Uppgradering som slår ur underläge
TEST programvara mac & pc Uppgradering som slår ur underläg Te xt: Jo h an n e s Oscarsso n ”Vad var det här?” verkade ha varit mångas reaktion när Avid presenterade Pro Tools 10 bara något mer än ett år efter att version nio landade med dunder, brak och imponerande nya funktioner. Vad är egentligen nytt nu och är den nya uppgraderingen värd att skaffa över huvud taget? Vi har kört igenom programmet och höjt på ögonbrynen både en och två gånger. 48 O m du regelbundet följer några ljudforum på internet kan du knappast ha undgått att läsa reaktioner på lanseringen av Pro Tools 10. För ett år sedan hyllades Avid av sina användare när de öppnade programmet för andra ljudkort än sina egna och även denna tidning gav Pro Tools 9 goda omdömen. Men när Avids representanter presenterade årets upplaga av programmet, som alltså redan nu fått en ny versionssiffra, tog det inte lång tid innan forum, bloggar och sociala nätverk fylldes av heta kommentarer. Många av reaktionerna har handlat om Avids nya processkort till Pro Tools HD och kanske framför allt prissättningen, men många har också ifrågasatt varför det här blev en helt ny version i stället för version 9.1 eller liknande. Förra årets uppdatering fick många HD-användare att känna sig både devalverade, eftersom native-versionen nu var närmare HD-systemen funktionsmässigt, och något bortglömda, eftersom programmet inte bjöd på särskilt många funktioner för HD-system. Med Pro Tools 10 är det tydligt att Avid fokuserat mer på dem. Hur så? Jo, det visar sig snart att ledmotivet i Pro Tools 10 är ”variationer av temat arbetsflöde och hastighet” och mycket av det är funktioner som kommer att underlätta för alla användare, inte minst i postproduktionsbranschen. Vi tittar igenom alla nya funktioner och granskar de nya arbetsflödena. Vi börjar med vad som är nytt för hur själva systemet fun-gerar: RTAS och TDM är döda, man har bytt filformat, du kan kasta alla dina fade-filer och AudioSuite har fått en hett eftertraktad funktion. AAX – Det nya pluginformatet Japp, Avid har frångått sina klassiska pluginformat RTAS (för datorns egen processor) och TDM (för HD-kortens processorer). Det ”nya svarta” kallas AAX, Avid Audio eXtension. När man ge Avid Pro Tools 10 TYP Ljudproduktionsprogram SYSTEMKRAV Mac: OS 10.6.7/10.6.8 eller 10.7.1/10.7.2, 32/64 bitar, Avid-godkänd dator • PC: Windows 7 Home Premium, Professional eller Ultimate, Service Pack 1, Avid-godkänd dator • Minimum 2 GB RAM (4 GB eller mer rekommenderas; det dubbla för HD) • Båda: minimum 15 GB utrymme för programmet, separat håddisk för in- och uppspelning av ljud PRISER 699 dollar (US), 299 dollar för uppgradering från Pro Tools 9, 499 dollar för uppgradering från Pro Tools LE/MP; 999 dollar för uppgradering från Pro Tools 9 HD (priser utan moms) TILLVERKARE OCH DISTRIBUTION Avid, www.avid.com Avid, överallt Avid Med Pro Tools 10 följer några pluggar i det nya formatet AAX, däribland en resurssnål kanallimpa med EQ, kompressor och gate. laddar in en plugg står det inte längre TDM eller RTAS som tidigare på ett HD-system, utan istället Native respektive DSP. Det är lika enkelt som förut att byta: om du vill avlasta dina processorkort öppnar du pluggen, klickar där det står DSP och väljer Native istället. Det nya formatet kör samma kod för all signalbearbetning, vilket får Avid att poängtera att projekt nu definitivt ska låta likadant oavsett om de körs på native- eller HD-system. Det är också klart för 64 bitars minneshantering, vilket kommer att underlätta för kommande 64-bitarsversioner av Pro Tools, som fortfarande är ett 32-bitarsprogram. Ett nytt pluginformat har diskuterats länge och Avid verkar ha gjort så mycket som möjligt för att göra övergången smidig när det nu blir av. Över trettio tredjepartstillverkare har planerat – i vissa fall redan släppt – produkter med stöd för AAX. Från Avid själva kommer den nya kanallimpa som vi ska prata mer om strax, ett modulerande eko samt en praktisk plugg för nedmixning från upp till 7.1 ner till stereo eller från stereo till mono. Om du kör AAX-pluggar i en session och öppnar den i tidigare versioner av Pro Tools kommer de att göras om till RTAS, förutsatt att samma pluggar finns i RTAS-version på systemet. Avid har tydligt haft ambitionen att både förnya systemen i grunden och samtidigt behålla kompatibiliteten med tidigare system, vilket förstås är ett måste i Avids ställning. Tiden får utvisa hur övergången till AAX kommer att påverka användarna men förutsättningarna ser ut att vara riktigt bra. I våra tester har det inte varit några problem att blanda mellan de (få) AAXpluggar som installerats på testdatorerna och gamla RTAS. Än så länge fungerar de gamla TDM- och RTAS-pluggarna i Pro Tools 10, med undantaget att TDM inte fungerar med de nya HDX-korten som också lanserats av Avid. Av gammal vana ville jag gå in i min Digidesignmapp efter uppgraderingen till tian, bara för att se hur det ser ut där. Men icke, den mapp som förut innehöll allting relaterat till min installation av Pro Tools 9 var spårlöst borta. Under en sekund var jag lätt nervös, tills jag tittade överst i programmappen och hittade en mapp märkt ”Avid”. I Macens biblioteksmapp finns fortfarande en mapp som heter Digidesign och som innehåller alla gamla pluggar med mera, men i övrigt ligger numera allt Pro Tools-relaterat i Avidmappar. Ytterligare tecken på Avidanpassningen är att begreppet regioner numera benämns Clips, precis som i företagets videoprogram. Gamla och nya projekt Senast det hände var när Pro Tools 7 lanserades, och nu har programmet än en gång bytt format för sessionsfilerna, som nu heter .ptx istället för .ptf. Tian kan förstås öppna båda varianterna (och det ännu äldre .pts-formatet) men lika förståeligt är det att äldre versioner inte begriper vad de ska göra med .ptx-filer. När jag öppnade en gammal session och sen ville spara efterfrågades direkt vilket namn jag ville sätta på projektet – man hamnar i en Spara som-dialog. Det blir alltså två sessionsfiler att hålla reda på om du inte kastar den gamla. Jag har börjat lägga dem i mappen för säkerhetskopior av sessionsfilerna så det inte blir så rörigt. Ett irritationsmoment är dock att man varje gång man öppnar en gammal session i tian måste vänta på att programmet räknar om grafiken för vågformerna. Det går förhållandevis fort, men ändå. Vad märks först? Det första som slår mig när jag väl öppnat min första session är hur snabbt Pro Tools 10 flyter jämfört med den tidigare versionen. Det är uppenbart att Avidverkstaden inte bara polerat lacken och bytt mindre delar; här är det tal om en hel rundsmörjning. Snabbheten har dels med den nya funktionen Timeline Caching (som vi återkommer till) att göra, men även i andra sammanhang än uppspelning är programmet rappare och känns smidigare. Att öppna projekt, skapa nya spår och bussar, inaktivera spår eller pluggar och liknande upplevs alla som mindre hinder än tidigare. Tekniskt prestandamässigt skiljer det inte särskilt mycket mellan 49 TEST programvara mac & pc Uppgradering som slår ur underläg Extended Disk Cache-funktionen läser in ljudfiler i arbetsminnet och snabbar upp programmet ordentligt. Toningar sker nu i realtid och kan visas bättre grafiskt. versionerna, varken beträffande antal spår eller antal effekter som kan köras. Det gäller också virtuella instrument, där man kan köra ungefär lika många i båda versionerna. Men överlag är programmet som sagt mycket mer snabbjobbat. Som 64 bitar, men bättre Många blev besvikna när Pro Tools 10 fortfarande visade sig vara ett 32-bitarsprogram och alltså begränsat till att utnyttja mellan tre och fyra gigabyte minne. Fördelen med att ta minneshanteringen till 64 bitar hade varit att man kunnat hålla mer data i arbetsminnet istället för att kopiera till och från hårddiskar. Avids kluriga programmerare har dock angripit problemet från ett annat håll. Man introducerar nu något som kallas Extended Disc Cache. Det innebär att Pro Tools läser in alla ljudfiler som ligger i sessionens tidslinje till arbetsminnet i en separat 64-bitarsprocess som användaren aldrig behöver se eller hantera. I min MacBook Pro med 8 GB arbetsminne kan jag välja att Pro Tools ska använda maximalt 5 GB arbetsminne till detta och minimalt bara några hundra megabyte. Den här funktionen finns tillgänglig för både HD-användare och native-system som kompletterats med Complete Production Toolkit. Efter att ha läst den meningen blev du säkert besviken om du tänkt nöja dig med vanliga Pro Tools 10 utan vare sig HD eller extrapaket. Det värsta är att du får bereda dig på ännu mer avundsjuka, för nu tänker jag berätta hur funktionen är att arbeta med. Extended Disk Cache är fantastiskt! Jag öppnar ett projekt med en inspelad symfoniorkester, plockar fram System Usage-fönstret och ser hur staplarna för hur mycket av tidslinjen som är inläst stadigt stiger uppåt. Redan när en tredjedel av tidslinjen är inläst är dock kistan full, men det är ju utmärkt för att testa hur skillnaden mellan inlästa och icke inlästa delar av projektet reagerar. Det första som slår mig är hur snabbt Pro Tools 10 flyter jämfört med den tidigare versionen. Jag ställer uppspelningsbufferten i botten (32 samplingar) och trycker på mellanslagstangenten för att starta uppspelningen. Smack! så är den igång, och bättre blir det när jag klickar mig runt med uppspelningshuvudet. Så fort jag klickar någonstans fortsätter uppspelningen därifrån. Det känns förstås bra, det är ju som det borde vara. Så hur känns det när jag klickar runt bland de delar av projektet som inte fick plats? Ja, jämfört med den cachade delen känns det nästan olidligt långsamt att starta uppspelningen här, men det är ändå lika snabbt som det som i den tidigare versionen var helt normalt – en dryg halv sekund. Det är uppenbart att det här är en funktion som förändrar upplevelsen av att jobba med programmet, och det till en avsevärd fördel. Från att ha känts som ett lätt segt program är Pro Tools nu riktigt snabbjobbat. Ytterligare en stor poäng med denna funktion är att Avid nu stödjer användandet av externa servrar som lagringsyta att köra projekten från, även över nätverk. För att trakassera programmet lite startar jag en gammal MacBook som har en USB-ansluten hårddisk med några 50 ge Avid Pro Tools 10 projekt och plockar upp den på studiodatorn – över wifi. Först får jag en enda stor badboll när jag trycker på Play, men efter att Extended Disk Cache fått jobba en halv evighet går det fint att spela upp projektet. Det går lika snabbt som förut så länge jag håller mig i det lagrade området. Det vore faktiskt bra om man grafiskt kunnat se vad som är inläst i Extended Disk Cache i tidslinjalerna längst upp, för så fort jag går utanför det lagrade blir det badbollsläge. Normalt skulle det här förstås göras över ett gigabitnätverk och då hade det gått avsevärt snabbare, men som värsta-fall betraktat klarar Pro Tools testet med fanan i topp. 64 bitar känns plötsligt inte alls lika akut, men vi kan ju glädja oss åt att det mesta talar för att det ändå kommer i nästa version, vilket lär hjälpa samplingspluggar som körs i Pro Tools. Toningar i realtid Första gången jag körde Pro Tools blev jag väldigt glad över hur man kunde ändra i in-, ut- och korstoningar. Senare i mitt yrkesliv började jag bli lite trött på alla de här oändliga små filerna som Pro Tools renderade varje gång man gjorde något med en toning. Äntligen har Avid skippat det systemet till förmån för något som är mer likt det alla andra har. Själva dialogrutan för toningar har tyvärr inte fått besök av Avids nya designavdelning utan ser lika tråkig ut som vanligt, men toningarna som skapas beräknas i realtid och skapar inga nya filer. Detta är välkommet och man slipper en del små irritationsmoment. Nu kan du också se båda delarna av ingredienserna i en korstoning istället för bara resultatet, vilket är mycket välkommet för att redigera i musik och lägga ihop klipp exakt jämnt. Fortfarande kan man dock inte flytta ett Clip som ingår i en korstoning utan att toningen antingen tas bort eller bryts till en in- och en uttoning. Det är fortfarande lika irriterande och måste faktiskt fixas till snart. Skärpning, Avid! Objektsbaserad nivårautomatisering Om Disk Cache och realtidstoningar är välkomna funktioner för främst postproduktion ska vi inte ens tala om nästa funktion. Eller jo, det ska vi förstås. I Pro Tools 10 har vi fått ytterligare ett ställe att rita in nivåautomatisering utöver den vanliga kanalvolymen. Det kallas för Clip Gain och har den stora förtjänsten att nivåjusteringen ligger före mixern, precis som man kan arbeta i exempelvis Reaper eller Samplitude. En höjning här påverkar alltså efterföljande kompressorer och liknande som sitter på kanalen i mixern. Det här är något postproduktionsvärlden ropat efter länge och som jag nämnde finns liknande funktioner i andra program. Men på ett sätt har Avid tagit det steget längre, eftersom man inte bara tillåter en global förändring för varje klipp utan erbjuder full automatisering med alla verktyg för att rita in kurvorna som för vanlig volym. Här får vi också förklaringen till varför Pro Tools 10 behövde räkna om vågformerna från äldre projekt; förändringar i Clip Gain visas omedelbart grafiskt. Det blev plötsligt mycket mer snabbjobbat att grovt jämna till nivåer. Efter att ha provat detta på en gammal films dialogredigering med utmärkta resultat och använt det för att jämna ut både enskilda och flera Nivåjusteringar kan nu göras direkt på varje klipp, före mixerns pluggar. Clip samtidigt, prövar jag det i ett musikprojekt för att jämna ut sångspåret. Resultatet blir ett spår med jämnare generellt intryck eftersom kompressorn arbetar mer likartat över hela låten. Även detta kommer snart att vara en funktion som man definitivt kommer att sakna. Särskilt om du försöker spara ett ptx-projekt som en .ptf för att öppna den på äldre system – då försvinner nämligen Clip Gain helt. Det går att omvandla Clip Gain-informationen till vanlig volymautomatisering eller förstås att skapa nya filer med Clip Gain inbränt, men har du väl börjat jobba med Clip Gain bör du helst se till att fortsätta jobba i Pro Tools 10 eller senare. Handtag på AudioSuite Tack Gud för AudioSuite! Det är så otroligt användbart att kunna använda alla pluggar för destruktiv bearbetning av ljudfiler, men väldigt länge har jag också önskat mig att det vore lite smartare. Exempelvis försvinner toningar, och det har inte gått att dra ut klippet utöver den längd som bearbetats med AudioSuite. I Pro Tools 10 har Avid äntligen ordnat ”handtag” på sidorna av det bearbetade området, och du kan som användare ställa in hur mycket marginal du vill lägga in. Hur mycket smidigare kommer det att bli PLUS • Allmänt mer stabilt • Allmänt mycket kvickare • Extended Disk Cache • Clip Gain är superpraktiskt MINUS • Inte stöd för 64-bitarssystem ännu • Avid Marketplace känns halvhjärtat 51 TEST programvara mac & pc Äntligen kan AudioSuite bearbeta ”lite mer” än det markerade området, vilket underlättar efterföljande redigering. Välsmakande kanallimpa ProTools 10 stödjer högre fördröjningskompensering än tidigare versioner. att jobba med många TV-projekt bara på grund av att man kan välja detta? Mycket, är svaret vi sökte. Problem nummer två är nämligen också löst och man kan nu bearI tidsfältet indikeras nu om spår är avstängda eller satta till sololäge. beta ett helt spår med exempelvis brusreducering innan man går igenom alla klipp som videoredigeraren gjort. Återigen är det inte en funktion som säljer programmet rakt av, men det här är en stor grej för alla som jobbar mycket med AudioSuite. Smågodis Pust! Det som från början verkade vara en ganska lam uppdatering visade sig innehålla väldigt mycket bas-mat. Men det finns som vanligt förstås en massa smågodis som en (ganska begränsad och halvhjärtad) inbyggd webbläsare för support- och webbhandling hos Avid Marketplace, utökat antal möjliga spår på många fronter (men inte fler in- och utgångar), möjlighet att exportera markerade spår som en egen session (väldigt användbart för att skicka projekt mellan folk för samarbeten), exportfunktion direkt till SoundCloud och iTunesbiblioteket, över femhundra nya kommandon för kontrollytespråket Eucon, förlängd tidslinje upp till tjugofyra timmar, stöd för blandade filtyper och Input Monitoring för användare av Complete Toolkit. Avid stöder numera också lyssning med ännu kortare fördröjning med annan hårdvara än sin egen, vilket underlättar dubbningar väsentligt. En välkommen förändring för de som inte kör HD-system är att man nu kan ställa bufferten för kompensering av pluggars fördröj- 52 ning upp till fyra gånger så högt som tidigare: från 4 095 samplingar till 16 383. Det är alltså en av extremt få funktioner som är bättre för native-system än för gamla Pro Tools HD. En av de nyheter som har direkt med själva ljudet att göra är den kanallimpa som hämtats från Euphonix System 5. Den är förstås en AAX-plugg och klarar surroundljud upp till 7.1. EQdelen har fyra band och två ställbara filter som kan vara hög-, låg-, bandpass eller bandstopp. Den har också en kompressor som är riktigt bra och en expander/gate som till och med har Hysteresis-reglage för att ställa när den ska öppna och stänga mer detaljerat. Till råga på allt är den hyfsat resurssnål: att slå igång tjugofem stycken på ett projekt gjorde att CPU-mätaren gick från 13 till 18 procent på min fyrakärniga MacBook Pro med 2,2 GHz i7-processor. Sammanfattning Det är alltid lite speciellt när det kommer nya uppdateringar av Pro Tools, tycker jag. Visst vill man hänga med i det nyaste och bästa och, ja, när Pro Tools 9 lanserades började mitt betalkort glöda så fort jag såg presentationen. När Pro Tools 10 förhandslanserades förväntade jag mig att känna likadant igen, men det gjorde jag inte. Ska sanningen fram tyckte jag att det verkade som en okej uppdatering, men jag kunde inte för mitt liv förstå varför den inte hette 9.1 eller liknande. Med tanke på det relativt höga uppgraderingspriset, särskilt för HD-versionen, kände jag att det nog är en uppdatering jag kanske hoppar över. Så fick jag hem testlicensen och började använda alla små funktioner som jag betraktat som ganska marginella när de först presenterades. Här ändrades min uppfattning. Pro Tools 10 är definitivt den bästa versionen av Pro Tools jag använt hittills och är på många sätt det nian borde ha varit: den är stabilare, rappare och allmänt bara bättre. Clip gain, Disk Cache och marginaler på AudioSuite är alla viktiga delar för det normala vardagsarbetet. Visst hade det varit trevligt med bouncing snabbare än realtid, frysfunktioner av spår, 64-bitars minneshantering och utvecklad Elastic Pitch men det fick vi inte denna gång. Det här är en Pro Tools-uppdatering för Pro Tools-användare, snarare än ett försök att sno användare från andra program. Det är HD-användarnas (särskilt de inom postproduktion) bortglömda julklapp från förra året. Huruvida det är värt att investera i det för just din verksamhet kan förstås bara du avgöra. Själv sitter jag vid skrivbordet och undrar vad det är för något som luktar bränt från hallen. Det visar sig vara betalkortet som ligger och glöder i jackfickan. n
© Copyright 2024