Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

Familjehemmet
En tidning för och om familjevård
Årgång 28 • Nr 1 • mars 2010
Makten ska lyssna på barnen
Vilken är socialvårdens uppgift? • Familjehem till flyktingbarn
och fler intressanta artiklar
I detta nummer
Nr 1 2010
Makten ska lyssna på barnen ..............................    4
Finns det givna generella värden
som kan beskriva ”Barnets Bästa”? ....................    5
Det kom ett brev... .................................................    6
Dokumentation och handledning
– Se upp! ..................................................................    8
Vilken är socialvårdens uppgift? .........................    9
Särskilt stöd... .........................................................   10
Vår tids slaveri ........................................................   12
”Att blunda för mobbning är också att mobba” ....   13
Barns behov i centrum ..........................................  15
Familjehem till flyktingbarn ................................  16
Familjehemsvardag ................................................  18
Familjehemmens Riksförbund ..........................   27
Tenntrådssmyckeriet Snåret
www. tenntradssmyckeriet.se
söker
Nya och ”Gamla”
Jour- och Familjehem
Vi utbildar och handleder alla familjer och
vi finns till hands med stöd dygnet runt. Vi
finns nu på flera platser runt om i landet.
Vi har återkommande PRIDE-utbildningar.
PRIDE är ett utbildningsprogram som
förbereder, utreder, utvecklar och stöder
familjehem.
2 Familjehemmet 1-2010
Hör av dig till någon av Sociala Tjänsters
konsulenter:
Skaraborg/Skövde Dalarna/Mora Skåne/Ängelholm
Mälardalen/Västerås Stockholm
0500-417 300
0250-717 87
0431-355 666
021-12 24 00
08-731 2000
Hemsida: www.socialatjanster.se
Ordföranden
har ordet!
Familjehemmet
Ansvarig utgivare
Roland Oscarsson
Produktion och tryck
Linderoths Tryckeri,
Vingåker, tel. 0151-130 90
Än idag, 2010, finns det ingen hållbar lösning på familjehemsföräldrarnas osäkra situation. Vi familjehem får ofta arbeta utifrån förutsättningar som ingen annan etablerad samhällsmedborgare skulle
acceptera. Vi saknar ofta avtal och tillräckligt stöd för att klara av de
uppdrag som vi tar på oss.
Familjehemsvårdens utformning bygger på beslutfattarnas och handläggarnas godtycklighet och kommunernas ekonomi mer än det placerade barnets/ungdomens/vuxnes faktiska behov.
Socialtjänsten är ofta organiserad för att underlätta för personalen vilket orsakar att kontinuiteten och förutsägbarheten minskar för den
det gäller. En familj som råkar ut för svårigheter kan tvingas ha kontakt med handläggare för ekonomiskt bistånd, vuxenenhet, barnavårdsutredare (har man barn i olika åldrar kan det handla om olika
avdelningar), kvinnorådgivning, barnverksamhet, behandlare och
stödjare. Det krävs styrka av den enskilde för att hinna och orka med
hela social­tjänstens välvilliga hjälpapparat.
Det är dock inte det som bekymrar mig mest. Det är de placerade och
deras familjers situation som måste lyftas fram.
Det har gjorts flera omfattande utredningar om familjehemsvårdens
olika delar. En del har lett till konkreta rekommendationer och hjälpmedel för handläggare och andra har inte lett till någonting. Jag tvivlar inte på att tanken och syftet med alla utredningar är att förbättra
de mest utsattas situation, men det händer någonting på vägen som
gör att det är så svårt att nå det målet.
Familjehemsvården är en vårdform som på ett kostnadseffektivt sätt
kan leda till att förbättra och normalisera människors liv. I bästa fall är
familjehemsvård en livslång vårdform. Jag menar inte att den enskilde
skall vårdas i sitt familjehem resten av sitt liv utan att familjehemmet
kvarstår som en familj. Precis som vi gör med våra biologiska barn.
När ett familjehem tar emot ett barn/ungdom skall familjehemsföräldrarna behandla den placerade som sitt eget barn, men när den placerade uppnår en viss ålder skall familjehemmet sluta med att betrakta
henne/honom som sitt barn. Då är uppdraget slut.
Jag rekommenderar alla familjehem att betrakta sig från två olika
aspekter. För socialtjänsten utför vi uppdrag och som uppdragstagare
skall vi känna till våra skyldigheter och rättigheter. Vi skall inte vara
rädda för att ställa krav på våra uppdragsgivare. I vårt uppdrag skall
vi inte låta känslorna styra. Vi skall också betrakta oss som en familj
tillsammans med den placerade. Där skall vi kunna agera med våra
känslor.
Familjehem, var stolta och rädda om er själva.
Telle Söderberg
FR-Kongressen
i år på Tallin-båten, från Stockholm, Värtahamnen
den 7 maj kl 16.00 – 9 maj kl 10.00
Omslagsbild: Grön flicka, Sthlm
Foto: Monica Dahlström-Lannes
Redaktion
Carina Wahlström
Södervägen 11
696 73 Aspabruk
0583-504 63
familjehemmet.wahlstrom@telia.
com
Manusstopp
Till nästa nummer: 15/5 -2010
Annonspriser 2010
Svartvitt
Helsida
6 500:Halvsida
3 700:180 mm bred 30,00:-/mm
85 mm bred 17,00:-/mm
Priser baseras på färdigt annons­
material. Moms uttages ej.
Annonser 0150-780 10
Prenumeration
400:-/år
Plusgiro 86 52 68 – 7
Medlemsavgift inkl. tidning
375:-/år
Plusgiro 86 52 68 – 7
FR-Kansli
Roland Oscarsson
Stora Malmsvägen 7
641 50 Katrineholm
Tel. 0150-780 10, 070-516 02 33
E-post: [email protected]
Hemsida:
www.familjehemmensriksforbund.se
Foto
Alla bilder används som illustrationer. Personerna på bilderna har
ingen anknytning till ämnet om
det inte står speciellt angivet.
ISSN 02821346
Närmare uppl. o anm. genom Susann Vikberg, 0921-649 88
Familjehemmet 1-2010 3 Barnombudsmannen har ordet:
Makten ska lyssna på barnen
har hänt kring isolering av barn och
unga på de statliga ungdomshemmen. Hade vi inte lyssnat och tagit
ungdomarnas berättelser på allvar hade inget i regelverket förändrats.
Under detta år, 2010, fortsätter
vi att låta barn i utsatta situationer
komma till tals. På allvar. Vi kommer
inom kort i samarbete med Bris att
skicka information till samtliga barn
som är på HVB-hem – hem för vård
och boende – om vilka rättigheter
de har. Foldern är ett direkt resultat av att ungdomarna i mitt expertråd berättade att de allra flesta
barn och unga inte vet vad som gäller och vad man faktiskt har för rättigheter. Som omhändertaget barn
är man i en utsatt situation och det
minsta man kan begära är förstås att
få veta vilka rättigheter man har och
vart man ska vända sig om rättigheterna kränks. I foldern finns information om hur man kan kontakta
ansvariga tillsynsmyndigheter, men
också hur man kan få kontakt med
Bris eller Barnombudsmannen.
Vi
kommer under året att ha en omfattande dialog med barn och unga
som bor i HVB- eller familjehem.
Resultatet – barnens tankar och funderingar – kommer att presenteras
av barn och unga för dem som verkligen har makt att förändra den sociala
barnavården. Socialstyrelsens gene­
ral­direktör Lars-Erik Holm, folkhälsominister Maria Larsson och Kenneth
Johansson som är ordförande i riksdagens Socialutskott – alla har de
lovat att avsätta tid för att verkligen
lyssna på det barnen och ungdomarna vill förmedla. Barn i samhällsvård
blir med andra ord ett prioriterat
tema för Barnombudsmannen under
2010. Men utöver det kommer vi förstås att bevaka och driva på genomförandet av barnkonventionen i en
rad andra angelägna frågor. Genom
nyhetsbrevet, webben och min blogg
kan du följa vårt arbete!
FOTO: PAWEL FLATO
Som barnombudsman vill jag arbeta
för att barn i utsatta situationer kommer till tals och att makten faktiskt
lyssnar på vad barnen har att säga.
Men ska vi övertyga makthavare i
kommuner, landsting och myndigheter om detta så måste vi som arbetar
för barns rättigheter först bli bättre
på att lyssna själva.
Under 2009 bildade jag därför ett expertråd med
barn och unga som själva har erfarenhet av den sociala barnavården.
Jag har fått många frågor om namnet expertråd. Frågeställarna tycks
ha förväntat sig personer med doktorstitlar eller mångårig yrkeserfarenhet. Självfallet lyssnar vi också
på den akademiska expertisen, men
för mig är titeln expertråd precis
vad det handlar om när jag pratar
med barn och unga som har egen
lång erfarenhet av att vara omhändertagna i samhällets vård. De barn
och ungdomar jag möter bär på en
erfarenhet som är unik och som vi
andra aldrig kan läsa eller forska
oss till. Jag har lärt mig mycket av
ungdomarna i rådet. Inte minst att
det faktiskt begås fel, allvarliga fel,
också i dagens samhällsvård. Det är
också enbart tack vare ungdomarnas klokhet som så mycket positivt
Fredrik Malmberg
Barnombudsman
www.barnombudsmannen.se Stiftelsen Smålandsgårdar
SÖKER Familjehem
• För barn, ungdomar, vuxna och föräldrar med barn
• Konsulentkontakt en gång i veckan
• Konsulentledd handledning
• Konsulentjour efter kontorstid
Stiftelsen Smålandsgårdar
Kontor: 0470-279 10 • www.smalandsgardar.nu
• Susanne 0734-22 34 01 • Lotta 0708-27 91 05
4 Familjehemmet 1-2010
Finns det givna generella värden
som kan beskriva ”Barnets Bästa”?
Socialborgarrådet i Stockholm, mode­
raten Ulf Kristersson har länge velat
öppna för inhemska adoptioner.
Stockholm utarbetar nu egna riktlinjer för att få socialtjänsten att pröva
möjligheten till adoption som alternativ till familjehem. Ulf Kristersson
vill att lagen ska skrivas om så att
barnets bästa alltid är avgörande i
ett adoptionsärende.
För att tydliggöra barnperspektiv­et i
domstolarnas bedömningar före­slår
utredningen ”Modernare Adoptions­
regler” att det i föräldrabalken införs
en grundläggande bestämmelse om
att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om adoption.
September 2008 skrev jag en debattartikel som diskuterade motivet
till varför Vi just nu börjat diskutera inhemsk adoption ” I stället för
adoption bör vi sätta behovet av
särskilt stöd och hjälp på agendan
– både för ”vanliga” familjer, familjehem och adoptivhem! Jag anser
fortfarande att fokus borde
vila på förebyggande
insatser för barn och
familjer, stödinsatser till
familjehem och förbättrade villkor för vårdnads överflyttning i
familjehem istället för
att besluta om en utökning av så kraftfull intervention som adoption. Även om detta
kan vara det bästa alternativet för en
mycket begränsad grupp barn.
Min huvudfråga är: Finns det givna
värden som inrymmer ”Barnets
Bästa”? Innan ni läser vidare ta
en stunds fundering över hur du
själv skulle beskriva eller definiera
”Barnets Bästa”. Inte lätt alls, då det
beror på!!
Ur ett historiskt perspektiv har samhällets styrande princip varit att
se till barnets bästa. Detta är alltså
inget nytt fenomen men däremot har
synen på vad som är ”barnets bästa”
varierat över tid och därmed också
synen på adoption.
Redan 1920-talet pratade man om
barnets bästa när adoption blev lösningen på fattigdom och utomäktenskapliga barn som inte hade ett hem.
Barnets bästa bedömdes då vara
trygga vuxna även om det handlade om arbetarhem och/eller ensamstående förälder. Det viktigaste var
trygga vuxna. 1950-talet blev
inhemsk adoption delvis lösningen på individuell barnlöshet. Då var
det ”kärnfamiljen” som var
barnets bästa. Nu måste det
finnas både en hemmavarande mamma och pappa som
arbetar utanför hemmet. Det
blev viktigt med likhet vad gäller
utseendet och social tillhörighet.
1970-talet var goda tider och minskad
fattigdom som ledde till att tillgången
på svenska adoptivbarn minskade.
Vid denna tidpunkt tog internationell
adoption fart. Kärnfamiljen ansågs
näst intill att vara skadlig för barnen.
Nu är barnens bästa stora gemenskaper, kollektivet med flera vuxna,
dagis, lekplatser och kompisar blev
viktigare än förr. (Cecilia Lindgrens
avhandling ”En riktig familj” 2006)
Ett annat exempel där man hänvisade till barnets bästa var tvångssteriliseringarna i Sverige som skedde
1930-talet fram till 1970-talet. Barn
och ungdomar på institution steriliserades för att inte föra dåliga gener
vidare vad gäller sårbarhet och fattigdom, för barnen bästa.
Dessa exempel synliggör tydligt hur
skiftande och varierande synen på
barnets bästa har varit historiskt sett
och hur det har förändrats över tid
beroende på aktuella samhällsproblem och enskilda gruppers behov,
inte alltid för Barnets bästa.
Föreningen Sveriges Socialchefer
kräver att politikerna måste börja
prioritera då resurserna inte räcker till för allas behov! Resursbristen
leder i värsta fall till lagstridiga principiella beslut som inte tar hänsyn
till varje enskilds behov och vad
händer då med ”Barnets Bästa” i
adoptionsutredningen?
Gerty Fexler Höjer
Fil.mag. i socialt arbete och verksamhetschef för Familjehemsguiden
Har du synpunkter så hör gärna av
dig till [email protected]
Foto: Monica Dahlström-Lannes
Remisstiden för Moderna Adoptions­
regler (SOU 2009:61) närmar sig
deadline och jag vill här förmedla
några funderingar om fenomenet
”Barnets Bästa” som står i centrum i
utredningen inför beslut om adop­
tion.
Familjehemmet 1-2010 5 Det kom ett brev...
Jag vill berätta om en liten flicka
som kom till mig, strax innan hon
fyllde fyra år. En liten glad pigg nyfiken liten tjej som knappt hade något
ordföråd. Vita s.k krittänder, för att
hon varit undernärd. Inget språk för
att föräldrarna var i gråzonen alltså
svagbegåvade.
Flickan son vi kan kalla Anna lärde
sig fort en massa saker som man skulle kunna vid hennes ålder. Hon frågade om allt! Vad heter det mamma,
var en ständig fråga. Varför är det så?
Skogen kallade hon pinnar, om hon
ramlade, rasade hon... En tant kallade hon farbror och tvärtom.
Allt gick i en rasande fart. Anna tog
i mot allt som ett läskpapper. På
fyraårs kontrollen trodde man inte
att det var samma flicka. Hon var
som de flesta barn i samma ålder,
kunskapsmässigt.
Anna fick åka till mamma och pappa
regelbundet, på umgänge. Då sov
hon över med sina två andra syskon,
också de omhändertagna med LVU.
Efter ett tag så hände något under
en helg de varit med biologiska föräldrarna. Anna blev mörkrädd mitt
på dagen, vågade inte gå upp i sitt
rum ensam...
Lekte konstigt med sina dockor.
Klädde av alla barbiedockor säkert
10 st minst. Sedan låg de nakna med
armar bortslitna och huvudena med
ibland!
Jag frågade Anna vad som hänt sista
gången de fick sova hemma. Hon
berättade att det varit mörkt. Att
de blivit inlåsta i ett rum. Att systern skrek hela natten. Pappa och en
släkting hade tröstat dem i mörkret.
Inget mera fick jag veta.
Socialen tog detta på allvar, nu var
det bara umgängen då vi fosterföräldrar var med. Kändes tryggt och
skönt för oss. Så var det ett par år,
sedan hade mamman skilt sig och
fått en ny man, då skulle barnen försöka vara hemma igen vid umgängen. Snart sov de över också!
Jag ska försöka korta ner en lång historia. Alltså man skjutsade en liten
tyst tjej med ont i magen till dem
två gånger i månaden. Anna berättade aldrig vad hon var orolig för. Där
i mellan hos oss var hon glad, men
var rädd för dockögon. Alla dockor stuvades undan varje kväll innan
hon skulle sova
Jag pratade med socialsekreteraren
ofta, om Annas oro på väg till mamman. Jag sa att jag var orolig då hon
var där. Att det inte kändes bra! Inget
har ju hänt blev svaret. Att flickan
lekte konstigt med sina dockor, att
hon var rädd för ögon, att hon hade
svårt att sova natten innan umgängena och att hon var tyst som en mus
timmen i bilen till umgänget var inte
skäl nog!!
Jag minns att jag ibland funderade på att säga upp mitt ”uppdrag”
det kändes så fel och gjorde så ont
att skjutsa ett litet barn som mådde
dåligt, till sin biologiska mamma! Att
jag inte gjorde det är inte svårt att
förstå. Jag älskade den lilla, kunde
inte svika henne jag med.
Då Anna var 5 år försökte jag få
komma till BUP med henne. Fick
avslag...
De tyckte jag hade så bra kontakt med henne så det räckte. Åren
gick… Anna blev 9 år. Hon lekte
ofta sexlekar med andra barn som
var med på detta.
I skolan, i andra klass var det hon
som visade klasskamraterna porr, på
skolans dator. Alla föräldrar fick brev
hem att det var en elev som gjort
detta. Konsekvensen av det blev att
ungarna fick inte använda dator.
Jag kände på mig att det var Anna,
jag ringde fröken och fick det be­­
kräftat.
När Anna hade kompisar hemma så
fick jag kolla hela tiden att de inte
låste in sig på toa. En gång kom
jag på dem nakna i badrummet. Att
barn leker så vet jag, men det var
så ofta!!
Annas rädsla för ögon bestod fortfarande. Jag försökte igen få BUPkontakt. Nej igen, de förstod att hon
hade problem men sa att jag kunde
stötta henne. Jag sa att jag var orolig
för att hur det skulle bli då Anna blev
tonåring, med sitt tunga bagage
Kom igen då blev svaret!!
Jag kom igen…
Anna är tolv år nu. En del har tillkommit. Anna är lite självdestruktiv. Har bra självförtroende, men
dålig självkänsla. Har lekt sexlekar
med en tjej som var 9 år. De tränade
samlagsställningar. Hon hotade den
andra att berätta. Vilket hon gjorde
ändå till slut.
Anna är fortfarande rädd för ögon.
Anna berättade att hon sovit i samma
säng som mamman och hennes nya
man. Mamman i mitten.
Anna är ofta deppig… duktig i skolan bland de bästa. Duktig i idrott
och med sin gitarr!
Anna uppträder utmanande mot
äldre pojkar och män. Det har hon
gjort i flera år. Hon har blivit bättre
6 Familjehemmet 1-2010
efter mina påpekanden och varningar om detta!
Med detta brev vill jag tala om att
år 2010 räcker det inte att barn mår
dåligt vid umgängen, före och efter.
Barn som får se mammans, nya visa
snoppen (misstag, flickans fel blev
förklaringen då). Psykosomatiska
symtom. Utåtagerande beteende.
Fostermamman magkänsla att något
är fel. Detta räcker inte för att socialsekreteraren vågar skydda barnet!
Jag har sagt att jag vill veta för
HENNES skull inte min egen. Men
att hon måste försöka berätta för
mig eller BUP. Detta för att få ro i
sinnet!
Kanske upphör mina uppdrag då,
men jag får ingen svart ryggsäck att
släpa på…
De skulle höra av sig till mig
Föräldrarätten är så stark att barn
offras tycker jag! Jag som fostermamma medverkar till detta. Detta
är svårt nu många år efteråt. Jag
känner mig medskyldig som skjutsat
detta stackars barn till ett helvete jag
inte vet mycket om.
Socialsekreteraren sa syrligt trappan
ner, att hon inte trodde vi skulle få
hjälp. Glad och tacksam blev jag då
de ringde efter ett par veckor och sa
Anna får komma till oss!
Det ända jag vet är att Anna kanske
ska sms:a mig vad som hon skäms
att tala om... något hon mår dåligt
över... sms känns lättare säger Anna,
lättare än att säga det högt!
Jag vill ha BUP som hjälper henne
och mig med detta!! Jag vill inte att
min lilla tjej ska bli utnyttjad, missbrukad och bortkastad!! Jag vill att
hon ska få ett bra liv, inte falla i
miss­­­bruk. Min ångest är stor för det.
BUP skulle denna tredje gång igen
säga till mig att de förstår att Anna
har problem, men inte tillräckligt allvarligt. Jag bönade och bad att hon
skulle få kontakt med dem. Jag sa
att jag hotar inte, men jag kommer
att gå till tidningen med detta om vi
inte får hjälp!!
Jag vet att nu om jag får ett barn till
att ansvara för kommer jag att följa
min ”magkänsla”. Och sunda bondförnuft!! Aldrig mera medverka till
att utsätta barn.
Hälsningar från fostermamman
E F T E R LY S N I N G
• Konsulentstödd familjehemsvård sedan 1992.
• Vi samarbetar med närmare 100 familjehem
vilka är erfarna och väl utredda.
• Familjehemmen är belägna från södra
Dalarna och ner till Skåne.
Vi behöver foton som vi kan
använda som illustrationer i
tidningen Familjehemmet eller
i FR:s Almanacka för 2011.
Vi behöver lämpliga foton;
natur, djur, barn och ungdomar - men ej foton på identifierbara placerade personer.
Tyvärr kan vi ej betala någon
ersättning på publicerat foto.
Skicka oss foton till:
[email protected]
eller FR, St. Malmsvägen 7,
641 50 KATRINEHOLM.
• 11 familjehemskonsulenter med erfarenhet av
familjehemsvård och kommunal socialtjänst.
• Hög tillgänglighet för uppdragsgivare och familjehem
• Handledning minst en gång per månad samt
kontinuerlig fortbildning.
Kontakta vår samordnare: Åsa Lundquist
0140-130 15
070-276 12 30
www.familjehemspoolen.com
Familjehemmet 1-2010 7 Dokumentation och handledning
– Se upp!
Som familjehemsförälder är det nu­­
förtiden vanligt att man får hand­­
ledning av en familjehemssekreterare
eller ibland av en familjehemskonsulent som jobbar i ett privat företag.
Det är ju bra att familjehemmen får
handledning i sitt ofta svåra uppdrag.
Handledningen skall ju komma det
placerade barnet till godo. Men som
familjehemsförälder är det viktigt att
förvissa sig om hur familjehemssekreteraren eller familjehemskonsulenten
hanterar den information som kommer fram i handledningssessionen.
Många företag som jobbar med förstärkt familjehemsvård har avtal med
uppdragsgivande kommun om en
återapportering till den placerades
handläggare om hur ärendet utvecklas och fortlöper. Och kommunens
handläggare har en skyldighet enligt
lag om att dokumentera vårdens fortskridande. Vad det är som dokumenteras av handledningssamtalet och
vilka får ta del av det som dokumenteras är viktigt som familjehemsförälder att förvissa sig om innan man går
in i en handled­nings­situa­tion.
Det är kommunens egna handläggare som via regelbundna uppföljningsbesök i familjehemmet skall
informera sig om hur vården av den
placerade utvecklas, om målen i
vårdplanen eller genomförandeplanen uppfylls. Vid dessa besök skall
de samtala med den placerade och
familjehemsföräldrarna var för sig
och tillsammans. Uppföljningen är
myndighetsutövning och kan inte
läggas ut på privata utförare.
Handlar handledningssamtalet en­­
bart om familjehemmet skall det
som dokumenteras läggas i familjehemmets akt. Handlar samtalet
däremot om barnet så skall dokumentationen ligga i det placerade
barnets akt. Delar av det som tillförs
barnets akt skall också delges barnets biologiska föräldrar.
Om en familjehemsförälder mailar
till det placerade barnets handläggare något som handlar om barnet så
skall även detta mail tillföras barnets
akt och i vissa fall delges de biologiska föräldrarna. Så har jag i alla
fall tolkat lagtexten, men jag kan ju
ha fel.
För att handledning skall fungera
tillfredsställande är det viktigt med
en tillitsfull relation mellan handledare och den som blir handledd.
Handledare brukar därför skriva ett
särskilt handledningskontrakt med
den eller de personer de skall handleda. Detta för att inga oklarheter
skall uppstå som kan förstöra relationen mellan handledare och handledda. Detta är mycket viktigt även
när det gäller handledning till familjehem. Ibland kan man ha en muntlig överenskommelse, men det är
ändå viktigt att ha en tydlighet i
handledningssituationen. Därför förordar jag att man i de flesta fall skriver ett särskilt kontrakt som gäller
handledningens innehåll (alltså vad
man kan prata om i handledningen),
syftet med handledningen, vad var
och en ansvarar för i handledningsrelationen, vilka som skall delta i
handledningen, (familjehemsföräldrar, vuxna egna barn, placerade
barn etc), tider, plats, hur man gör
vid förhinder och vad som dokumenteras, vilka som har tillgång till
dokumentationen o.s.v.
Nu är det ju så i vårt avlånga land
att varje socialförvaltning har sina
egna rutiner och tolkar lagtexten
lite olika, och det får de göra, när
det gäller socialtjänstlagen som är
en ramlag. Men dokumentation och
handläggning är tydligare reglerat
och skall vara mer enhetligt utfört i
alla Sveriges kommuner. Så därför –
ni som är familjehem – ta upp frågan
om dokumentation och ett handledningskontrakt med er familjehemssekreterare eller familjehemskonsulent
– det kan löna sig i längden.
Ja, nu sitter jag här en lördagsmorgon och tittar ut över ett snöigt vinterlandskap. Det snöar och är 10
grader kallt. Snart är det vår och
naturen vaknar till liv igen. Ha det
så bra till dess. Har ni några synpunkter på min artikel är mailadressen: [email protected]
Jag svarar i mån av tid.
Med vänlig
hälsning
Börje Lindberg
Stockholms stad söker familjehem
Vi söker familjehem / fosterfamiljer i Stockholmstrakten för barn
och ungdomar.
Vi erbjuder stöd och handledning samt ett intressant utbildningsprogram.
Familjehemskonsulterna rekryterar och utbildar familjehem
åt Stockholms stadsdelsnämnder.
Ring 08-508 25 221 eller besök www.stockholm.se/familjehem
R ESURSTEAMEN BARN OCH UNGDOM
F AMILJEHEMSKONSULTERNA
SOCIALTJÄNST - OCH ARBETSMARKNADSFÖRVALTNINGEN
T FN : 08-508 25 221 - E- POST : FAMILJEHEM @ SOT . STOCKHOLM . SE
8 Familjehemmet 1-2010
Vilken är socialvårdens uppgift?
Ovanstående fråga ställde jag i
nummer 3 av Familjehemmet
från 2009 utan att ha fått något
svar varken i tidningen eller i de
kontakter jag haft med myndigheter och kommunala organisationer. Däremot läste jag med
intresse en artikel i Svenska Dag­
bladet under Brännpunkt, där
barnombudsmannen Fredrik
Malmberg och enhetschefen
inom Kommun­förbundet i Skåne
Harald Gegner, presenterade en
studie om hur socialtjänstanmälningar hanteras.
De anser att den sociala barnavården inte lever upp till kraven
för rättssäkerhet för barn som
far illa och de skriver också
att den nationella styrningen
måste skärpas, trots att Sverige
sats­a r ett tiotal miljarder på
den sociala barnavården varje år. Vi
som intresserat oss för dessa frågor
har ofta irriterats över den bristande rättssäkerhet som vi upplevt liksom de cementerade systemfel inom
den kommunala vårdapparaten som
spärrat angelägna insatser som skall
ge högsta möjliga stöd åt barnen
och deras familjer. Nu skall sägas att
under­­sökningen i Skåne visar att det
finns stora skillnader mellan kommuner och mellan handläggare hur
anmälningar till socialtjänsten hanteras och hur man bedömer om ett
ärende skall gå vidare till utredning
eller inte.
De båda utredarna tror att den nya
speciallagen om stöd och skydd för
och vilka resultat som noterats
och där de olika kommunerna
kan skaffa erfarenhet och under­
­lag.
Malmberg och Gegners slutkläm
tycker jag behöver presenteras
här också: "Socialtjänsten har
det yttersta ansvaret för barn
som far illa. Uppdraget är både
viktigt och svårt. Enskilda handläggare tvingas i dag fatta livsavgörande beslut om barn utan
stöd av tydliga riktlinjer och evidensbaserade bedömningsinstrument. Regering och riksdag
måste ta ett tydligare nationellt
ansvar för barn som far illa."
barn och unga (LBU) kommer att
föra med sig en rad förbättringar
för barn i behov av samhällets stöd,
men de önskar en ytterligare stärkning av barnrättsperspektivet. De
pekar speciellt på möjligheterna att
nå barn som far illa men där föräldrarna motsätter sig hjälp.
Mina frågor i min insändare blir
besvarade nu när jag vet att Social­
styrelsen vid årsskiftet tagit över tillsynsansvaret över socialtjänsten och
där de får en möjlighet att utfärda
nationella föreskrifter för hur socialtjänsten ska bedöma om en utredning ska inledas. Detta ger möjlighet
att få ett bättre övergripande nationellt grepp om de insatser som görs
Alf Karlman är 73 år och upplevde under sina sju första levnadsår tre föräldraskiften. Vid 1,5 år blev han skild
från sin biologiska mamma på grund av att hon blev psykiskt sjuk. Denna sjukdom förvärvades vid tvångsomhändertagandet av sonen och de båda kunde aldrig förenas
igen. Alfs mamma dog på Beckomberga sinnessjukhus
vid 40 års ålder 1947. Under åren 1937 till 1943 var Alf
placerad i fosterhem eller familjehem som det heter i dag.
Därifrån finns det bara trevliga minnen. 1944 blev Alf
adopterad av en tredje familj och växte upp i Eskilstuna.
Det var först efter adoptionsföräldrarnas död som han tog
itu med släktforskning på den biologiska sidan och hittade då sin mammas släkt i Lenhovda i Småland. Mamman
hade 15 syskon så det blev många kusiner att möta vid en
släktträff som ordnades i Lenhovda. För något år sedan
Om dessa lagändringar och an­­
svars­punkter omsätts i praktiken med empati och civilkurage
från socialtjänstens ansvariga så
finns det gott hopp för de sköra barn
vi talar om och även till oss som är
engagerade i dessa frågor och någon
gång under livet varit i denna situation att bli nöjda med rättssäkerhet
för barnen och deras föräldrar.
Alf Karlman
hittade han även sin biologiska pappas släkt och fick
kontakt med två halvbröder. En tredje halvbror är tyvärr
avliden. Ett kuriosum i sammanhanget är att två kusiner
i adoptionssläkten är även nära släktingar på hans pappas biologiska sida.
Under hela uppväxten har Alf funderat över sin bakgrund
men inte fått göra några undersökningar. Detta har lett
till många teorier genom åren och en gnagande ovisshet. När han nu fått klart för sig vilken bakgrund han har
känns det befriande och tryggt. I dag lever Alf, som glad
pensionär, med fru, barn och barnbarn på egna bondgården vid Hjälmarens strand. Efter pensioneringen från
bankdirektörsjobbet och nedtrappningen av de politiska
uppdragen så betyder gården mycket för honom och den
har höjt den personliga livskvaliteten några extra grader.
Familjehemmet 1-2010 9 Särskilt stöd...
Vi är många som har barn i behov
ett krav på att sådana skulle upprätav särskilt stöd och det är ofta svårt
tas. Det poängterades att åtgärderna
att veta som förälder och familjeinte bara skulle riktas mot elevhem vad som ska ingå och hur ett
ens undervisning utan mot elevens
åtgärdsprogram ska vara utfärhela skolsituation. Innehållet
dat. Därför vill jag ge er
i Lgr 80 menar att det
några riktlinjer och
var viktigt att utgå
...var att varje elev ska ha
visa på vad den akafrån varje elevs starrätt till en egen individuell ka sidor och se prodemiska litteraturen
anser om syftet med
grammet som ett led
utvecklingsplan...
åtgärdsprogram.
i elevens utveckling.
Betoningen låg också
Skolan har ett stort ansvar
på att förändringarna skulnär det gäller elevens utveckling i en
le göras på ett sådant sätt att elevgod lärande miljö. Man måste dokuens självuppfattning och självkänsla
mentera elevens utveckling, svårigstärktes (Skolverket 2003s.11). Det
heter och vilka åtgärder som måste
var inte förrän 1995 som kravet på
vidtas. Detta görs idag genom att
att åtgärdsprogram skulle upprättas
man skapar ett åtgärdsprogram för
för elever i behov av stöd skrevs in
varje elev som har olika funktionsi grundskoleförordningen (Persson
nedsättningar. Avsikten med att skri2001 s.121).
va detta är att försöka få klarhet i
vilket syfte åtgärdsprogrammet har
1 januari, 2001 inrättades krav på
utifrån elevens, föräldrarnas och
att åtgärdsprogram ska upprättas för
skolans perspektiv.
elever i alla skolformer undantagna är förskoleklass och vuxenutbildning (Skolverket 2003 s.11).
Bakgrund
Begreppet åtgärdsprogram skapa­
des redan 1974 i samband med
Ut­redningen om skolans inre arbete (SIA). Förslagen som var radikala i denna utredning var att eleven
själv skulle vara aktiva i både analys av sina egna svårigheter i skolan
och dessutom kunna beskriva lämpliga åtgärder. Vikten av föräldrarnas
medverkan betonades (Skolverket
2003 s.11).
I och med att SIA-utredningen så
starkt betonade åtgärdsprogrammets
betydelse så infördes det i Lgr 80
Våren 2000 tillsatte regeringen en
expertgrupp som skulle undersöka
vilka behov som fanns för att stärka
måluppfyllelsen och den individuella planeringen i grundskolan. Det
förslag gruppen kom fram till i (Ds
2001:19) var att varje elev ska ha rätt
till en egen individuell utvecklingsplan som ska ha sin utgångspunkt i
elevens kognitiva och sociala utveckling där målet man strävar emot ska
fokuseras. Man skriver också att syftet med åtgärdsprogrammet ska vara
att elevens lärande ska optimeras.
Det är alltså skolans ansvar att varje
elev får en individuell anpassad
undervisning och att en dokumenterad uppföljning pågår hela skoltiden.
Här kan man se att åtgärdsprogrammet på sikt kan ersättas av en individuell utvecklingsplan vilket kommer
att gynna alla elever (Persson 2001
s.122).
Åtgärdsprogrammets syfte
I Ds 2001:19 betonar man att syftet
med upprättande av åtgärdsprogram
är att planera elevens utbildning
på ett sätt så att förutsättningarna för lärandet göras så bra som
möjligt(Persson 2001 s.122). Syftet
är att åtgärderna ska beskrivas på
såväl individnivå som på gruppoch organisationsnivå. Det är inte
individens brister som är viktigast
att åtgärda utan skolans verksamhet som ska åtgärdas och utvecklas
så att en stimulerande lärandemiljö skapas för eleven (Persson 2001
s.121). Det innebär alltså att åtgärdsprogrammet ska syfta till att lärarnas
och rektorns brister ska kunna identifieras (Skolverket 2003 s.12).
Skolans perspektiv
Enligt skolverkets kartläggning så är
de föreslagna åtgärderna utgångsläget för åtgärdsprogrammens syfte
dvs. man föreslår åtgärder innan
man vet vad de tjänar till citatet
nedan förtydligar detta:
En fråga som ansluter till den
tidigare frågan om föreslagna
åtgärder i åtgärdsprogrammen
www.brizad.se
Familjehem
Vi söker familjer som har tid, plats och engagemang att ta emot barn/ungdommar i sitt hem.
Vi arbetar med kraftigt förstärkt familjehemsvård med många års erfarenhet inom området.
Vi kan erbjuda ett nära och regelbundet konsultstöd, 24-timmars tillgänglighet, handledning
och övriga professionella tjänster av läkare, psykolog och terapeuter.
Vi arbetar i ett team för den placerade där familjehemmet är den viktigaste i länken.
Ring oss så betättar vi mer!
Lena Maria Grandin, 070-837 21 78
Christina Kråke, 070-837 02 19
Elisabeth Bexell, 070-837 64 33
Utbildning, konsultation, handledning
och förstärkt familjehemsvård
Utbildning,
konsultation, handledning
och förstärkt familjehemsvård
Gull-Britt
o BörjeLindberg
Lindberg
Gull-Britt
o Börje
Slottsgatan 10, 703 61 Örebro
Slottsgatan
10,
703 61 Örebro
Tel. 019-18
40 00
www.luvab.se
Tel. 019-184000
10 Familjehemmet 1-2010
www.luvab.se
är vilket eller vilka syften de
tjänar”(Skolverket 2003 s.39).
Av kartläggningen framkommer att
skolorna bedömer att följande punkt­
er är åtgärdsprogrammens syfte ur
skolans perspektiv:
•Stöd i den pedagogiska verk­sam­
heten
•Underlag för fördelning av re­­
surser
•Underlag för utvärdering av skolans insatser
•Underlag för utvärdering av elevens utveckling
•Tydliggöra vad som överenskommit mellan elev, föräldrar och sko­
lan.
Enligt skolverkets kartläggning kan
man sammantaget säga att
det primära syftet är att
följa elevens utveckling
och att göra en dokumentation över vad som
har överenskommits mellan
skola och hem. Det bedöms
vara nästan lika viktigt att
åtgärdsprogrammen ska vara
ett stöd för den pedagogiska
verksamheten i allmänhet.
Åtgärdsprogrammen har
inte lika stor betydelse som
instrument för resursfördelning eller utvärdering av skolans insatser(Skolverket 2003 s.40).
Elevens perspektiv
I SOU 2000:19 s. 152 skriver man
att elevinflytande är en del i lärprocessen. Inflytandet skapar en lärande miljö. Man menar att elever lär
sig för att de har inflytande och att
det är skolans ansvar att fostra till
inflytande. Sörhuss skriver i SOU
2000:19 s.153 att det ska vara självklart att skolan är till för eleverna.
Konsekvenserna av detta ska vara
att elevernas synpunkter, åsikter
och önskemål ska vara grunden till
det som planernas i skolan.
Termen lärande är enligt Gunnarsson
(1999s.58) en process där eleven
aktivt bygger upp kunskap i samspel
med sin omgivning. Det är en tolkningsprocess där kunskap omvandlas och blir en integrerad del av
elevens verklighetsuppfattning. Man
kan också säga att eleven uppnår ett
tillstånd där den förstår och ser ett
samband.
Eleven ska ha ett stort inflytande på sin lärande miljö. Detta betonar Gunnarsson (1999 s.43-44) där
han skriver att elevernas ovilja att
anpassa sig till skolan hör ihop med
att de inte upplever några mål och
därför är det ingen mening med
skolgången. Eleverna i behov av särskilt stöd upplever att de inte fick
tillräckligt stöd och att de inte själva kunde styra sitt lärande i och
med det blir slutsatsen att eleverna
inte har något inflytande över sitt
lärande
Det vanligaste som eleverna medverkar till i dagens åtgärdsprogram är
att de inte ska komma för sent, sköta
sig och att vara samarbetsvilliga och
motiverade (Skolverket 2003 s.70).
Då kan man påstå att utifrån elev
perspektivet ska syftet med åtgärdsprogrammet vara att lärare och övrig
personal ska lyssna på och få eleven
själv att komma med egna lösningar på problemen.
Föräldrarnas perspektiv
Det är viktigt att föräldrarna
medverkar när ett åtgärdsprogram skapas syftet är att
föräldrarna ska kunna påverka
innehållet och dessutom kunna
stå för det. Fungerar sedan
inte åtgärderna så kan föräldrarna påpeka det eftersom
åtgärderna är dokumenterade. Föräldrarna får på ett
tydligt sätt klart för sig vilka svårigheter barnet har och samtidigt kan
de ta del av vad som förväntas av
dem som föräldrar (Skolverket 2003
s.52-53).
högläsning varje dag och att hjälpa
till att träna vissa färdigheter.
Slutsatser
Åtgärdsprogrammens syfte är att
skapa de bästa förutsättningarna
för elever i behov av särskilt stöd.
Det är viktigt att detta sker på alla
nivåer. Det är i första hand skolans
verksamhet och hur skolan är organiserad som ska åtgärdas så att elevens svårigheter minskas.
Hoppas verkligen att det i framtiden
inte står skrivet i åtgärdsprogrammen sådant som att eleven lovar att
inte komma för sent eller att eleven
lovar att sköta sig och bli mer samarbetsvilliga. Man måste från skolan
sida ta sig tid att lyssna på framförallt
eleven men också på föräldrarna.
Det som framtidens åtgärdsprogram
ska innehålla är åtgärder utifrån
elevens egna synpunkter, åsikter
och önskemål. Skolan måste lära sig
att elevinflytande är en del i lärprocessen, annars kan man säkert skriva hur många åtgärdsprogram som
helst.
Föräldrarna ska också medverka till,
påverka och påpeka vad som dokumenteras i åtgärdsprogrammet. Det
är viktigt att föräldrarna är med och
säger sin mening om skolsituationen, för det ät de som känner sina
barn bäst. Det är också föräldrarna
som upplever varför deras barn har
en negativ inställning till skolan.
Det är oerhört viktigt att föräldrarna får ge sin syn på skolsituationen för de vill sina barns bästa och
känner sina barn bäst (SOU 2000:19
s.154). Det är inte säkert att skolan
och hemmet upplever problemet på
samma sätt (SOU 2000:19 s.203).Det
är ofta så att föräldrarna upplever att
deras barn är missnöjda, ointresserade, likgiltiga, ledsna, frustrerade och
trötta på skolan(Gunnarsson 1999
s.42). Detta innebär att skolans syfte
med åtgärderna kanske måste ändras för att kunna genomföras.
Utifrån litteraturen anses det att
åtgärdsprogrammen är ett led i skolans kvalitetsarbete och att verksamheten gynnas av de åtgärder som
syftar till att minska svårigheterna
för eleven.
Det framkommer tydligt i litteraturen att föräldrarnas medverkan och
inflytande är viktigt. Deras delaktighet kan hjälpa till att elevernas lärande miljö utvecklas och dessutom är
föräldrarna en kraft som påverkar
skolan och bidrar till dess positiva
utveckling (SOU 2000:19 s.154)
Persson, Bengt (2001): Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. Stockholm: Liber AB
De åtagande som föräldrarna i da­­
gens åtgärdsprogram vanligtvis tar
som sin uppgift är att hjälpa till
med läxor, att lyssna på barnets
Litteraturförteckning
Gunnarsson, Bernt (1999): Lärandets
ekologi. Villkor för elevers utveckling. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket (2003): Kartläggning av
åtgärdsprogram och särskilt stöd i
grundskolan. Stockholm: Fritzes.
Ds 2001:19: Elevens framgång skolans ansvar. Stockholm: Utbild­nings­
departementet. Nätupplaga
SOU 2000:19: Från dubbla spår till
Elev­hälsa. Stockholm: Frizes.
Familjehemmet 1-2010 11 Vår tids slaveri
BARNSEXHANDEL
Boken är den första i sitt slag, heltäckande och med omfattande käll­
hänvisningar.
ECPAT Sverige och Jures förlag
Redaktör: Helena Karlén m fl
Starka citat beskriver verkligheten,
forskningen bekräftar den. Nyligen dömdes en svensk man för
barn­sexhandel i Kambodja och flera
män har dömts i Sverige för våldtäkter och sexköp av barn. Samtidigt
pågår polisutredningar där personer med hög status är misstänkta för
våldtäkter. Barn utnyttjas grovt för
sexuella ändamål.
”Barnsexhandel” tillägnas ”alla de
barn som utnyttjas som varor, förnedras och kränks för vuxnas nöjes
skull och för girighet”. Både flickor
och pojkar har blivit handelsvaror
som köps och säljs. Utan efterfrågan,
ingen marknad.
- kommersiell sexuell exploatering av barn
Slaveriet är inte avskaffat. Vår tids
slaveri finns även i Sverige.
Rikskriminalpolisen konstaterar att
”den grundläggande principen inom
den organiserade brottsligheten är
att allt kan köpas och säljas. Vapen
och mord. Kvinnor och barn”.
”Barnsexhandel” är en synnerligen
aktuell bok som tar upp alla former
av sexhandel och barnsexturism, en
vinstgivande industri som omsätter
miljarder och tycks öka över hela
världen. Bara i Sverige görs 50000
sökningar av barnpornografi varje
dygn.
Historiska perspektiv varvas med
juridiska ramverk. Boken tar också
upp vem som efterfrågar dessa barn
och hur kontakterna går till. Hur kan
det finnas så många sexköpare?
Boken vänder sig till alla. Många blir
vittnen, ofta ofrivilligt, till sexhandeln med barn och kan på olika sätt
hjälpa till att avslöja dessa allvarliga brott.
Drottning Silvia, som skrivit förordet, poängterar att företeelsen fått
nya dimensioner, omfattningar och
drivkrafter. Miljoner barn blir offer
för en cynisk handel med stora vinster som inte skulle vara möjliga om
inte den stora efterfrågan fanns.
Monica Dahlström-Lannes
författare, f.d. kriminalinspektör
Kontakta
FAS-föreningen
Utbildning, konsultation, handledning
och förstärkt familjehemsvård
Utbildning,
konsultation, handledning
och förstärkt familjehemsvård
Gull-Britt
o Börje Lindberg
Det är du som
är experten!
Under det kommande året kommer vi att arbeta med att sammanställa ett material
för utbildning
av 703
familjehem.
Slottsgatan
10,
61 Örebro
för gemenskap,
stöd och råd
om barn med
alkoholrelaterade
fosterskador
Är du familjehem?
Tel.
019-184000
Vad skulle du önskat att
du fick
veta innan du blev familjehem,
och vilka frågor har kommit upp under tiden du varit familjehem?
Vad tycker du bör finnaswww.luvab.se
med i en utbildningsbok för familjehem?
Maila eller ring oss gärna!
[email protected]
070-680 53 14
12 Familjehemmet 1-2010
FAS-föreningen
Norra Långgatan 8
261 31 Landskrona
tel 0418-48 11 50
[email protected]
www.fasforeningen.nu
”Att blunda för mobbning
är också att mobba”
Tänk så härlig en skogspromenad kan
vara med Doris, vår norska buhund.
Det är söndag förmiddag och jag funderar över vad jag ska skriva nu när
jag får möjligheten att kåsera om vad
jag vill.
har gjort en enkätundersökning om
mobbning i skolan som visar att
minst 16 % av eleverna uppger att
det är en vuxen på deras skola, oftast
deras egen lärare, som utsätter dem
för kränkningar och mobbning.
Tänk om jag skulle skriva om all
den vackra snön? Naturen pockar på
uppmärksamhet, men väcker också
minnen från skolan.
Som barn måste man vara trygg i att
om man far illa i skolan eller hemma
så finns det alltid någon vuxen som
vågar se och agera, som vågar säga
”Stopp och belägg”. Det måste finnas vuxna i skolan som tydligt visar
att mobbning alltid är fel, oberoende
av vem mobbaren är. Det skrämmer
mig att läsa Kamratpostens redovisning om hur det är idag.
Jag är 8 år och vi ska måla vackra tavlor i hösten alla färger. Vi får
en pensel och ett stort vitt papper
var. Vattenfärgslådorna får vi dela
på. Vid mitt bord sitter Ronny, Eva
och Susanne. De skriker ”Vi vill inte
måla med samma vattenfärger som
Lösset!”
Fröken Ingrid suckar och tar fram
en kasserad färglåda där nästan
alla färger är slut. Suckar igen, ställer ner den bredvid mig och säger
halvhögt ”Det är väl märkligt att det
ska vara så svårt för dig att samarbeta med de andra barnen i klassen,
Lisbeth”.
Min tavla blir brun och svart för alla
glada färger är slut. Fröken hänger
upp tavlorna på väggen. Utom min.
Hon lyfter upp den, men håller papperet i det övre högra hörnet som om
hon inte vill ta i det jag gjort och
säger högt ”Lisbeth, varför har du
inte valt de glada fina färgerna, den
här tavlan tänker jag då inte hänga
upp”.
Tänk om det här bara kunde vara ett
minne. Men det här pågår fortfarande i skolan. Tidningen Kamratposten
Jag har tidigare suttit i radio med
Lärarnas Riksförbunds ordförande Mette Fjelkner och debatterat
vuxnas mobbning av elever i skolan. Fjelkner hävdade då bestämt att
lärare inte mobbar. ”Om det nu skulle ske någon mobbning så är det
outbildade lärare som mobbar elever”, sa Mette Fjelkner alldeles nyligen i TV-debatten med anledning av
Kamratpostens enkät.
Hur är det möjligt att Lärarnas Riks­
förbunds ordförande framhärdar
i sitt förnekande att lärare mobbar
elever? För sanningen är den att barn
mobbas av sina lärare och jag möter
ofta barn som berättar om samma
typ av utsatthet som jag drabbades av. De berättar att det inte finns
någon att vända sig till. En flicka sa
”Vem skulle tro på mig, Lisbeth. Jag
är ju bara ett barn”. En annan flicka
skrev till mig ”Att blunda för mobbing är också att mobba”.
En av orsakerna till att 100 000 barn
mobbas varje dag, och att minst
16 000 barn mobbas av någon vuxen
på deras skola, är att för alltför många
lärare med deras fackförbundsordförande i spetsen inte förmår eller
har modet att se och agera när barn
mobbas på sin skola.
Uppe på ett krön sätter sig Doris ner
och jag kan se ut över Alingsås. Jag
undrar hur det egentligen ser ut i
våra egna skolor här i staden. Även i
lilla vackra kaféstaden Alingsås är det
lärare som mobbar sina elever. Vågar
vi prata öppet om hur vuxna uppträder i stadens skolor och kan vi lära
oss undvika och motstå mobbning?
En sak vet jag helt säkert. Alla lärare behöver, precis som alla professionella, uppdatera sin förmåga och
sin skicklighet. Alla som jobbar med
barn behöver kontinuerlig handledning för att få stöd och perspektiv i
sin roll och i att utveckla sitt förebyggande arbete mot mobbning – såväl
i klassrummet som i lärarrummet.
(Siffrorna från Skolverket och
Kamra­­­tposten)
Lisbeth Pipping
Nominera till Stora Priset 2010
Barnhusets styrelse inbjuder organisationer, myndigheter, universitet och högskolor samt enskilda som verkar inom området Barn
och unga Att nominera en eller Flera kandidater som bedöms upp­fylla prisets syfte.
Priset ska nu delas ut för 23:e gången och överlämnas vid ett evenemang på Konserthuset, Grünewaldsalen i Stockholm på
Internationella Barndagen den 4 oktober 2010. Förslag ska vara Barnhuset tillhanda senast den 10 maj.
Se www.allmannabarnhuset.se
Familjehemmet 1-2010 13 Socialpolitik,
partipolitiskt
obunden,
fackligt
fristående.
Törs säga som
det är.
Om små och
stora barn,
social barnavård
och samhället
vi lever i.
Specialerbjudande för medlemmar
i Familjehemmens riksförbund:
provår för 199:- mot normalt 285:3 år för 369:- (mot 855:-)
Beställ: [email protected]
031-743 99 05, fax 031-743 99 06
www.socialpolitik.com
Familjehemsguiden
www.sposit.se
Önskar Ni nytt familjehemsuppdrag?
Lyft Luren och Ring
Familjehemsguiden
par
a
k
s
m
e
h
Trygrgkaa människor
sta
0156-170 25
Vi har avtal med ett
stort antal kommuner
över hela landet som
söker familjehem.
015
6 -1
70 2
5
För mer information kontakta
Verksamhetschef för Familjehemsguiden
Gerty Höjer, Fil.mag. i socialt arbete
0156-170 25 , 070-332 48 30
[email protected]
www.sposit.se
Nu kan vi även erbjuda
konsulentstödda familjehem över hela Sverige
”Tipsa om en ny familj och ni erbjuds
familjehemsguidens T-shirt till hela familjen”
14 Familjehemmet 1-2010
RING
0515-180 30
så berättar vi mer.
www.familjehemsverksamheten.se
En numera fd fostermammas
www-sida och blogg
www.barnmisshandelavmyndighet.se
Barns behov i centrum
Mellan 1920 och 1995 placerades
minst 250 000 barn i fosterhem och
barnhem av den sociala barnavården
i Sverige. Många fick det bra, medan
andra utsattes för misshandel, sexuella övergrepp och slavarbete. Idag
är dessa barn vuxna och har fått
komma till tals i en statlig utredning, Vanvårdsutredningen,
för att få upprättelse och för
att förhindra att barn råkar illa
ut i dagens Sverige. Det senare har varit ett starkt motiv för
att delta i utredningen – man
vill medverka till att dagens
barn inte drabbas av övergrepp.
Dessvärre kommer vanvårdade
barn fortfarande att behöva placeras i ett nytt hem, men inget
barn ska behöva få sin barndom söndertrasad för att socialtjänsten agerar oöverlagt eller
misslyckas med att sörja för
barnets bästa. En annan utredning, Barnavårdsutredningen,
skall därför utgöra underlag för
en ny lagstiftning gällande barns status och sociala situation. BBIC är ett
begrepp och en metod som skall
hjälpa ansvariga att ta rätt beslut.
Trots intentionerna i de här två ut­­
redningarna, och en ökad medvetenhet om barns sociala behov, har
ett socialtjänstkontor nyligen agerat på ett sätt som grovt åsidosätter två små barns behov av trygghet
och kontinuitet. Fallet visar dels på
hur egenmäktigt socialsekreterare
kan agera, dels på vikten av kommunikation mellan två kommuners
socialtjänster.
Historien börjar när en tre veckor gammal flicka och hennes elva
månader gamla bror blev tvångsomhändertagna eftersom deras mamma
inte hade förmåga att ta hand om
dem. Socialsekreterarna genomförde
ett korrekt och nödvändigt omhändertagande, men behövde hjälp av
femton poliser på grund av de hot
som socialsekreterarna utsattes för.
Syskonen placerades i ett familje­
hem som långsamt och varsamt
lyckades bygga upp deras trygghet. Barnen träffade sin biologiska mamma två gånger om året
under tillsyn, ett umgänge och en
umgänges­form som bedömts rimlig med hänsyn tagen till omständigheterna, då det av olika orsaker var
riskfyllt för barnen att träffa henne.
Mamman, pappan och storebrodern
i familjehemmet blev de allra viktigaste personerna i deras liv, de som
tröstade när de trillat och slagit sig,
de som nattade och som vakade ut
deras mardrömmar. Barnens identitet skyddades dessutom för deras
och familjehemmets säkerhet.
och hans lillasysters mamma, pappa
och storebror är plötsligt borta. Poj­
ken och hans lillasyster fick inte
ens ta avsked. De fick inte heller
sina gosedjur med sig, de som kanske kunde ha tröstat åtminstone lite
grann då de förtvivlat gråtande skulle somna i det helt främmande jourhemmet någonstans i Sverige.
Vem ska de nu lita på – vad händer dem härnäst?
Ibland måste man omhänderta barn snabbt. Det ska enbart
ske när barn är i akut livsfara
och åtgärden skall godkännas
av länsrätten inom två veckor.
De här barnen rycktes upp helt
i onödan från en omsorgsfullt
uppbyggd trygghet dit de tagits
för att skydda dem från livsfara. Som motiv har socialtjänsten
låtit meddela att familjehemmet
inte varit samarbetsvilligt. Något
formellt underlag för beslutet
har inte presenterats.
Efter nästan fyra år, sommaren 2009,
flyttade mamman till en annan kommun och fick ett sjätte barn med en
ny partner. Socialtjänstsekreterare i
den nya kommunen ifrågasatte nästan omgående målsättningen med
placeringen och började agera för
att ge den biologiska mamman en
ny chans att visa att hon nog klarar
av att vara förälder. Dock utan hänsyn till barnens historia, situation,
trygghet eller familjehemmets uttalade oro för barnens reaktioner på det
nu utökade umgänget.
Den 28 oktober 2009 hade socialtjänsten gett familjehemmet besked
om att förbereda barnen för några
timmars umgänge med den biologiska mamman. Innan familjehems­
föräldrarna lämnade över barnen
till de väntande socialsekreterarna frågade pojken om och om igen:
”Ni kommer väl och hämtar mig
sedan, visst hämtar ni mig?” Familje­
hemsmamman kramade hårt och sa:
”Vi syns om några timmar.” Pojken
vinkade så länge han kunde se dem.
Fyra timmar senare möts familjehemsföräldrarna av två socialsekreterare som bryskt meddelar att
barnen omhändertagits med omedelbar verkan och att de aldrig kommer att få träffa dem igen.
Den 28 oktober 2009 hände det som
pojken fruktade mest av allt. Pojkens
Familjehemmet är också skadat.
Sonen förstår inte varför hans familje­
­­­hemssyskon inte får vara med ho­­
nom. Familjehemsföräldrarna har
chockat tvingats inse att de inte har
någon rätt att bevaka barnens intressen. Deras uppdrag upphörde nämligen med omedelbar verkan. Fyra
års engagemang var plötsligt värde­­
löst.
Fallet är anmält till länsstyrelsen,
men oavsett granskningens resultat
är de här barnens tillit till vuxenvärlden med all sannolikhet knäckt för
all framtid.
Fallet visar att barn fortfarande ut­­
sätts för myndighetsövergrepp. Inget
barn ska någonsin behöva uppleva
någonting liknande.
Lisbeth Pipping
Familjehemmet 1-2010 15 Familjehem till flyktingbarn
– en utsatt ”yrkeskår” mellan stolarna
När Vällinge kommun blev en riksuppdragets ris­­ker samt möjligheter
nyhet med anledning av ensamkomställer krav t ex på omkostnadsermande flyktingbarns ”vara eller icke
sättningens storlek eller arvode kan
vara” hamnade kommuners flyktingman hamna i en situation där kommottagande i hela landet i fokus. Det
munen försöker dölja viss inforblev både en folkrörelse och ett stort
mation som kan innebära att deras
politiskt dilemma mitt i
kostnadsansvar blir högre
juletidens nyhetstorän de har råd med.
Familjehem har också
ka. Frågan lär inte
Först när barnet är
samma anmälningsplikt som
minska i betydelplacerat kan det
inom barnomsorgen när man
se under valåret
visa sig efter en
då flyktingfrågorna
tid att uppdraget
ser att ett barn far illa.
brukar debatteras på
är mycket mer kräolika sätt, inte minst nu
vande än vad man från
när Sverigedemokraterna gör
början fått information om.
sitt intåg till Riksdagen. Om debatTrots detta är det nästan omöjligt att
ten inte kommer att handla om musfår höjd ersättningsnivå som täcker
limska kvinnors rätt att bära burka
barnets omkostnader eftersom den
så blir det säkert en och annan
lägsta nivån ligger mycket nära komnyhet som handlar om integration i
muners socialbidragsnorm och allt
det svenska samhället, språkfrågor
fler kommuner ersätter endast de
eller apatiska flyktingbarn.
nödvändigaste kostnaderna om ens
det. Olika tillägg som man kan få
Jag har haft kontakt med några
vid ansökan kan vara nästan omöjfamilje­hem som tar emot ungdomar
ligt att få och således måste barsom jourhem och/eller familjehem.
net som kanske är placerat under
Många av dessa ungdomar som får
många år leva på nära socialbidragsett tillfälligt hem har en utländsk
nivån medan övriga familjen har det
bakgrund eller är ensamkommande
bättre ställt.
flyktingbarn. Det är inte alltid enkelt
Det är inte sällan ett familjehem
att vara ett bra familjehem med lång
som tar emot ett barn hamnar i en
erfarenhet och utbildning i tider när
svår lojalitetskonflikt trots att man
kommunerna har det ekonomiskt
tufft samtidigt som antalet hjälpsökande ökar, liksom antalet flyktingbarn som behöver ett hem innan de
fått ett uppehållstillstånd.
Såsom Vällinge kommun har
många av landets kommuner
svårt att re­­krytera familjehem. Det problemet framkom även i SKL:s rapport
om ensamkommande flyktingbarn. I vår egen tidning
annonseras om familjehem
i varje tidning, både av kommuner och konsulentstödda företag. Så vad är problemet? I dag är
de flesta av oss familjehem välutbildade och/eller har lång erfarenhet
och brinner för sitt uppdrag, men
inte till varje pris. Trots detta har
vi ingen anställningstrygghet och
kastas hit och dit av kommunernas
kortsiktiga beslut, vilket kan innebära stora ekonomiska förluster för
många familjehem.
När ett familjehem vet vad det vill,
vad det kan ställa upp med och in­­ser
16 Familjehemmet 1-2010
Fot
o: M
onic
a
Dah
ls
tröm
-Lann
es
genom kommuners och konsulentstödda företags omsorg har blivit
utredda ut och in, har ofläckigt förflutet utan anmälningar hos polisen
eller skulder hos kronofogden. På
kort tid har jag stött på familjehem
som blivit utan placeringar på grund
av att man hamnat i en konfliktsituation mellan den placerande kommunen, barnet, barnets släktingar eller
i en fråga om ersättningar i ett krävande uppdrag.
I en sådan situation har familjehemmet inga rättigheter, ingen uppsägningstid eller a-kassa som trygghet.
Ett enda barn eller en enda familjehemssekreterare kan ruinera ekonomiskt ett familjehem utan att det har
några som helst möjlighet att försvara sig mot en falsk anklagelse.
Barnet och myndigheten tycks ha
tolkningsföreträde och familjehemmet får bara finna sig i en sådan situation och hoppas att stormen lägger
sig och att det kommer en ny placering från en annan kommun. Tyvärr
finns det också inom socialtjänsten
personer som i sin maktutövning
sprider falska rykten till andra kommuners socialtjänst utifrån sin egen
syn på problemet, familjehemmet
o s v, vilket kan innebära ett slut för
ett bra familjehem utan att de ens
blivit polisanmälda, dömda eller på
något annat sätt fått rättelse. Det kan
kallas för samarbetssvårigheter som
inom vilken yrkesgrupp som helst
men där den anställde (uppdragstagare) inte har någon anställningstrygghet eller fackförbund att gå till.
Det har hänt att ensamkommande flykting­­barn av olika skäl straffar ut sig från ett familjehem med
bedrövliga konsekvenser för sig
själva eller för ett familjehem i
sin strävan efter att få en egen
lägenhet trots att de fortfarande är omyndiga. Detta händer
speciellt inom storstadsområden med bostadsbrist och
där ungdomarna vill bo i
en egen lägenhet. Det kan
hända att ett flyktingbarn
som fått uppehållstillstånd ljuger om familjehemmet ett och
annat för att det ska hamna i dålig
dager inför social­­tjänsten, t.ex. att
man dricker för mycket i familjen,
om misshandel eller sexuella övergrepp. Trots att familje­hemmet är
utrett så väljer många kommuners
handläggare att tro på barnet och
inte familjehemmet.
Familjehem har också samma anmälningsplikt som inom barnomsorgen
när man ser att ett barn far illa. Det
händer också att socialtjänsten i sin
handläggning orsakar mer skada
för det placerade barnet när man
inte vill samarbeta med det utredda familjehemmet utan det blir en
konkurrenssituation och maktkamp
i stället för barnets bästa. Tyvärr är
det inte sällan sådant händer och då
är det bättre för familjehemmet tiga
om missförhållanden än att göra en
anmälan i rädslan att man inte längre får placeringar från den kommunen. Det finns många ömma tår
bland dem som handlägger barnärenden. I ett sådant läge kan man
sällan byta social- eller familjehemssekreterare som bättre kan samarbeta med familjehemmet. En stor
risk för en konfliktsituation uppstår ofta när familjehemmet har en
lång erfarenhet, högre utbildning
och är äldre än den handläggande
tjänstemannen.
Det här kan vara en orsak till att
familjehemmen väljer allt oftare ett
familjehemsföretag med konsulentstödd verksamhet för att minimera risker för en ev. konfliktsituation
mellan kommunens tjänsteman och
familjehemmet. Men det är inte alltid säkert. Även konsulenternas stöd
kan upplevas otillräckligt i en konfliktsituation mellan familjehemmet
och tjänstemannen eftersom företagets inkomster är också beroende av
ett gott samarbete mellan företaget
och kommunen.
När det gäller flyktingbarn som ännu
inte fått uppehållstillstånd ställs
mycket höga krav på familjehemmet.
De ska ta alla kontakter med vården,
skolan och socialtjänsten utan att
alltid ha tillgång till tolkar. Det kan
hända att den gruppen av ungdomar
inte får något stöd av socialtjänsten
utan lämnas helt och hållet till familjehemmets an­­svar, trots gode män.
Vi vet inte vad det beror på och
hur vanligt det är men vi vet att det
förekommer. Så kan det naturligtvis
inte fungera i längden, speciellt när
dessa hem inte får någon handledning i sitt uppdrag av den placerade kommunen. Det är inte samma
av samma tyngd att ta ett barn som
kommer t ex från Mogadishu med
många krigstrauman i bagaget än ett
barn som är uppvuxet i Sverige. Då
krävs det stora kunskaper och erfarenhet av familjehemmet i en sådan
situation där man också kan utsättas
för olika hälsorisker. Det är ett uppdrag som dessutom påverkas av flyktinghandläggningen där man ofta får
följa barnets hela asylprocess mellan hopp och förtvivlan mellan olika
instanser till ett uppehållstillstånd
eller utvisning.
För att bättre bemöta familjehem i sitt
uppdrag och lösa ev. problem mellan efterfrågan och till­gång av familjehem önskar jag att man äntligen
kunde börja utreda familjehemmens
situation inom arbetsmarknaden.
Det kanske ger oss goda kunskaper
och anledning till varför det är så
stor brist på familjehem och varför
så många vill sluta som familjehem.
I dagens arbetsmarknad får ingen
yrkesgrupp lämnas utan rättigheter till a-kassa och grundläggande
anställningsrättigheter. Familjehem
är alltid ensamma i en situation där
man måste förhandla med en myndighet om ett arvode, omkostnadsersättning och övriga boendefrågor
i samband med en fosterhemsplacering. I en sådan situation är familjehemmet i sin ställning jämförbart
med en enskild företagare som lämnar in en offert till kommunen eller
ett familjehemsföretag som antingen godkänns eller avvisas, men
med skillnad att till och med småföretagare har rätt till a-kassa efter
att uppdraget upphört om inga nya
finns att få.
Pirjo Linna Avarre
Vill du ge ett barn en ny chans?
När Ben var 14 år flydde han en krigszon och
kom helt ensam till Sverige. Tack vare Elin
och Anders fick han en ny start – i skolan,
med nya vänner och ett band som repar flitigt
i församlingshuset. Idag är Ben 19 och den
egna lägenheten är ett självklart fikastopp när
Elin och Anders har vägarna förbi.
Att vara familjehem är en berikande upplevelse som bygger på sann medmänsklighet.
Vem vet vilka postitiva livsberättelser det kan
Bild: Peter Kroon
leda till?
För mer information om hur du kan hjälpa
ett barn, gå till www.familjehemifokus.se
Familjehem i Fokus | 020-20 29 30 | [email protected] | www.familjehemifokus.se
Familjehemmet 1-2010 17 Familjehemsvardag
Familjehem/fosterhem............... Många av er har kanske ett familjehem/fosterhem
i närheten? Eller så läser ni om oss i tidningen? Och sen vet ni allt om oss?
Jo,det är lätt att tro… Det gjorde nog många av oss familjehem också…..innan!
Jag vill därför försöka ge en ”uppdaterad” bild av Familjehemmens situation!
Förr och nu…..går inte att jämföra!
Verkligheten förr och verkligheten
nu är så vitt skilda att inte ens de
som själva varit placerade som barn
kan förstå hur det ser ut nu!
Det enda jag är helsäker på, det är
att det inte går att jämföra två olika
placeringar…..inte ens om de är placerade i samma familj!!!
Vi kan inte veta…..Inget barn är
det andra likt, ingen familj är den
andra lik…..och tyvärr finns det heller inte två socialförvaltningar som
har samma ideologi/möjligheter och
inte heller två handläggare som jobbar likt!!!
Vi hör/ser/läser i media om saker
som händer. Barn som får bo i bilar,
barn som omhändertas utan anledning, barn som far illa i familjehem,
barn som borde få byta familjehem och barn som inte skulle måsta
byta….. Vi får en sida av det hela,
men helt klart är det nåt som är
fel…..frågan är bara vad???
Nu börjar det dyka upp ett fenomen
som säkert också funnits tidigare,
men som nu börjar komma upp till
ytan ……Barn som rycks upp från
familjehem mer eller mindre utan
förvarning och som omplaceras eller
får flytta till föräldrar dom knappt
känner. Det är bara så att Internet
öppnat nya vägar för oss alla att
kommunicera på och vi familjehem
pratar numera också med varandra!
Nu är det väl ändå dags att se över
hela detta system runt ”barn som
far illa”??!! Det funkar ju inte alls
bra!! Barnen far ju alltför ofta illa
trots ”vården” som vårt samhälle
serverar och det är vår skyldighet
att se till så att allt blir så bra som
möjligt för dessa barn.
Först vill jag lite slå hål i myten om
att vi familjehem bara gullar med
barn och för det håvar in en massa
pengar!
Men hallå!!!! Det är inte ”våra egna”
välmående barn vi får 5-15 kr/timmen för!!! Det finns en anledning till
att barnen placeras!!!! Och jag vill
påstå att numera är den anledningen
alldeles för stor och barnet får hjälp
alldeles för sent! Vi får oftast arbeta
väldigt hårt för att barnet ska ”gå till
sig” och må bra!!!
Jo, det finns enkla placeringar! MEN
dom är sällsynta! Skulle tro att de
små friska barnen med samarbetsvilliga bioföräldrar får annat stöd….
åtgärder som öppna förskolan/ hemmahosare/ förskoleplats/ kontaktfamilj/ stödsamtal o s v.
Nej, de flesta barn som placeras är
TRASIGA och många har diagnoser som de ofta förstås ärvt från sina
bioföräldrar.
De enkla placeringarna/ uppdragen kräver inte så mycket vare sig av
familjehemmet eller soc…..så dom
lägger vi lite åt sidan!
Istället har det nu blivit så att de
svåra placeringarna/ uppdragen……
numera är dom VANLIGA placeringarna/ uppdragen!
Det är de här barnen som skulle
behöva att SAMARBETET mellan soc
och familjehem verkligen fungerar
som det ska!!!
Nu är vi ju också medvetna om att
det finns riktigt DÅLIGA familjehem….som på nåt konstigt vis lyckas ”sko sig” på sina uppdrag. Där
barnen mer eller mindre är satta på
undantag och knappt har kläder på
kroppen…(Måtte dom snart vara
helt utrotade!!!). MEN det är också
undantag som vi lägger åt sidan!!!
Så vill jag påminna om att i familjehemsvärlden finns inget som ÄR!
Det KAN VARA…..och jag använder
ofta ordet ofta…..
De barn som placeras i familjehem
är alltså ofta trasiga och också ofta
lite äldre! Man väntar ju i det längsta (för länge?) och provar ALLT man
kan av andra åtgärder innan man
placerar ett barn i familjehem!
Och de familjer som vill bli familjehem är ofta helt vanliga familjer som
IDRE FJÄLL
uthyres:
8-bäddslägenheter, typ 9C,
mycket hög standard och­
bästa läge.
bertil 070-6531717
[email protected]
www.familjehem.se
18 Familjehemmet 1-2010
r
Erbjude
* Konsulentstödd familjehemsvård i utredda familjehem
* Stöd och handledning till kommunens egna familjehem
* Utbildning för verksamma familjehem i bland annat
BBIC, att samtala med biologiska föräldrar, att få teamarbetet i skolan att fungera.
* Lediga jourhem
Läs mer www.scholinkonsult.se
070-560 13 78
har drömmen om att få hjälpa ett
eller flera barn!
Familjerna ska utredas och får ofta
också gå kurs! Men trots det tror jag
de flesta av oss inte kan förstå innan
vad vi egentligen ger oss in på?
Det här ställer stora krav på soc! Och
här kommer igen SAMARBETET in!!!
Vi ”vanliga” familjer (som ju någonstans ändå är lite ovanliga – vi tar ju
det här steget!) kan alltså få ett barn
i vår familj, ett barn som vi ska ge
en lycklig tid…..så länge uppdraget
varar! Nu blir ju de flesta barn kvar
i familjehemmet länge…..just för att
man redan innan uttömt alla andra
resurser och för att det ofta redan
gått för långt för att en återförening
till biofamiljen ska bli möjlig, men
det omprövas ju med jämna mellanrum (var sjätte månad).
Det här barnet…..kan vara:
•En 17-årig kille som bränt alla
skepp bakom sig och nu mest är
aggressiv.
•En fysiskt misshandlad baby – 3
månader.
•En 3-årig försummad liten tjej som
är helt apatisk!
•En 14-årig tjej som inte ens klarar av att ta frukost själv utan
stöd,MEN som man upptäcker
väntar barn!
•Syskontrio - flicka 3, pojke 4 och
pojke 8, alla med in­­lär­­nings­svårig­
heter.
•En 8-årig tjej som fått byta familje­
hem 4 gånger på ett par år och
som utsatts för sexuella övergrepp
i biofamiljen.
•En 6-årig kille, nr 6 i biofamiljen,
som bott på barnhem i ett år och
nu bara MÅSTE få en egen familj.
Han har redan förstört cyklar på
förskolan.
•Bröder 1 och 3 år med skyddad
identitet och hotbild.
•15-årig kille med utländsk härkomst. Psykiska problem efter
tortyr. Muslim, alltså inget fläsk i
maten.
•5-årig tjej som växer dåligt. Låg
som baby inne på sjukhus när hon
höll på att svälta ihjäl för att föräldrarna glömde ge henne mat!
Det här är bara en liten kort lista
med exempel på hur det KAN se
ut……Det finns många barn som
behöver en bra familj. Gå gärna in
och läs på www.sposit.se eller www.
familjehemmet.se
(Tips….när det står att en kille är
pigg, glad, livlig och social så betyder det ofta att han har ADHD…..)
Soc har ingen lätt uppgift när dom
ska hitta familjer åt barnen! Och
dom har ingen lätt uppgift när dom
sen ska stötta familjerna i det uppdrag dom fått! Och dom har ingen
lätt uppgift när inget får kosta nåt
för politikerna hänger som hökar
över handläggarnas chef! Men mest
av allt har dom ingen lätt uppgift just
för att varken dom själva, deras chefer eller styrande politiker har någon
sann bild av den här verksamheten!
Soc gör många gånger sådana vansinnigheter att vi ju undrar om det
beror på handläggarnas inkompetens, knasiga chefer eller om det
beror på de ekonomiska kraven?
Kanske en kombination?
Foto: Monica Dahlström-Lannes
Vi har ju sån enorm tillgång till information, kunskaper och specia­lister
som har massor att lära ut. Varför
inte använda oss av det när vi gör en
planering för barnet?
Att vara vanliga föräldrar klarar alla,
som genomgått utredning & kurs,
väl i de flesta fall? Annars har ju
utredning och kurs för stora brister! Men det som tillkommer när det
gäller placerade barn är ju inskolning, umgängen med biofamilj, ev
svårigheter/handikapp förvärvade
eller medfödda (med allt det innebär) och så småningom utskolning/
fortsatt kontakt. Man borde ju kunna
ge handläggarna en mall för hur allt
ska gå till!
Bara en sån liten sak som att man
om det är möjligt ska se till att barn
ska hämtas inte köras iväg (om ni
förstår?). Vid inskolning går ju det
oftast att få till rätt….Familjehemmet
hämtar barnet vid inskolning och
inflytt(bioförälder eller jourförälder
kan ju åka med…..). Och också att
barnet ska inskolas i sitt nya hem…..
inte nya familjehemsmamman i t ex
jourhemmet/ barnhemmet…..Det
räcker med en första träff där barnet
nu är ”hemma” sen kan barnet hämtas till sitt nya hem…..
Om det finns en norm att gå efter
så är ju det jobbet gjort…. Jourhem/
barnhem/blivande familjehem/soc
vet då hur det ska gå till och ingen/
liten tid behöver läggas på planering. Funkar det inte efter normen
får man ju planera om…… men
ändra så lite som det bara går!
Nåt har ju gått fel när soc ändrar planerna hela tiden för att dom glömt/
inte hunnit/för att bioföräldrar tjafsar osv……
Samma är det med vad ett barn
behöver praktiskt från starten i
familje­­hemmet. Med en norm är ju
allt tjafs borta!
Umgänget!!!! En bra norm att gå
efter!!! Mmmmm…..alltså inte efter
bioföräldrars nycker och helt beroende på hur handläggaren kan klara
dessa nycker utan efter hur barnet
mår bra!!!
Utskolning och hur det blir sen när
barnet flyttat igen……Klart man kan
bestämma vilka spelregler som ska
gälla……Och när det absolut inte
funkar så får man ju göra så gott det
går!
Med bra normer så blir ju familjehemmets arbete också respekterat
efter förtjänst! Som det är nu går
många familjehem mer eller mindre
på knäna just för att villkoren hela
tiden ändras.
Vi får ingen eller liten information
om barnet eller nätverket innan….soc
vet inte så mycket eller så ”mörkar”
man kända problem. Matchningen
verkar ”glömmas”. Med matchning
menar jag att man placerar barn som
passar in i familjen! Alltså inte föreslår en placering av en 14-åring med
brottsproblematik och missbruk i
en småbarnsfamilj där ena föräldern
arbetar natt…..
Ingen ordning alls när barn ska flytta in…..man ändrar hela tiden och
Familjehemmet 1-2010 19 PPP
PPP
har ingen förståelse för att familjehemsföräldrar ju måste ordna ledigt
från ordinarie jobb och att familjehemmet kanske har fler barn att ta
hänsyn till….ingen ersättning alls för
lediga dagar eller för det som måste
ordnas innan barnet kommer.
Samma vid utskolning……där går
det ofta alldeles för fort….(om man
nu ens säger nåt till familjehemmet?)
Umgänget är ju nåt som barn och
familje­­hem ofta sliter väldigt ont
av…..Umgängena är alldeles för
långa och för täta. Barnen lyckas ofta inte få en sund anknytning
till familjehemsföräldrarna inom
en rimlig tid. Barn som är oroliga innan och efter….ibland i flera
dagar. Långa resor. Bioföräldrar som
kommer när DOM har lust… eller
inte! Bioföräldrar som får styra och
ställa fast barnet mår så dåligt att
till och med skolan klagar….. Krav
på umgängen när det praktiskt är
omöjligt (p g a arbete) och ingen
ersättning för att f-hemmet får ta
tjänstledigt….
Och ovanpå det:
När barnen har ”stört” beteende är
familjehem ganska utlämnade! Ingen
eller liten hjälp från ett soc som inte
vet/kan/vill hjälpa….. Konstiga svar
från utarbetade(?) handläggare…..
Långa köer till utredningar och ingen
förståelse på skolan….
Och plötsligt kraschar allt samarbete pga av nån av ovanstående orsaker och familjehemmet får höra att
dom är utslitna och behöver vila, att
dom inte kan samarbeta osv……och
så ”rycker” man barnen…..!!!???
När vi har sån expertis att tillgå…..
när vi vet så mycket om barn och
deras behov…..???? Hjälp!!!!
Det finns massor av positiva erfarenheter i att vara familjehem. Det finns
många duktiga ”pärlor” som arbetar
på soc och barnens framsteg gör att
man går i spinn av lycka! Men det är
inte det vi pratar om nu….utan det
är när det INTE fungerar som det
ska! Vilket tyvärr verkar vara alldeles för ofta och tar alldeles för mycket energi av familjehemmen…..När
det skulle kunna vara så bra!!!!
Det går att fixa bra normer för allt!
Det går att ge barn och familjehem
drägliga möjligheter och en bra vardag……samtidigt som soc får bättre
arbetsvillkor! Och säkert blir det billigare också!!! Familjehem är i jämförelse inte dyra alls!!!
Vi familjehem behöver hjälp NU!!!
Mina åsikter/tankar/erfarenheter här
ovanför är grundade på det jag fått
mig till livs genom det nätverk som
finns på Internet och genom träffar
i verkliga livet. Här kommer några
konkreta tips/förslag/önskningar på
hur vi skulle kunna göra för att vi
ska sträva mot samma mål!
Alltså!!!
•En övergripnade rikstäckande
myndighet som jobbar fram de
normer som ska gälla för soc/
familje­­hem när det gäller samarbete. Och de ska också kunna hjälpa
familjehem och soc med ”konflikter”. De ska sätta upp normer för
hur familjehem och soc ska arbeta
när det gäller
•Rekrytering.
•Inskolning.
•”Startpaket”.
•Umgänge med föräldrarna.
•Ekonomi- Ersättningar- Arbetsvillkor.
•Barnets villkor i familjehemmet.
•Stöd och handledning till barnet
och familjehemmet.
•Ut/hem/vidare-skolning.
•Efter avslutat uppdrag/placering.
Familjehemsplaceringar
Konferens 18-19 maj 2010 • Stockholm
•
Nya sätt att rekrytera familjehem
– hur kan du använda sociala medier?
•
Anknytning i familjehem
•
Handledning av familjehem
– så arbetar du med handledning på bästa sätt!
•
Evidensbaserade familjehemsutredningar
– kommer det att finnas i framtiden?
Lyssna bland annat till:
Ingrid Höjer • Bo Vinnerljung • Anna-Rosa Perris
• Ulla Westling Missios • Björn Holmberg
Anmäl dig på www.cku.se/familjehem
20 Familjehemmet 1-2010
Separat bokningsbar fördjupningsdag 17 maj
Familjerätt – juridik för dig som arbetar med barn
och familjer
Dagen leds av Titti Mattsson, Lunds universitet
tfn: 08 598 870 00
Denna myndighet ansvarar också för
en ”Familjehemsbank”, tillhandahåller normer för Familjehemsutbildning
och Familjehemsutredningar.
BBIC (Barnens Behov i Centrum),
som många kommuner nu börjar arbeta efter när det gäller utredning av barn/ familjer och som stöd
för placering och fortsatt placering
är en BRA start,men räcker inte på
långa vägar till för att ge barnen bra
villkor genom hela uppväxten.
Hur vi familjehem ser på/
upplever familjehemssituationen nu och förslag på
förändring:
Rekrytering:
Nu: Familjehemmen upplever det
här som rörigt och att det tar onödigt lång tid. Familjehem går tomma
och väntar, barn får bli kvar i jourfamiljer, på barnhem eller hemma
hos bioföräldrar onödigt länge….
samtidigt som soc lite halvdesperat
verkar ringa runt lite på måfå och
helt ogenomtänkt till några familjer. Ibland upptäcker familjer att
flera i nätverket blivit tillfrågade om
samma barn och också ska utredas
för samma barn…..Flera av familjerna passar inte alls in på kraven och
förstår inte varför dom blivit tillfrågade medan andra familjer kanske
till och med bestämmer sig för att
dom gärna tar emot barnet/ barnen.
Sen händer kanske ingenting alls…..
eller barnet/ barnen placeras till sist,
efter flera månader, hos någon helt
annan familj. Detta är känslomässigt tungt för familjehemmen som ju
”förbereder” sig mentalt, måste vara
jobbigt för soc som trevar i blindo
och en katastrof för barnen som på
nåt vis ”hänger i luften”. För att inte
tala om hur oeffektivt det är….och
därför kostsamt!!!
Som ”nytt” familjehem är det ofta
svårt att få komma igång. Det verkar
som man hellre ”överfyller” jourhem
och familjehem som redan ”jobbar”.
Förslag/behov: En övergripande myndighet skulle ge en hel
del möjligheter! När en kommun
har ett uppdrag klart….alltså barnet/ barnen är klara att placeras,
SoL, eller man väntar på klubbandet av ett LVU, så skulle en uppdaterad Familjehemsbank snabbt
kunna få fram ett ledigt familjehem
som passar. Inskolning efter en färdig mall skulle då kunna påbörjas
omgående.
Grundtanken med en Familjehems­
bank är ju att snabbt kunna få fram
precis rätt familj för barnet/ barnen. För att det ska fungera ska
familjehemmen lägga in alla sina
uppgifter efter en färdig mall som
dom själva ska uppdatera tex varje
månad. Annars plockas dom genast
bort. Mallen ska innehålla -var och
hur dom bor, hur familjen nu ser
ut, vilken sorts uppdrag som passar, om dom har djur eller inte,
specialitéer,arbetssituation osv…..
(Mallen kan ju vara hur detaljrik
som helst…). Soc kan då bara gå in
och söka precis efter det dom vill ha
för resp barn. För att denna familjehemsbank ska vara riktigt effektiv
så bör de familjer som finns där vara
utredda, kursade och klara…..Det
kan också vara en uppgift för myndigheten att samordna….Utbildning/
utredning kan flera kommuner köra
tillsammans/ samverkan som internat eller kvällskurs….Man hjälps åt!
Kan man få det här att fungera så
skulle soc istället för att resa runt
i nån vecka och besöka flera outredda familjehem kunna göra alla
förberedelser för inflytt i familjehem klara. Dom kan se över inskolningsmallen för att se om den håller
i just det här fallet. Dom kan försöka se över avtal, vårdplan, startbidrag, umgänge osv så att allt detta
är klart eller åtminstone funderat
över innan inflytten. Allt detta vore
bra om familjehemmet får ta del av
vid första besöket! Har vi hela bilden och uppdragets art framför oss
innan barnet kommer så kan vi ju
ägna oss åt själva barnet ….istället
för att treva i mörkret. Det är viktigt att soc sett över det här med hur
anknytningen ska fungera som bäst.
Många av dessa barn har ju redan
anknytningssvårigheter och det ÄR
otroligt viktigt att barnet/ barnen får
knyta an till alla familjehemsmedlemmar på ett sunt sätt. Det kan ta
tid och den tiden är viktig!!!
Det finns ju redan flera ”organisationer” som jobbar lite åt det här hållet
Foto: Monica Dahlström-Lannes
och dom tar ju betalt för SINA tjänster också….Alltså kostar en placering genom dom mer än den vanliga
vägen….
Inskolning:
Ännu mer kaos….Bar­net väntar….
Familjehemmet väntar….och båda
dom behöver få veta hur turerna
ska se ut….En planering kan dyka
upp…..och sen ändras allt hela
tiden….soc glömmer att/ hinner
inte meddela inblandade om deras
respektive roller/ uppgifter, jourfamiljen och/ eller bioföräldrar trilskas och vill bestämma (vilket dom
ju verkar få göra eftersom allt kastas
om hela tiden….). Barnhemmet har
inte personal till det utlovade samarbetet, nån blir sjuk….Och i slutänden blir det nåt hafsverk fast man
egentligen haft så gott om tid till att
göra allt rätt och i rätt tid….Barnet
mer eller mindre kastas in i familjehemmet och vardagen….Att lära
känna varandra blir en omöjlighet,
inte har barnet tex fått besöka sin
nya skola i lugn och ro, alla ändringar har gjort att familjehemmet just nu
hamnat i kaos när det gäller ledighet
från jobbet osv….. och barnet kommer precis när den först inplanerade
”lärakännaperioden” redan är över.
De flesta av oss måste ju ändå ha
lite framförhållning på våra ordinarie arbeten också!
Familjehemmet vet inget om varken barnet eller föräldrarna och kan
rätt som det är ha hela familjen ett
dygn alldeles själva…..och soc verkar ha gått upp i rök! Man vet inget
om allt det praktiska utan får ta allt
på måfå…..
Det blir liksom ingen bra start när
kaos råder.
Förslag/behov: Med en redan färdig planering, som även bioföräldrar
fått ta del av, så skulle inskolningen
kunna bli på helt rätt sätt för barnen
och också spara på familjehemmets
krafter. Att redan nu veta tankarna
runt skola, förskola osv och att ha
kunnat få klart med sitt eget arbete i
god tid är ju nåt som borde vara en
självklarhet!
När soc inte VET eller inte kunnat
få klart med allt SKA dom vara helt
ärliga med hur dom tänker och vill
ha det! Vi vill INTE ha obehagliga
över­raskningar!!!
”Startpaket”:
Även här finns det inget att gå efter.
Vi familjehem har ingen aning om
Familjehemmet 1-2010 21 PPP
PPP
vad barnet/ barnen har med sig…
Kläder, möbler, saker?? Vet inte vad
vi behöver ordna eller köpa….och
vem som ska bekosta vad?? Så när
barnet kommer inramlande ska vi
också samtidigt snabbt som attan
fixa allt barnet behöver för en bra
vardag.
bioföräldrarna för sina placerade
barn! Och vi är medvetna över att ett
umgänge kan se ut på många olika
sätt! Det som är svårt nu är att vi
ser så olika på vad som är BRA för
barnen.
En mall för ”nomalumgänge” ska
kunna upprättas även om barnen
En del soc. går att komma
har olika sorts villkor. Det
överens med om VAD
finns olika sorts bioPå grund av de
som bör ingå i grundföräldrar….De som
allt svårare uppdragen
utrustning och dom
är ”farliga” för sina
står också för det..
behöver vi familjehem alltbarn genom missmedan andra förbruk, egen psykisk
mer stöd i vardagen.
valtningar inte låtsas
sjukdom eller där det
höra eller se…..
finns hotbild osv, och så
de som inte har förmåga, men klaFörslag/behov: Att det även här ska
rar en stund nu och då och så då de
finnas en mall på hur grundutrustsom kan ibland, av olika skäl Barnen
ningen ska se ut och att soc ska stå
har också olika förutsättningar för
för den! T ex …Specificerat- säng,
umgänget pga ålder, mognad och
byrå,arbets/ lek- plats och saker,
hur relationen till föräldrarna ser ut.
kläder, fritid efter årstiden. Vi vill ju
Och till sist är det den rent praktisha allt klart innan barnet kommer….
ka biten som ska tas hänsyn till. Det
mycket för att barnet ska känna sig
ska också tas hänsyn till hur barnet
välkommet! Ibland kan man ju få ett
har det med anknytning till familjebarn som kan vara med och bestämhemsfamiljen och hur bioföräldrarna
ma lite hur dom vill ha det och det
påverkar barnet vid umgänget och
här får man komma överens om tillom barnet snart ska flytta hem eller
sammans om hur man gör…..men att
inte….Men helt klart ska ett barn
komma inramlande i en familj som
aldrig känna sig övergivet och utlämpga att soc inte gett rätt direktiv, inte
nat tillsammans med bioföräldrar!
har kunnat förbereda nåt alls, känns
nog inte kul för barnet?
Man ska börja lite nätt och sen utefter hur allt ser ut kan man ju utöka
Umgänget:
umgänget efter BARNETS behov!!!
Umgänget är väl en av de saker som
ställer till mest oreda. Hur länge och
hur ofta, när och var verkar bestämBarnets villkor i familjehemmet:
mas väldigt godtyckligt. Vi familjeHär menar vi hur soc ser på anknythem upplever det ofta som att det
ningen till familjehemsföräldrarär bioföräldrarnas behov och olika
na och vilket som ska räknas som
handläggares varierande åsikter som
hemma för barnet. Det här varierar
får styra umgänget. Barnets behov
också från handläggare till handkommer i andra hand. Nu behöläggare…. Ingen hänsyn tas till hur
ver umgängena se olika ut berolänge man förmodar att barnet ska
ende på barnets ålder, avstånd, om
stanna i familjehemmet. Ingen hänumgänget sker övervakat eller inte,
syn verkar heller tas till hur barnet
om umgänget sker i familjehemmet,
upplever sin situation.
på ”neutral mark” eller hemma hos
bioföräldrarna o s v, men i de flesta fall är inte det de faktorerna som
styr…..tyvärr!
Förslag/behov: Alla familjehem
önskar ett bra umgänge med
RFF
RFF
Förslag/behov: Här måste grundinställningen ändras!!! Ett familjehemsplacerat barn ska ALDRIG behöva
känna sig som en tillfällig inneboende!! Familjehemmet är HEMMA och
här ska barnet leva på samma villkor
som familjehemmets ev egna barn!
Barnet ska ges alla chanser till den
så livsviktiga sunda anknytningen.
Och samtidigt ska barnet/ barnen
få behålla relationen till bioföräldrarna. Med rätt balans i umgänget
med föräldrarna och med rätt krav
på familjehemmet går det här mycket bra att få till! Kanske måste man
låta barnet/ barnen få jobba med
anknytningen till familjehemmet
först och främst….genom att ge den
nya familjen tid tillsammans. Här är
det ju viktigt att tänka på att familjehemsföräldrar måste få lönebortfallsersättning tills familjen verkligen
landat tillsammans.
Umgänget kan rulla på under tiden
om man genom rätt resurser och
attityd hemma kan ge barnet stöd
i umgänget….och umgänget är rätt
planerat!
För det mesta kan man redan vid
placeringen ana hur långvarig placeringen kommer att bli och agera/
planera därefter. Och gissningsvis är
det bättre att gå ut lite nätt och öka
vartefter man ser att det fungerar
och då öka när barnet är moget….
inte efter bioförälderns krav….
Stöd och handledning:
På grund av de allt svårare uppdragen behöver vi familjehem alltmer
stöd i vardagen. Våra dagar kan var
fyllda av möten och träffar. Allt oftare får vi tillbringa tid i skolan för
krismöten eller för att hjälpa barnet/
barnen med saker som inte fungerar.
Det är inte helt enkelt att själv arbeta när man inte vet från dag till dag
hur man kommer att sköta sitt jobb.
Vi behöver avlastning, vi behöver
handledning för att reda ut svåra
umgängen och svårigheter runt barnen och vi behöver få bra arbets­
villkor!
Det hör faktiskt till vanligheterna att
vi inte kan lämna ens 17-åringar själva hemma….
Förslag/behov: Här är ännu en stor
och svår bit! Om vi utgår från att de
RFF
Riksförbundet
Riksförbundet
för Förstärkt
för Förstärkt
Familjehemsvård
Familjehemsvård
Riksförbunde
www.rff.se
www.rff.se
[email protected]
[email protected]
telefon: 019-31
telefon:
03019-31
98 fax:
03019-31
98 fax:
48019-31
87 www.rff.se
48 87
info@
Med förstärkt
Med förstärkt
familjehemsvård
familjehemsvård
menas att
menas
familjehemmen
att familjehemmen
Med
får
förstärkt
särskilt
får familjehemsvård
särskilt
stöd av stöd
familjevårdskonsulenter
av familjevårdskonsulenter
som är tillgängliga
som är tillgängliga
dygnet
stöd runt,
dygnet
av familjevårdskonsulenter
året
runt,
om.året om.
Förstärkt
Förstärkt
familjehemsvård
familjehemsvård
ger familjehemmen
ger familjehemmen
god service,
god
Förstärkt
service,
handledning,
familjehemsvård
handledning,
utbildning
utbildning
ger familje
och ett tätt
och ett
teamarbete
tätt teamarbete
mellan socialtjänst,
mellan socialtjänst,
familjehem
familjehem
och
ochett
familjevårdskonsulent.
tätt
ochteamarbete
familjevårdskonsulent.
mellan socialt
22 Familjehemmet 1-2010
flesta barnen har extra svårigheter, så
förstår vi att vi måste ha beredskap
för handledning och stödinsatser!
En del svårigheter lägger sig med
tiden pga att de svårigheterna är
miljörelaterade, men oroväckande
många placerade barn dras också
med svårigheter som så småningom
leder till diagnoser. För att klara det
här måste vi först och främst få tid
MED barnet/ungdomen. Ofta är det
massor, som samtidigt som vi ska
jobba aktvit med anknytning behöver läras in! Barnen/ungdomarna
saknar ofta självkänsla, självförtroende, trygghet, social kompetens och
faktiska kunskaper om det mesta!
Det finns ju en gräns för vad ”normala familjer” ska hinna/ orka jobba
ikapp innan barnet/ ungdomen är
”vuxen”.
Misstänks dessutom en diagnos så
måste vi får hjälp med att slå oss
fram i den ofta motvilliga världen.
Vi behöver hjälp med att bana väg
inom BUP & HAB…..osv
Och framför allt behöver vi tid för
allt detta……
Tid och avlastning…..Ett barn/ ungdom som suger musten ur hela
familjen tar på och vi behöver
regelbundet ”ledigt” för att orka.
Avlastning finns ju i olika former
beroende på om barnet har diagnos
eller inte. ”Korttids”, kontaktpersoner, kontakt / stöd-familjer osv…..
Vi behöver också handledning i
form av samtal där vi kan få tips om
hur vi jobbar framåt och där handledaren kanske har befogenhet att dra
i vissa trådar!
Ut/hem/vidare-skolning:
Ännu en punkt att se över ordentligt! Barn ska tryggt kunna flytta
hem eller till eget boende…..eller
till ett specialboende om det behovet finns.
Ibland känns det nu som det är ekonomi bakom flytten, eller att en bio
förälder vill ha hem barnet och soc
vill lyssna in förmågor föräldrern
ändå saknar.
Ofta går det också hastigt och (o)
lustigt till väga….precis som inskolningen ändras villkoren från dag till
dag….
Förslag/behov:.Att en del barn lyckligt kan flytta hem till sina bioföräldrar förr eller senare är ju nåt vi lever
med och det är så det ska vara….
OM det leder till ett bra liv!
För att garantera att det är så det är,
och blir, vill vi även här att det ska
finnas något att gå efter. Det ska inte
räcka med att en bioförälder lovar
nåt för att sen få tillbaka sitt barn!
Det måste finnas något som även
bioföräldrarna måste rätta sig efter!
Vi måste tänka om även här ända
från grunden!!! Ge bioföräldrar en
viss tid på sig att räta upp sig….
Fixar dom inte det så får dom lov
att finna sig i att vara um­­
gängesförälder!
Vi vet ju att det finns
barn som i åratal fått
hatta mellan bioför­
äldrar och olika fa­­
milje­h em! Det ska
bara inte få ske!
Det är bättre att skynda långsamt och sakta
utöka umgänget om bioföräldern ser ut att få till det……
Verkar det hålla så kan ju barnet flytta när det känns naturligt för
barnet!
En svår sak till är ju dessa ungdomar
som ska flytta själva till nåt eget.
Eftersom många av våra ungdomar
har Np-diagnoser så måste vi komma
ihåg att just dom mognar upp till 10
år senare! Och det finns säkert ungdomar som pga av allt under uppväxten också mognar senare. Alltså
kan dom inte bara flytta ut för att
dom nått en viss ålder. Dom behöver stöd även när dom borde kunna
klara sig själva! Antingen genom att
familjehemmet har fortsatt uppdrag
eller genom att man ordnar nån
sorts boende med stöd! De här ungdomarna klarar ju inte att sköta sin
ekonomi bla och det blir fort katastrof när dom släpps lösa…..
Sen har vi de här barnen som rycks
upp mer eller mindre från ena
dagen till den andra från familjehem
dom bott i under en längre tid. Det
här inte bra!!! Och nu hävdar soc att
familjen har samarbetsproblem eller
är överansträngda eller vad orsaken
kan vara……Att vara familjehem i
den här situationen är ju värre än en
mardröm!!!
Det här kan helt undvikas genom att
man redan från början placerar barnet i ”rätt” familjehem och att man
under placeringen ger rätt stöd och
handledning, enligt ovanstående
förslag….. Sen ska soc om/ när nåt
upplevs ”fel” göra en skriftlig förfrågan till familjehemmet om sina funderingar….och som familjehemmet
sen ska besvara och skriva under …
innan man börjar samtala om hur
man löser det hela! Man får ju verkligen hoppas att soc funderat ett
tag innan dom bara ”ryckt” barnen
och det måste väl vara bättre att ha
ett skrivet och underskrivet papper
och samtal som underlag för en ev
förflyttning! Tid måste ju finnas för
sånt!!!
Det här förslaget gör ju att familjehemmet verkligen vet vad som
tänks/menas och samtidigt har soc
”ryggen fri”!
Det borde vara lättre att
byta handläggare än att
byta familj till barnet och
det är viktigt att dokumentation runt proble­
­m en finns som be­­­­rättar hur diskussionerna gått.
Efter avslutat uppdrag:
Ofta tappar familjehemmet och barnet all kontakt. Vi familjehem mår
dåligt av oroa oss över barnets
fortsatta liv…..och det är inte alls
ovanligt att barnet ganska snart är
tillbaka i samma eller liknande villkor som innan placeringen. De barn
som ”växt ur” familjehemmet och
flyttat till eget boende tappar all förankring och blir helt utlämnade åt
sig själva! Inte för att familjehemmet
inte vill ha kontakt och finnas kvar,
utan för att barnets egna begränsningar är för stora och dom”skjuts
ut” innan dom är klara för det.
Förslag/behov: Familjehem borde
få kvarstå som kontakt/stöd-familj
till alla egentligen avslutade uppdrag…oavsett anledning till avslut!
Om barnet flyttat hem till bioförälder kan man ju tycka att det vore ett
villkor att bioföräldern accepterar
det….för sitt barns skull!!!!
Klipp ur nätverkets mailkonversation:
•”Jag t.ex skulle vilja ha en enhetlig
arbetsmetod så att alla kommuner
jobbade på samma vis när det gäller att rekrytera och utbilda familjehem. Dessutom skulle jag vilja
ha en databas med alla utbildade familjehem som kommunerna
skulle kunna gå in i och leta upp
det mest lämpliga familjen för en
tänkt placering.”
•”Sedan måste jag ju säga... jag har
ju haft en väldig tur själv vad gäller umgänge. Men många här har
ju berättat historier som är allt
Familjehemmet 1-2010 23 PPP
PPP
annat än bra. Här skulle jag verkligen vilja att umgänget styrs upp
så att det alltid har barnets bästa
i fokus. Tex. barn som utsatts för
övergrepp ska inte behöva sova
över hos biohemmet.”
•”Det här med vårdnadshavare.
Måste också jobbas fram ett bättre och säkrare sätt. Nu är det
HeyBaberiba. Och, varför ska
vårdnadshavare förlora så mycket
ekonomiskt? Känns inte alls rätt.” (Angående vårdnadsförflyttning)
•”Det jag skulle önska är att alla
föräldrar som fråntas sina barn
för kortare eller längre tid får en
rejäl chans att starta om sina liv
med hjälp av mycket insatser från
flera håll. Om det är många personer inne och rotar i biologfamiljen
kan man nog ganska tidigt bedöma vilka möjligheter de har att
bli en fungerande familj. Funkar
det inte efter en tid, 2 - 3 år ska
umgänge helt utgå från barns
behov och vårdnadsöverflyttning ska övervägas.”
•”Men nu anser chefen
på familjehemsenheten, att eftersom
vi nu är vårdnadshavare, så skiter
han fullständigt
i (ja, hans egna
ord) om jag väljer att jobba heltid eller deltid, det
lägger dom sig inte
i. Sedan alla skador
som uppstått i hemmet. Nej, tyvärr så har
vi inte fått ut allt som
har förstörts här hemma.
Så för att vara vårdnadshavare
så får man allt vara väldigt rik.”
•”Sen finns det ju massa saker som
man under resans gång skulle vilja
ändra på. Handledning hur många
som jobbar direkt via kommunen
har det?? I vissa lägen under en
placering är det ovärderligt. Vi har
så ofta vi känner att det behövs
och ibland är det oftare, ibland
mer sällan, men det finns och träffar man rätt handledare så är det
guld!!”
•”För barnens skull: att man inte
kan flytta från en kommun till en
annan utan att de papper man har
på soc följer med. Som det är nu
så flyttar många socialt belastade familjer så fort det blir aktuellt
med nån åtgärd som ska hjälpa
barnen. Det borde inte få gå till på
det sättet!”
24 Familjehemmet 1-2010
•”När vi fick våra tjejer så visste vi
om dom i ca 1 månad. Vi var utredda och klara men pga omständigheterna kunde vi inte träffa dom
före. Så dom ringde en afton och
sa: i morgonbitti kör vi. Då var allt
klart och det var bara akuthämtning som återstod. Det har fungerat jättebra ändå. Det viktiga är
att man ser det för vad det är och
låter det ta den tid det tar med
anknytning od.”
•”Det finns minst en aspekt till an­­
gående utredningarna där det inte
är bra med dagens lagar och regler som ska ”skydda” vår barn. OM familjen idag vägrar medverka i utredningen så håller ju inte 4
månaders regeln heller och soc har
inget att sätta emot i dagsläget vad
jag har förstått...i de lägena borde
soc få ett verktyg att kunna använda. De ser och vet ungefär behovet men föräldrarna vägrar komma
på möten = soc blir bakbundna av
dagens regelverk. Föräldrarrätten
är starkare än barnens rätt
och det har jag så svårt
att förstå och acceptera.
Detta skulle jag vilja
ändra på!”
•”När det gäller själva vården skulle
jag gärna önska att
familjehemmen skulle erbjudas proffessionell handledning
per automatik oavsett om uppdragen
går via kommunerna
eller organisationer. En
extern oberoende neutral
person gärna med erfarenhet/inblick i familjehemsvärlden
skulle nog bla kunna förebygga många krascher. Det är ju ofta
svåra uppdrag som vi ”vanliga”
familjer får och som ett led i att
lyckas på bästa sätt vore det ju
bra. Utopiskt tanke kanske, men
jag fick väll önska?”
•”På nr 1 skriver jag att jag önskar
att alla som arbetar med att placera
barn också måste ha en utbilding i
utvecklingspsykologi, anknytningasteori och även i hur man pratar
med barn. På nr 2 skriver jag mer
tid till att besöka familjehemmen
och följa upp placeringar.”
•”Man ska aldrig skämmas för att
prata pengar. Alla arvoden är otroligt låga för det arbete som man
gör. Man ska särskilja ekonomin
från de känslor man har från barnet. Känslor kan inte värderas men
det arbete man gör kan värderas
och det ska man inte skämmas
för. Se det som ett arbete o inte
en volontärinsats. Tänk om alla
som jobbar som personlig assistent skulle få samma lön som vi?
Då kanske dom också har en kompisrelation med vårdtagaren! Rak
i ryggen o titta i ögonen Du/Ni/Vi
är värda den ersättning vi får med
råge!!”
•”1. att sociala myndigheter mer
talar om hur viktigt det är med
anknytningen, var vi kan hitta info
om det mm. Förklarar vad som
händer om barn inte knyter an.
2. att det skrivs riktlinjer som gäller för alla familjehem i Sverige.
Att vi har klara papper på hur mkt
vi kan få ex i semester ers. Att det
borde finnas en summa som vi
kan söka från.”
•”Xxxxxx skrev och flera instämde,
att någon forskning visat att man
är tio år senare vuxen när man har
ADHD (något i den stilen).” Tänk
om det vore en sak för oss att lyfta
fram i offentlighetens ljus? Och
då till dom som jobbar med dessa
barnen som blir vuxna? Kanske
någon nappar på att starta ett projekt? Att dessa barn behöver boende med stöd. Mycket stöd. För att
kunna fungera och inte falla in i
ruljansen av hemlöshet och droger. Kunde vi på något sätt spinna
vidare på detta?”
•”Hur många barn och ungdomar kan det handla om som inte
får rätt stöd? Jag skulle säga att det
här är en mycket stor grupp som
står utanför samhället på många
sätt och har de en gång hamnat
utanför så har de små möjligheter
att ta sig in igen. Dåliga eller inga
betyg, många brända broar, familjer som vänt dom ryggen eller
som inte är rustade att ge dom
rätt stöd-vad ger vi dom för chanser att bli fungerande vuxna? Hur
många hamnar på olika anstalter eller institutioner. Jag blir bara
mörkrädd.”
•”…….familjehem lite som arbete
som det ju blir om man har flera
placeringar, så ska två placerade
barn ge en ersättning motsvarande barnskötare-vårdpersonal. Det
är så svårt att komma nån vart,
särskilt nu när kommunerna ska
spara så mycket. De anstränger sig
verkligen för att få ut barnen till
billigaste kostnad, och då ofta till
nya oerfarna hem som tycker att
ersättningen gott och väl räcker
för de jämför med vad deras egna
biologbarn kostar.”
kostnader. Inte ska man behöva
stå med mössan i handen för att
få ersättning för att ens egna saker
•”Om kunskapen finns varför ska
går sönder ideligen. Eller att man
det då vara så svårt att kanalisera
ska behöva ursäkta sig på något
den? Brist på pengar? ”Nån annans
sätt, när man har barn som klättrar
problem” synsätt?”
på väggarna och är uppe hela nät•”Det vi här inne vet är ju iallaterna. Alltså; man ska inte behöfall att många av dessa ungdomar
va känna sig som en bov för att
många gånger kommer till oss, till
man vill ha betalt efter prestavåra hem och våra familjer och att
tion, eller bli ifrågasatt om barnet
vi behöver stöd för att stötta dom
”verkligen är” såpass besvärligt
i rätt riktning. På vägen behöver
som man beskriver... Också kanvi hjälp, dels själva för att fixa det
ske man ska skriva lite mera om
hela men också för att hela
hur svårt det är med att få
familjerna ska orka
till en utredning. Och
för oftast har de
vad det innebär.... ”
Familjehem är BILLIG
gått så långt innan
vård jämfört med andra
•”Det jag tänkte på
de kommer till oss
i
det jag läste var att
vårdformer...
så de behöver stöd
det
nog borde komma
med ”allt”. Jag säger
med
lite
mer om hur svårt
inte att familjehem kan
det
är
att
hantera
bioföräldrarna
allt och är lösningen men med rätt
framför
allt
de
första
åren innan
stöd och ersättning skulle i alla
man lärt känna dem bättre. Särskilt
fall fler ungdomar kunna stöttas åt
svårt blir det ju för de familjerätt håll och slutänden skulle samhem som har ett soc som inte kan
hället tjäna mängder med pengar
hjälpa till att sätta upp ramarna.
på det. Jag är i allafall inte beredd
Ofta är det vi familjehem som får
att offra mig själv och min familj
ut för att barnen har blivit placeraför att räta upp en strulig tonåring
de just för att vi förväntas ha en tät
med dagens ersättning och tvekkontakt med bioföräldrarna. Det
samt stöd. Att sedan dessutom bli
är inte roligt att få utskällningar
ifrågasatt som Xxxxxxxx beskriver
och svordommar östa över sig av
är ju lågvattenmärke.”
bioföräldrar trots att det enda man
•”Jag tror på en central styrning av
gjort är att ta hand om deras barn.
familjehemsvården med tillsyn av
Det är inte roligt att få hatmail.
kommunerna av opartiska granDet är inte roligt att behöva oroa
skare så att vi får ett jämlikt synsig för att de ska ta ut sin frustrasätt över landet. Pengarna borde
tion på barnen om de blir ensamfördelas från staten och inte vara
ma med dem. Det som då kan
lite godtycklig som det är idag.
stjälpa hela lasset är om man i den
Liknar i vissa fall dåtidens fattigsituationen vänder sig till soc och
vårdsauktioner (som förbjöds för
möts av oförståelse och dumma
snart 100 år sen), den som bjöd
kommentarer.”
lägst fick barnen. Familjehemmen
•”Det är inte heller roligt att förborde helst bli anställda med den
söka plocka ihop spillrorna efter
tryggheten men också med krav
umgänge eller telefonsamtal där
på sig angående kvalifikationer,
de vuxnas ord skurit i barnen som
utbildning och erfarenhet. Då
med knivar. Psykisk misshandel
skulle vi komma runt många av
syns ju inte och mycket svårt att
problemen som vi möter idag. Lite
bevisa och få förståelse för, både
tankar från mig.”
för barnen och för oss som famil•”Jag tycker det är helt ok när barn är
jehem. Åtgärd? Obligatoriskt erbjunyplacerade att de får landa i lugn
den handledning och rätt utbildad
o ro o bo in sig lite utan umgänge.
soc personal.”
Men, då ska bioföräldrarna infor ”Ringde soc och lämnade ett medmeras!!! Och det är soc som ska
delande om att jag ville att hon
göra det!!! Det är soc som ska ta
skulle ringa upp den 19/1 nu är
smällen att biosarna inte får träffa
det den 28/1 och hon har inte
sina barn varje dag. Vårt soc säger
ringt. Ringde receptionen i tisdags
ALLTID skyll på oss. Och det gör
och hon skulle lämna lapp blir så
jag. För vårt umgänge (famhemtrött på detta soc
biosar-barn) ska ju också fungera.
Jag hänvisar ALLTID till soc./”
•”Kanske något om att vi vill ha
proffs som sätter arvode och om­­
Till min nya kommun har jag mail­
adresser, mobiltfnnummer och
direktnr. Den här kommunen ligger i framkant med just mobiltfn
tycker jag för de messar jättemycket och det är ett bra kommunikationssätt för ”småsaker”. T ex
bekräftelse på att de kommer en
dag som vi avtalat o s v. Eller man
messar att man vill att de ska
ringa, då gör de det.”
Spontana eftertankar:
•Det är en hel del prat om resurser som innebär ökade kostnader
för kommunerna. MEN vi måste
komma ihåg att de här kostnaderna spar ännu större kostnader i
andra skeden.
•Lönebortfallsersättning kan om­­­
vand­­las till lön och man kan få
en viss %/barn, och utefter barnets behov i nedsättning av arbete
utom hemmet…..
•Familjehem är BILLIG vård jämfört med andra vårdformer…. ett
exempel…. Ett utredningshem kan
kosta 2.000 kr/person och dygn!
Tänk er då en familj på 5 personer
i 8 månader på ett sånt hem!!!.....
•Proffs ska föra familjehemmens
och barnens talan när det gäller
arvode/omkostnad och Lönebort­
fallsersättning/tid hemma med bar­­
net ska räknas ut.Hur barnet får
det i resurs och ekonomi ska inte
bero på hur familjehemmet klarar
av att ”bråka”.
•Att ”hantera” bioföräldrar och det
dom kan ”ställa till” för barnen är
en av våra svåraste uppgifter.
•Anknytningen!!! Vi måste få jobba
med den på rätt sätt…. alltså få
alla möjligheter!
•Handledning! Vi måste få hjälp
med hur vi ska göra och vara i
olika situationer.
•Barn i behov av utredning inför
kommande diagnoser behöver vi
extra resurser för.
•Nåt har väl blivit fel när placeringar ibland liknar ”barnauktioner”…..Den familj som kräver
minst får barnet!!!
”Ihopplockade” tankar om hur det
är att vara familjehem.
Eva JallowEriksson
Svar:
Åh fy farao vad dåligt...så får det
inte vara... fast så var xxxxx också.
Familjehemmet 1-2010 25 Förbundsstyrelsen
Ordförande: Telle Söderberg,
Glasbergavägen 44, 152 59 SÖDERTÄLJE
08-550 947 07, 070-520 40 87
[email protected]
V. ordförande: Maria Bergman, Gullvivsstigen 20,
153 31 JÄRNA, 08-551 711 73, 070-494 28 15
[email protected]
Kassör, tidningen: Carina Wahlström,
Södervägen 11, 696 73 Aspabruk, 0583-504 63
[email protected]
Styrelsen: Från vänster Carina, Telle, Maria, Roland,
Susann, Hans och Calle. Ulrika och Carita saknas på fotot.
Är Du familjehem, släktinghem, kontaktfamilj/person?
Vi finns för Dig!
Bli medlem nu!
Familjehemmens Riksförbund (FR)
tel 0921-649 88, 0150-780 10
www.familjehemmensriksforbund.se
[email protected]
Forum för familjevård
www.forumfamiljevard.se
Rådgivare
Du kan ringa någon av dessa FR-utbildade rådgivare om
Du har frågor mm kring dina uppdrag/placeringar;
Maria Bergman
Järna
Britt-Marie Johansson
Gnesta
Lars Sundström
Värmdö
Telle Söderberg
Södertälje 08-550 947 07
Yvonne Nordström-PetterssonStjärnhov
08-551 711 73
0158-107 39
08-570 207 76
0158-410 66
Sekreterare: Susann Vikberg,
Snårvägen 7, 961 44 BODEN,
0921-649 88, 070-323 14 29
[email protected]
Ledamot: Roland Oscarsson, Dimbo Dala,
643 95 VINGÅKER, 0151-602 33, 070-516 02 33,
[email protected]
Ledamot: Calle Bonath,
Olofsred, 510 22 Hyssna,
0320-390 36, 0735-39 44 54
[email protected]
Ledamot: Hans Larsson,
Lugnet, 640 30 HÄLLEFORSNÄS
0157-408 63, 070-554 08 63
[email protected]
Suppleant: Ulrika Boklund,
Mejerigatan 1 A, 388 40 TREKANTEN
0480-503 55 [email protected]
Suppleant: Carita Stenbacka-Tenezakis,
Telefonvägen 15, 126 37 HÄGERSTEN
08-18 76 02 [email protected]
Revisor: Ros-Marie Svanborg,
Arnemarksvägen 72, 941 92 ARNEMARK
0911-711 87
Revisor: Martin Berglund, Sandåsgatan 13,
945 32 NORRFJÄRDEN, 0911-200 514
Valberedningens sammankallande:
Britt Bergman, Hallonstigen 8, 952 41 Kalix,
0923-137 21, [email protected]
Sökes Familjehem, kontaktfamiljer/personer
Annonsera i Familjehemmet
Ulrika Boklund
Trekanten 0480-503 55
Margareta Carlsson
Rosenfors
0495-207 19
Anette o Calle Bonath
Hyssna
0320-390 36
Ingrid Heigren
Aspabruk
0583-503 31
Carina Wahlström
Aspabruk
0583-504 63
Rolf Ringsell
Umeå
090-390 43
Britt Bergman
Kalix
0923-137 21
Här hittar du mycket information om att bli
famil­je­hem, notiser och ett diskussionsforum för
familjehem, biologföräldrar, ungdomar.
Lisbeth Fareby
Kiruna
0980-109 34
www.familjehemmet.se
26 Familjehemmet 1-2010
Paketpris för kommuner
Info och annonsbokning 0150-780 10 E-post. [email protected]
familjehemmet.se
Familjehemmens Riksförbund
Länsföreningar, Lokalföreningar och Kontaktombud
Stockholm – AB
Carita Stenbacka-Tenezakis
08-18 76 02
Södermanland – D
Ann-Christin Larsson
0157-408 63
Östergötland – E
Sveneric Blixt
0141-800 68
Kronoberg – Kalmar–
GH
Annette Andréen
0485-722 98
Gotland – I
Torsten Lindqvist
0498-380 21
Blekinge – K
Eva Folin
0454-32 36 49
Västsverige – P+O
Anette Bonath
0320-390 36
Halland – Skaraborg –
NR
Calle Bonath
0320-390 36
Skåne – LM
Mia Johnsson
0455-271 98
Örebro – T
Ingrid Heigren
0583-503 31
Västmanland – U
Norrbotten – BD
Ödeshög
Dalarna – W
Västervik – Vimmerby
Södertälje – AB
Hultsfred ­– Högsby
– Oskarshamn
Stig-Roland Carlzon
0911-24 01 28
Telle Söderberg
08-550 947 07
Västernorrland – Jämtland – ZY
VA. Östergötland
Rolf Ringsell
090-390 43
www. familjehemsforeningen.se
Hemsida:
www.familjehemmensriksforbund.se
Nybro
Ulrika Boklund
0480-503 55
Kalmar – Öland
Anette Pettersson
0485-722 98
Sveneric Blixt
0141-800 68
Familjehemmens Unga Röster
076-089 27 56 säkrast kl 18.00-20.00
[email protected] www.fur.dinstudio.se
Servicetelefon:
Roland Oscarsson, tel. 0150-780 10, 070-516 02 33
Margareta Carlsson, tel. 0495-207 19
Susann Vikberg, tel. 0921-649 88
Margareta Carlsson
0495-207 19
Katrineholm –
Vingåker – Flen
Maria Bergman
08-551 711 73
Västerbotten – AC
Anette Kristiansson
0490-181 20
Maria Bergman
08-551 711 73
Siv Eriksson
0150-202 66
Monica Fahlén
0611-607 91
www.familjehem-xyz.se
Margot Pettersson
0144-318 97
Mailadress! Rätt adress?
Meddela mig gärna er mailadress så vi kan skicka information på nätet till er. Skriv namn, medlems­nummer och
mailadress till [email protected] Har ni bytt adress
så skicka både den nya och den gamla så jag hittar rätt.
Tack på förhand!
FamiljehemsGuiden
Tel. 0156-170 25
www.sposit.se
[email protected]
FR, St. Malmsvägen 7, 641 50 Katrineholm
tel 0150-780 10, [email protected]
STOJ rimmar på SKOJ
Läger för familjehemsplacerade barn/biologiska barn i familjehem
mellan 7-13 år. Syftet med lägret är att erbjuda en möjlighet för
barn i familjehem att träffa varandra. Under lägervistelsen kommer
vi under lekfulla former beröra tankar och känslor om hur det är
att ha två viktiga familjer. Lägervistelsen för barn innebär även en
veckas avlastning för familjehemsföräldrarna.
Lägret för 7-13 åringar är 19-24 juli 2010
Lägret är i Stockholmstrakten, men barn från hela landet är välkomna att delta.
Lägret för 13 år och äldre ordnas någonstans i Sverige. Är du intresserad ring till Telle.
Vidare information och lägerbroschyr kan du få av Telle Söderberg 070-5204087
Familjehemmet 1-2010 27 LIT
• NÄ
ARO •
RV
T • TI
L
ITE
Familjehemmens Riksförbund
St. Malmsvägen 7
641 50 KATRINEHOLM
NTINU
KO
Attendo Individ och Familj söker jour- och familjehem
Attendo Individ och Familj har en ökande efterfrågan på placeringar och söker därför jour- och
familjehem i hela Sverige som kan ta emot barn och ungdomar 0-18 år, unga vuxna samt föräldrar
med barn. Vi söker erfarna familjehem men vi utreder även och utbildar nya familjehem. Vi
välkomnar familjer med skiftande kulturell bakgrund och erfarenhet.
Idag arbetar vi med närmare 200 jour- och familjehem. Våra konsulenter har lång och bred erfarenhet av socialt arbete. Vi erbjuder vägledning och stöd dygnet runt, handledning i grupp av handledarutbildad psykolog eller socionom, fyra utbildningsdagar per år samt bra arvode för era insatser.
Vi har arbetat med konsulentstödd jour- och familjehemsvård sedan 1993 och har ramavtal med
kommuner över hela landet.
Ring oss så berättar vi mer! Jour- och familjehemskonsulenterna 08 505 372 00,
Francesca Troili, biträdande verksamhetschef, 08 505 372 29, 076 600 72 29.
Du kan också läsa mer om våra insatser på www.attendo.se/iof.
28 Familjehemmet 1-2010