1. No category

VALPENS FÖRSTA ÅR
Den lilla valpen som från början var både blind och döv och med
hjälp av lukt och känsel som den letade upp sin mamma, mat och
värme. Tikens omsorg över valpen är dess överlevnad, utan dem
klarar ingen valp sina första levnadsveckor. Den är omedveten om
sin omgivning men påverkas ändå av sin mamma och miljön.
En förutsättning för att valpen skall kunna utvecklas till en positiv
och lycklig hund är en trygg och harmonisk mamma.
De första veckorna inriktar sig valpen på att äta och sova. När den
letar efter sin miamma rör den sig i cirklar runt, runt. Detta beteende
är ett arv från sina vilda släktingar vargen.
Valparna ligger tätt ihop för att värma varandra då de i den här
åldern inte kan reglera sin kroppstemperatur själva.. Man tror att
valpens ”aktiva sömn” är ett sätt för den att såväl träna upp sina
muskler som att hålla värmen. Under sömnen ”rycker” det i valpens
kropp och ben och man kan tro att den drömmer.
Valpen öppnar sina ögon vid 10-14 dagars ålder och den kan skilja
på ljus och mörker, fullt utvecklad är inte synen förrän vid 4-5
veckors ålder.
Utvecklingen går fort nu både vad gäller sinnen och rörelser. Strax
efter att ögonen öppnats börjar den också kunna höra och reagerar
starkt på höga ljud, nu blir den mer och mer medveten om sin
omgivning.
59
Ungefär vid två veckors ålder har de blivit mer rörliga och kan resa
sig på ostadiga ben. De utforskar varandra och valplådan, samt gör
sina första lekförsök.
Vid tre veckors ålder viftar valparna på svansen och börjar skälla
mot varandra, nu får de också allt större behov av mänskliga
kontakter. Viktigt är att valparna tidigt får umgås med människor. De
måste präglas på människor och lära sig att acceptera oss som art.
Denna tidiga prägling är nödvändig för att valparna i framtiden skall
kunna fungera som lyckliga och glada familjehundar.
Redan vid ett par veckors ålder märker man att valparna har olika
personligheter. Är man med dem mycket upptäcker man skillnaderna
mellan dem. En kan vara mjuk och försiktig medan en annan är mer
framåt. Detta ser man också under valparnas lek med varandra, det
temperament valpen visar under sina första månader kommer den att
ha hela livet. Förutom valpens grundtemperament spelar miljön och
träningen under uppväxttiden stor roll för hur den vuxna hunden blir.
Leken har stor betydelse för valparnas utveckling. Precis som barn
lär de sig behärska sin kropp samtidigt som de lär sig visa respekt för
den som är högre i rang. Den får också lära sig behärska aggression
och att förstå var gränserna för aggression går. Valparna leker både
jakt- och kamplekar och ibland kan det gå ganska vilt till i valhagen.
60
Bra är om valparna också får egna leksaker, ben att tugga på, en boll
eller en pipleksak. De flesta valpar blir ensamhundar i familj och då
är det bra om de lär sig att leka på egen hand.
Vid 6-7 veckors ålder ökar valparnas krav på omgivningen. De
behöver få komma ut ur valphagen och upptäcka nya miljöer. Att
låta dem få springa fritt i huset och få komma på okänd mark är
viktigt. Det är också viktigt att de får uppleva alla ljud som för
människan är vardagliga ljud. Roligt tycker de är om de får vara ute
om årstiden tillåter.
När valpen skall byta miljö och flytta till sin nya familj är det en stor
omställning. De första två månaderna har valpens flock varit sin
mamma och sina syskon, under denna period har valpens mamma
uppfostrat den genom lek och regler, gett valpen trygghet och lärt
den hur man uppför sig. När du nu tar över måste du också ta över
ledarrollen och fortsätta valpens uppfostran och träning. I och med
att hunden är ett flockdjur känner den trygghet i att veta att det är du
som bestämmer. Sätt upp konsekventa regler som valpen förstår. Då
kommer din valp att utvecklas till en glad och lycklig vuxen hund.
Kräv aldrig att valpen skall förstå något du inte först förklarat för
den. Valpen vill samarbeta och vara till lags, det är din uppgift att
61
förklara och vägleda så att valpen förstår vad du vill. När du
korrigerar valpen så säg till den på skarpen eller om det inte räcker,
ruska den lätt i nackskinnet. Motsvarande har valpens mamma gjort
och det är en korrigering den förstår.
Bland det viktigaste är att respektera valpen. Valpen måste få vara
valp och att den får en lugn, trygg och konsekvent uppväxt. I
hundvärlden visar valpen ständigt underkastelsesignaler mot sina, i
högre rang stående, flockkamrater. Valpen lägger sig på rygg, kanske
kissar den en skvätt eller slickar den vuxne i mungipan. På alla sätt
visar den hur liten den är och gör allt för att undvika aggression från
den andra individen.
Även om du är arg på valpen får du inte banna den när den visar
ovanstående signaler. Något sådant skulle aldrig ske i vilt tillstånd,
därför är bannor från dig mycket förvirrande och frustrerande för
valpen.
Dalta heller aldrig med valpen – det gör den osäker och otrygg. Var
istället uppmuntrande och lite ”hurtig”. Se till att valpen förstår de
krav du ställer på den och ge inte efter om valpen protesterar.
Skäm gärna bort valpen med kärlek, men inte med inkonsekvens.
Valpen skall ha en egen lugn och ostörd liggplats. Många valpar
väljer själv en lämplig hörna och då kan man placera valpens korg
eller hundsäng där. En del föredrar att sträcka ut sig på ett svalt golv.
Valpen har ett stort sömnbehov och när den sover skall den alltid
lämnas ifred. I början kan man ha dess sovplats brevid sin egen säng
så att den inte behöver känna sig helt övergiven i sin nya miljö,
62
sedan kan man vänja den vid att sova ensam när den blivit trygg och
hemvan i sin miljö.
En liten valp behöver kissa ofta. Valpen är ett vanedjur och därför
bör du alltid ta med den till samma plats när den skall göra ifrån sig.
Eftersom det är svårt att ”hinna med” att få ut valpen varje gång det
behövs kan du också vänja den vid att gå på tidning inne. När valpen
blivit större och kan hålla sig längre kan du slopa tidningen inomhus.
Hur fort valpen blir rumsren hänger ihop med hur noga du passar
den. När valpen blir orolig och när den ätit, sovit eller lekt skall du
alltid ta ut den. Du får aldrig fya valpen i samband med inlärning av
rumsrenhet. Valpen lär sig på det beröm den får när den kissar ute
eller på tidning, ej på att bli straffad om den misslyckas.
Vissa valpar kissar en skvätt när de blir extra glada. Detta har inte att
göra med rumsrenhet, utan är en undergivenhetssignal som är
naturlig hundar emellan. När valpen blir äldre och säkrare kommer
den att sluta med detta. Fya absolut inte!
En valp skall inte motioneras förräns den är 6-7 månader. Innan des
mår den bäst av att få springa runt och leka i sin egen takt. Detta och
miljöträningspromenader räcker bra.
Som unghund behöver valpen rastas minst fyra gånger om dagen,
iblan mer. Minst en av rastningarna skall vara en långpromenad,
63
gärna på ett ställe där den kan ha möjlighet att springa lös och ledig
utan fara för trafikerade vägar och gator och ni kan bägge njuta av
promenaden. En lundehund behöver få vara lös och eftesom
lundehunden är lättlärd har du snart lärt den komma på inkallning.
Det är bra om man kan ge valpen egna leksaker så låter den bli skor
och annat som är förbjudet. Ett märgben kan ge många timmars
sysselsättning och är nyttig tandmotion. I sortimentet finns många
olika hundleksaker men beroende på vad det är ska man inte låta
valpen leka ensam med leksaken ifall att det är en sak som den kan
bita sönder i småbitar som den kan få i sig.
En vuxen hund skall inte lämnas ensam mer än 4-5 timmar per dag
och en valp inte ens så länge. Då hunden är ett flockdjur kan den
börja gnälla och yla för att locka till sig sin flock.
I naturen är det farligt att vara ensam när man är liten och
försvarslös. Därför kan valpen bli rädd för ensamheten. Börja
träningen med att lämna valpen mycket korta stunder, helst när den
är trött och ändå sak sova. Är den orolig kan man ge den ett kokt
märgben att sysselsätta sig med. Gärna ett ben som den bara får ha
när den är ensam så blir det mer spännande.
Man börjar med korta stunder och sedan efterhand ökar man tiden
och på så sätt vänjer man valpen att vara ensam och ändå känna sig
trygg.
Oavsett vad valpen skall vänja sig med så skall man träna lugnt och
ge stöd och uppmuntran med rösten. Ömkar man den förstärker man
osäkerheten, är valpen skärrad kan man sätta sig brevid den och tala
uppmuntrande till den. Ibland kan det även vara befogat att använda
”milt tvång” och ge valpen ett litet ryck i halsbandet för att få den att
passera det som skrämmer. Du som flockledare måste vara bestämd
och övertygande så att valpens osäkerhet inte övervinner. En liten
valp har stort behov av miljöträning under sitt första år och ju mer
den får vara med om, desto säkrare blir den.
Uppfostran – träning
Under sitt första år har hunden sitt mest aktiva inlärnings- och
anpassningsperiod. Som med småbarn skall vi ta vara på och utnyttja
de olika utvecklingsperioder till uppfostran och inlärning. Det är
viktigt att anpassa inlärningen efter den egna hundens förutsättningar
64
och att det går lekfullt fram. Ställ inte krav utan att först se till att
valpen förstår vad som förväntas av den.
Börja träna enkla saker som sitt och inkallning så fort valpen blivit
hemmastadd och fortsätt sedan med mer krävande övningar, men var
försiktig med att ha alltför långa träningspass. En lundehund tröttnar
fort och du skall sluta när det är som roligast för hunden. Man
märker snabbt på en lundehund när den tröttnat för då blir den tjurig
och trumpen. Man skall sluta medans hunden tycker det är roligt.
Tänk på att jobba med din lundehund och inte mot den. Försöker
man ”tvinga” lundehunden blir den bara olycklig och ledsen.
Man får använda fantasin till att hitta på olika sätt att lära sin
lundehund.
Du får ut så mycket mer av gemenskapen med din hund om du lär
dig förstå hundens språk och beteende.
Att valpen lär sig respektera dig som ledare är det allra viktigaste,
valpen vill inte bestämma eftersom den känner att den inte klarar det
och får den alltid sin vilja igenom blir den osäker och otrygg. Under
uppväxttiden och speciellt när den blir könsmogen, vid 7-9 månaders
ålder, kommer valpen att testa sin ledare. Den vill försöka klättra på
rangskalan. Detta beteende är djupt rotat hos hunden, i naturen
väntar sig flockkamraterna att man gör det. När en individ testar och
får mothugg visar den genast underkastelse och allt återgår till det
normala – en hund är aldrig långsint.
Hundens viktigaste kommunikationssätt är kroppsspråket, med hjälp
av kroppssignaler uttrycker hunden känslor och meddelar budskap.
Använd handtecken och gester så förstår hunden snabbt vad du
menar.
Kommunikation mellan hundar består av mängder av signaler.
Tyvärr har vi genom avel förändrat hunden så dess möjligheter att
kommunicera med artfränder många gånger försvårats. Inte bara
yttre påverkan som gör hundens kommunikation svårare. Hundens
ursprungliga beteende har också fått sig en knäck under årens lopp.
Vi kan idag inte ta för givet att alla hundar är lika signalsäkra
(funerar efter naturens regler). Det värsta en signalsäker hund kan
råka ut för är ett angrepp från en hund som inte är signalsäker. Ett
sådant angrepp kan förstöra hundens förtroende för andra hundar för
all framtid. Var därför noga med din hunds umgänge.
65
En dominant och stöddig hund lägger kroppstyngden på
framkroppen och blåser upp sig för att se större och mer
skräckinjagande ut. Den har huvudet riktat snett framåt/nedåt med
öronen riktade framåt. Den ser hotfull ut i ögonen och bär svansen
högt.
En undergiven hund lägger kroppstyngden på bakkroppen och
sjunker ihop för att se mindre ut. Öronen fälls bakåt och den trycker
ner huvudet mellan skuldrorna eller viker det åt sidan. Svansen fäller
den in mellan benen. Den dominanta hunden söker ögonkontakt
medan den undergivna undviker det.
Två hundar som möts cirklar ofta runt varandra på stela ben med
svansarna i vädret, raggen på ända och kraftigt morrande. De är
förvisso dominanta men också osäkra. Ju mer hundarna låter, dess
osäkrare är de. Oftast slutar ett sådant möte med att hundarna går åt
var sitt håll eller börjar leka.
En riktigt aggressiv hund morrar dovt och hotfullt och visar endast
ragg över manke och kors om den visar någon ragg alls. Den
angriper utan att fråga först och biter oftast ojusta bett, vanligen nosnack eller ryggbett. Dessa bett som innebär att man med munnen tar
över nos, nacke eller rygg på motståndaren är provokativa och
hotfulla men får aldrig användas för att skada. En riktigt aggressiv
hund är oftast inte signalsäker utan använder dessa bett aggressivt
med stora fysiska och psykiska skador som följd.
Ett annat sätt att skilja aggressivitet från osäkerhet och rädsla är att
lägga märke till hur mycket tänder hunden visar. En riktigt aggressiv
hund drar fram mungoporna och visar bara framtänderna och
hörntänderna medan en rädd aggressiv hund drar bak mungiporna
och visar alla tänder den har. Den dominant osäkra gör något
mittemellan.
Hos lundehund är aggressivitet inte vanligt vare sig mellan hanar
eller tikar. Men din hund kan bli utsatt för hundar av andra raser.
Lägg märke till och lär dig hur din hund ser ut i olika situationer. Var
steget före när ni träffar andra hundar på promenaden, hur ser den
andra hunden ut, är den hotfullt eller vänligt sinnad?
66