Sjuksköterskors kollektiva aktioner: vårdarbete som reell abstraktion – marx2013, Södertörn, 19/10-13, Magnus Granberg Syfte och upplägg I det följande tänkte jag presentera min forskning kring arbetskonflikter inom svensk sjukvård och då i synnerhet sjuksköterskors kollektiva uppsägningar eller hot om sådana. Ambitionen är att i samband med det koppla till en marxistisk och feministisk diskussion om produktionen av för arbetsköpare idealiska arbetare, alltså könade bilder av den ideala anställde som bildar ett bärande led i den ideologi som reproducerar kapitalistiska produktionsförhållanden. Här är begreppen ’interpellation’ och ’reell abstraktion’ centrala. Ambitionen är även att kontrastera en marxistisk och feministisk förståelse av produktionen och ifrågasättandet av denna form av ideologi med poststrukturalistisk diskursanalys, och därmed visa på den bestående relevansen för det som brukade kallas ideologikritik. Upplägget består av en kort kontextualisering av de ökande kollektiva ansträngningar som sjuksköterskor gjort för att protestera mot resursbrist i vården och för att förbättra sina arbetsvillkor. Jag försöker placera dessa ansträngningar i den kontext Christer redogjorde för och sätta dem i relation till nyliberala reformer inom sjukvården. Här behandlas också den könade subtext som genomsyrar vårdarbetet och som historiskt har använts för att motverka kollektiva aktioner bland sjuksköterskor. Därefter beskrivs kort de metoder jag använt för att samla in uppgifter relaterade till kollektiva uppsägningar. Innan jag redogör för analyserna av dessa uppgifter beskriver jag en teoretisk diskussion om produktionen av bilder av produktiv femininitet, interpellation och reell abstraktion. Ett centralt påstående är att den konstruktion av femininitet som underbygger den traditionella bilden av sjuksköterskeyrket bör förstås som en reell abstraktion, en bild vars form prefigureras i själva vårdarbetet innan den blir föremål för medvetandet och arbetsköpares strategiska interpellering – och därmed, att en hel del går förlorat om denna konstruktion reduceras till diskurs i poststrukturalistisk mening. 1 Inledning – något om trender Vi kan se i de två första illustrationerna att det har skett en internationell tillbakagång i arbetskonflikternas omfattning, en nedgång utvecklingen i Sverige har följt som också Christer har kommenterat. I de två andra illustrationerna kan vi dock se att ett trendbrott inträffar under de senaste tre, fyra åren. Den tredje illustrationen visar generalstrejker, demonstrationer, upplopp och revolter i de avancerade kapitalistländerna mellan 1950 och 2012; och av vad det går att döma från denna och liknande dataserier är detta inte bara en följd av utvecklingen i enskilda länder utan åtminstone i någon mån uttryck för en allmänt ökande tendens. Icke desto mindre tycks denna ökning vara kopplad till den ekonomiska krisen, så att länderna som drabbats hårt av den senare också sett de största uppsvingen för sociala konflikter. Det kan därför tyckas logiskt att Sverige som varit relativt förskonat från krisens värsta härjningar inte sett något sådant uppsving. Men det ska sägas att strejkstatistik i många länder inte fångar särskilt mycket av de konflikter som sker i ett samhälle. De senare åren har sett en markant ökning i antalet generalstrejker och politiska strejker, en typ av strejk många stater exkluderar från sin statistik. I Sverige registreras visserligen så kallade ’vilda’ strejker, alltså ofta lokala strejker som bryter den fredsplikt som kollektivavtalen stadgar, men inte en annan form av lokal gräsrotsdriven konflikt som på senare tid tycks ha ökat bland de offentligt anställda, företrädesvis bland sjuksköterskor. Illustration fyra, som är baserad på sökningar i de digitala mediearkiven, visar kollektiva aktioner bland sjuksköterskor under de senaste tre decennierna. Kollektiva uppsägningar eller hot om sådana utgör merparten av dessa aktioner. Trots att det mellan 2008 och 2012 skedde så mycket som 36 kollektiva uppsägningar eller relaterade aktioner bland sjuksköterskor, och inte mer än tre ’vilda’ strejker på den svenska arbetsmarknaden i sin helhet, registrerar alltså inte den officiella statistiken detta fenomen. I min forskning har jag alltså valt att fokusera på dessa lokala kollektiva uppsägningar – och det kan vara bra att skilja dessa från nationella kampanjer där man hotar med uppsägning som den som tvingade fram 2008 års vårdstrejk, och från studentkampanjen för högre ingångslöner. I det följande fokuseras alltså lokala kollektiva uppsägningar. 2 Den internationella forskningen om arbetskonflikter bland sjuksköterskor visar på betydelsen av en motsättning mellan kollektiv mobilisering och den etik om vård som ett kvinnligt kall som omsorgsarbetet traditionellt definierats genom. En föreställning om sjuksköterskan som ’god kvinna’ vars arbete utförs med interna, altruistiska, snarare än externa, egennyttiga, motivationer har alltså använts för att undertrycka facklig organisering, strejker och andra former av kollektiv aktion (Bessant 1992; Briskin 2013; Kealey 2008). Under den nyliberala perioden, som jag här förstår som ungefär tiden sedan 1980-talets början, har dock sjuksköterskor framträtt som en särskilt strejkbenägen grupp i vissa länder, och i Sverige har vårdstrejker ägt rum 1986, 1995 och 2008. Detta sker parallellt med en internationell relativ ökning av konflikter i den tertiära sektorn och i synnerhet i den offentliga, samtidigt som den privata tillverkningsindustrin sett mindre konflikter. Under det pågående uppsvinget för olika former av sociala konflikter, i samband med finansiella kriser och statliga nedskärningar, har generalstrejker bland offentliganställda varit ett betydande inslag och därmed också aktioner bland vårdarbetare. Trots dessa förändringar förblir dock sjuksköterskeyrket starkt kopplat till den samhälleliga genusordningen. I en nyligen utkommen avhandling har så Rebecca Selberg visat hur föreställningen om vårdarbete som kvinnligt kall hämmar uppkomsten av strategier för att motverka försämrade arbetsvillkor till följd av besparingar och NPM-reformer bland svenska sjuksköterskor (Selberg 2012). I min forskning har alltså ett centralt problem varit att försöka förstå hur kamp motiveras i ljuset av dessa föreställningar om sjuksköterskeyrket och vårdarbetet. Forskning visar ju både hur en etik om vård eller en omsorgsrationalitet (cf. Waerness 1984) används för att moraliskt underminera kollektiva aktioner (Henttonen et al. 2013) – och för att legitimera kamp mot nedskärningar i allmänintressets och patientsäkerhetens namn (Briskin 2013). Det har blivit min övertygelse att för att förstå detta problem måste den ontologiska statusen hos den förhärskande bilden av sjuksköterskeyrket klargöras. Och därmed har begrepp som bilder av produktiv femininitet, interpellation och reell abstraktion blivit viktiga. Men före jag går in på det vill jag säga något mer om de analyser jag baserar denna utläggning på. 3 En fallstudie av kollektiv uppsägning Efter en genomgång av dagstidningsmaterial omkring kollektiva uppsägningsaktioner, vilken jag baserade tidsserien som visades i inledningen på, kontaktade jag anställda vid en vårdavdelning där en kollektiv uppsägningsaktion nyligen genomförts. Material samlades in i form av intervjuer med sjuksköterskor som lämnade arbetsplatsen i samband med konflikten och sjuksköterskor som valde att stanna. Metoden är ett slags narrativ analys (se Granberg 2013). Även om jag tänker vika merparten av denna presentation åt frågor som gäller de teorier som jag anser är relevanta i den här typen av studier av arbetskonflikter, så kan det vara belysande att kort redogöra för de allmänna dragen i denna specifika konflikt som de framträder i mina informanters berättelser. Utan att vara typisk eller representativ för uppsägningsaktioner över lag uppvisar den dynamiker som anknyter till den internationella forskningen (slide 5). För det första målas i berättelserna i allmänhet upp en bakgrund av ökad stress, mindre resurser, förlorade möjligheter till vidareutbildning, inflytande och planering från de anställdas sida. För det andra måste man konstatera att beslutet att hota med och genomföra en kollektiv uppsägning inte delades av alla informanter. Den spänning mellan en vårdarbetets etik och kollektiv aktion som betonats i den internationella forskningen skiner alltså igenom, då vissa informanter även om de sympatiserade med andra ansträngningar för att åstadkomma bättre villkor, ansåg att uppsägning var hänsynslöst mot patienterna. För det tredje måste man säga att aktionen var effektiv: i detta fall pressade en relativt liten grupp sjuksköterskor fram en länsomfattande löneökning flera gånger större än vad som medgivits under tidigare lokala löneförhandlingar. Detta är också min allmänna bild från genomgången av dagstidningsmaterialet, alltså att sjuksköterskorna i allmänhet lyckas tillkämpa sig någon form av medgivande från arbetsgivaren som annars inte hade gjorts – även om det bör betonas att så absolut inte undantagslöst varit fallet. För det fjärde innehöll många berättelser en problematisering av de värden som förknippas med vårdarbetet – däribland en uppoffrande attityd som gör det lätt för arbetsgivare att exploatera sjuksköterskor – och i samband med detta också diskussion om ens egen roll i, och skuld till, reproduktionen av orättvisor. 4 Interpellation, reell abstraktion Den poststrukturalistiska arbetslivsforskning som gjorts omkring new public management har tagit sin teoretiska utgångspunkt i t.ex. Michel Foucaults forskning och specifikt i förståelsen av subjekt och individualitet som sociala konstruktioner; det finns alltså inget försocialt väsen. Detta refereras ofta till som ’subjektivering’. NPM ses här som en rörelse där makt i allt högre grad utövas genom införandet av mekanismer som framkallar självövervakning, snarare än som i äldre kontrollsystem med direkta sanktioner och detaljregleringar – inom vården kan vi ta införandet av former av dokumentation, som kvalitetsregister t.ex., eller sjuksköterskornas ökade ansvar för arbetsledning som exempel på en sådan trend. (Slide 6.) För en del forskare är idén om subjektivering inget mindre än kärnan i en poststrukturalistisk revolution som avskaffar föreställningen om en mänsklig essens (e.g. Braidotti 2011). Frågan om äganderätten till denna revolution kan dock diskuteras. Den sätts inte sällan i samband med psykoanalysen och det var helt klart ingen slump att Althusser i förbigående antydde en homologi mellan det han kallade ideologi och Freuds undermedvetna i hans avgörande essä ’Ideologi och ideologiska statsapparater’ från 1969 (Althusser 1971). I denna skrift föregrep Althusser en rad teman som senare skulle förknippas med Foucault: subjektet framträder endast genom ideologin, genom dess rekrytering/interpellering till olika diskurser, och det moderna samhället utmärks av en tillväxt av de sociala instanser som reglerar subjektivitet (Althusser talade om ’ideologiska statsapparater’, Foucault om ’normalisering’/’biopolitik’). Den något besynnerliga kollapsen för Althussers variant av marxism har inte hindrat att hans begrepp om interpellering överlevde inom arbetslivsforskningen (Burawoy 1979) och att det numera används främst inom den poststrukturalistiska traditionen för att förstå den specifika konstruktion av subjektivitet som sker i samband med lönearbete (Salzinger 2003). Här ses interpellation som produktion av – ur arbetsköpares synvinkel – fördelaktigt arbetarbeteende. I en variant som citatet av Salzinger exemplifierar är förståelsen inte så långt ifrån Althussers; i en annan, exemplifierad i citat två, är fokus helt på arbetsköparen. Dennes praktik, och andra som adresserar arbetarna (konsumenter, o.s.v.), har här blivit hela interpellationen. 5 Detta utgör en reduktion av begreppet, som jag kort ska beskriva mot bakgrund av Althussers essä (slide 7). En av de centrala poängerna hos Althusser och ett tema som återkommer i de reella abstraktioner som jag senare ska beskriva är att ideologier är materiella i och med att de är s.a.s. inskrivna i praktiker. Här finns alltså en tanke om att handlingar som utförs i alienerade samhällen prefigurerar ideologiska föreställningar som understödjer dessa handlingar, även om den inte är tydligt uttryckt. Då blir det uppenbart att Althusser syftade på någonting mer allomfattande än den interpellering som sker direkt via arbetsköpare etc. Det sker i det ideologiska ett slags igenkännande av det verkliga sakernas tillstånd som i någon mening är undermedvetet – och det som ger ideologin dess kraft är att denna ordningsföljd, där praktik föregår den ideologiska idén om praktiken fördunklas av en borgerlig överideologi om individen och dess relation till idéer: att idéer är något individer äger och som styr deras handlingar. Det fanns dock en problematisk distinktion hos Althusser som kanske inte kom till uttryck i essän om de ideologiska statsapparaterna – man skulle kunna hävda att den essän är direkt oförenlig med denna distinktion – en distinktion mellan ’det konkreta i sig’ och ’det konkretas koncept’. I Att läsa kapitalet t.ex. hävdade han nämligen att det inte finns någon gemensam kontaktyta mellan det empiriskt konkreta och dess abstrakta koncept (Althusser & Balibar 1970: 191). Detta är problematiskt givet den koppling Althusser gjorde i ’Ideologi och ideologiska statsapparater’ och denna positivistiska distinktion mellan språk och praktik är oförenligt med Marx resonemang om reella abstraktioner (slide 8). Det första citatet illustrerar hur Marx förstod det konkreta som nödvändigtvis abstrakt i den bemärkelsen att det är en förening av en mångfald av bestämningar. Om vi uppfattar Marx’ ontologi som en filosofi om interna relationer, som t.ex. Bertell Ollman föreslagit blir detta fullt logiskt: relationer uppstår då inte mellan prekonstituerade fenomen utan bildas parallellt med dessa och är på så vis interna till fenomenen. Fenomen är därmed inte självidentiska utan i någon mån avhängiga perspektivet, dels det perspektiv från vilka de betraktas och perspektiven som deras konstitutiva relationer intar. Därför är det empiriska ’abstrakt’ i en, första, grundläggande eller ontologisk bemärkelse. 6 Men det andra citatet, också hämtat ur Grundrisse, tyder på en andra bemärkelse i vilken fenomen enligt Marx är abstrakta. Framväxten av kapitalism ersatte feodalismens direkta dominansförhållanden med abstrakta dominansförhållanden: som jag kommer att utveckla närmre lite senare är det abstrakta arbetet, eller ’värdet’, just en sådan abstraktion som inte bara på ett indirekt sätt styr allokeringen av arbetskraft, prisbildning, ackumulationstakt och därmed tillväxt och kriser i kapitalistiska ekonomier – utan också, och desto viktigare, erbjuder en på Marx’ analys av kapitalismen grundad teori om ideologi eller diskurs; här sker en automatisk produktion av det Jennifer Bair (2010: 205) beskriver som ’koncept med kausal kraft’ vilka bildar ett avgörande led i produktionen av samtycke och lydnad. Detta är alltså inte ett sken som följer av en alienerad tillvaro, inte något ideellt epifenomen som man bör ställa mot en materiell verklighet för att begripa, utan människors självständiggjorda praktik som konfronterar dem som externa krafter och som i den alienerade praktiken bildar en form för tanken innan tanken tänks – alltså, ett fenomen som överskrider gränsen mellan objektivt och subjektivt, materia och tanke. Man kan då sammanfattningsvis säga att Marx tycks ha utvecklat två distinkta begrepp om ideologi. Därmed inte sagt att det sker ett brott, som i Althussers läsning: det rör sig om två högst materiella former av ideologi. Dels har vi Den tyska ideologin där, som Dorothy Smith (2004) visat, Marx (och Engels) inte som det ofta vantolkas (för ett sentida svenskt exempel, se Palm 2007: 113, not 121) ställer en materiell verklighet mot en frånkopplad idévärld inom vilken unghegelianismen rörde sig: det handlar här om hur den abstrakta och på avstånd utövade dominansen under kapitalism, där manuellt och mentalt arbete skiljs åt, innebär att abstrakta begrepp produceras som en del av denna styrning. Att ’abstrahera’ är alltså en del av moderna dominansförhållandens funktionssätt och Marx gav således en historiskt grundad förklaring till den essentialism som Deleuze och Foucault i Nietzsches efterföljd kritiserade inom filosofin. Utöver denna form av ideologi har vi dock de ekonomiska verkens reella abstraktioner vars upprinnelser överhuvudtaget inte är mentala operationer utan de automatiserade relationer och därmed alienerade praktiker som bildar former för tänkandet och språket innan de senare formulerar dem. (Slide 9.)i 7 En viss poststrukturalistisk strömning till vilken man kan räkna Slavoj Žižek har inspirerats av Marx’ värdeteori och särskilt analysen av varufetischism (Freccero 2012; Goux 1990; Irigaray 1985; Miklitsch 1996; Žižek 1989). I The sublime object of ideology likställer Žižek reell abstraktion med det han förstår som det undermedvetna. Den här approprieringen av värdeteori går dock inte längre än att upprepa motsättningen mellan bytesvärde och bruksvärde; begreppen socialt nödvändigt och abstrakt arbete aktualiseras aldrig, och på ett relaterat sätt uppfattas Marx beskriva ett slags bytesvärdets förintande av bruksvärdet (detta är explicit hos Miklitsch 1996). Trots att värdeteorin, för dessa teoretiker, pekat i riktning mot ideologi grundad i det omedvetna eller det symboliska, blir det med detta Marx’ förmodade förintande av det partikulära, kvalitativa och kroppsliga hos bruksvärdet aktuellt att på olika sätt frångå eller komplettera Marx’ analys. Något som är helt logiskt i denna marxläsning, för här kan en reell abstraktion bara vara något singulärt; den enda abstraktion som tycks produceras som en konkret effektivitet under kapitalism (alltså, enligt denna läsning av Marx) är Alfred SohnRethels (1978) marknadsabstraktion som ur alla partikulära bruksvärden utvinner en singulär homogen substans (i denna läsning felaktigt uppfattad som bytesvärde.) Bytesvärdet är inte värdets substans, det är blott relativa bytesförhållanden, rätt och slätt: priser, åtminstone om vi ska göra ett seriöst försök att förstå Marx. Bytesvärdet är bara uttrycket för denna substans, som är abstrakt socialt nödvändigt arbete.ii Detta är relevant här eftersom det därmed följer att Marx inte eliminerar bruksvärdesaspekten, även om den får en annan dimension än den vi förknippar med direkt, handgriplig nytta. Visserligen bildar det abstrakta arbetet, som uppstår till följd av kapitalets allokering av arbetskraft till branscher där vinstkvoten är högre än genomsnittet, en måttstock med vilken alla konkreta arbeten mäts – men utvecklingen av detta arbete som socialt nödvändigt sker inom enskilda branscher – och produktivitet kan inte jämföras mellan branscher eftersom bruksvärden är unika, sinsemellan ojämförbara enligt en gemensam standard (Carchedi 1991: 122; Mattick 1969: 41). Därmed uppstår i varje enskild bransch ett specifikt socialt nödvändigt arbete, med genomsnittlig grad av produktivitet och andra attribut relevanta för den specifika produktionen. 8 Två slutsatser följer här. Dels att Marx inte, som den psykoanalytiska traditionen antar, upphör att intressera sig för bruksvärdet efter konstaterandet, i Kapitalets första avsnitt, att bytesvärdet är något från bruksvärdet väsenskilt; snarare visar han hur det i samband med produktionen av varje vara utvecklas skiljda socialt nödvändiga arbeten, visserligen förenade i ett enda abstrakt arbete, men med specifika attribut kopplade till de specifika villkor som rör produktionen av de olika bruksvärdena i olika branscher. Och dels, vilket följer av den första slutsatsen, innebär denna utläggning om värdeteorin att kapitalet inte skapar en singulär reell abstraktion in form av abstrakt arbete, som uttrycker sig i prisbildningen, utan en rad reella abstraktioner – i plural – bildande socialt nödvändiga måttstockar, mot vilka branschspecifika konkreta arbeten mäts och som styr arbetsprocesserna i dessa branscher. Kampen med – och om – bilden (Slide 10.) Den arbetskonflikt jag studerat kretsade i hög grad kring bilden av sjuksköterskeprofessionen och av vårdarbete. Traditionella föreställningar om detta arbete som ett kvinnligt kall och sjuksköterskor som internt motiverade – till skillnad från förment externa, pekuniära, motivationer – både kritiserades och reproducerades som en del i konflikten. Inre slitningar i sjuksköterskekollektivet, där vissa ansåg att kollektiv uppsägning var hänsynslöst mot patienterna, bestod delvis i att dessa kritiska röster bland sjuksköterskorna framställde sjuksköterskorna som hotade med att säga upp sig som egennyttiga och omoraliska med hänvisning till de värden som traditionellt har tillskrivits yrket (något arbetsledningen givetvis och gjorde). Å andra sidan berodde den moraliska kraften i argument till stöd för den kollektiva uppsägningsaktionen av beskrivningen av denna som ett sätt att förbättra vårdkvalitén. Kravet på högre lön knöts sålunda till behovet av att rekrytera personal. Och denna motståndsdiskurs kunde då positionera de sjuksköterskor som inte tog strid som oansvariga i att de därmed reproducerar för patientsäkerheten förödande arbetsvillkor. På så vis reflekterade konflikten det historiskt dominerande sätt varpå sjuksköterskor interpellerats som subjekt. Men den visade också att denna interpellation är inbyggd i sjuksköterskearbetets själva praktik. 9 De två citaten är tänkta att illustrera svårigheten att bryta med de traditionella föreställningarna om sjuksköterskearbetet eftersom detta arbetes praktik innefattar så många element av uppoffring och så många situationer som ständigt återskapar bilder av en yrkeskår som offrar sig själva för någon annan. Analysen av intervjumaterialet visar att informanterna intar en objektifierad relation till sitt arbete där de ställer sitt jag utanför arbetets praktik (här måste jag hänvisa till Granberg [2013] för en mer fullödig redogörelse). Och det är just denna karaktär hos alienerade arbetsprocesser, att prefigurera bilder av arbetet, ett socialt nödvändigt arbete, som det i genomsnitt utförs, som i efterhand drabbar utförarna av detta arbete i form av idéer om ’hur det är’, om sakernas tillstånd, hur det alltid har varit, och hur det ska förbli. Ideologin är inskriven i praktikerna. För att återkoppla till den teoretiska utvikningen vill jag hänvisa till den kritik den marxistiskt influerade Jennifer Bair riktar mot den mer poststrukturalistiska Leslie Salzinger. Salzingers användande av interpellationsbegreppet för att analysera uppkomsten av en bild av produktiv femininitet i exportindustrier i det globala syd – dvs. som billig, arbetssam och underdånig arbetskraft – tenderar att reducera denna bild till en diskurs i bemärkelsen språk, och därför fokuserade hon på hur lokala arbetsköpare ’kallade på’ denna form av femininitet. Bairs kritik går ut på att denna analys gör uppkomsten av genus i arbetsprocesser helt beroende av lokala arbetsköpare och därmed missar den fortgående produktion av dessa bilder som sker i själva arbetsprocesserna. Och det är så jag skulle vilja beskriva den bild av uppoffrande femininitet som produceras inom vården. Snarare än en diskurs är denna bild inskriven i arbetets praktiker; som en reell abstraktion går denna bild inte att begripa i en analys som ställer materia mot idé, konkret mot abstrakt, etc. För att även återkoppla till ’den nya vågen’ av sociala protester och arbetarkamp så vill jag föreslå att begreppet reell abstraktion kan användas för att analysera denna vår tids politiska turbulens. Är inte protesterna mot nedskärningar runt om Europa ett sammanbrott för interpellationen av och identifieringen med det liberala demokratiska medborgarskapets reella abstraktion, när en överstatlig byråkrati i trots mot folkviljan som den uttryckts i allmänna val nedmonterar de sociala landvinningar som gjordes under efterkrigstiden? 10 Referenser Althusser, L. (1971) Ideology and ideological state apparatuses. In: Althusser, L. (1971) Lenin and Philosophy and other essays. London: New Left Books, 121-176. Althusser, L., Balibar, E. (1970) Reading Capital. London: New Left Books. Bair, J. (2010) On difference and capital: Gender and the globalization of production. Signs: Journal of Women in Culture and Society, 36,1, 203-226. Batnitzky, A., McDowell, L. (2011) Migration, nursing, institutional discrimination and emotional/affective labour: ethnicity and labour stratification in the UK National Health Service. Social & Cultural Geography, 12,2, 181-201. Bessant, J. (1992) ‘Good women and good nurses’: conflicting identities in the Victorian nurses strikes, 1985-6. Labour History, 63, 155-73. Braidotti, R. (2011) Nomadic Subjects: Embodiment and Sexual Difference in Contemporary Feminist Theory. New York: Columbia University Press. Briskin, L. (2013) Nurse militancy and strike action. Workers of the World: International Journal of Strikes and Social Conflicts, 1,2, 105-34. Burawoy M (1979) Manufacturing Consent. Changes in the Labor Process under Monopoly Capitalism. Chicago: University of Chicago Press. Carchedi, G. (1991) Frontiers of Political Economy. London: Verso. Doel, M.A. (2008) Dialectics revisited: reality discharged. Environment and Planning, 40,11, 2631-2640. Finelli, R. (2007) Abstraction versus contradiction: observations on Chris Arthur’s The New Dialectic and Marx’s ‘Capital’. Historical Materialism, 15,2, 61-74. Foucault M (1980) Power/Knowledge. Selected Interviews and Other Writings 1972-1977. New York: Pantheon. Freccero, C. (2012) Ideological fantasies. GLQ: A Journal of Lesbian and Gay Studies, 18,1, 47-69. Goux, J-J. (1990) Symbolic Economies: After Marx and Freud. Ithaca: Cornell University Press. Granberg, M. (2013) The real abstraction of nursing: labour conflict and car work. Opublicerat manuskrift. Henttonen, E., LaPointe, K. Pesonen, S., Vanhala, S. (2013) A stain on the white uniform: the discursive construction of nurses’ industrial action in the media. Gender, Work and Organization, 20,1, 56-70. Ilyenkov, E.V. (1982) The Dialectics of the Abstract and the Concrete in Marx’s Capital. Moskva: Progress Publishers. Irigaray L (1985a) This Sex which Is not One. New York: Cornell University Press. Kealey, L. (2008) No more ‘yes girls’: labour activism among New Brunswick nurses, 19641981. Acadiensis, 37,2, 3-17. Kliman, A.J. (2000) Marx’s concept of intrinsic value. Historical Materialism, 6,1, 89-113. Laclau, E. and Mouffe, C. (2001) Hegemony and Socialist Strategy: Towards a Radical Democratic Politics. London: Verso. 11 Marx, K. (1971) Grunddragen i Kritiken av den Politiska Ekonomin (Urval). Tillgänglig via: http://www.marxists.org/svenska/marx/1858/42-d019.htm. Mattick, P. (1969) Marx and Keynes: The Limits of the Mixed Economy. London: Merlin Press. Miklitsch, R. (1996) The commodity-body-sign: toward a general economy of “commodity fetishism”. Cultural Critique, 33, 5-40. Murray, P. (2000) Marx’s ‘truly social’ labour theory of value: part I, abstract labour in Marxian value theory. Historical Materialism, 6,1, 27-65. Palm, F. (2007) Det Odödas Analys: En Studie av Centralproblematiken i Slavoj Žižeks Samhällsanalys. Uppsala: Acta Universitatis Upsalienses. Salzinger, L. (2003) Genders in Production: Making Workers in Mexico’s Global Factories. Berkley: University of California Press. Selberg, R. (2012) Femininity at Work: Gender, Labour, and Changing Relations of Power in a Swedish Hospital. Lund: Arkiv. Smith, D.E. (2004) Ideology, science and social relations: a reinterpretation of Marx’s epistemology. European Journal of Social Theory, 7,4, 445-462. Sohn-Rethel, A. (1978) Intellectual and Manual Labour: A Critique of Epistemology. London: Macmillan. Toscano, A. (2008) The open secret of real abstraction. Rethinking Marxism: A Journal of Culture, Economics & Society, 20,2, 273-87. Waerness, K. (1984) The rationality of caring. Economic and Industrial Democracy, 5,2, 185211. Žižek, S. (1989) The Sublime Object of Ideology. London: Verso. i Det bör nämnas i förbigående att denna ’dialektik om abstrakt och konkret’ (Ilyenkov 1982; Toscano 2008) uppfattar ’det sociala’ på ett annat sätt en dialektik om motsättningar (Doel 2008) som ser verkligheten som en ’mättad’ organisk enhet (cf. Laclau & Mouffe 2001). Istället för en av kapitalet redan totaliserad verklighet som modellen om bas och överbyggnad lätt ger intryck av, postuleras här en totaliserande rörelse där framväxten av reella abstraktioner utgör kapitalets tillblivelse som subjekt (Finelli 2007). ii Frågan här är om Marx’ ekonomiska analys gick längre än Ricardos och i synnerhet om han utvecklade ett begrepp om värde skiljt från bytesvärde (Kliman 2000; Murray 2000). Foucault (1980: 76) ansåg att Marx’ analys förblev väsentligen ricardiansk. 12