1. No category

URINVÄGSINFEKTIONER OCH VAGINALA INFEKTIONER
Clearblue test för urinvägsinfektion och screeningtest för
vaginal infektion: Bakgrundsinformation
Urinvägsinfektioner och vaginala infektioner är extremt vanliga hos kvinnor i produktiv
ålder.
Över 50 % av kvinnor lider av minst en urinvägsinfektion och/eller tillfällen med vaginit under sin livstid
och många kvinnor upplever frekventa upprepningar av dessa tillstånd.1–4
Orsaker till och symptom på urinvägsinfektioner
Urinvägsinfektioner orsakas av närvaron av mikrobiala patogener i urinvägarna, vanligtvis Escherichia
coli.1 Vanliga utlösare för urinvägsinfektioner är användning av antibiotika, pessar eller kondomer och/
eller spermadödande medel. Under sin livstid upplever 40–50 % av alla kvinnor en urinvägsinfektion;1
en av tre kvinnor kommer att ha fått antibiotika mot urinvägsinfektion vid 24 års ålder,5 och mer än en
tredjedel av dessa kvinnor får ytterligare en urinvägsinfektion inom sex månader.6 Gravida kvinnor är
särskilt riskbenägna på grund av psykologiska och hormonella förändringar i samband med graviditeten.
Den ökade plasmavolymen som till exempel inträffar under graviditeten minskar urinkoncentrationen
och upp till 70 % av gravida kvinnor utvecklar glukosuri; båda dessa faktorer uppmuntrar bakteriell
tillväxt i urinen.7 1–4 % av gravida kvinnor upplever en urinvägsinfektion för första gången under sin
graviditet och 1–2 % utvecklar akut pyelonefrit (njurinfektion).1
Urinvägsinfektioner kan vara asymptomatiska eller symptomatiska; symptomatiska urinvägsinfektioner
är väldigt vanliga bland sexuellt aktiva kvinnor och är de vanligaste bakteriella infektionerna i samhället
och på sjukhus.
Vanliga symptom som associeras med urinvägsinfektioner illustreras i Bild 1.
Behöver
kissa mer
frekvent
Trängande
behov att
kissa
Hematuri
(blod i
urinen)
UTI
Smärta vid
urinering
Grumlig
urin
Mag- och/
eller
ryggsmärtor
Bild 1. Symptom associerade med urinvägsinfektioner.
Många av dessa vanliga symptom på urinvägsinfektioner upplevs även av gravida kvinnor även utan
infektion. En överaktiv blåsa kan till exempel uppstå tidigt under graviditeten samt inkontinensproblem
vilket ökar med graviditetens längd.9
Tidig diagnos och behandling av urinvägsinfektioner är viktigt
Hos icke-gravida kvinnor får urinvägsinfektioner en stor inverkan på kvinnors livskvalitet, men
urinvägsinfektioner kan få allvarligare konsekvenser på gravida kvinnor då de ökar risken för anemi, låg
födelsevikt, graviditetsrelaterat högt blodtryck och njurbäckeninfektion.1 Därför är tidig diagnos och
behandling särskilt viktigt för gravida kvinnor; många kvinnor med urinvägsinfektioner väntar dock upp
till fem dagar innan de söker sjukvård.10
Vaginit har olika orsaker och associerade symptom
Vaginit är en inflammation av slidan; den kan ursprungligen antingen vara en infektion eller inte (Bild 2)
och orsakas vanligtvis av en förändrad balans i den vaginala floran. Ungefär 75 % av alla kvinnor lider vid
ett eller flera tillfällen i livet av vaginit, och som med urinvägsinfektioner lider många kvinnor av frekventa
upprepningar.2,3
Hos kvinnor i reproduktiv ålder har en frisk vagina en sur miljö som främst koloniseras av bakterien
Lactobacillus spp.11–13 De vaginala mjölksyrebakterierna utgör en symbiotisk relation och verkar som
en viktig försvarslinje mot eventuella patogener.14 Glykogen, från vaginal epitel, metaboliseras av
mjölksyrebakterierna och skapar mjölksyra, som bevarar den sura miljön (pH <4,5) och förhindrar
tillväxten av potentiella patogener.15,16 Dessutom förhindrar skapandet av biofilm, där bakterierna fäster i
varandra, och produktionen av antimikrobiala agenter, t.ex. väteperioxid och bakteriocinlika ämnen från
mjölksyrebakterierna, tillväxten av potentiella patogener.15,17
Duschning
Spermiedödande
medel
Hormonförändringar
Antibiotika
Samlag
Vaginit
Infektion
Bild 2. Faktorer som kan förändra den normala balansen i slidan och leda till vaginit.18
URINVÄGSINFEKTIONER OCH VAGINALA INFEKTIONER
Infektioner utgör ungefär 90 % av vaginitfallen, och orsakas främst av bakterier (50 %), svamp (vanligtvis
candidiasis [25 %]), eller trichomoniasis (20 %).19 Symptomen som associeras med vaginit varierar
beroende på orsak (Tabell 1).20
Tabell 1 Symptom som associeras med vaginit av olika ursprung.20
Anledningar till vaginit
Främsta kliniska symptom
Bakteriell vaginos
Dålig lukt (fiskliknande), klara, vita eller grå flytningar
Candidiasis
Kliande, brännande känsla under samlag och/eller urinering, följt av en
tjock, vit, luktfri flytning
Trichomoniasis
Gröngul skummande flytning, smärta under samlag, vaginal ömhet,
svårighet att urinera eller smärtsam urinering
Atrofisk vaginit
Gul, grön flytning utan lukt, vaginal torrhet, smärta under samlag
Irriterande eller allergisk
kontaktdermatitis
Minimal flytning, brännande vid akut kontakt, ömhet
Bakteriell vaginos uppstår när den vaginala lactobacilli byts ut mot främst anaerobiska mikroorganismer,
t.ex. Gardnerella vaginalis, Prevotella, Peptostreptococcus eller Bacteroides underarter.
Bakteriell vaginos har associerats med en mängd allvarliga gynekologiska och obstetriska komplikationer
inklusive endometrios och för tidig förlossning.21 När lactobacilli ersätts av bakteriella arter ansvariga för
bakteriell vaginos får man en ökning av det vaginala pH-värdet.
Den vanligaste orsaken till vaginal svampinfektion, Candida spp., är C. albicans och kan isoleras från upp
till 30 % av friska, icke-gravida kvinnor utan symptom.22 Störningar i den känsliga balansen mellan jäst och
vaginal miljö, t.ex. förlorad bakterieflora p.g.a. användning av antibiotika ligger ofta bakom utvecklingen
av candidiasis.20 Till skillnad från bakteriell vaginos resulterar candidasis inte i någon förändring av vaginalt
pH-värde.
Många kvinnor diagnostiserar och behandlar gynekologiska tillstånd felaktigt
Receptfria svampmedel är lättillgängliga och används i stor utsträckning av kvinnor. På grund av bristande
kännedom om andra anledningar och felaktig identifiering av symptom använder många kvinnor
svampmedel för att behandla andra gynekologiska tillstånd.23 Trots att bakteriell vaginos är vanligare
än svampinfektion är 70 % av kvinnorna inte medvetna om det; som kontrast är endast 3 % av kvinnor
omedvetna om svampinfektion.24 I en studie av 95 kvinnor med symptom trodde 66 % felaktigt att
de hade en svampinfektion.25 I en annan studie klassificerades 44 % av kvinnorna, som besvarade en
undersökning när de köpte svampmedel, som att de använde medlet mot rekommendationerna och
50 % meddelade att de hade symptom som inte var typiska för svampinfektion.26
Vid graviditet är en tidig diagnos och behandling av bakteriell vaginos viktigt eftersom det förknippas
med sena missfall, tidig vattenavgång och för tidig förlossning.20 Upp till 20 % av alla gravida kvinnor har
bakteriell vaginos, men det är inte alltid symptomatiskt, och rutintester rekommenderas inte för kvinnor
utan symptom då dessa kvinnor löper en låg risk för för tidig förlossning.20
För icke-gravida kvinnor är konsekvensen av denna felaktiga självdiagnos och olämpliga behandling
av bakteriell vaginos att många kvinnor upplever att symptomen återkommer och fångas i en cirkel
av upprepade infektioner och ytterligare ineffektiv behandling.27 Det här förvärras av det faktum att
antibiotikabehandling, vilket anses som standardvård av många inom sjukvården, även leder till återfall
inom en månad för 30 %28 och inom ett år för 58 %.29 Dessutom är användningen av antibiotika ofta
anledningen till att en svampinfektion utvecklas.19 Eftersom bakteriell vaginos orsakas av en obalans,
snarare än en infektion, har man nyligen utvecklat alternativa behandlingar, t.ex. användningen av
väteperioxid och mjölksyra för att återskapa normalt pH-värde i slidan och därmed återetablera den
normala floran.13
Sammanfattning
Urinvägsinfektioner och vaginit är vanliga tillstånd bland kvinnor i barnafödande ålder som påverkar
icke-gravida kvinnors livskvalitet och som kan få allvarliga följder för gravida kvinnor, t.ex. låg födelsevikt,
graviditetsrelaterat högt blodtryck och för tidig förlossning.1-4 Därför är det viktigt med tidig diagnos
och korrekt behandling av dessa tillstånd. Många kvinnor dröjer dock med att söka sjukvård10 och
diagnostiserar och behandlar själva sina gynekologiska symptom felaktigt med receptfria svampmedel,
vilket leder till en cykel av återkommande symptom och upprepad feldiagnos och ytterligare ineffektiv
behandling.23,25–27
Det här materialet är endast avsett för användning av sjukvårdspersonal. Det här materialet är avsett som allmän information
utan några garantier eller åtaganden, uttalade eller underförstådda, och är inte detsamma som medicinsk rådgivning. Det kan
hänvisa till produkter som ännu inte registrerats eller godkänts i ett specifikt land. Prata med din lokala apotekare eller SPDkontakt för information om vilka produkter som finns tillgängliga där du bor.
Läs alltid produktens hela instruktionshäfte innan användning. Clearblue är ett registrerat varumärke som tillhör SPD Swiss
Precision Diagnostics GmbH (“SPD”). © 2013 SPD (undantaget eventuellt innehåll som identifierats komma från tredje part).
Med ensamrätt.
References
1. Foxman B. Epidemiology of urinary tract infections: Incidence, morbidity and economic cost. Am J Med. (2002) 113(Suppl 1A): 5S–13S.
2. Sobel, JD, Hay P. Diagnostic techniques for bacterial vaginosis and vulvovaginal candidiasis-requirement for a simple differential test. Expert Opin Med Diagn. (2010) 4:
333–341.
3. Sherrard J, et al. European (IUSTI/WHO) guideline on the management of vaginal discharge, 2011. Int J STD & AIDS. (2011) 22: 421–429.
4. Foxman B, et al. Candida vaginitis: self-reported incidence and associated costs. Sex Transm Dis. (2000) 27: 230–235.
5. Foxman, B. Epidemiology of urinary tract infections: incidence, morbidity, and economic costs. Dis Mon. (2003) 49: 53–70.
6. Foxman B. Recurring urinary tract infection: incidence and risk factors. Am J Public Health. (1990) 80: 331–333.
7. Lucas MJ, Cunningham FG. Urinary tract infection in pregnancy. Clin Obstet Gynecol. (1993) 36: 855–868.
8. HMSO, OPCS. Morbidity statistics from general practice: fourth national study 1991. 1st ed. HMSO, 1994.
9. Haider G, et al. Risk factors of urinary tract infection in pregnancy. JPMA. (2010) 60: 213–216.
10. Jolleys JV. Factors associated with regular episodes of dysuria among women in one rural general practice. Br J Gen Pract. (1991) 41: 241–243.
11. Pavlova SI, et al. Genetic diversity of vaginal lactobacilli from women in different countries based on 16S rRNA gene sequences. J Appl Microbiol. (2002) 92: 451–459.
12. Zhou X, et al. Characterization of vaginal microbial communities in adult healthy women using cultivation-independent methods. Microbiology. (2004) 150: 2565–2573.
13. Shi Y, et al. Preliminary characterization of vaginal microbiota in healthy Chinese women using cultivation-independent methods. J Obstet Gynaecol Res. (2009) 35:
525–532.
14. Hay P. Life in the littoral zone: lactobacilli losing the plot. Sex Transm Infect. (2005) 81: 100–102.
15. Aroutcheva A, et al. Defense factors of vaginal lactobacilli. Am J Obstet Gynecol. (2001) 185: 375–379.
16. Donati L, et al. Vaginal microbial flora and outcome of pregnancy. Arch Gynecol Obstet. (2010) 281: 589–600.
17. Domingue PAG, et al. The human vagina: normal flora considered as an in situ tissue-associated, adherent biofilm. Genitourin Med. (1991) 67: 226–231.
18. Achkar JM, Fries BC. Candida Infections of the Genitourinary Tract. Clin Microbiol Rev. (2010) 23: 253–273.
19. Mulley AG. In: Goroll AH, Mulley AG, eds. Primary Care Medicine: Office evaluation and management of the adult patient. Philadelphia, PA: Lippincott, Williams &
Wilkins (2000): 702–707.
20. Hainer BL, et al. Vaginitis: Diagnosis and treatment. Am Fam Physician. (2011) 83: 807–815.
21. Turovskiy Y, et al. The etiology of bacterial vaginosis. J Appl Microbiol. (2011) 110: 1105–1128.
22. Bauters, TG, et al. Prevalence of vulvovaginal candidiasis and susceptibility to fluconazole in women. Am J Obstet Gynecol. (2002) 187: 569–574.
23. Ferris DG, et al. Women’s use of over-the-counter antifungal medications for gynecologic symptoms. J Fam Practice. (1996) 42: 595–600.
24. Johnson SR, et al. Attitudes and experience of women to common vaginal infections. J Low Genit Tract Dis. (2010) 14: 287–294.
25. Ferris DG, et al. Over-the-counter antifungal drug misuse associated with patient-diagnosed vulvovaginal candidiasis. Obstet Gynecol. (2002) 99: 419–25.
26. Sihvo S, et al. Self-medication with vaginal antifungal drugs: physicians’ experiences and women’s utilization patterns. Fam Pract. (2000) 17: 145–149.
27. Ringdahl EN. Treatment of recurrent vulvovaginal candidiasis. Am Fam Physician. (2000) 61: 3306–3312.
28. Hay P. Recurrent bacterial vaginosis. Curr Infect Dis Rep. (2000) 2: 506–512.
29. Bradshaw CS, et al. High recurrence rates of bacterial vaginosis over the course of 12 months after oral metronidazole therapy and factors associated with recurrence.
J Infect Dis. (2006) 193: 1478–1486.