1. No category

Tromsø Museum
Per Sjögren
07.05.2013
Paleoekolgiska undersökningar i samband med utvidgelse
av E8 i Lavangsdalen
Målsättning
Inför utvidgelsen av E8 i Lavangsdalen identifierades två fredade samiska
kulturminneslokaliteter (Sametinget 2011) vilka delvis eller helt skulle förstöras i samband
med utbyggningen och krävde vidare undersökningar. Det rörde sig om kulturspår från samisk
renskötsel vilket i första hand gav sig uttryck som förändringar i dagens vegetation. För att få
en förståelse av hur långt tillbaka i tiden den samiska renskötselaktivitet gått och hur den
påverkat vegetation utfördes palaeoekologiska analyser vi dessa lokaliteter. De frågor de
paleoekologiska undersökningarna förväntades kunna svara på var:
1) Åldern på aktiviteten – när startade den?
2) Hur vegetationen såg ut före aktiviteten startade – vad är den naturliga vegetationen?
3) Hur har vegetationen ändra sig över tid, för exempel genom användning över lång tid eller
vid ändringar i typen av aktivitet?
Vegetationutvecklingen vid de båda lokaliteterna undersöktes med hjälp av pollenanalys av
torvprofiler som togs upp från myrmarker i närheten av lokaliteterna.
1
Områdesbeskrivning och provtagning
Lavangsdalen är en N-S orientert dalgång som går mellan Ramfjorden och Balsfjorden.
Vegetationen domineras av björkskog med rik undervegetation av gräs, ormbunkar och örter.
I dalbottnen slingrar sig Sørbotnelva och Lavangselva fram, och i närheten av dem finner man
också al- och videbestånd. Historiskt är dalen känd som en viktig genomfarsled mellan
vinterbetesmarkerna i Sverige och sommarbetesmarkerna i Andersdalen och Tromsdalen. De
två undersöka lokaliteterna är markerade på figur 1 och kortfattat beskrivna nedanför:
Figur 1. Kart som visar var de två
torvprofilerna Reingjerdet (RGJ)
och Smalak (SMK) är tagna.
Reingjerdet, id.nr. 146832, giedde/gjerdeplats: Lokaliteten ligger precis där
Andersdalkjeften mynnar ut i Lavangsdalen och måste ses som en lämplig rastplats vid färdsel
till och från Andersdalen. Den ligger precis på dagens gräns mellan Tromsø och Balsfjord
kommuner. Lokaliteten är registerad (Sametinget 2011) som en nu med björksly igenväxt
gräsmark som sträcker sig ca. 850 m N-S och 160 m Ö-V. I sitt södra utsträckningsområdet
har det städsnamnet "Reingjerdet". Storleken antyder att flera olika inhägningar har varit i
användning vid olika tider. Vid de botaniska undersökningarna sågs också ett fåtal björkar
med gamla skavningar i barker, se figur 2. Själva provtagningen för den paleoekologiska
undersökningen gjordes i en myrmark precis öst för lokaliteten ungefär mitt i den N-S
utbdredningen, se figur 1. Idag går E8 mellan den antagna grässlätten och myrmarken, så det
är inte möjligt att se hur övergången kan ha sett ut, men man kan anta att de gått helt kant i
kant. Myrmarken sträcker sig idag ca. 400 m N-S och 50 m Ö-V och vegetationen består av
vitmossa och tuvull. Torvprofilen togs 7.5 m från det som idag utgör den västra kanten av
myrmarken och 20 m från den östra. Den exakta placeringen av torprofilen samt en överblick
av myrmarken visas i figur 3.
2
Figur 2. Gamla markeringar i träd vid Reingjerdet. Träden är placerade i en halvcirkel.
Figur 3. Reingjerdet (RGJ). Pilen visar provtagningspunkten för torvprofilen.
3
Smalak, id.nr. 146747, giedde/gjerdeplats och två arran/eldstäder: Lokaliteten ligger på
en mo vid mynningen av Smalatjohka/Smalaelva. Det rör sig om en giedda/gjerdeplass och
två arran/eldstäder som visar på en boplats. Lokaliteten är nämnd som sommarboplats på
1870-talet, och på 1900-talet hade Romssavaggi/Tromsdalen siida rastplats i området under
vår- och höstflyttningen. Moen har ett betydande inslag av gräs och vegetationen antyder att
inhägnaden varit ca. 120 m i diameter. Den har antagligen varit använd för skiljning och
märkning av ren. De två arranen/eldstäderna ligger helt i kanten av inhägnaden (Sametinget
2011). Idag skär en skogväg rakt genom lokaliteten. Moen omges i NV, V, SV och S av
våtmarker vilka troligen bildats genom att älven skifta lopp. Provtagningen för de
paleoekologiska undersökningarna skedde i en myrmark strax SSV för lokaliteten. Den exakta
placeringen av torprofilen samt en överblick av myrmarken visas i figur 1och 4.
Figur 4. Smalak (SMK). Pilen visar provtagningspunkten för torvprofilen
4
Provtagning och stratigrafi
Myrmarken vid rengjerder provtogs sensommar / tidig höst 2012. Reingjerdet provtogs med
en 4 cm ø jordprovtager (kallad gouge eller Dutch corer) medan den vid Smalak grävdes upp
för hand. Stratigrafierna beskrivs i tabell 1. Silthorisonten in nedre delen av Smalak profilen
är antagligen avsatt under en översvämmning av älven (ligger i ett gammalt älvlopp).
Tabell 1. Stratigrafi
Djup
Beskrivning
Reingjerdet (RGJ)
0-5 cm
Sphagnum, färsk
5-10 cm
Brun torv, onedbryten
10-28 cm
Brun torv, “jordig”/höghum., mer kompakt
28-37 cm
Brun torv
37-72 cm
Mörkbrun torv
72-86 cm
Mörkbrun torv, mer kompakt, vedrester av klenved
Smalak (SMK)
0-10 cm
10-25 cm
25-45 cm
45-46 cm
46-57 cm
Sphagnum, färsk
Brun torv
Mörkbrun torv, ved under 40 cm
Silthorisont, ca. 1 cm tjock
Mörkbrun torv, ved
Åldersbestämning
Sammanlagt sex 14C-dateringar, två från RGJ och fyra från SMK, utfördes. SMK prioriterades
här då den verkade ha den mest komplicerade stratigrafin och vid tidpunkten ansågs som den
potentiellt mest givande lokaliteten av de två. Torvmaterialet tvättedas först i en sil med 0.2
mm maskvidd varefter lämpliga makrofossil plockades ut under ett stereomikrospåp.
Materialet torkades sedan vid 105 °C i en timma varefter de vägdes. Själva 14C-analysen
utfördes vid Lunds Universitet. Kalibrering gjordes med hjäp av OxCal v.3.10 (Bronk
Ramsey 2001) baserat IntCal09 från (Reimer m.fl. 2009), och för moderna dateringar
användes CALIBomb med 1 cm utjämning (se Hua och Barbetti 2004). Resultaten presenteras
i tabell 2.
Tabell 2. 14C prover.
Prov
Djup (cm)
Lab nr
14
Ålder e.Kr. (2σ)
Daterat material
RGJ 37
RGJ 83
SMK 9
SMK 25
SMK 39
SMK 51
35.5-38.5
82.5-83.5
8.5-9.5
24.5-25.5
38.5-39.5
50.5-51.5
LuS 10430
LuS 10431
LuS 10432
LuS 10433
LuS 10434
LuS 10435
660 ± 45
1675 ± 45
115.6 ± 0.5 pMC
1110 ± 45
1565 ± 45
1775 ± 45
1335 ± 65
390 ± 150
1990 ± 1
900 ± 120
500 ± 95
260 ± 130
Mossestammar, halvgräsfrön
Mossestammar, halvgräsfrön
Mossestammar
Mossestammar
Mossestammar, halvgräsfrön
Mossestammar
C år före 1950
5
Djup-tidsmodellerna är baserade på linjeär interpolering/extrapolering mellan mittvärdena av
sannolikhetsintervallet (2σ), se figur 5. I RGJ har dessutom en datering på 1950 vid 10 cm
djup uppskattats baserat på stratigrafin. Detta är som sagt enbart en uppskattning men det
verkar osannolikt att det skulle vara mycket äldre baserat på nebrytningsgraden av
torvmaterialet, även om en något yngre datering är möjlig.
0
10
Figur 5. Djup-tids
relation för Reingjerdet
(RGJ) och Smalak
(SMK). I RGJ har en
brytningspunkt vid 10 cm
satts till 1950.
SMK
Djup (cm)
20
30
40
RGJ
50
60
70
80
2000
1500
1000
500
0
Tid (år e.Kr.)
Av figur 5 framgår att SMK har en mycket långsam torvackumulering mellan 10 och 25 cm
djup. Med tanke på de antagligen varierande avsättningsvillkåren är det inte osannolikt att
ackumulationshastigheten varierar. Men det att den avtager mot ytan, och dessutom är så
långsam, kan tyda på att det är något problem med dateringarna eller att ackumulationen blivit
störd, t.ex. att en del torv tagits bort vid ett eller annat tillfälle. Utfrån stratigrafin och
pollendatan går det dock inte att se något sådant. RGJ visar på andra sidan en nästan linjär
ackumulation, om än enbart baserad på två dateringar. 14C-provet vid 37 cm är dock något
problematiskt. För det första behövdes 3 cm torvmaterial för att få tillräcklig mängd daterbart
material vilket gör djupplaceringen, och därmed också dateringen, mindre exakt. För det
andra så är kalibreringskurvan bimodal, och ser man på 1σ sannolikhetsintervallet är det
tvådelt: 1280-1315 e.Kr. (34.3%) och 1355-1390 e.Kr. (33.9%). Det är alltså mest troligt att
den egentliga dateringen är runt 1300 eller 1370 e.Kr., men då detta inte går att avgjöra utan
flera deteringar så har 1335 e.Kr. använts (mittpunkten för 2σ sannolikhetsintervallet). Med
tanke på målsättningen, den totala arbetsinsatsen samt den totala osäkerheten med metoden
måste djup-tidsmodellerna dock anses som tillfredsställande.
6
Naturvetenskapliga anlyser
Prover för pollenanlys togs ut ca. varannan cm och preparerades med hjälp av
acetolysmetoden (Berglund och Ralska-Jasiewiczowa 1986). Minimum 250 AP eller tre
mikroskopsglas per pollenprov analyserades. Detta är något midre än normalt (500 AP +
NAP), men med tanke på målsättningen och artssammansättningen prioriterades en högre
provtäthet framför hög pollensumma. Pollenkornen identifierades med hjälp av ljusmikroskåp
vid 400x förstoring. I RGJ gjordes i tillägg till pollenanalys även glödförlustanalys. Proverna
torkades över natten vid 105°C varefter de brändes vid 600°C i två timmar.
Resultat
Pollendatan presenteras som procentväden baserat på summan av träd, buskar, örter och gräs
(typiska våtmarksväxter och sporväxter är inte med). Resultaten från pollenanlysen och
glödförlustanalysen beskrivs i figur 6 och 7. Det viktigaste förändringarna sammanfattas i
tabell 3 och 4.
Tabell 3. Reingjerdet (RGJ)
Zon
Datering
Karakteristiskt
pollensammansättning
R4
1950–2010
Blåbärsbjörkskog
Björk dominerar följt av blåbär.
Gräs har gått kraftigt tillbaka.
Höga värden av blåbär och mineralinnehåll.
R3
1750–1950
Gräs- och blåbärshed
Pollensammansättningen domineras
av björk, gräs och blåbär. Gräs har
sina högsta värden i början av
perioden och blåbär i slutet.
Kraftig ökning i gräs och blåbär. Relativt höga
värden av dyngsvampsporer, kolpartiklar och
mineralinnehåll.
R2
1250–1750
Öppen björkskog
Björk fortsätter att dominera men
gräs och till viss del även örter blir
vanligare. Halvgräs har mycket
höga värden 1500-1600 e.Kr.
Ökning av gräs och vissa örter. Dyngsvampsporer blir vanligare, i synnerhet efter
1650 e.Kr. Mineralhalten ökar stegvis ca. 1350
och 1650 e.Kr. Kolhalten visar en svag ökning
ca. 1350 följt av en tydlig ökning 1550 e.Kr.
R1
400–1250
Björkskog
Kraftig dominans av björk.
Ormbunkar och tidvis också
halvgräs är vanliga.
Ökning av mineralhalten i tidrummet 550-700
e.Kr. Förekomst av dyngsvampsporer
(Sporomiella) ca. 1100 e.Kr.
Indikatorer på antropogen påverkan
Tabell 4. Smalak (SMK)
Zon
Datering
Karakteristiskt pollensammansättning
Indikatorer på antropogen påverkan
S3
1750–2010 e.Kr.
Öppen björkskog
Björk är fortfarande vanligast men
gräs, lyngväxter och andra trädslag
ökar.
Tydlig ökning av gräs och antalet
kolpartiklar. Dyngsoppsporer förekommer i
början av perioden.
S2
800–1750 e.Kr.
Björkskog med gräs
Björk fortsätter att dominera. Svag
ökning av gräs. Kraftig ökning av
halvgräs från och med 1050 e.Kr.
Ökning av gräs. Förekomst av
dyngsoppsporer (Sporomiella) och topp i
kolpartikelkurvan ca. 800 e.Kr.
S1
200–800 e.Kr.
Björkskog
Kraftig dominans av björk. Tillfälligt
höga värden av gräs, örter, halvgräs
och ormbunkar.
-
7
-300
-400
-500
-600
-700
-800
-900
-1000
-1100
-1200
-1300
20 20406080
20
Figur 6. Reingjerdet (RGJ) . Utvalda taxa.
85
80
75
70
65
60
55
50
45
40
-1400
-1500
30
35
-1600
-1700
-1800
385
414
359
643
2040
20
200
200
2040
20
20
Fungus
628
685
565
355
396
355
Spores
-1900
Mire
-2000
25
20
15
5
10
Herbs and grass
20 200
301
348
355
363
367
348
347
334
375
408
382
313
322
324
320
320
326
324
322
332
340
326
313
314
365
335
325
334
359
diu
Trees and shrubs
po
llen
Analyst: Per Sjögren, 2013
ag
e(
A
l
n
AD
us
)
B e / Or
t ul
a
p
ub
es c
en
s
t
yp
e/
Bjø
Be
rk
Fat ula
n
Picgus ana
ty p
Pinea /
e/
G
D
Pr us / F ran
ve
u
rgb
Sa nus uru
jør
k
Solix / Vpadu
Emrbus - ier s / H
eg
Er petruty pe
g
ic
/
Va ales m / K Rog
c ci / L rø n
niu yn keb
g
m
An
/ B v eks aer
låb ter
Artt hrisc
ær
As emis us sy
i
t
Braer-t ypa / M lves t
r
Ca s sic e / Galurt is t yp
a
e
Cerduu cea ullris
e
m.
Cerast ius
fl.
Chreali m-t y
e a p
Cic nop / Ko e
Co horioodiacrn
Dr rnus idea eae /
o
Ep serasuec e / Fø Meld
ia / lb e
F ilo
l
S
i
l
ip bium
k ruom, L
Ge end -ty p
bb ø v
ær et a
Meraniuula/ e
n
M
n
,
Plalampm / S jød
Sv
u
ev
P nt ag y rumk ogs rt
er
l
a
Po nt ago lan / Stot orke
ac o m c eo rm ne
ea a la a bb
e
/ G ritim ta / Srimje
res a / m lle,
Po
s St ra alk j Sm
P t ent
å
n e
i
r
l
u
l
d
kje mpe mari
Ra nellaa-t yp
mj
mp
n
e
elle
e
Ra uncuvulg / M
nu lac aris y rh
ncu ea / B att
R
,
l
e
u
u
l
å
k o Gåse
Rumex s ac
ll
mu
r
Sa mex ac eto is-t yp
re,
e
T
Sas sures sp. s a /
ep
E /E
/
pe
x
rot
Sil ifraga alp Små ngs y ng- o
e
g
K
Th ne a a op ina / sy re re
ryp
p F
so
Troalict r cual osit i jelltim.f l.
leie
u i
foli s te
V lliu m s
a
l
/
s
a
/
F
Rø
NAlerianeuro røst
dsi
p j
ldr
Ca P I nda off aeu erne
e
s
i
Cy ltha / et cinal / Ba
is - llb
pe B
ty p lo
rac ekk
e m
e e
a
e / blom
My
rul
Ju
l,
n
c
s
a
tar
rm
R u c eae
. fl.
bu
Cr s cha
ypt
m
Gy ogam aemo
m
r
m
u
n
Mo oc ar a c ris s / M
olte
p
pa
no
let ium
e
fer / Fug
ns
po let elg
Hu
re
s
p
/B
e
reg
Ly rzia s
co
ne
po elag
r
o
d
S
e
lag ium
Sp inell anno
as
t iu
ha
e
m
g
la
n
u
g
m
/ T inoid
Ge
orv
e
mo s / D
Sp las in
v
a
s
e
e
rgj
r
Soorom spor
am
A rda iella a
ne
r
r
i
n
a
Ce ium
As rcop
h
s
As ulinaora
Amsulin mus
c
p a
h
itre sem rom
ma ulin
Ca
um
Chrbon
a e
Ch rcoa ous
sph
To arco l
ere
rrv al,
Mi ik t large
ne
ral
vik
t
Ly
ch
o
Po
Reingjerdet
De
p th
(cm
)
Sa
mp
le
8
m
su
m
R1
R2
R3
R4
Zo
ne
9
-300
-200
-400
-500
-600
-700
-800
-900
-1000
-1100
-1200
-1300
-1400
-1500
-1600
-1700
20
20406080
Figur 7. Smalak (SMK)
50
45
40
35
30
25
20
15
-1900
-1800
-2000
5
10
Analy st: Per Sjögren, 2013
Smalak (SMK)
Trees and shrubs
20
20
Herbs and grass
500
20
500
Mire
Spores
20
Fungus
200
D
e
pth
( cm
)
Sa
m
p
le
ag
Aln
e(
us
/ O AD)
r
Be
tu l
ap
u
b
esc
en
s ty
p
e/
Bjø
Be
rk
Pictula n
Pinea / Gana t
Sa us / ran ype /
F
l
D
v
So ix / V uru
erg
bjø
Ul r bus ier
rk
m
Em us / type
/
Eri petruAl m Ro g
n
Vacales m / K
c
An ci niu/ Lyn røke
b
Artthrisc m / Bgvek ær
As emis us sy lå bæster
i
t
Ce er- typa / Ml vest r
Ceraste e / Galurt ri s ty
pe
r
o
Ch asti u ides ull ris
Ci cen op m-ty -type m.fl.
p
Co horioodiac e
r
Ep nus ideaeeae /
s
Fil i lobiu ueci / Fø Meld
ipe m a / lb e
l
Ge ndulatype Skruom, L
bb øv
r
ær eta
Me aniu / Mjø
n
n,
Ox lampm / S d urt
Sv
ev
Pl yria yrum kogs
a
er
/
Stotor ke
Po ntag o
ac
rm neb
ea maj
ar i b
P
o
e
m
r
o
/
j
elle
Pol ygon Gres
,S
t
s
må
R ent um
i
b
l
a
m
l
ari
R nuc a- typi stor
mj
u
a
t
elle
Rhnu nclaceae / Ma
yrh
u
i
Ru nant lus ae
at
t
u
,
G
Rumex s cr isås
typ
m a
em
Sa ex s ceto
e/
ure
E
,
ng
Sil xi fr ag sp. /sa / E
Te
-o
e
pp
Th ne a op Sm n gs
g
ero
å
K
a
y
p
a
r
t
yp
Tro l ictrucual i osi ti syre re
sol
m
s
eie
Ur ll ius m / F folia .fl.
/
t
e
i
R
ød
Va ca ur oprø stj
sil d
ae erne
NAl eri an
re
us
/
Ca P i nda off
Ba
i
l
llbl
Cy tha / et. ci nal
om
ispe Be
typ
r ac kk
e
ea e b
e
/ Mlom
yru
Ru
l l,
b
s
u
t
arr
Gy s cha
m.
m
m
fl.
n
oca aem
rpi
Mo
um orus
no
/
l
e
Fu / Mol
te
gl e te
f
e
r
tel
ns
g
po
res
Cr
y
p
/
t
Bre
Ly og am
gn
cop
er
ma
c
Se odiu
m rispa
l ag
a
Sp inell a nno
t
ha
g n sel a ium
G
u
g
e
l as m / T inoid
Sp in os or vm es /
po
or
D
o
v
o
s
e
e
rgj
So mie ra
r
am
r da lla
ne
Arn ria
ium
C
e
rco
As phor
sul
a
A ina
m
ph mus
itre
c
ma rom
Ca
Chrbon
a e
Ch r coao us
sp
he
Ly ar coal
re
c
h
op l, lar
od ge
i um
370
379
320
348
371
408
489
480
400
359
496
368
383
392
362
371
364
440
414
354
345
427
397
Po
l len
sum
S1
S2
S3
Zo
ne
Tolkning av pollendatan
Pollendata från både Reingjerdet och Smalak visar på att björkskog var, och är, den
dominerade vegetationstypen. De största förändringarna är att gräs och ljungväxter, i
synnerhet blåbär/odon (blåbær/blokkebær), ökar med tiden. I SMK kan man dessutom se en
minskning av de vanliga skogsörterna Filipendula (mjødurt), Geranium (skogstorkenebb) och
Melampyrum (marimjelle). Varken RGJ eller SMK visar någon tydlig ökning eller variation
av näringskrävande växter som t.ex. Rumex (syror) som kan indikera bosättning. I RGJ
förekommer en svag ökning av örter som indikerar bete och/eller slåtter i perioden 2-4, som
t.ex. Ranuculus acris (soleie), Thalictrum (fröstjerne), Trollius europaeus (ballblom) och
Platago lanceolata (smalkjempe). Dessa sammanfaller dock i stort med gräsmängden, och
den mänskliga aktiviteten i områdes spåras enklast med fyra parameterar: mängden gräs,
dyngsvampsporer, kolpartiklar och minerogent material. Gräs visar till öppenheten i
vegetation, t.ex. där björkskogs har röjts för ett samlingsgärde. Dyngsvampsporer kommer
från dynga av växtätare, och i synnerhet Sporomiella verkar ge en god indikation på om
tamren varit i området (Sjögren och Kirchhefer 2012, Sjögren 2013). Kolpartiklar indikerar
eld i närområdet och är associert med boplatsaktivitet. Minerogent innehåll indikerar erosion
från omgivningen och kan bl.a. associeras till trampning och bete (som ju förstör
vegetationstäcket, jfr Sjögren et al. 2007). En sammanfattning av dessa indikatorer för
mänsklig aktivitet har gjorts i tabell 5. Ett förenklat diagram för för de viktigaste indikatorerna
för antropogen påverkan presenteras också, se figur 8.
Tabell 5. Indikationer på aktivitet vid Reingjerdet och Smalak:
○ osäker/liten; ● tydlig; ●● stor: ●●● mycket stor.
○
○
●
●
●
●
●
●
○
○
●●
●●
●●
●●
●
●
●
●
●
●
Gräs
Minerogent
material
Kolpartiklar
Dyngsvampsporer
○
●
●
●●
●●
●●
●
●
●
●
●
●
●
●
●
●
10
Kolpartiklar
●
●●
●●●
●
●
●
●
●
Smalak
Dyngsvampsporer
1950-2000
1850-1950
1750-1850
1650-1750
1550-1650
1450-1550
1350-1450
1250-1350
1150-1250
1050-1150
950-1050
850-950
750-850
650-750
550-650
450-550
Gräs
Tidsintervall
(e.Kr.)
Reingjerdet
●
●
●
●
●
●
○
Kolpartiklar
5
0
Smalak
Figur 8. De viktigaste
indikatorerna för antropogen
påverkan vid RGJ och SMK.
Samtliga värden undantaget för
minerogent innehåll är utryckt som
% av pollensumman. Minerogernt
innehåll är uttryckt som % av
torrvikten.
Sporomiella
2
0
Ljungväxter
2
0
Gräs
10
0
Minerogent
20
Reingjerdet
0
Kolpartiklar
5
0
2
Sporomiella
0
Ljungväxter
20
0
Gräs
20
0
500
1000
Ålder år e.Kr.
1500
2000
Historiskt och arkeologisk kontext
Nomadiskt tamrenskötsel i Devddesvuopmi har från arkeologiskt håll daterats tillbaka till
1400-talet (Sommerseth 2011). Detta sammanfaller i stort med de första entydigt klara spåren
av renskötsel vid RGJ, vilket stärker uppfattningen om att den samiska renskötarnomadismen
startade redan under äldre medeltid. Det finns dock spår av att man kan ha hållit sig med ett
mindre antal tamren även tidigare, både skriftligt från berättelsen om den nordnorska
vikingahövdingen Ottar (Valtonen 2008) och från arkeologiskt håll (Andersen 2011), vilka
båda visar på 800-talet. Det är möjligt att de något osäkra spåren av tamrenskötsel från SMK
ca. 800 e.Kr. och RGJ ca. 1100 e.Kr. kan ses i den kontexten. Det är i vilket fall troligt att
renskötseln antingen omorganiserades och/eller ökade kraftigt mot slutet av medeltiden.
Nästa tydliga ökning av mänklig aktivitet kan ses i RGJ runt 1650 e.Kr. Denna sammanfaller
med vad man från skriftliga och arkeologiska källor vet att rennomadismen över fjällen slog
igenom som den dominerande livsstilen för många samer (ex. Hansen 2007; Sommerseth
2009). Vid denna tid börjar också kulturmodifierade träd uppträda i Dividalen, vilket satts i
samband med samisk renskötarnomadism (Elvebakk och Kirchhefer 2012; Sjögren och
Kirchhefer 2012).
Runt 1750 e.Kr. sker stora förändringar för den samiska renskötarsamhället i och med
fastläggandet av statsgränsen mellan Danmak-Norge och Sverige-Finland. Som tillägg till
gränsavtalet kom ”Lappecodicillen” som fastslog renskötarnomadernas juridiska position och
rätt till olika betesområden (Pedersen 1998). Vid ungefär samma tid sker i tillägg en kris inom
renskötarekonomin, med en kraftig nedgång i antalet nomader i t.ex. Jukkasjärvi socken
(Ruong 1937). Traditionen med kulturmodifierade träd upphör nu i princip helt i Dividalen
(Elvebakk och Kirchhefer 2012; Sjögren och Kirchhefer 2012). Vid Reingjerdet, och möjligen
också vid Smalak (dåligt daterat), ses nu en kraftigt expansion av renskötselaktivitet, vilket
tyder på en betydlig ökning i användningen av Andersdalen och möjligen också Tromsdalen
11
som sommarbetesområden. Det måste dock påpekas att dateringarna har en betydande
felmarginal, i synnerhet för Smalak, och att ökningen i verkligheten kan var senare och då
snarare förknippad med övergången till den extensiva formen för renskötsel och det betydligt
större antal djur den innebar.
Andersdalen, som är förbunden med Lavangsdalen via Andersdalkjeften, har fina
betesförhållande för ren och har sedan gammalt utnyttjats som sommarbeteområde av
nomadiserande samer. Under tidigt 1900-tal användes den av samer med vinteruppehåll öster
om Karesuando. Från slutet av 1920-talet flyttade inte hela familjerna med upp i Andersdalen
utan stannade i ett med tiden utvecklat fast sommarviste vid Luhppu i södra delen av
Lavangsdalen. Reindgjerdet och för så vis också Smalak måste ha legat mycket lämpligt till
för samling av renen före och efter flyttningen över Andersdalkjeften in i Andersdalen. Det är
också dokumenterat att undersökninghsområdet under första halvdelen av 1900-talet har
använts som viloplats under både försommar- och höstflyttningen, samt att där funnits
skiljnings-, mjölknings- och kalvmärkningsgärden. Flyttningen av ren som hade sina
vinterbetesområden på svensk sida om fjällen upphörde i och med kriget (Walkeapää 2009).
Klimatförändringar
Ökningen av gräs och i vissa utsträckning öppenmarksörter i RGJ runt 1250 e.Kr.
sammanfaller med att klimatet blir kallare. I Nordatlanten (Cunningham m.fl. 2013), inklusive
vid Tromskusten (Hald m.fl. 2011), kan man se en minskning i vattentemperaturen c. 1250
e.Kr. Trädtätheten hos tall i norra Finland var också var mycket låg från och med 1250 e.Kr.
och framåt (Helema et al. 2005). I Björkmomyra i Dividalen kan man se en tydlig ökning av
gräs och örter vid samma tid (Sjögren och Kirchhefer 2012). Till skillnad från RGJ
förekommer det här inga dyngsvampsporer men å andra sidan en tydlig minskning av
tallpollen, vilken är svår att förklara genom antropogen påverkan. Vegetationförändringan i
Björkmomyra har alltså tolkats som orsakat av ett kallare klimat. En motsvarande ökning av
gräs- och örtpollen på 1200-talet i nordvästra Sverige har dock tolkats som en effekt av
mänsklig aktivitet och satts i samband med Stállotufter (Staland m.fl. 2010). Vad som är klart
är klimatet blir kallare och att det på många ställen sker en vegetationsförändring runt 1250
e.Kr., emedan det kan diskuteras om denna vegetationförändring är en direkt effekt av
klimatförändringen, en indirekt effekt via ändrade ekonomiska förutsättingar eller helt
oberoende antopogen påverkan och sammanfallet helt slumpartet. Vidare undersöknar av flera
lokaliteter vill forhoppningsvis kunna svara på detta.
Klimatförändringen rundt 1250 kan lite förenklat ses som övergången från den Medeltida
Värmeperioden till den Lilla Istiden. Det kallare klimatet under den lilla istiden fortsätter
sedan fram till runt 1900. Den kallaste perioden inträffar på 1600- och 1700-talen. Det är
uppenbart att förändringar i klimatet måste ha påverkat renskötseln där t.ex. snömängden
starkt påverkar betesförhållanden vilktet i sin tur påverkat hur och när man flyttat.
Förändringar i renskötselaktivitet sammanfaller i stort med förändringar i klimatet, t.ex. på
1200- och 1600-talen. Men de sammanfaller också med kända politiska, ekonomiska och
teknologiska förändringar.
12
Sammanfattning
Det finns tecken på möjlig renskötsel redan från vikingatid runt 800 e.Kr. och tidig medeltid
runt 1100 e.Kr., men då detta rör sig om isolerade prover så är det svårt att säga något säkert,
och aktiviteten måste i vilket fall varit sporadisk. Vid Reingjerdet kan samisk
renskötaraktivitet dock spåras tillbaka till i alla fall 1300-talet, möjligen startade den redan på
1200-talet. Med tanke på lokalitetens beliggenhet vid mynningen av Andersdalskjeften ligger
det när till hands att koppla den mot den samiska aktiviteten i Andersdalen, även om
förlyttning vidare genom Lavangsdalen givetvis kan komma i tillägg. Från och med 1600-talet
verkar aktiviteten intensifieras vilket främst kommer till uttryck i ökad erosion, möjligen
samlade man nu större renhjordar i närområdet. Från och med 1700-talet får
renskötaraktiviten en betydande effekt på den omgivnde vegetationen där björkskogen får
vika för öppna gräs- och rismarker. Nu kan man också för första gång se en tydlig
vegetationspåverkan av renskötsel vid Smalak lokaliteten. Det rör sig här bara om en
provpunkt, så det är möjligt att man började använda detta område först på 1800-talet.
Aktiviten vid Smalak är därför troligen inte mycket äldre än det man känner till från skriftliga
källor, dvs. runt 1860 e.Kr. Med tiden tar blåbärsris över på gräsets bekostnad, och i andra
halvdel av 1900-talet börjar björkskogen på nytt etablera sig. Denna utveckling är tydligast
vid Reingjerdet men kan också ses vid Smalak. Erosionen är fortsatt hög vid Reingjerdet, men
detta kan ha samband vägbygge och generell färdsel. Samisk renkötselaktivitet kan alltså
påvisas i området från i alla fall 1350 till 1950 e.Kr. Den generella utvecklingen har
sammanfattats i tabell 6. Tamrenskötselns effekt på vegetationen ses i första hand genom en
ökning av gräs. Fram till och med början 1700-talet var den ganska så beskeden, men från
slutet av 1700-talet fram till och med början av 1900-talet hade den stor effekt på närområdet.
Först expanderade gräs kraftigt medan björk gick tillbaka, sedan ökade också mängden
blåbärsris. I slutet av 1900-talet växte området på nytt igen med björk, men blåbärsriset behöll
en betydligt mer framträdande roll än i tidigare.
Tabell 6. Relativ aktivitet vid de två lokaliteterna tillsammans: ? osäker; ○ liten; ○○ tydlig men osäker om
renskötselrelaterad; ● tydlig; ●● stor: ●●● mycket stor.
Tidsintervall
(e.Kr.)
Aktivitet
Beskrivning av aktivitet
Karakteristisk vegetation i
närområdet
1950-2000
○○
Fortsatt tegn på aktivitet vid både RGJ och
SMK men inte nödvändigtvis av samisk
renskjötarkarkatär.
Björk och blåbärsris
1750-1950
●●●
Samisk renskjötselaktivitet ger upphov till
betydande vegetationsförändringar vid
både RGJ och SMK.
Gräs och blåbärsris
1650-1750
●●
Betydande samisk renkjötselaktivitet vid
RGJ.
Björk och gräs
1350-1650
●
Säker samisk rensjötselaktivitet vid RGJ.
Björk och gräs
1250-1350
○
Trolig samisk renskötselaktivitet vid RGJ.
Björk och gräs
750-1250
?
Möjlig sporadisk samisk renskötselaktivitet
vid SMK runt 800 e.Kr. och vid RGJ ca.
1100 e.Kr. Aktiviteten vid SMK markerar
starten för en permanent öppnare skog
vilken kan visa på kontinuerlig lågintensiv
aktivitet vid lokaliteten.
Björk
13
Referanser
Andersen O. 2011: Reindeer-herding cultures in northern Nordland, Norway: Methods for documenting traces of
reindeer herders in the landscape and for dating reindeer-herding activities. Quaternary International 238: 63-75.
Berglund BE, Ralska-Jasiewiczowa M. 1986: Pollen analysis and pollen diagrams. In Berglund BE. editor.
Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology. Wiley and Sons: 455-484.
Bronk Ramsey C. 2001: Development of the Radiocarbon Program OxCal. Radiocarbon 43: 355-363.
Cunningham LK, Austin WEN, Knudsen KL, Eiríksson J, Scourse JD, Wanamaker AD, Butler PG, Cage AG,
Richter T, Husum K, Hald M, Andersson C, Zorita E, Linderholm HW, Gunnarson BG, Sicre M-A, Sejrup HP,
Jiang H, Wilson RJS. 2013: Reconstructions of surface ocean conditions from the northeast Atlantic and Nordic
seas during the last millennium. The Holocene, online publication.
Elvebakk A, Kirchhefer A. 2012: Den gamle furuskogen i Dieváidvuovdi/Dividalen - eit eldgammalt samisk
kulturlandskap. Blyttia 70: 7-26.
Hald M, Salomonsen GR, Husum K, Wilson LJ. 2011: A 2000 year record of Atlantic water temperature
variability from the Malangen Fjord, northeastern North Atlantic. The Holocene 21: 1049-1059.
Hansen LI. 2007: Grenseoverskridende reindrift i en grenseløs tid. Reindrift i Nordre Nordland på begynnelsen
av 1600-tallet. I Broderstad E-G, Niemi E, Sommerseth I. (red.): Grenseoverskridende reindrift før og etter 1905.
Skriftserie nr. 14. Tromsø: Senter for samiske studier: 21-36.
Helama S, Lindholm M, Timonen M, Eronen M. 2005: Mid- and late Holocene tree population density changes
in northern Fennoscandia derived by a new method using megafossil pines and their tree-ring series. Journal of
Quaternary Science 20: 567-575.
Hua Q, Barbetti M. 2004: Review of Tropospheric Bomb 14C Data for Carbon Cycle Modeling and Age
Calibration Purposes. Radiocarbon 46: 1273–1298.
Pedersen S. (red.) 1998: Lappekodisillen – Den første nordiske samekonvenjon? Dieᵭut 3: 243 s.
Reimer PJ, Baillie MGL, Bard E, Bayliss A, Beck JW, Blackwell PG, Bronk Ramsey C, Buck CE, Burr GS,
Edwards RL, Friedrich M, Grootes PM, Guilderson TP, Hajdas I, Heaton TJ, Hogg AG, Hughen KA, Kaiser KF,
Kromer B, McCormac FG, Manning SW, Reimer RW, Richards DA, Southon JR, Talamo S, Turney CSM, van
der Plicht J, Weyhenmeyer CE. 2009: IntCal09 and Marine09 radiocarbon age calibration curves, 0-50,000 years
cal BP. Radiocarbon 51: 1111-1150.
Ruong I. 1937: Fjällapparna i Jukkasjärvi socken. Geographica N:o 3. Uppsala: Uppsala Universitets
Geografiska Institution.
Sametinget 2011: Befaringsrapport E8 Lávatvuovdi/Lavangsdalen – Balsfjord og Tromsø kommune.
Sametinget: 13 s.
Sjögren P. 2013: Pollenanytiska undersökningar vid Skjærvika. I Henriksen S, Valen CR (red.): Skjæarvika og
Fjellvika, Hammerfest kommune. Rapport fra de arkeologiske undersøkelsene 2009 og 2010. Tromura 43: 457476.
Sjögren P, Kirchhefer A. 2012: Historical legacy of the old-growth pine forest in Dividalen, northern Scandes.
International Journal of Biodiversity Science, Ecosystem Services & Management 8: 338-350.
Sjögren P, van der Knaap WO, van Leeuwen JFN, Andrič M, Grünig A. 2007: The occurrence of an upper
decomposed peat layer, or “kultureller Trockenhorizont”, in the Alps and Jura Mountains. Mires and Peat, vol. 2:
www.mires-and-peat.net
Sommerseth I. 2009. Villreinfangst og tamreindrift i Indre Troms. Belyst ved samiske boplasser mellom 650 og
1923. Avhandling til dr-grad, Munin, Universitetet i Tromsø.
Sommerseth I. 2011. Archaeology and the debate on the transition from reindeer hunting to pastoralism.
Rangifer 31: 111-127.
Staland H, Salmonsson J, Hörnberg G. 2011: A thousand years of human impact in the northern Scandinavian
mountain range: Long-lasting effects on forest lines and vegetation. The Holocene 21: 379-391.
Valtonen I. 2008: The North in the Old English Orosius. A Geographical Narrative in Context. Mémoires de la
Société Néophilologique de Helsinki, Tome LXXIII.
Walkeapää LJ. 2009: Könkämävuoma-samernas renflyttningar till Norge – om sommarbosättningar i Troms
fylke på 1900-talet. Tromsø Museums Skrifter XXXI: 346 s.
14