Oktober - Ljus i Öster
Nr 7 oktober 2012 BIBELTRYCKNING PÅ KOMMUNISTTRYCKERI I KINA Sid 4-7 PAPPAN HADE EN OKÄND FAMILJ Sid 8-9 TORTERAD FÖR SIN TRO Sid 10-11 PINGSTKYRKA I RUINER Sid 12-13 PENSIONERAD MILITÄR BLEV HELAD Sid 16 1 ledare Ljus i Öster nr 7 l oktober 2012 Det är inte islamofobi att Fem dagar i slutet av september vaknade jag varje morgon prick klockan fem! 20 meter från mitt fönster sträckte sig en minaret mot skyn. Böneutroparen, muezzin, kallade alla rättrogna till morgonbön och volymen var så hög att jag bokstavligen hoppade ur sängen. I grannskapet fanns det flera moskéer och böneutropen startade nästan elektroniskt samordnat. Det gick inte att missa att jag befann mig i en muslimsk kontext. Jag befann mig i Istanbul. En fascinerande stad med en nästan 1500 år lång kristen historia. 1453 föll Konstantinopel och katedralen Agia Sofia gjordes om till en moské. Det moderna Turkiets grundare, Kemal Atatürk, beslöt sedan 1934 att den skulle bli ett museum. Många tusen människor besöker platsen varje dag. Turkiet är en av de snabbast växande ekonomierna i världen och har utvecklats mycket under de senaste tio åren. Det är ett folkrikt land med ca 77 miljoner invånare. Islam dominerar naturligtvis kraftigt, men det finns en liten men växande kristen kyrka. Det är sannerligen inga snabba segrar, men vi vet att en hel del blir kristna genom Kanal Hayats sändningar. Det är en ekumenisk mission som grundades 1903. I dag arbetar vi i östra Europa, OSS, Turkiet, Mongoliet och Kina. Ljus i Öster har Lausannedeklarationen som utgångspunkt för arbetet. Våra primära målgrupper är: – onådda folk – barn och ungdom 2 Postadress: Hemvärnsgatan 8, 171 54 Solna Telefon: 08-564 840 40 E-post: [email protected] Hemsida: www.ljusioster.se Plusgiro: 90 03 62-5 Bankgiro: 900-3625 Bankkonto:8327-9 14005727-4 Bankgiro i Finland: 800011-70838396 (SAMPO) 381000-3958 (Swedbank) Giro i Norge: 3000.16.85569 Swiftadress (betalningar från utlandet): SWEDSESS IBAN: SE1280000083279140057274 Org. nr: 802003-0972 görs dock mycket mer än bara tv-sändningar. För någon månad sedan var jag och en kollega tillsammans i Centralasien för att undervisa på en missionsbibelskola. Vi mötte ett 70-tal förväntansfulla pastorer och ledare. De flesta av dem arbetar i muslimska områden och det är sällan vi har mött så inspirerade och målmedvetna elever! Mats Tunehag och Svenska Evangeliska Alliansen blev för ett par månader sedan anklagade för att vara främlingsfientliga i en debattartikel i tidningen Dagen, ja näst intill islamofober. Tre forskare ansåg sig ha fog för kritik genom det som framför allt Mats skrivit. Vi som känner till Mats och SEA:s arbete sedan lång tid tillbaka undrade hur forskarna hade kommit fram till denna ståndpunkt. Det var svårt att se sakligheten i kritiken. Jag tillhör inte dem som pläderar för en konfrontativ eller smädande (blasfemisk) hållning till islam, tvärtom efterlyser jag kulturellt känsliga kristna missionärer som efter noggranna förberedelser tar sig an uppdraget. Vårt mål är att presentera Jesus, eller Issa som muslimerna kallar honom. Däremot kan man som kristen ibland hamna i direkt konfrontation med muslimer och det kan vara på sin plats att få diskutera saker som är problematiska med islam utan att för den skull stämplas som islamofob. Det finns nämligen betydande problem, inte minst på lokal nivå. Vi har många exempel från det område vi är verksamma i som visar på allt annat än tolerans. Det finns kristna ledare som hotats av muslimer, till exempel i norra Kaukasien, så att Tidningen LJUS I ÖSTER ISSN 0345-7265 Ansvarig utgivare: Hans Lindstrand Redaktör: Åke Lager e-post: [email protected] Annonspris: 23 kr/spaltmm. Frivillig pren.avgift: 150 kr/år Upplaga: 14 700 Tryck: Kontorsrutin AB, Örebro Omslagsfoto: I Kina pågår världens största väckelse. Där får de också vara med om mirakler, t ex att trycka biblar på kommunisternas tryckerihögkvarter. Ljus i Östers verksamhet och räkenskaper granskas av auktoriserad revisor och Svensk Insamlingskontroll. Om gåvor ges till specifika ändamål och insamlingsbehovet blir fyllt förbehåller vi oss rätten att använda dem för andra närliggande ändamål. oktober 2012 l Ljus i Öster nr 7 påpeka problem med islam de har tvingats att fly med familjen från området till en säker plats långt därifrån. De har hotats till livet och släpats ut mitt i natten för att utsättas för skenavrättning. Det finns evangelister, pastorer och kristna jurister som varit tvungna att fly från länder i Centralasien. Det är därför näst intill löjeväckande att bli kallad islamofob när man visar exempel på missförhållanden. Man kan faktiskt framföra kritik mot islam utan att för den skull sälla sig till de mest extrema kristna yttringarna. Jag tycker att det saknas kunskap hos kritikerna om hur det faktiskt ser ut ute i världen. För oss är det inte en ”pseudodebatt i akademiska elfenbenstorn” för att använda ett citat från Mats Tunehags svar till sina kritiker. Det är människor av kött och blod som hamnar i kläm. Vid mitt besök i Centralasien satt jag i samtal med en pastor från ett starkt muslimskt område. De få kristna församlingar som finns där är hårt trängda av muslimer. En del faktiskt så hårt att de knappt kan eller vågar samlas på grund av risken för våld och repressalier. Blir någon kristen kan han/hon räkna med ett mycket hårt tryck från familj och omkringliggande samhälle. Församlingarna inriktar sig därför på att vinna hela familjer, för då har man som kristen en chans att bättre stå pall för trycket. Han berättade att polisen i stort sett struntar i övergreppen. Man har som kristen mycket liten chans att få hjälp från den stat som i sin konstitution garanterar religionsfrihet. Vi fick exempel på pastorer som misshandlats svårt, I DETTA NUMMER munisterna kom Bibeltryck hos - sid 4-7 flera gånger, men där polisen väljer att varken se, höra eller göra. Med Guds kraft står de kristna ut och tror att de muslimska vännerna, grannarna och familjemedlemmarna ändå kan nås med evangeliet om Jesus Kristus. När jag åkte hem från Centralasien så var det inte med känslan av att ha mött en kristen församling som präglas av nederlag och fruktan. Oj, vilka utmanande dagar vi fick vara med om. Det finns en stark vision i Centralasien om att nå människorna med evangelium och man är beredd att gå över både folk- och landsgränser. Det fanns en hel del kvinnliga pastorer och ledare med på missionsutbildningen. Mötet med en av de centralasiatiska kvinnorna var speciellt starkt. Det var en affärskvinna som tidigare varit muslim. Genom sina affärskontakter hade hon vunnit så många människor för Kristus att hon grundat fyra församlingar. Hennes vittnesbörd var enkelt, men så starkt att de som lyssnat till det blev intresserade. Det var så roligt att träffa kristna som präglades av kärlek till muslimer, trots att det emellanåt kan vara tufft. Vilka föredömen de är för oss västerlänningar! Ja vilken spännande tid vi får vara med om just nu! Tack för alla era förböner och gåvor! Varma hälsningar och med önskan om Guds välsignelse ” ”Man har som kristen mycket liten chans att få hjälp från den stat som i sin konsti tution garan terar reli gionsfrihet.” Hans Lindstrand Missionsföreståndare [email protected] Haralan Popovs liv blir spelfim - sid 10-11 er oskva i ruin Pingstkyrka i M - sid 12-13 3 kina Ljus i Öster nr 7 l oktober 2012 Biblarna trycktes olagligt på det kommunistiska tryckerihögkvarteret Den osannolika historien om bibeltryckning i Kina På 1990-talet kom de flesta biblar in i Kina genom utländska ”åsnor för Jesus” som bar dem i väskor och ryggsäckar när de reste in i Kina, oftast från Hongkong. En av dessa åsnor var den man som i boken berättar nedanstående fantastiska historia om hur man började trycka biblar inne i Kina. Uppgifterna har dubbelkollats och bekräftats av andra som var med om de händelser som omnämns. ”Behoven som fanns i kyrkan på den tiden var ännu större än de är idag, då församlingarna på många sätt fortfarande var i startgroparna. Med så många behov var det svårt att veta var man skulle börja, men behovet av biblar var så stort att jag bestämde mig för att börja där. Jag blev en ’åsna för Jesus’ och tog in biblar till Kina. Efter flera månader av bibelsmuggling 4 ” ”När vi hade bestämt oss för att trycka biblar i Kina kom vi snabbt fram till sam ma slutsats: det var omöjligt.” var pengarna slut. Att vara en ’åsna för Jesus’ var inte billigt. Jag satte mig och räknade ut vad det faktiskt kostade att få in biblar till Kina. Om man räknade in kostnaderna för att trycka i Japan, frakta dem till Hongkong, betala resekostnader för ”åsnan” (flygbiljett, mat och boende) och att en del biblar blev konfiskerade, blev det ett väldigt dyrt företag. Jag räknade ut att det blev över femtio dollar per bibel – och det var på 90-talet. Gud gav mig idén att trycka biblar inne i Kina, men jag var ingen boktryckare….” På förunderliga vägar lärde han känna kinesen Simon, som blev hans kumpan när det gällde bibeltryckning inne i Kina. ”När vi hade bestämt oss för att trycka biblar i Kina kom vi snabbt fram till samma slutsats: det var omöjligt. Men vi bara fortsatte att tro på Gud. Jag började ta in tryckfilmer till den kinesiska bibeln till Simon i delar. Bit för bit hoppades vi kunna skapa ett arkiv för tryckning. När allt var inne lyckades vi till slut hitta ett ställe som kunde sätta oktober 2012 l Ljus i Öster nr 7 Ett utdrag ur den nya boken ”Det blodröda korset” - beställ på sid 15! ihop filmernna för bibeltryckning. Efter en tid fick jag ett telefonsamtal om att tryckfilmen var klar. Den hade rullats in i tidningspapper när jag kom och hämtade den.” När de väl hade tryckfilmen i sin ägo började de undersöka om de kunde få bibeln tryckt. Simon hade gamla kontakter med en lång rad tryckerier, men överallt möttes han av beskedet: ”Vi skulle göra allt för att hjälpa dig, men inte det här projektet”. Den utländske brodern fortsätter: ”Jag förstod deras invändning – om de gick med på att hjälpa oss skulle deras levebröd vara i fara. Vid den tiden hade en lag precis utfärdats om att alla som upptäcktes med bibeltryckning skulle anhållas, få sina företag konfiskerade och få avtjäna ett fängelsestraff på minst sju år. Även om jag förstod dem tyckte jag att det faktum att de inte ville trycka bibeln var lite förbryllande - de flesta av dem tryckte olagliga saker som jag ansåg vara långt farligare än att trycka biblar. De tryckte pornografi och regeringskritiskt och kommunistkritiskt material. Vi besökte alla potentiella tryckerier som Simon kunde komma på. Vi reste till platser långt bort och träffade personer som verkligen kände till den underjordiska tryckerivärlden väl. Vi hade sökt med ljus och lykta och kommit tillbaka tomhänta. Vi kände att visionen kom direkt från Gud och var verkligen förvirrade. Varför stängde Gud alla dörrar för oss om Han ville att vi skulle göra det här? Varför ledde alla vägar till en återvändsgränd om Gud gett oss visionen att trycka i Kina? Vi stod på det stora torget och jag kände hur missmodet kom över mig. Jag tittade på Simon och sa: ’Simon, vi har gjort allt vi kan. Det finns inget mer vi kan göra.’ ’Vi har inte gjort allt vi kan’, svarade han. ’Det är klart vi har. Det finns inte ett ställe vi inte har försökt på. Känner du någon vi inte har pratat med? Det verkar som att alla har avvisat oss för att det är för riskfyllt att trycka biblar i Kina.’ ’Jo, men vi har inte försökt på det där stället.’ Jag vände mig om för att se vad han pekade på. Jag såg en robust byggnad som låg på gångavstånd med en stor, röd banderoll hängande på framsidan. När jag började förstå de tjocka kinesiska tecknen på banderollen insåg jag att det Simon föreslog var rena självmordet! ’Dit kan vi inte gå!’ sa jag snabbt. ’Inte en chans!’ ’Varför inte?’ svarade han. Jag förväntade mig ett flin eller skratt när jag såg på honom. Han kanske försökte lätta upp stämningen efter alla våra motgångar, men när jag tittade på honom såg jag att han hade något väldigt seriöst i blicken. Han skämtade inte. Jag tittade upp på banderollen igen. Tecknen sa oss att byggnaden framför oss var den kinesiska regeringens officiella tryckerihögkvarter. ’Hur kan vi ärligt säga till Herren att vi har gjort allt vi kan om vi inte har det?’ sa han indignerat. ’Jag kan inte vända mig till Gud med gott samvete och säga till Honom att jag gjort allt jag kunnat för att göra det jag tror Han har kallat oss att göra. Det finns en tryckpress rakt framför oss, allt vi behöver göra är att försöka.’ Han menade allvar och behövde stoppas. ’Simon! Ser du inte byggnaden? Det är det officiella tryckeriet. Titta noga på vakterna. Om vi går dit med vår förfrågan är det risk att de skjuter oss. Det är allvarliga saker vi pratar om här.’ Simon hade redan bestämt sig. Han var av den starka åsikten att en person som får ett uppdrag som det här från Gud måste lägga all sin tillit på Honom. Det är bara genom att gå i tro som vi får se Guds härlighet. Jag försökte tala förstånd med honom, men han tvingade mig att lita på Gud. Jag blev inspirerad av hans tro men kör- de fast i tanken. När jag tittade på Simon förstod jag att han kände starkt för det här och att han skulle gå in i byggnaden oavsett om han fick göra det med eller utan mig. Å andra sidan kände jag att det inte bara var hopplöst att försöka, vi satte dessutom våra liv och arbeten i fara i onödan. Jag ville inte gå men när jag tittade på Simon såg han på mig med ett flin på läpparna, klappade mig på ryggen och sa sin välbekanta fras: ’no problem’. Tillsammans gick vi fram till huvudingången. Vi hade inte bokat något möte med någon (man går inte bara fram till de här ställena oanmäld). Simon gick djärvt fram till en av vakterna och uppförde sig som om han hade all rätt i världen att promenera in i ett högsäkerhetsområde i Kina och sa: ’Hej, jag behöver prata med chefen. Kan du vara snäll och meddela honom att jag är här.’ Vakterna gjorde precis som de blev tillsagda utan att tveka. De ringde upp chefen på hans direktnummer. ’Herrn, det är två herrar här som inte har bokat något möte men som skulle vilja träffa er’, sa vakten. Jag kunde höra hur rösten i luren svarade: ’Skicka upp dem till fjärde våningen, jag väntar på dem.’ Jag stod still. Vakten visade att vi kunde åka upp. Jag tittade på Simon med misstro men han tittade inte tillbaka. Han agerade som om allt var precis så som han föreställt sig. Vi kom upp till fjärde våningen och steg in på chefens kontor. Kontoret kändes stort som en hel basketplan. Det var dekorerat i handsnidat rosenträ och gav ett imponerande intryck på alla som klev in genom kontorsdörren. Jag kunde på 5 ➤ kina ➤ rak arm säga att detta var en man med makt nog att få oss arresterade på ett ögonblick. Jag visste inte riktigt hur vi skulle inleda samtalet. Hur börjar man egentligen? ’Goddag herrn, jag vet att du är anställd av regeringen i det här landet med över en miljard invånare för att trycka dess viktigaste propaganda men skulle du också kunna trycka den här olagliga bibeln?’ Vad vi gjorde var på alla sätt absurt. ’Hej, hej’, sa han varmt. ’Kom in och sätt er. Hur kan jag hjälpa er?’ ’Vi har kommit för att höra oss för om att få den här boken tryckt’, förklarade Simon för honom. Långsamt tog jag fram boken som jag varit så noga med att gömma. Nu fanns det ingen återvändo. Så fort jag lämnat över bibeln till honom och han såg vad det var vi gjorde skulle det inte gå att prata sig ur situationen. Jag sträckte mig långsamt fram och gav honom bibeln. Han tog den, tittade på omslaget och kände med handen på ytan. Han öppnade bibeln och bläddrade snabbt igenom den som om han bedömde kvalitén på bindningen och värderade papprets tjocklek. Sedan slog han upp ett visst stycke i Första Mosebok. Han bläddrade igenom kapitlen som om han visste precis vad han letade efter. Jag stod chockad när han började läsa en berättelse ur Första Mosebok! Han läste historien om Ismael högt. När han läst klart frågade han oss: ’Är ni kristna?’ Rummet blev tyst. Hans fråga ekade både i rummet och i våra huvuden. Det 6 Ljus i Öster nr 7 gick bara några sekunder innan vi svarade, men det kändes som om tystnaden varade i en evighet. ’Ja’, sa vi då vi vägrade förneka Kristi namn, men var ändå konfunderade över vad som skulle hända härnäst. ’Då gör väl det er till Abrahams söner?’ frågade han rätt och slätt. Vi nickade till svar. ’Det är jag också. Jag är också son till Abraham’, sa han och lämnade tillbaka bibeln och antydde att han faktiskt var muslim. Han frågade genast: ’Hur många vill ni att jag trycker?’ Jag kunde inte svara. Jag var i chock. ’Det spelar ingen roll, jag ringer när jag har upplagan redo.’ Vi skakade hand, vände oss om och gick ut genom dörren – bara sådär! Gud är fantastisk, men undren var inte över än. Två veckor senare fick jag ett samtal om att det var klart. Jag träffade Simon och vi reste dit tillsammans. Jag ordnade med en liten hopvikbar väska att lägga boken eller böckerna i och hade också stoppat fickorna fulla med de kontanter vi behövde. Jag hade nämligen gjort det klart att vi inte tänkte betala för upplagan innan den var färdig. Jag ville inte ha någon situation där jag i förskott betalade för ett projekt som senare rapporterades till myndigheterna så att tryckaren kunde ta mina pengar medan jag hölls kvar av polisen. När vi kom till tryckerihögkvarteret träffade vi den muslimske mannen som tog oss med ner till lagret. Han gick fram till dess två robusta dörrar och öppnade l oktober 2012 dem. Jag ramlade nästan omkull – rummet var fullt av biblar! Staplarna var högre än vad jag någonsin sett i hela mitt liv. Vi hade nu ett enormt lager av biblar i Kina - i kommunisternas tryckerihögkvarter! Det fanns inte en chans att vi skulle kunna få ut dessa biblar utan att bli upptäckta. Jag tittade på Simon och sa: ’Fantastiskt! Vad i hela friden gör vi nu?’ Simon bara log och svarade: ’No problem.’ Simon hade en vän från grundskolan som alltid hade suttit bredvid honom på lektionerna. I Kina handlar det inte om vad du kan utan om vem du känner; vad som på kinesiska kallas för guanxi. Simon tog fram en telefon och ringde sin gamle klasskamrat. Jag visste inte då att hans gamle skolkamrat var förbandschef över hela försvarsmakten i södra Kina. Jag hörde att Simon var väldigt artig när han pratade med honom på telefon. De pratade och efter ett tag frågade förbandschefen Simon: ’Simon, vad kan jag göra för dig?’ ’Det är så att jag har ett väldigt känsligt dokument här vid kommunisternas tryckerihögkvarter och vi skulle behöva lite hjälp med att flytta dem till en annan plats.’ Efter bara några minuter kom en stor militärlastbil i full fart åt vårt håll. Tre män satt inne i lastbilen och två hängde på var sida. De backade upp lastbilen till lagret och började lasta på alla de ’känsliga, topphemliga’ dokumenten. Vi behövde inte lyfta ett finger: soldaterna oktober 2012 l Ljus i Öster nr 7 lastade allt på lastbilen på nolltid. Simon sa till chauffören att vi behövde få det ’känsliga’ materialet till flygplatsen. Det var ungefär fyra-fem mil dit. Trots de många vägspärrarna mellan oss och flygplatsen blev vi inte stoppade en enda gång. När vi körde fram till kontrollstationerna gjorde poliserna och soldaterna honnör och lät oss passera utan att en enda gång kolla lasten. När vi kom fram till flygplatsen fick vi ett annat problem: det var inte möjligt att flyga lasten till Beijing på någon av fraktavgångarna. Vi hade kollat upp alla andra möjligheter och ingenting föll på plats på flygplatsen. Simon tittade på mig när jag nått höjden av frustration och sa på perfekt engelska: ’No problem.’ När han gick i skolan satt den blivande förbandschefen för den södra försvarsmakten i Kina på hans ena sida och på andra sidan satt en pojke som skulle bli ledare för Kinas största fraktföretag, något jag tror Gud hade planerat från början. Simon ringde sin andre vän och berättade att han hade ’topphemlig’ militärlast som han behövde få flugen till Beijing. Hans vän sa att han genast skulle orda med det. Efter bara några minuter fick vi militärlastbilen uppkörd på flygplansplattan på den välbevakade flygplatsen. Jag stod under planet i ren förundran. Jag hade aldrig sett en flygplansnos öppna upp så. Lastbilen körde upp till planet och soldaterna arbetade tillsammans med besättningen för att lasta upp varenda låda med biblar. Jag fick inte fly- ga med lasten så jag gick in på terminalen och tog nästa flyg till Beijing.” Under tiden vår utländske broder flög till Beijing hade Simon organiserat så att det i all hemlighet hade kommit in kristna med små lastbilar på flygplatsområdet. De stod beredda att ta hand om lasten. ”Små fordon åkte och drog vagnar efter sig lastade med våra biblar. Simon satt bredvid chauffören på ett av de små fordonen. Han bara log och skrattade som om vi alla hade hejdlöst roligt. Jag öppnade bakluckan på en av vagnarna lastade med biblar. När jag öppnade såg jag att tecknen för ’bibel’ hade skrivits med stor, röd skrift på kartongen. Jag tittade på de andra kartongerna och de hade också samma påskrift. Alla kartonger hade ordet ’Shengjing’ (bibel) skrivet på sig med riktigt klarröd tusch. Jag trodde genast att vi hade blivit angivna. ’Simon! Kolla! Någon har skrivit ’bibel’ på alla dessa kartonger.’ Simon började skratta. Den här killen hade verkligen hejdlöst roligt. ’Det var jag som gjorde det’, sa Simon. ’Medan soldaterna lastade av och på Guds ord tog jag fram en röd tuschpenna och skrev ordet ’bibel’ på varje kartong.’ ’Men varför? Varför gör du något sådant?’ ’För att’, förklarade han, ’jag ville se om Gud verkligen var med oss.’ ’Snälla gör aldrig så igen.’ Innan morgonen kom hade vi lastat in alla biblar i privatägda bilar och kunde frakta ut dem i Kina till kristna som hungrade efter Guds ord. Ingen av biblarna försvann under aktionen. Undren slutade såklart inte där. De sker varje gång vi gör en bibeltryckning. Några månader efter den mirakulösa luftbron blev situationen en annan när en av arbetarna på transportföretaget lastade biblar och en kartong gick sönder och blottade det olagliga innehållet. Än en gång ringde Simon sin vän och bad om tillfälligt logi för vårt ‘känsliga material’. Militärlastbilarna kom och plockade upp lasten och förde den till ett ammunitionslager vaktat av omkring femtontusen man. Jag har många gånger undrat om regeringen någonsin kommer att få veta vilken viktig roll de spelat för bibeltryckningen inne i Kina - som vi fortsätter med än idag!” n FOTO: LARS NARIN och ÅKE LAGER 7 centralasien Ljus i Öster nr 7 l oktober 2012 Pappan hade en okänd familj i storstaden Familjerna försonades och idag tjänar alla Gud Den lilla familjen med ett barn levde ett lyckligt liv i en mindre stad någonstans i Centralasien. Men så dog pappan plötsligt, och mamma Yulduz stod ensam med en liten dotter. Hon förälskade sig snart i en ny man och gifte sig utan att veta så mycket om honom. I rask följd fick hon ännu fler barn. Relationen började emellertid försämras, och en dag lämnade pappa Muradjan helt sonika sin familj och flyt tade till en storstad. Där hade han redan en vuxen son, Navruz, och en dotter från sitt första äktenskap – och det fick den nya familjen veta först nu! 8 Navruz hade blivit kristen och börjat gå i en kyrka. När pappa Muradjan flyttade dit tog han med sig honom på ett möte och även pappan blev kristen och en trogen mötesbesökare. När Navruz fick reda på att pappan hade en ny familj på den andra orten försökte han övertala honom att försonas med dem – om inte annat så för barnens skull. När det inte gick reste sonen och hälsade på dem istället. Han vittnade för dem och mamma Yulduz och äldsta dottern Ranohon tog emot Jesus i sina liv. De var emellertid ensamma kristna i sin muslimska omgivning och mammans tro kvävdes snart. Däremot väcktes det ett hopp i dotterns hjärta, som började be för att hennes föräldrar skulle försonas. Mamma Yulduz och barnen levde emellertid under en mycket svår ekonomisk press. Mamman oktober 2012 l Ljus i Öster nr 7 Yulduz tvingades flytta utomlands för att hitta ett arbete och 15-åriga Ranohon lämnades ensam med sina yngre syskon. Så länge pengarna och matvarorna mamma lämnat räckte gick det bra, men sedan blev situationen ohållbar. Då hade de inte hört något från sin mamma på fyra månader. Så småningom kom mamma Yulduz hem, men istället för pengar hade hon skulder som gjorde att hon tvingades resa tillbaka. 15-åriga Ranohon lyckades hitta lite extrajobb och kunde hjälpligt försörja sig och sina småsyskon, men så tog de jobben slut. Då bestämde de sig för att söka upp sin far i storstaden. Ranohon och syskonen tog sig dit, men de viss te inte var pappan bodde – de hade bara namnet på stadsdelen. Trötta och hungriga gick de runt på gatorna en hel dag. Det fanns tusentals människor och alla höghus såg nästan likadana ut. Ranohon bad till den Gud hon nyligen lärt känna och plötsligt upplevde hon att de skulle stanna upp och vänta vid en busshållplats. Klockan var redan nio på kvällen och de satte sig där och väntade. Bussar kom och folk klev på och av. Så kom en buss och Ranohon kände att nu var det dags. En gråhårig man steg av bussen. Det var deras pappa och de sprang fram till honom. Han satte hela gänget i en taxi och tog dem med hem till sin lägenhet. Det visade sig att han egentligen hade varit ute för att besöka sin äldste son Navruz, men att han inte hade varit hemma. De fick bo kvar hos sin pappa och barnen började också gå på möten i kyrkan. Men dottern från det första äktenskapet var avundsjuk på sina nya småsyskon, och smed ständigt planer mot dem. En dag när hon lagade mat fick hon kokande olja över sig med omfattande brännskador som följd. Ranohon tog kärleksfullt hand om henne, hon bad för henne och berättade om Jesus. När alla barnen en dag bad för sin storasyster började det brända skinnet krympa ihop och såren läktes. Efter det blev även hon kristen. Så småningom kom även de yngre barnens mor Yulduz till huvudstaden och försonades med pappa Muradjan. De blev aktiva och fick förtroendeuppdrag i församlingen. Efter sex år sändes de ut till en annan ort för att starta en pionjärförsamling. Gud välsignade deras arbete och människor blev kristna. Församlingen lever och frodas med pappa Muradjan som pastor. Mamma Yulduz har liksom en av sönerna gått på bibelskola och är nu en framgångsrik evange list i byarna runtomkring. Ranohon är med i församlingens lovsångsgrupp. Även Muradjans första fru har blivit kristen och evangeliserar fullständigt orädd i byar runt storstaden. En gång hyrde hon en buss och hämtade folk till gudstjänsten i kyrkan inne i staden. Den forna fiendskapen mellan de båda familjerna finns inte längre. Gud löser upp knutar som kan verka omöjliga att lösa upp. n Fotnot: Av säkerhetsskäl använder vi inte deras rätta namn. De namn de har fått har vi i stället hämtat från centralasiatiska OSdeltagare. Även bilden är från en annan stad. 9 historia Ljus i Öster nr 7 l oktober 2012 Torterad för sin tro Nu ska Haralan Popovs liv bli spelfilm Paul Popov var bara fem år när den bulgariska säkerhets polisen en tidig morgon förde bort hans pappa. Det kom att dröja 15 år innan han kunde krama om sin pappa igen. – Det var en tuff tid. Det kunde gå veckor utan att vi hade mat på bordet. När pappa fängslats fick min svenska mamma inte lämna landet och hon fick inte ar beta – och de som kom med mat till oss riskerade att fängslas, berättar Paul. Nu ska hans pappa Haralan Popovs liv bli spelfilm. Paul var nyligen i Sverige för att göra ytterligare re search för filmen och besökte då även Ljus i Öster. Arbetsnamnet på filmen är ”Näsduken”. När Haralan Popov äntligen kunde återvända till Bulgarien 1988, en månad innan han dog, fick han en näsduk av en pastor. Den hade han bevarat i 40 år. På den hade Haralan skrivit till sin fru: ”Kära Ruth, jag mår bra, oroa dig inte. Gud är med oss.” – Näsduken hade smugglats ut i samband med rättegången. Vid pappas begravning lade vi näsduken på kistan och sedan dess har jag haft den på vårt kontor, berättar Paul Popov som idag driver missionsorganisationen Door of Hope International som han startade tillsammans med sin far på 1970-talet sedan de emigrerat till USA. Organisationen är inriktad på att hjälpa de som förföljs för sin tro och evangelisera i onådda områden. 10 – Jag vet hur det är att leva under sådana förhållanden, därför måste vi hjälpa dem. Idag finns de som förföljs mestadels i muslimvärlden och Kina, säger Paul. Haralan Popov föddes 1907 och växte upp som ateist i ett Bulgarien som ganska nyligen hade befriats från det turkiska väldet och nu var ett fritt land. Genom en vän som var baptist kom han i kontakt med evangeliskt kristna och blev själv frälst. Så småningom blev han pastor och när han under mellankrigstiden gick på en bibelskola i England träffade han svenska Ruth från Helsingborg som skickats dit från Margaretaskolan för att utbilda sig till kökslärare. – De gifte sig och mamma flyttade med pappa till Bulgarien där min syster och jag föddes. Det var väckelse och pappas församling växte till landets största församling. Efter andra världskriget hamnade Bulgarien bakom järnridån och kommunisterna tålde inte att de kristna församlingarna växte. 1947 arresterades 15 ledande pastorer från olika samfund. De anklagades falskt för att vara amerikanska och brittiska spioner. Haralan Popov vägrade att erkänna trots många månaders hjärntvätt och tortyr och dömdes till 15 års fängelse. – Mamma kämpade för att få tillstånd att flytta till Sverige med oss barn. Det tog fyra år och under den tiden hade vi det mycket svårt. De paket som skickades till oss från Sverige länsades av kommunisterna. Det enda de inte ville ha var sillen. Räddningen var att fotbolls- oktober 2012 l Ljus i Öster nr 7 1965 gav Slaviska Missionen ut Haralan Popovs bok om sitt liv i bulgariskt fängelse. Bröderna Ladin och Haralan Popov på Arlan da. Ladin satt fem år i fängelse och smugg lades sedan ut ur landet och hämtades med bil i dåvarande Jugoslavien av Paul Popov. legenden Vasil Spasov bodde i samma hus som vi och när han hutade åt dem vågade de inte stjäla mer. För att få lämna landet blev Ruth tvungen att skilja sig från sin man. Med Paul och hans äldre syster Rhoda kom hon till Helsingborg 1951. Hon reste runt i kyrkor och talade om de förföljda och barnen sjöng. Men i början var det uppförsbacke. Många kristna ville inte tro att Haralan och andra kristna bakom järnridån förföljdes bara för sin tros skull. ”Han måste ha gjort något annat”, sa de. – Vi bad för pappa varje kväll, men jag måste erkänna att jag bitvis var ganska arg på Gud för att han inte svarade så snabbt som jag ville, säger Paul. Efter drygt 13 år släpptes emellertid Haralan ut ur fängelset i september 1961, men bara till ”det större fängelset Bulgarien”. 1962 fick han emellertid tillstånd att lämna landet och på nyårsafton landade Haralan på Arlanda. Då var han cancersjuk och tvingades så småningom operera bort tre fjärdedelar av magen. – Pappa började hjälpa till på Ljus i Östers kontor (som då hette Slaviska Missionen). Han höll i en korrespondenskurs om kristen tro och han reste runt och berättade om sina upplevelser i olika kyrkor. Genom Ibra började han också med radiosändningar. Haralan Popov skrev en bok som Slaviska Missionen gav ut 1965 med titeln ”Det var på Stalins tid” (som i en senare, reviderad internationell utgåva kom att heta ”Tortured for his faith”). Den senare finns nu översatt till 28 språk, senast till farsi som talas i Iran. – Pappa började direkt tala om att man behövde biblar bakom järnridån. Under drygt 20 år var vi involverade i bibelsmuggling. Jag tränade medarbetare och var med och byggde specialbilar för ändamålet, berättar Paul. Paul tog varje tillfälle att smuggla biblar och när han på 1960-talet reste med Folkpartiets ungdomsförbund på studieresa till Polen hade han 400 Nya testamenten och tio biblar med sig utan att medresenärerna visste något. 1970 emigrerade familjen till USA och startade det som idag är Door of Hope International, DOHI, som sedan starten arbetat med att lyfta fram de som förföljs för sin tro. – Precis som i Sverige var det uppförsbacke även i USA. Det var inte förrän på 80-talet folk började tro på oss. Då blev jag till och med kallad till Vita huset för att träffa president Reagans talskrivare. Sedan järnridån föll har DOHI:s fokus allt mer hamnat på muslimvärlden. Det är där de som förföljs för sin tro finns idag. – Vi jobbar på samma sätt som Ljus i Öster. Vi stöttar inhemska evangelister och pastorer istället för att skicka dit västerlänningar. I många länder kan amerikaner över huvud taget inte verka. Dessutom jobbar vi med något vi kallar ”Global Friendship” där var och en som kan engelska och har en dator kan bli ”missionär”, berättar Paul till sist. n Först efter fyra års kamp fick svenskfödda Ruth Popov flytta hem till Sverige med sina barn. TEXT: ÅKE LAGER 11 ryssland Ljus i Öster nr 7 l oktober 2012 Bara ruiner kvar av pingst Revs nattetid med bulldozrar Strax efter midnatt den 6 september dök arbetare, som vägrade att identifiera sig själva, upp vid Den Heliga Treenighetens pingstkyrka i stadsdelen Novokosino i östra Moskva med bulldozrar. Den unga, kvinnliga nattvakten fråntogs sin mobiltelefon och fördes bort av polis. Under de tre timmar hon kvarhölls på en polisstation rev arbe tarna större delen av kyrkan. Så småningom fick ändå folk reda på vad som höll på att hända, men församlingsmedlemmar och pastor Vasilij Romanjuk som kom till platsen hindrades av berusade druzhinniki (civila frivilliga). När arbetarna på morgonen lämnade kyrkan kunde pastorn konstatera att förutom att kyrkan låg i ruiner hade en del egendom stulits, till exempel ett stort mixerbord, samt att ett kassaskåp hade brutits upp. – Att komma med grävmaskiner mitt i natten är det sovjetiska sättet att gå till väga på, säger Mikhail Odintsov, en ombudsman för mänskliga rättigheter i Ryssland, rapporterar Forum 18. Söndagen därpå firade församlingen gudstjänst i ruinerna av kyrkan. Där fanns också en banderoll med texten: ”Byggnaden är riven – men församlingen lever”. Biskopen för den Ryska pingstunionen, Edward Grabovenko, predikade och tröstade församlingen. Han 12 hade lämnat 21-årsfirandet i sin egen hemförsamling i Perm och flugit till Moskva för att stötta den utsatta församlingen. – Det är svårt att se en förstörd kyrka utan att få tårar i ögonen. Jag är säker på att detta var en välplanerad aktion. Tyvärr är det inte första gången som pingstförsamlingar möter motstånd. Det finns krafter som inte tycker om det vi gör, men bibeln säger oss att inte ens helvetets portar kan stå emot den församling som Gud har byggt. Herren har kontrollen i varje situation och vi tror att han ska hjälpa oss genom alla dessa svårigheter, sa Grabovenko. Pingstunionen har också sänt brev till president Putins administration och åklagarämbetet angående kyrkorivningen, utan att få svar. De arrangerade också presskonferenser kring ämnet. Den Heliga Treenighetens pingstkyrka grun- oktober 2012 l Ljus i Öster nr 7 kyrka i Moskva ”Guds ord står kvar, bulldozrar kan inte förstöra det.” Pingstbiskop Edward Grabovenko dades 1979 av Serafin Marin, som hade tillbringat 18 år i arbetsläger på grund av sin tro. Församlingen fick registrering i slutet av 70-talet, men 1995 tvingade myndigheterna ut dem ur sina dåvarande lokaler. Då byggde de istället sin ”tillfälliga” kyrka, men har legat i fejd med myndigheterna i många år. Problemet, som de delar med många andra församlingar, är att de måste hyra den mark där de byggt sin kyrka. Myndigheterna sade 2005 ensidigt upp hyresavtalet och församlingen har förgäves protesterat. Nu fanns det ett domstolsbeslut från Högsta domstolen i maj 2011 om att Den Heliga Treenighetens pingstkyrka inte fick vara kvar, men församlingen hade inte fått någon förvarning om att man tänkte verkställa beslutet just nu. – Allt gjordes enligt ett domstolsbeslut som sa att de olagligt ockuperade marken, säger Andrej Ivanov, talesman för prefekten i Moskvas östra administrativa distrikt, till Forum 18. De är inte den enda församling som råkat ut för liknande behandling. När myndigheterna vill ha marken till något annat, kanske bostäder eller butiker, säger de upp avtalet. Istället anvisas församlingen en annan tomt, ofta längre ut från centrum. Sedan kan de kämpa i åratal för att få bygglov utan att lyckas, och har de inte byggt inom en viss period tar myndigheterna tillbaka tomten. – Djävulen vill håna oss och ta vår frihet ifrån oss. Bara av ett skäl: vi är de som för människor till Jesus. Min dröm är att vi ska nå miljontals av ryssar med Guds ord. Det spelar ingen roll vad som händer oss och våra kyrkobyggnader. Guds ord står kvar, bulldozrar kan inte förstöra det, sa Edward Grabovenko i en kommentar några dagar efter händelsen. n TEXT: ÅKE LAGER 13 BÖCKER Ljus i Öster nr 7 l oktober 2012 Världens största väckelse I boken får vi följa framväxten av den underjordiska husförsamlingsrörelsen i Kina från det att Mao och kommunistpartiet tog makten fram till dagens gränsöverskridande rörelse som ivrigt missionerar i Asien och Mellanöstern. Information om de kristnas nätverk vävs samman med personliga berättelser från ledare, som trots motstånd och förföljelser, får se växande grupper av hängivna lärjungar erövra världen för Jesus Kristus. 272 sid mjukband. NY BOK! 169:99:Kontakt med muslimer? Det finns ett ökat intresse att sätta sig in i Koranens läror, men en ovan läsare kan uppleva den som ostrukturerad och svårtillgänglig. Den här boken kan hjälpa dig att bekanta dig med en del av Koranens personer, händelser och läror ur ett kristet perspektiv. För den som har kontakt med muslimer är denna bok ett bra hjälpmedel för att fördjupa den egna kunskapen. Boken kan med fördel både läsas som bok och användas som referensmaterial. 136 sid mjukband. 149:- 14 NYTRYCK! Fanns tidigare som häfte Kim Jong-Il är död – men Gud är inte död, inte ens i Nordkorea! På 1930-talet kallades Nordkoreas huvudstad Pyong yang för ”Österns Jerusalem”. Var femte korean i staden beräknas ha varit kristen. I dag är landet det som hårdast förföljer de kristna, men trots det har kristen tro inte kunnat utrotas. I boken får man läsa både om väckelsen i början av 1900-talet och den väckelse som spirar i dag trots stenhård förföljelse. 176 sid mjukband. oktober 2012 l Ljus i Öster nr 7 Den sista kamassen var baptist och höll sitt språk levande genom att tala med Gud varje dag. Berättelsen om henne och henns frimodiga vittnesbörd på den kommunistiska språkkonferensen är en av berättelserna i denna bok. Det finns nog ingen i vårt land som har större erfarenhet av de kristnas situation gärningarna Fortsättning på Apostla i öst, både före och efter kommunismens fall, än Rauli Lehtonen. I den här boken berättar han om egna erfarenheter av KGB från resor i Sovjetunionen, men också om hur evangeliet har haft framgång sedan murarna föll. Boken ger en inblick i hur många olika folkslag det finns i öst och berättar också om de hjältar som vigt sina liv åt att sprida evangeliet bland dem. 192 sid inbunden. i presenett fantastiskt tillskott Rauli Lehtonens bok blir t. Det i utbredandet av evangelie tationen av vad som sker Rauli – djupt erfaren och finns många sätt att beskriva angränkristna sfären och många kunnig både inom den för öppen och ödmjuk , inspiratör sande områden, visionär, den helige Andes ledning. t än utomordentligt intressan Boken kan inte bli annat folk – evangeliet erövrar nya med sin skildring av hur fler. r, udmurter och många burjater, turkmener, mordvine budgöra att redskap alla olika Här finns öppenheten för att den gt för nya folk som gör skapet om Jesus tillgängli Mission i Mongoliet 229:- TILL JORDENS YTTERSTA GRÄNS Vem kunde förställa sig att två unga svenska pionjärmissionärers insatser i Mongoliet skulle få så stora konsekvenser: en snabbt växande församling med ambitionen att inte bara inta landet utan också att dela ansvar i det globala missionsuppdraget. Spännande och utmanande läsning! 256 sid inbunden. kamassen rauli lehtonen Den sista Ett folkslag med 100 % baptister RAULI LEHTONEN 199:- Mission i Sovjet och OSS i missiologi. skulle kunna vara en lärobok i Guds exotiska namn på hjältar Persongalleriet, med alla Den sista kamassen för Guds ledning. uppoffringar och respekt dessa människors visioner, underrike, är imponerande. Likaså tillbaka finns som en kraftfull gen att Jesus snart kommer motiverin e pådrivand Den ständigt förrän du hunnit till sista att du inte kan sluta läsa t vidare. Var beredd på ström för att föra evangelie . framtiden för dig kommer att påverka sidan och att läsningen – Sune Elofsson, direktor N DEN SISTA KA MASSE ssionen för dåvarande Pingstmi öst och andra troshjältar från ISBN 978-91-977327-4-1 Beställ nu!! DE OMVÄNDA För drygt 100 år sedan var de huvudjägare. Nu är de brinnande evangelister. Nagafolkets historia är fascinerande. På 1950-talet startade en väckelse i den nordliga, indiska delrepubliken Nagaland. På några decennier förvandlades landet fullständigt. Idag beräknas 90 procent av de två miljoner invånarna vara kristna. Kyrkorna är överfulla och tusentals evangelister har sänts ut i regionen. De har fått uppleva mirakel som på Apostlagärningarnas tid. 128 sid mjukband. Du kan även beställa från vår webbshop: www.ljusioster.se Väckelse i Nagaland 149:- Det blodröda korset Antal ex:.............. á 169 kronor. Mjukband, 272 sidor Frankeras ej. Mottagaren betalar portot. En kristen läser Koranen Antal ex:.............. á 99 kronor. Mjukband, 136 sidor ”Gud är inte död – inte ens i Nordkorea”. Antal ex:.............. á 149 kronor. Mjukband, 176 sidor .................................................................................. Antal ex:.............. á ........... kronor. .................................................................................. Antal ex:.............. á ........... kronor. Porto tillkommer. Namn och postadress: (TEXTA TYDLIGT!) ............................................................................................. ............................................................................................. ............................................................................................. Ljus i Öster Svarspost Kundnr: 20188626 171 08 Solna E-post: .................................................................................... Namnteckning:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ev pren.nr:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 KINA Helanden i Kina Ljus i Öster nr 7 l oktober 2012 Ockultistens barnbarn helat ”En lärare i det område där jag brukar vittna om Jesus var mentalt sjuk. Han var tvungen att ta medicin varje dag. Hans mormor var en känd kvinna som sysslade med ockultism. Hon utförde riter för sitt barnbarn varenda dag. En dag fick jag tillfälle att dela evangeliet med mannen och hans familj. Jag bad för honom och han blev helad. Han och hans far tog omedelbart emot Jesus som sin Frälsare och nu är de med i vår husförsamling.” Troende Gud helade den pensionerade militären Avfälling helad - blev pastor ”Jag växte upp i en kristen familj och var flitig i söndagsskolan, men när jag blev äldre lämnade jag det bakom mig. Jag flyttade hem ifrån för att söka jobb och fick ofrälsta vänner som ledde mig in på en annan väg. Jag började röka och dricka och ha sex utan att vara gift. Min mamma bad ständigt för mig, men jag ville inte ändra på mitt liv. Inte förrän jag blev fruktansvärt sjuk. Jag drabbades av en dödlig sjukdom. Då började jag be till Gud igen och han helade mig fullständigt. Jag vände tillbaka till Gud och började läsa min Bibel varje dag. Jag insåg att livet är värdefullt och började också predika för mina vänner och andra ungdomar. Efter ett tag blev jag ombedd att bli ungdomspastor i en husförsamling och nu tjänar jag Gud på heltid.” Ungdomspastor 16 ”Det bor många pensionerade militärer i min stad. För några år sedan fick en av dem en allvarlig blodpropp. Sedan han behandlats på sjukhus sa läkarna att de inte kunde göra mer. Jag reste till sjukhuset för att predika och be för patienterna. Denne pensionär hade mycket ont och var ivrig att höra om Jesus som skulle kunna bota honom. Jag berättade om Jesus och bad med honom. Han accepterade Jesus och blev både frälst och helad. Nu är han med i vår husgrupp.” Pastor Falun Gong-anhängare helad ”Förra året blev jag handikappad och kunde inte gå. Jag kunde inte använda ett av mina ben men tog mig ändå till läkaren. Varken han eller hans kollegor lyckades hjälpa mig. Då mötte jag en kristen som berättade om sin tro för mig. Jag blev också kristen och Gud visade sin barmhärtighet genom att hela mig fullständigt. Nu har jag fått tillbaka funktionen i benet. Under den korta tid som jag har varit troende har jag själv fått be för andra sjuka som har blivit helade. Jag minns en man som var med i Falun Gong. Han hade en sjukdom i sina ögon och riskerade att bli blind. Jag delade evangeliet med honom och hans familj och bad för honom. Han blev helad och nu är hela hans familj troende och med i vår husförsamling.” Nyfrälst troende oktober 2012 l KORSORD Ljus i Öster nr 7 Vinnare nr 5-12: Gunnar Åkerlund, Västerås Sonja Lindqvist, Jordbro Eva Åström, Örnsköldsvik Vinnare nr 6-12: Gustav Jönsson, Arlöv Ni får boken Gud är inte död – inte ens i Nordkorea med posten. Lösning 5-12 Lösning 6-12 Lös korsordet och vinn den nya boken ”Det blodröda korset”! Lösningen måste vara oss tillhanda senast den 6 dec. Sänd lösningen till Ljus i Öster, Hemvärnsg 8, 171 54 Solna. Märk kuvertet ”Korsord”. Namn och postadress: ........................................................... ........................................................... ........................................................... 17 notiser Ljus i Öster nr 7 l oktober 2012 Bilden Kylslaget dop! Så snart isen lämnat floden i Malojaroslavets i Ryssland i mars höll man årets första dopförrättning. Med en jacka över dopdräkten uthärdade de nyfräls ta dopkandidaterna kylan från snön de stod på när de väntade för att sedan gå ned i det iskalla vattnet. Kinesisk bibelskolledare död Församlingar stängs n Freddie Sun, eller Dr Sun Yi-yin som han egentligen hette, har avlidit på grund av cancer i en ålder av 76 år. Christian Aid Mission anser att han var en av de viktigaste ledarna i Kina. Under de senaste 20 åren har han organiserat 154 bibelskolor inom husförsamlingsrörelsen. Tiotusentals elever från dessa skolor har gått ut som inhemska missionärer och lett fler människor till Jesus än alla utländska missionär tillsammans mellan 1807 och 1949, då de sparkades ut av Mao-kommunisterna. Dr Sun sa att han fick sin missionärsträning under tio års straffarbete i arbetsläger. Innan dess var han universitetsprofessor. n En husförsamling i Longgang-distriktet i Shenzhen i Kina flyttade nyligen in i nya lokaler. De hade skrivit ett tvåårsavtal med hyresvärden, men efter bara 20 dagar rev han upp kontraktet och kastade ut dem. För Radio Free Asia medgav han att han blivit pressad av myndigheterna. Strax innan hade ytterligare tre husförsamlingar i samma distrikt stängts av myndigheterna. ”Lämna bara en sked, en kopp och en madrass” Inget straff för knivdåd n I Uzbekistan fortsätter myndigheterna att göra raider i privata hem och konfiskera religiös litteratur. Den 22 april kom poliser till familjen Alpajevs lägenhet under förevändning att göra en passkontroll. De konfiskerade den kristna litteratur de hittade hos denna baptistfamilj – bland annat biblar, barnbiblar och sångböcker, berättar Forum 18. Familjen Serin var vid tillfället på besök hos Alpajevs och de fick uppge sina namn och sin adress. Senare samma dag gjorde man en raid även i deras hem och konfiskerade kristen litteratur. Den 9 juni dömdes männen i familjerna till böter på 50 gånger minimimånadslönen, fruarna till 40 gånger. Då paren inte kunnat betala sina böter har kronofogden gjort utmätning hos Alpajevs och tagit deras kylskåp, tvättmaskin, piano, dvd-spelare och matsalsbord. Ordern från chefen för kronofogden till de som utförde utmätningen var:”Lämna bara en sked, en kopp och en madrass för varje familjemedlem”. Hos Serins har man ännu inte gjort någon utmätning eftersom de varit bortresta. n En ungdomsmästare i en kampsport hade kommit till tro. När han en dag skulle hämta en ung kvinna till ett möte uppstod det handgemäng med hennes bror. En tid senare knivskar kvinnans bror kampsportaren, som lyckligtvis överlevde. När domstolen fick höra att motivet för dådet var att kampsportaren hade omvänt gärningsmannens syster till kristendomen lades ärendet ned och han dömdes inte. 18 oktober 2012 l Ljus i Öster nr 7 Romer från Sverige hjälper landsmän i Georgien n För tredje gången har en liten grupp romer från finska pingstförsamlingar i Stockholm och Södertälje besökt Kobuleti i Georgien. Där har den romske pastorn Roma en församling på cirka 70 medlemmar. De finska romerna i Sverige underhåller pastor Roma. – Vi ser att det går framåt mellan varje gång vi besöker dem. Första gången berättade vi hur vi hade satt våra barn i skola, vilket lett till att vi fått lättare att komma in i samhället. Nu har flera av familjerna i församlingen i Kobuleti satt sina barn i skolan vilket aldrig hänt tidigare, berättar Walde Ahlgren. Han berättar vidare att församlingens kärna är stabil och växer andligt, men att det också är en del som försvinner och nya som kommer till. Arbetslös- Det är viktigt att lyssna på dem själva, så att vi inte kommer med förslag som inte fungerar, fortsätter Walde. Roma och hans församling har också kontakt med pingstpastor Garik Shakh nazarian i den närliggande större staden Batumi. Han är som en fadersgestalt och uppmuntrar och stödjer Roma och hans medarbetare. – Vi besökte nästan varenda familj i församlingen för att samtala med dem och fick då se hur spartanskt de flesta lever. Vi kom bland annat till ett hus där det bodde 15 personer. Pappan hade ärvt huset, men de hade aldrig haft råd att skaffa lagfart på det. Nu hotade myndigheterna med att vräka dem. De hade bara några dagar på sig, och vi bad för dem och lovade att hjälpa till. Det löste sig genom vår tolk från Finland, berättar Walde. – Det är intressant att se utvecklingen för varje gång vi varit där. De arbetar mer målmedvetet än vi ofta gör här hemma i Sverige, säger Walde till sist. n heten är stor och en del flyttar av den anledningen. – Församlingen och pastor Roma har ett gott rykte i kommunen och nu har ett par av ungdomarna fått arbete i kommunen – vis- Walde Ahlgren till vänster tillsammans med romer serligen som gatsopare, från Kobuleti. men någonstans måste de ju börja. – Vi vill också försöka hjälpa ungdomarna att komma igång med verksamheter som på sikt ska leda till att de kan försörja sig. Men de idéer vi hade med oss om gris- och fåruppfödning trodde de inte på. Nu lutar det åt någon form av bilservice istället. Flykting riskerar att sändas tillbaka n 2007 flydde pastor Makset Djabbarbergenov från Nukus i delrepubliken Karkalpakistan i Uzbekistan till grannlandet Kazakstan med sin familj. Då var han efterlyst av polisen för illegal religiös undervisning samt litteraturspridning, berättar Forum 18. Makset Djabbarbergenov, som nu är 32 år gammal och fyrabarnsfar med ett femte på väg, fick året därpå status som FN-flykting. Nyligen greps han av kazakisk polis på begäran från Uzbekistan. Den 7 september beordrade en domstol i Almaty att han skulle hållas fängslad i avvaktan på beslut om han ska utlämnas eller inte, vilket avgörs när de fått nödvändiga dokument från Uzbekistan. I en rapport från FN:s kommitté mot tortyr anklagas Kazakstan för att ha brutit mot de mänskliga rättigheterna efter att ha skickat tillbaka 28 asylsökande muslimska flyktingar till Uzbekistan. Nu är man rädd att även Makset Djabbarbergenov ska drabbas av samma öde. 19 notiser Ljus i Öster nr 7 Kristen fånge fick inte träffa advokaten n Den uiguriske, kristne husförsamlingsledaren Alimujiang Yimiti (bilden) dömdes 2009 till 15 års fängelse. Utöver att ha lett en olaglig kristen församling och omvänt muslimska uigurer dömdes han också för att ha ”överlämnat statshemligheter till utlänningar”. Han avtjänar nu sitt straff i ”Fängelse nr 3” i den kinesiska delrepubliken Xinjiang. I augusti reste den kristne advokat som han hustru anlitat från Beijing till Urumchi i Xinjiang, berättar ChinaAid. Där gick han till fängelsemyndigheten med sina papper för att få tillstånd att träffa Alimujiang. Efter någon timma fick han beskedet att han måste få detta tillstånd direkt i fängelset eftersom fången själv måste godkänna besöket. Då åkte han tillsammans med Alimujiangs fru till fängelset. Där lämnade han fram sina papper vid lunchtid. De ombads komma tillbaka senare på eftermiddagen, då allt skulle vara klart. När de kom möttes de av en ner- vös fängelsechef som inför en påslagen videokamera läste innantill ur sin anteckningsbok: ”Efter att ha värderat saken har vi beslutat att advokaten inte får träffa Alimujiang eftersom fallet innehåller statshemligheter.” Efter att ha protesterat mot beslutet utan framgång tvingades advokaten och Alimujiangs fru lämna fängelset utan att ha fått träffa Alimujiang. l oktober 2012 Fick sparken för att ha vittnat n ”Vi har delat upp vår församling i mindre hemförsamlingar med upp till 40 medlemmar. När en människa är med i en grupp tar man hand om varandra. När någon blir sjuk hälsar man på. En kvinna som var sjuk i cancer blev helad när man bad för henne. Våra hemförsamlingar finner nya människor och vittnar för dem. När de lärt känna dem lite bättre får de följa med på möten. Onda människor går direkt till polisen och anger dem som har vittnat för dem. Nyligen fick en man och hans fru sparken från sina jobb för att de hade vittnat för en person som angav dem. Ur en rapport från en pastor i Centralasien VI VILL BERÄTTA OM EVANGELIETS FRAMGÅNG I ÖST TROTS FÖRFÖLJELSE Vi kommer gärna till din församling för ett kostnadsfritt besök. Ring 08-564 840 40. Ljus i Öster besöker: Fredag 19 okt 19:00 Lördag 20 okt 18:00 Söndag 21 okt 11:00 Söndag 21 okt 11:00 Söndag 21 okt 18:00 Söndag 28 okt 11:00 Söndag 28 okt 17:00 2-4 nov Onsdag 7 nov Lördag 24 nov 18:00 Lördag 24 nov 19:00 Söndag 25 nov 10:00 Söndag 25 nov 11:00 Broder Yun Per Thunberg Gävle, Korskyrkan - Broder Yun och Pelle Karlsson Nyköping, Hjortensbergskyrkan - Broder Yun och Pelle Karlsson Huddinge, Södertörnskyrkan - Broder Yun och Pelle Karlsson Nordmaling, Pingstkyrkan - Staffan Edin Örebro, Citykyrkan (ändrad ort) - Broder Yun och Pelle Karlsson Binninge, Ebeneser - Hans Lindstrand Krokek, Kolmårdens frikyrkoförs. - Hans Lindstrand Larsmo, Finland, Inremissionshemmet - Staffan Edin Stockholm, manifestation för förföljda kristna i muslimska områden 16.30 Demonstration från Mynttorget till Sergels torg 19.00 S:ta Clara kyrka Fränsta, Ljungandalens kyrka - Staffan Edin Ramkvilla, Nygårdskyrkan - Rauli Lehtonen och Per Thunberg Mönsterås, Pingstkyrkan - Rauli Lehtonen och Per Thunberg Fränsta, Ljungandalens kyrka - Staffan Edin Rauli Lehtonen Hans Lind strand Staffan Edin Tider kan ändras. Ytterligare möten kan tillkomma. Se www.ljusioster.se för uppdaterat mötesschema. 20 oktober 2012 l Ljus i Öster nr 7 Manifestation i Stockholm för förföljda kristna i muslimska områden n Tillsammans med en rad andra kristna organisationer arrangerar Ljus i Öster onsdagen den 7 november en ljusmanifestation i Stockholm för förföljda kristna i muslimska länder och områden. Vi vill också lyfta upp konvertiternas stora problem och myndigheternas ovilja att följa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Dessutom ska vi peka på Migrationsverkets okunnighet om en till kristen tro omvänd muslims situation. Det blir en demonstration som startar vid Mynttorget kl 16.30 och går till Sergels torg där det blir sång och tal. Kl 19.00 är det ett möte i S:ta Clara kyrka där muslimer som blivit kristna vittnar. För sången står sångaren Ingemar Olsson (bilden) och en iransk kör. Kom och var med! Ta med dig dina vänner! Polisraid mot 74-årig handikappad kvinna n I september gjorde polisen en raid hos en 74-årig handikappad kvinna, Nina Tjasina, i hennes hem i Almalyk i Tasjkent-regionen i Uzbekistan, meddelar Forum 18. Där beslagtog de 25 böcker, bland annat sju biblar och tre Nya testamenten på ryska samt tre bibelkommentarsböcker. Vidare tog de 100 traktater, 25 dvd-skivor och ett 20-tal kassetter. Därefter fortsatte de till en granne som tillsammans med Tjasina togs med till polisstationen. Där fick grannen ett epileptiskt anfall, men fick läkarhjälp. Läkaren ville ta henne till sjukhuset vilket poliserna vägrade. I stället fick man henne i detta utsatta tillstånd att skriva under ett uttalande om att hennes granne Tjasina spred kristna filmer bland muslimer. Bakläxa för myndigheterna i Izjevsk %DUQHQVP\VLJDVWHSHSSDUNDNVEDN 3HSSDUNDNVIRUPDUI|UVWRUDRFKVPn0DVVRUDYQ\KHWHUGMXUIRUGRQPP VSlQQDQGHPRWLYIUNUVW ZZZIRUPLQDVH (QQ\DNWXHOOERNRP VWUHVVRFKXWPDWWQLQJ DJXUI|UIDWWDUHQVI|URUG |QVNDQlUDWWJHHWWYLGDUHSH UVSHNWLYSnIHQRPHQHWVWUHVV lUPHGRFNVnEUHGGDV\QHQSn KXUYLNDQKDQWHUDVWUHVVHQ YL VHU KXU PnQJIDVHWWHUDG H RUVDNHUQD NDQ YDUD InU YL UHGVNDSI|UVWUHVVKDQWHULQJ) UDPI|UDOOWNDQHWWXWYLGJDW HNWLYELGUDWLOODWWPLQVNDGHQ NlQVODDYPLVVO\FNDQGHVRP P\JDVLJSnGHQVRPGUDEEDWVD YXWPDWWQLQJ0lQQLVNDQlU OKHW'HQWLGLJDUHLQGHOQLQJH QGlUOlNDUYHWHQVNDSHQWRJ RPNURSSHQSV\NRORJHURPV MlOHQRFKN\UNDQRPDQGHQ LQWHOlQJUH %RULV6DORJHU PnQJDH[HPSH OSnLQUHRFK \WWUHVWUHVVIDNWRUHU6DPWLGLJW YLOOKDQRFNVn JH NRQNUHWD YHUNW\J I|U VWUHVVKDQWHULQJ +DQ O\IWHU lYHQ IUDP EHW\GHOVHQ HQLQUHEHUHGVNDSLVWUHVVLWXDWL DY DWW KD RQHU )ULIUnQSUHVV RFKWULVWHVV" (WWYLGDUHSHUVSHNWLYSn VWUHVVRFKXWPDWWQLQJ ULV6DOR 3URVWHQ %RULV 6DOR lU NDSODQ L VYHQVNDI|UVDPOLQJ$OSKDUnG -DNREVWDGV JLYDUHI|UH OlVDUHRFKHQJDJHUDGLlNWHQVN DSVDUEHWH XWJLYQDE|FNHUlUEOD/LYHWVVSUnN RFK9DUGDJVWURRP LWHW %HUlWWDUJOlGMHRFK -HVXVEHUlWWHOVH D/HNHQVRPEHU|UlNWHQVNDSNlUOHN QELEHOWHRORJL RFKVH[KDUKDQ OVDPPDQVPHGVLQIUX9LYLDQ )ULIUnQSUHVVRFKWULVWHVV" %R ERNI|UHQYDU ]B[PPB%DUQHQVP\VLJDVWHLQGG 6(. D 9L%R6D %RULV6DOR (QERNI|UHQYDU6WUHVVRFKXWPDWWQLQJ EHO\VHVXUPnQJDV\QYLQNODUXWLIUnQHQ NULVWHQJUXQGV\Q ´1lUYLVHUKXUPnQJIDFHWWHUDGHVWUHVV RUVDNHUQDlUInUYLÀHUDUHGVNDSI|U VWUHVVKDQWHULQJHQ´ )|UIDWWDUHQYLOOJHHQLQUHEHUHGVNDSDWW P|WDOLYVXWPDQLQJDU 6DOR%)ULIUnQSUHVVRFKWULVWHVV(WW YLGDUHSHUVSHNWLYSnVWUHVVRFKXWPDWWQLQJ ,6%1LQEXQGVLG n Skiljedomstolen i den ryska delrepubliken Udmurtien har underkänt myndigheternas krav på församlingen Filadelfias nybyggda kyrka. Vid slutinspektionen av bygget hade myndigheterna ställt en lång rad krav på ytterligare åtgärder på till exempel brandsäkerhet och liknande – krav som gick långt utöver det de krävde av andra byggnader. Församlingen protesterade och nu har alltså skiljedomstolen gett dem rätt. Innan överklagandetiden har gått ut kan emellertid inte församlingen ta sin nya kyrka i bruk. $QGUDE|FNHUDY%RULV6DOR -HVXVEHUlWWHOVHQ±¿NWLRQHOOHUYHUNOLJKHW"6(. ³(QDYGHElVWDDSRORJHWLVNDE|FNHUMDJOlVW´ &DUO(ULN6DKOEHUJWHROGU %HUlWWDUJOlGMHHQYDQGULQJJHQRP0DUNXVHYDQJHOLHW6(. (QOlWWOlVWNRPPHQWDUPHGIUnJRUI|UVDPWDOVJUXSSHU 9DUGDJV±7UR6(. %XGHQWURVEHNlQQHOVHQRFK)DGHUYnULQ\EHO\VQLQJ ³)|UIDWWDUHQKDUIXQQLWHQNlOODVRPYLKDUOnWLWYl[DLJHQ+DQ|VHU XSSHWWYDWWHQVRPlUIULVNWRFKNODUW´-RKQ9LNVWU|PlUNHELVNRSHP 'HQ.lUD/HNHQ2PNlUOHNlNWHQVNDSRFKVH[XDOLWHW6(. ³'HWXQLNDPHGERNHQlUDWWVDPWLGLJWVRPI|UIDWWDUQD%RULV 9LYLDQUHIHUHUDUWLOOHQPlQJGYHWHQVNDSOLJDXQGHUV|NQLQJDUVn NQ\WHUGHRFNVnSnHWWSRVLWLYWVlWWDQWLOOHQNULVWHQVH[XDOHWLN gSSHWlUOLJWRFKPHGP\FNHQKXPRU´$OI%6YHQVVRQI|UIDWWDUH OHJSV\NRORJ 9L%R6D 6NULYDUHYlJHQ -DNREVWDG)LQODQG ZZZYLERVD¿ YLERVD#YLERVD¿ 21 BÄSTA DUSCHKOMFORT PERFORERA PRODUKTION AB Idégatan 4 330 33 Hillerstorp Tel: 0370-237 75 Fax: 0370-237 00 [email protected] Evangelisation och fördjupning www.gloriaforlag.se STÅLKONSTRUKTIONER OCH HYDRAULIK WWWKVANU (ËLLEmUNDRAGATAN 6&RÚLUNDA %MAIL INFO KVANU 4EL &AX Kardemummakök från erix www.erix.se Välkommen till oss Kulla Ginkalunda 511 56 Kinna Tel: 0320-933 30 22 Rundtråd 1,5–16,0 mm På spole eller fixlängd Plattvalsad tråd tj 1,5–6,0 mm bredd 8–50 mm På spole eller fixlängd Med hål, radieklipp eller urklipp Gunnars Tråd AB Törestorp, 330 33 Hillerstorp Tel 0370-37 33 00 Fax 0370-37 33 10 e-mail: [email protected] www.gunnarstrad.se Nya Hjälmseryd, 570 01 Rörvik PULVERLACKERING Assars Industri AB Box 20, 330 33 Hillerstorp Tel: 0370-37 33 30, fax 0370-37 33 40 www.assars.se Assars Industri AB, Box 20, 330 33 Hillerstorp Tel 0370-37 33 30, fax 0370-37 33 40 www.assars.se Monica Smeds Leg. Tandläkare Nr 7 oktober Yousif Gagi Leg. Tandläkare 2012 Så fungerar din prenumeration ING BIBELTRYCKN ISTPÅ KOMMUN TRYCKERI I KINA Sid 4-7 E PAPPAN HAD LJ EN OKÄND FAMI Sid 8-9 TORTERAD FÖR SIN TRO Tidningen Ljus i Öster skickas ut gratis till dig som anmält att du vill ha den. Även om tidningen är gratis har vi en frivillig prenumerationsavgift. Den är på 150 kronor och du får naturligtvis gärna betala in den. Det hjälper oss att satsa ännu mer på mission. Sid 10-11 PINGSTKYRKA I RUINER Sid 12-13 PENSIONERAD MILITÄR BLEV HELAD Sid 16 1 23 Posttidning B 1� 7� 0� 0� 2� 0� 0� 0� 0� Livsberättelsen Ljus i Öster nr 7 oktober 2012 Fick jätteskuld efter sonens sjukhusvistelse – Min son hade varit ute på en stöldturné. På hemvägen krockade han med en elstolpe och fick 10 000 volts spänning genom kroppen. Han förlorade båda sina händer, tvingades genomgå 16 operationer och blev invalidiserad för resten av livet, berättar Vasilij Rudovskij som bor i den lilla byn Pirogovka i norra Ukraina. Mediciner och sjukvård är inte gratis i Ukraina och sonen låg länge på sjukhus vilket gjorde att Vasilij drog på sig en enorm skuld. – Vi reste då till Vitryssland för att be mina släktingar om hjälp, men vi fick ingen ekonomisk hjälp. Men vi stannade i Vitryssland och där träffade jag en grupp troende och efter en tid bestämde jag mig också för att ge mitt liv till Herren. År 2002 lät jag döpa mig och efter det började mitt liv förändras till det bättre och bli lite lättare. Han fick hjälp med att skaffa en bil och kunde börja resa runt och sälja kläder och skor. På så sätt kunde han betala av större delen av sin skuld, vilket han tackar Gud för. – Efter fem år blev vi tvungna att lämna Vitryssland eftersom det blev problem med registreringen då vi var ukrainska medborgare. Min tanke var att tillfälligt resa tillbaks till Ukraina för att skaffa alla papper som behövdes. Vi åkte till den lilla byn Pirogovka där jag började berätta för andra romer om Jesus och vad jag upplevt, fortsätter Vasilij. – De var överväldigade över den stora förändringen i mitt liv och tog emot mitt 24 vittnesbörd med kärlek. Jag fick veta att det fanns en församling i staden Shostka, 20 km från Pirogovka. Jag blev bekant med deras pastor och en dag hade en av bröderna i församlingen ett ord till mig från Herren om att min plats var i Pirogovka. Vasilij hade ingen permanent bostad där, men Herren skickade en grupp norrmän som köpte ett gammalt hus och reparerade upp det till ett bönehus. Där kunde även Vasilij och hans hustru bo. Ett 30-tal personer besöker numera regelbundet mötena i Pirogovka. – Nu är jag evangelist och håller minst fyra möten i veckan, i bönehuset och i kyrkan inne i Shostka samt i några hem. För några år sedan ville man göra ho- nom till pastor i församlingen i Shostka, men han ville själv fortsätta i sin kallelse som evangelist. Han pratade med biskopen om det och föreslog själv en annan, yngre man som pastor, vilket församlingen accepterade. Vasilij och hans fru Katarina lever under knappa ekonomiska omständigheter. De försöker samla och sälja lite metallskrot på sommaren, annars ska de leva på en liten pastorslön. Det gör att han inte fullt ut har kunnat betala av sin skuld, och några av långivarna har varit mycket hotfulla. – Men jag tror att Gud, som aldrig lämnat mig, kommer att vara trofast även denna gång, säger Vasilij slutligen. n TEXT och FOTO: EVA WANAMO
© Copyright 2024