Folkbildning mot rasism - Folkbildningsförbundet
Folkbildning mot rasism Tio exempel från studieförbundens verksamhet Wallingatan 38, 111 24 Stockholm Telefon 08-402 01 50 Fax 08-402 01 59 [email protected] www.studieforbunden Folkbildning mot rasism För allas lika värde och rätt. Det kan låta pampigt och kanske pretentiöst, men i vardagen hos studieförbunden är det jordnära: allas erfarenheter räknas när folk lär av varandra under demokratiska former. Alla kan bidra. Alla får bidra. Hos studieförbunden görs många insatser för att skapa gemenskap: samtal om religionsfrihet inför ett moskébygge, medborgarsamtal för att stödja människor som utsatts för rasistiska hot, öppna möten för att öva svenska, studiecirklar om schabloner i vårt kulturarv, utvecklingsarbete tillsammans med mångkulturella föreningar, samt antirasistiska studier för unga, lärare och flyktingsamordnare. När människor träffas och utbyter erfarenheter händer det saker. Studieförbunden bidrar till aktiva medborgare och ett livslångt lärande för många. Flera av aktiviteterna är rikstäckande, men vi har gjort tio nedslag hos våra medlemsorganisationer och tagit med exempel från bland annat Kristianstad, Umeå och Västerås. Förutom att ge oss inblick i verksamheten berättar de intervjuade personerna en del om grunden för sitt engagemang. Folkbildning mot rasism och för allas lika värde sker över hela landet. Det tycker vi är hoppfullt, medan odemokratiska krafter ser det som hotfullt. Av de intervjuade har flertalet fått ta emot hot, vilket är en påminnelse om rasismens uppdelning av människor, och en aning om dess fasansfulla praktik. Då är det bra att uppmärksamma alla positiva krafter och minnas att det är en majoritet som är beredd att kämpa för tolerans och respekt, och som orkar se sig själv i andra. Möten och kunskap är ett vaccin mot främlingsfientlighet. De tio studieförbunden har olika profil och nätverk vilket ger bredd i genomförande och genomslag. Folkbildningsförbundet vill ge exempel på lokal utveckling som genomförs av studieförbunden i samverkan med till exempel föreningar, aktivister, kommuner, muséer och skolor. Det kan även vara värt att diskutera vilka typer av initiativ som bör spridas från folkbildningen till andra aktörer. Vad gäller för skola och kommun? Vad tycker deltagarna? Vem har ansvar? Oavsett vem som genomför verksamheten så kan insatserna för demokrati och antirasism inte bli för många, inte heller antalet samarbeten. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Folkbildningsförbundet – studieförbundens intresseorganisation augusti 2013 Folkbildning mot rasism Text: Kajsa Wiktorin Grafisk form: Petter Evertsén/Informera Sverige Projektledare: Anna Morin Foto: Studieförbunden Omslagsfoto: Elliot Elliot/Johnér Foto, ingångar: Ulf Bodin/Flickr Tryck: Bergs grafiska, 2013 Folkbildningsförbundet Wallingatan 38 111 24 Stockholm 08-402 01 50 [email protected] www.studieforbunden.se Folkbildningsförbundets material 2013:9 Innehåll 9 Världen finns i Norrbotten I Luleå arrangerar Sensus studieförbund temadag om religionsfrihet och sprider metoder för antirasism. 15 Är Sverige för välorganiserat? Studieförbundet Vuxenskolan genomför utbildningar i Västerbotten för dem som har kontakt med flyktingar, både i den egna organisationen och i kommunerna. 21 Lika värda i cirkel och klassrum Studiefrämjandet i Umeå samarbetar med gymnasieskolor om antirasistiska studier för lärare och elever. 25 Ett samtal som förändrade Forserum Ibn Rushd Studieförbund genomför medborgarsamtal i Forserum efter oroligheter, och utbildar ambassadörer för mänskliga rättigheter. 31 Försöket att skrämmas får motsatt verkan ABF i Ludvika stöder demonstration, bjuder in till möten och utbildar antirasistiska ambassadörer. 35 Vem får bära den stickade kulturkoftan? Hos Kulturens Bildningsverksamhet i Stockholm lär sig unga agenter se igenom schablonerna och kräver representation i kulturlivet. 39 En strid ström av idéer NBV Halland bidrar till en ny förening för kreativa möten, och säger nej till integrationsprojekt. 43 Språk – en viktig del av din identitet Medborgarskolan öppnar mötesplats i Västerås och hiphopstudior i Västsverige. 49 Debatt behövs, men också det lågmälda samtalet Studieförbundet Bilda stängde sin egen utställning och arrangerar seminarium i Sigtuna. 53 Stoppa främlingsfientliga vindar Folkuniversitetet Kristianstad är drivande i ett stort nätverk i Skåne och Blekinge för allas lika värde. Exempel på folkbildning mot rasism Ludvika Västerås Sigtuna Halmstad Kristianstad 6 Stockholm Forserum Luleå Vindeln Umeå 7 Världen finns i Norrbotten ”Det är kärleken till demokratin som driver mig. Ger man upp och blir tyst och inte tror på att man kan arbeta med de här frågorna, då har man gett upp sin tro på demokrati, människans förmåga till förändring och människors godhet. Står man för allas lika värde, som folkbildningen gör, då måste man kämpa och visa på bra metoder för antirasism.” Anna Waara, Sensus studieförbund, Luleå S ensus studieförbund står mitt i samhällsdebatten om främlingsfientlighet. Anna Waara beskriver situationen i Norrbotten, där krisen likväl som i övriga Europa gör sig tydlig med bostadsbrist och ungdomsarbetslöshet. När flyktingar ska samsas om de knappa resurserna med norrbottningar som bott i länet sedan flera generationer, är risken för konflikter stor. Grupper ställs mot varandra och i det hårdnande klimatet blir muslimer en måltavla. Norrbottens Islamiska Center har i flera år velat bygga en moské och samlingsplats i Luleå. En byggnad som ska rymma oliv- och dadellundar, böneplats för 500 personer och en minaret med utsiktsplats över Hertsön. När Luleå kommun beslutade att upplåta mark till moskén sökte Sensus bidrag från Ungdomsstyrelsen till en förstudie. Med vetskap från andra delar av Sverige, där det uppstått motsättningar vid moskébyggen, ville man ta tempen på Norrbotten och kartlägga de muslimska gruppernas behov, undersöka attityder till islam, muslimer och moskéer och samla forskning och tidigare erfarenheter. Det övergripande målet var att hitta former för att motverka rasism, islamofobi och främlingsfientlighet i Norrbotten. Anna Waara blev projektledare. Krafter drog igång I den muslimska gruppen spreds en enkät, flyktingsekreterare i Norrbotten fick svara på frågor, det gjordes ett antal djupintervjuer och vid Luleå kommuns informationsmonter på Hertsön fick medborgare information och möjlighet att komma till tals. Det hölls en temadag om religionsfrihet, annonserades på sociala medier och Sensus gick ut i media för att nå så många norrbottningar som möjligt. Sammanlagt svarade 387 personer på enkäten. Det var som om förstudien satte igång något som redan bubblade under ytan i Luleå, både rasistiska åsikter och motkrafter blev tydliga. Under hösten, då arbetet med förstudien pågick, fick kommunpolitiker, politiker med muslimsk bakgrund, Migrationsverket och Stadshuset i Piteå hotbrev. Däcken på personalens cyklar utanför Sensuskontoret skars sönder och det kom hotfulla mejl om att man hade de anställda under uppsikt. Det förekom näthat på kommen- 11 tarsfälten i de lokala tidningarna och på rasistiska hemsidor och bloggar. Anna blev personligen utsatt, bland annat sattes det upp lakan utmed E4:an med svenska flaggan där det stod ”Att waara eller inte waara”. Totalt blev det nio polisanmälningar. Anna säger att hon är van vid reaktioner, men att alla i hennes omgivning inte var förberedda. Trots detta har kollegorna på Sensus backat upp henne. ”Alla har stått upp för det här arbetet.” Ett Luleå för alla Norrbotten har en politisk tradition av att vara ett starkt rött fäste. I valet 2010 gick det dåligt för Sverigedemokraterna, men enligt en partisympatiundersökning genomförd av Demoskop 2013 på uppdrag av NorrbottensKuriren och den lokal teve-kanalen 24Norrbotten, har stödet för SD nästan fördubblats till sju procent. Under hösten 2012 etablerade SD ett ungdomsförbund i Norrbotten. Samtidigt har det under tiden för arbetet med förstudien mobiliserats lokala motkrafter, där Sensus fungerat som en samlingspunkt. Många har engagerat sig och velat göra något, folk har skrivit insändare till tidningarna och kommit in på Sensus kontor för att uttrycka sitt stöd. Kommunen, landstinget, rättighetscentrum Norrbotten, kyrkor, stiftet, en islamisk församling, lärare och lösa nätverk började diskutera att krafter i lokalsamhället måste samarbeta. Som en del av förstudien arrangerades en dag för religionsfrihet, där kommunalråden enade ställde sig upp och tog ställning för religionsfrihet och muslimers rätt att bygga en moské. De rasistiska hoten mot människor som jobbar med migrationsfrågor i Norrbotten blev också startskottet för Facebookgruppen ”Ett Luleå för alla”, som snabbt fick många ”gillare”. NorrbottensKuriren och 24Norrbotten drog igång kampanjen ”Ett Norrbotten för alla”. Många norrbottningar och Luleåbor ville överrösta rasisterna och visa att det är många fler som är för ett öppet samhälle än emot. Ökad kunskap mot fördomar Tobias Lundeqvist var en av dem som startade Facebook-gruppen ”Ett Luleå för alla”. I presentationen av uppropet står det: Vi är för ett Luleå där alla får vara precis den de vill vara. Här lever vi tillsammans med alla våra likheter och olikheter. Det spelar ingen roll var man är född, vad man tror på eller vem man älskar. Luleå ska vara ett Luleå för alla. Tobias är också studiecirkelledare hos Sensus och leder studiecirklar, som utgår från boken Positiv antirasism, skriven av Alex Bengtsson och Daniel Poohl på Expo. Stiftelsen Expo arbetar med utbildning och granskning av intoleranta miljöer. Tobias har varit engagerad i arbetet mot rasism sedan valet 2010 då SD valdes in i riksdagen. Då passerades en gräns för honom. ”Jag vill inte bo i ett land som har ett sådant här parti i riksdagen utan att göra något.” Tobias upplever en spridd rasistisk uppfattning i Sverige och tror att SD är en konsekvens av den. ”Intervjua en familj som funnits i Sverige i tre generationer och allt för ofta, får du höra en massa fördomar. De finns i allas familjer och i alla generationer. Det beror inte bara på klyftor i samhället, utan också 12 på befintliga attityder och strukturer. SD uttrycker saker som stämmer överens med det här.” Han menar att det är viktigt att se bakom SD:s polerade fasad. ”Se vad de säger, gör och faktiskt motionerar för. Det här är ett parti som på allvar ville skicka militären till Husby för att skjuta på 13-åringar. Det här är ett parti som vill tillhandahålla syndabockar. Men de skapar bara mer problem och splittring.” Tobias har också startat en studiecirkel för att utveckla det antirasistiska arbetet. Deltagarna vill skapa ett sammanhang för engagemang där kraften kommer underifrån och där människor kan få ökad kunskap för att motverka fördomar. Han är inspirerad av liknande initiativ som har tagits på andra platser i Sverige. Stärkt arbete för det norrbottniska samhället Sensus kommer att driva ett fortsättningsprojekt mot islamofobi och rasism med medel från Luleå kommun, Norrbottens läns landsting och Ungdomsstyrelsen. De hoppas även på ett nytt projektbidrag från Allmänna arvsfonden. I korthet vill Sensus stärka de muslimska gruppernas möjlighet till organisering för att muslimer själva ska kunna vara aktiva i att motverka rasism och islamofobi och kunna agera som jämställda parter i samhället. Vidare vill Sensus ge grundläggande kunskaper om mänskliga rättigheter, bredda kulturutbudet för att nyansera bilden av muslimer och skapa samhörighet mellan människor med olika kulturell bakgrund och hämta kunskap från andra orter. Det norrbottniska samhället behöver mötesplatser för dialog och samtal, där kunskap kan motverka rasism och fördomar. Där vill Sensus fortsätta att ta sitt ansvar. Moskébygget på Hertsön är fortfarande en bit bort, men om frågan om finansiering löser sig, kan bygget dra igång snart. Byggnaden kommer att riktas åt Lerbäckshållet, mot Mekka. 13 Är Sverige för välorganiserat? ”Vårt budskap är att vi ska vara förebilder och alla ska veta att Studieförbundet Vuxenskolan inte tillåter rasistiska uttryck. Så fort vi hör någonting, då går vi dit och pratar om vad som hänt. Vi ska vara aktiva, inte passiva. Det är vårt uppdrag. De fina formuleringarna ska inte bara stå där, utan vi ska agera, inte bara reagera.” Oscar Mejia, Studieförbundet Vuxenskolan, Västerbotten L ouise Dagerholm arbetar med ensamkommande barn och ungdomar i åldern 15-18 år på flyktingförläggningen i Vindeln, en liten by i Västerbotten. Flera av ungdomarna har varit på flykt länge och drivit runt i Europa och till slut kommit till Sverige. Några kommer att få avslag och måste förberedas för att lämna landet, andra får stanna i Sverige och skapa sig en framtid här. Det lilla samhället är en bra plats för nyanlända, tycker Louise. Till en början kan det kännas svårt med den norrländska vintern, 40 graders kyla och tomma gator, men efter några veckor blir man igenkänd och det skapar trygghet. Det finns en doktor, en tandläkare och en mataffär, människor träffas naturligt och lär känna varandra. Det är lättare att lära sig språket i kontakt med andra familjer och genom att dela fritidsintressen. Föreningslivet är stort och studieförbunden har aktiviteter varje dag. Så byggs gemenskap och trygghet och det är den som får många att vilja stanna. Innan flyktingförläggningen startade var det mycket negativa reaktioner i byn, men med tiden har det positiva engagemanget blivit jättestort, berättar Louise. Trots att samhället är litet, efterfrågar Louise samordning mellan dem som arbetar med ungdomarna. När de kommer till Sverige, får de samma frågor från personalen på flyktingförläggningen, Migrationsverket, vid inskrivningssamtal i skolan och hos socialtjänsten. Det är svårt för dem att hålla isär och förstå varför så många ställer samma frågor så många gånger. Välkommen hit, eller? De flesta kommuner i Västerbotten tar emot flyktingar. Oscar Mejia jobbar på Studieförbundet Vuxenskolan i Västerbotten med integrations- och internationella frågor, bland annat utbildningar i flyktingfrågor. Han, som själv har erfarenhet av att komma som flykting till Sverige, vet att det kan innebära en stor påfrestning. Att lämna sitt hemland och invandra till ett nytt land, vare sig det är frivilligt eller påtvingat, kan leda till djupa kriser. Kriserna ser olika ut beroende på bakgrund, förutsättningar och det nya landets mottagande. En lyckad invandring kan skapa möjligheter för en mångkulturell och rik identitet, medan en misslyckad kan skapa ett trasigt livsöde. 17 Oscar menar att rasismen kan bli starkare beroende på situationen i samhället och i världen. ”När det är svårt börjar man se hot i stället för möjligheter och då passar rasismen på att sprida sitt budskap.” Oscar ser också rasismen i vissa strukturer. Värdigt mottagande Precis som Louise på flyktingförläggningen beskriver Oscar hur invandrare i de första mötena med Sverige får träffa många människor på olika nivåer, utan att de olika yrkesgrupperna pratar med varandra, trots att de arbetar på samma ort. Det kan inte vara enkelt, menar Oscar, att integrera sig i ett samhälle som är så välorganiserat som Sverige, det vill säga så segregerat att människor inte kommunicerar med varandra. Han tror inte att de som tar emot flyktingar och invandrare i Sverige alltid är medvetna om hur avgörande det första mötet med det nya hemlandet är. Om det är laddat med fördomar, om kontaktpersonen är stressad och tittar på klockan för att hinna till nästa möte eller saknar kunskap, kan situationen upplevas som obekväm. Redan där kan segregationen börja. Familjemedlemmar får olika kontaktpersoner i stället för att hela familjen tas emot och får samma presentation och bild av Sverige. I stället för inkludering kan resultatet bli uppdelning av människorna. Oscar ger support till Studieförbundet Vuxenskolans 17 kontor i länet och bidrar till att alla som har kontakter med flyktingar i Västerbotten erbjuds fortbildning. Studieförbundet rustar även sin personal över hela landet. Alla ska kunna bemöta och hantera rasism, uppdraget är att agera och ta ansvar. Insatserna kan se olika ut. I Halland har Studieförbundet Vuxenskolan genomfört en kampanj för att alla, förskolebarn såväl som pensionärer, ska nås av budskapet att rasism inte är okej. Flyktingar är också vanliga ungdomar Tillsammans med sina kollegor på flyktingförläggningen deltog Louise i en specialanpassad tvådagars utbildning arrangerad av Studieförbundet Vuxenskolan. Den första dagen fick de en bild av hur invandringens kriser skiljer sig ifrån andra slags livskriser, och vilka förutsättningar som är avgörande för att klara av bearbetning, anpassning och att kunna gå vidare. Den andra dagen gavs insikt i de processer som ligger till grund för hur mänskliga beteenden, värderingar och relationer formas i olika kulturer. Syftet var att öka kunskapen och förståelsen för hur människors identitet påverkas i olika kulturer och hur beteende, normer och värderingar berörs. Utbildningen gav personalen på flyktingförläggningen en gemensam bild att arbeta utifrån, som de har med sig i sitt dagliga arbete. Det viktigaste för Louise var insikten om att hon i första hand arbetar med ungdomar. Förutom att prata om hur och varför ungdomarna kommit till Sverige är det också mycket häng och snack i soffan precis som med vilka tonåringar som helst. Louise tycker att det pratas mycket om skillnader och svårigheter mellan olika kulturer, men om vi rannsakar oss själva är vi kanske mer lika än olika – och det är viktigt att ta fasta på likheterna. 18 Mamma sfi och pappa flyktingförläggning Oscar anser att det är absolut avgörande att satsa på dem som tar emot människor som kommer till Sverige för att motverka rasism. För att kunna acceptera det nya samhället och öppna sig behöver människor som kommer nya till Sverige känna sig välkomna. Sfi-läraren blir som en ny mamma och personalen på flyktingförläggningen som en ny familj. De blir porten till samhället. Då behövs det välutbildade personer som förstår vad människor går igenom, och utifrån den kunskapen kan bemöta människor på det sätt de behöver. Oscar kom till Sverige som båtflykting och har själv erfarenheter av ett mottagande, som kanske inte var det bästa. Han fick många broschyrer och en samhällsinformation presenterad på femton minuter. Det första han sade till sin fru var att det kommer att vara svårt att lära sig hur samhället fungerar och att de kanske inte kommer att stanna så länge. Men en tolk sade att de först borde landa i det nya landet, sedan lära sig svenska och så småningom börja fundera på hur det svenska samhället fungerar. Oscar tog en sak i taget och lät broschyrerna med samhällskunskap vänta. Nu har han levt och verkat i Sverige i många år. 19 Lika värda i cirkel och klassrum ”Alla svenska skolor utgår från samma läroplan och har samma resurser, men arbetar med olika elevgrupper. Folkbildningen har som metod att se till den mångfald olika individer bidrar med. Där skolans resurser inte räcker till, kan folkbildningen komplettera.” Björn Kjellsson, Studiefrämjandet, Umeå N är det för något år sedan uppstod främlingsfientliga åsikter i ett par klasser på Dragonskolan i Umeå försökte lärarna komma till rätta med problemen, men klarade inte av att hantera dem på egen hand. Då tog skolan kontakt med Björn Kjellsson på Studiefrämjandet, som hjälpte till att söka medel från Ungdomsstyrelsen för utbildningsdagar om rasism och främlingsfientlighet med elever och lärare. Även om folkbildningsuppdraget egentligen inte omfattar elever på dagtid, så visade det sig att folkbildningen hade mycket att ge skolan. Färre temadagar i nya gymnasieskolan Dragonskolan i Umeå har 1 800 elever och 200 lärare. Skolan har en lång historia av tvärvetenskapligt arbete mot rasism och främlingsfientlighet. Elever och lärare har genomfört resor till Auschwitz och anordnat temadagar där eleverna fått möjlighet att dela sina erfarenheter med varandra. När elever lär av varandra blir det ett annat diskussionsklimat än under lärarledd undervisning, menar Cathrin Backman-Löfgren som är gymnasielärare och ämnesutvecklare inom historia på Dragonskolan. Men i och med att den nya gymnasieskolan infördes togs möjligheten till gemensamma ämnes- och klassöverskridande aktiviteter bort. Enligt skollagen ska utbildningen i gymnasieskolan utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna. Vidare ska skolan aktivt och medvetet påverka och stimulera eleverna att ta del av samhällets gemensamma värderingar, som också ska komma till uttryck i praktisk vardaglig handling. Ingenting sägs dock om hur arbetet ska bedrivas. Det läggs ett stort ansvar på enskilda skolor och lärare att rusta dagens ungdomar med en värdegrund som bygger på allas lika värde. MOD att dela med sig Skolan och vuxenvärlden borde kunna erbjuda ungdomar diskussioner och möjligheter att fördjupa sina idéer och värderingar, men det är svårt för lärarna att hinna med, berättar Björn Kjellsson. Han är själv tidigare elev på Samtal och diskussion på Dragonskolan 23 Dragonskolan och nu anställd på Studiefrämjandet. Han kom i kontakt med studieförbundet genom att gå en MOD-utbildning. MOD står för Mångfald och Dialog och är ett pedagogiskt verktyg för mångfalds- och diskrimineringsfrågor, som handlar om att lära känna sina egna och andras värderingar. Ett verktyg och en metod som många studieförbund använder. I projektet på Dragonskolan har olika insatser genomförts för eleverna: MOD-utbildningar tillsammans med en annan skola, föreläsningar av stiftelsen Expo, och cirkelledarutbildningar hos Studiefrämjandet. Björn och hans kollega ansvarade för första delen av elevernas utbildningsdag. De startade med MOD, för att skapa trygghet i gruppen. Metoden ger utrymme för deltagarna att dela med sig av sina olika åsikter, vilket ibland kan vara svårt för eleverna om deras lärare är med. Ledarnas uppgift är att ifrågasätta och starta diskussioner så att eleverna får utrymme att vrida och vända på sina värderingar och ställningstaganden. Maktstrukturer, människosyn och tankar kring hur samhället ska eller borde fungera är ämnen som tas upp. Avslutningsvis fick eleverna fundera över egna strategier för ett framtida samhälle, där utmaningen handlade om att se enskilda människor i stället för hotfulla grupper. Förhoppningen är att klasserna efter MOD-utbildningen ska få ett klimat som gör att fler vågar säga vad de tycker tack vare nya kunskaper och insikter om demokratiska värderingar. Främlingsfientlighet klingar av Expo har också medverkat med utbildningsprogrammet ”Våga ifrågasätta”. Upplägget utgår från förintelsen. Kopplingen mellan den retorik som användes under andra världskriget, kan jämföras med den mot bland annat muslimer och romer idag. Expo höll även föreläsningar för lärarna, för att öka kunskapen inför fortsatt arbete i klassrummen. Cathrin lyfter speciellt fram föreläsningen om den intoleranta miljön på nätet; vilka som är de mest välbesökta bloggarna, hur de hör ihop och vilka personer som står bakom. Sådant som många ungdomar känner till, men mer sällan vuxna. Under vintern fick ändå en klass och några lärare från skolan åka till Auschwitz. Med på resan var de elever vars främlingsfientliga åsikter tidigare oroat lärarna. Nu märktes ingenting av de åsikterna. Genom den gemensamma satsningen med studieförbund och skola har lärarna fått ny kunskap som de behövde och som gjort dem mer uppmärksamma. Alla elever har erbjudits vidareutbildning som cirkelledare, vilket flera nappat på. Några har startat egna studiecirklar. Läraren Cathrin önskar att det fanns möjlighet att tänka långsiktigt så att effekterna av sådant här arbete kan bli varaktigt. Hon ser fram emot ett fortsatt arbete med studieförbunden och civilsamhället. Studiefrämjandet ska påbörja utvecklingen av ett material som kan användas både i folkbildningssammanhang och i skolan. 24 Ett samtal som förändrade Forserum ”Vi vill vara en folkbildningsresurs i framkant av samhällsutvecklingen. Genom att uppdatera den allmänna historieskrivningen kan vi på allvar inleda arbetet med att förändra felaktiga föreställningar om muslimer och islam. Vi vill bidra till mångfalden.” Sofia Zouagui, Ibn Rushd Studieförbund I det lilla småländska samhället Forserum bor drygt två tusen personer, av dem är ett hundratal somalier som flytt inbördeskrig, svält och förtryck i sitt hemland. Under sensommaren 2012 blossade rasismen upp i form av trakasserier, misshandel och krossade fönster hos Somaliska föreningen. Händelserna fick stor uppmärksamhet i massmedia och rasisterna på nätet kommenterade. Islamofobin ökar i Europa Organisationen Europeiskt nätverk mot rasism (Enar) konstaterar i sin årliga rapport från 2011–2012 att islamofobin och diskrimineringen av muslimer är utbredd i Europa. Efter finanskrisen och den arabiska våren, som ledde till ökade flyktingtillströmmar till Europa, har nationalistiska och främlingsfientliga stämningar accelererat. Rapporten beskriver hur etniska och religiösa minoriteter diskrimineras i Sverige vad gäller tillgång till utbildning, bostäder, jobb och samhällsservice, och behandlas annorlunda än vita svenskar i kontakter med polis och rättssamhälle. Sofia Zouagui, kommunikationsansvarig på Ibn Rushd Studieförbund säger att situationen för muslimer förändrades och försämrades avsevärt efter 11 september. Hon tycker att det är svårt att vara muslim i Sverige idag. ”Som muslimsk kvinna i slöja eller man med skägg riskerar du att bli misstänkliggjord.” Rashid Musa, projektledare för ”Krafttag för mänskliga rättigheter” på Ibn Rushd, menar att vi lever i ett samhällsklimat där muslimer utmålats som främmande så länge att det har normaliserats. Han menar att det är en verklighet som existerar och som skadar människor, det kan handla om en ond blick på tunnelbanan eller svårigheter att få arbete. Projektledare Rashid Musa 27 Forserum skapar rubriker Händelserna i Forserum uppmärksammades stort i såväl lokal som nationell media. ”Somalier tvingas fly sina hem i Forserum – förföljs av ungdomsgäng” skrev Aftonbladet. ”Agera mot hoten i Forserum” krävde Smålandspostens ledare. Även en del av nätkommentarerna lyftes upp, bland annat i DN:s artikel ”SD-politiker: Fler borde trakassera somalier”. När medierapporteringen från Forserum pågick som mest tog Ibn Rushd kontakt med den lokala somaliska föreningen. När de förstod hur allvarliga problemen var bestämde de sig för att arrangera ett medborgarsamtal på plats i Forserum tillsammans med några andra organisationer (Afrosvenskarnas riksförbund, Sveriges unga muslimer och Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén). Rashid skickade ut ett pressmeddelande och var den som höll i medborgarsamtalet. Förutom de drabbade inbjöds kommunalråd, tjänstemän och polis. Sveriges Radio, SVT och TV4 var på plats och bevakade. Samtalet hölls i Somaliska föreningens lokal, den som blivit vandaliserad. Det kändes tryggt för de drabbade och symboliskt var det bra att hålla mötet där, menar Rashid. Alla fick möjlighet att själva se lokalerna och de krossade rutorna. ”Vi välkomnade alla och berättade att vi var där för att de drabbade skulle kunna tala med de ansvariga i kommunen. De utsatta berättade väldigt öppet om vad de varit med om, hur folk jagat dem med vespor, mopeder och hundar. Att de av rädsla gick och handlade två och två. Nu undrade de hur kommunen skulle kunna lösa det här.” Rashid upplevde att politikerna kände sig pressade. ”När tolvåringar, små barn och mammor berättar sådana här självupplevda historier, är det svårt att avfärda dem.” Politikerna hade egentligen inga konkreta förslag, men Rashid konstaterar att de tydligt tog avstånd från våldet. Polisen hävdade att det inte kommit in så många anmälningar och att de därför inte kunnat göra något, men lokalbefolkningen sade att de anmält tjugo händelser, varav tre registrerats och lagts ner redan vid förundersökningen. Rashid tycker att medborgarsamtal är ett bra exempel på folkbildning. Olika parter träffas och diskuterar förslag och lösningar på samhällsproblem. Genom att höra varandras historier förstår människor varandra. Effekten av samtalet blev att folk förstod varandra och skakade hand. En representant från Somaliska föreningen i Forserum tror att liknande trakasserier sker på många platser i Sverige, men i och med att tidningar och media uppmärksammade situationen blev det nödvändigt med en förändring. Som ett svar på alla reaktioner mobiliserade sig samhället och motkrafterna blev tydliga. Politikerna var tvungna att ta tag i frågan och fundera över vad som hänt och varför människor mådde dåligt. ”Forserum har lärt sig och förändrats.” Ett muslimskt studieförbund öppet för alla Ibn Rushd Studieförbund strävar efter att vara en spjutspets i arbetet mot felaktiga föreställningar om muslimer. De vill att islam ska finnas med som en självklar del av Sveriges och Europas historieskrivning. Studieförbundet ifrågasätter rådande kunskapsproduktion och verkar för en översyn av läroböcker i skolundervisningen. ”En del av folkbildningsuppdraget är att uppdatera historien 28 och ta fram kunskap som saknas. Vi vill bidra till mångfalden.” Sofia Zouagui vill att Ibn Rushd och de muslimska föreningarna ska ses som en naturlig del av det svenska civilsamhället och att problemet med rasism mot muslimer i Sverige ska tas på allvar. Nätverket Svenska Muslimer i Samarbete, har författat en alternativrapport till FN:s rasdiskrimineringskommitté med en kartläggning av de strukturella hindren för svenska muslimers mänskliga rättigheter, frågor som Ibn Rushd och de 15 andra föreningarna i nätverket vill lyfta. Att jobba case-relaterat, med verkliga fall som Forserum och med alternativrapporten, ska bli delar av utbildningsprojektet ”Krafttag för mänskliga rättigheter”. Ibn Rushd tar fram ett utbildningsmaterial kring mänskliga rättigheter kopplat till rasism och islamofobi och utbildar 100 ambassadörer som ska driva lokalt antirasistiskt arbete i Sverige. Målsättningen är att utrusta ambassadörerna med verktyg och metoder så att de kan bemöta aktuella frågor och händelser i samhället, liknande de som hände i Forserum. 29 Försöket att skrämmas får motsatt verkan ”Det finns en historia i Ludvika med gatubråk, man är rädd och ängslig. Vi vill alla ha en trygg och lugn stad, men så länge de intoleranta åsikterna finns i samhället så är det inte lugnt och fint.” Birgitta Berg, ABF Dala Finnmark A BF i Ludvika kontaktades av två unga tjejer, som ville ha hjälp inför en manifestation mot rasism. Anledningen var en dödsmisshandel som hade skett en kväll i december året innan. Förövaren visade sig ha icke-svensk härkomst och när det blev känt blossade rasismen upp i samhället. Tjejerna ville göra en insats för ett tolerantare Ludvika och ABF hjälpte till med högtalare, marknadsföring, polistillstånd och talare till manifestationen. Cirka 200 personer deltog i demonstrationståget, som gick genom centrala stan en lördagsförmiddag när gågatan var full av helghandlande Ludvikabor. Talkörerna skanderade ”Stoppa rasismen nu” och ”Jalla, jalla, Sverige åt alla”. Direkt efter manifestationen bjöd ABF in till möte på Haffas, ungdomens hus, för att ta vara på engagemanget och diskutera fortsatt arbete mot rasism. Men Birgitta Berg på ABF Dala Finnmark berättar att mötet plötsligt stormades av tio-tolv högerextrema personer från Svenska motståndsrörelsen, några av dem blockerade dörröppningen och skrek hotfullt genom megafoner. Med våld försökte de släpa ut en av dem som talat på demonstrationen, som också är aktiv i ”Dalarna mot rasism”. De lyckades inte, men efteråt visade det sig att det fanns både knivar, flaskor och andra tillhyggen i deras fickor. Ta ungas engagemang på allvar Birgitta Berg, som var med på mötet på Haffas, tycker att det är viktigt att stötta unga människor som vill uttrycka sitt engagemang och använda sin demokratiska rätt att demonstrera. Efter händelsen har nätverket, som löst kallar sig ”Ludvika mot rasism”, haft flera möten. ABF menar att folkbildningens kraft är så stark att den kan påverka och förändra samhället. Grundtesen för ABF:s idéprogram är: Gör en annan värld möjlig! Inom studieförbundet finns ett internt nätverk, som träffas ett par gånger om året och diskuterar antirasistiskt arbete. Varje år genomförs ett antirasistiskt forum på ABF-huset i Stockholm – en heldag med föreläsningar och utställare – där alla träffas. Det finns många i Sverige som vill göra något, engagemanget mot rasismen är stort. ABF har kontakter över hela Sverige, och har den organisation som krävs för att få fram kunskap och hjälpmedel som efterfrågas ute i landet. 33 Utifrån det stora behovet av att lära sig mer ska ABF i Ludvika starta en antirasistisk ambassadörsutbildning för personer som vill ta diskussionen i sin vardag: på arbetsplatsen, i föreningslivet, i sitt bostadsområde eller på fotbollsplanen. Alla som är för ett öppet och tolerant Ludvika kan vara med. Birgitta tror på att nå människor i det lilla sammanhanget, vid kaffebordet eller i omklädningsrummet på gymmet, där rasismen kan ta sig ton och där det också kan vara lättare att bemöta det som sägs och påstås. För att klara av de diskussionerna behöver människor argument. Istället för att tyst lyssna på åsikter man inte delar eller lämna rummet förbannad, ska man kunna höja rösten, gå in med fakta och visa en annan bild av verkligheten. Ett tolerant Ludvika Innehållet i utbildningen är bland annat hur påståenden kan bemötas med information, siffror och fakta om hur flyktingmottagandet ser ut, hur asylrätten fungerar och hur många flyktingar som tas emot i Sverige, Dalarna och Ludvika. Konfrontation ska inte vara grunden, utan det positiva och möjliga. Ett syfte är att stötta människor som redan är aktiva och som vill agera som positiva antirasister i sin vardag. ABF tycker även att det är viktigt att skapa öppna sammankomster, så att människor utanför de egna leden också känner sig välkomna, vilket man kommer att satsa på för att rekrytera deltagare till höstens utbildning. Ungdomsstyrelsen har beviljat projektmedel och alla som vill bidra till ett lugnt, tryggt och tolerant Ludvika är välkomna att utbilda sig till ambassadörer i antirasismens tjänst. 34 Vem får bära den stickade kulturkoftan? ”Det finns en vit etnisk kulturelit, som inte vill släppa in andra röster. Som talar om vad som är rasism och vad som inte är rasism. Gruppen som utsätts och omnämns bör uttrycka sig själva. De syns inte där de behövs. Du får inte direkt något green-card in i kulturvärlden om du har utländsk bakgrund eller status som nationell minoritet.” Cecilia Gärding, Kulturens Bildningsverksamhet, Stockholm C ecilia Gärding på studieförbundet Kulturens Bildningsverksamhet tycker att det saknas kunskap och perspektiv i konst- och kulturvärlden. Cecilia menar att om andra generationens invandrare funnits representerade, hade de höjt sina röster i Tintin-debatten och förklarat varför figuren Lilla Hjärtat i barnfilmen ”Liten Skär och alla små brokiga” kan upplevas som kränkande. Då hade det blivit tydligt att vad vissa kulturutövare anser vara rumsrent, är något som andra upplever som direkt rasistiskt. Rasistiska bilder och uttryck har funnits länge, men Cecilia menar att det är först på senare tid frågan börjat politiseras på allvar i Sverige. Hon menar att för att debatten ska bli intressant, angelägen och rättvis måste fler ges möjlighet att uttrycka sig. Genom projektet Kulturarvsagenterna som drivs med stöd från Allmänna arvsfonden ska 25 ungdomar med olika bakgrunder få verktyg att ta sig in i kulturvärlden. De blivande agenterna är mellan 17 och 27 år och har muslimsk, kristen, judisk och buddhistisk bakgrund. De utbildas i åtta konstformers historia: musik, dans, litteratur, teater, foto, film, konst och design. Genom föreläsningar och diskussioner fördjupar de sig i hur den svenska historien inspirerats av omvärlden och hur deras egna kulturarv är en del av Sverige och det svenska. Hur autentisk är stereotypen? I utbildningen ges konkreta exempel på hur det mångkulturella Sverige framställts inom olika konstformer med diskussioner om likheter mellan dåtidens och dagens stereotypa bilder av ”de främmande”. Under filmkursen går agenterna igenom den svenska filmhistorien och tittar på hur olika nationaliteter framställts för att se sambanden mellan afrofobi, islamofobi, antiziganism och antisemitism. Hur stereotyperna i svensk film ser ut, hur romer, judar, araber, finländare och afrikaner – för att ta några exempel – framställts som tjuvaktiga, aggressiva och som ”de främmande”. Vilken självbild får unga svenskar med utlandsfödda föräldrar som växer upp i Sverige idag? Att framställas negativt i kulturvärlden drabbar självkänslan negativt och individens syn på både tillhörigheten och möjligheterna man har tillgång till i Sverige. 37 Efter avslutad filmkurs ska deltagarna ge sig in i fotohistorien och studera hur foto använts för att presentera etniska grupper utifrån olika maktperspektiv. De ska också fördjupa sig i hur foto används idag, i reklam och nyheter. Under kursen varvas teori med praktik. Deltagarna uppmanas att själva ta icke-stereotypa bilder. Hur autentisk är bilden på en hiphoparen i en förort vid en graffittivägg? Vad händer om hiphopparen byter nationalitet och husväggen blir en fjälltopp, vem och vad ser vi då? I stället för att reproducera historiens bilder av dem själva, ska kulturarvsagenterna bli experter på att se igenom schablonbilderna och i stället belysa och sprida kunskap om mångfalden i det svenska kulturarvet. Allt material som producerats under projektet ska samlas i en bok och användas som underlag för framtida föreläsningar för gymnasieskolor, föreningar och allmänhet. Folkdräkten tillhör vårt gemensamma kulturarv När Sverigedemokraterna dansade in i riksdagen iklädda folkdräkter kände sig många kulturföreningar kidnappade. De ville inte kopplas ihop med ett parti som menar att mångkultur hotar att splittra samhället. I stället menar föreningarna att de svenska folkmusiktraditionerna innehåller uttryck från hela världen, som ständigt utvecklats i kontakt med andra kulturer och blir till nyskapande uttryck. Tillsammans med föreningarna, som är medlemmar i Kulturens Bildningsverksamhet, kommer kulturarvsagenterna att presentera ett förslag på en 25-procentsregel, som innebär att barn och ungdomar med utlandsfödda föräldrar ska vara med och påverka Sveriges kulturliv och utveckling. Frågan om breddad rekrytering är viktig för Cecilia och för hur framtidens konst- och kulturliv kommer att se ut. De färdigutbildade kulturarvsagenterna ska gå i bräschen och inspirera andra att följa med. Ny kunskap och kompetens ska leda vidare till sociala nätverk som öppnar dörrarna till arbetsmöjligheter inom konst- och kulturvärlden. Framtidens regissörer, konstnärer, skådespelare och musiker ska vara representativa för den svenska befolkningen och även finnas bland dem som fattar beslut, debatterar och uttalar sig om vilka bilder och tolkningar som är rätt och fel. 38 En strid ström av idéer ”I föreningslivet får du som ny i Sverige lära dig den demokratiska processen, du närmar dig samhället, du får möjlighet att nätverka och mandat att driva egna frågor. Tillsammans är vi starka.” Amina Boulaabi, NBV Halland P å sin resa genom Sverige ska Kungen och Drottningen besöka Halland. Då ska de till Andersberg, ett så kallat utsatt område utanför Halmstad, där man under åren satsat på flera integrationsprojekt, sådana som gärna presenteras för kungligheter och politiker på genomresa. Några månader senare är projekten slut. Amina Boulaabi på NBV Halland reagerar på tidsbegränsade projekt för speciellt utvalda målgrupper, där risken finns att människor klumpas ihop och fråntas kraften att fatta egna individuella beslut. NBV Halland och Salut Halland (ett hälsoprojekt i området) startade därför föreningen ”Aktiv hand i hand” i Halmstad. Med föreningen vill Amina och Amir Kaderland från Salut Halland i stället skapa långsiktig verksamhet där människor hinner bli delaktiga i samhället utifrån sina egna intressen. ”Det pågår ett samhälle där ute, där vi ska vara med som aktiva samhällsmedborgare, inte som en utsatt grupp från ett problemområde.” Alla är välkomna Till föreningen ”Aktiv hand i hand” är alla och allas intressen välkomna. Nya medlemmar får berätta vilka aktiviteter de vill delta i och leda. På så sätt samlar föreningen in allas informella kunskaper, ser olikheter som kompletterande kompetens och hittar nya användningsområden. Efter knappt ett år har föreningen 120 medlemmar från 26 olika länder som talar lika många olika språk. Det övergripande syftet med föreningen är att minska avstånden mellan människor och samhälle samt att skapa kreativa möten. En grupp kurdiska kvinnor träffades tidigare hemma hos en av kvinnorna. Nu dansar de i en allmän lokal där de träffar andra människor och nya kontakter och samarbeten inleds direkt. Föreningslivet leder naturligt till delaktighet i samhället. Med sina mänskliga resurser och kompetenser blir föreningen en länk till samhället i stället för att vara ett isolerat projekt för ”en utsatt grupp i ett utsatt område”. Föreningen har snart funnits ett år. Dessförinnan finansierades verksamheten med olika projektbidrag. Nu är det en medlemsförening, som drivs av medlemmarna själva och bygger på egna intressen med långsiktiga satsningar på studiecirklar och föreläsningar tillsammans med NBV. Alla söker sin egen Medlemmar i föreningen ”Aktiv hand i hand” 41 utveckling, med eller utan arbete som utgångspunkt. Några av medlemmarna har inriktat sig på socialt företagande, för att kanske starta eget inom något område där de har specialkompetens eller som intresserar dem extra mycket. Ann-Margreth Winberg, som ägnat hela sitt liv åt musik, har varit med i föreningen från början och sitter i styrelsen. Hon har startat en interkulturell kör där sånger från hela världen finns på repertoaren. Ann-Margreth beskriver kören och föreningen som en enda stor familj, där hon möter duktiga musiker från hela världen. I det musikaliska upplever hon fantastiska möten och alla sjunger och läser texter på varandras språk. Genom att sjunga kan man träna bort brytningar, berättar Ann-Margreth, som själv lärt sig sjunga på persiska. Ingen dans på rosor Amina berättar att många medlemmar är ovana vid den struktur som finns inom det svenska föreningslivet. Men, när ostrukturerade och strukturerade möts kring gemensamma intressen, gör alla sitt bästa och anpassar sig. Det betyder inte alltid att det är lätt. Det finns en misstänksamhet, som gör sig tydlig när många olika människor träffas och det saknas kunskap att förstå varandra. Amina ser hur lätt det är att gripa tag i fördomar om människor man inte känner. Enkla, vardagliga händelser kan trigga igång irritation, som övergår till fördomar och rasism där folk grupperar sig mot varandra. För att komma förbi det behövs trygghet. När den väl finns vågar människor öppna upp och se varandra som individer. En kurd eller arab blir en människa med ett namn som har intressanta kunskaper och erfarenheter. Sedan kan relationerna fördjupas och utvecklas parallellt med föreningskunskap, hemsidesbyggande, orientalisk dans, egyptisk och turkisk matlagning eller i gemensamt företagande. Långsiktig samhällsnytta Föreningen växer och engagemanget har blivit större än någon någonsin kunde ana. Nu behövs ekonomiska förutsättningar för att alla idéer kan utvecklas, och till nya lokaler att expandera i. Snart påbörjas ett nytt samarbete med Arbetsförmedlingen kring socialt företagande där Salut Halland är en viktig länk till myndigheterna. Behovet av långsiktighet är stort. NBV finns i bakgrunden, men Amina säger att målet är att hon avvecklar sig själv, men finns som stöd, så att föreningens medlemmar driver sina egna frågor och tar plats i samhället på egna villkor. 42 Språk – en viktig del av din identitet ”Det handlar om takt, finess och genuint intresse för medmänniskor. När människor väl möts, så rullar samtalet på och gemensamma intressen och samtalsämnen kommer naturligt.” Markus Hultberg, Medborgarskolan, Mälardalen F rederic Kosicki från Frankrike och Katerina Tsadima från Grekland är båda relativt nyinflyttade i Sverige och har kommit hit för att deras respektive fått arbete i Västerås. Till en början kände de sig ensamma i Sverige, när de varken kunde förstå eller tala svenska. De var rädda för att säga och göra fel. Därför är de är tacksamma över möjligheten att få lära sig svenska gratis hos Medspråkarna på Medborgarskolan. I Frankrike och Grekland får var och en klara sig själv och den som vill gå språkkurs får betala ur egen ficka. Språk och kommunikation är en stor del av identiteten. Medborgarskolan har mycket verksamhet som syftar till att öka människors språkkunskaper, anpassade efter olika behov. Författaren Jonas Hassen Khemiri beskriver i en DN-artikel hur hans pappa var en trygg och självsäker person i Turkiet, med pondus och glädje, men hur han i Sverige blev begränsad och förminskad och inte alls så säker på sig själv. Jonas pappa ville förhindra att hans utanförskap gick i arv och uppmanade därför sin son att ”alltid vara bättre än en Svensson, även i svenska”. Och att han blev duktig i svenska språket, det vet vi. Ett komplement till sfi I Sverige läser 100 000 personer på sfi (svenska för invandrare) varje år. Det var också sfi-lärarna som tipsade Frederic och Katerina om studiecirkeln Medspråkarna på Medborgarskolan. Där träffas de på tisdagskvällarna. Dessutom är de två grannar och har blivit goda vänner. På Medspråkarna deltar människor som vill träna sig i svenska språket genom att prata om vardagliga saker, läsa dagstidningar, berätta vad som hänt under dagen, tipsa varandra om middagsmat och förstås – det typiskt svenska – tala om vädret. Ett naturligt sätt att få tillgång till svenska språket och ta sig in i samhället. Till hösten ska Katerina söka jobb och Frederic ska börja studera till grafisk formgivare. Frederic hoppas att han snart ska kunna skämta på svenska, för med humor kan han visa vem han verkligen är. Medspråkarna har funnits sedan 2002 och drivs av Medborgarskolan i olika delar av landet. Idén är enkel, det är nära från tanke till handling. Människor lär av och med varandra samtidigt som de delar varandras liv och får inblick i samhället. Två personer som bott i Sverige länge samtalar med ”nysvenskar” om vad de vill, som dagsaktuella och vardagsnära frågor. 45 Medspråkarna är ett svar på ett behov som ingen annan samhällsaktör tillgodosett. Det behövs ett komplement till sfi, för att människor ska få möjligheten att träna svenska utanför klassrummet. Folkbildningen har både de metoder och den kompetens som krävs. Det är fritt och frivilligt, alla deltar på lika villkor och ingen bedöms. En plattform för samhällsinformation Markus Hultberg är marknads- och kommunikationsansvarig på Medborgarskolan i Mälardalen. Han blev själv vid ett tillfälle ”inslängd” som medspråkare och genast väcktes nyfikenheten på de människor som deltog. Det är nog så det fungerar, att när människor väl möts, så rullar samtalet på och gemensamma intressen och samtalsämnen kommer naturligt. Markus beskriver att Medspråkarna förutom att vara ett tillfälle för språkutveckling också fungerar som en plattform för samhällsinformation. Många av de ideella samtalsledarna är äldre, vilket ofta innebär att de har ett lokalt kontaktnät i samhället som de kan förmedla till deltagarna. Träffarna ger de medverkande personerna möjlighet att lära känna varandra och få ta del av varandras livsförutsättningar. Det ger en rikare och roligare vardag för alla, och i vissa fall leder kontakterna vidare till livslånga vänskaper. 46 Musiken ger ungdomar en chans På Medborgarskolan i Västra Götaland och Halland arbetar Christer Tengros. Behovet av att uttrycka sig är tydligt även i den verksamhet han har startat. Han såg att ungdomarna i förorten behövde en meningsfull sysselsättning, helst gratis, för att kunna utvecklas. Många av de unga deltagarnas föräldrar är arbetslösa och saknar pengar. Fritidsgårdarna har lagts ner och det finns ingenting att göra. Då är det viktigt att skapa verksamhet som motverkar missnöje och gängbildning bland ungdomarna. Genom musiken kan ungdomarna uttrycka sig, arbeta med svenska språket och lära sig skriva texter som handlar om deras verklighet. Om politik, drömmar och förhoppningar om framtiden. ”Hiphopen och rappen är förortsungdomarnas sätt att protestera. Här får de möjlighet att skriva av sig sina frustrationer. Musiken och texterna blir en ventil.” Här är det engagemanget som brinner, inte bilarna. Där det finns underlag och intresse bygger Medborgarskolan upp studior med bra utrustning, bara i Västra Götaland och Halland finns ett trettiotal. Ungdomarna måste kunna identifiera sig med ledarna, se dem som förebilder. Därför har kända hiphopare och rappare anställts, några av dem har varit illa ute men tagit tag i sina liv. För att sprida musiken har andra verksamheter kommit igång. En egen radiokanal, Radio Freshcoast, som sänder fredagar 19–21. Och en gång i månaden kör de Urban Night på Världskulturmuséet i Göteborg. Musiker i studion på Viktor Rydbergsgatan i Göteborg De säger att det brinner i betongen men är det någon som gör något åt det för allt jag hör är gråten som ekar, där, bland husen, där barnen leker, för en minut sedan Hör ni mig, hör ni mig? sjunger Bigry Mac ft. Sam-E i låten ”Hör Ni Mig”. 47 Debatt behövs, men också det lågmälda samtalet ”Konstnärlig frihet och yttrandefrihet är grundbultar i vår demokrati. Men när konst, eller samtal kring den, fördjupar konflikter i stället för att minska dem, måste man både som arrangör och konstnär reflektera över sitt ansvar.” Magnus Stenberg, Studieförbundet Bilda S verige blir alltmer mångkulturellt och mångreligiöst. Regeringen ökade sitt stöd till trossamfunden 2011, med motiveringen att man värdesätter trossamfundens betydelse för svenskt samhällsliv. Håller alla med om att religionen bidrar till samhällsnyttan, och i så fall hur? Ämnet behandlas ofta på tidningarnas ledarsidor och i debattprogram på tv, där statsbidrag, religiösa friskolor, slöjbärande, omskärelse och religionens roll ifrågasätts. Vilken roll ska religionen ha i Sverige? Kan en person, som också företräder ett religiöst samfund, vara medlem i ett politiskt parti – en brännande fråga som debatterats under senare år i Sverige. Vilka blir följderna om många, trots regeringens ökade ekonomiska stöd, upplever att deras religion och tro marginaliseras och utesluter dem från demokratisk delaktighet? Är vi beredda på det mångreligiösa samhället? Kombinationen av människor som träffas inom folkbildningen är unik, den finns varken i den akademiska världen eller någon annanstans. Magnus Stenberg på studieförbundet Bilda upplever dagligen krockar och möten mellan majoritets- och minoritetssamhället. Hos Bilda samlas många religiösa aktörer i Sverige; bland annat Armeniska Apostoliska kyrkan, Grekisk-ortodoxa kyrkan och Serbisk-ortodoxa kyrkan, Sveriges unga katoliker och Syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige, men också Frälsningsarmén och Hela Människan. Om alla ska kunna delta på lika villkor i den mångkulturella organisationen, liksom i det mångkulturella samhället, ställer det krav på allas uppmärksamhet. Traditioner som känns självklara för vissa kan kränka andra. Internt inom Bilda, är frågan om diskriminering viktig och viss självrannsakan tycks nödvändig för att egna fördomar ska synliggöras och kunna motverkas. Magnus Stenberg är ansvarig för Bildas kompetensområde Mellanöstern och anordnar studieresor till Israel, Västbanken och Gaza. Efter en sådan resa arrangerades konstutställningen ”The Holy Land – Det håliga landet”. Utställningen byggde på intryck från en resa två konstnärer gjorde till Israel och de palestinska områdena, där de mötte lokala konstnärer och tog del av hur konsten påverkats av händelser i omgivningen. Resultatet av upplevelserna från resan blev en gestaltning, bland annat med politiska karikatyrteckningar, Verksamhet i Jerusalem 51 av olika berättelser de tagit del av. När utställningen visades, tolkades oväntat några av bilderna som antisemitiska. Bilda och konstnärerna beslutade sig då för att stänga utställningen. Diskriminering måste uppmärksammas Magnus Stenberg berättar att den här händelsen var en av anledningarna till att ett endagars seminarium om antisemitism arrangerades tillsammans med Sigtunastiftelsen. Som föreläsare medverkade historikern Daniel Braw, författaren Anita Goldman och idéhistorikern Henrik Bachner. Genom seminariet fick Bildas personal och medlemsorganisationer en möjlighet att vidareutbilda sig genom att rannsaka de kristna kyrkornas ansvar och hitta eventuella blinda fläckar när det gäller antisemitism. Magnus upplever att många svenskar har en tendens att se på saker ur ett kristet perspektiv, oavsett vart i världen blicken vänds. Därför finns det också en risk att man, utan att vara medveten om det, färgas av antisemitiska uttryck som finns inom den kristna traditionen. Som ett studieförbund med kristna medlemsorganisationer tycker Magnus att det är viktigt att komma ihåg att judendomen och kristendomen står i ständig relation till varandra. En gudstjänst i en kyrka och i en synagoga har många delar som påminner om varandra, därför att det finns en gemensam historia. Exempel på antisemitism har funnits genom hela den kristna kyrkans historia och relationen judar och kristna är ständigt i fokus. I ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle måste risken för diskriminering ständigt beaktas. Den lågmälda debatten Apropå livliga debatter i media, menar Magnus att det också är eftersträvansvärt med det lågmälda samtalet, där självrannsakan och ödmjukhet får plats och kan leda frågorna vidare. ”Det handlar ofta om så mycket mer än bara ställningstagande. Det behövs också utrymme för känslor, engagemang och kärlek.” Det lågmälda samtalet inom Bilda kan beröra mötet mellan den traditionella svenska kyrkligheten och de kyrkor som har kommit till Sverige via invandring. Förutom teologiska spörsmål handlar det också om kön, hierarkier och andra strukturella frågor, som uppstår dagligen på en arbetsplats och i en verksamhet där människor från hela världen möts. ”Som studieförbund vill vi utmana oss själva i interkulturella möten” säger Magnus. En ambition som kanske borde gälla alla organisationer och arbetsplatser i Sverige? 52 Stoppa främlingsfientliga vindar ”Vad händer om vi förbjuder slöja, ska vi sedan förbjuda punkare att ha tuppkam och de som gillar heavy metal att ha långt hår? Vi måste acceptera människors olika identiteter utan att bli provocerade.” Susanne Alpar, Folkuniversitet, Kristianstad F ör Folkuniversitetet är frågan om allas lika värde viktig, säger Susanne Alpar som arbetar på Folkuniversitet i Kristianstad och är ordförande för Studieförbundens Samorganisation i Kristianstad och Bromölla. Hon tycker att arbetet med integration, värdegrund och demokratifrågor är en av studieförbundens viktigaste uppgifter. ”Det är en ständig kamp för vars och ens rätt att vara sig själv. De flesta av oss bär på fördomar, men oftast handlar det inte om individerna, utan att vi ser på andra som grupper. Där har vi studieförbund unika möjligheter att förändra, eftersom vi kan få många olika människor att mötas.” Allas lika värde Efter 2010, när främlingsfientliga partier gick framåt i valet, bestämde sig studieförbunden i Kristianstad för att göra gemensam sak under parollen ”Allas lika värde”. Studieförbunden tog fasta på Folkbildningsförbundets studieförbundsgemensamma kampanj ”Typiskt svenskt”, som uppmuntrar samhället att ta itu med rasismen. Satsningen gav starka reaktioner. När lokalpressen uppmärksammade evenemangen fylldes kommentarsfälten på tidningarnas hemsidor med rasistiska påhopp. Studieförbunden bad tidningarna att gärna uppmärksamma föreläsningarna och arrangemangen, men inte skriva ut namnen på de medverkande. Det första arrangemanget genomfördes med tal och musikunderhållning på Lilla Torg i Kristianstad till minne av Kristallnatten. Flera politiker fanns på plats och talade för jämlikhet och det mångkulturella samhället. Det blev mycket lyckat med tidningsreportage och god marknadsföring för kommande programpunkter. Varje termin har sedan dess inletts med en större studieförbundsgemensam aktivitet, för att följas av ett antal programpunkter som de olika studieförbunden ansvarat för runt om i regionen, bland annat en multikulturell catwalk tillsammans med invandrarföreningar och handelsföreningar, och poetryslam på olika språk. Kristianstad kommun stöder också föreläsningar med stiftelsen Expo för att stärka gymnasieskolornas arbete mot rasism och främlingsfientlighet. 55 Spindeln i nätet Susanne tycker att det är viktigt att jobba i breda nätverk, där studieförbunden blir som spindlar i nätet i lokalsamhället; har kontakter med muséer, bibliotek, kommuner, politiska partier och föreningar. Alla som delar samma värdegrund hjälps åt att sprida information i sina kontaktnät. Ju fler som samverkar desto bättre. Det leder till diskussioner i samhället, på torget, i matbutiken, det skrivs reportage i tidningen och olika åsikter kommer till tals. ”Vi rör om i grytan och det är nyttigt.” Ett trettiotal olika aktörer i Skåne och Blekinge har hittat varandra och bildat ett större nätverk som diskuterar gemensamma samarbeten. Helena Zeberg, kulturansvarig i Östra Göinges kommun, säger att det vore tjänstefel om hon inte arbetade aktivt mot främlingsfientlighet. Östra Göinge kommun är med i samarbetet kring ”Allas lika värde” och skulle gärna se ett utökat samarbete. Helena hoppas på fler aktiva grupper i samhället som engagerar sig i det antirasistiska arbetet. Till hösten blir det program med invandrade författare bosatta i kommunen inom ramen för projektet. Regionmuseet i Kristianstad är också med i nätverket. Samtidigt som studieförbunden kom igång med ”Allas lika värde” planerade muséet en utställning om romer. Det blev självklart att starta ett samarbete kring teman, lokaler och gemensam annonsering. Att arbeta tillsammans flera aktörer skapar större uppmärksamhet. Evelyn Thomasson på muséet tycker att satsningen ”Allas lika värde” är fantastisk. ”Det är viktigt att ta krafttag mot problem i samhället och försöka lösa dem gemensamt.” Det kan hända här Erland Calderas möter skolklasser på Regionmuseets utställning ”Roma Journeys” 56 Tidigare har Regionmuseet och Folkuniversitetet samarbetat kring en fotoutställning om folkmordet i Srebrenica, som visades runt om i Skåne och Blekinge. En utställning som fick folk att tänka till. ”De mänskliga rättigheterna kan inte tas för givna”, säger Susanne. Vi säger ofta ”aldrig mer” och syftar på andra världskriget, men ändå hände ytterligare ett folkmord i Europa och det var inte så länge sedan. ”Vissa verkar tycka att det är okej att inte tycka om muslimer, men om någon skulle starta ett parti mot homosexuella, vad skulle hända då? Oavsett vem man är så ska man ha samma rättigheter, få vara den man är utan att bli utsatt för diskriminering.” Den diskussionen vill Folkuniversitet lyfta med programpunkter som skapar debatter och öppnar upp för olika åsikter. Genom ”Allas lika värde” har engagerade i bygden kommit nära varandra. När Kristianstad fyller 400 år, har Regionmuseet en utställning om mångkultur, som genomförs tillsammans med de andra i nätverket. Skåne och Blekinge fortsätter sin samling mot främlingsfientlighet. ”Så länge det finns krafter som lyckas få framgång i kommunen, i Skåne och på riksplanet, som inte delar våra värderingar är det viktigt att vi visar var vi står” säger Susanne i en artikel i Kristianstadsbladet. Kampen går vidare. Fakta Vad är rasism? Beskrivningar från två aktörer som arbetar med frågan Forum för levande historia Rasism bygger på den ovetenskapliga föreställningen att människosläktet är indelat i tydliga raser som är olika mycket värda. Men ordet har fått en vidare betydelse, ofta avses det som kanske snarare skulle kunna kallas främlingsfientlighet, där idén om att vi har olika värde snarare baseras på föreställningen om kulturella eller religiösa olikheter. Ytterst handlar rasism och främlingsfientlighet om att peka ut ett ”vi” och ställa det mot ett ”dom” för att kunna hävda att alla grupper inte ska ha samma rättigheter. Rasism kan beskrivas som: 1. En ideologi som rättfärdigar och försvarar att människor kan behandlas olika. 2. Rasen definieras utifrån påstådda biologiska och medfödda skillnader. 3. Det hävdas att vissa biologiska särdrag går att koppla till en hel grupp. 4. De yttre skillnaderna som hudfärg och kroppsliga olikheter spelar stor roll. 5. De yttre skillnaderna påstås avspegla inre skillnader som olika intelligens, beteende och karaktär. 6. Vissa raser anses ofta högre stående och mer värda. Allt fler anser att rasism inte bara måste bygga på föreställningar om biologiska skillnader, de väsentliga är att det finns en ideologi som förespråkar särbehandling av människor på särskilda grunder. Källa: www.levandehistoria.se 58 Diskrimineringsombudsmannen (DO) Ur DO:s ordlista: Rasism är ursprungligen ett ord som beskriver uppdelningen av människor i ett rassystem där vissa raser biologiskt är underställda andra. Idag pratar man mer om kulturrasism – föreställningen om att kulturer är absoluta, oföränderliga och definierar individens egenskaper. DO skriver i stycket ”Från ras till kultur till vardag”: Rasismen kan sägas bygga på en föreställd gemenskap som tilldelar medlemmarna av den gemensamma identiteten en rad egenskaper som andra, ”främlingarna”, aldrig tros kunna ta del av. Man ser också sin egen grupp som mångfacetterad och förenklar bilden av främlingen – ”de” är alla likadana. Rasismen kommer därmed ofta till uttryck i ett vi och dom-tänkande. Efter andra världskriget, i takt med att idén med olika biologiska raser blev kontroversiell, har begreppet kultur fått ökad betydelse i rasistiska resonemang. Forskare brukar tala om så kallad ”kulturrasism”. Istället för att utgå från biologi, används kultur som förklaringsmodell till hur människor är och vad de gör. Kultur ses som något fast och oföränderligt. Retoriken och syftet med uppdelningen är dock densamma som när man talar om biologiska raser. Stereotypa föreställningar om olika etniska gruppers kultur som väsenskilda och oförenliga med exempelvis den ”svenska” kulturen ligger till grund för kulturrasismen. Kulturer ses som oföränderliga och i mångt och mycket avgörande för en persons egenskaper. Källa: www.do.se 59 De största främlingsfientliga partierna och organisationerna Sverigedemokraterna Sverigedemokraterna bildades 1988 och tog sig in i riksdagen i valet 2010. Partiet har dock funnits i kommunpolitiken sedan partiet, som är sprunget ur den rasistiska kampanjen Bevara Sverige Svenskt, tog sina första kommunala mandat. På 1990-talet var Sverigedemokraterna tätt kopplade till den nazistiska miljön men på senare år har partiet distanserat sig från nazistiska grupper. Istället har partiet valt att rikta in sin retorik mot muslimer och flyktingar från Afrika och Mellanöstern. I partiets retorik och praktiska politik pekas dessa grupper ut som orsakerna till de flesta samhällsproblem. Sverigedemokraterna är väldigt aktiva på internet och har täta band till rasistiska sajter som Avpixlat och Fria tider. Källa: Stiftelsen Expo Nationaldemokraterna Nationaldemokraterna bildades 2001 av uteslutna och missnöjda sverigedemokrater som tyckte att Sverigedemokraterna hade distanserat sig för mycket från den övriga extremhögern. Partiet var under ett par år väldigt aktivt runt om i landet men har krackelerat efter en rad inre stridigheter och skandaler. I valet 2010 vann partiet två kommunala mandat i Södertälje och ett i Nykvarn. Nationaldemokraterna driver också den högerextrema veckotidningen Nationell Idag som sedan några år tillbaka erhåller statligt presstöd. Källa: Stiftelsen Expo 60 Svenskarnas parti Svenskarnas parti är sprunget ur Nationalsocialistiskt Front och är ett öppet antidemokratiskt parti med tydlig rasistisk och antisemitisk agenda. Partiledaren Stefan Jacobsson är dömd för flera brott och har en bakgrund i den militanta nazistorganisationen Svenska Motståndsrörelsen. I valet 2010 vann partiet ett historiskt kommunalt mandat i Grästorp i Västra Götaland. Under mandatperioden har nazistpartiet även lockat till sig politiker från både Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Källa: Stiftelsen Expo Svenska Motståndsrörelsen Svenska Motståndsrörelsen är en öppet nazistisk organisation som är den direkta arvtagaren till Vitt ariskt motstånd. Organisationen som leds av den dråpdömde nazisten Klas Lund uppmanar sina aktivister att bära kniv och flera av Svenska Motståndsrörelsens aktivister är dömda för grova våldsbrott. Bland annat var mördaren till fackföreningsaktivisten Björn Söderberg medlem i organisationens dåvarande ungdomsförbund. Svenska Motståndsrörelsen har vid flertalet tillfällen de senaste åren attackerat fredliga antirasistiska möten. Källa: Stiftelsen Expo 61 Egna anteckningar Wallingatan 38, 111 24 Stockholm Telefon 08-402 01 50 Fax 08-402 01 59 [email protected] www.studieforbunden.se
© Copyright 2024