Läskonster. Nya former för lässtimulans
Slut r app ort frå n Här kommer vinjetter pro jek Hur kan bibliotekens lässtimulerande arbete utvecklas? Kan nya modeller prövas, flera konstformer användas och nya samarbetspartner engageras? Kan barnen göras mera delaktiga? Och kan detta arbete, som har lång tradition på biblioteken men är märkvärdigt okänt, synliggöras bättre? Projektet Läskonster är ett försök att finna svaren på dessa frågor. Resultaten och utvärderingen visar att de deltagande biblioteken har tagit stora kliv framåt i förnyelsen av sin lässtimulerande verksamhet. Många roliga metoder har prövats och bibliotekspersonalen är stärkt i sin yrkesroll. I denna rapport har samlats erfarenheter från projektet och goda exempel från biblioteken. Läsk ons ter Slut Läskonster – Nya former för lässtimulans Läskonster – Nya former för lässtimulans te t t fr r o p r ap te t k e j ro ån p ster n o Läsk Läskonster nya former för lässtimulans De nio länsbiblioteken i Mellansverige, LIM, samarbetar för att förändra och förtydliga bilden av bibliotekets roll i dagens samhälle. Länsbibliotekens barnbibliotekskonsulenter har också i flera projekt tillsammans med barnbibliotekspersonalen lyft fram barnperspektivet på folkbiblioteken. Läskonster, med sitt fokus på lässtimulans, är ytterligare en insats i detta långsiktiga arbete och strävan har varit att åstadkomma både en intern utveckling och en extern exponering. Projektet har pågått under åren 2007 – 2009 med stöd från Statens kulturråd. Länsbiblioteken i Mellansverige, LIM 1 läskonster – en rapport Läskonster – nya former för lässtimulans Slutrapport från projektet Läskonster Författare: Solveig Hedenström, Annika Holmén, Lena Lundgren Foto: Projektdeltagare Omslagsfoto: Lisa Eriksson © Författarna och Länsbibliotek Gävleborg Uppsala 2010 Grafisk form: Johan Olsson, Schlook-a-ling Tryckeri: Exakta Skriften kan beställas från Länsbibliotek Gävleborg Uppsala [email protected] Tel: 018 – 611 66 21 I innehållsförteckning innehållsförteckning Förord SÅ BLEV DET DET VILLE VI Resultat Egen utvärdering Vad kostar utveckling? Maria Törnfeldt Idéerna bakom Läskonster Utgångspunkter 06 08 SÅ GJORDE VI Teman termin för termin Om boksamtal, Katarina Kuick Ett axplock ”läskonster” Klippt från bloggen Litteraturhusen 10 13 16 26 31 SÅ TÄNKTE VI Projektplanering och handledning Dokumentation Marknadsföring Almedalen 34 37 38 40 43 48 54 SLUTORD Läskonster i ett större sammanhang Förteckning över deltagande bibliotek Litteraturförteckning 58 61 62 Bilagor: 1 Marknadsplan 2 Verktygslåda för Almedalen 3 Bokmärken 4 Lathund för event på hemmaplan 5 Bok-event light 6 Översikt över sammankomsterna 63 66 70 72 74 80 Citaten på sidorna 7, 25, 43, 44, 45, 46, 47 och 57 ur Utvärdering av projektet Läskonster av Eva Bergstedt läskonster – en rapport 3 Projektdeltagare tar ett dopp i myspölen på Hjørrings bibliotek. 4 läskonster – en rapport förord förord Projektet Läskonsters övergripande mål har varit att utveckla och kvalitetssäkra barnbibliotekens insatser för barns och ungas läsning och läsinspiration. Projektet har planerats och genomförts utifrån en bred kompetens och lång erfarenhet. Inom ramarna för Läskonster har nära åttio med- arbetare på biblioteken i Mellansverige deltagit i kvalificerad fortbildning, prövat nya arbetssätt vid sina bibliotek och inspirerats vid gemensamma samlingar i internatsform. Projektdeltagarna har gjort studieresor tillsammans, byggt lokala nätverk och uppmuntrat varandra. Framför allt har projektet gett tillfälle till samtal och reflektion på ett sätt som sällan är möjlig i biblioteksvardagen. Projektdeltagarna har getts tid att samtala om vad de gjort, hur de gjort och varför och hur de tänker om det. i sin yrkesroll, de har större självförtroende och en tydligare identitet som företrädare för barnbiblioteken. De inser vikten av att förkovra sig regelbundet. De har fått en djupare förståelse för sin roll som viktiga aktörer i infrastrukturen för barns läsning. De ser att deras speciella kompetens och uppgift är viktig. Denna rapport ger en bild av idéerna bakom pro- jektet, upplägget, en rad roliga exempel på experiment i läskonsteranda, extern och intern utvärdering och ett försök att ringa in framgångsfaktorerna i projektet. Vi hoppas att rapporten kan bidra till utvecklingen av det lässtimulerande arbetet och medföra att barnbiblioteken gör skillnad i lokalsamhället. Projektet har genomförts med stöd från Statens kulturråd. Förändringsarbete tar tid, förändring på djupet tar lång tid, men en tydlig förändring kan vi redan nu se: en på flera sätt stärkt barnbibliotekskår i Mellansverige. Deltagarna i Läskonster är stärkta Lisa de Souza, Länsbibliotek Dalarna Maria Törnfeldt, Länsbibliotek Gävleborg Uppsala läskonster – en rapport 5 d det ville vi Idéerna bakom Läskonster De nio länsbiblioteken i Mellansverige, LIM, har i olika konstellationer samarbetat om utveckling av barnbiblioteken sedan 2001. Det började med formuleringen av en ny målsättning för barnbiblioteken, På barns och ungdomars villkor, som utgår från FN:s barnkonvention och den antogs som nationella rekommendationer av Svensk Biblioteksförening 2003. I projekten ”Hissa segel och bygga vindskydd” och ”Doff” gick sedan arbetet vidare med att diskutera och tillämpa målsättningen i det praktiska biblioteksarbetet. Avsikten med dessa var att förbättra omvärldsorienteringen, stödja ett reflekterande arbetssätt och uppmuntra lokalt utvecklingsarbete med ett barnperspektiv. Olika metoder att engagera barn och lyssna till deras åsikter prövades och genresymboler och förenklade termer för avdelningarna i SAB-systemet utarbetades. Men det lässtimulerande arbetet, som ändå är en av grundstenarna i biblioteksarbetet kom i skymundan. Det bedrevs på de flesta bibliotek i beprövade men ofta lite traditionella former. Mot den bakgrunden kändes det naturligt att i ett särskilt projekt som Läskonster fokusera på lässtimulansen, förmedlingen av boken och berättelsen. Inspiration kom från litteraturhuset LesArt i Berlin, vars hela verksamhet är inriktad på att få barn att uppleva litteraturen i skön förening med bild, drama, dans och musik för att på så sätt indirekt stimulera till läsning. Se www.lesart.org. Den statliga utredningen Aktionsgruppen för barnkultur utgjorde ytterligare en sporre till ett projekt med fokus på lässtimulans. I betänkandet Tänka framåt, men göra nu. Så stärker vi barnkul- 6 läskonster – en rapport turen (SOU 2006:45) fanns ett förslag om utveckling av regionala litterära centra eller tankesmedjor där olika yrkesgrupper tillsammans skulle kunna arbeta fram nya sätt att väcka barns och ungas lust till Boken. ”Länsbiblioteken skulle kunna utvecklas till litterära centrum, en sorts konstnärlig litterär tankesmedja där olika yrkesgrupper (bildkonstnärer, författare, dramapedagoger, litteraturvetare, skådespelare, estradpoeter, bibliotekarier) tillsammans arbetar fram nya sätt att väcka barns och ungas lust till boken. Dessa sätt kan sedan spridas via fortbildningar för bibliotekspersonal och pedagoger. Nätverket ska också kunna fungera som bollplank för skolor och bibliotek som vill våga sig på större läs- och skrivprojekt. Med ett sådant litterärt centrum i varje län ökar möjligheterna att nå ut och verksamheten blir mer demokratiskt fördelad utan att kommunernas självbestämmanderätt påverkas. Inriktningen ska snarare vara att förmedla olika sätt att tänka när det gäller att ge barn och unga ingångar till böcker, väcka deras nyfikenhet på boken som konstform och indirekt stimulera dem att läsa, än att servera färdiga lösningar. Alla konstarter och medier ska kunna användas för att möta alla barns olika behov.” (s. 124-125) Ett tydligt uttalat behov av fortbildning och fördjupning för barnbibliotekspersonal fanns också med bland drivkrafterna till Läskonster. Grundutbildningarna i Biblioteks- och informationsvetenskap rustar inte de blivande bibliotekarierna för rollen som den viktiga person för barns läsning som barnbibliotekarien är. Många studenter är inte heller inriktade på att bli barnbibliotekarier och tar därmed inte heller tillvara de tillvalsmöj- det ville vi ” Biblioteket ska stimulera till nyfikenhet och läslust. För muntligt berättande, upplevelseläsning och för barns eget kunskapssökande ska biblioteket vara ledande. Biblioteket ska vara aktivt och uppsökande. ligheter som finns, men får ändå många gånger sådana arbetsuppgifter när de kommer ut på biblioteken. Det tar tid innan man byggt upp den kunskap som behövs för att fylla funktionen som barn- och ungdomsbibliotekarie. Glappet mellan grundutbildningen och verksamheten som barnoch ungdomsbibliotekarie är särskilt märkbar i glesbygdslän, på mindre bibliotek och filialer där man lätt blir ensam i sin yrkesroll och ingen kunskapsöverföring kan ske. Om man inte från början haft siktet inställt på att arbeta med barn och unga är fortbildning, nätverk och sammanhang i form av ett projekt som Läskonster av stort värde för att man ska kunna växa in i sin yrkesroll. Stora bibliotekssystem kan ordna egna fortbildningar. Stockholms stadsbibliotek ordnade t.ex. i samarbete med Regionbibliotek Stockholm och med hjälp av EU-bidrag en kurs Bibliotek för 2000-talets ur På barns och ungdomars villkor barn under åren 2005-2007. Ett fåtal platser kunde erbjudas till de närmaste grannlänen, men det var försvinnande få i förhållande till behovet. När länsbiblioteken i Mellansverige (LIM) samlades i Sunne i oktober 2006 formulerades ett förslag om länsövergripande samarbete kring fortbildning för barnbibliotekspersonal. Men behovet av fortbildning måste förenas med en utvecklingsidé av något slag. I det läget flätades tankarna med LesArt/litterära centra/litteraturhus samman med behovet av fortbildning. Idén med Läskonster var född. Intresset var överväldigande stort och projektet samlade närmare 80 deltagare från nio län, Dalarnas, Gotlands, Gävleborgs, Stockholms, Uppsala, Värmlands, Västmanlands, Örebro och Östergötlands län. läskonster – en rapport 7 u utgångspunkter Utgångspunkter För konsulentgruppen var det viktigt att gå vidare med de idéer och projektformer som hade prövats tidigare och att dra lärdomar av de erfarenheter som har gjorts. Ett sådant förhållningssätt kännetecknar också lärande organisationer, som ju länsbiblioteken är. Följande utgångspunkter hade vi för Läskonsterprojektet: Barnkonventionen Läskonster har FN:s barnkonvention som röd tråd och det ställer krav på ett barnperspektiv. Att göra barnen delaktiga är viktigt, liksom att fråga dem om vad de tycker och tänker och visa att bibliotekspersonalen tar dem och deras åsikter på allvar. Målsättningen för barnbiblioteken som den formulerats i foldern På barns och ungdomars villkor, där Barnkonventionen omsatts i biblioteksmiljön, har använts i Läskonster. Det vidgade textbegreppet När vi formulerade inriktningen av Läskonster var det självklart att vi skulle använda ”det vidgade textbegreppet”, vilket även finns med i skolans läroplaner. Vi ser alla konstnärliga uttrycksformer som texter som berättar något. Biblioteken har av tradition mest arbetat med skrivna texter men bilder i barnböcker är konst för barnen och det finns nära kopplingar mellan barnböcker och barnfilm och teater och musik för barn. De flesta barn möter inte längre Pippi Långstrump första gången i en bok utan på film eller genom roliga sånger. Att uppmärksamma deltagarna på och använda dessa anknytningar var en självklar infallsvinkel. 8 läskonster – en rapport Det vidgade textbegreppet kan innebära att man måste ta in andra kompetenser i biblioteket, att samarbeta med andra aktörer inom kulturområdet eller med andra människor som kan bidra med något som saknas på biblioteket. Vi ville uppmuntra alla slag av kontaktskapande verksamhet och samarbete med resurspersoner, institutioner och föreningar. Även vi konsulenter och utvecklingsledare skulle bredda våra regionala kulturnätverk tvärs över kulturformerna. ”Alla ska med” Tidigt bestämde vi oss för att Läskonster skulle omfatta all intresserad bibliotekspersonal. Resurserna och de lokala förhållandena är mycket olika på biblioteken i de över hundra kommuner i LIMområdet som vi vände oss till. På en del bibliotek finns särskilda barnavdelningar med flera barnbibliotekarier och kanske assistenter. På många bibliotek är situationen helt annorlunda med små ytor för barnavdelningen och kanske bara några veckotimmar avsatta för barnverksamhet. Personalens utbildning varierar också mycket. Det kändes som en utmaning att hitta former för projektet som kunde intressera och passa deltagare med helt olika förutsättningar. Det gällde att försöka inspirera alla att påbörja, utveckla och/eller förbättra det egna lässtimulerande arbetet utifrån den nivå, som man själv eller biblioteket befann sig på. Det som är självklart på ett bibliotek kan vara ett stort framsteg på ett annat bibliotek. Avsikten var att systematisera idéutbytet och starta processer som kunde medföra en långsiktig förändring. ”Speciellt på de lite längre träffarna (internaten) har det funnits tid och möjlighet att utväxla erfarenheter.” Former Av de tidigare projekten hade vi lärt oss att samla deltagarna till internat, lunch till lunch, är ett utmärkt sätt att skapa ett gott klimat för lärande och ett kreativt idéutbyte. Två dagar ger utrymme för fler föreläsare, fler kreativa pauser, fler möjligheter till kontakter med andra deltagare och mera varierade programformer. Behovet av omvärldsorientering är stort och varje internat skulle ha ett tema. I de tidigare projekten hade vi börjat koppla ihop forskning och praktik och denna koppling ville vi göra tydligare. Goda och kvalificerade föreläsare, ofta forskare, skulle utgöra stommen och kring innehållet i deras föreläsningar skulle övningar och diskussioner genomföras. Det gällde dock att föreläsarna inte fick vara alltför teoretiskt inriktade, eftersom det kunde vara ett problem för vissa deltagare. Samma fördelar som internat, har även studieresor och sådana skapar också en stark gemenskap. Gruppen var för stor för att vi skulle kunna resa alla tillsammans och snart uppkom idén att dela gruppen i fyra grupper och göra fyra olika resor. Resorna skulle planeras noga och deltagarna få i uppgift att studera vissa aspekter av barnverksamheten som sedan skulle diskuteras och jämföras. I bästa fall skulle erfarenheterna från alla resorna kunna komma alla tillgodo. Att överföra det man har lärt sig i någon aktivitet i den egna verksamheten är ett viktigt inslag för att man ska kunna utveckla sin kompetens. Deltagarna i Läskonster skulle pröva nya former för sitt lässtimulerande arbete, utveckla sina redskap och experimentera, gärna i samarbete med någon utomstående aktör. För att inte kraven skulle bli alltför stora på deltagarna bestämde vi att resultaten bara skulle redovisas muntligt i mindre grupper och dokumenteras i korta skriftliga rapporter. Projektets blogg skulle också användas för erfarenhetsutbyte mellan deltagarna. Marknadsföring Bibliotekens lässtimulerande arbete för barn är ofta okänt utanför förskolan och skolan. När vi startade projektet ville vi synliggöra detta och lyfta fram vilken roll biblioteken spelar för barns språk-, läs- och skrivutveckling. Eftersom länsbiblioteken i Mellansverige hade, och har, som en gemensam uppgift att förändra bilden av det moderna biblioteket, passade Läskonster in i de insatser som planerades. Marknadsföring utanför biblioteksvärlden, helst i nya former, blev en viktig del av projektet. läskonster – en rapport 9 s Så gjorde vi Så gjorde vi Teman termin för termin en noggrant utarbetad projektplan underlättade planeringen av projektet. För projektledningen var det en utmaning att hitta goda föreläsare och erbjuda intressanta studiebesök och workshops utifrån varje termins tema. Inför internaten och seminarierna har projektdeltagarna läst vissa texter. Mellan sammankomsterna har deltagarna haft i uppgift att aktivt tillämpa metoder och erfarenheter från seminarier och diskussioner. Barn- och ungas litteratur och andra medier Till att börja med ville vi ge projektdeltagarna en gemensam referensram genom några nedslag i barns medievärldar och en fördjupning i några teman i barnlitteraturen. Till upptaktsinternatet hösten 2007 engagerades Carina Fast som skrivit avhandlingen Vad sju barn läser hemma och i skolan. Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola. I sitt avhandlingsarbete har hon gjort en etnografisk studie av sju barn mellan fyra och sju år, vart och ett med sitt unika bagage av leksaker, populärmusik, videospel och TV-program, i mötet med förskola och skola. I avhandlingen gör hon också en ordentlig genomgång av literacy-begreppet. I grupper diskuterade vi sedan hur biblioteken kan möta denna rika repertoar av berättelser, sånger, bilder och ord kopplade till olika familjers kultur, religion och modersmål. Barnlitteratur som konst och förtryck och Från Pippis vilda flätor till lilla Maries ilskna knytnävar – en resa i svensk barn- och ungdomslitteratur från 1945 och fram till 2000-talet var de nedslag i barnlitteraturen som skulle ge projektdeltagarna exempel på fördjupningar i olika litterära teman. 10 läskonster – en rapport Det var Kristin Hallberg, lektör och kritiker, som föreläste för en initierad publik. Hon är van att möta unga blivande pedagoger och var märkbart inspirerad och inspirerande i mötet med projektdeltagarnas stora beläsenhet. Barns medievärldar behandlades, förutom av tidigare nämnda Carina Fast, vid en föreläsning av Patrik Hernwall. Rubriken var Barns digitala rum. Vid projektsammankomsterna har vi också presenterat exempel på nya sätt att lässtimulera. Bokimpro – ett samarbete mellan bibliotekarie och improvisatörer, var ett sådant. Johanna Härenstam, barnbibliotekarie i Nynäshamn, och Ad lib, improviserad teater, visade hur man tillsammans med barn gestaltade scener ur böcker de läst. Snuttefilm var ett annat exempel; ett projekt kring fem korta animerade filmer för de yngsta som tagits fram i samarbete mellan Anna-Clara Tidholm och Film Gävleborg. Metodutveckling Utveckling av beprövade metoder och workshops med mer obeprövade sätt var temat för nästa internat. Katarina Kuicks föreläsning hade rubriken Delad läsning är dubbel läsning – om boksamtal, lättläst och läslust och fick representera ett inslag med utveckling av en mer känd läspedagogisk metod. Vi antog att många har kännedom om, men att få i biblioteksvardagen verkligen prövat läspedagogen och läraren Aidan Chambers boksamtal. Ju fler deltagare, ju fler infallsvinklar, desto intressantare blir samtalen, enligt Katarina Kuick som ger en handledning i boksamtal i ett senare avsnitt i denna rapport. Bok-event, ett koncept som har tagits fram Så gjorde vi Höst, vinter och vår i Tällberg har utgjort en fond för inspirerande Läskonsteraktiviteter. inom projektet Bokens alla sidor, är ett sätt att få en annorlunda upplevelse av en bok. I form av workshops fick deltagarna pröva på metoden samt hur man med enkla medel kunde filma boktips. Det var exempel på mer oprövade metoder att lässtimulera som projektdeltagarna kunde försöka sig på. I slutet av rapporten finns en lathund för bok-event och de filmade boktipsen finns som klipp på YouTube, sök på Läskonster. Susanna Ekström föreläste om dialogläsning med små barn. Några av hennes värdefulla tips var att man kan fråga vad händer nu, ta ut svängarna, vara lekfull, rytmisera och ritualisera när det passar. Föreläsningen hade rubriken Bildglädje och bokskoj, om barns möten med bilderboken, hur vi väcker läs- lust genom dialogläsning och boklek och vikten av att barn får möta läsande förebilder av båda könen. Mångfald och integration Halvvägs in i projektet, hösten 2008, delades delta- garna in i fyra olika grupper som begav sig på studieresa till Norge, Danmark, Finland och Gotland. Förutom studieresan pågick eget utvecklingsarbete på biblioteken. Seminariet på senhösten handlade om Språk som rikedom. Kan man bestämma sig för att se språk som en rikedom och inte som ett problem? Kan barnens och ungdomarnas självförtroende stärkas så att de ser på sig själva som en resurs? Vad händer då och vilken roll kan biblioteket spela läskonster – en rapport 11 Så gjorde vi ” Här handlar det om att våga använda annorlunda grepp för att förmedla upplevelser för 2000-talets barn och unga. för det språkstödjande arbetet? Det var frågor som Barbro Bolonassos och Pia Ericson, Fisksätra bibliotek, föreläste kring. Därefter gavs ett kulturantropologiskt perspektiv på Mångfaldens möjligheter och dolda motkrafter av Oscar Pripp, Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala. Marknadsföring och tillgänglighet Våren 2009 inleddes med ett internat med temat marknadsföring och röstbefrielse Kommunicera mera. Om bilden av biblioteket och om vikten av att kommunicera sin verksamhet med omvärlden var rubriken för Fia Söderberg, Uppsala kommun. Gruppdiskussionerna handlade den gången om en fördjupning av det vi sett under studieresorna med bäring för Läskonster. Praktisk röstträning i grupp med röstpedagog Lena Klarström var ett uppskattat inslag under internatet. Vasamuseet i Stockholm blev den självklara platsen för vårens seminarium. Alla ombord – det salutogena museet. Om tillgänglighet som innovativt nav var rubriken för projektledare Carina Ostenfeldts 12 läskonster – en rapport föreläsning. Museets pedagogiska verksamhet ska fungera för alla istället för att anpassas. Vinklar, vrår kan utforskas med alla sinnen och attraktionerna på museet är framdiskuterade av en referensgrupp med barn och unga. Jenny Nilsson, TPB, föreläste på temat Läskonster för alla? På vilka nya sätt kan biblioteken nå barn med läshinder? Den stora avslutningen Hösten 2009 användes för att fördjupa och utveckla betydelsen av marknadsföring. Att hjälpa andra att ”köpa” våra idéer – om din egen roll i mötet med människor var rubriken på Britt-Marie Ahrnells föreläsning. Ett inslag av det mer galna slaget blev Zirkus Loko-motivs gestaltning av sin ”lokomotivmetod” Fånga, överraska, brotta ner. Här handlar det om att våga använda annorlunda grepp för att förmedla upplevelser för 2000-talets barn och unga för boken och berättelsen. o o Av Katarina Kuick Om boksamtal Boksamtal kan se ut på många olika sätt. Det sätt att samtala kring en gemensamt läst text som jag visade upp på konferensen för projektdeltagarna i Läskonster bygger på Aidan Chambers bok Böcker inom oss – om boksamtal och jag rekommenderar alla som vill försöka sig på boksamtal att läsa den. Denna text kan på grund av sitt begränsade omfång bara ge en bild av hur det kan gå till. Jag tror också att boksamtalandets konst är något man lär sig genom att själv både leda och delta i boksamtal, man måste prova sig fram, våga misslyckas och prova igen. Det handlar om att hitta ett sätt som passar en själv och den grupp – och bok – man för tillfället arbetar med. Grundförutsättningen är att alla deltagare har läst samma text, det kan vara allt från en dikt eller bilderbok till en tegelstensroman. Även andra konstupplevelser, som film eller tavlor, går att samtala kring på liknande sätt. Som ledare handlar det om att leda samtalet mot en eller flera tolkningar, dock inte mot den ”sanning” som man själv bestämt i förväg. En stor whiteboard eller motsvarande behövs. Antalet deltagare bör vara minst tio, den övre gränsen sätts främst av gruppens motivation och tålamod. Vid min föreläsning/workshop i Tällberg var det en grupp på runt 80 personer som samtalade kring bilderboken Hanna, Huset, Hunden av Anna-Clara Tidholm. Jag läste texten högt medan deltagarna hade en bok per par att titta i. De kunde alltså ta in texten genom öronen och bilden genom ögonen – bilderbokens ”naturliga” läsesätt. Jag inledde sedan samtalet med uppmaningen Säg någonting ni gillade i boken. Nästan alla kan hitta något de gillar, även i en bok man inte tycker om. Det är också en relativt enkel och ”ofarlig” fråga att börja med. (Jag formulerade mig inte Fanns det något du gillade? eftersom det öppnar för svaret Nej! – d.v.s. en återvändsgränd.) Vem kunde tro att ett boksamtal med så många som 80 deltagare skulle vara möjligt? läskonster – en rapport 13 om boksamtal ” Fler ögon ser mer och många hjärnor tänker annorlunda. Det som sägs skriver jag upp i en kolumn på tavlan. När det dykt upp flera ”gillanden” låter jag deltagarna också komma med sådant de inte gillade och skriver upp dessa i nästa kolumn. Erfarenhet har lärt mig att det är klokt att vänta ett tag med sådant som läsarna ogillar. För många är det säkrare, och kanske lättare, att vara negativa än positiva. Därför är det viktigt att trycka på det positiva först – annars riskerar samtalet att få en negativ slagsida. Denna inledande process blir ett uppfriskande av minnet, boken görs levande igen och fokus sätts på olika detaljer. När X säger att hon gillade att Hanna hade blå kläder så är det många deltagare som för första gången verkligen ”ser” – och reflekterar över – att Hanna har just blå kläder. P gillar bilden där hunden är jättestor. När sedan Q säger att han inte gillar när hunden är jättestor börjar det hända något. P och Q och alla andra börjar ofrånkomligen reflektera över detta och upptäcka att läsningar kan se olika ut och att man kan tycka olika. Redan under läsningen, men också nu när reflekte- randet har kommit igång, väcks det frågor hos läsarna. ”Hur kan hunden vara stor ibland och liten ibland? Det är jättekonstigt, tycker jag.” Frågorna skrivs upp i en tredje kolumnen. Har ni några frågetecken? eller Var det något i boken ni tyckte var konstigt? är frågor man kan ställa nu. (Båda är bättre formuleringar än Var det något ni inte för- 14 läskonster – en rapport stod? – ingen vill ju avslöja sig som korkad.) På det här stadiet vill jag inte ha några svar. Om någon börjar ge svar eller hela tolkningar brukar jag avbryta dem, men samtidigt be dem att komma ihåg tankegången, så att de kan säga det lite senare. Den fjärde och sista kolumnen är till för mönster. Finns det saker som återkommer flera gånger? Finns det kopplingar att göra mellan olika ställen i boken? Fortfarande handlar det om ”korten-påbordet”, berätta vad ni har upptäckt. Det är nämligen långt ifrån säkert att andra har upptäckt samma sak. Det som är självklart för dig kan vara en aha-upplevelse för någon annan. Det är också därför sådana här boksamtal funkar bäst med många deltagare. Fler ögon ser mer och många hjärnor tänker annorlunda. Den som upptäckt ett mönster behöver inte ge någon förklaring, det räcker med att peka ut dem. ”Det är många dörrar.” ”Hunden försvinner på natten och kommer tillbaka på dagen.” ”Hanna börjar på H och det gör Hunden och Huset också.” Att leta mönster handlar mycket om att jämföra. Hur ser Hannas hem ut i början av boken och hur ser det ut i slutet? En förändring har skett, men även olikheter kan utgöra mönster. Det kan också finnas mönster mellan den lästa boken och omvärlden eller mellan den lästa boken och andra böcker. ”Hanna bor ensam i ett hus precis som Pippi Långstrump,” sa en 7-årig pojke. Ett sätt att komma åt mönstren om gruppen har svårt att förstå vad som menas kan vara att be deltagarna leta efter nyckel- om boksamtal ord eller ledtrådar. När gruppen väl har börjat leta – och hitta – mönster kommer också viljan att se sammanhang och göra tolkningar. I mönstren döljer sig ofta svaren på några av de frågor som tidigare ställts, och så här långt in i samtalet brukar jag släppa fram olika tolkningar. Ledarens roll är här främst att sammanfatta, förtydliga, knyta ihop olika tankegångar eller ställa dem mot varandra, och att få med sig hela gruppen. Hanna, Huset, Hunden är en bok som lämpar sig väldigt bra för den här sortens boksamtal. Det vimlar av både frågetecken och mönster, och ofta räcker det med dessa fyra grundfrågor (gillar, gillar inte, frågetecken, mönster) för att samtalet ska flyta. Andra böcker kräver mer jobb från samtalsledaren. Chambers ger exempel på en mängd ”allmänna frågor”, d.v.s. sådana som passar de flesta böcker. Många av dem känns igen från litteraturundervisning av annat slag. Har du läst något annat som liknar den här boken? Vilken person tycker du var intressantast? När du tänker på boken efteråt, vad var viktigast för dig då? Fanns det några speciella ord eller uttryck som var typiska för den här boken? Man kan även prata om specialfrågor, d.v.s. frågor som får samtalet kring en speciell bok att ta en ny riktning och ger nya öppningar in i boken. Hur gammal är Hanna? är en sådan fråga. Vilka specialfrågor som hör till vilka böcker är något man själv måste komma fram till – kanske med hjälp av andra boksamtalare. Ibland hittar man dem inte förrän man hållit ett eller flera boksamtal kring en viss bok. Att fråga efter huvudpersonens ålder blir helt ointressant om det står på bokens första sida, medan läsarens uppfattning om Hannas ålder kan vara helt avgörande för den läsning man gör. Viktigt att poängtera är att inga frågor ska vara kontrollfrågor, utan äkta frågor. Samtalsledaren sitter inte inne med något färdigt svar, utan är genuint intresserad av vad deltagarna har att bidra med. Vissa böcker passar bättre för boksamtal än andra, leta efter böcker som har ett djup och där mycket sägs mellan raderna. Böcker som förbryllar och provocerar. Många bra boksamtalsböcker gömmer sig bland hyllvärmarna, bland ”Jättebra, men vem ska läsa den?”-böckerna. Sen kan man förstås undrar varför man ska hålla på med boksamtal. Tja, det är väldigt roligt, kan inte det räcka? ” Vissa böcker passar bättre för boksamtal än andra, leta efter böcker som har ett djup och där mycket sägs mellan raderna. Böcker som förbryllar och provocerar. läskonster – en rapport 15 e ett axplock aktiviteter ett axplock ”läskonster” På de femtio bibliotek som deltagit har mycket roligt gjorts som på ett eller annat sätt inspirerats av idéer i projektet. I det följande kan du läsa om några av dem och hämta idéer när du vill förnya dig. Efter varje idé finns en person som du kan kontakta om du vill veta mer. Vi har också klippt in några idéer från Läskonsters blogg. (www.laskonster.blogspot.com) Berätta till bilder Idé från LesArt. Aktiviteten genomfördes som sportlovsprogram våren 2008, men den finns också med i vårt skolprogram för hösten 2009. Bok: A whole world av Katy Couprie (textlös). Boken är ituskuren och sidorna har plastats in. Bilderna är uppsatta med klädnypor i tvättlinor som löper över rummet. Barnen och ledarna sitter på kuddar i ring. Välkomna barnen ett och ett. Be barnet blunda, sätt i färgglad klisterprick i barnets handlov. Barnet får titta igen, men inte öppna handen förrän vi satt oss i ring. Första rundan. Var och en talar om vad den heter och beskriver den färg man fått i ord, sång eller gestaltning. Ledaren ger exempel, t.ex. min prick har samma färg som en blomma som är mycket vanlig. 16 läskonster – en rapport Andra rundan. Varje barn väljer en bild som hör ihop med sin färg och förklarar sedan med ord varför man valde bilden. Häng upp den igen. Tredje rundan. Handledaren lägger fram tre bilder på golvet. Barnen gissar på vilket sätt de hör ihop. Var och en väljer tre bilder som hör ihop. Man gissar och den som satt ihop dem förklarar hur man tänkte. Fjärde rundan. Var och en plockar ner sin första bild, kollar vilka som hade samma färg och delar upp sig i grupper som får i uppgift att hitta på en berättelse utifrån bilderna. Ca åtta bilder totalt om fyra personer i varje grupp. Bra om barnen skriver ner korta stolpar till sagan innan de berättar den för de andra grupperna. Domino. Ledaren lägger ut ett kort. Den som lägger nästa måste tala om varför. Bilderna ska ha någon koppling. Innehåll, form, färg. Det går att bygga på åt alla håll. Till sist (ev.). ”Så ska det låta”. Fäst upp fem bilder på väggen. Barnen väljer ut minst två och sjunger en sång som anknyter till bilderna. Marianne Lindberg, Norrköpings stadsbibliotek ett axplock aktiviteter Bokklubben Bokälskarna På Almedalsbiblioteket har Ebba Junker och jag sedan ett år tillbaka arbetat med en bokklubb som vi kallar Bokälskarna där vi testar olika idéer som vi fått från Läskonster-projektet. Förutsättningarna är att samla barn på fritiden som älskar att läsa och som vill träffa likasinnade och göra roliga och intressanta saker tillsammans. Bokälskarna vill vara en bubbla i mediebruset, en bubbla för samtal, reflektion, skapande och fördjupning. Till en början inriktade vi oss på 11-åringar och vi marknadsförde oss framför allt genom skolan. Kärnan i verksamheten är barnens boktips, våra bokprat och högläsning. Vi vill också att barnen får prova på att uttrycka sig genom olika konstformer. Ebba som är Levande-verkstad-pedagog har hållit i en bildövning med barnen där de fick gestalta ett läsminne på ett stort papper med silkepapper i olika färger. Uppgiften var att fånga ett ögonblick där du läste en bok som du tyckte mycket om. Barnen blev djupt inspirerade och arbetade länge och noggrant med sina bilder. Vi har också arbetat med filmade boktips med hjälp av utrustning och personal på Film på Gotland. Barnen arbetade i grupper där de valde en gemensam bok som de presenterade och dramatiserade på olika sätt. Detta var oerhört populärt och vi hade kul under hela processen. Filmerna kommer att publiceras på Bokälskar-bloggen. Under det första året hade vi mellan tre och femton deltagare per tillfälle och vi träffades ca åtta gånger under ett år. I höst har jag fortsatt ensam med bokklubben. Med Bookworms i Södermanland som förebild har vi gått ihop flera gotländska bibliotek och nu finns det fem Bokälskar-klubbar runt om på Gotland. Vi har skapat ett marknadsföringsmaterial med logga som vi nått ut med på bred front i radio, tidningar och i skolor och vi har en gemensam blogg www.bokalskarna.blogspot. com öppen för alla. Jag har haft två träffar hittills under hösten. Jag har utökat åldern till mellan tio och tolv år och sist hade jag tjugo bokälskare i sagorummet. Barnen berättar boktips för varandra och lämnar in boktips till mig som jag publicerar på bloggen. Under hösten ska vi dramatisera böcker i grupper, ha ”Med Bookworms i Södermanland som förebild har vi gått ihop flera gotländska bibliotek och nu finns det fem Bokälskar-klubbar runt om på Gotland.” ett gemensamt författarbesök, ett studiebesök till bokhandeln och en gemensam övernattning med högläsning. Under våren ska vi jobba med berättande och eget skrivande. Barnen älskar sin bokklubb! De tycker att de blir sedda, att de får göra roliga saker och de vill aldrig gå hem! Cecilia Herdenstam, Almedalsbiblioteket, Visby läskonster – en rapport 17 ett axplock aktiviteter Bokprat med dramatisering och rekvisita Efter Läskonsterträffarna, inte minst den senaste på Wik för Uppsala län i september där vi prövade på sång, kreativa och roliga berättarövningar, samt att skapa berättelser i grupp utifrån bilder med inspiration från LesArt, har jag tagit emot elever och lärare i år 2 för bokprat/läsinspiration. Där har jag använt mig av rekvisita, berättande, dramatisering och gestaltande i jag-form. Jag har funderat på det som någon berättade på Wik, att man på LesArt inte bryr sig så mycket om huruvida böckerna blir utlånade eller ej, utan mer fokuserar på att ge en positiv upplevelse, med böcker som utgångspunkt. Biblioteksbesöket blir (förhoppningsvis) roligt/trevligt/engagerande och man får upp ögonen för berättelserna och berättandet. Man har kvar en positiv känsla, det handlar om fantasi och kreativitet, om konst. Film, teater, bilder, litteratur/böcker, berättande handlar ju om berättelser. Jag tycker också att jag fått lite nya ögon när jag läser nya böcker, så här skulle denna bok kunna gestaltas/berättas, detta skulle passa att dramatisera eller framföra i jag-form t.ex. Följande har testats: • • • • • • • Skapa stämning i lokalen Musik Lite enkel rekvisita Berättande Dramatisering/gestaltning av inledningen i en bok Spela upp en scen ur boken Låtsas att jag är huvudpersonen och berätta utifrån det perspektivet Jag har också prövat att ta emot barnen utklädd, ”någon som övernattat i biblioteket och läst en massa böcker på nätterna i stället för att städa”. Att låtsas vara någon annan ger näring till fantasin och nya möjligheter att spåna och improvisera och inte vara så bibliotekarisk men ändå veta en massa om böcker, det har också givit barnen möjlighet att vara medskapande. 18 läskonster – en rapport Målgrupp: år 2, ca 25 barn i varje klass. Följande böcker har jag utgått ifrån: Månskensdraken av Cornelia Funke Megakillen av Martin Olczak Häxdoktorn av Martin Widmark Cykelriddaren och de gömda barnen (muntligt berättande) Responsen har varit positiv från både barn och lä- rare och som alltid har det fungerat allra bäst när läraren understött/spelat med. Roligt och inspirerande. Det har också varit viktigt att göra något som är möjligt inom ordinarie tidsram. Marianne Sandberg Hven, Brantingsbiblioteket Uppsala Diktverkstad Jag hade ”diktverkstad” tillsammans med en kollega på fritidsgården Slussen i Mora under tre vårkvällar. På Slussen samlas tonåringar, en del av dem har det trassligt hemma. Gruppen var från början tio personer, men flera försvann de båda andra kvällarna (för stor konkurrens av andra aktiviteter i huset). Vi förberedde oss genom att välja ut dikter, så att vi kunde läsa många olika sorters dikter: långa och korta, gamla och nya, vackra och fula dikter … etc. Vi förberedde också skrivövningar (man fick en första rad och fick skriva fortsättningen själv och så klippte vi sönder dikter för att pyssla ihop raderna efter eget tycke). Planeringen skedde i samarbete med föreståndaren för Slussen. Vi ville avdramatisera detta med att läsa och skriva dikter och ungdomarna uppskattade kvällarna. Det blev en hel del skratt och några kom igång riktig bra med eget skrivande. Något som slagit mig är att ungdomar verkar längta efter att bara få sitta och lyssna, kanske en längtan efter att få stillna, kanske en längtan efter det långsamma. En önskan finns om högläsning av en novell per tillfälle och att följa upp läsningen med boksamtal. Sannolikt blir det mer poesi framöver, i det nya ungdomens kulturhus som planeras i Mora. Cecilia Gustavsson, Mora bibliotek ett axplock aktiviteter Visningar för förskolan och år 1 Vi förbereder tillsammans med Kulturskolan en visning för F-1. Barnen kommer till biblioteket tre gånger med några veckor emellan. Bakgrunden är att vi vill att barnens första möte med biblioteket i samband med skolbesök ska vara positivt. Vi vill fokusera på upplevelser och berättelser istället för på ordningsregler och hur man lånar. Så här tänker vi oss att det ska gå till: Träff 1. Vi samlas utanför rummet. Alla smyger in och sätter sig på golvet runtomkring ett vackert tyg som ligger på golvet. Antingen får nu alla gissa vad det kan vara under tyget eller så trollar vi tillsammans fram påsen. Påsen skickas runt. Alla säger sitt namn, stoppar ner handen och känner, men säger ingenting. Om man vet vad det är stryker man sig lite på näsan, om man inte vet drar man sig i örat. Bibliotekarien börjar, drar sig i örat. När alla känt får de säga vad de tror att det är i påsen. Ta fram nyckeln. – Vad bra med en nyckel! Undrar var den hör hemma? Lägg nyckeln åt sidan (stoppa i fickan t.ex.). Berätta/läs En mörk hemsk historia av Ruth Brown. Visa alla bilder utom den sista. Ta fram kistan. Låst. – Hur ska vi kunna öppna den? Barnen säger (troligtvis): – Med nyckeln! Berätta att de ska få lånekorten, men först måste historien om den misshandlade boken berättas. Avsluta med att berätta om hundöronen. Läxa – gör ett eget bokmärke. Alla får sina kort och skriver på. Släck spotlight och öppna upp rummet. Visa bilderböcker och börja läs. Träff 2. När alla känt i påsen får de säga vad de tror att det är. Ta fram tänderna. Berätta att de här tänderna vet jag var de kommer ifrån. Berätta historien om monstret i kylskåpet (Månskensdraken av Cornelia Funke, Bergs). Låt gärna barnen vara delaktiga i berättandet. Läxa – rita monstret i kylskåpet. Alla visar sina bokmärken, var och en får hänga upp sitt på strecket. Man kan dra ut på det om man vill genom att låta var och en berätta om sitt bokmärke. Visa böcker på avdelningen. T.ex. monsterböcker, läskiga djur, böcker på andra språk. Träff 3. Samma början som vid träff 1. Vi samlas utanför rummet. Innan påsen skickas runt berättas historien Ingen rövare finns i skogen av Astrid Lindgren. Skicka runt påsen och låt var och en ta en pärla. Gör ett halsband. Ingrid Loeld Rasch, Norrköpings stadsbibliotek läskonster – en rapport 19 ett axplock aktiviteter Hattveckan – samarbete mellan bibliotek och förskola Jag hade blivit tillfrågad om att på något sätt in- troducera en period av läsprojekt på en förskola med tre olika avdelningar. Berättelse: ”Hattveckan” (eget påhitt) med Sagan om solen och nordanvinden som inledning. Var veckodag (utom lördag - söndag) hade en hatt blåst ner i min trädgård, olika hattar för var dag. Fritt pratande om var de hade ”fastnat”. Det finns olika sorts hattar, färger, former, sång: Min hatt den har tre kanter • Måndag – Tanthatt, sång: Jag har en gammal moster som heter Ingeborg • Tisdag – Bagarmössa, ramsor: Baka, baka liten kaka m.fl. • Onsdag – Häxhatt, trolleri-ramsor, flera olika • Torsdag – Mexikohatt, sång: Dinkeli Dunkeli Doja, bild på papegoja • Fredag – Nattmössa, sång: Kumbaya-ya-ya, ett par verser Barn 2-4 + 4-6 år från olika avdelningar, ca 12 barn i var grupp. Jag skickade ut sångtexter och vissa ramsor i förväg till förskolan för att de skulle träna på sångerna. Barnen deltog med liv och lust i både sånger och ramsor. De verkade ha roligt. Det var inte så mycket mellansnack för de mindre. Programmet tog ca 20 minuter. Det var ett bra koncept att använda hattar eller mössor, det finns alltid ramsor och sånger som passar till, både nya och gamla. Är man två kan man ha dubbel uppsättning hattar och turas om att prata emellan. Eller spela den som kan. Det bör finnas ”hattmaterial” för flera veckor till. På våren kommer det ju ”vårvindar friska” Ulla Winroth, Lekebergs bibliotek Läslust med Mamma Mu Sedan början av våren 2009 har jag haft ett samarbete tillsammans med en förskola här i Sätra och Kulturskolan. Samarbetet kallar vi för Läslust 20 läskonster – en rapport med Mamma Mu. Detta samarbete innebär att alla barnen från förskolan får komma till biblioteket varannan vecka. Att vi valt Mamma Mu som förgrundsgestalt beror främst på att böckerna om henne finns översatta till många olika språk och barnen på förskolan kommer från många olika länder. Mamma Mu är också en stark kvinnlig förebild. I och med att det fanns böcker som alla barnen kunde ta till sig och med att de fanns på flera språk, blev Mamma Mu ett känt ansikte för alla barnen innan vi drog igång arbetet på biblioteket. Med samarbetet vill vi öka barnens intresse för böcker och att biblioteket ska bli en naturlig del i tillvaron för både barnen och deras föräldrar. Vi vill att barnen ska få en bra grund i sin språk- och läsutveckling. Det här får de genom att de regelbundet får komma till biblioteket, där de har fått lyssna på sagor samtidigt som teckenstöd har använts. Undersökningar har visat att teckenstöd kan stödja alla barns språkutveckling. Vi spelar och sjunger, vilket också kan hjälpa språkutvecklingen. De får lära sig hur en svensk grundsats låter, de får lära sig fakta, leka med ord och bokstäver, samtidigt som de har roligt. Något som visade sig under arbetets gång var att det endast var två av barnen på denna förskola som hade sett en ko på riktigt, vilket resulterade i att en resa till en bondgård arrangerades. Barnen har fått träffa Mamma Mu och haft sago- stund med henne, de har brevväxlat med Mamma Mu, där Mamma Mu har bett barnen om hjälp med vissa saker. Barnen har fått lära sig hur en bok är uppbyggd och därefter fått göra sina egna böcker, och därefter haft högläsning av alla böcker tillsammans med Mamma Mu. Vi arbetar med ordbilder, ljud, former och matematik på barnens nivå. Vi har lagt barnens biblioteksbesök vid en tidpunkt då det är många föräldrar som hämtar sina barn. Tanken med det är att även föräldrarna ska komma till biblioteket. Hämtning sker alltså på biblioteket dessa dagar. Hittills har samarbetet resulterat i att flera för- äldrar, som inte har haft för vana att läsa för sina barn, har börjat läsa mera för barnen. Barnen har ett axplock aktiviteter börjat intressera sig mer för skriftspråket och för böcker och många av barnen vill själva börja skriva och läsa. För de yngsta barnen, mellan 1 och 2 år är det sagostund med boken Min tur av Ernst Jandl som också visualiseras med riktiga figurer. Något som älskas av barnen. Johanna Schultz, Sätra bibliotek, Gävle Mathias bakar kakor Vi har gjort bokdramatiseringar av boken Mathi- as bakar kakor av Inger och Lasse Sandberg. Vi har vänt oss till sju stycken förskoleklasser samt besökt två familjecentraler i närområdet. Grupperna har varierat i storlek mellan 10 och 25 barn per besök. De flesta har besökt oss på biblioteken, men vi har även varit ute på förskolorna. Dramatiseringarna ingår i läsprojektet Barnens favoriter inom bilderboksvärlden. Det utgör en del i det landsomfattande läsprojektet En bok åt alla via Stiftelsen Boken i Sverige. Målgruppen för bokdramatiseringarna har varit barn i sexårsåldern, men vi har även gjort två Med hjälp av doftsinnet skapas en oförglömlig upplevelse av Mathias bakar kakor. läskonster – en rapport 21 extra föreställningar på familjecentralerna. Där var åldersgrupperna av mer skiftande karaktär. Förberedelserna har inneburit att vi fått träna in manus för våra roller samt att ta fram rekvisita för föreställningarna. Planering och förberedelser utgör en viktig del av arbetet och det känns viktigt att man avsätter tid för det. Därefter har det varit ett pusslande att schemalägga de olika förskolebesöken, men det har i gengäld gett oss mycket tillbaka. Samarbetsparterna är förskollärarna på skolorna, samt vår kontaktperson på Bokia. titta på polisbilen. Inför besöket hade jag tagit kontakt med pres�sen, som kom. Klassen kom tillbaka med teckningar som blev en utställning på barnavdelningen. Vi har också samarbetat med en ambulansförare och även det blev ett positivt möte. Vi har också funderat på att ta kontakt med någon brandman. Efter våra föreställningar har vi bjudit på saft och kakor vilket har varit uppskattat. Barnen har haft möjlighet att själva provbaka kakor av degen som vi använt oss av. I några av grupperna blev det ett sådant gensvar med bakningen, så att personalen bestämde att göra en liknande deg när de kom tillbaka till sina förskolor. Barnen har också haft möjlighet att leka med djuren som varit med i dramatiseringen. Det har varit positivt att grupperna haft möjlighet att vara kvar en stund efter föreställningen. Jag tycker att det är väldigt roligt med denna arbetsform men det är också väldigt tidskrävande. Kredit för arbetet får man när barnen återkommer till biblioteket med sina föräldrar. Vi utgår ifrån Cecilia Davidssons Mammas lilla Olle. Vi vill peppa barn att stå på scen och sjunga i mikrofon – stärka jaget genom att de får framföra en sång till ackompanjemang och höra sin röst från högtalare. Framförande på scen med applåder efteråt ger uppmärksamhet och bekräftelse. Barnen lär sig lyssna och ta hänsyn till kompet, att musikstycket har en tydlig början och slut, att texten betyder något. Anne Myllylä och Helena Klingberg, Haga /Varberga bibliotek, Örebro Polisen på biblioteket Jag har sedan länge funderat på ett möte på biblioteket mellan barn och olika yrkesgrupper och då med boken som centrum. Valet föll på polisen och år 1 som målgrupp. Jag tog kontakt med polisen som gärna kom till biblioteket för att berätta om sitt jobb och läsa Här kommer polisbilen av Arne Norlin. Hon kunde även ta med sig polisbilen. Lärarna i årskurs 1 uppskattade inbjudan. Eleverna skulle förbereda sig med frågor inför besöket på biblioteket. Jag var över till polisstationen med Halvanboken till polisen. Mötet på biblioteket blev mycket uppskattat. Polisen läste Halvanboken, berättade om sitt jobb, barnen fick ställa frågor och till sist fick barnen 22 läskonster – en rapport Lisbeth Olsson, Vansbro bibliotek Mors lilla Olle – musikal-lek Enkel rekvisita: en päls till björnen, keps, skjorta och korg till Olle, klänning till mamma, från skogen: kottar, blåbärsris, pinnar. Ber förskolan förbereda sig genom att träna in sången Mors lilla Olle, prata om björnar och plocka rekvisita. Ca tio 4-5-åringar är en bra gruppstorlek, två vuxna från förskolan behövs för att hjälpa till. Vi håller på i ca 1-1½ timme. Vi fotar och spelar in ljudet med en portastudio, allt bränns sedan till cd-skiva, som skickas förskolan. ett axplock aktiviteter 1. Börjar med att skapa en förväntan innan vi går in i vårt programrum Skattkammaren genom att säga att nu ska vi gå in i en blåbärsskog där det finns björnar och Mors lilla Ollar 2. Sjunger en välkomstsång med keyboardkomp Välkommen hit! ur Birger Nilssons Lekvisor för smått folk. 3. Berättar vad vi ska göra. 4. Läser Mammas lilla Olle, illvrålar när mamma skriker. 5. Frågar om någon kände igen berättelsen? Förhoppningsvis utbrister någon: Mors lilla Olle! Och då sjunger vi Mors lilla Olle 6. Pratar sedan lite om sången och sagan. Vad betyder rosor på kinden och solsken i blick, varför skriker mamman? 7. Pratar fakta om björnar, berättar och visar bilder ur boken om björnen Binna och hennes ungar av Curt Lofterud. Vad äter björnar, är de verkligen farliga för människor? Vad gör björnar på hösten och vintern? Visar hur små björnungar är när de föds i idet med hjälp av en liten mjukisnalle stor som en ekorre + två mjukisnallar stora som en stor katt: så stora är björnungarna när de kommer ut ur idet. Skickar runt mjukisdjuren så att barnen får känna på dem. Hur undviker man att träffa på björnar i skogen? Vad gör man om man stöter på en björn? 8. Dags att resa oss upp och sträcka ut. Böjer oss fram o hänger med huvudet. Syre till hjärna och stämband. Reser oss långsamt upp. Står stadigt, och sjunger upp. Barnen får härma: säg hej, mjau; voff voff voff; oj aj jo, du o jag o du o jag, brrrr, som en borr, surr som en humla, krrrrr som en katt. 9. Därefter sjunger vi Mors lilla Olle till förinspelat hip-hop-komp på keyboarden medan vi känner takten i kroppen och går runt i ring. 10. Frågar vad vi behöver för roller och rekvisita när vi gör sagan som teater? Presenterar rytminstrumenten. De som inte vill agera eller sjunga kan ”rytma”. 11. Vilka vill sjunga, vara Olle, björn, träd, mamma? Max två sångare åt gången så de får en chans att höra sig själva. De vuxna får vara beredda att delta som björn, mamma eller Olle. Vuxenstöd i sången! Rollerna gestaltas allt eftersom de sjungs om i visan. Jag är regissör och påhejare, mamma, Olle eller det som krävs! 12. Alla vuxna applåderar och ropar bravo efter varje gång! När alla barn har sjungit varsin gång avslutar vi med blåbärssoppa och kaka. Reflekterar över dramat, sången, texten, rytmerna. Hur kändes det att sjunga i mikrofon? Var det svårt att höra texten och agera efter den? Går ned i varv och berömmer barnen för deras kreativitet och mod. Föreslår fortsätt lek på förskolan, andra sagor eller sånger… Bockarna Bruse t.ex. 13. Sjunger och kompar en avslutningssång, Snipp snapp snut ur Lekvisor för smått folk. 14. Inspelning + foton tankas till datorn: Bränner cd-skiva och skickar i till förskolan. Liselotte Beverlöv, Uppsala stadsbibliotek läskonster – en rapport 23 ett axplock aktiviteter Rödluvan bor på biblioteket Alla barn som går i F-klass i Norrtälje kommun bjuds in till biblioteket och får en gåvobok i samband med klassens besök. Under 2008 och 2009 har Jan Gustavssons version av Rödluvan och vargen delats ut. Från Hallstaviks bibliotek har ett brev gått ut till alla föräldrar (tillsammans med förbindelsekort för lånekort) med upplysningen att Rödluvan bor på biblioteket och att hon vill ge barnen egna lånekort. När barnen kommer samlas vi i ett halvt nedsläckt bibliotek med levande ljus, för att skapa en lugn stämning. Jag tar emot barnen, hälsar dem välkomna och börjar berätta lite när jag plötsligt avbryter mig och utbrister att jag glömt en sak och ber dem vakta ljusen medan jag går och fixar det… Sedan kommer jag tillbaka, smygande, klädd som Rödluvan bärande en korg med saft, kakor & ett brev till mormor. Jag försäkrar mig om att ”hon som jobbar på biblioteket” har gått iväg, för jag vill inte att hon ska veta att jag smyger omkring här ute. Sedan talar jag om för barnen att jag är på väg till mormor (igen) och att jag den här gången inte ska göra om samma misstag som jag gjorde ”förra gången” jag skulle till mormor med saft. Här följer sagan om rödluvan och vargen i min (Rödluvans) ”Spänningen har legat tjock i luften och skriken från barnen har ringt i öronen flera timmar efteråt!” tappning. Berättelsen byggs mycket på att jag ivrigt och rätt forcerat berättar om det där hemska som hände mig, med mycket frågor av typen ”vet ni vad som hände då?” ”vet ni vad han sa då?”. Barnen involveras i historien och berättar med liv och lust vad de vet om ”mitt” öde och jag lägger fokus på hur det kändes för ”mig”. Slutligen talar jag om för barnen att jag är ”på rymment” från sagokistan och visar var jag bor (tillsammans med mina sagofigurskompisar) och här följer lite info om biblioteket utifrån vad jag vet (som bor här). Jag konstaterar också att det är 24 läskonster – en rapport dags att avvika innan ”Erica” kommer tillbaka och att mormor nog klarar sig utan saft och kakor den här gången, så barnen kan få behålla korgen (där det för övrigt visar sig att brevet jag trodde var till mormor från mamma innehåller barnens lånekort). Medan barnen förser sig med Rödluvans fika smiter jag iväg och återkommer som mig själv, ber om ursäkt för att det tog sådan tid, och sätter mig ned och fikar tillsammans med dem och ger den praktiska info som inte kommit med vid samtalet mellan Rödluvan och barnen. Erica Markne, Hallstaviks bibliotek Norrtälje Spökmagasinet Vid två höstlov i samband med Halloween har Barnbiblioteket ordnat ”Spökmagasin” för barn 8-12 år. Det har gått till så att jag, lagom läskigt vitsminkad och i svarta kläder och svart hatt, tagit emot grupperna, två stycken per lov med cirka 15 barn i varje grupp, och gått till ett mindre nedsläckt rum med dödskallar och spindlar (i plast). Där har jag läst spökhistorier vid ett brinnande stearinljus samt berättat om spöket i vårt magasin runt 20 minuter. Detta har skrämt upp barnen till lagom nivå innan jag med medhjälpare ledsagat barnen ner till spökmagasinet/vuxenmagasinet som för tillfället varit totalt svart, smyckat med spindelväv, tre spöken (utklädd personal) som rört sig runt, samt läskiga ljud hörts från en gömd cd-spelare. Vi har vandrat mellan de vindlande höga hyllorna tillsammans där jag gått först med en ficklampa, som blinkat oroande, barnen efter på led och medhjälparen sist också med en ficklampa. Spänningen har legat tjock i luften och skriken från barnen har ringt i öronen flera timmar efteråt! När vi kommit upp igen har barnen vid ett tillfälle fått se en ”skräckteater” av Lättings teatergrupp som vi samarbetat med. Programmet har avslutats med att barnen själva ritat spöken, fikat och ätit godis. Biljetterna har varit gratis och tagit slut vid samtliga tillfällen. Ett mycket lyckat och uppskattat program som vi säkert kommer att ordna minst något år till. Per Berg, Barnbiblioteket Gävle ett axplock aktiviteter ” Projektet kommer ju från ett behov av att lära mer om lässtimulansarbete. Generationsklyftan har varit tydlig i det här fallet. Vissa har jobbat länge med lässtimulans, andra inte. Vi som är nya har mer koll på andra saker än böcker. Vi lärde oss mycket om IT på utbildningen och mindre om skönlitteratur. De är två olika verkligheter. Skönlitteraturen är kvar i den gamla verkligheten. Vi har mötts och samlats kring det som är kärnan, alltså läsning och lässtimulans. läskonster – en rapport 25 n e g g o l b r u klippt från bloggen t p p i l k Från himmelens topp till havets botten ”Efter dramatiseringen fick barnen göra olika aktiviteter som att vara delfiner på och under ett fladdrande fallskärmstyg, leka dansstop och bygga statyer. Innan gruppen gick hem samlades vi i en ring och samtalade om vänskap och om vad delfinen kan ha önskat sig.” Gerd Eriksson och Johanna Täckström, Borlänge bibliotek Läs mer 14 okt 2009 Prinsess-sagostund ”Idag var Lill-bibblan full av prinsar och prinsessor. Ett ganska så aktuellt ämne just nu. Vi började med att alla barn fick en varsin krona och jag frågade om de visste vad prinsessan i Sverige hette. De flesta svarade Victoria. Som vanligt startade vi med en uppvärmningsramsa – snöflingorramsan är alltid lika uppskattad. Jag berättade sagan om Prinsessan på ärten och visade flano-bilder. Jag läste även Så gör prinsessor av Per Gustavsson. Vi gjorde En liten ärta-ramsan och sist fick alla prinsessor och prinsar testa att ligga på en tjock madrass med en ärta (liten pärla i det här fallet) under. Konstigt! Bara jag kände den genom den tjocka madrassen :-)”. Anette Helgesson, Edsbyns bibliotek Läs mer 20 mars 2008 26 läskonster – en rapport Rymdtema på sportlovet ”Vi började med en samling där vi läste boken Prick och Fläck ser stjärnor av Lotta Gefflenblad. När vi läst färdigt boken hände något oväntat; vi fick besök av en riktig utomjording. Hon hette Lixi och kom från planeten Neptunus. Under en färd till Merkurius hade hon hamnat i ett asteroidbälte och krockat med en asteroid. Rymdskeppet blev skadat och hon blev tvungen att nödlanda med sitt rymdskepp på bibliotekets tak. Sedan hade hon tagit sig ner via skorstenen till oss. Lixi pratade bara neptuniska så vi förstod ingenting av vad hon sa. Men som tur var hade hon ett bälte med tre knappar; en för neptuniska, en för måniska och en för svenska. När vi tryckte på knappen ”svenska” kunde vi förstå vad hon sa. Lixi lånade några verktyg för att försöka laga sitt rymdskepp, men tyvärr fungerade inte våra Av ord byggde vi dikt jordverktyg när det gällde att laga en farkost från Neptunus. För detta krävdes en stritofix, något som inte finns här på jorden. Lixi blev därför kvar hela veckan i väntan på hjälp från sin planet.” Christina Norén, Siv Andersson och Tiffany Betts, Håbo bibliotek Läs mer 20 februari 2009 ”Så här gjorde vi: Grupperna som kom till Konstmuseet var där i 90 minuter.” ”/…/ Vi började med att samlas och introducerade arbetet när klasserna kom. Vi satt i en ring i en myshörna av konstmuseet. Redan vid introduktion framhöll jag att det var viktigt att hålla utkik efter tre saker som man sedan skulle ha användning av i skrivarbetet: färg, detaljer i bilden och den känsla som bilderna väckte. Sedan var det dags för Karin Levander att visa utställningen. Under visningens gång knöt hon vid flertalet tillfällen an till det skrivna ordet som man lätt kan göra med Mari Rantanens bilder då de är uppbyggda av smådetaljer som skapar en helhet – precis som ord kontra längre text. Efter ca 25 minuter var hon klar och då var det dags för mig att ta vid.” ” /…/ Nästa övning gick ut att skriva en kollektiv dikt. Alla barn skulle ta sina tre lappar med ord och vika dem dubbelt och sedan stoppa dem i en hatt jag hade med mig. När alla lappar låg i hatten fick varje barn dra en lapp. Det ordet de fick skulle användas att skriva en mening med. När barnen var klara med sin mening fick de lägga den på ett stort färgat kartongblad upp och ner. Jag tog sedan arket och vände meningarna åt rätt håll. Efter att jag plockat om lite bland meningarna läste jag upp dikten högt.” Dag Hedberg, Västerås stadsbibliotek Läs mer 5 februari 2009 läskonster – en rapport 27 n e g g o l b r u klippt från bloggen t p p i l k Deckarvisning ”Det var ju tänkt att barnen skulle få sina lånekort den här dagen. De hade varit duktiga och lämnat in sin ansökan i tid så att vi hade hunnit göra i ordning korten innan, men när de kom till biblioteket hade det hänt något fruktansvärt!!! Korten var borta! Någon hade varit inne på biblioteket och stulit barnens lånekort! När jag berättade det här för barnen blev de skräckslagna. ”Det måste ha varit en tjuv”, sa någon. Då upptäckte vi svarta fotavtryck på golvet.” Johanna Schultz, Sätra bibliotek Läs mer 7 oktober 2008 Spiderwick ”För att nå ännu fler barn ordnades följande för- middag en experimentverkstad och spökhistorier lästes i Arthur Spiderwicks bibliotek. 40 barn deltog även denna dag. Barnen delades upp i två grupper. I experimentverkstaden fick hälften av barnen under en hel timme prova olika experiment. Vi utgick till exempel från Tom Tits experimentböcker och använde oss av ingredienser som finns i de flesta kök. Andra gruppen fick samtidigt höra spökhistorier i Spiderwick-biblioteket. De fick också låna böcker och gå en tipspromenad med bokpriser. Efter en timme bytte grupperna plats med varandra.” Karin Lindfors, Säters bibliotek Läs mer 10 november 2008 28 läskonster – en rapport Bokupplevelse för alla sinnen ”Vi håller nu på att iordningställa ett rum i anslutning till biblioteket med diverse attiraljer tagna ur berättelsen om Silke. Tyg och skärmar skapar mindre rum i rummet, som små avdelningar. Innan barnen går in (en och en) så får de en introduktion av oss. Meningen är att de, när de kliver in i rummet ska känna att de kommer in i berättelsen och att de blir huvudpersonen för en stund. Väl inne får de följa instruktioner. De ska få ta av sig skor och strumpor och få vada i vatten, de ska få smörja händerna med salva (som Silke i boken måste göra), äta piller mot torr och kliande hud, öppna ett paket där det ligger en snäcka i vilken de kan lyssna på havet, de ska få smaka tång mm. Slutligen hamnar de mitt i rummet där de får lägga sig ner i ett kuddhav och titta upp i taket där vi kommer att visa bildspelet (som ni kan se längre ner) med tillhörande ljudeffekter. När alla är samlade igen kommer vi att prata om vad de upplevt och vad de tror att boken handlar om.” Marika Alneng, Smedjebackens bibliotek Läs mer 7 oktober 2008 klippt från bloggen Lässtimulans som sätter sig i kroppen ”Idag var det hip-hop för hela slanten här på Edsbyns bibliotek. Tre tjejer (i randiga kläder som Rut, Knut och Tjut) från Bollnäs estetiska program var här och lärde Edsbyns 5-åringar att se coola ut och att dansa hip-hop. Jag läste ur boken Supershow med Rut och Knut och lilla Tjut, av Carin och Stina Wirsén och så lyssnade vi på hip-hop-låten från skivan med samma namn. Barnen prövade också på att spela på musikinstrument som bl.a. kastruller och rivjärn. Alla barn (och fröknar) var coola och superduktiga på att dansa. Varje förskola fick ett exemplar av boken Supershow med Rut och Knut och lilla Tjut + cd med samma namn. Fler bilder finns på Bibblabloggen”. under tiden. Det sista tycker de är jätteroligt! Besökets höjdpunkt verkar vara när de får reda på om de blir ”Stora boken om prinsessor” eller en ”äventyrsbok om två barn som gått vilse i fjällen”. Anna Fogelberg, Knivsta bibliotek Läs mer 12 mars 2008 Anette Helgesson, Edsbyns bibliotek 10 april 2008 En häxa på biblioteket ”Då smyger vi i väg till en angränsande lokal där vi brukar ha programverksamhet. Där finns det gott om plats på golvet och vi brukar känna oss som böcker ett slag. Det kommer alltid upp en massa intressanta tankar om hur man känner sig som en bok. Sedan sorterar jag dem i bokstavsordning efter förnamn och hittar på vad barnen är för böcker läskonster – en rapport 29 n e g g o l b r u klippt från bloggen t p p i l k Mamma Mu reality show ”I går träffade jag en av mina favoritskolkontakter, som jobbar på särskolan och som också bor på en gård med mjölkkor nära Hallstavik. Vi planerade för ett av vårens events här på biblioteket i Hallstavik; i maj ska vi ha ett Mamma Mu-samarbete för förskolebarn. Vi kommer att ha ett evenemang på biblioteket för barn i 4-5-årsåldern. De kommer att få möta Mamma Mu genom någon av de härliga berättelserna om henne (där kommer min insats in, vet inte ännu vad jag ska göra) och genom musiken (vi ska ta in någon extern talang här) och så ska de dessutom få träffa en riktig mjölkbonde (från ovan nämnda gård) som ska berätta om bondelivet, mjölkning eller vadhelst barnen vill veta och visa föremål från gården. Därutöver kommer vi att bjuda in F-klasser och de yngre barnen i särskolan till ett evenemang på gården där barnen får träffa riktiga mjölkkor (vi pratade också om att någon extra snäll ko kan få vara Mamma Mu, med namnskylt och allt), sjunga tillsammans med en musiklärare som vi också ska blanda in och lyssna på Mamma Mu-saga sittandes på höbalar. Någon form av mjölkproduktsavsmakning har vi också tänkt oss att få till. Vid gårdsbesöket blir det sannolikt matsäckslunch med mjölkprodukter till. (Mjölkfria alternativ till allergiker, såklart...) Vi tänkte erbjuda två tillfällen för biblioteksevenemanget och tre för gårdsbesöket. Det här känns jättespännande! Jag återkommer om hur allt går senare i vår...” Erica Markne, Hallstaviks bibliotek 17 januari 2008 30 läskonster – en rapport Prusseluskan ”Jag har varit Prusseluskan hela veckan när förskolebarn har kommit hit och tittat på Pippidiabilder. Efter bildvisningen har barnen fått åka skridskor på rotborstar till Pippi-musik. Mycket uppskattat! Sen hjälpte de till och letade efter Pippis guldpengar som låg spridda över rummet efter att bovarna försökt tjuvat dem.” Anette Helgesson, Edsbyns bibliotek 15 november 2007 Historien om någon ”Gjorde en egen variant av en sexårsvisning inspirerad av boken Historien om någon. Samarbetade med läraren som läste upp ett brev för barnen innan de kom hit ”Någon har glömt ett garnnystan på biblioteket..” o.s.v. På visningen följde vi en tråd och lärde oss samtidigt att hitta på biblioteket m.m. Spänningen byggdes upp mer och mer ju längre vi kom:) Visningen vart jättelyckad! Vem ”någon” var som hade placerat deras lånekort och presenter i skåpet framgick aldrig. Nu har barnen ritat teckningar av vem de tror att ”någon” är och skickat hit, så nu har vi en ”någon”-utställning här.” Nina Kala, Bomhus bibliotek, Gävle 20 november 2007 l l litteraturhusen litteraturhusen Arbetet med litteraturhus har skett i en parallellprocess, huvudsakligen på regional nivå. Det var orealistiskt att vi under en tvåårsperiod skulle hinna med att hitta former och finansiering för ett eller flera litteraturhus, vilket också framgår av både resultatutvärderingen och vår egen processutvärdering. Men litteraturhusidén fanns med som en viktig del i projektplanen och den skulle på något sätt utforskas tillsammans med projektdeltagarna. Vi började med ett ”växthus” kring litteraturhusidén. Växthus kring litterturhusidén Förutom LesArt har Riksutställningars vandrings- utställning och berättarbygge Nattpäron varit en viktig inspirationskälla i projektet. Nattpäron var en mobil utställning om berättandets möjligheter som ville ge besökaren lust och tilltro till den egna förmågan att se, tänka och berätta. Utställningen gestaltade fyra byggstenar som en berättelse består av: person, plats, vilja och problem. I Läskonsters inledningsskede passerade Nattpäron Gävle och i anslutning till det ordnade vi ett ”växthus” i cirkusmanegen på Länsmuseet Gävleborg. Metoden med ”växthus” hade vi prövat i Hissa segel-projektet och då använt en förenklad form av Framtidsverkstad för att utveckla idéer. I korthet går den ut på att man har en frågeställning, ett ämne, eller ett tillstånd som man vill förändra eller utveckla. Det bearbetas i olika faser: probleminventering, fantasifas, förverkligande och handlingsfas. Eftersom deltagarna kom från olika bibliotek koncentrerade vi oss på fantasifasen. Den frågeställning vi arbetade med var: Vad i Nattpäron kan omsättas i ett litteraturhus eller bibliotek? Idéerna från ”växthuset” tog vi med till Tällberg våren 2008 då vi för första gången diskuterade vad ett litteraturhus skulle kunna vara. Många hade svårt att förhålla sig till tanken på litteraturhus och var ganska frågande. Vad är skillnaden mellan bibliotek och litteraturhus? Blir det fråga om konkurrens? I projektplanen hade vi skissat på olika typer av litteraturhus, mobila, digitala eller nätverksbaserade och här följer något om hur utvecklingen satts i rullning. Mobilt litteraturhus Vi såg stora möjligheter att överföra idéer från Nattpäron – Riksutställningars vandringsutställning och berättarbygge – till litteraturhusen. Ett mobilt, turnerande litteraturhus, en buss, en husvagn, en moped med en meny av olika aktiviteter att välja ifrån beroende på lokala förutsättningar tilltalade många projektdeltagare. Inslag av författarträffar, skrivarverkstäder, dramatiseringar av berättelser eller böcker som man genomför i samarbete med lokala aktörer, barn och unga. Idén om ett mobilt litteraturhus har tagit fastare form läskonster – en rapport 31 litteraturhusen vid ytterligare ett ”växthus” som Länsbiblioteken i Örebro, Västmanland och Sörmland anordnade sensommaren 2009. Växthuset mynnade ut i en ansökan om pengar till Statens Kulturråd och idén är på god väg mot ett förverkligande och en husvagn har köpts in för ändamålet våren 2010. Digitalt litteraturhus Ett annat spår under arbete är idén om ett digitalt litteraturhus. Länsbibliotek Östergötland har som ett systerprojekt till Läskonster drivit Bokens alla sidor. Redan tidigare har barn och unga kunnat skicka in dikter och noveller till Barnens Östgötabibliotek men portalen ska utvecklas ytterligare genom bland annat en interaktiv skrivarverkstad. Skrivarverkstaden ska ge möjlighet till kollektivt skrivande, skrivarcirklar, tävlingar och författarledda skrivarkurser. Det färdiga resultatet ska presenteras i en layoutmässigt tilltalande form, där foton och bilder enkelt ska kunna infogas. Målgruppen är i första hand 13-17-åringar, men bildspråk och övrigt material ska enkelt gå att anpassa för andra målgrupper. I flera län utvecklas regionala webbplatser för barn. Argumenten för detta handlar om att det är viktigt med en lokal identitet och att barnen kan känna igen sig. Samtidigt pågår en diskussion om hur man ska förhålla sig till och samarbeta med Barnens bibliotek. Kompetenscentrum Ett tredje spår som utvecklats är en form av kom- petenscentrum för barnbibliotekspersonal med återkommande lustfylld fortbildning i samarbete med andra konstutövare. Tillfällen då man skaffar 32 läskonster – en rapport sig eller slipar sina egna verktyg och öppnar sig för andra konstformer. Den idén har konkretiserats i Uppsala län i en årlig Mötesplats för Läskonster med uppföljning i samarbete med Wiks folkhögskola. Den första Mötesplatsen ägde rum i september 2009 med temat Alla kan berätta! Den innehöll röstverkstad, workshop med Fabula Storytelling, berättarteater, workshops med metoder från LesArt i Berlin och bok-events. Till mötesplatsen uppmanades biblioteken att bjuda med tänkbara samarbetspartner i sin kommun; förutom barnbibliotekarier deltog dramapedagoger, kultursekreterare och pedagoger. För att stödja de processer som sätts igång på Mö- tesplatsen har Upplandsmuseet och Länsbibliotek Uppsala påbörjat ett samarbete för att ta fram en mobil ”Berättarbyrå”. Inspirationskällorna är förstås Riksutställningars Nattpäron men också Vasamusets ”Äspingar” på Astrid Lindgrens sjukhus och ”Tankedalen”, ett berättarbord konstruerat av Mattias Gordon. Vasamuseets ”äspingar” är mobila enheter med pedagogiskt material som anknyter till skeppet Vasa och ”Tankedalen” ett bord med bilder som kan kombineras till tusen och en berättelser. Regionbibliotek Värmland har också arbetat med kompetensutveckling och nätverksbygge för barnbibliotekspersonal genom workshops där olika konstformer/språk fokuseras vid varje möte. En grupp arbetar för att ta fram en handlingsplan för fortsatt arbete i kommunerna och länet. Tanken är att en strategi för barnbiblioteksverksamheten ska växa fram där Läskonster har blivit ett samlande begrepp för fler verktyg att arbeta med lässtimulans och nya arenor att verka på. litteraturhusen Nätverk för kultur i Dalarna Länsbibliotek Dalarna bygger med utgångspunkt i FN:s barnkonvention ett flexibelt nätverk i länet, vars deltagare har en samsyn om barns rätt till kultur. Denna samsyn uppnås genom gemensamma studier och diskussioner där man djuplodar i innebörden i att barn har rätt till kultur, vad det kan innebära för den regionala kulturen och vad man vill att barn och unga ska nås av och varför; länsbiblioteket är spindeln: Kulturhus, bibliotekspersonal, fria konstutövare, pedagoger och den regionala kulturen är medaktörer. Parallellt provas aktiviteter, där man för samman olika konstformer, t.ex. litteratur och bildkonst eller litteratur och dans, i upplevelser för barn ute i kommunerna, kulturupplevelser som inspirerar till delaktighet och intresse för olika konstformer, varav litteratur och läsning är en. Tillsammans hittar man nya vägar och upplevelser att prova. Det ska upplevas som en vinna/vinna situation för barnen i första hand och för alla de medverkande konstformerna. De kommunala kulturhusen och biblioteken kan vara arenor för fler konstformer än boken och litteraturen. Biblioteken som litteraturhus Varför litteraturhus när vi har bibliotek, har många frågat sig. I Sandviken är planerna långt gångna på litteraturhuset Astrakan i biblioteket. Sandviken är en kommun med många bruksmiljöer och en litterär tradition. Intresset för att bygga upp ett litterärt center för barn och ungdomar har funnits länge från bibliotekets sida. Det aktualiserades 2009 när Sandvikens folkbibliotek började planera för en ombyggnation. Biblioteket ligger i Folkets Hus som har flera olika verksamheter under samma tak som teater, konsthall och olika mötesplatser. En intresserad kulturchef har drivit frågan om litteraturhuset Astrakan. Man har haft regelbundna träffar i en arbetsgrupp bestående av representanter från olika kommunala verksamheter som arbetar med barn, föreningar, olika studieförbund och Metalls ”Läs för mig pappa-projektet”. Tanken är att Astrakan ska bestå av tre delar. Sandvikens kommun, en regional del i samarbete med Landstinget Gävleborgs kulturkonsulenter samt en resurs för forskning och praktik där Högskolan i Gävle finns med. I Stockholms län ville man pröva om ett ”vanligt” bibliotek kunde bli ett litteraturhus. Barn- och ungdomsavdelningen på Tyresö bibliotek har under 2009 framgångsrikt arbetat vidare med sitt lässtimulerande program med bl.a. Äventyrsboktips, ett slags bok-events med flera inslag och stor aktivitet från barnens själva. Biblioteket har visat att det går att arbeta med lässtimulans i nya och attraktiva former inom ramen för den vanliga verksamheten. Tyresö bibliotek har också åtagit sig att förmedla sina erfarenheter till andra bibliotek genom studiedagar och genom metodtips i tryckt form. Det må ha varit orealistiskt att sätta målen att ett eller två litteraturhus skulle ha hittat sina former och finansiering under en tvåårsperiod men många processer på väg mot litteraturhus i Läskonsters anda har kommit igång. läskonster – en rapport 33 S så tänkte vi så tänkte vi Projektplanering och handledning På många sätt har Läskonster tagit vid där de tidigare projekten På barns och ungdomars villkor, Hissa segel och Doff slutade men på några punkter skiljer de sig åt. Projektorganisationen t.ex. har varit tydligare med klar ansvarsfördelning. Styrgruppen har haft det övergripande ansvaret för hela projektet, måluppfyllelse, stöd till projektledning, ekonomi, att kommunicera projektet till vissa målgrupper samt slutrapportens inriktning och utformning. Projektgruppen har ansvarat för att samordna och planera gemensamma delar i projektet, handledning av projektdeltagare, stödja arbetet med marknadsföring av varumärket Bibliotek, kontakter med projektdeltagare och biblioteksledningar, sina länsbibliotek och andra tänkbara intressenter, sammanställa delrapporter samt att skriva slutrapport. Projektdeltagarnas och bibliotekschefers ansvar har varit förankring, nätverksarbete och information lokalt, aktivt deltagande i de centralt anordnade aktiviteterna i projektet, att pröva nya metoder, avsätta tid och andra resurser för att delta i projektet, skriva delrapporter och delta i utvärderingen. Samtliga chefer fick ge sitt godkännande och deltagarna fick formulera ett förväntansdokument om vad man ville ha ut av projektet. I jämförelse med projektet Hissa segel har projektgruppen hållit hårdare i tyglarna i Läskonster. För att hålla ihop hela stora gruppen fattade vi tidigt ett principbeslutet om att de deltagare som inte kunde vara med från början, fick avstå. Inte heller fick inhopp under projektets gång ske från andra ”Tack alla ni som har deltagit i vårat Läskonstprojekt …” 34 läskonster – en rapport så tänkte vi bibliotek än de som varit med från början. Principen har gett upphov till diskussioner och vissa motsättningar men i gengäld har det gett en bra sammanhållning hos projektdeltagarna, känsla av sammanhang och en tydlig utveckling. I projektet Hissa segel byggde utvecklingsarbetet på endagssammankomster och däremellan nätverksträffar utifrån olika teman. Nätverken förväntades fungera självständigt utan stöd från projektledningen. Erfarenheterna från Hissa segel är att nätverksarbete inte prioriteras och att det finns en övertro på att nätverk ska fungera utan att någon har ansvar för att driva dem framåt. Det behövdes något mer för att avsätta en hel arbetsdag. I Läskonster har vi följaktligen valt bort nätverk över länsgränserna och försökt hålla utvecklingsarbetet vid liv på andra sätt. Olika, beroende på antalet deltagare per län, geografi, vana vid projektarbete m.m. Sammankomsterna har i några få fall varit en dag men mestadels har deltagarna träffats under drygt ett dygn från lunch till lunch och platsen har varit densamma, Tällberg i Dalarna. Projektet har inneburit kunskapsuppbyggnad genom föreläsningar, inläsning av vissa texter och erfarenhetsutbyte. Varje sammankomst har utvärderats enligt en enkel modell: Det här är jag nöjd med, det här tar jag med mig hem och det här hade jag önskat. Dessa har sammanställts och det har gett en tydlig bild av varje enskild sammankomst och en uppfattning om vad som behövde förbättras inför nästa träff. samverkan med olika konstarter och rummet som medaktör i det lässtimulerande arbetet. Norge Oslo var ett självklart resmål med ett litteraturhus i förverkligad form i den gamla lärarhögskolan och en hel våning reserverad för barn- och ungdomsverksamhet. För att ta reda på hur man från bibliotekshåll förhöll sig i konkurrensen till Litteraturhuset besöktes det gamla Deichmanske biblioteks barnavdelning. Papirbredden, ett nytt sambibliotek inrymt i en gammal industribyggnad i Drammen valdes som ett exempel där en kommun medvetet gör en stor satsning på ett bibliotek på ”fel” sida om älven för att ”lyfta” kommunen och ge den en ny och annan profil. Danmark I Hjørring hade det nya biblioteket invigts samma vår, och vi visste att barnavdelningen hade fått en både spännande och genomtänkt utformning. ”Det nästan boklösa barnbiblioteket” i Ålborg var ett projekt som hade blivit mycket diskuterat i Danmark, och som lockade till närmare studium. I Ålborg fanns också en upplevelseutställning på Nordjylland Kunstmuseum med särskild inriktning på barn, Kildevæld og Kosmos, som kunde ge nya idéer om hur man kunde levandegöra berättelser för barn. Finland Vi hade också erfarenhet från andra projekt att I Helsingfors hade ett vidgat mediebegrepp med kunskapsuppbyggnad genom studieresor var ett verksamt redskap för att driva processer framåt. Fyra olika resmål presenterades för deltagarna våren 2008. Syftet med studieresorna var dels att öppna sinnena och ge allmän inspiration, dels att uppmuntra reflektion enskilt och i grupp utifrån de gemensamma erfarenheterna och dels att ge deltagarna möjlighet att lära känna varandra för att underlätta fortsatta kontakter. Resmålen valdes med tanke på de bärande idéerna i projektet om inriktning på ungdomar fått tydliga uttryck och avtryck i rum och verksamheten på både Bibliotek 10 och ungdomsavdelningen Pointti på Esbo stadsbibliotek. Det gamla stadsbiblioteket, Richardsgatans bibliotek, har profilerats som konstbibliotek med bl.a. klubbar för barn med illustratörer och konstnärer. Det och ett besök Annegården, ett konsthus för barn och unga, kunde ge inspiration till Läskonster läskonster – en rapport 35 så tänkte vi Sverige På Gotland lockade konceptbiblioteken Lilla Afri- ka i Burgsvik, Traktor- och hästbiblioteket i Havdhem, Skogsgläntan i Hemse, Krakel Spektakelrummet i Fårösunds bibliotek. De hade tillkommit genom projektet Fokus rummet (www.fokusrummet.se) där konstnärer tillsammans med bibliotekspersonalen genomfört små och stora förändringar utifrån varje biblioteks specifika behov. Projekthandledning I projektet Hissa segel rymdes sex handledningstillfällen med Doris Dahlin, organisationskonsult med ett förflutet som bibliotekskonsulent. Syftet med handledningen var bl.a. att lära mer om ett processorienterat arbetssätt och att få in reflektion och eftertanke i arbetet. Handledningen upplevdes som mycket positiv. Med så många deltagare och med ett så stort projekt kände projektgruppen behov av handledning och den har hjälpt till att ge avstämning under det ganska långa projektet. Ett tillfälle vid projektstarten, ett i mitten och ett tredje mot slutet. Läskonster skulle leda till nyskapande av det lässtimulerande arbetet. Därför inleddes handledningen med en hjärnstorm kring begreppet kreativitet. Därefter kom vi in på vad gruppen betydde för var och en och vilka spelregler som skulle gälla för det fortsatta arbetet. Spelreglerna handlar mycket om sunt förnuft som tydlighet i kommunikationen, allas rätt att komma till tals, rätten att säga nej och tillit inom gruppen. Vid handledningstillfällena diskuterade vi frågor om hur man kan stödja, puffa och driva på lagom? Om motivation är grundläggande för allt utvecklingsarbete, blir vår uppgift att få deltagarna att ställa sig frågor som Hur kan du/jag använda det här? Vad är din/min del av helheten? 36 läskonster – en rapport Andra sätt att stödja kan vara att uppmuntra deltagare att formulera sitt eget personliga mål och ge möjlighet till kommunikation och information genom en blogg. Vi resonerade kring förankringsprocessen och att det är viktigt att den får ta tid. Allt för ofta har man för bråttom att komma igång med ett projekt, vilket kan ge sämre resultat på kort och lång sikt. Vi diskuterade hur man kan stötta projektdeltagarna att marknadsföra sin kompetens och kom fram till att den kanske viktigaste frågan att fundera över är varför man ska marknadsföra sin verksamhet? Vad får det för konsekvenser om man väljer att inte göra det? Handledningen har bidragit till att vårt samarbete har fungerat väl, den har hjälpt oss att hålla fokus på projektets syfte. Särskilt värdefull var den vid det tillfälle då vi kunde diskutera igenom meningsskiljaktigheter som uppstod i och med ansökan om bidrag till kulturrådet för år 3 och synpunkter kring förhållandet styrgrupp/projektgrupp. Styrkta kunde vi gå vidare med viktiga slutsatser inför framtida projekt och planera för hur vi skulle avsluta projektet på bästa sätt. En avslutning, som skulle ge kraft och inspiration till fortsatta Läskonster ute på barnbiblioteken. D D dokumentation dokumentation Nulägesbeskrivningar och individuella delrapporter I början av projektet gjorde deltagarna en nulägesrapport av hur barnverksamheten såg ut i respektive kommuner i 2007 års siffror. Kartläggningen följdes sedan upp 2009. Uppgifterna gällde personalresurser per barn 0-15 år, hur mycket tid som läggs ner på aktivt lässtimulerande arbete, vilken typ av lässtimulans det rör sig om och de finns samlade länsvis för jämförelser och analys. Att loggboksskrivande är ett verktyg för tänkande och lärande i utvecklingsprocesser vet vi. Men vi vet också att det är svårt att ta sig tid för skrivande i vardagsarbetet. För att ändå få syn på förändringar som en följd av projektet har varje deltagare terminsvis gjort en personlig delrapport där man formulerat sig kring rubrikerna: Så här tänkte jag inför kommande termin. Så här har vi gjort. Så här blev det och Så här tänker jag inför nästkommande vår/höst. Rapporterna har samlats in länsvis för att användas i processarbetet i varje län. Ingen gemensam dokumentation från projektsammankomsterna har gjorts. Var och en har fått ansvara för den. Däremot finns det anteckningar från praktiskt taget alla gruppsamtal som förekommit. Bloggen Projektdeltagarna har berättat om projektet på en blogg. Vi bestämde tidigt att den skulle vara projektdeltagarnas och att projektgruppen inte skulle göra några inlägg. Vi såg en tänkbar fördel med att lämna över ansvaret helt på projektdeltagarna. Bloggen har fungerat som inspiration mellan sammankomsterna och skapat en känsla av sammanhang för projektdeltagarna. Klipp ur bloggen finns på annan plats i rapporten. Faktablad Till avslutningsseminariet ombads deltagarna att Projektdeltagarnas egen blogg har fungerat som inspiration. skriva ner något eller några av de aktiviteter som man genomfört med inspiration från projektet. Enkla faktablad med uppgifter om vilken bok/ berättelse/text som var utgångspunkt, vilken åldersgrupp och hur stora grupper, hur man förberedde sig, vilka man samarbetade med, vad barnen tyckte, på vilket sätt de deltog, fick man nya idéer efter genomförandet, gav det mersmak? Några faktablad finns med som exempel i rapporten. Utvärderingen Projektet har utvärderats av frilansjournalisten Eva Bergstedt, som tidigare utvärderat andra projekt för Länsbibliotek Östergötlands räkning. Utvärderingen utgör också en viktig dokumentation av projektet. De tidigare projekten På barns och ungdomars villkor, Hissa segel och bygga vindskydd samt Doff har inte granskats av någon utomstående utvärderare. En sammanfattning av den finns längre fram i rapporten. läskonster – en rapport 37 M marknadsföring marknadsföring Bibliotekens lässtimulerande arbete för barn har pågått så länge barnbiblioteken har funnits men är förvånansvärt okänt utanför biblioteks- och skolvärlden. När länsbiblioteken i Mellansverige bestämde sig för att försöka bredda och/eller ändra på bilden av biblioteken blev Läskonster ett bra exempel att visa upp. Vi har därför lagt stor vikt vid marknadsföringen av projektet och avsatte en särskild post i budgeten för utåtriktad information. Vi har försökt att systematiskt planera och okonventionellt informera om Läskonster och om bibliotekens lässtimulerande insatser till målgrupper som lokala och regionala samarbetsparter, tjänstemän i kommunerna, politiker och media. Kommunikationsplan skolan i Borås och skrev en uppgift om marknadsföring med Läskonster som exempel. I marknadsplanen beskrevs problemen så här: 1. Det är svårt att nå ut till kollegor inom biblio- teksvärlden med de lässtimulerande projekt som bedrivs på barnbiblioteken. Det innebär att verksamheten blir otydlig, erfarenhetsutbytet bristfälligt och utvecklingsarbetet försvåras. 2. Barnbibliotekens insatser för barns läsutveck- ling och läsglädje uppmärksammas inte av t.ex. forskare, skolpersonal och politiker. Detta får konsekvenser bl.a. för resurstilldelningen. Utifrån denna problemformulering satte vi sedan upp mål och fastställde aktiviteter. Vi fick professionell hjälp av chefen för Stock- Bokmärken med fem olika baksidestexter. Det är fritt fram att använda texterna i andra sammanhang! Se bil. 3. 38 holms stadsbiblioteks marknadsavdelning Eva Anzelius Jonsson och gjorde enligt hennes förslag en kommunikationsplan som tog upp kommunikationsbehov och problem, målgrupper och målgruppsanalys, aktiviteter och uppföljning. Den tvingade oss att gå ifrån våra föreställningar om vad vi borde göra och först tänka igenom syfte och mål med våra informationsaktiviteter. Kommunikationsplanen resulterade i en marknadsplan (se bilaga), som antogs av styrgruppen och den har vi sedan försökt följa. Vi hade också god nytta av att en av konsulenterna, Christine Wennerholm, under projekttiden gick en kurs i marknadsföring vid Bibliotekshög- läskonster – en rapport Broschyr Att ha en tryckt broschyr med enkel och konkret information om själva projektet var nödvändigt. En sådan behövdes för flera målgrupper, för projektdeltagarna, för deras arbetskamrater, för samarbetspartner på olika nivåer, förskolepersonal och lärare och för politiker och andra beslutsfattare. Vi ville också nå studenter och lärare vid de högskolor som finns i våra regioner och som utbildar pedagoger. En logga togs fram och den har sedan varit projektets signatur med sina glada färger. Färgerna har tillsammans med broschyrens gula bakgrundsfärg används i övrigt marknadsfö- marknadsföring ringsmaterial. Broschyren har delats ut i skiftande sammanhang och skickats ut i stort antal till olika målgrupper i varje län enligt en gemensam lista. Mässor och konferenser Under Svensk Biblioteksförenings konferens Framtidens barnbibliotek i april 2009 presenterades Läskonster i ett slags ”poster session”. Läskonster deltog också tillsammans med projektet MVG i Biblioteksdagarna i Uppsala 2009. Vi genomförde ett seminarium där vi jämförde de två projekten, som har både likheter och olikheter. Seminariet var mycket välbesökt och det var tydligt att upplägget väckte intresse. På Bok & Biblioteksmässan 2008 och 2009 informerade två av konsulenterna om Läskonster på Svensk Biblioteksförenings scen. 2009 deltog dessutom tre av projektdeltagarna i Dalarnas, Värmlands och Gävleborgs monter med framträdanden, där de visade delar av de ”events” som genomfördes under politikerveckan i Almedalen. Läskonster kommer att presenteras i en ”poster session” på IFLA-konferensen i Göteborg i augusti 2010 och på ett seminarium anordnat av Kulturrådet på Bok & Bibliotek 2010. Media I planerna ingick att försöka få in artiklar både i vissa nyckeltidskrifter och i lokalpressen. Vi hade vissa kontakter med journalister men här var vi oerfarna och lyckades mindre bra. Projektet har ändå synts i lokalpress och omtalats i lokalradio samt i länsbibliotekens egna informationsblad. I en artikel i Opsis Kalopsis 2009:3 nämndes Läskonster bland andra läsprojekt. Tema marknadsföring Det var naturligtvis inte bara projektet som skulle marknadsföras utan minst lika viktigt har varit att ge projektdeltagarna kunskaper om hur de kan informera lokalt på ett verkningsfullt sätt. Vid två av Tällbergsseminarierna var marknadsföring ett tema och särskilt halvdagen med konsulten Britt-Marie Ahrnell gav oss många aha-upplevelser. ”Inta den andres position och försök föreställa dig vad han/hon behöver för information och i vilken form”, var hennes kloka råd. I det följande grupparbetet flödade sedan idéerna om hur man kan gå tillväga för att få uppmärksamhet lokalt. Långt ifrån alla dessa idéer har förstås genomförts men medvetenheten om nödvändigheten av marknadsföring och grunderna för den har i alla fall höjts. Kommunikationsplanen – ett användbart redskap. läskonster – en rapport 39 A Här kommer vinjetter almedalen Det mest nytänkta och spännande, och samtidigt mest lyckade, i marknadsföringen av Läskonster var deltagandet i politikerveckan i Almedalen i Visby. Ett av målen för Läskonster var att tydliggöra bibliotekens lässtimulerande roll för och med barn och unga i ett samhällsperspektiv och att skapa nya kontaktytor. Pengar fanns avsatta för marknadsföring, så frågan blev hur och var man kan nå ledande regionala och kommunala politiker och tjänstemän, som i Läskonsters marknadsplan hade identifieras som en av två viktiga målgrupper? Vid ett styrgruppsmöte i oktober 2008 beslutades att Läskonster skulle åka till Visby och Almedalsveckan under några dagar sommaren 2009. Vi tyckte att det var spännande att försöka oss på att marknadsföra ett läsprojekt på ett annorlunda sätt. Vad vi visste, hade ingen gjort det tidigare! I projektgruppen fanns positiva erfarenheter från Svensk Biblioteksförenings Library Lover-kampanj under politikerveckan 2008. Vi riktade in oss på att nå politiker, beslutsfattare och föräldrar genom barnen. Vi planerade att ta kontakt med så många som möjligt i Almedalen med omgivningar, bevaka viktiga seminarier och lyssna på partiledarnas tal under de tre kvällar vi skulle vara i Visby. 40 läskonster – en rapport Förberedelserna Projektdeltagarna bjöds in att delta och till sist var vi femton personer, deltagare och konsulenter, som var villiga att ta oss an utmaningen. Att våga sig ut på gator och torg var inledningsvis en skräckinjagande tanke för de flesta av oss. Under två dagar i april fick vi på Wiks slott inspiration och viktiga verktyg av Per Wernolf och Calle Stenlund från Ad lib improviserad teater, Stockholm. Frågor som vi arbetade utifrån var: Hur blir vi kreativa tillsammans och hur skapar vi ett positivt arbetsklimat? Det finns inga dåliga idéer, bejaka istället idéerna, lek ihop, var fri i tanken och ha roligt tillsammans. Det gjorde vi i olika samarbetsövningar, exempelvis ja-leken, våga säga det första som poppar upp i huvudet, ge varandra presenter och önskebrunnen. Vi fokuserade på lyssnande, bejakade spontaniteten och vår förmåga att vara här och nu. Vi tränade också på att våga misslyckas, en förutsättning för att lyckas. Dag två handlade mycket om kommunikation, vilka signaler jag sänder ut med mitt kroppsspråk och hur vi kommunicerar med varandra. Storytelling var en metod vi prövade på. Vi testade också olika metoder för hur man kan skapa ett intresse och locka in folk till ett samtal. Det återspeglar sig i de aktiviteter Här kommer vinjetter respektive grupp valde att framföra i Almedalen. Se avsnittet Teamaktiviteter i verktygslådan. Vi delade in oss i mindre grupper för att göra planering och genomförande lättare. Det blev team Dalarna, team Uppsala/Örebro, team Gävleborg/Östergötland och team Gotland/Stockholm. Stockholms stadsbiblioteks marknadsavdelning gav oss ovärderlig hjälp med att utifrån syftet ta fram ett tema – trädgård, avkoppling, läslust! Med temat som utgångspunkt fick vi förslag på klädsel och rekvisita. Målgrupperna var två: dels politiker och andra beslutsfattare, dels deras medföljande barn. Som nämnts ville vi nå de vuxna genom barnen. Pixiböcker, silikonarmband med texten ”Jag är en bokkramare”, badbollar, Bu och Bä-knappar och bokstickor med boktips skapade kontakter med barnen och öppnade för en dialog med deras föräldrar. Vuxna fick Läskonsterbroschyren och bokstickor med argument för läsning och bibliotek. För att samla barn blåste vi stora såpbubblor. Högtalarvästar hjälpte oss att göra oss hörda i bruset av röster, trafik och trädens sus. I Almedalsbibliotekets barnavdelning finns ett stort skyltfönster ut mot gatan och där byggde vi en Läskonstermiljö med Läskonstervepor, en skön soffa och böcker. Där satt emellanåt någon av oss och läste. Ett gemensamt pressmeddelande utformades och skickades ut av konsulenterna i respektive län. Levande installationer i informationsbruset Och hur gick det? Under två dygn intog femton personer Visbys gator och torg, väl synliga i trädgårdsbyxor och med stora gula Läskonsterballonger vajande i luften. Klädseln och rekvisitan stack ut och gav upphov till många positiva och nyfikna kommentarer. De flesta aktörer i Almedalen hade satsat på speciella tröjor, men vi var stylade från topp till tå, vilket gav större genomslag i mängden av människor. Vår enhetliga klädsel med trädgårdsbyxor, hattar, trädgårdskorgar på hjul för material och våra Läskonsterballonger väckte uppmärksamhet och det var mycket lätt för oss att ta kontakt. Många tog också självmant kontakt med oss. En viktig slutsats är att det lönar sig att ta hjälp av professionella marknadsförare. Almedalsbibliotekets barnavdelning blev ett viktigt basläger. Det stora fönstret ut mot gatan möblerades i Läskonsteranda och blev vårt skyltfönster utåt. Sagorummet fungerade som depå, tränings- och vilorum. Alla grupper gjorde flera aktiviteter/event var och hela gruppen gjorde tre installationer/event läskonster – en rapport 41 almedalen tillsammans. Förberedelserna på Wik och de noga planerade aktiviteterna i teamen gav nödvändig styrka och mod att genomföra eventen i vimlet av människor. Ett antal arrangemang bevakades efter ett schema. Under partiledartalen var det lämpligast att bara lyssna men efter talen uppvaktades rikspolitikerna med böcker och information om Läskonster. 1000 Pixiböcker, 500 armband, en mängd knappar och badbollar delades ut. Bokstickor och annat kampanjmaterial spreds med god åtgång. Åtskilliga fantastiska samtal om barn, böcker, läsning och bibliotek uppstod. Många ville ha och ge boktips. Det är nyttigt och roligt att lämna biblioteket ibland och synas på ett annat sätt, i ett annat sammanhang. Vi fick uppleva att biblioteken har många vänner som gärna vill bli inbjudna till samtal om och kring böcker och läsning. Pressmeddelandet gav inte så stort resultat men ett par intervjuer i lokalradion på Gotland och Dalarna och en artikel i en Dala-demokraten om förberedelserna inför Almedalen med bild och gott humör. I en bilaga finns en verktygslåda för deltagande på politikerveckan i Almedalen och en lathund för det bibliotek som vill genomföra ett liknande arrangemang på hemmaplan. Gatuteater och kampanjmaterial från Almedalsveckan 42 läskonster – en rapport s så blev det ”Alla älskar Läskonster” så blev det Resultat Frilansjournalisten Eva Bergstedt, Linköping, har utvärderat Läskonster på styrgruppens uppdrag. Hon har följt projektet och deltagit i ett internat för att få en uppfattning om gruppen och upplägg på seminarier och gruppdiskussioner. Eva Bergstedt har lämnat en detaljerad rapport, som kan hämtas på Länsbibliotek Gävleborg Uppsalas webbplats. Två enkäter med likartade frågor har skickats till samtliga projektdeltagare våren 2008 och våren 2009. Enkätsvaren har följts upp med intervjuer av arton slumpvis utvalda deltagare och tre bibliotekschefer. Informanterna representerar alla län och mindre, mellanstora och stora bibliotek. Dessutom har projektägande bibliotekskonsulent intervjuats. Citaten nedan hänvisar till rapporten. ”Syftet med utvärderingen är att ta reda på om målen med projektet Läskonster har uppnåtts. Syftet är alltså inte att mäta effekter av Läskonstprojektet, det vill säga om projektet påverkat barns och ungas läsning. Sådana effekter är det för tidigt att kunna säga något om.” (s. 2). Tre grundfrågor har besvarats i utvärderingen: Har de fyra projektmålen uppnåtts? Har deltagarna förändrat sin syn på det lässtimulerande arbetet? Har deltagarna förändrat sitt arbetssätt vad gäller det lässtimulerande arbetet? Har de fyra projektmålen uppnåtts? Hösten 2009 förväntar vi oss att: • projektdeltagarna har prövat nya former för lässtimulerande arbete för och med barn och unga. ”Har målet uppnåtts? Ja, till stor del eftersom en stark majoritet i någon form prövat nya sätt för det lässtimulerande arbetet. Men målet är inte helt uppnått eftersom alla inte gjort det.” (s. 18). • det finns en eller flera verksamheter som fungerar som ”litteraturhus” i någon form eller centrum för Läskonster. /Det/ ”finns embryon till litteraturhus i någon form i flera av länen. Visserligen finns det ännu inga fungerande litteraturhus, såsom målet anger, men enligt konsulenterna är planerna i flera län på väg att ta form, även om det återstår många frågetecken att reda ut, exempelvis finansiering. Har målet uppnåtts? Till viss del. Se även mål 3 nedan.” (s. 18). • det föreligger ekonomiska förutsättningar för ett par långsiktigt verksamma arenor, som samlar olika kompetenser för experimenterande kring lässtimulans för barn och unga. läskonster – en rapport 43 ” så blev det Läskonster har lärt mig vara mer aktör, inte bara arrangör. Det vill jag gärna utveckla. ”Har målet uppnåtts? Nej, inte ännu, eftersom det hösten 2009 inte finns några tydliga ekonomiska förutsättningar för ”långsiktigt verksamma arenor”. Kulturrådet skjuter visserligen till mer pengar för att utveckla dessa arenor – litteraturhus. Men det är lång väg kvar. Att skapa långsiktigt verksamma litteraturhus förutsätter att det finns fast finansiering. På sikt går det inte att förlita sig på projektpengar utifrån. Det återstår att se vad det fortsatta arbetet med litteraturhustanken leder fram till.” (s. 18). • att projektdeltagarna har lyft fram sin mediekompetens, fått nya kontaktytor och tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv. ”Har målet uppnåtts? Om man ser till målet i sin helhet så är det tveksamt. En del bibliotek har visserligen gjort vissa punktinsatser för att marknadsföra och tydliggöra sin mediekompetens och sin läsfrämjande roll. Läskonstprojektet har t.ex. uppmärksammats i en del lokala medier och 15 Läskonstrepresentanter marknadsförde projektet under Almedalsveckan. Det har också presenterats exempelvis på Bok- och Biblioteksmässan och på Biblioteksdagarna. Men svaren visar att projektdeltagarnas uppfattning är att de inte nått särskilt långt när det gäller marknadsföringen. På denna punkt har målet inte uppnåtts.” ”Däremot – beträffande målet med att ska- 44 läskonster – en rapport ” Det är bra att Läskonster pågått under så lång tid. Man hinner tänka mellan varven. pa nya kontaktytor så har en stor majoritet, 77 procent, gjort det. Men den resterande fjärdedelen har inte lyckats åstadkomma det. Därmed har detta delmål uppnåtts till stor del, men inte till fullo.” (s. 19). Har deltagarna förändrat sin syn på det lässtimulerande arbetet? ”Ja, en stor majoritet. 81 procent av projektdelta- garna anger 2009 att deras syn på det lässtimulerande arbetet har förändrats. 19 procent anser inte det. Främsta orsaken till att de inte förändrat sin syn är att deras tankar redan tidigare legat i linje med det Läskonstprojektet förmedlat, eller att de tidigare inte haft någon uppfattning om lässtimulerande arbete.” (s. 19). Har deltagarna förändrat sitt arbetssätt vad gäller det lässtimulerande arbetet? ”Ja, en stor majoritet. 84 procent av projektdelta- garna anger 2009 att deras arbetssätt förändrats. 16 procent anser att det inte förändrats. De främsta skälen till att arbetssättet inte ändrats är tidsbrist, personalsituation eller att man redan tänker i de banor som Läskonster anger.” (s. 19). Framgångsfaktorer Eva Bergstedt konstaterar att flertalet mål för Läskonster är på väg att uppfyllas: ” ”Deltagarna har fått inspiration och möjlighet till att pröva nya arbetsmetoder för lässtimulans, en mängd projekt, små och stora, har genomförts, biblioteken har öppnat upp för nya samarbeten och litteraturhus i någon form planeras i flera län.” (s. 21). Följande framgångsfaktorer identifieras i resul- tatutvärderingen: 1. Att projektet löpt över lång tid har gett möjligheter till tankar och reflektion mellan träffarna, liksom tillfälle att pröva nya metoder och praktiskt jobba med det som man lärt sig vid träffarna. 2. Föreläsarna har hållit en hög kvalitet. 3. Internaten har lett till att deltagarna lärt känna varandra och haft tid till att diskutera och utbyta idéer och erfarenheter. 4. Nätverk har skapats både inom och mellan länen, något som många lyfter fram som ovärderligt. 5. Yrkesrollen har stärkts, liksom självkänslan. I och med att deltagarantalet varit stort har man kunnat stärka varandra i sin profession. 6. Med många deltagare höjs också kvalitén på diskussionerna. 7. Projektet har p.g.a. det stora deltagarantalet och länsbibliotekens samlade resurser haft mycket pengar att röra sig med. Det har inneburit möjligheter till internat, förstklassiga föreläsare och studieresor både inom och utanför Sverige. 8. Träffarna har gett deltagarna redskap som så blev det Ännu så länge är det mest på idéstadiet. Man kommer väldigt peppad från kurserna, sen går man in i den grå vardagen och så händer inte så mycket. de har kunnat använda direkt i sitt läsfrämjande arbete. 9. Flera tycker att Läskonster har fyllt ett tomrum eftersom det tidigare inte funnits någon kvalificerad fortbildning för barnbibliotekarier. 10. En förhoppning i projektet har varit att det skulle ske en kunskapsöverföring mellan deltagarna. De är i varierande åldrar, har jobbat olika länge på bibliotek och med varierande uppgifter. Denna förhoppning har uppfyllts. 90 procent av deltagarna tycker att de fått ny kunskap på grund av kontakterna med övriga deltagare. (s. 21). Vad säger resultaten? Vad gäller brister i måluppfyllelsen, pekar Eva Bergstedt främst på mål 4: att biblioteken hösten 2009 har lyft fram sin mediekompetens, fått nya kontaktytor och tydliggjort sin läsfrämjande roll i ett samhällsperspektiv. Hon menar att marknadsföringen inte har fungerat som det var tänkt. • Om deltagarnas mediekompetens: ”Enkätsvaren visar att så många som 79 procent tycker att de har goda, eller ganska goda kunskaper om böcker och andra medier. Intervjuerna med 18 deltagare visar ungefär samma resultat. Men på de följdfrågor jag har ställt till de intervjuade visar svaren att de främst tycker att de har goda kunskaper om böcker. /…/ Flera påpekar att dessa medier (sociala medier, vår anm.), läskonster – en rapport 45 så blev det ” Jag gör nåt så att det händer nåt. liksom dator- och tevespel, borde ingått mer i projektet, eftersom de är så centrala i barns och ungdomars liv.” Hon drar slutsatsen att det kan vara svårt att marknadsföra sin mediekompetens om den inte stämmer med hur verkligheten ser ut. • 46 läskonster – en rapport Projektledarna har däremot lagt tonvikten på boken och berättelsen. ”Förnyelsen som länskonsulenterna åsyftar och vill inspirera till ligger främst i att deltagarna i det läsfrämjande arbetet ska ta in andra konstformer, andra sinnen och nya samarbetspartners som knyter an till andra mer klassiska etablerade konst- och kulturformer. Inte i första hand de nya datorbaserade medierna. • Rätt eller fel? Ett projekt är avgränsat och kan inte innehålla allt. Men det finns skäl att reflektera över valet som gjorts, inte minst med tanke på framtida läsprojekt kopplade till barns och ungdomars vardag och verklighet.” (s. 23). • ”Allmänhet och samhällsaktörer har inte i någon större omfattning fått kunskap om bibliotekens läsfrämjande arbete. En viss ökning har skett under projektets gång och en del punktinsatser har gjorts (vissa lokala medier har skrivit, projektet visade upp sig i Almedalen etc.), men majoriteten av deltagarna tycker inte att de i sin vardag haft tid med marknadsföring och att tyd- liggöra yrkesrollen utåt.” (s. 23) ”När det gäller tidsbrist kopplat till marknadsföring så kan man generellt ställa sig frågan om det verkligen alltid är bristen på tid som är den stora stötestenen. Tänk om det snarare rör sig om attityder, förhållningssätt och invanda tankemönster från bibliotekspersonalens sida?” (s. 23). Medarbetare och chef Eva Bergstedt för också ett resonemang kring ansvaret för medarbetare respektive chef för möjligheterna att verksamheten ska utvecklas under projektets gång. Det är viktigt att båda gör prioriteringar, visar intresse och avsätter tid. ”Medarbetaren har alltså ett ansvar för att projektet ska ge effekt på verksamheten, liksom chefen. Svaren i intervjuerna visar att deltagarna i stor omfattning tycker att chefen gett det stöd som behövts och att även kollegor i regel visat intresse för projektet. Däremot är inte mer pengar till de enskilda biblioteken något som direkt efterfrågas för att genomdriva nytänkande arbetssätt i Läskonsters anda.” (s. 25). ”Å andra sidan visar enkätsammanställningen att bara knappt hälften, d.v.s. 48 procent av deltagarna, anser att det lässtimulerande arbetet år 2009 är viktigt och prioriterat i verksamheten. Den siffran har ökat under projektets gång, men över hälften anser trots detta att det inte är prioriterat. Kanske skulle samarbetet mellan chefer och medarbetare kunnat vara ännu bättre och på så vis lett till ett än mer prioriterat arbete för lässtimulans?” (s. 25). ” Vad hade kunnat göras bättre? Utifrån de arton intervjuerna finns mest positiva ordalag om Läskonster: ”Det är på två punkter viss kritik kommer fram. Den ena rör tydlighet från ledningens sida. Några deltagare tycker att det borde ställts tydligare krav på deltagarna, som vilka uppgifter de förväntades göra på hemmaplan, till exempel. Nu har det varit lätt att ”smita undan”, tycker de. Den andra kritiken rör litteraturhustanken. Den har varit otydlig för många. Vad menas med litteraturhus? Är det inte detsamma som bibliotek? Det är frågor de ställt sig, och de har under projekttiden inte kommit till klarhet med litteraturhusidén, vilket förvirrat.” (s. 26). ”Länskonsulenterna har, i sin tur, vissa synpunkter på arbetsprocessen inom själva projektorganisationen. De tycker exempelvis att handledningen i respektive län hade kunnat fungera bättre, d.v.s. att konsulenterna i varje län bättre skulle ha stöttat deltagare och chefer. Dessutom har delrapporter från de olika länen inte sammanställts av projektledningen. Kanske hade det också varit smidigare med en planeringsgrupp bestående av något färre deltagare än de nio som nu ingått.” (s. 26). Långsiktighet ”Med tanke på deltagarnas svar om att nya tankar och till viss del arbetssätt växt fram – liksom nätverk och nya kontakter som skapar både motivation och arbetsglädje – finns det goda skäl att tro så blev det Jag har fått upp ögonen för mediernas möjligheter. Vi har haft ett antal tillfällen när vi pratat om omvärlden, man får en spark i baken att hålla koll på andra medier, som till exempel spel och film. att långsiktigheten kommer att bestå vad gäller de nya arbetsformerna. Styrdokument och biblioteksplaner kan vara en hjälp för att bevara långsiktigheten. Länsbiblioteken har också ett ansvar att i dialog med kommunerna driva på arbetet. Ytterligare ett skäl till att tro att arbetet fortsätter som det var tänkt är att de nya arbetssätten och kultursamarbetena inte kostat extrapengar, utan utvecklats inom ramarna för den existerande budgeten.” (s. 26). ” Motivation – det har projektet skapat! Drivet är det allra viktigaste. Man kan göra ett bra arbete med mindre pengar men med bättre kunskap. Men med mycket pengar och inget driv kommer man ingenstans. läskonster – en rapport 47 E egen utvärdering egen utvärdering Projektgruppen har som ett komplement till utvärderaren Eva Bergstedts resultatutvärdering gjort en egen processutvärdering, som sammanfattas här. Utvärderaren har i enlighet med sitt uppdrag gjort en genomlysning av resultaten utifrån målen för projektet. Men en sådan avstämning säger inte allt om hur projektet har lyckats. I ett projekt finns också en ”infrastruktur” med organisation, administration, rutiner, samarbeten i olika konstellationer och ansvarsfördelning, eget lärande och utveckling inom projektledningen. Vår ambition är att även spegla något av den processen, förhoppningsvis till nytta för nya projekt. I detta arbete har vi haft god nytta av den processutvärdering som vi gjorde efter projektet Hissa segel och bygga vindskydd och som i sammanfattning återfinns i rapporten Hissa segel och bygga vindskydd – projektet som blev en process. I egenutvärderingen finns också reflektioner över Eva Bergstedts utvärdering. Projektledarskap I Läskonster har vi envist fortsatt med det kol- lektiva projektledarskap, som vi har prövat tidigare. Vi anser att den formen har stora fördelar och gynnar samarbete och gemensamt ansvarstagande. Av våra projekt har vi dock lärt oss att goda administrativa rutiner är nödvändiga. I Läskonster har konsulenten vid Länsbibliotek Uppsala fungerat som samordnare. Hon har på ett effektivt sätt hållit ihop trådarna, skickat ut dagordningar, sparat dokumentationen, påmint om tidplaner och slutdatum, sett till att beslut har genomförts och ansvarat för kontakterna med utvärderaren. Vi har 48 läskonster – en rapport haft stor nytta i vårt samarbete av den handledning som vi har fått av konsulten Doris Dahlin och den har också höjt kvaliteten på våra insatser. Vi anser att man alltid borde få möjlighet till det slags stöd i ett projekt. Eva Bergstedt ifrågasätter i sin rapport om arbetsgruppen har varit för stor och om projektet hade kunnat drivas effektivare med en mindre arbetsgrupp. Vi är övertygade om att en grupp som vår, som har arbetat länge tillsammans och där det finns gemensamma mål, tillit mellan deltagarna och en bra arbetsfördelning, har stor glädje av de många synpunkter och idéer som flödar på mötena. En viss tungroddhet kan bli följden, men i detta projekt har samordnaren förtjänstfullt sett till att rutinerna har fungerat och vi har under projektets gång fastställt hur vi ska fatta beslut via e-posten. Introduktionen av nya konsulenter i en fungerande arbetsgrupp är viktig och det har vi dragit konsekvenserna av och försökt hjälpa in dem i projektet på olika sätt. I Hissa segel och bygga vindskydd har Christine Wennerholm skrivit ett avsnitt om hur det är att komma ny till ett pågående projekt och det kan rekommenderas till läsning (s. 120 – 121). Till skillnad från tidigare projekt har vi i Läskonster haft en styrgrupp, bl.a. beroende på kopplingen till LIM-bibliotekens arbete med att förändra bilden av biblioteket och på att vi denna gång hade ett större projekt och en betydligt större budget. Förhållandet mellan styrgruppens och arbetsgruppens ansvarsområden har vid några tillfällen varit oklart. En detaljerad projektplan utarbetades men inte ens en tydlig projektplan hjälper alltid. I egen utvärdering praktiken uppstår ibland lägen då olika tolkningar är möjliga och gnissel i maskineriet kan bli följden. Vi anser ändå att en styrgrupp är nödvändig i ett så omfattande projekt och att kontakterna med och informationen till övriga länsbibliotekarier i LIM underlättades betydligt. Former Internat hade vi, som nämndes inledningsvis, goda erfarenheter av och även i Läskonster har de varit en framgångsfaktor. Eftersom de geografiska avstånden är så stora i LIM-området, blir programmet betydligt mera tidseffektivt när man träffas lunch till lunch. Det blir också lugnare och mer tid för samtal när man bor på samma ställe. De två endagsseminarier, som genomfördes, var upp- skattade men mera för sitt programinnehåll än för möjligheten till kontakter och erfarenhetsutbyte. Att vi lade vårt första seminarium i Tällberg var mer eller mindre en slump, men att vi fortsatte med våra internat där var mycket medvetet. Miljön är viktig för att skapa ett öppet och kreativt klimat och i Tällberg hittade vi en stämning och en trivsamhet som gynnade våra syften. Genom att vi återvände till samma ställe kände deltagarna sig hemma samtidigt som vi var tillräckligt långt borta för att alla skulle släppa de vardagliga kraven. Uppslutningen var också påfallande god och särskilt den sista gången med Zirkus Loko-motivs medverkan och deras kvällsföreställning vid sjön blev träffen en stor upplevelse. Ett annat inslag som vi av tidigare erfarenheter vet är en positiv resurs i utvecklingsarbete är En bild från BrittMarie Ahrnells föreläsning om Hur vi ska få andra att ”köpa” våra idéer – om din roll i mötet med människor. läskonster – en rapport 49 egen utvärdering studieresor. Som tidigare nämnts gick resorna till Gotland, Danmark, Finland och Norge med ca 20 deltagare i varje grupp. För att vi skulle få ut så mycket som möjligt av studieresorna fick deltagarna med sig frågor att använda som ”glasögon” vid studiebesöken: Hur syns det lässtimulerande arbetet i själva biblioteket? och Vad kan vi ta med oss hem i projektet? Under resorna passade vi på att diskutera våra intryck utifrån frågorna. Vi följde också upp studieresorna under den följande Tällbergträffen med samtal i grupper sammansatta av resenärer från de fyra olika resmålen. Studieresor är värdefulla som kraftkällor i projekt men bara under förutsättning att de är strukturerade både när det gäller upplägget och uppföljningen. Det egna arbete som deltagarna skulle genomföra på sina bibliotek har både uppfattats och genomförts mycket olika. Som Eva Bergstedt konstaterar tycker några att det var oklart vad som förväntades och alla har inte prövat några nya former för det lässtimulerande arbetet. Av bloggen och övrigt material framgår att det som har gjorts på biblioteken har sett mycket olika ut. Men det var också meningen med projektet, alla skulle göra något utifrån sina egna resurser och förutsättningar. Läskonster, liksom de tidigare projekten, har visat oss att den inledande informationen och förankringen är avgörande för resultatet, det kan inte nog betonas! I tidigare projekt har deltagarna saknat inläsningsuppgifter till seminarierna. Det har de fått i Läskonster men tyvärr har vi inte alltid lyckats följa upp det lästa på något bra sätt. Vi hade också kunnat anknyta mera till Studier av barn- och ung- 50 läskonster – en rapport domsbibliotek – en kunskapsöversikt, som är en resurs där mycket matnyttigt kan hämtas. Det finns flera böcker om läsfrämjande arbete men de har karaktären av handböcker eller samlingar av goda exempel. Vi har saknat en mera teoretiskt inriktad text som underlag för våra diskussioner. En sådan bok ska utarbetas under hösten 2010. Information och dokumentation En stor mängd skriftligt material i form av protokoll, deltidsutvärderingar och -rapporter, anteckningar från gruppsamtal och regionala träffar m.m. finns samlat hos projektsamordnaren. Tyvärr finns betydligt mindre av bilddokumentation. En hel del foton av varierande kvalitet har tagits vid seminarier och under studieresorna liksom de boktipsfilmer som framställdes i en filmverkstad vid ett av seminarierna. Men någon systematisk bilddokumentation har inte gjorts under projektet och få deltagare har dokumenterat sina egna lokala projekt. I kommande projekt bör någon i arbetsgruppen utses som ansvarig för bilddokumentationen så att den inte glöms bort och så att den blir av tillräckligt god kvalitet. I inledningen av projektet bestämde vi att inte göra någon särskild hemsida, utan i stället en blogg för deltagarna http://laskonster.blogspot.com. Informationen om projektet fick läggas på varje biblioteks hemsida eller via en länk till Länsbibliotek Uppsala. Bloggen skulle vara en resurs för deltagarnas egna rapporter från deras lokala arbete och erfarenhetsutbyte och den har fungerat i stort sett bra. Inte alla deltagarna har varit aktiva men egen utvärdering på bloggen finns en lång rad korta eller längre beskrivningar av olika försök att utveckla det lässtimulerande arbetet. Rapporterna är roliga att läsa och visar hur fantasifulla idéer kan omsättas i den dagliga verksamheten med sexårsgrupper, bokpresentationer, läsprojekt och lovaktiviteter. Erfarenheter av att använda bloggar i projekt är blandade men den här har fungerat förvånansvärt bra. En enkät genomfördes hösten 2009. 46 av 72 deltagare svarade. Alla tycker att bloggen är ett bra kommunikationsverktyg, men med vissa förbehåll. Det är ett bra verktyg när den är aktiv. Några tycker att det är svårt och komplicerat att blogga eftersom man inte är van. 73 % har använt den på något sätt. Av dessa är det 69 % som bara läser och 31 % både läser och skriver på den. Flera kommenterar att de borde läsa den oftare och att det borde vara en vana att logga in och använda sig av bloggen. Bloggen har också använts som åskådningsmaterial när man t.ex. berättat om Läskonster för medarbetare och i andra sammanhang marknadsfört projektet. Konsulentrollen I Läskonster valde vi som nämnts att inte bilda nätverk över länsgränserna. I stället har vi bildat regionala grupper, som har träffats mellan de stora samlingarna och uppmuntrat erfarenhetsutbytet mellan deltagarna under Tällbergsseminarierna. Länen har haft olika många deltagare och förutsättningarna är helt olika. I varje län har träffar ordnats men lagts upp på olika sätt, kring ett tema, som studiebesök på varandras bibliotek och/eller med inriktning på metoder för lässtimulans. De här träffarna har uppskattats mycket och i några av länen konstaterar konsulenterna självkritiskt att fler möten borde ha ordnats för att stärka det regionala nätverket. De kommuner som har haft flera deltagare i projektet, har haft en stor fördel. Det är tydligt att de har samarbetat och stöttat varandra mellan seminarierna. ”Läskonsteranda” är ett begrepp som har myntats i Dalarna och som används även i andra län. Konsulenterna har också arbetat olika. Biblioteks- chefernas stöd är helt avgörande för hur ett projekt lyckas och de har informerats antingen på chefsmöten eller genom att konsulenten och chefen för länsbiblioteket har besökt dem. Någorlunda täta kontakter med projektdeltagarna är viktiga så att man vet hur arbetet går och om det finns några problem eller hinder för barnbibliotekspersonalen i deras projektarbete. Särskilt när man vill få igång en process är en sådan nära kontakt nödvändig men även i det fortsatta lokala projektarbetet behövs stöd i form av handledning och uppföljning. I ett par av länen har det varit byten på konsulenttjänsten och det har förstås försvårat kontakterna. Det tar ett tag innan konsulenten kommer in i arbetet, har orienterat sig om projektet och byggt upp sitt kontaktnät. Konsulenterna behöver också stöd av chef och kolleger på länsbiblioteket och det har fungerat olika bra. I länen har vi även gjort regionala utvärderingar. De gav i stort sett samma resultat som utvärderarens men här betonas ännu mer att konsulenterna kunde ha förankrat Läskonster bättre hos cheferna läskonster – en rapport 51 egen utvärdering och den övriga bibliotekspersonalen, att informationen i början av projektet kunde ha varit ännu tydligare och att konsulenterna kunde ha haft tätare kontakter med de enskilda deltagarna. Det är en lärdom som vi har dragit från tidigare projekt, men det är uppenbart att vi måste vara observanta på detta och lägga ännu mer tid och kraft på inledningsfasen i projekten. Att ha ett ”systerprojekt” som stödjer det länsöverskridandeprojektet har visat sig fruktbart. I Östergötland har projektet Bokens alla sidor varit berikande för Läskonster både regionalt och för hela projektet. En lathund för bokevent finns som bilaga. Är hundraprocentig måluppfyllelse möjlig? Utvärderaren konstaterar att ”deltagarna har fått inspiration och möjlighet att pröva nya arbetsmetoder för lässtimulans, en mängd projekt, små och stora, har genomförts, biblioteken har öppnat upp för nya samarbeten och litteraturhus i någon form planeras i flera län”. Samtidigt är hon delvis kritisk till resultatet av projektet och konstaterar att målen inte har uppfyllts helt och hållet. 23 procent av projektdeltagarna inte har utvecklat något samarbete med någon kulturaktör, trots att detta var en central punkt i Läskonster. Hon har också funnit att ”84 procent av deltagarna anger att ’få, inga eller några’ samhällsaktörer har kännedom om det läsfrämjande arbetet som bedrivs vid biblioteken”. En femtedel av deltagarna har inte förändrat sin syn på det lässtimulerande arbetet och har inte heller förändrat sitt arbetssätt, några av dem beroende på att de redan tidigare tänkte i liknande banor som Läskonster. Eva Bergstedt frågar sig när man kan vara ”nöjd” med ett resultat. Är resultatet tillräckligt bra om deltagarna är entusiastiska och har stärkts i sin yrkesroll, även om inte målen har uppfyllts till hundra procent? Vi menar att det är en mycket viktig fråga men att svaret beror på vilken typ av 52 läskonster – en rapport projekt det rör sig om. Om projektet har som mål att åstadkomma en fysisk produkt av något slag är det lättare att uppnå hundraprocentig måluppfyllelse. Om syftet med projektet är att stärka självkänsla och öka kompetens (”empowerment”), är det mycket svårare att uppnå målet även om det är ganska konkret uttryckt som att ”utveckla samarbete med någon kulturaktör”. Om man har haft mycket litet av lässtimulerande arbete tidigare, fordras det kanske att man kommer igång med det själv innan man är beredd att ta kontakter utanför biblioteket. Om en process har kommit igång, om en deltagare har fått större självkänsla och styrka att hävda sin verksamhet är det ändå ett stort steg framåt. Kanske har utvärderaren haft för stora krav på fullständig måluppfyllelse, kanske har målen varit olämpligt formulerade. Men hur formulerar man mål för empowerment? Vi menar att de svar som har lämnats i intervjuerna stärker uppfattningen att de flesta deltagarna både har gjort något konkret lokalt projekt och har utvecklat sin syn på det lässtimulerande arbetet. Man brukar gradera förändringsarbete i tre nivåer: på den första nivån har deltagarna fått allmän inspiration, på den andra har de gjort konkreta förändringar i verksamheten och på den tredje nivån har de utvecklat sin syn på arbetet, vilket har medfört eller kommer att medföra genomgripande förändringar. Enligt utvärderaren uppger 84 % av deltagarna att deras arbetssätt har förändrats och 81 % att deras syn på det lässtimulerande arbetet har förändrats. Det är en förändring på andra och tredje nivån hos åtta av tio deltagare, vilket nog får betraktas som ett utmärkt resultat, även om vi samtidigt kan känna en viss besvikelse över att inte alla gjort något konkret eget arbete, vilket borde ha varit ganska lätt. Å andra sidan har det varit en framgång att vissa deltagare överhuvudtaget har fått delta i Läskonster. För dessa har projektet fungerat mera som en ren fortbildningskurs än som ett utvecklingsprojekt, vilket kanske är gott nog. egen utvärdering ” Man brukar gradera förändringsarbete i tre nivåer: på den första nivån har deltagarna fått allmän inspiration, på den andra har de gjort konkreta förändringar i verksamheten och på den tredje har de utvecklat sin syn på arbetet vilket har medfört eller kommer att medföra genomgripande förändringar. läskonster – en rapport 53 V vad kostar utveckling Av maria törnfeldt vad kostar utveckling? Projekt Läskonster har bekostats av de deltagande kommunbiblioteken, länsbiblioteken och Kulturrådet gemensamt. Läskonster är ett projekt som uppfattats ha gott om resurser. Ekonomin har varit av den storleken att projektledningen har kunnat satsa på många externa föreläsare, studieresor och flera internat. I det följande presenteras några ekonomiska beräkningar för projektet. Syftet är att ge en fingervisning om dimensionering av framtida projekt. Jag vill också ställa frågor om vad verksamhets utveckling får kosta i förhållande till drift. Flera av kostnaderna är schabloniserade (t.ex. personalkostnader) och genomsnittliga. Det har varit det enda möjliga sättet att göra beräkningar på grundval av det underlag som fanns att tillgå. Projektets kostnader Kostnaderna för det tvååriga projektet uppgick till 6 077 000 kr. Projektet hade 79 deltagare som kom från 42 kommuner i nio mellansvenska län. Projektledningen (styrgrupp fyra personer + projektgrupp nio personer) stod de nio samarbetande länsbiblioteken för. Ett lämpligt nyckeltal kan vara att räkna ut kostnaden per deltagare, vilket är 77 000 kr för hela projektet. Kostnaderna inkluderar föreläsare, internat, projektledning, administra- 54 läskonster – en rapport tion, arbetstid för projektdeltagarna då de deltog i aktiviteter, studieresor, material, utvärdering av projektet, handledning för projektledarna och marknadsföring av projektet. Kostnader som inte inkluderas är deltagarnas nedlagda arbetstid mellan sammankomsterna (den har inte dokumenterats och kan därför inte beräknas). Detsamma gäller eventuella kostnader för vikarier. Vilka bidrog till projektet? • Kulturrådet bidrog med 1 200 000 kr eller 20% av projektkostnaden. • Länsbiblioteken bidrog med 2 487 000 kr eller 41% av projektkostnaden. • Kommunbiblioteken bidrog med 2 370 000 kr eller 39% av projektkostnaden. Kommunbibliotekens insats Deltagaravgifterna i projektet var subventione- rade för projektdeltagarnas arbetsgivare. Avgiften var 3 200 kr per deltagare för det tvååriga projektet. Men biblioteken bidrog förstås med deltagarnas arbetstid för de tolv dagar då projektaktiviteterna ägde rum. Denna arbetstid uppskattas kosta i vad kostar utveckling genomsnitt 21 000 kr per deltagare under projekttiden. Vidare bekostade arbetsgivaren resor till och från sammankomsterna, vilket har schabloniserats till knappt 6 000 kr per deltagare. Summan blir då 30 000 kr per deltagare. Länsbibliotekens insats Länsbiblioteken stod för projektledning, plane- ring, samordning och administration. Till övervägande delen utgörs detta av nedlagd arbetstid. Projektledningens kost och logi i samband med internaten har bekostats av respektive länsbibliotek, liksom resor till aktiviteter och planeringsmöten. En genomsnittskostnad för arbetstiden i projektet per länsbibliotek blir då 276 000 kr på två år, vilket inte borde vara orimligt för en organisation med utvecklingsuppdrag. Sannolikt har dock mer tid lagts ner under projektet, särskilt för projektsamordnaren. Detta har inte räknats med eftersom den nedlagda tiden inte har dokumenterats under projekttiden. Kulturrådets insats kulturrådets pengar har använts till tjänster som projektet behövt köpa in externt, som till exempel utvärderingen, föreläsare och olika projektaktiviteter. Vilka slutsatser kan man dra av detta? 1. Utvecklingsarbete inom bibliotek är personalintensiv verksamhet. Närmare 80 % av projektkostnaderna är personaltid. Detta är inte förvånande eftersom personalkostnader utgör drygt hälften* av bibliotekens totala kostnader. Projektets insatser har syftat till empowerment och förändringsarbete, vilket tar tid. 2. Om verksamhetsutveckling ska kunna ske på det lokala kommunbiblioteket är det nödvändigt att man kan sätta av tid till utvecklingsarbete vare sig detta sker internt på hemmaplan eller via deltagande i projekt eller fortbildningar. Det viktigaste är kanske möjligheten att lägga tid på att omsätta erfarenheterna i vardagen. Detta kan komma i konflikt med verksamhetens krav på personaltid för öppethållande. Erfarenheten säger att dimensioneringen av personal på folkbiblioteken är snäv och att det innebär svårigheter för organisationen att på ett systematiskt sätt prioritera utvecklingsarbete i förhållande till den dagliga driften. * 54 % enligt Statens kulturråd: Folkbiblioteken 2008 läskonster – en rapport 55 vad kostar utveckling ” Kulturrådets insats är betydelsefull, även om den utgör en mindre del av den totala kostnaden, eftersom den utgör huvuddelen av de obundna medel som projektet har haft att tillgå. 3. Länsbibliotekens resurser är till övervägande delen uppbundna av personalkostnader. Å ena sidan borde man se till att det finns mer obundna medel för att kunna stödja utvecklingsarbete på folkbiblioteken. Å andra sidan behöver det finnas personal som kan driva och administrera utvecklingsarbetet och följa upp det på längre sikt i det egna länet. Det är en balansgång. 4. Kulturrådets insats är betydelsefull, även om den utgör en mindre del av den totala kostnaden, eftersom den utgör huvuddelen av de obundna medel som projektet har haft att tillgå. 5. Tidsåtgång i utvecklingsinsatser av den här typen borde dokumenteras både av projektledning och deltagare i form av loggbok eller liknande för att kunna följas upp i utvärderingen. * Pors, Niels Ole : Strategi, værdi og kvalitet. 2, Værktøjer og indikatorer, s. 22 ff. 56 Hur ser resursbehovet ut? Kan man på grundval av detta få fram några siffror som ger en fingervisning om resursbehovet för utvecklingsinsatser överhuvudtaget? läskonster – en rapport Man kan sätta kostnaden per deltagare i relation till total personalkostnad: • Det kostade 77 000 kr per person att delta i det tvååriga projektet. • En biblioteksanställd med en genomsnittlig lön på 25 000 kr kostar ca 870 000 kr på två år. • Projektkostnaden uppgick alltså till 9 % av deltagarnas totala personalkostnad under projekttiden. Subventionerna från länsbiblioteken och staten gjorde att utvecklingsinsatsen kostade arbetsgivaren motsvarande drygt 3 % av den totala personalkostnaden under den tid projektet pågick. Var går gränsen för arbetsgivarens ekonomiska engagemang i en utvecklingsinsats av den här typen som medför att personalen deltar i många externa aktiviteter? Var går gränsen för den tid som behöver läggas ned för att ta hand om resultatet av insatsen på hemmaplan? Kan man räkna ut vad som krävs för verksamhetsutveckling i förhållande till vad som krävs för att producera själva biblioteksverksamheten och dimensionera budgeten efter det? Niels Ole Pors gör en sådan ansats i sin bok Strategi, værdi og kvalitet* där han formulerar indikatorer för ”innovation och lärande”. Dessa mäter till exempel andel medarbetare som har del- vad kostar utveckling tagit i utvecklingsprojekt, andel medarbetare som har deltagit i extern kompetensutveckling, andel av budgeten som används till kompetensutveckling. Pors för ett intressant resonemang om definition av utvecklingsprojekt som är väl värt att ta del av. Han konstaterar vidare att indikatorerna är lätta att mäta, men att tolkningen av dem kräver eftertanke. Det har redan nämnts att man från projektledningens sida tyckte sig ha gott om resurser för projektet. Kan man betrakta resursåtgången i Läskonster som en representativ indikator för storleksordningen när det gäller en större utvecklingsinsats som kräver både deltagande i externa aktiviteter och internt förändringsarbete? Är ca 10 % av deltagarnas personalkostnad en rimlig nivå för att man ska få igång ett utvecklingsarbete som handlar om att människor utvecklas i sin yrkesroll och därmed utvecklar sin verksamhet? En annan fråga att ställa sig är om detta bara gäller om man har en så stor bas av deltagare som Läskonster faktiskt hade? Hur stor ekonomi och hur många deltagare krävs för att det ska bli ”lite tryck” i ett projekt, både för ekonomins skull och för dynamiken? I Läskonster samarbetade nio län om rekryteringsbasen och resurserna vilket ger ekonomiska fördelar. Å andra sidan blir projekt- ledningen mer tungrodd om många ska samarbeta. Dessutom blir det ökad kostnad och tidsåtgång för resor. Frågorna är som synes fler än svaren. Ambitionen med dessa tankar är dock att sätta ljuset på hur mycket resurser som faktiskt behövs i pengar och framförallt i tid när man utvecklar verksamhet. Förhoppningen är att beräkningarna kan komma till praktisk nytta när man dimensionerar projektkalkyler i framtiden, samt att de kan uppmuntra till en noggrannare dokumentation av nedlagd tid när det gäller utvecklingsarbete – eller innovation, för att tala med Niels Ole Pors – överhuvudtaget. ” Det är inte pengarna som styr utan den egna fantasin och kompetensen. läskonster – en rapport 57 s slutord slutord Läskonster i ett större sammanhang Samarbetet mellan länsbiblioteken har haft stor betydelse för möjligheten att genomföra ett professionellt förändrings- och utvecklingsarbete. De nio länsbiblioteken i Mellansverige har samverkat i olika konstellationer och projekt under många år. För tio år sedan började denna samverkan mellan länsbiblioteken, delvis inspirerad av en nationell utbildning för bibliotekskonsulenter som Kulturrådet och Sveriges länsbibliotek genomförde. Vid dessa sammankomster föddes många kreativa idéer och nya kontakter knöts. Man såg fördelar med samverkan i utvecklingsarbete och länsövergripande projekt startade. Kulturrådet insåg värdet av detta och formulerade i sin bidragsgivning till länsbiblioteken kravet att man skulle gå samman i bidragsansökning om gemensamma utvecklingsinsatser. Tillsammans har länsbiblioteken större kunskap och möjlighet att vara ett stöd för utveckling. Samverkan ställer nya krav och stora sammanhang måste planeras väl. Det står dock klart att den här utvecklingen har varit till fördel för biblioteken. Personal vid de nio länsbiblioteken har deltagit i gemensamma internat med fortbildning. Fokus har legat på utvecklingsarbeten, processorienterat arbete och – framför allt – mark- 58 läskonster – en rapport nadsföring. I detta fortbildningssammanhang föddes idén till Läskonster. Länsbiblioteken har alltså under 2000-talet byggt upp en infrastruktur som gjort det möjligt att starta stora projekt som Läskonster. Fasta konsulenter på länsbiblioteken garanterar kompetens och kontinuitet. Kärnan i konsulentgruppen som kom att leda Läskonster har arbetat tillsammans i utvecklingsprojekt för barnbibliotek under många år. De har bibliotekspersonalens förtroende och är väl förtrogna med barnbibliotekens arbete. Denna kärna har garanterat kunskapsöverföring och kontinuitet till nyanställda kolleger. Kunskapsutveckling Samarbetet mellan länsbiblioteken i Mellansveri- ge har inte bara gjort avtryck i metodutvecklingsprojekt utan också bidragit till en systematisering av befintliga kunskaper och forskning inom barnbiblioteksfältet. Inom det s.k. Doff-projektet tog LIM-biblioteken initiativet till översikten Studier av barn- och ungdomsbibliotek – en kunskapsöversikt (2007). I denna efterlystes bland annat en översikt över forskning som inte direkt handlar om barnbibliotek men som ändå är av relevans för barnbiblioteksverksamheten. I nära anknytning till Läskonster har Regionbibliotek Stockholm därför gett Bibliotekshögskolan i uppdrag att slutord sammanställa en antologi med denna inriktning. Antologin Barnet, platsen, tiden – teorier och forskning i barnbibliotekets omvärld ges ut under 2010. Båda översikterna har getts ut med bidrag från Kulturrådet. Ytterligare initiativ i samma riktning tas inom ramen för Läskonster. Hösten 2010 påbörjas arbetet med en bok om lässtimulerande arbete med en mera teoretisk inriktning. För den fortsatta utvecklingen har många instanser ansvar: högskolorna, länsbiblioteken, Kulturrådet, Svensk Biblioteksförening och inte minst KB. Gemensamma ansträngningar måste göras för att formulera de många viktiga forskningsfrågor som hjälper till att utveckla framtidens barnbibliotek. En vision om framtidens barnbibliotek har diskuterats fram i ett nordiskt projekt At sœtte spor. (Framtidens barnbibliotek www.regionbiblioteket.stockholm.se under Publicerat) I fjorton punkter formuleras där krav, grundade i forskning och erfarenhet, som bör ställas på dagens och morgondagens bibliotek. Kraven gäller det fysiska rummet, webbplatsen och verksamheten och sammanfattas med begreppen delaktighet från barnen, samtidighet med samhällsutvecklingen och ömsesidighet i samverkan med bibliotekens samarbetspartners. I den andan verkar Läskonster. ” Biblioteket ska vara en fristad och mötesplats för barn och ungdomar, där de möts med respekt av engagerade och kunniga vuxna. ”Biblioteket ska vara ett roligt ställe där det händer saker.” ur På barns och ungdomars villkor läskonster – en rapport 59 60 läskonster – en rapport Deltagande bibliotek Deltagande bibliotek Dalarnas län Ludvika bibliotek Falu stadsbibliotek Näs bibliotek, Falun Orsa sockenbibliotek Mora bibliotek Säters bibliotek Gustafs bibliotek, Säter Stora Skedvi bibliotek, Säter Borlänge bibliotek Smedjebackens bibliotek Söderbärke bibliotek, Smedjebacken Malungs bibliotek Skolbiblioteket Malung/Sälen Transtrands filialbibliotek, Malung/Sälen Rättviks bibliotek Vansbro bibliotek Leksands bibliotek Älvdalens bibliotek Gotlands län Almedalsbiblioteket Gävleborgs län Edsbyns bibliotek Hanebo filial, Bollnäs Arbrå filial, Bollnäs Gävle stadsbibliotek Bomhus filial, Gävle Sätra filial, Gävle Sandvikens folkbibliotek Ljusne och Bergviks skolbibliotek, Barnoch utbildningsförvaltningen, Söderhamn Stockholms län Sollentuna bibliotek Rimbo bibliotek, Norrtälje Hallstavik bibliotek, Norrtälje Ingarö bibliotek, Värmdö Fisksätra bibliotek, Nacka Tyresö bibliotek Uppsala län Håbo bibliotek Knivsta bibliotek Örbyhus bibliotek, Tierp Älvkarleby folkbibliotek Uppsala stadsbibliotek Brantingsbiblioteket, Uppsala Gottsundabiblioteket, Uppsala Gränbybiblioteket, Uppsala Värmlands län Årjängs folkbibliotek Karlstads stadsbibliotek Torsby bibliotek Forshaga folkbibliotek Västmanlands län Arboga stadsbibliotek Kungsörs bibliotek Hallstahammars bibliotek Västerås stadsbibliotek Örebro län Askersunds kommunbibliotek Haga bibliotek, Örebro Lekebergs bibliotek Varberga bibliotek, Örebro Östergötlands län Linköpings stadsbibliotek Motala bibliotek Skänninge bibliotek, Mjölby Norrköpings stadsbibliotek läskonster – en rapport 61 litteraturförteckning Litteraturförteckning Barnet, platsen, tiden: teorier och forskning i barnbibliotekets omvärld (2010). Red. Kerstin Rydsjö et al. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm. Stockholms stadsbiblioteks skriftserie 15. Ekström, Susanna & Isaksson, Britt (1997). Bildglädje & läslust. Stockholm: En bok för alla. På barns och ungdomars villkor: Svensk Biblioteksförenings rekommendationer för folkbibliotekens barn- och ungdomsverksamhet (2003). Stockholm: Svensk Biblioteksförening, specialgruppen för barnverksamhet. Se www.biblioteksforeningen.org under Material. Fast, Carina (2007). Vad sju barn läser hemma och i skolan: familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola. Uppsala: Uppsala universitet. Uppsala studies in education. Diss. Rydsjö, Kerstin & Elf, AnnaCarin (2007). Studier av barn- och ungdomsbibliotek: en kunskapsöversikt. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm. Stockholms stadsbiblioteks skriftserie 14. Folkbiblioteken 2008 (2009). Stockholm: Statens kulturråd. Kulturen i Siffror. Se även www.kulturradet.se Tidholm, Anna-Clara (2004). Hanna, huset, hunden. Stockholm: Alfabeta. Framtidens barnbibliotek: samtidighet – delaktighet – ömsesidighet (2008). Av Lena Lundgren m.fl. Se www.regionbiblioteket.stockholm.se under Publicerat. Tänka framåt, men göra nu: så stärker vi barnkulturen: betänkande av kommittén Aktionsgruppen för barnkultur (2006). Stockholm: Fritze. (SOU 2006:45) Hernwall, Patrik (2001). Barns digitala rum: berättelser om e-post, chatt & Internet. Stockholm: Stockholms universitet. Pedagogiska institutionen. Diss. Webbplatser Chambers, Aidan (1998). Böcker inom oss: om boksamtal. Stockholm: Rabén & Sjögren. Ny utg. Hissa segel och bygga vindskydd: projektet som blev en process (2005). Av Lena Lundgren m.fl. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm. Johansson, Barbro (2008). Driftiga barnbibliotekarier och läsglada barn: en studie av metodutvecklingsprojektet MVG. Stockholm: Kulturrådet. Lundgren, Lena (2008). Språk som rikedom: en möjlighet för Fisksätra: en utmaning för Nacka kommun. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm. Regionbibliotek Stockholms skriftserie 1. 62 Pors, Niels Ole (2007). Strategi, værdi og kvalitet. 2. Værktøjer og indikatorer. Köpenhamn: Danmarks Biblioteksforening. läskonster – en rapport Ad lib improviserad teater: www.adlibit.se Alla ombord (Vasamuseet): www.allaombord.se Barnens Östgötabibliotek: www.ostgotabibliotek.se/barn Bokens alla sidor: www.lansbibliotek.ostsam.se Fokus rummet: www.fokusrummet.se LesArt: www.lesart.org Länsbibliotek Gävleborg Uppsala: www.lul.se/lb Läskonsters blogg: http://laskonster.blogspot.com Snuttefilm: www.lg.se Zirkus Loko-motiv: www.zirkuslokomotiv.se bilagor Bilaga 1 Marknadsplan Med projektet Läskonster vill vi skapa centra för nya kreativa former av lässtimulans. Förebilden är LesArt i Berlin, www.lesart.org, samt Litteraturhuset i Oslo, www.litteraturhuset.no. De litterära centra vi vill skapa kan ta sig fysiska, digitala, mobila eller nätverksbaserade uttryck. Flera yrkesgrupper samverkar i kreativ anda och prövar olika former för upplevelser med ordet och berättelsen som utgångspunkt. Hur det gestaltar sig varierar beroende på regionala och lokala förutsättningar. Läskonster är ett projekt som dels ska marknadsföras som eget projekt, dels ska ingå i LIMbibliotekens gemensamma marknadsföring. Projektets styrgrupp är ansvarig för den budget som avsätts till projektets marknadsföring. Med marknadsplan menar vi en beskrivning av inriktningen på marknadsföringen. För enskilda målgrupper ska sedan kommunikationsplaner göras. Vad är problemet? Det är svårt att nå ut till kollegor inom biblioteksvärlden med de lässtimulerande projekt som bedrivs på barnbiblioteken. Det innebär att verksamheten blir otydlig, erfarenhetsutbytet bristfälligt och utvecklingsarbetet försvåras. Barnbibliotekens insatser för barns läsutveckling och läsglädje uppmärksammas inte av t.ex. forskare, skolpersonal och politiker. Detta får konsekvenser bl.a. för resurstilldelningen. Vad är syftet? Läskonster kan, genom sin tydliga inriktning på nyskapande, bidra till att utåt exemplifiera de nya vägar som biblioteken tar för att bli aktörer att räkna med i närsamhället. Vi vill väcka intresse för bibliotekens lässtimulerande arbete. Vi vill också inspirera målgrupperna för marknadsföringen att skaffa sig mera information. Ju fler som blir medvetna om vad projektet innebär, desto fler blir intresserade av resultaten och kan använda dem i sina egna utvecklingsprojekt. läskonster – en rapport 63 bilagor Vad är målet? Mål för marknadsföringen av projektet Läskonster: 1. Läskonster ska inom ett år vara känt av Kulturrådet, berörda inom Skolverket, samtliga konsulenter vid landets länsbibliotek, alla bibliotekschefer, all barnbibliotekspersonal i LIM-området och 50 % av landets barnbibliotekspersonal. Detta mäts genom en fråga till konsulenterna. 2. Projektet ska också vara känt på universitet och högskolor på de utbildningar som har studenter som kan ha nytta av projektets resultat i sin framtida yrkesutövning samt av dem på universitet och högskolor som de deltagande länsbiblioteken samarbetar med. 3. Ovan nämnda grupper ska ha kännedom om både vad projektet vill uppnå och vilka metoder som används. 4. Läskonster ska ha inlett en dialog med liknande lässtimulerande projekt. 5. De berörda biblioteken ska ha en så god kännedom om projektet att de aktivt engagerar sig i bibliotekspersonalens deltagande i Läskonster och bidrar till att deltagarna kan genomföra sina uppgifter inom projektet. Detta mäts genom en fråga till projektdeltagarna. 6. Landets bibliotekskonsulenter, intresserad barnbibliotekspersonal och andra berörda 64 läskonster – en rapport yrkesutövare ska under och efter projektet få information och inspiration från projektet på ett sådant sätt att de kan använda resultaten i sitt eget arbete. Mål för Läskonster som en del av LIM-bibliotekens marknadsföring: 1. De praktiska exemplen på lässtimulerande arbete ska dokumenteras och förmedlas på ett sådant sätt att de kan ge bilder av vilken roll biblioteken kan spela för att stimulera barns läs- och skrivutveckling på nya och spännande sätt. 2. Exemplen ska fungera i den planerade satsningen på LIM-bibliotekens marknadsföring. Samråd i innehåll och utformning ska ske med cheferna för länsbiblioteken inom LIM. Vilka är målgrupperna? Målgrupper för marknadsföringen av projektet Läskonster: Kulturrådet, berörda inom Skolverket, samarbetspartner inom universitet och högskolor, de deltagande bibliotekens personal, länsbibliotekens konsulenter, landets barnbibliotekspersonal samt andra yrkesgrupper som arbetar med estetiska uttryckssätt som dramapedagoger, konstnärer etc. bilagor Målgrupper för Läskonster som en del av LIMbibliotekens marknadsföring: Målgrupper är politiker verksamma regionalt och kommunalt, ledande tjänstemän inom regionerna och kommunerna samt tjänstemän inom den egna regionala organisationen. Vilka strategier är bästa vägen? Målgrupperna är av två slag: dels personer inom biblioteken som kan förväntas ha en viss förhandskännedom om vad bibliotekens lässtimulerande arbete brukar innebära, dels personer som i stort sett saknar kunskaper om bibliotekens läsfrämjande arbete. Det är viktigt att informationen kommer ut snabbt eftersom projektet är påbörjat. Målgrupperna inom biblioteksvärlden nås bäst genom Internet (bibliotekens egna hemsidor, länsbibliotekens hemsidor, bloggar, Barnens bibliotek, Idébiblioteket), folder, liten utställning på Biblioteksdagarna och deltagande på Bok & Biblioteksmässan. Artiklar bör publiceras i BBL, OPSIS KALOPSIS, Förskolan och Vi föräldrar m.fl. familjetidskrifter. Muntlig riktad information ges på chefsmöten samt på konferenser som den årliga barnkonsulentkonferensen och Framtidens barnbibliotek. Målgrupperna utanför biblioteken, inkl. de samarbetspartner som biblioteken får genom projektet, nås genom foldern, samt vid personliga kontakter och besök på högskolor och universitet hos berörda yrkesgrupper. Alla tillfällen som ges till att kommunicera pro- jektet utåt bör tas tillvara och förhållningssättet till olika medier som press, radio, TV etc. bör vara aktivt. När det gäller LIM-bibliotekens marknadsföring får förstudien peka ut lämpliga strategier. Vem ska säga det? Projektets styrgrupp och projektgrupp ska vara särskilt aktiva i de strategier som marknadsplanen beskriver. Projektdeltagarna ska uppmuntras att informera lokalt, arbetskamrater, politiker o.s.v. När det gäller LIM-bibliotekens marknadsföring arbetar den projektgruppen med innehåll och utformning och Läskonsters projektgrupp styrs av den övergripande idén. Vad ska vi säga? För målgrupperna för projektet Läskonster: Se projektplanen: bakgrund, syfte, vision, etc. Konkretisering med goda exempel från bibliotekens lokala projekt. För LIM-bibliotekens marknadsföring: Innehåll och utformning ska underordnas syftet med marknadsföringen och valet av målgrupper. Hur ska vi säga det? Sakligt och med tydliga uppgifter och beskrivan- de bilder såväl när det gäller skriftliga som muntliga presentationer till målgrupperna för projektet Läskonster. Slagkraftiga, målande och intresseväckande former för LIM-bibliotekens marknadsföring. Bra, professionella bilder. Korta, innehållsrika texter. läskonster – en rapport 65 bilagor Bilaga 2 Verktygslåda för Läskonster i Almedalen 2009 Syfte Att synliggöra barnbibliotekens lässtimulerande arbete. Tidplan • • Målgrupp 66 Politiker, beslutsfattare, barn upp till 8-9 år och deras föräldrar. • Budget • Budgetera för: • Planeringsträffar • Adlib www.adlibit.se fortbildning/inspiration inför Almedalen • Marknadsföringsmaterial • Kläder • Rekvisita • Resor • Boende • Mat • läskonster – en rapport 2008 Beslut om deltagande under två Almedalsdagar sommaren 2009. Januari/februari: Inbjudan/anmälan av intresse skickas ut till deltagarna. Preliminärbokning av boende. Mars: Slutlig anmälan till Wik och Almedalen. En mejllista upprättas. Boende och resa bokas. April: Wiks slott, Uppsala. Planerings- och inspirationsträff för Almedalsaktörerna. Maj/juni: Förberedelser resa, mat och praktiska bestyr. Planering marknadsföring: tema, rekvisita, material. Teamträffar med förberedelser. Teambuilding/förberedelser Wik. Under två dagar i april träffades Almedalsdeltagarna för att få grunderna i improvisationsteaterns pedagogik och i kommunikation. Ad lib improviserad teater stod för inspiration och handledning. Make your partner happy är Ad libs slogan. Att prova på olika metoder i att framträda, våga släppa loss inför varandra, våga uppträda, våga göra fel bilagor att kunna skratta tillsammans och säga mer JA än NEJ visade sig vara en kraft, ett starkt kitt som skapade en sammanhållning och trygghet i gruppen. Almedalen here we come blev vår slogan. Teamträffar. Almedalsgruppen delades in geografiskt i fyra mindre grupper med fyra personer i vardera. Grupperna fick i uppgift att utifrån det vi lärt oss av Ad lib, göra ett program som vi kunde framföra under Almedalsdagarna. Viktigt var att välja något som alla kände sig bekväma med att framföra för publik på gator och torg. Varje grupp bestämde själva hur många träffar som behövdes för att göra sina program. Förberedelser på egen hand. Inför eller efter träffarna förberedde var och en programpunkterna. • • Praktisk planering • • • Planering inför aktiviteterna på plats • • • • • Ta kontakt med ansvarig projektledare för Almedalsveckan. Polistillstånd behövs inte vid ambulerande aktiviteter. Dessa kommer inte med i Almedalskalendern, endast stationära program, seminarier och aktiviteter. Schemaläggning utifrån Almedalskalendariet, var beredd på att ändra i sista minuten, Almedalskalendariet kommer sent! Strategiska val utifrån passande organisationer för vårt mål och målgrupp. Exempel SKL, Lärarnas riksförbund, politiska partier, Företagarna, Länsteatrarna, fackförbund och regionerna. Aktivitetstid mellan kl 10 och 17. Partiledarnas tal börjar kl 18. • • Kontaktperson: Viktigt att ha en kontaktperson på ort och ställe, med ansvar för kontakter med Almedalsbiblioteket, materialdepå, beställning och inköp av en del rekvisita. Resa: En person ansvarar. Båtbiljetter måste bokas i god tid. Checka grupprabatt. Upprätta adresslista med personnummer. Boende: En person ansvarar. Boende måste bokas i god tid. Viktigt att det finns ett gemensamt samlingsrum för reflektion och umgänge. Beroende på boendeform kolla upp allergier, lakan. Mat: En person ansvarar. Frukost och middag äts gemensamt. Lunch på egen hand. Meny och inköpslista görs i förväg. Inhandling på plats. Matlag fixar frukost och middag efter schema. Kolla upp allergier och specialkost. Basläger: Almedalsbibliotekets sagorum är en utmärkt plats för programträning, vila, förvaring av rekvisita och marknadsföringsmaterial. Det fungerar också bra som verkstad för lagning av trasiga hjul och uppblåsning av gasballonger. God hjälp fick vi av en vaktmästare på Almedalsbiblioteket. läskonster – en rapport 67 bilagor • Tyst installation – alla samlas på en plats, ett gathörn, ett torg, ligger, sitter, står och läser under ca fem minuter. Dramatisering: Utifrån bilderböckerna Kaninkostymen av Per Gustavsson och Sagan om den lilla, lilla gumman av Elsa Beskow. • Installation på led – alla går i rad med ett snöre emellan och läser tyst i en bok. Gör små stopp ibland och alla läser samtidigt högt ur sin bok. Illustrationer vid högläsning: Berätta sagor för barn och gestalta sagorna kroppsligt. De som inte läser illustrerar det som läses, d.v.s. berättas det om en ko så är man ko! • Hyllning till Hellsing: Förbered läsning av några av Hellsings mest kända dikter/ verser. Läses rakt upp och ner, gärna med lite kroppslig gestaltning. • Talare och armar: Tävling där publiken får gissa titeln på en bok. Jobba i par, där ett av paren är intervjuaren och det andra paret agerar författare. I varje par är det en som pratar och en står bakom och sticker fram sina armar och förstärker talet. Författaren får frågor om sin bok. Välkända barnböcker. • Sång med gestaltning: Bockarna Bruse dramatiseras med sång och gestaltning. Rapp: Rappa berättelsen om Einar Norelius Petter och hans fyra getter. Aktiviteter Hela gruppen • • Teamaktiviteter • Gatuteater: Färdigskrivna tablåer. • Klassikern: Formera tre ”stillbilder” som visar en klassisk saga/berättelse. Konferenciern berättar vad man ser och för på så vis sagan framåt. Det kan t.ex. vara Rödluvan, Törnrosa, Bockarna Bruse, Snövit. • 30-sekunders bokprat: Med inspiration från Henrik Unges bok 80 romaner för dig som har bråttom. Välkända barn- och vuxentitlar. • 68 Tre P:n: Utgå från berättelsens dramaturgi och arbeta med person, plats och problem. Konferenciern ställer frågan: Vad krävs för att odla en bok? och ber sedan var och en om varsitt P. Konferenciern frågar sedan publiken vad det blir för berättelse, alternativt försöker själv besvara frågan. Välkända barnböcker. Välj en bokstav: Uppmana publiken att välja en bokstav. Läs versen ur Majas alfabet. Eller sjung om man törs! läskonster – en rapport • • Sagostund: På Almedalsbiblioteket. • Avslut: Stå på rad och läs varsitt slagord från bokstickans alternativ 3. bilagor Politikertalen Kl. 18 varje kväll lyssnade vi på tal av partiledar- na. Efter talen tog sig en medlem av Team Dalarna fram till partiledaren och lämnade över bilderböcker och Läskonstermaterial. Andra partiledare fanns också på plats i publiken. På detta sätt nåddes Maud Olofsson, Mona Sahlin, Peter Eriksson, Lars Ohly och Gudrun Schyman. Bra platser för aktiviteterna • • • • • • • Skyltfönstret i Almedalsbiblioteket Bänk vid entrén till Almedalsbiblioteket Lekplatsen i Almedalsparken Hamnen, flera ställen Gator och torg i Visby främst innanför murarna Köpcentret vid Österport Platser för sammankomster och seminarier enligt kalendariet, före och efter Marknadsföring • • • • • • SSB:s marknadsavdelning Pressmeddelanden Rapportering Läskonsters blogg Bokstickor med goda argument Lokalradion på Gotland, Dalarna Bokmässan 2009 Marknadsföringsmaterial Tema – Trädgård – Avkoppling – Läslust Att dela ut • • • • • • • • Läskonsters folder På barns och ungdomars villkor, Svensk Biblioteksförenings rekommendationer för folkbibliotekens barn- och ungdomsverksamhet Bu och Bä-knappar Bokslukar-knappar Silikonarmband med texten: Jag är en bokkramare Pixi-böcker Badbollar med text Läskonster Bokmärken med goda argument och boktips. Klädsel Trädgårdsbyxor, sandaler eller andra lämpliga skodon (tänk på kullerstenarna), t-tröja eller linne i Läskonsterfärger, stråhatt, keps eller klut, regncape, trädgårdshandskar eller andra trädgårdsprylar. Rekvisita Små blommiga trädgårdspallar, gröna lövkorgar på rullvagnar (för material, Pixi- böcker, andra böcker, bokstickor), stora gula ballonger med Läskonsterloggan på, såpbubblor, stora sega, att väcka uppmärksamhet med, högtalarvästar en per team, någon eller några böcker att läsa ur under installationerna, Läskonstervepor och tyg till skyltfönstret i Almedalsbiblioteket. läskonster – en rapport 69 Läskonsterprojektet drivs av Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland, Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland, Gävleborg, Stockholm, Uppsala, Gävleborg, Stockholm, Uppsala, Värmland, Västmanland, Örebro Värmland, Västmanland, Örebro och Östergötland. och Östergötland. http://laskonster.blogspot.com http://laskonster.blogspot.com Läskonsterprojektet drivs av Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland, Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland, Gävleborg, Stockholm, Uppsala, Gävleborg, Stockholm, Uppsala, Värmland, Västmanland, Örebro Värmland, Västmanland, Örebro och Östergötland. och Östergötland. http://laskonster.blogspot.com http://laskonster.blogspot.com läskonster – en rapport Uppsala, Värmland, Västmanland, Örebro och Östergötland. http://laskonster.blogspot.com http://laskonster.blogspot.com Uppsala, Värmland, Västmanland, Örebro och Östergötland. http://laskonster.blogspot.com 2009-10-16 13:13:51 Uppsala, Värmland, Västmanland, Örebro och Östergötland. http://laskonster.blogspot.com bokmärken Uppsala, Värmland och Östergötland. http://laskonster.bl Läskonsterprojektet drivs av Läskonsterprojektet drivs av Läskonsterprojektet drivs av Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland, Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland, Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland, Länsbiblioteken i Dalarna, G Gävleborg, Stockholm, Uppsala, Gävleborg, Stockholm, Uppsala, Gävleborg, Stockholm, Uppsala, Gävleborg, Stockholm, Upp Läskonster drivs av Länsbiblioteken Värmland, Västmanland, Örebro Värmland, Västmanland, Örebro Värmland, Västmanland, Örebro Värmland, Västmanland, Ör i Dalarna, Gotland, Gävleborg, Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken Läskonsterprojekt Stockholm, Uppsala, Värmland, och Östergötland. och Östergötland. och Östergötland. och Östergötland. i Dalarna, Gotland, Gävleborg, Stockholm, i Dalarna, Gotland, Gävleborg, Stockholm, i Dalarna, Gotland, Gävleborg, Stockholm, i Dalarna, Gotland, Västmanland, Örebro och Östergötland. http://laskonster.blogspot.com http://laskonster.blogspot.com http://laskonster.blogspot.com http://laskonster.blogspot.c Läskonster flyer blå - till tryck.indd 1 Uppsala, Värmland, Västmanland, Örebro och Östergötland. http://laskonster.blogspot.com Läskonsterprojektet drivs av Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland, Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland, Gävleborg, Stockholm, Gävleborg, Uppsala, Stockholm, Uppsala, Värmland, Västmanland, Örebro Värmland, Västmanland, Örebro Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken och Östergötland. och Östergötland. i Dalarna, Gotland, Gävleborg, Stockholm, http://laskonster.blogspot.com http://laskonster.blogspot.com 3 t.com 70 Läskonsterprojektet drivs av Läskonsterprojektet drivs av Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland, Länsbiblioteken i Dalarna, Gotland, Gävleborg, Stockholm, Uppsala, Gävleborg, Stockholm, Uppsala, Värmland, Västmanland, Örebro Värmland, Västmanland, Örebro och Östergötland. och Östergötland. http://laskonster.blogspot.com http://laskonster.blogspot.com Bilaga s av land, , Gotland, la, ppsala, ro Örebro bilagor Biblioteken göder läslusten. Biblioteken odlar fantasin. Biblioteken föder kreativitet. Biblioteken göder läslusten. Biblioteken odlar fantasin. Biblioteken föder kreativitet. Jag är en bokkramare! Biblioteken är berättelsernas trädgård. Jag är en bokkramare! Biblioteken är berättelsernas trädgård. Jag är en bokkramare! Biblioteken föder kreativitet. xxxxxxx Jag är en bokkramare! Orden finns på Biblioteken föder . biblioteket kreativitet . Språk byggs Biblioteken av ord. odlar fantasin. Boktips: Biblioteken odlar fantasin. xxxxxx Läskonster flyer blå - till tryck.indd 2 Högläsning förbättrar barns språkutveckling. en god läsare. 2009-10-16 13:13:51 Orden finns5000 på Det behövs . att bli biblioteket lästimmar för Orden finns på biblioteket. Språk byggs av ord. Barn behöver lära Språk byggs sig 12 ord om dagen avmellan ord. 7 och 16 års ålder. Språk är en rättighet. Språk är en kunna 8000 ord när rättighet . skolan. det börjar Demokrati kräver ett språk. Boktips: Ett barn behöver Barn har rätt till ett Demokrati kräver språk (enligt FN:s . ett språk barnkonvention). xxxxxx Språk är en Biblioteken rättighetgöder . läslusten. Demokrati Biblioteken är kräver . ett språk berättelsernas trädgård. Boktips: Orden finns på biblioteket. Språk byggs av ord. Språk är en rättighet. Demokrati kräver ett språk. Använd gärna texterna! Biblioteken göder läslusten. Biblioteken är berättelsernas trädgård. xxxxxx Orden fi bibliotek Språk by av ord. Språk är rättighet Demokr ett språk bilagor Boktips: läskonster – en rapport 71 bilagor Bilaga 4 Lathund för event på hemmaplan Våra erfarenheter från Almedalsveckan kan in- spirera till aktiviteter på hemmaplan. Att gå ut på gator och torg, att synas utanför biblioteket och att bjuda in till event och samtal kan göras var som helst. Lokala och regionala arrangemang av olika storlek kan vara lämpliga arenor. För att underlätta bjuder vi på en lathund. Målsättning Formulera ett syfte och mål med aktiviteten. Målgrupp Bestäm vilken/vilka målgruppen är Budget för: • • • • • • • • Planeringsträffar Fortbildning/inspiration Kontakter med kommunens informationsbyrå eller någon kulturaktör – viktigt med en idé! Marknadsföringsmaterial Rekvisita Kläder Resor och boende Mat Tidplan Gör en tidplan för olika aktiviteter fram till eventet 72 läskonster – en rapport bilagor Teambuilding/förberedelser Tänk igenom vad deltagarna kan behöva som förberedelse Planering på plats • • • • • • • Kontakta lämpliga personer inom kommunen för en aktivitet på gator och torg. Utse samordnare/kontaktperson på biblioteket Polistillstånd Schemaläggning Basläger Mat Ev. boende och resor Aktiviteter för • • Lämplig plats för aktivitet • • • • • Marknadsföring Idé/tema Pressmeddelande Sprida information i nätverk Flyers, bokmärken m.m. Marknadsföringsmaterial • • • Material att dela ut Klädsel Rekvisita Glöm inte att fotografera och dokumentera! • Utse ansvarig person/personer. Stor grupp Mindre grupp läskonster – en rapport 73 bilagor Bilaga 5 Bok-event light För dig med små resurser, men stor kapacitet! Av Maria Linderström, Lena Lindgren, Tova Sylvan Välj en bok du själv gillar – det funkar bäst då! Välj bok utifrån målgrupp. Vad vet du om dem som ska delta? Försök få reda på så mycket som möjligt om gruppen i förväg. Ta inte med för många i gruppen, 8 -10 personer kan vara lagom om du är ensam handledare. Arbetar du tillsammans med en lärare och ni är flera som hjälps åt, kan gruppen vara större. Skapa stämning i rummet Använd dig av belysning, tyger, möblering etc. Att sitta i cirkelform på golvet ger en annan upplevelse än att sitta på rad på stolar. Skenet från stearinljus är annorlunda än ljuset från skarpa lysrör. Använd föremål som kan knytas till bokens huvudperson och övriga personer som deltar i den dramatiska händelsen – låt dem på så sätt finnas med där i rummet. 74 läskonster – en rapport Välj perspektiv – bestäm hur du vill berätta boken Välj det sätt som ligger närmast dig själv, d.v.s. det du känner dig mest bekväm med att göra: • • Välj ett avsnitt ur boken som du tycker fångar in berättelsen, läs eller berätta. Ta rollen som en eller flera av personerna i boken och berätta din/deras historia. Om du väljer att vara flera personer kan du enkelt byta person genom att variera attribut, ändra röst eller kroppsposition, byta plats i rummet. Läs/berätta fram till en dramatisk händelse i boken. När du läst/berättat/dramatiserat färdigt – var bara tyst ett tag, sitt stilla och låt det hela sjunka in. Om du vill kan du berätta med stöd från berättarmodellen i tre akter: bilagor Anslaget anger tonen och stämningen för boken. Presentationen är en introduktion till personerna som medverkar i boken. Fördjupningen förlänger presentationen och man lär känna personerna ännu bättre. Vändpunkt 1 sätter huvudkonflikten i verket. Konfliktupptrappningen tvingar någon att agera och en uppgörelse sker. Vändpunkt 2 innebär att något inträffar så att kampen måste avgöras. Konfliktförlösning sker när konfliktupptrappningen når klimax, någon vinner. Avtoning ”varvar ner” berättelsen och oklarheter förklaras. läskonster – en rapport 75 bilagor Eget skapande Skrivande Låt barnen/ungdomarna skriva ner sina egna förslag på vad som kommer att hända sen, d.v.s. upplösningen. Är de ovana att skriva kan man med fördel göra några enkla skrivövningar innan för att ”komma i stämning” och minska rädslan och prestationsångesten. Låt dem till exempel få en minut på sig att skriva så många ord de kommer på som börjar på en viss bokstav. Om det verkar vara en trygg grupp så låt dem sedan läsa upp detta för varandra, annars läser du själv upp det, gärna med ”Dramatenröst”. Ett enkelt tips är det beprövade ”en mening var”, d.v.s. låt första personen skriva en mening, vika pappret så meningen inte syns och sedan skriva första ordet på nästa mening. Person två skriver sedan klart mening två och ett eget ord som blir första ordet i mening tre. Håll på tills alla fått skriva en rad och en mening. Läs sedan högt som om det vore mycket god poesi. Ett annat sätt att få igång berättandet är att låta deltagarna berätta vartannat ord. Det är en kul övning där man påverkar och sporrar varandra vidare. Kör så länge som samtalet verkar flyta. En annan övning är att jobba i par. Den ena börjar berätta och ska hålla på i en minut. Berättelsen måste innehålla tre förutbestämda ord som kan vara 76 läskonster – en rapport vilka som helst, t.ex. tandborste, rektor, månsken. Efter en minut är det den andras tur att berätta i en minut. Kropp, rörelse och drama Låt barnen/ungdomarna jobba i små grupper och tillsammans fundera ut vad som hände sedan. Gruppens gemensamma förslag skrivs först ner i korta meningar och dramatiseras därefter. Dramatiseringen kan vara enkel och tydlig – inte att förväxla med att spela teater. Locka fram det redan medfödda kroppsspråket och få dem att förstärka det. Ett tips är att göra enkla gestaltningar på temat känslor – dra lappar ur en hatt och låt sedan alla samtidigt gestalta samma känsla. Då blir det mindre känsligt när alla gör det, och det blir också tillfälle att prata om varför man kanske visar samma känsla på olika sätt. Bild och form Låt barnen/ungdomarna måla egna bilder av berättelsens huvudfigurer och miljö. Går även att göra som parövning där man två och två diskuterar sig fram till hur man uppfattat huvudpersonen och miljön. Använd enkla färger, som vaxkritor eller vattenfärger. De torkar snabbt och är enkla att tvätta bilagor bort, samt billiga att köpa in. Försök att inte använda blyertspenna, suddgummi och linjaler, utan skapa i stället mer fritt och skissartat. En bra övning för dem som är ovana och lite rädda för att måla är att be dem teckna av dig när du står rakt upp och ner på golvet. De ska rita av dig utan att ta blicken från dina ögon och utan att lyfta pennan från papperet. Det brukar bli många roliga bilder och en hel del skratt. Vitsen med övningen är att avdramatisera, men också att visa på hur viktigt det är att se när man tecknar, inte bara tänka. Kroppens volym brukar bli rätt bra på dessa hastigt gjorda bilder, något man kan lyfta fram och visa på. Man kan med fördel också berätta om konstnärer som Picasso, som inte ville måla verkligheten exakt som den såg ut. Han målade från många vinklar samtidigt (kubismen). Här är ett bra exempel på att bilden inte behöver vara exakt och verklig, utan kan vara mer fantasifull. Musik Hur låter huvudpersonen? Spela upp förslag på musik och låt deltagarna lyssna, kommentera och komma med egna förslag. Vilken musik tycker de skulle passa till respektive person och varför? Har ni ett bra musikutbud kanske det går att spela upp deras förslag. Det går också att göra detta i två steg. Vid första tillfället pratar ni och lyssnar till dina förslag. Gången efter tar deltagarna med sig den musik som de tycker passar. Den spelas upp och var och en berättar vad de valt och varför. Här går det utmärkt att sedan koppla in bilden – låt dem måla till den musik de valt. Detta kräver att de har egna MP3-spelare, så det inte blir för mycket olika musik i rummet samtidigt. Alternativt låter du alla måla till samma musik. Försök att använda enbart rena färger, grundfärger, som sedan kan blandas till andra nyanser. Uteslut pennor, suddgummi och linjaler för att nå ett mer abstrakt och fritt skapande. Har ni möjlighet, ta in en konstnär/konstpedagog som kort kan berätta om abstrakt, icke-föreställande konst och visa exempel, t.ex. Kandinsky vars icke-föreställande bilder till stor del baserades på musikupplevelser. Sammanfattning Oavsett vilken övning du väljer att använda så är det viktigt att det är roligt, att det blir en lustfylld och positiv upplevelse. Att deltagarna får skratta och prata. Stämningen i rummet och gruppen ska vara tillåtande, men spelregler ska samtidigt finnas (se sista sidan). Var tydlig och ge feedback. Försök att se alla och låta alla bli sedda, till exempel genom att var och en får berätta om sin upplevelse av det du berättat och om sin gestaltning. läskonster – en rapport 77 bilagor Att skapa en trygg grupp Det gör du enklast genom någon form av ”lära-känna-varandra”-övning. Hälsa ”afrikanskt” Tag av er skorna. Låt alla gå runt i rummet och hälsa på varandra genom att ta i hand och säga sina namn. Håll på tills du tycker att alla verkar ha hälsat på varandra. Låt nu alla gå runt i rummet igen men denna gång hälsar de genom att greppa tag i varandras händer och dra varandra emot sig samtidigt som de tittar varandra djupt i ögonen, utan att säga något. Håll på tills du tycker att alla verkar ha hälsat på varandra. Betrakta varandra Arbeta med par stående mittemot varandra på två rader. Betrakta varandra ingående under någon minut. Ena raden vänder sig sedan om. Person A i paret ställer sig bakom ryggen på person B och ställer frågor om sitt utseende: Vilken färg har jag på håret? Vad har jag på fötterna? Har jag örhängen? etc. Sedan ställer paret sig åter på avstånd 78 läskonster – en rapport och betraktar varandra på nytt. Därefter vänder sig person A bort och person B ändrar fem saker i sitt utseende (t.ex. tar av glasögon, tar bort ett skärp, lånar en ring från dig…). Så ska person A titta och se förändringarna. Varvet runt med kortlek Ställ stolar i en ring, en stol per deltagare. Alla sätter sig. Alla drar sedan varsitt kort ur kortleken. De ska komma ihåg vilken symbol de fick – klöver, spader, hjärter eller ruter. Du drar därefter ett kort i taget. När ett kort dras ska alla som fick den symbol som kortet visar flytta sig ett steg till vänster. Det innebär att man kan hamna i knä på varandra, och även få någon i sitt eget knä. Ibland kan man inte flytta sig när ens symbol kommer upp för att någon sitter i ens knä. Leken är slut när någon kommit tillbaka till sin ursprungliga stol, till sin startpunkt. bilagor Berätta om dig själv med hjälp av en bild Lägg ut vykort med olika motiv på golvet, låt deltagarna sitta i en ring runt omkring. Var och en väljer sedan en bild som de ska presentera sig själva utifrån. Det kan handla om att man väljer en bild man gillar eller en bild man känner igen, en bild man tycker är ful, konstig eller en som har ens favoritfärg osv. Låt deltagarna sedan byta bilder med den som sitter till vänster. Var och en får sedan försöka presentera sin ”granne” utifrån personens egen bild, men också med en egen kommentar om vad de tänker på när de ser bilden. läskonster – en rapport 79 bilagor Bilaga 6 Projektaktiviteter 1. Upptaktsinternat Vad sju barn läser hemma och i skolan. Fil.dr. Carina Fast, Pedagogikum i Uppsala, om literacybegreppet och barns textvärldar idag. Föreläsning och diskussion om vad detta kan ha för betydelse för biblioteken. Barnlitteratur som konst och förtryck med Kristin Hallberg, Stockholms Universitet, lektör och kritiker. Barnlitteratur före 1945. Föreläsning och samtal i mindre grupper. 2. Litteratur och barns medielandskap Från Pippis vilda flätor till lilla Maries ilskna knytnävar – en resa i svensk barn- och ungdomslitteratur från 1945 och fram till 2000-talet. Kristin Hallberg, Stockholms Universitet. Föreläsning och samtal i mindre grupper. Barnlitteratur från 1945 till 2000-talet ur ett genusperspektiv. Bokimpro – ett samarbete mellan bibliotekarie och improvisatörer. Johanna Härenstam, barnbibliotekarie i Nynäshamn och Ad lib, improviserad teater. Ett exempel på samarbete. 3. Barns medievärldar Barns digitala rum. Patrik Hernwall, fil.dr. och lektor i pedagogik vid Södertörns högskola. 80 läskonster – en rapport Snuttefilm. Om ett paket med fem korta animerade filmer för de yngsta som tagits fram av Film Gävleborg. Fredrik Lindstrand, Lärarhögskolan i Stockholm. 4. Växthus kring ”Litteraturhus” i cirkusmanegen på Länsmuseet Gävleborg Studiebesök på Riksutställningars Nattpäron. Workshop. 5. Internat: Utveckling av beprövade metoder och workshops med nya metoder Delad läsning är dubbel läsning – om boksamtal, lättläst och läslust med författaren Katarina Kuick. Boksamtal i grupper. Workshop med handledning. Bok-event – pröva på en annorlunda bokupplevelse. Skämmerskans dotter av Lene Kaaberbol är utgångspunkten. Lena Lindgren, Projektledare Bokens alla sidor, Östergötland. Bok på film. Workshop där filmkonsulent Lotta Johansson, Film i Västmanland lär oss att göra bokrecensioner med hjälp av digital teknik. Deckarfeber – annorlunda boktipsande med Iréne Kulneff och Susanne Thonnysson-Gunnarsson, Tyresö. bilagor Storytelling – om ett berättarprojekt med Margareta Gåfvels, Kulturcentrum Asken i Borlänge. Bildglädje och bokskoj – om barns möten med bilderboken, hur vi väcker läslust genom dialogläsning och boklek och vikten av att barn får möta läsande förebilder av båda könen. Susanna Ekström. 6. Fyra studieresor i Norden Danmark: till biblioteken i Hjörring och Ålborg samt Nordjyllands konstmuseum Gotland: till biblioteken i Burgsvik, Havdhem, Hemse, Fårösund, Säveskolan och Almedalsbiblioteket. Helsingfors: till Bibliotek 10, Richardsgatans bibliotek, Annegården och Esbo stadsbibliotek Norge: till Deichmanske bibliotek och Litteraturhuset i Oslo samt Papirbredden i Drammen. 7. Seminarium med temat integration och mångfald Språk som rikedom. Kan man bestämma sig för att se språk som en rikedom och inte som ett problem? Kan barnens och ungdomarnas självförtroende stärkas så att de ser på sig själva som en resurs? Vad händer då och vilken roll kan biblioteket spela för det språkstödjande arbetet? Barbro Bolonassos och Pia Ericson, Fisksätra bibliotek. Mångfaldens möjligheter och dolda motkrafter. Oscar Pripp, Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala. 8. Internat med temat marknadsföring och röstbefrielse Kommunicera mera. Om bilden av biblioteket och om vikten av att kommunicera sin verksamhet med omvärlden. Fia Söderberg, konsult och t.f. kulturchef, Uppsala kommun. Röstverkstad: Praktisk röstträning i grupp med Röstpedagog Lena Klarström. 9. Seminarium med tema tillgänglighet Alla ombord – det salutogena museet. Om tillgänglighet som innovativt nav. Projektledare Carina Ostenfeldt. Vi provar på pedagogiska program. Museiepedagogerna Inger Elgestedt och Sofia Dahlstedt visar Alla ombord och Undre däck i två grupper. Läskonster – för alla? På vilka nya sätt kan biblioteken nå barn med läshinder? Jenny Nilsson TPB. Föreläsning och samtal i mindre grupper om vad man kan ta med sig hem. läskonster – en rapport 81 bilagor 10. Avslutning. Internat med återblickar och hur vi går vidare Att hjälpa andra att ”köpa” våra idéer – om din egen roll i mötet med människor. Britt-Marie Ahrnell, Ahredo AB. En fortsättning på projektets marknadsföringsspår. Fånga, överraska, brotta ner. Zirkus Loko-motiv om ”lokomotivmetoden”. 11. Litteraturhus I en parallellprocess har länsbiblioteken arbetat med olika idéer till ”litteraturhus”; två med kommunal förankring, ett virtuellt, ett mobilt, tre med förankring i regionala kulturnätverk och en årlig mötesplats för Läskonster. 12. Processen i övrigt Till sammankomsterna har deltagarna läst vissa texter. Mellan sammankomsterna har deltagarna 82 läskonster – en rapport haft i uppgift att aktivt tillämpa metoder och erfarenheter från seminarier och diskussioner. Deltagarna har individuellt varje halvår reflekterat kring planering, genomförande och resultat av sitt lässtimulerande arbete. Projektet presenterades på Biblioteksdagarna i Uppsala i maj 2009. Femton personer marknadsförde Läskonster för politiker under Almedalsveckan juni/juli 2009 och tre projektdeltagare genomförde fem improvisationer i tre montrar på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg hösten 2009. Projektet medverkar i ett seminarium på Bok- och Biblioteksmässan hösten 2010 samt på Mötesplats inför framtiden i Borås, oktober 2010. av Projektet har utvärderats g. Eva Bergstedt, Linköpin ättat Projektdeltagarna har ber n: gge blo om projektet på ot.com ! http://laskonster.blogsp Läskonster – nya former för lässtimulans Slutrapport från projektet Läskonster Författare: Solveig Hedenström, Annika Holmén, Lena Lundgren Foto: Projektdeltagare Omslagsfoto: Lisa Eriksson © Författarna och Länsbibliotek Gävleborg Uppsala 2010 Grafisk form: Johan Olsson, Schlook-a-ling Tryckeri: Exakta Skriften kan beställas från Länsbibliotek Gävleborg Uppsala [email protected] Tel: 018 – 611 66 21 Slut r app ort frå n Här kommer vinjetter pro jek Hur kan bibliotekens lässtimulerande arbete utvecklas? Kan nya modeller prövas, flera konstformer användas och nya samarbetspartner engageras? Kan barnen göras mera delaktiga? Och kan detta arbete, som har lång tradition på biblioteken men är märkvärdigt okänt, synliggöras bättre? Projektet Läskonster är ett försök att finna svaren på dessa frågor. Resultaten och utvärderingen visar att de deltagande biblioteken har tagit stora kliv framåt i förnyelsen av sin lässtimulerande verksamhet. Många roliga metoder har prövats och bibliotekspersonalen är stärkt i sin yrkesroll. I denna rapport har samlats erfarenheter från projektet och goda exempel från biblioteken. Läsk ons ter Slut Läskonster – Nya former för lässtimulans Läskonster – Nya former för lässtimulans te t t fr r o p r ap te t k e j ro ån p ster n o Läsk Läskonster nya former för lässtimulans De nio länsbiblioteken i Mellansverige, LIM, samarbetar för att förändra och förtydliga bilden av bibliotekets roll i dagens samhälle. Länsbibliotekens barnbibliotekskonsulenter har också i flera projekt tillsammans med barnbibliotekspersonalen lyft fram barnperspektivet på folkbiblioteken. Läskonster, med sitt fokus på lässtimulans, är ytterligare en insats i detta långsiktiga arbete och strävan har varit att åstadkomma både en intern utveckling och en extern exponering. Projektet har pågått under åren 2007 – 2009 med stöd från Statens kulturråd. Länsbiblioteken i Mellansverige, LIM 1 läskonster – en rapport
© Copyright 2024