare. Utställningen pågår 20 januari – 18 februari 2007.) Best Western Västerviks Stadshotell erbjuder mat och logi till förmånligt pris för deltagare under helgerna. Kontakta hotellet 0490-820 00 och uppge Sverigekontakt som referens. Sven-Olof Nilsson sekreterare Resa från Göteborg till utställningen ”Språk, kultur och identitet – svenska i världen” i Västervik anordnad av Sverigekontakts lokalförening i Västervik. Den 20 januari 2007 öppnas ovanstående utställning med ett mycket intressant program som visar på vad Sverigekontakt i Västervik arbetat med under årens lopp. Lokalföreningen i Göteborg anordnar en resa till Västervik för att vara med vid öppnandet. Buss från Göteborg till Västervik 20 januari, övernattning på Best Western Västerviks Stadshotell och tillbakafärd nästa dag med stopp i Jönköping för lunch och besök på Jönköpings museum. Programmet är under utarbetande. För närmare information kontakta Angela Falkengren 031-873227 [email protected] eller Gunnel Svensson 031-408613 [email protected] Givande historiedagar i Riga – Sveriges en gång största stad Cirka 400 historielärare, forskare och allmänt historieintresserade sökte sig under tre varma höstdagar i månadsskiftet september/oktober till Riga för att delta i en konferens anordnad av De svenska historiedagarna. Temat var ”Östersjön – Norra Europas Medelhav, Från vikingatid fram till idag.” Programmet växlade mellan plenarföreläsningar på Rigas gamla universitet och parallellseminarier på Stockholms handelshögskola och vårt hotell. Den som mera valde efter personligt intresse än geografisk placering fick mycket motion. Som tur var är Rigas centrum inte så stort och taxi billigt, så det löste sig. För mitt vidkommande handlade konferensen om tre ämnen: vikingatid, 1900talets turbulenta historia i Lettland samt Östersjöns katastrofala ekologiska tillstånd. Det faktum att konferensen förlagts till Riga gick inte obemärkt förbi, man kände sig verkligen välkommen. Sveriges ambassadör, Göran Håkansson framförde en välkomsthälsning från president Freiberga samt påminde om att Riga en gång var Sveriges största stad. Utbildningsministern Baiba Ritzva tog över och framhöll i sitt tal Lettlands önskan om att leva i en demokratisk, västerländsk och fri stat. Därför var Östersjösamarbetet så viktigt särskilt på utbildningens område. Den solenna stämningen bröts av ett framträdande av Handelshögskolans studentkör, som inte bara sjöng den gamla ”Gaudeamus” utan också hade tränat in Uti vår hage. Lettlands EU-ambassadör Sandra Kalniete höll en känslomässigt stark föreläsning, som mottogs med stående ovationer. Hon föddes i Sibirien, dotter till två deporterade lettiska föräldrar. Sina upplevelser har hon beskrivit i en bok som på svenska heter ”Med högklackade skor i Sibiriens snö”. Tyvärr är den slutsåld på svenska men finns översatt till engelska. Hon hade till sin förvåning upptäckt att man i Västeuropa var mycket dåligt orienterad om Stalins grymheter, som hon menar inte står Hitlers efter. Sovjet tog död på 600 000 letter, nazisterna dödade 75 000 lettiska judar. Allt detta får inte glömmas bort, inget liknande får hända igen! Avromantisering av svensk forntid De senaste åren har det pågått en diskussion om vad som är myt eller verklighet om vikingatiden. I Riga presenterade professorn i arkeologi Anders Andrén resultatet av ett forskningsprojekt, ett samarbete mellan arkeologer och religionshistoriker, som bl.a. resulterat i en nyutkommen tegelsten som heter Odens öga. Professor Andrén berättar om det snart avslutade projektet Nya vägar till Midgård. Maja Hagerman som nyligen gav ut boken Det rena landet var moderator. Båda vill dämpa betydelsen av den ”fornstora” vikingatiden. Han menar att den asatro som vi stöter på i de isländska sagorna mer eller mindre är en fantasireligion. Han slår fast att det inte är någon bekännelsereligion utan en rituell kultreligion, som fanns över hela Europa. I stället menar han att Norden genom kontakter med romarriket under en mycket lång period införlivat kristna tankegångar, vilket skulle förklara den skenbart snabba övergången till kristendom som skedde vid 1000-talet. Diskussionen fortsatte dagen efter vid ett dialogseminarium mellan Fredrik Svanberg, Historiska museet i Stockholm och Anna Wallette, Lunds universitet med titeln Vikingatiden – urtida tradition eller nationalromantiskt påfund? Anna Wallette tyckte att man gott kunde behålla ordet viking men omdefiniera det liksom hela epoken. Fredrik Svanberg suckade att han nog skulle förföljas av vikingarnas horn hela livet. Lettlands 1900-talshistoria Professorn i lettisk historia Aivars Stranga inledde med att erinra om 1905 års revolution i Lettland. Ännu en del av det ryska imperiet var Lettland vid denna tid fortfarande feodalt. Upproret slogs strax ner och flyktingar över hela världen lärde sig västerländsk demokrati. Efter tio år kom de tillbaka och hjälpte till att förvandla Lettland till en stat med moderna tänkesätt. Efter 1917 hade Lettland en kort period av självständighet under en diktator, som dock ”inte var nazist”, hävdade professorn som erinrade om de 500 åren av Lettlands band med Tyskland från tidig medeltid. Under det nazistiska styret under andra världskriget dödades 75 000 lettiska judar. Det är fullt klart att detta är ett trauma för letterna idag. Ett seminarium redogjorde för hur man inom historieämnet arbetat på att ta fram ett undervisningsmaterial, som utan att vare sig förneka eller fördöma skulle få den unga generationen att förstå händelseförloppet och de underliggande orsakerna. I detta arbete tog man hjälp av Forum för levande historia i Stockholm. Östersjön Lena Sommestad, Sverige dåvarande miljöminister, som för övrigt var den enda som hördes i den gamla aulans besvärliga akustik, höll en föreläsning över Östersjöns nuvarande tillstånd och det var ingen tvekan om att det var prekärt. Men det har vi ju blivit väl medvetna om denna höst. Avslutningsdagens frukost intog jag tillsammans med Sverigekontakts Olof Nimhed från Västervik som berättade om den utställning man planerar på Västerviks museum i januari 2007. Det blir säkert en intressant begivenhet! Ina Nordquist Kom ihåg medlemsavgiften 150 kr för enskild 200 kr för makar 2 500 kr för ständigt medlemskap pg 40580-3 bg 420-5670 Tack 7 Om ords omfång, djup och bredd För några år sen lät jag en grupp studenter på mellanstadiet och högstadiet samla in ”ord som eleverna trodde att lärarna inte kände till” och vi fick en imponerande samling av det som förut brukade benämnas rinkebysvenska och numera oftare kallas för shobreesvenska eller miljonprogramsvenska. Ett ord i denna samling kändes därefter absolut omistligt – det stack ut från alla kraftfulla förolämpningar, levnadsstilsslang, förkortningar, synonymer för polis och droger och andra exempel från skolbarns vardag. Ordet är ”taxa” och betyder: ”att slå till nån i håret som nyss klippt sig”. Jag känner igen gesten från sydeuropa – ett lätt markerat eller lekfullt slag mot huvudet underifrån med öppen hand, oftast utfört av förälder gentemot pojkbarn, i en mix av samhörighet, retsamhet, möjligen en aning av tillrättavisning. Så egentligen skulle definitionen vara ”att snärta till nån kompis i håret som nyss klippt sig, på ett lekfullt och retsamt sätt”. Och då måste man ju imponeras av ordets praktiska korthet. Så som man också kan göra av de små snabba pala eller ola ”att räkna vem som skall stå när man leker gömme”, eller mula – ”att gnida in någons ansikte med snö”. Detta för mig vidare till den s.k. SapirWhorf-teorin, en hypotes om att det i varje språks typologi och ordförråd finns en uppfattning av världen som präglar tänkandet. Det vanligaste exemplet brukar vara inuiternas mängd av ord för snö, eller det antal färgord som finns i olika språksystem. Men det leder dessutom till funderingar kring hur täta och mångbottnade ord kan vara, med djupa kulturella rötter och konnotationer, annorlunda semantiska fält och att de ibland är alldeles oöversättbara. Korta ord täcker intrikata verkligheter, relationer, tankemönster. Facktermer underlättar den professionella kontakten. En otroligt charmerande bok som handlar just om detta är Christopher J. Moores ”Med andra ord – Språkälskarens guide till världens märkligaste ord och uttryck” som kom ut i år på Norstedts. Det absolut omöjligaste ord att översätta anses vara begreppet ilunga, ett afrikanskt ord från tshiluba som talas i Kongo-Kinshasa. Det betyder ”en person som är redo att förlåta en försyndelse en gång, tolerera den en andra gång men aldrig en tredje.” Visst är det praktiskt! Vårt svenska lagom ligger också bra till – inte för mycket, inte för litet, stabilt men öppet, solidariskt sparande en klunk 8 av ölet som går laget om så att den siste inte blir utan. Moore exemplifierar med kombinationer av språktypologiska konstruktioner och det för tillfället aktuella dagskulturella beteendet. Familjesfären har en rik uppsättning av begrepp – sålunda är på tyska det ganska allmänt använda Lebensgefärhte, livsledsagare, numera detaljspecificerat till Lebensabschnittsgefärhte. Det italienska nodi, knutar, anger de familjära nätverksband som får saker och ting att hända, för individen och samhället. En Nesthocker, ett mycket vuxet barn som fortfarande bor kvar hemma har dock en ännu kortare benämning på svenska: mambo, ett ord konstruerat i analogi med sambo, särbo, delsbo och som visar på svårartad bostadspolitik. Det ryska rodnyje omfattar vanligen ”släktingar” men i en vidare bemärkelse, starka familjeband men också verkligt goda vänner ingår – ett begrepp som i ett svep omfattar både familj och extended family, plastföräldrar, bonusbarn, låtsasmorföräldrar och bästa vänner, kort sagt de människor som också omfattas av det koreanska begreppet jung, relationen mellan två människor vars känsla för varandra kan överleva ett riktigt gräl, och med vilka man kan, på jiddisch, schmooza, få en meningsfull och varm kontakt, eller kan utöva ett danskt ”hygge”, dvs. en stabilt förutsägbar förtrolighet. I Indonesien kallas detta att utöva gotong-royong, ett samarbete mellan en grupp människor som tagit på sig en uppgift som gagnar dem alla. Ett nederländskt ord som av klimatskäl borde inlånas i göteborgskan är uitwaaien – ”att vandra i vinden för nöjes skull.” Det härdar. Det spanska picaro omfattar i ett svep egenskaper som smart, skarpsinnig, klyftig, okynnig, spjuveraktig, lättsinnig, skamlös, fräck, vällustig, skurkaktig, djärv och uppkäftig. Verkar vara en kul typ. Ord för motsatsen, tråkmånsar, är många – en nudnik är på jiddisch en tröttsam och envis person, en annan variant är en phudnik, ”a nudnik with a PhD”. De är inte helt ovanliga i nämnder och andra typer av powwow, ursprungligen rådslag där medicinmän träffades för att utföra helande ceremonier, nu möte av mera allmänt slag. Ord för livskänsla är mångahanda: Pohoda är ett tjeckiskt tillstånd utan smärta och bekymmer. Det japanske aware är en uppskattning av och medvetenhet om skönheten och förgängligheten i världen, årstidernas växlingar och tidens flykt. En haytiste är en kombination av det arabiska hayt, vägg/mur, och den franska ändelsen –iste och beskriver förstås en yngre arbetslös man som uttråkat står lutad mot en husvägg längs en gata. Han kan också uttrycka bukra – ett slags arabiskt mañana utan känsla av brådska. Samspelet människor emellan är ofta en gungbräde – en upp, en ner – och mycket ofta ett ordlöst avtal om tjänster och gentjänster – ”You owe me one”. Det turkiska begreppet helal tar bort skulden och betyder att ”det jag ger Dig är rättmätigt ditt, Du har förtjänat det och är inte skyldig mig något.” Ibland är spelet viktigast: det persiska taarof är en handling att acceptera gästfrihet och ta för sig något man egentligen inte vill ha. Vi lever i ett samhälle vant till kompromisser, överenskommelser efter lång kamp, många besvikelser och nattliga avtalsmanglingar – kanske skulle vi sträva efter taraadin istället, ett lyckligt slut för alla parter utan att nån förlorar ansiktet. Och dessutom lite mera av thymos, ett grekiskt begrepp som beskriver livskraft och andlig livfullhet, nog så svårt i mitten av november i Ultima Thule där närheten till aporia är troligare, tillvarokonfunderande in i handlingsförlamning. Då längtar man stundom istället att vara en gaelisk bialag, ”en person som sitter framför en annan till häst” och galoppera fram över vidderna med nån ur ens rodnyje eller helhjärtat ägna sig åt kiasu, ett singaporeengelskt uttryck som handlar om att vilja ha det bästa och jobba hårt för att uppnå det. Ett trösterikt ord för oss i medelåldern är det japanska shibui – den skönhet som kommer med tiden och erfarenheterna. Det är bara att vänta och se. Ulla Berglindh Litteraturen – alltid en spegel av samhället Dokusåpor, reality-show och Big Brother! Det är väl inte litteratur! Nej, inte i sig. Men vår tids avståndstagande från kollektivisering och ett ökat fokus på individen – verkliga personer ska medverka – har också fått nedslag i litteraturen. Just nu framträder en rad författare som skriver litterär fiktion med verkliga personer som utgångspunkt. Det är viktigt att betona ordet FIKTION. Det handlar inte om dokumentärer. Med sin berömda målning ”Ceci n’est pas une pipe” ville målaren René Magritte säga: ”Detta är bara en bild av en pipa, inte pipan själv.” Överför man resonemanget till litteraturen så måste man fasthålla att händelser och personer i en roman är fiktiva händelser och personer. Den distinktionen görs inte alltid i debatten. I stället blir det ett slags voyeurism. Man tittar på verken utifrån biografiska fakta och författaren får stå till svars för eventuell bristande fakticitet. Den roman som kanske diskuterats mest i höst är Alexander Ahndorils bok ”Regissören”, som utgår från Ingmar Bergman och hans liv under tiden för inspelningen av filmen ”Nattvarsgästerna”. Den boken påbörjade han redan i samband med att han debuterade 1989 med romanen ”Den äkta kvinnan”. Då kretsade boken mer kring Ingmar Bergmans manusarbete med ”Nattvardsgästerna”. ”Då hittade jag inte brännpunkten mellan fiktion och verklighet. Nu handlar boken mer om fadersrelationen, som jag kan relatera till min egen. Det är en ganska allmängiltig sak och det är det som är själva kärnan i romanen”, säger Alexander Ahndoril. Efter att först ha varit positivt inställd till projektet, gjordes en intervju med Ingmar Bergman i tv-programmet Babel, där han uttalade sig nedlåtande om författaren Ahndoril och hans ”tilltag” att skriva om honom. En del menade att Alexander Ahndoril har gått för långt. Andra säger att litteraturen måste få vara helt fri och obunden. ”Om jag skriver att jag vet vad Ingmar Bergman tänkte när han gick på stranden för 50 år sedan förstår alla att jag inte kan veta det”, säger Alexander Ahndoril. ” ’Regissörens’ verkliga ämne är hur gränserna mellan liv och dikt upplöses – av kreatören själv som hänsynslöst underordnar allt och alla sin skapelse, men också av själva det konstnärliga språket. När det får styra kan inte längre det vi kallar ’dikt’ och det vi kallar ’liv’ hållas åtskilda. Så skrev Carl Johan Malmberg i Svenska Dagbladet när boken kom ut. Det är inget nytt att skriva om verkliga personer. Jan Myrdal har gjort det, likaså Carina Rydberg. ”Drömfakulteten” heter Sara Stridsbergs andra roman efter den prisade debuten ”Happy Sally”, som kom 2004. Happy Sally utgick från kanalsimmerskan Sally Bauer. Romanen nominerades till Sveriges Radios romanpris 2004. ”Drömfakulteten”, som kom i år, är en fri fantasi kring Valerie Solanas liv och död. Så här står det på bokens försättsblad: ”Drömfakulteten är inte en biografi utan en litterär fantasi som utgår från den döda amerikanskan Valerie Solanas liv och verk. Det finns få kända fakta om Valerie Solanas och den här romanen är inte heller trogen dessa fakta. Alla personer som förekommer i romanen måste därför betraktas som fiktiva, även Valerie Solanas.” Boken är en fri fantasi kring feministen Valerie Solanas som skrev SCUMmanifestet – Society for cutting up men. Solanas sköt Andy Warhol på en gata i New York 1968. ”Det är det ögonblicket jag försöker fånga” säger Sara Stridsberg. ”Slutpunkten som rymmer de stora frågorna om död och våld. Precis som när Anna Lindh mötte sin mördare är våldet svårbegripligt och ödelägger både offret och förövarens liv. Andy överlevde men både hans och Valeries liv blev helveten.” Ett liknande tillvägagångssätt använde Joyce Carol Oates i sin roman ”Blonde” som i fiktionens form tar upp Marilyn Monroes liv. P O Enquist har i många år toppat bestsellerlistorna både i Sverige och utomlands med sina romaner som bygger på historiska personer, t.ex. ”Livläkarens besök” och ”Blanche och Marie”. Nu i höst gav Agneta Pleijel ut en bok ”Drottningens chirurg”, som utgör första delen av tre i en serie romaner med motiv och porträtt ur Agneta Pleijels egen släkthistoria. Herman Schützer var kirurg och hovläkare i slutet av 1700-talet i Stockholm. Agneta Pleijel tar oss med på en tidsresa till Gustaf III:s Sverige. ”Pleijel rör sig i ’Drottningens chirurg’ på samma marker som P O Enquist återvänt till i roman efter roman: gränslandet där vetenskap förenas med vidskepelse, förnuft står mot fördomar, där kärleken kolliderar med konvenansen och högtflytande teorier landar i en blodig verklighet. Det är en laddad liten berättelse om hunger efter kunskap och längtan efter kärlek, skriven på en korthugget behärskad och skimrande klar prosa…”, skrev en recensent. Andra exempel på böcker med historiska gestalter som huvudpersoner är t.ex. Alexandra Coelho Ahndorils nya bok ”Birgitta och Katarina”, en mordotterrelation mellan den Heliga Birgitta och hennes dotter. Detta är Alexandra Coelho Ahndorils andra roman. Debutromanen ”Stjärneborg” hade Tycho Brahe som huvudperson. Aimée Delblanc 9 En engelsman och Fröding För många år sen bodde min fru och jag i Scarborough, England. Där hölls en sommarskola för svenskar för att förbättra deras konversationstalang på engelska. Vi var värdar för en svensk familj – mamma, pappa och två döttrar som var i samma ålder som vår egen dotter. Vi trivdes mycket bra tillsammans och besökte dem påföljande år vid deras sommarstuga i Kil, Värmland. Slutligen, för tre år sen, bosatte vi oss i Sverige, i Brunskogs socken i Värmland. Här upptäckte vi att området var utomordentligt väl tillgodosett vad beträffar miljöns skönhet och kultur. Det är som om gener för musik, konst och litteratur har koncentrerats här. Här finns Karlstad universitets musikavdeling vid Ingesund med många konserter och Rackstad Konstmuseum och det verkar som om nästan varannan person är antingen musiker, konstnär eller författare. ma rimmönster och rytmer som i originalet. Det ledde några år senare till utgivningen av alla hans dikter – nästan 500. Efter detta fortsatte jag med att översätta dikter av Anna Maria Lenngren, Fredrek på Rannsätt (Fredrik Dahlgren), Dan Andersson, Harriet Löwenhjelm, de nutida Värmlandska dialektpoeterna Urban Andersson från Arvika och Torleif Styffe från Sysslebäck samt antologier med ett vitt omfång av värmländska och andra diktare. Gustaf Fröding tillbringade en hel del tid i Brunskog, där han fann inspiration för många dikter. Han blev kär i en flicka från trakten, Hildegard Alstermark, som bodde vid sjön Värmeln. Tyvärr var han inte så duktig på att hantera sina relationer med kvinnor och till slut gifte hon sig med en annan. Men hon lever än i många av hans dikter. Vårt hus i Brunskog har utsikt över Värmeln och Brunskog kyrka. Sjön och kyrkan inspirerade en av hans mest älskade dikter Vackert Väder eller Beautiful Weather. Här är den första versen: Vackert Väder Klar låg himlen över viken, solen stekte hett, och vid Haga ringde Hagas gälla vällingklocka ett. Brunnskogs kyrka stod och lyste som en bondbrud, grann och ny. Över björkarne vid Berga som ett hattflor på en herrgårdsfröken svävade en sky. Mike McArthur läser sina översättningar för besökande svensk-amerikanare. Ett stamträd som har utarbetats visar att många berömda personer i den svensk litteraturen faktiskt är släkt med varandra: Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf, Esaias Tegnér, Erik Gustaf Geijer, Nils Ferlin, Fredrik Dahlgren (Fredrek på Rannsätt), Anna Maria Lenngren och Anders Fryxell. Det ursprungliga motivet för att komma till den här delen av Sverige och bosätta oss här var detta: Jag fick en bok med Gustaf Frödings dikter, en poet mycket sällan översatt till engelska. Eftersom jag var (och fortfarande är!) intresserad av både språk och poesi, tyckte jag att det enda sättet att få veta något om och att förstå diktaren var att lära mig svenska och försöka översätta hans dikter till engelsk vers med sam10 Beautiful Weather O’er the creek lay clear the heavens, roasting was the sun, from the farmyard bell at Haga clanged a piercing ring, just one. Brunnskog’s church stood grand and gleaming like a new bride, fine and proud. O’er the tall birch trees at Berga like a gauze veil on a lady’s bonnet floated there a cloud. Problemen med att översätta svenska och den värmländska dialekten är intressanta. Svenska ord har, för mig, ofta en konstig förtrolighet, därför att min egen dialekt från norra England har många ord som är ett arv från vikingatiden, med många vikingar där. Så jag har ett minne av sådana ord som brant, barn, klint, lea (lie), laik (lek), rig (rygg), lop (lopp), ligg (ligga), kam, ing (äng), haver (havre), hagworm (hugorm), crake (kråka), wark (värk), atter (etter) och så vidare. Klegg (broms, klägg ), dram (liten sup), dret (skit) , rammel (skräp) är nästan helt ren värmländska. Det hittills enda omöjliga uttrycket är från Frödings Dumt fôlk, som trots att det är möjligt att översätta, inte har någon poäng på engelska: “D’ä e å, å i åa ä e ö!” Mike McArthur Mer information om mina översättningar, som är alla i svenskt-engelskt format, från mig: [email protected] eller tel. 0570-520 60 Fröding på två språk. Följ med till Rom! Följ med Sverigekontakt till ett av världens främsta resmål, ett sensommarvarmt Rom, i slutet av september 2007. Den eviga staden är ett levande museum. Magnifika sevärdheter från antiken, barocken och de flesta av historiens tidsperioder samsas om utrymmet och blir i Rom en del av vardagslivet. Under vår vecka hinner vi uppleva både den italienska mat- och vinkulturen och många av stadens alla konstskatter. Ingen annanstans är det så lätt att njuta som i den italienska huvudstaden. Som extra garanti för en lyckad resa ordnar vi med kvalificerad guidning inom arkeologi och arkitektur. Dessutom kommer två av föreningens Romälskare med på resan; vår nye generalsekreterare Lars Björkman, som bott 12 år i staden och Göran Ullman som är bosatt i Rom. Skicka gärna in en intresseanmälan – antalet platser är begränsat. Utförligt program för resan kommer i nästa nummer. Ur Sverigekontakts fotosamling Efter att under våren 2002 genomgått en grundläggande kurs i förvaring och vård av fotografier påbörjade ett gäng Sverigekontaktare ett jättearbete med att gå igenom och på datablanketter registrera föreningens omfattande fotosamling. Den har tillkommit dels genom gåvor från enskilda medlemmar och lokalföreningar och dels genom egen fotografisk verksamhet; en stor del av bilderna härrör från det Utlandssvenska Museet som kom till i samband med Göteborgs 300årsjubileum. Fotona består av glasplåtar, negativ och positiv, papper, vykort, amatörbilder och proffsbilder. De föreställer personer från medlemmar av kungafamiljen till torpare och emigranter, kyrkor och miljöer från USA, Finland, Baltikum och Tyskland, och här finns en rad bilder från föreningens verksamhet i Sverige och i utlandet. Det finns bilder från tidigt 1800-tal och framåt i tiden. Hittills har vi registrerat 2.500 fotografier och nu återstår endast glasplåtarna omkring 500. Registreringen går ut på att identifiera bilderna och beskriva motiven och göra bilderna sökbara i datorn. I slutskedet av arbetet återstår att hitta rätt förvaringsmedel och -plats. Förhoppningsvis skall vi även kunna scanna materialet och göra materialet tillgängligt för forskningen. Till databasen skall vi även foga bildmaterial som finns i föreningens arkiv på olika håll. Korta råd om att hantera fotografier: – Ta inte på bilderna med händerna, använd tygvantar. – Låt inte bilder ligga i solljus eller på ljusbord eller i projektor. – Ät och drick inte i närheten av bildmaterialet. – Använd bra arkivbeständigt material vid fotografering och kopiering. – Scanna bilderna högupplöst. Bernadotteska Familjen. Brefkort. Konung Carl XV Drottning Josephine, gemål til Oscar I. Gåva av Lovisa Nilsson 1922. Korta råd om förvaring av fotografier: – Långtidsförvara bilderna i rena rum, mörka rum, torra rum, svala rum. – Använd ugnslackerade boxar elller hyllor. – Skydda negativ i syrafria kuvert. – Använd inte självhäftande etiketter, tejp och lim. – Använd fotohörn och arkivpapper i album. Per Clemensson H M Konung Oscar II på Lit de parade. Brefkort från 1907. 11 Lützenkapellet blir 100 år – och behöver fräschas upp! Skiss av kapellets arkitekt Lars Israël Wahlman. För ett sekel sedan engagerade sig framstående unga svenska konstnärer i byggprojektet som bekostades av konsul Oscar Ekman. Kapellet tillhör staden Lützen som trots en ansträngd ekonomi nu förnyar de elektriska ledningarna och renoverar fasaden inför jubileet 2007. Men mer behövs: Otto Valdemar Strandmans Gustav Adolf-staty på framsidan behöver få sin stövel reparerad och Olle Hjortzbergs altartavla fräschas upp. Carin Wästbergs bonader som vävdes av Handarbetets Vänner renoveras just av Livrustkammaren men är för spröda att hängas upp och behöver ersättas av ny svensk textilkonst. Kyrkbänkarna som leipzigsvenskarna bekostade på 1920-talet behöver stabiliseras. Och det är svårt att se att materialet i Lars Israël Wahlmans fina taklampor som tillverkades av smeden Karlsson i Huddinge verkligen är av mässing! Alla som vill bidra till att detta svenska kulturarv i utlandet putsas upp och repareras kan göra det genom att skicka ett bidrag till Stiftelsen Lützenfondens konto: - Plusgirokonto: 241995-0 eller - SE-Banken, IBAN: SE79 5000 0000 0500 1330 0792, BIC: ESSESESS Skriv ”Lützenkapellet” som meddelande. ALL HJÄLP MOTTAS MED STOR TACKSAMHET! Inger Schuberth Stiftelsen Lützenfondens sekreterare 12 Samspråk med flerspråkiga familjer Det viktigaste för vår spalt är att föräldrar och barn/ungdomar i flerspråkiga familjer hör av sig till oss och berättar om sina erfarenheter (mor- och farföräldrar och andra närstående är naturligtvis också välkomna att skriva till oss!) De flerspråkiga situationerna kan vara mycket olika, men det är alltid inspirerande och lärorikt att läsa om hur andra ser på detta med familjeflerspråkigheten. Denna gång vill jag presentera två aktiva svenska mammor som lär sina barn svenska och svensk kultur långt ute i världen. Den ena är Eva Solér Larsson, som har en minst trespråkig familj (rätoromanska, svenska, tyska) och bor i Schweiz. Hon skriver bland annat om vikten av att bibehålla kontakten med ”det gamla landet”. Hennes bidrag kommer som nummer ett här nedan. Den andra som skickat in bidrag är Michelle Cadeau, som arbetar för flerspråkigheten även utanför sin egen familj. Michelle bor i USA och är grundaren till Svenska Mammor och Globe Moms (två hemsidor på internet). Jag citerar Michelles beskrivning av sig själv: ”I familjen Cadeau finns tre aktiva språk (svenska, engelska och kreyol). Som grundare till, och coach av, kursen ”Barns flerspråkighet”, distanskurs på Folkuniversitetet, ser hon frågeställningarna och problemen som uppstår i flerspråkiga familjer över hela världen.” Alldeles nyligen intervjuades Michelle och andra svenska mammor om flerspråkighet i programmet Språket på P1, Sveriges Radio. Michelles bidrag med råd till föräldrar följer som nummer två i vår spalt. Leena Huss Brev från en trespråkig familj Eva Solér Larsson Cumbel, Schweiz Äntligen efter så många år tänker jag skriva en artikel till er tidning Sverigekontakt. Genom åren har den fått en dyrbar och betydelsefull plats i mitt liv. Jag är 44 år och kommer ursprungligen från Karlshamn, men är bosatt i Schweiz sedan 21 år tillbaka (längtar dock hem). Min man heter Teodor och vi har fyra barn: döttrarna Linda, 20 år, Joanna, 14 år, och Rebecca, 12 år, samt sonen Franz, 18 år. Våra barn har alla fyra fått det svenska språket som en gåva ifrån mamma. Deras pappa är schweizisk rätoroman, så vi har haft fullt upp med språken i vår familj. Vår devis var att förmedla språken enkelt och naturligt efter principen en person – ett språk. Det har också fungerat utmärkt. När vi så varit alla samlade kring bordet har vi talat rätoromanska som är ett minoritetsspråk i Schweiz som bara en procent av befolkningen behärskar. Hade det bara varit dessa två språk, svenskan och rätoromanskan, vore allting frid och fröjd. Men tyskan kommer tidigt in i skolorna här i vår region – visserligen inte förrän i fyran men då desto intensivare. Tv- och radioprogrammen är på tyska, fast i vissa program talas även rätoromanska. Böcker och tidningar finns på båda språken. Engelskan och franskan får barnen lära sig på högstadiet på olika nivåer och svårighetsgrader. Varje sommar har vi haft som mål att besöka mormor, morfar, släkt och vänner i Sverige. Dessa sommarveckor har varit helt fantastiska för barnen och för oss vuxna. Det har varit så berikande för våra barn att få växa upp med två kulturer. De har fått uppleva den svenska kulturen och höra det svenska språket talas av andra – inte bara av mamma – och de har själva fått använda språket till unika kontakter. Dessutom är ju naturen i Sverige så annorlunda – Blekinge skärgård respektive den schweiziska alpvärlden. När barnen blev äldre tonåringar fick de chansen att med kusiner och nya vänner vara med på musikläger i Glimåkra. I Schweiz bor vi egentligen också på svenskt vis utanför byn! Det är fritt och skönt men ändå nära för barnen till skolor via bussar och bil. Varje år har vi firat Lucia med grannar och vänner, och när barnen var små, brukade vi dansa kring midsommarstången. Underbar var också julen med julklappar och julstämning. Ute snöade det och inne tände vi ljus och dansade kring granen. Denna samhörighet var så tyst och ljuvlig. Jag är glad och lycklig över att ha kunnat ge våra barn allt detta som gåva. Kära hälsningar till er alla medlemmar i Riksföreningen Sverigekontakt. Synen på våra barns flerspråkighet Michelle Cadeau New Jersey, USA Det som påverkar våra barns flerspråkighet mest är VI SJÄLVA och vår syn på den. Hur ser du på ditt barns flerspråkighet? Ser du det som en naturlig sak? Ser du eventuella problem med flerspråkigheten? Först tar vi upp lite ”problem” som ofta kommer upp i flerspråkighetsdiskussioner. * Mitt barn kommer att bli förvirrat. * Mitt barn kommer att börja prata senare. * Mitt barn kommer inte att ha ett fullt språk utan två (eller fler) halvbra språk. * Det kommer att bli svårt för mitt barn att hålla isär och lära sig språken, så om han eller hon svarar mig på majoritetsspråket fast jag pratar på svenska så är det för att han eller hon tycker det är jobbigt, och jag vill inte tvinga barnen. Då slutar de helt med svenskan. * Mitt barn ska ju gå i skolan här i vårt nya land. Det är nog viktigare att lära dem majoritetsspråket. * Jag och min man har båda svårt för språk så jag tror det kommer att bli svårt för mitt barn. * Alla barn har inte lika lätt att lära sig två eller flera språk. Mitt barn har det svårare. Vi lämnar ”problemen” en stund och går till definitionen av flerspråkighet samt tittar lite på kriterierna för språkinlärning. Vi pratar alltså här om naturlig tvåspråkighet där man förutom sitt modersmål på ett naturligt sätt lär sig ett andraspråk. Andraspråket kan tillägnas i hemmet eller på dagis och i skola eller i ett nytt land. Dessa två olika sätt att tillägna sig ett andraspråk resulterar i två slags tvåspråkighet: • Om båda språken lärs i hemmet kallas det simultan tvåspråkighet. Man brukar lägga gränsen för simultan tvåspråkighet vid tre års ålder. • Om barnet tillägnar sitt andraspråk senare än det första, t.ex. på daghem eller i skola talar man om successiv tvåspråkighet. Forskare anser att det är fullt möjligt för barn att utveckla två språk parallellt – förutsatt att barnet är normalbegåvat och får tillräcklig språklig stimulans. Vissa anser t.o.m. att förståndshandikappade barn också kan tillägna sig två eller fler språk simultant utan problem om behovet finns [Ladberg, Gunilla: Barn med flera språk]. Simultant tvåspråkiga barn får i praktiken två modersmål eftersom de utvecklar båda språken på samma sätt som enspråkiga barn utvecklar sitt enda modersmål. Barnen som vi pratar om här tillägnar sig alltså språken naturligt och har två modersmål eller ett modersmål och ett andra språk. Dessa kan sedan delas upp i majoritetsspråk och minoritetsspråk. Majoritetsspråket är det som majoriteten av befolkningen i landet de bor i talar och minoritetsspråket är oftast det eller de språk som talas i familjen. Gå nu tillbaka till paragraferna ovan och notera de understrukna orden. Det är orden ”lära” och ”tillägna.” Håll dem i minnet! Vi ska nu titta på ett par exempel: 1) Frida, född 2003, av två svenska föräldrar i Sverige Michelle och hennes familj. 2) Cloe, född 2003, av två franska föräldrar i Frankrike Frida är nu 2,5 år och pratar (svenska) som en normal 2,5-åring. Cloe är nu också 2,5 och pratar (franska) som en normal 2,5-åring. Skulle du säga att Fridas och Cloes föräldrar i stora drag LÄRT dem svenska respektive franska? Eller skulle du säga att flickorna har tillägnat sig sina respektive språk? 3) Linnea, född 2003, av en svensk mamma och en amerikansk pappa i USA. Linnea är nu också 2,5 och pratar (svenska och engelska) som en normal 2,5åring. I exemplet med Linnea, skulle du här säga att hennes föräldrar har LÄRT henne svenska och engelska, eller skulle du säga att Linnea har tillägnat sig språken? Eftersom de bor i USA kanske du tycker att Linnea har tillägnat sig engelska och lärt sig svenska? Fundera på detta en stund. Varför tycker 88 % av dem vi frågade om detta att Frida och Cloe tillägnat sig sina språk medan 29,4 % i samma undersökning, tycker att Linneas mamma LÄRT henne svenska? Är det vi vuxna och vår syn på flerspråkighet som i verkligheten skapar de s.k. problemen för barnet i fråga? Är det vår syn som begränsar barnet? Känner barnet av detta och gör det som vi förväntar oss av det? Gunilla Ladberg säger i sina tips till föräldrar med flerspråkiga barn: ”Du talar ditt språk, men barnet svarar dig på majoritetsspråket. Det beror INTE på att barnet inte skulle klara att tala två språk, utan (vanligen) på att omgivningen omedvetet förväntar sig enspråkighet av barnet. Barn lär sig mycket tidigt vad som förväntas av dem!” Så frågan vi föräldrar till flerspråkiga barn bör ställa oss är inte: Kommer mitt barn att klara detta? Utan: Vad är mina förväntningar på mitt barn? Tillbaka till Frida, Cloe och Linnea. Varför tar vi för givet att en frisk 2,5-åring ska prata sitt modersmål utan problem och utan att föräldrarna medvetet lär barnet det, när vi i samma andetag förväntar oss att så fort samma barn har mer än ett språk så behövs en speciell inlärning och att det är svårt? Med detta i tankarna kan du nu gå tillbaka i texten och svara på frågorna om Frida, Cloe och Linnea igen. Ta dig sedan högst upp på sidan där vi skrev ner en del ”problem” som kunde uppstå hos ett barn som har fler än ett språk. Är dessa ”problem” de förväntningar som vi har? Om så är fallet är ju dessa problem inte ens relevanta längre. Vi måste se på våra barns språkinlärning som en helt naturlig sak. Vi måste sudda ut vårt enspråkiga tänkande och öppna oss för våra barns syn på detta. Vi måste programmera om oss. Nollställa oss! Vi måste tänka på att för våra barn är flerspråkighet en normal sak (förutsatt att vi ger dem möjligheten att bli flerspråkiga) – lika normalt som att vilket friskt barn som helst lär sig ett språk. Om vi är öppna för detta tänkande så kommer våra barn att ha en helt annan plattform för sin flerspråkighet. Du som vill veta mer kan skriva till: [email protected] eller titta på http://www.svenskamammor.com http://www.globemums.com Artiklar till denna spalt välkomnas varmt! Skriv till Samspråk/Leena Huss, Källarbäcksvägen 13, SE-75752 Uppsala eller epost: [email protected] 13 Sommarens internationella kurs i svenska på Tjörn Tjörn måste vara Japans absoluta antites. Ljusår från trångbodda höghus och neonskyltar viskar skogsdungarna runt Billströmska Folkhögskolan. Bakom grantopparna runt Tyft ligger fjordarna och fiskehamnarna. I denna bohuslänska inramning upprättar Riksföreningen Sverigekontakt årligen en förstklassig verkstad för svenskstudier och internationellt kontaktknytande. I somras anlände den röda expressbussen från Göteborg med 25 studenter från 11 olika nationer. Av David Hultén Bilder: Petra Lindberg-Hultén Kazue Watanabe är musiker till yrket och hör hemma i Yokohama. För henne blev sommarkursen en favorit i repris för tredje året i rad. Hennes svenska passion väcktes ursprungligen av barnböckernas värld. – Som 6-åring läste jag Astrid Lindgren, berättar hon. 1997 ville jag resa utomlands och hittade då ett direktflyg till Sverige. Så började mitt intresse för svensk kultur. Genom sin svensklärare i Japan fick Kazue information om Riksföreningens sommarkurs. Redan under sitt första besök upptäckte hon det västsvenska kustljusets glasklara kulör. Sedan dess har Tyft blivit en återkommande plattform för nya vänskapsband. – Jag har träffat många fascinerande personer med olika bakgrund. Språkligt har detta hjälpt mig att utvecklas fortare. Svårast med svenskan är fortfarande att förstå olika betydelsenyanser i ord. Gunilla Forsman har undervisat på kursen i tre år. Hon sammanfattar undervisningsprogrammets olika komponenter. Under tre intensiva veckor undervisas kursdeltagarna på tre svårighetsnivåer i kombination med föreläsningar och exkursioner. Kazue från Japan framför Billströmska folkhögskolan. garna av utflykter och temakvällar. De kulturella horisonterna vidgas av turer till bl.a. Marstrand och Göteborg. Som kulinarisk expedition erbjöds dessutom en udda resa till de svenska matvanornas periferi. – Alla fick chans att smaka på surströmming, berättar Gunilla. Alla prövade men få var förtjusta. Under övriga temakvällar ordnade vi räkfest, kräftskiva och allsång. Svenska visor var en återkommande ingrediens under årets kurser. Det är en nyansrik palett av nationstillhörigheter som landar på Tjörn. Utöver Japan fanns exempelvis Kanada, Skottland, Ungern, Tyskland, Polen och Makedonien representerade. Gunilla sammanfattar vad deltagarna i regel uppfattar som mest exotiskt och överraskande under sin vistelse. Rekordsommaren hjälpte till att marknadsföra riksföreningens kurspaket på bästa möjliga sätt. Kazue är mycket nöjd med sina upplevelser. Tack vare sina Tjörnvistelser kan hon idag identifiera både likheter och olikheter mellan svenskar och japaner. – Japaner delar alltid in människor och saker i kategorier. Svenskar verkar inte göra samma sak. Samtidigt är vi två blygsamma folk med starka viljor. Till sist tycker jag att svenska lampor har ett finare ljus än japanska. – Svenskarnas ideliga kaffedrickande och stora badbehov höjer många ögonbryn. Många framhåller även det vänliga bemötandet och det unika värdfamiljbesöket. – Undervisningen bygger på grammatik-, uttals- och konversationsövningar, förklarar hon. Till detta anordnas föreläsningar av personer som är knutna till föreningen. I år föreläste bl.a. Bo Ralph, Sture Allén och Inger Schuberth. En av grupperna läste Marjaneh Bakhtiaris bok ”Kalla det vad fan du vill”. Författaren besökte själv kursen vid ett uppskattat seminarium. Tjörnfamiljernas medverkan har visat sig vara en genial manöver av personlig finess. Med detta får kursdeltagarna en genuin möjlighet att komma ett steg närmare sin bohuslänska omgivning. En kväll blev samtliga studerande uppdelade parvis och därefter hämtade av var sin familj. Utöver språkstudierna motiveras delta- – Alla var mycket nöjda, berättar Gu- 14 nilla. Det var en stor sak bara att få komma in i ett svenskt hem. Många av deltagarna fick dessutom chans att följa med på en båttur med sina familjer. Solnedgången var bedårande den kvällen. Det gav hela projektet en förtjusande inramning. Många fortsätter att hålla kontakt med sina värdar. Sommardans. Intensivkurs i svenska på Framnäs folkhögskola i Piteå 30.7–9.8.2006 Sedan 1973 ordnas intensivkurser i svenska på Framnäs folkhögskola. Sommaren 2006 kom det studerande förutom från Island och Finland också från Ryska Karelen. Fyra lärare i engelska, Sofia Chadrantseva, Elena Demih, Ljudmila Fedotova och Galina Pustovoit med sin lärare, före detta piloten Vladimir Tseytlin, fick resa till Piteå och studera svenska i tio dagar. Det må nämnas att Vladimir i åratal på egen hand studerat språket och knutit kontakter med Sverige, bl.a. Sölvesborg. Han undervisar skolbarn och ungdomar i svenska och ADB på stadens fritidshus, Skapandets Centrum. Först sommaren 2005 fick vår förening i Finland reda på detta. Då ordnade vi en ungdomsträff för ungdomar i Sortavala i Ryssland. Dit kom ett tiotal unga flickor med sina lärare från Skara, Suolahtis vänort. Svenskar, finnar och karelska ungdomar kunde kommunicera både på engelska och svenska. Hösten 2005 började de fyra lärarna med svenskan med tanke på att de och deras lärare följande sommar kunde följa med studierna på Framnäs. Föreningen Humanitärt Stöd Till Karelen riksförening svarade för kostnaderna. Bland de 28 finnarna deltog i intensivkursen också föreningens ordförande Seppo Kotaniemi, musikläraren Irma Lappi-Lahtinen och bokbussens förare Erkki Lahtinen från Suolahti. Styrelsemedlem Pirjo Korhonen, som svarar för föreningens språkprojekt, kom från Äänekoski. Språkkursen i Piteå arrangerades av Föreningen Norden i Norrbotten samt av Framnäs Folkhögskola, Lapplands Sommaruniversitet och Föreningen Norden i Island. Eftersom vi kursdeltagare var nästan femtio, indelades vi efter nivåtester i fyra grupper. Lärarna Birgitta Romppanen, Marit Lamberg, Gunhild Östring och Marina Bäckman är helt utmärkta pedagoger. Dagligen studerades sex timmar intensivt. Varje grupp fick sitt eget studiematerial. Vi bekantade oss med allt aktuellt både med hjälp av pressartiklar och Tv-nyheter. Vi intervjuade varandra, presenterade våra yrken, intressen. Vi övade tolkning och sjöng mycket. Hemläxor med lagom svåra, ofta knepiga grammatikövningar gjordes ofta i grupp. Lärarna instruerade oss i uttal. Dessutom var det möjligt för var och en att öva för sig själv med hjälp av det fina dataprogrammet ”Så ska det låta”. Information om Sverige och svenskheten fick kursdeltagarna också under utflykterna. Noliamässan presenterade det svenska affärslivet. På stadshuset välkomnades vi av Piteå kommunfullmäktiges ordföran- Marit Lamberg med sina ryska elever. Foto Päiviö Turtiainen. de och hörde honom berätta om allt det positiva som under senaste åren hänt i kommunen. Under samma utflykt besöktes också stadens gamla garveri med anor och finfina lädervaror. Söndagens långa färd - med matsäck – erbjöd oss upplevelser i den norrländska naturen. Den styrdes till Storforsen, Europas största frittskummande fors. Det närliggande skogs-museiområdet intresserade särskilt oss finnar. Författaren Kjell Lundholm väckte livlig diskussion med sin intressanta föreläsning om vikingatågen till öst. Diabilderna som han tagit under resan från Konstantinopel via Ryssland till Vardö – Vuoreija i Norge kryddade berättelserna. Svenskar, islänningar, finnar och ryssar lärde under temakvällarna känna varandras kultur, dess särdrag. Lek och sång samt kulinariska nationaldelikatesser var något nytt framför allt för våra ryska vänner, som under första temakvällen presenterade sin hemort med sången om Karelen. Resten av kvällsprogrammen arrangerades i den stora aulan. Lärarna hade valt några berömda nyare svenska långfilmer, två av dem var textade på svenska, vilket underlättade förståelsen. Helpensionen under kursdagarna var utmärkt. Alla tackade köksmästaren för de smakliga måltiderna. Vi bodde som på hotell, bastun eldades varje dag och vattnet i ån kändes härligt uppfriskande efter dagens hetta. Vid middagstid den 9 augusti tog vi farväl av våra lärare, som fått sina välut- tänkta presenter av grupperna föregående kväll. Våra isländska vänner fortsatte sitt besök i Sverige och Lappland på finska sidan av gränsen. Dem tackade vi för trevligt sällskap och önskade god hemresa. Detsamma gällde givetvis våra finska kurskamrater. Karelarna som vi välkomnat i Suolahti den 29 juli, tog vägen hem under eftermiddagen och natten. Två chaufförer turades om att köra till Sortavala. ”Kom lyckligt hem!” önskade vi, när ett varmt farväl togs i Torneå. Humanitärt Stöd Till Karelen rf tackar varmt alla som bidragit till att vi kunnat genomföra det här projektet. Vi hoppas att vi kan fortsätta att stödja svenskundervisning i Sortavala. Det finns redan planer på att ordna språktimmar både i finska och svenska. I stadens skolor förekommer dessa språk inte ens som valfria ämnen. Intresserade ungdomar måste därför studera under sin fritid. Från Ryska Karelen fick vår förening fem rapporter om kursen. Vi plockade fram något från varje rapport. Så här bra kan kursdeltagarna redan uttrycka sig på svenska, inte finns det så mycket att rätta. Sofia Chadrantseva: ”Jag blev bekant med svensk undervisning och svenskt liv. Det var nyttigt att umgås på svenska med finnar och isländare. Undervisningen var på ganska hög nivå. Vi hade en duktig och charmfull lärare. Våra kunskaper i svenska var inte så stora. Hon arbetade med oss mycket samvetsgrant och vi förstod nästan allt. Det var också Î 15 intressant att se hur man arbetar med handikappade.” (Det pågick på Framnäs också en kort kurs för handikappade. Sofia leder barnpsykiatriskt centrum i Sortavala.) Vänkontakt med Stralsund Elena Demih: ”Jag kunde praktisera talspråket, umgås med svenskar, finnar, isländare, förbättra mina kunskaper i grammatik, uttal, skriftspråk. Det var också jättebra kulturprogram, utflykter, olika kvällar: surströmming, isländsk kväll och finsk kväll. Det skulle vara bra att ordna något sådant för skolbarn därför att här finns intresse för att inte bara läsa finska utan svenska språket också.” Ludmila Fedotova: ”Jag räknar med att kursen har stort betydelse för mig. Jag blev bekant med det svenska, finska och isländska livet. Jag vill fortsätta lära mig svenska och besöka den kursen en gång till.” Galina Pustovoit: ”Kursen hjälpte mig mycket: förbättra uttal, ordförråd och grammatik. Grupparbete och umgänge med de andra kursdeltagarna förbättrade min förståelse i svenska. Det skulle vara mycket intressant att ordna en sådan kurs i Finland för att läsa det finska språket. Jag tycker att det är nödvändigt att fortsätta lära oss svenska på kursen i Framnäs.” Vladimir Tseytlin: ”Undervisningen var där på hög nivå. Mina elever började tala och förstå svenska betydligt bättre. Utom under lektionen i svenska umgås de hela tiden på svenska med finländare och isländare. Den enda bristen är att kursen inte varade längre. För att få bästa resultat, tänker jag att den bör vara i 2–3 veckor, men jag förstår att det är för dyrt. Jag är också mycket belåten att jag blev kursdeltagare. Grupparbete, diskussioner, uttal i datorsalen, umgänge med svenskar, finnar och isländare har förbättrat min svenska. Det skulle vara intressant och nyttigt att ordna ett sådant projekt för skolbarn som läser finska och svenska här i Sortavala.” Pirjo Korhonen, projektledare och Seppo Kotaniemi, ordförande Humanitärt Stöd Till Karelen Riksförening, Kellosepänkatu 21, 44200 Suolahti, Finland 16 Gunnar Fjellander överlämnar den traditionella skånska spettkakan. Foto Ulgard Goldhammer. Malmö-Lunds lokalförening av Riksföreningen Sverigekontakt har sedan c:a femton år ett utvecklat samarbete med Deutsch-Schwedische Gesellschaft i Stralsund. En stående ingrediens i vår verksamhet är att vi vartannat år turas om att bjuda in varandra över ett veckoslut. I år inträffade detta den 26–27 augusti, och vi var då tio svenskar, som på lördagsmorgonen tog färjan från Trelleborg till Sassnitz, där våra värdar mötte. Den gamla stadskärnan i Stralsund står ju sedan ett par år på UNESCOs kulturella världsarvslista, och det är alltid något särskilt att återkomma att se de många intressanta historiska byggnaderna och stadsmiljöerna – inte så få med Sverigeanknytning. Att återställa allt i gott skick efter DDR-tidens förfall tar sin tid, men varje gång har något nytt skett. Sålunda inkvarterades vi t.ex. nu på ett fräscht och smakfullt nytt litet hotell i hamnen, tydligen en f.d. magasinsbyggnad. Våra tyska vänner hade denna gång letat upp ännu ett besöksmål med koppling till Sverige – dom är duktiga på det – nämligen godset Reischvitz, som ligger i rikt jordbruksland mitt på Rügen. Sedan gammalt har godset tillhört släkten von Platen, men det drogs på sin tid inte oväntat in till den östtyska staten. Nu har en sentida släktmedlem Bogislav von Platen återköpt godset, restaurerat det och gjort det praktiskt användbart för nutida förhållanden. En intressant historia! Parentetiskt vill jag här inskjuta att vår kände kanalbyggare Baltzar von Platen hör till familjen. Han föddes i svenska Pommern år 1766, blev sjöofficer i Karlskrona och var därefter verksam i det egentliga Sverige. Åter till Stralsund! Till våra traditioner hör givetvis en angenäm samvaro vid lördagskvällens middagsbord. Här begav det sig i hamnkrogen ”Zum Steuermann”, där vi bl.a. överlämnade vår traditionella skånska spettkaka jämte typisk skånsk dryck. Vad mer bör nämnas om vår innehållsrika Stralsunds-visit? Jo, ett grundligt besök på ”Meeresmuseum”, där allt vad djurliv i havet som tänkas kan finns att ta del av. Och ett intressant faktum därutöver är att det hela vilar på ett fristående stålskelett, som är uppbyggt inuti det medeltida Katarinaklostrets högvälvda gotiska kyrka. Efter en sista gemensam och lite speciell måltid i ”Zum Alten Fritz”, en restaurang i ett f.d. bryggeri, styrde vi mot färjan i Sassnitz. På vägen dit passade naturligtvis några av oss på att i varuhus inhandla sådana varor, som råkar kosta avsevärt mer i Sverige. Vi tackar våra vänner i Stralsund för en upplevelserik samvaro och gläder oss åt allt vi har gemensamt. Gunnar Fjellander, ordförande i Malmö-Lunds lokalförening Ja, vi talar svenska i USA Laos och den svenska skolan Min berättelse börjar på ett vikingaskepp, ett modernt vikingaskepp. Dagen var den tjugonionde september 2006. De som åkte på skeppet var svenskar, amerikanare och kanadensare. Faktiskt var vi alla deltagare i The Swedish Bridge-konferensen i Karlstad. Jag hade kommit från USA men alla roddare runt om mig var från Sverige. När vi rodde tillsammans och åkte framåt, började vi bli bekanta med varandra. När jag sade att jag hade kommit från Duluth, Minnesota, kom det några förvånade blickar. Det var då en av dem sade – ”Men du talar ju svenska”. Mitt svar var fullt av stolthet när jag förklarade mina djupa svenska rötter. Jag berättade om min far som hade utvandrat från Hovmantorp, Småland till St. Paul, Minnesota 1926. Jag berättade också om min mors föräldrar som emigrerade från Lidköping, Västergötland till Amerika 1882. Även om de lärde sig engelska till slut så fortsatte de med sitt fosterlandsspråk. Även min mor som var född i Amerika kunde inte tala engelska när hon var sex år och gick i skolan. Med sina svenska rötter gifte sig alla sex syskonen med makar som också kunde svenska. Även om jag lärde mig engelska när jag var barn så hade jag alltid svenska språket och kulturen som omgav mig när jag bodde hemma och senare när det blev släktträff. När min fru och jag förberedde oss för I ett glömt hörn av Sydostasien ligger Laos, ett land stort som Storbritannien, men med en befolkning på cirka 5 miljoner invånare. Vid landets huvudpulsåder, floden Mekong, ligger huvudstaden Vientiane. Vientiane är landets nav och det är också hit de flesta svenskarna kommer. Staden har en blandning av gamla förfallna hus i fransk kolonial stil och hus från den kommunistiska eran. Överallt finns det Buddisttempel och munkarna syns över hela staden i sina brandgula kläder. I vissa delar av stan känns det som tiden stått stilla i femtio år, gamla trähus trängs längst leriga vägar, barn springer barfota och leker längs vägkanten. I centrum är paradgatan stor bred och asfalterad, här byggs också Laos första varuhus. Längst Mekong dukas varje kväll borden och här grillas färsk fisk som serveras med klibbris (sticky rice). Tempot i stan är lugnt, men i rusningstrafiken så märks det att stan inte är anpassad för trafikmängden som nu råder. På gatorna trängs bilar, mopeder, tuktukar och cyklar med gatuförsäljarna och deras hemmabyggda kärror. Trafiken i stan är ett kapitel för sig själv och avsaknaden av, eller rättare sagt bristen på respekt för reglerna, gör att trafikolyckorna är många. De allra flesta saknar körkort men kör ändå, förklaring till det är enligt laoterna själva att det kostar mer att ta körkort än att bli stoppad av polisen. Laoterna är mycket trevliga och gästvänliga. Överallt möts man med ett leende och de som pratar engelska vill gärna passa på att byta några ord med oss utlänningar eller Falanger som vi kallas. Att gå på marknaden är en upplevelse, här finns allt att köpa från levande grodor till kylskåp. Språkförbistringarna blir många, men det mesta går att lösa med kroppsspråket och ett leende. Sverige var tidigt ute att erkänna Laos som en suverän stat och har i cirka 30 år varit med och hjälpt Laos genom olika biståndsprojekt. Projekt som rör såväl infrastruktur som demokratiprocess och utbildning. Detta har lett till att ett stort antal svenskar har vistats i Laos under dessa år. Idag består svenskkolonin av ett hundratal personer. Svenska skolan i Laos har funnits i ett tjugotal år och startades först som en skola driven av SIDA. Sedan 1995 drivs skolan som en föräldraförening. Under läsåret 2006–2007 består skolan av en förskola med 5 barn i åldrarna 2–4 år, grundskola med 4 elever 6–11år samt ett antal elever som läser ett eller flera ämnen. En elev läser heltid via Sofia Dis- Glenn och Erna Peterson med barnbarnen Abigail, Linnea, Allison, Annika och Nicole på väg till midsommarfesten på the American Swedish Institute i Minneapolis. Svenska och amerikanska vikingar hjälps åt med rodden. den första resan till Sverige 1965 då läste vi svenska på the American Swedish Institute i Minneapolis. Efter den resan bestämde jag att jag skulle fortsätta med svenskan så att jag skulle kunna läsa och skriva bättre. Jag hade tur då som fick kontakt med en professor som var pensionerad från Minnesotas universitet. Han hade utvandrat från Sverige som ung man och blev sedan lärare i tyska och svenska på universitetet. Jag har läst svenska för honom i tre år. Jag är mycket tacksam för mitt svenska arv och jag tror att det är märks att min fru och jag älskar svensk kultur. Vi har nu gjort sex omfattande Sverige-resor 1965, 1990, 1993, 2000, 2004 och 2006. Våra barn har också blivit gripna av det svenska språket och kulturen. Även deras barn går varje lördag på Svenska Skolan i Minneapolis. De går också på ett svensk-läger på sommaren i Minnesota. Nu håller vi på att planera den sjunde resan till Sverige. Det blir sommaren 2008. Då reser vi med våra barn och deras makar plus alla barnbarnen. Akta er, svenska vikingar, denna gång kommer vi med elva personer! Vi kommer då att ta upp de flesta bänkarna på vikingaskeppet. Glenn D. Peterson 215 Garden Street Duluth, Minnesota 55812 USA Î 17 tans i Stockholm och får handledning på Svenska skolan i Laos. Ytterligare 9 elever läser ett eller flera ämnen på skolan, men går resten av tiden på Vientiane International School. Det finns både fördelar och nackdelar med att driva en så liten skola. Fördelarna är uppenbara, varje elev får snabbt och lätt hjälp och får undervisning direkt anpassad efter individens behov. Nackdelen med en liten skola är att begränsningarna är stora när det gäller utbudet av kompisar och möjligheten till undervisning i ämnen som idrott. Svenska skolan i Laos har förmånen att dela skolgård med Vientiane International School (VIS) och har också valt att köpa timmar i idrott, bild och musik från VIS. Detta innebär att eleverna på svenska skolan också får klasskamrater på VIS. Ett antal timmar varje vecka lämnar barnen svenska skolan för att få undervisning på VIS, en undervisning som sker på engelska och med elever i samma ålder. Fördelarna med en svensk skola är många, det gör det lättare för eleverna att återgå till sin skola i Sverige när föräldrarnas uppdrag är slut. För de yngre barnen är språket oerhört viktigt och att bli trygg i sitt eget hemspråk. Tack vare att Lovisa och Rebecca har matte. Svenska skolan i Laos har ett gott samarbete med VIS så kan vi både ge våra elever en god grund utifrån det svenska skolsystemet och den stora förmånen att ge eleverna möjligheten till undervisning på engelska i en internationell miljö. Andreas Croneld, rektor vid svenska skolan Svensk konditorikultur i Laos Det är sen eftermiddag i Vientiane. Himlen badar gatorna i en gyllenbrun nyans som pendlar mellan honung och tobak. Tuktuk-förarna sneglar vaksamt efter potentiella kunder. På Scandinavian Bakerys uteservering är samtliga bord upptagna. Sune Wissmars nordiska etablissemang är lika populärt som det är unikt. Traditionen har dessutom gått i arv. Ett stenkast från sin fars servering driver sonen Daniel en svenskinspirerad pizzeria. Av David Hultén Sune Wissmar är trendsättare för svensk kafékultur i Laos. Konditorn och fastighetsmäklaren från Järfälla är ett begrepp i den kulinariska stadsbilden. 1200 baguetter om dagen lämnar sitt odiskutabla bevis. Smörgåsarna och kanelbullarna är en lika explosiv succé. – Laoterna har aldrig klagat på att vi är dyra, berättar Sune. De är mycket förtjusta i vår meny. Scandinavian Bakery och Swedish Pizza Bakinghouse skapar idag närmare 70 arbetstillfällen i Vientiane. Efter 14 år i landet ser Sune tillbaka på sina första 18 spadtag i den laotiska vardagen. – 1993 fick min hustru Inger en tjänst på Svenska Ambassaden. Från svenskkolonin kom samtidigt önskemål om ett konditori. Utbudet var mycket dåligt i stan på den tiden. Av investerare och företagare krävs ett ofantligt tålamod med den laotiska byråkratin. Sunes första steg blev att ansöka om företagslicens. Det skulle ta nästan två år innan projektet var i hamn. – Ryssarna har varit här och lärt Laoterna allt om stämplar och byråkrati, suckar han. För att få ut en container med varor krävs 22 signaturer från olika håll. Det märks fortfarande att Laos är ett U-land. Familjen Wissmar har upplevt Laos trevande moderniseringsprocess inifrån. Daniel talar idag flytande lao och delar kontor med sin pappa. De båda svenska företagarna känner sig mycket välkomna i den laotiska kulturen. Sveriges bakgrund som största biståndsgivare har förankrat ett gott svenskrykte hos befolkningen. – Svenska turister får högsta betyg, konstaterar Sune till sist. Sämst betyg får dessvärre fransmän och israeler. Trist men sant! Nästa komplikation rörde importen av ingredienser och råvaror. Under sina första år tog Sune båten över Mekongfloden varje lördag. I Nonkai på den thailändska sidan inhandlade han en veckoranson på 25 kg margarin. – Idag finns det mesta i Vientiane, förklarar han. När bron över Mekong byggdes 1995 blev hela landet öppnare. Det svåraste att få tag på är piktin och vinsyra. Svenska kondiset i Vientiane. The Swedish School of Western Australia Krokodiljägaren är jordfäst. Genom tv-rutan exporterade Steve Irwin Australien till en hänförd publik. Nu läker istället åttaåriga dottern Bindi en nation med ett elakt sår i sin folksjäl. I pappans legendariska fotspår börjar hennes egen show i samma våghalsiga vildmarksanda. Runt den gigantiska kontinenten rullar indiska oceanen vidare med en obekymrad rytm. The Swedish School of Western Australia (SSWA) har hållit ställningarna i Perth sedan 2002. Här polerar ett 30tal tappra barn och ungdomar sina svenskkunskaper. Text av David Hultén Bild: Familjen Wihlborg Eftermiddagsbrisen ”doktor Fremantle” leker i palmkronorna runt Trinity college. Fåglarna svalkar sig under sprinklerstrålarna på trädgårdsmattorna. Det är lördag och några inhemska ungdomar syns inte till. Istället äntras skolgården av en svensk elevstyrka. – Vi frågade runt efter lokaler och fick napp här, berättar Håkan Wihlborg. Trinity är en av de finaste skolorna i Perth. De har varit generösa mot oss. Varje rörelse kräver sin visionär och eldsjäl. Utifrån sin inspirerande bakgrund som FN-soldat i Libanon är Håkan skolverksamhetens galjonsfigur. Hans internationella puls är generatorn bakom projektet. Ambitionen var ursprungligen av självisk karaktär. Makarna Wihlborg ville ge sina barn möjlighet till en bilingual och dubbelkulturell tillvaro. Svenska skolbarn och australiensiska kängurur. minst eftersom vi komponerat en egen sång. När Svenska Klubben bjöds in fick vi en andra chans att sjunga och komma ombord. Barnen hjälpte till att servera. På kanondäck visades Ronja Rövardotter på en storbildskärm. Australiens enorma yta överträffas endast av dess geografiska avlägsenhet. Håkan avrundar med några tänkvärda ord om avstånd och hemlängtan. – Vi har bott här sedan 1992. Ibland inser vi att vi lever långt bort från övriga länder. Det kostar mycket om man vill resa. Jag saknar möjligheterna att besöka andra miljöer. Å andra sidan är det mycket lätt att trivas i Perth. Tack vare Svenska Skolan kommer Sverige närmare. – Jag insåg snart att vi behövde en skola. Jag hoppas att barnen en vacker dag ska säga: ”Tack för att vi fått lära oss svenska”. Med svenskan kommer de att kunna hålla kontakten med släktingar i Sverige lättare. Vill de arbeta eller studera i Sverige har det ytterligare en fördel. Med 5 lärare undervisar SSWA idag trettio elever i åldrarna 4–18. På senare tid har man dessutom expanderat sitt utbud till att även omfatta vuxenkurser. I maj hade skolan en storslagen representativ uppgift när skeppet Götheborg lade till i legendariska hamnstaden Fremantle. Skolan bjöds in för att sjunga på kajen. – Planeringen gjorde att vi tyvärr sjöng innan skeppet lade till. Barnen blev besvikna över att så få lyssnade. Inte Unga sångare i väntan på Götheborg. 19 Om Ostindiefararen Götheborgs mottagande i Kina och en veterans äventyrliga strapatser Efter en åtta månaders lång seglats med start i västsvenska vatten kom så Ostindiefararen Götheborg III äntligen fram till Kina och Kanton (Guangzhou) den 17 juli 2006. Under sin färd österut har hon blivit uppmärksammad och varmt välkomnad i alla hamnar hon angjort. Därmed har Götheborg III effektivt kunnat sprida propaganda för Sverige och svenskt näringsliv och kultur såväl i spanska Cadiz och sydafrikanska Kapstaden som i Brasilien, Malaysia och Australien. Personligen var jag med och mottog båten då den anlöpte Cadiz i november 2005. Redan då slogs jag av det stora intresse som mötte skeppet. När jag sedan fick uppleva det enorma kinesiska välkomnandet av ostindiefararen kunde jag inte annat än att få tårar i ögonen då jag efter 12 års slit fick se båten gå in i PärlEn kinesisk tidning intervjuade Rune på sjukhuset i Kanton. Ostindiefararen Götheborg i pärlflodens tigermun. flodens ”tigermun”. Både kinesiska delegationer och svenska, däribland den kungliga, var närvarande vid tillfället. Festligheterna fortsatte sedan i flera dagar med kungamiddagar, fyrverkerier och daglig mediabevakning. Det går inte att värdesätta den omfattande reklam för Sverige detta medförde. Vi två som var ansvariga för den 124 man stora gruppen av före detta arbetare vid bygget av båten hade anlänt till Kina några dagar tidigare för att förbereda de 20 andras ankomst. När gruppen så var på ingång sa vi till varandra att nu fick vi hålla tummarna för att allt skulle gå bra. Med ansvar för många ville vi slippa uppleva att någon blev sjuk eller råkade ut för en allvarlig olycka. Men till syvende och sist var det vi ansvariga, Nils Theslöf och jag, som drabbades! Nisse blev dålig under en djonkfärd till sjöss men piggnade snart till igen. Jag däremot dukade under i hettan och blev rekommenderad att uppsöka lä- kare. På sjukhuset ville jag inte stanna länge men blev övertalad att ligga kvar över natten eftersom de ville undersöka mitt hälsotillstånd närmare. När jag vaknade upp nästa morgon visste jag inte var jag befann mig. Då hade febern stigit till 42 grader och mitt blodtryck blivit alldeles för högt. Läkarna blev oroliga och satte genast in en ordentlig behandlig med tillhörande undersökning. Röntgen och kontroller gjordes av lungor samt hjärta och hjärna. Inga större fel upptäcktes men man misstänkte en begynnande lunginflammation. Hur osannolikt det än låter – in steg en svensktalande professor! Doktor Yanqui Yang från Linköping var i Kina som gästprofessor för att hjälpa till med uppbyggnaden av ett nytt hjärtcenter. Han tog väl hand om mig och såg till att jag fick ett eget rum. Han kunde också berätta att man satt in en 10-dagars kur för att få mig på fötter igen. Under hela min vistelse hade jag sedan en och samma sköterska vid min sida hela dagarna. Det blev en väldig uppståndelse när man fick reda på att jag hade med Ostindiefararen att göra. Plötsligt stod både TV-team och journalister från fem olika tidningar i mitt sjukrum! Bilder på mina röntgenplåtar kablades ut i nationella nyhetssändningar. Jag vill härmed avsluta den här historien, från ännu ett äventyr att lägga till alla de andra jag upplevt, med en hälsning om en GOD JUL och LYCKÖNSKNINGAR TILL ALLA LÄSARE INFÖR DET NYA ÅRET! Rune Dahlstrand Notiser Bokbordet stod dukat på Dicksonsgatan som vanligt i somras och många besökande svensklärare från olika länder kunde välja och ta med sig inköpta och donerade böcker. Från Nederländerna kom Elisabet van Troostwijk med son och botaniserade vid bokbordet. Sverigekontakt ställde upp och hyllade Årets Svensk-Amerikan, Agneta Nilsson. Hon är SWEAs (Swedish Women´s Educational Association) dynamiska grundare. Festligheterna hade arrangerats av Vasa Orden av Amerika i Växjö. Årets svensk-amerikan Agneta Nilsson bland sina Sweor. På Göteborgs Bok- och biblioteksmässa demonstrerade Göteborgs-Emigranten Databasen Emigranten Populär i egen monter. Där utdelades också tidningen Sverigekontakt samtidigt som information om föreningen gavs till intresserade. CD-skivan Emigranten Populär demonstrerades på bokmässan. Sverigekontakt deltog i konferensen The Swedish Bridge i Karlstad anordnad av The Swedish Council of America och Emigrantregistret i september. Många band knöts med gästande svensk-amerikaner och en av dem har skrivit en artikel för denna tidning. Under konferensen fick Göteborgs-Emigrantens Per Clemensson och Lars-Göran Johansson, vid en ceremoni den 28 september, motta the Swedish Councils Award of Merit för arbetet om emigrationen. Föreläsare från Stiftelsen Lützenfonden och Riksföreningen Sverigekontakt besökte i slutet av oktober Högskolan för moderna språk i Poznan. De ämnen som då presenterades sträckte sig från trettioåriga kriget historia fram till årets val i Sverige. Skolan har ett sjuttiotal elever som läser svenska och deras lärare Agata Wicenciak-Szule har presenterat verksamheten i ett tidigare nummer av vår tidskrift. Man arrangerar också kvällskurser i svenska och det i alldeles nya och moderna lokaler. Dessa lokaler visades av skolans rektor Bernadetta Pieczynska för de gästande föreläsarna Inger Schuberth och Lennart Limberg. i nyutkommen svensk litteratur och Något att orda om – en översättares tankar; Lennart Limberg om Valet den 17 september i Sverige och Tsunamin – en svallvåg i svensk politik samt Lars Björkman talade om Riksföreningen Sverigekontakt. Mottagning på Svenska ambassaden i Tallinn – Ambassadör Dag Hartelius, Ordföranden i Estlands Svensklärarförening Juta-Tiia Mägi och föreläsaren Aimée Delblanc. Höstens kulturresa till Berlin, Prag och Lützen genomfördes med hela 42 deltagare varav 14 var från Akademiska Kören i Göteborg. De underhöll bussens passagerare och hänförda lyssnare på olika platser under resans gång med vackra svenska sånger. Reseledare var Inger Schuberth och Lennart Limberg. Dessutom guidade Lützens borgmästare, Maik Reichel, gruppen på Bundestag där han är ledamot, på många andra orter och som avslutning i och omkring Lützen där många tyskar tillsammans med representanter för det svenska kungahuset, den svenska staten och den finländska staten deltog i 6 novemberceremonierna. Rektor för den privata högskolan för moderna språk i Poznan dr Bernadet Pieczynska mellan Inger Schuberth och Lennart Limberg. Har ni noterat att man sedan början på detta år kan läsa tidningen Sverigekontakt på internet. Gå till vår hemsida www.sverigekontakt.se och klicka på AKTIVITET. Sedan är det bara att välja vilket av de senaste numren man vill läsa. F.ö. vill vi nämna att hemsidan småningom kommer att moderniseras. En veckoslutskurs genomfördes i Tallinn i oktober för ungefär 50 svensklärare från Estland, Lettland och Litauen av Sverigekontakt i samarbete med Gustav Adolfsgymnasiet och Sveriges ambassad. Bo Ralph talade om Hur man blir Nobelpristagare och Det svenska prepositionssystemet; Anna Hannesdóttir om Nordisk språkförståelse och nordisk språk-politik; Aimée Delblanc om Linjer Baldakinen över Gustav Adolfs minnessten i Lützen. Video från höstresan En sammanställning av videofilmer från höstresan till Berlin, Prag och Lützen finns nu som DVD-skiva och kan beställas via Sverigekontakt. 21 VINTERKURS i Jokkmokk, Lappland 11 – 24 februari 2007 Uppsala International Summer Session (UISS) organiserar i samarbete med Riksföreningen Sverigekontakt en vinterkurs i svenska och svensk kultur i Jokkmokk. Kurser i svenska på olika nivåer 25 timmar i veckan, måndag tom fredag på nivå. A2+, B1, B2 och C. Maximum antal deltagare: 39 Maximum gruppstorlek: 13 Det blir en kombination av en intensiv kurs i svenska för fortsättare och (mycket) avancerade med upplevelser kring den svenska vintern t ex att åka hund- eller rensläde, snövandringar på snöskor, att längdåka och att göra olika utflykter. Vi kommer att bjuda in olika experter som talar om aktuella ämnen och om den samiska kulturen. Logi Dubbelrum på hotell med helpension Kursavgift 16 300 SEK. I kursavgiften ingår all undervisning, kursmaterial, helpension på hotell, utflykter, vinter- och kvällsaktiviteter, slädtur med renar, avskedsmiddag. En hundspannskurs erbjuds mot extra avgift. Vi kommer att visa svenska filmer på biografen, lyssna på olika sorters svensk musik och erbjuda olika utomhusaktiviteter samt en avskedsmiddag med underhållning. Sista anmälningsdag 1 januari 2007 Mer information http://www.uiss.org [email protected] Uppsala International Summer Session (UISS) Box 1972 751 49 Uppsala 4*%03EJSFLUUJMMEJOEBUPS %VTMJQQFSCFUBMBQPSUPPDIEVGÌS GÊSTLBMÊUUMÊTUBOZIFUFSUJMMEJOBFMFWFS .YHETERFRÍNANDRALËNDER +ULTUR .ËSTAVECKAFYRASIDOR EXTRAOMVALET iÊ>ÛÃ>ÀÊÛiÊÃÊBÀÊÃÛià «ÃÌÌ`} .UMMER AUGUSTI qÊi`}iÊÌÊ>ÌÌÊ >ÊÕÊÌ>ÃÊLÀÌÊ vÀFÊÃÌ>ÊFÃÌiÊÛ>À>Ê>ÌÌÊ1-Ê vÀÃÌFÌÌÊ>ÌÌÊ`iÌÊÛ>ÀÊviÊ>ÌÌÊÃÃÌB>Ê ]ÊÃB}iÀÊ"ÃÃÊÌÊ//° }à >Ã>ÊBÀÊiÌÌÊ>ÛÊvÀ>à ÃÌÀÃÌ>ÊB`iÀ°ÊÀÊF}À>ÊÛiVÀÊ Ãi`>ÊÀÃÌ>`iÊviÌÊÊÛiÊÃÊ Ã>ÊÛ>À>Ê«ÀiÃ`iÌ°ÊÊÃ`>}ÃÊÛ>ÀÊ ÀÃÌiÀ>ÊÀB>`i°Ê}iÊÛ>°Ê iÌÊFÃÌiÊLÊiÌÌÊÞÌÌÊ«ÀiÃ`iÌÛ>Ê ÊF}À>ÊF>`iÀ° >ÀÊ`ÕÊF}Ê}F}ÊÃBÌÃÊvÀÊ>ÌÌÊ`ÕÊ BÀÊÃÛiö qÊ> >]ÊiÊ`iÌÊ >ÀÊ>}Ê}ÊÌi°Ê 6Ê >ÀÊÛB`}ÌÊÞViÌÊ>ÌÌÊÛ>À>ÊÃÌÌ>Ê ÛiÀ°Ê*ÀiVÃÊÃÊ>>Ê>`À>ÊvÊ ÊÛBÀ`i°Ê/BÊ«FÊ>ÌÌÊÛÊBÀÊ`iÌÊi`>Ê >`iÌÊÊÛBÀ`iÊÃÊ >ÀÊÀ`iÌÊ>}Ê ÊëÀFiÌÊV Ê>ÌÌÊ}iÌÊ>>ÌÊ>` >ÀÊiÊÀiÊi}iÀvÀÃt iÌÊ >ÀÊÊF}>ÊFÀÊÛ>ÀÌÊÀ}Ê Ê}à >Ã>ÊiÊÕÃÌÊÕÊ BÀÊ`iÌÊvÀi`°ÊÃi« Ê>L>ÊBÀÊ «ÀiÃ`iÌ°Ê>ÊvVÊviÃÌÊÀÃÌiÀÊÊ Û>iÌÊiÊB`FÊÌiÊÌÀBV}ÌÊ F}>°Ê>Ê >`iÊLi ÛÌÊviÀÊ BÊ BvÌiÊ>ÛÊÀÃÌiÀ>ÊvÀÊ>ÌÌÊLÊ «ÀiÃ`iÌÊ}i°ÊiÌÊvÃÊÀÃÊvÀÊ >ÌÌÊ`iÌÊLÀÊLÀFÊi>Ê>Ê «ÌÃ>Ê}ÀÕ««iÀÊ>ÊÛ>iÌÊ BÀÊvBÀ`}Ì°ÊÊÊÊÊÊÊÊÊÊÊÊÊÊÊÊÊnÊ-",É// 6iÌÊBÀÊ`iÌÊLBÃÌ>ÊÌiViÌÊ«FÊ>ÌÌÊ`ÕÊ ÃBÛÊBÀÊÃÛiö qÊ>}ÊÌÌÌ>ÀÊ>Ì`]ÊV Ê`FÊi>ÀÊ>}Ê >Ì`]ÊÊÌÌÌ FiÌÊ>Ê>}Ê}FÀÊÕÌÊ }iÊ`ÀÀi°Ê>ÊÛÊÕÊÌiÊ ÃÌÌ>Ê«FÊF}Ê}À>iÊÊ`>]Ê ÃB}iÀÊ>ÌÌ>ÃÊÃÌÀ° /ÞÃ>À>ÊBÀÊ`iÊÛ>}>ÃÌ°Ê -iÝÌÊ>ÛÊ Õ`À>ÊÕÌB`Ã>Ê ÌÕÀÃÌiÀÊBÀÊÌÞÃ>À°Ê *FÊ>`À>Ê«>ÌÃÊiÀÊ ÀÀBi° iÌÊ >ÀÊVÃFÊÌÊviÀÊ ÌÕÀÃÌiÀÊvÀFÊ>ÊBÊÌ`}>Ài°Ê iÌÊLiÀÀÊ«FÊ>ÌÌÊ1ÊV Ê>Ê Þ}iÊLiÃÌBÌÊ>ÌÌÊ`iÌÊÃ>ÊÛ>À>Ê BÌÌ>ÀiÊ>ÌÌÊÀiÃ>Êi>ÊB`iÀ>°Ê ÃiLiÀ}ÊÊÌiLÀ}ÊV Ê ÕÌÕÀ ÕÃiÌÊV Ê->ÃiÊ Ê-ÌV ÊvFÀÊviÃÌÊÌÕÀÃÌiÀ° nÊ-",É// -V>`iÀ>ÌiÀ>ÊÃÛ>À>`iÊi`Ê i}>ÊvÌiÊÊv>ÃÌ} iÌÃÃ>ÌÌi°Ê -V>`iÀ>ÌiÀ>ÊÛÊ >ÊÛ>ÀÊ BÀvÀÊ >ÀÊ«>ÀÌiÀ>ÊB}iÊvÀÃÌÊ Ã>ÌÌiÊiÊ`iÊÛ>ÀÊ>ÌÌÊÃ>ÌÌiÊÌiÊ >ÌÌiÊÛ`ÊiÊ`iÃÌÀ>ÌÊvÀÀ>ÊFÀiÌ° >ÌÌÊ>Ê«FÊiÌÌÊLÀ>ÊÃBÌÌÊ>ÌÌÊvÀB`À>Ê >ÀÃÊ*i>iÊ«ÀÌiÃÌiÀ>ÀÊÌÊv>ÃÌ} iÌÃà Ã>Ê >ÃÊ`iÊBÀ>ÃÌiÊFÀi°Ê v>ÃÌ} iÌÃÃ>ÌÌi°Ê 1`iÀÊÌ`iÊÃ>ÊiÝ«iÀÌiÀÊÌB>ÊÕÌÊ ÕÀÊ *ÀLiiÌÊBÀÊ>ÌÌÊÃÌ>ÌiÊÌB>ÀÊ v>ÃÌ} iÌÃÃ>ÌÌiÊÃ>ÊLÊÀBÌÌÛÃ>Ài°Ê ÞViÌÊ«i}>ÀÊ«FÊÃ>ÌÌi°Ê 6>ÀiÊFÀÊvFÀÊÃÌ>ÌiÊÊÛiÀÊÌÕ}Ê «>ÀÌiÌÊÛÊÃB>Êv>ÃÌ} iÌà >À`iÀÊÀÀÊ«FÊv>ÃÌ} iÌÃÃ>ÌÌi°Ê ÕÃiÊLÀÊ`ÞÀ>ÀiÊV Ê`ÞÀ>Ài°Ê Ã>ÌÌi°ÊiÌÊÛÊÌiÊÛBÃÌiÀ«>ÀÌiÌ°Ê ÕÀÊÞViÌÊ>ÊLiÌ>>ÀÊ iÊ«i}>À>ÊFÃÌiÊÃÌ>ÌiÊvFÊÊ FÊ>Ê`ÕÊVÃFÊÃB>Ê`ÌÌÊ ÕÃÊ`ÞÀÌ°Ê Êv>ÃÌ} iÌÃÃ>ÌÌÊLiÀÀÊ«FÊ ÕÀÊ «FÊF}ÌÊ>>ÌÊÃBÌÌ°Ê ÛiÊÊ`ÕÊÌiÊÛÊÃB>Ê ÕÃiÌÊ >ÀÊ >ÃÌ} iÌÃÃ>ÌÌiÊiÀÊÃBiÀÌÊ ÞViÌÊ ÕÃiÌÊiiÀÊÌÌiÊBÀÊÛBÀ`°Ê >ÀÃÊFÃÌiÊÃÌ>ÌiÊ}À>Ê>ÛÊ `iÌÊ«ÌÃ}ÌÊLÛÌÊiÀÊÛBÀÌ°Ê >ÌÌÊÃÌB>ÊÌÊLÀFÊvÀ>ÊÌÊÛ>iÌ°Ê Ê`iÊLiÌ>>ÀÊF}À>ÊÌÕÃiÊÊFÀiÌÊ i`Ê`ÀiÊ«i}>À° FÊ ÃÊÃ>ÌÌi°Ê iÊ >ÀÊÀi`>Ê}ÀÌÊ`iÌ°Ê Êv>ÃÌ} iÌÃÃ>ÌÌÊV ÊiÊ`iÊLiÌ>>ÀÊ }iÊ«ÌiÀÊ >ÀÊÛ>ÀÌÊÌÀiÃÃiÀ>`Ê iÊLÀ}iÀ}>Ê«>ÀÌiÀ>ÊBÀÊL>À>Ê F}À>ÊÌÕÃiÊÛ>ÀiÊF>`°Ê >ÛÊ>ÌÌÊë>À>ÊÃFÊÞViÌÊ«i}>À°Ê ->ÌÌiÞ`} iÌiÊÀB>ÀÊÕÌÊ ÕÀÊ ÛiÀiÃÊÊ>ÌÌÊÃ>ÌÌiÊÃ>ÊÌ>ÃÊLÀÌ°Ê *>ÀÌiÀ>Ê >ÀÊ >vÌÊÃÛFÀÌÊ>ÌÌÊ>Ê«FÊ ÞViÌÊ«i}>ÀÊ`ÕÊÃÕiÊÕ>Ê iÊBÀÊÌiÊÛiÀiÃÊÊ ÕÀÊÃÌ>ÌiÊÃ>Ê iÌÊ>ÊÛ>À>ÊÃFÊ>ÌÌÊ`ÕÊ >ÀÊ«ÌÊ >`À>ÊÃBÌÌÊ>ÌÌÊvFÊÊ«i}>À>° ÃB>Ê`ÌÌÊ ÕÃÊvÀ°Ê-i`>ÊÀB>ÀÊ`iÊ vFÊ«i}>ÀÊÃÌBiÌ°Ê iÌÌÊL}ÌÊ ÕÃÊÕÌiÊ«FÊ>`iÌ°Ê BÀvÀÊ >ÀÊv>ÃÌ} iÌÃÃ>ÌÌiÊvFÌÌÊÛ>À>Ê ÕÌÊ ÕÀÊ }ÊÃ>ÌÌiÊLÀ°Ê ÊvÀÀ>ÊÛiV>ÊÃ>`iÊ`iÀ>ÌiÀ>ÃÊ }iÊÌÞViÀÊ>ÌÌÊ ÕÃiÌÊBÀÊÛBÀ`ivÕÌÊ Û>ÀÊ«FÊÃ>>ÊÃBÌÌÊÃÊ ÌÌÃ°Ê ->ÌÌiÊ>ÊB`À>ÃÊ}F}Ê«FÊ}F}°Ê i`>ÀiÊÀi`ÀÊ,ivi`ÌÊ>ÌÌÊBÃÀÊ V Ê`ÕÊLiÌ>>ÀÊÌiÊÃ>ÌÌ°Ê i`ÊFÊÃÕiÊvFÊLiÌ>>ÊiÀ°Ê -i`>ÊiÀÊiÊ>ÃÃ>ÊBÃÀÊ iÊÕÊBÀÊvÀB`À}>ÀÊ«FÊ}F}°Ê iÌÊ>ÊVÃFÊÛ>À>ÊÃFÊ>ÌÌÊÃ>ÌÌiÊ FÊLiÛÊ`iÊ>`À>Ê«>ÀÌiÀ>ÊÃÕÀ>°Ê «FÊ>ÌÌÊ`iÌÊBÀÊBÌÌivÌÊ`BÀÊ`ÕÊLÀ°Ê /ÊFÀiÌÃÊÛ>Ê >ÀÊÃ>ÌÌiÊ«FÊv>ÃÌ} iÌiÀÊ >ÊÃB>ÃÊÊ ÕÃiÌÊLÀÊ`ÀiÊ iÊÌÞVÌiÊ>ÌÌÊ`iÌÊÛ>ÀÊiÌÌÊ`F}ÌÊvÀÃ>}°Ê F}>ÊÛÊ«>Ê ÕÃÊ`BÀÊV ÊBÀÊ LÛÌÊiÊ>ÛÊ`iÊÛÌ}>ÃÌiÊvÀF}À>° ÛBÀÌ°ÊiÊ`iÌÊBÀÊÌiÊÃFÊÛ>}Ì°Ê 6Ê>ÊÛ>À>ÊÃBÀ>Ê«FÊ>ÌÌÊvFÊ À>ÊiÀÊ LiÀi``>Ê>ÌÌÊLiÌ>>ÊÞViÌ° Êv>ÃÌ} iÌÃÃ>ÌÌiÊLF`iÊvÀiÊV Ê iÌÊLÀ>`iÊi`Ê>ÌÌÊ`iÊLÀ}iÀ}>Ê ivÌiÀÊÛ>iÌ°Ê «>ÀÌiÀ>ÊÊqÊ`iÀ>ÌiÀ>]ÊViÌiÀ]Ê Li}Ì°vÀi`ÀÃJnÃ`À°Ãi 6>ÊÓääÈ ÀÃÌ`iÀ>ÌiÀ>ÊV Êv«>ÀÌiÌÊq iÌÊBÀÊÛiÀ}iÊÃÞ`ÊÊ-ÛiÊ }]Ê Þ>`iÀ°Ê>Ê >ÀÊÛ>ÀiÊÛ>ÀÌÊ` LiÕ`À>ÃÛBÀ`ÊiiÀÊBÀ}°Ê >Ê >ÀÊÛ>ÀÌÊÛBi}°Ê i«ÌiÀÊ BÌ>ÀÊÛ>ÌÌiÊÕÀÊÕiBÛi° Ì\Ê>ÊÃÌÀÊ>ÀÃÃÉ*À Ì\Ê>ÃÃiÊLiÀ}É*À i`ÀÛ}>Ê}iÀÊ>ÛÊiÊ>ÃÌ V}Ì° -i`>ÊÕ}iÀÊ-ÛiÊ Þ>`iÀ°Ê >°Ê 6Bi}Ì°Ê"À`iÌÊLiÌÞ`iÀÊÕ}ivBÀÊB >ÊÃB}iÀÊ>ÌÌÊ >ÊÌiÊ >ÀÊÌ>}ÌÊ Ê 6Bi}ÌÊ«>ÃÃ>ÀÊÊ«FÊvÀiÊ`iÌÌ>Ê >ÃiÊF}Ê >ÀÊ}iÌÌÊ`iÌÊÌÊ >`À>°Ê BV«>ÀiÊ-ÛiÊ Þ>`iÀ° ÕÌ>Ê>ÌÌÊ >ÊÛÃÃÌi°Ê>ÊÃÞiÀÊ«FÊ Ê >Ê >ÀÊFÌÊ>`ÊV ÊÀiÊÀ}ÊV >À°Ê iÌÊBÀÊvÀÃÌFÃÊÃÞ`ÊÊ °Ê `i°Ê ÌB>ÌÊ«i}>ÀÊ«FÊ>ÌÌÊ«À>Ì>ÊÌÊÕ}` >ÊÃÊLÀÊ>ÛÃ>`iÊLÀÊvÀÛÀÀ> >ÃiÊÕ}iÀÊ`iÊÊÃÊvÀÛÀÀ}° ÃÌ i`ÊÃÌÀ>]ÊvÕÌ}>Ê}]ÊÀ>vÌ}ÊÀ À}iÀ°Ê V ÊÀ`>Ê`iÀÊ >ÀÊ >ÊÌ>>ÌÊÊ` -i`>ÊiÀBiÀÊ Þ>`iÀ°Ê>ÊiÀBiÀÊ ÌÊ ÊiÀ° >Ê >ÀÊ«À>Ì>ÌÊÊ ÕÀÊviÊ`iÌÊBÀÊ>Ì >ÌÌÊ >ÊÌ>}ÌÊ>Ê«FÊiÊviÃÌ°ÊÌi >ÛB`>Ê`À}iÀ°Ê Ì>>ÌÊ >Ê >ÀÊÛBVÌÊLiÕ`À>°Ê>Ê >ÀÊ -i`>ÊiÀBiÀÊ Þ>`iÀÊiÊ}F}ÊÌ°Ê ÊiÊ ÊÃ>}]ÊBÀ} iÌÊV ÊBÌÃÊà >ÊiÀBiÀÊ>ÌÌÊ >ÊÌ>}ÌÊ>Ê }° `}ÊÀ``>ÀiÊÊ>«iÊÌÊ`« viÀ>Ê}F}iÀ°Ê >ÊV Ê FÊÌ>ÀÊ`iÊ`}>]ÊLiÕ`À>ÃÛBÀ` >ÀÊ >ÊiÀBÌÊvBÀ`}ÌÊÕ¶Ê BÀ}>Ê-ÛiÊ Þ>`iÀÊ>°Ê >ÀÌ>° iÀÊiÀÊÛÊ>ÌÌÊvFÊÛiÌ>ÊviÀÊ Ài¶ iÌÊBÀÊvÀÃÌFÃÊÃÞ`ÊÊ °Ê ÌÀF}>ÊÃ>iÀÊÊ`iÊ`}>ÊÀ``> À>° ÃÃÌ>}Ê>ÊBÛiÊ`}>ÊÀ``>ÀiÊ} ÌÌÊÀF`iÊ>ÊÃÌÀÌÊÃÊÌÀiÌÕÃiÊvÌLë>iÀÊ >ÀÊLÀÕÌ° Ì\Ê>ÊÃÌÀÊ>ÀÃÃÉ*À /ÛFÊÌÕÀÃÌiÀÊÊ-ÌV ° >}iðÃ>ÕÌiÀJnÃ`À°Ãi iÌÊÃiÀÊÃÕÌÃ}ÌÊÕÌÊ`BÀÊVÞÃÌiÊ >ÀÊÃ>ÌÌÊÃ}°Ê i`Ê>ÊiÀ>Ê«FÊÀ««iÊÃiÀÊ >ÊÌiÊÃFÊÛBÀÃÌÊ ÀiÊÕÌÊ >Ê iiÀ° ÊF>}>ÀiÊ >ÀÊÕ`iÀÃÌÊ ÌÀiÌÌÊ>«>ÌÃ>ÊvÞÌ}L>ÀÊ Ê-ÌV ÃÌÀ>Ìi°Ê ÕÊÃÌ««>ÃÊ `iÊÕ`iÀÃ}>À>°Ê /`}>ÀiÊÊÃ>ÀÊ >ÀÊ>`iÊ Õ`iÀÃ}>ÀÊ>ÛÊv>iÀÊ Ê-Õ`ÃÛ>ÊLÛÌÊÃÌ««>`i°Ê >}>À>ÊÃB}iÀÊ>ÌÌÊ`iÌÊÌiÊ}FÀÊ >ÌÌÊLiÛÃ>Ê>ÌÌÊF}ÊLi}FÌÌÊLÀÌÌÊ ÌÊvÞÌ}L>Ài° F}>ÊÌÀiFÀ}>ÀÊ >ÀÊ FÊÊÌB`iÀ> -ÛiÃ>ÊL>ÀÊ >ÀÊvFÌÌÊÃBÀiÊ ÌB`iÀ°Ê BÃÌ>ÊÛ>ÀÊÌÀi`iÊÌÀiFÀ}Ê >ÀÊ>ÀiðÊiÌÊÛÃ>ÀÊiÊÞÊ Õ`iÀÃ}ÊvÀFÊ->À>LÀ}°Ê >ÀiÃÊBÀÊiÊÌ>`ÃÕ`ÊÃÊ}ÀÊ >ÌÌÊBÃÀÊvFÀÊ FÊÊÌB`iÀ>°Ê >ÀiÃÊiÀÊBÀÊL>ÌiÀiÀÊ«FÊ ÌB`iÀ>ÊL`>ÀÊÃÞÀÀ°Ê-ÞÀÀ>Ê ÃiÀÊÃ>Ì>ÊÕ««Êi>iÊÃÊBÀÊ ÌÊvÀÊ>ÌÌÊÃÞ``>ÊÌB`iÀ>°Ê ÊF}>ÊFÀÊ >ÀÊL>ÀÊvFÌÌÊLBÌÌÀi ÌB`iÀ°ÊiÊÕÊÛiÀ>ÀÊ`iÌÊ >Ê vÀB`À>ÌÃ°Ê /`}>ÀiÊÛ>ÀÊ`iÌÊÃBÛ>ÀÌÊvÀÊ`iÊ viÃÌ>Ê>ÌÌÊL>ÀÊLÀÃÌ>`iÊÌB`iÀ>Ê ÌÛFÊ}F}iÀÊÊ`>}iÊV Ê>ÌÌÊ`iÊ L>À>ÊFÌÊ}`ÃÊ«FÊÀ`>}>À°Ê-}Û>À`Ê iÀ>Ê >ÀÊÛ>ÀÌÊi`ÊV Ê}ÀÌÊ Õ`iÀÃ}i°Ê>ÊÌÀÀÊ>ÌÌÊ F}>ÊvÀB`À>ÀÊ}ÌÊLÀÌÊ ÕÀÊ >ÊÃ>ÊÃÌ>ÊL>ÀÃÊÌB`iÀ°Ê *Ì>ÌÃiÊLÀÊ`ÞÀ>Ài -FÊ BÀÊvÕ}iÀ>ÀÊv>ÃÌ} iÌÃÃ>ÌÌi iÊ`iÌÊvÃÊÌÀÃÌ]ÊvÀÊÕÊ >À Ài}iÌÊÌÊ«FÊF}>Ê«>ÌÃiÀ Ê-ÛiÀ}i°Ê qÊBÀÊ`iÌÊ >ÀÊÀi}>ÌÊ`iÊÃi>ÃÌi ÛiV>Ê>Ê`iÌÊ>ÊÃÛ>«°Ê iÊ`iÌÊ`ÀiÀÊiÌÌÊ«>ÀÊÛiVÀ]Ê ÃB}iÀÊ>ÀÃiÊ>â°Ê iÌÊBÀÊ`BÀvÀÊÃ>ÌÌiÊ«FÊ ÕÃÊLÛÌÊÃFÊ ÛÌ}°ÊiÊ>>ÃÊv>ÃÌ} iÌÃÃ>ÌÌÊ V ÊÃ>ÊLiÌ>>ÃÊ>ÛÊ>>ÊÃÊB}iÀÊiÌÌÊ ÕÃÊiiÀÊiÊÌÌÊBÃÊÊÀÕÌ>ÊLÀi`Û`Ê ÕÀÊÃ>ÌÌiÊvÕ}iÀ>À®° F}>ÊÌÞViÀÊ>ÌÌÊÃ>ÌÌiÊBÀÊ`ÞÀÊ V ÊÀBÌÌÛÃ°Ê Î }À>ÌÃÛiÀiÌÊÃÃÌBÌiÊ>ÌÌÊ viÀ>Ê>ÛÊ`iÊL>ÀiÊ >`iÊLÛÌÊ >ÊLi >`>`iÊ>ÛÊÃ>ÊvÀB`À>À°Ê >ÃiÊÛ>ÀÊ`iÊ`À}>`iÊiiÀÊ ÌÛ}>`iÃÊ>ÌÌÊFÌÃ>ÃÊÛ>À>ÊÃÕ>]Ê ÌBÌiÊ}À>ÌÃÛiÀiÌ°Ê *Ì>ÌÃ`>À>Ê >ÀÊ >vÌÊÌÕÀ° 6FÀiÊÛ>ÀÊvÀÊ>ÊV ÊÃ>ÀiÊ Û>ÀÊvÀÊÌÀÀÊV ÊÛ>À° BÀÊÀi}iÌÊÛBÊÊÊ>Õ}ÕÃÌÊ ÃFÊÛ>ÀÊ`iÌÊÕÃÌÊBÀÊ`>À>ÊÊ Ã`À>Ê-ÛiÀ}iÊ Ê«FÊ>ÌÌÊÃÀ`>° FÊÛ>ÀÊ`iÌÊvÀÊÃiÌ°Ê*Ì>ÌÃ>À>Ê LÀÊvBÀÀiÊV ÊÃBÀiÊBÊÛ>}>ÊFÀ°Ê "`>À>ÊÃB}iÀÊ>ÌÌÊ`iÊiÀ >ÌÌÊ >Ê«ÀÃiÀ>Ê«FÊ«Ì>ÌÃ°Ê iÊ BÀÊL>`>ÀiÊvÞÌiÀÊÊÛ>ÌÌiÌ° ÌÌÊ«>ÀÊÌÀ>ÀÊÃ}ÊÊÃi°ÊiÊ >ÀÊÃÀÌÊÊÃ}ÊÊiÀ>ÊvÀÊ>ÌÌÊvFÊLBÌÌÀiÊ Þ°Ê >`iÌÊ`BÀÊBÃÀÊ ÕÌiÀÊ>ÛÊÃÕÌÃi ÊÌÀÌÌÊ}>>ÊVÜ°Ê Ê>ÊÃÊ >ÀÊ`ÀÕ>ÌÊ V ÊiÊÌÀÃÌ}ÊÛ>ÊÊL>`L>>°Ê iÀÊÛ>`ÊÛÃ>ÀÊi}iÌ}iÊ`iÊ BÀÊL`iÀ>¶ iÌÊ>ÊÛ>À>ÊÃÛFÀÌÊ>ÌÌÊvÀÃÌF] iÊÌiÊvÀÊ`iÊÃÊÃBÛ>ÊÛ>ÀÌÊ Û`Ê`iÊÛ>À>ÊB>ÊÕÌ>vÀÊi}À>`Ê Ê-iÀLi° iÀ>Ê«FÊLÌÌiÊ>ÛB`ÃÊVÃF° iÊÃÀiÀÊL>`>À>ÊÊÃ}Êi`°Ê iÌÊBÀÊ`iÌÊÛÊ>ÊÃiÊ«FÊL`iÀ>° BÃÀ>Ê >ÀÊÌ>}ÌÊ«>ÕÃÊÊÃi vÀÊ>ÌÌÊFÌ>ÊiÀ>ÊÌÀ>Ê V Ê}À>Ê Õ`iÊvÀÃ>Ài°Ê -i`>ÊBÀÊ`iÌÊ`>}ÃÊvÀÊiÌÌÊ`««Ê Ê`iÌÊÛ>À>ÊÛ>ÌÌiÌÊ}i° BÃÀ>Ê«FÊL`iÀ>Ê >ÀÊÌÊ vÀÊ>ÌÌÊL>`>ÊÊ`iÊ iÌ>ÊB>ÊÊ"ÛV>Ê ÕÌ>vÀÊi}À>`°Ê6>ÌÌiÌÊBÀÊLiÀÌÊ vÀÊ>ÌÌÊÛ>À>Ê BÃÃ>ÌÊ>ÌÌÊL>`>Ê°Ê iÌÊBÀÊvÞÌÊ>ÛÊiÀ>iÀÊV ÊÃ>ÌiÀ° Û>ÊÊL>`L>>Ê`F]Ê Û>`ÊÃÞÃÃ>ÀÊ Êi`Êi}iÌ}i¶Ê Ê >ÀÊvÞÌÊ>>ÊÃ>Êv>ÃÀÊ i`ÊÛ>ÌÌiÊvÀFÊB>°Ê >ÃiÊ>Ê ÊÌiÊÃ>° iÊL>`>ÊÊ`iÌÊ BÃÃ>> Û>ÌÌiÌÊÛÊ Ê}À>ÊB`F° 6ÃÃ>Ê`ÀViÀÊÌÊV Êi`ÊÛ>ÌÌiÌ° iÊ`iÌÊ>ÃiÊÌiÊBÀÊ iÌÊÞÌÌ}Ì] `iÌÊ>Êv>ÃÊ}vÌiÀÊvÀFÊv>LÀiÀÊ ÊÃ°Ê BÃÊnÊ-",Ê «FÊÜiLLi ÜÜÜ°nÃ`À°Ãi Þ iÌiÀÊ >}iðÃ>ÕÌiÀJnÃ`À°Ãi Þ iÌÃÌBÛ} ÊÌÀ>`ÊÛ>ÊÃÊvÕÌÌÊÊ>`¶Ê i]ÊiÊiÀ}Ê>ÊÃÊÌ>ÀÊiÊÌÕ««ÕÀ° Ì\Ê>ÀÊÀL>ÛVÉ*À qÊiÌÊ >ÀÊÛ>ÀÌÊ>`iiÃÊvÀÊÌÀÀÌ vÀÊÃÛ>«>À>°ÊiÊÃÛ>«>ÀÊÃÊ Û>ÀÊvBÀ`}>ÊÃÌÀ>ÝÊivÌiÀÊ`Ã>ÀÊ ÃÌFÀÊÛ>ÀÊV ÊÛBÝiÀ° iÊÃi`>Ê`iÃÃÊ >ÀÊ`iÌÊ>««Ì ÛÕÝÌÊÕ««ÊF}À>Ê>Ã°Ê ÌÌÊvÞÀÌÌ>ÊBÃÀÊÌÛ}>`iÃÊÊvÀÀ>Ê qÊiÌÊ >ÀÊÌiÊLÀÕÌÊÊF}ÌÊ ÕÃÊ iÊÕÊ>Ê`iÌÊÌiÊLÊF}ÊB}>ÌÊ ÛiV>Ê>ÌÌÊvÞÌÌ>ÊvÀFÊÃ>ÊÃÌÕ}ÀÊ ÃÊÌÕÀÊBÀ°ÊiÊvÀÊF}>ÊÃÊ >ÀÊ Ê`ÌÀBÃvÀðÊ>ÀiÀ>ÊBÀÊvÀÃÌÀ`>°Ê Ê`ÌÀBÃvÀÃÊÕÌ>vÀÊ`iÊ Ã}ÊBÀÊLÀ>`iÊiÊ>Ì>ÃÌÀv°Ê Ê ÀÀLÌÌi°Ê-}iÊLÀ>°Ê i>ÀÌÃÊ ÕÃÊ}}iÀÊBÀ>ÊÕiBÛi°Ê À>`iÊÊ ÀÀLÌÌiÊBÀÊ`iÊÃÌÀÃÌ>Ê i>ÀÌÊ*iÀÃÃÊÃB}iÀÊ>ÌÌÊ >ÊBiÀÊ *FÊÀ}iÊ >ÀÊ >ÊÕ>ÌÊÃiÊ B`>ÊÃ}ÃLÀ>`iÊ ÌÌÃÊÊ-ÛiÀ}i°Ê >>ÊÃÊLÀÊÊ`ÌÀBÃvÀÃ°Ê LÀ>`ÀiÊ«FÊ>`À>ÊÃ`>ÊÛ>ÌÌiÌ°Ê -ÊiÃÌÊ >ÀÊnäÊLÀ>`BÊLL>ÌÊ >ÊLiÀBÌÌ>ÀÊ>ÌÌÊ`iÊÌÛ}>`iÃÊ>ÌÌÊvÞÌÌ>Ê iÌÊ >ÀÊÌÊF}>ÊLÀ>`BÊ i`Ê>ÌÌÊÃBV>Êi`i°ÊÊÃÕÌiÌÊ>ÛÊvÀÀ>Ê ÌÊÛBiÀÊV ÊLi>Ì>°Ê V ÊÀB``}Ã>ÀLiÌ>ÀiÊÌÊ >ÃÊLÕÌ°Ê ÛiV>ÊLÀ>`iÊ`iÊ>ÌÌÊvFÊÌÀÊ«FÊ F}À>ÊÛ>`iÊ>ÌÌÊLÊÊ ÕÃÛ>}>À°Ê LÀ>`i°ÊiÊ`iÌÊiÀÊ>ÌÌÊ`À> iÀ>Ê>ÛÊ`iÊ B«ÌiÊÃi`>ÊÃBÛ>ÊÌÊ qÊÀ>`BÊvÀFÊ i>Ê ÀÀLÌÌiÊ >Êi`iÊBÀÊ iÌÊÃBVÌ°Ê i`Ê>ÌÌÊvÀÃ>ÊÃÌ««>Êi`i°Ê >ÀÊÌÊ Ì°ÊiÌÊBÀÊ ÕÀÊÞViÌÊ vÊÃÊ iÃÌÊÃÊFÃÌiÊÃBV>Ê `ÌÀBÃvÀÃÊ}}iÀÊÛ`ÊÕiBÛi° qÊ>}ÊÌÞViÀÊ>ÌÌÊLÀ>`BiÊÊ ÌÊ ÌÀÃÌi°ÊiÌÌ>ÊÛ`Êi`iÊ >ÀÊ}ÀÌÊ *FÊ>`À>ÊÃ`>ÊBÛiÊ}}iÀÊ>À>`]Ê >`iiÃÊvÀÊÃiÌ°ÊiÌÊ >ÀÊÛ>ÀÌÊÃFÊÌÀÀÌÊ `iÊiÝÌÀ>ÊÌÀÃÌ}>°Ê `BÀÊÀF`iÌÃÊi`>Ê>ÌLÕÌÊ}}iÀ° BÀ°Ê*Ì>ÌÃL>ÃÌiÊ >ÀÊÌÀ>ÌÊV Ê`iÌÊ ÕÃÌÊBÀÊ`ÕÊÀ}`iÊ Ê>}Ê«FÊ>ÌÌÊvÞ>Ê ÊLÀÊi`iÀÊi>Ê`iÊÌÛFÊÀÌiÀ>° >ÀÊÌiÊÀi}>ÌÊ«FÊÌÀiÊÛiVÀ°Ê «FÊi`Ê`ÀV>°Ê>}Ê >ÀÊÃFÌÊÃFÊÞViÌÊ `iÊ >ÀÊÕ>ÌÊëÀ`>ÊÃ}ÊF}ÌÊ `ÀV>Ê>ÌÌÊ`iÌÊBÃÌ>ÊÌ>}ÌÊÃÕÌ° BÀÊÃ}ÃLÀ>`iÊÛ>ÀÊÃÊÃÌÀÃÌ ÃFÊvÀL>Ã>Ì]Ê`iÌÊLÀ`iÊLÀ>`FÀiÊ ÊvÀÀ>ÊÛiV>Ê«À>Ì>`iÊnÊ-",Ê >ÊÕ>ÌÊÀB>ÊÕÌÊÌ`}>Ài°Ê -i`>ÊÛÊ«À>Ì>`iÊi`Êi>ÀÌÊ*iÀÃÃÊ i`Êi>ÀÌÊ*iÀÃÃ]ÊÃÊBÀÊ FÊ>ÃiÊi`iÊ >`iÊÛ>ÀÌÊÃBVÌÊ >ÀÊBÃÀ>ÊÊ`ÌÀBÃvÀÃÊvFÌÌÊ LÕÌÃV ivÊ«FÊ «ÊÝÌÀ>ÊÊ>À>`°Ê Ì`}>Ài°Ê vÞÌÌ>Ê iÊ}i°Ê}>Ê ÕÃÊ >ÀÊLÀÕÌ°Ê iÊÃ}ÊvÀÊÌ>ÃÊÀÀÊ >ÀÊ qÊBÃÀÊ BÀÊÌÞViÀÊ>ÌÌÊ`iÌÊ }>ÌiÊBÀÊÛB`}ÌÊÛÌ}ÊvÀÊF}>Ê LÛÌÊvÀÃÌÀ`° ÃÊ B`iÀÊBÀÊvÀÃÀBV}Ì°Ê ÊÀF`iÌ]ÊLiÀBÌÌ>ÀÊi>ÀÌ°Ê >}iðÃ>ÕÌiÀJnÃ`À°Ãi &MMFSWJMMEVWFUBNFSPNQBSUJFSOBTQPMJUJL $FOUSVNGÚSMÊUUMÊTUIBSHKPSUUWÌMÊUUCFHSJQMJHB TLSJGUFSJOGÚSIÚTUFOTWBM3ÚTUBQÌPTTPDI 4*%03TWBMTLPMB-ÊTNFSQÌXXXMBUUMBTUTF >ÀÊ`ÕÊvÀF}ÀÊÊ`Ê«ÀiÕiÀ>ÌÊÀ}ÊänÇÊÈÎÊ£Ó «ÃÌ\ÊnÃ`ÀJ«ÀiÃÃ`>Ì>°Ãi ,iÌÕÀ>`ÀiÃÃ\ iÌÀÕÊvÀÊBÌÌBÃÌ]ÊnÊ-",ÊÝÊ£{x]Ê£äÓÊÇÓÊ-ÌV Ì\Ê>ÀÊÀL>ÛVÉ*À >ÊLFLBÀÊBÀÊÃÛFÀ>Ê>ÌÌ ÌÌ>ÊÊFÀ°ÊiÊLiÛÊÃFÊ °Ê V ÊÃÀÞ}>Ê>ÛÊÌÀ>° ÃÊBÀÊL}Ê«FÊ >ÌÕÀ ÃÌÀÃ>Ê ,ÃÕÃiiÌ° ÕÃiÊÊ`ÌÀBÃvÀÃÊB>`iÃÊÌ>°ÊBÃÀ>ÊvVÊvÞÌÌ>ÊÌÊÛBiÀÊV ÊLi>Ì>ÊBÀ Êi`iÊÛ>ÀÊÃÊÃÌÀÃÌ°Ê qÊÀ>`iÊBÀÊiÊ>Ì>ÃÌÀvÊ F}>ÊBÀÊÌÀÌÌ>Ê«FÊ >>ÊV}>ÀiÌÌv«>ÀÊ ÃÊ}}iÀÊ «FÊ}>ÌÀ>°Ê ÌÌÊvÀiÌ>}ÊÊ1-Ê >ÀÊÌÊ«FÊ Ã}i°ÊÊÌBÌÊ ÌiÊ>ë«°Ê >}ÊÃÌÀÊvÀÊ >ÌÌÊvFÊ«>ÌÃÊÊvV>°Ê -FÊ>ÊÀ>À>ÊÕÌ>Ê «ÀLiÊÌ>Êi`ÊÃ}Ê Ã>Êv«>À°Ê ÊÛiÀiÃÊÊ>ÌÌÊÃ>ÌÌiÊÃ>ÊLÀÌ°Ê iÌÊBÀÊiÌÌÊ>ÛÊ`iÀ>ÃÊÛÌ}>ÃÌiÊÛ>vÌi°Ê iÊÛÊÃÌBiÌÊ>ÌÌÊ>>ÊÃÊB}iÀÊ ÕÃÊ Ã>ÊLiÌ>>ÊiÊ>Û}vÌÊÌÊÕi°Ê *FÊÃFÊÃBÌÌÊÃ>Ê>>ÊÛiÌ>ÊÛ>`Ê`iÊÃ>Ê LiÌ>>°Ê iÌÊLÀÊ}>Ê«ÌÃ}>Ê }>À° Û}vÌiÊÃ>ÊvÀÊ`iÊviÃÌ>ÊLÊB}ÀiÊ BÊÃ>ÌÌiÊBÀÊ`>}°Ê ÓäänÊÃ>Ê`iÊÞ>Ê>Û}vÌiÊLÀ>Ê}B>]Ê ÃB}iÀÊ`iÊLÀ}iÀ}>Ê«>ÀÌiÀ>°Ê )BSEVSFEBOCFTUÊNUEJH }>ÊFÌ>ÊÊ >«>ÌÃ>ÊL>À >ÀÊÌÊvÞÌ}>ÀÊÃÊÌÊ ÌÊ-ÛiÀ}iÊFÀÊvÌ>Ê`F}Ì°Ê iÀ>ÃÊv>iÀÊÛiÌÊÌiÊÊ`iÊ vFÀÊÃÌ>>ÊÊ-ÛiÀ}i°ÊBÀvÀÊLÀÊ L>ÀiÊÌÀÞ}}>ÊV ÊÀB``>°Ê iÀ>ÊL>ÀÊ >ÀÊFÌÌÊÃFÊ`F}ÌÊ>ÌÌÊ `iÊ >ÀÊLÛÌÊ>«>ÌÃ>°ÊiÊ >ÀÊ ÌiÊBÌÌÊV ÊÌiÊ«À>Ì>ÌÊÕÌ>Ê L>À>Êi}>ÌÊÊÃ>ÊÃB}>À°Ê Ì\ÊÀi`ÀÊ*iÀÃÃÉ*À iÌÊÃB}iÀÊ">Ê>}Û>]ÊÃÊÛ>ÀÊ i`ÊV Ê}À`iÊ`iÊ}>`>ÊLFLBÀà À>««ÀÌi°ÊFÊÕ`iÊ >ÊÌiÊÛiÌ>Ê >ÌÌÊÃ>ÀiÊÃÕiÊLÊÃFÊÛB`}ÌÊÌÀÀÊ ÊLÀ>Ê>ÛÊÃ>ÀiÊÊiÊÀ>««ÀÌÊ V ÊÛ>À°Ê Ê>ÌÌÊLFLBÀiÊ >`iÊ}`>ÊÌ`iÀ°Ê >ÃiÊÃÕiÊ`iÌÊLÊ`ÕLLiÌÊÃFÊ iÊÃÊB`FÊÛÊvÀÃ>Ê ÌÌ>Ê}`>Ê F}>ÊLFLBÀÊÃÊÛ>}>ÊFÀ]Ê LFLBÀÊÃ>ÊiÌ>ÊÊÀF`iÊÃÊ}}iÀÊ Ã>`iÊ-ÛiÀ}iÃÊ>ÌLÀÕÃÕÛiÀÃÌiÌ°Ê vÕÌ}Ì]ÊÌ«Ã>ÀÊ">°Ê iÌÊ>ÊÌÊiÝi«iÊÛ>À>ÊBÀ>ÊiÊÃ°Ê *FÊF}>Ê«>ÌÃiÀÊLiÛÊ`iÌÊVÃFÊ BÀÊ>ÊLFLBÀÃLÕÃ>À>Ê >ÊvFÌÌÊÊÃ}Ê ÞViÌÊLBÀ°ÊiÊ`iÊÕ`iÊÌiÊÛBÝ>Ê ÌÀBV}ÌÊi`ÊÛ>ÌÌi]ÊÌÀÌÃÊÌÀ>°Ê À>Ì°Ê iÊvVÊvÀÊÌiÊÛ>ÌÌiÊvÀÊ>ÌÌÊ -Û>«>À>Ê >ÀÊÌiÊ iiÀÊ >vÌ LÊÃÌÀ>]ÊÀÕ`>ÊV ÊÃ>vÌ}>°Ê F}ÊLÀ>ÊÃ>À°Ê ÊÃÌBiÌÊLiÛÊ`iÊÃF]ÊÃÀÞ}>Ê iÌÊLiÀBÌÌ>ÀÊ>ÀÃiÊ>âÊ V ÊÌÀÀ>° BvÌiÊ>ÛÊ>>ÊÊ-ÛiÀ}iÊLÀÊÊi}>Ê ÕÃ°Ê ÌÌÊ«>ÀÊiÀÊ>ÛÊ`iÊÃ>ÊÀÃÌ>Ê ÊÛ>iÌÊÊF}À>ÊÛiVÀ°Ê ÕÃB}>À>ÃÊÀÃÌiÀÊBÀÊÛÌ}>ÊvÀÊ>>Ê «>ÀÌiÀ°ÊiÊÀÃÌiÀ>Ê>Ê>Û}À>ÊÛ>iÌ°Ê Ì\Ê>ÀVÕÊ9>É*À ÊqÊiÌÊÛiÀ>ÀÊÃÊ>ÌÌÊÌÀ>Ê >ÀÊ vÀÃÌÀÌÊLFLBÀi°ÊF}>Ê >ÀÊLÛÌÊ ÃFÊV ÊÞ}>°Ê 3VERIGENYTT Û>Ê >ÀÊvÞÌÊB}`iÀÊ>ÛÊv>ÃÀÊi`ÊÛ>ÌÌi°Ê ÕÊÃ>Ê ÊL>`>° -ÀÛÊi}>ÊÀÀ >Ì>ÊÊÛBÀ`iÃÊB`iÀ ÕÃÜiLLÊvÀÊ«ÀiÕiÀ>ÌiÀ ÃiÀ`iÌÊÃÌFÀÊ «FÊÛ>À`>}ÃÃ`>ÊÊÌ`}iÊ ÜÜÜ°nÃ`À°Ãi { 6>ÊÓääÈ >Ê >ÀÊÕ}ÌÊvÀÊ>>ÊÕ}`>ÀÊ >Ê >ÀÊÌ>>ÌÊÌ° "V ÊÕ}>`iÌÊBÀÊ ÛBÀÀiÊBÊ`À}iÀ>]Ê ÌÞViÀÊ>}° iÊÃÊ>ÛB`iÀÊ `À}iÀÊLi ÛiÀÊ B«° iÊÃÊÕ}iÀÊBÀÊ L>À>ÊÛBi}° ->>ÀLiÌiÊ>ÊLÊ`ÞÀÌ Þ>`iÀÊFÃÌiÊÕÊÃÕÌ>ÊÃÌÌÊLLÊ -ÛiÊ Þ>`iÀÊ>ÀLiÌ>`iÊvÀÊ>ÌÌÊvFÊÕ}>Ê>ÌÌÊFÌ>ÊLÊ>Ì «FÊÀ}>Ã>ÌiÊ,iÊ`ÀÌÌ°Ê >Ê >ÀÊiÌÌÊÀ}>Ã>ÌiÃÊ>ÀLiÌiÊ i`Ê>ÌÌÊvFÊÕ}>Ê`ÀÌÌ>Ài >ÌÌÊÌiÊ>ÛB`>Ê`À}iÀ° iÌÊBÀÊ}ÌÊvÀÊ Ê>ÌÌÊvÀÌÃBÌÌ> `iÌÊLLiÌÊÕÊBÀÊ >Ê >ÀÊLÛÌÊ >ÛÃ>`ÊÃÊ>À>ÛB`>Ài° qÊiÌÊBÀÊÞViÌÊÌÀF}ÌÊ`iÌÊÃÊ ÌÊ>ÛB`>Ê`À}iÀ° BÌ°ÊiÊ`iÌÊBÀÊLÀ>Ê>ÌÌÊ Þ>`iÀÊ ÕÊiÀBiÀÊV Ê>ÌÌÊ >ÊB>ÀÊÃÌÌÊ >ÀLiÌi]ÊÃB}iÀÊ`iÊ }ÃÌiÊV iviÊ vÀÊ,iÊ`ÀÌÌ]Ê>ÃÊÊ-ÛiÃð -ÛiÊ Þ>`iÀ]Ê*>ÌÀÊ-LiÀ}Ê V Ê`iÊ>`À>ÊÃÊ}Ài«ÃÊ>ÛÊ«ÃiÊ ÀÃiÀ>ÀÊ>ÌÌÊvFÊLiÌ>>ÊLÌiÀÊ vÀÊLÀÌÌiÌÊÀ}>Ê>ÀÌ>LÀÌÌ° ÌL\ÊiÃ}LÀ}ÃÊiÀÊ >ÀÃÃÊÛ>ÀÊÊBÀ>«Êi`Ê vÃLÀ}ÃÊëi>ÀiÊÊÃÃÊ ÊiÊ>ÌV ÊÊ i}i°Ê iÀÊ>ÀÃÃÃÊÞÌBÛiÊ >>`iÊÊÃÃÃÊ>}i°Ê F}>ÊÌÞViÀÊ>ÌÌÊ`iÌÊÃF}ÊÕÌÊ ÃÊÊ >ÊÃ}Êi`ÊvÌ°Ê iÀÊ>ÀÃÃÊÃB}iÀÊ>ÌÌÊ`iÌÊ Û>ÀÊiÌÌÊÃÃÌ>}°Ê ÌLvÀLÕ`iÌÊÃ>ÊÕÊ Õ`iÀÃ>ÊÛ>`ÊÃÊ >ÀÊ BÌ°Ê iÀÊ>ÀÃÃÊÀÃiÀ>ÀÊ>ÌÌÊLÊ >ÛÃÌB}`ÊiÊiiÀÊviÀ>Ê>ÌV iÀ° nÊ-", iÃ`>\ÊZZZVLGRUVHÊÊ«ÃÌ>`ÀiÃÃ\Ê ÃÃ]Ê 2EDAKTIONÊ>ÌÃÊ ÃjÊV ivÊV Ê>ÃÛÊÕÌ}®]Êi}ÌÊÀi`ÀÃ]ÊÀiÊ }iÃÊ->ÕÌiÀ]Ê1À>Ê}ÊL`Ài`>ÌÀÉvÌ}À>v®° Ê>ÀÊvÀ®° !DMINISTRATIONÊÀÀÊ/ÀL>ViÊ`À®]ÊÃLiÌ Ê,ÃiÃV `]ÊÀÊ,F}Û "ESÚKSADRESSÊF} Ã}>Ì>ÊÓÇ 0OSTADRESSÊÝÊ£{x]Ê£äÓÊÇÓÊ-ÌV 4ELEFONÊ)1/-)0)2)ÊÊ4ELEFAX\ÊänÉÈ{ÓÊÇÈÊää VLGRU#VLGRUVH ÊÀi}iÀ}Ê`BÀÊviÀ>Ê«>ÀÌiÀÊ Ã>>ÀLiÌ>ÀÊ>>ÃÊ>Ìà Ài}iÀ}°Ê-ÛiÀ}iÊ >ÀÊ >vÌÊviÀ>Ê >ÌÃÀi}iÀ}>À°Ê ÕÃÌÊÕÊ >ÀÊÛÊiÊi«>ÀÌÀi}iÀ}°Ê >À>ÊÃV>`iÀ>ÌiÀÊBÀÊi`ÊÊ Ài}iÀ}i°ÊiÊivÌiÀÊÛ>iÌÊBÀÊ`iÌÊ }ÌÊ>ÌÌÊ`iÌÊLÀÊ iÊ>ÌÃÀi}iÀ}°Ê >ÌÃÊ Ãj >Ìð> ÃiJnÃ`À°Ãi "Ê`iÊLÀ}iÀ}>Ê«>ÀÌiÀ>ÊÛiÀÊ Û>iÌÊ >ÀÊ`iÊLiÃÌBÌÊ>ÌÌÊL`>Ê Ài}iÀ}ÊÌÃ>>Ã°Ê FÊ>Ê`iÌÊLÊiÊÀi}iÀ}Êi`Ê `iÀ>ÌiÀ>]Êv«>ÀÌiÌ]ÊViÌiÀÊ V ÊÀÃÌ`iÀ>ÌiÀ>°Ê F`iÊÛBÃÌiÀ«>ÀÌiÌÊV Ê«>ÀÌiÌÊ ÃB}iÀÊ>ÌÌÊ`iÊÛÊÛ>À>Êi`ÊÊ /|VHQRUGWLOOERQXVZHEEHQVHQVRPPDU V Ê 0RENUMERATIONOCHKUNDTJËNST*ÀiÃÃ>Ì>]ÊÝÊÎÓÈΰʣäÎÊÈxÊ-Ì /i\ÊänqÇÊÈÎÊ£ÓÊÊÌiiv>Ý\ÊänÉÓnÊxÊÇ{ ÃÊÌÊiÝÌÀ>ÊÃÌ>`°Ê iFÀÊÇÓäÊÀ]Ê >ÛFÀÊÎnäÊÀ]Ê«ÀÛ«ÀiÕiÀ>ÌÊnÊÀÊ£ÎäÊÀ°ÊÕ` Êv BÃFÀÃ>Li>}Ê>ÊiÀLÕ`>Ã°Ê Óx¯ÊÀ>L>ÌÌÊÛ`Ê«ÀiÕiÀ>ÌÊÊÃÌÊ£äÊiÝ]Ê{ä¯ÊÛ`ÊÓxÊiÝ°ÊiiÀÊviÀ° 5TGIVARE\Ê-ÌvÌiÃi°Ê-- Ê££ä{qxx{8°Ê/ÀÞViÀ\Ê6//ÊÀ>vÃ>ÊÓääÈ°ÊÀ}ÊÓΰ (ARDUFRÍGOROMDIN PRENUMERATION RINGn EPOSTSIDOR PRESSDATASE Ç Ài}iÀ}iÊÊÃV>`iÀ>ÌiÀ>Ê ÛiÀÊÛ>iÌ°Ê>ÀÃÊ>ÃiÊ `iÊÌiÊÛÊÃ>>ÀLiÌ>Êi`Ê ÃV>`iÀ>ÌiÀ>°Ê iÌÊvÃÊvÀ`i>ÀÊi`ÊiÊ>Ìà Ài}iÀ}°ÊiÀÊBÃÀÊ>ÊÛ>À>Ê i`ÊV ÊLiÃÌB>°Ê,i}iÀ}iÃÊ LiÃÕÌÊ>Ê«>ÃÃ>ÊviÀÊBÃÀ°Ê Ê>V`iÊBÀÊ>ÌÌÊ`iÌÊ>ÊÛ>À>Ê ÃÛFÀ>ÀiÊvÀÊiÊÃF`>ÊÀi}iÀ}Ê>ÌÌÊ >ÊÛiÀiðÊiÊ>ÊvFÊÃÛFÀÌÊ >ÌÌÊLiÃÌB>ÊÃ>iÀ°Ê iÌÊ>ÊVÃFÊLÊ`ÞÀÌ°Ê /ÀÃÌiÊ*iÀÃÃÊÛ`Ê-ÌV ÃÊ ÕÛiÀÃÌiÌÊ >ÀÊÀB>ÌÊÕÌÊ>ÌÌÊiÊ >ÌÃÀi}iÀ}Ê>ÊÃÌ>Ê-ÛiÀ}iÊ ÛiÀÊviÌÊ>À`iÀÊÀÀ°Ê i`}iÊBÀÊ>ÌÌÊ«>ÀÌiÀ>ÊÊ Ài}iÀ}iÊÃ>ÊvFÊÃ>ÊÛB>ÀiÊ>ÌÌÊLÊ `>°ÊFÊFÃÌiÊ`iÊÃ>ÌÃ>Ê«i}>ÀÊ«FÊ viÀÊÃ>iÀÊBÊiÊÀi}iÀ}Êi`ÊL>À>Ê iÌÌÊ«>ÀÌ°Ê /ÞVÌÊV ÊÌBÌÊÊÛiV>\Ê Ì\ÊÀi`ÀÊ*iÀÃÃÉ*À qÊ>}Ê >ÀÊÌ>}ÌÊ>ÊiÌÌÊ>Ì>Ê}F}iÀÊ «FÊviÃÌiÀ° iÊ>}Ê >ÀÊ>`À}Ê>ÛBÌÊ`À}iÀÊ vÀÊ>ÌÌÊLÊLBÌÌÀiÊÊ`ÀÌÌ]Ê ÃB}iÀÊ Þ>`iÀÊÌÊÞ iÌÃLÞÀFÊ//° Ì\ÊÀ>}Ê*ÀÛÕÛVÉ*À FQEG T S P JE T X X UJPOQÌX B S F N V O F S Q G *%03TQE 4 N P S F N T Ê - iÊvÀiÊ`iÌÌ>Ê ` ««>ÀiÊ*>ÌÀÊ -LiÀ}ÊiÀB`iÊ`ÀiÌ°Ê>Ê >`iÊÌ>}ÌÊ >ÊV Ê >Ê >`iÊ>Êi`ÊÃ}° -ÛiÊ Þ>`iÀÊÃ>`iÊ>ÌÌÊ >ÊÌiÊ >`i Ì>}ÌÊ>]ÊiÊ>ÃiÊvFÌÌÊÊÃ}Ê >ÀiÌÊ>ÛÊÃÃÌ>}°Ê ÕÊ >ÀÊ >ÊB`À>ÌÊÃ}° È ÊÛBÝ>ÊÕ««°ÊÊÃ>ÀÊ >ÀÊ`iÊÌiÊÛi>ÌÊÛÃ>ÊÃ} /À>Ê >ÀÊvÀÃÌÀÌÊ>ÌiÊÊÃ}i ÌÌÊ`iÌÊ >ÀÊÛ>ÀÌÊÀiÀ`Û>ÀÌÊ ÊÃ>ÀÊ >ÀÊ}Ê}iÊÃÃ>Ì°Ê ÕÊiÀÊ ÃÌiÊV ÊF}>Ê}iÀÊ Ã}ÊÊÊÃ}iÊvÀÊ>ÌÌÊ«V>ÊLBÀÊ V ÊÃÛ>«°ÊiÊ>ÃiÊ >ÀÊÌÀ>Ê Û>ÀÌÊvÀÊÌÕvvÊvÀÊ>ÌiÊÊÃ}i°Ê ->ÌÌiÊÃÊ>Ê >Û}À>ÊÛ>iÌÊÊ ÃÌ Ì\ÊÀi`Ê/>i>ÕÉ*À iÌÊÃB}iÀÊ-ÛiÊ Þ>`iÀÊ ÃÊ >ÀÊiÌÌÊ>ÀLiÌiÌÊvÀÊ>ÌÌÊ`ÀÌÌ>ÀiÊ ÌiÊÃ>Ê>ÛB`>Ê`À}iÀ° >ÀÊiÃ°Ê À`ÀÌÌ\ÊiÊ>iÀ>Ã>Ê Ã«ÀÌiÀ«>ÀiÊ>ÀÊiÃÊ BÀÊÃÃÌBÌÊvÀÊ`«}°Ê *ÀÛiÀÊÛÃ>ÀÊ>ÌÌÊ Ê>Ê >Ê>ÛBÌÊ`iÌÊvÀLÕ`>Ê `«}Ãi`iÌÊi«°Ê >ÀÊiÃÊÛ>ÀÊB}iÊÛBÀ`iÃÊ LBÃÌ>ÊÛ}>ÊëÀÌiÀ«>Ài°Ê 6`Ê`iÊÞ«Ã>ÊëiiÊÊ-Þ`iÞÊ ÊÕÃÌÀ>iÊÛ>Ê ÊÌÀiÊ}Õ`Ê V ÊÌÛFÊLÀÃi`>iÀ°Ê >ÃiÊ>ÊÀi}iÌÊÊ>Õ}ÕÃÌÊvFÊÃÛ>«>À>Ê>ÌÌ ÌÊviÀÊÌÕÀÃÌiÀÊ vÀFÊ>ÊÊ-ÛiÀ}i ÀÃÌ>Ê >ÛFÀiÌÊÊFÀÊÛ>ÀÊ`iÌÊviÀÊ >ÌÌÊiÛ>ÊÃFÊB}iÊÌ°ÊÀBÃiÌÊ> ÌÕÀÃÌiÀÊÊ-ÛiÀ}iÊÃÊL``iÊ«FÊ L>À>Ê F>ÊÃ}Ê}ÀÌÊÊF}À>ÊÛiVÀ Ìi]ÊÛ>`À>À iÊV ÊÊÃÌÕ}ÀÊ Ì]ÊÃi`>ÊLÀÊ`iÌÊLÀÕÌ°Ê BÊvÀÀ>ÊFÀiÌ°Ê FÊiÀÊÃÃÊ >À>ÝÊ>ÌÌÊÛÃÃ>°Ê -ÌV ]Ê>>À>]Ê-FiÊ V Ê6BÃÌÀ>ÊÌ>>`ÊV>ÀÊ ÌÊÃ}Ê>ÌÊviÀÊÌÕÀÃÌiÀ°Ê *>ÌÃiÀÊÃÊvFÌÌÊvBÀÀiÊÌÕÀÃÌiÀÊ BÀÊBÌ>`]Ê«}] BÛiLÀ}ÊV ÊÀLiÀ}° Ì\ÊiÌÌiÊ >ÌiÉ*À Þ>`iÀÊiÀBiÀÊ>ÌÌÊ >Ê>ÛB`iÊ>ÀÌ> qÊ>}Ê >ÀÊÌ>}ÌÊ>°ÊiÀ>Ê}F}iÀ° -ÛiÊ Þ>`iÀÊ}Ài«ÃÊvÀÀ>ÊÃ`>}iÊ ÌÃ>>ÃÊi`ÊviÀ>Ê>`À>ÊB`>Ê `ÀÌÌëiÀÃiÀ° iÊ}Ài«ÃÊÊÌiLÀ}]ÊÃÃÌBÌ>Ê vÀÊ>ÌÌÊ >ÊÌ>}ÌÊ>ÀiÌÊ>° -ÛiÊ Þ>`iÀÊÛ>ÀÊÊF}>ÊFÀÊ iÊ>ÛÊ-ÛiÀ}iÃÊLBÃÌ>Ê BV«>Ài° Û>ÊLÀÃÊÌÃ>>ÃÊ ÊÌÛF Õ`À>iÌiÀÃÊ««iÌÊvÀÊ{° Ì\Ê>ÀÀÊ Õ}ÃÉ*À vÌLÊ}i°ÊF`iÊ iiÃÊÕLL>}Ê >>ÊÕ}LiÀ}ÊBÀÊÞV}ÊÛiÀÊ>ÌÌÊvFÊëi>Ê FëÌÌ>ÀiÊÃÊ>>° 1iFÊV Ê>`Ã>}iÌÊLi ÛiÀÊiÊëiÃÕ}iÊ Ì\ÊiÀÌÊÀVÃÉ*À Ì\ÊÀÊ>ÀÃÃÊ,ÃÛ>É*À >ÌV iÊÃB`ÃÊÊ/6{Ê«FÊÀ`>}Ê V>Ê£x°Îä° ÌL\ÊÊ6ÊvVÊ-ÛiÀ}iÊÃÌÀÞÊ>ÛÊ /ÞÃ>`°Ê-ÛiÃ>À>Ê >`iÊ}iÊ V >ðÊ*FÊÃ>>ÊÃBÌÌÊ}VÊ`iÌÊÊ vÀÀ>ÊÛiV>°ÊiÊÃÛiÃ>Ê iÀÀ>À>Ê LiÛÊÕÌëi>`iÊ>ÛÊÌÞÃ>À>Ê«FÊ LÀÌ>«>°Ê/ÞÃ>`ÊÛ>Êi`ÊÎä° >Ê>`iÀÊÛ>ÀÊiÊ>ÛÊ`iÊvFÊÃÊ vFÀÊ}`BÌÊLiÌÞ}ÊÊ-ÛiÀ}iÃÊ>}°Ê Ê >Ì\Ê>ÀÕÃÊ"ÃV>ÀÃÃÊÛ>Ê }Õ`ÊÊ>Ì6°Ê >ÀÕÃÊLiÛÊÛBÀ`ÃBÃÌ>ÀiÊ «FÊÃÌÀBV>Ê£äääÊiÌiÀ°Ê -v>Ê*>`>ÕÃ]ÊÃivÊ À`Ü]Ê >ÀÊ >ÃÃÊV Ê>Ê>ÀÃÃÊ iÌÊ BÀÊBÀÊÃÃÊ >À>Ý]ÊiÊviÊ iÌiÀÊF}Ê}ÀBÃÃÌ>ÌÞ°Ê-Ì>ÌÞÊvÃÊ ÊiLÕÀiÊÊÕÃÌÀ>i°Ê ÊFÃÌiÊ««>ÃÊV ÊÛ>ÌÌ>ÃÊ Û>ÀiÊ`>}°ÊiÊ ÊiÀÊÌi F}>ÊÊ`iÊvÀ>Ã>Ê ÃÌ>`iÊ*iÕV>`iÕVÊ }Õ}}>`iÊÃ}ÊÊ}iÊ ÊvÀÀ>ÊÛiV>°Ê -Ì>`iÊÛ>`iÊ>ÛÊ ÌÛ}>À°Ê BÀÊv>ÃÊVÃFÊ iÊ iÊ`iÊÌÀ}>ÀÊ V ÊvÞÀ}>À°Ê 6>ÀiÊFÀÊiÀÊ ÌÕÃiÌ>ÃÊÃÞÃÊÌÊÊ *iÕV>`iÕVÊvÀÊ>ÌÌÊÛ>À>Ê i`Ê«FÊviÃÌÛ>iÊÃÊ iÌiÀÊ/ÛFÊiiÀÊviÀ>°Ê 3VERIGENYTT Ì\Ê/ÞÊ*i`iÀÃiÉ*À "Ê-ÛiÀ}iÊÛiÀÊBÀÊ>}iÌÊ>ÀÌÊ vÀÊ6ÊÊ>ÊBÃÌ>ÊÃ>À°Ê i>>ÌV iÊÌÊÃ>`Ê ÃÕÌ>`iÊ>Û}ÀÌ°Ê iÌÊÛ>ÀÊiÊLiÃÛiÃiÊvÀÊ-ÛiÀ}i°Ê *FÊÀ`>}ÊBÀÊ`iÌÊL>À>ÊÃi}iÀÊ ÃÊÀB>Ã°Ê iÊÌÞ«ÃiÊÃÛiÃiÊÛÊÌiÊ>ÌÌÊ`ÕÊiÀ «FÊLÕÃ}>ÊL>À]ÊÊ`iÌÊÌiÊBÀÊ >ÃÊi}>°Ê"ÛÊvÀÊÃiÌ°Ê>ÊÛÊÌiÊ iiÀÊÃB>Ê >vÀÊBÀÊiÊL`ÊÕÀÊLi° Ó ÊÛ>ÊÊÕL>ÃÊ ÕÛÕ`ÃÌ>`Ê>Û>>ÊÃiÀÊ«F ÃÕ ÕÃiÌ°Ê`iÀ>ÊÛÃ>`iÃÊBÀÊÀÞÌiÊëÀi`ÃÊ ÊÌÛL`iÀÊ>ÛÊ`iÊ >ÃÌÀÊ«FÊ >ÌÌÊ >ÃÌÀÊ Ê«FÊ>ÌÌÊ`° Ì\Ê>ÀÊÀL>ÛVÉ*À ÀÌÊÊëÀÌ B>À>ÊÃB}iÀÊ>ÌÌÊ ÊFÃÌiÊÛ>Ê ÊÃÌÊvÞÀ>ÊÛiVÀ°Ê iÌÊLiÌÞ`iÀÊ>ÌÌÊ >À>ÊØvÌÊÌiÊ >ÊÌBÛ>ÊÕÌ ÕÃÊiÀÊÊFÀ°Ê ÊÃÃ>ÀÊL>`Ê>>ÌÊ >«i°ÊÛiÊÌÀiÃÌi}à ««>ÀiÊ ÀÃÌ>Ê"ÃÃÊV Ê BV«iÀÃ>Ê -ÕÃ>>Ê>ÕÀÊÃÃ>ÀÊÌÀ}iÊ >«i°Ê"ÃÃÊBÀÊÃ>`>`Ê V Ê>ÕÀÊÛBiÀÊiÊ>>ÊÌBÛ}°Ê iÊ>>Ê >ÀÊÀi`>Ê ÕÌÊëi>Ê F}À>Ê>ÌV iÀÊÊ1iF° *FÊÀ`>}ÊÌ>ÀÊ Ê«FÊÃ}Ê`iÊLF}Õ>Ê ÌÀ>ÊV ÊëÀ}iÀÊÕÌÊÌÊiÊ>ÛÊFÀiÌÃÊ ÛÌ}>ÃÌiÊ>ÌV iÀÊvÀÊ>`Ã>}iÌ°Ê iÌÊBÀÊLÀÌ>>ÌV ÊÌÊÃ>`Ê ÊÛ>iÌÊÌÊÛBÀ`ÃBÃÌiÀÃ>«i°Ê qÊiÊ>}Ê >ÀÊ}>ÊÀ>ÛÊ«FÊ}Ê ÃBÛ°Ê>}Ê >ÀÊÛ>ÀÌÊLÀÌ>ÊvÀFÊ ÌBÛ}Ã>ÌV iÀÊ}>Ã>ÊB}i°Ê iÌÊBÀÊL>À>Ê BÀ}ÌÊ>ÌÌÊvFÊÛ>À>Êi`]Ê ÃB}iÀÊ>>ÊÕ}LiÀ}°Ê 6ARDAGS À`ÀÌÌ\ÊÀÃÌÊÛ>Ê >À>ÊØvÌÊ BÃÌ>ÊÛiV>Ê >ÀÊnÊ-",Ê }Õ`ÊÊÃÕ>«°Ê vÞÀ>ÊÃ`ÀÊiÝÌÀ>ÊÊÛ>iÌ°Ê -i`>ÊÃÌB`iÊ ÊÕ««ÊÊB}` ««°Ê FÊLiÀBÌÌ>ÀÊÛÊÛ>`Ê`iÊÃÌÀÃÌ>Ê BÀÊÊ Ê«FÊÃBÌÌiÊ«>ÌÃ°Ê «>ÀÌiÀ>ÊÌÞViÀÊÊF}À>Ê>ÛÊÛ>iÌÃÊ iÊ`iÊÌBÌ>ÊÌBÛ}>À>Ê ÛÌ}>ÃÌiÊvÀF}À°ÊÕÊ>ÊVÃFÊBÃ>Ê LiÛÊvÀÊÞViÌÊvÀÊ iiÃÊÀ««°Ê Ê ÕÀÊ`ÕÊÀÃÌ>ÀÊV ÊÛ>`Ê 1`iÀÊB}` ««iÌÊÃ>`>`iÊ Ê «>ÀÌi`>À>Ê >ÀÊÃ>}ÌÊÊÛ>ÀÀiÃi°Ê iÊÕÃiÊÊFÀiÌ°Ê qÊ ÕÊ}BiÀÊ`iÌÊL>À>Ê>ÌÌÊ}FÊvÀÊÃi}iÀÊ V ÊÀ`>Ê6«>ÌÃiÊÃFÊÃ>LLÌÊÃÊ }Ì]ÊÃB}iÀÊ>>ÊÕ}LiÀ}° ÕÊÛiÌÊ>ÌÌÊ`ÕÊBÀÊÃÛiÃÊÊ`ÕÊÌiÊ ÛF}>ÀÊÌ>Ê`iÊÃÃÌ>Ê>>Ê«FÊ>v>ÌiÌ° ÕÊÛiÌÊ>ÌÌÊ`ÕÊBÀÊÃÛiÃÊÊ`ÕÊ LÀÊÀÀÌiÀ>`Ê«FÊvÊÃÊ iÀÊviÊÕÌiÀÊ vÀÊÃiÌ° >`>ÊÃÛ>À>ÀÊ>ÌÌÊ ÊÌiÊ ÛÊ«ÀÌiÃÌiÀ>ÊÌÊÞÀ>ÊV Ê Ài}i°ÊÊÃÌBiÌÊÃB}iÀÊ Ê>ÌÌÊ ÀÃvBÃÌiÃiÊBÀÊiÊ`iÊ>Û iiÃÊ>ÀLiÌiÊi`Ê>ÌÌÊÃ>> Ê«i}>À°Ê*i}>À>ÊÃ>Ê}FÊÌÊ >ÌÌÊvÀÃ>ÊÃÌ««>ÊÃÕ`iÊ>`ð >}iðÃ>ÕÌiÀJnÃ`À°Ãi /iV}\Ê >Ê}iÀÀ>à Ì\ÊÀi`ÀÊ->`LiÀ}É*À ÀÃÌ`iÀ>ÌiÀ>ÊÛ>ÀÊ >ÌÌÊLiÃiÊÃ>ÊLÊL}>Ài°Ê -V>`iÀ>ÌiÀ>ÊÛ>À >ÌÌÊÌ>`ÛFÀ`iÊÃ>ÊLÊL}>Ài° «>ÀÌiÌÊÛÊ >ÊviÀÊ«ÃiÀ ÊÀF`iÊi`ÊÞViÌÊLÀÌÌ° iÌiÀÊÛÊ>ÌÌÊ`iÌÊÃ>ÊLÊ L}>ÀiÊ>ÌÌÊ>ÃÌB>ÊÕ}>ÊÕ`iÀÊÓxÊFÀ° Þ iÌiÀÊ«FÊÜiLLiÊÛ>ÀiÊÛ>À`>}ÊqÊÜÜÜ°nÃ`À°Ãi ÕÊÛiÌÊ>ÌÌÊ`ÕÊBÀÊÃÛiÃÊÊ`ÕÊ iÛÃ>ÃÊi`Ê>ÌÌÊvÀÃ>ÊBÌ>Êi`Ê BÌ«>ÀÊ«FÊ>À}ÊÌÀÌÃÊ>ÌÌÊ`ÕÊ ÌiÊ>À>ÀÊ>ÛÊ`iÌ° ÕÊÛiÌÊ>ÌÌÊ`ÕÊBÀÊÃÛiÃÊÊ`ÕÊÌÞViÀÊ >ÌÌÊ`ÕÊBÀÊÌiÊ>}ÊLÕÃ}ÊBÀÊ`ÕÊ ÃÌiÀÊvÀFÊ>ÌÌÊLiÌ>>ÊÌÛViÃi° iÊBÀÊÃÀÛiÊ>ÛÊ>ÌÌ>ÃÊÃÌÀ]Ê Ài`ÀÊFÃÃÊV Ê ÀÃÌ« iÀÊ "ÛiÀÌ°ÊvÀ>}iÌÊ iÌiÀÊB}ÕÀÕ° «>ÀÌiÌÊÛÊ}iÊÌÕÃiÊÀÀ iÀÊÊF>`iÊÌÊÃÌÕ`iÌiÀ°Ê `iÀ>ÌiÀ>ÊÛÊ >ÊnääÊÞ> ëiV>BÀ>ÀiÊÊÃ>° 6BÃÌiÀ«>ÀÌiÌÊÛ>ÀÊ>ÌÌÊÀ`> ÓääÊÌÕÃiÊÞ>ÊLLÊÊÃÌ>Ì]Ê ÕiÀÊV Ê>`ÃÌ}° >>ÊÕ}LiÀ}ÊÌL>>ÊÊLF}ÕÌ >>ÊÕ}LiÀ}ÊBÀÊÌL>>ÊÊ>`Ã>}iÌ°Ê iÌÊ >ÀÊ}FÌÌÊiÌÌÊ >ÛFÀÊ Ãi`>Ê`iÊÌBV>ÊÃBi°Ê ÊLÀÃ>ÌV iÊÊ}>ÀÛiÊVÕ«Ê V>`iÃÊ>>Ê>ÛÊiÊFÛ>Ì ÃÊÀÕÃ>`iÊÕÌ° >>ÊÕ}LiÀ}ÊvVÊiÊÃÛFÀÊ BÀÃ>}ÊV ÊL>ÀÃÊÕÌÊ«FÊLFÀ°Ê FÊÛ>ÀÊF}>ÊÀ}>ÊvÀÊ >ÌÌÊ ÊÃÕiÊÛ>À>ÊLÀÌ>Ê vÀFÊvÌLiÊÞViÌÊB}i°Ê ÕÊÛiÌÊ>ÌÌÊ`ÕÊBÀÊÃÛiÃÊÊ`ÕÊB}}iÀÊ iÊ«iÀÃiÛÃÌÊ«FÊ>ÌiÊvÀÊ>ÌÌ vFÊÊ`}ÊÌiÊBÀ° ÕL>ÃÊi`>ÀiÊ`iÊ >ÃÌÀÊ«FÊÃÕ ÕÃiÌ°ÊÊÃÕÌ «iÀiÀ>`iÃÊÊ>}i°ÊÀÊvÀÃÌ>Ê}F}iÊvVÊ iÌÊ>ÛÊÕÊLiÛÊ >ÊÃÕÊV Ê >ÃÌÀÊB>ÊvÀFÊÃ}Ê>Ìi° ÕL>ÃÊi`>ÀiÊBÀÊLF`iÊBÃ>`ÊV Ê >Ì>`Ê Ì>ÌÀÊiiÀÊ BÌi¶ >ÌiÊÊÕL>Ê}iÊiÊÀiÛÕÌ°Ê ÃÌiÀ>ÊÊÕL>ÃÊi`>ÀiÊ iÌÊÕÃÌÃ>Ê-ÛiÌÊ B«ÌiÊ >ÃÌÀÊvVÊ B«Ê>ÛÊF}>ÊBÃÀÊ ÌÃÌF`>ÀiÊÌÊ >ÃÌÀÊ `iÊ >ÃÌÀÊÛ>ÀiÀ>À°Ê }BÀ>ÊÕL>°Ê «FÊÕL>°Ê >Ê >>ÊÊvB}iÃi°Ê B«iÊ}À`iÊ>ÌÌÊ-ÛiÌÊÕ`iÊ iÊviÃÌ>ÊÛ>ÀÊÌÀÌÌ>Ê«FÊ`Ì>ÌÀÊ ÊvÀÀ>ÊÛiV>ÊvÞ`iÊ >ÊnäÊFÀ°Ê «FÛiÀ>ÊÕL>ÃÊi`>Ài°Ê >ÌÃÌ>ÊÃÊL>À>ÊÛ>ÀÊÌÀiÃÃiÀ>`Ê iÊ`iÌÊBÀÊVÃFÊÃFÊ>ÌÌÊF}>Ê -ÌÀ>ÝÊvÀiÊÃÊv`iÃi`>}ÊÌÛ}>`iÃÊ ÕL>ÊLiÛÊiÀÊV ÊiÀÊLiÛÊ >ÛÊ«i}>ÀÊV ÊÃÌÀÕÌ>`iÊÊ ÕÀÊ BÃÀÊ«FÊÕL>ÊÌÞViÀÊÊ >ÃÌÀ°Ê >ÊÌvB}ÌÊÃÕÌ>ÊÃÊ«ÀiÃ`iÌ°Ê iÌÌÊÕÃÌÃÌÊ>`°Ê BÃÀ>Ê >`iÊ`iÌ°Ê 1`iÀÃ}>ÀÊÛÃ>ÀÊ>ÌÌÊ >ÊÃÕiÊ >ÃÊLÀÀÊ,>ÕÊvVÊÌ>Ê>ÌiÊÊÕL>°Ê >ÃÌÀÊÌ}Ê>ÌiÊvÀFÊ>ÌÃÌ>ÊivÌiÀÊ Û>ÊÛ>iÌÊÊ`iÌÊÀ`>`iÃÊF}Ì° `iÊ >ÃÌÀÊÃÕiÊ«iÀiÀ>Ã°Ê `iÀ>Ê>ÛÊ`iÊ >ÃÌÀÊ >ÀÊB}iÊ FÌÌ>Ê`>}>ÀÃÊÃÌÀ`iÀ°Ê ÕL>ÊLiÛÊiÌÌÊLBÌÌÀiÊ>`ÊvÀÊF}>Ê iÌÊÛ>ÀÊvÀÃÌ>Ê}F}iÊ«FÊBÃÌ>ÊviÌÊ Û>ÀÌÊ iÌÊ>°Ê iÌÊ«FÊÕL>ÊÕL>`i°Ê BÃÀÊBÀÊ >ÃÌÀÊÌ}Ê>Ìi°Ê FÀÊF}Ê>>Ê >`iÊ>ÌiÊ«FÊÕL>°Ê iÌÊLiÀÀÊ«FÊÛiÊ>Ê«À>Ì>ÀÊi`°Ê -FÊB}iÊ >ÀÊ`iÊ >ÃÌÀÊ F}>ÊÌÞViÀÊ>ÌÌÊ`iÊ >ÃÌÀÊ iÊ1-ÃÊi`>ÀiÊÛ>ÀÊÀ}>ÊV Ê>À}>°Ê "Ê >ÃÌÀÊ`ÀÊiÀÊÞViÌÊ>ÌÌÊ Û>ÀÌÊÕL>ÃÊi`>Ài°Ê BÀÊiÊ`Ê`Ì>ÌÀ°Ê F}>Ê>iÀ>iÀÊ >`iÊ«ÌÊ>ÀÊ vÀB`À>ÃÊ«FÊÕL>°Ê >Ê >ÀÊÀB>ÌÊi`Ê>ÌÌÊ`iÊ >ÃÌÀÊ >ÃÌÀÃÊ«ÌÊ >ÀÊ}ÀÌÊ`iÊv>ÌÌ}>Ê V Ê ÕÃÊ«FÊÕL>°Ê }iÊÞÊi`>ÀiÊ>ÊÃÌÞÀ>Ê>`iÌÊ«FÊ Ã>ÀÌÊÃ>ÊÛ>À>ÊvÀÃÊV ÊLÀ>ÊÃÌÞÀ>Ê V ÊvÀÌÀÞVÌ>°Ê ÕL>ÃÊi`>ÀiÊ >`iÊ}ÀÌÊ«ÀiVÃÊÃÊ Ã>>ÊÃBÌÌÊÃÊ >ÃÌÀ°Ê}iÊÛiÌÊ ÕÀÊ >`iÌÊ}i°Ê /ÕÃiÌ>ÃÊ >ÀÊÌÛ}>ÌÃÊvÞÊvÀFÊ>`iÌ° 1-ÃÊi`>ÀiÊÛi°Ê `iÌÊiÀÊ>ÌÌÊvÀB`À>ÊÛBÀ`i° iÊ}iÊÛiÌÊÃBiÀÌ°ÊiÌÊ >ÀÊÀÞÌ>ÌÃÊ Ê>ÌÌÊ >ÊBÀÊÃFÊÃÕÊ>ÌÌÊ >Ê>Ê`°Ê `À>ÊÌÞViÀÊ>ÌÌÊ >ÃÌÀÊBÀÊiÊ BÌi°Ê ÕÊLiÛÊ`iÌÊ>ÀÕ`>°Ê ÕL>Ê}}iÀÊL>À>ÊF}À>ÊÊ }iÊÛiÌÊÛ>`ÊÃÊ B`iÀÊ`F°Ê >Ê}À`iÊÀiÛÕÌÊÌÊiÊÛF`Ã>Ê `iÊ >ÃÌÀÊÛB}À>`iÊ>ÌÌÊÞ`>Ê1-°Ê vÀFÊ1-ÃÊÕÃÌ°ÊiÌÊBÀÊÞViÌÊÛÌ}ÌÊ `Ì>ÌÀ°Ê >ÃÌÀÊÌÛ}>`iÊLÀÌÊ>iÀ>iÀ>Ê ÛiÊÃÊ >ÀÊ>ÌiÊ`BÀ°Ê `iÊ >ÃÌÀÊBÀÊi`>ÀiÊvÀÊiÌÌÊÌiÌÊ>`°Ê >ÃÌÀÊ >ÀÊ}ÀÌÊÕL>ÊÌÊiÌÌÊLBÌÌÀiÊ vÀFÊÕL>°Ê ÀÊvÞÀÌÊFÀÊÃi`>ÊÌ}Ê-ÛiÌÊ iÊ >Ê >ÀÊB`FÊLÛÌÊiÊ>ÛÊ`iÊiÃÌÊ >`Ê`BÀÊÃÕÛFÀ`ÊV ÊÃÀÊvÕ}iÀ>ÀÊ 1-ÊÃÛ>À>`iÊi`Ê>ÌÌÊÃÕÌ>ÊÃB>Ê BÀÛ>«iÊÌÊÕL>°Ê B`>ÊBÃÀ>ÊÊÛBÀ`i°Ê LBÌÌÀiÊBÊ`iÊF}ÃÊ}ÀÌ°Ê V Ê«>ÊÃ>iÀÊvÀFÊÕL>°Ê iÊÕ`iÊÃÕÌ>ÃÊF}ÌÊÊÊ1-°Ê }iÊ>>Ê«ÌiÀÊ >ÀÊ >vÌÊ>ÌiÊ 1-ÊvÀÃÌiÊÌÊV Êi`Ê>v>>Ê iÌÊ Ê«FÊ>ÌÌÊLÊÀ}Ê>Ê1-ÊV Ê ÛiÀÊiÌÌÊ>`Ê>ÊB}iÊÃÊ >°Ê F}À>ÊÃ>iÀÊÊÕL>ÊÛiÌÊÛÊÃBiÀÌ°Ê ÕL>°ÊiÌÊÞV>`iÃÊÌiÊiÊÕL>Ê -ÛiÌÃÊi`>ÀiÊÊÛiÀiÃÊÊ>ÌÌÊÌ>Ê ÕL>ÊBÀÊÌiÊF}Ê`iÀ>Ì°Ê vVÊÌÊÊ«i}>À°Ê LÀÌÊÛ>«i° ÀÊÃ>ÀÌÊviÌÊFÀÊÃi`>ÊÌ}Ê >Ê iÌÊ FÃÊÌiÊvÀ>ÊÛ>Ê«FÊÕL>°Ê >ÃÌÀÊÃÌiÊ B«ÊvÀFÊ>`À>ÊB`iÀ°Ê BÃÀÊvFÀÊÌiÊÃB}>ÊÛ>`Ê`iÊÛ°Ê Li}Ì°vÀi`ÀÃJnÃ`À°Ãi >}>ÀiÊÊ/ÞÃ>`ÊÌÌÌ>`iÊÊ i}iÊ «FÊ>`>ÃÊÃiÀÌÊÊ`iÊÌÞÃ>Ê ÃÌ>`iÊØÃÃi`Àv°Ê iÊÃ>ÊLiÃÌB>ÊÊ iiÃÊà ÜÊ vÀB«>`iÊÀi}Ã>ÊBÃÀ°Ê ÊÃFÊv>Ê>Êà ÜiÊÛ>À>Ê>}}° ÊÃÊà ÜÊFÌÃ>ÃÊ>`>Ê>ÌÌÊ Ê LÀÊÕ««Ã«>`Ê«FÊiÌÌÊÀÃ]ÊÃÊ iÃÕÃÊLiÛ°ÊÊ >ÀÊiÊÌÀiÀ>Ê «FÊ ÕÛÕ`iÌÊvÀÊ>ÌÌÊ>ÊiÃÕÃ°Ê iÌÊ >ÀÊ}ÀÌÊÀÃÌ>ÊBÃÀ Õ««ÀÀ`>°Ê ÕÊÛiÌÊ>ÌÌÊ`ÕÊBÀÊÃÛiÃÊÊ`ÕÊBiÀÊ `F}ÌÊÃ>ÛiÌiÊvÀÊ>ÌÌÊ`ÕÊÌiÊ`ÀÕVÌÊ iÌÌÊ}>ÃÊÊÊ`>}° Ì\Ê7>Ê7iÃÌÉ*À 3PORT iÊÛF}>ÀÊ >ÊÌiÊÌ>° i>ÀÊÕÀÊLi Ì\Ê>ÀÊÀL>ÛVÉ*À >À>ÊÌÀiÊÛiVÀÊÛ>ÀÊÌÊÛ>iÌ ÕÊiÀÊÛÊÌiÊÕ`>ÊB}Ài°Ê *ÌiÀ>Ê >ÀÊL>À>ÊÌÀiÊÛiVÀ «FÊÃ}Ê>ÌÌÊÛiÀÌÞ}>ÊÃÃÊÊ>ÌÌÊ`iÀ>ÃÊ «ÌÊBÀÊ`iÊLBÃÌ>°Ê*>ÀÌiÀ>ÊÌBÛ>ÀÊ Ê>ÌÌÊÛ>À>ÊÃFÊ}iiÀÃ>ÊÃÊ}ÌÊ ÕÌ>Ê>ÌÌÊÛiÀ>ÊÃÃ>Ì}>° -ÛiÃiÊ}>ÀÊ>ÌÌÊv>°ÊiÊ`iÊÃÃÌ>ÊÌFÀÌLÌ ÕÊÛiÌÊ>ÌÌÊ`ÕÊBÀÊÃÛiÃÊÊ`ÕÊÌÀÀÊ >ÌÌÊ>ÃiÊBÀÊB`ÊÊ i>ÊÛBÀ`i° ÕÊÛiÌÊ>ÌÌÊ`ÕÊBÀÊÃÛiÃÊÊ`Õ >ÀÊLBÌÌÀiÊÊ«FÊBÀÊ À}iÊ >À ÃÊ>Ì>`>}ÊBÊBÀÊÛÊ >ÀÊÛFÀ° Ì\Ê>ÀÊÀL>ÛVÉ*À i`Ê9ÕÃÕvÊBÀÊv``ÊÊ->>°Ê >Ê>ÀLiÌ>`iÊÊiÌÌÊÃ>}ÃÊL>ÃÞÃÌiÊ ÃÊ iÌiÀÊ>>À>>>Ì°Ê >>À>>>ÌÊ B«iÀÊBÃÀÊ>ÌÌÊ ÃV>Ê«i}>ÀÊi>Ê>ÊB`iÀ°Ê vÌiÀÊÌiÀÀÀ>ÌÌ>ViÊÌÊ1-Ê ÊÕÀÞÊÛBiÀÊÛ>ÊÃÊÃ>ÊÛ> `iÊviÃÌ>Ê«ÀÃiÀ>°Ê F}À>Ê«ÀÃiÀÊvFÀÊ ÌÌÌ>À>ÊÃBÛ>ÊÀÃÌ>ÊvÀ>°Ê *ÀÃÕÌ`i}iÊÛÃ>ÃÊÊ/6{ V>ÊÓä°ääÊ`iÊ££ÊÃi«ÌiLiÀ° >`>Êë>à v>ÃÌÊ«FÊiÌÌÊÀà Ì\Ê>ÊÃÌÀÊ>ÀÃÃÉ*À 1-Ê >ÀÊ>`À}ÊÃ>}ÌÊÛ>`Ê`iÌÊvÕÌÃÊ vÀÊLiÛÃÊÌÊ °ÊBÀvÀÊ >ÀÊ >Ê ÌiÊÕ>ÌÊvÀÃÛ>À>ÊÃ}°Ê i`Ê9ÕÃÕvÊ >ÀÊ i>ÊÌ`iÊÃ>}ÌÊ>ÌÌÊ >ÊBÀÊ iÌÊÃÞ`}°Ê ÕÊ >ÀÊ >ÊvFÌÌÊÀBÌÌ°Ê qÊÀÀiÃÌiÊ >`iÊ>Ê}ÊvFÌÌÊÃÀÛ>Ê viÀ>Ê>ÊLViÀÊÊÃFÊv>°Ê ÀÊÛÃÃÌÊÃiÀÊÃ}ÊiÊ«iÀÃÊvÀFÊ ÃiÊ}>Ã>ÊÞViÌÊvÀFÊiÊ«iÀÃÊ vÀFÊvÀ>]ÊÃB}iÀÊ>ÌÌ>ð "ÀÊÊ}à >Ã> /ÀiÊÃÛiÃ>ÀÊÊi`Ê«FÊÌiÀÀÀÃÌ ÃÌ>°Ê/ÛFÊÃÌÀÃÊÃi>ÀiÊvÀFÊÃÌ>Ê V ÊÕÊ >ÀÊ`iÊÃÃÌiÊÃÛiÃiÊÃÌÀÕÌÃ°Ê 1-Ê >ÀÊ>`À}ÊÃ>}ÌÊÛ>`Ê`iÊÛ>ÀÌÊ ÃÃÌBÌ>ÊvÀÊV Ê >ÀÊÌiÊ LiÌÌÊÊÕÀÃBÌÊvÀÊ`iÌÊÃÊ BÌ°Ê iÌÊÃB}iÀÊ i`Ê9ÕÃÕvÃÊ>`Û>ÌÊ / >ÃÊ"ÃÃÊÌÊ//°Ê ÊÃBÌ>ÀÊÞViÌÊÊÃÛiÃ>À>° -ÕiÊ`iÌÊÛ>À>ÊiÊ>ÌÌÊÃ>Ê Û>`À>ÀiÊ«FÊÃ>>ÊÃBÌÌ¶Ê qÊiÌÊBÀÊ`iÌÊ>`iiÃÊÃBiÀÌ]ÊiÊ>}Ê ÌÀÀÊ}Ê>ÌÌÊ`iÌÊ i>ÊLÀÊÞViÌÊ À}>ÀiÊÊiÊÛ>`À>ÀiÊ}ÀÊ`iÌ°Ê 6ÊÃÊBÀÊv``>ÊÃÛiÃ>ÀÊ >ÀÊ}>Ã>Ê `F}ÊÊ«FÊÊiÊiÊvÀFÊ/ÕÀiÌÊ ÃÕiÊÌ>Ê`iÊÃÃÌ>Ê>>Ê«FÊ>v>ÌiÌÊ ÌÊiÝi«i°Ê Ì\Ê`>LiÀÌÊ,µÕiÉ*À `>ÊÃ>Ê«i}>ÀÊ«FÊL>i° `iÊ££ÊÃi«ÌiLiÀÊÓää£ÊÌÀ``iÊ 1-Ê>ÌÌÊ>>À>>>ÌÊ B«ÌiÊÌiÀÀÀÃÌiÀ°Ê 1-ÊÃÃÌBÌiÊ>ÌÌÊÌiÀÀÀÃÌiÀÊ>ÛB`iÊ L>iÊvÀÊ>ÌÌÊÃV>Ê«i}>ÀÊi>Ê >ÊÌiÀÀÀ}ÀÕ««iÀ°Ê iÊÃÊ >`iÊ«i}>ÀÊÊL>iÊLiÛÊ ÃÃÌBÌ>ÊvÀÊ>ÌÌÊÛ>À>ÊÌiÀÀÀÃÌiÀ°Ê iÌÊBÀÊF}>ÊÀÃÌ>«ÀÃiÀ >ÌÌÊÃFÃÃÊ°ÊÀiÌÃÊLBÃÌ>Ê Õ`iÀ F}ëÀ}À>] LBÃÌ>Ê ÕÀ«À}À>]Ê L>À«À}À>]Êv>Ì>«À}À>Ê V ÊÞViÌÊ>>ÌÊÃ>ÊvFÊ«ÀÃ°Ê -FÊÃ>Ê`iÌÊFÌ>]Êi`viÃÌÛ>iÊ V ÊiÌAÃÊ`>ViÊ >ÀÊV >ÃÊ>ÌÌÊL FÀiÌÃÊLBÃÌ>ÊÕ`iÀ F}° iÌÊ>Ê>ÊBÃ>ÊÊÊLiÊ ÕÊÛiÌÊ>ÌÌÊ`ÕÊBÀÊÃÛið°° iÊBÀÊÃÀÛiÊÃÊÃFÊÀÌ>Ê iÝi«iÊ«FÊ ÕÀÊ`ÕÊÛiÌÊ>ÌÌÊ`ÕÊBÀÊ ÃÛiÃ°Ê nÊ-",Ê >ÀÊ«À>Ì>ÌÊi`ÊiÊ>ÛÊ vÀv>ÌÌ>À>]Ê>ÌÌ>ÃÊÃÌÀ°ÊÊ ÃÀ>iÊ >ÀÊ}FÌÌÊi`Ê«FÊ>ÌÌÊÌ>Ê ÌL>>ÊÃ>ÊÃ`>ÌiÀ°Ê L>ÃÊi`>ÀiÊ >ÀÊÛ>ÌÊ>ÌÌÊ `À>ÊâL> Ã`>ÌiÀ>Ê>ÌÌÊ ÃÕÌ>ÊÌÊÃÀ>i°Ê -`>ÌiÀÊvÀFÊL>Ê >ÀÊÕÊ ÌÊÌÊÃ`À>ÊL>°Ê iÌÊÛ>ÀÊF}>ÊFÀÊÃi`>Ê L>iÃÃ>ÊÃ`>ÌiÀÊÛ>ÀÊ`BÀ°Ê ,i}iÀ}iÊ >ÀÊÌ`}>ÀiÊÌFÌÌÊ âL> Ê>ÌÌÊÛ>À>Ê`BÀ°ÊBÀvÀFÊ >ÀÊ`iÊÃÕÌÌÊÀ>iÌiÀÊÌÊÃÀ>i°Ê iÌÊÛ>ÀÊvÀÊ>ÌÌÊÃÌ««>ÊâL> Ê ÃÊÃÀ>iÊ>vÊL>°Ê /Ã>>ÃÊi`ÊvÀi`ÃÃ`>ÌiÀÊ vÀFÊÀiÌ>Ê >ÌiÀ>]Ê ]Ê Ã>ÊL>ÃÊÃ`>ÌiÀÊÛ>Ì>Ê ÀF`iÌÊÛ`Ê}ÀBÃiÊÌÊÃÀ>i°Ê Ì\Ê*ÀiÃÃiÃÊ` >Ê >ÀÊÌiÊvFÌÌÊÀiÃ>ÊÕÌ>vÀÊ-ÛiÀ}i°Ê >Ê >ÀÊÌiÊvFÌÌÊÌ>ÊÕÌÊ«i}>ÀÊ vÀFÊL>iÊV ÊÌiÊÕ>ÌÊLL>° ÊvÀÀ>ÊÛiV>ÊLiÛÊ i`Ê9ÕÃÕvÊ ÃÌÀÕiÊvÀFÊÌiÀÀÀÃÌÃÌ>°Ê vÌiÀÊviÊFÀÊ>Ê >ÊLÀ>ÊiÛ>Ê iÌÌÊÛ>}ÌÊÛÊ}i° qÊiÌÊBÀÊ>ÌÕÀ}ÌÛÃÊÌÀ}ÌÊÀ}Ì°Ê iÌÊ >ÀÊÕÊ}FÌÌÊÃFÊF}ÊÌ`ÊÕÊ >ÌÌÊÛÊLÀ>`iÊÌÀÊ>ÌÌÊÃÌ>Ê ÌiÊ}VÊ>ÌÌÊB`À>°Ê "ÊÊF}À>ÊÛiVÀÊ`i>ÃÊÌÛ«ÀÃiÌÊ ÀÃÌ>iÊÕÌ°ÊiÌÊBÀÊ>`À>ÊFÀiÌÊ ÃÊ«ÀÃiÌÊ`i>ÃÊÕÌÊÌÊFÀiÌÃÊLBÃÌ>Ê ÌÛ«À}À>°Ê-ÛiÀ}iÃÊviÊÃÌÀÃÌ>Ê ÌÛ>>iÀÊÀ`>ÀÊ«ÀÃÕÌ`i}i°Ê Ì\Ê>ÊÊ >ÀÃÃÉ*À ÃÌBÌ>ÊÌiÀÀÀÃÌiÀ°ÊÊviÊFÀÊvVÊ >ÊÌiÊ>ÛB vÌiÀÊviÊFÀÊBÀÊ i`ÊvÀ ÊviÊFÀÊ >ÀÊÃÛiÃiÊ i`Ê9ÕÃÕvÊ Û>ÀÌÊÕÌ«i>`ÊÃÊÌiÀÀÀÃÌ°Ê >Ê >ÀÊÃÌFÌÌÊi`Ê«FÊ1-ÃÊÃÌ>Ê ÛiÀÊÃÃÌBÌ>ÊÌiÀÀÀÃÌiÀ°Ê ÃÌ>Ê >ÀÊLF`iÊÀiÌ>Ê >ÌiÀ>Ê V ÊÕÀ«iÃ>Ê1iÊvÌ° BÀvÀÊ >ÀÊ i`Ê9ÕÃÕvÊ ÌiÊÕ>ÌÊiÛ>ÊiÌÌÊvÀÌÌÊÛ°Ê Ì\Ê>ÀÃÊ«ÃÌiÉ*À i`Ê9ÕÃÕvÊÛ>ÀÊi`Ê«FÊ1-ÃÊÃÌ>ÊÛiÀÊà ÀÃÌ>iÀÊÌÊ`iÊ LBÃÌ>ÊÌÛ«À}À>i ÊÛ>}Ê`>}Ê>ÃiÊÛÊÌiÊÀÌ}Ì ÌBiÀÊ«FÊ>ÌÌÊÛÊBÀÊÕÃÌÊÃÛiÃ>À°Ê 6ÊÌ>ÀÊi`ÊÀ>L>ÌÌÕ«}iÀÊÌÊV>]Ê ÛÊÃÀ>ÌÌ>ÀÊFÌÊ À}i ÃÌÀiÀÊ V ÊÛÊÌ>ÀÊ>`À}Ê`iÊÃÃÌ>Ê>>Ê «FÊ>v>ÌiÌ°ÊiÊ ÕÀÊÛÀiÊÛiÌÊ ÊÛÊiÛ`iÊÊiÌÌÊ>>ÌÊ>`]ÊÃÕiÊÛÊ ÌB>Ê«FÊÃ>>ÊÃBÌ̶Ê6>`ÊBÀÊ`iÌÊ ÃÊ}ÀÊÃÃÊÌÊÕÃÌÊÃÛiÃ>À¶ *>ÕÃÊÊL>À}iÌ ÊvÀÀ>ÊÛiV>ÊÌÞÃÌ>`iÊÛ>«iÊÊ L>°ÊiÌÊ >ÀÊBÕÊÌiÊLÛÌÊ vÀi`°ÊiÊÀ}iÌÊ >ÀÊÌ>}ÌÊ«>ÕÃ°Ê ÊiÀÊÃ>}>°Ê,i}iÀ}iÃÊ qÊÛÀ>Ê >ÀÊLÛÌÊv>ÌÌ}>Ài]ÊÃÕ>ÀiÊV B}iÀÊViÌiÀÃÊ«>ÀÌi`>ÀiÊ>Õ`Ê «ÌÊvÀÊBÃÌB` iÌÊvÕ}iÀ>ÀÊÌi°ÊiÌÊà ÀÌÊÊBÃÌB` iÌÊi>Ê "vÃÃ°Ê iÌiÀÊ >ÀÊÌÊi`ÊiÊÀ>«« ÌÊiÀÊV ÊvÀÌ`ëiÃiÀ>ÀÊ ÛÀÊV ÊB°ÊÛÀÊÃÕÃÀÛiÀÊÃ}Ê> Ã}ÊiÀÊBÊvÀÕÌ]ÊÃB}iÀÊ>Õ`Ê"vÃð x -ÊUUMÊTUBCÚDLFS IJUUBSEVQÌ XXXMBUUMBTUTFCPLIBOEFM $FOUSVNGÚSMÊUUMÊTU#PY4UPDLIPMNUFMGBYJOGP!MBUUMBTUTF Bo bra i utlandet, låna bäst i Sverige. SEB har lång erfarenhet av att hjälpa utlandssvenskar. Nu har vi nya och förmånliga finansieringserbjudanden för dig. Våra specialister hjälper dig att finna den bästa lösningen – snabbt och enkelt. Vill du veta mer? Välkommen att ringa +46 8 763 64 67 eller mejla [email protected] Besök oss gärna på www.sebgroup.com Böcker är de bästa julklapparna! Passa på att utnyttja Dina förmånliga villkor som medlem i Riksföreningen Sverigekontakt. Beställ böcker i god tid före jul [email protected] (Information via www.wettergrens.se – internetbutik Julstämning – utlandsorder). Sveriges äldsta jultidning 100 år! Lars Bygdemark Sweden from Above Anna Bergenström Fanny Bergenström Under valnötsträdet Lars-Gunnar Andersson Anna Lena Ringarp Språket Svenska folkets frågor till radioprogrammet Språket Barnens älsklingar Tipp Tipp Tapp Internetbutik www.wettergrens.se boktips: wettergrens.blogspot.com SVERIGES LEDANDE INTERNATSKOLA Gymnasie- och grundskoleutbildning åk 7-9. Undervisning på svenska och engelska. IB-program sedan 25 år med mycket goda resultat. SIGTUNASKOLAN HUMANISTISKA LÄROVERKET 24 Tel: +46-8-592 571 00 www.sshl.se
© Copyright 2024