Talängslan – något vi inte kan blunda för

INBLICK
Hjälp dina elever och studenter att
behärska sin ängslan för att tala
inför publik.
av Ulrika Axelsson
Talängslan – något vi inte kan blunda för
   och börjar
svettas, blir röd i ansiktet och
ner på halsen och bröstet och
stammar och till slut lägger jag
bara av att prata för jag blir
stum av nervositet.
Så skrev en student till mig innan
hon gick en våga tala-kurs och så
småningom kom över den värsta
nervositeten.
Jag jobbar som retoriklärare
och med våga tala-kurser på
Linköpings universitet och genom mina studenter får jag lite
insikt i hur talängslan på vissa
håll hanteras ute i skolorna.
Jag undervisar också på Lärarprogrammet och en del av
lärarstudenterna vittnar efter
sin verksamhetsförlagda undervisning om att det, inte alltid
men ibland, finns en osäkerhet
i hur man kan hantera talängslan hos elever.
Vad är talängslan?
Så många som 25 procent av
alla svenska studenter har så stor
nervositet inför att framträda
muntligt att man kan kalla det
för talängslan.
Att ha talängslan innebär att
nervositeten blir övermäktigt
22
stor inför en muntlig presentation.
Till skillnad från vanlig nervositet, som de flesta upplever
inför en presentation, kommer
nervositeten ibland veckor i
förväg och kan förstöra både
sömn, aptit och den allmänna
koncentrationsförmågan. Värst
brukar det vara alldeles inför,
under och för vissa även efter
presentationen. En del analyserar sin insats på ett destruktivt
sätt efteråt och då kan ångesten
fortgå ytterligare ett tag.
Studenter har svårt att förstå
varför de blir så nervösa men
några av svaren är att de har
tränat för lite, kanske förberett
sig för lite eller på fel sätt eller
så kan de bära med sig en obehaglig upplevelse från tidigare
som ger sig tillkänna i talsituationen.
Att ha slarvat med förberedelserna vid något taltillfälle
kan leda till en chockartad
upplevelse över den nervositet
som kan uppstå och i sin tur
kan det leda till att personen får
talängslan, tillfällig eller mera
bestående. Ytterligare en möjlig
orsak till talängslan är att andra
människors acceptans av vår
person är viktig för oss och det
är faktiskt ganska onaturligt att
ställa sig framför en grupp som
sitter tyst och lyssnar och själv
hålla monolog.
Fysiologiska reaktioner
Talängslan yttrar sig på olika sätt
hos olika personer men vanliga
fysiologiska reaktioner är rodnad, hjärtklappning, skakningar
i olika delar av kroppen, dålig
balans, muntorrhet, svag eller
darrig röst, muskelryckningar
och muskelsmärtor. För många
är det nervositeten i sig som
skrämmer och en del kan till och
med få riktiga panikattacker. Då
är det inte så konstigt om elever
med dessa symptom ber att få
slippa att redovisa.
Eftersom talängslan oftast
uppstår i de tidiga tonåren är
det oerhört viktigt att lärare är
vaksamma, ser problemet och
gör något åt det. Låter man
elever med stark nervositet för
att tala inför grupp slippa träna på just det så förvärras det.
”Snällhet” för stunden kan leda
till mycket lidande i framtiden
och begränsa dessa unga människors möjligheter att göra
sina röster hörda ute i samhälSvL 1/2013
Det blir bättre i framtiden
Jag brukar trösta mina studenter med att de, i jämförelse med
skoltiden och universitetsstudierna, i sin kommande yrkesroll
som till exempel ingenjör, jurist,
lärare eller läkare kommer att ha
ett helt annat utgångsläge då de
ska tala inför grupper.
De kommer efter ett tag
att få expertkunskap inom sitt
ämne och med stigande ålder
får de flesta också större självförtroende. De blir inte heller
bedömda formellt av en lärare
som kan mer (även om vi alltid
blir subjektivt bedömda så fort
vi ställer oss i talposition).
Med återkommande taluppdrag lär de sig också med
tiden att bygga upp ett tal och
skulle de vara nervösa så får de
ofta tillfälle att prata längre än
de klassiska 3–5 minuterna i
skolan. Då hinner nervositetsSvL 1/2013
Erfarenhetens betydelse
En av mina våga tala-studenter
beskrev i ett mejl till mig hur
återkopplingen, då hon framträtt i skolan, ofta var fokuserad
på felen som hon gjorde och att
hon ”… rodnar, pratar för tyst
och så.” Att kommentera en sådan yttre och opåverkbar sak
som rodnad kan vara förödande
och för inget positivt med sig,
tvärtom ökar det troligen nervositeten. Dessutom är eleven så
klart redan medveten om detta.
Jag är också emot att ge tips om
att försöka dölja problemet med
sjal eller polotröja för med det
menar man indirekt att det är fel
att rodna.
Om eleven själv däremot
ser det som ett problem och
tar upp det tycker jag att det
är varje lärares skyldighet att
få eleven att förstå att det inte
är något att skämmas för. Det
bästa man kan tipsa eleven om
(ifall nu eleven själv frågar om
det) då det handlar om rodnad
eller skakningar är att bara försöka ignorera det och fortsätta
sitt tal. Så småningom går det
över och man kan ändå inte
styra över de fysiologiska reaktionerna där och då. Se till att
denna elev får träna mycket och
utan bedömning mellan gångerna.
Träna talängsliga elever?
Talängsliga elever, liksom icke
talängsliga, bör få träning i
praktisk och teoretisk retorik,
få individuell återkoppling av
dig som god förebild i ett demokratiskt och tillåtande klassrum. Dessa elever måste få en
mera intensiv och anpassad träning – inte en utebliven.
De första övningarna ska vara
mycket lätta för att sedan successivt bli svårare. Ett exempel
på nybörjarövning är att alla sitter i en ring och en i taget får de
sedan en liten sak i sin hand att
beskriva utifrån form, material
och storlek. Det kan till exempel
vara ett gem, ett mynt eller en
nyckel. De andra ska sedan gissa
vad det är och redan här får de
då övning i att ha en dialog med
”publiken”.
Det är viktigt att lära eleverna att det går att minska obehaget och att de kan lära sig att
23
INBLICK
let eller att så småningom kunna söka de jobb de önskar. Kan
du dessutom upptäcka problemet tidigt så kan du förhindra
att det rotar sig.
kurvan att sjunka
och känslan när
presentationen
börjar lida mot
sitt slut är inte
enbart negativ. En
god cirkel kan skapas där de radar
lyckade presentationer på varandra
att tänka tillbaka på
då nervositeten trots
allt ibland kan spela dem ett
spratt. Det är så vi jobbar på
våga tala-kurser. Ämnet är väl
känt för talaren, ingen bedömning sker, talen är olika långa
och vi tränar samtidigt på presentationsteknik.
INBLICK
hantera nervositeten.
En vanlig föreställning
hos talängsliga personer är att det inte finns
någon som blir så nervös som de själva blir
och att de kommer att
få leva med problemet.
Därför kan det
vara bra att samla de
elever som har problemet och göra en egen
grupp som kan träna
extra och dessutom
stötta varandra och
utbyta erfarenheter.
Som lärare kan du
också bjuda på erfarenheter som du har
och förklara att det
blir bättre ju mer man
tränar och ju äldre
man blir. Man skapar
sig en erfarenhetsbank att ta till även
i situationer då man
blir tvungen att prata
i stort sett oförberett.
Dessutom
leder
erfarenheten till att
man lärt sig hur man
bygger upp ett tal och
därför kan förberedelsetiden ofta minskas.
Man får en rutin i att
skapa talets upplägg
och tänker mer utifrån
Illustrationen är hämtad
ur artikelförfattarens
bok Talängslan.
24
SvL 1/2013
Humor och dialog
För en talängslig person känns
publiken långt borta, som en
bedömande skock vargar eller
fiende. För att minska avståndet
bör man tidigt i retorikträningen
lära eleverna att interagera med
publiken, i de flesta fall klassen.
Det kan vara så enkelt som att de
vid varje talövning ska ställa en
fråga till publiken eller att publiken ska få ställa frågor tillbaka.
En annan, något svårare utmaning som kan ta lite mer tid
att lära sig, är att försöka få puSvL 1/2013
bliken att skratta någon gång under talet. Det är en härlig känsla
som talare när publiken visar sitt
gillande och det behöver inte
vara mer avancerat än en rolig,
men så klart relevant, bild. Humor kan vara lättare att prova på
om eleverna jobbar i grupp och
de till exempel kan göra rollspel.
Att som talare få testa olika tänkta målgrupper är också nyttigt.
Det är en del i att få bort fokus
från sitt eget framträdande till
mer fokus på publiken och att
tänka på vilken nivå innehållet
ska ligga.
Att lära eleverna att använda
rekvisita av olika slag kan också
vara en väg att gå. Ska de redovisa om ett intresse, till exempel orientering, så uppmuntra
dem att ta med sig lite av utrustningen. Det blir både intressantare för publiken och ger
talaren utrymme för naturliga
rörelser vid uppvisandet. Lär
eleverna att verkligen tänka på
hur målgruppen ska kunna ta
till sig innehållet. Vid en redovisning om ett intresse kan de
få till en bra inledning med dialog genom att fråga vilka andra,
om några, som delar intresset
eller har provat. Uppmuntra
eleverna att fundera över hur de
själva först kom i kontakt med
intresset. Det kan hjälpa dem
att hitta rätt nivå och engagemang för ämnet.
Återkoppling
Återkoppling på elevers muntliga
INBLICK
målgruppen och det aktuella
syftet.
Eftersom det är tankarna som
ställer till det för en talängslig
elev så är det viktigt att ge dem
redskap att träna mentalt. Som
lärare kan du hjälpa eleverna att
ifrågasätta dessa negativa tankar
och få dem att ersätta dem med
mer realistiska tankar om hur en
presentation kommer att gå.
Känner du osäkerhet kring
detta ämne kan jag rekommendera Åsa Nilsonnes bok Vem
är det som bestämmer i ditt liv?.
Boken handlar om mindfulness,
att lära sig att fokusera på rätt saker, och den innehåller lämpliga
övningar. Övar man lite varje
dag går det att styra sina tankar.
Man kan dock inte börja med
det i en situation då man står
inför att hålla ett tal utan det
måste man börja öva i lugn miljö
och så småningom försöka ta det
till talsituationen.
LÄS MER
Ulrika Axelsson Talängslan.
Förstå, utmana och förändra
Studentlitteratur, 2011.
Åsa Nilsonne Vem är det som
bestämmer i ditt liv? Natur &
kultur, 2007.
presentationer i skolan
bör vara övervägande
positiv. Alla övningar behöver
heller inte bedömas utan kan uttalat vara enbart övningar. Framhäv elevernas styrkor och potential så att dessa goda egenskaper
kan utvecklas och växa. Det gynnar såklart inte eleven att säga att
ett tal är fantastiskt bra om det
inte är det för då försvinner trovärdigheten men fokusera på de
bra sakerna till att börja med –
för de finns alltid.
Tänk på att se varje elevs individuella förutsättning. För en
elev är det till en början fantastiskt bra att hon eller han står
upp under hela talet och håller
den röda tråden någorlunda. För
någon annan är det en seger att
våga ställa en fråga till publiken.
Fokusera också på innehållet och talets upplägg istället för
på det yttre. Lär sig eleverna att
konstruera intressanta presentationer med humor och dialog
så kommer de yttre ”skavankerna” att minskas successivt med
25
INBLICK
det som följer av en intresserad
publik och ett stigande självförtroende. Lär eleverna att skriva
användbara manus som de kan
använda så att det inte märks.
Det är inte fult att använda manus, tvärtom betyder det att man
som talare har förberett sig och
att man är mån om sin publik.
Responsen bör sedan mera
bestå av frågor så att eleven själv
kan komma till insikt och formulera sina egna tankar om hur
det kändes och om det är något
speciellt som ska fokuseras på till
nästa gång. Att lära sig att förbereda en presentation på bästa sätt
är en av grundförutsättningarna
för att bli en bra talare och nog
lika viktigt som själva presentationen. Det du kan diskutera
kring upplevelsen av en presentation kan vara:
UÊÊ ÕÀÊvŸÀLiÀi``iÊ`ÕÊ
`ˆ}¶Ê
UÊÊ iÛÊ`ˆÌÌÊÌ>ÊܓÊ`ÕÊ
…>`iÊÌB˜ŽÌÊ`ˆ}]ÊLBÌÌÀiÊiiÀÊÃB“Ài¶Ê"“Ê
ˆ˜ÌiÊqÊÛ>`ÊÌÀœÀÊ`ÕÊ>ÌÌÊ
`iÌÊLiÀœ``iÊ«F¶Ê
UÊÊ œÀ`iÊ`Õʅ>ÊvŸÀLiÀiÌÌÊ`ˆ}Ê«FʘF}œÌÊ>˜˜>ÌÊÃBÌ̶Ê
UÊÊ >`iÊ`ÕÊLÀ>ʅB«Ê>ÛÊ
`ˆÌÌʓ>˜ÕöÊ"“ʈ˜Ìi]Ê
…ÕÀÊÌB˜ŽiÀÊ`Õʈ˜vŸÀÊ
˜BÃÌ>ÊÌ>¶Ê
UÊÊ 6>`ÊÛ>ÀÊÃÛFÀ>ÃÌʜV…Ê
BÌÌ>ÃÌʓi`Ê`i˜˜>Ê
«ÀiÃi˜Ì>̈œ˜¶Ê
UÊÊ BÀŽÌiÊ`ÕÊ«ÕLˆŽi˜ÃÊ
Ài>ŽÌˆœ˜iÀ¶Ê
26
UÊÊ ÕÀʎB˜`iÃÊÀi뜘Ãi˜ÊvÀF˜Ê«ÕLˆŽi˜¶Ê
Även presentationer som blir
mer lyckade än vad talaren tänkt
sig är värda att analysera så att
framgångsreceptet kan upprepas.
Man kan diskutera upplägget,
om talaren upplevde kontakt
med publiken med mera. Om
eleverna känner att innehållet
är intressant och bra så släpper
en del av nervositeten kring
själva framförandet. Därför bör
man diskutera talets upplägg;
inledning, mitt och avslutning:
UÊÊ ÕÀʎ>˜Êˆ˜i`˜ˆ˜}i˜Ê
LˆÊ«iÀܘˆ}ʜV…ÉiiÀʈ˜ÌÀiÃÃiÛBVŽ>˜`i¶Ê
UÊÊ ÕÀÊ}FÀÊ`iÌÊ>ÌÌÊvFÊ
i˜ÊÀŸ`ÊÌÀF`ʜV…ÊLÀ>Ê
ÃÌÀՎÌÕÀʈʅÕÛÕ``ii˜¶Ê
UÊÊ 6ˆŽ>ÊiÝi“«iÊŽ>˜Ê
“>˜Ê}iÊvŸÀÊ>ÌÌÊLˆLi…F>ʈ˜ÌÀiÃÃiÌʜV…ÊvFÊ
«ÕLˆŽi˜Ê>ÌÌÊvŸÀÃÌF¶Ê
UÊÊ ÕÀÊ}FÀÊ`iÌÊ>ÌÌʎ˜ÞÌ>Ê
ˆ…œ«Ê«ÀiÃi˜Ì>̈œ˜i˜Ê
«FÊiÌÌÊLÀ>ÊÃBÌ̶Ê
UÊÊ FÀÊ`iÌÊ>ÌÌÊ«FʘF}œÌÊ
ÃBÌÌʎœ““>Ê̈L>Ž>Ê
̈Êˆ˜i`˜ˆ˜}i˜ÊˆÊ>ÛÏÕ̘ˆ˜}i˜ÊÃFÊ>ÌÌÊ`iÌÊ
ŽB˜˜ÃÊ}i˜œ“ÌB˜ŽÌ¶Ê
Ovanstående punkter går alla erfarna talare igenom. En talängslig person måste ta med i beräkningen att nervositeten spökar,
kanske både under talets tillblivande och under själva framfö-
randet. Vet man dessutom hur
nervositeten yttrar sig och får lite
redskap för att minska den blir
det lättare.
Till sist
Studenter som söker sig till en
våga tala-kurs har det oerhört
jobbigt i början av kursen. Ibland
kan det vara en stor utmaning att
bara ta kontakt och komma på
en första intervju eller att verkligen bestämma sig för att gå.
En del av dem skäms för sin
nervositet och tycker att det
känns fånigt att vara rädd för en
så ”enkel sak”, en del är arga på
sin nervositet och tar sig an utmaningen med känslan att ”nu
får det vara nog”. Gemensamt
är att de alla vill bli av med problemet och även om de inte blir
av med det helt lär sig de allra
flesta att hantera sin talängslan
så att vardagen fungerar. Förutsättningen för att de ska lyckas
är egen motivation, tid för träning, diskussioner och eftertanke tillsammans med andra med
samma problem och en erfaren
handledare som kan gå in och
stötta om och när det behövs.
Sist men inte minst är den
egna insikten om att det krävs
hårt arbete, praktiskt och mentalt under en lång period, mycket viktig.
Ulrika Axelsson är lärare och programansvarig vid Institutionen för kultur och kommunikation vid Linköpings universitet.
SvL 1/2013