GFS, NÄFFS och KRIS studieresa till Island 18-21 oktober 2012 Resenärer: Birgitta Andersson, Monica Alsbäck, Cicilia Axelsson, Ann-Charlotte Ericsson, Göran Holmqvist, Carina Johansson, Monica Kjellberg, Yvonne Kjellman, Ann-Cathrine Kroon, Birgitta Ljungholm, Leif-Arne Ljungholm, Mario Madius, Elisabeth Ohlin, Calle Oskarsson, Yvonne Prytz, Paula Sandell, Birgitta Simonsen, Inger Sutter, Kjell Sutter, Eva Swenelius Torsdagen den 18 oktober lämnade vi Göteborgs Centralstation för färd söderut, närmare bestämt Köpenhamn. Väl framme i Köpenhamn styrde vi våra steg mot flygplatsen för att ta oss vidare med plan till Islands flygplats Keflavik. Väl framme på Island färdades vi vidare med buss till Blå Lagunen där bad i varma källor väntade, och på det följde inkvartering på Fosshotell Baron i Reykjavik. På fredagen den 19:e väntade bussen med svensk talande tolk som skulle ta oss till frivården samt till tre olika anstaltsbesök under denna dag. Frivården Vi börjar med att besöka frivården och möts av Brynja Rós Bjarndottir som började arbeta som frivillig år 1995 och som idag är kontaktperson för intagna. Brynja visade oss besökare en PowerPoint där de olika förseelserna visades i procentsiffror, där trafikbrott var i överläge med hela 50 %, narkotika 25.6 % och sexuella som var minst och som låg på 0.0%. Hon går sedan vidare och berättar om vem som kan få samhällstjänst. Den intagne skickar in en ansökan och intervju görs med personen som ansökt om att få omvandla straffet till samhällstjänst. Man beräknar att det går 1.5 tjänst arbetar med en person som gör samhällstjänst. Under denna tid får de inte bruka alkohol eller narkotika eller göra något av det som de är dömda för och skall dessutom komma dit regelbundet. Följer de inte dessa regler får de en chans och sedan blir det fängelse. Som samhällstjänst kan de ansöka om att få arbeta inom kök, Amnesty International, Röda Korset, hjälpa ungdomar eller i kyrkor. Cirka 30 företag och föreningar tar emot de som gör samhällstjänst. Om de får ett arbete under tiden försöker man att samföra arbete och samhällstjänst för att göra det så smidigt som möjligt. Fotboja bärs inte av de som gör samhällstjänst. Samhällstjänsterna förekommer på hela Island med mestadels i Reykjavik där 70 % av landets befolkning bor. Målet är att inte använda fängelserna så mycket varpå det underlättar för de intagna att integreras bättre i samhället efter frigivningen. Många har aldrig utfört ett vanligt arbete och där denna samhällstjänst anses då vara nyttig för dem för framtiden. De flesta är runt 20-35 år gamla som utövar samhällstjänst och har varit arbetslösa, varav de ekonomiska förbrytarna brukar vara äldre. Sedan får vi även träffa Brynjas kollega Iris Ejk, som arbetar som arvoderad sociolog och är specialutbildad inom detta område. Hon har ett övergripande ansvar för 240 övervakare och för 400 personer som skall avtjäna sitt straff med samhällstjänst. Iris berättar att man brukar räkna med två personal per person som gör samhällstjänst. Det kan låta mycket och är mycket på en tjänst, men hon berättar att fördelen är att hon känner cirka 80 % av dem. Här arbetar bland annat två sociologer, två psykologer, två jurister och en kriminolog, totalt landar personalstyrkan på 15 personer. Alla som arbetar här har antingen erfarenhet från arbete hos polis eller anstalter. De har mycket samarbete med de övriga nordiska länderna och har regelbunden kontakt genom möten med de övriga länderna en gång per månad. Litla hraun, högriskfängelse Vi åker sedan vidare till högriskfängelset Litla hraun som låg cirka 45 minuter från Reykjavik och som är det största fängelset på Island. Här visades vi runt av John Sigurdsson som arbetat på fängelset sedan 40 år tillbaka. Tillsammans med John Sigurdsson arbetade här 50 personer på heltid. Personalen utbildas i sex månader här på Island och de kan söka en tjänst här på fängelset från att de fyllt 20 år, men ses helst vara fyllda 22 år. Fängelset har 80 intagna totalt varav 55 bor i den stora byggnaden, samtliga män. De får ta emot besök 3 timmar 1 gång per vecka och där varje intagen kan ta emot 3-4 personer vid varje tillfälle. De har även ett besöksrum med glasskiva mellan besökaren och den intagne där våldsamheter har förekommit eller kan antas förekomma. Under de senaste 40 åren har det begåtts sju stycken suicid på fängelset. En intagen blev dräpt inne på fängelset för bara ett litet tag sedan, annars är det mycket vanligt att de flesta är vänner då de kände varandra i Reykjavik. De intagna bor i enkelrum med tv och är tillåtna att ha med sin egen dator. Litla hraun erbjuder även skola där de har möjlighet att fullfölja sin avslutade skolgång eller att läsa på universitetsnivå. Som mest kan de ta emot tio elever, men i nuläget läser sex intagna vid universitet med hjälp där de bland annat håller kontakt via skype. Betygen utfärdas från respektive skola/universitet och visar inte på att de studerat i fängelset och de flesta som väljer att gå i skola blir inte återfallsförbrytare. Vi får även en guidning in i deras verkstad, där cirka 10-12 intagna producerar cirka 3000 vanliga vita nummerplåtar till bilar, medan det görs cirka 150 stycken specialbeställda bilplåtar där man till exempel kan få sitt företagsnamn skrivet. År 2010 gjordes det 21220 bilplåtar, 2011 26507 stycken och hittills i år har det gjorts 27412 stycken. Den längsta strafftiden är idag 20 år, livstid finns inte. Sedan ett tag tillbaka har man börjat med fotboja och just nu är det fyra stycken i landet som har detta. Vid rymningsförsök läggs inte tid till på straffet. En genomsnittlig rymning varar 1-2 timmar. Nästan alla intagna har möjlighet till permission om de sköter sig. De intagna får mer eller mindre röra sig fritt mellan kl 8-22 inom sin avdelning och går de i skolan så har de vanliga raster däremellan. Men från kl 19 låses de in på sina rum. I nuläget sitter det 20 stycken intagna som har utländsk härkomst, de flesta kommer från Polen och Ryssland och de kommer då ofta in med förfalskade papper. År 1989 kom det en ny lag där man vanligtvis måste ha avverkat 2/3 av sitt straff innan man kan få den prövad, men den intagne kan även försöka ansöka om att domen redan ses över efter halva tiden strafftiden. Hegningarhusio, Reykjavik Detta är det gamla centralfängelset som ligger mitt i Reykjavik. Här tas vi emot av Gudmund Gislason som arbetar som direktör på de mindre fängelserna och så även på kvinnofängelset. Fängelsets personal arbetar i tolvtimmars pass och personalstyrkan består av totalt 14 anställda, varav 2 på kontoret och två som jobbar med transporter. Här finns det 14 platser + 12 på kvinnofängelset och det är därmed nordens minsta fängelse. Idag finns det två till tre celler för häkte samt cell för isolering. De flesta intagna kommer ifrån Reykjaviks närområde. Fängelset är beläget mitt i Reykjaviks centrum med shopping och souveniraffärer runt husknuten. De flesta intagna som kommer till Hegningarhusio stannar här bara en kort tid och då det ligger tre barer runt om huset delas det ut öronproppar till de intagna för att de skall kunna få ro till natten. Denna vackra stenbyggnad är Islands äldsta stenhus och härrör ända från år 1874 och byggdes som fängelse. Huset uppfördes i dansk stil men med isländsk sten. Under historien har det fungerat som fängelse men även som rådhus, rättssal, festlokal och bar. I väntan på det nya fängelset som byggs kommer man att så småningom att lägga ner Hegningarhusio vilket många ser fram emot då lokalerna är omoderna och inte anpassade för modernt bruk som saknad av toaletter i cellerna bland annat, detta har inte kunnat åtgärdas på grund av kulturminnesmärkning. Planer finns på att i framtiden omvandla huset till ett rättshistoriskt museum. Kvinnofängelset Fängelset har plats för 12 fångar. Idag är det 5 kvinnor och 2 män som sitter här, och de vaktas av två personer dygnet runt. För att komma hit måste man ha skött sig en tid på annat fängelse. Här tvättar och lagar de intagna sin mat själva och arbetar med småjobb som företag beställer varpå de tjänar lite pengar på detta. De flesta sitter inne för drogbrott men även mord, ekobrott och rattfylla förekommer. De erbjuds psykologhjälp men också möjlighet att gå på Anonyma Narkomaners eller Anonyma Alkoholisters möten. Om man bryter mot drogförbudet får man besöksförbud under några veckor, och alla drogtestas oannonserat. Intagningstiderna varierar från några veckor upp till 9 år. Vid långa straff utgår ofta permission. Under dagarna lagar de intagna sin egen mat och får chans att vistas ute på den inhägnade gården. Vid kl.22 låses alla in och släpps inte ut förrän vid kl.08 på morgonen. Suicid har förekommit bland de intagna ett flertal gånger. Förutom att få gå på möten med Anonyma Narkomaner och Anonyma Alkoholister erbjuds även här under fängelsevistelsen regelbundna psykologkonsultationer. Här finns även ett program för att hjälpa de intagna att slussas ut till samhället när straffet nästan är avverkat. Detta program erbjuder dem att få åka till ett annat ställe för att arbeta på dagtid och där de sedan återvänder till fängelset efter avslutad arbetstid. Kvinnorna och männen rör sig tillsammans i fängelsebyggnaden men männen kan inte gå in till kvinnornas avdelning i huset. I nuläget sitter det två personer med utländsk härkomst, annars brukar det vara en eller två stycken. Personalstyrkan ligger på två personer under dagen samt två på natten och totalt är det tio anställda varav de flesta är kvinnor. Arbetspassen är på 12 timmar mellan kl.08.00 till 20.00 och där de anställda arbetar två dagar och två dagar ledigt eller arbetar tre dagar och tre dagar ledigt. På lördagen var det sightseeing med besök till Geysir-området och dess varma källor. Vår guide tog oss även till det mäktiga och vackra vattenfallet Gullfoss och vulkankratern Kerid och nationalparken Thingvellir där det isländska Altinget grundades år 930. På söndagen var det upp till var och en att upptäcka Reykjavik innan planet tog oss åter till Köpenhamn för tågtransport vidare hem till Göteborg. Med vänlig hälsning Ann-Cathrine Kroon Ordförande i GFS