STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM B 11287
1 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 meddelad i Stockholm Mål nr B 11287-07 PARTER (Antal tilltalade: 6) Åklagare Kammaråklagare Stig Åström och vice chefsåklagare Yngve Rydberg Ekobrottsmyndigheten 6:e kammaren i Stockholm Tilltalad Eric OSSIAN Christofer Hellers, 720701-0195 Styrmansgatan 21, 5 tr 114 54 Stockholm Offentlig försvarare: Advokat Leif Gustafson Advokatgruppen i Stockholm AB Box 5153 102 44 Stockholm DOMSLUT Begångna brott Grovt skattebrott Lagrum 4 § skattebrottslagen (1971:69) Påföljd m.m. Fängelse 2 år Följande åtal ogillas Grova insiderbrott åtalspunkterna C 1-23. Förverkande och beslag Samtliga förverkandeyrkanden ogillas. Sekretess Vad tingsrätten förordnat om sekretess ska bestå. Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Postadress Box 8307 104 20 Stockholm Besöksadress Scheelegatan 7 Telefon Telefax 08-561 654 70 08-561 650 05 [email protected] E-post: www.stockholmstingsratt.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00 - 16:27 2 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ersättning 1. Leif Gustafson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 2 686 475 kr. Av beloppet avser 2 063 880 kr arbete, 72 800 kr tidsspillan, 12 500 kr utlägg och 537 295 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska Ossian Hellers till staten återbetala 170 100 kr. 2. Av den ersättning Leif Gustafson tillerkänns har 1 000 000 kr utbetalats i förskott. Ossian Hellers tillerkänns ersättning av allmänna medel med 3 000 kr. Beloppet avser utlägg för tryckkostnader. Övrigt 1. Avvisningsyrkandena i åtalspunkterna A och C 12 lämnas utan bifall. 2. Kvarstadsbeslutet hävs. 3 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 meddelad i Stockholm Mål nr B 11287-07 PARTER (Antal tilltalade: 6) Åklagare Kammaråklagare Stig Åström och vice chefsåklagare Yngve Rydberg Ekobrottsmyndigheten 6:e kammaren i Stockholm Tilltalad ANDREAS Johannes Hofmann, 720208-0110 Villavägen 11 181 46 Lidingö Offentlig försvarare: Advokat Hans Strandberg Advokatfirman Nordia KB Box 70389 107 24 Stockholm DOMSLUT Begångna brott Grovt skattebrott Lagrum 4 § skattebrottslagen (1971:69) Påföljd m.m. Fängelse 2 år Följande åtal ogillas Grova insiderbrott åtalspunkterna C 1-12, 14-20 samt 22. Förverkande och beslag Samtliga förverkandeyrkanden ogillas. Sekretess Vad tingsrätten förordnat om sekretess ska bestå. Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Postadress Box 8307 104 20 Stockholm Besöksadress Scheelegatan 7 Telefon Telefax 08-561 654 70 08-561 650 05 [email protected] E-post: www.stockholmstingsratt.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00 - 16:27 4 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ersättning Hans Strandberg tillerkänns ersättning av allmänna medel med 2 567 575 kr. Av beloppet avser 1 984 500 kr arbete, 66 560 kr tidsspillan, 3 000 kr utlägg och 513 515 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska Andreas Hofmann till staten återbetala 170 100 kr. Av den ersättning Hans Strandberg tillerkänns har 1 625 000 kr utbetalats i förskott. Övrigt 1. Avvisningsyrkandena i åtalspunkterna B och C 12 lämnas utan bifall. 2. Kvarstadsbeslutet hävs. 5 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 meddelad i Stockholm Mål nr B 11287-07 PARTER (Antal tilltalade: 6) Åklagare Kammaråklagare Stig Åström och vice chefsåklagare Yngve Rydberg Ekobrottsmyndigheten 6:e kammaren i Stockholm Tilltalad KEN Richard Douglas Lennaárd, 710529-0279 4575 South Dean Martin Drive Las Vegas Nevada 89103 USA Offentlig försvarare: Advokat Thomas Johansson Advokaterna Johansson & Fredriksson AB Eriksbergsgatan 44 114 30 Stockholm DOMSLUT Åtalet ogillas. Förverkande och beslag Samtliga förverkandeyrkanden ogillas. Sekretess Vad tingsrätten förordnat om sekretess ska bestå. Ersättning Tomas Johansson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 671 757 kr. Av beloppet avser 1 292 760 kr arbete, 43 680 kr tidsspillan, 966 kr utlägg och 334 351 kr mervärdesskatt. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. Av den ersättning Thomas Johansson tillerkänns har 500 000 kr utbetalats i förskott. Övrigt Avvisningsyrkandet i åtalspunkten C 12 lämnas utan bifall. Postadress Box 8307 104 20 Stockholm Besöksadress Scheelegatan 7 Telefon Telefax 08-561 654 70 08-561 650 05 [email protected] E-post: www.stockholmstingsratt.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00 - 16:27 6 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 meddelad i Stockholm Mål nr B 11287-07 PARTER (Antal tilltalade: 6) Åklagare Kammaråklagare Stig Åström och vice chefsåklagare Yngve Rydberg Ekobrottsmyndigheten 6:e kammaren i Stockholm Tilltalad Karsten Storgaard, 740506-3137 Jellingegade 1, St. th. 2100 Köpenhamn Ö Danmark Medborgare i Danmark Offentlig försvarare: Advokat Jan Karlsson Advokatfirman Falk, Sjöberg & Partners AB Box 3206 103 64 Stockholm DOMSLUT Åtalet ogillas. Förverkande och beslag Förverkandeyrkandet ogillas. Sekretess Vad tingsrätten förordnat om sekretess ska bestå. Ersättning 1. Jan Karlsson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 989 319 kr. Av beloppet avser 742 770 kr arbete, 38 480 kr tidsspillan, 10 205 kr utlägg och 197 864 kr mervärdesskatt. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. Av den ersättning Jan Karlsson tillerkänns har 93 750 kr utbetalats i förskott. 2. Karsten Storgaard tillerkänns ersättning av allmänna medel med 6 659 kr. Beloppet avser utlägg i samband med inställelse till huvudförhandlingen. Övrigt Avvisningsyrkandena i åtalspunkterna C 10-12 lämnas utan bifall. Postadress Box 8307 104 20 Stockholm Besöksadress Scheelegatan 7 Telefon Telefax 08-561 654 70 08-561 650 05 [email protected] E-post: www.stockholmstingsratt.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00 - 16:27 7 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 meddelad i Stockholm Mål nr B 11287-07 PARTER (Antal tilltalade: 6) Åklagare Kammaråklagare Stig Åström och vice chefsåklagare Yngve Rydberg Ekobrottsmyndigheten 6:e kammaren i Stockholm Tilltalad Sven Johan Magnus Göte Kjellberg, 730227-0058 Strandvägen 37 114 56 Stockholm Offentlig försvarare: Advokat Henrik Olsson Lilja Advokatfirman Althin Skeppsbron 28, 3 tr 111 30 Stockholm DOMSLUT Åtalet ogillas. Sekretess Vad tingsrätten förordnat om sekretess ska bestå. Ersättning Henrik Olsson Lilja tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 215 438 kr. Av beloppet avser 907 200 kr arbete, 57 200 kr tidsspillan, 7 950 kr utlägg och 243 088 kr mervärdesskatt. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. Postadress Box 8307 104 20 Stockholm Besöksadress Scheelegatan 7 Telefon Telefax 08-561 654 70 08-561 650 05 [email protected] E-post: www.stockholmstingsratt.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00 - 16:27 8 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 meddelad i Stockholm Mål nr B 11287-07 PARTER (Antal tilltalade: 6) Åklagare Kammaråklagare Stig Åström och vice chefsåklagare Yngve Rydberg Ekobrottsmyndigheten 6:e kammaren i Stockholm Tilltalad JAN Wilhelm Felländer, 680925-4136 77 Cite Am Wenkel 8086 Bertrange Luxemburg Offentlig försvarare: Advokat Tomas Nilsson Sju Advokater KB Box 22016 104 22 Stockholm DOMSLUT Åtalet ogillas. Sekretess Vad tingsrätten förordnat om sekretess ska bestå. Ersättning 1. Tomas Nilsson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 179 150 kr. Av beloppet avser 902 664 kr arbete, 32 710 kr tidsspillan, 7 946 kr utlägg och 235 830 kr mervärdesskatt. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. 2. Jan Felländer tillerkänns ersättning av allmänna medel med 32 468 kr. Beloppet avser utlägg i samband med inställelse till förhör och huvudförhandling. Postadress Box 8307 104 20 Stockholm Besöksadress Scheelegatan 7 Telefon Telefax 08-561 654 70 08-561 650 05 [email protected] E-post: www.stockholmstingsratt.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00 - 16:27 9 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 INLEDNING ...................................................................................12 YRKANDEN M.M. ............................................................................13 ANSVAR .......................................................................................14 A och B. GROVA SKATTEBROTT ........................................................14 SAKFRAMSTÄLLNINGAR ...................................................................................... 15 FÖRHÖR ........................................................................................................... 19 Tingsrättens bedömningar…...…………………………………………………………………………...……32 C. GROVA INSIDERBROTT ...............................................................41 ALLMÄN DEL ..................................................................................................... 41 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .......................................................................................................... 41 FÖRHÖR ................................................................................................................................ 64 TINGSRÄTTENS INLEDANDE ÖVERVÄGANDEN OCH ALLMÄNNA BEDÖMNINGAR. ............ 81 CEVIANDELEN ............................................................................ 116 ÅTALSPUNKT 1 VISMA 2005 ................................................................................. 116 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................116 FÖRHÖR ...............................................................................................................................118 ÅTALSPUNKT 2 VISMA 2006 ................................................................................ 145 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................145 FÖRHÖR ...............................................................................................................................149 ÅTALSPUNKT 3 METSO OY 2005 ............................................................................ 170 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................170 FÖRHÖR ...............................................................................................................................172 ÅTALSPUNKT 4 METSO OY 2006 ............................................................................ 185 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................185 FÖRHÖR ...............................................................................................................................187 ÅTALSPUNKT 5 LINDEX 2006 ............................................................................... 194 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................194 FÖRHÖR ...............................................................................................................................196 ÅTALSPUNKT 6 VOLVO 2006 ................................................................................ 208 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................208 FÖRHÖR ...............................................................................................................................212 ÅTALSPUNKT 7 TeliaSonera ................................................................................... 223 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................223 FÖRHÖR ...............................................................................................................................227 ÅTALSPUNKT 8 OUTOKUMPU TECHNOLOGY OY (Outotec)........................................... 253 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................253 FÖRHÖR ...............................................................................................................................257 ÅTALSPUNKT 9 SKANDIA ................................................................................... 278 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................278 FÖRHÖR ...............................................................................................................................283 TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I CEVIANDELEN ...................................................... 314 1. Visma ASA 2005. ....................................................................................................................318 2. Visma 2006. .........................................................................................................................321 3. Metso OYJ 2005. ...................................................................................................................325 4. Metso OYJ 2006.....................................................................................................................327 5. Lindex 2006..........................................................................................................................329 6. Volvo. ................................................................................................................................331 7. TeliaSonera. .........................................................................................................................334 8. Outukumpu Technology............................................................................................................340 10 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 9. Skandia..............................................................................................................................343 CARNEGIEDELEN......................................................................... 349 ÅTALSPUNKT 10 OSTASIATISKE KOMPAGNI EAC ..................................................... 349 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................349 FÖRHÖR ...............................................................................................................................355 ÅTALSPUNKT 11 FRANS MAAS ............................................................................. 377 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................377 FÖRHÖR ...............................................................................................................................381 ÅTALSPUNKT 12 ASUR ....................................................................................... 402 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................402 FÖRHÖR ...............................................................................................................................409 TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I CARNEGIEDELEN .................................................. 439 10. EAC ........................................................................................................... 441 11. Frans Maas .................................................................................................... 446 12. ASUR ......................................................................................................... 450 MORGAN STANLEYDELEN ............................................................. 455 ÅTALSPUNKT 13 FINDEXA .................................................................................. 455 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................455 FÖRHÖR ...............................................................................................................................463 ÅTALSPUNKT 14 GAMBRO .................................................................................. 490 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................490 FÖRHÖR ...............................................................................................................................498 ÅTALSPUNKT 15 OMX ........................................................................................ 526 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................526 FÖRHÖR ...............................................................................................................................534 ÅTALSPUNKT 16 TRADEDOUBLER ........................................................................ 567 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................567 FÖRHÖR ...............................................................................................................................576 TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I MORGAN STANLEYDELEN ...................................... 608 13. Findexa. ............................................................................................................................612 14. Gambro.............................................................................................................................614 15. OMX. ...............................................................................................................................620 16. TradeDoubler. .....................................................................................................................623 OKÄNDA TIPSARE ........................................................................ 627 ÅTALSPUNKT 17 BIACORE .................................................................................. 627 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................627 FÖRHÖR ...............................................................................................................................635 ÅTALSPUNKT 18 HiQ .......................................................................................... 651 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................651 FÖRHÖR ...............................................................................................................................657 ÅTALSPUNKT 19 INTENTIA .................................................................................. 668 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................669 FÖRHÖR ...............................................................................................................................675 ÅTALSPUNKT 20 IXONOS PLC .............................................................................. 686 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................686 FÖRHÖR ...............................................................................................................................691 ÅTALSPUNKT 21 MANDATOR............................................................................... 696 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................697 ÅTALSPUNKT 22 TELEDANMARK (TDC) ................................................................. 710 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................710 11 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 FÖRHÖR ...............................................................................................................................715 ÅTALSPUNKT 23 TRACTION HOLDING AB .............................................................. 728 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................728 FÖRHÖR ...............................................................................................................................730 TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I OKÄNDA TIPSARE ................................................. 734 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. Biacore. ............................................................................................................................735 HiQ. ................................................................................................................................737 Intentia. ............................................................................................................................740 Ixonos Plc. .........................................................................................................................742 Mandator. ..........................................................................................................................744 Teledanmark, TDC. ..............................................................................................................746 Traction Holding AB. .............................................................................................................749 ÅTALSPUNKT 24 MEDHJÄLP TILL GROVA INSIDERBROTT ................... 750 SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................750 FÖRHÖR ...............................................................................................................................754 Tingsrättens bedömningar.............................................................................................................764 PÅFÖLJD .................................................................................... 767 FÖRVERKANDEN M.M. .................................................................. 768 RÄTTEGÅNGSKOSTNADER ............................................................ 768 12 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 INLEDNING Ossian Hellers är född 1972. Efter att ha examinerats som civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm 1997 fick han anställning som managementkonsult hos Bain & Co i Stockholm. 2003 började han arbeta som aktieanalytiker hos Cevian Capital Advisory AB, ett rådgivningsbolag till de på Jersey baserade fonderna Cevian Capital I och II. Anställningen avslutades 2007 sedan de i målet aktuella händelserna blivit allmänt kända. Andreas Hofmann är född 1972. Han var skolkamrat med Ossian Hellers under uppväxttiden på Lidingö och har sedan dess hållit kontakten med denne. Efter utbildning till civilekonom i Köpenhamn 1999 har han haft flera olika anställningar, bl.a. inom itsektorn, på If Skadeförsäkring AB och senast på Nordea Liv och Pension sedan september 2006. Han är gift och har tre barn. Ken Lennaárd är född 1971. Även han känner Ossian Hellers från uppväxttiden. Efter ett år på Handelshögskolan i Stockholm avbröt han studierna och har därefter ägnat sig åt professionellt pokerspel, även internationellt. Han har dessutom drivit ett hotell tillsammans med sin far och en bror och en restaurang. Karsten Storgaard är född 1974 och har vuxit upp i Köpenhamn. Efter examen från Handels-högskolan i Köpenhamn 2000 fick han anställning hos Bain & Co i Stockholm där han lärde känna Ossian Hellers. Han slutade på Bain & Co i Stockholm 2004 då han i stället började på företagets kontor i Los Angeles. Den 15 september 2005 tillträdde han en anställning hos Carnegie i Köpenhamn som analytiker. Magnus Kjellberg är född 1973. Han var studiekamrat med Ossian Hellers på Handelshögskolan i Stockholm varifrån han tog examen 1997. Han fick därefter 13 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 anställning hos Morgan Stanley i Stockholm och var 2007 chef för rådgivningen vid företagsöverlåtelser i Norden. Han är sammanboende och har ett barn. Jan Felländer är född 1968. Han är ekonom och har arbetat som förmögenhetsförvaltare hos SEB i många år. I maj 2000 började han arbeta hos SEB i Luxemburg med samma syssla. Han slutade hos SEB i augusti 2005 och började arbeta hos Nordea i Luxemburg den 4 november samma år. Jan Felländer är gift och har barn. Åklagarna har väckt åtal mot Ossian Hellers, Andreas Hofmann, Ken Lennaárd, Karsten Storgaard och Magnus Kjellberg för grova insiderbrott och mot Jan Felländer för medhjälp till grova insiderbrott samt mot Ossian Hellers och Andreas Hofmann dessutom för grovt skattebrott. Åklagarna har vidare yrkat att förverkanden ska ske. De tilltalade har förnekat brott. Oavsett att åtalen för grovt skattebrott har prövats sist under huvudförhandlingen har tingsrätten valt att följa dispositionen i stämningsansökningen och redovisar bedömningarna av dessa åtal först i domen. YRKANDEN M.M. Åklagarna har yrkat ansvar enligt stämningsansökan med de justeringar som beträffande åtalet mot Jan Felländer skett före huvudförhandlingen och vad gäller övriga tilltalade under denna, domsbilaga 1. 14 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åklagarna har lagt ner en mindre del av åtalet mot Ossian Hellers och Andreas Hofmann för grovt insiderbrott avseende Visma 2006 (åp. 2) och för Andreas Hofmanns del helt beträffande Intentia (åp. 19). De tilltalade har varit berövade friheten enligt följande: Ossian Hellers; den 16 – 19 april och den 25 april – 28 maj 2007. Andreas Hofmann; den 16 april – 15 maj 2007. Ken Lennaárd; den 21 – 24 maj 2007. Karsten Storgaard; den 23 maj – 21 juni 2007. Magnus Kjellberg; den 13 – 26 juni 2007. Jan Felländer; den 11 maj – den 23 maj 2007. Stockholms tingsrätt har genom beslut den 19 april 2007 förordnat om kvarstad på så mycket av Andreas Hofmanns egendom att ett förverkande på 35 635 108 kr kan antas bli täckt vid utmätning. Genom beslut den 29 februari 2008 har Svea hovrätt bifallit åklagarnas yrkande om kvarstad på så sätt att kvarstad har beviljats på så mycket av Ossian Hellers egendom att ett förverkande på 56 970 969 kr kan antas bli täckt vid utmätning. --------------ANSVAR A och B. GROVA SKATTEBROTT (Ossian Hellers och Andreas Hofmann). De tilltalade har i första hand yrkat att åtalen för grova skattebrott ska avvisas. Åklagarna har motsatt sig att avvisningsyrkandena bifalls. De tilltalade har förnekat brott. 15 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Någon grund för avvisning av åtalen för skattebrott finns inte. Den svenska lagstiftningen är förenlig med innehållet i europarätten. Målet började som en utredning om insiderbrott. Ekobrottsmyndigheten (EBM) hade fått in anmälningar om olaglig handel med värdepapper som skulle utredas. Ossian Hellers och Andreas Hofmann greps den 16 april 2007. De hördes då om de brottsmisstankar som de kunde delges. Under förhören och vid häktningsförhandlingarna framförde EBM till Ossian Hellers och Andreas Hofmann att utredarna ville se deras kontoutdrag för att få del av hela deras handel med värdepapper. EBM ville att de frivilligt skulle berätta om den handel som de hade genomfört. Ossian Hellers och Andreas Hofmann ville emellertid inte berätta och EBM tvingades vänta på kontoutdragen. När EBM hade fått kontoutdragen kunde åklagarna delge Ossian Hellers och Andreas Hofmann misstanke om skattebrott så att de kunde höras om det. När de tilltalade blivit medvetna om att EBM försökte få ut kontoutdragen gav de till Skatteverket in en begäran om frivillig rättelse för taxeringsåret 2006. När Ossian Hellers och Andreas Hofmann greps den 16 april 2007 hade tiden inte gått ut för att lämna deklarationen för inkomståret 2006. Sedan de hade släppts ur häktet deklarerade de inkomsterna för år 2006. De kom också in med en begäran om omprövning av 2006 års taxering. De hade inte kunnat höras om skattebrott, men EBM hade begärt in inkomstdeklarationerna. De affärer som EBM hörde Ossian Hellers och Andreas Hofmann om fanns inte med i deklarationerna. 16 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann Andreas Hofmann greps den 16 april 2007, häktades den 19 april 2007 och frigavs den 15 maj 2007. Den 4 juni 2007 lämnade han till Skatteverket in en begäran om omprövning av 2006 års taxering avseende kapitalinkomster under inkomståret 2005. Skatteverket kom att fatta ett omprövningsbeslut som innefattade bl.a. frågan om detta var att anse som frivillig rättelse. Den 27 juli 2007 fattade länsrätten beslut om betalningssäkring hos Andreas Hofmann avseende bl.a. skattetillägg för taxeringsåret 2006. Den 11 september 2007 gjorde Skatteverket en anmälan till EBM om misstänkt skattebrott. Anledningen till Skatteverkets anmälan var att inkomsterna inte hade tagits med i deklarationen som Andreas Hofmann hade lämnat in den 14 juli 2006. Inga kapitalvinster eller kapitalförluster fanns upptagna i den (s. 16). Ingenting angavs under Övriga upplysningar. Deklarationen hade inte godkänts direkt. Den 6 oktober 2006 gick det ut en förfrågan från Skatteverket med begäran att Andreas Hofmann skulle redovisa fastighetsskatt och utgiftsräntor samt med ett övervägande att påföra förseningsavgift. Andreas Hofmann svarade till Skatteverket den 27 oktober 2006 med en blankett för småhus bifogad. Den 22 november 2006 fattade Skatteverket beslut om avvikelse från deklarationen angående fastighetsskatt och utgiftsräntor (s. 9). I den deklaration som Andreas Hofmann lämnade i juli 2006 fanns inga aktieaffärer över huvud taget. Han kom sedan att göra vad som rubricerats som en frivillig rättelse. Ossian Hellers Ossian Hellers deklarerade taxeringsåret 2006 i tid. I deklarationen har han tagit upp cirka 38 000 kr i kapitalvinster (s. 53). På Cevian Advisory AB, där Ossian Hellers var anställd, finns en aktiesparklubb, Naivec AB, där ledningen investerar i enlighet med fondens investeringar. Klubben genererar kapitalvinster som påförs medlemmarna och måste redovisas. Ossian Hellers redovisade en kapitalvinst om 19 564 kr i Intrum Justitia med en uträkning av genomsnittligt anskaffningsvärde (s. 17 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 57). Han redovisade även en andel i Naivec AB (s. 60). Utöver Intrum Justitia redovisade han en kapitalvinst i Intentia på 18 479 kr (s. 64). Någon utredning av anskaffningstidpunkter o.s.v. för Intentiaaffären har inte gjorts. För de affärer i värdepapper som han har genomfört via Luxemburg och rättat finns inte några kontrolluppgifter hos Skatteverket. Den 4 juni 2007 kom det in en begäran till Skatteverket om omprövning av 2006 års taxering med en frivillig rättelse (s. 46). Till ansökan var fogad K4 blanketter där Ossian Hellers tog upp kapitalvinster och kapitalförluster (s. 47, 48). Han redovisade affärer i HiQ, Acando Frontec, Intentia, IGE, TDC, Findexa, Cherryföretagen, EAC, PA Resources, NGM Holding, Traction Holding och New Science samt en kapitalvinst på handel med optioner i TDC (s. 51). Den 11 september 2007 anmälde Skatteverket Ossian Hellers till EBM för misstänkt skattebrott. Länsrätten beslutade om betalningssäkring och skattetillägg påfördes för de oredovisade intäkterna. Innan EBM kunde delge Ossian Hellers och Andreas Hofmann misstankar om skattebrott måste EBM fråga myndigheterna i Luxemburg om EBM fick använda materialet i processen. Sådana beslut fattades den 11 april 2008 och den 5 maj 2008. Därefter kunde Ossian Hellers och Andreas Hofmann delges misstanke om skattebrott. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Ossian Hellers har påförts skattetillägg genom beslut av Skatteverket den 28 februari 2008 med 40 procent av dels den inkomstskatt som utgår på ett höjningsbelopp om 17 608 876 kr avseende kapitalvinst dels den förmögenhetsskatt som belöper på ett underlag om 21 005 000 kr. Skattetillägget uppgår till 2 239 094 kr, varav 2 113 065 kr gäller den del som åtalet omfattar. 18 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Skattetillägget är att betrakta som ett straff. Då beslutet om skattetillägg är baserat på omständigheter som är identiska med de som ligger till grund för åtalet strider det mot Europakonventionen artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet att lagföra Ossian Hellers en andra gång i brottmålet. Ossian Hellers delgavs misstanke om skattebrott den 28 maj 2008. Om vinsterna anses vara skattepliktiga har Ossian Hellers under alla förhållanden avgett en sedan länge planerad frivillig rättelse (den 4 och 13 juni 2007). När rättelsen avgavs hade inget skatteärende inletts för den aktuella taxeringen. Det hade inte varit möjligt för Skatteverket att påföra en korrekt beskattning utan Ossian Hellers rättelseåtgärd. Rättelsen ska därför anses som frivillig. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Åtalet ska avvisas med stöd av artikel 4.1 sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen eftersom Andreas Hofmann genom beslut den 28 februari 2008 påförts skattetillägg och talan därför strider mot förbudet om dubbelbestraffning, ne bis in idem. Skattetillägget uppgår till 40 procent på dels den inkomstskatt som utgår på höjningsbeloppet om 28 517 386 kr dels den förmögenhetsskatt som belöper på ett underlag om 20 853 735 kr. Om tingsrätten skulle finna åtalet för insiderbrott styrkt föreligger inte skatteplikt för kapitalvinsterna. Andreas Hofmann har gjort en frivillig rättelse. Enbart halva skattebeloppet vitsordas eftersom åklagarna har hävdat att brotten har begåtts tillsammans och i samråd med Ossian Hellers. 19 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 FÖRHÖR En del av förhöret med Andreas Hofmann har hållits inom stängda dörrar och återges inte i domen. Andreas Hofmann: I samband med restitution av släktens tavla, ett porträtt målat av Gustav Klimt, från den österrikiska staten år 2000 gjorde de som var berörda en privat skatteutredning. Denna visade att restitutionen inte är skattepliktig och inte heller försäljningen av det som varit restituerat. De kom överens om att öppna konton i Luxemburg dit pengarna skulle föras. Vid utgången av 2006 eller år 2007 skulle kapitalvinsterna redovisas. Beloppet skulle vara preskriberat. De kunde fokusera på de 5 åren utan att tänka på kapitalbeloppet. Hans syster gjorde en självrättelse i december 2007 som accepterades, men för honom kom insideråtalet emellan. Om han hade velat vinstmaximera och inte hade haft för avsikt att deklarera hade han agerat så att han andra året hade fått pengarna och gjort förlust. Det hade inte varit en så smart idé att ha pengarna i Luxemburg när han kunde ha tagit hem dem och då hade kunnat använda förlustavdragen till och med på den deklarerade inkomsten. Han avstod emellertid från att använda förlustavdragen eftersom hans handlande inte hade med vinstmaximering att göra. För honom var det en fråga om integritet och respekt mot resterande delen av familjen. Eva Bergman sade vid förhör med honom på Kronobergshäktet 2007 inför ett vittne ”tur för dig att vi inte kan använda materialet för att väcka skatteåtal mot dig.”. Utsläppt från häktet framskred han med skattestrategin och fick då följdfrågor som han svarade på. Upptaxeringen baserades på det material som de hade lämnat in. Ärendet diariefördes efter det att de hade lämnat in sina papper. 20 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Enligt en TTartikel som publicerades när han satt häktad med fulla restriktioner sade Skatteverket 2 saker som innebär att han har avgett en frivillig rättelse: de visste inte att det pågick någonting och att han måste ha förstått detta. Han visste dock inte att artikeln skrevs. Det sista han skulle göra när han släpptes ur häktet vore att sätta sig och scrolla artiklar när han hade en familj som smulats samman. Skatteverket påstår vidare att den pågående insiderutredningen skulle leda till att man hade fått reda på affären ändå. Detta förutsätter att åtal skulle ha väckts. Åtal är en förutsättning för att uppgifterna ska bli offentliga. Det var inte alls självklart. Han har aldrig strävat efter att undvika att betala skatt på pengarna från restitutionen. Att göra en rättelse var en sedan länge bestämd strategi och han utnyttjade inte förlustavdragen. När han var häktad var han övertygad om att han inte var misstänkt för skattebrott och han trodde inte att han skulle bli misstänkt för det. Fulla restriktioner gällde. Hans förhörsledare sade att man inte skulle åtala för skattebrott. Vakterna och advokaten satt bredvid och sade ”här har du tur”. Det är inte rimligt att han skulle tro det motsatta mot vad som sagts. När han förberedde den frivilliga rättelsen gjorde de en snabb utredning för att få verifierat att Luxemburgmaterialet inte hade lämnades ut. Den skatteadvokat han hade var inblandad i ett annat mål. Han informerade om liknande fall där precis samma sak hade hänt. Brevväxlingen från Skatteverket visar vart de hade kommit i saken. Den 28 april 2009 sade processledaren Claes Engren att det finns argument för att det är att anse som en frivillig rättelse, men att det finns starkare argument mot. Skatteverket ville att det skulle ges in handlingar som klargjorde att det förhöll sig 21 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 på ett annat sätt. Det känns som om Skatteverket började förstå vad han menade. Det är lite aggressivt att åtala innan man visste Skatteverkets syn på saken. Att hans inkomster i depån fullständigt exploderade under 2005 har inget med skatteåtalet att göra. Det fanns inte i hans begreppsvärld att hans handel skulle väcka uppmärksamhet. Avkastningen var fantastiskt bra, men inte exceptionellt bra eftersom handeln skedde i en uppåtgående börs. Till och med PPM fonderna uppvisade jämförbar avkastning. Affärerna som genomfördes under 2002 genererade en kapitalförlust på 1,7 milj kr. 2003 var kapitalförlusten 2,1 milj kr. 2004 tjänade han 2 milj kr. Han tog risker men var samtidigt försiktig och säkrade upp. Det var bara någon gång som det gick över styr med investeringarna. Han riskerade aldrig upparbetade vinster på det sättet. Det har inte funnits i hans tankevärld att en omfattande handel skulle kunna uppfattas som misstänkt insiderhandel och rapporteras eftersom han inte har gjort något fel. Se t.ex. på hur Stefan Stjerngern hos SEB i Luxemburg tillsatte en speciell granskare efter optionsaffärerna. Denne trodde att han arbetade på Skandia. Han förklarade handeln. Av optionsaffärerna är han inte misstänkt för 1 av 3. Trots att han hade en egen granskare har de inte anmält fler affärer. Alla affärerna därefter är således att betrakta som ok. Han har bevisat att överföringen på 6,5 milj kr till Ossian Hellers var ett lån. Det fanns 3 rader i det dokument som åklagarna har åberopat som bevisning mot honom. Där fanns en summa till var och en av hans mor, hans bror och Ossian Hellers. Allt detta stod under skuld. Han hade skickat pengar som ett bidrag efter det att de hade fått restitutionen till dem som hade hjälpt dem med utredningen. Det 22 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 blir konstigt när man lyfter ut allt ur sin kontext och bara sitter och smutskastar. Det här har aldrig varit konstigt. Han kände till att det finns marknadsövervakning, compliance och Finansinspektioner i olika länder. Det var mycket obehagligt när den holländska Finansinspektionen hörde av sig. Självrättelsen gjordes p.g.a. att det hade gått 5 år från restitutionen. Det var enligt det planerade förfarandet och precis som hans syster gjorde. Syftet var att allt skulle bli korrekt och fullständigt redovisat och att han skulle betala den skatt han var skyldig. Han redovisade inte för tidigare år eftersom den ackumulerade vinsten för de åren var 0 kr. Förmögenhetsskatten blev så liten att den var försvinnande i sammanhanget. I den redovisning som han gjorde hade han väl tilltagna marginaler. Han betalde mer skatt än han egentligen skulle göra. Han visste att förmögenhetsskatten fanns inbakad i den skatt han betalade. Han rättade inte deklarationerna för samtliga år för att den ackumulerade kapitalinkomsten t.o.m. inkomståret 2004 var 0 kr. Summeringsmässigt skulle det bli rätt. Han hade absolut en marginal som täckte förmögenhetsskatten för de åren. För honom handlade det om 150 000 – 200 000 kr. Hans advokat sade att det var svårt att gå tillbaka och räkna ut exakt hur förmögenhetsskatten låg, men då sade de sig att beloppet ändå kommer att bli rätt med tanke på de reserver de hade lagt in i rättelsen och att de kunde disponera om det i efterhand. När han gjorde rättelsen hade han väldigt bristfälliga kontoutdrag. Den var planerad på det sättet som han har förklarat. När han greps hade han inte samlat in material och påbörjat arbetet med deklarationen. Förseningsavgiften är 1 000 kr. Om han hade blivit sen var inte hela världen. Ambitionen var att få in den i tid. Han hade 23 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 vissa kontouppgifter. En del fick han på nätet, annat kompletterade han med och några grejer hade han tillgång till via Internetbanken. Han ringde och beställde uppgifterna från SEB från 2001 till 2005 pappersvägen. Kontoutdragen är ögonblicksbilder och är felaktiga. Han måste räkna igenom alla affärer som han har gjort för att få de exakta beloppen vid årets slut. Det var uppenbart fel så att i stället för att räkna igenom alla transaktioner sade de att så länge summan stämde kunde de disponera om det senare om det blev några vidare frågor. Men det har inte blivit några vidare frågor om det. För redovisningen av förmögenheten var det viktiga att totalsumman stämde. Skatteverket hade haft 1,5 månad på sig att agera från det att han släpptes. Han gjorde rättelsen för att göra rätt för den ackumulerade kapitalinkomsten. Inkomståret 2005 började de stora vinsterna att komma. Dessförinnan var det snarast minus eftersom de hade skickat iväg bidrag till dem som hade hjälpt till. Vid rättelsen gjordes skatteinbetalningar. Vid rättelsen var de pengar han hade hemma i kontaknter, fordringar o.s.v. beskattade. Fordringen på Ossian Hellers på 5,5 milj kr vid utgången av 2005 tog han upp. I den rättade deklarationen fanns inte de pengarna med. De fanns med, de var skattade för. Ossian Hellers betalade skatt på de pengarna och han hade inte fått någon ränteintäkt från honom som skulle beskattas. Det var ingen förmögenhetsskatt på fordringen 2007 eller 2006. Den skulle komma tillbaka. Han hade tänkt rätta den när han fick tillbaka pengarna. Hans syster tyckte att det var jobbigt att ha pengar utomlands. I utskrifter från de samtal han haft med henne under den tid han var avlyssnad skrattade de i ett samtal åt tanken. Tänk sade hon, tänk om hon är avlyssnad för att hon har pengar utomlands och någon skulle komma på det innan de hinner skicka in den frivilliga 24 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 rättelsen. De skrattade och sade att i så fall kunde de säga så här till dem, ”vi har pengar i Luxemburg” och sedan upprepa det flera gånger. Samtalet styrker att de var rädda för att någon skulle komma på att de hade pengar utomlands. Han vet att det samtalet finns inspelat. De var mest rädda för att det skulle finnas en koppling. När tillslaget skedde fanns det ingenting som kunde knyta honom till Luxemburg över huvud taget, inga kontouppgifter eller liknande. Det enda som knöt honom till Luxemburg var Jokertelefonen. Hans hustru visste hur det låg till och hur rädd han var. Att be henne kasta ut telefonen var inte det bästa beslutet han har tagit. Det har tagit en konstig vändning och det var inte avsett att det skulle gå på det sättet. Telefonen slängdes ut för den var den enda kopplingen till pengarna. Hans hustru befann sig på andra våningen och han ropade till henne. Allting var väldigt panikoch chockartat. Det var ett förhastat och konstigt beslut. Självrättelsen var planerad sedan han fick pengarna och dröjde för att han inte skulle behöva svara på varför han hade pengar i Luxemburg. Direkt när han blev frigiven den 15 maj 2007 började han samla in uppgifter för en frivillig rättelse. Han kontaktade Börje Leidhammar nästan direkt. Från början hade han kontakt med advokat Lillienberg som hade hjälpt dem med restitutionen. Att kontrollera Skatteverkets diarium skedde rutinmässigt. Han ville kontrollera om det var tekniskt möjligt med en självrättelse. Han var orolig att man genom telefonen skulle få vetskap om pengarna innan han hade hunnit vidta rättelsen. I telefonen gick hälften av alla samtal till Luxemburg och det var det enda spåret dit. I efterhand inser han att om det hade varit i skattesyfte hade man inte kunnat göra något med den. Han önskar därför att den inte hade kastats ut. Tidigare år hade han gjort affärer i Luxemburg via telefon också, men väldigt restriktivt. 25 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han ringde via arbetet och sällan hemifrån. Från början tror han att han ringde från sin mor, men oftast gjorde han det från arbetet. På Nordea kunde man inte dra av utlandssamtal och betala själv. Det hade man kunnat göra på tidigare arbeten genom att slå in en stjärna plus någonting och få en privat räkning. Han måste ha en Jokertelefon för att han inte kunde särskilja utlandssamtalen och få dem på en separat privat räkning och han ville inte att arbetsgivaren skulle ställa frågor om varför han ringde till Luxemburg hela tiden, vilket var lite extra känsligt när han dessutom arbetade på Nordea. För att undvika det skaffade han en privat telefon. Han hade ingen aning om skillnaden mellan förvaltningsdomstol och brottmålsdomstol. Om Mr White hade deklarerat sin andel av vinsten i Gambro hade denne nog sagt till Andreas Hofmann innan. Att det var hemligt uteslöt inte att andra fick göra affärer på hans depå. Vid tillslaget hade han sin tjänstetelefon och sin privata mobil, d.v.s. Jokertelefonen. Han var rädd för att polisen kunde komma över telefonen och begära ut listor för att se vilka samtal han hade ringt. Samtalet med systern skedde på hemtelefonen. Han redovisade hur mycket kapital han hade. Varför skulle han redovisa hur mycket kontanter han hade? De tillgångarna hade han redan skattat för. Dessutom var en stor del förbrukat. Han gjorde av med pengarna löpande. De möbler som han köpte i Danmark fanns kvar när kronofogdemyndigheten kom. Små delar av de 3 203 000 kr han tog ut den 7 november 2005 fanns kvar. Pengar förbrukades på de renoveringar han berättat om. Ossian Hellers: Han har betalat 25,6 milj kr i skatt de senaste 5 åren. Åtalet handlar om 20 procent av dessa 25,6 milj kr som härrör från kapitalinkomster under 2005. Han deklarerade dem under 2005. 2007 gjorde han en självrättelse avseende 2005. Skatteverket 26 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 ignorerade denna frivilliga rättelse och eftertaxerade i stället baserat på de uppgifter som han lämnat in och påförde skattetillägg. Skatteverket brottsanmälde honom i september 2007. EBM delgav misstanke om skattebrott i maj 2008. Bevisningen består enbart av hans egna uppgifter. Den frivilliga rättelsen var planerad. När 2005 års inkomster skulle deklareras våren 2006 var han orolig för att stora kapitalinkomster skulle uppmärksammas medialt. En sådan medial uppmärksamhet skulle troligtvis skada den fondresning som Cevian bedrev och vars mål var att Cevian II skulle nå över 30 mdr kr. Han visste att utelämnade inkomster lagligen kunde deklareras senare i en s.k. frivillig rättelse. Eftersom fondresningen skulle vara klar senast våren 2007 planerade han att deklarera 2005 års kapitalinkomster därefter, vilket troligtvis skulle bli samtidigt som 2006 års kapitalinkomster. Detta skedde också. I februari 2006 var fondresningsprocessen igång. I början av april 2006 gicks allt igenom. Det skedde många möten och telefonsamtal. Det handlade om att presentera affären för potentiella investerare. I juli 2006 hade de 15 mdr. Intresset var dock större. Fas 2 påbörjades. Det pågick en diskussion och i januari 2007 informerades personalen om den fortsatta fondresningen. 5 dagar innan han anhölls meddelades att fondresningen var klar. Cevian var omskrivet i media, vilket EBM har utnyttjat. Det fick medialt genomslag p.g.a. att han arbetade på Cevian. Han var rädd att om han lämnade in uppgifter skulle det komma ut i media och han skulle förstöra den pågående fondresningen. Han pratade med journalister som sade: varför står det inget om Cevian i förundersökningen och förklaringen var att han inte sade ett ord om detta i denna rättegång. Han har visat lojalitet mot Cevian och den har alltid funnits. Hans mål var att vänta med detta till fondresningen var färdig. Det skulle kunna deklareras när han deklarerade för 2006. Han frågade sin bror som är advokat och denne påvisade att denna möjlighet finns. 27 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Onsdagen den 11 april 2007 kom uppgifterna om Cevians nya fond ut. Alla kontrakt var påskrivna. Om EBM hade agerat 1 - 1,5 månad tidigare hade Cevian troligtvis fått in avsevärt mindre pengar till fonden. De första 15 mdr var då redan investerade. Under hans tid som analyschef på Cevian investerade de totalt 18 mdr kr. Det var stort fokus på Christer Gardell och resten av företaget. Han har alltid försökt att undvika media. När han anhölls den 16 april 2007 gjordes det med en enorm medial bevakning. Åklagarna höll t.o.m. presskonferens. EBM gör gällande att hela Ossian Hellers nettokapitalinkomster 2005 är ett resultat av brottslig verksamhet och ska förverkas. EBM har gjort gällande att alla hans aktieaffärer är brottsliga, vilket innebär att EBM påstår att det saknas laglig verksamhet. En frivillig rättelse får lagligen göras i Sverige. Den omöjliggör skattetillägg och efterföljande åtal. Enbart en konkret åtgärd av Skatteverket mot en skattskyldig omöjliggör en frivillig rättelse; en direkt förfrågan, annonserad kontroll o.s.v. När Ossian Hellers ombud kontaktade Skatteverket med en frivillig rättelse i början av juni 2007 hade Skatteverket inte hört av sig till Ossian Hellers. Därför framskred han. Han var häktad under lång tid och om de hade haft planer att göra något hade de kunnat agera. Skatteverket hade inte heller något ärende på Ossian Hellers och inget diarienummer fanns. Han kunde inte lämna uppgifter till EBM för då hade de lämnat dem till Skatteverket och han hade betagits sin möjlighet att göra en frivillig rättelse. Han blev släppt den 19 april 2007. Han kunde inte tänka klart men hans bror hjälpte honom att få kontakt med Börje Leidhammar. Därefter blev han häktad i hovrätten. Han kontrollerade om de hade uppgifter om honom. Andreas Hofmann hade inga 28 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 pengar. Därför fick han följa med till Börje Leidhammar på Ossian Hellers nota. Man kan bara göra rättelse om det inte är brottspengar. EBM var tvungna att få tillstånd att använda materialet från Luxemburg. Skatteverket har än idag inte tillgång till hans kontoutdrag. Om han inte hade lämnat någon rättelse hade pengarna inte blivit beskattade. Han har alltid betalat skatt. När han slutade sin anställning hos Cevian i juni 2007 sålde han sina aktier i Naivec. Det blev en ansenlig summa och en ansenlig summa skatt. Skatteverket godtog inte hans frivilliga rättelse utan gjorde i stället en eftertaxering och beslutade att påföra honom skattetillägg. Han har inte hört ett enda riktigt skäl till att det inte är en frivillig rättelse som han har lämnat in. EBM meddelade honom att de hade full insyn i detta. Han ifrågasätter emellertid om Skatteverket har agerat på egen hand. Han har fått frågor av Skatteverket som inte hade med skattefrågan att göra. EBM och Skatteverket har samarbetat från dag 1. Hans deklaration är riktig efter rättelsen. De berättade för Börje Leidhammar om lånet. Börje Leidhammar sade beträffande förmögenheten att de hade 2 val; antingen skulle de ta bort det från Ossian Hellers förmögenhet och lägga på det hos Andreas Hofmann eller så lät man det vara kvar. För Skatteverket är det sak samma intäktsmässigt, men det blev kladdigt att fördela mellan deklarationer. De uppgav detta för Skatteverket från första början och Skatteverket har godtagit uppgifterna i de frivilliga rättelserna. Det var en praktisk lösning. De har också sagt detta i kammarrätten när de var där i betalningssäkringsärendet. Hans tidigare deklarationer innehöll extremt lite. Alla aktiesparklubbar och liknande dokument var ifyllda av personal på Cevian. Han har en ytterst begränsad skatteerfarenhet, har aldrig ägnat sig åt några skatteupplägg eller dylikt. Han har inte heller varit med och planerat hur Cevian var upplagt i skattehänseende. Han har 29 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 aldrig läst om beskattning. Cevian hjälpte honom med de skattefrågor som hade med Cevian att göra. Utöver det hade han förenklad självdeklaration. Vid de påstådda bolagsförsäljningarna hade de ett svenskt moderbolag som ägde de utländska bolagen. Det var på 1990-talet. Han ägde 15 – 20 procent av bolaget. Han tror att Ken Lennaárd ägde lite mer. Det ägdes av 4 – 5 personer. Beträffande Jokertelefonen sade Andreas Hofmann att han skulle ha en privat telefon för att ringa till Luxemburg eftersom han inte ville ta kostnaden på sin arbetstelefon. På Cevian var han i telefonsamtal med utlandet många gånger per dag. Han tyckte inte det var så farligt men Andreas Hofmann försökte övertala honom att skaffa en för att ringa till Luxemburg. Men så blev det inte, utan de ringde varandra på den istället. Han vet inte hur förtroendet för Cevian hade påverkats om det hade kommit fram att han var den mest välbetalde på Cevian. Om han i den frivilliga rättelsen måste lägga till ytterligare 17,6 milj kr skulle han ändå inte vara mest välbetald. Cevian kände inte till hans aktieaffärer i Luxemburg. Om det hade uppmärksammats massmedialt att han redovisade så hög inkomst skulle det kunna komma frågor på hans arbetsplats om var pengarna kom ifrån. Varför han inte kunde deklarera inkomsterna i tid har han förklarat. Det var en förtroendesak. De som skulle stoppa in pengar i fonden utgick från att pengarna förvaltas med 100 procent uppmärksamhet, d.v.s. att de anställda inte ödslar energi på något annat. Ingenting kom upp i april 2006. Han hade inte ens lämnat deklarationen då. Mötena började i april 2006 och fortsatte till juni 2006. Därefter hade de möten fortlöpande till april 2007 för att ta in pengar. Sedan pågick förhandlingar om hur mycket pengar, vilket tillgångsslag och med vilka bindningstider de skulle investera. Det var diskussioner ända till april 2007. Kontrakten skrivs på löpande. När det var färdigt gick Cevian ut med det massmedialt den 11 april 2007. Om det någon gång 30 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 under den perioden hade hänt något eller om EBM hade startat detta 1 månad tidigare hade det garanterat skadat Cevians fondresning markant. Cevian låg extremt mycket på plus och hade extremt mycket vinstdelning. En sådan vinstdelning betalas ut när fonden avvecklas. De avvecklade den första fonden 2006 för att ge plats åt den nya fonden. De som gick in med investeringar i den senare fonden ville veta att den tidigare fonden skulle vara avvecklad för att fokus skulle läggas på den senare. De nya investorerna ville inte att de arbetade med den gamla fonden. Därför måste man per automatik avveckla den gamla fonden innan man startade en ny fond. Allt det handlar om att förstå hur den här typen av fonder fungerar. Han visste att det fanns börsövervakning och en Finansinspektion. Varför skulle han vara rädd för att bli misstänkliggjord? Han har inte gjort något fel. Han utgick också från att sådana här utredningar görs på ett bra sätt. När han fick brev från den holländska Finansinspektionen 2006 kändes det givetvis extremt obehagligt, men han har inte gjort något fel. Om han inte hade haft ett syfte att skydda Cevian hade han korrigerat 2005 års deklaration direkt och inte avvaktat Cevians fondresning. Det var en risk för honom men det var lojalitetens pris. Han utgick från att hans handel var en obetydlig sak på den internationella kapitalmarknaden. Han lånade pengar från Andreas Hofmann som hade sina pengar i Luxemburg, Om han skulle ta hem dem måste han förklara ursprunget och det skulle Andreas Hofmann aldrig gå med på. Självklart lade han dem i Luxemburg. Där finns dessutom hårda banksekretessregler. Om han hade handlat privat via mäklare i Sverige skulle det ha tisslats och tasslats. Det vet han eftersom han har hört sådant om andra personer som har handlat i Sverige. När han gjorde sin självrättelse hade Kaupthing Bank i Luxemburg stängt av hans Internetbank. Han ringde legal på både Swedbank och Kaupthing. De skickade 31 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 kontoutdragen till Börje Leidhammar och därefter satte han ihop det på 1 - 2 dagar till en frivillig rättelse. Det var 34 affärer. Han tog fram alla siffrorna själv, sedan hjälpte Börje Leidhammar honom. Han visste inte hur det fungerar på Skatteverket. Han hade pratat med Andreas Hofmann om frivillig rättelse och den timing han pratade om. Han frågade sin bror som är advokat. Självklart tog han del av Skatteverkets information. Han höll det som uteslutet att myndigheterna skulle få tag på uppgifterna innan han hann göra rättelsen. Detta baserade han på den information som han hade fått från Luxemburg. De lämnar inte ut information för ”tax avation” över huvud taget. Han hade inte för avsikt att gömma detta för evigt. Om han skulle kunna använda pengarna måste han deklarera dem. Men att Skatteverket skulle få tag i det höll han för uteslutet. De har än idag inte fått tag i något. Han träffade Börje Leidhammar när han blev släppt av tingsrätten. Därefter träffade han honom när han åter blev släppt. Hans bror hade fullmakt från honom att agera. Det var en extremt roddig situation. Han var inne i ett bygge o.s.v. Han sålde 6 bolag under perioden. Innan rättelsen tog han inte del av artikeln i Andreas Hofmanns presentation om vad Skatteverket har gjort och avser att göra innan man ger in självrättelsen. ----Parterna har efter huvudförhandlingens slut och efter det att Högsta domstolens nedan angivna beslut meddelats i skrifter till tingsrätten argumenterat i avvisningsfrågan. 32 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Tingsrättens bedömningar. Enligt 2 § skattebrottslagen döms för skattebrott den som på annat sätt än muntligen uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till myndighet eller underlåter att till myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan. I 4 § stadgas att om brottet är att bedöma som grovt döms för grovt skattebrott till fängelse mellan 6 månader och 6 år. Åklagarna har hävdat att Ossian Hellers i den självdeklaration som han gav in den 2 maj 2006 uppsåtligen har utelämnat kapitalvinster för år 2005 på sammanlagt 17 608 876 kr, vilket har gett upphov till fara för att skatt skulle undandras det allmänna med 5 282 662 kr. Andreas Hofmann har lagts till last att han i den självdeklaration som han avgav den 14 juli 2006 för inkomståret 2005 uppsåtligen har lämnat oriktig uppgift genom att underlåta att redovisa kapitalvinster om sammanlagt 28 517 386 k, vilket har gett upphov till fara för att skatt på egna och/eller annans kapitalvinster skulle undandras det allmänna med 8 555 215 kr. De tilltalade har yrkat i första hand att åtalet ska avvisas, i andra hand att det ogillas då de har gjort självrättelse av respektive deklaration. Avvisninsyrkandet. 33 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ossian Hellers och Andreas Hofmann har till stöd för sina yrkanden anfört i huvudsak följande. Sverige är sedan länge anslutet till Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Konventionen är införlivad i svensk lag. En grundläggande mänsklig rättighet enligt artikel 4 i det sjunde tilläggsprotokollet är att en person inte får lagföras och straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat, det s.k. dubbelbestraffningsförbudet. I Sverige finns 2 parallella system där samma brott kan bestraffas i ett administrativt förfarande genom påförande av skattetillägg och i ett straffrättsligt förfarande genom åtal för skattebrott. Europadomstolen har slagit fast att ett skattetillägg är att anse som ett straff i Europakonventionens mening. Domstolen har dock i sin praxis gjort en distinktion mellan olika brotts ”essential elements”, brottens rekvisit. Då ett skattebrott kräver såväl objektiva som subjektiva rekvisit, medan ett skattetillägg endast kräver objektiva rekvisit, är det att betrakta som 2 olika brott som kan prövas utan att det strider mot dubbelbestraffningsförbudet. Den 10 februari 2009 avgjorde Europadomstolen i stor sammansättning målet Sergej Zolotukhin v Ryssland. Sergej Zolotukhin hade brutit sig in på ett militärt område och för denna gärning hade han dels blivit påförd en administrativ avgift dels blivit dömd för brott. Sergej Zolotukhin hävdade inför Europadomstolen att hans mänskliga rättigheter hade blivit kränkta. 34 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Europadomstolen fann med avståndstagande från sin tidigare praxis att vad som hädanefter ska avgöra vad som utgör 2 brott inte är principen om ”essential elements” utan om den gärning som bestraffas hänför sig till identiska omständigheter. Det strider således mot dubbelbestraffningsförbudet att lagföra en person 2 gånger för identiska omständigheter. Denna harmonisering av tolkningen gör historiska tolkningar obsoleta. Europadomstolen slog också fast att det räcker med lagföring av ett brott för att en andra lagföring ska strida mot dubbelbestraffningsförbudet. Det är således inte en förutsättning att den första lagföringen lett till ett lagakraftvunnet avgörande. Norge har tidigare tillämpat ett liknande system som Sverige där gärningar relaterade till skattskyldighet bestraffas genom både skattetillägg och åtal för brott. Såväl det Norska Finansministeriet som Skattedirektoratet och Riksadvokaten har uttalat att denna praxis uppenbart strider mot Europakonventionen som den nu ska tolkas och har gett sina respektive underlydande instruktioner om hur dubbelbestraffning ska undvikas. Det krävs inte heller i Sverige någon lagändring för att undvika dubbelbestraffning utan en domstol är skyldig att tillämpa Europakonventionen, som även direkt är svensk lag, som den nu ska tolkas. Ossian Hellers och Andreas Hofmann har av Skatteverket blivit påförda skattetillägg under påstående att de inte har deklarerat inkomster för 2005. Åklagarna har i detta mål åtalat dem för skattebrott under påstående av exakt samma omständigheter. Åtalen ska i dessa delar med hänsyn till det anförda avvisas. 35 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 ----Högsta domstolen har i beslut den 31 mars 2010 i målen B 2509-09 och 5498-09 prövat den aktuella frågan. I målen hade var och en av de för grovt skattebrott åtalade männen genom ett beslut som hade vunnit laga kraft påförts skattetillägg för de oriktiga uppgifter som låg till grund för åtalet. Högsta domstolen hade meddelat dispens i frågan om, och i så fall i vilken utsträckning, som bestämmelsen i artikel 4 punkt 1 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen innebär att åtalen ska avvisas på den grunden att de lagakraftvunna besluten om skattetillägg utgör hinder mot lagföring i enlighet med åtalet. Högsta domstolen fann i besluten att Europadomstolens dom i fallet Zolotukhin och efterföljande domar där slutsatserna i domen bekräftats innebär att tidigare praxis när det gäller bedömningen av vad som utgör samma ”brott” enligt artikel 4 måste anses överspelad. Att det får anses uteslutet att Europadomstolen med tillämpning av sin nya praxis skulle anse att förfaranden som gäller sanktioner för samma oriktiga uppgiftslämnande med hänsyn till skillnader i de subjektiva rekvisiten inte avsåg samma ”brott”. Europadomstolens praxis lämnar visst utrymme för att ha flera sanktioner för samma ”brott” som också kan beslutas om av olika organ vid skilda tillfällen. En förutsättning för att med hänvisning till Europakonventionen underkänna en ordning som gäller enligt intern svensk reglering bör vara att det finns klart stöd för detta i konventionen eller i Europadomstolens praxis. Det saknas sådant stöd för att generellt underkänna det svenska systemet med dubbla förfaranden. Det har inte framkommit några andra omständigheter som ger anledning att göra den bedömningen att bestämmelsen i artikel 4 protokoll 7 medför att det föreligger hinder mot att pröva eller bifalla åtalet mot vederbörande i de fall där skattetillägg påförts honom. Genom besluten har Högsta domstolen således slagit fast att det inte strider mot Europakonventionens regler att döma en person för skattebrott när denne har påförts skattetillägg. 2 ledamöter var skiljaktiga och uttalade att det finns ett klart stöd för 36 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 att skattebrott och skattetillägg utgör dubbel bestraffning. 1 ledamot var skiljaktig gällande motiveringen och ansåg att det saknas stöd i Europakonventionen eller i Europadomstolens praxis för att generellt underkänna den enligt intern svensk rätt gällande ordningen. 1 av de i majoriteten ingående justitieråden gjorde ett särskilt tillägg. Frågan om dubbel straffbarhet har aktualiserats med jämna mellanrum under de senaste 10 åren. Den internationella rättsutvecklingen har gått mot en allt tydligare uppfattning om att det strider mot lag att påföra någon en administrativ avgift och dessutom lagföra vederbörande i en straffprocess. Särskilt tydligt har detta blivit i länder som inte har 2 skilda domstolssystem. Måhända skulle problematiken framstå som tydligare i Sverige om de administrativa och straffrättsliga påföljderna prövades av samma domstol. En lösning för Sveriges del vore att låta de mindre allvarliga överträdelserna drabbas av skattetillägg och att pröva övriga förfaranden enbart straffrättsligt. Frågan om dubbla straff har berörts i t.ex. propositionen till lagen om marknadsmissbruk (prop. 2004/05:142 s. 43 f.) där det beträffande införande av administrativa sanktioner enligt artikel 14 i marknadsmissbruksdirektivet anfördes att flera länder hade invändningar mot att en viss utformning av bestämmelsen skulle innebära att personer kunde riskera att drabbas av både straffrättsliga och administrativa påföljder för samma sak, vilket skulle strida mot principen om att man inte ska kunna straffas 2 gånger för samma sak. I prop. konstaterades därefter att artikel 14 i marknadsmissbruksdirektivet enligt regeringens uppfattning ger medlemsstaterna fortsatt valfrihet i frågan huruvida straffrättsliga eller administrativa sanktioner ska tillämpas. I de fall medlemsstaterna väljer att behålla en straffrättslig reglering kan direktivet alltså inte anses ställa krav på att det därutöver ska finnas en möjlighet att besluta om administrativa påföljder för samma sak. 37 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Högsta domstolens avgöranden har utsatts för kritik från flera håll. Det är naturligtvis olyckligt när ett avgörande från domstolen innehåller så många olika meningar som dessa beslut gör. Prejudikatvärdet blir ofrånkomligen lägre. Å andra sidan utgör dissenserna en tydlig bekräftelse på hur komplex frågan är och visar att ett slutligt svar torde komma först efter det att Europadomstolen har gjort en prövning av det svenska systemet. För tingsrätten framstår det som relativt klart att grundläggande straffrättsliga principer innebär att det inte är förenligt med Europakonventionens regler att en person både påförs skattetillägg och ådöms en straffrättslig påföljd. Högsta domstolens avgöranden är vägledande, inte bindande. En underinstans saknar i och för sig inte möjlighet att frångå ett avgörande från Högsta domstolen. För att detta ska kunna ske krävs dock att välmotiverade skäl anförs (jfr. ansvar enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen). Det som tingsrätten anfört ovan är inte av sådan dignitet att domstolen kan avvika från Högsta domstolens beslut. I de mål som Högsta domstolen har prövat hade besluten om skattetillägg vunnit laga kraft. Frågan har därmed varit huruvida res judicata varit för handen. I förevarande mål där skattetilläggen alltjämt är under prövning, f.n. i kammarrätten, är frågan huruvida lis pendens föreligger. Högsta domstolen har i besluten slagit fast att Europadomstolens praxis lämnar ett visst utrymme för att ha flera sanktioner samtidigt för samma brott som också kan beslutas av olika organ vid skilda tillfällen samt att en förutsättning för att med hänvisning till Europakonventionen underkänna en ordning som gäller enligt intern svensk reglering, bör vara att det finns klart stöd för detta i konventionen eller Europadomstolens praxis. 38 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Högsta domstolens prövning innefattar således även situationen att skattetillägget inte har vunnit laga kraft. Högsta domstolen har haft att ex officio pröva frågan huruvida en avvisning skulle ske enligt rättegångsbalkens regler (iura novit curia). Tingsrätten utgår från att domstolen hade avvisat talan om det har kunnat ske enligt dessa regler. Av det anförda följer att avvisningsyrkandena ska lämnas utan bifall. Självrättelse. De tilltalade har medgivit att de i sina deklarationer för taxeringsåret 2006 inte har tagit upp de belopp avseende tidigare oredovisade kapitalinkomster, om för Ossian Hellers del 17 608 876 kr och för Andreas Hofmanns del 28 517 386 kr, som de har redovisat i den 4 juni 2007 till Skatteverket ingivna ändrade deklarationer. Inkomsterna skulle rätteligen ha redovisats i de avgivna deklarationerna. Fara har således förelegat för att skatt skulle undandras det allmänna med för Ossian Hellers del 5 282 662 kr och för Andreas Hofmanns del 8 555 215 kr. Därmed finns förutsättningar att, med hänsyn till beloppens storlek, döma till ansvar för grovt skattebrott. De tilltalade har invänt att deras avsikt ända sedan tidpunkten då de lämnade deklarationen för taxeringsåret i fråga varit att vidta självrättelse och att de således inte har haft uppsåt att begå brott. Enligt 12 § skattebrottslagen döms den som frivilligt vidtar åtgärd som leder till att skatten kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, inte till ansvar enligt 2 – 8 §§. 39 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åtgärden ska således ha vidtagits frivilligt. Vid bedömningen av huruvida detta har skett brukar samma kriterier som vid frivilligt tillbakaträdande enligt 23 kap. 3 § brottsbalken från försök till brott tillämpas. Kravet på frivillighet anses uppfyllt så snart som gärningsmannen inte har känt sig tvingad av yttre omständigheter att vidta en rättelse. Enligt rättsfallet NJA 1974 s. 26 anses en rättelse inte vara frivillig när taxeringsmyndigheten har meddelat den skattskyldige att en taxeringsrevision skulle påbörjas. Ossian Hellers och Andreas Hofmann greps den 16 april 2007 misstänkta för grova insiderbrott bestående i handel med värdepapper via banker belägna i Luxemburg och Schweiz under 2005 – april 2007. Vinsterna från handeln avseende inkomståret 2005 hade inte redovisats i de deklarationer som de avgett för taxeringsåret 2006. Sedan de tilltalade hade försatts på fri fot begärde de hos Skatteverket omprövning av taxeringarna 2006 och gav till verket in rättade deklarationer som innehöll de kapitalvinster som de tidigare inte hade redovisat. Att den handel med värdepapper som de tilltalade hade bedrivit i utlandet skulle komma att förknippas med frågan om beskattning av vinsterna från handeln och att Skatteverket så småningom skulle komma att kopplas in på frågan måste ha varit uppenbart för dem. Att så varit fallet styrks inte minst av det förhållandet att de genast efter frigivandet kontaktade en skatteexpert som därefter biträdde dem. Det står klart att rättelserna har getts in som en direkt följd av de åtgärder som EBM vidtagit mot dem. Att åtgärderna utförts av annan myndighet än Skatteverket kan inte tillmätas betydelse vid prövningen av frågan huruvida rättelsen har varit frivillig. Ossian Hellers och Andreas Hofmann har hävdat att det sedan länge varit deras avsikt att vidta rättelserna. 40 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ossian Hellers har hävdat att Cevian vid tiden då han gav in deklarationen 2006 var engagerad i att anskaffa kapital till fonden Cevian II, att en uppgift i hans deklaration att han året innan uppburit inkomster av kapital med över 17 milj kr kunde avhålla finansiärer från att investera i fonden och att hans agerande varit förestavat av omsorg om Cevian. För uppgifter i en självdeklaration gäller sekretess. Endast de samlade uppgifterna om intäkter i de olika förvärvskällorna blir offentliga. Detta sker när den slutliga skatten har fastställts och slutskattsedel distribueras till den skatteskyldige, vilket sker någon gång under senhösten taxeringsåret. Först någon gång i månadsskiftet november/december 2006 hade uppgiften om Ossian Hellers kapitalinkomster kunnat bli offentliga. Huruvida dessa, om de blivit kända för finansiärerna, skulle ha tillmätts någon betydelse måste betraktas som i högsta grad ovisst med tanke på de många gånger höga inkomster som förekommer i finansbranschen. Såsom kommer att framgå nedan under den del som avser insiderbrott har Ossian Hellers handel med värdepapper skett i strid mot de regler som gällde för hans anställning hos Cevian Advisory AB. Hans påstående om att hans handlande har styrts av lojalitet mot Cevian kan därför mycket starkt ifrågasättas. Tingsrätten finner att det inte finns skäl att sätta tilltro till Ossian Hellers påståenden om anledningen till att kapitalinkomsterna inte redovisats i deklarationen 2006 och att hans avsikt hela tiden varit att deklarera dessa genom en självrättelse. Andreas Hofmann har uppgett att han underlät att deklarera kapitalintäkterna p.g.a. rädsla för att det kunde bli känt att dessa härrörde från kapital ursprungligen hänförligt till en restitution från den österrikiska staten. Han har påstått att det redan när han erhöll beloppet från restitutionen gjordes en rättsutredning i skattefrågan och att resultatet av denna mynnade ut i ett beslut att förfara på sätt som skett med avsikten att kunna deklarera intäkterna 2007, varvid en självrättelse skulle ske. 41 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann hade när han greps den 16 april 2007 ännu inte vidtagit några åtgärder i form av anskaffande av kontoutdrag och andra handlingar för att kunna genomföra rättelsen eller ens lämna korrekta uppgifter om kapitalinkomster i det årets deklaration, vilken skulle avlämnas ungefär 2 veckor senare. Hela agerandet runt handeln med värdepapper visar att det har funnits en avsikt att så långt det varit möjligt dölja denna för myndigheterna. Andreas Hofmann har inte varit trovärdig i sina uppgifter om avsikten att lämna in en rättelse av deklarationen. Hans uppgifter lämnas därför utan avseende. Det är inte utrett att handeln med värdepapper har grundats på brottsligt förfarande. Av det anförda följer att Ossian Hellers och Andreas Hofmann ska dömas för skattebrott. Andreas Hofmann har utfört den handel som angivna kapitalintäkter avser i sitt namn och har anmält beloppen till beskattning. Annat har därmed inte framkommit än att han ska svara för dessa intäkter. Med hänsyn till beloppens storlek ska brotten bedömas som grova. C. GROVA INSIDERBROTT ALLMÄN DEL SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Tisdagen den 23 augusti 2005 kom det in en anmälan till EBM från Enskilda Security i Stockholm. Enskilda Security hade genomfört flera affärer åt SEB Private Bank och hade reagerat på att en kund i Luxemburg hade gjort mycket stora affärer kort före kursdrivande händelser. Affärerna gällde optioner i Skandia, Electrolux 42 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 och Tele 2. Omräknat i underliggande aktier motsvarade affärerna inköpta aktier i t.ex. Tele 2 för 38 milj kr och i Skandia för 114 milj kr. Detsamma gällde Electrolux. EBM bestämde sig för att inleda en förunder-sökning och började med att begära rättslig hjälp från Luxemburg för att veta vem kunden var och hur dennes transaktioner såg ut. På våren 2006 fick EBM beskedet att kunden var Andreas Hofmann. Under hösten 2006 fick EBM värdepappersutdrag från SEB Private Bank i Luxemburg. Det visade sig att kunden hade flyttat sina affärer till en annan bank. Dessutom kom det in nya anmälningar. I dessa var Andreas Hofmann namngiven. Anmälningarna gällde bl.a. Frans Maas. Under hösten 2006 kom det in anmälningar från Kaupthing Bank i Luxemburg där Ossian Hellers var namngiven. På hösten 2006 kände EBM till att Ossian Hellers hade gjort affärer i Findexa, Frans Maas och Biacore. Eftersom Andreas Hofmann och Ossian Hellers hade en gemensam affär, Frans Maas, uppkom det misstankar om att de handlade tillsammans. På EBM behandlades de dock som 2 separata utredningar. I februari 2007 påbörjades avlyssning av de misstänktas telefoner. Denna gav bilden att Ossian Hellers tog emot och förmedlade information. De kom att avlyssna ett samtal mellan Karsten Storgaard, tidigare arbetskamrat med Ossian Hellers på Bain & Co i Stockholm, angående en affär i det mexikanska bolaget ASUR. De fick också veta att Ossian Hellers hade kontakt med Magnus Kjellberg, som var anställd på Morgan Stanley, frekventa samtal med Ken Lennaárd, känd från pokersammanhang, och Andreas Hofmann, som Ossian Hellers varit skolkamrat med. Andreas Hofmann genomförde sina affärer genom aktiemäklaren Jan Felländer på Nordea i Luxemburg. Under avlyssningen förvånades utredarna av att det inte förekom något öppet tal om aktier, värdepappersaffärer, analyser eller 43 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 värderingar av företag. På EBM beslutade man att skaffa in värdepappersutdrag för att se vilka affärer Andreas Hofmann och Ossian Hellers hade genomfört. ----Den 16 april 2007 skedde tillslag. Ossian Hellers och Andreas Hofmann greps. Myndigheterna i Luxemburg frös de misstänktas tillgångar på konton och värdepappersutdrag rekvirerades. I slutet av avlyssningen fanns samtal som visade att personkretsen gjorde affärer i samma värdepapper. Vid husrannsakningar säkrades datorer, telefoner och USBminnen. I början av utredningen ville man på EBM veta varför de misstänkta hade handlat i bolagen. De tilltalade gav emellertid inte några svar. De talade inte heller om varandras inblandning. Den 15 februari 2008 överlämnade Ossian Hellers till EBM 12 presentationer på ett USBminne som motiverade handeln i aktierna. Husrannsakan genomfördes också för att se om det fanns analyser eller utfört arbete som, om affärerna var seriösa, förklarade varför de hade handlat som de gjort. Några sådana uppgifter fanns emellertid inte. ----EBM tog in de tilltalades deklarationer för flera år för att se vilken typ av handlare de var. Vilken var deras investerarprofil? Var de försiktiga sparare, investerare eller spelare? Ossian Hellers redovisade i sin deklaration taxeringsåret 2000 inkomst av tjänst från Bain & Co för 1999 med 434 607 kr och kapitalinkomster med 97 012 kr. De aktieaffärer som han hade gjort 1999 gällde Assi Domän, Balder, Columna, Drax Holding, SHB, SCA, Swedish Match och Sydkraft. Det totala anskaffningsvärdet 44 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 för aktierna var 441 429 kr. De gav en vinst på 97 012 kr. Han hade en fond hos SHB på 20 026 kr. Hans totala tillgångar uppgick vid utgången av 1999 till 300 911 kr. Taxeringsåret 2001 var hans lön från Bain & Co 692 041 kr. Förmögenheten om 346 287 kr bestod av medel på konton om 269 066 kr, fonden hos SHB 18 263 kr och aktier i Ericsson och Astra om 77 221 kr. Deklarationen för taxeringsåret 2002 utvisar en lön på 947 658 kr. Deklarationen innehåller inte några uppgifter om kapitalvinster eller kapitalförluster. Han hade kvar fonden hos SHB och aktierna i Ericsson och Astra. Det totala värdet på tillgångarna var enligt kontrolluppgifterna 471 333 kr. Taxeringsåret 2003 redovisade han en lön på 1 013 169 från Bain & Co. Han hade en kapitalförlust på 855 kr från försäljning av fonden i SHB. Inte heller 2002 hade han gjort några aktieaffärer. Tillgångarna uppgick till 720 597 kr på konton samt aktier i en depå hos Skandiabanken värda 3 376 kr. Deklarationen för taxeringsåret 2004 upptar en lön på 1 338 688 kr, varav 254 478 kr från Amarant Capital Advisory AB och 1 079 210 kr från Bain & Co. Han redovisade inga kapitalvinster eller – förluster. På konton hade han 550 275 kr och i aktier 7 030 kr. Deklarationen för taxeringsåret 2005 visar hur det såg ut när handeln med utlandet började. Han redovisade en lön från Cevian Capital där han påbörjat en anställning som aktieanalytiker. För inkomståret 2004 finns inte redovisat några kapitalvinster eller kapitalförluster. På konton hade han 347 033 kr och aktier värda 476 098 kr. Under året hade han avyttrat aktier i Astra för 1 736 kr, vilket rätteligen skulle ha redovisats. Ingenting i Ossian Hellers bakgrund under åren 1999 - 2004 tyder på ett stort intresse för aktier med stort risktagande i aktier och optioner. När han lämnade deklarationen för taxeringsåret 2006 hade han alltså påbörjat verksamheten i utlandet. Denna redovisades emellertid inte i Sverige. Endast lönen från Cevian om 1 099 440 kr och en kapitalvinst om 38 043 kr redovisades. En del av kapitalvinsten avser en vinst i Intrum Justitia som gällde en andel i en aktiesparklubb hos Cevian. Dessutom hade han gjort egna affärer i Intentia med ett anskaffningsvärde på 611 978 kr som gav en vinst på 18 479 kr. 45 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Detta var den bild som skattemyndigheten hade fått av Ossian Hellers från 1999 och framåt. Frågor skulle ha väckts om han hade börjat redovisa stora vinster under kapitalinkomster. EBM har utgått från att detta gjorde att han valde att förlägga värdepappersaffärerna till Luxemburg. Kanske skedde det även för att slippa betala skatt på pengarna. ----EBM gjorde en likadan bedömning av Andreas Hofmann. Åklagarna har gått igenom hans deklarationer på motsvarande sätt. Taxeringsåret 2000 hade han en redovisad bruttolön på 428 783 kr. Kapitalvinsterna uppgick enligt en anteckning som troligen var gjord av Skatteverket till 967 263 kr. Han skrev senare till Skatteverket och begärde omprövning. Under 1999 var hans kapitalinkomster ringa. Eftersom han inte redovisade aktieförsäljningar men Skattverket hade kunskap om vilka aktier det gällde, dock inte när aktierna hade anskaffats, förde Skatteverket in beloppet för försäljningen. 20 procent av värdet togs upp som en anskaffningskostnad. De aktier som han redovisade var i första hand itföretag, bl.a. Addera, Doro och Framfab. Den totala anskaffningskostnaden för aktierna var 1 188 663 kr. Hans lön var till största delen hänförlig till Addera Stockholm AB. Hans tillgångar uppgick till 26 469 kr. Enligt inkomstdeklarationen 2001 fick han lön från Framfab Innovation AB med 206 000 kr. Han redovisade en kapitalvinst på 20 915 kr och en kapitalförlust på 26 000 kr. Han hade under året sålt värdepapper med ett anskaffningsvärde på 1 956 377 kr. På det gjorde han en vinst på 20 915 kr. Affärerna avsåg bl.a. Addera. Det var ungefär lika många vinster som förluster. Tillgångarna uppgick till 77 838 kr på konto. Summan aktier var nere på 0. I deklarationen 2002 var bruttolönen 650 532 från If Skadeförsäkring. Han redovisade en kapitalförlust om 30 000 kr på Addera-optioner. Summa tillgångar uppgick till 68 362 kr på konton. I självdeklarationen 2003 var lönen 741 916 kr. Inga kapitalvinster redovisades. Förmögenheten uppgick till 573 094 kr och bestod till sin huvuddel av 46 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 en bostadsrätt. På konto hade han 27 364 kr. Inkomstdeklarationen 2004 upptar en lön om 790 459 kr från If. Han redovisade en kapitalförlust om 44 800 kr. Som förklaring angav han att personaloptioner hos Addera förföll 2000/2001 och att köpesumman 1999 hade varit 64 000 kr. Inga andra värdepappersaffärer redovisades. Totala tillgångar var 0 kr. Inkomstdeklarationen 2005 innehåller 808 612 kr i lön från dels If dels Bearingpoint Sweden AB. Han redovisade ingen kapitalvinst eller -förlust. Förmögenheten uppgick till 25 056 kr och bestod av bankmedel. Inkomstdeklarationen 2006, som gäller inkomståret 2005 då aktieaffärerna i Luxemburg tagit fart, upptar en lön om 663 305 kr från bl.a. PA Consulting Group AB och Bearingpoint Sweden AB, 1 305 kr. Inga kapitalvinster eller -förluster finns redovisade. Hans totala förmögenhet var enligt deklarationen 3 kr på ett konto. ----Ken Lennaárd är pokerspelare och redovisade för taxeringsåret 2000 0 i inkomster. Han hade angett i deklarationen att han bodde i London och inte hade arbetat i Sverige. En kapitalförlust uppgick till 400 kr. På konto hade han 374 138 kr, i JM Bofond 34 095 kr. En avyttring hade skett från HQ med 16 800 kr. Deklarationen för taxeringsåret 2001 upptog 0 i lön. I rutan för kapitalförlust hade han skrivit ja utan att redovisa något belopp. Han hade angett att han arbetat med ett itprojekt som inte hade gått bra och att han hade gjort förluster på sina aktieaffärer det året, liksom alla andra. Förmögenheten bestod av banktillgångar hos Nordnet med 61 889 kr, en bofond hos Robur, med 112 804 kr i totala tillgångar. I ersättning för avyttrade aktier hade han uppburit 110 173 kr. Inkomsterna taxeringsåret 2002 var upptagna till 0. I specifikationen uppges inkomster från JM Bofond på 658 kr. Det fanns ett mindre belopp hos Nordnet. I deklarationen hade han angett en förlust på l 47 185 kr för köp-optioner i LM Ericsson och att han hade levt på sparat kapital till den 1 september då han fick arbete i London och flyttade ut från Sverige. Genom Nordnet hade han avyttrat sina värdepapper och fått totalt 12 815 kr. I inkomstdeklarationen för taxeringsåret 2003 finns inga inkomster, kapitalvinster eller - 47 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 förluster upptagna. Under övriga upplysningar angav han att han arbetade och var skriven i London under 2002. I deklarationen för taxeringsåret 2004 finns inte några inkomster eller förluster redovisade. Han svarade på frågor att han ville göra avdrag för en angiven förlust om 11 925 kr som var hänförlig till aktier i bl.a. Fabege, Telia, Sandvik, Assa Abloy, Investor och Nokia. Han hade mindre tillgångar och skulder på 1 979 050 kr. Totalt belopp för sålda aktier var 539 786 kr. År 2005 tog Ken Lennaárds affärer i Luxemburg fart. Deklarationen för taxeringsåret 2006 upptar en lön från Sveriges Radio på 640 978 kr. Kapitalvinsterna uppgick till 5 151 644 kr, men avsåg inte de affärer han gjort utomlands. Det fanns en kapitalvinst på aktier om 1 121 022 kr, en förlust på 405 081 kr samt vinster på optioner om 3 678 957 kr och 10 230 kr. Dessutom redovisade han en vinst från en försäljning av en bostadsrätt samt pokervinster. Aktieaffärerna avsåg Cherryföretagen, Intentia, Lindex, Skandia och 24 H Poker. Den stora optionsvinsten avsåg köp-optioner i Electrolux via Avanza. Den totala vinsten var 3 678 957 kr. Det totala beloppet som han satsat var 1 112 200 kr. ----Någon gång i början av 2005 började Andreas Hofmann att genomföra aktieaffärer i utlandet. Han hade sedan 2000 anlitat SEB Private Bank i Luxemburg. År 2000 fick han ett arv på ungefär 12 milj kr efter en släkting. Pengarna sattes in på ett konto i Luxemburg där han hade Jan Felländer som rådgivare. Efter 2005 flyttade han sina affärer från SEB Private Bank till Nordea Bank i Luxemburg dit Jan Felländer flyttat. Dessutom anlitade han mot slutet av 2006 UBS i Schweiz och Nordea i Schweiz för aktieaffärer. Ossian Hellers öppnade i april 2005 ett konto hos Swedbank i Luxemburg där han bedrev sina affärer i 1 år, varefter han flyttade sina pengar till Kaupthing Bank i Luxemburg. Ken Lennaárd öppnade konto hos Kaupthing Bank i Luxemburg och mot slutet av 2006 använde han Credit Suisse i Schewiz för sina affärer. Detta var 48 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 ett medvetet förfarande för att försvåra bankernas möjligheter att bedöma affärerna och inte ge dem något incitament till att göra anmälningar av affärerna. Det har också försvårat EBMs möjligheter att kontrollera affärerna i Luxemburg och Schweiz. Efter tillslaget mot Andreas Hofmann och Ossian Hellers den 16 april 2007 tog Ken Lennaárd den 18 maj 2007 ut 18 066 000 kr hos Credit Suisse och stängde kontot. Andreas Hofmanns portfölj hos SEB Private Bank var en rådgivande förvaltning. Den 31 december 2004 var värdet på de förvaltade medlen 8 250 101 kr. Det var detta belopp som Andreas Hofmann disponerade när han började sina affärer. Av beloppet var 3 223 271 kr aktiefonder. Andreas Hofmann gjorde likartade affärer som Ken Lennaárd, med bl.a. stora vinster på affärer i optioner i Electrolux. Den 31 mars 2005 förde Andreas Hofmann från sitt konto över 6 550 000 kr till ett konto som Ossian Hellers hade öppnat hos Swedbank. Andreas Hofmanns konto hos SEB Private Bank hade hold mail, d.v.s. inga meddelanden skickades ut om affärer m.m. Trots att uttag skedde från hans konto under året (2005) fanns på detta vid årets slut 13 378 786 kr. Den 27 januari 2006 flyttade Andreas Hofmann över det beloppet till Nordea Bank i Luxemburg. Därefter skedde inga aktieaffärer över SEB Private Bank. Rådgivare hos Nordea var Jan Felländer. Det första inkommande beloppet på kontot hos Nordea var 14 378 274 kr den 27 januari 2006. Affärerna ägde sedan rum hos Nordea. Hos Nordea upprättades ett s.k. client information sheet för att banken skulle lära känna kunden. I denna har Jan Felländer angett bl.a. att Andreas Hofmann hade ärvt en förmögenhet av en familj i Schweiz, vilken var en återbetalning från andra världskriget, att han arbetade som rådgivare och var en mycket aktiv klient som Jan 49 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Felländer hade känt i 5 år. Under riskprofil angavs att Andreas Hofmann var en aggressiv placerare. Den beräknade förmögenheten var 4 milj Euro och han inkomst 200 000 Euro. Syftet med kontot var investeringar. Skälet att anlita Nordea Bank angavs vara Jan Felländer. Handlingen är undertecknad av Jan Felländer den 30 november 2005 som account manager. Affärerna kom i fortsättningen att ske över Nordea Bank men pengar flyttades även till Schweiz. Detta skedde genom att en check på 23 040 000 kr ställdes ut den 27 juni 2006. Av en uppställning över hur kontot använts framgår att man hämtade pengar kontant från detta när man behövde. Den 26 maj 2006 gjordes ett kontantuttag på 4 717 850 kr. Den 22 maj 2006 ställdes en check ut på 12 000 328 kr och den 26 juni 2006 en check på 23 040 323 kr. De pengar som togs ut från Nordea flyttade Andreas Hofmann vidare till UBS i Schweiz. Detta framgår av ett kontoutdrag från Credit Suisse. Ossian Hellers ansökte den 15 februari 2005 om att öppna konto hos Swedbank. Även detta konto var ett hold mail account. Han fick 6 550 000 kr från Andreas Hofmann, men i den ruta där han skulle ange pengarnas ursprung angav han bolagsförsäljningar i Antigua och Malta. I handlingen anges att han har blivit informerad av Swedbank om sin skyldighet att upplysa berörda myndigheter om sitt konto i Luxemburg. Det första beloppet som kom in på kontot var 6 550 000 kr den 5 april 2005. Beloppet användes därefter för fortlöpande aktieaffärer. Från kontot hos Swedbank tog Ossian Hellers den 11 maj 2006 ut 42 363 000 kr och flyttade över beloppet till Kaupthing Bank i Luxemburg. Han öppnade kontot hos Kaupthing Bank den 9 mars 2005. Det var ett hold mail account. Kontot låg oanvänt till den 11 maj 2006 då överföringen skedde. Därefter gjorde han affärerna där. Den sista affären hos Kaupthing Bank före tillslaget som skedde den 16 april 2007 gällde andelar i OMX för 86 milj kr, varav drygt 17 milj kr finansierades med lån och resterande belopp med egna medel. 50 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Även Ken Lennaárd öppnade konto i Luxemburg. I ansökan hos Eurotrade angav han att han använde Avanza och HQ som mäklare. Som investerare angav han sig vara måttligt försiktig och att han accepterade måttliga förändringar i investeringarna. Han ansökte också om konto hos Kaupthing Bank den 2 juni 2005. Även han flyttade när det blev fråga om stora pengar dessa vidare till annan bank. Detta skedde i juni 2005 då han flyttade pengarna till Credit Suisse. ----Andreas Hofmann och Ossian Hellers frihetsberövades den 16 april 2007 och försattes på fri fot den 15 respektive den 24 maj 2007. Det första som hände därefter var att de lämnade in sina inkomstdeklarationer för taxeringsåret 2007. Dessförinnan hade de haft anstånd. Ossian Hellers deklaration kom in till skatteverket den 13 juni 2007. I denna redovisade Ossian Hellers att han hade gjort kapitalvinster i Luxemburg på 24 831 054 kr. Han redovisade en lön på 1 212 960 kr från Cevian Capital. Dessutom redovisade han aktieaffärer i aktiesparklubben. I övrigt redovisade han vinster på aktieaffärer med 19 111 759 kr och förluster med 3 197 455 kr samt vinster på optionsaffärer med 8 916 750 kr. Netto blev det 24 831 054 kr. De affärer som han redovisat och som omfattas av åtalet är Frans Maas, Gambro, Biacore och TradeDoubler. Optionsaffärerna gjordes i Gambro. Han kom också in med en s.k. frivillig rättelse den 13 juni 2007 för 2005. I denna angav han att vinsterna på aktieaffärer var 14 334 715 kr, förluster 600 182 kr och vinster på optionsaffärer 3 874 343 kr. Nettobeloppet var 17 608 876 kr för de affärer han genomförde under 2005. Av dessa affärer omfattar åtalet HiQ, Intentia, TDC, Findexa, EAC och Traction. Köpoptioner som han handlat med i TDC omfattas av åtalspunkt 22. Vinsten på dem var 3 874 343 kr. Förmögenheten var 51 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 enligt de uppgifter som Skatteverket hade enligt kontrolluppgifter 1 544 589 kr i banktillgodohavanden och 15 279 kr i aktier. Andreas Hoffman gjorde på motsvarande sätt i en skrift angående inkomståret 2005 som kom in till Skattverket den 28 juni 2007 då han samtidigt gav in sin inkomstdeklaration för taxeringsåret 2007. I deklarationen var lönen 524 764 kr. Han redovisade en kapitalvinst om 20 791 666 kr. Tillgångarna uppgår till 38 641 841 kr. På blanketten K 4 redovisade han kapitalvinster med 20 556 669 kr, kapitalförluster med 1 519 979 kr och vinster på optioner med 1 856 963 kr. Totalt netto var 20 791 666 kr. De värdepapper han handlade med och som omfattas av åtalet var Visma, Gambro, Lindex, Volvo, Biacore, Telia, Metso, TradeDoubler, Outokompo Technology och Frans Maas. De optioner han handlat i var bl.a. Volvo. Han redovisade lön från Nordea med 153 303 kr, P A Consulting Group med 332 341 kr och ersättning från Försäkringskassan. I rättelsen för taxeringsåret 2006 redovisade han aktievinster med 10 113 647 kr, kapitalförluster med 310 702 kr, vinster på optioner med 22 298 950 kr och förluster på optioner med 3 584 510 kr. Total kapitalvinst för 2005 var alltså 28 517 386 kr. Dessa värdepapper var bl.a. EAC, Visma, HiQ, Lindex, Metso och Frans Maas. Han gjorde optionsvinster i bl.a. Skandia och TDC med sammanlagt 22 298 950 kr. Även Ken Lennaárd kom in med en rättelse. Det skedde den 23 maj 2007. Den advokatbyrå som han anlitade skrev i ett brev till Skatteverket bl.a. att några affärer i utländsk depå inte hade gjorts före 2005 och att Ken Lennaárd inte var beredd att till Skatteverket lämna efterfrågade depåhandlingar och transaktionslistor som visar samtliga utförda affärer. I brevet angavs vidare att man bara lämnade de uppgifter som behövdes för att Skatteverket skulle kunna göra en riktig taxering, att sammanlagda vinster och förluster vid försäljning av marknadsnoterade aktier var vinster 5 033 021 kr, förluster 274 149 kr, netto 4 758 872 kr som skulle tas upp som ytterligare kapitalvinst för taxeringsåret 2006. De aktier som det fanns kontrolluppgifter för hade han handlat hos Avanza och gällde Skandia, Lindex, 52 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Intentia, Cherryföretagen, Inter Gold och 24 H Poker. Skatteverket hade också kontrolluppgifter för de optionsaffärer som han hade genomfört i Electrolux hos Avanza. I den deklaration som han lämnade för 2007 redovisade han kapitalvinster med 3 222 264 kr. Den aktie som han redovisade var Eight Solutions. De aktier som han handlat i utomlands och genererat vinster i redovisade han med 3 644 242 kr utan att specificera vilka aktier det gällde. För 2006 hade Skatteverket bara uppgifter om de aktier i Eight Solutions som han sålt. I övrigt bestod hans tillgångar av drygt 128 000 kr på konton. ----Affären rullades upp genom att Enskilda Securities anmälde misstänkta affärer till Finans-inspektionen. Vinsterna på affärerna är inte avgörande för om det är en misstänkt insideraffär. Vad man tittat på är i stället timingen i affärerna. De affärer som Andreas Hoffman genomfört och som väckte misstankar preciserade Enskilda Securities i sin anmälan. Anmälan upptar affärer i 2 000 optioner i TDC, Teledanmark med köp den 12 augusti 2005. Affären motsvarade om den skulle avse aktier 200 000 aktier i TDC. För att få motsvarande värdeökning skulle man ha behövt köpa aktier för 58 milj kr. I anmälan anges också att samma kund tidigare hade gjort derivataffärer i Skandia i maj 2005. Dessa 3 400 köpoptioner motsvarade drygt 3 milj aktier för ett pris om 114 milj kr. Enskilda Securities hade vidare upptäckt optioner i Electrolux i januari och februari 2005. Anmälan tog fasta på timingen i affärerna, inte storleken på dessa. Handeln uppmärksammades även i utlandet. Ossian Hellers gjorde affärer i Biacore. Den 5 juli 2006 gjorde Finansinspektionen i Luxemburg en anmälan till den svenska Finansinspektionen att man hade fått in en underrättelse från Kaupthing Bank om affärerna i Biacore. Man ville få besked huruvida Finansinspektionen i Sverige avsåg att vidta åtgärder mot Ossian Hellers med anledning av affärerna. När handlingen kom till EBM kunde myndigheten inte koppla ihop Ossian Hellers 53 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 handel med Andreas Hofmanns. Som en första åtgärd måste man vända sig till Kaupthing Bank för att få veta vilka transaktioner vederbörande hade gjort. Affärerna avsåg handel i juni 2006 för sammanlagt 30 817 000 kr. Aktierna såldes den 21 juni 2006 för 38 150 000 kr. Kaupthing Bank hade reagerat på att Ossian Hellers hade investerat i en aktie, att ett kontanterbjudande kommit på Biacore med en premie på ungefär 35 procent, att det inte fanns några särskilda rykten runt aktien de senaste veckorna och att Ossian Hellers inte hade uttryckt något särkilt skäl för att göra affären. Ytterligare en anmälan gjorde att de kunde koppla ihop Ossian Hellers med Andreas Hofmann. Det var ett brev den 21 augusti 2006 från den holländska Finansinspektionen till Ossian Hellers gällande Frans Maas med beskedet att man avsåg att starta en utredning avseende köpet. Ossian Hellers ombads att besvara ett antal frågor, vilket han gjorde. Bl.a. svarade han att han hade tillgång till analyser från alla stora banker och att Frans Maas var en undervärderad aktie. På frågan vilken relation han hade till ett antal banker m.m. svarade han nej trots att frågan gällde bl.a. Carnegie Köpenhamn där Karsten Storgaard arbetade och t.o.m. var inskriven i loggboken som gällde för affären. Handlingen var undertecknad den 7 september 2006. Även Andreas Hofmann fick från den holländska Finansinspektionen frågor angående köp i Frans Maas. Han svarade att hans investeringserfarenheter var 0 – 6 månader, att han grundade sina investeringar på analyser från olika mäklarhus och att han grundade sitt beslut i Frans Maas på en analys som skickats till honom från Kempen & Co. På samtliga frågor gällande inblandade rådgivare svarade han nej. ----Åklagarna var vid husrannsakan framför allt ute efter material som visade att de tilltalade hade arbetat med investeringarna och t.ex. gjort analyser. Något sådant 54 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 material hittade de emellertid inte. I stället fann de bl.a. på Ossian Hellers arbetsplats i 2 arkivmappar buntar med 1 000 kr sedlar som hämtats från UBS i Schweiz den 12 april 2007. Dessa härrörde från Andreas Hofmanns konto i Zürich. Han hämtade då ut 5 milj kr. Hos Andreas Hofmann påträffades i en bilbarnstol drygt 400 000 kr. Ett mönster vid insideraffärer är att den som först får informationen handlar först. Genom avlyssningen har de förstått att Andreas Hofmann och Ken Lennaárd inte har talat med varandra. Däremot har Ossian Hellers varit vän med såväl Andreas Hofmann som Ken Lennaárd. Detta framgår av den redogörelse för olika affärer som åklagarna har upprättat avseende bl.a. Electrolux, Skandia, HiQ, Intentia, International Gold Exploration, Tele Danmark, Lindex, EAC, Frans Maas, Teleca, Gambro, La Seda Barcelona, TeliaSonera, Amer Sports, TradeDoubler, ASUR, Mandator, OMX, Lindex, Visma, Ixonos, Metso, Volvo och Outokumpo. Ossian Hellers var i de flesta fall den som hade informationen, tillåten eller otillåten, som han förmedlade till de övriga. I de fall då informationen fanns hos Cevian Capital handlade inte Ossian Hellers, däremot Ken Lennaárd. Den 5 april 2005 överförde Andreas Hofmann 6 550 000 kr från sitt konto hos SEB i Luxemburg till Ossian Hellers konto hos Swedbank. Den 16 november 2005 gjorde Andreas Hofmann 2 kontantuttag hos SEB i Luxemburg, ett på 400 600 DKK och ett annat på 3 203 200 kr Vid den tidpunkten hade det tillkännagetts en stor affär i EAC och de tilltalade hade tjänat stora pengar på aktieköp (åp 10). Karsten Storgaard hade gett information angående den affären. När affären hade gått i lås åkte Andreas Hofmann till Luxemburg och gjorde uttagen. Även i övrigt har förekommit överföringar av stora belopp. Vid husrannsakan i Andreas Hofmanns bostad den 16 april 2007 togs en mobiltelefon i beslag. Den telefonen hade inte avlyssnats. Den hade ett kontantabonnemang hos Comvic med namnet Joker. Både Andreas Hofmann och Ossian 55 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Hellers hade telefoner med sådana kontant-abonnemang. När de skulle tala med varandra om affärer och ville tala i klartext använde de dessa Jokertelefoner. De använde sig då inte av de avlyssnade telefonerna. Enligt anteckningar från husrannsakan upprättade av polismannen Jan Hultin kastade Andreas Hofmanns hustru Malin Hofmann vid husrannsakan ut en mobiltelefon från fönstret till makarnas sovrum på andra våningen. Det var Jokertelefonen. Syftet med att kasta ut telefonen var att polisen inte skulle hitta den och kunna finna spår av samtalen i den, alltså att undanröja bevis. Av polisförhör framgår att Andreas Hofmann hade sagt till Malin Hofmann att kasta ut telefonen. Samtidigt stod Andreas Hofmann vid entrédörren till huset och talade med polisen. ----En sammanställning som upprättats över de affärer som Andreas Hofmann och Ossian Hellers gjort med en ingående balans per den 1 januari 2005 på 4 898 586 kr visar en ackumulerad avkastning per den 12 april 2007 på 2 488 procent. Sammanställningen innehåller både åtalade och inte åtalade affärer. Den summan användes för den första affären. Vissa av dessa affärer genomfördes gemensamt. Sammanställningen har skett för att visa hur pengarna har förräntats. Det belopp som fanns den 1 januari 2005 var den 12 april 2007 126 788 787 kr. Handel har skett för över 1 mdr kr. Den höga avkastningen visar att många av dessa affärer måste grunda sig på insiderinformation. Hos Ossian Hellers beslagtogs en bärbar dator. Den analyserades. I datorn påträffades ett antal exceldokument, bl.a. ett som är rubricerat KID. Filen är skapad den 13 februari 2006. KID är Gambro, en affär där Magnus Kjellberg har lämnat uppgifter. På Morgan Stanley har man måndagsmöten. När Ossian Hellers skapade dokumentet i Gambro kl. 21.49 angiven dag hade han räknat på utfallet på Gambrooptioner beroende på hur Gambro-aktien skulle komma att utvecklas. I exceldokumentet har han särskilt markerat 2 kolumner med fet stil. Vid denna tidpunkt 56 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 pågick förhandlingar om ett uppköp av Gambro. Det första budet var 106 kr. Det förkastades, nya förhandlingar skedde och det slutliga priset blev 111 kr. Han räknade på olika alternativ som grundades på uppgifter som han fått från Magnus Kjellberg. I datorn finns även ett exceldokument kallat eric.xls. Det upprättades tisdagen den 11 april 2006. Mr White i dokumentet var Magnus Kjellberg. Mr Bling var Ossian Hellers. Tabellen är en vinstfördelning där Mr White har en fordran på 855 000 kr som är hänförlig till Kid, d.v.s. Gambro. Där har man räknat ut vinsten på 35 000 aktier. Mr Bling hade 15 083 662 kr. Med WHITE avses Electrolux i februari 2006. Det var en affär som Ossian Hellers genomförde själv. KID 1 är en affär i Gambro genomförd av Andreas Hofmann med förlust. RÖD är Visma, en aktie som Ossian Hellers hade ingående kunskap om hos Cevian. Köpkurs och säljkurs är angivna liksom en växlingskurs för norska kr (NOK). Vinstfördelning gjordes för Mr White. RÖD DIV är en utdelning om 99 000 kr, 3 kr per aktie. KID 2 är Gambro vid ett senare tillfälle. Skillnaden mellan belopp brutto om 3 389 750 kr och netto om 2 962 250 kr är 427 500 kr, d.v.s. halva det belopp om 855 000 kr som Mr White skulle ha. Detta är en vinstdelning som visar att Ossian Hellers hade kontroll på de affärer som Andreas Hoffman genomförde i Gambro och Visma och utvisar att det fanns en överenskommelse om vinstdelning på det sätt som åklagarna har hävdat. Handlingen är resultatet av en sådan överenskommelse. Hos Andreas Hofmann togs i beslag en dator som undersöktes. I denna återfanns följande raderade dokument, d.v.s. sökvägen från biblioteket i datorn var raderad men fanns kvar på hårddisken. Hej Först lite kort om Outokompo Tech – jag är skyldig dig en uppdatering med tanke på att inget har tillkännagetts ännu. Volvo affären är – trots sin kursuppgång – en motgång för Cevian. På grund av den missade styrelseplatsen - och prestigeförlusten som den har inneburit – så ställer detta högre krav på att de framtida investeringarna har en solid förtroendeplattform att verka utifrån. Med andra ord: i framtiden gäller bättre förankringsarbete innan announcement. Det samma gäller således för Outokompo. Men jag har ändå ett par nya (och nygamla) Cevian relaterade investeringar åt dig, men dessa återkommer jag med under nästa vecka. 57 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Tänkte köra en annan lead, som inte har ngt med Cevian att göra: Det var så tramsigt så att jag blev förbannad när Ticker och andra stackars analytiker försöker rationalisera det som händer i OMX med att en ”färsk” analys från ABG anger en riktkurs på 170 spänn. Och att industrin genomgår en konsolidering. PAH. OMX har ett bud på sig och öppnade sina böcker för NASDAQ i slutet av förra veckan. Det indikativa budet ligger på 192 spänn och presenterades för OMX styrelse för 1 ½ vecka sedan. Processen har varit i rullning i drygt 1 månad och Morgan Stanley har för närvarande 2 team som jobbar med detta. Den 12:e har OMX ett styrelsemöte för att få en dragning om ”future operating moder”. Hedgefonderna ligger och toktankar och så får man serverat ngt svammel om en pågående industrikonsolidering. Verkligen insiktsfullt … Gäsp. Bara en person som var anställd på Cevian kan ha skrivit en sådan text. Den visar att Ossian Hellers läckte insiderinformation till Andreas Hofmann. Eftersom texten fanns i Andreas Hofmanns dator visar detta att Ossian Hellers har läckt i vart fall i den riktningen. Slutsatsen är att Ossian Hellers har skickat meddelandet. På Andreas Hofmanns skrivbord på arbetsplatsen beslagtogs ett USBminne. I en sökning på detta har återskapats ett raderat exceldokument som heter A&O Inv. Åklagarnas slutsats är att detta är Andreas och Ossians investeringar. I den första kolumnen anges företag, bl.a. Intrum Justitia, Neonet, Visma, Metso, Intentia m.fl. I handlingen finns också angivet antalet köpta aktier, köpkurser, inköpspris, försäljningspris m.m. och därefter har vinsten för varje köp räknats ut och delats. Dessa affärer har ägt rum under 2004 och omfattas inte av åtalet, men visar att Andreas Hofmann och Ossian Hellers gjort gemensamma affärer. Tydligen har handlingen varit så hemlig att det upprättades en likadan handling med krypterad text. I dokumentet har angetts bl.a. skyldig mamma 105 000 och Ossian 5 500 000. Lite senare kom även den filen att krypteras. Ossian kallades då Mr Big. Handlingen visar att de haft gemensamma affärer och att det fanns en skuld till Ossian Hellers på 5,5 milj kr. De Skandiaaffärer som Ossian Hellers gjort var på information som fanns hos Cevian. Ossian Hellers har inte själv handlat i Skandia, vilket Andreas Hofmann däremot gjort. I ett excel-dokument har Andreas Hofmann räknat ut hur stora 58 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 vinster det blev på Skandia-optioner och fördelat vinsterna från dessa affärer mellan honom och Ossian Hellers. EBM har inte kunnat se när dokumenten har skapats. Däremot har det gått att skaffa sig en uppfattning om detta med utgångspunkt i de kurser som angetts. I Andreas Hofmanns bostad beslagtogs en bärbar dator, IBM Think Pad, som har speglats. Ett exceldokument som påträffats i datorn innehåller i kolumnerna 6 – 9 redovisning av de vinster som uppkommit i affärer i Outotec. Ossian Hellers har inte handlat i den aktien. En vinst har räknats ut i kolumn 8 till 2 567 304, som i kolumn 9 har delats i 2 d.v.s. 1 283 652 som han har delat med någon som måste vara Ossian Hellers eftersom denne genom Cevian hade kunskap om Outotec. En annan aktie som nämns i handlingen är TradeDoubler under november och december 2006. Om det bolaget hade inte Ossian Hellers någon exklusiv information. I stället har Magnus Kjellberg läckt den informationen. När vinsten på de aktierna räknats ut delades den på 3 poster: 348 572, 627 865 och 627 865 kr, sammanlagt 1 603 430 kr. Detta styrker att Ossian Hellers varit med och delat på vinsterna i Andreas Hofmanns depå. Eftersom man här hade en läcka har man delat vinsten på 3 personer. Ett annat exceldokument som fanns i datorn var kodat. Med hänsyn till belopp och kurser avser handlingen en förlustaffär i ASUR. Sidan är en förlustfördelning i ASUR. Handlingen redovisar en total förlust på 800 000 kr. I dokumentet nämns RED, som i det här fallet var Karsten Storgaard, som läckte informationen i ASUR. Med BI i dokumentet menas BIG, d.v.s. Ossian Hellers. I Andreas Hofmanns dator har återfunnits ett exceldokument i vilket han har räknat på priset på OMX-optioner. Han har gjort en beräkning på 10 procent d.v.s. vad en tioprocentig ökning på aktien skulle innebära för hans köp av optioner. 59 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Om man gör affärer över Europa och dessutom Mexico måste man göra analyser som man fortlöpande uppdaterar för att hitta uppköpskandidater. Det var därför viktigt för åklagarna att leta efter sådant material. På Nordeas server återfanns ett mail från Jan Felländer på Nordea i Luxemburg med en analys gjord av Merrill Lynch och en annan gjord av Credit Suisse som avsåg ASUR. Jan Felländer sände dessa till Andreas Hofmann och talade dessutom om bolaget med denne. Andreas Hofmann hade emellertid då redan bestämt sig för att genomföra affären. Telefonsamtalet från Jan Felländer skedde för att ge sken av att affären gjorts på Jan Felländers rekommendation. Karsten Storgaard hade nämligen långt tidigare lämnat information om affären till Ossian Hellers. I en annan brottsutredning hos EMB hade Reidar Östman, som var styrelseledamot i Scan Mining, handlat aktier och åtalats för insiderbrott. De affärer han hade gjort stämde i många fall överens med de affärer som Andreas Hofmann gjort. Reidar Östman hördes om dessa affärer, varvid han uppgav att han inte visste något alls om de flesta bolagen. Han berättade att hans mäklare hos Nordea i Luxemburg Palle Kaj hade ringt honom vid olika tillfällen och rekommenderat köp av dessa aktier. Andreas Hofmanns mäklare Jan Felländer var kollega med Palle Kaj. Det måste ha varit högintressant att kopiera Andreas Hofmanns affärer och ge rekommendationer till andra kunder om dessa. Aktierna är Lindex, Metso, Sanama Inter, Outotec, TradeDoubler, Electrolux och ASUR. Dessa är de affärer som Reidar Östman gjort som stämmer överens med Andreas Hofmanns. Inte i något fall har han handlat före Andreas Hofmann. ----Ossian Hellers verkade vara mycket intresserad av fastighetsbranschen och ville in i den. Den 20 mars 2007 förvärvade han en tredjedel av ett holdingbolag i fastighetsbranschen med 13 anställda och en nettoomsättning på 63 milj kr. Även 60 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann och Karsten Storgaard var less på sina arbeten och ville göra något annat. Fr.o.m. januari 2007 till tillslaget den 16 april 2007 hade åklagarna avlyssning av de tilltalades telefoner. Många av de samtal som de tilltalade ringde var väldigt korta och innehöll hänvisning till Jokertelefonerna. I ett samtal den 10 april 2007 nämndes Ofelia, vilket var OMX. Av samtalet framgår också att Ossian Hellers och Andreas Hofmann åkte bil när de hämtade pengar i Luxemburg. Vid samtal mellan Ossian Hellers och Karsten Storgaard framgår att Karsten Storgaard hatade sitt arbete och att han startat ett företag i U.S.A. Samtalen mellan dem handlade i övrigt om köp av aktier i det mexikanska bolaget ASUR. Flera uppdateringar av affären förekom under samtalen. Det förekom också samtal i februari, mars och april 2007 mellan Ossian Hellers och Ken Lennaárd angående ASUR. Av samtalen framgår bl.a. hur osjälvständig Ken Lennaárd var. De talade också om köp av aktier i Mandator, som de kallade Maggan, och att det kunde dra ut på tiden innan något hände. Det förekommer också anspelningar på Frans Maas. Även Ossian Hellers och Andreas Hofmann avhandlade ASUR-aktien på telefon. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Ossian Hellers har inte använt sig av otillåten information. Han har inte haft del i Andreas Hofmanns depå. Åklagarnas beräkning av de vinster som de tilltalade har gjort är inte korrekt. Siffrorna kan inte användas på det sättet. Åklagarnas påstående om timingen i affärerna är inte heller genomgående korrekt. De tilltalade har inte alltid investerat i den ordning som åklagarna har hävdat. Vid flera tillfällen har det förekommit att Andreas Hofmann har köpt före Ossian Hellers. Andreas Hofmann har också investerat i många aktier som Ossian Hellers inte har handlat i. Försvaret har gjort egna utredningar för att se hur händelseförloppet för respektive bolag såg ut när transaktionerna gjordes. Här har åklagarna sett den faktiska händelsen, finalen på ett händelseförlopp och utifrån det presumerat att insiderinformation har 61 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 förelegat långt dessförinnan. Åklagarna har inte analyserat hur det såg ut vid tiden för transaktionen. Detta gäller flera åtalspunkter, bl.a. EAC och Frans Maas. Med hänsyn till hur det ser ut på finansmarknaden idag krävs för att någon ska kunna åtalas för insiderbrott en mycket hög grad av konkretion. Det är många gånger svårt att bedöma hur det såg ut när en transaktion ägde rum. I några fall kan det kanske finnas grund för åklagarnas påstående att det har funnits insiderinformation, men Ossian Hellers har då inte haft tillgång till den. Genomgående i åtalet är att flertalet, om inte alla investeringar, avser finansiella instrument som ostridigt har varit föremål för omfattande information, ryktesspridning och spekulation. Den typiska insidersituationen sker när det är relativt tyst mot omvärlden vid den tidpunkt då den otillåtna affären sker. I brist på bevisning om det centrala förhållandet att otillåten information har funnits försöker åklagarna lägga pussel genom att visa hur de tilltalade har utfört sin handel. I många fall fungerar det emellertid inte. Pusselbitarna passar inte. Det som åklagarna kallar ett handelsmönster motbevisas i flera fall. Det finns exempel som visar att Andreas Hofmann har sålt innan det har blivit känt att Cevian har gått in och när det inte har funnits någon information hos Cevian. Det finns också situationer där det har gjorts en liten investering samtidigt som det har funnits information som har varit i princip 100 procent säker. Sådana exempel är Visma och Lindex. Köp och försäljning har i t.ex. Volvo skett samma dag med förlust. Andreas Hofmann har där sålt strax före en förväntad budhöjning. Det finns andra situationer där transaktioner har skett på felaktig medial information i stället för på den riktiga. Ken Lennaárd och Andreas Hoffman har också handlat mot varandra och är trots det åtalade. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Andreas Hofmanns släkt kommer från Österrike. Stora delar av familjen utplånades under andra världskriget. År 2001 ärvde Andreas Hofmann pengar som kom från ett skadestånd som härrörde från Österrike. Det var därför fullt naturligt för honom att 62 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 ha konton i Luxemburg och Schweiz. Andreas Hofmann och Ossian Hellers är barndomsvänner och har aktier som gemensamt intresse. De har haft ett stort antal kontakter under den aktuella tiden. Andreas Hofmann har genomfört ett antal aktieaffärer. Han har inte vid någon av dessa fått insiderinformation från Ossian Hellers. Karsten Storgaard genom Jan Karlsson: Karsten Storgaard har inte lämnat någon insiderinformation till Ossian Hellers. Han är bara bekant med Ossian Hellers och känner inte till de övriga tilltalade. Hans första arbete var hos Bain & Co i Stockholm. Det var där han lärde känna Ossian Hellers. Han slutade på Bain & Co och började så småningom den 15 september 2006 hos Carnegie i Köpenhamn. Magnus Kjellberg genom Henrik Olsson Lilja: Magnus Kjellberg har inte läckt insiderinformation till Ossian Hellers. Inte i något av de fall där han är åtalad har det funnits någon sådan information. Åklagarna har hävdat att han har fått kännedom om vissa saker på måndagsmöten hos Morgan Stanley. Det har emellertid inte gått att utreda när sådana möten har hållits eller vilka som har deltagit i dessa. Dessutom förmedlas inte känslig information av insiderslag på dessa möten. Magnus Kjellberg har inte varit verksam i något av de projekt som dessa bolag gäller. Magnus Kjellberg är inte Mr White och det finns inte något samtal under den tid som telefonavlyssning pågått där det framgår att han skulle vara Mr White. Magnus Kjellberg har inte deltagit i någon vinstdelning och har inte tagit mot pengar från någon. Ken Lennaárd genom Tomas Johansson: Ken Lennaárd har gått på high school i U.S.A., treårigt ekonomisk gymnasium och därefter 1 år på Handelshögskolan samt läst enstaka kurser på Universitetet. Sedan 1997 har han varit professionell pokerspelare, en av de allra bästa även internationellt. Han har placerat sig bra i internationella tävlingar och har tjänat pengar på sitt spel. Åren 1999 - 2005 hade han inkomster i form av pokervinster och 63 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 var bosatt i London. Pokervinster är inom EU inte skattepliktiga och ska inte deklareras. År 2006 redovisade han i inkomst 640 000 kr som var vinstpengar från tv-programmet Riket. Det första avsnittet av programmet spelades in 2004. Han vann tävlingen och fick angiven summa i prispengar, som han redovisade. Han tjänade mycket pengar på pokerspel under åren 2004 – 2005 och hade därför ett ansenligt kapital i början av 2005. Dessa pengar satsade han på optioner i Electrolux och Tele 2 som han deklarerade för. Han har alltid varit intresserad av aktier. Han har emellertid inte, som åklagarna hävdat, underlåtit att redovisa dessa affärer. Det har inte funnits någon överenskommelse mellan honom och Ossian Hellers av det slag som åklagarna påstått. Han är nära vän till Ossian Hellers men kände inte till någon av de övriga innan denna förundersökning påbörjades. Han hade aldrig hört talas om Andreas Hofmann. De har inte ingått någon överenskommelse av det slag som åklagarna påstått. Det har gjorts husrannsakan hos Ken Lennaárd utan att polisen har funnit något av värde att ta i beslag. Han har inte heller haft någon Jokertelefon. Alla inspelade samtal är mellan Ken Lennaárd och Ossian Hellers. Från maj 2005 har han gjort 21 aktieaffärer, av vilka 7 har gått med förlust med drygt 4,4 milj kr. Någon samstämmighet i handeln mellan Ken Lennaárd och Ossian Hellers finns inte. I TeliaSonera sålde Andreas Hofmann och köpte Ken Lennaárd på samma information. Han har aldrig fått någon information av insiderkaraktär från Ossian Hellers. Jan Felländer genom Thomas Nilsson: Jan Felländer har arbetat i Luxemburg som förmögenhetsförvaltare fr.o.m. maj 2000. I augusti 2005 slutade han hos SEB och gick över till Nordea där han p.g.a. regler om karantän började han 4 november 2005. Jan Felländer tog över Andreas Hofmann som kund från en kollega 2004. Han hade Andreas Hofmann som en av flera kunder till augusti 2005 när han slutade. Därefter blev det ett uppehåll till 64 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 januari 2006 då Andreas Hofmann öppnade konto hos Nordea och åter blev kund hos Jan Felländer. Åtskilliga andra kunder gjorde större vinster än Andreas Hofmann. Jan Felländer tyckte att Andreas Hofmann tog stora risker i sina affärer, men bara i en affär fick han anledning att reagera. Det gällde Skandia 2005 och då rapporterade han denna till sin överordnade. Flera av de köp och försäljningar som Andreas Hofmann gjort har han inget specifikt minne av. Andreas Hofmann har även gjort affärer via kollegor i banken. Jan Felländer har träffat Andreas Hofmann vid 3 eller 4 tillfällen i Luxemburg. Jan Felländer har inte fått någon ersättning av Andreas Hofmann för någon slags medverkan. Jan Felländer ifrågasätter vilket motiv åklagarna kan se hos Jan Felländer för en medverkan i ett brottsligt förfarande. Han har inte insett att Andreas Hofmann skulle ha tillgång till insiderinformation i någon av dessa bolag. Jan Felländer har inte haft någon kännedom om Ossian Hellers eller någon av de övriga tilltalade i målet. Jan Felländer har inte varit en fasad för att dölja insiderinformation och har inte vidtagit någon åtgärd för att dölja insiderinformation. FÖRHÖR Ossian Hellers: Studierna på Handelshögskolan skedde med inriktning på finansiell ekonomi. Under de 6 år som han arbetade på Bain & Co sysslade han med operationella projekt och förvärv. På Cevian ansvarade han för ett analysteam om 5 personer. Han analyserade aktier och ledde teamet. Han hade kontinuerlig kontakt med aktieanalytiker, mäklarchefer och investmentbanker. Han hade tillgång till ett stort informationsbrus, d.v.s. idéer, rykten och spekulationer om bolag och aktier, dock inte insiderinformation. 65 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Det mesta av idéerna, ryktena och spekulationerna var kortsiktiga, vilket var ointressant för Cevianfonderna som har en investeringshorisont på 2 – 7 år. För att tillvarata de analyser han gjort, baserat på informationsflödet, började han att göra egna investeringar 2005. Som analytiker har han pratat med alla, såväl då analyserna gällt potentiella Cevianinvesteringar som privata. Anledningen till detta är att det är nödvändigt att samla idéer och testa dessa. Att bolla idéer är inte insiderinformation. Han har arbetat på Cevians svenska rådgivningsbolag som ger information till fonderna. Det är inte märkligt att bolaget har stor spridning i världen Cevianfonder finns i många länder. Att ha pengar i Luxemburg är normalt i finansbranschen. Det är mycket vanligt med konton i olika länder. Cevian i Sverige har inte fattat några beslut. Finansieringsbesluten sker i fonderna på Jersey. Han har inte varit inbegripen i besluten om investeringarna. Han har varit analytiker. Cevian investerar i börsnoterade bolag i Norden och gör små investeringar på i de flesta fall runt 2 procent i ägarandel. Det finns dock exempel där Cevian ägt över 10 procent, men det är undantag. Investeringshorisonten är normalt 2 - 7 år, vilket också framgår i fondernas kontrakt med investerarna. Cevian letar efter bolag med en potentiellt positiv utveckling på 2 - 7 års sikt, d.v.s. betydligt bättre än börsen i helhet. Cevian sysslar inte med kortsiktiga investeringar. Cevian kan men måste inte offentliggöra sina innehav. Christer Gardell pratar om och undersöker hur de vill förändra bolaget för att göra det mer lönsamt, men ibland investerar man bara p.g.a. att det är en bra investering. Om Cevian försöker påverka bolaget kan man göra det utifrån eller i vissa fall få en styrelsepost. I hans arbete på Cevian ingick frekventa kontakter med de flesta aktörer på finansmarknaden, mäklarchefer, fonder, investerare, bolag o.s.v. Han hade tillgång till ett stort informationsbrus, idéer, rykten osv. Detta är inte insiderinformation. Han förnekar inte att han hade ett informationsövertag på Cevian p.g.a. att han 66 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 träffade mycket kunnigt folk, lärde sig och hörde hur de utvärderade saker och träffade bolagsledningarna. Detta är dock inte att likställa med insiderinformation. Spekulationer i tidningar o.dyl. är mycket kortsiktig information som var helt ointressant för Cevian p.g.a. investeringshorisonten. Han började göra egna investeringar 2005, för att utnyttja den kortsiktiga informationen som Cevian inte nyttjade. I Norden tittade Cevian/han själv på nästan alla bolag. Det finns inte ett oändligt antal intressanta bolag. Han kan något om nästan alla dessa bolag. När han nåddes av informationsbruset kunde han följaktligen redan något om bolaget. Han började inte på ruta 1 och hade således ett informationsövertag gentemot övriga. Alla på finansmarknaden pratar med alla för att få information. Alla bollar idéer mellan varandra. Han avstod av etiska skäl från att investera i samma aktier som Cevianfonderna. Det uppstod därför aldrig några konflikter mellan det egna innehavet och Cevians investering. Hans var kortsiktiga, Cevians långsiktiga. Ingen av de investeringar som han gjort hade kunnat göras av Cevianfonderna då investeringshorisonterna var helt olika. Om man summerar hans privata investeringar finner man att han under perioden från 2005 till april 2007 gjorde 34 eventdrivna investeringar, d.v.s. i snitt 1 var tredje vecka. 22 av affärerna gav vinst, 12 gav förlust. Han hade aldrig mer än 3 investeringar samtidigt och oftast bara 1. Investeringarnas storlek varierade från cirka 0,1 milj kr till 81 milj kr, med ett genomsnitt på 19,1 milj kr. Den kortaste investeringen varade 2 dagar, den längsta 125 dagar. Årsavkastningen blir konstiga siffror när allt läggs ihop. EBM har framfört att han har haft avkastningar på smått fantastiska 1 000 procent. Detta är helt fel. I beräkningen ska hänsyn tas till 2 lyckosamma småinvesteringar i optioner som han gjorde under 2005 – 2007. För att få en rättvis jämförelse har han valt att ta bort 67 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 dessa affärer och bara ta aktieaffärerna då options-affärerna var extremt lyckade. Hans årsavkastning på aktier var år 2005 103 procent, år 2006 57 procent och år 2007 33 procent. Cevianfondernas genomsnittliga årsavkastning under 2005 - 2006 var 90 procent, vilket är bättre än Ossian Hellers avkastning. I Börs-SM hade han fått placering 100. Ossian Hellers placeringar under dessa år har gett cirka 2,4 – 3,1 gånger bättre avkastning än börsen. Eventdrivna investeringar är en offensiv strategi där man tjänar mycket i uppåtgående börs och vice versa. Eventdrivna investeringar är ett vedertaget begrepp för en investeringsstrategi som också kallas ”special situation”- investering. Fram till finanskrisen var det vanligt att använda denna strategi och det fanns ett stort antal fonder med denna inriktning. Strategin går ut på att göra saker under kort tid och i spekulativa situationer, ofta i bolag som är medialt omskrivna och omgärdade av rykten. Ossian Hellers investerade alltid i spekulativa situationer. Strategin har inget med insiderinformation att göra. Strategin finns beskriven i pressen (s. 17-18). Det finns exempel på att en fond har gjort en vinst på 122 procent. Det finns 5 specifika investeringssituationer som förekommer ensamma eller i kombination och som kan skapa läge för en eventdriven investering. Vid en rapportspekluation spekulerar man i att en rapport ska bli bättre än väntat. Inför en rapport förekommer alltid en förhöjd handel i en aktie. Många vill ta eller bli av med positioner. Trendspekulation (the trend is your friend) innebär spekulation i en pågående aktietrend. En uppåtgående trend fortsätter upp och vice versa. Om anledningen till trenden inte försvinner fortsätter trenden. Vid mediaspekulation finns ett informationsbrus. Olika scenarion förekommer. Bolagen pratar själva och skapar 68 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 spekulation, tidningar spekulerar, alla spekulerar. Detta är en del av finansbranschen. En rekylspekulation är komplicerat att förklara. Vid en dålig rapport blir säljtrycket stort och priset kan sjunka längre än kursen ”borde”. En rekyl kommer p.g.a. att aktien var ”översåld”. Överreaktionen utnyttjas genom en investering. Utdelningsspekulation innebär en spekulation i att kursen för en aktie som har gett rätt till utdelning minskar i värde mindre än vad som är matematiskt korrekt. Om aktien är värderad till 100 kr och företaget delar ut 5 kr borde kursen gå ner 5 kr. Det sker dock sällan p.g.a. att ägarna köper mer aktier för pengarna de fått i utdelning. Hans motiv för investeringarna har ofta varit en kombination av trend- och mediaspekulation samt ibland en rapportspekulation. Om trenden är positiv blir det ett köptryck på aktien. Riskerna har värderats enligt money management teori. Han tänkte alltid att han skulle ha råd att förlora 10 procent, där gick gränsen. Den som är mycket övertygad om sin strategi köper optioner p.g.a. hävstångseffekten. Avkast-ningen kan bli flera 100 procent. Om strategin inte håller blir köpet värdelöst: Då förlorar man allt. Aktier är till för den mer försiktige. I 32 av de 34 investeringar som han gjort har han bara köpt aktier trots att det har funnits optioner. Om han har haft insiderinformation varför har han då inte köpt optioner? I 2 fall har han köpt både aktier och optioner. Detta visar att han trott på sina idéer men aldrig varit säker. Den som har insiderinformation vet vad som ska hända och köper följaktligen optioner, men han har inte varit i den situationen. Han arbetade med stora summor i Bain & Co och hos Cevian. Cevian hade 35 mdr att investera under 2007. Han har aldrig tappat respekten för, men däremot rädslan för pengar. Han har vant sig vid att hantera stora summor. Ett kommatecken fel slår 100 milj kr på en stor investering. Hans privata investeringar började i liten skala 69 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 men när kapitalet växte ökade risktagandet. Han behövde inte pengarna. Det var en intellektuell utmaning. Aktier är hans stora intresse. Han går in 100 procent i det han gör. Morgon som kväll tänker han på aktier. Så är det även i resten av hans familj. Han kan investera milj kr men kollar Pricerunner om han t.ex. köper en printer privat och tittar om han kan hitta en som är 500 kr billigare. Då åker han dit och köper den. Han gick ut Handelshögskolan med toppbetyg och har haft en bra karriär. Han har haft tur och har inte fuskat sig till en bra karriär. Han började med privata investeringar för att öka sin analysskicklighet. Fusk förtar glädjen i den framgång som han har skapat. Det går helt emot syftet med affärerna och mot hans sätt att tänka i livet. Han har pratat med många människor om företeelsen insiderinformation för att fånga in vad andra tycker. Problemet för honom är att EBM inte har utrett om det över huvud taget har funnits insiderinformation när han har gjorde de misstänkta affärerna. Åklagarna påstår bara det. Fakta visar att det inte har funnits insiderinformation vid köptillfällena. Insiderinformation är information som är okänd för marknaden och kurspåverkande. Det finns 2 typiska tillfällen då insiderinformation föreligger; en kvartalsrapport före publicering som väsentligt skiljer sig från marknadens förväntningar eller om ett framförhandlat bud läggs (budpremie). Om det t.ex. inträffar en extraordinär händelse är det en tredje kategori.. Förväntningarna på ett bolags resultat styrs till stor del av bolaget självt genom dess resultatguidning. Om bolaget t.ex. säger att det ska växa med x procent är bolaget skyldigt att sköta det. Om väsentliga förändringar inträffar måste bolaget gå ut med en vinstvarning, positiv eller negativ. Vinstvarning handlar om att en avvikelse föreligger från förväntningar man själv skapat. Man kan tidigarelägga publiceringen 70 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 av resultatet, vilket ofta sker. Syftet med dessa bestämmelser är att insiderinformation ska finnas så kort tid som möjligt. Private equity (pe) fonder lever på att köpa bolag. Hur ser då en process ut som leder till ett bud? Förenklat uttryckt kan man säga att alla räknar på alla. Alla börsbolag har ständigt analyser på sig. Om man frågar chefer på investmentbanker om hur många analyser som blir affärer blir svaret att omkring 90 procent eller mer läggs i malpåse. Ett fåtal analyser leder till bud. När det kommer ett bud och man har gått från analysfas till affärsfas finns det insiderinformation eftersom det då är sannolikt att något ska hända. I analysfasen är det osannolikt att något ska hända och det föreligger inte någon insiderinformation. Bolagen anlitar konsulter för att göra analyser. Preliminära diskussioner förs med banker. Förberedelser görs inför kommande förhandlingar. Man kontaktar målbolaget och säger att man analyserar bolaget. Denna fas är inte hemlig eftersom det fortfarande är 90 procents sannolikhet för att analysen inte resulterar i en affär. I affärsfasen inleder man förhandlingen och kontaktar ägare o.s.v., gör en due diligence, d.v.s. tittar på interna data som bolag aldrig berättar om utåt, t.ex. detaljspecifikt som vinst på ett kylskåp o.s.v. I analysfasen finns inte insiderinformation eftersom denna process förekommer ibland i alla bolag. Om man befinner sig i affärsfasen är det självklart att det finns insiderinformation. Hur lång är en affärsfas? Detta beror på situationen och regler. Alla aktörer vill hålla denna fas så kort som möjligt. Inget bolag vill ha insiderinformation. Bolaget ger t.ex. ut resultatet tidigare om det avviker. Av utredningen om respektive bolag i förundersökningen framgår att affärsfaserna vanligtvis har varit mycket korta. 71 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Att föra loggbok handlar om att dokumentera vem som gör vad. Det görs redan i analysfasen, men betyder inte att insiderinformation föreligger då. Om det inte finns en loggbok finns inte insiderinformation, dock inte tvärtom. På 1970 och -80 talet var uppköp på börsen ovanliga. Numera är alla börsbolag potentiella uppköpskandidater. Detta beror på en strävan efter omkonsolidering samt inträdet av pefonderna på den svenska marknaden (3 stora i Sverige NC, EQT, Cevian). Bankerna är villiga att låna ut mycket pengar till dem. Analysfasen var förr så sällsynt att den då ofta innehöll insiderinformation. Numera är analysfasen så vanligt förekommande att det inte är insiderinformation. Det har blivit en hårdare konkurrens mellan investmentbankerna, som är rådgivare till bolagen vid ett eventuellt köp av ett annat bolag. Rådgivarna får ofta betalt bara om det blir affärer. Bara 5 av 100 analyser leder till något, men då får man så bra betalt att det ändå är lönsamt. Bankerna räknar mycket på investeringar vilket inte heller är insiderinformation. Det fanns analysfaser under hans investeringar, men de var kända på marknaden. Varför? Läckte någon? När man gör analyser pratar man med alla som har med bolaget att göra. Telefonen ska glöda. Han pratade konstant med folk när han arbetade som analytiker. Hans far, som är professor på KTH, blir ofta uppringd av folk som frågar om material o.s.v. Det tar honom då 2 minuter att ta reda på vilket bolag det avser och han är inte registrerad som insider. Hans far pratar med kollegor som kanske också har blivit uppringda. Det finns även aktörer som vill att rykten ska spridas: Det handlar om taktik. Ett tydligt exempel på detta är France Telecom/TeliaSoneraaffären där processen förstördes av ryktesspridning. Finns det något problem i att ett bolag är omskrivet? Rykten blir inget problem eftersom det är vanligt förekommande. Finansbranschen gillar att spekulera, att dela med sig om vad man hört. Det är missvisande att påvisa att processer läcker (se en artikel från den 24 augusti 2008 där en åklagare säger att 3 av 4 processer läcker). 72 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han vill istället säga att 3 av 4 analysfaser blir kända. Det är fullt naturligt att analysfaser blir kända. Följaktligen blir 1 av 4 analyser aldrig känd. Där har han aldrig investerat. Om man hade investerat i dessa analyser skulle det vara en tydlig signal på att insiderinformation har förelegat. Rykten börjar i samtliga de investeringar som de pratar om. Det står om investeringarna i media. Man får ta del av ett analysbrus. Ryktena skapar ett köpintresse. Eventdrivna fonder börjar t.ex. agera på ryktesspridningen. Utbud och efterfrågan trycker upp kursen. Det gör att marknaden prisar in en sannolikhet för att något ska hända. Om en kurs går upp 20 procent och 30 procent finns en budpremie. Marknaden har prisat in budet och någon insiderinformation föreligger inte. Det stod i tidningarna om Gambro att ett specifikt bud om 105 kr per aktie skule ha lämnats, vilket var fel. I själva verket skulle analysfasen precis starta. Det fanns följaktligen ingen insiderinformation eftersom det inte fanns någon information som inte var inprisad i kursen. I slutet av affärsfasen finns insiderinformation under en mycket kort tid. Om man tittar på det handelsmönster som åklagarna menar visar att insiderinformation har förelegat har Ossian Hellers misslyckats fler gånger än han har lyckats vid budspekulation. I 12 fall har han köpt på budrykte men har förlorat pengar. Ibland har ryktena varit sanna men först i ett senare skede. Man kan säga att detta är ett handelsmönster men i själva verket är det bara sannolikhetens lagar som har skapat det utfallet. Han har agerat då det inte har funnits någon insiderinformation och kan därför inte ha begått brott. Vid en eventdriven investering sker handeln i spekulationsfasen, d.v.s. tiden innan insider-information uppkommer. En insiderbrottsling handlar när informationen uppstått, d.v.s. strax innan offentliggörandet av en affär. Om någon får insiderinformation behöver man inte investera i förväg. Om någon handlar flera 73 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 gånger precis innan budet kan man börja prata om timely trade. En eventdriven investerare handlar ofta över många handelsdagar för han vill se hur kursen utvecklar sig. Det vore dumt att göra det om man är insider. Insidern är istället orolig för att inte hinna handla innan marknaden nås av informationen och handlar allt på en gång. Ossian Hellers har varit priskänslig i alla sina köp. En insiderhandlare är ofta prisokänslig. En eventdriven investerare borde köpa aktier och optioner ibland medan insiderhandlaren borde handla uteslutande med optioner eftersom han är säker på att ha rätt. En eventdriven investerare blandar vinster och förluster. Han har gjort investeringar i omspekulerade situationer som varit tillgängliga. Åklagarna har försökt göra poäng på att man inte hittade information vid husrannsakningar. Ossian Hellers har mjukvaruinformation i sin dator. Gamla investeringar är inte intressanta. Han slänger papper. På Cevian kan man inte hitta gammal information. Sådan slängs. Handeln visar att Ossian Hellers inte har haft insiderinformation och att han inte har handlat när insiderinformation funnits. Handelsmönstret är konsekvent eventdrivet. Andreas Hofmann: Han har gjort lika bra affärer som inte är föremål för åtal. Det finns inget särdrag i dessa affärer. Hans handel följer inget misstänkt mönster. Investeringarna har haft en ganska god avkastning, men inte ojämförligt bra. Åklagarna har påstått att han har utfört timely trade, men många av hans största investeringar ingår inte i åtalet. Han är gift och har 3 barn. Efter geologistudier i USA och lärlingsarbete som diamantslipare där läste han in en MBA i Köpenhamn. 1999 arbetade han på UK Smart i London, 2000 på Framfab i Stockholm, 2001 – 2004 på If i Stockholm, därefter på Bearingpoint och PA Consulting innan han i september 2006 fick anställning på Nordea Liv som executive advisor, d.v.s. rådgivare åt vd. 74 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han är duktig på verksamhetsnära frågor rörande industri och bank. Han har inte arbetat dagligen med aktieplaceringar men det har legat naturligt kopplat till hans arbete. 2001 fick han ett krigsskadearv på cirka 12 milj kr. Han har dessutom alltid haft en bra lön. Han är en risktagare och en spelare som har svårt att göra saker utan tävlingsmoment. Arvet kom under efterdyningarna till itkraschen. Förluster som uppstod i samband med 2001 gjorde att han fick ta ett mer aktivt ansvar för sina affärer. 2004 kom förmögenheten tillbaka till ursprungligt belopp efter lyckade optionsaffärer. Han investerade väldigt mycket redan 2004. Baserat på ett lyckat år 2004 och en stark börstrend accelererade han 2005. Investeringarna blev större och mer riskabla. Börsen gick upp på bred front så även om han tog en felaktig position blev det inga fatala konsekvenser p.g.a. börsklimatet. Strategin vid investeringar var eventdriven med fokus på omskrivna aktier med en kommande trigger, t.ex. en Q-rapport el. dyl. 2 kritiska element krävs för eventdrivna investeringar 1) tillgång till analyser och information som krävs för att vara påläst 2) förmåga att kvalificera de rykten som florerar. Åklagarna har påstått att det borde ha funnits analyser av olika bolag som man skulle ha hittat vid husrannsakan. Som Ossian Hellers sagt tidigare är tidningar färskvara. Han använde dessutom mycket digital materia. Han skötte sin email via yahoo.comkonto och alla telefonsamtal skedde via privat telefon. Om EBM skulle ha tittat på yahoo mail skulle de ha hittat 130 analyser i specifika bolag och sektorer, bl.a. analyser om det världsekonomiska läget 2005-11-20 – 2007-04-10. Han hade/har dessutom lösenord till samtliga nyhetstjänster som finns och prenumeration på DI och Svd. Den eventdrivna strategin är vedertagen och är inget ”påhitt”. Om man som investerare sitter med en aktie tillräckligt länge kommer det förr eller senare ett 75 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 rykte och en Q-rapport, d.v.s. det finns alltid tillfällen för en aktie att röra på sig p.g.a. externa faktorer som inte är bolagsspecifika. Han gjorde inte investeringar som en blixt från klar himmel. Alla hans investeringar hade en lång historik med spekulationer om bud, att aktiekursen utvecklats abnormalt el. dyl. Han kan alltid med stöd av något ”event” förklara varför han köpte en aktie. En genomgång av alla bolagen (A till S) på börslistan (large och mid cap) visar att de i snitt 5 gånger per år påverkas av ett rykte, Q-rapporterna inte inräknade. Det innebär att om man äger en aktie 3 månader kommer den att påverkas av en Qrapport och ett rykte. Man ska inte dra för stora växlar på rykten om ett bolag. Det är standard snarare än en avvikelse. När ryktet väl är ute på marknaden är det fel att prata om timely trade, då är det en vanlig ryktesspekulation. I enlighet med Andreas Hofmanns investeringsstrategi är samtliga de åtalade affärerna föremål för uppköp, utköp eller dylikt. Inte i något av fallen saknas det en uppenbar köpanledning. Storleken på investeringarna var i genomsnitt 22 milj kr, på optionsaffärer 2,5 milj kr. Genom-snittlig innehavstid för aktierna var 25 dagar. Han har känt Ossian Hellers sedan 12 års ålder. De har gått i samma klass. Familjerna känner varandra. De har umgåtts sporadiskt i vuxen ålder. Båda har arbetat mycket. Sedan 2003 har de träffats genom sina arbeten. 2005 när båda var stationerade i Sverige började de umgås tätt igen. Ossian Hellers kände till krigsskadeståndet på 12 milj kr. Han kände till att Andreas Hofmann höll på med investeringar. När Ossian Hellers insåg att Andreas Hofmann handlade aktivt och tjänade pengar på det bad han Andreas Hofmann om ett lån. Han lånade ut drygt 6 milj kr. Han lämnade lånet innan den första misstänkta affären genomfördes. Lånet är inte anmärkningsvärt i ljuset av att Andreas Hofmann visste att Ossian Hellers hade andelar som skulle bli värda pengar, att Ossian Hellers hade ett arv att vänta och att Ossian Hellers familj var solvent. Andreas Hofmann och Ossian Hellers talar mycket om aktier, vilket inte är unikt för just deras relation. 76 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann och Ossian Hellers har köpt samma aktier många gånger utan att de affärerna ingår i åtalet. Många andra i deras umgängeskrets har köpt samma aktier för mindre belopp. Han har diskuterat aktier med många, även med Ossian Hellers, men har alltid fattat egna köp- och säljbeslut. Investeringsresultatet kan mätas på 1) avkastning på sysselsatt kapital (omsättning), 2) avkastning på eget kapital (inklusive skatt men exklusive courtage). Tidsperioden är från den första misstänkta affären till den sista. Andreas Hofmann hade ett kapital, bl.a. arvspengar innan den första affären, på cirka 20 milj kr. I början av 2005 hade han ett eget kapital om 20,7 milj kr. Det året hade han 89,9 procent i avkastning. I slutet av år 2005 hade han en vinst på 18,6 milj kr. Det var bra, men inte oöverträffbart bra. När åklagarna gör en jämförelse med ppmfonder blir det felvisande eftersom dessa är strikt reglerade. Några av maktsfärerna gör omkring den avkastning som Andreas Hofmann gjorde. Om han hade deltagit i Börs-SM hade han hamnat under plats 150. I Börs-SM får man bara investera i aktier. Andreas Hofmann gjorde även optionsaffärer. Han sysselsatte 109 milj kr, hade en vinst på 18,6 milj kr och en avkastning på 17,1 procent. 2006 började han med ett eget kapital på 40 milj kr. I slutet av 2006 hade han tjänat ihop ytterligare 21,6 milj kr, med en avkastning på 54 procent. Det var många som uppnådde den avkastningen det året, t.ex. Stenasfären. På det sysselsatta kapitalet 241 milj kr var avkastningen 9 procent. Vid ingången av 2007 hade han 61 milj kr. De 3 första månaderna tjänade han 3 milj kr. Avkastningen på eget kapital var 5 procent. Om man benchmarkar det mot generalindex som gick upp 10 procent är det inte ens nödvändigt att göra jämförelser med andra referenspunkter. Ej misstänkta affärer var 193 milj kr, avkastningen på sysselsatt kapital 3,8 procent. Misstänkta affärer var 331 milj kr, med en avkastning på 9,6 procent. 77 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Optionsaffärer som han inte är misstänkt för gav 159 procents avkastning. Optionsaffärer som han är misstänkt för avkastade 69 procent. Slutsatser av det sagda är att avkastningen på eget kapital har varit bra, men inte osannolikt bra. Det finns fonder och investerare som har gått bättre. Hans avkastning på eget kapital i den misstänkta portföljen var 2007 5 procent. Under denna period gick OMX index upp med 10 procent. Avkastningen i den misstänkta portföljen understeg 2007 generalindex. Det är inte ett orimligt bra resultat om man betänker den generellt starka börsutvecklingen. Andreas Hofmanns investeringar saknar ett tydligt mönster. Storleken på affär (investeringssumman) och avkastning stämmer inte. Om åklagarnas påstående är korrekt ska stora investeringar ge stora vinster, men investeringarna är jämnt fördelade över hela diagrammet. Semcon, en liten investering, gav bäst lönsamhet av alla affärer. De största affärerna, Metso och Gambro 2, var förlustaffärer. Det finns ingen koncentration av hans affärer. Det har sagts att så här stora investeringar gör man inte om man inte har insiderinformation. Av hans 12 största investeringar är han misstänkt för 7 (överstigande 20 milj kr). Av de affärer som överstigit 40 milj kr är han misstänkt för 1 av 3 investeringar. De stora investeringarna har inget med insiderinformation att göra. Hans 10 mest lönsamma affärer saknar korrelation avkastning/storlek på investeringen. Några av de mest lönsamma investeringarna har varit de minsta. Under åren 2005 - 2007 gjorde Andreas Hofmann 39 investeringar. I 21 investeringar har ingen annan i målet investerat. 10 affärer av 39 gjordes av alla 3 på ett heterogent vis. 78 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann har gjort många Cevianinvesteringar efter det att Cevian tillkännagett sitt intresse. Cevians intresse är en kvalitetsstämpel för Andreas Hofmann. Andreas Hofmann har respekt för Ossian Hellers. Andreas Hofmann och Ossian Hellers har en snarlik syn på hur man analyserar aktier, hur bolag sköts, hur de är värderade o.s.v. I 3 - 4 fall har Andreas Hofmann handlat i det som senare blivit Cevianbolag, d.v.s. innan Cevian investerat, t.ex. Intrum Justitia. De Cevinarelaterade affärerna, bara aktier inte optioner, saknar mönster. Han har slagit ihop Telia som egentligen är 5 affärer. Han har investerat cirka 171 milj kr i Cevian-aktier med en avkastning på 4,7 procent på sysselsatt kapital. Detta är i nivå med den icke misstänkta portföljen där avkastningen är 3,7 procent. I optioner har han investerat cirka 16 milj kr med en avkastning på 46 procent. Den sammanlagda avkastningen är 8 procent på sysselsatt kapital i Cevianrelaterade investeringar. De genomsnittliga misstänkta Cevianinvesteringarna har varit mindre än Andreas Hofmanns normala investeringar i bolag där han inte är misstänkt. Cevianaffärerna saknar således helt särdrag. Totalt har Cevianinvesteringar (aktier + optioner) gett sämre avkastning än i den icke misstänkta portföljen. Cevianrelaterade investeringar har varit färre än i den icke misstänkta portföljen. Vid 34 tillfällen som Cevian har haft insider-information har Andreas Hofmann investerat i 6, d.v.s. han har missat 28. Han har använt smeknamn för saker som inte ingår i åtalet. I de flesta av arken finns de vanliga namnen med. Åklagarna kallade White Electrolux och Magnus Kjellberg var mr White, men Morgan Stanley hade inget med Electrolux att göra. Visma kallades red. Carnegiemannen kallades också red, men de hade inget med varandra att göra. Visma kallades också LF Liv. Det finns ingen systematik. MOA ska enligt åklagarna tolkas franskt fonetiskt och vara han själv. Ossian Hellers är Mr Big och Mr Bling. Han använder försäkringstermer på ett annat ställe. Är det ett annat system kanske? 79 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann använde smeknamn på telefon och på arbetet. När han pratade privata affärer på arbetet var det viktigt med viss diskretion. Han använde koder för att ingen annan skulle få veta vad de pratade om. Det var deras hemlighet. Det fanns ingen plan. Smeknamnen hittades på ad hoc. Alla namn överlappar. LF Liv var red sedan något annat. Det var inget sofistikerat system. Han vill ge 3 exempel på hur projektnamn användes. Ex 1) (ab. 282 A s. 338). ASUR köptes vid 6 tillfällen från Luxemburg och Schweiz. Det var inget annat än för att hålla isär affärerna. Det var olika köp av samma aktier. Han ville hålla reda på snitt o.s.v. Det är inte personer. Ex 2) (s. 11) olika aktier hade olika namn vid olika tillfällen, helt ad hoc. White var Electrolux ibland, men ibland var Gambro white. Kid var 2 olika köp av samma aktie. Poängen han försöker göra är att det var osammanhängande och förvirrande, för det var osammanhängande och det fanns inget system. Han köpte A vid 6 olika tillfällen. Han satt och redovisade det för sig själv. Han skrev inte namnen på aktierna för han var på arbetet och på tjänstedatorn. Kid är Gambro. Han tog namn som t.ex. choklad för att inte prata öppet om en viss aktie. Ex 3) (s. 12) på hur smeknamn användes. Portföljer hade smeknamn, t.ex. Bling. De innehöll Andreas Hofmanns riskpengar som han kunde förlora. Om han förlorade riskpengarna var det ändå ok. Eftersom han har arbetat med diamanter blev riskportföljen Bling. Han delade vinster i 2 delar, egna pengar och pengar att återinvestera. Olika portföljer hade olika namn p.g.a. att han inte ville skriva officiellt på arbetet o.s.v. Åklagarna har sagt att de har kommit på att Gambro är Kid. Eftersom de har haft deklarationerna är det inte svårt att se att Gambro är Kid. Det är en faktapunkt, ingen slutsats som man lyckats dra. Pratet om att det har förekommit kryptering är dumheter. 80 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Skulder till Andreas Hofmann, ”debts” (s. 15). På ett excelark (ab. 282 A s. 210) stod bl.a. mamma, Daniel. Dokumentet upprättades innan den första misstänkta affären genomfördes. Skulder ska läsas som fordringar (förklaring affärsområden som heter purchase debts), d.v.s. skulder till Andreas Hofmann. Vid 3 tillfällen är debts fortfarande fordringar; den 26 mars, den 17 maj och den 17 november 2004 lånade hans mor pengar av Andreas Hofmann (s. 16., ab. 282 A s. 176). 2005-03-29 Nordea rad 4 överföring till Nordea A-C Hofmann (mamma) 45 000 kr + ytterligare 2 överföringar som sammanlagt adderar till 105 000 kr. Den sista överföringen av de 3 skedde i november 2003. Ett mail gäller att skicka pengar till Andreas Hofmanns mamma. Andreas Hofmann svarade javisst, alla betalningar är skickade nu. Debts ska alltså läsas som fordringar. Ossian Hellers skulder den 31 mars 2005 (finns på samma ark) var en överföring på 6,5 milj kr till Ossian Hellers. Denne betalade tillbaka 1 milj kr. Skulden var därefter 5,5 milj kr. Allt skedde innan arket upprättades och innan den första misstänkta affären i åtalet gjordes. På sista raden står det Daniel. Det betyder att Andreas Hofmann skickade 245 000 kr till sin brors konto. Han bad Jan Felländer att hjälpa honom med detta. Det fördes upp som skuld i arket de pratat om. Skulderna är en knäckfråga. Allt var pengar som betalades ut innan dokumentet upprättades, men han har insett att den sista betalningen låg nära inpå det att arket upprättades. Det var mycket vanligt att Andreas Hofmann förde över pengar till sin bror (s. 22). Han och hans syster ärvde 12 milj kr vardera. Brodern ärvde inte. Andreas Hofmann kan i kronologisk ordning visa hur beloppen har betalats ut. Det finns inga inbetalningar som styrker att han lånat pengar av sin mor eller bror. Brodern var student, mamman sjukpensionär och han själv mångmiljonär. Åklagarnas teori om att han skulle låna pengar av sin mor och bror saknar logik och sammanhang. Pengarna till Ossian Hellers är lån, inte vinstdelning, vilket styrks av att utbetalningen gjordes innan den första misstänkta insideraffären ägde rum. 81 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 TINGSRÄTTENS INLEDANDE ÖVERVÄGANDEN OCH ALLMÄNNA BEDÖMNINGAR. Tillämpliga lagrum. Tingsrätten har att i målet tillämpa lag som gäller såväl före som efter den 1 juli 2005, d.v.s. insiderstrafflagen (2000:1086) och lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument. Enligt 2 § insiderstrafflagen döms för insiderbrott, till fängelse högst 2 år, den som har anställning, uppdrag eller annan befattning, som normalt innebär att han eller hon får kännedom om omständigheter som har betydelse för kursen på finansiella instrument, och som på grund härav fått insiderinformation eller den som får insiderinformation som rör ett aktiebolag i vilket han eller hon äger aktier och 1. för egen del eller någon annans räkning genom handel på värdepappersmarknaden förvärvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som informationen rör, eller 2. använder informationen till att med råd eller på annat sådant sätt föranleda någon annan till förvärv eller avyttring som avses i 1. Enligt 3 § insiderstrafflagen döms också den för insiderbrott som i annat fall än som anges i 2 § får insiderinformation som antingen måste ha röjts av någon som avses i 2 § eller på annat sätt kommit ut obehörigen och 1. för egen del eller någon annans räkning genom handel på värdepappersmarknaden förvärvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som informationen rör, eller 2. använder informationen till att med råd eller på annat sätt föranleda någon annan till förvärv eller avyttring som avses i 1. 82 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Enligt 2 § första stycket marknadsmissbrukslagen döms den som får insiderinformation och som för egen eller någon annans räkning, genom handel på värdepappersmarknaden, förvärvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som informationen rör för insiderbrott till fängelse 2 år. Om brottet med hänsyn till affärens omfattning och övriga omständigheter är att bedöma som grovt är påföljden enligt andra stycket fängelse från 6 månader till 4 år. Enligt 1 § i såväl insiderstrafflagen som marknadsmissbrukslagen förstås med insiderinformation information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen/priset på finansiella instrument. De grundläggande rekvisiten är i de angivna lagarna i stort desamma. För den prövning som tingsrätten har att företa i detta mål föreligger ingen skillnad mellan om bedömningen ska ske enligt insiderstrafflagen eller marknadsmissbrukslagen. Bakgrund. Insiderstrafflagen och marknadsmissbrukslagen ingår som delar i ett regelverk som syftar till att reglera kapitalmarknaden. Den första regleringen med inriktning på att direkt motverka insiderhandel infördes år 1985 genom lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden. I insiderlagen (1990:1342) fanns ett förbud mot handel i vissa situationer. Insiderlagen ersattes år 2000 av insiderstrafflagen (2000:1086). Marknadsmissbrukslagen trädde i kraft den 1 juli 2005. Lagen implementerar Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan, det s.k. marknadsmissbruksdirektivet. 83 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Definitionen av för insiderinformation relevanta begrepp är för marknadsmissbrukslagen hämtade från marknadsmissbruksdirektivet som i sin tur är en produkt av tidigare lagstiftning inom EG. Även insiderdirektivet från 1989, som upphävdes genom marknadsmissbruksdirektivet, har betydelse vid bestämningen av de begrepp som återfinns i insiderstrafflagen och marknadsmissbrukslagen. I marknadsmissbruksdirektivet slås fast bakgrunden till lagregleringen, nämligen det förhållandet att en verklig inre marknad för finansiella tjänster är avgörande för ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen i gemenskapen samt att marknadsmissbruk skadar finansmarknadens integritet och allmänhetens förtroende för värdepapper och derivatinstrument. Marknadsmissbrukslagen ersatte alltså insiderstrafflagen. Genom den senare lagen infördes begreppet insiderinformation i lagtexten i syfte att förenkla denna och uppnå större överensstämmelse med insiderdirektivet och allmänt språkbruk. Tidigare hade begreppet endast förekommit i förarbeten och doktrin som beteckning för information om en omständighet som ledde till att handelsförbudet i insiderlagen blev tillämpligt. Insiderdirektivet berördes vid införandet av insiderlagen. Begreppet insiderinformation förekom inte i lagtexten, men i 4 § återfanns en legal definition av vilken slags information som utlöste förbudet att handla. Vad som är att anse som insiderinformation har också behandlats i Marknadsmissbruksutredningens betänkande SOU 2004:69. Insiderinformation m.m. 84 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Insiderinformation är enligt lagtexten en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen/priset på finansiella instrument. I marknadsmissbruksdirektivet har begreppets definierats som ”icke offentliggjord information av specifik natur, som direkt eller indirekt hänför sig till en eller flera emittenter av finansiella instrument eller till ett eller flera finansiella instrument och som om den offentliggjordes skulle kunna förväntas ha en väsentlig inverkan på priset på dessa finansiella instrument eller på priset på relaterade derivatinstrument.” Det är således information av specifik natur som ska ha en väsentlig inverkan på priset på det finansiella instrumentet. Frågan vad som är en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet har berörts vid flera tillfällen under lagstiftningsarbetets gång. I prop. 1984/85:157 s. 89 uttalade departementschefen bl.a. följande. ”En omständighet är ägnad att förändra kursen på aktierna i bolaget om det framstår som mycket sannolikt att ett tillkännagivande av omständigheten kommer att driva kursen uppåt eller nedåt. Annorlunda uttryckt ska aktierna i bolaget, med beaktande av den icke offentliggjorda omständigheten, te sig under- eller övervärderade och det ska samtidigt kunna förutsättas att marknadens reaktion på omständigheten medför kursstegring eller kursfall. Det avgörande är alltså om en omständighet erfarenhetsmässigt påverkar kursen då den offentliggörs. Om en kursförändring faktiskt inträffat som en följd av offentliggörandet av omständigheten saknar däremot betydelse. Handel som företagits med kännedom om en i bolaget inträffad omständighet som framkallat en oväntad kursändring kan alltså inte stå i strid mot förbudet i denna paragraf. Om en kursrörelse uteblivit fastän en sådan framstått som mycket naturlig då affären företogs är situationen den omvända. Man kan dock utgå från att överträdelse av förbudet i allmänhet inte beivras i sådant fall.” 85 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 I prop. till insiderlagen (1990:1342) hänvisade departementschefen till detta uttalande och anförde att det är naturligt att låta insiderregleringen omfatta all information och kunskap om icke offentliggjorda omständigheter som är ägnade att väsentligt påverka kurssättningen på värdepapper som omfattas av förbudsregeln. Som exempel på sådana omständigheter kan nämnas allmänna förhållanden som t.ex. uppgifter om det allmänna ränteläget eller nya skatteregler, en stor aktieägares kommande affärer eller kunskaper hos en kapitalförvaltare om en kunds avsikt i ett visst avseende. Ordet information är enligt vanligt språkbruk en samlingsbeteckning för uppgifter, kunskaper och vetande av vilket slag som helst och rymmer således alla typer av uppgifter oberoende av deras karaktär. Den vidsträckta innebörden av ordet information gör att gränserna för vad som utgör insiderinformation sätts av de övriga kriterierna i definitionen (prop. 1999/2000:109 s. 81). Uttalanden till vägledning för frågan när en omständighet ska anses vara allmänt känd förekommer av naturliga skäl i relativt begränsad omfattning i förarbetena. Förhållandet kan förändras allteftersom informationstekniken utvecklas och det är naturligt att saken avgörs i rättstillämpningen. I prop. 1990/91:42 s. 83 sägs att ”en omständighet anses vara allmänt känd om den t.ex. har publicerats på en marknadsplats eller varit omnämnd i massmedia. Den avgörande tidpunkten bör vara då en nyhet kommer upp på förekommande bildskärmar t.ex. Reuters eller när tidningar lämnar tryckeriet. Det bör vid spridning via massmedia få anses tillräckligt att t.ex. en lokal tidning publicerat informationen.” Som ett i detta mål intressant exempel nämns vidare att ”Om en fondkommissionärsfirma färdigställer en analys och den når målgruppen d.v.s. kundkretsen och de egna börsombuden är uppgifterna i analysen att betrakta som offentliggjorda.” I sammanhanget sägs ingenting om vilket material analysen grundas på. Avslutningsvis konstateras att ”För att information ska anses allmänt känd krävs således att den ska vara 86 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 tillgänglig för envar som vill söka efter den i massmedia, bland uttalanden från bolaget i fråga, offentliga föredrag eller liknande.” Det anförda kan inte uppfattas på annat sätt än att informationen i fråga ska innehålla korrekta uppgifter och komma från någon som är direkt berörd av omständigheten eller annars har säker information om denna. För det fall att rykten eller gissningar som senare skulle visa sig vara riktiga publiceras i pressen kan inte detta anses innebära att en omständighet har blivit offentlig eller allmänt känd i lagens mening. Lagen skulle annars enkelt kunna kringgås av den som begår insiderbrott genom att sprida rykten med samma innehåll som insiderinformationen och därefter påstå att omständigheten är allmänt känd. Innebörden av väsentlighetsrekvisitet har diskuterats vid flera tillfällen under lagstiftningsprocesserna. I prop. till lagen om värdepappersmarknaden sades bl.a. att det inte går att ange rekvisitets innebörd i procent eftersom bedömningen bör påverkas av den allmänna tendensen på marknaden, av om marknadsvärdet på värdepapperet är högt eller lågt eller om det normalt är föremål för kraftiga fluktuationer. Till ledning för bedömningen angavs att en ändring av kursen på ett värdepapper med 10 procent i allmänhet är att anse som väsentlig. I prop. till insiderlagen anfördes, att det är svårt att ange en procentuell gräns för vad som ska anses vara väsentlig kurspåverkan och att innebörden av begreppet varierar mellan olika marknader. Exempelvis kan på marknaden för räntebärande instrument mycket små kursförändringar anses vara väsentliga medan en tioprocentig kursförändring på optionsmarknaden brukar vara fullt normal. I prop. till insiderstrafflagen (1999/2000:109 s. 53) anförde departementschefen att det med gällande lagstiftning finns utrymme att bedöma kursrörelser som väsentliga med tillämpning av flera olika parametrar. Ett sätt kan vara att utgå från den 87 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 procentuella kursavvikelsen och ett annat att utgå från kursförändringar i form av standardavvikelse individuellt för varje aktie. Departementschefen konstaterade i prop. till marknadsmissbrukslagen (2004/05:142 s. 56) att uttalandet om en gräns på 10 procent i den praktiska rättstillämpningen har getts en alltför stor betydelse och slog fast att bedömningen av om väsentlighetsrekvisitet är uppfyllt inte ska utgå från någon fast procentsats. Vad som är väsentlig påverkan varierar mellan olika marknader. I stället ska, som angetts i tidigare förarbeten, hänsyn tas till ett flertal olika parametrar, t.ex. allmänna tendenser på marknaden och det finansiella instrumentets speciella egenskaper, såsom t.ex. om en akties värde är högt eller lågt eller normalt föremål för stora fluktuationer. Av för detta mål särskild betydelse är departementschefens konstaterande att tioprocentsgränsen i praxis har fått en alltför stor betydelse. Innebörden av hans uttalande är att gränsen för vad som är väsentlig kurspåverkan ska bedömas från fall till fall. Med tanke på de stora svängningar som har skett på börserna under de senaste åren, där det inte är ovanligt att kursen på en aktie rör sig rejält både uppåt och neråt under en dag utan att någon till bolaget hänförlig händelse inträffat framstår detta synsätt som det enda hållbara. Detta medför att det i vissa fall kan krävas kursförändringar på mer än 10 procent för att väsentlighetsrekvisitet ska anses uppfyllt. Att en omständighet ska vara ägnad att väsentligt påverka priset/kursen på ett finansiellt instrument innebär att förändringen ska vara en objektiv följd av omständigheten. En bedömning ska alltså göras av vilket resultat som objektivt sett skulle följa på omständigheten i fråga vid den tidpunkt när placeringen gjordes. Vad som i realiteten har skett är således inte avgörande, även om detta, såsom skett i förevarande mål, brukar tillmätas betydelse i den brottsutredning som sker. Avgörande är i stället om en omständighet erfarenhetsmässigt påverkar kursen när den offentliggörs. Om en omständighet faktiskt inträffar eller inte saknar således 88 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 betydelse. I realiteten blir det dock svårt att bortse från vad som faktiskt har skett. Detta rekvisit är inte helt lätt att bedöma i ett åtal. Praxis. Praxis på området är relativt sparsam. Följande rättsfall från senare tid kan nämnas. I Tivoxfallet, NJA 2008 s. 292, uppkom frågan om vad som är insiderinformation. Vid ett besök hos Tivox´ bank fick styrelsen i företaget beskedet att banken inte avsåg att förlänga en checkkredit för bolaget, vilket fick till följd att styrelsen tvingades att genast begära Tivox i konkurs. Kort efter mötet, under en promenad från banken till ett advokatkontor i närheten, ringde en adjungerad ledamot i styrelsen som deltagit i mötet till en god vän och meddelade att en för kvällen planerad grillfest måste ställas in. Under det korta samtalet besvarade ledamoten en fråga från vännen huruvida denne borde sälja sina Tivox-aktier jakande. Vännen ringde därefter sin mäklare och sålde på kort tid på ett aggressivt sätt hela sitt aktieinnehav i Tivox. Högsta domstolen uttalade att någon insiderinformation inte förelåg eftersom uppgiften att styrelseledamoten hade aktuell position framgick av register och rådet att sälja eller köpa finansiella instrument inte utgör information om en omständighet som är ägnad att påverka priset på instrumenten, då det enligt rådets direktiv ska vara fråga om information av specifik natur. Högsta domstolen anförde vidare att det visserligen kan tänkas förekomma fall då ett råd lämnas under sådana förhållanden att den som ger rådet också i praktiken lämnar information om en viss omständighet av specifik natur. Vad riksåklagaren hade påstått i detta fallet kunde emellertid inte anses innebära att ett sådant fall förelåg. Åtalet mot säljaren av aktierna ogillades därför. Styrelseledamoten däremot fälldes till ansvar för uppsåtligt insiderbrott. I Biacorefallet (Svea hovrätts dom den 4 januari 2008 i mål B 7956-07) åtalades en senior anställd på en investmentbank, som var delaktig i GE Healthcares köp av Biacore, och en vän till denne för insiderbrott. Den bankanställde hade i anslutning 89 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 till budprocessen varit i kontakt med vännen som därefter kort tid före affären sålde aktieinnehav i andra bolag och i stället köpte 12 000 aktier i Biacore. När budet offentliggjordes steg kursen på Biacore kraftigt, varvid vännen sålde Biacoreaktierna med god vinst och köpte tillbaka samma sorts aktier som han ägt tidigare, varvid ett underskott i hans depå försvann. Tingsrätten, som fann åtalet styrkt, uttalade bl.a. att det är i stort sett omöjligt att säkra bevis om vad som har sagts exakt mellan 2 personer, men att det för att insiderbrott ska vara styrkt räcker att det av omständigheterna framgår att det måste ha förhållit sig så som åklagaren har påstått. Hovrätten hade samma uppfattning som tingsrätten i fråga om beviskraven och anförde att ett åtal för insiderbrott kan vara styrkt även om åklagaren inte kan visa exakt vilken information som lämnats ut, förutsatt givetvis att det ändå är tillförlitligen styrkt att insiderinformation verkligen har lämnats ut. Hovrätten fann att det inte var ställt utom allt rimligt tvivel att de tilltalade hade gjort sig skyldiga till de åtalade gärningarna och ogillade åtalet. Hovrättens avgörande ger således ett visst stöd för åtalet i detta mål. Beviskrav. För att någon ska dömas för de gärningar som vederbörande har åtalats för krävs att såväl de objektiva som de subjektiva rekvisiten är uppfyllda. Det rekvisit eller moment som anges för ett brott ska således föreligga. Dessutom ska det vara styrkt att den åtalade har haft uppsåt beträffande samtliga rekvisit som har angetts för gärningen. Vid sin bedömning ska domstolen finna, att det är ställt utom varje rimligt tvivel att den tilltalade har begått gärningen i fråga. Innebörden av beviskravet är att det inte ska finnas utrymme för någon rimlig alternativ förklaring till åklagarens påstående. Beviskravet gäller för varje moment i gärningsbeskrivningen. I ett mål där bevisningen består av indicier har åklagaren således en tung börda att bära. 90 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åtal för insiderbrott. Mål om ekonomisk brottslighet är ofta omfattande och inte så sällan juridiskt komplicerade. Detta gäller även mål om insiderbrott. De rekvisit som enligt lagen ska vara uppfyllda gör att särskilda krav många gånger måste ställas på den utredning som görs innan åtal väcks. Som framgått av förevarande mål är de omständigheter som måste presenteras för att saken ska bli riktigt belyst detaljerade och komplicerade. Detta kräver god kunskap om den bransch och den del av denna där den tilltalade har agerat. Små detaljer kan göra att möjligheten att utkräva ansvar faller bort. Särskilt viktigt är att de tidssamband som kan finnas framgår tydligt. Processen i insidermål skiljer sig något från den som tillämpas i brottmål av sedvanligt slag genom att den till sin karaktär framför allt när det gäller formen för huvudförhandlingen och förebringandet av utredningen blir ett mellanting mellan brottmål och tvistemål. Trots detta ska de beviskrav som gäller för brottmål tillämpas. Målet skulle lika gärna kunna vara en civilrättslig process om skadestånd eller avtalsbrott (jfr. åklagarnas påståenden om obehörig vinst, letter of intent m.m.). För det fall att en civilrättslig prövning av ett moment i gärningspåståendet utfaller annorlunda än åklagaren ansett innebär detta för det mesta att ett straffrättsligt ansvar inte kan utkrävas. Vidare medför beviskravet att den tilltalade ska frikännas om han kan presentera ett alternativ till åklagarens påstående och detta inte är så osannolikt att det ska lämnas utan avseende. Ju mer komplicerat ett skeende är desto mer ökar den tilltalades möjlighet att lägga fram ett sådant alternativ och desto mindre blir åklagarens möjligheter att nå en fällande dom. Åklagarens svårigheter att få bifall till åtal i insidermål har berörts bl.a. i Marknadsmissbruks-utredningens betänkande (SOU 2004:69 s. 68) där det diskuterades om den straffrättsliga regleringen inte borde överges för en rent administrativ sådan. Bl.a. sades att den straffrättsliga regleringen ställer alltför höga krav, framför allt i subjektivt hänseende, för att regelsystemet ska anses tillräckligt 91 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 effektivt. Samma resonemang återkom i propositionen till lagen (prop. 2004/05:142 s. 46). Detta mål skiljer sig från de flesta andra insidermål inte bara genom sin omfattning utan även genom att många av åtalspunkterna avser handel i aktier i stora och välkända företag. Dessa är flitigt omskrivna i pressen, vilket medför att möjligheterna att finna bevis för en viss ståndpunkt ökar i jämförelse med vad som är fallet beträffande små bolag. Loggbok. Enligt 10 a § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument åligger det vissa fondpappersbolag att fortlöpande föra en förteckning över fysiska personer som på grund av anställning eller uppdrag arbetar för bolaget och som har tillgång till insiderinformation som rör bolaget. Av förteckningen ska framgå av vilken anledning vederbörande har tagits upp i förteckningen och relevanta datum. Enligt bestämmelsen ska förteckningen uppdateras så snart som förhållandena ändras. Den som har tagits upp i förteckningen ska underrättas om detta. Bestämmelsen tar inte sikte på personer som normalt har tillgång till insiderinformation i sin verksamhet. En förteckning över sådana personer ska finnas hos Finansinspektionen. Reglerna gäller i stället personer som vid olika tillfällen hamnar i situationer där de får tillgång till känsliga uppgifter. Syftet med bestämmelserna är naturligtvis att dessa personer ska vara medvetna om det ansvar de har och att uppgifter om detta finns dokumenterat. Reglerna underlättar dessutom möjligheterna att utreda insiderbrott. I förarbetena konstateras att förteckningen inte har någon typ av rättsskapande verkan, som att den som finns upptagen i en loggbok men ändå handlar med de finansiella instrument som denna avser med automatik ska anses ha gjort sig skyldig 92 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 till insiderbrott. Förteckningen kan av någon anledning ha varit felaktig (prop. 2004/05: 142 s. 91). Bestämmelserna är försedda med sanktioner. Det bolag som underlåter att upprätta en loggbok när det ska ske kan åläggas att betala en avgift. En följd av detta är att företag av rädsla för att bryta mot reglerna tar det säkra före det osäkra och börjar föra loggbok trots att en insidersituation inte har förelegat. Som nyss har konstaterats kan man därför inte utgå från att det förhållandet att en loggbok har förts innebär att insiderinformation då har funnits. Parternas talan. Åklagarna har till stöd sina påståenden om de tilltalades skuld åberopat en stor mängd omständigheter och förhållanden. Sådana påståenden är de vänskapsband som har funnits mellan vissa av de tilltalade (”Ringen”), deras sätt att handla med värdepapper och affärernas storlek, det förhållandet att deras handel har skett i utlandet med hold mail instruktioner för kontona, uttalanden under avlyssnade telefonsamtal, förekomsten av dokument som enligt åklagarna utvisar att vinstdelningar skett, hantering av stora summor i kontanter samt bruket av kodord och Jokertelefoner. De tilltalade har hävdat att åklagarna har intagit en felaktig grundinställning till hur målet ska bedömas och att en prövning av brottspåståendena i varje enskilt fall ska ske utifrån huruvida insiderinformation har förelegat vid respektive transaktion, om någon av de tilltalade har haft tillgång till denna information, om informationen har förts vidare från denne och sedan har legat till grund för den handel som har skett. Målet innehåller, som nyss anförts, en stor mängd omständigheter och en mycket omfattande bevisning. Såsom målet har presenterats av åklagarna och i syfte att ge en så allsidig bedömning av materialet som möjligt har tingsrätten valt att börja med att pröva de indicier som åklagarna har åberopat. Den grundläggande prövningen 93 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 måste dock, såsom vid all rättstillämpning, ske med utgångspunkt i de rekvisit som de i målet tillämpliga lagarna uppställer. Åtalen för grova insiderbrott omfattar 23 åtalspunkter som har behandlats dels separat och dels i fyra block. Eftersom de omständigheter och den bevisning som har åberopats både är övergripande och tar sikte på detaljer utgör målet en helhet. Vad som har förekommit under en åtalspunkt kan därför tillmätas bevisvärde beträffande en omständighet i en annan del av målet. För det fall att en omständighet eller ett bevis som en part har åberopat inte har berörts i domen innebär inte detta att tingsrätten har förbisett materialet, utan i så fall att detta inte har ansetts ha tillräcklig betydelse för att nämnas i bedömningen. Bevisning. Såväl åklagarna som Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Magnus Kjellberg har åberopat en omfattande skriftlig bevisning bestående av bl.a. kontoutdrag, grafer över aktiekurser, tidningsartiklar och förhörsutsagor. Detta material har så långt det varit möjligt vävts in i den löpande texten. Åklagarna har dessutom som skriftlig bevisning åberopat utskrifter av bandade telefonsamtal mellan de tilltalade. Åklagarnas grundläggande påståenden. Ossian Hellers är åtalad i samtliga 23 åtalspunkter som gäller grova insiderbrott. Andreas Hofmann är åtalad i (ursprungligen) 21 punkter. Ken Lennaárd är åtalad för att ha handlat i 11 åtalspunkter. Karsten Storgaard och Magnus Kjellberg är åtalade för att, i 3 respektive 4 åtalspunkter, ha lämnat insiderinformation till Ossian Hellers som denne enligt åklagarna har fört vidare till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd. Åklagarna har påstått att Ossian Hellers i slutet av år 2004 eller början av 2005 har träffat avtal med Ken Lennaárd och Andreas Hofmann om att systematiskt utnyttja 94 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 insiderinformation för handel med finansiella instrument, varvid de har kommit överens om att handeln skulle ske diskret via utländska värdepappersinstitut och inte redovisas till Skatteverket i syfte att inte riskera att ådra sig uppmärksamhet från svenska myndigheter. Åklagarna har vidare hävdat att Ossian Hellers har träffat en överenskommelse med Andreas Hofmann om en hälftendelning av de vinster som uppkommit på Andreas Hofmanns depåer. Påståendena tar sikte på samtliga de åtalspunkter där Ossian Hellers och Andreas Hofmann förkommer. De tilltalade har förnekat att några överenskommelser av angivet slag har träffats. Åklagarna har att styrka vart och ett av påståendena enligt det ovan redovisade beviskravet. Överenskommelser. Enligt åklagarna har överenskommelserna om handel på ovan angivet sätt träffats någon gång under slutet av 2004 eller början av 2005. Den 5 april 2005 lät Andreas Hofmann föra över 6 550 000 kr från sitt konto hos SEB i Luxemburg till Ossian Hellers konto hos Swedbank i Luxemburg. Tingsrätten har uppfattat att denna överföring tillsammans med åklagarnas uppfattning om hur handeln med värdepapper från början av april 2005 har gått till, utgör skälet till åklagarnas påståenden om när de angivna överenskommelserna har ingåtts. Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har hävdat att de aldrig har träffats före huvudförhandlingen i målet eller ens känt till varandras existens. Att de är 95 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 jämngamla, sedan många år tillbaka har funnits i Ossian Hellers bekantskapskrets och umgåtts i dennes familj talar mot deras påståenden. Å andra sidan har den samtalskontroll och telefonavlyssning som åklagarna har åberopat inte gett något belägg för att de har känt varandra. Det är därför inte utrett att de har haft kontakt med varandra i detta sammanhang. Om några överenskommelser har funnits om handel med insiderinformation har dessa därför funnits mellan Ossian Hellers å ena sidan och var och en av Andreas Hofmann och Ken Lennaárd å den andra. Åklagarnas första påstående är att de tilltalade har kommit överens om att systematiskt utnyttja insiderinformation för handel med finansiella instrument. Här skulle tingsrätten kunna välja att pröva huruvida insiderinformation har förelegat vid varje åtalad affär. Domstolen väljer emellertid att, som sagts ovan, först pröva de indicier som åklagarna har åberopat, trots att denna väg kräver långt mer omfattande överväganden än den först nämnda. Ett stort antal omständigheter måste vägas in i bedömningen. Ossian Hellers. Enligt åklagarna har Ossian Hellers varit något av spindeln i nätet. I Ceviandelen har han enligt dem haft tillgång till insiderinformation genom sin anställning hos Cevian, i övriga delar av åtalet påstås att han har tagit emot insiderinformation från Karsten Storgaard respektive Magnus Kjellberg samt i övrigt från personer som åklagarna inte har kunnat avslöja. Den information som Ossian Hellers har fått tillgång till har han enligt åklagarna fört vidare till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd, vilka han har förmått att investera i värdepapper. Ossian Hellers fick efter examen från Handelshögskolan i Stockholm 1997 anställning som managementkonsult hos Bain & Co. Ossian Hellers har uppgett att han under den tiden inte sysslade med analys av företag. 2003 började han som aktieanalytiker hos Cevian Capital Advisory AB. Bolaget lämnar förslag på förvärv av nordiska aktier till de på Jersey belägna fonderna Cevian Capital I och II. 96 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Anställningen hos Cevian var förenad med ett förbud mot att handla med värdepapper. För detta krävdes tillstånd från bolagets ledning. För att inte utesluta möjligheten för de anställda att investera i värdepapper finns hos Cevian en aktiesparklubb som placerar i samma aktier som Cevian köper. Av förhör med Christer Gardell har framgått att förbudet gäller generellt. Det var således inte, vilket Ossian Hellers har hävdat, upp till honom att bedöma och avgöra huruvida han kunde handla i aktier som Cevian av något skäl inte förvärvade. Motsvarande regler finns av uppenbara skäl hos en rad aktörer på finansmarknaden. Ossian Hellers har således 2 år efter det att han anställdes hos Cevian inte dragit sig för att åsidosätta en för de anställda grundläggande regel med bäring på verksamheten. Att han har haft insikt om att detta har kunnat skada arbetsgivaren framgår vad han under åtalet för grovt skattebrott har åberopat för att styrka påståendet att han avsåg att företa en frivillig rättelse. Den nonchalans mot en viktig princip i ett anställningsförhållande som agerandet ger uttryck för påverkar hans tillförlitlighet och trovärdighet generellt i målet och väcker frågan vilka andra regler han har varit beredd att bryta mot. Arbetet hos Cevian innebar för Ossian Hellers del att på ett grundligt sätt analysera bolag på börser i Norden. Analyserna var inriktade på förvärv i ett långsiktigt engagemang och skilde sig från de relativt kortasiktiga förvärv som den åtalade handeln har inneburit. Analyserna grundade sig enligt vad Christer Gardell har uppgett på allmänt kända uppgifter. Detta utesluter inte att Ossian Hellers i sitt löpande arbete hos Cevian har fått del av en mycket stor mängd information som har varit icke allmänt känd i insiderlagstiftningens mening. Ossian Hellers har medgett att hans syfte med den egna handeln var att utnyttja den information som han fick hos Cevian. Genom dessa kunskaper har han enligt egen uppfattning fått ett informationsövertag gentemot, som det får förstås, det stora 97 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 flertalet privatpersoner som handlade på börsen. Den information som Ossian Hellers har syftat på får i de allra flesta fall antas ha varit information som hos Cevian har betraktats som företagshemligheter (i allmän mening) och som det inte har stått de anställda fritt att använda för privat bruk. Under målet har hävdats, framför allt från Ken Lennaárd, att Ossian Hellers är en av landets skickligaste aktieanalytiker och att det framgångsrika resultatet av den handel som han utfört har varit en följd av denna förmåga samt att han inte har varit beroende av insiderinformation för att uppnå de resultat som han gjort. Under huvudförhandlingen har, bl.a. genom det sätt som de har lagt fram sin sak och bemött åklagarnas argument, framkommit att Ossian Hellers, liksom andra tilltalade, är en begåvad person med mycket goda kunskaper om finansbranschen och handel med värdepapper. En framgångsrik handel i värdepapper förutsätter emellertid inte i första hand en skarp hjärna utan tillgång till rätt information. Det är allmänt känt att finansbranschen flödar av uppgifter om olika förhållanden, särskilt när något är på väg att hända i ett bolag. Uppgifterna är i vissa fall riktiga, men många gånger delvis riktiga, ibland osanna och i vissa fall t.o.m. planterade i ett visst syfte. Att handla på börsen på grundval av rykten är således förenat med mycket stor risk. Hur skicklig en analytiker än är kräver en framgångsrik analys att denna grundas på säkra uppgifter. Detta illustreras bl.a. av Ossian Hellers handel i Traction. Till det anförda kan möjligen läggas att det torde vara lättare att ge framgångsrika råd under perioder då börsen stiger och att det t.o.m. kan krävas en negativ personlighet för att träffa rätt i en tid då börsen efter en lång period av uppgång vänder ner. Under den period som åtalet omfattar steg Stockholmbörsen, avbrutet av smärre nedgångar, med omkring 80 procent. Detta förhållande har naturligtvis underlättat möjligheterna att under den i målet aktuella tiden göra goda affärer i 98 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 värdepapper utan tillgång till insiderinformation. De tilltalade har hävdat att de i linje med detta inte har kunnat genomföra så lyckade affärer på en fallande börs. Andreas Hofmann. Även Andreas Hofmann är en begåvad och verbalt skicklig person. Han är välutbildad inom ekonomi och har genom studier och anställningar utomlands förvärvat goda kunskaper om internationella förhållanden. Efter återkomsten till Sverige 2000 har han varit verksam inom itsektorn och försäkringsbranschen. Han har goda vänner inom medicinteknik och media. Andreas Hofmann har således haft kompetens, kunskaper och kontakter som han har kunnat tillgodogöra sig vid sin handel med värdepapper under den tid som åtalet avser. Det arv som han erhöll omkring år 2000 var grundplåten till den handel som han och Ossian Hellers har utfört. Som placerare har han varit aggressiv och riskvillig. Han har under huvudförhandlingen varit självsäker och ibland nedlåtande mot åklagarna. Vad som har legat bakom hans uppträdande är svårt att säga. Ken Lennaárd. Ken Lennaárd gick på Handelshögskolan samtidigt som Ossian Hellers, men avbröt studierna efter 1 år för att i stället i huvudsak ägna sig åt poker med sikte på en internationell etablering. Hans kunskaper om ekonomi är av naturliga skäl begränsade. Med undantag för en investering, TeliaSonera, har han handlat i de bolag som Ossian Hellers har nämnt som lämpliga investeringsobjekt. Hans grundläggande investeringsfilosofi är att gå ”all in”. Ken Lennaárd har under huvudförhandlingen varit sarkastisk mot åklagarna. Huruvida det har skett i vredesmod över att vara åtalad eller för att värja sig mot besvärliga frågor har tingsrätten inte kunnat avgöra. 99 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 De tilltalades handel. Ossian Hellers och Andreas Hofmann har åberopat utredning som visat att många investerare på börsen, t.ex. fonder och delar av näringslivet, under den tid som åtalet omfattar har nått långt bättre resultat än de själva gjort. Jan Felländer har gjort gällande att många av hans kunder i Luxemburg hade högre avkastning på sitt kapital än Andreas Hofmann hade. Uppgifterna bekräftar förhållandet att möjligheterna att göra framgångsrika affärer i en uppåtgående börs är mycket goda även för den som inte är särskilt riskbenägen. I avsaknad av utredning om hur de åberopade placeringarna har sett ut är det emellertid inte möjligt att dra några mer långtgående slutsatser av dessa uppgifter, annat än att de ger ett visst stöd för de tilltalades påståenden om hur deras handel har gått till. Handel på en värdepappersmarknad är alltid förenad med risk. Även om en skicklig handlare genom olika åtgärder kan minska risken finns i det förflutna många exempel på hur en enskild händelse kan orsaka plötsliga börsfall och därmed stora kapitalförluster. En känd följd av detta är att de som placerar stora belopp på kort sikt inte gärna behåller sina placeringar ens över ett veckoslut. Åklagarnas övergripande uppfattning är att de tilltalade har handlat utan risk och att de därför, enligt en mellan dem träffad överenskommelse, måste ha haft tillgång till insiderinformation. Såväl Ossian Hellers som Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har genomfört ett stort antal affärer som inte är föremål för åtal. Detta gäller investeringar i bl.a. Electrolux, Ericsson, Intrum Justitia, Tele2, Semcon, NeoNet, Acando Frontec, New Science, Cherryföretagen, PA Resources, Consafe, Teleca, Danware, Eircom, La Seda Barcelona, PEAB, Sonesson, Satama, Amer Sports, Astra och Elanders. Åklagarna har bekräftat att dessa affärer inte har grundats på insiderinformation. Detta utesluter visserligen inte att de tilltalade vid de åtalade affärerna har haft tillgång till och använt insiderinformation. Enligt den utredning som de tilltalade 100 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 har presenterat skiljer sig övriga affärer i fråga om upplägg och resultatet inte i någon högre grad från de åtalade affärerna. Detta förhållande försvagar i viss mån åklagarnas påståenden. Åklagarna har hävdat att de tilltalade har investerat i en viss ordning, vilket överensstämmer med en internationellt bekräftad princip att den som först får insiderinformation investerar först, följd av dem som han har delat med sig av informationen till. De tilltalade har hävdat att detta påstående inte stämmer överens med den handel som har skett. I ett mycket stort antal fall stämmer åklagarnas påståenden, men det finns också situationer där t.ex. Andreas Hofmann har sålt vid samma tid som Ken Lennaárd har köpt. Det mönster för handeln som åklagarna har hänvisat till är således inte obrutet, men ger i huvudsak stöd för åklagarnas påstående. Analyser. Enligt åklagarna är det anmärkningsvärt att EBM vid husrannsakan inte har återfunnit något material som visar vilka analyser som de tilltalade har gjort inför sina köp. Åklagarnas uppfattning synes grundas på föreställningen att analysarbete inför ett aktieköp sker genom att material från olika håll sammanställs fysiskt och därefter mynnar ut i ett dokumenterat beslut. Detta torde vara en felaktig syn. Ett beslut om en investering sker många gånger genom att en övertygande analys eller rekommendation kommit. Ofta tas det definitiva beslutet utan någon längre betänketid, efter en överraskande kursrörelse eller efter det att rykten eller information kommit ut. Ossian Hellers har anfört att information i finansbranschen är färskvara och att det inte finns någon anledning att spara sådan samt att han aldrig tog med sig något material hem. 101 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann har anfört att han har grundat sina beslut i huvudsak på analyser som han har fått från olika håll, bl.a. Jan Felländer, samt hållit sig informerad om i media. Han har hänvisat till att det fanns omkring 130 analyser på hans Yahookonto och att hans påstående skulle ha bekräftats såvida EBM hade undersökt detta. Han har uppgett att hans analysarbete har bestått i att jämföra och väga olika bankers analyser mot varandra. Ken Lennaárd har uppgett att han i vissa fall grundade sina köp på analyser som han fick från Ossian Hellers, men att han inte sparat dessa. Vad de tilltalade har anfört kan inte lämnas utan avseende. Åklagarnas påståenden att den omständigheten att EBM hos de tilltalade inte har återfunnit spår av några analyser talar inte för att deras handel har grundats på insiderinformation. De tilltalades tidigare handel. Åklagarna har hävdat att det för bedömningen av skuldfrågan är av intresse att granska hur de tilltalades handel i värdepapper har sett ut före den åtalade perioden. År 2000 ärvde Andreas Hofmann 12 milj kr. Han har berättat att en del av pengarna placerades i it-aktier med stora förluster vid itkraschen och missnöje med förvaltaren som följd. Resultatet av detta blev enligt Andreas Hofmann att han insåg att han måste engagera sig mer i sina värdepappersaffärer. Under 2004 ökade behållningen på hans konto från 6,7 till 8,2 milj kr. Förvaltningen av värdepappersportföljen under 2004, som skedde utan insiderinformation, var således framgångsrik. Ossian Hellers fick sin första anställning 1997. Hans handel i aktier var under början av 2000-talet enligt deklarationerna relativt liten. Han ägde aktier utan att omsätta dessa i någon högre grad. Vid anställningen hos Cevian blev han medlem i företagets aktiesparklubb. Ossian Hellers möjligheter att dessförinnan handla för 102 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 större belopp i aktier var till följd av hans ålder och ekonomiska förhållanden begränsade. Hur hans handel såg ut före 2005 har därför inte särskilt stor relevans. Ken Lennaárd har uppgett att han redan i 17-årsåldern var intresserad av aktier och då investerade i en ölproducent, dock med dåligt resultat. Av hans inkomstdeklarationer framgår att han därefter regelbundet handlade med aktier i för en privatperson normal omfattning. Han har under vissa perioder på 2000-talet vistats utomlands och då haft vinster från pokerspel. Handelsstrategi. Såväl Ossian Hellers som Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har påstått att de vid sin handel har varit beredda att ta stora risker. Ossian Hellers har tillagt att han efter en tid förlorade respekten för pengar och mer såg handeln som ett spel där utmaningen och spänningen var det primära, inte resultatet i kr. Ossian Hellers och Andreas Hofmann har hävdat att de har handlat värdepapper med tillämpning av en eventdriven strategi som är internationellt känd och som tidigare med goda resultat använts av många hedgefonder. Strategin går ut på att under en kort tid investera i speciella situationer som kan uppkomma i ett bolag, särskilt när dessa är omskrivna och föremål för rykten. Situationer som är lämpade för sådana spekulationer finns i anslutning till att en rapport kommer (rapportspekulation), när en aktie rör sig under en längre tid i en viss trend (trendspekulation), när ett bolag är omskrivet i media (mediaspekulation), när en kurs rör sig hastigt åt endera hållet (rekylspekulation) och i samband med att ett bolags utdelning ska betalas ut (kupongspekulation). De tilltalade har pekat på att samtliga de åtalade affärerna har skett när någonting speciellt har inträffat i bolaget, såsom en Q-rapport eller ett bud. Med något undantag är detta riktigt. Å andra sidan är det just i sådana situationer som det kan finnas insiderinformation i ett bolag. Ossian Hellers och Andreas Hofmann har vidare pekat på att hela investeringen i en aktie många gånger inte har gjorts direkt, utan att en post har köpts som en start på 103 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 investeringen och att denna därefter har fortsatt när kursen har stigit och vinst har uppkommit på det första köpet. Det kan konstateras att Ossian Hellers och Andreas Hofmann i många fall har handlat på detta sätt. I några fall, t.ex. EAC, har de även fortsatt handla när kursen har sjunkit. Det torde vara naturligt för den som handlar på insiderinformation att satsa stort direkt, förvissad om att investeringen är rätt och säker. Vad de tilltalade här anfört får därför anses tala för att investeringen i fråga inte har skett med insiderinformation. Ken Lennaárds investeringsstrategi har vid handeln på börsen liksom vid annan typ av spel som han bedrivit varit att i de flesta lägen gå all in. Vid många investeringar har han, som sagts ovan, hänvisat till att han har tagit rygg på Ossian Hellers, dock utan att från denne ha erhållit omdömen av mer specifikt slag. Ossian Hellers uppgifter har i stället bestått i ett allmänt lovprisande av en investering i bolaget eller att denne har sänt över analyser avseende detta. Olika värdepapper. En viss del av de tilltalades handel har skett i optioner. Åklagarna har vid några av dessa tillfällen, för att illustrera hur riskbenägna de tilltalade har varit, angett den mängd aktier som de tilltalades köp av optioner har motsvarat. Jämförelsen är emellertid inte relevant. Olika typer av derivat finns på en rad olika områden och har kommit till just för att inte behöva handla i den underliggande tillgången. Som Ossian Hellers anfört är handel i optioner generellt mer riskfylld än handel i aktier. Möjligheten till vinst är påtagligt mycket större i optioner samtidigt som dessa snabbt kan bli värdelösa. En följd av detta är enligt Ossian Hellers att den som är säker på en investering köper optioner och den som är mer försiktig köper aktier. Vid de tillfällen då de tilltalade har köpt optioner skulle alltså sannolikheten för att de tilltalade har gjort sig skyldiga till insiderbrott vara större än annars och omvänt. Tingsrätten har vid sin granskning av utredningen kunnat konstatera att dessa påståenden inte kan leda till säkra slutsatser i någon riktning. 104 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Jokertelefoner. Ossian Hellers och Andreas Hofmann började i februari 2007 att använda kontantkortstelefoner med Jokerabonnemang (Jokertelefoner) vid samtal med varandra och vid Andreas Hofmanns kontakter med Jan Felländer. Samtalen över telefonerna kunde inte avlyssnas av polisen. Åklagarna har hävdat att Jokertelefonerna användes för att dölja när de diskuterade insiderinformation med varandra och planerade sina köp. Åklagarnas påståenden får stöd av det förhållandet att Andreas Hofmann vid polisens tillslag den 16 april 2007 gav sin hustru instruktionen att kasta ut telefonen genom ett fönster. Han har uppgett att han skaffade telefonen för att han inte ville använda arbetstelefonen vid samtalen till mäklaren i Luxemburg. Instruktionen till hustrun att kasta ut telefonen har han förklarat med att han inte ville att hans handel skulle bli känd för polisen då han inte deklarerat kapitalvinsterna och avsåg att senare göra en självrättelse samt att kortet i telefonen var det enda som knöt honom till denna handel. Andreas Hofmann har således medgett att avsikten med handlandet var att undanröja bevis. Vad han har uppgett om skälet till att Jokertelefonen användes framstår inte som trovärdigt. Ossian Hellers har uppgett att han skaffade Jokertelefonen p.g.a. att Andreas Hofmann hade ett sådant abonnemang för att liksom denne ringa till sin mäklare, men att han egentligen inte hade något behov av telefonen och kom att använda den enbart vid samtalen med Andreas Hofmann. Ossian Hellers har såvitt framkommit inte använt Jokertelefonen vid samtal med Ken Lennaárd. Ossian Hellers och Andreas Hofmann var vid denna tid medvetna om att deras handel i vissa värdepapper hade uppmärksammats av myndigheter utomlands. De kan inte ha varit omedvetna om att dessa uppgifter har vidarebefordrats till 105 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 motsvarande myndighet i Sverige. Av de avlyssnade samtalen framgår att de i flera fall har ringt upp på en fast telefon bara för att bestämma att de skulle talas vid på Jokertelefonerna. Agerandet kan inte ha berott på de skäl som de angett. Det kan inte uteslutas att de i februari 2007 anade att de var föremål för någon slags utredning och ville dölja sina samtal. Innehållet i dessa är i vissa fall komprometterande, oavsett om de avsett insiderinformation eller företagshemligheter. Samtal och kodord. Ossian Hellers har uppgett att det har ingått i hans anställning på Cevian att tala med ”alla” om aktier, att detta har medfört att han har pratat aktier även med Andreas Hofmann och Ken Lennaárd, dock utan att läcka någon form av otillåten information till dem. Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har anfört att ett av de med Ossian Hellers gemensamma intressena var aktier och att de kontinuerligt har diskuterat ämnet med denne, utan att kräva besked av honom i känsliga frågor. Magnus Kjellberg har uppgett att vissa frågor hos deras respektive arbetsgivare har medfört att det har varit naturligt att de har avhandlat dessa med varandra. Åklagarna har som bevisning för att insiderinformation har spritts mellan de tilltalade, enligt påstådd överenskommelse, åberopat ett stort antal avlyssnade samtal mellan Ossian Hellers å den ena sidan och Andreas Hofmann, Ken Lennaárd, Karsten Storgaard och Magnus Kjellberg å den andra samt mellan Andreas Hofmann och Jan Felländer. Samtalen har skett under tiden februari – april 2007. Åklagarna har särskilt pekat på att Ossian Hellers har använt kodord vid sina samtal med Andreas Hofmann, Ken Lennaárd och Magnus Kjellberg. 106 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 De tilltalade har invänt att det är vanligt i finansbranschen att man använder kodord och att de gjort detta för att inte avslöja för den som kunde höra deras samtal vad de talade om. En sak är att använda kodord i en näringsverksamhet där många parter är inblandade och oaktsamhet med viktig information kan orsaka mycket stor ekonomisk skada. Det är en annan sak att göra det i privat handel, även om denna har avsett för privatpersoner stora belopp. De tilltalades förklaringar framstår inte som övertygande. Dessutom är innehållet i flera av samtalen anmärkningsvärt. Särskilt uppseendeväckande är Ossian Hellers diskussioner med Karsten Storgaard i mars 2007 i anslutning till Ossian Hellers, Andreas Hofmanns och Ken Lennaárds förvärv av aktier i ASUR. Ossian Hellers har också under mars och april 2007 pratat med Andreas Hofmann om Maggan, vilket torde ha varit Mandator, och Ofelia, d.v.s. OMX. Med Ken Lennaárd har Ossian Hellers pratat om samma bolag och med Magnus Kjellberg om Ofelia. Samtalen har skett på ett sätt som starkt indikerar att de rört förmedling av information som det i något avseende inte varit tillåtet att föra vidare. Ken Lennaárd har dessutom nämnt Morgan och Stanley, vilket starkt tyder på att Ossian Hellers har fått information från en anställd på denna bank. Kontanter. Andreas Hofmann och Ossian Hellers har vid resor till kontinenten hämtat stora belopp i kontanter. En av dessa resor har gått via Köpenhamn där Andreas Hofmann enligt åklagarna har överlämnat 400 000 DKK till Karsten Storgaard. Ett utmärkande kännetecken för brottslig verksamhet är intresset att kontrollera och dölja penningströmmarna. Detta förekommer inte bara vid ekonomiska brott utan t.ex. i narkotikabrottslighet. Det förhållandet att Andreas Hofmann och Ossian 107 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Hellers har hämtat kontanter i Schweiz och Luxemburg och har transporterat dessa till Sverige talar starkt för att de i sin handel med värdepapper har sysslat med brott. Andreas Hofmann har uppgett att förklaringen till att han tog ut en del av beloppen i dansk valuta var att han avsåg att handla möbler i Köpenhamn och även gjorde det. Andreas Hofmann har emellertid haft märkligt svårt att erinra sig vilka möbler som köptes och vilken transportör som fraktade möblerna till Stockholm. Han har dessutom saknat kvitton på inköpen, vilket av flera skäl är anmärkningsvärt. Andreas Hofmann har vidare uppgett att stora delar av beloppen användes till betalning av reparationer och förbättringar på familjens bostadsfastighet. När frågan om vilka arbeten som gjorts på fastigheten först kom upp hade han svårt att redogöra för dessa. När han följande förhandlingsdag återkom i frågan hade han fler besked. Dock saknades kvitton på de stora beloppen. Enligt Andreas Hofmann hade många av hantverkarna krävt svart betalning, vilket Andreas Hofmann godtagit, trots de skatte- och försäkringsmässiga nackdelar som kan följa av detta. Ossian Hellers har uppgett att stora delar av de pengar som han hämtade investerades i den fastighetsrörelse som han drev. Han har förklarat resorna till kontinenten, såväl tillsammans med Andreas Hofmann som med Ken Lennaárd, med att han tycker om att köra bil. Andreas Hofmanns och Ossian Hellers förklaringar till varför deras medel inte överfördes via det etablerade betalningssystemet kan inte vara sanningsenliga. Ordvalet i deras konversation kl. 17:59 den 10 april 2007 inför deras sista resa tillsammans visar att pengar skulle tas ut från Andreas Hofmanns konto och tyder på att Ossian Hellers har ansett sig ha rätt till dessa. Pengar från det uttag som därefter skedde från Andreas Hofmanns konto återfanns vid husrannsakan på Ossian Hellers arbetsplats. 108 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Hold mail. Ossian Hellers och Andreas Hofmann har för kontona i Luxemburg och Schweiz beslutat att några underrättelser inte skulle sändas till dem. Syftet kan inte ha varit något annat än att eliminera risken för att någon handling från banken skulle komma svensk myndighet till handa. Excelhandlingar. I datorer och ett USBminne som har tillhört Andreas Hofmann har återfunnits exceldokument. Åklagarna har hävdat att dokumenten är vinstdelningar mellan i första hand Ossian Hellers och Andreas Hofmann samt i några fall annan person och att de styrker att dessa personer har investerat tillsammans samt att Ossian Hellers har haft del i vinsten från Andreas Hofmanns handel. Andreas Hofmann har förnekat att dokumenten är vinstdelningar med den innebörd som åklagarna har påstått. Han har hävdat att de är uppdelningar av hans tillgångar i vad han kallat säkerhetskapital och riskkapital, d.v.s. de delar som han har kunnat använda för handel. Han har dock medgett att Red i det dokument som rör ASUR är Karsten Storgaard och att han själv och Ossian Hellers har delat på en förlust som uppkommit vid Karsten Storgaards handel. I ett USBminne som har återfunnits på Andreas Hofmanns skrivbord på hans arbetsplats, har funnits 7 exceldokument. Åklagarna har påstått att blad 1, som döpts till A&O Inv, visar vinstberäkningar i affärer som har gjorts under 2004 och början av 2005, och att samtliga affärer utom en, som påstås vara Intentia, har delats på 2. Affären i Intentia har delats på 3. Dokumentets namn är enligt åklagarna en förkortning av Andreas & Ossians investeringar. De bolag som avses är Intrum Justitia, Neo Net, Visma, Metso och Intentia. Ytterligare excelblad utgör versioner av det förstnämnda bladet, ett av dem med rubriker och företagsnamn utbytta till namnen på försäkringsbolag. I ett annat finns meningen ”O owes 150 000…” samt ett belopp om 5 500 000 kr. Enligt åklagarna innebär det senare beloppet att 109 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann är skyldig Ossian Hellers detta belopp. I 2 andra handlingar finns enligt åklagarna belopp som utgör värderingar av Andreas Hofmanns köpoptioner i Skandia 2005. Dokumentet visar enligt åklagarna hur stor vinsten skulle bli per person för Andreas Hofmann och Ossian Hellers vid dåvarande kursnivåer. I ett annat dokument finns en skuld på 5 500 00 upptagen till en MRBIG. Åklagarna har påstått att MRBIG i anteckningen är Ossian Hellers. Andreas Hofmann har medgett att han har upprättat excelhandlingarna, men har påstått att de har utgjort hastigt tillkomna minnesanteckningar som har skett för att kontrollera hans ekonomiska ställning just när anteckningarna tillkom. Han har förnekat att A&O Inv betyder Andreas och Ossians investeringar. A&O betyder enligt honom i stället Alfa och Omega, 2 beteckningar som tillkom i hastigheten som beteckningar på hans uppdelning i respektive risk- och säkerhetsportfölj. Han har vidare förklarat att dokumenten har skapats på hans arbetsplats och krypterats för att innehållet inte skulle röjas för hans chef eller arbetskamrater. Beträffande de som skulder angivna beloppen har Andreas Hofmann bestämt hävdat att samtliga belopp, d.v.s. 150 000 och 5 500 000 kr är skulder till honom. Till stöd för sitt påstående har han angett att det i dokumentet även finns upptaget 105 000 kr, vilket var en summa som han lånade ut till sin mor. Beloppet om 150 000 kr var ett lån till hans bror Daniel, som inte fick del av arvet. Ossian Hellers är enligt Andreas Hofmann Mr Big. 5 500 000 kr är den skuld till Andreas Hofmann som återstod efter det att Ossian Hellers hade amorterat 1 milj kr av det ursprungligen på våren 2005 utlånade beloppet om drygt 6,5 milj kr. Det ligger nära till hands att uppfatta rubriken på dokumenten på det sätt som åklagarna har hävdat, d.v.s. att de avser investeringar som Andreas Hofmann och Ossian Hellers har gjort tillsammans. I så fall utgör de också ett gott stöd för att de har investerat gemensamt på Andreas Hofmanns depå och att Ossian Hellers har varit berättigad till del i Andreas Hofmanns vinst. En sådan teori skulle innebära att 110 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ossian Hellers har betingat sig ersättning av Andreas Hofmann inte bara i de Cevianrelaterade bolag där han inte handlade själv utan även i de bolag där han investerade. Det kan ifrågasättas om Andreas Hofmann skulle ha gått med på ett sådant upplägg. Å andra sidan har Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd, enligt vad de själva uppgett, inte varit öppna mot varandra med hur mycket de har investerat. Åklagarnas tolkning av handlingarna framstår som sannolik. Å andra sidan kan Andreas Hofmanns förklaring till innehållet i dokumentet inte frånkännas betydelse. Andreas Hofmanns påstående om det dokument där olika skulder har upptagits att samtliga belopp avser skulder till honom framstår för tingsrätten som logiskt och korrekt. Åklagarna har när det gäller det ursprungliga beloppet som överfördes från Andreas Hofmann till Ossian Hellers presenterat en beräkning som upptar affärer som har gjorts även under 2004 och som inte kommer ens i närheten av 6,5 milj kr. Påståendet innebär att insideraffärer skulle ha skett redan 2004, något som åklagarna uttryckligen sagt att de inte gör gällande. Dokumentet styrker därför Andreas Hofmanns påstående att överföringen till Ossian Hellers var ett lån som upptagits för att ge Ossian Hellers en möjlighet att börja handla i värdepapper och som skulle amorteras senare. I en dator som har tagits i beslag i Ossian Hellers bostad har funnits ett dokument kallat eric.xls som har skapats kl. 00:03:39 den 11 april 2006. I dokumentet förekommer en rad olika belopp samt namnen Mr White, Mr Bling och benämningarna Kid, White, Kid 1, Röd, Röd Div och Kid 2. Enligt åklagarna är Mr White Magnus Kjellberg, som för sin medverkan i Gambroaffären har erhållit 855 000 kr i ersättning. Mr Bling är enligt åklagarna Ossian Hellers, som i enlighet med uträkningar i dokumentet har fått del av Andreas Hofmanns affärer med 15 083 662 kr. Med Kid avses Gambro, med White Andreas Hofmanns affärer i Electrolux den 13 och 14 februari 2006, med Kid 1 Andreas Hofmanns affärer i Gambro den 14 februari – 15 mars 2006, med Röd Andreas Hofmanns affärer i 111 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Visma den 2 februari – 22 mars 2006, med Röd Div utdelning i Visma den 21 mars 2006 och med Kid 2 Andreas Hofmanns affärer i Gambro den 22 mars – den 3 april 2006. Åklagarna har hävdat att en delning har skett vid denna tidpunkt p.g.a. att det i Andreas Hofmanns depå hos Nordea i Luxemburg inte fanns annat än svensk valuta. Åklagarna har vidare påstått att dokumentet har upprättats av Andreas Hofmann och har sänts till Ossian Hellers som en redovisning av en vinstdelning. De tilltalade har gjort gällande att Andreas Hofmann har skapat dokumentet i Ossian Hellers dator vid en tid då han inte hade tillgång till en egen dator från arbetet och att Ossian Hellers inte behövde den dator han hade lånat från Cevian på grund av att de mail som kom från Cevian sändes till hans mobiltelefon. Andreas Hofmann och Ossian Hellers har under huvudförhandlingen ingående förhörts om saken. På åklagarnas begäran har poliskommissarien Leif Oja hörts som vittne angående den beslagtagna datorn. Genom förhöret med denne har åklagarna emellertid inte förmått styrka att saken har förhållit sig på annat sätt än de tilltalade har gjort gällande. Enligt Andreas Hofmann är Mr White en person i hans bekantskapskrets som hjälpte honom med råd vid hans investeringar i Gambro och i gengäld fick möjlighet att med Andreas Hofmanns tillgångar investera i bolaget på hans depå, varvid en vinst uppkom med 855 000 kr. I övrigt är Mr Bling enligt Andreas Hofmann ett ord utan någon innebörd som han använde som beteckning på den delen av kapitalet som han kunde använda för fortsatta affärer. Åklagarnas analyser av och teorier runt handlingen framstår som väl genomtänkta och matematiskt övertygande. Andreas Hofmanns påstående försvagas av att han 112 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 inte vill uppge namnet på den person som han påstår är Mr White. Så som tabellen är utformad bör dessutom Mr Bling vara en person eftersom Mr White är det. Andreas Hofmanns version är emellertid inte så osannolik att den kan lämnas utan avseende. Åklagarna har till stöd för sina påståenden vidare åberopat en fil som har återfunnits i Andreas Hofmanns arbetsdator. Denna innehåller 6 exceldokument som enligt åklagarna upptar vinstdelningar avseende affärer i TradeDoubler som Andreas Hofmann gjort i november – december 2006. Enligt åklagarna innebär de siffror som anges i handlingarna att Andreas Hofmann har behållit 627 865 kr i vinst, att Ossian Hellers har tilldelats lika mycket och att en tredje person, som påstås vara Magnus Kjellberg då denne har läckt i affären, erhållit 348 572 kr. I dokumenten finns ytterligare beräkningar som enligt åklagarna avser affärer i Outotec, i Midelfart Sonesson i oktober – november 2006 och i Electrolux i februari 2006 och som påstås innebära att Andreas Hofmann och Ossian Hellers erhållit 1 283 652 kr vardera. Ett annat dokument avser enligt åklagarna beräkningar av affärer genomförda i ASUR. Åklagarna har hävdat att beteckningen MOA avses Andreas Hofmann, BI är Ossian Hellers och RED avser Karsten Storgaard. Ossian Hellers har uppgett att han fått tillstånd av Andreas Hofmann att för en kamrats räkning, som var Karsten Storgaard, handla på Andreas Hofmanns depå under motiveringen att han inte själv kunde handla aktier i ASUR. Resultatet av affären blev en förlust som Andreas Hofmann och Ossian Hellers kom överens om att stå för. Dokumentet utgör således, som åklagarna hävdat, en delning av den förlust som uppkommit i ASUR. ASURdokumentet, som således utgör en vinstdelning, skiljer sig inte till sin utformning från övriga exceldokument. Detta styrker att även innehållet i övriga dokument är vinstdelningar. Därigenom är emellertid inte visat att handeln har skett 113 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 med insiderinformation som grund. De tilltalades uppfattning kan ha varit att rätt till ersättningar dem emellan har förelegat även när informationen har grundats på affärshemligheter. Åklagarna har vidare åberopat en handling som enligt dem utgör en resultatberäkning avseende köp av aktier i OMX i april 2007. I en kolumn har kalkylerats med en avkastning på 10 procent, vilket skulle ge en vinst på 1 849 200 kr efter avdrag för courtage. De har hävdat att handlingen visar att Andreas Hofmann inte visste vilken nivå som skulle bli aktuell för budet på OMX, utan bara att ett bud var på gång, och att han kalkylerade med en kursuppgång på 10 procent, vilket han baserade på att en kursdrivande händelse, t.ex. en tidningsartikel, skulle komma inom kort. Detta skedde också när DI några dagar senare publicerade en artikel om saken. Det framstår som tveksamt om handlingen ger underlag för de påståenden som åklagarna gjort. Förhör och presentationer. Åklagarna har till stöd för sina påståenden att affärerna har grundats på insiderinformation åberopat att Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har varit påfallande kortfattade när de under polisförhören har ombetts att redogöra för de skäl som låg bakom deras investeringar. Åklagarnas påståenden är i och för sig riktiga. Å andra sidan är det en grundläggande princip att en misstänkt har rätt att tiga eller svara kortfattat på frågor utan att det ska läggas denne till last. Ossian Hellers och Andreas Hofmann har hävdat att de funnit det lönlöst att svara dels p.g.a. att förhörsledarna var okunniga och inte brydde sig om de svar de lämnade dels då det förekom läckage från polisen till pressen om vad de uppgett i förhören. 114 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åklagarna har under sakframställningarna presenterat en omfattande bevisning som har syftat till att skildra de sammanhang i vilka affärerna har skett till styrkande av att de tilltalade har handlat på insiderinformation. Ossian Hellers och Andreas Hofmann har åberopat mer omfattande presentationer för att visa det omvända. De har inte hävdat att de i samtliga fall har handlat just på de omständigheter som har framkommit i presentationerna eftersom de i många fall inte kan minnas vad de har grundat sin handel på. I stället har de gjort gällande att förhållanden som har framkommit i presentationerna sannolikt har styrt deras handel. I vissa fall har presentationerna syftat till att visa att insiderinformation inte har funnits vid tiden för handeln. Omfattningen av och grundligheten i presentationerna har överraskat åklagarna, som har hävdat att de är efterhandskonstruktioner. Åklagarna har framfört kritik mot att de tilltalade inte har lämnat uppgifterna i förhör eller i vart fall presenterat dem före huvudförhandlingen De tilltalade har till bemötande av kritiken anfört bl.a. att EBM inte har genomfört den grundliga förundersökning som har krävts för att kunna avgöra om insiderinformation har funnits vid relevanta tidpunkter och att de tilltalade själva därför har måste göra denna utredning. De tilltalades utredningar innehåller liksom åklagarnas bevisning en presentation av företagen, utredningar om hur kursen har rört sig och storleken på omsättningen vid olika tillfällen samt artiklar ur pressen. De är i grunden desamma som åklagarnas. Skillnaden mellan utredningarna ligger däri att de tilltalade mer har tagit sikte på frågan huruvida insiderinformation har förelegat. De tilltalade har en laglig rätt att åberopa och förebringa den bevisning som de anser erforderlig för att deras försvar ska vara fullgott. Någon grund för kritik mot de tilltalades agerande finns inte. 115 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Påstådda överenskommelser. Den ovan redovisade genomgången har försökt klargöra huruvida åklagarna har kunnat styrka att de tilltalade har träffat en överenskommelse om att handla på insiderinformation och att Ossian Hellers skulle ha rätt till del av vinsten i Andreas Hofmanns affärer. Av utredningen framgår klart att de tilltalade har handlat i i stort sett samma aktier vid samma tillfällen. Detta tyder på att de har talat med varandra om vilka affärer de skulle göra och att Ossian Hellers har delat med sig av information till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd. Att detta har skett under den tid som telefonavlyssningen har pågått framgår klart av utskrifterna av samtalen. Huruvida deras samarbete har vilat på en uttrycklig överenskommelse som har träffats vid ett visst tillfälle eller varit följden av ett skeende som ytterst berott på börsens utveckling och resultatet av handeln måste vara svårt att avgöra och saknar kanske också delvis betydelse. Under alla omständigheter har åklagarna inte förmått styrka detta påstående. Det är styrkt att Ossian Hellers i april 2005 lånade omkring 6,5 milj kr av Andreas Hofmann utan att någon revers upprättades. Vilka villkor som gällde för lånet är outrett. Att Ossian Hellers förutom förmånen att utan säkerhet få låna detta stora belopp, samtidigt som han själv gjorde framgångsrika affärer, skulle vara berättigad till en stor del av ett överskott i Andreas Hofmanns värdepappersaffärer framstår som mindre sannolikt. Ett sådant scenario får anses förutsätta att Ossian Hellers har fört Andreas Hofmann bakom ljuset när det gäller omfattningen av den egna handeln, ett förhållande som i och för sig inte kan uteslutas. Att affärerna i något avseende har varit gemensamma framgår dock av vinstdelningarna och i vart fall ett av telefonsamtalen mellan Ossian Hellers och Andreas Hofmann den 10 april 2007. Utredningen är dock i dessa delar så motsägelsefull att det är svårt att dra några säkra slutsatser av den. 116 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Slutsatsen av det anförda är att åklagarna inte har kunnat styrka vare sig att någon överenskommelse träffats av det slag som åklagarna har påstått eller att Ossian Hellers skulle ha del i vinsten i Andreas Hofmanns affärer i den omfattning som åklagarna påstått. CEVIANDELEN ÅTALSPUNKT 1 VISMA 2005 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann). Ossian Hellers och Andreas Hofmann har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Visma var ett norskt företag som var noterat på Oslobörsen. Det var en av Nordens största program- och tjänsteleverantörer inom itsektorn och hade 2003 cirka 2 000 anställda. I koncernen ingår den svenska programleverantören SPCS. Öisten Moan var koncernchef. Omsättningen 2003 var 1,5 mdr kr. 2004 var omsättningen 1,8 mdr kr. Cevian hade analyserat företaget under en tid och avsåg att gå in i det. Den 7 april 2005, strax innan Cevian tog beslutet att investera i Visma, hade det gjorts en sammanställning inför Vismas rapport för Q 1 2005 om vad 7 analytiker ansåg om Visma. Man förväntade sig ett resultat före avskrivningar på 62 milj kr och en omsättning på 471 milj kr. Dessa uppgifter var spridda i media och offentliggjorda i Norge. Fredagen den 8 april 2005 tog Cevian Advisory beslutet att rekommendera Cevian att gå in i Visma. 117 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 På morgonen tisdagen den 12 april 2005 offentliggjorde Visma rapporten för Q 1 2005 innan börsen öppnade. Den var lite svagare än förväntat. Resultat var 60 milj kr och omsättningen 458 milj kr. Styrelsen i Visma ansåg dock inte att den avvek så mycket från förväntningarna att det fanns anledning att gå ut med en vinstvarning. Handeln i aktien var medelstor den dagen och kursen sjönk något. Cevian började investera i Visma. Den 28 april 2005 hade man köpt 1 500 000 aktier. Man valde att ligga precis under flaggningsgränsen 5 procent för att invänta ett större block. Man fick dock vänta ganska länge på detta. Först den 5 augusti 2005 köpte man ett stort block och flaggade sitt innehav. Kursen steg då 8,1 procent. Åklagarna har inte någon utredning som visar att Cevians investeringar är av en sådan kategori att de ger stora kursförändringar. Av utredningen i målet kan man dock se att handel strax innan Cevian går in i ett bolag har haft den effekten i flera fall. Andreas Hofmann har haft kännedom om att Cevian skulle gå in i aktien. Om Cevian går in i aktien och satsar stort får man en kursökning bara genom att Cevian går in. Därefter kommer en ökning när det görs offentligt att detta skett. Andreas Hofmann förvärvade aktier i Visma enligt följande. När rapporten kom på morgonen den 12 april 2005 köpte han 50 000 aktier till kursen 71,50 NOK för sammanlagt 3 594 837 NOK. Den 14 april 2005 förvärvade han ytterligare 40 400 aktier till kursen 71,12 NOK för 2 886 191 NOK. Samtliga aktier såldes under tiden den 28 april – den 4 maj 2005 med en vinst på 55 803 NOK. Andreas Hofmanns handel framgår av kontoutdrag från depån hos SEB i Luxemburg. När alla kostnader för affären har räknats samman blev vinsten 48 815 kr. Affären blev inte så stor som Andreas Hofmann hade räknat med p.g.a. att Cevian valde att ligga under flaggningsgränsen så länge. 118 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Ingen insiderinformation har existerat. Cevians beslut att handla är inte att betrakta som sådan information. Informationen har inte varit ägnad att i tillräcklig grad påverka kursen och har inte heller gjort det. Han har inte röjt den aktuella informationen till Andreas Hofmann. Andreas Hofmanns handel har skett på andra grunder och har inte till någon del skett för Ossian Hellers räkning. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Han har inte fått någon information från Ossian Hellers. Han har handlat i samband med en rapport och har gjort en rekylspekulation. Ossian Hellers har inte haft någon insiderinformation. FÖRHÖR Ossian Hellers: Allmänt om Ceviandelen En grundläggande fråga i åtalspunkterna 1 - 9 är huruvida han har gett Andreas Hofmann insiderinformation. I finansbranschen finns mycket information. Detta förhållande kan klarlägga vad som har hänt. Det finns 2 huvudfrågor av intresse. 1) Har Andreas Hofmann investerat då Cevian har haft kurspåverkande information? Cevian hade 5 styrelseposter. Genom dessa har Cevian fått rapporter i förväg etc. som kan ha varit kurspåverkande. 2) Har Andreas Hofmanns investeringar i Cevianbolag varit extraordinärt bra? Fråga 1. Vid 33 tillfällen under 2005 - 2007 hade Cevian information som marknaden saknade. Dessa tillfällen avsåg 28 kvartalsrapporter, 4 annonseringar och 1 bud. Han räknar då med de tillfällen då information funnits om att Cevian skulle köpa aktier. Vid 7 tillfällen föranledde detta mer än 5 procents kursuppgång. 3 affärer ledde till nedgång med mer än 5 procent. Där kan man också tjäna pengar, 119 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 genom blankning. Om EBMs påstående om Andreas Hofmanns investeringar är korrekt borde man kunna se att han har investerat med hög avkastning (s. 4,5). Men Andreas Hofmann har spritt ut sina affärer mellan bra och dåliga. Affären med den bästa avkastningen, Lindex Q 2 2006, är den minsta investeringen i Cevianbolag som Andreas Hofmann gjort. Andreas Hoffmans affärer har en bred spridning. De har inte ett mönster för en person som har insiderinformation. Vid de 10 tillfällen som har lett till störst kursuppgång har Andreas Hofmann bara ägt aktier vid 1 (s. 6). När Q 4-rapporten för Intrum Justitia släpptes i februari 2007 satt Lars Förberg i styrelsen. Då var Ossian Hellers avlyssnad. Detta är den enskilt bästa Q-rapport som något Cevianbolag någonsin har släppt, med en kursuppgång på över 13 procent. Andreas Hofmann ägde inga aktier då. Han har aldrig avslöjat något om Cevian någon gång. Detta framgår bl.a. av telefonavlyssningen. När en budhöjning kom på Visma satt Ossian Hellers i styrelsen för bolaget. Andreas Hofmann ägde då inga aktier i Visma. När en Lindexrapport kom investerade Andreas Hofmann 1 milj kr, vilket var hans minsta investering under hela perioden. Det är märkligt att Andreas Hofmanns bästa investering var hans minsta. När Metsorapporterna kom köpte Andreas Hofmann vid de rapporter då kursen gick ner. Vid efterföljande rapporter när kursen gick upp ägde Andreas Hofmann inga aktier i bolaget. Anledningen till att Andreas Hofmann inte investerade då det fanns bra information var att han inte har haft insyn i Cevianbolag. Vid ett tillfälle gick det bra, men då var det hans minsta investering, vilket också visar något. Andreas Hofmann har inte fått kurspåverkande information av Ossian Hellers. 2) Har Andreas Hofmanns investeringar i de bolag som EBM kallat Cevianbolag varit extra-ordinärt bra? Av satsade 180 milj kr har 90 milj kr satsats i vinstaffärer och vice versa, d.v.s. han har blandat vinster och förluster (s. 9). Det gör knappast 120 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 en person med insyn. En person med insyn gör vinst varje gång. Om man jämför med alla affärer Andreas Hofmann gjort har Andreas Hofmann tjänat pengar i 77 procent av dessa. Samma siffra för affärer i Cevianbolag är 50 procent. Andreas Hofmann gjorde alltså sämre affärer i Cevian än i övrigt. Så investerar en person som inte har insikt. Om man räknar ut avkastningen på en aktie under den tid som Andreas Hofmann ägt den har avkastningen i övriga bolag varit 7 procent, medan Cevianbolag bara har gett 4 procent. Det är inte mycket i en uppåtgående marknad. Slutsatsen beträffande Andreas Hofmanns Cevianinvesteringar är att dessa har gått sämre än andra investeringar som Andreas Hofmann gjort. Detta förhållande visar att Ossian Hellers inte har läckt kurspåverkande information till Andreas Hofmann. Det är inte märkligt att Andreas Hofmann investerade i Cevianbolag. De flesta i Ossian Hellers omgivning har köpt aktier i Cevianbolag. Om man trodde på Cevian och Christer Gardell kunde man ta rygg på Cevian. Det var bättre att göra än att investera i andra bolag p.g.a. den kvalitetsstämpel som åsattes om Cevian trodde på bolaget. Många investerare agerar precis så. Han har alltid rekommenderat de aktier som Cevian äger. Han trodde på de bolagen. Om Cevian inte tror på ett bolag längre säljer Cevian de aktierna. Cevian har en investeringshorisont på 2 - 7 år, men vid en extraordinär händelse kan man gå ur aktien tidigare. Eftersom det finns mycket information gäller det att se om den gängse informationen är korrekt och få fram information utöver den gängse bilden. Alla fonder som investerar försöker skaffa sig en mer avancerad bild än övriga. Man vill ta reda på de riktigt grundläggande drivkrafterna bakom ett bolags framgång. Fonderna och Cevian kan t.ex. uttala sig om utvecklingen i ett bolag mer än 18 månader framåt i tiden, vilket är det tidsintervall som analytikerna tittar på, eftersom man gör en mer grundläggande analys av bolaget. ----- 121 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Cevian är egentligen 2 fonder (Cevian I och Cevian II) på Jersey. Runt fonderna finns ett antal bolag, såsom ägarbolag och rådgivningsbolag. Fonden förvärvar externa pengar som den förvaltar. Cevians investeringar styrs av fondstadgarna som finns i de kontrakt som sluts med externa investerare, enbart i publika bolag och enbart i Europa med fokus på norra Europa. Cevian I var en draw down fond, vilket innebär att investerarnas pengar togs in då en investering skulle göras. Cevian II är en ”evergreen” fond, vilket innebär att alla pengar ges in till fonden som sedan investerar. Man ringer runt och arbetar in kapital från investerarna baserat på den ägarandel de hade i fonden. Cevian är en aktivistfond, d.v.s. en åsiktsfond. Detta innebär att dess företrädare kan, men inte måste, göra innehavet känt och därefter försöka påverka bolaget att vidta aktiviteter som fondens företrädare tror ska gynna aktieägarna: t.ex. att dela ut mer kapital. Cevians primära fokus är avkastning. Aktivism i ett innehav är dock inte nödvändigt. Cevian har gjort investeringar helt utan aktivism och tillkännagivande av innehav, exempelvis i Outotec. Genom att vara en aktivistfond kan man söka en styrelseplats, men man måste då komma ihåg att en styrelseplats innebär att man representerar alla aktieägare och inte bara fonden. I Sverige finns inom Cevian ingen fond, men väl ett rådgivningsbolag, Cevian Capital Advisory AB. I bolaget arbetar samtliga anställda, däribland grundarna Christer Gardell och Lars Förberg, samt alla analytiker, däribland Ossian Hellers fram till 2007. Rådgivningsbolaget analyserar publika bolag utifrån vilka som kan förväntas ge bäst avkastning på 2 – 7 års sikt. Fonden på Jersey har inget inflytande på vilka bolag som analyseras eller hur analysen ska se ut. När rådgivningsbolaget har analyserat ett bolag och kommit fram till att det är en lämplig investering, sätts en investeringsrekommendation samman enligt en av rådgivningsbolaget framtagen mall. Rådgivningsbolaget har då en färdig analys. Om rådgivningsbolaget anser att fonden på Jersey ska göra en investering får 122 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 fonden denna rekommendation (inklusive analys) av rådgivningsbolaget. Fonden har en investeringskommitté som tar emot rekommendationen och sedan fattar det formella beslutet. Fonden har ingen egen analyskompetens utan följer rekommendationen i samtliga fall. Detta beslut skickas sedan till fondadmininistratören, som är en extern firma specialiserad på fondadministration, exempelvis ABACUS, vilka ger ett köpmandat till en aktiemäklare. Mäklaren köper sedan aktier till fonden. Rådgivningsbolaget i Sverige får inte vara inblandat i aktieköpen. Detta köper inga aktier. Cevian tar, om de ska gå in i ett bolag, ibland in parallellinvesterare. Det handlar om att de ska få supporters till den agenda man vill driva. Cevian har ibland fått fullmakter från sina parallell-investerare för att rösta på bolagsstämma, t.ex. Lindex bolagsstämma. Parallellinvesterare får ta del av den analys som Cevians rådgivningsbolag gjort. Då finns vinstdelningplaner mellan fonderna. Cevian är inte en utköpsfond, d.v.s. Cevian lägger aldrig bud på något bolag, köper aldrig en majoritetspost, utan köper oftast bara 2 - 4 procent av bolaget. Cevian bestämmer inte över något publikt bolag. Det är en medial konstruktion. Om Cevians företrädare får 1 styrelseplats, måste man representera alla aktieägare. Cevian beslutar inte om vem som ska leda bolaget eller om styrelsens sammansättning. Cevian beslutar inte om utdelning, om bolaget ska styckas, eller om utköp ska ske vid bud. Det gör aktieägarna. EBM har gjort gällande att Cevians köp utgör insiderinformation. Ingenstans har emellertid EBM sagt varför detta är fallet. EBM har inte klart angett när man anser att insiderinformation uppstår. Om detta sker när viss sannolikhet finns för att ett bud ska komma från Cevian, eller när beslutet fattas eller vid köp. Det finns akademiska studier som visar på effekter av aktivistfonders köp: the value of change – hur påverkar ägarförändringar kursen på en aktie. Man har med 2 123 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 kategorier investerare; passiva och aktiva. Cevian tas i studien som exempel på en aktiv investerare. Därför är studien mycket relevant. Studien tittar bara på bolag på O-listan som går över en flaggningsgräns. Studien finner att när passiva ägare flaggar upp händer ingenting med kursen. När aktiva ägare flaggar ger det en överavkastning på 1,4 procent på flaggningsdagen och 2,7 procent under en tredagarsperiod räknat från dagen före flaggningen. Flaggningsreglerna finns för att marknaden ska få information om vem som äger bolaget och för att insiderinformation inte ska uppstå. Man hade sänkt gränsen för flaggningsreglerna om man hade ansett att en ägarförändring under 5 procent hade varit insiderinformation. Marknaden har således redan reglerat så att ändrade ägarförhållanden inte ska bli insiderinformation (ab. 301 s. 12 o 13). Vilka kurspåverkningar har då skett vid Cevianköp? Det finns 5 annonseringar som EBM åberopat då Andreas Hofmann ägt värdepapper. Om man tittar nominellt ser man den rena kurspåverkan under dagen. Det rör sig om 2 - 4 procents kurspåverkan i snitt, d.v.s. så stor kurspåverkan medför det att Cevian gör sitt ägande känt. Om man tittar på den genomsnittliga rörelsen under en handelsdag rör sig kursen vid Cevians offentliggörande normalt inte mycket mer än vad kursen rör sig i vanliga fall. Om kursen normalt rör sig med ett visst antal procent kan det inte vara väsentligt kurspåverkande att en kurs rör sig en liknande procent för att Cevian offentliggör sitt innehav. För Metso 2005 - 2007 (s. 16) var kursuppgången 4,7 procent den dag Cevian gjorde sitt ägande känt. Det var den 30e största ”kurspåverkansdagen” under perioden. Det finns alltså 29 dagar med större kurspåverkan än denna dag. Det skulle således ha varit väsentlig kurspåverkan under alla dessa 29 dagar. I TeliaSonera finns minst 75 dagar med väsentlig kurspåverkan om man skulle se saken på det sätt som EBM gör. Även för Volvo finns flera dagar o.s.v. Med detta kan han visa att det är vanligt att aktierna ofta rör sig mycket. För att det ska vara 124 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 väsentligt kurspåverkande måste man uppnå en viss gräns för att särskilja händelserna från en normal handelsdag. Varför dras en parallell till analytikerrapporter? En anlytikerrapport kan ha en viss kurs-påverkande effekt när rapporten blir allmänt känd. Detta kan jämföras med studien när en aktivistfond köper aktier och annonserar sitt innehav. I båda fallen är den rimliga teoretiska förklaringen till kurspåverkan att köpsidan växer betydligt snabbare än säljsidan momentant. I båda fallen är den rimliga teoretiska förklaringen att bolaget är undervärderat och att detta blivit känt tack vare analysen eller annonseringen. En aktivistfond baserar sitt aktieköp på en analys lik den analytikern gör. Förtroendet för de som gjort analysen är det som ger kurspåverkan. Goldman Sachs har en avdelning som gör analyser av olika bolag. När en ny analys kommer säger man köp, behåll eller sälj. Kursrörelser sker för stunden när dessa rapporter blir kända, men blir inte kända direkt utan sprids först till storkunder o.s.v. i den ordningen. Efter det blir analysen känd i media. I båda fallen (Cevian offentliggör och analytikerrapport kommer) går kursen upp momentant p.g.a. att efterfrågan på aktierna ökar (under förutsättning att analytikerrapporten inte säger sälj). Förtroendet för den som gjort analysen är det som är kurspåverkande. Informationen har ett mycket likt spridningsförlopp i båda fallen, allmänheten får den senare. Analytiker-rapporter betraktas inte och har aldrig betraktats som insiderinformation. Skillnaden mellan hur en analytiker och en aktivistfond arbetar är liten. I studien ”Value of analysis” från 2003 har en analys av 7 000 analytikerrapporter i USA visat att de gett i genomsnitt 5,7 procents kurspåverkan, dubbelt så stor effekt som en aktivistfond (2,7 procent). Den 16 mars 2009 höjde UBS rekommendationen i TeliaSonera till ”köp” från ”neutral”. Kursen gick upp 3,7 procent den dagen. Andra exempel på samma 125 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 fenomen är Electrolux, SHB, SEB, Volvo m.fl. (ab. 301 s. 22). Vid analytikerrapporter uppkommer temporärt ett köptryck på aktien på samma sätt som det gör i en affär som en aktivistfond vidtar. Samma spridningsfenomen av informationen finns. En kund betalar för att få ett informationsövertag och skulle inte betala om alla fick informationen samtidigt. Studier visar att en analytikerrapport ger dubbelt så stor kurs-påverkan som en ägarflaggning i en aktivistfond. Hur ser processen ut när Cevian gör en analys (s. 25)? Vid analysen används offentlig informa-tion. Cevian intervjuar kunder och leverantörer o.s.v., vilket alla kan göra. Sedan fattas beslut om köp, varefter man börjar köpa aktier i eget namn hos vanliga aktiemäklare. Om det varit insiderinformation skulle detta ha smittat mäklaren som i sin tur inte skulle kunna rekommendera köp i den aktien utan att begå insiderbrott. Parallellinvesteringar söks. Sedan går man ut till mer perifera investeringar, analyserar innehavet för att veta om man ska vara aktiv eller inte för att börja påverka bolaget. Implikationer av EBMs påståenden blir, vilket är märkligt, att analyser som Cevian gör genererar insiderinformation. Vid köp av aktier uppstår insiderinformation. Fonden begår brott som köper aktier eftersom fonden får informationen från rådgivningsbolaget som således sprider insider-information (ägs inte av samma personer d.v.s. olika bolag). Vid sök av parallellinvesteringar sprider man insiderinformation och parallellinvesterarna begår insiderbrott när de köper aktierna. Vid perifera kontakter blir alla insiders; mäklarna, back office. Först när man gör det offentligt upphör insiderinformation för då är den allmänt känt. Alla aktivistfonder blir brottslingar om EBMs påstående är riktigt. Detta är inte rimligt och finansbranschen ser inte så på fenomenet. Cevian har aldrig betraktat sina aktieköp som insiderinformation. Analyserna sker på offentlig information. Cevian insiderregistrerar inte om man säger till någon att Cevian har intresse för ett bolag. Cevian har alltid handlat i eget namn, men har 126 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 aldrig insiderregistrerat mäklare, aldrig fört loggbok på analyser, aldrig annonserat köp innan man genomför köpen, vilket man med EBMs synsätt skulle behöva göra om man efter en analys beslutat sig för att köpa aktier: då finns nämligen insiderinformation enligt EBM. Aktiesparklubben på Cevian följde fonden innan all form av offentliggörande skett, vilket innebär att alla klubbmedlemmar blir brottslingar genom aktiesparklubben. Visma Andreas Hofmann köpte och sålde i stort sett alla sina aktier i Visma innan Cevian ens hade börjat investera i Visma-aktier. När Cevian flaggade sitt innehav hade Andreas Hofmann inte ägt aktier i Visma på 3 månader. Detta talar för att Andreas Hofmann inte hade information om vad Cevian gjorde. Andreas Hofmann köpte den 12 april 2005, samma dag som Q 1-rapporten kom. En vecka senare började han sälja sina aktier. Cevian började köpa den 28 april 2009 och köpte 1,5 milj aktier. Andreas Hofmann hade då mindre än 20 procent kvar av sina aktier. Han sålde sina sista Visma-aktier den 3 maj 2005. Vismas volatilitet kan mätas på 3 olika sätt 1) den genomsnittliga dagliga förändringen av slutkursen var i snitt 1,3 procent, Oslobörsens i dess helhet var 0,7 procent 2) genomsnittlig kursförändring under en handelsdag (här saknas data p.g.a. att Visma avregistrerats) 3) standardavvikelse mätt på slutkurser: För Visma var det 1,3 procent, för Oslobörsen i sin helhet 0,6 procent. Kursen på Visma gick år 2005 lite sämre än, men likt Oslobörsen i sin helhet. Kursen på Visma stod still under sommaren 2005. Det går inte att visa vad det berodde på, men illikvida aktier handlas lite och blir sommartrötta. Det skedde ingen förändring av bolaget, utan aktien fortsatte att underprestera och landade 10 procent under index. Inget trendskifte på kursen skedde till följd av att Cevian gick in i bolaget. När likviditeten i aktien ökade steg kursen mer än om likviditeten 127 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 tidigare hade varit bra. Därför blev det en kursuppgång i Visma på 8,1 procent när Cevian annonserade sitt innehav. Han ledde analysen av Visma hos Cevian och presenterade den för investeringskommittén. Han visste om att ett beslut om investeringen skulle komma. Fonden var en draw down-fond och det kunde ta 1 vecka eller 2 att samla in kapital från investerarna. Detta förklarar varför handeln tog fart först efter ett tag. Han visste när Cevian skulle börja köpa aktier och ungefär hur köpet gick eftersom han fick rapporter. När Cevian hade köpt 4,99 procent var det omöjligt att få tag i större block. Mäklaren sade att det skulle komma block efter sommaren. Han visste därför att flaggningen skulle komma någon gång efter sommaren. Det skedde den 5 augusti 2005. Cevian har aldrig trott att man har haft insiderinformation p.g.a. att Cevian har analyserat ett bolag. Vismas största produkt i Sverige var SPCS´ ekonomisystem för bolag med upp till 10 anställda. De flesta småbolag i Sverige har en produkt från Visma. Han ringde runt i sin bekantskapskrets och frågade hur de trivdes med Vismas produkter. Han ställde frågor om Visma till mängder av människor. Han träffade vd och finanschefen i målbolaget. Dessa får träffa investerare, men inte under ”black period”, d.v.s. 1 månad innan rapporten. De gav samma svar som de gav till hela marknaden. De fick inte ge någon exklusiv information. De berättade om planer på att ta marknadsandelar o.s.v. Han satt ofta med personer på investor relations-avdelningar, som vet vad de kommunicerat till marknaden. De lämnar ungefär samma information som på en kapitalmarknadsdag. Cevian handlade i eget namn. Mäklarna visste därför att Cevian handlade. Cevians anställda diskuterar alla aktier med alla inom finansbranschen. Han pratade om Visma med väldigt många, men inte om när de skulle offentliggöra o.s.v. För att kunna göra analysen måste han prata med alla. Han har dock inte sagt vad, när och hur Cevian köpt. 128 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 För den som har haft insyn i Cevians styrelsepositioner har det funnits många goda tillfällen att investera. Andreas Hofmann har emellertid inte investerat i dessa. EBM har under telefon-avlyssningsperioden om 3 månader inte funnit något tillfälle då han sagt olämpliga saker om eller ifrån Cevian, inte heller ett enda olämpligt mail från Cevian. Ken Lennaárd har bara investerat 1 gång i Cevianbolag. Då var det redan känt att Cevian skulle investera i Telia. Ken Lennaárd borde ha handlat mer om Ossian Hellers hade läckt information. EBMs anklagelser håller inte för en granskning. När Cevian började köpa aktier hade Andreas Hofmann köpt alla aktier och sålt 80 procent av dem. Han hade inte ägt Visma-aktier på 3 månader när Cevian flaggade sitt innehav. Han borde ha investerat mer om han var säker på hur kursen skulle utveckla sig. Det är osäkert om resultatet i Vismainvesteringen berodde på valutakurser, men det blev i stort sett ett 0 resultat på Vismaaffären. Förfarandet visar att Ossian Hellers inte har läckt. Varför ägde Andreas Hofmann inte aktier i Visma när Cevian skulle gå över 4,99 procent precis efter sommaren? Det var ett utmärkt tillfälle att fånga in en kurseffekt. Att Andreas Hofmann inte köpte berodde på att han inte visste vad som hände hos Cevian. Om en aktie är illikvid köper och säljer man block. Man kan inte gå in på marknaden och köpa eftersom man då trycker upp kursen. Det blir en sekundär marknad där mäklarna diskuterar med varandra. Under sommaren kan man inte köpa block p.g.a. att alla på marknaden är på semester och handeln är låg. Det kom fram ett block efter sommaren och då registrerades det på börsen samtidigt som Cevian flaggade upp eftersom man gick över 5 procents ägarandel. Han slutade på Cevian 2007 p.g.a. att han inte kunde fortsätta att arbeta där med de misstankar som fanns mot honom. Alla knutar löstes upp med delägarskap p.g.a. att han inte ville att Cevian skulle drabbas. Det fanns regler i Cevian om egen handel med aktier. 129 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ett beslut från Cevian om förvärv av en aktie har varken hos Cevian eller hos andra ansetts som insiderinformation. I sitt umgänge har han många gånger fått frågor om Cevians intresse för olika aktier. Om det blev spekulationer därför att Cevian gick på en kapitalmarknadsdag hanterade han det genom att prata vitt och brett om alla aktier. Om han hade sagt att han inte ville prata om det hade han gett mer information än om han pratade om alla aktier. Han kände inte till att Andreas Hofmann handlade specifikt i Visma, däremot visste han att Andreas Hofmann handlade generellt i Cevianbolag. Det har många gjort och det var inget konstigt med det. När det sker en allmän diskussion om alla aktier är det klart att han får frågor om Cevianbolag. Men när Cevian har gått in i ett bolag har man en allmän redogörelse för varför man tror att aktien är undervärderad. Christer Gardell har pratat om varför vissa bolag är undervärderade och varför Cevian tror på en investering. Cevian marknadsför sin investering för att få upp kursen, få en styrelseplats o.s.v. Ossian Hellers har också pratat om varför Cevian tror på en viss aktie likt Christer Gardell m.fl. gjort. Det har varit allmänt känd information som kommunicerats till alla. ----Vid en analys arbetar man alltid i grupp. Han var ansvarig för analysteamet. Han höll 2 - 3 analyser gående parallellt. Kunskapsövertaget uppkommer därför att han som analytiker gör analyserna på mer offentlig information än andra. Det är inte många analytiker som ringer till alla kunder. Cevian har tid och resurser för detta. I kunskapsövertaget finns ingen information från bolaget som inte kommunicerats från bolaget. Han kan inte komma ihåg varför han lånade 6,55 milj kr av Andreas Hofmann. Han tror att de sade 6,5. Han vet inte varför det blev 50 000 kr extra. Det är inte möjligt 130 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 att låna för aktieköp. Han hade en mycket god ekonomi, men alla likvida medel var upplåsta. Han gjorde inga aktieaffärer mellan 1999 och 2003. Han började arbeta på Cevian 2003. Tidigare var han managementkonsult. Han har alltid varit aktieintresserad men först när han började arbeta på Cevian lärde han sig hur aktiemarknaden fungerar och hade den branta inlärnings-kurvan. Längre tillbaka i tiden hade han inget kapital att handla för. Han gick ut Handelshög-skolan 1997. Det var aldrig aktuellt att låna från arbetsgivaren i stället för från Andreas Hofmann. Någon gång innan sommaren 2005 betalade han tillbaka 1 milj kr. Den miljonen kom från Ken Lennaárd. Han hade sponsrat honom, eller borgat för honom, i poker med 250 000 kr och fick tillbaka 1 milj kr. Ken Lennaárd gjorde vinstavräkningen. Ken Lennaárd behövde inte få alla pengar om det gick bra direkt. Han lånade inte ut några pengar till Ken Lennaárd utan sponsrade honom. Det var inte skattepliktigt. Han fick pengarna kontant av Ken Lennaárd, hade pengarna hemma och betalade sedan Andreas Hofmann eftersom han inte behövde 1 milj kr i Sverige. De hade kommit överens om återbetalning först i slutet av 2007, men det var fritt fram för honom att betala tillbaka lånet tidigare om han kände för det. De kom överens om att antingen skulle båda ta upp lånet i deklarationerna eller ingen. De bestämde sedan att ingen skulle ta upp det. Det skulle bli så kladdigt annars och skatten skulle bli betald oavsett vad de gjorde. I anslutning till att han tog emot 6,55 milj kr kontaktade han ett flertal banker för att höra sig för om vilken service och vilka villkor han skulle få. Han fick bäst deal med Swedbank och Kauphting Bank. Han träffade key account manager på respektive bank och spelade ut dessa mot varandra. Efter att ha kontrollerat vilken bank som erbjöd mest fördelaktiga villkor valde han Swedbank. Efter 1 år kontaktade mäklaren på Swedbank honom och berättade att han skulle byta till 131 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Kauphting Bank samt ville ta med Ossian Hellers till det nya jobbet. Denne förhandlade fram bättre villkor för honom. I sin kontoansökan hos Swedbank (ab. 282 A s. 107) uppgav han om tillgångarnas ursprung bolagsförsäljningar i Antigua och Malta p.g.a. att man i Luxemburg av terroristskäl vill spåra ursprunget på pengarna. Om han hade sagt att han lånat pengarna av Andreas Hofmann skulle denne ha varit tvungen att förklara pengarnas ursprung. Han ville inte att Andreas Hofmann skulle behöva göra det. Han sade då, på instruktion från rådgivaren i Luxemburg, att pengarna kom från spelbolag som han startat tillsammans med Ken Lennaárd och avyttrat. Det ser inte så snyggt ut, men det skedde inte på Ossian Hellers initiativ utan på Christian Ledertaugs. Han vet inte var Christian Ledertaug, som är dansk, arbetar idag. I allmänhet tar det 2 månader att göra en analys. Ibland tar det längre tid p.g.a. att man väntar på att något speciellt ska hända i bolaget. Man vill se bolaget prestera något speciellt och bolaget kan då ligga färdiganalyserat ett tag. Analysen av Visma startade i januari eller februari 2005. Det kan också ha varit under hösten 2004. Analyser sker med olika djup. Den enklaste analysen sker på 2 - 3 dagar. Sedan har man en ”gateway”, d.v.s. en bedömning om det är intressant att fortsätta analysen, som sker i etapper. Det förhållandet att Andreas Hofmanns köp sammanföll med Cevians köp ändrar ingenting p.g.a. att kurseffekten kom först under hösten 2005. Då hade Andreas Hofmann inte ägt aktier på 3 månader och det är tydligt att Andreas Hofmann saknat insyn. Han har inte pratat med Andreas Hofmann specifikt om Visma och om att Cevian var intresserat av bolaget. Andreas Hofmann frågade kanske generellt, men det gjorde väldigt många han känner. Eftersom han alltid pratar aktier med sina vänner 132 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 har han diskuterat aktier med Andreas Hofmann. De har diskuterat otroligt många aktier, men han har ingen minnesbild av att de pratat om Visma. Lånet från Andreas Hofmann dokumenterades genom att han gav 1 kuvert till sina föräldrar med uppgift om hur mycket han var skyldig Andreas Hofmann. Om något skulle hända Ossian Hellers skulle Andreas Hofmann inte bli utan sina pengar. Beträffande förhållandet att återbetalningen till Andreas Hofmann skedde i kontanter rör sig Ken Lennaárd i en utpräglad kontantekonomi. Andreas Hofmann visste inte att kontanterna kom från Ken Lennaárd. Incitamentet till återbetalningen var att Andreas Hofmann behövde pengarna för renovering av sitt hus. Själv betalade han kanske 70 000 - 80 000 kr till Ken Lennaárd. Han hade sponsrat Ken Lennaárd både före och efter detta tillfälle med dåliga resultat. Under denna period gick det bra. Ken Lennaárd hade spelat upp resultaten. Därför fick han 1 milj kr. Hans ekonomi var väldigt bra under 2005. Att lånen ökade under denna period berodde på Cevians aktiesparklubb. Anledningen till att han betalade tillbaka 1 milj kr till Andreas Hofmann trots att hans skulder ökade och bankmedlen minskade var att han inte behövde pengarna. Lånet han tog var täckt av tillgångarna i Cevians aktiesparklubb. Han hade inget kapitalbehov för verksamhet i Sverige. Varför han lånade just 6,55 milj kr vet han inte. Han frågade hur mycket han fick låna. Det blev det beloppet. Han skulle bli delägare i Cevian, vilket skulle generera pengar, och visste att han skulle kunna betala tillbaka pengarna. Man ska försöka betala tillbaka skulder så fort man kan. Hans investeringsrekommendationer innefattade även en rekommendation om volymen som borde köpas. I det här fallet var det över 5 procent. De genomförde en analys av hur stor omsättningen var i aktien och hur lång tid det tar att handla upp 133 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 den volym som de önskade anskaffa. Cevian gör aldrig investeringar på ett sådant sätt att de blir kursdrivande. Visma-aktien var känd för att vara illikvid, vilket innebar att Cevian visste att det skulle ta lång tid att handla upp aktierna. TeliaSonera och Volvo tog 6 veckor att handla. Beträffande Visma gjorde de den 8 april 2005 bedömningen att det skulle ta ett antal månader att köpa aktierna. Andreas Hofmann: Vid affären i Visma var konton i såväl NOK som Euro och kr berörda. Vismaaffären blev därför en förlust. Transaktionerna som sådana kan vitsordas. Vismaaffären var en rekylspekulation. Den hade samband med en rapport som blev något sämre än väntat. Han köpte på rapportdagen och ytterligare lite aktier 2 dagar senare. Vid den tiden arbetade han i Oslo 2 dagar i veckan och läste därför norska tidningar. Dessa skrev om Visma vid årsskiftet 2004 - 2005. Stora ägarskiften skedde i Visma vid den tiden. Visma-aktien var illikvid men började plötsligt att omsättas mer. Man funderade över vad det berodde på. Media spekulerade om att stora internationella investerare positionerade sig. Aktien gick starkt och han avvaktade med köp för att vänta på att aktien skulle bli billigare. Den 26 januari 2005 kom Q 4-rapporten. Den bröt uppgången. Därefter följde en period när aktien utvecklades väsentligt sämre än index, 16 procent, men det fanns fortfarande en underliggande optimism eftersom Visma verkade i en intressant sektor. Om man ställer alla bolag inom den nordiska sektorn bredvid varandra får man en ganska bra översikt eftersom alla bolag täcks av samma analytiker. Han avvaktade med köp till efter rapporten. Om det kommer en rapport i en aktie som befinner sig i en svag trend kan en rapport-besvikelse slå hårt. Därför väntade han. Rapporten var sämre än väntat. Han handlade på den rekyl som uppkom. I media fanns spekulationer om att Visma skulle sälja ett stort affärsområde. Han köpte dagen 134 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 efter detta och hoppades på att spekulationerna skulle fortsätta och få fart på Visma. Ingen rekyl uppåt kom dock och han valde att sälja och köpa Intentia-aktier istället, en affär som åklagarna har slängt med i åtalet. Han ville avvakta Intentias Q-rapport på samma sätt som han avvaktat Vismas Q-rapport. Han köpte aktier i Visma för 7,8 milj kr fördelat på 2 tillfällen, den 12 och 14 april 2005. Rapporten kom den 12 april 2005 och han sålde inom loppet av 2 - 3 veckor därefter. I Dagens IT och Finansavisen den 16 november 2004 fanns artiklar där man tittade på vilka som började ta positioner i Visma och spekulerade kring detta. Det pratades om en hög andel utländskt ägande (s. 9, 10). Under loppet av den sista veckan hade mer än 10 procent av aktierna skiftat ägare o.s.v. Cirka 35 procent av kapitalet ägdes av utländska aktörer. Det var alltså inte några lokala norska spelare som agerade. Strax efter artiklarna började Visma gå starkt (s. 11). Aktien gick bättre än Oslobörsen. Något hände den 14 januari 2005. Nervositeten var stor inför Q-rapporten den 26 januari 2005. Rapporten klarade inte förväntningarna. Den var starten för en sämre utveckling av Visma (s. 14). Aktien gick 16 procent sämre än börsen i sin helhet. Nästa Q-rapport kom den 12 april 2005. Index hade då gått starkare än Visma och att köpa på en Q-rapportspekulation i en aktie i en svag trend är inte att rekommendera om man inte är komfortabel med bolaget. Koncernchefen Öystein Moan kommenterade rapporten (s. 16). Eftersom denne sade att det inte fanns några surdegar kvar i bolaget bestämde han sig för att investera samma dag. Aktien gick ner 0,5 procent. 135 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Dagen efter rapporten ryktades att ett affärsområde hos Visma var till salu (s. 18). Sådana spekulationer kommer alltid när en aktie varit under stark press. Industriella aktörer börjar titta på fallet/aktien och om värderingen nått bottenpunkt. På uppgiften om försäljning av ett affärsområde gick aktien upp 2, 1 procent. Aktien fortsatte upp (s. 19). Han hoppades att utköpsspekulationer skulle fortsätta och fortsatte därför att investera. Han trodde att Visma skulle komma ur den negativa trenden. Det hände inte utan aktien fortsatte att falla mellan den 21 och 23 april 2005. Då sålde han. Ett måtto är att om trenden i en aktie är stark ska man inte handla mot trenden. Han sålde 83 procent av sina aktier med förlust (s. 20). Den 28 april 2005 gjorde Cevian sina första köp. 3 månader efter hans sista köp och 4 månader efter hans första flaggade Cevian sitt innehav. Då hade han inte ägt aktien på 3 månader (s. 21). Hans förlust på affären var 131 000 kr. Den 12 och 14 april 2005 köpte han sammanlagt 90 400 Visma-aktier. Den 21 och 25 april 2005 sålde han 75 000 av dessa. Den 28 april 2005 köpte Cevian 1 500 000 Visma-aktier. Den 29 april och 5 maj 2005 sålde han återstående 15 400 Vismaaktier. Den 8 augusti 2005 flaggade Cevian sitt innehav. Detta bevisar att han inte handlat på insiderinformation. Han har inte fått någon information från Ossian Hellers. Han visste inte att Cevian började handla den 28 april 2005. Han stod vid sidan om när Ossian Hellers lämnade in sitt material. Detta bemöttes inte på rätt sätt. Väldigt mycket i denna presentation var upptaget även i Ossian Hellers presentation. Efter en våg av massivt felaktig information och felaktiga gärningsbeskrivningar ville han inte säga något om investeringen i Visma (bil. A s. 192) vid förhör den 11 mars 2008. EBM hade kontoutdrag över affärerna men hade missat att det växlades från ett Eurokonto. Inte heller vid förhör om Visma den 17 april 2007 (bil. A s. 148) sade han något utöver att han ville minnas att det var förlust även i Visma, att han 136 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 inte hade någon egen information om utländska affärer och att han hade fått rekommendationer från Jan Felländer eller Per Åberg. Detta stämmer till viss del. Man bestämmer sig inte över en fika för att köpa aktier utan det är en process där man hör sig för. Han kan ha frågat Ossian Hellers om Cevian ägde aktier i Visma när det ryktet florerade, men det tror han inte att han gjorde. Han har inte pratat med Ossian Hellers om Visma. Varför skulle han göra det? Han pratade med Ossian Hellers om de flesta aktier han handlade med under den här tiden, men kommer inte ihåg specifikt vilka aktier han pratade med denne om. Han visste inte vilken uppfattning mäklaren hade om Visma. När han fattar beslut har han en rätt bestämd uppfattning och mäklaren har då spelat ut sin roll. Mäklaren ger mer inledande rådgivning och påverkar mer i det skedet än senare. Han har gjort presentationen själv. Beträffande de frågor han fick den 2 februrai 2009 (bil. A 1 s. 223) då han hänvisade till tidigare lämnade uppgifter resulterade de försök att samarbeta som han gjorde bara i tsunamivågor av pressklipp. Han valde därför att sitta tyst för att minimera skadorna för familjen. Han var övertygad om att det skulle gå till rättegång. Därför har han valt att berätta först när han kan få en objektiv bedömning. Under den tid som han handlade i Visma hade han en tjänstetelefon och en privattelefon som han hade ägt i 3 månader. Han vet inte vilken han ringde från. Han hade inte en Jokertelefon vid den tiden. Det finns en strikt policy på Nordea om hur man får använda sin tjänstetelefon. Under Vismatiden kunde han ringa på tjänstetelefonen eftersom han var konsult. Han började på Nordea i september 2006. År 2000 fick han ett arv på 12 milj kr som betalades ut under 2001. Vid ingången av 2004 hade han 6,3 milj kr. Den 31 december 2004 ägde han 8,3 milj kr, varav 5 milj kr kontant och resten i fonder. 137 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Fonder var en naturlig del i investeringsmixen. 2004 var det andra året som börsen kom tillbaka efter itkraschen. Under det året tog han mycket risk, gjorde bl.a. optionsaffärer. Det första han gjorde under 2005 var några lyckade aktieaffärer. 4 månader senare lånade han ut 6,55 milj kr till Ossian Hellers. Överföringen till dennes konto hos Swedbank i Luxemburg skedde den 31 mars 2005. Då hade Andreas Hofmann 20,5 milj kr i kapital. Anledningen till lånet var att de hade pratat om investeringar och att Ossian Hellers ville börja investera. Ossian Hellers frågade därför Andreas Hofmann om han kunde få låna pengar. Han hade sagt nej tidigare, men nu hade han pengar att låna ut. Det var inte sannolikt att Ossian Hellers skulle få låna 6,5 milj kr på bank för att köpa aktier. Han hade ingen bostadsrätt att sätta i pant, var solid men inte likvid. De skrev ingen revers. De kom överens om att Ossian Hellers skulle betala 2 procent över marknadsränta, inte amortera löpande utan betala tillbaka allt i slutet av 2007. Lånet var då på 5,5 milj kr eftersom Ossian Hellers redan hade betalat 1 milj kr i slutet av april 2005. 2004 hade han en del i räntefonder. Han tyckte att det var en bra investeringsmix att ha ett lån med ränta som översteg marknadsräntan. Han hade alltså en fordran på 5,5 milj kr + ränta på Ossian Hellers. När de bestämde lånebeloppet till 6,55 milj kr diskuterade de avdrag för transaktions- och uppstartskostnader. Beloppet är inte hälften av (ab. 282 A s 182) summan av vinsterna på 10 338 000 kr + 2 milj kr av vinsterna från 2004 = 6,162 milj kr vardera. Det är inte en vinstdelning. Om man får associera fritt hittar man alltid något som gör att foten passar i skon. En raderad excelfil från ett USBminne (ab. 282 A s. 207) kan ha att göra med optionsaffärerna som gjordes hos SEB i Electrolux. Eftersom han har skrivit Ossian där nere, skulle han ha skrivit det där uppe om O var Ossian Hellers och det var till honom. Ossian var sannolikt courtaget. Det blev ofta fel med courtaget i samband med optionsaffärerna. Det var säkert så i det här fallet också. Det finns återföringar rakt igenom hela materialet så det går nog att hitta om man tittar igenom materialet. 138 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 O skulle kunna vara återföringar i Luxemburg. Det kan ha varit precis vad som helst. Om han hade menat Ossian Hellers hade han skrivit det eftersom det står en bit ner på sidan. A och O betyder inte Andreas och Ossians affärer. Det betyder alfa och omega, d.v.s. det var de viktigaste investeringarna och har inget med Andreas och Ossian att göra. Det kändes lämpligt vid det tillfället att upprätta ett excelschema för dessa investeringar. Det är som minnesanteckningar. Där det i ett excelblad (ab. 282 A s. 205) står Visma 90 400 aktier ganska högt upp och vinst per head hade det i dagsläget sett konstigt ut vad som än stått där. Det är en fördelning där ena delen är riskkapital och den andra delen kapital som inte ska förloras. Det hjälpte honom att komma ihåg investeringarna. Han investerade även med vinstpengarna (säkra pengarna) i aktier men ville veta att riskkapitalet skulle han kunna använda och förlora. Han gick in med riskpengar och kapitalpengarna i investering men ville aldrig förlora de säkra pengarna. Hans ekonomi under 2005 var bra. Han tjänade pengar. Han tog hem pengar från Luxemburg via banksystemet och kontant. Hans mor är sjukpensionär och behövde pengar liksom hans bror som studerade. Brodern fick inte någon del av arvet. Därför betalade han kontinuerligt pengar till brodern. Tidigare hade han inte så mycket pengar att han kunde betala denne. Av de pengar han tog ut i Luxemburg gav han brodern en betydande summa. Själv gjorde han renoveringar av huset. Han redovisade inte fordringen på Ossian Hellers i inkomstdeklarationen för 2005. Inte heller tog han upp mångmiljonförluster under åren 2002 - 2003. I rättelsen redovisade han korrekta uppgifter, bortsett från lånet till Ossian Hellers p.g.a. att han hade investerat de pengarna och haft avkastning på dessa. Skulden till Ossian Hellers ingår inte i den skattepliktiga förmögenheten vid tax 2006 om 26,89 milj kr. Ossian Hellers hade gjort kapitalvinster genom investeringar och skulle ta dessa. De fattade ett gemensamt beslut att inte ta upp den trots att det rörde förmögenhet. 139 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Anledningen till att han fick 1 milj kr i kontanter från Ossian Hellers var att han behövde pengar, delvis för att betala kontant vid renoveringarna av sitt hus. Hantverkarna ville ha kontant betalt i vissa delar. Beträffande hans påstådda skicklighet och intresse för att göra affärer efter 2004 ska man inte utesluta att tur har varit förknippad med affärerna. Han gick också på många minor. I en underliggande stark börs handlar det om hur mycket risk man vågar ta och vilket risktagande man orkar leva med. Det krävdes inte en fantastisk skicklighet för att uppnå den avkastningen han uppnått. Riktig skicklighet syns först i lågkonjunktur. Kompetensen beträffande aktier har han alltid haft. Sedan växte intresset fram p.g.a. att han förlorade mycket pengar när han inte investerade. Han sysslade inte med aktier när han arbetade som konsult. Makroekonomin hade mycket stor påverkan i affärerna. Han följde det noga, tragglade alla rapporter och alla tidningar precis som alla som följer aktiemarknaden gör. Genom hans arbete är ekonomi en naturlig del, hur man positionerar företaget o.s.v. Han prenumererade på SvD och DI, specialmagasin som ”Risk och försäkring” och Wall Street Journal. Financial Times läste han varje dag när bodde i London. Han dokumenterade inte fordringen på Ossian Hellers. Hans hustru visste att Ossian Hellers hade lånat pengar av honom och att Ossian Hellers säkerställt kännedom om lånet genom underrättelse till sin mor eller annan. På åklagarens begäran har Christer Gardell, vd och styrelseordförande i Cevian Capitals, hörts som vittne och uppgett bl.a. följande. Ossian Hellers anställdes som analytiker i Cevian i slutet av 2003. Han var ansvarig för att leda analysarbetet. Cevian byggde ett team på 5 personer, där Ossian Hellers var koordinerings-ansvarig. Alla står varandra nära på Cevian och arbetar som ett 140 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 team. Inklusive supportpersonal är 10 - 12 personer anställda. Cevian arbetar med investeringar och ser dessa som affärshemlig-heter som inte ska spridas utanför bolaget. Av det skälet regleras i anställningsavtalet hur privata aktieaffärer ska skötas. Analysfasen för ett bolag tar typiskt sett 2 - 6 månader. Då träffar de stakeholders (leverantörer, kunder och övriga intressenter). I en typisk analysfas har de kontakt med cirka 100 personer. Analysarbetet baseras på publik och allmänt tillgänglig information. Cevian följer många bolag. Listan över intressanta bolag minskas till ett fåtal bolag. Sedan djupanalyseras ett antal bolag under 2 - 6 månader. Detta mynnar ut i ett beslut att antingen gå vidare eller att inte gå vidare. Sannolikheten för att Cevian går vidare med en analys som inletts och rekommenderar fonden att köpa aktier i ett visst bolag är 25 – 30 procent. De gör en värdering av hur bolaget utvecklar sig idag, en analys av möjliga förbättringar i ägarstruktur och ledning, operativa förbättringsmöjligheter, kostnader o.s.v. De tittar även på förbättringspotentialen i strategiarbetet och i bolagets finansiella struktur. Dessa utgångspunkter för värderingen svarar på om det finns en värdepotential i bolaget. Andra aspekter som beaktas vid analysen är möjligheten att påverka bolaget genom kontroll. Cevian tittar därför på att det inte finns några konstigheter som motverkar rationellt besluts-fattande, t.ex. ägare som sitter på a-aktier och historik om emotionellt beslutsfattande. Då går Cevian sannolikt inte vidare med investeringen. Värdepotential och påverkansmöjlighet i beslutsfattandet är således de avgörande faktorerna vid ett investeringsbeslut. 141 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 När Cevian fattar ett köpbeslut finns 2 möjliga utfall; 1) De kan köpa så många aktier som man önskar 2) Om de inte kan göra det säljer Cevian aktierna. Detta kan ha att göra med att värderingsförutsättningarna eller kontrollförutsättningarna förändrats under tiden man köpt på sig aktier. I de fallen får allmänheten aldrig reda på att Cevian köpt in sig i bolagen. Om Cevian köper tillräckligt många aktier är en ägarposition etablerad. Då finns ” möjliga scenarion: 1) Man flaggar upp 2) Man flaggar inte upp. Om man har tillräckligt inflytande i bolaget för att påverka detta att fatta vettiga beslut att skapa värde kan det vara en fördel att inte flagga upp och därmed slippa det mediala strålkastarljuset. I den nuvarande portföljen förhåller det sig på det viset, d.v.s. det är inte allmänt känt, med 30 - 35 procent. I de bolag Cevian flaggar upp går man vidare genom att antingen få en styrelseposition eller inte få en sådan. Om Cevian får en styrelseposition får de tillgång till insiderinformation, d.v.s. information om uppköp, Q-rapporter, vinstvarningar o.s.v. Kontroll för Cevian är inte att köpa 50 procent och kontrollera en position genom bolags-stämman. I stället sker det genom att tillskansa sig en styrelseposition. Då får Cevians representant argumentera och övertala de övriga ledamöterna om det riktiga i att fatta det beslut som Cevian önskar. Cevian vill ha god kunskap om de bolag de är ägare i och argumentera väl. De måste påverka majoriteten i styrelsen så att lämpliga beslut fattas. Cevians investeringsbeslut betraktas som affärshemligheter. Cevian vill inte ha någon som läcker information när man köper aktier. När de köpt färdigt eller går över flaggningsgränsen är det en plikt att gå ut och informera. Ibland informerar Cevian ändå. I Skandia ville de gå ut för att nå nomineringskommittén och därigenom komma åt en styrelsepost. 142 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han tror att Cevian började analysen av Visma runt julhelgen 2004. Analysarbetet pågick 3 - 4 månader. Det första beslutet tog general partnern ett par veckor in i april 2005. Visma-aktien var inte speciellt likvid. Det handlade om att hitta block som kom ut på marknaden. Cevian hamnade med en ägarandel som låg precis under flaggningsgränsen och letade då block. Det tog lång tid, 4 - 5 månader, innan man hittade vad man sökte. Cevian är långsiktiga och ser utvecklings-potentialen på 3 - 5 års sikt. De är måna om det långa värdeskapandet. Cevian var inte stressade att köpa på sig och driva kursen därigenom. Därför var de försiktiga. Köpstrategin varierar beroende på bolagstyp. I t.ex. Lindex köpte de initialt 10 procent. Vad som händer med kursen när Cevians köp blir känt beror på yttre omständigheter. Ofta blir det en positiv effekt som gör att kursen går upp momentant. Om aktiekursen är dålig och Cevian gjort dåliga affärer innan skapar det inte så positiv effekt på kursen. Runt 2005 fanns många hedgefonder. De är numera nästan helt borta från marknaden. Detta beror på hur kapitalet på marknaden är strukturerat. Effekten kan vara betydande. Cevian började investera 2003. De första investeringarna var Lindex och Intrum Justitia. Under 2004 gick Lindex ganska dåligt. De blev idiotförklarade i media, men jobbade långsiktigt och började få effekt 2005 - 2006. 2004 var ett halvbra år. 2005 - 2006 var betydligt bättre. Rekommendationen gick den 8 april 2005 och beslutet fattades i general partnern den 11 april 2005. Enligt hans anteckningar köpte Cevian aktier (2005) den 3 maj, den 8 juli, den 4 augusti, den 9 september och den 19 oktober. Enligt den sammanställning han har med sig från ekonomichefen Göran Casserlöv finns inga noteringar före den 3 maj 2005. Den dagen settlades (d.v.s. kom Cevian till handa) 1,5 milj aktier. Det beror på när affären gjordes och när den betalades. Ossian Hellers bröt mot regeln om aktiehandel; all handel med aktier skulle godkännas av Christer Gardell och Lars Förberg. Regeln finns för att undvika att hamna i denna situation, d.v.s. rättegång. Om Lindex köper KappAhl och någon 143 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 anställd har handlat aktier där skulle det inte se bra ut. Därför krävdes tillstånd vid all typ av aktiehandel. Det fanns mycket spekulation om läckor på Cevian, en del tidningsskrivelser, bl.a. på SvDs förstasida om att Cevian hade gått in i Securitas, vilket inte stämde. 2 läckor stämde däremot, det var investeringen i Outokumpu och en tidig läcka i Teliainvesteringen. I Outokumpu valde mäklaren att göra en ordentlig undersökning. De misstänkte att läckan kom därifrån. Senare tog man in en säkerhetskonsult som gick igenom rutinerna. De visste inte var det läckte. De såg allvarligt på det och var mycket irriterade. Om Cevian beslutar att investera vill de hålla den informationen för sig själva. De vill gå in i bolagen lugnt och under ordnade former. Om detta kommer ut tidigt kan förutsättningarna för affären förändras. Bolaget kan t.ex. vidta ogynnsamma förändringar för att försvåra Cevians agerande. Risken finns att kursen stiger om informationen om Cevians köp läcker ut. Det blir då dyrare för Cevian. Handeln från Cevians sida har skett öppet och i eget namn. I analysfasen gör de ett omfattande analysarbete med hundratals personer inblandade. Analysen baseras på publik information. De går vidare med cirka 30 procent av de bolag som analyseras till en djuplodad analys, som fortfarande baseras på publik information. Den enda gången som Cevian har insiderinformation är när man lyckats få en styrelserepresentation. Cevian anser att den djuplodande analysen är affärshemligheter. De hanteras konfidentiellt inom Cevian, men de är tveksamma till att det är insiderinformation eftersom analysen inte är baserad på icke tillgänglig information. Ossian Hellers har haft ett analysövertag, men sannolikt även ett informationsövertag vilket beror på det sätt som Cevian analyserar bolag på och den mer djuplodande och 144 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 resurskrävande analys de gör av varje bolag. Andra aktörer gör inte detta på samma grundliga sätt. Cevians investeringsprocess går från initialt intresse till att rekommendera fonderna på Jersey att köpa aktier i ett bolag. När sannolikheten ökar för köp betraktar Cevian inte detta som insider-information. Han har svårt att se att det skulle vara insiderinformation eftersom de köper försiktigt under mycket lång tid. Cevian agerar inte alltid ensam utan söker ibland medinvesterare/ parallellinvesterare. Fonderna har begränsningar av möjligheterna att satsa kapital i specifika investeringsobjekt. De söker då extrakapital genom att bjuda in andra investerare. De går till dem och frågar om de vill vara med. Detta är känslig information. När de hamnar i den situationen börjar det med omfattande konfidentialavtal som ska signeras. Han ser inte något känsligt där när det gäller insider-problematiken. Cevians aktiesparklubb Naivec köpte med fonden. De såg ingen känslighet i det i insider-hänseende. Typiskt är en analytiker hans bollplank. Det sker internt och analytikern fortsätter att följa bolaget. De informerar bara på need to know nivå, d.v.s. de som behöver veta får information. Informationen sprids inte till alla. Tillståndskravet för anställda på Cevian att handla aktier regleras i anställningsavtalet. De affärer som han sett att Ossian Hellers har gjort är inte bolag som Cevian har handlat i. Christer Gardell och Lars Förberg behöver inte ha någon motsvarande reglering i sina anställningsavtal eftersom de överblickar verksamheten. De sitter i styrelsen och vet vilka investeringar Cevian planerar. Ossian Hellers har inte haft överblick över verksamheten på samma sätt, bara över de bolag som analyserats och 145 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 som han därigenom har kommit i kontakt med. Han är en mycket duktig analytiker. Han har aldrig sett Ossian Hellers in action som kortsiktig aktiehandlare. ÅTALSPUNKT 2 VISMA 2006 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann) Osssian Hellers och Andreas Hofmann har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Cevian genom fonder flaggade sitt ägande i Visma den 5 augusti 2005. På en extra bolagsstämma i Visma i Oslo måndagen den 17 oktober 2005 valdes Ossian Hellers in i styrelsen som representant för den störste ägaren i bolaget, Cevian. Den 1 februari 2006 informerade den administrative direktören Öisten Moan Ossian Hellers på telefon att det hade kommit ett brev från Sage Group i England att de önskade ett samtal för att undersöka möjligheten att köpa Visma. Den 2 februari 2006 upptäckte Ossian Hellers att börsen hade meddelat att Visma hade återköpt 14 300 aktier. I ett mail samma dag till Öisten Moan där han hänvisade till brevet från Sage Group den 1 februari 2006 informerade Ossian Hellers om att det p.g.a. brevet var mycket olämpligt att köpa egna aktier. Därefter togs kontakter mellan Sage Group och Visma. Ossian Hellers fungerade som rådgivare till Visma om hur bolaget skulle gå fram med Sage Group. I ett brev till styrelsen för Visma den 21 mars 2006 lämnade Sage Group ett kontant-erbjudande som offentliggjordes den 22 mars 2006. I detta angavs att Sage Group var berett att betala 125 NOK kontant per aktie och att styrelsen rekommenderade aktieägarna att godta erbjudandet. Erbjudandet var beroende av att ett due diligenceförfarande skedde. 146 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åklagarnas uppfattning är att Sage Group hade analyserat Visma och hade gått över i affärsfasen när den inledande kontakten togs. I det läget använde man ett letter of intent. Problemet med ett letter of intent är att detta kan innehålla formuleringar som innebär att man blir bunden genom brevet. Det rekommenderas därför att man i stället skriver ett personligt utformat brev. Visserligen var brevet riktat till styrelseordföranden, men innebörden av detta var att Sage Group ville inleda förhandlingar om ett köp av Visma. Man hade lämnat analysfasen och gått in i en affärsfas. Den 2 februari 2006 köpte Andreas Hofmann 50 000 aktier till kursen 104,99 för 5 265 248 NOK, den 3 februari 66 400 aktier till kursen 105 för totalt 6 992 916 NOK, den 3 februari 50 000 aktier till kursen 104,98 för 5 264 747 NOK. Totalt köpte han för 17 522 911 NOK, eller cirka 20,3 milj kr. Den 15 februari 2006 sålde han 50 000 aktier till kursen 104 för 5 189 600 NOK och samma dag 16 600 aktier till kursen 105 för 1 737 771 NOK, totalt 6 927 371 NOK. Den 15 februari 2006 sålde han alltså ungefär 40 procent av sitt innehav i Visma. Den 14 mars 2006 gick han in i Visma igen och köpte 100 000 aktier till kursen 105,9085 för 10 622 622 NOK. Den 13 mars 2006 köpte han 30 000 aktier till kursen 104 för 3 129 360 NOK. Den 16 mars köpte han 40 000 aktier till kursen 102,50 för 4 112 300 NOK. Han köpte alltså ytterligare Visma-aktier för 17 864 282 NOK. Den 22 mars 2006 hade Sage Groups erbjudande blivit offentliggjort. Då sålde han aktierna för 33 128 156 NOK. Vinsten på kontot var 4 668 332 NOK. Det som är intressant för fortsättningen var att han från början köpte 180 800 aktier. Av dessa sålde han 66 400 aktier. I mitten av februari 2006 hade han 99 800 aktier kvar. Han blev för dessa berättigad till en utdelning på 449 500 NOK. Därefter köpte han ytterligare 170 000 aktier. Den totala investeringen i Visma var 33 562 000 kr. 147 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann hade hos Nordea i Luxemburg olika konton för olika valutor. Köpen i Visma- aktier gjordes i NOK. När han flyttade sina tillgångar från SEB i Luxemburg var saldot 14 288 000 kr. Detta användes för dessa köp. Han växlade till 12 047 534 NOK. På kronkontot fanns kvar ungefär 89 000 kr. Andreas Hofmann låg i Visma därför att han hade kunskap om att det skulle komma ett bud på bolaget. Efter försäljningen av Visma-aktier den 16 februari 2006 växlade han över från NOK till kr. Anledningen till det var att han fick kunskap om Gambro. På kvällen måndagen den 13 februari 2006 satt Ossian Hellers och räknade på Gambro-optioner och gick in och köpte optioner. Eftersom han inte hade pengar att köpa Gambro för växlade han över från Visma- aktier till Gambro-aktier så att han var med i båda affärerna. Ossian Hellers hade gått in i optioner i Gambro det datumet. Andreas Hofmann hade investerat sina tillgångar i Visma och Gambro. Ossian Hellers var bollplank vid affären mellan Sage Group och Visma. Det var därför Andreas Hofmann gick ur Gambro och köpte ännu fler Visma-aktier. Den 14 mars 2006 började affären i Visma att närma sig sitt slut. Det var därför som han sålde sina Gambo-aktier och under tiden den 13 till den 16 mars 2006 köpte Vismaaktier för sammanlagt omkring 17,8 milj NOK. Den 22 mars 2006 offentliggjordes budet. Då sålde Andreas Hofmann aktierna för 33 128 156 kr och gick in i Gambro med hela beloppet. Någon loggbok upprättades inte i det inledande skedet. I en loggbok som upprättats i Norge med anledning av budsituationen anges att Ossian Hellers antecknats i boken den 10 mars 2006. Innebörden av detta var att de personer som antecknats i loggboken var förhindrade att handla med aktier i bolaget. I en dator tillhörig Ossian Hellers som togs i beslag hos Ossian Hellers sambo finns filer gällande Gambro som upprättades den 13 april 2006. Den 14 april 2006 köpte Ossian Hellers optioner i Gambro. Ett dokument som skapats den 11 april 2006, d.v.s. efter det att Vismabudet kommit, och Andreas Hofmann sålt sina aktier har 148 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 funnits i Ossian Hellers dator. De transaktioner som Andreas Hofmann gjort i Visma har således Ossian Hellers haft i sin dator. Under Mr White och Mr Bling står RÖD DIV. Detta avser utdelningen i Visma. 99 000 aktier är del i beräkningen. Vid detta tillfälle hade Andreas Hofmann nämligen 99 800 utdelningsberättigade aktier. 3 avser NOK. 85 procent. 99 000 aktier x 3 NOK = 277 000 NOK efter avdrag för kupongskatt x avräkningsfaktor 1,18 blir exakt 297 891 kr. RÖD intill 135 000 är hälften av 270 000 aktier. Andreas Hofmann hade 269 800 aktier när han sålde. I kolumnerna e och f finns anskaffningspris och snittpris. Så får man fram siffran 2 800 671. 135 000 aktier x 123,17 16 627 950 kr – 135 000 x 104,7 = 14 134 500 NOK. Vinsten blir 2 493 450 NOK – courtage 120 000 NOK. Kvar är 2 373 450 NOK x 1,18 = 2 800 671 kr, d.v.s det belopp som står i kolumn B. Ossian Hellers har i sin dator räknat ut den exakta vinsten på Andreas Hofmanns affärer i Visma. Detta visar att de har handlat tillsammans. EBM har i media nästan inte hittat någonting om en affär i Visma. Däremot finns artiklar om reaktionen när affären offentliggjordes. Andreas Hofmann hade när han handlade i Visma information som den övriga marknaden inte hade. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Åtalet avser påstådd förmedling av information i 3 skeden, vilket skulle ha lett till köp, delförsäljning och senare ytterligare köp från Andreas Hofmanns sida. Insiderinformation har inte förelegt i något av dessa skeden. Ossian Hellers har inte röjt information avseende Visma till Andreas Hofmann. Andreas Hofmanns handel har skett på andra grunder och inte till någon del för Ossian Hellers räkning. Handelsmönstret är inte heller förenligt med åtalspåståendet. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: 149 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann har inte fått någon information från Ossian Hellers. Ossian Hellers har inte haft insiderinformation. Någon sådan har inte funnits. Investeringen var en mediaspekulation och en kuponginvestering. FÖRHÖR Ossian Hellers: Filen som EBM tagit upp till diskussion (den rörande Mr White o.s.v. som hittats i Ossian Hellers dator) har han talat mycket med förhörsledaren Torbjörn Nilsson om. Han trodde de var överens om att filen inte hade skapats av Ossian Hellers. Han hade virus i sin dator och den blev då utblåst. Han har dessutom summeringsfiler till vänster, inte till höger. Andreas Hofmann lånade denna dator vid ett antal tillfällen. Filen är Andreas Hofmanns. Det tog EBM lång tid att förstå att det var 2 budgivare inblandade i denna process. När Andreas Hofmann köpte aktier i Visma fanns ingen insiderinformation. Sage Group hade då inte approcherat Visma med något som ens kunde antyda ett bud. När Sage Group väl lade sitt bud den 21 mars 2006 visste styrelsen i Visma inte på förhand vilket intresse Sage Group hade i Visma och absolut inte att de skulle lägga ett bud. När ett konkurrerande högre bud kom hade styrelsen i Visma insyn i att detta var troligt. Då ägde emellertid Andreas Hofmann inte några aktier i Visma. Detta visar att han inte har fått otillåten information och använt den. När Ossian Hellers hade insyn i Visma handlade Andreas Hofmann inte några aktier. Sage Group var Europas största företag för ekonomisystem för företag med upp till 200 anställda. Sage Group fanns i hela Europa förutom i Norden, där Visma dominerade. Visma hade vuxit genom förvärv och det var allmänt känt att Sage Group bara kunde komma in i Norden genom att förvärva Visma. När Cevian gjorde sin analys av Visma hade de analyserat fram ett scenario med Sage Group som trolig köpare av Visma. Marknaden hade god kännedom om att företagen 150 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 utgjorde en god kombination och att Sage Group troligen tittade på Visma. Sage Group tyckte inte att Visma var prisvärt vid den inledande diskussionen i maj 2005. Efter det att han hade blivit invald i styrelsen den 17 oktober 2005 fick han kontinuerligt information om fonder och bolag som närmat sig Visma för att inleda samtal. Ingenting av detta ledde till någonting. Den 30 januari 2006 kom ett brev till Visma från Sage Group i vilket man förklarade att man ville ha ett möte med styrelseordföranden i Visma. Brevet ska inte likställas med ett letter of intent eftersom det var allmänt hållet. Vismas aktier var 50 procent dyrare vid brevets ankomst än när Sage Group hoppade av sina uppköpsplaner av Visma föregående gång med motiveringen att det var för dyrt. Kl. 10:49 den 31 januari 2006 ringde Öysten Moan till Ossian Hellers och berättade att Visma hade fått ett brev med en mötesförfrågan och frågade om Öysten Moan kunde komma förbi Cevians kontor och ha ett möte med Ossian Hellers. (ab. 308.) De pratade om brevet och förvärvsobjekt under mötet samt Öysten Moans önskemål om att rösta ut styrelseledamoten Per Moasson ur Vismas styrelse p.g.a. att de var gamla antagonister. Per Moasson hade sålt sitt bolag till Visma och satt i styrelsen för Visma men kunde inte hålla sig till det utan lade sig i organisationen. Öysten Moan kände sig kränkt av detta och ville ha Cevians stöd för att tvinga Per Moasson att lämna styrelsen. Ossian Hellers har alltid kritiserat att bolag köper egna aktier, vilket Visma gjorde vid den här tidpunkten (brevet hade anlänt precis). Ossian Hellers skickade då ett mail till Öysten Moan p.g.a. att återköp av egna aktier skapar ett artificiellt köptryck, speciellt i en illikvid aktie som Visma. Öysten Moan ringde och sade bara att brevet var en fortsättning på en lång rad diskussioner som pågått under lång tid. Den 1 februari 2006 godkändes ett optionspaket på 650 000 aktier, vilket hade varit omöjligt om det hade funnits ett konkret bud på Visma. Den 2 och 3 februari 2006 köpte Andreas Hofmann aktier i Visma. Den 16 februari 2006 sålde han aktierna. 151 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Den 6 mars 2006 sålde Michael Jackson, styrelseordförande i Sage Group, aktier i det egna bolaget. Michael Jackson skulle inte ha kunnat sälja om det hade funnits ett konkret bud. Eftersom budgivarens aktier oftast går ner efter ett bud skulle det vara att utnyttja insiderinformation. Att en loggbok skapades den 10 mars 2006 berodde på att HgCapital ringde och ville ha en middag den 14 mars 2006. Ingenting konkret fanns dock. Den 21 mars 2006 betalades den ordinarie utdelningen ut. Samma dag blev Vismas styrelse informerad om att ABG Sundal Collier hade skickat ett brev och gett ett muntligt bud. I Norge får man inte göra en due diligence innan ett konkret bud har lämnats. Den 22 mars 2006 sade Visma bara att Sage Group hade lämnat ett bud eftersom man ville stödja budet. Sage Group och HgCapital gavs möjlighet till en begränsad due diligence. Samma dag sålde Andreas Hofmann sina aktier. Den 24 mars 2006 upprättades en NDA med HgCapital. Den 18 april 2006 lade HgCapital ett högre konkurrerande bud. Visma var en tydlig och attraktiv uppköpskandidat. Den hade varit det länge utan att några konkreta bud hade kommit. Visma blev kontaktat mycket ofta. Sannolikheten för ett bud var låg eftersom kontakt hade tagits så många gånger tidigare. Brevet från Sage Group var endast en mötesförfrågan. Denna syn delas av EBM. Brevet innehöll ingenting om bud eller något liknande. Mötets agenda var oklar. Många möten mellan bolagen hade hållits förut och detta var antagligen bara en fortsättning på en kontinuerlig dialog. Jämförelsen med ett letter of intent är mycket märklig. Någon loggbok upprättades inte trots stor försiktighet med upprättande av sådana. Brevet ansågs så oviktigt att det slängdes. Det blev inte ens föremål för ett styrelsemöte, vilket framgår av förundersökningen. 152 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Visma-aktien hade under perioden maj 2005 till januari 2006 gått upp 50 procent, d.v.s. betydligt mer än Sage Groups aktiekurs hade gått upp. Detta innebar att det var dyrare både absolut och relativt att köpa Visma vid den tidpunkten. Det fanns följaktligen ingen anledning att tro på ett bud eftersom Sage Group hade backat ur tidigare när Visma dessutom var en billigare investering. Styrelsens ordförande Svein Goli fastställde den 1 februari 2006 ett optionsprogram på 650 000 aktier värda 70 milj NOK. Programmet skulle aldrig ha kunnat genomföras om det hade funnits insiderinformation. Ossian Hellers ansåg att styrelsen inte skulle få ett optionsprogram. Det blev därför inget av förslaget att styrelsen skulle delta i optionsprogrammet. Visma var Ossian Hellers första styrelsepost. Han representerade Cevian och ville tänka på sitt rykte och därigenom undvika kritik för sitt agerande. Det fanns en sannolikhet, om än låg, för att ett bud kunde komma på Visma. Att då köpa egna aktier skulle kunna trycka upp priset. Ossian Hellers ville markera att han inte tyckte om det. Försiktighetsprincipen måste gälla för honom eftersom han var ny som styrelseledamot och inte ville riskera någon kritik för sitt agerande. Han fick ett samtal om att brevet inte betydde något. Det fick han veta den 2 februari 2006 och det var då Andreas Hofmann köpte, vilket är märkligt. Varför väntade inte Andreas Hofmann om han hade insiderinformation. Brevet från Sage Group var inte ens en punkt på styrelsemötet i Visma den 17 februari 2006. Sage Group kontaktade aldrig någon av de 3 stora budgivarna. Om Cevian hade sagt nej skulle budet aldrig ha gått igenom. Cevian blev aldrig kontaktade. Loggboken den 10 mars 2006 handlar om HgCapitals intresse. Budet från Sage Group den 21 mars 2006 kom som en överraskning. Sage Group skickade in ett take it or leave it bud. Sage Group ville inte att Cevian skulle kunna agera för en budhöjning. Budet var inte förankrat. Det kom in under natten. Jan 153 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Lombach satt under natten i ett team och förhandlade, budet kom ut till allmänheten på morgonen efter. Budprospektet (ab. 309) var noga förhandlat med advokater. Kontakter hade skett fortlöpande mellan Sage Group och Visma och man hade diskuterat sammanslagning ofta men aldrig haft konkreta förhandlingar. De hade haft sporadiska kontakter och arbetat för en affär. Inga diskussioner hade skett sedan maj 2005 står det i budprospektet. Före den 21 mars 2006 fanns ingenting. Michael Jackson skulle inte ha fått sälja sina aktier om bidder return, d.v.s. kursen går ner när man lägger ett bud. Det hade varit att utnyttja insiderinformation. HgCapital ringde den 10 mars 2006 angående middag den 14 mars 2006. Loggbok upprättas ofta för tidigt. HgCapital kändes dock som en relevant part, hellre för tidigt än för sent. HgCapital hade helt enkelt börjat titta på Visma. Att någon loggbok inte upprättades vid Sage Groups bud visar ännu tydligare hur liten sannolikhet det var för budet. Den 14 mars 2006 meddelade HgCapital Visma att man hade inlett en analysfas. HgCapital, som var en private equity fond, hade gjort flera investeringar i bolag med samma verksamhet som Visma. De som ledde HgCapital hade startat Sage Group och kunde branschen väl. HgCapital kontaktade Visma direkt efter Sage Groups bud och ville göra en due diligence med syfte att försöka komma med ett högre bud. Detta var sannolikt eftersom de höll frekventa möten med ledning och styrelse i Visma efter Sage Groups bud. HgCapital kom de facto med ett högre bud, 135 NOK per aktie. Andreas Hofmann ägde inte några aktier när budet kom. Sage Groups bud kom som en överraskning. Han visste att Sage Group hade skickat ett brev om ett möte. Han visste om middagen mellan Visma och HgCapital den 14 mars 2006 och att HgCapital gav sig in i en parallell process med Sage Group för att kunna lägga ett högre bud den 22 mars 2006. Han visste om mötena mellan 154 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 HgCapital och Visma, men fick inte själv delta i möten med en potentiellt högre budläggare enligt avtalet med Sage Group. Om Andreas Hofmann hade fått insiderinformation skulle han ha avvaktat att Sage Group blev konkreta med sin avsikt innan han investerade. Han hade haft kvar aktierna efter Sage Groups bud och väntat på HgCapitals bud. Ossian Hellers satt i styrelsen när den första rapporten kom i januari 2006. Ossian Hellers visste att rapporten var bra. Kursen gick upp ett par procent på rapporten men Andreas Hofmann ägde inga aktier då. Av hans Outlook i datorn framgår att han kl. 10:49:56 den 31 januari 2006 lagt in ett möte den 1 februari 2006. Det måste vara mötet med Öysten Moan som han lagt in efter telefonsamtalet. Han vet att samtalet från Öysten Moan handlade om brevet, d.v.s. brevet måste ha kommit innan detta samtal, d.v.s. före den 1 februari 2006. Anledningen till att han gjorde ett kontantuttag den 10 juli 2006 på cirka 3 milj kr var att han alltid varit intresserad av byggnation. Just då byggde han en vindsvåning. Han köpte också ett projekthus i Järfälla och behövde pengar till att bygga dessa saker. För honom var det bäst med kontanter. Han hade toppbelånat lägenhetsköpet och lånat på fastigheten i Järfälla. Det var ett dåligt läge att låna mer pengar. Han hade också planerat att göra en frivillig skatterättelse. Därför var det inte lämpligt att göra denna transfer under den tiden. Pengarna förvarades i ett bankfack och han använde dem löpande under hösten. Innehållet i KID filen är en standardsnurra för optioner. Dokumentet är skapat och färdigställt inom ett fåtal sekunder (ab. 305 s. 13). Han har bara petat in siffrorna för Gambro. Filen används löpande för olika beräkningar. Det fanns en tidningsartikel som sade att det skulle finnas ett bud på 105 kr hos styrelsen. Efter Q-rapporten sjönk Gambro till 82 - 83 kr (budpremie på 25 procent), men innan rapporten var 155 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 kursen uppe på 90 kr. Det gav en budpremie på 16 - 17 procent, d.v.s. en för låg premie. Därför estimerade han att budet skulle ligga på 105 - 110 kr. Om han hade vetat att det skulle komma ett bud på en viss nivå, varför räknade han då på olika utfall? Om han visste vad som skulle hända, d.v.s. budnivån, behövdes inte en rad alternativa beräkningar. Andreas Hofmann bytte arbete på hösten 2006. Då lånade han ut datorn till denne. Ossian Hellers hade datorn hemma för att ta emot email. Ossian Hellers arbetade inte hemma. Om han någon gång arbetade hemma tog han med papper hem. Han behövde ha access hemma om någon skickade något på mail. På sommaren 2006 bytte Cevian system och fick push email d.v.s. email till mobilen. Då använde han inte datorn. Hans sambo Frida använde den inte heller. Andreas Hofmann frågade om han kunde låna den. Han fick tillbaka den under våren 2007, men han kommer inte ihåg när. När Andreas Hofmann lämnade tillbaka den var det ett glapp i den och Ossian Hellers hade inte behov av den. Filen är inte skriven på den datorn. Han har bara använt filen där. Han har inte upprättat den eftersom summeringskolumnen är till vänster. Han har alltid summeringskolumnen till höger. Andreas Hofmann har använt filen på Ossian Hellers dator. En likadan räknesnurra låg på hans jobbdator. Det är en standardsnurra där man stoppar in siffrorna. När han förhördes om räknesnurran (bil A1 s 57) kom han inte ihåg vad det rörde sig om. Nu har han haft tid att gå igenom vad det innebar. Beträffande mailet till Öysten Moan var det den första styrelsen han satt i. Han ifrågasatte hellre för mycket än för lite. Han var tacksam att Öysten Moan tyckte att han var engagerad. Han har kritiserat aktieåterköpen ofta och ifrågasatte lämpligheten i detta. Brevet innebar enligt Öysten Moan ingen intention att göra 156 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 någonting. Öysten Moan skulle också ha problem att köpa tillbaka aktier i samband med bud men det här var ingenting. Vad gäller frågan om han diskuterade Visma med Andreas Hofmann har Cevian en berättelse om varför man går in i en aktie och vad de vill ska hända med bolaget som man kommunicerar offentligt. Den diskuterade han med mäklare, analytiker, vänner osv. Det gjorde han innan han kom in i en styrelse. Han kunde givetvis inte diskutera det då han satt i styrelsen. De kallade aktien för Visma när de diskuterade den. Många ringde och frågade om Visma. Visma var aldrig en investeringsmöjlighet för honom. I så fall hade han inte pratat i telefon på det sättet med Andreas Hofmann. Om han skulle investera själv i Visma hade den haft ett projektnamn. Han skaffade Jokertelefonen vid årsskiftet 2006/2007. Dessförinnan hade han den vanliga mobilen. Andreas Hofmann sade vid en diskussion att han ringde sin mäklare i Luxemburg privat eftersom han tyckte att det var olämpligt att ringa med jobbmobilen. Ossian Hellers insåg då att det var olämpligt att ringa mäklaren på jobbmobilen. Därför skaffade han Jokern. Pengarna skulle emellertid ta slut om han ringde Luxemburg med Jokern och han skulle bli tvungen att fylla på den hela tiden. Därför pratade han bara med Andreas Hofmann i Jokern. Cevian gick dessutom ut i pressen och misstänkte att de var telefonavlyssnade. Andreas Hofmann sade då att han inte ville prata med Ossian Hellers om han var telefonavlyssnad. Därför pratade de på den privata telefonen. När Cevians första fond startade 2003 fanns bara 2 delägare i fonden, Christer Gardell och Lars Förberg. Han visste att det skulle ta tid innan han blev delägare. För att göra honom och övriga delaktiga i resultatet startades sparklubben. 10 procent satsades med eget kapital, resten lånades ut av SHB. Sparklubben inkluderade 8 - 9 personer. Ossian Hellers hade störst summa exponerad i klubben, 157 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 cirka 2,5 - 3 milj kr. 300 000 kr sköt han till kontant. Resten lade SHB om lånen betalades av först när avyttring skedde. Klubben handlade identiskt med fonden. Ossian Hellers var inte engagerad i klubben. Ingen enskild anställd bestämde över fonden. När Cevian köpte in aktier tilldelade man aktier till aktieklubben. De enskilda medlemmarna kunde inte styra eller påverka detta. Visma ägs nu av HgCapital. Avslut skedde i slutet av juni eller början av juli 2006. Andreas Hofmann: Det som är av särskilt intresse beträffande denna aktie är utdelningen samt bud 1 och bud 2. Åren 1999 och 2000 bodde han i England och arbetade med Michael Jackson som grundade Sage Group. P.g.a. arbetsrelationen med Michael Jackson följde han det som sades om Sage Group i pressen. I december 2005 sades att Sage Group skulle fortsätta investera och Skandinavien nämndes specifikt. I januari 2006 förstod han att det rörde sig om Sage Group och Visma. Han hade inte mycket att förlora om investeringen inte skulle ske i Visma utan Sage Group köpte någon av de andra 3 aktörerna på marknaden. Det skulle ändå innebära en positiv utveckling för kursen i Visma. Kupongen lovade en utdelning på 3 procent, vilket var en stor anledning till att investeringen genomfördes. Om bolaget delar ut pengar ska aktien teoretiskt sett gå ner, men aktien går ofta upp i stället p.g.a. att aktieägarna återinvesterar kapitalet. Vid det tillfället hade han 2 investeringsobjekt, Visma och Gambro. Det som styrde valet mellan dessa 2 var spekulationerna i media. Spekulationerna gick heta om Gambro. Hans investeringar i Gambro stämmer med ryktena i media. 158 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Vid investeringarna i Gambro och Visma hade han cirka 40 milj kr i förmögenhet (s. 6). Under februari och mars 2006 investerade han samtidigt i båda. Han var aldrig uppe över total förmögenhet och utnyttjade inte sitt belåningsutrymme. Åren1999 – 2000 bodde han i Storbritannien och lärde känna Sage Groups grundare Michael Jackson. Han kontrakterades för att starta upp UK Smart. UK Smart startades för att utnyttja Royal Mails kundströmmar och goda varumärke på Internet. Han var 1 av 3 personer som anställdes för att genomföra kapitalanskaffningen och starta bolaget. UK Smart kapitaliserades med £ 20 milj. Michael Jackson var genom sitt investmentbolag Elderstrett en av huvudägarna och styrelseordförande för UK Smart. Som sådan rapporterade ledningen till honom vid regelbundna styrelsemöten. Senare anställdes Michael Jacksons närmaste medarbetare på Elderstrett som vd för UK Smart. Han hade alltså en relation till Michael Jackson och följde Sage Group lite extra. Den 8 december 2005 fanns en artikel om Sage Group av Alex Hawkes där den skandinaviska marknaden nämndes. Under perioden den 7 – 12 december 2005 gick Vismas aktiekurs upp med 6,3 procent samtidigt som index steg 0,4 procent. Redan här fanns en koppling mellan Sage Group och Visma. Att människor följde den kopplingen framgår av kursutvecklingen. Den 24 januari 2006 levererade Visma en stark rapport och reducerade därmed risken för ett bakslag innan utdelningen. Man kunde då gå in i aktien och ro hem utdelningen. Rapporten berördes av Dagens IT, Enskilda och Danske Bank. Den 27 januari 2006 fanns rykten på marknaden om att Sage Group förberedde ett stort uppköp. I en artikel i Daily Mail sades att Sage Group hade mycket pengar och att balansräkningen talade för en möjlighet till en stor investering. Sage Group sade i artikeln att man hade en stor investering på gång. På torsdagen (s. 2 - 3) i den följande veckan köpte han aktier för 14 milj NOK. 159 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Sage Group täckte hela världen utom Ryssland och Skandinavien. Sage Group sade att Skandinavien var intressant. Sage Group var sedan länge utpekat som en potentiell budgivare på Visma p.g.a. att kundsegmenten var lika. Norden skulle bli en brygga till Ryssland. Visma var sedan tidigare utpekat som en uppköpskandidat. Om Sage Group köpte något annat bolag skulle ändå kursen i Visma gå upp. Vid kuponginvesteringar söker man aktier med låg risk. Det fanns ingen rapportrisk i Visma. Det fanns en stark Q-rapport. Han spred ut köpen för att få ett bättre snitt då risken att förlora pengar är mindre. Visma fanns i en konsoliderande bransch. Det var ett stort intresse för industrin, vilket gjorde att likviditeten i aktien steg. Han hade gjort affärer i Visma tidigare. Analytiker tyckte också att aktien såg bra ut. Statistik visar att aktien under åren 2003 - 2006 alltid hade gått upp i samband med utdelningen. Eftersom de flesta återinvesterar utdelningen i stället för att sitta med pengar i handen brukar det bli en positiv utveckling efter utdelningen. Slutsatser. Han hade en god investeringsrational. Det finns bevis som verifierar att han ägde aktien 48 dagar innan budprocessen påbörjats. Om man associerar fritt kan man nog hitta ett brev varannan månad. Det går alltid att hitta kopplingar mellan breven. Brevet var aldrig det stora starskottet. Att brevet skulle vara ett letter of intent har han aldrig hört någon säga. Insidertransaktioner och utfärdande av optionsprogram i såväl Sage Group som Visma skedde efter det att han hade gjort sitt första aktieköp. Dessa pågick till mars 2006 då insiderlistan upprättades. Michael Jacksons försäljning av aktier i det egna bolaget skulle ha varit olaglig om han samtidigt förberedde ett bud. Drygt 3 veckor efter det att han hade sålt sina aktier kom ett konkurrerande och högre bud på Visma. Vid detta tillfälle ägde han inte några Visma-aktier. När han sålde sina aktier kände styrelsen till det kommande budet. Varför sålde han sina aktier om Ossian Hellers visste att det skulle komma ett nytt bud och de är de 160 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 personer som åklagaren påstått? Som styrelseledamot hade Ossian Hellers tillgång till samtliga Q-rapporter i förväg. Han har inte gjort en investering i Visma under hela den tid då Ossian Hellers satt i styrelsen med tillgång till information. Varför ägde han inte aktier innan Q 4-rapporten då den var bättre än förväntat? ----Vid förhöret med honom i april kände han till ganska mycket, men han har gått tillbaka och tittat. Vid förhöret sade han att det var en kuponginvestering. Det är möjligt att det kom en rekommendation att göra affären. Han kan inte komma ihåg vad han sade i förhör. Beträffande uppgiften (bil. A s. 161) att anledningen till köpet i Visma var att mäklarna rekommenderade köp, Per Åberg och/eller Jan Felländer, fann han inte stöd för att så var fallet när han senare gick igenom sin yahoomail. I denna har han alla rekommendationer samlade. Han fann inget råd från dessa herrar. Anledningen till att han inte berättade att han följt aktien under lång tid var att han hållit informationen till polisen kort p.g.a. att det inte har funnits ett samarbetsklimat. Det slutade illa när Ossian Hellers en gång skickade in någonting till EBM. I ett förhör den 11 mars 2008 (bil. A s. 180) blev han tillfrågad om anledningen till investeringen och uppgav att det var en kuponginvestering. Han berättade i häktet om Electrolux Q-rapport 2007, vilket ledde till absolut ingenting. Polisen visste inte ens vad en investmentbank är. De ville inte förstå. De frågade om han köpte optioner för att aktierna var slut. De kommer från olika världar. Beslut från Skatteverket läckte ut. Allt gick att läsa i pressen. Så fort polisen fått ut det minsta papper läckte det ut. Åklagarna har själva gjort en JO-anmälan. 161 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han valde Visma p.g.a. att det sammanföll med ryktena. Han tittade på Axfood som hade haft en dålig rapport. Det var dock inte bara utdelningen som var rationalen till investeringen, även medialaspekulationer spelade in. Att Cevian var storägare i Visma var offentligt sedan 6 månader tillbaka. Han visste att Ossian Hellers satt i styrelsen. Han frågar inte någon som sitter i styrelsen om det ligger ett bud på bolaget. Eventuellt frågade han något om kupongränta el.dyl., men han kan inte komma ihåg något specifikt som han frågade om. Påståendet att han gick in med alla tillgängliga pengar är inte riktigt. 14 milj kr växlades in till NOK. Vid den tidpunkten hade han 38 milj kr. Eftersom han skickade allt från SEB till Nordea måste de ha funnits på Nordea i Luxemburg (bil. C s. 73). När SEB kontot avslutades var värdet 28,9 milj kr. Han hade 35 - 40 milj kr i februari 2006. Jan Felländer visste att han hade pengar och kunde dessutom ge kredit om det skulle behövas. Han vet att han pratat med Ossian Hellers under tiden p.g.a. att Cevian ägde Visma och Ossian Hellers satt i styrelsen, men han skulle aldrig fråga om bud o.s.v. Sannolikt hade han frågat Ossian Hellers om kunder, strategi, affärsmodell, expansionsplaner etc. Han kommer ihåg att Per Åberg ringde i januari 2006 och tyckte att Visma såg intressant ut. Han hade goda investeringsrational och tänkte inte på att om det var en bra affär kunde den kasta en skugga på Ossian Hellers. Han hoppade mellan Gambro och tradade upp och ner i Gambro. Gambro var hans riskinvestering. Visma var den investering han föll tillbaka på när Gambroryktena klingade av. Han väntade på utdelningen i Visma. Det var den 13 mars 2006 som gällde i Visma. Direkt efter utdelningen gasade han eftersom uppgången kommer 1 - 9 dagar efter utdelningen. Han ansåg inte affären olämplig p.g.a. att Ossian Hellers satt i 162 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 styrelsen och det var 1 bud på gång på Visma. Efteråt kan han känna att han är glad att han missade andra affärer. Beträffande påståendet att hans köp i Visma finns i Ossian Hellers dator finns det telefon-avlyssning som visar att han lämnade tillbaka datorn i april 2006. Han lånade Ossian Hellers dator i 7 - 8 månader. Han tror att det finns flera samtal om detta (bil. B s. 170). Därför finns hans inköp i den datorn. Exceldokumentet (ab. 282 A s. 16) omfattar inte, som åklagaren påstått, hälften av aktierna. I Electrolux var hela affären, 48 000 aktier, med. Han har gjort uppställningen. Mr Bling är hans portfölj. Gambro kallade han först White. Han frågade en vän till honom inom läkemedels-industrin mycket om Gambro. Vännen bad att få göra en investering. Han vill inte avslöja vem denne är. Röd är ett smeknamn. Det är hälften av aktierna eftersom han räknade upp dessa till Blingportföljen. Detta är en justering han gjorde i Gambroportföljen för att vännen gjort sin investering. I den andra portföljen finns den andra delen av vinsten. Upplägget var färgat av att han precis kom ur itkrisen. Det var mycket stora svängningar. Han fick sedan ett stort arv som försvann i aktieaffärer. Känslan växte fram han måste ha kvar hälften av sina investeringar. De fick inte gå förlorade. Han måste känna att han kunde riskera hälften. Därför delade han upp vinsterna i 2 olika delar. Han var dock inte 100 procent konsekvent i sin strategi. Ibland förlorade han mer än hälften. Han gjorde sammanställningen i anslutning till affärerna i Gambro och Visma. Han bytte arbete hela tiden. Det finns 18 andra datorer med osammanhängande filer i. Filerna ska betraktas som minnesanteckningar. Det är inget sammanhängande system. Mr Bling avser hans riskportfölj och Mr White är i det här fallet en bekant som han frågade om medicinteknikbolaget. Denne var kunnig inom det området och han behövde få hjälp att förstå branschen. 855 000 kr symboliserar kompisen som önskade göra en investering. Han kommer inte ihåg vad hälften av Mr White avser. Det var inte så att han skulle få hälften av tipspengarna. Han lät kompisen göra 163 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 investeringen i Andreas Hofmanns portfölj, d.v.s. han lånade ut pengarna. Han skulle ha sin vinst och om han förlorade skulle han ta förlusten. Det upprättades inget skuldebrev eftersom det är en god vän till honom. Han kommer inte ihåg vad brutto och netto på rad 13 betyder. Tabellen ska förstås så att 855 000 kr är hans vinst, d.v.s. Mr Whites. Skillnad mellan brutto och netto är 427 500, d.v.s. exakt hälften av 855 000 kr som var den totala vinsten. 855 000 kr skulle Mr White ha. Han tog hälften av Mr White eftersom det var den totala vinsten, 2 962 000 kr. Det finns ingen systematik i detta. I Electrolux t.ex. är alla aktier med. Om han hade saminvesterat i ”röd div” hade han inte haft del i utdelningen. Det var bara en anteckning som kändes rätt då. Mr Whites vinst var 855 000 kr. Hur han sedan splittade upp den är bara gamla överföringar och gamla grejer. Andreas Hofmann betalade ut 855 000 kr till Mr White kontant. Han gjorde en vinst i Gambro på 855 000 kr som låg hos honom och sedan betalade han Mr White hela summan kontant. Han tog alla avräkningsnotorna. De affärer som Mr White gjorde i hans depå är deklarerade. Mr Whites del skulle han ta upp själv. Han gjorde avdrag hos sig för de aktieaffärer som Mr White gjorde på hans depå. Han betalade skatt på Mr Whites affärer. I rättelsen av hans inkomst-deklaration har han redovisat Gambro som sina affärer eftersom Mr White inte redovisade sin vinst. Annars skulle det inte stämma med de kontoutdrag som fanns. Mr White är en kamrat som han inte vill låta gå igenom den process som han själv går igenom. Det är det värsta som kan hända en människa. Anteckningen om Blingportföljen är bara en minnesanteckning. 15 083 000 kr t.ex. hade han i huvudet. Sedan öppnade han inte den filen mer. Därefter gjorde han en ny fil. Han gjorde inga filer som skulle fortleva och finnas till som redovisningssystem. Detta var 10 rader av tillfälliga tankar. Det finns inte, tvärtemot vad åklagarna påstått, något system i detta. Åklagarna sade t.ex. från början att röd var ASUR och nu att 164 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 det är Visma. Om Mr White var Magnus Källberg är white 2 rader Electrolux. Det finns ingen förklaring. Det är bara tankenoter. Uttagen av kontanter under 2006 var hans sätt att använda pengarna på och försörja familjen; hans fru och halvsyster arbetade inte, modern var sjuk och hans halvbror behövde pengar. Han reste, köpte möbler och byggde om huset. Uttaget på 4 717 000 kr den 26 maj 2006 efter Gambro och 503 000 kr den 27 juni 2006 efter Vismaaffären, som åklagarna påstått vara vinstdelnings- eller tipspengar, användes till försörjning. Man ska då ha i minnet att åklagarna försökte bevisa vinstdelning med Ossian Hellers genom att hänföra sig till de 5,5 milj kr som fanns i en fil, men han har bevisat att det var pengar som han betalade ut till sin mor och bror. Den logiska slutsatsen är att Ossian Hellers fick låna pengarna. Detta bevis angående vinstdelning har således fallit. Därefter har åklagarna påstått att Mr White på rad 1 är Magnus Kellberg, sedan ska Mr white vara Electrolux. Vem sätter ihop 2 namn som inte hänger ihop med varandra om det ska fortlöpa? Det finns inget system. Alla siffror som flyger omkring är lösryckta. För de pengar han tog ut i slutet av 2005, 3 203 000 kr + 400 000 DKK, renoverade han, köpte möbler, hjälpte brodern som pluggade och mamman samt lade pengar i bankfacket. Mr White och WHITE skiljer sig inte åt egentligen för i samma kolumn finns kid i gemener. Han kan ha dragit in caps lock precis där. Pengarna från de stora kontantuttagen cirka 5 månader in på 2006 förvarade han i bankfacket. Han hade en stor utgift genom att han var ensamförsörjare; hans fru och mamma arbetade inte. Han renoverade huset för flera milj kr; bytte panna, staket och köpte nya möbler. Dessutom gjorde han inte av med alla pengar. Han förvarade pengarna i bankfacket eftersom de skulle användas och han kände sig bekväm med att ha det så. Den strategin skulle under de senaste 2 åren vara en god investering med den kursutveckling som varit på börsen. Resten av pengarna försvann på ett ganska besynnerligt sätt. 165 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Från det första köpet i Visma till det sista gick det 48 dagar. Men huvuddelen av aktierna hade han under kortare period (ab 310 s. 26). Det som fanns i hans depå under 48 dagar var i princip det som fanns kvar efter den första försäljningen, d.v.s. cirka 60 000 aktier. De sista aktierna som han köpte i mars 2006 innehade han bara ett fåtal dagar. Han har inte gjort beräkningarna på excelblad på optionerna i Gambro. Anteckningarna på excelarken är bara anteckningar som telefonnoter, som att han bara satt och skrev i ett block men gjorde det i datorn. Han kladdade i datorn. Han bytte arbete varje år sedan 2005. Det var inte tänkt som ett redovisningssystem. Det finns lika många yrkesminnesanteck-ningar som hör ihop med arbetet som det finns privata. De flyttade in i sitt nya hus i mitten av 2004. Det var ett ruckel. Samma personer hade bott där i 20 år. Ombyggnadskostnaderna uppgick till 3 130 000 kr. Han betalade 100 000 kr för en ny bil. Hustrun startade ett företag som gick i konkurs, d.v.s. annat 205 000 kr. Han har summerat de uppskattade kostnaderna utöver levnadskostnader till ca 4,3 milj kr. De gjorde ingen stor renovering vid inflyttningen utan det kom efter hand. Ett uttag av likvida medel om 2 568 000 kr gick säkert till renoveringar. En räkning från Huddinge Energi om 55 233 kr gällde troligen betalning för bergvärme. Det finns inte kvitton på allt eftersom vissa delar gjordes svart. På åklagarnas begäran har Öystein Moan hörts som vittne och uppgett följande. Han var vd i Visma vid den aktuella händelsen 2006. Han kom att bli medlem i styrelsen därför att Cevian köpt in sig i Visma. Cevian köpte cirka 10 procent av aktierna. Cevian begärde en styrelseplats, resten av styrelsen tyckte att det var ok. Cevian utsåg Ossian Hellers till deras representant i styrelsen. Han valdes in i styrelsen den 17 oktober 2005. Ossian Hellers fick ingen speciell uppgift i styrelsearbetet utan Öystein Moan använde Ossian Hellers och alla andras 166 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 kompetens. Ossian Hellers var relativt aktiv som styrelseledamot med ett engagemang för frågor som företagsstrategi, corporate governance d.v.s. hur företaget skötte sin information till marknaden. Visma fick ett brev från Sage Group ungefär den 1 februari 2006. Brevet var ställt till styrelsens ordförande. Sage Group är ett större företag än Visma och Visma hade haft löpande kontakt med dem sedan 2003 - 2004. Sage Group hade tidigare uttalat ett visst intresse för att förvärva eller samarbeta med Visma. En kontakt mellan bolagen togs i början av 2005. Sage Group indikerade då (ej formellt bud) även att ett bud skulle komma att ligga runt 95 kr per aktie, men det blev inget mer med den processen. Han hade löpande kontakt med Sage Group under 2005 och diskuterade då produktstrategi och strategi i förhållande till Microsoft. Mycket kontakt ägde rum mellan bolagen under 2004 - 2005. När Sage Group återkom under 2006 lämnade de inte ett officiellt bud. Intrycket var att Sage Group ständigt var för snåla. När brevet kom den 1 februari 2006 ansåg Öystein Moan och styrelseordföranden i Visma att det bara var en del av den pågående processen som bolaget diskuterade med Visma. Visma ansåg att brevet innehöll så lite förpliktande för Sage Group att man inte såg det som ett bud. Brevet sågs som en del av en oförpliktande löpande dialog och inte som en offert. Sage Group uttalade t.o.m. att Visma inte hade någon informationsplikt gentemot börsen i anledning av brevet. Brevet är inte ett letter of intent. Ossian Hellers fick kännedom om brevet dagen efter det att det anlänt då Öystein Moan träffade Ossian Hellers i Stockholm för att diskutera personförändringar i styrelsen för Visma. Öystein Moan nämnde då att man fått ett brev från Sage Group men att det inte var något konkret eller mer specifikt innehåll i det. Ossian Hellers skickade ett mail till Öystein Moan den 2 februari 2006 med innehållet att han ansåg det olämpligt att köpa egna aktier. Öystein Moan kom ihåg att Ossian Hellers var angelägen att de uppträdde korrekt ur corporate governance 167 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 synpunkt, men Öystein Moan svarade då att i Norge kan bolaget alltid köpa egna aktier, eftersom det anses vara till fördel för alla aktieägare. Han trodde att Ossian Hellers var ovan med denna praxis eftersom han inte hade suttit i styrelsen länge eller i någon norsk bolagsstyrelse tidigare. Öystein Moan informerade om att det är vanligt i Norge att återköpa aktier. Ofta sker detta t.ex. dagen före en årsrapport. Bolaget har alltid insiderinformation och bolaget kan alltid köpa då det är till fördel för aktieägarna. Ossian Hellers accepterade detta och det blev ingen stor diskussion om det. Efter det att brevet hade mottagits ägde ett möte rum mellan styrelseordföranden i Visma och vd i Sage Group. Det var fortsatt mycket lite konkret, men mer konkret var att Visma blev kontaktat av HgCapital. De ringde i februari 2006 och sade att de var mycket intresserade av att köpa Visma och att de ville mer än bara tala. HgCapital ville börja med en middag den 14 mars 2006 och deras intentioner var så tydliga att Öystein Moan ansåg det bäst att upprätta en loggbok. Den upprättades den 10 mars 2006. HgCapital var tydliga med att de följt Visma under lång tid och var nära att komma med ett bud. Öystein Moan informerade hela styrelsen om att de blivit kontaktade av HgCapital som var så tydliga med sitt intresse att de ansåg att en loggbok krävdes. Den 21 mars 2006 sade rådgivarna att Sage Group hade skickat brev om att de ville ge ett bud. Den 22 mars 2006 kom Sage Group med ett offentligt bud. Det var överraskande att de blev konkreta och kom med ett bud. Öystein Moan känner inte så väl till saken, men det intryck han hade var att Sage Group inte tog kontakt med de stora investerarna som t.ex. Cevian. Sage Group hade Rothschild som rådgivare i England och Carnegie i Oslo. Det är inte helt ovanligt att rådgivare tar kontakt med de stora aktieägarna vid denna typ av process, men Sage Group var, som de uppfattade det, lite arroganta och hade liten kontakt med ledning och de stora ägarna. Många ägare tyckte att budet på 125 NOK per 168 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 aktie var för lågt. Sage Group undervärderade aktieägarnas betydelse och hade nog för liten kontakt med dessa. Han tror inte att Sage Group hade förankrat budet väl, men känner inte till det. I så fall hade de möjligen accepterat budet på 125 NOK/aktie. Ossian Hellers var en mycket rationell och engagerad styrelsemedlem som arbetade bra med ledningen. Han blev överraskad när insideraffären kom upp eftersom han inte hade någon grund att misstänka något märkligt. Han minns mötet med Ossian Hellers den 1 februari 2006 på Cevians kontor. De diskuterade styrelseledamoten Per Boasson, som de önskade få ut ur styrelsen. De hade en telefonkontakt den 31 januari 2006 då de bestämde mötet. Då fick Ossian Hellers även information om Sage Group. Möjligen är det korrekt att det var då de planerade in mötet. Man kan beskriva brevet som en odramatisk fortsättning på en händelse som pågått under en längre tid. De var lite trötta på Sage Group då de aldrig kom till skott med sina intressen för Visma. Brevet är tydligt ”don´t even an intention to make an offer”, skulle inte uppfattas som en intention att lägga bud på bolaget. De tog det inte så seriöst då det hållit på så i 3 år. Därför fann man inte heller skäl att upprätta en loggbok och kontaktade inte heller börsen p.g.a. ”not even an intention to make an offer”. Vidare skrev man att Sage Group “has taken legal advice that the letter does not include any disclosure obligations for Visma”. Om Visma kontaktat börsen i.a.a. brevet hade han skapat felaktig information till marknaden. Han tror inte att man pratade om brevet på det första styrelsemötet efter det att brevet tagits emot (17 februari 2006). Han kommer inte ihåg om det skedde ett möte mellan Sage Group och styrelseordföranden för Visma före den 21 mars 2006 eller om han deltog. De loggade inte möten på den tiden. Det fanns möten som han inte deltog i. Det skulle bli dyrare för Sage Group att lägga ett bud nu än tidigare. De bjöd 95 NOK 2005. Visma tyckte att ett lämpligt pris var minst 130 NOK per aktie och att Sage Group var för snåla. 169 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Sage Groups bud kom som en överraskning. Det var inte så väl förankrat som man brukar göra vid ett publikt bud. Man kan spekulera i att Visma hade talat detaljerat med HgCapital och han kan inte utesluta att en rådgivare tipsade Sage Group att de måste snabba på om de ville köpa Visma för det fanns andra spekulanter. Han pratade med de stora aktieägarna som sade att 125 NOK var för lite. Sage Group hade inte diskuterat med Öystein Moan vad han skulle göra i framtiden, vilket han tyckte hade varit lämpligt. Sammantaget fanns ingen stor entusiasm över budet bland ägare och ledning. Han trodde att HgCapital skulle övertrumfa budet från Sage Group, vilket han sade till styrelsen. Vid denna tid kontaktade andra bolag Visma nästan varje vecka och sade att de önskade förvärva Visma. 2005 – 2007 var en aktiv tid med många aktiva pebolag. Oftast var det dock mycket prat och lite action. Ett bolag per vecka kunde tänka sig att se på Visma och ville ha ett möte. Sage Group såg man något mer seriöst på än övriga intressenter eftersom man hade haft löpande kontakt under en tid, men Visma tyckte att Sage Group aldrig kom till skott. Loggboken som upprättades den 10 mars 2006 berodde på HgCapitals intresse. HgCapital hade gjort liknande investeringar tidigare så de visste att de kunde gå till action. HgCapital ville dessutom prata om vilken position ledningen skulle ha i framtiden. De ville komma överens med ledningen för att diskutera det. Ledningen gillade att HgCapital var öppna. Ossian Hellers var fullt orienterad i processen liksom resten av styrelsen. Primärt var det dock ledningen och styrelseordföranden som hade en roll. De andra styrelseledamöterna var informerade men hade inte en aktiv roll. Ossian Hellers användes liksom övriga styrelseledamöter som bollplank. Öystein Moan pratade även med de andra styrelseledamöterna. 170 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han hade hört att Cevian accepterade Sages bud om det inte skulle komma ett bättre bud. Han hade inte hört om förhandlingar mellan Cevian och Sage, men de försökte säkert förankra budet, men responsen var så där eftersom man reserverade sig mot högre bud. Cevian sade att om det inte kom ett högre bud sålde de för 125 NOK. De ville diskutera hur man kunde kombinera verksamheterna, men brevet var tydligt att det inte var något bud. När brevet kom fanns inga rykten på marknaden eller tidningsartiklar om att Sage Group var intresserat av Visma. Det fanns dock analytiker som talat i flera år (sedan 2003) om att det var intressant att kombinera Sage Groups och Vismas verksamheter. ÅTALSPUNKT 3 METSO OY 2005 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann) Ossian Hellers och Andreas Hofmann har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: I april 2005 hade Cevian Capital analyserat Metso Oy färdigt. Man gjorde en investerings-rekommendation som innebar att om bolagets Q-rapport som offentliggjordes den 27 april 2005 var bra skulle Cevian gå in i Metso. Andreas Hofmann hade kännedom om detta och köpte aktier i Metso med början den 25 april 2005. Det var inte offentliggjort att Cevian skulle börja investera i Metso. Den 26 april 2005 köpte Andreas Hofmann 28 000 aktier för 378 274 Euro, den 28 april 2005 17 000 aktier för 240 259 Euro och 15 000 aktier för 210 037 Euro. Den 29 april 2005 köpte han ytterligare 29 000 aktier för 626 755 Euro. Totalt var det 100 000 aktier. 171 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Från den 1 april 2005 var det en ganska omfattande handel i Metso-aktien innan Qrapporten kom den 27 april 2005. Kursen steg därefter fram till den 15 juni 2005. Metso rymde 3 separata verksamheter; minerals, paper och automation. Synergier saknades. Den 20 maj 2005 fanns en artikel i Hufvudstadsbladet om Metso och den 25 maj 2005 flera artiklar i Dagens PC och den 27 maj 2005 i DI. I dessa sades bl.a. att kursen i Metso stigit sedan Cevian Capital, med den amerikanske dollarmiljardären Carl Icahn, köpt aktier i Metso i tysthet och att köpen inte var kända på marknaden. Metso steg med 6,4 procent på Helsingforsbörsen sedan det blivit känt att Cevian köpt aktier i Metso. Andreas Hofmann sålde den 25 maj 2005 när nyheten publicerats 27 800 aktier för 450 022 Euro, den 27 maj 2005 45 000 aktier för 723 087 och den 30 maj 2005 27 200 aktier för 441 392 Euro. Den vinst han gjorde på affärerna uppgick till 159 175 Euro. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Cevians investeringar utgör inte insiderinformation. Ossian Hellers har inte röjt information till Andreas Hofmann. Andreas Hofmann har handlat självständigt. Faktiskt kan Cevians inträde i ett bolag innebära en kursnedgång. Andreas Hofmanns handelsmönster motsäger att han har handlat på information från Andreas Hofmann. Ossian Hellers motsätter sig att Cevian fattat beslut att handla efter det att Q-rapporten blev känd. Det fanns inget beslut från Cevian att köpa aktier när Andreas Hofmann handlade. Ossian Hellers har haft vetskap om information från Cevian att köp började närma sig. Kursen den 25 maj 2005 gick upp 6,4 procent. Stängningskursen den dagen var dock en uppgång på 4,7 procent. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Köpen påbörjades den 26 april 2005. Det var en rapportspekulation. 172 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 FÖRHÖR Andreas Hofmann: Investeringarna var rapportspekulationer. En stor kursstegring den 3 januari 2005 var resultatet av den föregående resultatrapporten, vilket var anledningen till att aktien hamnade på hans radar. Det var en spektakulär stegring. Även om man inte är en aktiv aktieinvesterare uppmärksammar man en sådan kursutveckling. Metso-aktien hade varit inne i en positiv trend länge. Det var först en rapportspekulation men blev sedermera en trendspekulation. Han väntade för att se om aktien skulle komma in i en nedåtgående fas. Metso rapporterade ett mycket starkt Q 4 2004 och analytikerna som följde bolaget konstaterade att Metso hade lyckats vända den negativa trend som bolaget hade befunnit sig i. Om Andreas Hofmann hade varit Cevian hade han investerat redan efter Q 4-rapporten. Metso sålde av delar och renodlade verksamheten, gjorde balansräkningen mer attraktiv. Aktien hade en tillfällig nedgång inför rapporten Q 1 2005. Det var då han gick in i Metso. Metso guidade upp, höjde estimaten för vilka siffror de skulle leverera under 2005. Detta var startskottet för den fortsatta positiva utvecklingen. Aktien steg med nästan 1 procent per dag under resten av året. Andreas Hofmann var med på 8 - 9 procent av denna uppgång. Analytikerna var euforiska och sade att Metso lyckats vända bolaget. Vid investeringstillfället hade han information i form av analysmaterial från DI, Direkt, SHB, Kaupthing Bank, Citigroup, Carnegie och Enskilda. I helårsrapporten/Q 4 2004-rapporten slogs fast att Metso var på väg att lyckas med sin påbörjade turn around. På den rapporten rusade aktien. Den 2 februari 2005 spådde man högre rörelseresultat för hela 2005. Aktien gick upp 9,2 procent. SHB kom med en analys med positiv information om att intjäningen skulle vända upp under 2005 och att det skulle bli Metsos år. Metso visade att de fortsatte att vara 173 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 aktiva efter Q 4 2004-rapporten och genomförde åtgärder för att visa att turn arounden framskred. Ett steg i processen var att renodlingen skulle fortsätta. Man avyttrade verksamhetsdelar och fokuserade på de lönsamma delarna. Kauphting Bank kom den 4 mars 2005 med en analys som sade köp Metso. De pekade på att Metso strukturerade om verksamheten. Riktkursen höjdes. Metso hade 2 separatata, disparata verksamheter. Många var oroliga för det. Nervositet inför rapporten fick Metso att sjunka tillbaka. Han ville verkligen ha aktien före rapporten. Metso hade gått ner 10 procent. Rapporten, Q 1 2005, kom och överträffade alla förväntningar. Kursen gick upp kraftigt, med 5,8 procent. Metso var en fenomenalt volatil aktie. Den gick alltså upp 9,2 respektive 5,8 procent på de senaste 2 rapporterna. Cevians publicering av köp var inte så spektakulär om man jämför med de senaste rapporterna och i ljuset av den normala volatiliteten. Helårsresultatet skrevs upp igen, d.v.s. 2 kvartal i följd. Ingen som handlade med aktier aktivt hade missat vad Metso var vid det här tillfället. Dagen efter rapporten fick Metso mycket uppmärksamhet. Samtliga analytiker (Citigroup, Carnegie, Enskilda, SHB) uppgraderade riktkurserna för bolaget. Med all respekt för Cevian och deras kompetens hade han tillgång till investmentbankernas information och rapporter. När Cevian gick ut och sade att de ville vidta en viss åtgärd i ett bolag var det inte en åtgärd som ingen sett tidigare. Cevian vill fånga in så många som möjligt som ska vara i favör för att Cevian ska komma in i styrelsen. De positiva omdömena gjorde att han handlade fler aktier. Han var tudelad när det gällde risk, både offensiv och defensiv. När han mentalt hade gjort en vinst hade han en pott med pengar som han redan tjänat. Aktien genererade vinster som han investerade plus mera pengar. Den 28 april 2005, d.v.s. dagen efter rapporten, hade 174 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 han redan gjort 60 procent av sin investering. En ojämförbar uppgång följde. Aktien gick upp i snitt 1 procent per dag den nästkommande månaden. Det var inte konstigt att han hittade denna aktie, som rusade. Han köpte de sista 40 procenten av sin investering den 23 maj 2005. Den 25 maj 2005 fanns ett rykte i DI att Cevian hade gjort en investering i Metso. Ryktet gjorde att Metso stängde 4,6 procent upp. Han hade då gjort en vinst på 8,9 procent och sålde under de kommande 3 dagarna: den 25 maj sålde han 28 procent, den 27 maj 45 procent och den 31 maj kvarvarande 27 procent. Han köpte således Metso på spekulation inför den kommande rapporten. En enig analytikerkår pekade på att positiva strategiförändringar var på gång i Metso. Under en treveckorsperiod innan han gjorde sin första investering gick Metso ner mer än index. Rapporten som kom överträffade förväntningarna och aktien gick upp med 5,8 procent. Med vinst i affären fortsatte han att successivt öka sin investering. Detta pågick under cirka 1 månads tid. Han tjänade 1,2 milj kr exklusive courtage och ägde aktierna under 34 dagar. Sammanfattningsvis kan följande sägas. Han hade fullgoda investeringsskäl. Cevian hade inte någon styrelseplats när han gjorde sina första köp i Metso. Han kunde därför inte få någon insiderinformation om innehållet i rapporten. I stället sade man att rapportens resultat skulle avgöra huruvida en investering skulle göras eller inte. Det var samma rapport som han investerade inför. Den största delen av hans vinst kom från uppgången i samband med kvartalsrapporten och den positiva utvecklingen som följde denna. När ryktet om Cevians inträde nådde marknaden hade aktien ett intra day trading intervall på 4,9 procent. Normalt är 4 procent. Detta uppfyller inte väsentlighetsrekvisitet. Den 25 augusti 2008 flaggade Cevian ånyo upp ett innehav om 4 procent, efter att ha avslutat investeringen under 2007. Kursrörelsen blev – 0,02 procent. Att Cevian investerar i ett bolag är varken insiderinformation eller väsentligt kurspåverkande. 175 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Den s.k. Cevianeffekten märktes inte heller när det ryktades att fonden trädde ut ur Metso. Aktiekursen steg när det i början på november 2006 skrevs i pressen om att Cevian var på väg bort från Metso. Aktiekursen följde alltså inte hur Cevian såg på Metso. I stället handlade det om utbud mot efterfrågan. Efter det att han avyttrat sitt sista innehav och fram till början av 2007 gick aktien upp 177 procent. Den var mycket volatil. Att säga att 4 procents uppgång när Cevian gick in var en väsentlig kursförändring är nonsens. De 22 sidor som han presenterat är inte en efterhandskonstruktion. Beträffande vad han sagt i polisförhöret (bil. A s. 174) att han har dåliga minnesbilder gällande investeringen i Metso, men att den borde ha varit en rekommendation, gjorde polisen felet att man inte tog i beslag alla analyser som han hade. När han har gått igenom sina anteckningar har minnet fallit på plats. Anledningen till att han gick in i aktien var att det fanns 2 kontracykliska delar av verksamheten. Alla sade att bolaget skulle satsa på den ena delen. Alla analyser sade att en portföljrekonstruktion påbörjats. Man ville renodla Metso. Gällande frågan varför han hoppade av aktien när han fick veta att Cevian var inne i bolaget visar kursutvecklingen att aktien tog en paus efter ett tag. Aktien hade gått upp 10 - 11 procent på 25 dagar. Han ville ta hem sin vinst. Bolaget var kontracykliskt på så sätt att Minerals gick bra under högkonjunktur och utrustningen gick bra under lågkonjunktur. Han kan inte komma ihåg om han pratade med Ossian Hellers om Metso. Han kan säkert ha frågat denne något om bolaget. Beträffande påståendet om samstämmighet mellan hans investeringar och Cevians gäller dessa stora bolag som är offentliga. Åklagarna har målat upp en bild av Cevian, eftersom de inte vet vad Cevian är, som en trollkarl med trollstav, men så fungerar det inte. Cevian köper också 176 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 omdiskuterade och omtyckta bolag som är på tapeten, de följer ett tema. Han har handlat både före och efter Cevian i diverse affärer. Det finns inget handelsmönster. Anledningen till att han i förhör den 23 april 2007 sade att han hade dålig minnesbild av investeringsskälen i Metso och därefter i förhör den 11 mars 2008 och den 2 februari 2009 hänvisade till tidigare förhör var att han som bisittare till Ossian Hellers såg att EBM försökte få tillgång till den information de hade och den inhumana behandling som de fick. Metso-aktien finns också med på ett excelark (ab. 282 A s. 205) felstavat (Mat). Det är ett bra exempel på att han inte använde kodord. Han använde kodord på arbetet men hemma använde han de vanliga namnen. Det är riktigt att räknat på snittpriser blev vinsten 164 708 Euro, vilket delat på 2 ger en vinst på 82 354 Euro omräknat till 746 950 kr 78 öre. Den ena delen är riskkapital, resten skulle han ha kvar. Det var dags att byta strategi om han förlorade kapitaldelen. Det är riktigt att han sedan satsade alla pengar utan någon uppdelning. Beträffande förekomsten av ett antal filer där det bara står delat på 2, inte delat ”per head” är han en klotterperson. Vinsten i Metso per head finns med i hans alfa och omega investeringar, hälften skulle till Blingportföljen o.s.v. Beträffande åklagarens påståenden att man hamnar ganska nära utbetalningen till Ossian Hellers på 6,5 milj (6 169 000) kr om man tar 2 milj kr i vinster för 2004 från Luxenburgdepån och hälften av vinsterna i bolagen Skandia, Electrolux, Semcon, Eniro, som han hade avslutat innan betalningen till Ossian Hellers skedde (ab. 282 A s. 182), diffade det på 1,2 milj kr. Dessutom har åklagarna innefattat alla affärer; bl.a. de som inte är med i åtalet såsom Neonet, Semcon o.s.v. Att just de bolagen är med i avräkningen (s. 205)beror på att det var de han skrev upp. Det finns väl någon kronologi i siffrorna. Han har haft olika datorer och gammal information har försvunnit. Det finns ingen systematik. Förklaringen kan vara att han gick igenom kontot på Internetbanken och skrev upp de bolagen där. 177 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han och Ossian Hellers kom fram till att de skulle gå igenom materialet och redovisa det för att alla skulle kunna förbereda sig. Eftersom målet är omskrivet i media bestämde de att Ossian Hellers skulle testa att lämna in underlag p.g.a. att Andreas Hofmann har familj o.s.v. Ossian Hellers skulle springa front. Återrapporteringen var en medial storm efter det. EBM sade att det var efterhandskonstruktioner o.s.v. Han insåg då att det var poänglöst att ge in något material. Han har jobbat för att det skulle bli så tyst som möjligt. Ossian Hellers: Cevians analys av Metso började hösten 2003. De kom fram till att det inte var en lämplig investering p.g.a. att finska staten var ägare och hade en styrelseplats. Den finska staten prioriterade nämligen genom sin representant sysselsättning och inte avkastning. Cevian beslutade 2003 att det inte var en bra investering. Bolaget var dock analyserat och man följde det vidare som en potentiell investering, utan att veta när det skulle bli intressant. Man visste inte vid vilken Q-rapport det skulle bli aktuellt att investera. Att Cevian köper aktier är inte att likställa med insiderinformation. Det förändrar varken bolaget eller dess värdering. Andreas Hofmann handlade innan Cevian beslutat sig för om de skulle köpa eller inte. Ossian Hellers befann sig i USA när Andreas Hofmann köpte och deltog inte i Cevians arbete då. Av en stämpel i hans pass framgår att han reste in i landet måndagen den 25 april 2005. Andreas Hofmann började köpa aktier den 26 april 2005. Den 27 april 2005 presenterade Metso sin Q 1-rapport. Den var stark och kursen gick upp 5 procent. Under tiden den 27 – 29 april 2005 köpte Andreas Hofmann fler aktier. Den 27 april 2005 fattade Cevians investerings-kommitté beslutet att köpa aktier i Metso. Köp skedde därefter under tiden den 28 april – den 9 maj 2005. Den 25 maj 2005 gick Cevian ut offentligt med uppgifter om sitt förvärv på strax under 4 procent. 178 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Cevian beslutade alltså att köpa aktier i Metso efter det att Andreas Hofmann hade börjat köpa. Andreas Hofmann handlade på en rapportspekulation och sedan på en trendspekulation. När Andreas Hofmann började handla var det osäkert om Cevian över huvud taget skulle handla. En jämförelse mellan Metso och Helsingforsbörsen (s. 9) visar hur volatil Metso-aktien var. Den dagen då Cevian annonserade sitt innehav gick kursen upp 4,6 procent. Metsos aktiekurs gick upp 16 procent månaden innan Cevian annonserade och 11 procent månaden efter. Cevian ändrade således varken värdering eller trend på aktien (s. 10). Vid Q-rapporten skedde en omvärdering av aktien. Att aktien fortsatte upp efter Cevians annonsering av sitt köp berodde på att många investerare haft frågetecken och legat och väntat med att kliva in till dess att frågetecknen rätats ut. Rapporten var så bra att kursen vände upp 30 procent på 2 månader. Bolaget blev fundamentalt omvärderat till följd av rapporten, vilket är mycket ovanligt. Cevians intåg spelade ingen roll. Det ändrade inte trenden. Möjligtvis skapade det momentant ett litet köptryck precis vid köptillfället. Om man ser till kursförändringar per vecka var veckan då Cevian annonserade bara den tredje bästa under tvåmånadersperioden efter Q 1-rapporten (s. 11). Dessutom sjönk kursen veckan efter. Sedan 2006 har Cevian sålt sina aktier i Metso (s. 12). När Cecian gick ur Metso gick kursen upp 2,6 procent. Det fanns ingen Cevianeffekt vid avyttringen och heller ingen effekt vid förvärvet. När Cevian köpte aktier igen borde det ha lett till en kursuppgång, men i stället ledde det till en liten nedgång. Någon Cevianeffekt finns således inte generellt, kursen gick t.ex. ner vid Cevians flaggning Han ledde analysen av Metso på Cevian. Han presenterade Metso för parallellinvesterare som exempelvis Carl Icahn. Han visste att beslutet om en investering var avhängigt den kommande rapportens styrka. Han visste att Cevian efter att 179 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 beslutet tagits i investeringskommittén började köpa aktier. Cevians innehav blev publikt den 25 maj 2005. Han visste att Cevian hade köpt färdigt den 9 maj 2005. Han visste att innehavet skulle annonseras, dock inte exakt vilken dag. Han har inte läckt någon information. Cevians analys av bolaget var omfattande och innebar bl.a. intervjuer och möten med målbolaget, konkurrenter, kunder, leverantörer, analytiker, bransch-experter, andra investerare m.fl. Under analysen av ett bolag pratade han med 100 personer. Många visste därför att Cevian tittade på Metso. Det finns 10 tillfällen då Cevian haft information som lett till kursförändringar på cirka 5 procent eller mer. Andreas Hofmann var aktieägare vid enbart 1 av dessa tillfällen och detta var 1 av hans minsta aktieinvesteringar under 2005 -2007. Han reste till USA måndagen den 25 april 2005. Han tog alltid SAS morgonflyg och landade på eftermiddagen lokal tid. Han hade möten tisdag och onsdag och vet inte när han åkte hem efter-som det var länge sedan. Många investerare i Cevian har kontor i New York. Cevian underhåller och diskuterar med parallella investerare. När han åkte till New York och pratade hade han fått det förtroendet från Christer Gardell och Lars Förberg. Han pratade om potentiella parallell-investeringar och uppdaterade befintliga investerare om hur det gick i Cevians innehav. Eftersom Ossian Hellers inte satt i någon styrelse och därmed inte såg Q-rapporterna i förväg var det lättare för honom att diskutera befintliga innehav än vad det var för Christer Gardell och Lars Förberg. Andreas Hofmann köpte aktier tisdagen den 27 april 2005. Ossian Hellers flög tillbaka senare samma vecka. Detta har betydelse även för den felaktiga anklagelsen i Skandia. Anledningen till USAresan var bl.a. att träffa Carl Icahn, vilket skedde den 26 eller 27 april 2005. Han berättade att Cevian väntade på rapporten. De gick igenom Cevians analys av bolaget. Sedan skedde förhandlingarna mellan Carl Icahn och Christer Gardell. De avvaktade med Metso till efter rapporten eftersom de hade 180 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 hypoteser som Cevian ville ha svar på. Det är dock Cevians affärshemligheter hur de analyserar bolag. Han talade med alla om alla aktier. Då riskerade han inte att avslöja något. Han sade absolut inte till Andreas Hofmann att Cevian avvaktade och eventuellt skulle gå in efter Q-rapporten. Andreas Hofmanns agerande bevisar att han inte har sagt något om Metso. Han har inte någon minnesbild av att Andreas Hofmann ställt frågor om Metso. Det blev ett känsligt läge först när Cevian hade fattat beslut om att handla. Han kommer inte ihåg om han diskuterade Metso med Andreas Hofmann, men tror inte det. I början av 2005 hade Cevian tillkännagett att man hade investerat i Lindex, Intrum Justitia och Skandia av de publika bolagen. Beträffande de inte tillkännagivna bolagen vill han inte uttala sig. Han kan inte spekulera i varför Andreas Hofmann under april 2005 investerade i just Visma, Skandia-optioner och Metso, samtliga Cevianbolag, av bolagen som finns på börserna. Det var dock redan känt att Cevian var inne i Skandia. Övriga bolag var intressanta. Cevian hade bara 3 - 4 bolag att investera i. Resten var uteslutna. Cevian blev ofta kontaktat av mäklarhus som ville att Cevian skulle handla ett visst bolag. Ofta gällde samstämmighet i det avseendet. Det var samma bolag som återkom och Metso var ett sådant. Cevian köpte aktier till den 9 maj 2005. Christer Gardell har sagt att Cevian inte köper aktier på ett kursdrivande sätt. Kursuppgången kom av sig själv och aktien fortsatte upp till 40 Euro. Det berodde inte på Cevian. Att Cevian köpte aktier för 800 milj kr hade ingen kurspåverkande effekt. Han minns inte om han pratade med Andreas Hofman om någon aktie innan han åkte till USA. Att han köpte HiQ på torsdagen och fredagen innan han åkte var en rapportspekulation. Han tror att han diskuterade HiQ med Andreas Hofmann, men minns inte. Metso har de inte diskuterat för det var ingen investering för Ossian Hellers. 181 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han blev anhållen den 16 april 2007. I fokus låg då Electroluxaffärerna. Han fick frågor om den senaste Electroluxaffären som skett 2 månader innan. Han redogjorde tydligt på flera sidor och hänvisade till olika personer som han långt innan rapporten kom berättat för att den skulle bli bättre än vad de personerna förväntade sig. Det fanns dock ingen vilja hos EBM att lyssna och man tog inte tag i det. Han bad EBM att kolla upp det. I stället blev han häktad. Under 35 dagar hölls 2 halvtimmesförhör där han blev tillfrågad om han kunde bevisa att han inte begått ett insiderbrott. Han svarade att han hade cirka 100 bolag som han analyserade och att det var omöjligt att säga varför han gjort investeringar när han satt häktad och inte hade tillgång till alla underlag. Efter att ha släppts i maj 2007 hördes EBM inte av på 8 månader. När de väl möttes i februari 2008 fick han frågan om han kunde redogöra för sina investeringsskäl. Han ville presentera underlaget även muntligt. De bokade ett möte den 15 februari 2008. Då frågade EBM om man kunde få de skriftliga underlagen i förväg. Den 12 februari 2008 lämnade han 13 presentationer till EBM, samtliga affärer som han då var misstänkt för. När han kom till EBM den 15 februari 2008 var mötet inställt. De ställde 3 korta frågor, sedan fick han gå hem. EBM vill inte diskutera affärerna. Han uppfattade det då som att EBM hade tagit till sig av hans argumentation. Därefter märkte han att EBM var ointresserade av att lyssna på vad han hade att säga. Efter det har han bara väntat på att en opartisk bedömning sker, d.v.s. i rättssalen. Därför har EBM inte fått mer material. Att EBM inte fått del av detta material tidigare beror på deras agerande. Det som han lämnade in blev allmänt känt och kallat för efterhandskonstruktioner. Det går dock inte att efterhandskonstruera analytikerrapporter, aktiekurser och tidningsartiklar. Eftersom frågorna berörde tredje part svarade han inte under alla de förhör som hölls fram till tidpunkten för det planerade mötet på frågorna som ställdes till 182 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 honom. Om man bortser från Electrolux svarade han inte på frågor om sina investeringar. Eftersom EBM inte lyssnade på honom om Electrolux, varför skulle han då fortsätta? Hans advokat sade till honom att inte svara om han var osäker. Det fanns en risk för att han blandade ihop bolag. Han hade analyserat 100 bolag. På Bain var de flesta klienterna inte börsnoterade bolag. Frågan om insiderinformation var därför inte ett problem. På Bain fanns ett wall room. Om man arbetade på ett projekt rörande ett publikt bolag med känslig information hölls projektet i ett separat rum där bara de som arbetade med projektet fick vara. De fick inte ta ut något material därifrån. På Cevian gällde need to know basis, d.v.s. man fick bara information om det som behövdes, t.ex. inte Q-rapporter i förväg. På Cevian diskuterade de vad som är insiderinformation. Sådan information är t.ex. Qrapporter osv. Diskussionen om detta växte fram när Cevian kom in i styrelser. Cevian var inte med i styrelser när han anställdes. Han handlade med aktier under sin anställning på Cevian. Detta var skälet till att han avskedades. Anledningen till att han bröt mot förbudet var att han ville ägna sig åt privata investeringar. Det var dock aldrig en intressekonflikt mellan det som han gjorde privat och det han gjorde i Cevian. Han kände aldrig något behov av att berätta det för Christer Gardell och Lars Förberg. Han har haft 2 umgängeskretsar, ingen i dessa arbetar som analytiker. Det är mycket vanligt att man handlar privat trots att det finns förbud mot detta. Cevian har förbjudit privathandel. Alla pe-bolag har förbjudit all privat handel efter den här händelsen. Han började handla privat med aktier i början av 2005. Han kommer från en släkt med byggarbakgrund och tänkte förr eller senare ägna sig åt byggande. Han hade dock inga konkreta planer på att sluta arbeta på Cevian, men det var extremt stressigt och arbetsbelastat på Cevian med cirka 65 timmars arbetsvecka. 183 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Det hade inte gått att fortsätta att göra vinster på det sätt som Andreas Hofmann gjorde även kommande år. Q-rapporter går alltid att tjäna pengar på oavsett om de blir bra eller dåliga om man vet hur resultatet blir. I en uppåtgående börs belönas den riskvillige och vice versa. Se t.ex. på de eventdrivna fonderna som nu i stort sett har dött ut. Det är svårt att tjäna pengar i en nedåtgående börs. En eventdriven strategi i en nedåtgående börs är inget att rekommendera. På åklagarnas begäran har Christer Gardell hörts som vittne och uppgett i huvudsak följande: Investeringsrekommendationer tas fram efter ett omfattande analysarbete som pågår 2 - 6 månader. I arbetet ingår ett team om 1 - 3 personer. I Metso leddes arbetet av analytikern Tomas Merits. Ossian Hellers hade en koordinerande roll i det. Materialet ställs sedan samman till en investeringsrekommendation som skickas över till general partnern som därefter fattar ett beslut. Efter en investering i t.ex. Metso, där Christer Gardell gick in i styrelsen vid stämman ett år senare, satt han ned tillsammans med analytiker för att komma väl förberedd till styrelsemötet. En analytiker fortsätter att arbeta med investeringen när denna är gjord. Denne stämmer oftast av direkt med Christer Gardell. Metso hade haft det turbulent sedan köpet av Svedala 2001. Bolaget hade gått dåligt, men det fanns tecken på att det gick bättre. En rapport skulle komma. De ville avvakta rapporten innan de skickade rekommendationen till general partnern. De köpte inte aktier i Metso förrän efter rapporten. Denna var relativt bra. Metso var ett förhållandevis stort bolag, Cevian gjorde bedömningen att det var nödvändigt att ta in en medinvesterare. De vände sig därför till Carl Icahn som man hade samarbetat med tidigare och saminvesterat med i Cevian. Investeraravtalet är ett limited partnership som skapas. Det innebär att beslutanderätten över pengarna överlämnas till Cevian som styr investeringen fullt ut. 184 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 När Cevian börjar köpa får mäklaren en instruktion från general partnern på Jersey om pris och volym. Informationen som kom ut i DI valde de att gå ut med. Informationen var alltså ingen överraskning. Skälet till att de offentliggjorde var att de fick tag i mycket aktier. Det var god likviditet i Metso efter rapporten. De bedömde att de var färdigköpta och ville förbereda för att komma in i styrelsen inför nästa bolagsstämma. Det var ganska många på Cevian som visste att informationen skulle komma ut. Han tror att Ossian Hellers träffade Carl Icahn och hans team i USA. Resan var föranledd av Metsoinvesteringen. Han vet inte om Ossian Hellers var där ensam. Han tror att Tomas Merits var med på resan. Det är klart att de diskussioner som fördes där rapporterades tillbaka till Christer Gardell och Lars Förberg. Slutprodukten av analysen är ett analysdokument som går igenom bolaget noggrant för att förstå verksamheten fullt ut, med en redogörelse för potentiella förbättringar. Dokumentet innehåller bl.a. resultatprognoser och cash flow. Alla ser sedan hur bolagen utvecklas i och med att det är publika bolag med Q-rapporter o.s.v. På det sättet blir det en naturlig feed back. De vill begränsa de som följer bolaget efter en investering till 1 person eftersom de hela tiden letar efter nya investeringar. Den resursen följer bolaget och den relevanta information som finns om bolaget. Tomas Merits hade den rollen på Cevian rörande Metsoinvesteringen 2005. Han sitter fortfarande i styrelsen för Metso och kan bara svara generellt om bolaget. De bedömde framtidsutsikterna som goda med en långsiktig tillväxt. Han såg ett antal åtgärder som kunde höja värdet på bolaget. Inga delar i Metsos verksamhet är kontracykliska. De stora affärsområdena är utrustning i form av pappersmaskiner, utrustning till olja, gas och energi och utrustning till gruvindustrin. Inget av dessa är speciellt kontracykliskt. Det är inte riktigt att pappersverksam-heten var kontracyklisk i förhållande till gruvdelen. 185 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Carl Icahn fick innan den gemensamma investeringen läsa Cevians investeringsunderlag. Eftersom de behövde en medinvesterare hade de vänt sig till en annan om Carl Icahn hade sagt nej. Carl Icahn skrev på ett konfidentialavtal och ett stand still avtal om att han inte fick köpa aktier i bolaget. Det sattes upp ett limited partnership som styrdes av Cevian. Han funderade inte på om detta var insiderinformation. Carl Icahn hade ett stand still som förpliktigade honom att inte investera. Han fick sedan del i aktier som de investerade i gemensamt och fick en finansiell exponering i bolaget, men bolaget som köpte aktierna (Limited partnership) kontrollerades av Cevian. Tanken med att ge Carl Icahn information var att han skulle fatta ett beslut om att investera. Han måste få ett underlag att grunda sitt investeringsbeslut på. ÅTALSPUNKT 4 METSO OY 2006 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann). Ossian Hellers och Andreas Hofmann har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Christer Gardell blev ledamot av Metsos styrelse den 4 april 2006. Som styrelseledamot fick han del av Q-rapporterna innan de offentliggjordes. Andreas Hofmann köpte under tiden den 24 till den 26 april 2006 sammanlagt 152 000 aktier i Metso för sammanlagt 3 925 199 Euro. Rapporten offentliggjordes den 28 april 2006. Den redovisade ett resultat som var klart bättre än marknaden hade förväntat sig. Rörelseresultatet för det första kvartalet var 95,4 Euro, vilket motsvarade en marginal på 8,8 procent. 2005 var resultatet 54,7 Euro, vilket motsvarade en marginal på 7,7 procent. Analytikerna hade förväntat sig ett resultat på 78 milj Euro och en marginal på 7,7 procent. Flera viktiga nyckeltal var bättre än vad man hade förväntat sig. Dessa var sådana att de var ägnade att påverka kursen på aktien. Andreas Hofmann kände till dessa uppgifter när han gick in i och spekulerade i 186 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 aktien. Av någon anledning kom marknaden inte att reagera som han hade förväntat sig. Det ledde till att han gjorde en liten förlust på affärerna. Denna typ avv rapporter är typiskt ägnade att påverka priset på ett finansiellt instrument. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Det fanns inte någon insiderinformation, d.v.s. ingen väsentligt kursdrivande information vid aktuell tidpunkt. Rapporten ledde till en kursnedgång. Ossian Hellers har inte haft tillgång till denna information, d.v.s. Q-rapporten. Det ifrågasätts inte att Christer Gardell har haft informationen, men han har bara förmedlat denna på need to know basis. En annan person var Cevians analytiker i den här affären. De affärer som är föremål för åtal är förlustaffärer. Efterföljande rapporter har lett till kursuppgångar och då har Andreas Hofmann inte ägt några aktier. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: När Andreas Hofmann anhölls var han mycket omtumlad och omskakad. Andreas Hofmann förklarade omedelbart att det fanns naturliga förklaringar till alla affärer. Häktning bestreds på den grunden att det fanns normala underlag för alla affärer. Hans Strandberg gjorde då klart för Andreas Hofmann att han måste ta fram alla underlag som låg till grund för alla affärer som han misstänktes för. Andreas Hofmann började alltså rekapitulera sina affärer på Hans Strandbergs inrådan. Det material som presenterats vid huvudförhandlingen var omöjligt att presentera i häktet. De flesta av de förhör som åklagarna hänför sig till har skett under anhållandetiden. Denna investering var en rapportspekulation om ett bud från Sandvik AB. Andreas Hofmann har inte fått någon information från Ossian Hellers. 187 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 FÖRHÖR Andreas Hofmann: Beloppen gällande den andra Metsoaffären är riktiga bortsett från förlusten. Åklagarna har inte räknat bort courtaget. Han förlorade 713 000 kr på affären. Båda köpen i Metso var Q 1-spekulationer. Han köpte aktierna i Metso mellan den 24 och 28 april 2006, d.v.s. strax innan Qrapporten kom den 28 april 2006. Han sålde aktierna den 28 april och den 2 maj 2006. Redan innan Metsoinvesteringen hade han ökat fokus på att finna nya investeringar i Finland. Börsen hade gått dåligt i Finland. Han kände till Metso-aktien sedan tidigare. Cevian var ägare i Metso. Metso hade haft en positiv trend under lång tid. Spekulationer fanns i media om kommande bud på Metso Minerals från Sandvik AB. Minerals ansågs vara guldägget i Metso och man ville knoppa av delar av verksamheten, vilket Christer Gardell propagerade för. Q 1-rapporten 2006 var den första Q-rapporten sedan Christer Gardell hade valts in i styrelsen. Andreas Hofmann hoppades på att ryktena i pressen berodde på hans inhopp och att detta var en fråga som han hade drivit på. Det spekulerades även om att Sandvik skulle lägga ett bud på Höganäs. När han såg att Sandvik tittade på Höganäs beställde han analyser även av Höganäs. Det skedde långt innan Qrapporten i Metso och visar att han inte bara var fokuserad på Metso och att investeringen lika gärna kunde ha gjorts i Höganäs. Många analytiker rekommenderade Metso. Redan den 2 december 2005 bad han i ett mail sin mäklare Per Åberg att skicka en analys på den finländska marknaden, heta och kalla aktier, eftersom han ansåg att värderingarna i Finland var mer attraktiva (s. 8). Under december 2005 publicerades 188 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 ett antal artiklar som pekade ut Metso Minerals som uppköpskandidat (s. 9 – 13). Det spekulerades om att Sandvik var intresserat o.s.v. Den 2 februari 2006 (s. 11) kom DI med en köprekommendation på Metso. Värdet på Metso Minerals lyftes återigen fram. Metso ansågs vara undervärderat. I början av april 2006 kom åter rykten om Sandvik och Metso. Den här gången nämndes även Höganäs. Han följde dessa rykten. Eftersom han hade hört innan artikeln att Sandvik var intresserat av Höganäs bad han Jan Felländer att skicka en analys på Höganäs. Han hade alltså ögonen på Metso långt innan investeringen vid Q-rapporten gjordes. När han beställde analyser o.s.v. fanns inte rapporterna färdiga och sammanställda. Han valde dock att investera i Metso. Till grund för beslutet låg ett antal analyser av Metso som rekommenderade köp. Rapporten skulle komma kl 12:00. Fram till kl. 11:55 släpptes uppdaterade siffror på konsensus om vad rapporten skulle innehålla. En analys som han fick kl. 7:51 den 28 april 2006 sade att rapporten skulle komma in något över förväntan. I samma mail (s. 17) fanns uppdaterade konsensussiffror. Net sales estimate var 1,1 mdr Euro. Operating margin låg på 7,7. Metso rapporterade en sämre försäljningssiffra, 1,078 mdr Euro, och en operating margin på 8,8 procent, d.v.s. lite bättre marginal men lite sämre avseende försäljningen. Detta förklarar reaktionen på aktien (s. 18). Ingenting hände. Han började avyttra sitt innehav. Han investerade 46 milj kr, ägde aktierna i 6 dagar och gjorde en förlust på 713 000 kr. Investeringen i Metso var alltså baserad på offentlig information som han fick genom media och via analytikerrapporter. Rapporten kunde leda till vad som helst. Det var hans näst största investering någonsin. Han hade inte tillgång till insiderinformation. 189 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Höganäs tillverkade bl.a. krossat metallpulver. Metso Minerals tänkte nog att de kunde hitta billigare råvaror, men Höganäs hade haft en varierande utveckling. Höganäs var vid den tiden värt 4 - 5 mdr kr. Det är riktigt att han (s. 3) efter rapporten köpte för 4 milj kr. Han hade i sin dator 130 externa analyser från investmentbanker av den typ som han har visat. Analyserna fanns på hans yahoo-konto, inte i hans dator. ASURanalyserna t.ex. kommer från yahoo-kontot. De stora investmentbankernas analyser verifierar hans tankemönster och hur han har resonerat. Hos den bank där han var kund hade han tillgång till de analyser som fanns. Det är vanligast att man har en frekvent dialog med mäklaren. Man kunde diskutera artiklar och mäklaren spann vidare på något de diskuterat. Annars kunde han ta den inledande kontakten och ge uppslag till mäklaren. Investeringen i Metso började innan Q-rappporten. Tanken var att Christer Gardell satt i styrelsen för första gången. Rapporten han hade sade tydligt att Cevian ville spinna av Metso Minerals. Han trodde och hoppades att detta skulle bli sanningen och att det skulle komma information kring detta vid Q-rapporten. När rapporten kom rörde sig kursen marginellt. Den gick kanske ner någon procent. Man kan inte göra någon bedömning utifrån den initiala reaktionen (ab. 317). Det är ett faktum att kursen kan tippa åt vilket håll som helst när det är en så hårfin skillnad mellan marknadens konsensus och det resultat som rapporteras. Att kursen gick ner efter 20 minuter berodde kanske på att man omvärderade rapporten efter hand. Jan Felländer skickade material till honom eftersom det var genom hans investmentbank som hela kunskapen fanns. Där fick han tillgång till sin kunskapsbank och sista minuten reviews som kommer precis innan rapporter. Det var naturligt att Jan Felländer skickade den typen av analyser till honom. Han hade tillgång til Nordeas information, men han bad honom att skicka informationen för att hålla koll på utvecklingen i bolagen. De kom inte överens om att försöka släta över att han 190 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 visste om informationen och att det skulle se ut som om informationen kom från Jan Felländer. Det orimliga i den diskussionen är att han började intressera sig för de aktuella bolagen 24 dagar innan. Då fanns det inte någon Q-rapport upprättad eller sammanställd. Han fick vilka analyser han ville och från vem som helst i världen. Han gick därefter in och ifrågasatte analyser från analyshusen och började dra egna siffror. Baserat på den informationen drog han sin egen slutsats av vilka analyser han skulle följa och vilka investeringar han skulle göra. Sedan 2004 hade han daglig kontakt med Per Åberg eller Jan Felländer och efterfrågade underlag flera gånger per dag. På arbetet hade han via sina datorer tillgång till massor med analysmaterial. Han sökte själv information och talade med sina rådgivare. När han gjorde bedömningen att handla skrev han inte ner det utan gjorde det för sig själv. Han kunde göra någon spontan-uträkning. När han var klar med beslutet köpte han. Han byggde inte upp någon dokumentation. Anledningen till att han i förhör i mars 2008 inte redogjorde för Metso var att samarbetet med EBM inte fungerade. Han visste att EBM gjort beslag av hans dator och yahooadress. Eftersom han har arbetat bara med offentligt material överraskade det honom att EBM reodvisat vad som står i pressen bara i små bitar i stället för att ge den kompletta bilden. När han i polisförhör den 17 april 2007 (bil. A s. 148) blev tillfrågad av Eva Bergman och berättade om sina värdepappersaffärer uppgav han att han handlade på alla marknaden, cirka 85 - 90 procent sådant som Jan Felländer tipsat om. Av de aktier som togs upp vid häktningen hade Jan Felländer tipsat om ca 85 procent. Man fattade sina egna beslut men fick investeringsuppslag som kunde komma från olika personer. Jan Felländer sade inte ”köp”, utan han sade ”har du sett denna aktie” och han fick då upp aktien på radarn. Han började söka upp information om bolaget. 191 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ossian Hellers: Det är märkligt att, som åklagarna gör, måla upp scenarion där bolag kraftigt överträffar de för-väntningar som finns men där kursen samtidigt går ner. Det måste då finnas fler pusselbitar än de som EBM visat upp. Marknadens förväntningar var kanske inte de som åklagarna gjort gällande. Det är knappast insiderinformation när kursreaktionen är en nedgång med 0,2 procent. Rapporten var i linje med marknadens förväntningar (s. 3). Däremot var de 2 efterföljande rapporterna sådana att kurseffekten var en uppgång med 5 procent per tillfälle. Då investerade inte Andreas Hofmann, vilket visar att han inte har haft tillgång till insiderinformation. Ossian Hellers hade inte tillgång till den här Qrapporten p.g.a. att han inte analyserade den aktien. Han såg aldrig någon Q-rapport från Metso i förväg. Enligt rapporten gick försäljningen upp med 21 procent och vinsten med 74 procent (s. 5). Orderna gick upp med 32 procent. Rapporten är en förlängning av den rapport som kom tidigare och som också var bra. Det var samma tillväxttakt, vinst och orderingång o.s.v. Anledningen till att förväntningarna från marknaden var låga framgår av kursen före respektive efter rapporten. Kursen på den föregående Qrapporten gick upp från 27 Euro till nästan 29 Euro. Innan den nu aktuella Qrapporten var kursen nästan 10 procent högre än på förra rapportdagen. Varför hade kursen gått upp 10 procent? Enligt Kauphtings analytikerrapport hade företaget på en roadshow i London varit mer positivt än vad analytikerna var. Man sade att tillväxten var mer än 10 procent. När rapporten kom visade den att bolaget växt med 21 procent. Rapporten efter var klart över 10 procent. Då växte man än mer. Bolaget var inne i en tillväxtfas. Det var då viktigt vad man sade om framtiden. Man höjde inte guidningen trots att kursen nu var 10 procent högre. I en artikel (ab. 315 s. 7) sades att ”Metso upprepar prognosen, man höjer den inte”. Man fick inte en uppåtgående kurs p.g.a. att man upprepade vad man sade på roadshowen. 192 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Analytikerna brukar lagga efter i sina estimat. De brukar säga att vinsten ökar om 2 - 3 månader, men det brukar ske redan efter 1 månad. Priset på en aktie styrs av utbud och efterfrågan (s. 6). Utbud och efterfrågan styrdes i detta fallet av hur investerarna uppfattade rapporten. Analytiker analyserar aktier. Analyserna baseras på förväntade resultat där analytikerna är styrda av bolagets guidningar. Analytikernas förväntningar är inte att likställa med marknadens förväntningar, analytikerna guidar marknaden. Den genomsnittlige analytikern låg vid tillfället under marknadens förväntningar i och med att de visste att det varit en roadshow som höjt marknadens förväntningar, men man hade inte fått någon högre guidning. Det var fullständigt naturligt att detta blev ett icke-event. Det är inte korrekt att säga att rapporten var högre än marknadens förväntningar utan den var precis vad marknaden hade förväntat sig. Därför låg kursen still. Ossian Hellers ledde analysen av nya investeringar på Cevian (s. 11). Han skötte inte översynen av befintliga innehav. Han fick således inte ta del av kommande rapporter. Om diskussion hade uppstått i styrelsen el. dyl. kunde han få material i förväg för att förbereda detta till Christer Gardell, men det skedde inte med Metso. Han vet inte om någon annan än Christer Gardell såg rapporten i förväg. Kursen var redan uppe över 31 Euro innan Q 1 rapporten 2006. Rapporten var bra men bolaget behöll samma helårsprognos. Kursreaktionen var -0,2 procent. Inför de 2 följande rapporterna hade kursen gått ner (s. 5). Redan vid Q 3-rapporten ökade man prognosen för helåret 2007, vilket är mycket ovanligt. Kursen gick upp 5 respektive 4,2 procent. Guidning styrde kursen i bolaget. Guidningen var bibehållen, marknaden blev inte positivt överraskad och kursen gick inte upp. Det fanns ingen väsentligt kurspåverkande information i den rapporten som är föremål för diskussion. 193 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 En Q-rapport är på 15 sidor. Det är därför inte rimligt att titta på de första 4 minuterna efter det att rapporten släppts. Ingen hinner läsa igenom rapporten på den korta tiden. En insider-registrerad får inte handla samma dag som rapporten. Man överväger att förlänga det till 2 dagar eftersom man anser att det tar så lång tid att processa en Q-rapport. Det är inte rimligt att tro att man ska hinna analysera hela rapporten på 4 minuter. I så fall skulle en styrelseledamot kunna handla 5 minuter efter det att rapporten kommit ut. Man måste ge marknaden tid att värdera rapporten. På åklagarnas begäran har Christer Gardell hörts som vittne och uppgett bl.a. följande: Han har ingen detaljerad minnesbild av rapporten Q 1 2006. Han har dock för sig att den var rätt bra. Om Tomas Merits fick frågor från t.ex. Ossian Hellers om innehållet i rapporten var han inte förhindrad att svara. Alla arbetar efter konfidentialavtal och ingen är explicit förhindrad att svara. Arbetsmodellen är att efter att ha gått in i ett bolag följer 1 person bolaget. Om Christer Gardell sitter i styrelsen arbetar den personen med Christer Gardell o.s.v. Konfidentialavtal är skrivet med alla på Cevian för att Cevian får del av känslig och konfidentiell information som ska stanna på bolaget. Konfiavtalen är generella för alla bolag. Anledningen till att de inväntade rapporten innan investeringsbeslutet fattades var att de ville se att den förbättring som de sett tendenser till var tydlig. De ville ha ytterligare säkerhet, särskilt p.g.a. Metsos turbulenta historia. Om de inte hade varit nöjda med rapporten är det osannolikt att de hade gjort mer analysarbete. Man kan inte alltid bestämma på förhand om en investering ska bli offentlig. Om kursen går upp kraftigt är det möjligt att man agerar på ett annat sätt och kanske investerar mindre. Det är svårt när man börjar köpa en aktie att bedöma när investeringen ska bli publik. Det beror på hur många aktier Cevian får tag på. Investeringen i Metso gick snabbare än de trodde. 194 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 ÅTALSPUNKT 5 LINDEX 2006 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann) Ossian Hellers och Andreas Hofmann har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Cevian gick in i Lindex 2003. Fonden kom att äga 10 procent av bolaget. Christer Gardell och Lars Förberg gick in som styrelseledamöter i Lindex. De anställda fick skriva under konfidentialavtal med anledning av det. Det första som de gjorde var att styra upp resultatrapporteringen över utvecklingen i Lindex. Under sommaren 2004 arbetade Ossian Hellers och Marcus Alexandersson med Lindex och byggde upp ett styrsystem för styrelsens rappportering. Denna kom därefter att ske månadsvis; man talade om var information fanns, ordervägen m.m. Månadsrapporterna skickades fortlöpande till styrelseledamöterna, även till Christer Gardell och Lars Förberg. Dessa skulle ha handlingarna 1 vecka innan styrelsesammanträdet. De fick också del av kvartalsrapporter innan de blev publika. Marcus Alexandersson hade uppgiften att analysera kvartalsrapporterna. Andreas Hofmann var inne i Lindex vid delårsbokslutet för Q 4 och kom även att göra en affär andra kvartalet 2006. Q 2 rapporten för december 2005 – februari 2006, som publicerades den 28 mars 2006, överträffade marknadens förväntningar. Andreas Hofmann köpte den 27 mars 2006 10 000 aktier till kursen 106,50 kr för 1 065 000 kr. När rapporten blev offentlig sålde han aktierna till kursen 113 kr för 1 130 000 kr, med en vinst på 65 000 kr. Andreas Hofmann gjorde affären på sitt Nordeakonto i Luxemburg. Jan Felländer var rådgivare. Andreas Hofmann var samtidigt inblandad i affärer i Gambro och Visma och gjorde affären i Lindex 195 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 däremellan. Mr White hade även tipsat om affären i Electrolux. När rapporten offentliggjordes den 28 mars 2006 steg kursen rejält. I tidningsartiklar om rapporten sades bl.a. att vinsten ökade från 68 milj kr året innan till 151 milj kr, att kursen steg med 6 procent på en halvtimme och att aktieägarna skulle få en extrautdelning på 4,75 kr per aktie. Med tanke på att all information om Lindex fanns hos Cevian och på det sätt som de tilltalade handlat har Andreas Hofmann haft dessa uppgifter. Den 10 augusti 2005 köpte Ossian Hellers TDC-optioner för 877 000 kr och den 11 augusti 2005 TDC-aktier för 10 milj kr. Andreas Hofmann köpte TDC den 12 augusti 2005 och Ken Lennaárd TDC för 3,2 milj kr den 12 och 16 augusti 2005. Ossian Hellers köpte International Gold den 18 augusti 2005. Den 22 augusti 2005 köpte Andreas Hofmann Lindex för 7,7 milj kr. Den 12 september 2005 köpte Ken Lennaárd Lindex för 648 000 kr. Handeln visar att dessa personer måste ha pratat med varandra. Det fanns många andra bolag att handla i. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Det vitsordas att Cevian varit representerat i Lindex´ styrelse. Det ifrågasätts inte att styrelse-representanterna fått information om rapporten innan den offentliggjordes. Han ifrågasätter inte heller informationen i rapporten och reaktionen på aktiemarknaden. På Cevian hade denna typ av information kommit Ossian Hellers till del bara om det funnits något arbetsmässigt skäl för det. Sådana skäl förelåg inte. Ossian Hellers fick inte del av informationen. Denna åtalspunkt belyser att det handelsmönster som åklagarna gjort gällande inte finns. Andreas Hofmann hade kunnat investera mycket pengar om han hade haft kännedom om rapportinnehållet. Ossian Hellers har inte haft insiderinformation och har följaktligen inte röjt någon sådan information. 196 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Det var en liten investering i en rapportspekulation. Andreas Hofmann har inte fått någon information från Ossian Hellers. FÖRHÖR Ossian Hellers: Cevian köpte in sig i Lindex under 2003. Innehavet på cirka 10 procent ökades senare till 16 - 17 procent. Lindex hade brutet räkenskapsår. Anledningen till det var att januari - februari var de sämsta månaderna och december den bästa, vilket gav en jämnare fördelning av resultatet. Detta innebar att Q 2-rapporten inte kom där den normalt gör o.s.v. Christer Gardell gick in i styrelsen efter Q 4 hösten 2003. Lars Förberg valdes in senare. Jörgen Johansson var chef för Lindex. Lindex tjänade vid den här tiden 2 – 3 procent. Cevians analys sade att det fanns en potentiell förtjänst på 10 procent eller mer. Christer Gardell såg att Lindex var ett härke när han kom in i bolaget. Bolaget hade ett dåligt itsystem som inte fungerade. Fullständigt kaos rådde. VD klarade inte av situationen och valde att avgå. Conny Karlsson blev temporär vd. Sedan rekryterades Göran Bille från H & M som ny vd. Christer Gardell insåg att underlagen som styrelsen fick för att fatta beslut var så dåliga att man inte kunde agera proaktivt. Det var mycket otillfredsställande. Ossian Hellers och Marcus Alexandersson klev in och tittade på vilken information man kunde ge till styrelsen för att denna skulle kunna agera proaktivt. Detta skedde under 2004. Månadsrapportering infördes. 3 månadsrapporter gör inte 1 Q-rapport. I denna finns centrala kostnader (marknadsföring, it-projekt m.m.) och många kostnader som inte går att läsa ut av månadsrapporterna, vilka fokuserar på försäljning och marginaler i butiken. 197 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 När 2005 kom hade Cevian tripplat sin investering. Allt var på rätt väg i Lindex. Under våren 2005 blev Lindex approcherat av ett stort antal pefonder som sett den positiva utvecklingen i Lindex och att bolaget var lågt skuldsatt. Bolaget beslutade att göra en vendor due diligence. Om man är approcherad av flera intressenter har man en process där man bjuder in alla intressenter att göra en due diligence. Deutsche Bank var involverad som rådgivare. Christer Gardell ville att Ossian Hellers skulle bistå processen, vilket han gjorde. När Q-siffrorna var släppta i slutet av mars och det inte fanns någon icke publik information approcherades pefonderna som fick titta på siffrorna i den senaste Qrapporten. De fick se mer djuplodande siffror än de som förekommer i rapporterna. Siffrorna visar hur respektive marknadssegment går, bryter ner siffrorna, men det är samma siffror och de lämnas för att öka förståelsen. I juni 2006 återkom intressenterna och sade att Lindex var för dyrt. De tackade nej. Detta var Ossian Hellers andra engagemang i Lindex. Det första var att ordna styrelserapporteringen. Åklagarna har påstått att Andreas Hofmann köpte inför Q 4-rapporten, men de har då utelämnat att rapporten var ganska dålig och att kursen gick ner nästan 4 procent. Alla due diligence processer var då avslutade och det fanns inget annat än dåliga siffror. Det är märkligt att påstå att det finns ett handelsmönster när Andreas Hofmann investerade 34 milj kr i en dålig rapport där kursen gick ner 4 procent och sedan investerade 1 milj kr i en bra rapport där kursen gick upp 8 procent. Slutsatsen gällande handelsmönstret är således att handeln har skett genom insynslös spekulation. Om det hade varit tvärtom hade det möjligtvis funnits ett mönster. 198 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Den rapport i Lindex, Q 2 2006, som Andreas Hofmann spekulerade i innehöll enligt hans uppfattning inte någon insiderinformation. Det kan dock anses oklart hur det förhöll sig med saken och det får bedömas av rätten. Man ska emellertid komma ihåg att detta var Andreas Hofmanns minsta investering under aktuell period, 2005 2007. Detta motsäger att han har haft insyn i rapporten. Inför en tidigare kvartalsrapport, Q 4 i Lindex, gjorde Andreas Hofmann sin största aktieinvestering i s.k. Cevianbolag under 2005 - 2007. Rapporten kom in under förväntan, kursen gick ner och han gjorde en förlust. Ossian Hellers fick inte med automatik alla rapporter. Den rådande principen är need to know. Om det fanns ett analytiskt behov fick Ossian Hellers informationen. I det här skedet gick Lindex bra. Cevian hade redan fyrdubblat investeringen. Det fanns inget analysbehov för Ossian Hellers eftersom rapporten var bra. Christer Gardell gav således inte rapporten till Ossian Hellers. Ossian Hellers hade inte sett rapporten innan den offentliggjordes. Ossian Hellers analyserade inte Lindex över huvud taget efter våren 2005. Det var inte så att all information flöt omkring på Cevians kontor. Lindex Q 2-rapport var stark och bättre än väntat. Kursen gick upp 8 procent. Lindex var under åren 2003 – 2005 en betydligt mer volatil aktie än Stockholmsbörsen. Den rörde sig i genomsnitt 2 procent per handelsdag. Den 1 juli 2006 startade Cevian en ny fond. Det kom in 3 mdr kr var tredje månad som skulle investeras i bra bolag i Nordeuropa. Det innebar ett starkt tryck på analysteamet att ta fram nya investeringar. Ossian Hellers skötte aldrig översynen av befintliga innehav och fick följaktligen inte del av rapporterna i förväg. Marcus Alexandersson skötte översynen av Lindex, men inte ens han fick nog del av rapporterna. Vid specifika tillfällen då analyser skulle ske t.ex. 2004 och 2005, fick Ossian Hellers ta del av relevant material. Det är okänt för Ossian Hellers om någon 199 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 annan än Christer Gardell såg rapporten i förväg. Ossian Hellers har i alla fall inte sett den. Investeringen var Andreas Hofmanns näst minsta affär under åren 2005 - 2007 och procentuellt 1 av de bästa investeringarna (s. 12). Handelsmönsterteorierna faller pladask. Att han inte läckt information är uppenbart. Det fanns 10 tillfällen då Cevian hade information som ledde till kursförändringar på cirka 5 procent eller mer. Andreas Hofmann var aktieägare vid enbart 1 av dessa tillfällen. Hälften av Andreas Hofmanns satsningar i s.k. Cevianbolag ledde till förluster (s. 14). När Ossian Hellers approcherade åklagarna i ett s.k. 23:18 möte strax innan åtalet var Lindex-investeringen under 2005 fortfarande en brottsmisstanke. Den föll sedan bort eftersom det var uppenbart att en så dålig rapport inte är något man investerar i med insiderinformation. Ossian Hellers försökte säga att det var en liten investering för Andreas Hofmann och att det således var uppenbart att det inte var en insideraffär. EBM hävdade då att Andreas Hofmann var fullinvesterad och inte hade pengar. Sedan har EBM nöjt sig med den hypotesen eftersom den passade bra för dem, men åklagarna kontrollerade aldrig att det verkligen var så. Faktum är att Andreas Hofmann skulle ha kunnat investera 20 milj kr till i rapporten och det fanns mycket aktier på marknaden inför rapporten. Han kunde ha investerat 50 milj kr om han ville p.g.a. att han kunde ha avyttrat andra papper. Ossian Hellers har inte spridit och har inte ens haft någon information. Christer Gardell kunde inte ha visat honom rapporten eftersom bolaget redan var lyft och Cevian hade fyrdubblat sin investering. Det fanns inget behov av det. Det var 50 meter mellan hans kontor och de rum där Christer Gardell och Lars Förberg satt. Han gick inte förbi deras kontor om det inte var nödvändigt. Det fanns arbetsdagar när de inte sågs över huvud taget. Ibland sågs de i fikarummet eller till lunch. Om han som analyschef hade tagit fram 3 bolag som skulle analyseras arbetade de på med de analyserna och hade deadlines när analyserna skulle 200 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 presenteras för Christer Gardell och Lars Förberg. Han träffade inte Christer Gardell under analysarbetet innan presentation. Han hade ingen anledning att gå förbi Christer Gardell och Lars Förberg. Christer Gardell satt i möten i stort sett hela tiden. Med tanke på need to know principen vore det anmärkningsvärt om Christer Gardell hade visat rapporten. Om det inte fanns något analyssyfte hade det varit mycket märkligt. Cevian hade redan köpt det som fonden ville ha. Det fanns inget pågående uppdrag för honom i Lindex vid tidpunkten. Att det skulle bli en markant vinsthöjning hade man sagt redan i tidigare rapporter. Men det fanns lägre vinstförhoppning på marknaden än vad som kom att presenteras i rapporten. Risken att kursen skulle gå ner var 0 procent. Att för dem som satt i styrelsen gissa på en uppgång borde ha varit en till 100 procent riskfri investering. En person med insyn i ett bolag är inte förhindrad att diskutera detta. VD träffar t.ex. investerare och det är fritt fram för investerare att berätta om ett bolag. När Cevian går in i ett bolag vill man marknadsföra den investeringen så att andra investerare ska gå in. Det ökar stödet för strategin med bolaget och det blir lättare att gå in i styrelsen o.s.v. Han kan garantera att Christer Gardell har haft hundratals samtal med olika personer trots att han har suttit i styrelser o.s.v. Människor i finansbranschen måste kunna prata med varandra utan att hålla koll på vad man sagt. Att påstå något annat är fel. Christer Gardell var ute i media och svarade på varför Cevian köpt in sig i Lindex, både i tv och radio. Han berättade om varför han gjorde ändringar i ledningen, varför han sålde Twilfit o.s.v. Det pratades konstant om detta publikt. Alla Ossian Hellers vänner frågade varför Cevian hade gått in i vissa bolag. Det var inga problem att berätta varför Cevian gått in i ett bolag. Det tillhör deras sätt att 201 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 arbeta. Det kunde Ossian Hellers berätta även för Andreas Hofmann. Att diskutera en aktie är inget problem om Christer Gardell som sitter i styrelsen kan göra det. Ossian Hellers kunde också göra det. Ossian Hellers skulle se det som en oförskämdhet om någon frågade om innehållet i Q-rapporter. Det visar att man inte kan branschen om man tror att man inte kan fråga om olika saker. Han har varit telefonavlyssnad en lång tid men det finns inte ett enda misstänkt samtal där han har diskuterat insiderinformation. Han ville inte se Q-rapporter i onödan. Att mystifiera samtal inom finansbranschen är okunnigt. Beträffande Lindex kom det en byxmiss som alla skrattade åt. Bolaget trodde att dragkedjor på sidan skulle bli mode, men det var iskallt på marknaden. 50 containrar med byxor som man hade i Göteborgs hamn måste skickas till Afrika. Det blev en anekdot. Folk ringde och frågade och det blev lite humor om det. När Jörgen Johansson fick gå och Göran Bille offentliggjordes som ny vd pratades det om den saken. Det var diskussioner om alla stora events. När han nämner samtalsämnen är det sådant som de kan ha pratat om. Lindex är lätt att följa. Hans mamma handlar där och han fick feed back på hur kläderna var eller om det var mycket folk i butikerna. Analytiker mäter sådana saker och analyserar. Man kan lätt känna pulsen på en sådan verksamhet, fråga personalen om det är mycket etc. När Göran Bille kom in visste de att det skulle ta tid innan de fick se något resultat. Förändringarna kom inte direkt i butikerna genom ökad försäljning och vinst. Han pratade med sina vänner om aktier på mobilen, men allmänna diskussioner skedde nog oftare på en lunch o.s.v. Han pratade med många hedgefonder om Cevians innehav. Christer Gardell kunde säga att ”4 hedgefonder vill prata Volvo, kan du ta de samtalen”. Han vet inte om han tog de samtalen på den fasta telefonen eller på mobilen. Beträffande frågan om han pratade om Cevianrelaterade investeringar med sina vänner kom Intrum Justitia i februari 2007 med den i 202 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 särklass bästa Q-rapport där Christer Gardell suttit i en styrelse. Han fick samtal från vänner där de kommenterade saken och sade ”jag som funderade på att gå in men inte gjorde det”. Det borde finnas i telefonavlyssningen. Detta stärker hans påstående att han inte har gett ut någon information. Beträffande frågan varför han pratade kvinnonamn gällande icke Cevian relaterade aktier skulle han aldrig ta upp en Cevian relaterad investering med vänner på mobilen. Han frågade kompisar som arbetade med pefonder hur det gick med deras bolag allmänt. Beträffande Cevian gick Christer Gardell hösten 2006 ut och sade att de blivit utsatta för spionförsök och att de kunde vara avlyssnade. Om Ossian Hellers ringde Christer Gardell hade de projektnamn för alla aktier; Volvo (Violet), Telia (Truddan) osv. Om däremot en kamrat ringde handlade det inte om investeringar och då sade de de rätta namnen. Men när Christer Gardell trodde att de var avlyssnade hade de projektnamn. I branschen säger man inte de riktiga namnen. Han pratade inte om Truddan med sina kompisar. Om det var en potentiell investering som man inte ville att någon skulle snappa upp hade man ett projektnamn, men om det var en reflektion över en Q-rapport eller om han var inne i Lindex butik och det var fullt pratade han inte i projektnamn. Det är olika saker. Om han hade pratat med Andreas Hofmann om Lindex skulle han ha sagt Lindex. Det var ingen investering för honom. Därför använde han inget projektnamn. När Cevian berättar för marknaden om ett bolag är det en allmän marknadsföring av analysen och bolaget och vad de tror om detta. Det är som vilken analytikerrapport som helst. Om hans vänner frågade t.ex. varför Cevian gått in i Volvo hade han inga problem att berätta det. Ju mer folk som var intresserade desto bättre avkastning blev det för Cevian. Vad folk gjorde med marknadsföringen brydde sig inte Cevian om. Andreas Hofmann var eventdriven. Att det skedde i Cevianbolag var inte något problem. Christer Gardells vänner investerade i Cevianbolag. Ossian Hellers 203 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 rekommenderade alltid alla aktier som Cevian investerat i lika mycket. När han förhördes pratade de inte på detta sätt. Han fick prata med en förhörsledare som inte ens vet vad ebit är. Han diskuterade inte Andreas Hofmanns affärer när EBM inte talade om varför han var brottsmisstänkt. Det var mycket få förhör under frihetsberövandet, 2 halvtimmesförhör under 38 dagar. Persondatorn hade han fått från Cevian 2003 för att han skulle kunna se mailen hemma. Hans flickvän skaffade sedan en dator som var mycket bättre och sedan fick han push e-mail i tele-fonen. Han hade som policy att läsa rapporter hemma men inte knåpa på datorn. När han lämnade datorn till Andreas Hofmann var den rensad. Men han arbetade inte med Cevianrelaterade grejer på den utan hade den för att få tillgång till email om t.ex. Christer Gardell en lördag ville skicka ett email i stället för att ringa alla, t.ex. om att det skulle bli möte följande dag och att de skulle komma till kontoret. Push email fick de sommaren 2006. Han lämnade inte tillbaka datorn eftersom den inte var värd något. Någon gång under hösten 2006 ville Andreas Hofmann låna den. Andreas Hofmann lämnade tillbaka den innan resan till Schweiz för att han skulle lämna in den på reparation. Men han gjorde aldrig det eftersom han satt i en cell från måndag morgon. Han har nu lämnat tillbaka den till Cevian, som ringde och frågade om den. Det var Cevians dator, den stod i deras böcker. Annars hade han fått skatta för den. Marcus Alexandersson var ansvarig för Lindexrapporten. Han ingick i analysteamet där Ossian Hellers var chef. Om han hade frågat Marcus Alexandersson om Lindex och hur det gick skulle denne nog undra, men han skulle nog få svar och utgå från att det fanns analysskäl. Han skulle nog fråga vad de skulle göra nu, vad han behövde infon till, om det var en ny analys på gång. Om han bara gick och fiskade information skulle Marcus Alexandersson undra vad han skulle ha den till eftersom han var ansvarig analytiker och den som skulle arbeta med det. 204 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Marcus Alexanderssons uppgifter på Cevian fanns i hans dator, troligen i hans excelark. Observera dock att en 2 månaders rapport inte gör en Q-rapport. Man måste ha ytterligare information för den sammanställningen. Ossian Hellers hade aldrig till uppgift att samla in information och följa spreadsheets o.s.v. Ossian Hellers ledde analysen av nya investeringar. Rapporten från Lindex 2005 var dålig. Månadsrapporterna för juni och juli gav tillsammans knappt halva resultatet för kvartalet trots att de var 2 månader av 3. Det var bara tack vare en rekordstark augusti som rapporten nästan levde upp till marknadens förväntningar. När Andreas Hofmann investerade under sommaren tangerade Lindex en katastrofrapport och att investera då var helt ologiskt. Andreas Hofmann: Investeringen avvek från hans vanliga investeringar av en enkel förklaring. Vid Q 4-rapporten innan hade han gjort en investering på 31 milj kr. Den ledde till en förlust på 173 000 kr. Den efterföljande investeringen var signifikant mycket mindre än den första. Ibland gör man investeringar med hjärtat. Han var revanschlysten efter den föregående förlusten. Han köpte en lottsedel för 1 milj kr som föll relativt väl ut. Jfr. att snittet för 2006 var 18 milj kr. Han tjänade 58 000 kr. Slutsatsen av denna affär är att om man får associera utan verklighetsanknytning kan man hitta mönster i allting. Detta är ett ickemönster. 31 milj kr ledde till en förlust. När han investerade 1 milj kr fanns det potentiellt bra information i bolaget och det var ett väldigt bra resultat. Om han hade haft insyn i bolaget hade han självklart inte agerat på detta sätt. Åklagarna försöker göra sken av att Ossian Hellers hade all Cevianinformation jämt och ofta före Christer Gardell. Då infinner sig 2 frågor; om han hade haft denna insiderinformation, varför köpte han så sent och varför för ett så litet belopp? 205 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åklagarna har liksom beträffande Visma räknat fel beträffande hans investeringsutrymme (ab. 321). Med belåning hade han kunnat gå in med 25 milj kr ytterligare dagen innan rapporten då likviditeten var mycket hög och Andreas Hofmann hade kunnat köpa. Visma var avvecklat när han köpte Lindex. Han hade Gambro och Lindex och var inte fullinvesterad. Han blev intresserad av Lindex p.g.a. att alla skrev om aktien och att Cevian hade vänt bolaget som var ett stort härke innan Cevian ställde allt till rätta. Cevian hade gjort ett signifikant arbete, ett av Cevians bästa. Det kröner tillsammans med Intrum Justitia deras förbättringar i olika bolag. Han talade med all säkerhet med Ossian Hellers många gånger om Lindex, hur bolaget fungerade. Ossian Hellers var stolt över Cevians arbete i Lindex. Ossian Hellers har omdömet att ge ut det som han kan ge ut. På t.ex. kapitalmarknadsdagar återger inte pressen allt. Det kan t.ex. vara sådan information som Andreas Hofmann frågade Ossian Hellers om. Han har inte något minne av vilken information han fick från Ossian Hellers. Han minns inte något specifikt tillfälle som de diskuterade Lindex, men man kan utgå ifrån att de har gjort det. Ossian Hellers berättade aldrig mer än det man kunde läsa i tidningen. Han lämnade aldrig information som var hemlig, men allt behövde inte ha stått i tidningen. Informationen fanns tillgänglig och var inte opublicerad. Han kan inte komma ihåg något specifikt tillfälle när de pratade om Lindex, men Lindex var ett uppmärksammat case och han nästan vet att de pratade om Lindex. Inget av det han diskuterade med Ossian Hellers om Cevianrelaterade investeringar var något problem p.g.a. att de diskuterade redan publik information. Ossian Hellers har ju t.o.m. sagt att han inte hade insiderinformation om Lindex. De har pratat i allmänna ordalag t.ex. om hur nye vd var, kul att det går bra för Lindex o.s.v. Han tänkte aldrig på att han utsatte Ossian Hellers för risken att säga för mycket. Han litar på 206 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 dennes omdöme, men ställde aldrig frågor som skulle kunna få honom att hamna i ett sådant läge. Ossian Hellers sade ingenting som gjorde att han investerade 2005. Lindex var en omskriven aktie inför Q-rapporten. Anledningen till att han inte berättade om detta i förhör var att EBMs misstanke grundades på att en Q-rapport innehåller 3 månader och när han investerade hade 1 månad gått. Således fanns det inte någon rapport sammanställd. Hans minne av den investeringen är att det var inför en Q-rapport, att den var omskriven och att investeringen kändes rätt. Han började handla den 18 augusti 2005. Då fanns bara junirapporten. Han började köpa för 5 milj kr. Det skrevs allmänt positivt om aktien. Man hade rensat kostnader. Det var första kvartalet med ny vd som hade rensat bordet och det skrevs mycket om bolaget i tidningarna och fanns höga förväntningar. Han investerade successivt för att få en bra genomsnittskurs. Anledningen till att han inte ville berätta det här i förhöret var att det inte fanns ett samarbets-klimat och att information som han gav kom ut i pressen. Beträffande investeringen Q 2 2006 är det vanligt i spelsammanhang att man spelar av revanschlust. Det skedde här, men han höll den potentiella förlustrisken till ett minimum genom en liten investering. Han kände en viss oro eftersom han inte hade gjort någon analys. Anledningen till att han inte investerade i Q 1 var att det då inte var tillfälle. Han följde inte Lindex så noga att han visste rapportdagarna i bolaget. Ibland blev det bara så att han tog en investering vid en tidpunkt. Om han hade haft en analys hade han investerat mer, men här var det av känsloskäl och därför blev det en liten investering. Även i Skandia var det mycket känsla. Per Åberg eller Jan Felländer rekommenderade inte den andra affären. Den första affären vet han inte, men han utgår från att han pratade med någon av dem eftersom den var så stor. Om han sökte information skulle han fråga Jan Felländer om denne hade några analyser, eventuellt också Per Åberg. En investering är en interaktiv 207 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 process. Jan Felländer kunde t.ex. initiera en affär, tipsa om att en rapport kommer osv. Så till vida var han eller Per Åberg inblandade i 85 - 90 procent procent genom att bistå med någon form av analys. Den 30 mars 2006 hade han i tillgångar och aktier över 40 milj kr på kontot vilka han kunde belåna till kanske 20 - 30 procent. Han hade Ixonos-aktier för 10 milj kr. EBM har missat alla återföringar och trott att han gjorde en optionsaffär i Gambro som EBM hade fel tidpunkter på. Han hade 26 - 28 milj kr i januari 2006 och sedan ökade tillgångarna fram till mars till cirka 36 milj kr. Den 15 mars 2006 hade han tillgång till nästan 50 milj kr eftersom han då hade belånat sin depå och investerat både i Visma och i Gambro. Han lånade Ossian Hellers dator någon gång efter sommaren 2006 och hade den i nästan 1 år. Han hade haft tillgång till datorer på sitt arbete, men hade bytt arbete i snitt var åttonde månad sedan 2004. Det finns mycket information på varje dator. Då hade han bara en stationär dator hemma. Den dator som togs i beslag hemma hos honom hade han haft sedan oktober 2006. Datorn som tillhörde Ossian Hellers var trasig och låg bara där. Ossian Hellers frågade inte om den. Sedan gjorde han det och då ville Andreas Hofmann lämna tillbaka den. Andreas Hofmann skulle lämna sin väska och datorn precis innan de åkte till Schweiz. På åklagarnas begäran har Christer Gardell hörts som vittne och uppgett bl.a. följande: Cevian gick in i Lindex 2003. Analysen började under 2003. Han kommer inte exakt ihåg när, men det var en omfattande analys. Om han minns rätt var Marcus Alexandersson och Ossian Hellers inblandade. Det är möjligt att någon ytterligare person var med. De åkte runt i butiker och gjorde intervjuer o.s.v. Cevian hade en långsiktig ambition att bli en betydande ägare för att ta fram den potential som de fått fram i analysarbetet. 208 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Marcus Alexandersson var ansvarig för arbetet med Lindex. Han själv och Lars Förberg satt i styrelsen för Lindex. Marcus Alexanderssons arbete gick ut på att, eftersom Christer Gardell var styrelseordförande, arbeta igenom materialet tillsammans med 1 person på Lindex infoavdelning inför varje Q-rapport, vilket tog 1 - 2 dagars arbete. Innan Q-rapporterna följde analytikerna det relevanta informationsflödet för varje bolag. I övrigt låg tyngdpunkten kring rapporttillfällena. Mellan Q-rapporterna fanns månadsrapporter då analytikerna gick igenom för att ha koll på det material som gick ut och om några frågor behövde lyftas mot bolaget, d.v.s. samma förberedelse som vid Q-rapport. Om Ossian Hellers hade ställt frågor om resultatutveckling och om prognoser skulle hålla hade han sannolikt fått svar av Marcus Alexandersson. Vad han kan komma ihåg hade Ossian Hellers vid tidpunkten för Q-rapporten 2006 i Lindex inte någon arbetsuppgift med anknytning till Lindex. Han minns inte att det hände något speciellt vid den tiden. ÅTALSPUNKT 6 VOLVO 2006 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann) Ossian Hellers och Andreas Hofmann har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Cevian analyserade Volvo under 2006 och var färdig med analysen i början av juni 2006. Det var då bestämt att Cevian skulle investera i Volvo. Den 9 juni 2006 köpte Andreas Hofmann 10 000 aktier i Volvo till kursen 341 kr per aktie för sammanlagt 209 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 3 420 230 kr inklusive avgifter. Kursen gick ner den dagen och Andreas Hofmann gick ur aktien samma dag. Volvo-aktien kom därefter att stiga under sommaren 2006 och Cevian investerade i Volvo. Den 5 september 2006 visste man på Cevian att man dagen därpå skulle flagga sitt 5procentiga innehav av Volvo-aktier. Den 5 september 2006 köpte Andreas Hofmann 220 köp-optioner september till kursen 4,75, 350 optioner till kursen 5,75 och 30 optioner till kursen 5,50 för en sammanlagd summa om 333 001 kr. Dagen därpå flaggade Cevian sitt innehav i Volvo. Kursen steg då. Andreas Hofmanns optioner ökade 92 procent i värde. Han sålde optionerna och gjorde en vinst på 305 937 kr. I DI den 1, 4 och 5 september 2006 fanns artiklar om köp av aktier i Volvo. Den 6 september fanns artiklar från TT och Nyhetsbyrån Direkt samt i Affärsvärlden och i DI om Cevians köp och att kursen steg (ab. 323 s. 13 – 19, 21, 25). Den 11 september 2006 fanns en artikel i Affärsvärlden (s. 25). De affärer som Andreas Hofmann gjorde under tiden juni – september 2006 visar att han och Ossian Hellers talade med varandra om de affärer som gjordes (ab. 324). Köpen i Volvo var Cevianrelaterade. Ossian Hellers handlade inte i sådana bolag, vilket däremot Andreas Hoffman gjorde. Andreas Hoffmans köp i Volvo den 9 juni 2006 var en frontrunning. Det var då klart att Cevian skulle investera i Volvo. Ossian Hellers däremot gick in i Biacore den 9 juni och handlade för 580 000 kr. Med början på måndagen den 12 juni 2009 handlade båda för stora belopp i Biacore. Båda sålde den 20 juni 2006. Investeringarna i Volvo den 5 september 2006 sammanföll för Andreas Hoffmans del med köp av optioner i Telia den 4 september för 519 000 kr, köp av optioner i Electrolux den 5 september för 528 000 kr och köp av aktier i Electrolux den 7 september 2006 för 22,7 milj kr. En genomgång av handeln visar vidare att under tiden från den 20 juni till mitten på augusti 2006 skedde ingenting. Den 15 september 2006 gick Ossian Hellers in i det 210 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 spanska bolaget La Seda Barcelona och köpte aktier för 6,3 milj kr, varefter han under de följande 3 dagarna köpte för ytterligare 38,5 milj kr. Den 18 augusti köpte Ken Lennaárd aktier i La Seda för 4,8 milj kr och den 22 augusti för ytterligare 5 milj kr. Andreas Hoffman däremot köpte inte aktier i La Seda. I stället började hans handel den 28 augusti 2006 då han köpte optioner i Telia för 453 000 kr, vilka han sålde den 31 augusti för 1 743 000 kr. Därefter följde affärerna i Volvo och Electrolux. Ossian Hellers gjorde inledningsvis alla sina affärer i Swedbank. Den 16 maj 2006 flyttade han 42 353 000 kr från Swedbank till Kaupthing Bank. Därefter gjorde han affärerna i Biacore. Han satsade ungefär 43 milj kr. i La Sedan Barcelona. Andreas Hofmann flyttade den 30 maj och den 28 juni 2006 sina pengar till UBS i Zürich. Därefter hade han på sitt konto drygt 45 milj kr. Under tiden den 29 juni till den 7 september 2006 lånade han ut 35 milj kr till olika kreditinstitut med ränta. Den 24 augusti 2006 kunde Andreas Hofmann göra affärer med ett mindre belopp. När pengarna kom in den 7 september 2006 lånade han inte ut dem, utan då investerade han dem i Electrolux. På sitt konto i Nordea köpte han den 28 augusti 2006 optioner för 453 860 kr. De likvida medlen uppgick då till 2 149 785 kr. Optionerna avyttrades den 31 augusti 2006 med en vinst på 1 745 994 kr, d.v.s. en avkastning på 384 procent. Han hade då 3 895 779 kr i likvida medel. Den 4 september 2006 köpte han optioner i Telia för 519 876 kr. Den 4 september 2006 köpte han Volvo-optioner för 333 001 kr. Den 6 september 2006 avyttrade han dem med en vinst på 305 939 kr, d.v.s. en avkastning på 92 procent. Han hade då 3 153 712 kr i likvida medel på kontot. Det intressenta i sammanhanget är bl.a. att han köpte 600 kontrakt, vilket motsvarade 60 000 aktier. Detta innebär att han skulle ha tvingats att köpa aktier för 25,8 milj kr för att göra motsvarande affär i aktier. Optionerna hade så kort löptid att minsta 211 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 värdeförändring i aktien slog igenom på optionens pris. De löstes in den 15 september 2006 och han gjorde vinsten. När Andreas Hofmann utnyttjade tipsen från Ossian Hellers skulle Ossian Hellers ha del av vinsten. EBM har därför kontrollerat vilka kontantuttag som har gjorts och vilka resor de har gjort tillsammans. Den 17 november 2005 gjorde Andreas Hofmann ett uttag på 3 203 000 kr. De fann hos Ossian Hellers en hotellräkning i Hamburg den 18 november 2005. Den 26 maj 2006 gjorde Andreas Hofmann ett uttag på 4 717 000 kr. Ossian Hellers har en hotellräkning i Hamburg samma dag. Den 27 juni 2006 gjordes ett direktuutag om 503 000 kr, med en måltid för Ossian Hellers på Münchens flygplats. Den 6 juli 2006 gjorde Ossien Hellers ett direktuttag på 3 008 000 kr. Inget kvitto har återfunnits för Andreas Hofmann från detta tillfälle. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Det har inte skett någon hälftendelning av vinsten mellan Ossian Hellers och Andreas Hofmann. Ossian Hellers ifrågasätter inte uppgifterna om den handel som Andreas Hofmann och Cevian påstås ha bedrivit. Vad gäller junitransaktionen gör åklagarna samtliga fel på en gång i samma punkt. Sakuppgifterna är felaktiga p.g.a. att Volvo inte var färdiganalyserat. Cevian hade inte beslutat att handla aktier i Volvo och Cevian hade inte fonden som skulle köpa aktierna klar. Andreas Hofmann sålde aktierna samma dag med förlust. För septembertransaktionen gäller de invändningar som nyss nämnts. Till detta kommer det förhållandet att det var allmänt känt att Cevian köpte in sig i Volvo under denna period då kursen var starkt stigande. Ryktena om detta hade florerat sedan juli 2006 och kursuppgången knöts ihop med spekulationerna, vilket framgått av den redogörelse åklagarna gett. 212 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ossian Hellers har uppfattat det som att han och åklagarna är överens om att det fanns en omfattande ryktesspridning om att Cevian köpte aktier i Volvo. Gärningspåståendet måste förstås som att Ossian Hellers på något sätt har bekräftat för Andreas Hofmann att ryktet stämde. Ossian Hellers har inte lämnat någon information till Andreas Hofmann. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Affärerna var media- och rekylspekulationer. Beträffande påståendet att Ossian Hellers röjt investeringsbeslutet i juni 2006 hänvisas till vad Leif Gustafsson sagt. Angående septemberinvesteringen steg kursen med 3 procent när flaggningen kom. Detta är inte att påverka priset väsentligt. I juni 2006 ägde inte Cevian aktier i Volvo, vilket har betydelse ur rättslig synpunkt. Den första affären slutade i förlust. FÖRHÖR Ossian Hellers: Cevian I var på 300 milj Euro. Cevian II som togs in under våren 2006 och var på plats den 1 juli 2006 var på 3 mdr Euro. Således var det inte längre små utan stora bolag som var intressanta. Om man tittade på Sverige var bolag på A-listan aktuella. Om man tog bort banker och de ägar-kontrollerade bolagen, t.ex. bolag där Investor kontrollerar ägandet, återstod inte så många bolag. Cevian tittade dessutom på de bolag som hade en svårvärderad struktur. Då kunde man räkna bolagen som var aktuella på ena handens fingrar. TeliaSonera och Volvo var de klart mest intressanta kandidaterna för Cevian. Finansmarknaden insåg detta och många pratade med Cevian om det. En annan sak som är relevant för denna åtalspunkt samt punkterna 7 och 8 är att det fanns ett tydligt mönster när Cevian började köpa aktier i Volvo, Telia och Outotec. När Cevian köpte i eget namn via svenska mäklare blev det i dessa fall känt inom 213 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 10 dagar. Inte många har kontakt med aktiemäklare dagligen, men det är en bransch där man lever på att prata. Ingen har ansett att det var insiderinformation att Cevian köpte aktier i eget namn. Därför ansåg man att det var fritt fram att prata. Inom Cevian var ”Violet” projektnamn för Volvo. Den 28 juni 2006 skulle investment committe ha sitt beslutsmöte. Andreas Hofmann köpte aktier i Volvo den 9 juni 2006 och sålde aktierna samma dag med förlust. Cevian hade då ingen fond att investera från. Den var på plats den 1 juli 2006. Beslutet att investera fattades den 28 juni 2006. Eftersom analysen sker hela vägen fram till beslutet var Volvo inte färdiganalyserat innan dess. Att Cevian köpte aktier i Volvo är inte insiderinformation. Det förändrar inte bolaget eller dess värdering. Det var redan vida känt på marknaden att Cevian handlade aktier i Volvo. Ossian Hellers som analyschef hade många samtal med fonder kring Cevian där man frågade om Volvo och Telia, d.v.s. det var känt. Det stod i tidningarna mindre än 10 dagar efter det att Cevian hade börjat köpa aktier i Volvo. Andreas Hofmann köpte långt efter att det att Cevian börjat handla aktier i Volvo. Detta tar död på allt prat om ett mönster. Cevian började köpa aktier i Volvo under juli 2006. Åklagarna har pratat om ”front running”. Han vill då hänvisa till vad Christer Gardell sagt i förhör, nämligen att Cevian aldrig köper kurs-drivande. Det är en uttrycklig policy och direktiv till mäklarna. Det får ta lång tid att handla. Det fanns m.a.o. ingen möjlighet till ”front running” när det gällde Cevians handel. Det är ett feltänk från åklagarnas sida. Andreas Hofmann köpte optioner för 300 000 kr i Volvo men köpte för mer i Telia och Electrolux samtidigt. Den 5 september 2006 bildade Cevian och Parvus Violet Partners. Violet var alltså Cevians projektnamn för Volvo. Det enda syftet att bilda denna konstellation var att få flagga upp innehavet. Det skedde den 6 september 2006. Cevian ville visa upp sig, ville in i nomineringskommittén, ville in i styrelsen. 214 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Det var alltså inte Cevian som flaggade upp utan en konstellation. Parvus var en Londonbaserad hedgefond som leddes av en dansk vid namn Mats Gensman. Parvus hade liknande strategi som Cevian och hade varit inne i flera svenska bolag. Köpet av optioner i Volvo var Andreas Hofmanns minsta investering under 2005 2007. Cevian hade redan köpt under 2 månader när Andreas Hofmann handlade. Det var redan känt när Andreas Hofmann handlade att Cevian ägde aktier. I en artikel (ab. 323 s. 32) från den 6 september 2006 står att Cevian ökat till 5 procent, d.v.s. man ökade från något till något. Artikelförfattaren visste att Cevian redan ägde aktier i Volvo. Av artiklar bl.a. i DI den 14 juli 2006 och Veckans affärer den 26 oktober 2006 framgår att det redan var känt att Cevian köpt aktier i Volvo (s. 10). Om Christer Gardell spred information till Öresund, spred han insiderinformation. Detta visar att ingen betraktat detta som insider-information eftersom det inte var insiderinformation. Volvo är en betydligt mer volatil aktie än börsen i övrigt (s. 13). Cevian letar efter svårvärderade bolag. Dessa är mer volatila p.g.a. att marknaden är osäkrare på hur de ska värderas. Vid Violets flaggning i september 2006 gick kursen upp 3,1 procent. Under september 2006 gick dock Volvo exakt som Stockholmsbörsen. Volvo följde index nästan bibliskt. Det fanns ingen väsentlig kurspåverkan och därför ingen insiderinformation (s. 14). Han ledde analysen av Volvo på Cevian eftersom han har arbetat som konsult åt både Scania och Saab och presenterade caset för parallellinvesterare. Han blev kallad på möte (ab. 325). Han visste i juli 2006 att Cevian skulle börja köpa aktier. Han var inte delaktig i förhandlingen med Parvus. Han visste att man skulle flagga upp innehavet förr eller senare men inte exakt när det skulle ske. Först den 5 215 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 september 2006 kan Parvus och Cevian ha kommit överens om att gå ihop och bilda Violet Partners eftersom de måste flagga sitt innehav direkt. Cevian hade väldigt många Volvomöten under våren. Han förstår inte hur åklagarna menar; om Ossian Hellers träffade Leif Johansson och Cevian visade intresse blev Leif Johansson då insider-registrerad? Ingen som Cevian träffat har blivit insiderregistrerad. Cevian talade med bransch-analytiker, konkurrenter, kunder, leverantörer, andra investerare o.s.v. som de ringde. Det blev således känt att Cevian var intresserat av Volvo. När Cevian sedan köpte blev det känt via mäklarna. Han pratade absolut inte med Andreas Hofmann om Cevians agerande i Volvo. Andreas Hofmann frågade och var intresserad av att veta hur Cevian såg på Volvo och Telia. Ossian Hellers sade bara att han inte ville kommentera det. Ossian Hellers vet inte hur Chister Gardell och Lars Förberg agerat. Cevian ville ha med fler på båten för att öka sannolikheten för att komma in i styrelsen genom nomineringskommittén. När det blev känt att Cevian gått in i Volvo pratade han med alla. Startskottet att berätta var den 6 september 2006. Då pratade han med bl.a. Andreas Hofmann, med fonder o.s.v. Han har ingen aning om vad de diskuterat. Han sade varför de investerade, vad de trodde om caset o.s.v. Det var inget konstigt. Som framgår av artiklarna som åklagarna åberopat var Christer Gardell ute och kommenterade i pressen om kapitalstrukturer, lönsamhetsmål o.s.v. Den 6 september 2006 kunde han prata om Volvo som en investering av Cevian. Innan dess kunde han prata generellt om Volvo eftersom andra anser honom vara duktig på fordonsindustrin. Ken Lennaárd kom till honom i maj 2006 och ville gå in tungt på börsen. Ken Lennaárd funderade på Ericsson eller Volvo. Ossian Hellers sade att det var fina aktier. Ken Lennaárd gick in i Ericsson och förlorade. Om han hade valt Volvo hade han tjänat 10 - 15 procent. Han kommenterade bolag till höger och vänster i allmänna termer, men det innebar inte att han avslöjade vad Cevian skulle göra. 216 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Efter den 6 september 2006 fick han ofta frågan varför Cevian såg Volvo som undervärderat. Han kunde då, precis som Christer Gardell gör, prata med alla om detta. Hans mor ägde t.ex. aktier i Volvo och hade funderingar om hur hon skulle förvalta dem. Han minns inte att han pratat med Andreas Hofmann om Volvo vid något tillfälle. Inte heller kommer han ihåg om de pratade om några specifika bolag under resan till Luxemburg i slutet av maj 2006. Eftersom han hade Biacore på radarn kan de mycket väl ha pratat om den. Om de har pratat om Volvo skulle Andreas Hofmann ha frågat vad han tyckte om Volvo och han hade svarat att det är ett jättefint bolag. Scania är också ett fint bolag. När de gick in i Volvo fick han ta frågorna från press och analytiker eftersom Christer Gardell hade annat för sig. Han förutspådde då ett samgående mellan Scania och MAN. Man kunde lista ut att en strukturaffär skulle komma. Vid den här tidpunkten hade Cevian ingen fond. De analyserade Volvo som ett av 25 bolag. Det enda han inte kunde ha sagt var att Volvo var en aktiv analys av 25 bolag som de analyserade. Han kunde ha sagt att Volvo var en fin aktie och ett bra bolag men det kan han säga om 100 bolag. Han skulle aldrig berätta att nu köper vi aktier. Det kunde han först säga i juli 2006. Investeringsbeslutet togs i slutet av juni 2006, men då handlade inte Andreas Hofmann. Det är möjligtvis då alla åklagarnas ”front running teorier” skulle kunna vara aktuella men då skedde ingen handel. Det går inte ihop. Vid resan till Luxemburg lånade han inte pengar av Andreas Hofmann eller fick del av dem. Han åkte ner 5 veckor senare och hämtade ut 3 milj kr från sitt konto. Andreas Hofmann behövde pengar till sig och frågade om han ville följa med. Han tycker det är kul att köra bil och roligt med en roadtrip genom Europa. Han åkte med Ken Lennaárd 5 veckor senare. Denne ville inte åka 300 mil ensam och riskera att somna på resan. 217 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann: Denna punkt gäller 2 affärer, vilket inte har framgått i åtalet. Han ägde aktier i Volvo under 2 perioder; den 9 juni 2006 och den 5 - 6 september 2006. Affären den 9 juni 2006 var baserad på en rekyl- och mediaspekulation. Under perioden innan den första affären var det en period med ett långt börsfall som drabbade såväl Volvo som börsen i allmänhet. Affärsvärlden skrev mycket om Volvo under den här tiden, speciellt 1 journalist som var väldigt positiv till Volvo. Han köpte aktier i Volvo den 9 juni 2006 p.g.a. att han trodde att börstrenden skulle vända. Affärsvärlden rekommenderade köp i Volvo ett antal gånger. Dagen när han köpte gick börsen ner. Han trodde att det skulle fortsätta ner och sålde för tidigt för att avvakta ett mer stabilt börsklimat. Han förlorade pengar på investeringen. I affärspressen talades det under våren 2006 konstant om börsfall. Man kände att det var akut. I det här klimatet försökte man att hitta en botten, men man vet inte när botten infinner sig. Ett antal positiva artiklar (s. 11) om Volvo kom 4 dagar innan han köpte. Volvo var svåranalyserat. Konsensus på marknaden var att 3 saker låg i potten. 1) Man tittade på de synergier som inte kommit för att man köpt MAC i USA och Renault, synergierna hade inte realiserats och det fanns en stor del som bolaget kunde tillgodogöra sig. 2) Det fanns delar inom Volvo som var självstående och som man tyckte kunde leva ett eget liv och användas till att dela ut till aktieägarna. 3) Volvo var i stort sett obelånat vilket innebar en stor utdelningspotential. Det pratades om 20 mdr kr. Volvo hade vinstmarginal på ebit på 6 - 7 procent. Scania låg på nästan 10 procent. Volvo hade en potential att dubbla lönsamheten om man skulle lyckas åstadkomma detta. Han köpte aktier för 3,4 milj kr och sålde samma dag p.g.a. att han kände att han hade gått in för tidigt med en förlust på drygt 60 000 kr. Vid den tiden existerade inte Cevian II som senare skulle komma att investera i Volvo. 218 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Affär nummer 2 var en mediaspekulation. Under tiden mellan den första och den andra affären gick kursen på Volvo upp 20 procent. Vad berodde det på? Under denna 3 månadersperiod var det dagliga rykten om Volvo och vad som skulle hända med bolaget; uppköp, utköp, samman-slagning och nya huvudägare. Det var svåranalyserat. Det var en aggressiv stämning kring Volvo. Detta spreds även i den allmänna pressen, inte bara i affärstidningarna. Det spekulerades om Cevian som ägare i Volvo. Inte mindre än 75 artiklar pekade ut Cevian som ny investerare i Volvo. Således var det vida känt att Cevian hade gjort en investering i Volvo. Andreas Hofmann gjorde investeringen efter det att han gjort en Teliaaffär i vilken han tjänade 1,5 milj. kr. Dessa 1,5 milj. kr delade han upp på 3 potter. Han köpte Electrolux för 528 000 kr, Telia för 519 000 kr och Volvo för 330 000 kr. Volvo är den affär som han är misstänkt för och Volvo var det minsta optionsköpet. Detta är anledningen till att han köpte vid den tid som han gjorde. Dagen efter hans köp den 6 september 2006 bekräftade Cevian sitt köp. Den informationen var redan känd på marknaden efter månader av spekulationer, vilket framgår av mängder av artiklar i pressen under sommaren 2006 (s. 23 – 72). Offentlighetsrekvisitet var ut och in vänt. Under en period talades i pressen om Tomas Sandells hedgefond ”Castlerigg” från USA som specialiserar sig på eventaktier, kallad arbitragefond. Cevianspåret svalnade lite under den perioden. Anledningen till de korta löptiderna på optionerna var att det var val och man trodde att hela index skulle få en knuff p.g.a. att det var troligt med en borgerlig valseger. Investeringen i Volvo-optioner var hans minsta. Electrolux som han inte är misstänkt för var 70 procent större än Volvoaffären. Om det, som åklagarna påstått, skulle vara misstänkt att han inte haft investeringar under sommaren 2006 vill han poängtera att han inte lånade ut pengar utan att han 219 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 gjorde ränte-investeringar. Åklagarna har också påstått att det gjordes stora investeringar med pengar på Luxemburgkontot. Han vill poängtera att han aldrig gjorde investeringar som översteg det han hade på kontot. Om han hade velat göra en jätteinvestering var belåningsutrymmet mycket stort, upp till 95 procent av värdet på ränteplaceringarna. Han köpte för mindre än 1 procent av det totala kontoutrymmet. Det måste anses vara rätt blygsamt om det ska vara en insideraffär. Ingen bevisning stöder påståendet att Ossian Hellers skulle ha lämnat någon information till Andreas Hofmann. När det gäller materialet har han gått tillbaka och rekonstruerat det som hänt. Fakta är fakta. Den här informationen har legat till grund för investeringen. Han hade läst alla artiklarna vid tidpunkten för sin investering. Det framgår av de prenumerationer som han hade vid tillfället. Han hade också tillgång till Affärsdata där man kan söka upp samtliga artiklar om ett bolag. Han sökte säkert på många bolag vid tillfället, men Volvo var i fokus då. Första gången han gick in i Volvo var Volvo huvudspåret. Han hade då följt Volvo under lite mer än 1 månad. Han hade ett antal bolag på sin radar. Vilka bolag han hade på radarn varierade med mediebruset. Bolagen byttes allteftersom. Andra bolag som var aktuella då var bl.a. Telia och Skandia. En analys från en investmentbank är djuplodande. Den täcker kassaflöden, värderingar, jämför multiplar mellan konkurrenter, styrkor, svagheter, segment man verkar i o.s.v. En modern investerare bryter inte ner siffrorna och får fram värdet. Det arbetet görs löpande av investment-bankerna. Idag tar man summan av alla analyser och ställer dem mot varandra o.s.v. Man gör inte en ny modell över t.ex. kassaflödet varje gång. Han hade flera sådana modeller och använde den senast i februari 2007. Man använder dessa när man anser att det finns informationsbehov utöver det som framgår av analysen. När han använde modellerna räknade han på reserver i försäkrings-bolag. Normalt sett består analysarbetet i att analysera analyserna från investmentbankerna, ställa dem mot varandra o.s.v. Riskvärderingar ingår som tumregel i 220 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 analyserna. SWOT-analyser finns i analyserna från investmentbankerna. De analyser som han pratat om kommer från investment-bankerna. Han analyserade mellan 5 och 10 bolag per månad genom att utvärdera analyserna. Normalt har analytiker ett investeringsperspektiv på 3 – 6 månader. Det blir sedan ett individuellt investeringsarbete att pussla samman analyserna från investmentbankerna med t.ex. mediabruset som finns eller de artiklar som skrivs, rykten o.s.v. Det finns också exempel på att analytikerna har ett väldigt kortsiktigt perspektiv, efterrapporter t.ex. kommenterar utvecklingen under den kommande veckan m.m. Investeringen den 9 juni 2006 föregicks av ett börsfall. Det var hans första sätt att sticka ner tån i vattnet. När det fortsatte att gå dåligt sålde han samma dag. Det var börsfall och han kände att han hade gått in för tidigt. Man måste vara så flexibel. Han delar inte Ossian Hellers uppfattning att man måste vara beredd att förlora 10 procent om man ska investera. När kursen sedan hade börjat stiga trodde han att det skulle komma en rekyl nedåt. Där skulle han gå in. Men den kom aldrig. Med facit i hand borde han definitivt ha gått in tidigare. När han hördes om Volvoaffären i mars 2008 sade han att det var en mediaspekulation, vilket det var. Han diskuterade sannolikt affären med Jan Felländer. Denne kan ha skickat något. De pratade vid ett eller annat tillfälle om Volvo. I och med att han vet hur kunnig Ossian Hellers är på fordonsindustrin vore det naturligt att fråga honom, men han kommer inte ihåg om han frågade specifikt om Volvo. Han vet att om han frågat, vilket nog är sannolikt, är han säker på att han hade fått ett svar som inte varit avslöjande rörande sådant som Ossian Hellers inte fick avslöja. Det är inte säkert att han frågade Ossian Hellers eftersom det fanns mycket mediespekulation som drev och styrde hans investeringar. I synnerhet synergierna skulle han ha kunnat fråga Ossian Hellers om, men det var mediedebatten som gjorde att han investerade. De underliggande faktorerna var lite sekundära. 221 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han kommer inte ihåg om Ossian Hellers var med när han gjorde kontantuttaget på 4 717 000 kr från kontot i Luxemburg den 26 maj 2006, men det kan han ha varit. Han minns inte om de då pratade om Volvo, men de pratade absolut om aktier. Det finns mycket att prata om förutom Volvo som inte var så omskrivet vid det tillfället, men det fanns rekommendationer på Volvo redan då t.ex. i Affärsvärlden. Det skulle inte ha varit konstigt om han frågat Ossian Hellers. Han hade dock inte fått ett svar som hade satt Ossian Hellers i en olämplig situation, d.v.s. avslöjade vad de gjorde på Cevian. Cevian hade inte börjat investera vid den tidpunkten. Han frågade i alla fall inte Ossian Hellers vid den andra investeringen eftersom det var så omspekulerat. Vid den första investeringen i Volvo, som var på 3,4 milj kr ville han känna av läget eftersom han då inte hade ägt aktier på länge. Han valde en trygg och stabil folkaktie som han ansåg hade en god potential. Det fanns ingen långsiktig plan. Han hade analyserat Biacore parallellt med Volvo. Biacore var omdiskuterad och sjukt stark tekniskt till skillnad från Volvo. Biacore trotsade börsen och gick bra på hög omsättning. Den var nästan frånkopplad den övriga börsutvecklingen. Han kan mycket väl ha nämnt Biacore för Ossian Hellers, men minns inte specifikt om de pratade om den aktien. Köpen av optionerna i Volvo som förföll tredje fredagen i september var tydligt en åter-investering av en vinst. Köpen i september 2006 hade bara med att göra att han ville diversifiera och sprida ut vinsten. Det var ett allmänt positivt klimat runt september 2006 med anledning av valet och de flesta ”Galluparna” visade att de borgerliga skulle vinna och det skulle ge en positiv utveckling generellt på börsen med en mycket positiv utveckling på storbolagen, i synnerhet de statsägda bolagen. Investeringen gjordes för att få draghjälp av den allmänna positiva inställningen som valet skulle medföra. Han sålde sedan inför valet, men valet var skälet till investeringen. Han köpte oktober för Telia och Electrolux och september i Volvo. 222 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Det var en slump vilka som blev vad. Han hade kunnat köpa oktober-optioner även för Volvo. När det gällde vilka aktier han hade i fokus fanns det inte en predefinierad mall. Han styrdes mycket av om aktier var omspekulerade. Det individuellt viktigaste skälet till att han investerade var om det fanns mycket spekulation eller inför en Qrapport. Han höll sig i första hand till stora listan. Scania tittade han på mer som en referensinvestering. Den var intressant p.g.a. att den gick upp efter att budet drogs tillbaka. Den uppgången missade han helt p.g.a. att han trodde på en rekyl efter budet. På åklagarnas begäran har Christer Gardell hörts som vittne och uppgett följande. Fonden Cevian II etablerades i slutet av juni 2006. De höll på under hela första halvåret med att etablera fonden, men formellt etablerades den först i slutet av juni 2006. Under förberedelsefasen tittade de på ett antal potentiella ”förstainvesteringar”. Volvo var en av dem, Telia en annan. Arbetet med analysen av Volvo började under våren 2006 och höll på fram till slutet av juni 2006. Investeringskommittén rekommenderade till general partnern den 30 juni 2006. Beslutet att gå in i Volvo togs av general partnern den 3 juli 2006. Därefter började Cevian att köpa aktier i Volvo. Han kan tänka sig att de analyserade Volvo 3 månader plus minus. Han kommer inte ihåg de exakta datumen. De hade en process där de tittade på ett antal bolag. Listan skalades ner till ett antal djupanalyser av vissa bolag, varefter de gjorde en bedömning om djupanalys av dessa 2 bolag. Den nya fonden var en större fond som kunde gå in i stora företag. Därför tittade de på dessa stora bolag. I början av juni 2006 pågick analysarbetet av Volvo. Givetvis hade de en plan att vid den tidpunkten då fonden var etablerad skulle analysen vara färdig, d.v.s. i slutet 223 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 av juni. Om analysen pågick 3 månader var 2/3 av arbetet gjort i början av juni 2006. Han kommer inte ihåg vilken bedömning Cevian gjorde i början av juni 2006. Fondstyrelsen har aldrig gått emot deras beslut att rekommendera general partnern en aktie. De skickar inte över rekommendationer som de inte är väldigt säkra på. Det är en hård gallringsprocess innan beslutet om rekommendation fattas. General partnern har i samtliga fall följt rekommendationen. Ibland har de velat ha kompletterande information. De hade en process med Parvus där de fick fullmakt att rösta för deras aktier. Det föranledde flaggningen. Detta visste de som var involverade i Cevian ett antal dagar innan. Han utgår från att Ossian Hellers visste om det. Han kommer inte ihåg hur marknaden reagerade vid flaggningen. Det hade gått en del a-aktier och viss mediespekulation hade skett innan och han skulle tro att överraskningsmomentet inte var så stort. Han kommer inte ihåg hur kursen utvecklades under sommaren. Det var en hyfsat stark börs. Volvoinnehavet utvecklade sig väldigt väl under ett års tid, men han kommer inte ihåg exakt hur aktien gick under sommaren 2006. Han deltog i analysarbetet i form av avstämning, inte på en daglig basis. Han är försiktig med att visa upp sig i analysfasen. Det är möjligt att det förekom kontakter vid kapitalmarknadsdagar eller analytikerdagen. Han utgår från att de hade kontakt med Volvo under analysarbetet. ÅTALSPUNKT 7 TeliaSonera (Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd). Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: 224 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Cevian hade i samarbete med Carl Icahn avsatt medel för fonden Cevian II. Ossian Hellers ledde analysen av TeliaSonera. Bolaget blev färdiganalyserat på våren 2006. Cevian började förvärva aktier i Telia genom fonden den 5 juli 2006. Under juli 2006 förvärvade fonden 50 milj aktier i Telia. I mitten av augusti 2006 förvärvade fonden ytterligare 5 milj aktier i Telia och den 25 augusti 2006 ytterligare 5 018 00 aktier. Den 31 augusti 2006, en torsdag, skrev DI en artikel om att Cevian investerade i Telia. Detta kom som en obehaglig överraskning för Cevian. Vid den tiden hade Cevian ännu inte köpt alla de aktier som man avsåg att förvärva. Ungefär 10 milj aktier återstod att köpa. När artikeln kom den 31 augusti 2006 medförde det en ökad volym i handeln och kursen på Telia-aktien steg. Därefter genomförde fonden de ytterligare köpen av Telia-aktier som var avsedda. Den första dagen med den nya borgerliga regeringen berättade Lars Förberg att Cevian hade förvärvat cirka 72 milj i TeliaSonera den 9 oktober 2006. Även den artikel där Lars Förberg uttalade sig medförde en volym- och kursökning för Telia-aktien. Den 20 oktober 2006 meddelade Cevian Capital att de hade fått in en representant i valberedningen i TeliaSonera. Telia behandlades i en rad artiklar i pressen under augusti 2006 (ab. 328 s. 1 – 4). Kursen för Telia steg den 31 augusti 2006 (ab. 328 s. 5, ab. 329). 61 162 865 Teliaaktier omsattes den dagen. Under samma dag hände inte särskilt mycket på den övriga Stockholmsbörsen. Den 28 augusti 2006 var kursförändringen för Teliaaktien 0 procent, den 29 augusti var uppgången 0,47 procent, den 30 augusti var uppgången 1,42 procent och den 31 augusti 2006 då nyheten om Cevian kom ut i DI steg kursen för Telia-aktien med 4,19 procent. Den 1 september 2006 var uppgången för Telia-aktien 0,67 procent. Effekten av nyheten i DI den 31 augusti 2006 var alltså att kursen för Telia-aktien steg kraftigt. 225 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 OMXS30 är kursutvecklingen för de 30 mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen. Av denna framgår att börsen den 28 augusti 2006 rörde sig 0,59 procent uppåt medan Telia-aktien låg stilla. Den 29 augusti 2006 rörde sig börsen 0,86 procent uppåt och Telia-aktien rörde sig 1,42 procent. Den 31 augusti 2006 när nyheten kom rörde sig Telia-aktien uppåt 4,19 procent medan den övriga börsen i princip stod still. Detta är en information som väsentligen har påverkat kursen. Den 9 oktober 2006 var första vardagen med en borgerlig regering (ab. 328 s. 13, ab. 328, jfr. ab. 329). Kursen steg 2,29 procent den dagen medan index steg med enbart 0,67 procent. Sådana förändringar blir betydande om man har investerat i optioner. Detta visar kursförändringarna när Cevian bekräftat att man var storägare i TeliaSonera. Det förelåg en signifikant ändring i handeln när nyheterna offentliggjordes. Andreas Hofmann köpte Telia-optioner den 28 augusti 2006 för 453 000 kr. Efter artikeln den 31 augusti 2006 sålde Andreas Hofmann optioner för 1 743 000 kr. Andreas Hofmann hade flyttat över pengarna från Nordeakontot i Luxemburg till UBS i Schweiz. De pengarna kom att användas för ränteplaceringar. Han gjorde optionsaffärerna med de pengar som fanns på Nordeakontot. Den 4 september 2006 köpte Andreas Hofmann optioner för 519 000 kr och den 12 september 2006 köpte han optioner för 371 000 kr. Den 28 september 2006 sålde han optioner för 278 000 och 445 000 kr. Han gjorde sig av med optionerna och gick in i aktier eftersom han inte visste när nyheten skulle komma att offentliggöras. Han upphörde sedan att köpa aktier efter det att nyheten offentliggjorts och den 12 oktober 2006 sålde han samtliga aktier. Ken Lennaárd köpte optioner den 2 oktober 2006. Sedan köpte han ytterligare optioner den 5 oktober. Efter att nyheten om Cevians förvärv av Telia-aktier blivit offentliggjord sålde han optionerna och gjorde en vinst på 749 000 kr samt 2 200 000 kr. 226 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Efter artikeln i DI den 31 augusti 2006 uppstod rykten angående Cevians handel med Telia-aktier. Det har därmed varken avslöjats eller offentliggjorts. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Ingen insiderinformation har funnits vid Andreas Hofmanns förvärv. Det var allmänt känt såväl före som efter den 31 augusti 2006 att Cevian investerade i Telia. Ossian Hellers har haft tillgång till information om Cevians förvärv i Telia, men han har inte röjt den till Andreas Hofmann eller Ken Lennaárd. Beträffande handelsmönstret har Andreas Hofmann och Ken Lennaárd gjort tvärtemot varandra vid handeln i oktober 2006. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Andreas Hofmann har inte fått någon insiderinformation från Ossian Hellers. Det var allmänt känt under sommaren 2006 att Cevian var en eventuell köpare i Telia. Investeringen gjordes bl.a. som en mediaspekulation inför valet. Ken Lennaárd genom Thomas Johansson: Det var allmänt känt sedan länge när Ken Lennaárd handlade att Cevian köpte aktier i Telia. Ken Lennaárd har inte fått någon insiderinformation från Ossian Hellers. Han investerade på egen hand inför det kommande riksdagsvalet. Det är få svenska aktier som allmänt har handlats i sådana mängder som Telia och som har varit utsatt för sådana rykten och spekulationer som Telia. Detta var särskilt aktuellt inför riksdagsvalet 2006 där man trodde att de borgerliga skulle vinna valet och påbörja en utförsäljning av statliga bolag, av vilka Telia troligen var det första. Christer Gardell bekräftade i en intervju att Cevian var involverade i Telia redan under sommaren 2006. Ken Lennaárd handlade i en uppåtgående trend som började under sommaren 2006 och fortsatte under hela hösten. Han köpte drygt 1 månad efter det att Andreas Hofmann gått in och handlat. Under den period som Ken Lennaárd ägde optionerna var uppgången i Telia 7 procent. Lars Förbergs 227 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 offentliggörande den 9 oktober 2006 ledde till en uppgång på 2 procent. Den hade egentligen ingen påverkan på kursen eftersom aktien befann sig i en uppåtgående trend. FÖRHÖR Ossian Hellers: I artikeln i DI den 10 oktober 2006 (ab. 328 s. 9) sägs att ”Sedan de första uppgifterna om fondens köp i somras har aktien stigit bortåt 30 procent”. Kursen stod i 49 kr när artikeln kom. Om aktien då hade gått upp 30 procent får man ett pris på 38 - 39 kr när ryktena startade. Den sista dagen som kursen var 40 kr var den 18 juli 2006, vilket innebär att det var då tidningen menade att ryktena startade. Det går hand i hand med det han sade under den förra åtalspunkten. Cirka 10 dagar efter det att Cevian börjar köpa blir det känt på marknaden. I DN den 9 oktober 2006 anfördes (ab. 328 s. 6) att ”det har under flera månader spekulerats i att Cevian köpt aktieposter i TeliaSonera”. Vidare framgår av en artikel i DN den 31 augusti (ab. 328 s. 2) att ”Telia Sonera rusade 4,2 procent till 44,80 under hög omsättning efter tidningarnas uppgifter om Cevians möjliga köpräd mot teliaoperatören”, ”ryktena är inte ens nya”. 3 artiklar som åklagarna åberopat fastställer alltså att detta var gamla rykten. Hur kan det komma sig att kursen gick upp 4 procent om det var gamla rykten? I pressen framgick att flera procent kontrollerades av Christer Gardell samt medfinansiärer. Artiklar slår fast att Cevian kontrollerade 3 - 5 procent. Sanningen är att Cevian efter köpet i oktober 2006 kontrollerade 1,6 procent. I tidningarna påstås, som sagt, att Cevian skulle ha kontrollerat flera procent, d.v.s. mer än 3 procent. Det måste dock vara mindre än 5 procent då man måste flagga om det skulle vara över 5 procent. Det som han just beskrivit kallas på finansmarknaden ”Pump and dump”. Man tar ett gammalt rykte eller hittar på ett nytt och sprider ut 228 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 det överdrivet, felaktigt så hårt man kan. Det leder till att kursen går upp och man säljer sina aktier. Detta är ett vanligt fenomen som EBM har utrett. Att en lögnaktig uppgift leder till en kurseffekt är knappast det som insiderlagstiftningen tar fasta på. När Cevian sedan gick ut och sade att man kontrollerade 1,6 procent visade det sig att det var betydligt lägre än vad marknaden förväntat sig. Det visade sig ganska tydligt att det inte fick någon kurseffekt över huvud taget. Han anklagas för att ha gett information till både Andreas Hoffman och Ken Lennaárd, men den ene köpte och den andre sålde samma option (ab. 328 s. 14) – ”oktoberoptionen”. Dessa personer handlade alltså helt mot varandra. Det bevisar att han inte har läckt. Att Cevian köpte aktier i Telia var inte insiderinformation. Det förändrade varken bolaget eller dettas värdering. Tidningsryktet att Cevian köpt in sig i Telia var gammalt och således sedan länge allmänt känt, men också kraftigt överdrivet. Tidningsryktet kom från flera oberoende källor, vilket visar att när Cevian köpte aktier blev det snabbt känt på marknaden. Den 25 augusti 2006 började Cevian att köpa aktier i Telia. Den 28 augusti 2006 köpte Andreas Hofmann optioner i Telia för 400 000 kr. Den 31 augusti 2006 skrev DI att Cevian hade köpt flera procent av Telia (Volvo och TietoEnator). Det mesta i artikeln var fel eller överdrivet. Samma dag sålde Andreas Hofmann optionerna. Den 4, 12 och 28 september 2006 köpte Andreas Hofmann optioner. Den 5 oktober 2006 sålde han alla optioner. Den 6 oktober 2006 köpte han aktier. Den 9 oktober 2006 konfirmerade Cevian 1,5 procents innehav i Telia tillsammans med Carl Icahn. Samma dag köpte Andreas Hofmann fler aktier. Telia-aktiens volatilitet var under 2004 - 2006 större än övriga Stockholmsbörsens (s. 9). Standardavvikelsen mätt på slutkurs var för Telia 1,1 procent och för Stockholmsbörsen 0,7 procent. Siffrorna är ännu högre för enbart 2006. Dagen då Cevian 229 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 ryktades ha gått in i Telia gick kursen upp 4,2 procent. När detta konfirmerades gick kursen upp 2,2 procent. Telia gick dock mycket bättre än index både före och efter valet. Cevians intåg ändrade varken trend eller värdering över huvud taget (s. 10). Teliakursen gick spikrakt uppåt i en rak trend. Den stora differensen mellan Telia och index uppstod efter alla rykten och valet. Under oktober, november och december 2006 tog kursen fart och skilde sig från index. Det berodde på att Telia flaggade upp att styrelsen skulle bytas, att fokus på bolaget skulle skiftas o.s.v. Aktien var i ropet och gick från 40 kr i juli 2006 till 57 kr vid årsskiftet. Att påstå att Cevian ändrade aktietrenden eller värderingen stämmer inte. Telia har varit underpresterande under de flesta åren. I DIs artikel den 31 augusti 2006 finns flera fel. Cevian hade inte försökt köpa TietoEnator. Cevian hade inte ens analyserat bolaget seriöst. Det står att Cevian kontrollerade flera procent av Telia. Cevian och parallellinvesterare hade dock precis börjat köpa och köpte månaden efter upp sig till 1,5 procent. Detta felaktiga påstående kan antas ha gett kursen en större uppgång än vad sanningen skulle ha gjort. Uppgiften att informationen kom från flera oberoende källor visar att det inte hade läckt från Ossian Hellers utan var känt på flera håll på marknaden. Ett uttalande av Christer Gardell tolkades av vissa som att denne erkände att Cevian köpt in sig i Telia och att uppgifterna om flera procent var sanna, vilket de inte var (s. 11). Kommentarerna efter artikeln visar att ryktena var både överdrivna och gamla. Han ledde analysen av Telia på Cevian oc h var den som presenterade caset för parallell-investerare som Carl Icahn. Han visste att Cevian började köpa aktier, men inte hur köpen gick annat än på ett ungefär och att det var färdigköpt i slutet av september 2006. Han var dock inte delaktig i eller hade kännedom om hur och när innehavet skulle annonseras. Det var klart att det inte skulle göras före 230 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 riksdagsvalet. Cevians intresse av ett bolag blev känt naturligt på det sätt som han redogjort för tidigare (s. 16). De möten och den research som Cevian gjorde kunde inte insiderflaggas. Köpet blev snabbt känt, ofta på 10 dagar eller mindre. Det fanns inte 300 bolag i Sverige. På sin höjd fanns det 5 bolag som var intressanta. Volvo och Telia var utpekade som 2 bolag som Cevian borde begrunda seriöst. La Seda Barcelona är ett plastbolag som han känner till ganska väl eftersom han var konsult 2001 - 2002 åt en av deras konkurrenter, det danska bolaget Borealis som är Nordens största plastbolag. La Seda kommer ur en plastbusiness men har lite andra moment. Det var vid den tidpunkten spekulationer om att det skulle bli omstruktureringar. Sedan sjönk bolagets kurs. Omstruktureringar skedde som tog tillbaka bolaget i kurs. Han tror att han slutade +-0. Efter-som han inte är misstänkt för den här affären får han gå rakt ur minnet utan faktabild. Han minns att de skulle knoppa av olika divisioner. Han följde inte bolaget, han kunde branschen. Han vet inte hur det hamnade på radarskärmen. Amer Sports hade kommit med en Q-rapport som var riktigt dålig. Kursen hade gått ner som om den var ännu sämre. Det var en spekulation i (1) att kursen skulle rekylera uppåt, och (2) att Amer som håller på med olika sportbusiness utan synergier var utpekat som en uppköpskandidat. Om det är någon som har förtroende för ett bolag och tror att man kan skapa värde ska man lägga ett bud precis efter en dålig Q-rapport. Kursen fortsatte ner och han sålde med förlust. Han berättade om dessa överväganden för Ken Lennaárd. Ken Lennaárd har alltid ställt frågan till honom: berätta för mig om du köper en aktie privat. Ibland handlade Ken Lennaárd inte efter honom, då de inte samspråkat om det, ibland tog det lite tid. Ken Lennaárd frågade; alla människor får fatta sina egna beslut. Han har inte hållit några föreläsningar för honom. Han brukade printa ut 2 - 3 231 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 analytikerrapporter så att Ken Lennaárd fick läsa själv. Om det var diskussioner om något som inte fångats upp av analytikerrapporterna kunde han tillägga det. De umgås socialt, äter middag. Han kunde fråga, ”vad tror du på nu”. – Han har investerat i det och det. – ”Kan jag få några analytikerrapporter”. – ”Javisst”. Han har inte någon minnesbild från tiden mellan La Seda och Amer. Beträffande Telia kom artikeln den 31 augusti 2006. Det var en ”pump and dump”-artikel. Det fanns inte någon på finansmarknaden som hade minsta tvivel om att Cevian var inne i Telia. Om han hade fått en fråga hade det blivit ”inga kommentarer”. Ett dilemma var att det stod i artikeln att Cevian tagit en position på 3 - 5 procent . I själva verket hade Cevian köpt 1 procent. Det är möjligt att den informationen skulle vara känslig. Man kan inte ta 1 procent av ett bolag och sedan tro att man kan styra det. Det enda han minns säkert från perioden den 31 augusti – 9 oktober 2006 är att i september var han, Christer Gardell och Lars Förberg i London. De hade en middag på en restaurang där de träffade 10 Londonbaserade hedgefonder. De åkte dit för att promota Cevians Volvoaffär. Diskussionen kom in på Telia lika mycket. Alla de fonderna visste att de var inne. Alla andra han pratade med visste att Cevian var inne. Det var inget de kunde kommentera. När Lars Förberg gick ut den 9 oktober 2006 var det inte för att informera marknaden. Det var för att börja bearbeta att komma in i valberedningen. Val till valberedningen skedde på hösten 2006. Cevian gick ut den 9 oktober 2006 av taktiska skäl. Utan att konfirmera kan man inte begära en position i valberedningen. Om Ken Lennaárd hade frågat om Telia hade han inte talat om bolaget. Christer Gardell hade gått ut och sagt inga kommentarer. Givetvis sade även han inga kommentarer, även om alla redan visste det. Han var inte förhindrad att prata om någon aktie generellt. Men det fanns en problematik i det. Om man diskuterar en 232 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 aktie, avslöjar ens kunskapsnivå hur insatt man är i aktien. Väl insatt är man bara om man har analyserat den mycket. Har man analyserat en aktie mycket är det troligare att man har köpt den. Man får basera på en känsla hur generellt man kan hålla något utan att gå in på detaljer. Efter den 31 augusti 2006 fick han en enorm mängd frågor om Telia. Han kommenterade inte. Ken Lennaárd köpte när Andreas Hofmann sålde. Visar inte det att handeln inte var baserad på information från honom? Han kan inte ge väsentlig information som gör att den ena säljer och den andra köper. Han har inte någon minnesbild av att någon av dem har pratat med honom om Telia eller att han har sagt ”inga kommentarer” till dem. Om de hade frågat hade de fått det svaret. Om de hade frågat ”Är det sant att Cevian köpt flera procent av Telia?”, hade de fått det svaret. Han hade kunnat ge generella svar på generella frågor, men han hade inte kunnat ge några insiktsfulla svar. Dessutom hade Cevian gjort sin analys på material som är tillgängligt för alla. Som alla tidningsartiklar visar pratades det om kassa, organisation och struktur. Visst hade han kunnat kommentera det. Analysarbetet på Telia påbörjades redan i mars 2006. Det var inte helt oanalyserat dess-förinnan. Han och Andreas Hofmann diskuterade aktier med glädje, men inte Cevian-relaterade aktier. Han skulle aldrig lyfta ett samtalsämne om ett bolag som de aktivt analyserar. Andreas Hofmann: Köpet av aktier i Telia var baserat på mediaspekulation inför riksdagsvalet. Den första gången som han rekommenderades att köpa Telia var i ett mail daterat den 10 maj 2006, d.v.s. mer än 2 månader innan Cevian börjat köpa aktien och långt innan något seriöst analysarbete hade påbörjats. Rekommendationen kom från Jan Felländer i ett mail tillsammans med 2 analyser, en från Enskilda Securities och en från Kaupthing Bank. Redan i dessa analyser pekade analytikerna på det stundande 233 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 valet som en potentiell trigger i och med det borgerliga blockets tillkännagivande beträffande utförsäljningsplanerna av 7 statligt ägda bolag. I media bedömdes Telia vara det bolag där aktieägarna hade mest att vinna på en fortsatt privatisering, d.v.s. att staten skulle sälja ut sina 43,5 procent. Detta ansågs vara lösningen på många av Telias problem; att Telia var kraftigt överkapitaliserat, led av för höga kostnader samt saknade en stark och kunnig huvudägare med tydlig agenda. Telia var egentligen 2 olika bolag. Det första, i Sverige och Finland, var moget. Där var det fråga om att kapa kostnader. Det andra Telia fanns i Spanien, Turkiet och Baltikum. Detta Telia växte väldigt snabbt. Där skulle det investeras. Det krävde att ägaren var flexibel. Man ansåg att staten inte kunde leverera detta. Det kunde vara en lösning att staten sålde ut sitt innehav. Finansindustrin och media ansåg att en borgerlig valseger skulle vara odelat positiv för Telia och höjde riktkursen för bolaget. Kalkylerna var delvis baserade på de gigantiska utdelningsmöjligheterna. Enligt konsensus skulle en sådan utdelning ligga på cirka 30 mdr, vissa menade att det fanns 40 mdr att dela ut. Allteftersom valet närmade sig intensifierades rykten om nya huvudägare som tog positioner inför riksdagsvalet. Vidare visade opinionsundersökningar att det borgerliga blocket hade en god chans att vinna valet. Den centrala frågan var då vem som skulle komma att köpa statens aktier och varför. Detta var kärnan i hela investeringen. När man efteråt tittar på vilka potentiella ägare som figurerat i rykten är det inte speciellt märkligt. Det var orsaken till att investeringen gjordes. Det skulle till ett ägarbyte. Att Cevian skulle komma upp som en potentiell ägare i de här spekulationerna var självklart. Han hade ingen aning om när de skulle komma upp. Det ryktades om dem under sommaren. T.o.m. i mars/april 2006 fanns det en artikel som spekulerade i att Cevian skulle vara intresserat av Telia. Hans beslut att investera i Telia i 234 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 samband med valet togs långt innan Cevian påbörjade sina köp och analyser av Telia. Han vitsordar inte att investeringarna gjordes på det sätt som åklagaren hävdat. Det ser ut på ett annat sätt. Tanken vid den första affären var att han skulle äga optionerna över valet. Han köpte för 450 000 kr. Han skulle rulla optionerna och utöka positionen till dess att valet kom, vilket han också gjorde. Sedan kom artikeln den 31 augusti 2006. Denna gjorde att han sålde de optionerna med en vinst på 1,3 milj kr (s. 7). Vinsten från den första Teliaaffären återinvesterade han direkt på måndagen den 4 september 2005. Då köpte han optioner i 3 bolag, 519 000 kr i Telia, 528 000 kr i Electrolux och 330 000 kr i Volvo den 5 september 2006 (s. 8) Den sammanlagda investeringen blev strax över 1,3 milj kr, d.v.s. summan på vinsten från den första Teliaaffären. Optionerna såldes den 5 oktober 2006. 3 handelsdagar före valet utökade han optionsinvesteringen med 371 000 kr (s. 9). Hans fjärde transaktion i Telia ägde rum efter valet och var inte en ny affär (s. 10). Han rullade optionerna med löptid oktober 06 till förmån för optioner med löptid november 06. En förutsättning för att något skulle hända var en borgerlig valseger. Det var steg 1. Det var en tvåstegsraket. Dels skulle det bli ett positivt sentiment av en borgerlig valseger, dels skulle eventuella nya ägare ge sig till känna efter valet. Det skulle komma nya ägarlistor. Han ville därför vara i aktien en stund till. De 3 optionsaffärerna hade ett sammanlagt optionsvärde på cirka 1 milj kr. Under perioden den 4 september till den 5 oktober 2006 hände ingenting. Artikeln kom den 31 augusti 2006. Han har inte fått någon motivering till att dessa affärer är upptagna i åtalet. Det blev inte ”ännu mer” känt att Cevian var inne i affärerna och det bekräftades inte. Vid det här tillfället ägde han optioner för 1 milj kr. För att 235 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 använda åklagarnas inte helt riktiga analogi: Han ägde ett värde av aktier om ungefär 44 milj kr. Vid den femte affären i Telia sålde han sina optioner och köpte aktier. Teliainnehavet var efter valet inte tidsbestämt. Därför sålde han sina optioner den 5 oktober 2006 och köpte den 6 oktober 2006 aktier i Telia för 7 milj kr (s. 11). Det skedde 3 dagar innan Cevian flaggade. Optionerna som han sålde skulle ha haft en otroligt mycket bättre hävstångseffekt vid ett tillkännagivande av Cevian. De övriga 10 milj kr köpte han aktier för efter det att Cevian tillkännagjort sitt ägande. Dels är han misstänkt för att han köpt på ett rykte den 28 augusti, sedan är han misstänkt för gud vet vad den 4 september, den 12 september och den 28 september, sedan är han misstänkt för att han köpt aktier den 6 oktober och sedan för att han köpt aktier efter Cevians tillkännagivande den 9 oktober 2006. Inför affären utgick han från analyser från DI, Enskilda Securities, Kaupthing Bank, JP Morgan, Merrill Lynch, Mandatum och Affärspress (s. 12). Analyserna skickades till honom på hans Yahooadress. Av ett antal tidningsartiklar framgår att det inför valet var vanligt förekommande med spekulationer att en borgerlig seger skulle leda till utförsäljningar av statliga bolag (s. 14). Den 5 maj 2006 fick han ett mail från Jan Felländer i vilket han rekommenderades att köpa Telia (s. 15, 16). I mailet nämns summan 45 mdr. Redan här hade man börjat plocka upp Telia som ett case. Det här accelererade allteftersom valet närmade sig. I en artikel i DI den 17 augusti sades bl.a. att en privatisering ansågs kunna leda till stora utdelningar och en ny ägarstruktur (s. 17, 18). Aktien diskuterades mycket och alltid i positiva ordalag. Trots att man kunde dela ut 46 mdr, vilket var över marknadens konsensus, skulle de kunna driva sin verksamhet utan problem utan de här pengarna. Trots den nya 236 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 balansräkningen skulle ett aktiepris på 55 kr motiveras. Vid tillfället stod den i 42 eller 43 kr (s. 19). DI förväntade sig i en artikel den 26 augusti 2006 en rockad i Telias ägarlista på grund av det kommande riksdagsvalet (s. 20). Efter att ha läst Enskildas analys och DIartikeln bestämde han sig på måndagen för att göra sin första och som han trodde enda investering i Telia på 440 000 kr. Syftet var att vara exponerad över valet (s. 21). Nyheterna om Cevians inträde i Telia var givetvis gamla och att aktien gick upp med 4 procent ansågs vara en överdriven reaktion (s. 25). Vid tidpunkten ryktades det extremt mycket om olika köp. Om bolag som Cevian och andra hedgefonder tog en position var det så mycket vardagsmat att någon journalist reste frågan ”Är det här en ny strategi från hedgefonderna? Att läcka uppgifterna till massmedia för att få upp kurserna.” ”Gå in, investera, läcka uppgifterna, sedan sälja.” Det tjänar man pengar på också. Som Christer Gardell sade är det inte ristat i sten att en investering ska tillkännagöras. Till syvende och sist är det egenintresset som styr. Har man tjänat sina pengar är det inte omöjligt att man säljer och går vidare. Innan valperioden inleddes hade Telia-aktien underpresterat. Finansanalytiker ansåg att Telia var det bolag som hade mest att vinna på en privatisering (s. 28). Ägarfrågan var den största orsaken till att bolaget inte kunde vidta de åtgärder marknaden efterfrågade. I pressen ökade spekulationerna allt eftersom valet närmade sig (s. 29). En styckning skulle komma aktie-ägarna till godo. 40 – 45 kr var ett rimligt värde på Telia-aktien. Upp till 60 kr var för dyrt. Kapitalstrukturen behövde åtgärdas, verksamheten renodlas, konstnadsnedskärningarna fortsätta och förändringar genomföras i ledningen (s. 30). Valspekulationen var lyckad. Aktien steg på valresultatet och gick de 4 första dagarna upp 3,8 procent till 46,90 kr. Rykten i London gjorde gällande att hedgefonder hade tagit positioner. Under perioden den 1 augusti till den 12 oktober 237 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 2006 presterade aktien dubbelt så bra som index (s. 32). De 5 affärer han gjorde (s. 34) har åklagarna bakat ihop på ett osaligt och saligt sätt. Han och Ken Lennaárd handlade mot varandra. Det är ett ickemönster. De obligationer som han köpte under sommaren 2006 var höglikvida och korta räntepapper. De var, i motsats till vad åklagarna anfört, fullständigt likvida. Han kunde avyttra och belåna dem vilken dag som helst. Teliainvesteringen var uteslutande en valspekulation. Ossian Hellers visste inte mer om valet än någon annan. Efter artikeln var det möjligt att han pratade med honom, eftersom det nästan bekräftades att Cevian ägde i Telia. Han kommer inte ihåg det specifikt. Han tvivlar på att han fick ett svar på den frågan som var av intresse. Det var en tvåstegsraket. Valet möjliggjorde det som skulle hända efteråt. Valet var det ena, det som skulle hända sedan var den andra. Det är klart att han hängde kvar för att se om något av det han spekulerat om skulle hända. Efter artikeln i DI den 9 oktober där Cevian bekräftade att man hade aktier i Telia började han att gradvis backa ur. Han sålde optioner till ett underliggande värde om 44 milj kr. Han ville ändå ha kvar en liten del. Han köpte aktier för 7 milj kr. Sedan annonserade Cevian. Han köpte aktier för ytterligare 10 milj kr. Sedan låg han kvar för att se om något skulle hända. Aktien rörde sig i sidled och då backade han ur ytterligare. När han köpte de 10 milj kr på måndagen var han utomlands och läste om att Cevian hade gjort investeringen. Han ringde sin mäklare eller vice versa och sade ”köp lite till”. Han kommer inte ihåg samtalet men vet att nyheten kom ut dagen innan han köpte. Han minns dock att han pratade med mäklaren på UBS i Schweiz i telefon och ordern lades där och då, den 9 oktober. 238 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Vid något tillfälle gick han igenom en analys för att se vilka element som finns. SWOT – Strenghts, weaknesses, opportunities, threats. Sum of parts-värdering. Affärsområden, utsikten för rapporter. Det är analyser på 50 eller hundratals sidor. Allt som man tidigare upprättade själv finns i dessa. De möjliga hoten fanns redovisade. Det största hotet var dock att den borgerliga alliansen inte skulle vinna valet. I och med att det var en valspekulation var det lite av en lottsedel. Det gällde förhållandevis blygsamma summor, 500 000 kr, 600 000 kr upp till 1 milj kr i optioner. Hälften av vinsten var riskkapital, hälften var förmögenhet som inte fick röras. Man har dock inte samma kontroll på optioner. Det kan gå snabbt. Optionsaffären i Skandia 2005 då han förlorade 2,5 -3,5 milj kr var den sista stora optionsaffären han gjorde. Den var på nästan 9 milj kr. Efter det var hans optionsaffärer i storleksordningen 500 - 700 000 kr. Vad gäller de räntebärande papperna i Schweiz var det sommartider. Han var bortrest. Ränteavkastningarna var bara ett sätt att förvara pengarna. Det var förhållandevis blygsamma intäkter som han inte särredovisade. Under tiden som han genomför affärerna i Telia hade han säkert kontakt med Ossian Hellers och pratade med honom om aktier. Han utesluter inte att de pratade om investeringen i Electrolux vid den här tiden. Hans var på 500 000 kr. Han vet inte hur Ossian Hellers investering såg ut. Han gjorde den första transaktionen i Telia den 28 augusti 2006. Det var ett köp på 453 000 kr. Han hade då merparten av sitt kapital i obligationer men ett restkapital på Nordea om 4 - 6 milj kr kanske. Om han hade velat satsa 5 milj kr på optioner hade han kunnat göra det. Han fick ofta mail från Jan Felländer. Han pratade med mäklare i stort sett varje dag. Det var ett sätt som gjorde att aktierna kunde hamna på radarn. Det här är ett 239 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 bra exempel på hans mäklar-klientrelation. Båda de här analyserna lyfte fram valet som tillfälle att investera. Valet var den stora triggern. Han hade analyser även från Kaupthing Bank och en från SEB, f.d. Enskilda. Han hade inte bett Jan Felländer att skicka något på Telia i maj 2006. Då hade han inte formulerat sig så. Många gånger har han frågat om en aktie, så har han återkommit. Halvårsrapporten som sänkte kursen och fick storägare att hoppa av Telia var långt innan han investerade. Han handlade inte på någon halvårsrapport utan inför valet. Ken Lennaárd: Åklagarna har pekat på att det finns ett aggressivt investeringsmönster och att dettta visar eller indikerar insiderbrott. Av en sammanställning över hans affärer som omfattas av åtalet, (ab. 332) framgår att han har gjort 14 plusaffärer och 7 minusaffärer. Han har alltid köpt en aktie i taget. Hans avkastning är 6,4 procent på satsat kapital. Den avkastningen är han väldigt nöjd med. Vanligtvis har han investerat 100 procent av sin ”bankrulle”, d.v.s. det kapital som han haft på bankkontot. Detta betyder minst 100 procent eftersom han i flera fall har belånat. På pokerspråk kallas 100 procent ”all in”. Det är inte lätt för honom att komma ihåg varför han gick ”all in” i en aktie. Det är lättare att komma ihåg varför han inte gick ”all in”. Det är som i poker. Ibland kommer man ihåg en pott, eftersom det hände något speciellt, men de flesta potter kommer man inte ihåg. Det kan också vara så att en annan person kommer ihåg en pott som man har glömt bort, men när han berättar kommer man ihåg den och då kan man diskutera den utifrån ett strategiperspektiv. Det är samma sak med sportsbetting. Det kan finnas många anledningar till varför man satsar. Man kan följa en idé från någon annan, en duktig person om man tycker att hans analys låter bra. När han gör sportsbettingvad utgår han från att marknaden har satt priset ganska rätt. Det var samma analys när han 240 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 satsade på aktiemarknaden. Han försökte hitta något annat. Han försökte använda sin spelteorikunskap eller sin psykologiska kunskap till att hitta något som någon annan missat. Han kommer inte ihåg varför han köpte aktier i HiQ International. Han gjorde en analys, köpte aktien och så kom det ett resultat. Sedan gick han vidare till nästa vad. Så var det också i sportsbetting och i poker. Om han går igenom en affär kan han fräscha upp minnet. Han kan dock inte förklara varför han bara köpte 25 procent i International Gold Exploration. Förmodligen trodde han att det inte var en lika bra investering. Men han kommer inte ihåg, vilket var synd då den gick upp 54 procent. Han minns varför han investerade bara 50 procent i Ericsson i maj 2006. Han frågade Ossian Hellers som trodde att börsen skulle gå ner. Därför skulle han ligga likvid över sommaren. Det fick Ossian Hellers tro. Själv trodde han att man ska köpa till midsommar och sälja till kräftorna. Han ville in och spela. Det är kul, ett spelvärde, en underhållning att ha en aktie och följa den i tidningarna. När börsen går upp 30 procent per år känns det dumt att ligga utanför marknaden. Han ville ha ett bolag som hade stor del av index och kom fram till Ericsson eller Volvo. Ossian Hellers sade att båda var bra och välvårdade bolag. Antingen var han upptagen eller var han stött över att han inte trodde på Ossian Hellers analys att börsen skulle gå ner under sommaren. Han köpte bara 50 procent eftersom Ossian Hellers är duktig och då kanske man inte ska gå all in på att börsen ska gå upp. Och Ossian Hellers fick rätt som vanligt. De har hört att insiderinformation är en färskvara, maximalt 4 dagar. Efter 10 dagar är den eventuella informationen stendöd. Hans snittinvestering är 36,8 dagar. Det är en lång investering jämfört med en snabb insiderinvestering. Inte i någon av hans 3 kortaste investeringar (nr 9, 14 och 18) är han misstänkt för insiderbrott. 241 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han ägde endast 1 aktie åt gången (ab 333). Det går inte att hävda att han hade insider-information i ett visst fall och att han köpte 100 procent för det var så han alltid handlade. När man ska leta mönster för när han har handlat i de misstänkta bolagen och i de inte misstänkta bolagen ser man att snittlängden på affärerna är i princip lika lång. Det är samma mönster i misstänkta och inte misstänkta affärer. Hans handelsmönster är likadant hela tiden. Telia var speciellt. Han var övertygad om att borgarna skulle vinna valet. Det var klart att man skulle köpa Telia om man trodde på det. Spelbolag erbjuder odds på vem som ska vinna val, men de tillåter bara att man får spela några 100 kr, och det är professionella spelare inte intresserade av. Veckan efter valet satt han och pratade med några professionella spelare som var väldigt glada eftersom de köpt Teliaaktier innan valet och tjänat massor med pengar på det. Han var övertygad om att tåget hade gått. Sedan började han läsa i tidningen. Det var 3 anledningar till att han köpte. Det var ett otroligt surr om denna aktie, hundratals artiklar. Det andra var att borgarna skulle sälja ut Telia. Det tredje var att det verkade som om en omstrukturering var på gång. Det var vad marknaden önskade, och då skulle priset på aktien gå upp. De 3 argumenten hängde ihop. När man köper aktier går man inte och tänker och sedan helt plötsligt kommer man på att man ska köpa, utan det är en mognadsprocess. Det går inte att säga att en viss artikel gjorde att han köpte. Han kan ta fram hundratals artiklar, men han har valt att ta fram artiklar bara från DI, som han läser varje dag, för att visa att det var ett konstant nyhetsflöde och peka på punkter som fick honom köpintresserad. Kursen gick upp 7 procent under den tid som han ägde optionerna (ab. 334). Han lyckades pricka in en uppåtgående trend (2 – 12 oktober). Aktien gick upp hela tiden och så sålde han. Han kan inte se att dagen då Lars Förberg uttalade sig, den 9 oktober 2006, skulle sticka ut. Anledningen till att han valde att köpa optioner var att han ville ha revansch när hans pokerkompisar satt och skröt om Telia. När han 242 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 trodde att aktien skulle fortsätta upp var det ett bra köpläge och varför inte köpa optioner eftersom han då kunde knäppa dem på näsan då den procentuella vinsten kunde bli mycket högre. I hans fall finns det en rationalitet bakom, nämligen pokervärlden, som är väldigt speciell. Man ska vara en vinnare, man ska vara skicklig och man ska ha tur. Genom att köpa optioner och vinna en massa pengar visade han att han var skickligast och hade mest tur. Det här kan han förvalta på ett positivt sätt när han spelar poker. Det är en extremt tävlingsinriktad miljö. Han skjuter från höften: ibland köper han optioner, ibland aktier. Det var därför han köpte optioner. Han hänger med i vad som händer i affärsvärlden och är som andra intresserad av Cevian (ab 335). Christer Gardell är ett mediafenomen. Hans bäste vän var stjärnanalytiker hos Christer Gardell. Det var en intressant ägarstrid mellan Skandia och Mutual. Den följde han intensivt. Det är klart att han läste artikeln i DI den 31 augusti 2006 och gjorde sin egen analys av den. För honom innebar innehållet i den att det var 100 procent klart att Cevian köpt in sig i Telia. Om Christer Gardell sade ”ingen kommentar” betyder det att Cevian har gått in för annars skulle han säga nej. När det står att ”Det förekommer spekulationer…” tolkade han det som ett hundraprocentigt erkännande att Cevian hade gått in i Telia. Artikeln är intressant. Den gör att han vet att han aldrig pratade med Ossian Hellers om Telia för han pratade inte om bolag som Cevian investerat i. Eftersom han visste att Cevian gått in i Telia behövde han inte fråga Ossian Hellers vad denne trodde om Telia. Han lade en köporder fredagen den 29 september 2006. I DI den 19 september 2006 stod att Marie Ehrling överraskande slutade som Sverigechef för Telia (ab 336). Det tolkade han som att det var turbulens i styrelsen och att en omstrukturering var på gång. Det lät som ett spännande köptillfälle. Den 20 september 2006 stod i DI (ab 337): Det är bäddat för statliga kurslyft (rubriken) och vidare ”förväntningar om strukturaffärer är aktiemarknadens 243 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 mantra just nu” och sedan kommer det som han som spelare tyckte är otroligt intressant: ”När aktier för kanske uppemot…” När staten skulle sälja ut sitt 40 procentiga innehav pratade man om en försäljning på 100 mdr kr enligt artikeln. Det skulle bli mycket för mäklarhusen som skulle förmedla försäljningen. ”De statliga delägda bolagen kommer att ha ett större kursstöd än tidigare”. Journalisten sade att ingen mäklare skulle komma att snacka skit om Telia, för då skulle de inte få vara med och sälja. Det var strålande nyheter, för den köptrend som han trodde på skulle komma att underbyggas. Alla skulle prata gott om Telia för alla ville vara med och sälja ut Telia. Ytterligare artiklar i DI den 21 och 22 september 2006 (ab. 338 och 339) om Carl Bennet och styrelsen var tecken på att en omstrukturering var på gång, att borgarna ville visa att de var för marknadsekonomi och ville sälja ut bolag och att Telia stod först i raden. Troligen var det en krönika i DI den 25 september 2006 (ab. 340) som fick honom att bli otroligt intresserad av att investera i Telia. Aktiekursen var då 46,60 kr. En krönika skrivs av någon som är insatt, har gjort en analys och kommit fram till en slutsats. Han tyckte att det var intressant att veta vad den personen tyckte. Kvartalsrapporter är siffror som han inte kan läsa bättre än proffsen. Om han hittade en sådan här analys kunde han ta rygg på en person som visste vad han pratade om. Varje dag skrev de om Telia (ab. 342, 343, 344 och 345). 1. Om Hofmann och han har handlat på samma information, som skulle vara insiderinforma-tion, hur kommer det sig att Andreas Hofmann sålde både dagarna innan och dagarna efter det att han köpte? Den logiken går inte ihop. 2. Cevian hade investerat i ett stort antal aktier. Om han har fått information från Ossian Hellers, varför har han inte handlat i en enda aktie förutom Telia? 3. Han har investerat 100 procent av sitt kapital mest hela tiden. Om han skulle ha insider-information, varför investerade han bara 13 procent av sitt kapital? Det är ett bevis på att han inte visste någonting. 244 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 4. Om han har fått information från Ossian Hellers varför köpte han inte Telia-aktier i juni? Han handlade 1 månad efter det att Christer Gardell uttalade sig. Han har varit intresserad av aktier och affärer sedan han var 7 - 8 år. Han tror att hans första aktieaffär var Spendrups. Han var ung och intresserad av att dricka öl, så han trodde på den aktien. Det gick inte bra. Om han är på mobilmarknaden kan han läsa en avancerad rapport som han förstår halvhyfsat eller kan han gå in i 10 butiker och fråga ”Vad ska ungdomar ha idag, är det Nokia eller Ericsson?” Det var så han investerade. Han har köpt aktier och optioner i hela sitt liv. Summorna har berott på dagsformen. Ibland är han intresserad av idrott, då blir det sportsbetting, ibland är han intresserad av poker och då blir det inget sportsbetting. Han har haft tillgång till samma information när det är fråga om att bedöma aktier som alla andra: tidningar, tv, snack med folk. Det kunde vara en mängd olika skäl till att han gick in i en aktie. Om han trodde att en aktie skulle gå upp satsade han all in. Det är den enda röda tråden. Självklart har han pratat med Ossian Hellers om aktier och bolag en hel del. De pratar om allt. Ossian Hellers är otroligt duktig och har arbetat med det här i 10 år på elitnivå. Om Ossian Hellers satsade sina pengar räckte det som investeringsskäl. Han frågade Ossian Hellers när han skulle köpa en aktie, om han skulle binda räntan vid lägenhetsköp, om han skulle köpa dollar nu eller vänta 3 månader. Ossian Hellers har berättat vilka aktier han har köpt och varför. Innan beslutet att gå in i Ericsson pratade han med Ossian Hellers och frågade om Ericsson eller Volvo. Det var de alternativ han hade. Ossian Hellers svarade: ”Båda bolagen är bra och välskötta.” Det var förvånande, eftersom Ossian Hellers brukade ta ut svängarna. Antingen var han stött över att han trodde att aktiemarknaden skulle gå upp eller hade han inte tid att prata. Det är dock klart att det berodde på att Volvo var föremål för analys på Cevian. 245 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ägarstriden i Skandia och Old Mutual var intressant bl.a. eftersom han är intresserad av hur media rapporterar. Han frågade Ossian Hellers om det här. Denne sade att han rekommenderade alla bolag som Cevian har gått in i och för övrigt hade han inget att säga. Det var locket på, som att titta in i en betongvägg. Han har aldrig gjort någon investering i Cevian eftersom han inte har haft någon information. Cevian investerar på flera års sikt, vilket han inte var intresserad av. Vad Cevian investerar i är helt ointressant för honom, han ville göra en snabb investering. Det står inte om La Seda Barcelona i DI, men det går att följa med på Internet. Han gick in i La Seda Barcelona för att Ossian Hellers hade köpt i den. Han kommer inte ihåg dennes skäl, men han tyckte väl att det lät bra. Han kommer inte ihåg enskilda affärer. Om han är miss-tänkt för köp av den aktien måste han plugga på. Han behövde inte investera för att han följt med i tidningen. Han kunde investera för att han trodde att det var en bra affär. Det var en extra krydda. Han kommer inte ihåg om han visste något annat än att Ossian Hellers hade köpt La Seda Barcelona. Han kommer inte ihåg varför han köpte Telia. Han har gått tillbaka och läst för att komma ihåg. Amer Sports var ingen bra affär. Han förlorade 1,1 milj kr. Han gick in för att Ossian Hellers hade gått in. Han hade argument som han inte kommer ihåg. Bolaget var inte intressant för honom. Det som var intressant var att tjäna pengar. Det intressanta är att Ossian Hellers, som kanske är Sveriges bäste aktieanalytiker, gjort en analys och satsat sina egna pengar. I vissa fall visste han att de hade köpt samma aktie. Då diskuterade de den aktien. På hur lång sikt han investerade behövde han inte bry sig om för Ossian Hellers gjorde analysen. Han sålde när Ossian Hellers sålde. Analysen var kortsiktig eftersom det var de affärerna som han var intresserad av. 37 dagar i snitt är inte så kortsiktigt. I vissa fall gick aktien upp mycket, då gillade han att sälja. Ibland gick det dåligt, då kanske han låg kvar lite längre. 246 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han minns inte om det var något speciellt som de väntade på. Det är över 4 år sedan. I sportsbetting kan han göra 30 – 40 spel om dagen. Han minns inte investeringsrationalen för alla dessa. När han spelar poker fattar han hundratals beslut i timmen. Det är klart att han inte kommer ihåg varför i alla fall. Han minns lite mer hur han resonerade kring Telia än de andra, då det var en egen idé. Han minns att det var mycket surr, att staten skulle sälja ut och att det var därför han köpte. Artiklarna kommer han inte ihåg. Dessa har han tagit fram för att visa att det var mycket surr hela veckan innan han köpte. Han tänkte inte på att köpa Telia före valet. Det kanske var inprisat. Han tyckte att det var självklart att de borgerliga skulle vinna valet. Han kan ha varit på en pokerresa och inte läst DI de 5 dagarna. Hans pokerkompisar triggade honom att kolla på Telia. Det var mycket surr efter valet och han trodde att kursen skulle fortsätta upp. Det var omstrukturering på gång. Styrelsen bråkade med varandra. Nu skulle staten sälja ut bolag. Telia stod först i kön. Han undrar också varför han inte var kvar i den optionen. Om han hade behållit den hade han tjänat mer pengar. Han var i Polen med sin flickvän vid den tiden. De spelade in dokusåpan Riket i ett slott i södra Polen. Hans flickvän, som är från Polen, var platschef. Täckningen på Internet var inte bra. Hans kontakt på Credit Suisse, Nikolaj, var inte så lätt att få tag på. Optioner svänger mycket i värde. Nikolaj tyckte att han skulle sälja. Om han hade varit hemma och hängt med hade han aldrig sålt. I och med att han var i skogen tänkte han ”okej, jag tar hem vinsten”. Han behövde inte prata med Ossian Hellers om ryktena att Cevian hade investerat i Telia Sonera. Det var redan klart till 100 procent enligt hans analys. Dessutom visste han att Ossian Hellers aldrig pratar om bolag som Cevian har eller ska investera i. Det var inte rykten. I tidningen stod ”Enligt flera oberoende källor”. På journalistspråk är det 100 procent. Han kan ta in 375 000 journalister från hela 247 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 världen som säger samma sak. Om nöjesjournalisterna har de här kriterierna måste ekonomijournalisterna ha ännu starkare kriterier. Telia stod först i raden att säljas ut. Vilka som stod i tur kommer han inte ihåg. Artiklarna är en efter-konstruktion för att visa ett mönster. Han kommer ihåg att han läste massor den veckan. Han har varit kamrat med Ossian Hellers sedan 13 årsåldern. De har lånat pengar fram och tillbaka. Han lånade pengar av Ossian Hellers när han skulle satsa på en paint ball bana. Ossian Hellers har sponsrat honom på poker, både på cashgame, över längre perioder och vid enstaka turneringstillfällen. Ossian Hellers har tagit en avsevärd risk. Det är ordentliga belopp, men det går inte att ange en summa. Ossian Hellers har gått ordentligt plus, så han klagar nog inte. Det är inte känsligt för honom att han har tagit rygg på Ossian Hellers eller pratat med honom om aktier. Som andra spelare gillar han att själv ta äran för vinsterna. Skälet till att han köpte optioner och inte aktier i Telia var att han ville visa sina pokerkompisar att han gick in senare men vann mer. I flera fall har han handlat efter eget huvud. Ibland skickade Ossian Hellers analytikerrapporter. Han kunde fråga sin egen mäklare om analyser, läsa i tidningar, söka på Internet. Han beslutade själv om sina investeringar. I La Seda Barcelona och Amer Sports handlade han för att Ossian Hellers handlade. Han tog rygg på Ossian Hellers investeringar. Han pratar med Ossian Hellers om allt, inklusive aktier. Han brukade fråga: ”Har du köpt några aktier.” – ”Ja, jag har precis köpt den här aktien”. Det visar mönstret. Ibland köpte han 1 dag efter, ibland 3 - 4 veckor efteråt. Oftast ville han veta hur Ossian Hellers hade tänkt för att bilda sig en egen uppfattning. Han ville ha analysrapporter från Morgan Stanley, Goldman Sachs eller SHB. I något fall hade han inte tid att prata. ”Jag har köpt Gambro.”, utan motivering. Men det räckte för honom att Ossian Hellers hade köpt Gambro. Det var extrem högkonjunktur, börsen hade gått upp. För honom var risken att ligga utanför aktiemarknaden. Då kunde han missa en uppgång. Att köpa 248 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 en aktie är ingen risk, antingen går den upp eller så går den inte upp. Den kan gå ner, men det är smällar man får ta. Han och Ossian Hellers har en vänskapsrelation där de kan stödja varandra med likvida medel vid behov. De höll på att köpa en korvkiosk tillsammans. Ossian Hellers har sponsrat honom på poker vid ett flertal tillfällen. Då var det antingen ett specifikt tillfälle, t.ex. WPT-finalen som kostar 25 000 USD eller i cashgame då det är över en period. Det finns en standarddeal: en person satsar hela summan och så delar man lika på vinsten respektive förlusten. Den som blir återbetalningsskyldig behöver inte betala tillbaka med en gång. Han betalade tillbaka när han kunde, vilket kunde vara flera år senare. Det är ingen ränta på pengarna. Det kan förekomma andra avtal. År 2000 startade han, Ossian Hellers och Martin de Kniif, som grundade bolaget, ett sports-bettingföretag som hette Parbet. Han kommer inte ihåg om det var ett svenskt bolag. PNP Investments Ltd tillhörde Martin de Kniif och låg i Schweiz. Han hade många affärer ihop med honom, bl.a. stakade han Ken Lennaárd i poker under cirka ett halvår från april 2005. Ossian Hellers stakade honom från hösten 2004. Pokerboomen hade precis kommit igång. Det var fantastiskt spel på nätet, på Casino Cosmopol och på privata ställen i Stockholm. Han hade dålig likviditet och frågade Ossian Hellers om han ville sponsra honom. Det ville han. Anledningen var att han ville spela högre än han annars kunde göra. Han hade en plan att bli mr Poker i Sverige. Då måste han spela på de högsta nivåerna. Ossian Hellers garanterade en kvarts milj och sade att upp till den kan du bara köra. När han kom upp till den summan fick de ta en ny diskussion. Han fick pengar och vann direkt. Sedan rullade det på. Han vann 3 milj kr och några tusenlappar. När han hade tur i en optionsaffär i början av 2005 förde han över en halv milj kr från sitt konto till Ossian Hellers konto. 249 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 När man spelar poker handlar det inte bara om hur mycket pengar man har i fickan, utan också om hur mycket pengar man har i ryggen. Man kan spela ut och våga skicka ut en 50 000 kr bluff eller syna ner en kille på 50 000 kr. Det gav honom power. Även om den andra personen tror att han bluffar är det jobbigt att syna 50 000 kr. Det innebar en stor standardavvikelse för hans bankrulle. Han skulle gå och spela och fick 70 000 kr av Ossian Hellers. Ofta när man spelar på Casino Cosmopol och privata ställen kan man vinna på kredit. Han lämnade tillbaka en och en halv milj kr. Det var lite mer, men Ossian Hellers sade att de där tusenlapparna kunde han köpa något gott för. Han flyttade över en halv milj kr. Resten fick han kontant ett par månader senare. I spel-världen är detta inget konstigt. Det är en fråga om säkerhet. I det högsta spelet i Sverige spelar de om 100 000-tals kr. Även om man spelar på Casino Cosmopol innebär det en säkerhetsrisk när man ska gå hem. Det har hänt att folk har stått utanför och följt efter spelare som har haft mycket pengar på sig. De föredrar därför att spela på krita. Om han vinner 230 000 kr kanske han bara får 20 000 kr i kontanter. Resten får man nästa vecka. Troligen fick han miljonen kontant i mars. Han vann på olika former av pokerspel, cashgame och på nätet, Ladbrokes och Unibet. Det var inte konstigt att han avslutade sitt konto på Credit Suisse den 18 maj 2007 och tog ut hela beloppet på 12 milj kr. Hans vän satt häktad. Det var en häxjakt i media. Genom kontakter med journalister visste han att EBM hade lagt ut uppgifterna. Han visste att han hade köpt vissa aktier som Ossian Hellers hade handlat så det var klart att han var orolig att häxjakten skulle spilla över på honom, särskilt som han är en medial person. Hans pappa fyller år den 9 maj. De åkte hem igen på söndagen, som är den stora nätpoker-dagen. Han åkte till sitt kontor och spelade poker hela natten. På måndagmorgonen ringde hans flickvän och var upprörd. Någon hade bankat på 250 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 dörren och skrikit att det var polisen. Hon vågade inte öppna dörren. Han tänkte att det kanske handlade om det här. Via Leif Gustafson fick han kontakt med Tomas Johansson. På tisdagen ringde de från Tomas Johanssons kontor till polisen, som ville förhöra honom. Han frågade Tomas Johansson om han kunde bli anhållen och misstänkt, vilket man enligt Tomas Johansson inte skulle utesluta. Dessutom kunde de lägga kvarstad på pengarna. Han ringde till sin bankman Niklas Zethreus på Credit Suisse och sade att han hade handlat i flera av aktierna i häxjakten. Han sade att det var konstigt för han såg inget konstigt mönster. Det var stora förlustaffärer och stora vinstaffärer. Eftersom åklagarna kan sitta på hans pengar i 10 år är det bättre att han har dem. Efter det har han betalat flera milj kr i skatt för aktievinster och lägenhetsaffärer. Han sitter på pengarna någonstans. Efter den 18 maj 2007 har han inte gjort några aktie-affärer. Han var trött på börsen och livet. Det här förstörde för honom totalt. Han hade en medial karriär som tvärdog. Hans konsultarbete försvann. Hans sociala gemenskap dog. Hans flickvän blev av med sitt jobb. Han har varit väldigt deprimerad efter det här och ser ingen framtid i Sverige. Han har aldrig handlat med insiderinformation, vilket hans handelsmönster visar. Han har handlat på spekulation. Ett telefonsamtal om ”du och dina polare på Eight Solution” handlade om några killar i finansbranschen som skulle investera i bolaget Eight Solution. Det var en riktad nyemission där man fick erbjudande om att köpa in sig på en halv eller en milj kr. Han köpte 100 procent, så mycket som han fick. Ossian Hellers var med på något möte för att kolla dels om han ville investera dels vad han tyckte som en allmäninvestering. Han avslutade sitt konto hos Kaupthing Bank och förde över pengarna till Credit Suisse den 20 juni 2006. Han ville hela tiden ha Credit Suisse eftersom Niklas Zethreus hade hand om många pokerklienter. De lever ett annat liv och har ett annat 251 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 kassaflöde än andra människor. Han hade en förståelse för kontantproblematiken. De hade ett minimum på 1 milj Euro. När han fick ihop 1 milj Euro bytte han. Han har följt med Ossian Hellers en gång när denne, som han tror, skulle hämta pengar. På åklagarnas begäran har Christer Gardell hörts som vittne och uppgett bl.a följande. Analysen av Telia drevs parallellt med analysen av Volvo under cirka 3 månader på våren och försommaren 2006. En rekommendation skickades den 30 juni 2006 och beslut togs den 3 juli 2006. I analysarbetat hade Ossian Hellers det övergripande koordinerande ansvaret. Analytikern som bedrev arbetet på heltid heter Martin Oliv. Den mäklare som Cevian använde lagerhöll köpen i Telia och stämplade ut dem var tredje dag. Under juli 2006 köptes cirka 50 milj aktier. De tog in en medinvesterare under augusti 2006 och köpte totalt cirka 70 milj aktier. Beträffande tidningsuppgiften den 31 augusti 2006 blev de förvånade och irriterade över att det var en läcka. Det är mycket spekulationer om huruvida de ska in någonstans, men den här läckan stämde. Informationen måste ha kommit från någon som var involverad i diskussionerna som föregått köpen. Det kändes initierat. Det ledde till att Cevian tog in en säkerhetskonsult som gick igenom rutiner på kontoret. Rutinerna förändrades till exempel avseende hur man hanterar konfidentiell information. Mäklaren och mäklarens organisation är alltid en potentiell källa för läckage. Vid ett senare tillfälle bad de mäklaren att göra en undersökning. De kom ingenstans med den undersökningen. Mäklaren kom tillbaka och sade att de inte hade hittat någonting. Vid den här tiden var det ganska mycket fokus på Cevian. Intresset byggdes upp genom media. Man kan se på reaktionen när informationen att Cevian gått in kommer ut. I detta fallet reagerade säkert kursen lite grann. Läckor kan göra att det 252 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 tar längre tid att komma till den situation man vill. Alternativet var att möjligheten att bygga upp positionen försvann, vilket skulle leda till att Cevian tvingades sälja positionen och överge investeringen. En aktiemäklare kan ha en uppfattning om att Cevians intresse grundar sig i ”stark balansräkning, låg värdering och spretande dotterbolag”. Det låter generellt och kan inte uteslutas. Investeringen på cirka 70 milj aktier var från början bestämd till den storleksordningen. Lars Förberg bekräftade att Cevian var involverade den 9 oktober 2006. När spekulationen kom fram var Cevian inte färdigköpta och valde att inte bekräfta. Mäklarens organisation var en möjlig läcka. Antalet personer som Cevian har kontakt med under analysarbetet på ett bolag varierar, men det är rätt många personer. Det finns möjligheter till spekulationer för dessa personer. Han kommer inte ihåg om det var spekulationer och rykten på samma sätt som i fallet Volvo före den 31 augusti 2006. Han känner inte till att det var någon läcka tidigare än den 31 augusti. Det speciella med informationen den 31 augusti 2006 var att den stämde och att DI hade det på förstasidan. De borde därför ha haft en trovärdig källa. Cevian och medinvesterare hade då köpt kanske 1,5 procent i Telia. I pengar är skillnaden mellan 3 procent och 1,5 procent cirka 3 mdr kr. I första steget var Cevian II fonden cirka 15 mdr kr. Pengarna kom in i 4 steg. Vid denna tidpunkt var den cirka 4 mdr kr. 3 procent skulle ha överstigit hela fondens kapital och krävt medinvesterare. Det stora intresset kring Cevian berodde på att de varit duktiga på investeringar. Den första fonden var framgångsrik, vilket ledde till att det byggdes upp ett intresse i media. Man får utgå från att det ligger i det arbetssätt och den investeringsstrategi de har. Den grundar sig alltid på publik information. De tog in endast en medinvesterare under augusti, Carl Icahn. Det har hänt i andra fall att de har 253 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 kontaktat medinvesterare och att det inte har blivit någon medinvestering. Det har säkert hänt att de då har fått reda på underlaget. Han har inte betraktat det som att Cevian har gett dem förbjuden information. De skriver också på standstill och får inte gå in i aktien. Analysprocessen baserar sig helt på publik information. Det är säkert många som genomför grundlig information innan de investerar i ett bolag. Det är en knivig bedömning om Cevian passerar ett slags förädlingsvärde. Om Cevian går in i ett bolag är sannolikheten för att Cevian kommer att gå hela vägen och flagga upp kanske inte ens 50 procent. Hur kursdrivande Cevian är bestäms mycket av huruvida Cevian är framgångsrika. I Cevian använder de alltid kodnamn i sina interna dokument. Det är vanligt förekommande. ÅTALSPUNKT 8 OUTOKUMPU TECHNOLOGY OY (Outotec) (Ossian Hellers och Andreas Hofmann). Ossian Hellers och Andreas Hofmann har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Outotec noterades på Helsingforsbörsen den 10 oktober 2006. Det var från början en gren inom det finska företaget Outokumpu som är en av de ledande tillverkarna av stål i världen, har verksamhet i över 30 länder och en omsättning på ungefär 5,5 mdr Euro. Outokumpu har omkring 8 000 anställda och är noterat på Helsingforsbörsen sedan 1988. Bolaget producerar verktyg, kabel, plåt, armeringsjärn, rör o.s.v. 254 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Outokumpu bestämde sig för att sälja ut 80 procent av aktierna i Outotec. Bolaget var nystartat och få personer i Sverige kan ha hört talas om det. En sökning i Affärsdata visar att det fanns omkring 26 artiklar gällande Outotec under 2006 (ab. 348 s. 2 – 15). Artiklarna visar hur lite det fanns att läsa i svensk press om Outotec innan Andreas Hofmann började handla. Mycket i artiklarna handlade om börsintroduktionen. I övrigt var det 3 artiklar. Outokumpu hade en roadshow i Stockholm den 8 - 10 november 2006 där man berättade om avknoppningen av Outotec. Med anledning av roadshowen gjorde Cevian en snabb analys av bolaget och rekommenderade på måndagen den 13 november 2006 investeringen i bolaget till general partnern. Cevian började handla aktier i Outotec den 14 november 2006. Den 13 november 2006 började Andreas Hofmann att handla aktier i Outotec via Nordea i Luxemburg. Den 14 november 2006 handlade han via UBS i Schweiz aktier i Outotec för 17 199 Euro, 139 242 Euro och 298 135 Euro. Den 17 november 2006 köpte han för 167 927 Euro, 335 854 Euro och 497 412 Euro. Av åberopade kontoutdrag framgår inte hur många aktier Andreas Hofmann köpte. Den 23 november 2006 kom det ut ett avslöjande i flera tidningar, bl.a. DI, att Cevian hade köpt aktier i Outotec. Då började Andreas Hofmann att sälja aktier. Sista försäljningen han gjorde var den 29 november 2006. Andreas Hofmann gjorde också affärer via Nordea i Luxemburg. Måndagen den 13 november köpte han 30 000 aktier (s. 22). Han sålde dem den 29 november 2006 för 545 349 kr, med en vinst på 95 290 kr (s. 22). 255 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Outotec utvecklades fram till vecka 46 inte så bra som index. Måndagen den 13 november 2006 började Andreas Hofmann att handla. Dagen därpå började Cevian att handla (ab. 349). Under den tiden som de handlade gick kursen rakt upp och fortsatte att utvecklas positivt. Den 23 november 2006, den dag då det tillkännagavs att Cevian hade köpt aktier i Oututec, steg kursen med 4,82 procent, vilket var den största kursförändringen under hela året. Den dagen ökade börsen med endast 0,11 procent. Den 18 oktober 2006 var förändringen högre, men då gick börsen upp 1,81 procent. Att Cevian börjat köpa aktier i Outotec uppmärksammades i pressen (ab. 348 s. 31 34) och resulterade i att aktien steg med 6,5 procent. Den 13 november 2006 köpte Andreas Hofmann 30 000 aktier för totalt 450 058 Euro till kursen cirka 14,71, den 14 november cirka 29 500 aktier för 454 576 Euro till kursen 15,41, fredagen den 17 november cirka 60 678 aktier för 1 001 193 till kursen 16,5 Euro. Under veckan han gick in ökade aktien med 12,2 procent. När artikeln i DI kom den 23 november 2006 sålde han aktier för 409 258 Euro, den 28 november för 53 001 Euro och den 29 november för 1 032 777 Euro (s. 40). Mitt i investeringen i Outotec hade Ossian Hellers fått nys om en affär i TradeDoubler. Den kom när han hade köpt Outotec (s. 41). Den 21 november 2006 började Ossian Hellers att handla i TradeDoubler. Den 27 november 2006 började Andreas Hofmann att köpa TradeDoubler. Den 21 december 2006 började båda att sälja TradeDoubler. Måndagen den 16 april 2007 togs en dator i beslag i Andreas Hofmanns bostad. I denna hittade polisen ett raderat meddelande (s. 45) Där står att mailet inte kunde skickas varför det kom tillbaka till Andreas Hofmann. Däremot har EMB inte hittat den adress dit mailet har skickats. 256 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åklagarnas uppfattning är att Ossian Hellers ligger bakom det mail (är skrivet av honom) som kommit till Andreas Hofmann. Ossian Hellers ligger också bakom läckan. Uppgifterna härstammar från Cevian och bara den som arbetade på Cevian kunde känna till dessa. Mailet är av intresse p.g.a. att Cevians investering i Outotec aldrig blev offentlig. Först står det kort om Outotec; inget hade tillkännagivits ännu. Den som skrev mailet hade kunskap om Cevians investering i Outotec utan att detta bekräftats från Cevian. Vinsten på affärerna i Outotec delades i 2, med 1 283 652 kr till var och en. Detta framgår av en vinstdelning som återfanns i Andreas Hofmanns dator (ab. 359 s. 1) Carl Rinman redovisade för taxeringsåret 2006 kapitalvinster om 308 074 kr från aktieaffärer. Han hade gjort affärer i en rad bolag på börsen samt dessutom handlat med köpoptioner. Detta var fallet även de följande åren (s. 12 – 15). 2007 gjorde han omfattande optionsaffärer i Carnegie och SHB. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Cevians investering i Outotec utgör inte insiderinformation. Det är särskilt tydligt gällande den här typen av investeringar eftersom det är en passiv, rent ekonomisk investering där Cevian inte avsåg att utöva inflytande i bolaget. Cevian hade inte för avsikt att vare sig flagga eller på annat sätt offentliggöra affären. Man bör se affären i ljuset av detta. Det hänger även ihop med hur litet bolaget är i förhållande till Cevians storlek som fond. Beträffande kursutvecklingen (ab. 349) kan man sätta fokus på intervallet den 13 november, d.v.s. början av vecka 46 till ”toppen på berget” där det står 1871. Den sista biten ligger efter rykten. Om Cevians investering har läckt ut, hur kan man säga att den fortsatta kursutvecklingen hade med Cevians investering att göra? 257 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ossian Hellers har över huvud taget inte lämnat någon information till Andreas Hofmann om Cevians tilltänkta agerande i Outotec. Andreas Hofmann började köpa före Cevian, t.o.m. innan Cevian fattat beslut om köp. Beslutet fattades på kvällen den 13 november 2006. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Det har inte funnits någon insiderinformation. I stället har handeln skett p.g.a. roadshowen som ägde rum innan Andreas Hofmann handlade på måndagen. Trendspekulation och rekommendation av mäklare ligger bakom investeringen. Information om att Cevian ska köpa är inte insiderinformation. Beträffande frågan om när aktien rörde sig mest vill Andreas Hofmann framhålla att den 18 oktober 2006 då det var lägre än 4,82 procent spelade det ingen roll hur index rörde sig. Aktien hade de facto gått upp så mycket den dagen oavsett hur index i övrigt har rört sig. Mailet (ab. 348 s. 46, stycke 3) är skrivet den 7 april 2007, d.v.s. flera månader efter avslöjandet om Cevians investering i DI. Där står from Hofmann to Hofmann. Ingenting tyder på att mailet har kommit från Ossian Hellers. FÖRHÖR Ossian Hellers: Han har inte skrivit mailet. Allt som står i det om Cevian är felaktigt eller kan läsas i media. Om något är det ett bevis för att Andreas Hofmann hade dålig insyn i Cevian. Det talar till fördel för Ossian Hellers. 258 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Outotec var en annorlunda Cevianinvestering för att vara hösten 2006. Telia och Volvo hade börsvärden på 180 respektive 100 mdr kr. Det är stora bolag som Cevian kan gå in i och Cevian hade vid denna tidpunkt fokus på stora bolag. Outotec hade vid den tiden ett börsvärde på 5 mdr kr och om Cevianfonden skulle köpa 5 procent (250 milj kr) var det mindre än 1 procent av Cevianfondens storlek. Det var naturligt att Cevian inte kunde fokusera på sådana investeringar. Outotec var ett för litet bolag för Cevian helt enkelt. Martin Oliv fick ett samtal där de frågade om Cevian skulle komma på roadshowen den 8 november 2006. Alla visste att Christer Gardell hade uttalat sig extremt starkt om gruvindustrin därför att Cevian hade investerat i Metso. Metallanvändningen ökade drastiskt, Kina drev på detta. Gruvbolagen måste investera i nya gruvor vilket innebar mycket arbete för bl.a. Metso och Outotec. Om man trodde på detta hade man 5 - 10 års bra tider. Det tar tid att bygga en gruva. Därför blev Martin Oliv uppringd. Han bokade ett personligt möte one on one. Den 8 november 2006 fick Ossian Hellers samtal från branschkollegor som satt på konferensen (roadshowen). Där blev det känt att Cevian skulle träffa dem senare på dagen. Det var inget konstigt med det. Alla frågade om detta hela tiden. Ossian Hellers hade aldrig hört talas om bolaget innan han blev kontaktad av branschkollegorna. Ossian Hellers träffade bolaget på eftermiddagen den 8 november 2006 eftersom han blivit intresserad av bolaget och därför gick på mötet, vilket han nog inte hade gjort annars. Ossian Hellers trodde att aktiepriset var för lågt mot bakgrund av gruvindustrins potentiella utveckling. Ossian Hellers sade till Christer Gardell att han inte kunde motivera en djupanalys på Outotec därför att Cevian maximalt kunde investera 0,5 procent av fonden i bolaget. En passiv investering kunde de dock göra. Han gjorde en snabbanalys och 259 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 tittade på att det var ungefär så det såg ut. Analysen pågick den 9, 10 och 13 november. Analysen presenterades på måndag kväll. Den sade att det var en naturlig följdinvestering av Metso att gå in i Outotec. Den skulle inte ha blivit tillkännagiven. Christer Gardell satt i styrelsen i Metso. Outotec var beställare hos Metso. Christer Gardell kunde alltså inte gå in i styrelsen. Beslutet läckte dock ut. Cevian kallade till sig mäklaren. Att Cevian köpte aktier utgör inte insiderinformation. Köpet förändrade inte bolaget eller dess värdering. Det var aldrig planerat att köpet skulle bli offentligt. Att det läckte ut till marknaden visar att Cevians aktieköp snabbt blir kända. Köpet hade därför rimligtvis ingen kurseffekt på Cevians investering. Andreas Hofmann köpte innan Cevian beslutat att köpa. Ossian Hellers sade att Cevian tror på en stark gruvkonjunktur när folk ringde honom den 8 november 2006. Kronologin är viktig. Outotec sattes på börsen den 10 oktober 2006. Den 8 och 9 november var Outotecs ledning på en roadshow i Stockholm och träffade potentiella investerare, bl.a. Cevian. Den 13 – 17 november köpte Andreas Hofmann aktier i Outotec. Den 13 november beslutade sig Cevians investeringskommitté för aktieköp. Den 14 – 20 november köpte Cevian aktier i Outotec. Den 21 november 2006 räknades aktierna av från Enskilda Securities till Cevian Capital på Jersey, d.v.s. Enskilda hade köpt på egen bok innan och sedan fördes aktierna över till Cevian och Enskilda fick betalt. Informationen läckte ut den 23 november 2006, men det var en massa fel i artikeln. Under 2007 såldes aktierna utan att Cevian någon gång konfirmerat att de köpt. Det är trams att Cevian skulle avvakta att tillkännage, vilket står i mailet. Andreas Hofmann köpte efter roadshowen. En snabbanalys gjordes på Cevian av bolaget över helgen, d.v.s. 3 dagar. Det är då inte möjligt att skapa insiderinformation av publik information med hjälp av 1 analytiker. Aktien var extremt lågt prissatt vid börsintroduktionen. Kursen fyrdubblades. Det var en av de 260 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 största ökningarna han någonsin sett på de nordiska börserna gällande bolag av denna storlek. Cevian ville inte söka en styrelseplats. Bolaget var mycket litet för Cevian. Cevian skulle inte kunna investera ens 1 procent av sin fond i bolaget utan att behöva flagga. Det var ett rent värderingscase och en passiv investering. Cevian köpte för 0,4 procent av fondens kapital. Det var en liten tilläggsinvestering som följde på Metsoanalysen. Outotecs volatilitet under 2006-2007 var i genomsnitt 2,1 procent per dag (s. 9). Rörelsen under en handelsdag var i snitt 4 procent. Outotec var mer än dubbelt så volatil som den finska börsen. Den dag då Cevian ryktades ha ett innehav gick kursen upp 4,8 procent. Kursen gick upp 23 procent månaden innan Cevian annonserade och 20 procent månaden efter. Cevian ändrade således varken värdering eller trend på aktien (s. 10). Under 3 handelsdagar av de 7 dagarna innan Cevianryktet kom gick kursen upp över 4 procent (s. 11). Åklagarna har påstått att just denna dag berodde det på Cevian. Men de andra dagarna då? Den 16 november 2006 var den största kursutvecklingen om man räknar som åklagarna gör och tar hänsyn till hur börsen i sin helhet rörde sig (se graf ab. 349). Kursökningarna berodde inte på Cevian. Ossian Hellers stödde och rekommenderade analysen av Outotec (s. 13). Analysen var dock mycket begränsad. Han beslutade vilka kortfattade analyser som skulle göras på Outotec och satt med vid investeringsbeslutet den 13 november på kvällen. Han visste att Cevian efter beslut i investeringskommittén började köpa aktier, han visste ungefär hur många aktier som köptes, att det var färdigköpt den 20 november 2006 och att det inte fanns några planer på att offentliggöra. 261 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Cevian pratade vid denna investering inte med så många. Ossian Hellers hade dock mycket kontakt med någon Kajsa på Enskilda. Han fick mycket av hennes tid för att fråga om Outotec. EBM har påstått att det skulle ha varit han som läckte till DI. Så var inte fallet. Han var inte i kontakt med media en enda gång under sin tid på Cevian. Artikeln kan inte ha skrivits av Ossian Hellers. Det är massor med fel i den. Hur ska man kunna sälja bolaget vidare om man bara har aktier motsvarande 10 - 12 procent av bolaget och dessutom till ett förutbestämt pris. Det är omöjligt. Mäklare på Enskilda blev uppkallade eftersom man hos Cevian trodde att läckan fanns där. Cevian skapade efter detta subfonder t.ex. ”abrakadabra” på Jersey för att handla under fingerat namn så att ingen skulle veta att Cevian handlade. Att han inte har läckt information är uppenbart. Hälften av Andreas Hofmanns satsningar i Cevianbolag har lett till förluster (s. 17). Av information från Stockholmsbörsen om Enskildas totala köp under november 2006 framgår att Enskilda slutade köpa aktier i Outotec när Cevian slutade köpa samt att handeln åt andra kunder var rekordhög när Cevian köpte. Den 14 november 2006 var handeln intensiv, men framför allt den 21 november 2006 då Enskilda rekordhandlade (s. 20). När Cevian köpte den 14 november 2006 var det intensiv handel i Outotec, men framförallt den 22 november 2006 då Enskilda rekordhandlade när det läckte. Sedan var det nästan ingen handel. Cevian trodde att någon sagt att Cevian köpte Outotec, ska inte ni också handla, och sedan läckte man ut det i media för att skapa tro om att det ökat intresset i aktien. Cevian trodde att Enskilda hade läckt. Det är fräckt av EBM att säga att Ossian Hellers läckt. Cevian ville ju inte göra detta känt (s. 21). 262 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 EBMs anklagelser är märkliga. Före kvällen den 13 november 2006 fanns inget beslut att Cevian skulle köpa aktier i Outotec. Andreas Hofmann handlade dessförinnan. Det skulle aldrig bli känt att Cevian handlade i Outotec. Eftersom det aldrig skulle bli känt att Cevian ägde aktier i Outotec finns det inte någon potentiell trigger av aktiepriset annat än bolagets egna prestationer. Dessa saknade Cevian helt insyn i. Hur räknar man investeringar på något som aldrig ska bli känt? Andreas Hofmann kunde ha investerat betydligt mer i Outotec och kunde ha gjort det med bättre timing. Åklagarna säger i någon slags moteld till att de påstått att det är konstigt att Ken Lennaárd köpte det som Andreas Hofmann sålde. Åklagarna säger då att informationen man fått kan värderas på olika sätt, men på vilket sätt är det då insiderinformation och väsentligen kurspåverkande i någon riktning. Om det är osäkert hur kursen ska gå, på vilket sätt är det då insiderinformation? Åklagarna motsäger sig. Beträffande mailet skulle han aldrig skriva ”gäsp” osv, ”Pah” etc. Cevian hade inte köpt en aktie på 4 månader när texten skrevs. Författaren hade inte den insikten. Gällande Volvo var det media som skrev att det var en prestigeförlust. Cevian tyckte inte det. Delen i mailet om att Cevian ska börja ställa högre krav på solid förtroendeplattform är taget direkt från en artikel. Cevian nyannonserade inte en enda investering under 2007. Detta är således felaktigt. Det är inte hans språk. Om han hade skrivit det hade EBM hittat det i hans dator. Det som står om Cevian är helt fel. I mailet står inget om hur man arbetar på Cevian. Det är insiktslöst skrivet. Förändringsarbetet tas upp i artikeln som Andreas Hofmann lämnade in (ab 355). När Cevian gick in i Volvo började Industrivärden att köpa upp aktier. De ville slippa få en större ägare. Cevian ville inte gå ut med Outotec. Cevian hade ju ingen förändringsagenda på en så liten investering. Han vet inte om någon på Cevian var med på roadshowen? Eventuellt var one on one mötet ett substitut til roadshowen. 263 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Cevian hade inga problem att visa sig på roadshows. Det gjorde även Christer Gardell. Han hade ett möte den 8 november 2006 kl. 15:30 då han träffade bolaget. Då förstod han givetvis att det var på roadshow. De visade samma material som när de träffade de andra investerarna, men det blir mer interaktion vid ett one on one. Det är svårt att kunna ett bolag på 1 timme. Om råvarupriserna går upp slår det direkt på Boliden o.s.v., vilket i sin tur gör att de vill investera mer. Det i sin tur gör att capex ökar och investeringsbeslut tas som trillar ner till t.ex. Metso och Outotec som gör turn key solutions att t.ex. bygga nästa gruva, projekt som slår igenom på lång sikt. Metso och Outotec låg sent i cyklarna men orderböckerna växte snabbt. De närmaste 3 årens omsättning skulle komma från befintliga kontrakt och det tog några år innan det gav effekt. Detta måste analyseras. Det fanns potentiella giftpiller i andra bolag, exempelvis vem beslutade i bolaget, konkurrerande teknik o.s.v. Han gick ut från mötet med en väldigt positiv bild av bolaget, men det var långt ifrån självklart att det skulle bli en Cevianinvestering. Därför gjorde de en analys. Om han hade velat hade han kunnat styra bort investeringen från Cevian och investerat privat i stället. Det blev en Cevianinvestering för den kunde ses som en tilläggsinvestering. Han kommer inte ihåg om han hade några samtal med Andreas Hofmann under den här tiden. Han fick ett antal samtal innan roadshowen och blev sugen på bolaget. Han har inte gett något till Andreas Hofmann. Han kan inte säga något om bolaget eftersom han inte visste något om det. Men om man trodde på gruvindustrin var det en bra investering. Innan roadshowen kände han inte till Outotec. Efter mötet pratade han med Christer Gardell om bolaget. Någon ringde honom säkert, men ingen frågade honom för att han skulle vara någon slags auktoritet. Han kunde ju inte bolaget. De ställde allmänna frågor om att det borde vara en investering för 264 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Cevian o.s.v. Han hade inga problem att ta sådana samtal. Att de hade en positiv syn på gruvindustrin hade Cevian sagt i media tidigare. Att Cevian går in i ett bolag förändrar inte värderingen men kan ge ett momentant köptryck. I t.ex. Outotec gick kursen ner de följande 3 dagarna efter Cevians investering. Han vet inte hur mycket av uppgången som berodde på Cevian. Bolaget värderades t.ex. fortfarande till 12 gånger vinsten oavsett om Cevian köpte eller inte. Så fungerar bolagsvärdering. Det blir känt inom 10 dagar när Cevian köper via mäklare. Det är ett faktum. Det var aldrig planerat att något skulle tillkännages. Att det läckte är en efterhandskonstruktion. De blev klara med Outotecanalysen precis innan beslutet togs. De pratar om 5 dagar varav 2 helgdagar. Ingen färdig analys låg och skvalpade. Det var ett race in på målsnöret. Kursen låg stilla från den 23 oktober till den 23 november 2006. Den låg helt stilla även efter Cevians investering. Så fungerar aktier. Vissa gör vinsthemtagningar o.s.v. Beträffande hans påstående att Cevian inte förändrat en trend handlades under tiden den 13 till den 29 november cirka 1 milj aktier om dagen. Cevian köpte 700 000 aktier av 7,7 milj aktier, d.v.s. mindre än 10 procent. Cevian köpte så för att inte driva kursen. Åklagarna kan lägga på Andreas Hofmanns köp, men det påverkar inte. Aktien hade en fundamental omvärdering. EBM kan inte hävda att det beror på Cevian när snittköpet ligger på 1 milj aktier om dagen. Andreas Hofmann: Outotecs börsintroduktion den 11 oktober 2006 var den största introduktionen under det fjärde kvartalet 2006, av totalt 16. Intresset för Outotec-aktien var stort och introduktionen övertecknades. Det är inte riktigt att det skulle vara ett litet företag. Det var ett relativt stort bolag. Dagarna efter introduktionen hade Outotecs aktie en spektakulär utveckling. Det gjorde att bolaget uppmärksammades. Åklagarnas graf 265 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 över aktiekursen ger en missvisande bild. Det är inte en tillfällighet att den visar vad den visar. Roadshowenen gjordes för att sälja in bolaget hos så många investerare som möjligt. Det var ett bra bolag med en intensiv roadshow som det pratades om. Bolaget anlände för sin roadshow den 8 november 2006. I samband med denna fick han upp ögonen för bolaget. Han träffade flera som varit på konferensen och var imponerande. Alla förstod att bolaget inte var felvärderat men om man trodde på att stålkonsumtionen skulle växa med 20 procent per år betydde det att Outotecs vinst skulle öka mycket och kursen skulle gå upp med minst 30 - 40 procent. Han diskuterade med många. Det skulle ha varit hjärnsläpp att inte ringa Ossian Hellers eftersom Cevian var inne i gruvindustrin. Han ringde även Jan Felländer och slängde upp ett antal bollar. Jan Felländer återkom i ett mail måndagen den 13 november 2006 och sade att det var en superaktie och rekommenderade köp (s. 7). Eftersom bolaget bara kunnat handlas under 4 veckor var det en massa överlappande intressen t.ex. var det många som Christer Gardell kände som säkert köpte aktien samtidigt som Andreas Hofmann. Han började köpa 4 veckor efter det att aktien hade introducerats på börsen. Kursen hade vid tillfället gått upp med över 13 procent. 10 dagar senare kom artikeln i DI om Cevian. Den 29 november 2006 sålde han sina aktier. Under tiden den 11 oktober 2006 till den 24 juli 2007 var det en spektakulär utveckling i bolaget (s. 4). Om man tittar på den tid som han ägde aktien var det fel att sälja när han sålde. Aktien är extremt volatil. Han ägde den en kort tid. Inför noteringen av Outotec var intresset stort. Intresset ökade ytterligare efter bolagets starka rapport den 23 november 2006. Analytikerna höjde då sina riktkurser. Trots det sjönk kursen 1,4 procent. Outotec har aldrig omsatt så många aktier som under de första 2 veckorna (s. 8). Aktien rörde sig mycket och handlades 266 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 mycket. 20 eller 40 procent av vinsten i denna affär låg innan något hände i Cevian. Analytikerna var generellt positiva (s. 9). Under kursuppgången under hela året kan man säga att analytikerna låg långt efter verkligheten. De reviderade upp sina prognoser hela tiden. Den kraftiga kursuppgången och omsättningen i Outotec-aktien gjorde den uppmärksammad (s. 10). Under tiden den 11 t.o.m. den 31 oktober omsattes 16,8 milj aktier. Outotec var extremt omsatt vid tillfället. Att Cevian hoppade in hade liten effekt på omsättningen. Redan 3 dagar efter noteringen ägdes 70 procent av bolaget av utländska personer (s. 11). Informationen om bolaget spreds snabbt. Uppgången på 4,7 procent var inte stor i ljuset av den normala rörelsen (s. 12). Vid 35 tillfällen under 12 månader rörde sig kursen mer än 3 procent mellan öppning och stängning. Cevianryktet resulterade i den femtonde största kursuppgången under det året. Outotec-aktien steg näst mest i Norden (s. 13). Hos Avanzas kunder handlades den åttonde mest av alla aktier. Alla rekommenderade den. Den var extremt omsatt och omtyckt. Detta var ingen liten och okänd aktie. Aktien hade låg risk eftersom den befann sig i en stark trend. Investeringen gjordes successivt och ökade i värde. Detta motiverade en fortsatt investering. Investeringen var i linje med hans vanliga investeringar (s. 16). Han vet inte hur det ser ut på Cevian, men han kan tänka sig att en analys där man involverar 100 personer är väl förankrad och sällan avslås, men att påstå att en investering som föregåtts av 3 dagars analys skulle skapa fantastiskt värde är nonsens. 267 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Om man sätter texten i mailet i dess kontext framgår det ganska odiskutabelt att det inte finns dunkla syften med den här texten. Texten i fråga är inte ett email (s. 2). Det är en text som han skickade till sin yahoomail. Man kan skicka en text till sig själv för att ha tillgång till texten var man än är. Texten har skickats till honom själv och har bara funnits lokalt på hans dator. Det var en fortsättning på en diskussion där han tipsade en vän vid namn Carl Rinman om Outotec och OMX. De rykten som han skrev om var helt felaktiga och fanns redan tillgängliga i media eller på marknaden. Texten har inget med Ossian Hellers att göra (s. 3). Han köpte Outotec i november 2006. Därefter florerade ett rykte om att Cevian hade investerat i Outotec. I mitten av januari 2007 rekommenderade han Carl Rinman att köpa i Outotec. Denne är egen företagare inom media och nära vän till Andreas Hofmann sedan 8 år tillbaka. De umgås på tu man hand och familjevis. Han känner inte till Carl Rinmans aktiehandel i detalj men uppfattar honom som ointresserat intresserad av aktier. Denne kände inte till Cevianryktet eftersom han inte läste affärstidningar. Andreas Hofmann var Carl Rinmans öra mot marknaden och gjorde bedömningar. I mars/april 2007 frågade Carl Rinman vilka aktier Andreas Hofmann köpte. Han berättade då om OMX och lovade att återkomma med mer information. Carl Rinman kontaktade Andreas Hofmann den 9 januari 2007 för att följa upp en diskussion där Andreas Hofmann hade rekommenderat köp av Outotech (s. 5). Detta var mer än 2 månader efter DIs publicering av artikeln om Cevians köp i Outotec. Han förklarade att Outotec var en aktie han kunde köpa i samband med OMX, därför sade han att han var skyldig en uppdatering kring OMX. Texten i stycke 2 om Volvo kommer helt från en analyserande artikel i Affärsvärlden den 4 april 2007 (ab. 355). Han skrev texten 2 dagar efter det att artikeln hade publicerats. Texten i stycke 3 syftar på de hundratals rykten om Cevian som förekom i pressen. Han uttryckte sig ”nya och nygamla” för att Carl 268 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Rinman inte läser tidningar och inte visste om ryktet om Cevians investering i Outotec. Det fanns en buffé av rykten och han tog tacksamt emot dem. Det var trevligt att prata om på middagarna. I mail den 9 januari 2007 skrev Carl Rinman till honom ”Var det Outokumpu och Wärtsilä du tyckte var intressanta? Du nämnde någon aktie runt 21 euro men de står i 27 resp 39 euro. Tänkte börja följa dem lite grann”. och Andreas Hofmann svarade ”Tack själv, hur gick det på tennisen? Inte bara Outokumpu utan Outokumpu technology, en spinn off till Outokumpu.” Carl Rinman den 10 januari 2007 ”Outtech är nere på 19,30, köpläge? Eller föredrar du Wärtsilä? Jag har fingret på köpknappen.” Andreas Hofmann ”vänta lite, det ligger och väger för mycket nu. Avvakta en bit in i rapportsäsongen, typ 1-2 veckor. Nu tror jag att cash är en bra strategi – men vem fan vet”. Dessa mail styrker att han rekommenderat Outotec den 10 januari 2007. I ett ytterligare mail till Carl Rinman den 11 januari 2007 skrev Andreas Hofmann ”Ingen fallhöjd enligt min mening. Bolaget är starkt i sig.” Detta styrker att Andreas Hofmann rekommenderade Carl Rinmann att köpa Outotec den 11 januari 2007. 2006 var det inte ovanligt att det förekom rykten kring kommande Cevianinvesteringar (s. 13, 14). I dessa fanns det gamla och nygamla tips. Dessa var Carl Rinman inte uppdaterad om och det var enkelt för honom att vidarebefordra dessa. Därför använde han formuleringen nya och gamla tips. Det var nästan 1 artikel i veckan. Att han sade nya eller gamla investeringar var uteslutande refererande till ryktena i pressen. Beträffande uttrycket ”Tänkte köra en annan lead”, som inte har något med Cevian att göra frågade Carl Rinman vilka aktier Andreas Hofmann hade på radarn. Carl Rinmans Outotecinvestering hade gått bra och Carl Rinman var beredd att investera 269 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 mer. Diskussionen skedde både personligen och via mail. Denna text var även tänkt som en uppföljning till den dikussionen. Då Andreas Hofmann och Carl Rinman precis hade pratat om Outotec, som ju hade med Cevian att göra, var det naturligt att säga ”ngt som inte har med Cevian att göra”, som brygga från Outotec till OMX. Andreas Hofmann visste att Carl Rinman och Andreas Hofmann även skickade ett par mail om OMXinvesteringen som var snarlika de mail som skickades kring Outotecinvesteringen. Om 2 maildialoger hänger samman innehållsmässigt och tidsmässig är det så gott som bevisat att det inte finns något dunkelt syfte med detta email. Ett saknat mail är mycket viktigt då det binder samman den funna textens innehåll med Andreas Hofmanns och Carls Rinmans dialog såväl innehållsmässigt som tidsmässigt. Han har i september 2009 försökt att få tag på detta mail hos Nordea, hos Carl Rinman och hos EBM, utan att lyckas (s. 17 – 30). Roadshowen var mest avgörande för köpet. Sedan kontaktade han sannolikt Jan Felländer i samband med roadshowen. Denne återkom. Han utgår från att det skedde på fredagen eller lördagen och att han fick underlagen på måndagen. Han kommer inte ihåg vid vilken tid han handlade. Han kan ha varit på arbetet på måndagen. Han hade gått igenom mycket material redan innan. Jan Felländer återkom efter helgen och sade att det här skulle han köpa, det var intressant. Därefter skickade han en kompletterande analys. Själv hade han delar av materialet från roadshowen. Han slängde ut krokar efter roadshowen, frågade sin bror och Jan Felländer om vad han hade hört om Outotech. Han återkom och sade att det såg bra ut. 270 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Man investerade om man trodde på tvåsiffrig tillväxt i Kina och Indien och trodde att Capex skulle utvecklas på samma sätt, vilket skulle medföra 10 - 20 procent vinsttillväxt varje år. Det var ett unikt bolag. Han köpte inte alla aktier den 13 november 2006 eftersom man inte gör så. Eventuellt gör man så inför en rapport, men annars köper man successivt. Det är en tydlig indikation på att han inte visste något säkert när han köpte successivt. När investeringen utvecklades positivt kompletteringsköpte han. Hans genomsnittsaffär 2005 låg på 21 dagar. Den här låg på 16 dagar. Anledningen till att det blev 16 dagar var att med signalerna för bolaget och det allmänna köpläget var detta det rätta att göra eftersom aktien steg konsekvent. När den var inne i en positiv trend sålde man inte, utan avvaktade till det ebbat ut. Han gick inte in i den sedan eftersom han hade gjort sina pengar. Om man tittar bakåt borde man ha gjort många investeringar. Cevian sålde aktierna 2007. De hade en uppgång på 230 procent. Det borde han ha gjort men gjorde det inte. Han tjänade 2 milj kr på aktien. Efter det att Cevian gått in sackade den tillbaka under 3 - 4 dagar. Då hoppade han ur den. Han höll koll på hur aktien fortsatte. Men om man köpt och sålt och gjort vinst känner man att man kan gå in först när den är tillbaka på den nivå där man köpte. Med på roadshowen var bl.a. analytiker från Nordea som han pratade med. Han kan dock inte namnge dessa. Industrin är väldigt liten. Alla känner indirekt alla. Man får reda på om någon varit någonstans. Om åklagarna har telefonlistor kan man se vilka personer han ringde till. Han kan omöjligt minnas telefonsamtal 2006. Eftersom Outotec hade en roadshow i Stockholm behövde han inte läsa om bolaget. Showen var en försäljningsturné där de kom för att sälja sitt bolag. Det görs inte i 271 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 tysthet, det görs högt, vitt och brett. De ville nå ut med sitt budskap. Han fick reda på informationen genom detta. Det skedde omkring 100 roadshows på 1 år. Han gick på denna p.g.a. att det gällde gruvindustrin och att det var kursdubblingar i sikte. Han har inget minne av någon reaktion från Ossian Hellers. Han har ett vagt minne av att han ringde honom därför att det hade varit ologiskt att inte ringa honom och att Ossian Hellers hävdade att han inte kände till bolaget. Detta kan också vara en slutsats som han drar. Han kommer inte ihåg samtalet, men om han ringde var det sannolikt veckan innan han handlade, kanske på onsdagen. Han använde RSI (Relative strenght index) under 50, d.v.s under 50 gav signal för köp av aktier. Då ser man om aktien har momentum, d.v.s. om den är underköpt eller överköpt. Man sitter inte och gör en analys av data som finns i alla applikationer överallt, DI, Avanxza, Affärsvärlden. Blanda inte ihop teknisk analys med tekniskt beteende på en aktie. Outotec rörde sig i en extremt starkt trend. Det kan alla se om man lägger ett ”Bollinger band”. Om det är en extremt ryktesdriven aktie är det irrelevant om den är under- eller överköpt. Kursen drivs bara av rykten. Men om man tittar på t.ex. Outotec, som var ett omvärderingscase, kan man förutsätta att om aktien gick upp så mycket var den överköpt under hela perioden. RSI är ingen svart box. De aktier som han var intresserad av kunde han göra tekniska analyser på. Analyserna har ett medellångt perspektiv. Om man tar en teknisk analys är det normalt sett kortsiktigt. Man kan göra en tilläggsanalys som komplement till investmentbankers analyser. De tar normalt sett inte upp tekniska variabler i sina rapporter. Svaret är att han tittade på Outotec som hade ett starkt tekniskt beteende och noterade därför köp. 272 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han har investerat i fler affärer där Cevian har investerat än affärer som Cevian inte har investerat i. Den icke misstänkta portföljen gick bättre än den misstänkta och om man lyfte ut Cevianinvesteringar ur den misstänkta portföljen hade den gått bättre. Det är således inte sannolikt att han har haft insiderinformation, i så fall har han genomfört det på absolut sämsta sättet. Vad gäller Volvo köpte han i juni och sålde i juni. Samma sak inträffade i september. Han köpte aktier i en av Sveriges bredaste folkaktie. Skulle han alltså vara den ende svensk som inte kan köpa Volvo om han vill undvika att dras till tingsrätten? Han har köpt folkaktier. Det har varit större sannolikhet att köpa Telia än att inte köpa Telia. Angående påståendet att hans affärer sammanföll med Cevians var det inte bara han som köpte Outotec. EBM slänger in rapporter med förlust och säger titta det är mönster där det är känt att Cevian finns med och har investerat. Att lägga det till grund för att styrka mönster är miss-visande. Statistiskt är åklagarnas datamaterial totalt missvisande. Beträffande påståendena om Cevian Is investeringar i Metso, Skandia, Lindex, Cevian 2:s investeringar i Vovo, Telia, Outotec är de skolade i samma skola. Båda är konsulter och utgår från ett snarlikt sätt. Av de nämnda bolagen var några Q-rapporter, några återinvesteringar, något bud. Man måste kategorisera materialet för att visa på ett mönster. Han ser Cevians inhopp som ett tillfälligt köptryck. Långsiktigt påverkar inte Cevian om de inte gör förändringar i bolaget. Det beror på. På Telia, Volvo och Outotec fanns inte någon långsiktig effekt. Svaret på om Cevian gjort ett bra jobb får man ett halvår efter det att de suttit i styrelsen där de kunnat påverka. Han gick in i Metso, Telia, Visma, Lindex, Volvo och Skandia efter det att Cevian tillkännagett sin investering. 273 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han hade inte koll på Outotecs konkurrenter. Han hade koll på att Outotec arbetade med gruvor, med processförbättringar och kapacitetsutnyttjande. Som han förstod det låg många av konkurrenterna inom andra bolag och var inte självständiga. Många av konkurrenterna var inte sådana att de gick huvud mot huvud med Outotec utan snarare att det var en avdelning på företaget som gjorde det Outotec gjorde. Huvudkonkurrenter hittar man nog inte självständigt, men ett exempel är Rio Tinto. Han har inte hört talas om FFE Minerals eller SFL Smith. Skälet till att han klev av Outotec och gick in i TradeDoubler var att Outotec började sjunka tillbaka. Han låg kvar efter det att Cevian hade gått in. När den började sjunka hade han fått ut en bra vinst och klev ur. Han kontaktade inte Ossian Hellers innan han klev av. Han hade säkert kontakt med Ossian Hellers angående TradeDoubler, men frågade inte om det var dags att kliva av Outotec. Han vet att han pratade med Jan Felländer, men vet inte om han bad honom om råd. Han var nöjd med sin vinst och avvecklade successivt. På Enskilda Securities känner han Stefan Nelson som är analytiker och vän till honom. Olle Palmlöv och Johan Hessel känner han indirekt. Allt i texten till mailet gick att läsa om i tidningarna. Det var dessutom felaktigt. Cevian annonserade aldrig sitt innehav. Beträffande hans beskrivning av arbetssituationen på Cevian i mailet hade han läst artikeln, det kändes lite genant även om han tror att han tjänade pengar på sitt sätt att följa upp det. Han försökte nog vara lite ”allan ballan” och få det att låta som han kunde mer än han gjorde, men allt är en tolkning av publik information. Han började lämna aktietips till Carl Rinman kanske 2006. Astra, OMX, Skandia, Nordea och Metso är de bolag han kommer ihåg. Mailväxlingen visar att han handlade i Outotec under 2007. Han trodde på aktien men handlade inte själv. Han skulle ha gjort som Cevian och ägt den hela 2007. 274 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Hur mycket aktiekursen påverkas av ett rykte att Cevian ska gå in i ett bolag beror på. Om de måste flagga blir kursreaktionen större. Enligt de studier som visas ligger de över påverkan från ett aktivt investmentbolag. Rensat från standardavvikelse kan kursuppgången ligga runt 2 - 3 procent d.v.s. snäppet under en analytikerrapport. Rykten om att Cevian tittar på olika bolag läser han med nyfikenhet och följer upp, men han sätter sig inte ned och analyserar det. Många rykten florerar. Det normala är att man köper sina aktier och han förutsätter att Ossian Hellers inte begår några fel. Han kan inte vara begränsad i sina köp för att Ossian Hellers skulle sitta i ett bolag och det går rykten om Cevian. Det är inte insiderinformation. Man kan inte sätta folk på svarta listor för att man känner någon. Han utgår från att Ossian Hellers beter sig korrekt. Ossian Hellers skulle inte svara och Andreas Hofmann skulle inte fråga på ett olämpligt sätt. På åklagrnas begäran har Christer Gardell, Per Friberg och Göran Casserlöf hörts som vitten. Christer Gardell: Han började titta på Outotec i samband med ett möte på kontoret med vd eller finansdirektören för Outotec som presenterade bolaget. De var på en roadshow i Stockholm. På Cevian kände de då att bolaget var lågt värderat och tillsatte en grupp som tittade på det. De var familjära med den bransch som bolaget agerade inom, vilket gjorde analysfasen kort, 4 - 6 veckor. Han har inget säkert minne av tiden, den kan ha varit något kortare eller något längre. Han hade hört talas om moderbolaget tidigare. Outotec hade noterats på börsen inte så långt innan de hade mötet på kontoret. Han kände till Outotec tidigare men hade inte lagt ner tid på det. En kort analysfas resulterade i beslut om köp. Köpen skedde i fond II. Beslut togs av general partnern den 14 november 2006. Därefter började Cevian att handla. De 275 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 tyckte att bolaget var tydligt undervärderat. Bolaget levererar mot gruv- och metallarbetande sektorn. Cevian hade investerat i den industrin under lång tid och hade därför kort startsträcka i investeringen i Outotec. Martin Oliv och Fredrik Edström analyserade. Ossian Hellers koordinerade. När det kom ut en artikel om att Cevian investerat i Outotec blev han arg och irriterad eftersom det följde på läckan i Telia. Han blev också förvånad över att det läckte om Cevians investering i det bolaget. Det var inte många som hade tillgång till informationen att de handlade i bolaget. De misstänkte mäklaren och bad denne göra en undersökning. Det måste ha varit en läcka. De gav sin reaktion direkt till mäklaren. Christer Gardell eller Lars Förberg ringde upp honom och bad honom att undersöka saken. Eventuellt kom mäklaren till Cevians kontor vid ett senare tillfälle. Det var samma mäklare som i Telia. Göran Casserlöf höll i undersökningen internt. De anlitade en konsult som gick igenom rutinerna på kontoret, hur material m.m. hanterades, samt höll intervjuer med några anställda. Ingenting kom fram. Analystiden var väsentligt kortare än vanligt i alla fall eftersom de hade en god branschkännedom. Per Friberg: Sedan 2006 är han anställd på EBM som specialist på handel med värdepapper. Han har en bakgrund som professionell aktör på värdepappersmarknaden, har arbetat 14 år som mäklare hos olika fondkommissionärer i Sverige och England. Kunderna var banker och fonder. Han har mäklarlicens för de flesta börser i Europa och USA. Hans eftergymnasiala utbildning består av 10 p i ”Ekonomistyrning bas”. Han har inte haft arbetsuppgifter inom corporate finance eller investment banking. Han kände inte till Outotec hösten 2006. I november 2006 rapporterades att Cevian köpt aktier i Outotec. Det offentliggjordes inte av Cevian utan en tidningsartikel i DI avslöjade det, utan att det bekräftades från Cevian. 276 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Under 2005 - 2006 fanns ett stort intresse för det som Cevian gjorde. Cevian hade ett väldigt gott rykte som en bra investerare och många ville göra liknande affärer som de. Hela tiden finns rykten. Om ett rykte sade att Cevian handlade var det många som köpte för att vara med i Cevians strategi. När artikeln kom gick Outotec-aktien upp strax under 5 procent. Beträffande Ossian Hellers påstående (ab. 319 s. 10) att Cevian varken ändrade värderingen eller trenden på aktien går det utifrån grafen inte att se vad som berodde på Cevians agerande eller inte. Uppgifterna i Ossian Hellers framställning (s. 20) om Enskilda tyder på att Enskilda stod för en stor del av omsättningen i aktien. Enskilda hade förutom Cevian andra kunder som köpte aktier i Outotec. Det fanns flera som var intresserade av att investera i aktien vid samma tillfälle. Mäklaren läcker inte vad andra kunder gör. Då riskerar mäklaren att förlora kunden. Det var mer troligt att flera hade träffat bolaget på en roadshow och att många ville handla till följd av den. Enskilda hade sedan tidigare koll på flödet och man kunde då vända sig till dem för att handla i aktien. Uppgifterna ger inte stöd för slutsatsen att det måste ha läckt från Enskilda. Han fick uppfattningen att man på marknaden tyckte att Cevian var duktiga. Om han nåddes av ett rykte att Cevian handlade aktier när han var mäklare, hindrade det honom inte från att tipsa en kund. Inte alla aktörer var kursdrivande. Offentliggörandet av Cevians handel var kursdrivande. Cevians investering i Outotec blev kursdrivande. Aktien hade inte varit noterad så länge. Den gick upp cirka 5 procent precis efter noteringen. Annars var denna stegring nog den största. Vad de andra uppgångarna som var nästan lika stora berodde på vet han inte. Troligtvis berodde denna uppgång på att Cevian gick in, men han vet inte detta säkert. Många faktorer påverkar aktiekursen. Men det var ett väldigt stort intresse för Cevian och positivt att Cevian gått in i ett bolag. 277 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Enligt hans uppfattning kan en annan aktör vara så duktig att vetskapen om detta kan utgöra hinder för honom som mäklare att agera. På frågan hur duktig man ska vara, hur mycket man måste driva kurs finns inget exakt svar. Han har i utredningen inte försökt att analysera väsentlighetskriteriet, som är en juridisk analys, utan bara om det varit kursdrivande. Han har funderat på frågan att analyser kan vara så kvalificerade att de kan utgöra otillåten information. Vissa framgångsrika analytiker har stor genomslagskraft. Om de har bra historik med lyckosamma rekommendationer fortsätter många kunder att följa deras analyser, vilka kan bli kursdrivande. Att analysen delges olika kunder vid olika tidpunkter skulle kunna vara otillåtet. Analyser kan mycket väl spridas hierarkiskt hos kunderna, men aldrig till enskilda individer som får den först. Det är ett offentliggörande om man ger den till en grupp av människor. Man delar upp distributionen av analysen bland olika grupper men det ser han inte som olagligt. Det är möjligt att Cevians analyser är otillåten information, men det är svårt för honom att ha en uppfattning eftersom han inte har sett dem. Där han arbetade utmynnade analyserna i ett råd som han skulle delge sina kunder. Analytikerna grundade inte analysen på insiderinformation. Om analysen blir kursdrivande skulle man kunna tänka sig att den blir insiderinformation. Göran Casserlöf: Han är inte involverad i investeringsverksamheten men följer den eftersom han är ekonomichef på Cevian. Fonden tog bslut i november 2006 att investera i Outotec. Fonden gjorde det första köpet den 15 november 2006. Under en vecka köpte fonden en större mängd aktier i bolaget. Artikeln i DI som spekulerade i att fonden köpte i bolaget ledde till att man på Cevian misstänkte läckage. Det blev aldrig klarlagt var läckan fanns. De tittade på interna rutiner, pratade med mäklaren som hade agerat om det fanns något i dennes 278 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 organisation som gjorde att det läckt, men fick aldrig konkreta fakta. Han pratade med en jurist hos mäklaren och bad mäklaren se över sina interna rutiner och vilka som varit involverade i affären. Han hade ett flertal telefonsamtal med juristen hos mäklaren. Mäklaren kom tillbaka och sade att det inte fanns anledning att tro att mäklaren läckte. De tittade säkert på om mäklaren var aktiv i det värdepapperet. Att det läckte betydde för Cevian att det blev svårare för fonden att fortsätta investera i företaget. I det här fallet gjorde de fortfarande ett par investeringar efter att det kom ut, men aktierna såldes ett halvår senare. När Cevian investerar vill man göra det utan att någon vet det. Om det finns misstanker om att Cevian handlar blir det mer intresse för det bolaget och analytikerna kollar om det sker större köp i de bolagen. ÅTALSPUNKT 9 SKANDIA (Ossian Hellers och Andreas Hofmann). Ossian Hellers och Andreas Hofmann har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Kursen på Skandia-aktien pendlade under 2004 mellan omkring 25 och drygt 30 kr. Den 13 december 2004 gick Skandias aktiekurs rakt upp efter det att rykten hade börjat florera om att en storägare hade gått in i bolaget. Den 14 december 2004 fortsatte aktien upp 2,5 procent. Då flaggade Cevian att man hade uppnått 3 procent av aktierna i Skandia. Många var förvånade att man valde att flagga vid 3 procent eftersom gränsen för flaggning är 5 procent. Kursökningarna den 13 och 14 december 2004 berodde på ”Gardelleffekten”. Cevian hade då ett mycket gott anseende. Cevian förvärvade under perioden november – december 2004 30,7 milj aktier för ca 900 milj kr. Den 23 december 2004 fick styrelseordföranden i Skandia ett brev från Old Mutual som ville föra 279 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 samtal om förvärv av Skandia. Under tiden december 2004 – januari 2005 diskuterade Skandias styrelse olika alternativ, t.ex. avknoppning av den brittiska verksamheten. Man anlitade Morgan Stanley som rådgivare. På ett styrelsemöte den 14 januari 2005 beslutade man att Morgan Stanley skulle sortera intressena från externa intressenter. Den 21 januari 2005 blev Christer Gardell adjungerad i Skandias valberedning. Den 25 januari 2005 köpte Andreas Hofmann köp-optioner i Skandia för 1 940 920 kr. Detta köp omfattas inte av åtalet men visar Andreas Hofmanns intresse för bolaget. Han sålde optionerna den 4 februari 2005 med en vinst på cirka 312 000 kr. Den 4 februari 2005 skrev Näringsliv om en uppgörelse mellan Skandia och den förre styrelse-ordföranden Lars Ramqvist. En annan artikel handlade om Christer Gardell och en försäljning av den engelska delen, Skandia UK. Denna visar att en styckning av bolaget var på gång (ab. 360 A s. 6 och 7). Kursen på Skandia-aktien låg relativt oförändrad under den här tiden (s. 8). Den 25 januari 2005 var omsättningen hög. Då förvärvade Andreas Hofmann de nämnda optionerna, som han avyttrade den 4 februari med en vinst på 312 460 kr. Den 28 februari 2005 presenterade Skandia sin årsredovisning. Årsstämma hölls den 14 april 2005. På denna valdes Christer Gardell in i styrelsen. Den 20 april 2005 hölls ett stormöte i Skandia om strukturen i bolaget. I detta deltog styrelseordföranden i Skandia Bernt Magnusson, Björn Björnsson, Christer Gardell och Hans Erik Andersson. På mötet fanns också med ett antal personer från Morgan Stanley, bl.a. Per Hillström, Per Gisslén, Jakob Lindqvist o.s.v. Olika scenarion för Skandia och värden på bolaget diskuterades. Den 21 april 2005 träffade Christer Gardell Skandias vd Hans Erik Andersson för att diskutera verksamheten i England. Samma dag köpte Andreas Hofmann köp- 280 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 optioner i Skandia för 653 000 kr. Han sålde dem den 4 maj 2005 för 388 000 kr, d.v.s. med en förlust på cirka 264 960 kr. Affären omfattas inte av åtalet. Den 5 maj 2005, när Hans Erik Andersson befann sig i Nice, blev han uppringd av Bernt Magnusson. Det hade varit en kontakt mellan Old Mutuals vd Jim Sutcliff och Christer Gardell som ledde till en muntlig budindikation på Skandia. Hans Erik Andersson fick i uppdrag att ringa Jim Sutcliff eftersom Hans Erik Andersson kände honom sedan tidigare. Under samtalet mellan dem diskuterades högre prisnivåer än det som sedan kom i budet. Andreas Hofmann köpte köp-optioner i Skandia under perioden den 9 - 10 maj 2005 för 4 181 000 kr. Den 12 maj 2005 träffade Hans Erik Andersson och Christer Gardell Jim Sutcliff m.fl. hos Morgan Stanley i Stockholm. De fick då uppgifter om ett budbrev (s. 9). Brevet var ett letter of intent. Skandia benämndes Stone, Old Mutual Opal. I brevet övervägdes ett bud på 48 kr med betalning med aktier i Old Mutual alternativt 45 kr kontant. Ett villkor var att man först måste genomföra en due diligence. Brevet innehöll också en konfidentialitetsklausul (s. 14). Budet kom senare att läcka ut. Detta framgår av tidningsartiklar i bl.a. DN, DI och Ticker (s. 15-19). När nyheten läckte ut den 13 maj 2005 och det blev en kursrusning i Skandia sålde Andreas Hofmann de 30 400 optioner som han köpt den 9 och 10 maj 2005 för sammanlagt 13 794 160 kr med en vinst på 9 613 024 kr (s. 20). Andreas Hofmann kände då till att det var skarpt läge mellan Old Mutual och Skandia och att det fanns kontakter mellan olika personer i bolagens ledning. Därefter fortgick förhandlingarna. Den 5 juli 2005 blev Stockholmsbörsen kontaktad av Gunnar Nord hos Skandia som informerade att Old Mutual och eventuellt något ytterligare bolag var intresserat att lägga bud på Skandia. Under sommaren 2005 genomfördes en due diligence. Morgan Stanley hjälpte till. Där fanns Magnus Kjellberg. Andreas Hofmann kunde få information från flera håll, 281 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 både Ossian Hellers på Cevian och Magnus Kellberg på Morgan Stanley. Detta är bakgrunden till att en försiktig man som Andreas Hofmann under tiden den 7 juli 2005 – den 12 augusti 2005 köpte optioner för sammanlagt 9 843 618 kr (s. 21, 22). Sista köpet skedde alltså fredagen den 12 augusti och avsåg 10 000 kontrakt. Under denna tid pågick due diligence-processen. På tisdagen den 16 augusti 2005 hölls ett möte på Almare Stäket. Due diligenceprocessen var avslutad. Morgan Stanley var med liksom ett antal personer från Skandia och Old Mutual. Mötet började kl. 11:00. Old Mutual presenterade till allas stora förvåning ett väsentligt lägre bud på Skandia än det som tidigare hade angetts, 42 kr. Sannolikt berodde det på att Old Mutual hade insett att man var ensamma kvar. Mötet slutade någon gång mellan kl. 14:30 och 15:00. Andreas Hofmann vräkte därefter ut alla sina köpoptioner mellan kl. 15:38 och 15:39. Han satt med lösenpriser på 42,50 och 45 som löpte ut i september 2005. Här hade Old Mutual lagt ett bud på 42 kr per aktie. Detta innebar att optionerna skulle bli värdelösa om det nya lägre budet skulle bli känt. EBM har försökt klarlägga när optionerna avyttrades. Av utredningen (s. 31) framgår att det vid denna tid såldes dels 27 500 kontrakt dels 17 600 kontrakt med olika lösenpris. De har anmälan från Enskilda Luxemburg som rapporterade om en märklig handel företagen av en privatperson. Processen hade dragit ut på tiden. Det fanns en del frågetecken om huruvida ett bud eller inte skulle komma. Det skrevs flera tidningsartiklar i ämnet under helgen (s. 23 – 25). Andreas Hofmann kände till att det skulle bli ett möte på tisdagen den 16 och att det skulle komma ett bud då. Detta framgår av att han laddade för fullt på fredagen. Om han hade tagit till sig innehållet i tidningsartiklarna kunde han ha sålt på måndagen den 15 augusti 2005, men han väntade till på tisdagen när han kände till resultatet av mötet som då ägde rum. 282 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Måndagen den 15 augusti 2005 låg kursen runt 42,80 kr. På tisdagen den 16 augusti öppnade kursen uppåt men gick sedan utför under eftermiddagen (s. 35). Andreas Hofmanns optioner förföll den tredje fredagen i september 2005 (den 16) med en lösenkurs på 42,50 kr. Kursen den 16 september 2005 var nere på 40,60 kr när optionerna förföll (s. 36). Lösenpriset låg alltså högre. I Andreas Hofmanns dator återfanns en excelfil som avsåg affärer under första halvåret 2005 och omfattade Intrum Justitia, NeoNet, Visma, Metso och Intentia (s. 37). Excelfilen var således upprättad efter den tidpunkten. Skandia är inte med i filen. Det beror på att affären inte var avslutad då. Om filen upprättades för Andreas Hofmanns skull borde Skandia ha varit med. En tänkbar förklaring är att den affären inte omfattades av någon vinstdelning. Ett annat (s. 39) excelblad har påträffats hos Andreas Hofmann. Affärerna (där det står 45 juli ska det vara 45 september) som står där är de som finns på kontoutdrag (s. 41- 42). Slutsatsen av handlingarna är att Andreas Hofmann har fört in förvärv den 7 - 15 juli och sedan gjorde ytterligare affärer. Intressant är att när han gjorde beräkningen i slutet av juli fanns det en uppgång. Han kunde ha gjort vinst om han avyttrat då. Andreas Hofmann gjorde inget åt det. Han tyckte att det faktum att det redan fanns vinster var ointressant. Han hade räknat ut vinsten så långt till 325 000 kr. Delat på 2 blir det 162 500 kr, vilket angetts under rubriken per head (s. 40). Uttrycket per head visar att han delade vinsten med någon. Kontoutdragen visar det sätt som Andreas Hofmann handlade optionerna på. Om man tittar på option 45 kr med lösen den 7 juli till priset 1,90 kr den 14 juli handlade han men priset var nere på 1,75 kr. Den 5 juli sjönk priset till 1,70 kr. Han fortsatte att handla den 4 augusti med priset kvar på 1,79 kr. Option 42,50 kr köpte han den 7 juli med lösen på 3,05 kr. Den 15 juli hade den sjunkit till 2,80, men han fortsatte att köpa. Den 11 augusti köpte Andreas Hofmann 10 000 kontrakt för 2 kr, den 12 augusti 2005 köpte han ytterligare 10 000 för 2 kr respektive 2,10 kr. Han 283 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 avvecklade inte optionerna trots att kursen gick ner eftersom han visste att processen levde. Det viktiga var vad som kom ut när processen var avslutad och därför låg han kvar. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Andreas Hofmanns affärer är inte baserade på information från Ossian Hellers. Inte vid något tillfälle under den angivna processen har det funnits insiderinformation. Den pågående processen har varit allmänt känd. Andreas Hofmann skulle inte ha agerat som han gjort om han hade haft den information som åklagarna påstått. Åklagarna har påstått att Ossian Hellers och Andreas Hofmann har gjort affärerna gemensamt, men med den information som Ossian Hellers haft skulle han aldrig ha deltagit i Andreas Hofmanns affärer. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Åtalspunkten omfattar 2 affärer. Köpen den 9 och 10 maj 2005 var en fortsättning på en investering som Andreas Hofmann gjorde den 20 april 2005. Det handlade om återköp efter en långhelg. Den 13 maj 2005 sålde han på en kursuppgång p.g.a. en artikel i Financial Times. Det andra köpet var en mediaspekulation. Han köpte efter terrorattacken i London med lösen 45 kr. Den 16 augusti 2005 sålde han sedan New Yorkbörsen öppnat nedåt. Det har inte funnits någon insiderinformation och han har inte fått någon sådan från Ossian Hellers. FÖRHÖR Ossian Hellers: Han var delgiven misstanke tidigt. Därefter togs åtalspunkten bort. Sedan misstänktes Magnus Kjellberg för Skandiaaffären. När åtalet kom var Ossian Hellers misstänkt igen. Åtalspunkten visar vad som i normala fall är svårt att visa, nämligen vad han inte har gjort. 284 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Skandia-aktien hade varit uppe på 250 kr i slutet av 1990-talet. I försäkringsbranschen säljs produkterna via mäklare som vill ha betalt direkt. Sedan får man tillbaka pengarna efter flera år. Skandia hade en extrem växtvärk. Situationen havererade år 2001. När Skandia sålde American Skandia började det gå åt rätt håll. Cevian intresserade sig och gick in i bolaget i november eller december 2004. I december 2004 hände viktiga saker. Bernt Magnusson intervjuades i DN och uttalade att Skandia var vidöppet för bud o.s.v. Detta satte igång det hela. Skandia kom i spel. Cevian gick ut 10 - 12 dagar senare. Det är i det sammanhanget man ska se Old Mutuals bud på Skandia, d.v.s. det var ett svar på inviten i DN. Efter december 2004 förekom en omfattande budspekulation kring Skandia. Detta var känt. Det kom propåer hela tiden. Old Mutual pekades redan i maj 2005 ut som en spekulant. Det var inte insiderinformation att Old Mutual förde samtal med Skandia, utan en för marknaden känd säljprocess. Alla visste att de pratade med varandra. Stora delar av värdena hos Skandia låg i England. Värdet i Sverige var litet. I det indikativa budet som kom 3 dagar efter det att Andreas Hofmann handlade var offentliggörandet planerat till efter det att Andreas Hofmanns optioner hade löpt ut. Först då skulle budet komma. Andreas Hofmann skulle ha köpt optioner med längre löptid om han hade haft insider-information. Ossian Hellers hade ingen större insyn i Skandia eller denna process. Han svarade på frågor eller gjorde analyser på Christer Gardells begäran i början av maj 2005. När han påstås ha kunnat få information var det dessutom långhelg och han var ledig. Andreas Hofmann gjorde 3 kluster av affärer under 2005 i Skandia-optioner. Christer Gardell satt inte i styrelsen vid den första affären. Han kom in den 16 april 2005. Christer Gardell hade alltså ingen insyn innan dess. Andreas Hofmann kan inte ha gjort affären på någon insyn. Dessutom är Andreas Hofmann expert på 285 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 försäkringar, inte Ossian Hellers. Andreas Hofmann har arbetat i ledningsgruppen för flera stora bolag både operationellt och som konsult. Han är specialist såväl inom sak- som livförsäkring. Andreas Hofmann köpte optioner den 29 mars 2005. Vid det datumet fanns ingen ickepublik information. Det var 2 veckor veckor innan Christer Gardell gick in i styrelsen. Den 25 april träffade Christer Gardell 2 investmentbankers på middag som representerade Old Mutual. Inget konkret diskuterades. Den 29 april 2005 träffade Christer Gardell Jim Sutcliff informellt i London. Inget konkret diskuterades. Den 4 maj 2005 sålde Andreas Hofmann sina optioner i Skandia. Den 5 - 8 maj var Kristi Himmelsfärdshelgen. Den 5 maj var en helgdag. Ossian Hellers brukar vara ledig då. Cevian var inte i slutskedet av någon analysfas. Ossian Hellers var med stor sannolikhet ledig. Den 5 maj 2005 träffade Christer Gardell Jim Sutcliff informellt i London. Inget konkret diskuterades. Den 9 maj 2005 köpte Andreas Hofmann tillbaka de optioner han tidigare sålt. Enligt Morgan Stanley fanns vid detta datum ingen icke publik information. Den 12 maj 2005 lämnade enligt Morgan Stanley Old Mutual det indikativa budet som en överraskning. Budet läckte ut till media i både Sverige och England samtidigt. EBM har inte berättat vad alla inblandade parter sade. Alla inblandade trodde att Old Mutual läckte för att skrämma bort andra budgivare. Den 13 maj 2005 sålde Andreas Hofmann sina optioner. Skandia var ett utpekat uppköpsobjekt. Bernt Magnusson hade ju redan i december 2004 i en intervju sagt att Skandia tittade på strukturella möjligheter, inklusive att bli uppköpta. Alla tittade på Skandia. Redan den 23 december 2004 skickade Old Mutual ett brev till Skandia där de indikerade sitt intresse för att lägga ett bud. Den 27 januari 2005 stod det i brittisk press att Old Mutual tittade på att lägga ett bud på Skandia. Old Mutual skickade ett nytt brev den 17 februari 2005 där de gick så 286 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 långt som till att indikera en budnivå på 40 kr per aktie. Jim Sutcliff är inte hörd i målet. Christer Gardell menar att det fördes en allmän diskussion vid deras möte den 29 april 2005. Det var inget konstigt med att de pratade. Man kan gissa att Jim Sutcliff ville veta vilka nivåer som Christer Gardell skulle kunna tänka sig att acceptera. Jim Sutcliff ville ha information av Christer Gardell, inte ge honom information. Observera att Andreas Hofmann sålde efter det första mötet. Detta bevisar att han inte fått information från Ossian Hellers. Den 12 maj 2005 skickade Old Mutual ett brev med ett konkret indikativt bud. Samma dag läckte brevet till media. När det blev känt bjöd Skandia in alla som ville titta på bolaget. De kunde gå in och göra due diligence om de var seriösa i sitt intresse. En lång process med många parter uppkom. Hela processen läckte som ett såll. Det gick att läsa i media var och varannan dag om hur saker och ting utvecklade sig. Till sist lade Old Mutual ett publikt bud den 2 september 2005. Redan den 27 januari 2005 stod det i bl.a. The Guardian om Old Mutuals intresse för Skandia (s. 8). Ryktena om Skandia var alltså inte nya. Ossian Hellers arbete var att leda nya investeringar i Cevian. Han var inte ansvarig för befintliga innehav. Martin Olin var ansvarig för Skandia. Ossian Hellers pratade med Carl Icahn om denna investering och övertalade honom. Han kan inte tro att Christer Gardell berättade om sitt möte med Jim Sutcliff för Ossian Hellers. Han kan inte minnas att Christer Gardell skulle ha diskuterat Old Mutual med honom förrän efter det att budbrevet hade läckt ut i media. Det finns ingen anledning till att det skulle ha skett. Förvåningen var stor på Cevians kontor vid budet. Alla ville få tag i Christer Gardell som var ute och flög. Alla storägare i Skandia fick åka till Sydafrika för att lära känna Old Mutual. Ossian Hellers följde inte med. Cevian representerades av Martin Olin. 287 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Genom att titta på budbrevets detaljer kan det enkelt slås fast att Andreas Hofmanns optionsköp omöjligen gjordes med insyn. Det står i budbrevet att det planerade budet skulle lanseras till marknaden den 22 juli 2005. Detta var mycket optimistiskt och det var mer troligt att det skulle komma senare. Andreas Hofmann köpte mestadels optioner med löptid till juli. Dessa gick ut den tredje fredagen i juli, d.v.s. den 15 juli. De flesta av Andreas Hofmanns optioner skulle alltså vara utgångna då det planerade budet skulle läggas. Den enda möjligheten för dessa optioner att bli påverkade av något budintresse från Old Mutual var att ett sådant skulle läcka ut i media. Detta kan dock knappast vara en investeringsrational. Budbrevet läckte ut den 12 maj 2005. Bernt Magnusson blev uppringd av DI som hade ingående kunskaper om brevet. Morgan Stanleys projektledare blev också uppringd av media. Hur visste media vem som var projektledare? Det hade inte offentliggjorts. Ossian Hellers kände inte till brevet och var inte att betrakta som en ”very reliable source” av Financial Times. Han kan därför uteslutas som läcka till Financial Times. Om det läckte var det nog för att försöka stjäla processen. Det finns denna typ av ”fulspel” i finansbranschen. Om Andreas Hofmann hade vetat om Old Mutuals bud i februari 2005 upp till 40 kr, att Christert Gardell och Jim Sutcliff träffats den 29 april 2005 och skulle träffas igen hade Andreas Hofmann knappast sålt sina optioner den 4 maj 2005. Andreas Hofmanns köp den 9 maj 2005 matchar ingen information i processen. Det var irrationellt att köpa p.g.a. att optionerna skulle ha löpt ut innan budet kom. Andreas Hofmanns köp i juli 2005 gick mot en 100 procent säker förlust. Han kan enbart ha agerat på det som står i media. Med insyn skulle han ha vetat att köpen skulle ge en förlust. Om Ossian Hellers hade haft insyn skulle han inte ha investerat 4,5 milj kr på en garanterad förlust. Det faller på sin egen orimlighet. 288 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Under juli 2005 hände ingenting speciellt i processen och ingen ny för marknaden okänd information uppkom (s. 4). Här fanns alltså ingen insiderinformation. Ändå har EBM försökt att göra en poäng av meddelandet till börsen som gavs den 5 juli 2005. Ossian Hellers var i USA på semester från den 2 till den 28 juli. Han hade ingen som helst insyn i Skandia. Andreas Hofmanns optioner kunde aldrig ge pengarna tillbaka baserat på det bud som Old Mutual lämnat. Detta visar att han saknade insyn. Att sälja när Andreas Hofmann sålde, d.v.s. när ett högre bud och ett ytterligare potentiellt bud kom, är inte insynshandel. Det visar att han saknade insyn. När Andreas Hofmann köpte optioner i Skandia under tiden den 7 till den 12 augusti 2005 fanns ingen publik information. Under juli och augusti 2005 fanns många tidningsartiklar om Old Mutuals bud och budnivån. Det fanns emellertid en annan budgivare och den 15 augusti trodde man att det skulle komma ett ytterligare bud (s. 6). Man träffades på Almare Stäket och lade ett bud som låg över aktiekursen. Detta är inte negativ insiderinformation som EBM sagt eftersom det låg över börskursen. Christer Gardell var inte med på mötet. ----Old Mutuals budbrev läckte direkt och blev känt på marknaden den 13 maj 2005. Efter detta bjöd Skandia in alla som kunde tänkas vara intresserade av bolaget. Ett flertal intressenter dök upp. Bl.a. Nordea gick ut offentligt med sitt intresse för Skandia. Påståendet från EBM att Skandia den 5 juli 2005 kontaktade Stockholmsbörsens bolagsövervakning är effektsökeri och fräckt. Det har ingen som helst substans och är inte insiderinformation. Eftersom det redan var medialt känt att ett flertal bolag var tänkbara budgivare på Skandia är EBMs påstående helt utan substans. Det var snarare så att det fanns fler intressenter. Skandias vd uppgav att de var åtminstone 5. 289 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Old Mutuals bud i budbrevet var inte 45 – 48 kr, utan följande. Mellan 50 – 67 procent av aktierna skulle köpas kontant för 45 kr per aktie. Mellan 33 och 50 procent av aktierna i Skandia skulle köpas med Old Mutual-aktier. Detta värderades i maj till 48 kr per Skandia-aktie. Om kontant- eller aktiedelen övertecknades skulle nedräkning ske pro rata. Eftersom budgivaren i ett aktiebud tenderar att få sin egen aktie nedvärderad är den tredje punkten viktig. Den anger att aktiedelen skulle vara minst 33 procent och om värdet på aktiebudet gick under 45 kr skulle Skandias aktieägare ändå bli tvingade att acceptera Old Mutuals aktier som betalning. Väntevärdet på detta bud var troligtvis mest korrekt 45 kr per aktie och maximalt 46,50 kr per aktie. Andreas Hofmann köpte optioner med strike 42,50 till 45 kr. Om Andreas Hofmanns aktier skulle vara ”in the money” (förtjänst) måste kursen upp till 47 kr. 47 kr fanns inte i budbrevet. Vem köper en option som man inte ens kan få tillbaka pengarna på? Marknaden hade förväntan om bud på 50 kr, men budbrevet angav 45 kr (bil. G s. 108, se även ab. 360 s. 15 ”DN sticker ut hakan o.s.v.”). Om man trodde på marknaden köpte man optioner som Andreas Hofmann gjorde, men om man visste vad som stod i budbrevet kunde man inte köpa sådana här optioner. För de som var på 42,50 kr måste kursen upp över 45 kr, men man kunde inte köpa dessa om man inte trodde på att kursen skulle gå upp till 50 kr. Detta bevisar att Andreas Hofmann inte hade fått insiderinformation från Ossian Hellers. Det vore en säker förlust att handla dessa optioner. Om man trodde på bud på 50 kr kunde man handla. Andreas Hofmann har följaktligen agerat på media och inte på insyn. Ossian Hellers hade insyn och således kan man utesluta Ossian Hellers som medinvesterare. Ossian Hellers skulle ju inte investera i en säker en förlust. Optionerna är upptagna i den fil som heter ”A&O invest” och i någon form av delning. O i A&O är alltså inte Ossian Hellers. Varför Andreas Hofmann delade 290 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 upp sina investeringar lägger inte han sig i men det är uteslutet att Ossian Hellers var med. EBM har hävdat att Old Mutual sänkte sitt bud från 45 – 48 kr till 43,60 kr och meddelade Skandia detta den 16 augusti 2005 (s. 9). Ett flertal artiklar fram till den dagen har emellertid sagt att 42 - 45 kr var ett troligt budintervall. Marknaden följde det budet, vilket aktiekursen visar. Skandias styrkommitté hade redan den 1 augusti 2005 tagit upp att Old Mutuals bud blivit lägre än det ursprungligen var. Aktiekursen den 16 augusti 2005 var mellan 42,10 och 43,20 kr och stängde på 42,50 kr. Budet kom in på 43,60 kr. Det var alltså högre än den dagens aktiekurs. Det är inte en negativt påverkande kursinformation. Det var ju över då aktuell aktiekurs. I många artiklar, bl.a. en i Ticker den 9 augusti 2005, stod att budet skulle komma in mellan 42 och 44 kr, vilket visade sig stämma (s. 10). Det var alltså känt på marknaden. Ossian Hellers hade ingen roll i Skandia under sommaren och tidig höst 2005. Det finns inget stöd för att Bernt Magnusson skulle ha spridit information från mötet på Almare Stäket som senare via Christer Gardell och Ossian Hellers skulle ha landat hos Andreas Hofmann. Ett potentiellt bud från en annan budgivare var väntat följande dag. Detta står i styrkommittéprotokollet från den 15 augusti. Om Andreas Hofmann hade haft insyn i detta borde han rimligtvis ha väntat med att sälja sina optioner, särskilt som Old Mutuals bud dessutom var i linje med eller över förväntan. Det fanns ingenting att läcka vare sig inför köp eller försäljning av Andreas Hofmanns optioner. Den information som fanns hade inte den minsta kurspåverkande potential. Detta visar att Andreas Hofmann agerade ensam och utan insyn i processen. Han närmade sig en garanterad förlust. Han förlorade 3,5 milj kr på dessa optioner. Det är knappast resultatet av insiderbrott. Man kan utesluta 291 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ossian Hellers som medinvesterare. Trots det finns han på excelfilen, vilket visar att Andreas Hofmann delade på sina affärer och omkullkastar allt som EBM lagt fram. Andreas Hofmann: Under 2005 genomförde han 3 affärer i Skandia-optioner; nr 1 den 25 januari 2005, nr 2 a den 20 april 2005, nr 2 b den 9 maj 2005 och nr 3 den 7 juli 2005. Han är inte åtalad för de 2 första affärerna, men vill ändå redogöra även för dem. Investeringarna byggde på mediaspekulation. Under 2005 var Skandia det mest omspekulerade bolaget på börsen. Ryktena täckte alla scenarion; utköp, sammanslagning, avknoppning och uppköp. Dessutom spekulerade media om vilka som skulle köpa, när och för hur mycket. Uppgifterna som cirkulerade i media var ofta specifika och, har det visat sig i efterhand, riktiga. Det var naturligt att Skandia omgärdades av rykten. I början av 2005 var Skandia ett ryktesmässigt sargat bolag som var fundamentalt undervärderat med ett attraktivt produktutbud och en god geografisk täckning på viktiga marknader. Ingen missade Skandiaaffären 2005 oavsett om man investerade eller inte. De mest specifika uppgifterna som läckte ut presenterades i DN. Många handlade på den informationen. Hos gemene man uppfattades Skandia som ett företag i kris, men det var felaktigt. Skandia bestod till under 15 procent av försäljningen från Sverige, resten från England och Asien. Debatten om ett sargat Skandia ägde rum i Sverige. Skandia var ett fint bolag som var väl positionerat, sargat ryktesmässigt inte affärsmässigt. Andreas Hofmann kan allt om försäkringsindustrin. Det fanns inga rykten som inte nådde Andreas Hofmann oavsett om de gällde Norden eller Europa. Skandia var extremt lågt värderat. Det tar lång tid att förstöra värden i ett försäkringsbolag. Försäkringar löper under lång tid. Kunder byter sällan försäkringsbolag. 80 procent är normalt fasta och långt löpande intäkter. Nyförsäljningen kan ha viss variation 292 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 men av nyförsäljningen var det bara de 10 procenten i Sverige som var drabbat. Det fanns ingen nersida värderingsmässigt i Skandia. Beträffande affären som han är misstänkt för i anslutning till Kristi Himmelsfärds dag sålde han inför långhelgen om 5 dagar eftersom han inte ville ligga på optioner så lång tid. Options-investeringar är riskfulla och måste förvaltas aktivt. Vidare förlorar man tidsvärde på investeringen. När marknaden är stängd under en längre tid är det direkt olämpligt att äga optioner. Det är därför inget mystiskt med att sälja inför en längre helg. Efter att ha sålt köpte han direkt på måndagen efter helgen tillbaka optionerna och utökade investeringen på grund av en rad positiva artiklar. De källor som han utgick från var DI, affärspress och morgontidningar, fackpress via arbetet och så gott som samtliga analyser som fanns om Skandia vilka han hade tillgång till via arbetet. 2005 var det inte ovanligt att Skandias aktiekurs rörde på sig p.g.a. mediaspekultaion. T.ex. i januari 2005 skrevs en rad artiklar i bl.a. Privata affärer, DI och DN om Skandia (s. 9). Alla räknade på Skandia och inte bara en gång utan många gånger. Skandia var artspecifikt eftersom det var ett svenskt bolag som var paneuropeiskt, d.v.s. det var inte självklart för svenska banker att köpa Skandia eftersom man då skulle komma att sitta på en försäkringsverksamhet som var spridd i världen. Under 2005 var det inte ovanligt att Skandias aktiekurs rörde sig p.g.a. mediaspekulation (s. 10, 11). Det skreks om att bolaget befann sig i kris, men det sista stället man såg detta på var i resultaträkningen. Andreas Hofmann gjorde affärer i alla försäkringsbolag som finns, skulle han tro. Redan i januari 2005, d.v.s. 3 månader innan den affär han är misstänkt för att ha fått påstådd insiderinformation om, var det känt på marknaden att Old Mutual var intresserat av Skandia (s. 13). Den 27 januari 2005 gick Skandia-aktien upp 5 procent på denna nyhet. Hans affär den 25 januari 2005 var en optionsaffär på 1,9 milj kr. Ryktet att Skandia skulle bli uppköpt av Old Mutual var anledningen till att 293 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 han handlade då. Ryktet startade den 24 januari 2005 (s. 14) med en artikel i The Guardian. Allt det som EBM påstått att Andreas Hofmann fick veta 3 månader senare fanns redan i januari 2005 och han hade redan handlat på den informationen. Priset var runt 47 kr per aktie. Andreas Hofmanns andra Skandiaaffär skedde den 20 april 2005. Skandia var ett case som folk från hela världen investerade i. Bernt Magnusson hade hängt en stor reaskylt på bolaget genom sitt uttalande i pressen. Flera nya ägare positionerade sig. Detta framgår av bl.a. en artikel i DI den 13 april 2005 (s. 17). Det var ett stort intresse för bolagsstämman den 15 april 2005. Denna skulle sätta punkt för eran med skandaler som hade varit. Lars Ramqvist skulle betala tillbaka o.s.v. (s. 18). Årsstämman bekräftade det som alla redan visste – många nya ägare visade upp sig och stödet för en strukturaffär var brett förankrat (se artikel i DN den 16 april 2005, s. 19). Artikeln inleds med att ytterligare en stor ägare dök upp i röstlängden, nämligen DNB. Det är insiktslöst att säga att det var en köpsignal att någon lämnade information till Stockholmsbörsen om att någon/några enstaka var intresserad. Om det hade kommit ut på börsen att så var fallet ”hade kursen gått ner i källaren”. Efter att ha letat köpare så lång tid och bara fått ihop 2 var det en mycket stark signal på att kursen skulle ned. Vid den här tiden pågick diskussionen mellan Jim Sutcliff och personer på Skandia. Att detta läckte visar bl.a. en artikel i Affärsvärlden den 20 april 2005 (s. 20). Den 20 april köpte han optioner för 670 000 kr. Han är inte åtalad för denna affär. I pressen spekulerades det dagligen om olika strukturgrepp och lösningar. Detta har åklagarna använt som anledning till att Andreas Hofmann skulle ha sålt aktier trots att det fanns rykten om att ledningen skulle köpas ut i England. Men det fanns inte en chans att Skandias ledning skulle ha gått med på att sälja ut den engelska verksamheten. England stod inför en stor pensionsreform som kulle garantera 294 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 inkomster för Skandia. Skandia skulle få en stor tillväxt genom detta. Det var kronjuvelen i Skandia vid den tiden (s. 22). Han sålde optionerna, som hade löptid juli 35, den 4 maj 2005. Det var halvdag på börsen som stängde kl. 13:30. Optioner har tidsvärde. Tidsvärdet gröper ur värdet om man sitter med optioner samtidigt som det är öppet på andra börser. Det kan hända saker och man kan ha noll kvar om det blir en ny 9/11. Han sålde inför den kommande helgen i syfte att expandera sin investering på måndagen. Det var inte självklart eftersom han redan hade förlorat cirka 300 000 kr. Tanken var att köpa tillbaka optionerna efter helgen. För en person med insyn var detta ologiskt eftersom det var dagen innan Jim Sutcliff skulle träffa Christer Gardell. Om Ossian Hellers hade haft insiderinformation hade han sagt det till Andreas Hofmann och det hade varit mycket ologiskt att sälja dagen innan detta möte (s. 23). En rad positiva artiklar gav honom stöd att fatta beslut om ytterligare investeringar i Skandia-optioner. Efter en tillfällig nedgång i kursen ansågs Skandia-aktien vara köpvärd (s. 24). Det var många artiklar runt den 4 maj 2005 och det var enligt pressen klart att det skulle bli styckning. Alla läste om detta. Skulle inte Björn Wahlroos på Sampo veta att Old Mutual var sugna på att köpa Skandia? Fredagen den 6 maj 2005 var en klämdag. Börsen saknade styrfart och omsättningen var låg. Måndagen den 9 maj 2005 framskred han med sin plan genom att köpa tillbaka gamla optioner och dessutom utöka investeringen. Denna blev 3,8 milj kr, 49 procent med löptid juli, 51 procent med löptid september. En vecka efter hans köp, den 12 maj 2005, var det en artikel i Financial Times som drev upp kursen med 20 procent (s. 31). I denna sades att samtalen var på ett mycket tidigt stadium och att inget formellt bud hade lagts. Detta avfärdar att 295 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann och Ossian Hellers skulle ha läckt till Financial Times. Processen läckte rakt igenom. Old Mutual hade anlitat prkonsulter för att trissa upp läget. Skandia var ett av Europas lägst värderade försäkringsbolag. I förhållande till potentialen var det lägst värderat (s. 38). Om man den 2 februari 2005 mätte börsvärdet delat på nettotillgångarna kunde man köpa 1 krona för lite mindre 1 en krona och få verksamheten gratis (s. 39). Alla som kunde något om bolagsvärdering visste att Skandia inte skulle finnas på börsen inom 1 år. Den låga värderingen berodde på dålig publicitet, att Skandia skulle anpassa sig till nya redovisningsprinciper, vilket skapade oro och diverse pågående rättsprocesser. Utländska investerare blev osäkra att handla för de visste inte hur man skulle värdera bolaget, vilken princip som skulle användas. Den dåliga publiciteten var dock begränsad till Sverige och Skandia hade endast en begränsad andel av sin försäljning till Sverige. Stämningarna skulle inte hugga ut ett stort värde ur Skandia. De skulle kosta bolaget runt 70 öre per aktie. Skandia var ett starkt case, trots sitt rykte, och det visste analytikerkåren och media (s. 43). Risken i aktien var hög, men den var omspekulerad och det gick att anta att köptrycket skulle bestå. Han investerade 3,8 milj kr i 3 affärer och tjänade 9,3 milj kr. Offentlighetskriteriet borde omöjliggöra denna åtalspunkt med tanke på det stora antalet artiklar som detaljerat rapporterade om budnivåer, tidplaner och budgivare. Redan i januari cirkulerade specifika rykten om att Old Mutual skulle köpa Skandia, något som senare skulle visa sig vara sant. När han köpte fanns ingen hemlig information kvar. Det är en tillfällighet som är omöjlig att han skulle göra 2 affärer med en mellanliggande helg på olika investeringsrational och vara misstänkt för den ena affären men inte den andra. Varför sålde han den 4 om han visste att de skulle träffas den 5 maj 2005. I investeringen den 7 juli 2005 köpte han för 9 milj kr och förlorade 3,5 milj kr. Det var en mediespekulation. Under juni 2005 publicerades dagligen artiklar med 296 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 detaljerad information om budet på Skandia. Det spekulerades i budnivåer, tidplaner och nya konkurrerande bud. Den 7 juli 2005 drabbades London av en terrorattack. Världens börser föll kraftigt men återhämtade sig under slutet av dagen. Stockholmsbörsen var som mest ned med 3,8 procent för att stänga ned med 1,5 procent. Skandias aktie var en av dem som drabbades hårdast. Den stängde ned med 3 procent. Timmen efter terrordådet passade han på att köpa optioner. Kursen hade då nått sin dagslägsta nivå, ned med mer än 3,8 procent. Ett par dagar efter terrorattacken återgick allt till det normala, åtminstone vad gällde mediaspekulationerna runt Skandia. Han fortsatte att köpa optioner. Han investerade hela vinsten från den föregående affären på 9 milj kr i denna affär. Han rullade fram den vinsten. Konsensus kring budet låg på cirka 50 kr/aktie. Han köpte därför optioner med lösenkurs 45. Plötsligt började media spekulera i att en budsänkning var att vänta. Detta rykte kablades ut i samtliga affärstidningar. Mellan den 8 och 11 augusti 2005 publicerades fler än 10 artiklar som alla hävdade att budnivån förväntades hamna i intervallet 42 – 44 kr per aktie. Tidigare hade marknaden förväntat sig en budnivå på 45 – 50 kr per aktie. Åklagarna har sagt att Old Mutual presenterade ett bud som var väsentligt lägre än väntat på Almare Stäket 8 dagar senare. Den enda som det var förvånande för är åklagarna eftersom det redan fanns ett 10 tal artiklar om detta. Andreas Hofmann ägde optioner för 45 kr. Alla optioner var värda 0 kronor. Han trodde att budet skulle hamna lite över 42 - 44 kr, men läckorna tidigare hade varit riktiga och man måste därför tro på det som skrevs. Han försökte gasa sig ur svackan och vikta ner snittpriser genom att köpa fler 42,50 kr optioner. Det kom dock fler negativa artiklar och därför sålde han optionerna med förlust på 3,5 milj kr. Han hade gjort ett försök att vikta ner, men alla artiklar hade en negativ underton och diskussioner förekom om det skulle bli någon affär över huvud taget. Angående tidpunkten kl 15:30 då han sålde finns en perfekt logisk förklaring till den. 297 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han hade liksom tidigare tillgång till ett stort analysmaterial. Under juni 2005 skrevs ett stort antal artiklar om den pågående processen. Allt läckte ut i media (s. 9). I DN den 15 juni 2005 fanns en artikel som handlade om att ett lägre bud var att vänta och en uppskjuten tidsplan (s. 10, 11). Old Mutual-aktien hade gått ner i pris och budet hade förlorat i attraktivitet. Aktien sjönk 10 öre. En artikel i Nyhetsbyrån Direkt den 16 juni 2005 ifrågasatte om Old Mutual skulle köpa Skandia alls (s. 14). I Privata Affärer, DI och DN den 17 juni 2005 sades att Skandia hade ingått en förlikning i den amerikanska rättsprocessen, vilket innebar att flera bud sannolikt skulle komma (s. 16 - 18). I en artikel i DI den 18 juni 2005 sades att Old Mutual var på väg till Sverige för att möta Skandias stora aktieägare, men att en annan stor intressent, som var redo att lägga ett bud på hela Skandia, hade dykt upp (s. 20 - 21). Budnivån sades ligga på 45 – 50 kr per aktie. Den 22 juni 2005 spekulerade Affärsvärlden om nya köpare kunde vara AXA, Allianz, Avivia eller Storebrand (s. 23). Enligt en artikel i DN den 27 juni 2005 var ägarna till Skandia upprörda. De menade att Old Mutual gick runt styrelsen och man undrade över vilka Old Mutual egentligen förhandlade med. Old Mutuals strategi var att affären skulle läcka (s. 25). När börsen föll i samband med terror-attacken i London den 7 juli 2005 handlade Andreas Hofmann 30 minuter efter attacken med en lösenkurs på 45 kr. I synnerhet Skandia föll. Ryktena på marknaden var då att budet skulle hamna runt 45 – 50 kr. Han köpte optioner för 3,1 milj kr, hälften med en lösenkurs på 45 kr. Den 9 juli 2005 var det en ny artikel i DI med rubriken Old Mutual granskar Skandia (s. 31). Han köpte optioner igen den 14 och 15 juli 2005 för 1,6 milj kr, hälften med lösenkurs 45 kr. Han kom ihåg från tidningsartiklar att budet skulle läggas den 22 juli 2005. Detta var alltså en vecka innan budet skulle komma (s. 32). Alla väntade 298 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 på budet. I DI den 22 juli 2005 pekades på att denna dag enligt tidningsuppgifter i juni var slutdagen för ett bud från Old Mutual. När budet inte kom den 22 juli och inte heller dagen därpå förändrades bevakningen i pressen. Plötsligt började tidningarna skriva om den osäkerhet som omgärdade processen. Detta satte även press på aktien. I en artikel i DN den 23 juli 2005 sades att affären såg ut att dra ut på tiden och att nya ägare hade strömmat till (s. 37, 38). Skulle Old Mutual dra sig ur? Enligt Nyhetsbyrån Direkt den 25 juli 2005 ville Old Mutual fortfarande köpa hela bolaget och avfärdade rykten om flera köpare (s. 40). Försökte Skandia finna andra köpare (s. 41, 42)? Var bud på gång från Axa eller Friends Provident? Skandias aktiekurs gick ner efter Andreas Hofmanns senaste köp. Den 4 augusti 2005 köpte han optioner för 884 250 kr med en lösenkurs på 45 kr per aktie (s. 44). Ryktet på marknaden var att budet skulle hamna runt 45 – 50 kr. Under juni skrevs ett stort antal artiklar om den pågående processen. Allt läckte ut till media. Den 8 augusti kom ett nytt rykte på marknaden som sade att Old Mutual planerade att lägga ett bud på 42 – 44 kr (s. 47 - 49). Budnivån var inte en över-raskning. Trots det påstår åklagarna att den var en överraskning den 16 augusti 2005. Den 10 augusti 2005 konstaterade TT att intresset för Skandia hade minskat (s. 51). Budnivån 42 – 44 kr nämndes i ytterligare artiklar den 10 augusti 2005 (s. 52, 53). Detta medförde att folk började sälja Skandia. Budnivån var känd. När den nya budnivån läckte ut skapade det osämja. Enligt DI den 11 augusti 2005 började irrita-tionen bli stor över budryktena (s. 55). Old Mutual var irriterad över att uppgifter kommit ut i media. Vid denna tid förstod han att hans optioner med lösenpris 45 kr var värdelösa. Han inve-sterade därför 4 milj kr i optioner med lösenpris som låg inom det nya förväntade intervallet (s. 56). 299 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Den 13 augusti 2005 publicerade DN en artikel där de sade att intresset att lägga ett konkurrerande bud på Skandia var lägre än väntat (s. 58, 59). I en artikel den 15 augusti 2005 skrev Veckans Affärer att det kanske inte skulle bli någonting alls av budet (s. 63). När sedan gamla uppgifter kom tillbaka i en artikel i DN den 16 augusti 2005 (s. 64) kände Andreas Hofmann att detta kunde sluta hur som helst. Det är mycket komplicerat med ett konsortium. Det var inte självklart att Nordea och Storebrand skulle lägga bud eftersom man då måste hitta och gå samman med en köpare som intresserade sig för de delar av Skandia som man själv inte ville ha. Att han sålde kl. 15:38 var helt naturligt (s. 66). USA öppnade kl. 15:30. Om man ska sälja och ligger på minus avvaktar man USA. Om USA går upp går Sverige upp och vice versa. Han hoppades få stöd från USA som han gjort förr (s. 66). Ett mail från 2004 visar att modus operandi är att sälja vid den tidpunkten. Han avvaktade öppningen i USA. Att alla skulle ha ringt varandra efter informationen på mötet är inte sannolikt. De affärer som han gjorde i Skandia tidigare minns han inte. De var lika många som under 2005 men ingår inte i åtalet. Han hade kontakt med Ossian Hellers, som ville veta saker om Skandia. Alla pratade om Skandia. Ossian Hellers ringde och frågade konstant om försäkringsbranschen. Det skedde även när han arbetade på Bain & Co. Andreas Hofmann frågade Ossian Hellers om gruvindustrin och denne frågade om försäkringsindustrin. Ossian Hellers frågor var generella. Alla frågade honom om branschen under 2004. Skandia var den utlösande faktorn men överlag genomgick försäkringsindustrin en turbulent tid. Skadeförsäkringsindustrin sanerades och pensionssidan växte kraftigt. Skandia var i blickfånget. Många andra hamnade automatiskt i försäkringsbranschen. Ossian Hellers frågade om branschen och om vilka bolag som gjorde vad o.s.v. Det var svårt att räkna på synergier i försäkringsbranschen. De berodde på nationella regelverk o.s.v. 300 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Det skulle förvåna honom om han inte gjorde vinster på affärerna i Skandia 2004. Han köpte optioner för att han kan den industrin. Han gick in 2005 för att man kunde köpa 1 kr för 90 öre och sen få hela bolaget gratis. Det var själva investeringen. Bolaget var så lågt värderat att dess nettotillgångar värderades till vad de var värda. Man kunde köpa bolaget för de pengar som fanns i kassan och få bolaget gratis. Det fanns ingen nedsida. Han köpte optioner för att det ger bättre utväxling och det inte fanns någon nersida. Optionsaffärerna blev dock en dyrköpt erfarenhet. Det var den sista stora optionsaffären han gjorde fram till idag. Beträffande teknisk analys är det fel att han skulle ha handlat på glidande medelvärde. Det finns olika investeringsmetoder och olika investeringsrationaler. Han berättade om varför han köpte Outotec just då. I Skandia var det inte en teknisk analys som låg bakom köpet. Det var en mediaspekulation. Han kan försäkringsindustrin och visste att det inte fanns någon nersida. Han har köpt aktier i samtliga försäkringsbolag i Norden utom Sampo. 2003, 2004, 2005 köpte han dessa bolag via Luxemburg. Jan Felländer var inte hans mäklare då, bara hans samtalspartner, men inte under den perioden. Han handlade både liv- och sakbolag. Hur stor del av hans depå som dessa under 2002 – 2004 bestod av varierade. Han kan inte ange en exakt procent för det. Att han p.g.a. den dåliga värdeutvecklingen tog ett aktivt ansvar själv under 2004 berodde på att engagemanget växte alltmer. Det finns inget motsatsförhållande mellan att någon sköter förvaltningen och att han säger att han vill köpa vissa bolag. Den aktiva delen växte. Anledningen till att 2002 - 2003 var förlustår och 2004 gav en vinst på 2 milj kr var att han 2003 satt i breda fonder som hade ”saggig” utveckling. Han kommer inte ihåg 2002. 301 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Av vinsterna var 50 procent hans buffert. Resten skulle han återinvestera. Fördelningen av förlusterna på optionerna hade inget med utfallet att göra. Han gjorde inte en enda stor options-affär efter den stora förlusten på 3,5 milj kr. Beträffande förhållandet att den första investeringen urholkades allt mer när kursen gick ner spelade det ingen roll att riskkapitalet var aggregerat. Den aggregerade vinsten fick inte understiga en viss nivå. Beräkningarna gjordes inte på affärsnivå. Uppdelningen gav en mental vägledning. Han hade en total summa över sitt riskkapital. Han visste hur mycket han kunde förlora utan att behöva ändra strategi. Att han köpte optioner som höll på att bli värdelösa spelade roll eftersom han inte handlade mer i optioner. Han tjänade 9 milj kr i föregående optionsaffär, sedan förlorade han 3,5 milj kr och sade inga fler optionsaffärer på det sättet. Anledningen till att han strax innan den 16 augusti 2005 nästan gick emot marknaden och köpte väldigt mycket trots tidningsartiklarna var att det var 10 - 12 artiklar ute och han hade köpt optioner för mycket pengar (5 - 6 milj kr med lösen 45 kr). Hans enda sätt att ta sig ur den fällan var att vikta ner och köpa optioner med lägre lösenkurs. Han snittade ner, köpte optioner med lösenpris 42,50 kr och positionerade sig inför det kommande budet. Uppgifterna längst ner om A och O inv är Alfa och Omega d.v.s. hans viktigaste investeringar. På åklagrnas begäran har Christer Gardell, Hans Erik Andersson och Bernt Magnusson hörts som vittnen och anfört följande. Christer Gardell: 302 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han valdes in i styrelsen i Skandia den 14 april 2005. Han kontaktades av 2 investmentbankers från en investment banking firma som han träffade på middag den 25 april 2005. Under middagen sade de att de representerade Old Mutual och att de kontaktat Skandia tidigare men inte fått någon respons och att de nu ville att han skulle träffa Jim Sutcliff. Det sattes upp ett möte den 29 april 2005 i London på deras HK. Jim Sutcliff presenterade Old Mutual och berättade om det intresse som kunde finnas för Skandia. Det förekom dock inte konkreta diskussioner om budnivåer. Det var snarare ett introduktionsmöte för att lära känna varandra. Ett nytt möte skedde den 5 maj 2005. Jim Sutcliff var då mer konkret kring ett bud med andel kontanter och aktier. Det var en stor kontantdel. Budnivån gick ut på runt 45 kr men indikerade ”upper fourties”. Han uppfattade det som att Jim Sutcliff kunde sträcka sig upp mot 50. Christer Gardell ringde omedelbart Bernt Magnusson och Hans Erik Andersson och informerade om mötet och innehållet i detta. Bernt Magnusson beslutade att det var tillräckligt konkret för att sammankalla ett extra styrelsemöte. Mötet hölls den 9 maj 2005. Innan det konkretiserade Old Mutual sitt bud och lade sig på 45 kr samt ändrade förhållandet mellan cash och aktier till en ökad aktieandel. Dessa åtgärder uppfattades som negativa. De tyckte att budet borde ligga högre. Christer Gardell och Hans Erik Andersson fick i uppdrag att förhandla upp nivåerna för att Skandia skulle kunna ta processen vidare. Förhandlingar skedde under den veckan. Old Mutual bestämde sig för att höja budnivån för att hamna på en attraktiv nivå så att de kunde gå vidare. Den 12 maj 2005 var sista förhandlingsdagen. Ett styrelsemöte skedde igen den 13 maj. Den 13 maj 2005 uppdagades en läcka i Financial Times där innehållet i diskussionen kom ut. Skandias styrelse tog ställning till det konkretiserade budet och gick vidare med processen. 303 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Skandia var inte annorlunda än någon annan investering. Under analysfasen arbetade någon analytiker tillsammans med Ossian Hellers. När det blev investeringsläge var det den styrelseledamot som gick in som serverades av bara en analytiker. Det skedde för att frigöra resurser för nya investeringar. I det här fallet var det Martin Oliv som servade. Lars Förberg var givetvis fortsatt informerad. Han utgick från att han informerade Lars Förberg och Martin Oliv om mötet med Jim Sutcliff. Han kommer inte ihåg vilka på Cevian som kände till förhandlingarna med Old Mutual, men i normalfallet var det Lars Förberg och Martin Oliv. Sannolikt hade även Ossian Hellers den informationen, men han kommer inte ihåg det. Han tror inte att det var några speciella förberedelser inför mötet den 9 maj, men han kommer inte ihåg detta i detalj. Läckan till Financial Times var inte bra. Financial Times tar inte in vilda gissningar i tidningen. Han tror att det var en initierad läcka och han trodde att den kom från Old Mutual som var rädda för konkurrerande bud. Det var taktik för att snabba på processen och försvåra för sent inkommande konkurrerande bud att få tillräckligt med tid. För Cevian var det negativt med en läcka. Han gjorde bedömningen att det fanns konkurrenter som skulle kunna trissa upp priset, men om det läckte tidigt såg han det som försvårande att det skulle ske. Därefter tillsattes en arbetsgrupp i Skandia där han tror att Bernt Magnusson, Björn Björnson, Lennart Jansson, Hammarqvist deltog och förde diskussioner med Old Mutual. Old Mutual fick tillgång till due diligence på Skandia. Arbetsgruppen drev arbetet under juni – augusti 2005. Han tror att gruppen startade sitt arbete relativt snart efter mötet i maj 2005. 304 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Man har alltid förhoppningar att budgivaren i en due diligence process kan se att det föreligger mindre risk och att denne därför blir villig att höja sig en aning. Förhoppningen under sommaren var att Old Mutual skulle förbättra budet. Han kommer ihåg skriverier före mötet på Almare Stäket den 16 augusti 2005 om att ett lägre bud skulle komma från Old Mutual. Samtidigt trodde han att Old Mutual förstod att det behövdes ett bra bud för att kunna hålla processen vid liv och vinna. Men i och med att han visste att någon läckte var han lite bekymrad. Han deltog inte i mötet på Almare Stäket, men kände till det. I normalfallet skulle Bernt Magnusson om det var något negativt eller annars speciellt som kom fram ha informerat relativt omgående. Han kommer inte ihåg när han fick informationen, men utgår från att han fick den rätt så snart efter mötet. Reaktionerna på Cevian av informationen var att han blev besviken för han visste att det skulle vara tungt att driva vidare processen och att det skulle leda till stor osäkerhet kring att budet skulle gå igenom. Det var extremt nära att processen dog efter mötet. Han utgår från att han delade med sig av sin oro på Cevian, definitivt till Martin Oliv och Lars Förberg. Om Ossian Hellers fick veta det vet han inte men han skulle bedöma att det är sannolikt att även han fick reda på det. Beträffande uppgiften om att ett bud som skulle komma dagen därpå från ett konsortium drev Morgan Stanley på för ett konkurrerande bud. Om han minns rätt var det 2 ”ihoppusslade konsortier” som kom in med budindikationer som också var på besvikelsenivå. Det var lite under Old Mutuals nivå, men de hade med sig mer komplexitet i genomförandet. Skandias styrelse bedömde därför att de inte skulle gå vidare med de alternativen. Han kommer inte ihåg den exakta tiden för dem. Processerna försökte drivas parallellt, men de hade handikappet att de kom in sent i processen. 305 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han minns inte när han fick informationen om vad som hade hänt på Almare Stäket, men utgår från att det var relativt snart. När Bernt Magnusson fick tillfälle att komma ut och kunde ringa gjorde han det. Ossian Hellers hade i förhållande till Skandia inte haft något uppdrag utöver analysarbetet. Ossian Hellers hade information men definitivt inte full information om utvecklingen i Skandia-processen. Mötet med Jim Sutcliff den 25 april ägde rum i Stockholm, mötet den 29 april i London. Han visste inte innehållet i det första mötet men berättade nog för Lars Förberg och Martin Oliv. Det var ingen hemlighet på Cevian att han var på dessa möten. Han kommer inte ihåg om han hade kontakt med personalen under skedet mellan den 5 och 9 maj (Kristi Himmelsfärdshelgen), men han skulle definitivt ha informerat Lars Förberg och sannolikt även Martin Oliv, men i övrigt var det osannolikt att informationen gick till en vidare krets eftersom det var helg. Han minns inte vad Ossian Hellers gjorde under sommaren eller om han hade kontakt med denne. Bidders return, d.v.s. att kursen hos budgivaren går ner p.g.a. premie kan bli fallet om marknaden uppfattar det som negativt. Han har för sig att Old Mutuals kurs gick ner en aning. Han tror att han var på kontoret när han fick beskedet att det gick dåligt på Almare Stäket, men är inte helt säker. Han kommer inte ihåg om Ossian Hellers var på kontoret. Inför mötet på Almare Stäket förekom spekulationer i media om ett sänkt bud från Old Mutual. Ett antal företag var med, men han hade inte insyn i det. Han hade dock en liten misstanke om att Old Mutual använde media och information som kom ut gjorde honom lite orolig. Han visste att om ryktet var sant var den fortsatta 306 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 processen i extrem risk. Han kommer ihåg att det i media cirkulerade indikationer på en lägre nivå. Hans Erik Andersson: 2005 var han vd och koncernchef i Skandia. Idag är han rådgivare och styrelseproffs. I april 2005 hade det varit ett antal kontakter med Old Mutual. Bl.a. kom det i slutet av 2004 ett brev från Old Mutual och en del annan skriftväxling. Han fick ett brev till bolaget om att Old Mutual var intresserat. Därefter hände inte speciellt mycket. Han ägnade inte Old Mutuals intresse full kraft. I början på maj 2005 när stämman var över blev det en ändring. Den 5 maj 2005 kom en indikation från Old Mutual att de var intresserade av att betala väsentligt över börskursen för köp av Skandia. Om han förstått saken rätt kontaktade Jim Sutcliff Christer Gardell. Det var förmodligen vid pingst. Hans Erik Andersson fick ett samtal från Bernt Magnusson på semestern och de debatterade budindikationen som kommit. De kom överens om att Hans Erik Andersson skulle ringa Jim Sutcliff och höra närmare, vilket han gjorde. Då fick han en indikation på att de var beredda att betala 48 kr, varav 70 procent kontant. Efter detta var det många telefonkontakter. Skandia kopplade in sina rådgivare med full kraft. Nästa stora händelse var mötet på Morgan Stanleys kontor kl. 08 den 12 maj 2005. Christer Gardell och Hans Erik Andersson representerade Skandia och Jim Sutcliff Old Mutual. De fick då en skriftlig budindikation som var något lägre än den på telefon. Beroende på kontantdelen var budet på mellan 45 och 47 kr. Därefter kopplades många människor in; konsulter och egen personal m.fl, som finns i liggare på Skandia över vem som fick veta vad. Ett par andra bolag hade hört av sig, framförallt på senhösten 2004. De flesta refererade till en intervju med Bernt 307 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Magnusson som hade varit i november 2004 där han gav uttryck för att Skandia kunde tänka sig en strukturell förändring. De hade vissa delar de var mer intresserade av än andra. Alla har sina specialområden. Den springande punkten med Old Mutual var att det skriftliga budet den 12 maj 2005 läckte i Financial Times den 13 maj. Börskursen steg på grund av detta. Styrelsen hade ett möte och bestämde att det var nödvändigt att ta situationen på allvar och gå vidare med en process. De startade ett projekt internt där valda delar av stabscheferna deltog. Ett antal olika arbetsgrupper bildades. Minnesbilden är att detta kom igång snart efter mötet den 12 maj och var i full gång i början på juni. De analyserade också om ett konsortium skulle köpa delar av Skandia var för sig. Old Mutual och ett antal andra bolag bjöds in till en due diligence. I stort sett varje dag var det en mängd besvärliga frågor som skulle lämnas ut. Alla ska ha samma information i en sån här process. Alla vill veta allting och om man lämnar ut information och det sedan inte blir någon affär har man lämnat ut mycket information till konkurrenterna. Han hanterade många av dessa frågor. Under sommaren 2005 pågick detta med ett antal intressenter bl.a. Old Mutual. Detta ledde till ett möte den 16 augusti 2005 där Old Mutual summerade sina insikter om Skandia. Förväntningarna på mötet var att gå från ett oklart läge till mer konkreta diskussioner (de hade bara ett non binding agreement från den 12 maj). Sedan ville de ha reda på om Old Mutual hade hittat något i due diligence som föranledde justeringen av budet eller om det framkommit nya frågeställningar. Alla hoppades på en mer rejäl indikation på vad de var villiga att bjuda på Skandia, vilket de också fick. 308 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Innan mötet den 16 augusti 2005 pratade rådgivarna möjligen prisnivåer, men det fanns ingen skriftlig kommunikation till Skandia om en annan nivå än den som lades den 12 maj 2005. Tidningsuppgifter om en revidering av budet till en lägre nivå var spekulationer p.g.a. att processen drog ut på tiden. Det var mycket diskussioner om huruvida Skandias styrelse skulle ställa sig bakom budet. Christer Gardell tyckte att det var intressanta nivåer, vilket många tyckte i maj 2005. Nivåerna sänktes och fram till det verkliga budet hade alla marknader gått upp cirka 15 procent och budet hade gått ner. Detta gjorde att det blev olika uppfattning om budet var bra eller dåligt. Med på mötet den 16 augusti 2005 var Bernt Magnusson, Björn Björnson, Hans Erik Andersson, Jan-Erik Back, Per Ljungqvist och Lennart Jansson. Från Old Mutual var det Jim Sutcliff och Julian Roberts, kanske någon till. Hans minnesbild är att rådgivarna var med på Almare Stäket men inte på själva mötet. De hade ett förmöte på Skandia kl. 10:00. Almare Stäket började med en måltid, varefter mötet började cirka 11:30. Han har noggranna anteckningar från det mötet. Jim Sutcliff och Julian Roberts gick igenom en lång presentation av Old Mutual, vilka synergier man såg med ett samgående, beskrivning av de kompetenser som det nya bolaget skulle få, lite om syftet från deras sida och hur de trodde att kombinationen skulle vara positionerad, också en beskrivning av hur de ville behandla Skandias varumärke. De kommenterade Skandias 3 divisioner. Efter det gick man igenom vad man funnit vid due diligence, tillväxt, marginaler, embedded value på den affär som finns, skattefrågor, en del värderingsfrågor om dotterbolag och återigen synergier. De pratade även om hur de skulle finansiera ett bud, att de hade ratingproblem o.s.v. med något av ratingbolagen (Modus), de kanske var tvungna att sälja en del av Skandia för att lätta på balansräkningen. Det kokade ner till 20 kr och 1,235 aktier vilket motsvarade 42,67 kr den dagen. 309 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Budet var väsentligt under deras förväntningar. Efter en massiv tystnad sade de att de skulle åka hem och fundera. Alla hade väntat sig ett mycket högre bud. Vid ett möte på Skandia kl. 15:30 samma dag var de övertygade om att det var ett för dåligt bud och att det inte kunde leda till affär. Efter beskedet kontaktade han inte någon. De körde det i en liten grupp från ledningen. De ville sköta de vanliga affärerna. Bara den absoluta koncernledningen hade detaljerad information. Han kommer inte ihåg om de den 16 augusti 2005 väntade på någon annan intressent, men Morgan Stanley hade förhoppningar att det skulle gå att intressera olika konstellationer av bolag som skulle kunna lägga ett bud som matchade Old Mutuals, men de teorierna stämde inte alls. De fick inte ett enda konkret bud från Morgan Stanley. Exakt när den bilden växte fram kommer han inte ihåg, men det kan ha varit vid den tidpunkten. Det var spekulationer att Old Mutual var ganska ensamma som köpare av helheten. Det var ett styrelsemöte redan den 18 augusti 2005 som varade ganska länge där frågor om budet m.m. behandlades. Det var en mängd styrelsemöten i augusti angående frågeställningen om de skulle rekommendera budet eller inte. Han tror att det första brevet från Old Mutual kom den 23 december 2004. Hans spekulation om brevet var att Old Mutual var väldigt intresserade av att växa. Bolaget hade sina rötter i Sydafrika med en Riksbank som inte tillät allt och med en reglerad valuta. Detta genererade låga värderingar på Old Mutual jämfört med vinstnivåerna i europeiska bolag. Ett av huvudskälen var att späda ut det som kallas ”Merger market discount”. 3 av de bolag som dök upp på hösten 2004 hänvisade till Bernt Magnussonartikeln i DN. Hans Erik Andersson blev förfärad när han såg den. Han förstod att det skulle 310 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 leda till reaktioner utanför bolaget. Det var tydligt att Skandia ville genomföra strukturförändringar. Konkret blev det 3 eller 4 bolag som hörde av sig inom 1 månad. Han tror att många bolag uppfattade det som att Skandia var i spel. Den första budindikationen kom nog i ett brev i januari/februari 2005 där det stod något i stil med att bolaget skulle kunna vara värt cirka 40 kr. Skandia hade under denna tid en hel del kontakter med Stockholmsbörsen om de diskussioner som pågick. Skandia hade ett styrelsemöte den 5 juli, men han kan inte komma ihåg vad som sades eller avhandlades då. Vid den tiden var nog ytterligare 4 bolag med; Axa, French Providence, Great Leafs, Storebrand och Nordea. Han kan inte komma ihåg hur de tänkte inför mötet den 16 augusti 2005. De visste att det inte hade kommit fram några stora svarta hål i Skandias balansräkning eller liknande. Det som Old Mutual gick igenom den 16 augusti 2005 för att motivera värdesänkningen var framförallt tillväxttakten inte minst på den nordiska marknaden, och mariginalantagandena där. Det var huvudanledningen till att man tog ner värderingen. Han hade visserligen tagit del av spekulationer i media att Old Mutual skulle komma med ett sämre bud än det man indikerat i maj 2005, men eftersom han var delaktig i en process som handlade om konkreta tekniska eller ekonomiska frågor lade han större vikt vid det. Att Old Mutual hade problem av olika slag var uppenbart, bl.a. aktieägarbasen, men att tolka vad den ena eller andra ägaren tyckte hade bara varit spekulationer. Det fanns inget konkret i due diligenseprocessen som indikerade ett lägre bud. De fick inga uppgifter från rådgivarna om att det som stått i tidningarna stämde. De har dock olika ”spelplaner”. Bl.a. försökte rådgivarna ge en positiv bild bl.a. om konsortier som skulle slå det tidigare budet. 311 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Budet som kom den 16 augusti blev 42,67 kr. Det slutliga budet låg där någonstans. Det är svårt att jämföra för dels har det varit olika kontantdelar dels har värdet på Old Mutual-aktien varierat. Enligt ett styrkommitéprotokoll från den 15 augusti 2005 kunde ett konkurrerande bud väntas från ett konsortium den 17 augusti 2005. Ledningen i Skandia läste tidningarna före mötet den 16 augusti 2005. Det skrevs oerhört mycket i svensk och internationell press. Han har inget minne av de olika budbeloppen som nämndes i dessa. Det var ständiga rykten, men de försökte fokusera på det som skulle göras, dels driva bolaget dels driva due diligenceprocessen och hålla den kort för att inte tappa värden. Det som stod i tidningarna var säkert korrekt, men på mötet den 16 augusti 2005 var det som att sticka hål på en ballong. Alla på Skandiasidan var lite chockade eftersom det lagts en indikation i maj 2005 och då ska man vara i närheten av den indikationen om man inte hittar några stora saker. Dessutom hade marknaden börjat stiga under den här tiden. Värderingarna hade hoppat upp sedan den 12 maj 2005. Old Mutual kan ha känt att de var ensamma på banan och utnyttjade det. Morgan Stanley slet för att få till ett konsortium som budgivare. Han kommer inte ihåg att det skulle komma ett bud utan att läsa styrkommittéprotokollet från den 15 augusti 2005. Det var en mängd sådana olika spekulationer. Han kan inte minnas vilket bolag detta var. Storebrand var intresserat av Norden. Då gällde det att hitta en partner till Storebrand som villa ha resten. En stötesten var vem som skulle ta hand om HK-kostnaderna. En mängd sådana frågor förekom och de hade inte delat upp balansräkningen på ett sätt som gjorde att det skulle vara naturligt att dela upp bolaget. Bernt Magnusson: 312 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Under 2005 var han styrelseordförande i Skandia. Idag sitter han i ett antal styrelser; Volvo, Höganäs samt några pebolag o.s.v. Han fick en intresseindikation från Old Mutual redan vid årsskiftet 2004/2005. Han träffade Jim Sutcliff som var vd på Old Mutual första gången i januari 2005 på Morgan Stanley tillsammans med Björn Björnsson och Per Hillström. Under våren förekom viss kommunikation, men de hade an annan stor sak att ta ställning till, nämligen huruvida Skandia skulle stämma den föregående styrelsen. Därför höll man tillbaka Old Mutual och dess intresse till efter bolags-stämman. Den dåvarande styrelsen ansåg det inte framgångsrikt att stämma den föregående styrelsen och det gillade inte ägarna och svenska folket i övrigt. De trodde att de skulle bli bortlyfta ur styrelsen p.g.a. detta men alla gick sedan på deras linje utom Lars-Erik Forsgårdh. Efter det fick de tid att titta på budet. Old Mutual kom tillbaka igen efter stämman. Han har en anteckning att Hans Erik Andersson och Christer Gardell träffade Jim Sutcliff i början av maj och att Jim Sutcliff ringde Bernt Magnusson, att på styrelsemötet den 10 maj frågan togs upp om styrelsen var seriös i sitt intresse, att det inrättades en kommitté med anledning av Old Mutuals intresse bestående av Bernt Magnusson, Hans Erik Andersson, Björn Björnson, Lennart Jansson, som skulle arbeta med hur seriös Old Mutuals approach var. I en anteckning den 13 maj om styrelsemöte konstaterades att det fanns mycket läckor, DI och Financial Times. Under maj, exakt vilket datum vet han inte, indikerade de att det kunde vara aktuellt med en budnivå på mellan 45 och 48 kr. 45 kr var kontant, 48 kr var aktierna. Olika andelar aktier och kontanter förekom. Huvuddelen skulle vara i aktier. Sedan hände inte mycket under sommaren, förrän den 16 augusti vid mötet på Almare Stäket. 2 dagar efter mötet på Almare Stäket hade de ett styrelsemöte på 2 dagar. De konstaterade då att mötet den 16 augusti på Almare Stäket skickade negativa signaler. På det mötet var huvudnumret att Old Mutuals ekonomichef 313 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Julian Roberst gick igenom de olika delarna av Skandia och satte ett pris på det samt summerade att man inte kunde hålla fast vid den tidigare budnivån på 45 - 48 kr utan nu kom man ner till en sammanvägd budnivå på 42,67 kr, vilket i och för sig berodde på dagsformen på deras aktie och valuta (pund). Mötet den 16 augusti blev en viss besvikelse med anledning av sänkningen av budet. Den budnivå de hade i huvudet när de gick dit var 45 – 48 kr. De reagerade negativt när de sänkte budet. Hans och Björn Björnssons reaktion var att de noterade att det var en sänkning och att det måste ses som negativt. När mötet var klart bad Bernt Magnusson om ett samtal med Jim Sutcliff. De satte sig i ett eget rum. Jim Sutcliff sade att han tyckte att det var tråkigt att de inte kunde hålla tidigare budnivån. Bernt Magnusson sade att han inte var säker på att detta skulle komma att falla i god jord hos styrelsen. Med de orden skildes de åt. Han är säker på att de i styrelsen som inte var med på Almare Stäket visste den 18 – 19 augusti vad som sagts på mötet, men telefonen gick varm under den här tiden. Det är osannolikt att inte alla kände till det innan styrelsemötet 2 dagar efter mötet. Han utgår från att de flesta visste om det relativt omgående. Han har inte antecknat vem han ringde. Mötet var nog slut vid lunchtid eller strax efteråt. Han har ingen anteckning om att han tagit kontakt med Christer Gardell. Det är väldigt sannolikt att han pratat med honom innan den 18 augusti. Han skulle inte ha gått runt själv med den informationen. En hel del personer visste om den nivå som presenterats. Det var besvärande med läckandet. De påpekade i styrelsen att informationen skulle hållas tight. Han gissar att mötet den 16 augusti slutade cirka 14 - 15. Han kommer inte ihåg om de åt lunch där eller inte. 314 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Alla var djupt engagerade i processen. Det var förstasidor i alla tidningar och det läckte som ett såll, vilket var besvärande. Han vet inte om Christer Gardell var mer eller mindre engagerad än övriga. De hade styrelsemöten väldigt ofta under den perioden. Christer Gardell representerade sig själv som stor aktieägare och var väldigt kunnig eftersom han hade en bakgrund i branschen. Han fick rapporter från Hans Erik Anderssons och Christer Gardells möte med Jim Sutcliff i början av maj att de talat om budnivåer på 45 - 48 kr. Det läckte väldigt mycket och han sade till styrelsen att det måste bli skärpning. Han kommer inte ihåg om det inför den 16 augusti läckte om ett lägre bud. Att Old Mutual sänkte budet kom som en blixt från klar himmel. Alla tidningar hade någon egen siffra om det. Sänkningen var inte väntad vid mötet på Almare Stäket. De var inte helt insatta i hur Old Mutuals finansiella situation skulle se ut vid ett bud, hur mycket de tänkte nyinvestera o.s.v. Ett problem var deras rating hos Modus. Ett skambud var det dock inte. Köparen vill alltid pressa ner priset. De på säljarsidan ville tvärtemot. Det var en sänkning på 5 procent. Aktien var väldigt volatil. Den hade gått från 220 kr till 9 kr och sen upp till 35 - 36 kr. En allmän gissning var mellan 45 och 50 kr, som det sades i tidningarna eftersom pundet var volatilt vid tidpunkten. När dealen gjordes senare blev det ungefär 50 kr. Det förekom siffror hela tiden. Han minns inte en artikel i DI den 8 augusti där man skrev att på onsdag måste Old Mutual kommentera budet på Skandia och att det skulle komma ett bud på mellan 42 och 44 kr. När en sådan uppgift släpps bli det följa John i andra tidningar. På Skandia hade de inte uppfattningen att budet skulle sänkas med de pengarna som det gjordes. TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I CEVIANDELEN Allmänt. 315 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Denna del omfattar 9 åtalspunkter och gäller bolagen Visma, Metso, Lindex, Volvo, TeliaSonera, Outokumpu Technology (Outotec) och Skandia. Åklagarna har hävdat att Ossian Hellers i sin anställning som aktieanalytiker hos Cevian Capital Advisory AB har fått insiderinformation gällande de nämnda bolagen, att han har förmedlat denna information vidare till Andreas Hofmann som han har förmått att för bådas räkning på sin depå förvärva värdepapper i de nämnda bolagen. Åtalet beträffande TeliaSonera omfattar även Ken Lennaárd. Den åtalade handeln i bolagen har skett vid följande tider: Visma i april 2005 och mars 2006, Metso i april – maj 2005 och april 2006, Lindex i mars 2006, Volvo i juni – september 2006, Telia i augusti – oktober 2006, Outotec i november 2006 och Skandia i maj – augusti 2005. I 5 fall är brottspåståendet att Ossian Hellers har röjt beslut av Cevian att förvärva aktier i ett bolag, i 3 fall att det hos Cevian har funnits kunskap om att bud har lagts på bolag i vilket Cevian har ägt aktier och i 3 andra fall att det hos Cevian har funnits kunskap om innehållet i en Q-rapport som Ossian Hellers har röjt. Frågan har aktualiserats om när insiderinformation har funnits hos Cevian och huruvida Cevians agerande generellt kan sägas ha (varit ägnat att påverka) påverkat kursen på en aktie väsentligt. Av Ossian Hellers och Christer Gardells utsagor, framgår att Cevians investering i ett bolag föregås av en analysfas som normalt sträcker sig mellan 2 och 6 månader. I målet har förekommit uppgifter om att Cevians framgångar som investerare beror på att analyserna görs på ett grundligare sätt än andra jämförbara investerares. Enligt Ossian Hellers har analyserna utförts genom att analytikerna har talat med alla de aktörer som har funnits runt företaget i fråga i syfte att få en så välgrundad och genomlyst bild av bolaget som möjligt. Christer Gardell har uppgett att 316 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 analyserna utförs på information som är tillgänglig för alla. Cevians analys har hos rådgivningsbolaget i Sverige, Cevian Advisory Capital AB, betecknats som en affärshemlighet, inte som insiderinformation. Cevian är en s.k. aktivistfond, vilket innebär att investeringar i de flesta fall har skett med syftet att få en styrelseplats i företaget i fråga för att därigenom kunna påverka företagets verksamhet och på så sätt öka dettas värde. När en investering når 5 procent av bolagets aktier inträder en skyldighet att flagga innehavet. Vissa köp når av olika skäl inte den gränsen. Otillåten information i lagens mening tar sikte på omständigheter som är hänförliga till ett bolag och som medför att bolagets värde är ett annat än den aktuella kursen utvisar. Att en fond eller en annan aktör på finansmarknaden har funnit att bolaget av något skäl är felvärderat och därför förvärvar aktier i bolaget innebär att någonting händer eller kan komma att hända i bolaget och bör vara en omständighet som utgör en sådan exklusiv information att den utgör insiderinformation. Under analysfasen, innan ett avgörande beslut i förvärvsfrågan fattats, finns däremot inte någon sådan information. Insiderinformation uppkommer däremot, såsom parterna hävdat, när ett beslut att investera fattas. I åtalspunkten som avser Volvo förekommer tidningsuppgifter gällande Cevians förvärv av aktier som inte är riktiga så vitt avser omfattningen av förvärven. Någon annan utgångspunkt kan inte godtas än att endast sådan information som är korrekt kan tillmätas relevans i sammanhanget. Tingsrätten har ovan pekat på ett förarbetsuttalande där det sägs att om en fondkommissionärsfirma färdigställer en analys och den når firmans kunder och börsombud är uppgifterna i analysen att betrakta som offentliggjorda. Påståendet synes bygga på uppfattningen att analysen enligt lagstiftarens mening innehåller insiderinformation. En sådan uppfattning kan ifrågasättas. Fondkommissionärens 317 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 analys kan rimligen inte grundas på annat än allmänt känd information. I annat fall har kommissionären erhållit insiderinformation och kan därmed ha gjort sig skyldig till brott. Vidare torde fondkommissionären förfara felaktigt när analysen, som brukligt är, först ges ut till de mer exklusiva och kapitalstarka kunderna innan den distribueras till det stora flertalet. Någon skillnad bör i angivet hänseende inte föreligga mellan ett arbete som har utförts av en fondkommissionärsfirma och en fond av Cevians karaktär. Det arbete som Cevian utför i analysfasen innebär således inte att insiderinformation uppkommer. Beträffande de andra 2 kategorierna av information som Ceviandelen omfattar, uppgifter om bud på ett bolag och innehållet i Q-rapporter som avviker från det förvärntade, är det uppenbart att information av den arten kan påverka kursen och därmed utgör insiderinformation. Ytterligare en fråga är huruvida Cevians köp av aktier uppfyller väsentlighetsrekvisitet., d.v.s. om det förhållandet att Cevian köper är ägnat att påverka kursen i tillräckligt hög grad. Redan det förhållandet att en aktör säljer eller förvärvar stora mängder aktier innebär normalt en påverkan på kursen. I Cevians fall har handeln skett med försiktighet för att inte driva kurs och i huvudsak utanför börsen. Man kan därför inte utgå från att redan det förhållandet att Cevian förvärvar stora mängder aktier generellt är kursdrivande. Åklagarna har hävdat att kursen på en aktie stiger när det blir känt att Cevian har förvärvat aktier i bolaget. Emellertid har åklagarna avstått från att förebringa någon utredning som styrker påståendet. Detta kan därför inte utan vidare tas för gott. Påståendet synes ha sin grund i en allmän uppfattning om att Cevian är en skicklig investerare som genom sitt inflytande i ett företag kan förbättra dess verksamhet och därmed höja värdet på bolaget. 318 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Christer Gardell har uppgett att frågan huruvida Cevians köp driver kurs inte kan besvaras generellt, att Cevian i början av sin verksamhet inte lyckades helt och ådrog sig en del kritik, men att verksamheten från 2005 har varit framgångsrik och att det väcker uppmärksamhet när fonden investerar i ett bolag. Å andra sidan har Andreas Hofmann gett exempel på situationer, t.ex. i Metso, där någon påtaglig kursreaktion inte har uppkommit när Cevian förvärvat eller sålt aktier. Den utredning som finns i målet i denna del får anses ge vid handen att det föreligger en presumtion för att kursen stiger när det blir känt att Cevian beslutat att investera i en aktie, men att det inte går att slå fast att det är förhållandet i varje enskilt fall. Huruvida Cevians agerande är ägnat att väsentligt påverka kursen kan sättas i fråga och får avgöras från fall till fall. Cevian är en relativt liten arbetsplats, med 10 – 12 anställda. Enligt Christer Gardell tillämpas när det gäller känslig information principen need to know, d.v.s. endast de personer som för sina arbetsuppgifter behöver ha tillgång till viss information får del av denna. Hur känsliga handlingar har förvarats eller vilken datasäkerhet som har funnits hos Cevian har inte berörts närmare. Det säger sig självt att för en person som är väl insatt i branschen kan ett par ord eller några meningar från en arbetskamrat under en lunch eller en kaffepaus ofrivilligt ge värdefull information, särskilt till en person med Ossian Hellers ställning som befordrad. Det kan därför inte uteslutas att denne har haft information, även insiderinformation, i betydligt större omfattning än vad som varit avsikten från fondbolagets ledning. 1. Visma ASA 2005. Åklagarna har hävdat att Ossian Hellers genom sin anställning på Cevian har fått insiderinformation om att Cevian den 11 april 2005 har beslutat att investera i 319 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Visma, att informationen har varit ägnad att väsentligt påverka priset på aktien och att han obehörigen har röjt informationen till Andreas Hofmann, som med utnyttjande av informationen för bådas räkning den 12 och 14 april 2005 har förvärvat 90 400 aktier i Visma för cirka 7 milj kr. Åklagarna har vidare anfört att Cevian flaggade sitt innehav i Visma den 5 augusti 2008, varvid kursen på aktien ökade med 8,1 procent. Åklagarna har åberopat att affären finns med i ett dokument hos Andreas Hofmann som är en vinstdelning. På morgonen den 12 april 2005 offentliggjorde Visma rapporten för Q 1 2005. Resultatet var något sämre än vad analytikerna hade förväntat. Omsättningen i aktien den dagen var medelstor och kursen sjönk ungefär 1 procent. Christer Gardell har uppgett att Cevian hade börjat analysera Visma troligen runt julhelgen 2004. Måndagen den 11 april 2005 fattade Cevian beslutet att investera i Visma. För att inte riskera att det skulle bli känt att Cevian köpte aktien och för att inte driva kurs handlade Cevian aktien i block utanför börsen. Den 28 april 2005 hade Cevian, enligt vad som framkommit, förvärvat 1,5 milj aktier i Visma. Därefter dröjde det ända till den 5 augusti 2005 innan Cevian hade köpt så många aktier att fonden nådde upp till ett så stort innehav att Cevian flaggade detta. Åklagarna har således gjort gällande att Ossian Hellers har berättat för Andreas Hofmann om Cevians beslutat att investera i Visma och att denna uppgift har legat till grund för Andreas Hofmanns handel. Andreas Hofmann köpte den 12 april 2005 50 000 aktier till kursen 71,5 NOK och den 14 april 2005 40 400 aktier till kursen 71,1 NOK. Andreas Hofmann första köp inträffade således efter det att Q 1rapporten kommit. 320 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann har uppgett att han kände till Visma p.g.a. att han arbetade i Norge 2004/2005 och genom artiklar i norska tidningar under hösten 2004 uppmärksammade aktien till följd av att det sades att utländska investerare hade gått in i bolaget. Av utredningen framgår att aktien efter en topp i början av februari 2005 hade sjunkit tillbaka och gått väsentligt sämre än index. Andreas Hofmann har hävdat att han köpte aktien den 12 april 2005, d.v.s. samma dag som Q 1-raporten kom, som en rekylspekulation. Förhoppningen var enligt Andreas Hofmann att aktien skulle stiga rejält efter rapporten och ta tillbaka vad den tidigare hade tappat. Genom tidningsartiklar har Andreas Hofmann påvisat att det den 13 april 2005 spekulerades i norska tidningar om att en del av Visma skulle avyttras. På dessa rykten steg kursen den 13 april 2005 2,1 procent. Kursen fortsatte upp följande dag, vilket enligt Andreas Hofmann ledde till nya förhoppningar om en fortsatt kursökning och att han därför köpte ytterligare aktier. Av den bevisning som Andreas Hofmann har åberopat framgår att kursen därefter vände ned och under de följande veckorna låg kvar i den tidigare trenden. Andreas Hofmann har uppgett att detta var skälet till att han den 25 april avyttrade 45 000 aktier och den 28 april 30 000 aktier till kursen 73 NOK samt den 4 maj 2005 återstående 15 000 aktier till kursen 70 – 71,50 NOK. Resultatet av investeringen var en förlust på 131 000 kr. Ossian Hellers ledde analysen av Visma hos Cevian och hade genom detta arbete säkra kunskaper om Cevian Capital Advisorys rekommendation till fonden att köpa aktien, fondens beslut om detta och de köp som fonden därefter gjorde. Det finns ett påtagligt och anmärkningsvärt tidssamband mellan Andreas Hofmanns köp och Cevians beslut att investera i Visma. En rekylspekulation inför en Qrapport sker vanligtvis innan rapporten kommer. När rapporten väl har offentliggjorts sker den kursrörelse som rapporten leder till vanligtvis snabbt. För de allra flesta som vill göra en spekulationsvinst är det då för sent att handla i aktien. Detta talar mot Andreas Hofmanns påstående att han har handlat på rapporten. 321 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 För Andreas Hofmanns påstående att han inte har fått kännedom om att Cevian köpte i aktien talar att han sålde större delen av sitt innehav innan eller i vart fall i anslutning till att Cevian börjat köpa och den återstående delen kort därefter. För en person med insiderinformation borde den förväntade kurseffekten ha kommit ungefär vid den tiden då Andreas Hofmann valde att sälja aktierna. Detta förhållande talar mot att Andreas Hofmann har haft insiderinformation. Vad Andreas Hofmann har anfört om skälet till den handel han genomfört är väl så sannolikt som åklagarnas påståenden om att han har haft insiderinformation. Åklagarna har därmed inte förmått styrka sitt påstående att Andreas Hofmann har fått information från Ossian Hellers om att Cevian hade beslutat att förvärva aktier i Visma. Åtalet avseende Visma 2005 ska därför lämnas utan bifall. 2. Visma 2006. Åklagarna har hävdat att Ossian Hellers under perioden den 1 februari 2006 – den 22 mars 2006 har försett Andreas Hofmann med insiderinformation gällande Sage Groups intresse att förvärva Visma samt det bud som Sage Group senare lade. Åklagarna har gjort gällande, att Sage Group genom ett brev som ankom till Visma den 1 februari 2006 begärde ett möte med bolagets företrädare i syfte att lämna ett indikativt bud på bolaget, att Andreas Hofmann genom Ossian Hellers fått del av innehållet i brevet varefter han den 2 och 3 februari 2006 förvärvat 164 000 aktier i Visma för 20 047 853 NOK. Åklagarna har vidare anfört att Ossian Hellers därefter har informerat Andreas Hofmann om att brevet inte hade lett till något resultat, vilket ledde till att Andreas Hofmann den 15 februari 2006 sålde 66 500 av de förvärvade aktierna i Visma för 8 005 961 NOK. Åklagarna har under huvudförhandlingen återkallat denna del av åtalet, varefter Ossian Hellers och Andreas Hofmann har yrkat frikännande dom. Förutsättningar föreligger att genom frikännande dom ogilla åtalet i denna del. 322 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åklagarna har dock vidare påstått att Ossian Hellers senare har informerat Andreas Hofmann om att ett förvärv åter var aktuellt och att Visma den 10 mars 2006 börjat föra loggbok med anledning av att en budprocess hade startats. Ossian Hellers uppgifter till Andreas Hofmann har enligt åklagarna lett till att Andreas Hofmann med användning av insiderinformationen den 13, 14 och 16 mars 2006 förvärvat 170 000 aktier i Visma för sammanlagt 21 069 134 NOK. När nyheten kom den 22 mars 2006 att Sage Group bjöd 125 NOK per aktie steg kursen enligt åklagarna med 17 procent. Samma dag sålde Andreas Hofmann aktierna i Visma för drygt 39 milj kr. Hans vinst uppgick till 6 223 000 kr. Åklagarna har åberopat att investeringen har funnits med i ett vinstdelningsdokument kallat eric.xls. Som åklagarna påstått ingick Ossian Hellers sedan den 17 oktober 2005 i Vismas styrelse. Det är uppenbart att Ossian Hellers var väl informerad om vad som hände i bolaget under den period som åtalet avser och att han kände till bud som lades på bolaget. Andreas Hofmann hade, som han angett under den föregående åtalspunkten, kännedom om Visma p.g.a. att han hade arbetat i Norge. Till följd av att han under 2001 hade varit anställd hos UK Smart i London och då hade lärt känna Sage Groups huvudägare Michael Jackson hade han även goda kunskaper om detta bolag, liksom om branschen i stort. Som Ossian Hellers påpekat har åklagarnas sakframställan varit oklar så till vida att det inte har framgått att 2 bolag vid aktuell tid visade intresse för Visma, nämligen Sage Group och HgCapital. 323 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Den 31 januari eller i vart fall den 1 februari 2006 mottog Vismas styrelseordförande ett brev från Sage Group enligt vilket företrädare för Sage Group önskade ett sammanträffande med företrädare för Visma. Syftet med sammanträffandet skulle vara att diskutera ett förvärv av Visma. Åklagarna har hävdat att brevet var ett letter of intent avseende ett förvärv och att brevet medförde att insiderinformation uppkommit hos Vismas styrelse och således funnits när Andreas Hofmann den 2 och 3 februari 2003 förvärvade aktier i Visma. Av förhöret med Vismas dåvarande vd Öystein Moan framgår bl.a. att det före den i åtalspunkten aktuella tiden hade funnits kontakter mellan Sage Group och Visma, att olika alternativ såsom samarbete och förvärv mellan bolagen hade diskuterats, att Sage Group hade ansett att Visma var för dyrt att förvärva samt att en rad andra bolag hade visat intresse för att förvärva Visma. Öystein Moan har angående brevet från Sage Group uppgett att detta inte ledde till några särskilda åtgärder inom Vismas styrelse. För att en handling ska betecknas som ett letter of intent krävs att denna uttrycker en klar avsiktsförklaring avseende ett förhållande och att detta binder avsändaren (jfr. t.ex. rättsfallet NJA 1990 s. 745). Åklagarna har hävdat att brevet från Sage Group i realiteten var ett letter of intent p.g.a. att aktörer inom näringslivet avstår från att rubricera en handling som ett letter of intent eller att uttrycka sig i termer som vanligtvis används i dessa för att inte riskera att bli juridiskt förpliktade i något avseende. Åklagarna har, således utan att förete brevet, hävdat att detta ska tolkas som ett letter of intent. Öystein Moans uppgift om att ingen inom Visma uppfattade att brevet hade denna innebörd motsäger emellertid åklagarnas uppfattning. Att Sage Group i en tvist mot Visma om brevets innehåll skulle kunna vinna framgång med ett påstående att brevet var ett letter of intent framstår som föga sannolikt. Ännu 324 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 mindre är åklagarnas möjligheter att i detta brottmål styrka att brevet var ett letter of intent. Åklagarna har således inte förmått göra detta. Då åklagarna alltså inte har kunnat visa att brevet har haft den rättsliga innebörd som de hävdat har de inte heller kunnat visa att det i februari 2006 har funnits någon information hos Visma som har varit att klassa som insiderinformation. Ossian Hellers har därmed inte kunnat lämna någon sådan information till Andreas Hofmann vid dennes handel i februari 2006. Den 10 mars 2006 upprättade Visma en loggbok. Loggboken upptog Ossian Hellers namn. Av åklagarnas uppgifter har inte framgått av vilket skäl loggboken upprättades. Ossian Hellers har hävdat att det skedde p.g.a att HgCapital kontaktat Visma och önskade ett sammanträffande den 14 mars 2006. Ossian Hellers uppgifter framstår som korrekta. Vid sådant förhållande kan ifrågasättas av vilket skäl en loggbok upprättades. Att en loggbok förs innebär dock inte alltid att information av insiderkaraktär finns. Åklagarna har hävdat att uppgifterna att en loggbok upprättats låg till grund för Andreas Hofmanns köp av ytterligare aktier i Visma den 13, 14 och 16 mars 2006. Det måste betraktas som anmärkningsvärt att Andreas Hofmann förvärvat aktier kort tid efter det att en loggbok hade upprättats, även om det inte varit befogat. Han har varit påfallande kortfattad angående skälen till investeringen och har endast påstått att förvärven var en kupongspekulation som ägde rum i kombination med spekulationer i Gambro. Av någon anledning, möjligen att Sage Group fått vetskap om HgCapitals intresse, återkom Sage Group på kvällen den 21 mars 2006 till Visma med ett bud. Detta offentliggjordes följande dag, vilket ledde till att kursen på Visma-aktien steg med 17 procent. Andreas Hofmann sålde då sina aktier med en stor vinst. 325 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Vid Andreas Hofmanns köp av aktier den 13, 14 och 16 mars 2006 fanns, såvitt har framkommit, inte någon kännedom hos Visma om att Sage Group fortfarande var intresserat av att förvärva Visma. HgCapitals intresse för Visma befann sig fortfarande i en analysfas. Någon insiderinformation har därför inte heller funnits vid de tillfällen när Andreas Hofmann förvärvat aktier i mars 2006. Av det anförda följer att åklagarna inte har kunnat styrka att någon insiderinformation har funnits vid affärerna i Visma 2006. Åtalet i den delen ska därför ogillas. 3. Metso OYJ 2005. Åklagarna har påstått att Ossian Hellers har läckt insiderinformation till Andreas Hofmann om att Cevian tillsammans med den amerikanske miljardären Carl Icahn har beslut att förvärva aktier i Metso, vilket har skett med början den 27 april 2005. Mellan den 27 april och den 9 maj 2005 köpte Cevian 3,5 milj aktier i Metso. Åklagarna har gjort gällande att Ossian Hellers har använt informationen till att förmå Andreas Hofmann att för bådas räkning förvärva aktier i Metso den 26, 28 och 29 april för 378 274 Euro, den 28 april för 450 296 Euro och den 23 maj 2005 för 626 755 Euro. Andreas Hofmann sålde aktierna den 25 maj 2005 med en vinst på 1 202 000 kr. Åklagarna har åberopat att investeringen finns med i ett vinstdelningsdokument kallat A&O Inv. Andreas Hofmann har medgett att han har förvärvat aktier i Metso vid de tidpunkter som åklagarna har påstått. Han har hävdat att investeringen var en rapportspekulation som övergick i en trendspekulation och att han uppmärksammade aktien genom en stor kursökning den 3 januari 2005 i samband med den Q-rapport som kom då. Han har vidare uppgett att han när han investerade hade analyser av aktien från DI, SHB, Kaupthing Bank, Citigroup, Carnegie och Enskilda. Vidare har 326 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 han pekat på att om han hade legat kvar i aktien hade han gjort en ännu större vinst eftersom kursen under tiden 2005 – 2006 gick upp med 177 procent. Det kan, som åklagarna gjort, i och för sig ifrågasättas varför Andreas Hofmann investerade i ett finländskt bolag. Metso är emellertid en internationellt verksam koncern i verkstadssektorn och ett av Finlands största företag. Det är noterat på Helsingforsbörsen och på Nasdaq. Bolaget omnämns återkommande i svensk press och av svenska analytiker bl.a. vid jämförelser med svenska bolag i samma sektor. Det kan därför inte ses som förvånande att Andreas Hofmann, efter arbeten i U.S.A., Storbritannien och Norge samt studier i ekonomi i Danmark, fastnade för ett finländskt företag som ett lämpligt investeringsobjekt. Andreas Hofmann har uppgett att det första köpet, den 26 april 2006, skedde efter det att han hade uppmärksammat att Metso, trots goda omdömen, hade utvecklats sämre än marknaden och att han såg en god möjlighet att rapporten skulle leda till en kursuppgång. Av den skriftliga bevisningen framgår att Q-rapporten som kom den 27 april 2006 överträffade marknadens förväntningar och ledde till en kursökning på 5,8 procent. Andreas Hofmann har visat att bl.a. Citigroup, Carnegie, Enskilda och SHB var mycket positiva till aktien och förutspådde en fortsatt uppåtgående potential på 20 – 25 procent. Dessa omdömen ledde enligt Andreas Hofmann till att han den 28 och 29 april 2005 köpte fler aktier i Metso. Den 23 maj 2005 köpte Andreas Hofmann den sista delen i investeringen, vilken utgjorde 40 procent av det totala köpet. Skälet till köpet var enligt Andreas Hofmann att han då låg med en vinst på 16 procent av det investerade beloppet och såg att trenden i aktien fortfarande var stark. När Cevian den 25 maj 2005 lät DI offentliggöra att fonden hade köpt aktier i Metso ägde Cevian omkring 3,5 milj aktier som hade förvärvats under tiden den 27 april till den 9 maj 2005. Andreas Hofmann sålde då samtliga aktier, omkring 13,5 milj kr, och gjorde en vinst på 1,2 milj kr. 327 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Av förhöret med Christer Gardell framgår att Metso hade varit inne i en flera år lång svacka, att bolaget hade återhämtat sig och att Cevian efter att ha analyserat bolaget under den tid som var normal för Cevian hade beslutat sig för att gå in i bolaget, men att man först ville inhämta resultatet av Q-rapporten som skulle komma den 27 april 2005. Christer Gardell har också uppgett att det var relativt allmänt känt på Cevians kontor att Cevian skulle investera i Metso. Ossian Hellers reste till U.S.A. den 25 april 2005. Syftet med resan var att träffa Carl Icahn och informera denne om Cevians planer på att investera i Metso. Eftersom Cevian började köpa aktier redan den 27 april 2005, då rapporten kommit, måste det redan inför Ossian Hellers avresa ha funnits en mycket stor sannolikhet för att köp skulle ske. Det finns således ett anmärkningsvärt tidssamband mellan Andreas Hofmanns köp och Cevians köp av aktier i Metso. Det kan emellertid inte helt uteslutas att Andreas Hofmanns investeringar har berott på de välgrundade skäl som han har redogjort för. Det är därmed inte ställt bortom varje rimligt tvivel att Andreas Hofmann har handlat med insiderinformation som grund. Med hänsyn till det beviskrav som åvilar åklagarna ska åtalet i denna del därför ogillas. 4. Metso OYJ 2006. Åklagarna har påstått att Ossian Hellers genom sin anställning hos Cevian har fått insiderinformation bestående i att Metsos rapport Q 1 2006 skulle överträffa marknadens förväntningar, att han har röjt denna information till Andreas Hofmann och med denna kunskap har förmått Andreas Hofmann att för bådas räkning den 24 – 26 april 2006 förvärva aktier i Metso för sammanlagt 3 924 199 Euro. Christer Gardell var sedan den 4 april 2006 ledamot i Metsos styrelse. Åklagarna har anfört att Christer Gardell genom uppdraget hade kännedom om innehållet i 328 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Metsos Q 1 2006-rapport som publicerades den 28 april 2006. Åklagarna har hävdat att Ossian Hellers därigenom och genom sin anställning hos Cevian har fått vetskap om innehållet i rapporten. Andreas Hofmann har medgett att han har förvärvat aktier i Metso under den tid som åklagarna har påstått. Han har hävdat att han sedan den förra investeringen i Metso hade ögonen på aktien och att investeringen gjordes som en rapportspekulation och en spekulation om ett kommande bud på bolaget från Sandvik. Den 24 april 2006 köpte han 10 000 aktier, den 25 april 2006 50 000 aktier, den 26 april 2006 60 000 aktier, den 27 april 2006 12 000 aktier och den 28 april 2006 20 000 aktier. Av utredningen framgår att Andreas Hofmann köpte aktierna i Metso med början några dagar innan rapporten kom den 28 april 2006 och att förvärvet pågick till rapportdagen, varefter han sålde aktier med början denna dag. Det finns således ett tydligt tidssamband mellan Andreas Hofmanns investering och publiceringen av Qrapporten som måste betecknas som anmärkningsvärt. Ossian Hellers har förnekat att han fick del av Q-rapporten beträffande Metso. Han har hänvisat till att arbetsfördelningen hos Cevian innebar att han ledde analysarbetet gällande nya förvärv och när dessa var gjorda inte ägnade sig åt Cevians befintliga innehav, till vilka Metso hörde. Av Christer Gardells utsaga framgår att annan person förutom denne och Lars Förberg hade kännedom om innehållet i Metsos kommande Q-rapport och att Ossian Hellers har haft möjligheter att på Cevians kontor få uppgifter om innehållet i denna. Av den skriftliga bevisningen framgår att Andreas Hofmann redan den 2 december 2005 bett mäklaren Per Åberg att sända uppgifter om investeringsmöjligheter på 329 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 den finländska marknaden till honom. Andreas Hofmanns påstående om att han i början på april 2006 var intresserad av gruv- och metallsektorn, där Metso ingår, styrks av ett mail den 4 april 2006 från Jan Felländer med en analys på Höganäs. Andreas Hofmann har hävdat att beslutet att investera i Metso i stället för Höganäs eller Sandvik berodde dels på att det i fackpressen fanns rykten om att Sandvik skulle lägga ett bud på en del av Metso dels att ett antal analyser, bl.a. en som kom på morgonen rapportdagen, rekommenderade köp av Metso. Andreas Hofmann har lämnat preciserade och välgrundade uppgifter om anledningen till att han investerade i Metso. Det är inte utrett att hans påståenden är efterhandskonstruktioner. Det kan därför inte uteslutas att investeringarna har skett av de skäl som han har uppgett. Det finns därmed utrymme för rimligt tvivel angående åklagarnas påståenden om att han har handlat på insiderinformation från Ossian Hellers. Åtalet i denna åtalspunkt ska därför ogillas. 5. Lindex 2006. Åklagarna har påstått att Ossian Hellers genom sin anställning hos Cevian har fått insiderinformation bestående i att Lindex Q 2 2006-rapport visat att bolagets resultat mer än fördubblats, att han har röjt denna information till Andreas Hofmann och med denna kunskap har förmått Andreas Hofmann att för bådas räkning den 27 mars 2006 förvärva 10 000 aktier i Lindex för 1 065 000 kr. Åklagarna har gjort gällande att kursen steg med 8 procent när rapporten offentliggjordes den 28 mars 2006, varvid Andreas Hofmann sålde aktierna. Åklagarna har åberopat att invsteringen finns med i en vinstdelningshandling som Andreas Hofmann upprättat. Christer Gardell satt i Lindex styrelse sedan 2003 och var vid aktuell tid ordförande. Även Lars Förberg ingick i Lindex styrelse. Genom sina positioner hade de på förhand kännedom om innehållet i Lindex Q 2 2006-rapporten. 330 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann har uppgett att investeringen var en rapportspekulation och att han inte fått någon information om innehållet i rapporten från Ossian Hellers. Ossian Hellers har förnekat att han har känt till innehållet i rapporten. Han har uppgett att hans arbetsuppgifter hos Cevian innebar att det inte fanns något skäl till att han skulle informeras om innehållet. Christer Gardell har bekräftat att Ossian Hellers arbetsuppgifter vid den tiden inte innebar att han fick vetskap om innehållet i rapporten, men att han sannolikt hade fått besked om detta om han hade frågat den person hos Cevian som skötte Lindex. Utredningen ger således vid handen att det har funnits möjlighet för Ossian Hellers att få den vetskap som åklagarna har påstått att han hade. Andreas Hofmann investerade dagen innan rapporten kom 1 065 000 kr i Lindexaktier och sålde följande dag, när kursen efter rapporten stigit med 6 procent, aktierna med en vinst på 58 000 kr. Andreas Hofmann har åberopat att han kände till Lindex efter att vid rapporten Q 4 2005 ha investerat 31 milj kr i en rapportspekulation och gjort en förlust på 178 000 kr. Han har uppgett att han efter den affären kände revanschlust och att han agerade som om han hade köpt en lottsedel för 1 milj kr. Andreas Hofmann och Ossian Hellers har gjort gällande att Andreas Hofmann aldrig skulle ha handlat i Lindex på det sätt som han gjort i de 2 affärerna för det fall att han hade haft insyn i bolagets resultat vid rapporterna. De har hänvisat till att logiken säger att man inte gör en mycket stor investering när rapporten visar ett dåligt resultat med en kursnedgång på 4 procent som följd och en relativt sett liten investering när rapporten har ett bra innehåll som ger en kursuppgång på 8 procent. 331 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann har således gjort en kort investering som har gett en bra avkastning. Det enda omständigheten som tyder på att handeln har skett med tillgång till insiderinformation är att investeringen har skett under kort tid. Detta förhållande, liksom den omständigheten att Andreas Hofmanns sätt att handla i Lindex motsäger åklagarnas påståenden, medför att det föreligger rimligt tvivel om att åklagarnas påståenden om handel på insiderinformation är riktiga. Åklagarna har därmed förmått styrka sitt påstående att Ossian Hellers har läckt insiderinformation till Andreas Hofmann. Åtalet i denna del ska därför ogillas. 6. Volvo. Åtalspunkten avser Andreas Hofmanns förvärv av aktier i Volvo den 9 juni 2006 och optioner i Volvo den 5 september 2006. Åklagarna har påstått att Ossian Hellers genom sin anställning hos Cevian har fått kännedom om att Cevian hade analyserat Volvo färdigt under våren 2006 och att sannolikheten var mycket stor för att Cevian skulle investera i Volvo. Enligt åklagarna har Ossian Hellers vidarebefordrat denna insiderinformation till Andreas Hofmann och förmått denne att för bådas räkning den 9 juni 2006 köpa 10 000 aktier i Volvo för cirka 3,4 milj kr. Åklagarna har vidare hävdat att Ossian Hellers till Andreas Hofmann har röjt uppgifter om att Cevian den 6 september 2006 skulle flagga sitt innehav i Volvo och att han har förmått Andreas Hofmann att för bådas räkning med användning av insiderinformationen den 5 september 2006 förvärva köpoptioner i Volvo med 2 veckors löptid kvar för 333 001 kr. Vid flaggningen ökade optionerna med 92 procent och en vinst på optionerna uppkom med 305 000 kr. 332 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åklagarna har som bevisning åberopat att dokument återfunnet i Andreas Hofmanns dator i vilket bl.a. Volvo nämns. Åklagarna har hävdat att texten har skrivits av Ossian Hellers. Tingsrätten har dock funnit att åklagarna gentemot de tilltalades invändningar mot påståendet inte har lyckats styrka detta. Ossian Hellers och Andreas Hofmann har invänt att det vid köpet av aktier den 9 juni 2006 inte var klart att Cevian skulle investera i Volvo och beträffande förvärvet av optioner den 5 september 2006 att det dessutom var allmänt känt att Cevian vid den tiden köpte stora poster i Volvo. Andreas Hofmann förvärvade den 9 juni 2006 10 000 aktier i Volvo för 3,4 milj kr. Han har förklarat att Volvo sedan någon dryg månad tillbaka, liksom börsen i övrigt, hade fallit 13 procent och att han vid denna tid trodde att nedgången efter några positiva artiklar i pressen angående Volvos resultat och framtid hade nått sin botten. Andreas Hofmann har särskilt pekat på en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt den 8 juni 2006 som rekommenderade köp av Volvo. Av dessa skäl gjorde han investeringen den 9 juni 2006. Eftersom ingenting hände med kursen och han kände en fortsatt oro på börsen sålde han aktierna samma dag med en förlust på 60 000 kr. Åklagarna har hävdat att köpet gjordes p.g.a. att Andreas Hofmann hade fått vetskap om att Cevian hade analyserat Volvo färdigt och att sannolikheten var stor för att Cevian skulle investera i Volvo. Åklagarna har emellertid inte pekat på någon enskild händelse som har föranlett Andreas Hofmann att handla vid just denna tid. Christer Gardell har uppgett att fonden Cevian II etablerades i slutet av juni 2006, att analysen av Volvo sannolikt pågick i omkring 3 månader, att Volvo var en av flera potentiella förstainvesteringar, att analysarbetet pågick till slutet av juni 2006, att investeringskommittén lämnade sin rekommendation till general partnern den 30 juni 2006 och att denne fattade beslutet att handla i Volvo den 3 juli 2006. Enligt 333 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Christer Gardell var, om analysarbetet pågick till slutet av juni 2006, 2/3 av detta utfört i början av månaden. Även om det i början av juni 2006 var sannolikt att Cevian skulle komma att investera i Volvo måste en viss osäkerhet ha funnits huruvida detta verkligen skulle ske. Analysarbetet pågick alltjämt. Den nya fonden var ännu inte inrättad. 3 veckor är en lång tid på finansmarknaden. Tveklöst har det funnits utrymme för en rad händelser som har kunnat omkullkasta Cevians planer. Med hänsyn till det beviskrav som gäller i målet finner tingsrätten därför att åklagarna inte har förmått styrka att det vid Andreas Hofmanns köp den 9 juni 2006 har funnits information av sådan kvalitet beträffande en investering i Volvo att den varit att beteckna som insiderinformation. Ossian Hellers och Andreas Hofmann kan därmed inte fällas till ansvar för insiderbrott avseende köpen den 9 juni 2006. Enligt Andreas Hofmann skedde förvärvet av köpoptioner i Volvo den 5 september 2006 efter det att han gjort en vinst på handel i Telia och skulle återinvestera 1 377 000 kr. Den 5 september 2006 köpte han därför optioner i Volvo för 330 000 kr, optioner i Electrolux för 528 000 kr och följande dag optioner i Telia för 519 000 kr. Den minsta investeringen skedde således i Volvo. Anledningen till att han förvärvade optioner i Volvo var enligt Andreas Hofmann att det efter hans misslyckade affär i Volvo den 9 juni 2006 förekommit dagliga spekulationer om olika scenarion i Volvo och att kursen under denna tid stigit 20 procent. Andreas Hofmann har företett ett antal artiklar från tiden mitten av juli till början av september 2006 i vilka det sägs att en aktör köpt stora mängder Volvoaktier serie A och där det spekulerades och av vissa betecknades som säkert att denna aktör var Cevian. Även om det i artiklarna inte sägs säkert att köparen av Volvo-aktier var Cevian måste det för den som vid denna tid följde börsen och var något så när insatt i 334 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 värdepappershandel ha framstått som relativt säkert att det, med hänsyn till den strategi som Cevian har, var Cevian som förvärvade de stora mängder A-aktier som under sommaren omsatts på börsen. Under alla omständigheter var det klart att en stor aktör handlade Volvo-aktier. Oavsett vem denne aktör var måste de stora förvärven ha bidragit till att kursen i Volvo steg och att en flaggning av aktien för förvärvaren kom allt närmare. Uppgifterna i pressen, som har haft karaktären av rykten, har inte inneburit att Cevians köp kan anses ha varit offentliggjorda vid aktuell tid. Med hänsyn till den utveckling som skett i Volvo-aktien har det inte varit onaturligt att Andreas Hofmann har köpt optioner i bolaget. Andreas Hofmann har pekat på att investeringen i Volvo var den minsta av de 3 optionsköp som han gjorde och att han, för det fall att han hade haft insiderinformation och varit beredd att agera på denna, skulle ha fördelat inköpen på ett annat sätt. Rimligt tvivel finns därför beträffande åklagarnas påstående att investeringen har skett på insiderinformation. Av det anförda följer att åklagarna inte har förmått bevisa att Andreas Hofmanns köp av aktier och optioner i Volvo har skett på insiderinformation. Åtalet i denna del ska därför ogillas. 7. TeliaSonera. Åtalspunkten gäller Andreas Hofmanns köp av dels optioner i TeliaSonera den 28 augusti 2006 samt den 4, 12 och 28 september 2006 dels aktier den 6 oktober 2006 samt Ken Lennaárds köp av optioner i bolaget den 2 – 3 oktober 2006. Åklagarna har påstått i huvudsak följande. Ossian Hellers har genom anställningen hos Cevian fått insiderinformation om att Cevian investerade i TeliaSonera. Ossian 335 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Hellers har röjt informationen till Andreas Hofmann och har förmått denne att för bådas räkning den 28 augusti 2006 förvärva köpoptioner i Telia. När DI den 31 augusti 2006 publicerade en artikel om Cevians förvärv ökade aktiekursen med 4,19 procent och optionerna med 280 procent, vilket ledde till en vinst på optionerna med 1 289 000 kr. Åklagarna har vidare påstått att Ossian Hellers har fått information om att Cevians investering i TeliaSonera skulle offentliggöras efter riksdagsvalet den 17 september 2006, att Ossian Hellers har röjt denna information till Andreas Hofmann och förmått denne att köpa optioner den 4, 12 och 28 september samt aktier den 6 oktober 2006. Andreas Hofmann avyttrade optionerna den 28 september och den 5 oktober 2006, med en vinst på 437 000 kr. Åklagarna har även gjort gällande att Ossian Hellers har röjt den ovan nämnda insiderinformationen till Ken Lennaárd och har förmått honom att förvärva köpoptioner den 2 och 3 oktober 2006. Ken Lennaárd avyttrade optionerna den 10 – 12 oktober 2006 med en vinst på 1 727 000 kr. De tilltalade har hävdat att det var känt redan under sommaren 2006 att Cevian köpte aktier i TeliaSonera och att någon insiderinformation därför inte fanns vid de tillfällen då Andreas Hofmann och Ken Lennaárd förvärvade värdepapper i Telia. De har förnekat att de har fått någon information om Telia från Ossian Hellers. Av Christer Gardells utsaga framgår att Cevian hade analyserat TeliaSonera under ungefär 3 månader på våren och försommaren 2006, ungefär samtidigt som analysen av Volvo skedde, att Cevian rekommenderade köp till general partnern den 30 juni 2006 och att investeringskommittén fattade beslut om köp den 3 juli 2006. 336 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Under juli 2006 köpte Cevian omkring 50 milj aktier i TeliaSonera, under augusti cirka 10 milj aktier, den 6 och 7 september cirka 2 milj aktier, den 27 och 28 september 5 milj aktier och den 2 och 3 oktober 2006 drygt 1 milj aktier. Ossian Hellers har uppgett att han ledde analysen av TeliaSonera och presenterade företaget för påtänkta parallellinvesterare som Carl Icahn. Ossian Hellers var således väl insatt i processen och visste att Cevian hade börjat förvärva aktier i Telia i juli 2006. Åklagarna har påstått att Ossian Hellers och Andreas Hofmann har handlat gemensamt i Andreas Hofmanns depå, eftersom Ossian Hellers inte kunde handla i ett bolag som Cevian investerade i. Ossian Hellers har därmed haft ett intresse av hur investeringarna gick. Åklagarna har inte företett någon utredning om TeliaSonera-aktiens utveckling under sommaren 2006. Enligt Ossian Hellers stod Telia i omkring 38 kr i början och mitten av juli 2006. Därefter skedde en uppgång till omkring 44 kr den 31 augusti 2005. För det fall att Ossian Hellers och Andreas Hofmann handlade gemensamt på insiderinformation med antaganden om en kommande kursuppgång kan antas att Andreas Hofmann skulle ha förvärvat optioner tidigare än han gjort. Ossian Hellers kände redan i slutet av juni och i vart fall i början av juli 2006 till att Cevian skulle investera i Telia och att detta skedde kort tid därefter. Det förhållandet att Andreas Hofmann köpte optioner i Telia först den 28 augusti 2006 medför att påståendet att de har handlat på insiderinformation kan sättas i fråga. Vid den tiden hade Cevian köpt omkring 60 milj aktier. Andreas Hofmann har hävdat att hans köp av optioner i TeliaSonera den 28 augusti 2006 för 450 000 kr var en spekulation inför det kommande riksdagsvalet. 337 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann har till stöd för sitt påstående anfört bl.a. följande. Redan den 5 maj 2006 fick han ett mail från Jan Felländer med 2 analyser av Telia där investeringsskälet angavs vara en spekulation inför det kommande riksdagsvalet. Vid denna tid var Cevians analys av Telia långt ifrån färdig. Under sommaren 2006 förekom spekulationer om att Cevian köpte aktier i Telia. Det fanns även ivriga spekulationer om att Telia efter riksdagsvalet vid en borgerlig valseger skulle bli föremål för ytterligare privatisering, vilket skulle leda till förbättringar i företagets resultat. Andreas Hofmanns påståenden stöds av den skriftliga bevisningen som han har företett. Andreas Hofmann har vidare uppgett att köpet av optioner måndagen den 28 augusti 2006 var följden av en analys av Enskilda och en artikel i DI, som han hade tagit del av under den gångna helgen, och att syftet var att äga optionerna vid valet. De köp av optioner som Andreas Hofmann därefter genomförde följdes av försäljningar, vilket innebar att han inte samtidigt innehade flera poster optioner. Detta har inte framgått tydligt av åklagarnas talan. Den 31 augusti 2006 publicerades artikeln i DI i vilken sades att Cevian som en investerare bland många andra hade förvärvat flera procent av TelaiSoneras aktier och kontrollerade flera procent av rösterna. Enligt Ossian Hellers var denna uppgift inte sann. Cevian ägde, vilket har bekräftats av Christer Gardell, vid den tiden ungefär 1,5 procent av aktierna i Telia. Enligt Christer Gardell avstod Cevian från att bekräfta uppgifterna om köp eftersom Cevian skulle förvärva ytterligare aktier. Tidningsartikeln ledde till att aktiekursen steg med 4,19 procent och kursen på optionerna med 280 procent. Uppgiften i artikeln om storleken på Cevians köp var således inte korrekt. Vidare namngavs i artikeln ett antal investerare som hade gått in i Telia eller ökat sin 338 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 investering i bolaget, nämligen hedgefonderna Zenit och Eikos, Capital Group, Mercury Fonder, GMO Internationals Funds, TRowe Price och ING Fonder samt Robur, SEB Fonder och Alecta. Även om man utgår från att Cevian var den aktör som hade investerat mest i TeliaSonera under sommaren 2006, vilket framgår av utredningen, kan den kursuppgång i Telia som följde på artikeln inte knytas direkt och uteslutande till uppgiften om Cevian. Den kan lika väl ha varit en följd av uppgifterna om flera placerares gemensamt stora intresse för aktien. Åklagarnas påstående att den kursuppgång som följde på artikeln berodde på uppgiften om att det var Cevian som förvärvat aktier i TeliaSonera är således inte styrkt. Vidare kan konstateras att de skäl som Andreas Hofmann har lämnat för investeringen är välgrundade och inte utan vidare kan lämnas utan avseende. Andreas Hofmann har uppgett att han av den vinst som uppkom vid försäljningen av Telia-optionerna om 1 289 000 kr den 4 september 2006 investerade 519 000 kr i nya Telia-optioner. Dessutom köpte han, såsom har berörts under den föregående åtalspunkten, för resten av beloppet optioner i Volvo och Electrolux. Åklagarna har beträffande de återstående affärerna under denna åtalspunkt hävdat att insiderinformationen har bestått i att Ossian Hellers har uppgett till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd att Cevians köp i Telia skulle offentliggöras efter riksdagsvalet den 17 september 2006. För det fall att åklagarnas uppfattning är att Cevians köp i Telia blivit offentliga genom artikeln den 31 augusti 2006 kan någon insiderinformation av den art som åklagarna påstått inte ha funnits efter denna dag. 339 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Av utredningen framgår att Lars Förberg bekräftade uppgifterna om Cevians köp i en intervju den 9 oktober 2006, d.v.s. mer än 3 veckor efter valet. Detta var den första dagen med den borgerliga regeringen på plats. Uppgiften om den tidsmässiga kopplingen till riksdagsvalet kan således ifrågasättas. Andreas Hofmann har anfört att det är uppenbart att förvärvet av optioner den 4 september 2006 var en vinsthemtagning och återinvestering av ungefär samma belopp som han köpt för tidigare. Tingsrätten delar denna uppfattning. Han har beträffande köpet av optioner den 12 september 2006 påstått att det måste vara uppenbart att skälet var det kommande riksdagsvalet. Tidpunkten, liksom det förhållandet att Andreas Hofmann köpt i små poster, talar för att hans påstående är riktigt. Han sålde optionerna den 28 september 2006 med en vinst på 94 000 kr. Den 28 september 2006 köpte Andreas Hofmann ytterligare optioner för 445 000 kr, d.v.s. det tidigare investerade beloppet tillsammans med en stor del av vinsten. Han sålde dessa optioner den 5 oktober 2006 med en vinst på 112 000 kr. För det fall att Andreas Hofmann har känt till att Cevian skulle offentliggöra investeringen i Telia inom kort hade det varit mer förmånligt för honom att ligga kvar i optioner. Detta talar naturligtvis mot att han har haft denna kännedom. Den 6 oktober 2006 köpte Andreas Hofmann 7,2 milj aktier och den 9 oktober 9,9 milj aktier i TeliaSonera för sammanlagt 17 milj kr. Han har hävdat att han köpte den senare posten efter det att artikeln i DI med Lars Förbergs uppgifter publicerats. Därmed har någon insiderinformation definitivt inte funnits beträffande Cevians förvärv i Telia. Han sålde aktierna den 12 oktober 2006 med en vinst på 77 000 kr. Andreas Hofmann har således rullat förvärven och återinvesterat vinsterna. 340 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ken Lennaárd har hävdat att han inte diskuterade TeliaSonera med Ossian Hellers, utan att han fick idéen till investeringen genom att det i spelkretsar talades om möjligheterna att tjäna pengar på att inför valet investera i Telia och att Ken Lennaárd köpte optioner för 1 249 000 kr den 2 och 3 oktober 2006 efter att ha hört några kamrater skryta om de vinster som de hade gjort på Telia-aktien. Han sålde optionerna den 10 – 12 oktober 2006 med en vinst på 1 727 000 kr som följd. I den utredning som har presenterats finns inga uppgifter som motsäger de påståenden som Ken Lennaárd har lämnat om skälet till hans handel. Cevian köpte de sista aktierna i Telia vid den tid då Ken Lennaárd gjorde sina förvärv och han sålde kort tid efter det att Cevian offentliggjort sina innehav i Telia. Enbart detta tidsmässiga samband räcker inte för att slå fast att Ken Lennaárd har handlat med tillgång till insiderinformation. Av det anförda följer att det inte är styrkt att Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har handlat på från Ossian Hellers mottagen insiderinformation. Åtalet gällande TeliaSonera ska således ogillas. 8. Outukumpu Technology. Åtalspunkten gäller Andreas Hofmanns köp av aktier i Outotec den 13 och 14 november 2006 för 450 134 Euro via Luxemburg och den 14 – 17 november 2006 för 1 455 770 Euro via Schweiz. Åklagarna har gjort gällande att Cevian den 13 november 2006 hade analyserat Outotec färdigt och under tiden den 14 – 20 november 2006 förvärvade aktier i bolaget. Ossian Hellers har enligt åklagarna haft kännedom om investeringsbeslutet och läckt detta till Andreas Hofmann samt har förmått denne att för bådas räkning förvärva de ovan nämnda aktierna. Efter det att DI den 23 november 2006 hade publicerat uppgifter om Cevians köp av aktier i Outotec steg kursen kraftigt. 341 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann sålde aktierna den 29 november 2006 med en vinst på dels 833 000 kr dels 1 761 000 kr. Åklagarna har som bevisning åberopat bl.a. ett exceldokument som enligt deras uppfattning visar att Andreas Hofmanns vinst delats på 2 personer samt ett brev som de påstår att Ossian Hellers har skrivit. Tingsrätten har funnit utrett att brevet skrivits av Andreas Hofmann. Ossian Hellers har uppgett att han inte hade hört talas om Outotec innan Outokumpus roadshow i Stockholm den 8 november 2006 då han blev kontaktad av några kollegor som nämnde bolaget för honom och hävdade att det var intressant. Enligt Ossian Hellers gjordes därefter hos Cevian en analys av bolaget som pågick den 9, 10 och 13 november 2006. Analysen blev enligt Ossian Hellers klar på kvällen den sistnämnda dagen. Christer Gardell har uppgett att analysen pågick under 4 – 6 veckor, eller i vart fall väsentligt kortare än en normal analystid p.g.a. att Cevian kände branschen väl och att general partnern fattade beslutet att Cevian skulle investera den 14 november 2006. Med hänsyn till att Ossian Hellers synes inneha mer aktuella uppgifter om händelseförloppet än Christer Gardell utgår tingsrätten från att den förres uppgifter om analysperioden är riktiga. Ossian Hellers har förnekat att han har läckt uppgifter om Outotec till Andreas Hofmann. Även Andreas Hofmann har hävdat att han fick upp ögonen för Outotec vid roadshowen i Stockholm. Han har uppgett att han den 13 november 2006 fick ett mail från Jan Felländer tillsammans med en analys av bolaget och en 342 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 rekommendation att köpa aktier i detta. Av mailet framgår att det skickades kl. 4:17, d.v.s. mycket tidigt på morgonen. Rekommendationen tillsammans med den uppgång som skett i aktien dessförinnan gjorde att Andreas Hofmann bestämde sig för att investera i aktien, vilket skedde med början samma dag. När Andreas Hofmann började köpa aktier i Outotec var, enligt vad som framkommit, analysen hos Cevian ännu inte klar och något beslut om köp ännu inte träffat. Andreas Hofmann köpte under de följande 8 dagarna aktier i Outotec för ungefär 17,5 milj kr. Av utredningen framgår att kursen i aktien under denna tid steg med omkring 13 procent. När det genom en artikel i DI den 23 november 2006 kom fram att Cevian hade investerat i Outotec sålde Andreas Hofmann aktierna, 59 procent den 24 november och 41 procent den 29 november 2006, med en vinst på 2,29 milj kr. Christer Gardell kommenterade inte uppgifterna i artikeln. Skälet till detta var enligt Ossian Hellers att köpet i Outotec var en för liten investering för Cevian och att fonden inte avsåg att offentliggöra denna. Det är inte styrkt att läckan till DI, vilket åklagarna påstått, kommit från någon anställd hos Cevian. Andreas Hofmann har motiverat skälet för sin handel i Outotec på ett trovärdigt sätt. Han har handlat under 8 dagar och vid varje tillfälle köpt som mest 25 procent av det totala innehavet. Efter det att uppgifter om Cevians investering publicerats har han inte sålt direkt utan har avyttrat vid 2 tillfällen. Ingenting i Andreas Hofmanns handel tyder på att han har haft tillgång till insiderinformation. Åtalet ska därför ogillas. 343 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 9. Skandia. Åtalspunkten gäller Andreas Hofmanns köp av optioner i Skandia den 9 och 10 maj 2005 och den 7 juli – 12 augusti 2005 samt försäljningen av dessa. Investeringarna har enligt åklagarna skett även för Ossian Hellers räkning. Åklagarna har hävdat att Ossian Hellers i sin anställning hos Cevian har fått vetskap om att Old Mutual den 5 maj 2005 lämnade ett indikativt bud på köp av Skandia och att han löpande har lämnat information till Andreas Hofmann om processen samt att han har förmått Andreas Hofmann att den 9 och 10 maj 2005 förvärva köpoptioner i Skandia för 4 181 136 kr. Sedan Old Mutual lämnat ett skriftligt bud den 12 maj 2005 läcktes innehållet i budbrevet till Financial Times som den 13 maj 2005 publicerade innehållet i detta med en uppgång i Skandia-aktien på 20 procent som följd. När Andreas Hofmann sålde optionen den 13 maj 2005 uppkom en vinst på 9 600 000 kr. Åklagarna har vidare gjort gällande att förhandlingarna mellan Skandia och Old Mutual fortsatte under sommaren 2005, att Skandia den 5 juli 2005 meddelat Stockholmsbörsens bolagsövervakning att det fanns flera tänkbara budgivare på Skandia, att Ossian Hellers har fått vetskap om detta och har röjt informationen till Andreas Hofmann, som under tiden den 7 juli – 12 augusti 2005 köpt optioner i Skandia för 9 843 616 kr. Åklagarna har slutligen påstått att Ossian Hellers fått vetskap om att Old Mutual vid ett möte på Almare Stäket den 16 augusti 2005 sänkt sitt bud i förhållande till i budbrevet angivet belopp, att han röjt informationen till Ossian Hellers som med vetskap om uppgiften sålt optionerna samma dag, varigenom en förlust på 6 400 000 kr undveks. Åklagarna har åberopat att investeringen i Skandia finns med i ett dokument som är en vinstdelning mellan Ossian Hellers och Andreas Hofmann. 344 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Av utredningen framgår att Cevian hade investerat i Skandia under hösten 2004 med Ossian Hellers som analytiker och att Christer Gardell blev ledamot i Skandias styrelse den 16 april 2005. Fr.o.m. den senare tidpunkten har det således funnits information på Cevian om vad som hände i budprocessen. Ossian Hellers hade vid denna tidpunkt inte något ansvar för Skandia gentemot Christer Gardell. Den sysslan sköttes av en annan person hos Cevian. Det har hävdats att möjligheterna att lägga ett bud på Skandia kom i dagen efter en intervju med styrelseordföranden Bernt Magnusson som publicerades i DN i december 2004. Enligt Ossian Hellers skrev Old Mutual på grund av innehållet i artikeln redan den 23 december 2004 till Skandia och anmälde intresse för att lämna ett indikativt bud på bolaget. Under 2005 tillkom ytterligare intressenter. Av den skriftliga bevisningen framgår att det därefter förekom ett mycket stort antal artiklar i media som behandlade ett förvärv av Skandia och att det redan i januari 2005 talades i brittisk press om att Old Mutual skulle lägga bud på Skandia. Andreas Hofmann har uppgett att han genom sin tidigare anställning på If är väl förtrogen med försäkringsbranschen och hur de olika bolagen skulle värderas. Han har anfört att han insåg att Skandia genom sina internationella verksamhetsgrenar var mycket mer värt än det rykte som fanns om bolaget i Sverige utvisade. Skandia visade goda resultat och kunde förväntas generera goda vinster i framtiden. Kursen sjönk dock till följd av de skandaler som förekom runt bolaget och gjorde att Skandia vid aktuell tid var det lägst värderade försäkringsbolaget i Europa. Den 25 januari 2005 gjorde Andreas Hofmann sin första investering i Skandia då han förvärvade optioner för 1,9 milj kr. Enligt Andreas Hofmann var det en mediaspekulation grundad på att Old Mutual skulle lämna ett bud på Skandia. Efter en artikel i The Guardian den 27 januari 2005 steg aktiekursen med 5 procent. Andreas Hofmann sålde optionerna med en vinst på 312 000 kr. Åklagarna har inte 345 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 hävdat att denna affär gjordes på insiderinformation och den omfattas följaktligen inte av åtalet. Andreas Hofmanns handel i januari 2005 visar att han redan då hade Skandia under bevakning och var beredd att handla med optioner i Skandia på ungefär det sätt som kom att ske senare. Andreas Hofmann återkom i Skandia den 20 april 2005 då han förvärvade 230 000 optioner för 3 kr styck till en total kostnad om 690 000 kr med lösen i juli 2005. På årsstämman den 15 april 2005 hade det enligt pressen visat sig att det fanns flera nya stora ägare i Skandia, bl.a. Cevian och Den Norske Bank. Andreas Hofmanns investering var, enligt vad han uppgett, åter en spekulation i att det skulle komma ett bud på Skandia. För att inte inneha optionerna under en långhelg (Kristi Himmelfärdshelgen den 5 – 8 maj 2005) sålde Andreas Hofmann optionerna på onsdagen den 4 maj 2005. Åklagarna har inte hävdat att affären grundades på insiderinformation och den omfattas följaktligen inte av åtalet. Angivna affärer visar att Andreas Hofmann har förvärvat optioner i Skandia utan att ha tillgång till insiderinformation. Detta förhållande får anses reducera sannolikheten för att han har handlat på insiderinformation vid de tillfällen som åtalet avser. Enligt Andreas Hofmann var hans avsikt när han sålde optionerna att köpa tillbaka dessa efter långhelgen. På måndagen den 9 maj 2005 förvärvade han 3 040 optioner för sammanlagt 4 181 136 kr, 25 procent med löptid juli lösen 35, 24 procent med löptid juli lösen 37,5 och 51 procent med löptid september lösen 40. Skälet till att han köpte fler optioner än de han sålt var enligt Andreas Hofmann att han hade tagit del av positiva artiklar om Skandia och därför fann skäl att utöka investeringen. 346 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åklagarna har hävdat att detta köp har grundats på insiderinformation som har bestått i att Ossian Hellers på Cevain har fått kännedom om att Old Mutuals företrädare Jim Sutcliff den 5 maj 2005 muntligen har lämnat en indikation på ett bud på Skandia på viss nivå. Av Christer Gardells utsaga framgår att Jim Sutcliff vid mötet den 5 maj 2005 angett en konkret budnivå runt 45 kr per aktie med indikationer upp mot 50 kr och att dessa uppgifter ledde till att Bernt Magnusson fann skäl föreligga att sammankalla ett extra styrelsesammanträde som hölls den 9 maj 2005. Innan mötet hölls blev Old Mutual, enligt Christer Gardell, mer konkret i budnivån och angav priset till 45 kr per aktie med en mindre andel kontant, vilket var en försämring i förhållande till det som tidigare angetts. Eftersom Skandia ansåg att budet var för lågt följde förhandlingar mellan bolagen, med Skandia företrätt av Hans Erik Andersson och Christer Gardell. Sista förhandlingsdagen var den 12 maj. Old Mutual lämnade då ett skriftligt bud. Christer Gardell har uppgett att 2 personer på Cevian och sannolikt även Ossian Hellers kände till förhandlingarna med Old Mutual. Den 13 maj 2005 publicerade Financial Times uppgifter om innehållet i budbrevet, vilket medförde att kursen i Skandia steg med 20 procent. Samma dag sålde Andreas Hofmann sina optioner med en vinst på 9 600 000 kr. För det fall att Andreas Hofmanns påstående ska godtas, att han redan vid försäljningen den 4 april 2005 planerade att förvärva nya optioner den 9 maj 2005, är det inte styrkt att hans handel grundades på information om processen. En försäljning den 4 april 2005 får nämligen anses visa att han inte har varit informerad om den då redan inledda budprocessen. 347 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ossian Hellers har hävdat att han med största sannolikhet var ledig under Kristi Himmelsfärdshelgen och att Christer Gardell inte informerade honom om buden på Skandia. Vad Christer Gardell uppgett motsäger inte Ossian Hellers påståenden. Det är därmed inte styrkt att Ossian Hellers har haft vetskap om innehållet i de buddiskussioner som förekom. Ossian Hellers har vidare uppgett att innehållet i budbrevet angav att budet skulle lanseras på marknaden den 22 juli 2005. En stor del av de optioner som Andreas Hofmann hade köpt skulle emellertid ha gått ut den 15 juli 2005 och hade således inte påverkats av ett bud som kom en vecka senare. Även detta talar mot att Andreas Hofmann har haft insyn i processen. Det har således funnits ett påtagligt tidssamband mellan Andreas Hofmanns handel med optioner den 9 – 13 maj 2005 och budprocessen på Skandia. Med det beviskrav som gäller i målet räcker emellertid detta förhållande inte för att slå fast att Andreas Hofmann har fått insiderinformation från Ossian Hellers. Enligt de tilltalade läckte även den fortsatta budprocessen. Den 7 juli 2005 köpte Andreas Hofmann 5 000 optioner för 1 594 400 kr. Efter det förvärvade han ytterligare optioner den 14 och 15 juli samt den 4, 11 och 12 augusti 2005. Investeringen var på sammanlagt 9 843 616 kr. Åklagarna har hävdat att Skandia den 5 juli 2005 kontaktat Stockholmsbörsen och uppgett att Old Mutual tillsammans med 2 konsortier var tänkbara budgivare på Skandia. Andreas Hofmann har uppgett att hans köp den 7 juli 2005 skedde p.g.a. en terrorattack i London, vilket ledde till nedgångar på världens börser och att kursen på Skandia hade sjunkit med 3,8 procent vid det tillfälle då han köpte. 348 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Motiven för de fortsatta köpen var enligt Andreas Hofmann en spekulation i att de rykten som fanns i media om att Skandia skulle köpas upp också skulle infrias. Enligt Andreas Hofmann började det i affärstidningar mellan den 8 och 11 augusti publiceras uppgifter om att budnivån förväntades hamna på mellan 42 och 44 kr per aktie, vilket var en sänkning från nivån 45 – 50 kr per aktie. Enligt Andreas Hofmann innebar detta, att om uppgiften var riktig var merparten av de optioner för 5 milj kr som han innehade värdelösa. I ett försök att tjäna tillbaka förlusten, som uppgick till 2,5 milj kr, köpte Andreas Hofmann för 4 milj kr optioner med lösenpriset 42,50 kr. När ytterligare negativa artiklar publicerades under tiden den 10 – 16 augusti bestämde han sig för att sälja optionerna. Den 16 augusti 2005 inväntade han New Yorkbörsens öppning för att se hur denna gick. När börsen öppnade neråt bestämde han sig för att sälja optionerna, vilket skedde på mycket kort tid med början kl 15:38. Åklagarna har påstått att Ossian Hellers har läckt om den avslutande delen av budprocessen till Andreas Hofmann och därmed har förmått honom att sälja optionerna vid angiven tid. Dessa förhandlingar ägde rum vid ett möte mellan inblandade parter den 16 augusti 2005 på Almare Stäket. Vittnenas utsagor ger inga säkra uppgifter om när förhandlingarna på Almare Stäket avslutades. Det kan inte uteslutas att detta har skett så sent som kl. 14 eller t.o.m. strax därefter. Åklagarnas teori om att Andreas Hofmann har fått besked om utfallet av förhandlingarna och därför börjat sälja sina optioner kl. 15:38 förutsätter att informationen har förmedlats från Bernt Magnusson till Christer Gardell, som inte var närvarande på Almare Stäket, och vidare till Ossian Hellers, som därefter tagit kontakt med Andreas Hofmann. 349 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Bernt Magnusson har uppgett att han efter sammanträdets slut hade ett enskilt samtal med Old Mutuals företrädare. Han har inte kunnat erinra sig när mötet avslutades eller när han meddelade Christer Gardell vad som förevarit under detta. Av hans uppgifter framgår inte att han har ringt Christer Gardell samma dag. Christer Gardell har inte kunnat erinra sig var han befann sig denna eftermiddag eller att han har talat med Ossian Hellers. Det är således inte styrkt att Andreas Hofmann har fått information om utfallet av förhandlingarna på Almare Stäket innan försäljningen av optionerna. Något annat har inte framkommit i målet än att Andreas Hofmann har sålt optionerna av de skäl som han uppgett. Av det anförda följer att åklagarna inte har förmått styrka sina påståenden att Andreas Hofmann vid sina investeringar i Skandia har handlat på insiderinformation. Åtalet i denna del ska således ogillas. CARNEGIEDELEN ÅTALSPUNKT 10 OSTASIATISKE KOMPAGNI EAC (Ossian Hellers, Andreas Hofmann, Ken Lennaárd, Karsten Storgaard). De tilltalade har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Ostasiatiske Kompagnie, EAC, grundades 1897 och är noterat på Köpenhamnsbörsen. Bolaget hade 5 500 anställda. Företagets vinst uppgick 2008 till 5,3 mdr DKK. Bolaget har etablerade verksamheter i Asien och Venezuela. 350 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Vid ingången av år 2005 bestod bolaget av 4 affärsområden: EAC Foods arbetade inom köttindustrin, bearbetade kött och hade egna grisfarmer, slakterier m.m. Verksamhet bedrivs lokalt i Venezuela i Sydamerika. Bara huvudkontoret finns i Köpenhamn. EAC Industrial Ingredients hade verksamhet i Asien. Moving och Relocation Services hade olika flytt-, lokaliserings- och arkivtjänster m.m. EAC Nutrition, den del som åtalet avser, sysslade med mjölkersättningar och spädbarnsprodukter i Asien, Australien och Nya Zeeland o.s.v. EAC Nutrition avyttrades under 2005. Andreas Hofmann sålde sina aktier i Lindex från den 29 september 2005 och gick sedan in i EAC. Hans första köp i EAC skedde tisdagen den 4 oktober 2005 då han köpte aktier för 6 695 003 DKK. Sedan skedde fortlöpande köp till den 8 november 2005. Han köpte via SEB i Luxemburg för totalt 24 546 000 DKK (avrundat). Multiplicerat med växelkursen 1,24 blir det 30 437 000 kr (ab. 363 s. 2 - 4). Ossian Hellers första köp skedde fredagen den 30 september 2005 då han förvärvade 10 000 aktier till kursen 454,0900 för sammanlagt 4 561 157 DKK. Den 3 oktober köpte han 11 000 aktier, den 4 oktober 9 000 aktier och den 1 november 2005 15 000 aktier. Totalt köpte han aktier i EAC för 25 854 000 kr, efter omräkning. Den 14 november 2005 kom EAC med nyheten att bolaget hade sålt Nutrition till ett holländskt bolag. Detta skedde i samband med EACs Q 3-rapport. När denna nyhet kom ut sålde Andreas Hofmann samtliga sina 56 000 aktier i EAC till kursen 570, 93 respektive 570 DKK med en vinst på 7 253 546 DKK. Ossian Hellers sålde sina 45 000 aktier för 25 554 521 DKK med en vinst på 4 704 085 DKK. 351 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 EAC behandlades i pressen under denna tid bl.a. den 24 och 25 oktober samt den 15 november 2005 (s. 11, 12, 14 – 18). Uppdraget att genomföra en strukturell säljprocess överlämnades till Carnegie i Köpenhamn. Karsten Storgaard kom dit i mitten av september 2005. Han var tidigare arbetskamrat med Ossian Hellers på Bain & Co i Stockholm. De är bekanta med varandra. Karsten Storgaard var således nyanställd på Carnegie och fick dela rum med Johan Lindhardt. Johan Lindhardt var delaktig i projektet att sälja EAC Nutrition. Av en sammanställning över viktiga händelser i projektet som Kim Böttkjaer, chef för projektet, upprättat (där andra intressenter kallats för X, Y och Z) framgår att projektet började den 17 maj 2005 med ett indikativt bud från företaget X. I juli skedde möten i Singapore mellan Carnegie och EAC. Den 2 juni 2005 fanns ett utkast till uppdragsbrev. Från den 16 juni 2005 upprättades kontaktlistor och ett tidsschema. Den 11 augusti 2005 fick Johan Lindhart ett uppdrag att förhandla på plats. Från den 27 september till den 2 oktober 2005 började man sätta sig ned och planera datarummet där due diligence skulle ske. Den 28 oktober 2005 hade bolaget X lämnat ett slutligt bud. Under den följande tiden kom ytterligare bud från olika parter. Pressinformation gick ut den 14 november 2005. Samma dag sålde Ossian Hellers och Andreas Hofmann. Ken Lennaárd sålde något senare. I teamet på Carnegie ingick Kim Böttkjaer, Oscar Moesgaard, Ulrika Falk, René Elster, Sigurd Jensen, Johan Lindhardt, Jeppe Rindom och Lene Klintebaek (s. 23). Ken Lennaárd köpte aktier i EAC via Nordnet i Luxemburg den 4 november 2005 för 247 320 DKK. Ken Lennaárd köpte också via sitt konto hos Kupthing Bank i Luxemburg. Den 26 oktober 2005 köpte han aktier i EAC för 2 159 145 DKK, den 2 november för 958 980 DKK, den 3 november för 1 308 039 DKK, den 4 352 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 november för 477 585 DKK, den 8 november för 284 103 DKK, den 15 november för 5 182 867 DKK och den 16 november 2005 för 3 402 800 DKK (s. 25). Kursutvecklingen för aktien hade varit negativ från den 1 september 2005 (s. 26). Den hade sjunkit från 464 DKK. När Q 3-rapporten för 2005 och nyheten att EAC hade sålt Nutrition till Royal kom den 14 november 2005 steg kursen med 16,47 procent och omsättningen sköt i höjden. Stängningskursen den 14 november 2005 var 580 DKK. När Ossian Hellers gick in i aktien den 30 september 2005 var stängningskursen 460,50 DKK. Andreas Hofmann köpte första gången den 4 oktober 2005 då stängningskursen var 445 DKK. När Ken Lennaárd köpte första gången den 26 oktober 2005 var kursen 455 DK (s. 27, 28). Sedan affärerna hade avvecklats den 14 november 2005 begav sig Andreas Hofmann tillsammans med Ossian Hellers till Luxemburg för att hämta kontanter. Den 18 november 2005 hämtade Andreas Hofmann ut 3 203 200 kr i 1 000 kr sedlar (s. 28, 29). Han hämtade också ut 400 000 DKK i 1000 sedlar. Dessa pengar lämnade Andreas Hofmann till Karsten Storgaard på hemvägen. Den 19 november 2005 använde Andreas Hofmann sitt Master Card kort för att tanka på Q Star i Mjölby. De har alltså inte stannat för en weekend i Köpenhamn utan resan har skett snabbt ner och tillbaka. Andreas Hofmanns handel skedde i en period när han sålde Lindex i början av oktober 2005 och gick in i EAC. Ken Lennaárd köpte aktier i Cherry den 5 oktober 2005, Ossian Hellers gick in i Cherry med början den 18 oktober 2005 (s. 33, 34). Ossian Hellers hade en genomsnittlig innehavstid på 33 dagar, Andreas Hoffman 22 dagar, Ken Lennaárd 25 dagar. För Q-rapporter var innehavstiden betydligt kortare. Ossian Hellers genom Leif Gustafsson: Ingen insiderinformation har funnits vid Ossian Hellers eller övrigas förvärv. Inget bud med förväntad väsentlig kurspåverkan fanns vid denna tid. Det var allmänt känt 353 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 att det pågick en försäljningsprocess. När Ossian Hellers förvärvade aktier fanns det inte något bud på den aktuella delen av företaget. Ossian Hellers har inte tagit emot någon information från Karsten Storgaard och det ifrågasätts om denne har haft någon information att lämna. Ossian Hellers har följaktligen inte vidarebefordrat någon information från Karsten Storgaard till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd. Handeln har skett på andra grunder och beträffande Andreas Hofmann inte till någon del för Ossian Hellers räkning. När Ossian Hellers började köpa hade Karsten Storgaard arbetat på Carnegie i 2 veckor. Han var närmast att betrakta som en trainee. Det finns omständigheter som talar mot att han fått information, bl.a. att arbetet inte gjordes i Carnegies lokaler. Det finns inga påvisade kontakter under den aktuella perioden mellan Ossian Hellers och Karsten Storgaard. Ossian Hellers har baserat sina investeringar på rationella skäl. Han tolkar åtalet som att åklagarna påstått att redan en säljprocess är att betrakta som kursdrivande oavsett villkoren för hur försäljningen kommer att gå till. Slutpunkten i denna investering blev lyckosammare än väntat. Men man måste titta på tidpunkten för förvärvet. Det var allmänt känt att försäljningen kunde komma att ske. Ossian Hellers redovisade i ett överklagande till hovrätten den juli 2007 av kvarstadsfrågan de investeringsskäl man hade för de 12 affärer som han då var misstänkt för. Kortfattat kan anges att EAC ägde 4 företag, hade gjort klart att flera delar skulle avyttras, aktien hade dessutom gjort en stegring under 2005 och Ossian Hellers hade goda skäl att gå in innan Q 3-rapporten. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: 354 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Det har inte funnits någon insiderinformation när handeln skedde och Andreas Hofmann har följaktligen inte mottagit någon sådan information från Ossian Hellers. Karsten Storgaard genom Jan Karlsson: Karsten Storgaard har inte erhållit någon insiderinformation om denna säljprocess, om bolaget eller de bolag som lämnats till Carnegie och har inte röjt någon sådan information. Han har över huvud taget inte deltagit i projektet. Vid tiden för Ossian Hellers förvärv har det inte förelegat insiderinformation. Det var känt på marknaden att försäljning skulle ske. EAC hade sålt av en stor mängd av divisionerna under lång tid. Det var bara en tidsfråga innan även denna division skulle säljas. Karsten Storgaard bestrider att han har erhållit ersättning på sätt åklagarna har gjort gällande. Karsten Storgaard började på Carnegie den 15 september 2005 och hade bara arbetat ett fåtal dagar vid de aktuella tidpunkterna. Karsten Storgaard har deltagit och varit engagerad i andra affärer som har handlagts på det kontoret hos Carnegie. Det har funnits ett stort antal sälj-processer som har innehållit insiderinformation. Karsten Storgaard har inte systematiskt spritt information. Det har funnits åtminstone 8 tillfällen när han kunde ha läckt men inte har gjort det. Om Karsten Storgaard hade velat begå insiderbrott har det funnits många tillfällen att göra det, men det har inte skett. Ken Lennaárd genom Thomas Johansson: Ken Lennaárd vitsordar köptillfällen och belopp. Han har inte fått någon specifik information från Ossian Hellers, men visste att Ossian Hellers handlat i EACaktien. Ken Lennaárd handlade först 26 dagar efter det att Ossian Hellers påbörjade sina köp. När Ossian Hellers och Andreas Hofmann köpte EAC köpte Ken Lennaárd Cherryföretagen. Ken Lennaárd kände vid denna tidpunkt inte till Andreas Hofmanns existens. 355 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ken Lennaárd investerade 51 procent i Ericsson och 100 procent i Eight Solution. Det var dåliga affärer som innebar tapp på 8,7 respektive 40,6 procent. Varför har inte åklagarna nämnt dessa? FÖRHÖR Ossian Hellers: När uppstod insiderinformation och vad bestod den i? Han tolkar det åklagarna har påstått som att insiderinformation uppkom den 17 maj 2005. Att EAC skulle sälja 1 division utgör inte insiderinformation. Tidigare erfarenhet visar att kännedom om en sådan sak inte har kurspåverkande effekt. Inget bud på divisionen hade kommit eller var beslutat när han köpte sina aktier. Budet kom först 1 månad senare. Först då kan insiderinformation ha uppstått. Karsten Storgaard arbetade inte på projektet och saknade helt insyn i processen. Allt av vikt i projektet hölls enligt projektledaren på ett externt kontor. EAC var ett konglomerat, 4 bolag i 1. Konglomerat finns inte längre på börserna, men EAC finns kvar. EAC hade redan sålt 17 divisioner och hade 4 kvar. Man hade gjort klart att det var till salu. EAC var dessutom utpekad som en uppköpskandidat. Studier på försäljningar av divisioner från börslistade bolag visar att sådana försäljningar inte kan förväntas ha en väsentlig kurspåverkan. I fallet EAC värderade marknaden redan bolaget utifrån vad varje division var värd, d.v.s. vad marknaden trodde att någon var beredd att betala för divisionerna. (s. 6) Detta var ett bud på en division, budet kunde komma över eller under marknadens värdering. Det var fullkomligt klart att de 4 divisionerna kunde komma att säljas. I samband med att årsrapporten för 2002 publicerades den 27 mars 2003 offentliggjorde ledningen att divisionerna Foods, Industrial Ingredients samt 356 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Moving & Relocation var till salu. Kurseffekten var + 0,3 procent. Dessa 3 divisioner motsvarade för 2002 42 procent av försäljningen och 59 procent av den operationella vinsten. Bolagsledningen satte alltså mer än halva bolaget till salu. En annonsering om att delar av bolaget var till salu var alltså bevisligen inte positivt kurspåverkande för EAC. Det är således först om ett bud kommer som är väsentligt över marknadens värdering på en division som insiderinformation uppstår (s. 8). Han har varit i kontakt med EAC som har bekräftat att delar var till salu. Det ger ingen kurseffekt att säga att saker är till salu. Först när det kommer ett bud påverkar det marknaden. Det kan bli en budstrid, men det kan komma ett lägre bud än väntat. Först vid en avvikelse från marknadens förväntningar kan insiderinformation uppstå. Att avyttringar fortfarande var högst tänkbara även 2005 framgår av kallelsen till bolagsstämma den 28 april 2005 (s. 9). EAC nämner divest innan man nämner invest. Detta indikerar att försäljning är det primära. Akademiska studier visar att försäljningar har en mycket liten genomsnittlig effekt på aktiepriset och att det är ganska jämnt mellan bolag som får ökning respektive minskning av aktiepriset (s. 10). Studien omfattar sammanlagt 200 bolag. Om man tittar på positiva och negativa tillfällen är det ungefär 50/50 om kursen skall gå upp eller ner. Störst effekt har det på bolag i ”financial distress”. För ett välmående bolag skulle effekten bli mindre än 1 procent. Att sälja är inte väsentligen kurspåverkande. Enbart bud som avviker från förväntningar är väsentligen kurspåverkande. Att beslutet att försöka sälja divisionen Nutrition inte utgjorde insiderinformation stöds av att en person i ledningsgruppen handlade i EAC-aktien 10 dagar efter beslutet (s. 11). EAC ansåg alltså inte att det var insiderinformation. 357 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Under tiden den 17 maj till den 14 november 2005 måste det enligt åklagarna ha funnits insiderinformation. Påståendet går mot alla regler som finns, t.ex. danska börsregler. Dessa, som är snarlika de svenska, hade nödvändiggjort att detta offentliggjordes om det var i tillräcklig grad kurspåverkande. Gränsen för krav på offentliggörande är betydligt lägre än för insiderinformation. EAC gjorde bedömningen att detta inte var kurspåverkande. Först om de hade fått in ett bud hade det varit det. EAC släppte under denna tid information till marknaden. Man släppte informationen den 14 november 2005, tidigare än planerat, för att man ville få ut insider-informationen. Nutrition var kronjuvelen. Den stod för 70 procent av värdet på EAC och var den del som hade tillväxt och skapade värde. Att sälja den var att ge upp. Detta skulle kunna tolkas som att ingen ville köpa det andra. Då sålde EAC Nutrition i stället (s. 12). Värderingen vid tiden för hans köp var baserad på summan av delarna per aktie (s.k. konglomeratvärdering). I genomsnitt värderades Nutrition till över 6,5 mdr DKK (s. 14). Konsensusvärderingen var 469 DKK per aktie. Efter slutbudet på 8,3 mdr DKK, vilket motsvarar 441 DKK per aktie, skulle aktien om konsensusvärderingen var korrekt gå upp till cirka 560 DKK (s. 15). Aktien gick också efter slutbudet upp till strax över 560 DKK, vilket visar att konsensusvärderingen av analytiker delades av marknaden. Nutrition var således värderat till över DKK 6,5 mdr när han köpte sina aktier (s. 16). Enskilda Securities hade värderat Nutrition till 7,8 mdr DKK (s. 17). Under den period då han köpte aktier, den 30 september – den 4 oktober 2005, fanns inga bud på Nutrition och inte någon insiderinformation. Den 28 oktober 2005 kom ett bud på 7,5 mdr DKK på enterprice value av vilket 6,8 mdr var för det egna kapitalet och 0,7 mdr för divisionens skulder. Detta var således 0,3 mdr över marknadens värdering och ledde till en kursuppgång på 3 - 4 procent, vilket alltså inte gjorde den väsentlig. Det visade sig finnas 2 intressenter på Nutrition och ett budkrig påbörjades. 358 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Den 31 oktober 2005 kom ett högre konkurrerande bud. Detta hade lett till en kursuppgång på 11 – 12 procent. Här uppstod insiderinformation. Den 1 november 2005 kom rykten i media om ett stundande bud på hela EAC. Kursen gick upp 4 procent. Förmodligen upphörde insider-information denna dag. Ossian Hellers köpte fler aktier trots att Carnegie Danmark visste att det budet var felaktigt. Ossian Hellers handlade på uppgifter i media, inte på insiderinformation. Slutbudet den 7 november 2005 var på 9 mdr DKK och gav en kurseffekt på 17 - 18 procent. Ossian Hellers handlade inte då. Åklagarna har inte sagt någonting om när insiderinformation uppkommit. Han hade inte någon kontakt med Karsten Storgaard under denna period. Ossian Hellers handlade fler aktier på att det skulle komma ett bud på hela bolaget. Carnegie Danmark visste att det var fel. Efter att ha gjort investeringar i Lindex, Intrum Justitia, Volvo, Telia och Skandia hade Cevian analyserat den svenska marknaden intensivt. Temporärt var möjliga svenska investeringar uttömda. På grund av att Cevian är en nordisk fond skedde en omfokusering. Tidigt 2005 skedde en aktiv analys utanför Sverige med bl.a. Metso och Visma. Övriga Norden täcktes in väldigt väl. Ossian Hellers tittade mycket på Danmark. Cevian har inte officiellt investerat i Danmark, det har dock varit nära, men han hade bra kontakt med analytiker där. Dessa resulterade i hans investeringar i TDC, EAC och Frans Maas. TDC, EAC och DSV var 3 av Danmarks 5 mest omspekulerade bolag under den här perioden. Det var inte märkligt att han investerade i dessa bolag. Det finns 5 olika saker som en eventdriven investerare letar efter. De kommer ofta tillsammans. EAC var en rapport- (spekulation i justerad vinstuppdatering), trendoch mediaspekulation. 359 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 EAC var det enda nordiska bolaget som gav investerare en exponering mot Kinas och Indiens konsumentmarknader. Det skedde enbart via Nutrition. Exponeringen skedde mot en framväxande medelklass i dessa länder. Detta gjorde bolaget attraktivt. Av företaget var 25 procent inriktat på Kina, 20 procent på Thailand, 28 procent på Venezuela (s. 5). Nutrition var nästan hälften av EAC och växte snabbast. Den 17 november var planerad dag för Q 3-rapporten, men den lades tidigare p.g.a. att insiderinformation förelåg. EAC hade successivt sålt av divisioner och var 2005 mindre än 1/3 av vad det hade varit som störst. Bolaget omsatte 18 mdr DKK 1997 (s. 6). 2003 var omsättningen under 4 mdr DKK. Bolaget var en spillra av vad det hade varit tidigare. Det hade dock lyckats förbättra ebit (operationell vinst förenklat), d.v.s. vinst innan skatt och finanskostnad. Aktien hade gått bättre än index sedan 2002 (s. 7). Kursen hade i snitt gått upp med 1,2 procent på rapportdag de senaste 8 kvartalen (s. 8). Kursutvecklingen på rapportdagen hade under dessa kvartal varit bäst för Q 1 och Q 3 (s. 9). Kursen började i augusti 2005 gå ner och gick under 2 månader sämre än index, vilket skapade ett köpläge för den som trodde att den positiva grundtrenden skulle fortsätta. Bolaget kom med en positiv vinstvarning den 24 oktober 2005. I media spekulerades det den 1 november kring ett uppköp av bolaget, vilket var mycket logiskt. Utöver detta var bolaget på väg in i Köpenhamns-börsens top 20 index. Det fanns alltså en analytiskt god möjlighet att spekulera i att kursen skulle stiga (s. 11). Det är svårt att värdera ett aktiebolag. Att värdera 4 bolag är naturligtvis ännu svårare. Guidningen för helåret 2005 höjdes, dock inte så mycket som väntat. De kinesiska konsumenterna började komma igång. Viktigt att veta är att vissa fonder får investera bara i bolag som ligger i det top 20 segmentet. Att komma in i det segmentet kan således skapa ett köptryck. 360 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Under 2005 fram till slutet av juli gick aktien upp i snitt 0,4 procent per dag, vilket är en fantastisk utveckling (s. 15). I Q 2-rapporten 2005 var försäljningen betydligt bättre än väntat. Marginalerna var dock sämre (s. 16). Bolaget höjde sin helårsguidning för 2005 med 7 procent (s. 17). Ossian Hellers spekulerade i höjd helårsguidning. År 2003 skedde ingen tillväxt i Nutrition. Den kom 2004 – 2005 och berodde på att medelklassen ökade, kvinnor ammade mindre och köpte mjölkersättning i stället (s. 18). Den positiva trenden i aktien upphörde dock i augusti och september 2005. Aktien gick t.o.m. sämre än index, vilket skapade ett köpläge för den som trodde att den positiva grundtrenden skulle fortsätta. (s. 19). Han trodde hårt på marknaderna Kina och Indien. Då var det här en bra aktie. När kursen gick ner var det ett bra läge att gå in. Men han gick in för tidigt, vilket är sådant som händer. Den positiva vinstvarningen den 24 oktober 2005 var en effekt driven av den kinesiska marknaden (s. 20). Bolaget höjde för andra kvartalet i rad sin helårsguidning, denna gång med 10 procent (s. 21). Den 1 november 2005, dagen då han köpte fler aktier, publicerade Börsen i Danmark en artikel som spekulerade i att ett bud på EAC var nära förestående. Detta gav ett köpläge. EAC var en omspekulerad aktie i Danmark (s. 22). Ett utköp av EAC hade en ganska klar logik (s. 23). Ingen ägare kunde blockera ett bud. Det fanns ingen synergi mellan delarna i konglomeratet. Om värdet på de enskilda delarna plus synergier var större än bolagets börsvärde plus budpremie var ett bud lönsamt och troligt. I en annan artikel den 20 augusti 2005 nämndes Danisco, DSV, NKT och OK som de troligaste uppköpsobjekten (s. 24). Han var med i 2 av dessa. Han köpte i slutet av september/början av oktober 2005. Han gick emellertid in för tidigt eftersom börsen gick ner. Om han hade haft insiderinformation borde han inte ha köpt på botten. Carnegie visste om den positiva vinstvarningen enligt deras egna uppgifter. När dessa kom vände kursen. När budspekulationen kom gick kursen upp. Han hade gjort en vinst och köpte då 33 procent mer (s. 28). Det finns bara en 361 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 förklaring till detta och det är att han inte hade någon insyn och att det inte fanns någon insiderinformation. Den 15 november 2005 gick EAC ut med sin Q 3-rapport och meddelade att bolaget skulle sälja Nutrition för 8,3 mdr DKK i equity value.(s. 29). Det fanns då 0,7 mdr i skulder, vilket skulle dras av för att få en rättvisande bild av vad aktieägarna skulle få. När kursen gick över 560 DKK sålde han hela innehavet (s. 31). Agerandet visar tydligt att detta var en ren spekulation. Modus operandi för honom var följande. Han investerade först genom en stor men inte full position. Ibland köpte han lång tid ibland koncentrerat. När han låg på plus som här hade risken minskat (s. 34). Han hade då fallhöjd och kunde kliva in med mer pengar. Han hade minskat risken för sina sista investeringar om han redan låg på plus. Om han hade haft insiderinformation kunde han ha köpt när han låg på förlust för att jämna ut snittet. Han satsade 66 procent av kontoutrymmet i den första fasen, 27 procent i den andra (s. 35). Han investerade alltså inte allt direkt utan ökade investeringen efter hand när han började göra vinst. Han hade råd att förlora 10 procent när han låg plus och kunde investera mer p.g.a. att han då hade fallhöjd. Vinsten blev 5 927 581 kr, efter skatt 4 149 307 kr (s. 36). Kursen har beräknats efter 1,26. Checklistan visar att detta var en eventdriven investering (s. 38). Utan belåning hade han cirka 18 milj kr att handla för. Belåningsgraden var 50 procent. Han hade tänkt behålla aktierna minst över Q 3–rapporten. Han var beredd att ta en förlust på 10 procent som regel. Han började 2005 med 6,5 milj kr. Hans stora lyckosamma affär var TDC-optionen som gav honom 7 milj kr i vinst som 362 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 precis hade realiserats. Detta innebar större riskbenägenhet. Han skulle aldrig handla extremt offensivt i optioner, det är 1 eller 0. Christer Gardell har sagt att det inte fanns intressekonflikter i Ossian Hellers affärer. Ossian Hellers visste vad Cevian investerade i och analyserade. Han gjorde bedömningen att hans investeringar inte hade någon intressekonflikt med Cevian. Det verkar som han var med när pengar hämtades den 18 november 2005. I början av 2005 när de tittade runt i Norden var Karsten Storgaard i Los Angeles. Varför skulle han ringa honom då bara för att han är dansk? Det skedde en bearbetning av dessa aktier och en investering i Visma. Karsten Storgaard hade bott i Sverige i 5 år, sedan i USA. Han hade inte koll på den danska marknaden. Han började arbeta i september 2005 och kunde inte något om aktier det första året. Karsten Storgaard fanns inte i hans inre krets av vänner som visste att han gjorde privata investeringar. Inte heller deras tidigare kollega norrmannen på Bain kände till det. I en inre krets på 10 - 15 personer visste några att han gjorde privata affärer. De kunde i Cevian inte undgå EAC eftersom den var omtalad. Cevian var dock inte intresserad av EAC p.g.a. att Cevian hade en lång placeringshorisont. EAC passade inte in i Cevians mall på en bra investering. EAC kom upp när han analyserade andra bolag. Han hade fått förslag om att Cevian skulle gå in i och styra upp konglomeratet men så vill man inte göra entré på en ny marknad. Cevian plockade inte ut 3 bolag och sade att de här djupanalyserar de, utan man gjorde 2 - 3 dagarsanalyser och sedan bestämde man om man skulle gå vidare. Till denna fas gick EAC, DSV och TDC, men inget av dessa gick vidare till djupanalys som skulle ha kunnat leda till en investering. 363 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Beträffande frågan varför han med hänsyn till kursutvecklingen inte gick in tidigare kan han titta på vilken aktie som helst på hela börsen och säga ”här skulle jag ha gått in”. Som investerare lever man här och nu. Han ringde inte Ken Lennaárd så fort han handlade i en aktie. När de umgicks kanske de pratade om aktier och Ken Lennaárd frågade vad han trodde på. Eftersom Ken Lennaárd investerade i Cherry trodde han på det. Det visar att de pratat om aktier. Ken Lennaárd gick all in på Cherry. Det visar att han inte hade insiderinformation. Ken Lennaárd valde Cherryföretagen före EAC och han förlorade massor. Han har gjort 34 investeringar. För varje investering finns 3 - 4 bolag som han inte har investerat i men som han har analyserat. Till dessa kommer alla som han har analyserat på Cevian. Han utgår från att han lanserade EAC idén till Andreas Hofmann när denne studerade i Köpenhamn och han arbetade där en del. Han visste att Andreas Hofmann hade koll på Danmark. De har säkert diskuterat den, bollat fram och tillbaka. Andreas Hofmann: Investeringen i EAC var en rapport- och mediaspekulation Den 30 augusti 2005 kom Q 2-rapporten som guidade upp resultatet. Den 4 oktober 2005 köpte han första gången i EAC, den 8 november 2005 sista gången. Den 14 november 2005 kom Q 3-rapporten (s. 3). En process som denna är extremt dynamisk. Mycket händer under loppets gång och att hävda att något var klart redan den 4 oktober 2005 inför den 14 november 2005 är orimligt. Inga processer är färdiga så långt i förväg. EAC var ett av få konglomerat som var kvar på börsen och en uppköpskandidat. Konglomerat-liknande väsen finns idag, men de blir hackade på. Att inte utnyttja 364 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 synergier medför lägre vinstnivåer. Marknaden pressar därför på för försäljning. Ett exempel är Volvo/Volvo Aero. Det var känt att renodlingen skulle fortsätta. När han studerade på högskolan i Köpenhamn var EAC ett av de vanligaste casen att köra. Det var ett uppmärksammat och känt bolag. Han kände dock inte till det ingående, bara till namnet. Vid tidpunkten innan han handlade följde han inte bolaget dagligen. Det förekom spekulationer om uppköp. Att EAC skulle köpas upp var anledning till att bolaget skulle handlas med en premie (s. 4). Han investerade efter Q 2-rapporten drygt 1 månad före Q 3-rapporten. Investeringen baserades på Q 2. Bolaget guidade upp vid Q 2 men uttalanden från samtliga analytiker sade att det ändå var för låga indikationer från bolaget och att de skulle komma att höja estimaten ytterligare. Uppguidningen gjordes innan en Qrapport och det var ganska självklart att höjningen skulle komma. Aktien fortsatte dock att falla. Han investerade dels inför Q 3 (rapportspekulation) dels på spekulationer om EAC och dels fanns det vinsthöjning i potten (s. 6). I en artikel i Nyhedsbureauet Direkt den 30 augusti 2005 var marknaden besviken på EAC. Marknaden sade att detta inte var vad den förväntade sig och att bolaget skulle ut med mer vinst till ägarna. I EAC fanns ett policybeslut att 1/3 av vinsten skulle ges ut till ägarna. Det var därför inte ok att ”undanhålla” vinster för marknaden (s. 8). Trots detta höjde Jyske Bank sin rekommendation för EAC 2 dagar efter rapporten (s. 10). Jyske Bank höjde riktkursen med 11 procent, indikerade att fortsatta avknoppningar var att vänta och pekade på att EAC stod i begrepp att genomföra stora återköp, vilket skulle höja aktiekursen. Fortsatta köp rekommenderades. Det lyftes fram att bolaget hade en underliggande potential att växa med 30 – 40 procent per år. Marknaden förväntade sig inte att det skulle sälja kronjuvelen. Alla visste dock att det inte skulle fortsätta att vara ett konglomerat, men det debatterades över vilken del man skulle sälja. Det spekulerades i att man kunde sälja allt utom 365 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Nutrition. Aktiepriset skulle även ges en positiv knuff av ett återköpsprogram på 0,5 mdr. När bolaget köper tillbaka aktier makuleras de och varje aktie blir värd mer pengar. Det planerades en generös utdelning och återköp. Därför gick kursen upp. Jyske Bank pekade dessutom på att EAC var en självklar uppköpskandidat, ett en uppgradering av resultatet var trolig och att spekulationer om eventuella uppköp var troliga, vilket skulle verka positivt för aktiekursen (s. 11). Den 6 september 2005 rekommenderade och uppgraderade Sydbank EAC (s. 13). Under tiden den 4 – 21 oktober 2005 köpte han 92 procent av sina aktier. Han pratade med Ossian Hellers om aktier. Om Ossian Hellers handlade i Danmark var det klart han kollade med Andreas Hofmann eftersom han hade studerat där. De pratade garanterat om denna aktie. Det var ett intressant bolag. Han köpte löpande under en lång period och låg som mest 7 - 8 procent back. Om han hade varit otålig vid det laget hade han kunnat säga ”den här trenden är sur och det kommer inte att vända”, men det fanns så många möjliga triggers att det var värt att ligga kvar. Uppjusteringen kom. Den var pådriven av aktieägare som ville ha utdelning. Han köpte långt innan det kommit något bud på Nutrition. Att det pågick en strukturell säljprocess i EAC var en självklarhet. Det var företagets existensberättigande. Aktien gick upp 9 procent på informationen om höjt vinstestimat (s. 17). Den positiva vinstvarningen följdes av en artikel i Börsen den 25 oktober 2005 (s. 19). Dagen efter artikeln gick aktien upp med 4,6 procent. De är med andra ord misstänkta för en strukturell process som alla kände till. Artikeln gav en uppgång på 4,6 procent och trenden var hans vän. Vid det här laget hade han tjänat 1 - 2 milj kr. Det var lätt att vara kaxig. Han köpte lite mer senare. 366 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ytterligare en artikel i Börsen fick kursen att lyfta ytterligare (s. 21). Artikeln säger att det skvallrats om den här aktien under lång tid och att uppköpsspekulationer pågått under lång tid. Han köpte ytterligare 8 procent av sina aktier med de här artiklarna som underlag till något högre kurs, men då med vinst i systemet. När EACs Q-rapport kom den 14 november 2005 ackompanjerades den av en väntad överraskning. Det var väntat att någonting skulle kommenteras, men överraskningen var att Nutrition skulle säljas. Alla tyckte att det var lustigt eftersom så mycket av värdet fanns där. Man sålde kronjuvelen i bolaget och då fanns det bara slamsor kvar (s. 24). Investeringen var 41 dagar. Hans genomsnittliga investeringstid under 2005 var 32 dagar, inte 22 dagar som åklagaren sagt. I en investering är det relevanta inte innehavstiden utan hur han agerat under innehavstiden. Han visste att Ossian Hellers hade handlat i EAC, men inte när och för hur mycket. De hade diskuterat aktien men han kommer inte ihåg specifikt och det finns heller inga uppgifter presenterade från EBM om detta. Beträffande hans svar i de förhör som hölls med honom om EAC fanns inte något samarbets-klimat och han förberedde sig för rättegång. Han såg passivt på vad det ledde till när Ossian Hellers presenterade sina uppgifter. Då gick åklagarna bara hem och ändrade i gärnings-beskrivningarna. Han har sagt att så vill han inte använda sitt material. Det ville han använda i rättssalen. Han har dock gett korta teman till varför han gjorde sina investeringar. 367 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han investerade 28 milj kr och hade 10 milj kr som bas, d.v.s. i runda slängar hade han 38 milj kr. Det var en aggressiv affär, men mindre aggressiv eftersom han handlade under en längre tid. Det är riktigt att han köpte 15 000 aktier, sedan 5 000 aktier och att han därefter fortsatte att köpa till sjunkande kurser samt att kursen var nere på 411 DKK innan köpet den 21 oktober 2005. På köpet den 4 oktober 2005 hade han förlorat 7 procent, nästan 500 000 kr, och 1 milj kr när han köpte mer den 21 oktober 2005. Man måste emellertid titta på den procentuella utvecklingen. Han trodde att det skulle guida upp resultatet, trodde på de spekulationer som förekom om bolaget och han trodde att Q 3 skulle vara bra. En nedgång på 7 procent är snarast en avvikelse, inte en jättegrej. Aktien gick upp igen. Anledningen till att han gick in redan den 4 oktober 2005 var att det inte fanns någon information 42 dagar tidigare. Om han hade haft insiderinformation hade han inte köpt 42 dagar tidigare och drabbats av nedgången på 7 procent. Q 3uppjusteringen spekulerade man i redan efter Q 2. Han trodde att den skulle komma under hösten 2005 och han positionerade sig inför den i god tid innan Q 3-rapporten kom. EAC hamnade på hans radar när Ossian Hellers ringde och frågade om han hade hört talas om bolaget. Eventuellt pratade de om det vid någon lunch. Angående hans svar i förhör den 23 april 2007 (bil. A s. 170), att han inte kunde något om bolaget och därför var säker på att han måste ha fått en analys från Jan Felländer eller Per Åberg, finns 2 aspekter. Antingen ville han inte prata innan han gjort sin analys och tittat i sina papper eller hade han ett bestämt minne av att det här kom från Per Åberg p.g.a. att Per Åberg rekommenderade en rad aktier under denna period, bl.a. 4 - 5 danska aktier. Han kom bara ihåg den tidsperioden så han trodde att Per Åberg hade tipsat om EAC. Danisco, Avile och Bang Olufsen var 368 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 aktier han rekommenderat. Han tror att han pratade med Ossian Hellers eftersom det enligt den kontroll han gjort inte kom något från Per Åberg rörande EAC. Angående hans svar i andra stycket av förhöret att han mot bakgrund av misstankens formulering drog slutsatsen att det måste ha funnits med i någon analys att ett bud skulle komma över marknadspriset skulle han inte gå igenom förhören i detalj eftersom han ville gå hem och kolla upp först, men det scenario åklagarna pratat om att det skulle spinna av något eller köpas upp alternativt att ett bud skulle komma på hela eller delar av konglomeratet sade alla analyser. Detta var hans minnesbild. Han svarade ingen aning när polisen frågade om Ossian Hellers gjort affärer i EAC eftersom han inte ville prata om andra personer och vilka affärer de gjort. Ossian Hellers följde med när han hämtade pengar den 18 november 2005. Han har åkt själv någon gång, flugit, åkt bil med Ossian Hellers o.s.v. Han hämtade ut pengar till renovering av huset och ytterligare pengar som han och hans fru skulle handla möbler för i Danmark. De har konton på det danska auktionshuset Lauritz.dk. De åkte till Danmark över en helg 1 eller 2 månader senare och beställde ett Jakobsen bord, Werner Panton lampa, fåtöljer och stolar. Han tror att de köpte för 250 - 270 000 kr. Resten växlade han in. Han köpte bord, 6 stolar, 2 lampor, soffbord och eventuellt 2 ytterligare sofflampor hos Brun Rasmussen och affärer runt omkring. Bordet, stolarna och något ytterligare transporterades till Stockholm. Vad transportföretaget heter kommer han inte ihåg. Han har inte kvar kvitton från några möbler som han köpt. Bordet kostade 50 - 60 000 kr, en stol kanske 7 000 kr, fåtöljerna 30 000 kr styck. Det är Jacobsen P22 eller vad de nu heter. Han betalade via nätet utomlands. Eftersom han inte fick några kvitton fick han rabatt på 15 – 20 procent. Eventuellt fick han kvitto på bordet och stolarna. För reparationerna på fastigheten betalade han vissa hantverkare kontant. De som ville ha kvitto fick det. Vissa betalade han över konto. 369 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ken Lennaárd: För honom är det rationellt och självklart att handla offensivt. Han har gått all in på 60 procent av sina affärer. Han gick all in på Lindex och Cherry med stora förluster. Det hindrar inte honom. I Cherryföretagen tog Ossian Hellers rygg på honom. Om man trodde på pokerbranschen fanns 3 alternativ, Cherry, Unibet och Boss Media. Allt hängde på hur pokerutvecklingen gick. Han såg stark tillväxt och trodde därför stenhårt på Cherry. Han borde ha behållit den i stället för att göra en massa andra affärer. Anledningen till att han kommer ihåg lite om EAC är att han trodde på Cherry och Ossian Hellers på EAC. Ossian Hellers handlade EAC till början av oktober 2005. Själv handlade han då Cherry trots att åklagarna påstår att Ossian Hellers haft insiderinformation. Men det brydde han sig alltså inte om. Detta visar att trots att han gärna lyssnar på Ossian Hellers handlar han efter eget huvud. Han köpte Cherry p.g.a. att han trodde att det skulle komma en bra rapport, men det blev tvärtom. Sedan när det kom en positiv vinstvarning den 24 oktober och en positiv artikel den 25 oktober och han hade fått in pengar igen på kontot köpte han för 2,1 milj DKK den 26 oktober 2005. Sedan låg han kvar i Cherry trots en dålig utveckling. Den 1 november 2005 kom rykten i media och en positiv artikel. Ossian Hellers och han pratade om detta. Han hade då tröttnat på Cherry och köpte EAC i stället den 2 - 4 november 2005 för de pengar han sålde Cherry för. Den 8 november 2005 köpte han ytterligare aktier. Han vet att bolaget är danskt och i övrigt det som sagts under huvudförhandlingen. Beträffande frågan vad han sagt i förhör känner han inte igen utskrifterna. Det har visat sig att Torbjörn Nilsson hade redigerat svaren när han begärde ut inspelningarna i efterhand. 370 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Det intressanta är vilken analys Ossian Hellers gjort. Han högaktar Ossian Hellers och har träffat hans familj. Hans far är professor i konstruktionslära och svensk mästare i huvudräkning. Ossian Hellers bror var svensk juniormästare i schack när han var 12 år. Ossian Hellers gick Handels-högskolan med honom, hade lätt för sig, pluggade inte mycket men fick bra betyg. Ossian Hellers fick på en tentamen i statistik alla rätt som den förste i Handels historia. Han är ett matematiskt geni. Det är självklart att Ken Lennaárd tog rygg på honom. Han kommer inte ihåg direkt vad han kände till om EAC. Det viktiga var att Ossian Hellers hade satsat pengarna, inte varför. Han frågade inte så mycket om varför. Eftersom polisen har klippt i hans svar från förhören är de inte relevanta. (bil. A1 s. 139-140, 3 jan 2009, s. 140 fråga 5). Om han förde ett allmänt resonemang och Torbjörn Nilsson inte gillade vad han sade eller svarade för långt klippte han bort det. Han beställde ut banden och hörde hur de hade mixtrat med dessa. Dessutom sade hans advokat till honom att svara så kortfattat som möjligt. Det blev Cherryföretagen, inte EAC. Han kunde ha köpt 50/50, men gick all in eftersom han trodde mer på sin än Ossian Hellers analys. Efter rapporten verkade EAC fortsatt intressant så han köpte den istället. Han kommer inte ihåg om Ossian Hellers sade något om New Science. Han vet att Ossian Hellers trodde på EAC och han själv på Cherry. Han köpte bara Cherry för det är så han spelar. Om Ossian Hellers trodde på något brukade han säga varför han trodde på det och sedan printade han rapporter så att Ken Lennaárd kunde läsa på själv. Därför är det är troligt att han fick material. Han kommer inte ihåg. Ossian Hellers gav honom ofta rapporter från andra bolag. I vissa fall tog han inte rygg på Ossian Hellers. 371 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Karsten Storgaard: Han är dansk och bosatt i Danmark. Under åren 1995 – 2000 utbildade han sig till civilekonom i Köpenhamn. Därefter arbetade han 5 år på Bain & Co i Stockholm. Under den tiden lärde han känna Ossian Hellers. Från sommaren 2004 till mars 2005 arbetade han på Bain & Co i Los Angeles. Under 2004 kontaktades han av en headhunter som frågade om han ville arbeta för Carnegie i Danmark. När kom hem till Danmark pratade han med headhuntern och hade 2 samtal med Carnegie under våren. Han erbjöds arbetet och tackade ja till det. Han sade upp sig på Bain i slutet av maj 2005, men arbetade kvar t.o.m. juni 2005. P.g.a. de danska skattereglerna började han på Carnegie den 15 september 2005. Han sysslade med analyser och klientmöten, var inte trainee som Ossian Hellers sagt, men var där för att lära. Han slutade på Carnegie i mars 2007 efter att under sommaren och hösten 2006 ha insett att det inte var det han ville arbeta med. Under sommaren 2006 köpte han in sig i ett vin/alkoholbolag i Los Angeles. Han blev intresserad av aktier 1998. Dotcomeran bidrog till hans intresse. Han tjänade bra med pengar på aktier under den tiden. Han handlade dock inte för så mycket pengar och har aldrig haft aktier för mer än 100 - 200 000 DKK. Han är vän med Ossian Hellers. De har hållit kontakten sedan tiden på Bain. Bl.a. var Ossian Hellers på hans 30-årsfest. Han har inte pratat aktieköp med Ossian Hellers och har inte vetat att Ossian Hellers har handlat. Under sommaren 2006 insåg han att de som han handlade med i USA lurade honom och hans kompanjon. Hela investeringen, mycket pengar, gick åt skogen. De måste då besluta om de skulle gå vidare. Han berättade om detta för Ossian Hellers och sade att han behövde mer kapital om han skulle gå vidare. Ossian Hellers erbjöd sig 372 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 att låna ut pengar till honom och om det gick bra kunde Ossian Hellers bli ägare. De pratade då aktier, vilket ledde till ASUR-aktien. Han arbetade inte med EAC projektet, men delade kontor med Johan Lindhardt. Han diskuterade inte projektet med honom. Det fanns inga fredags möten på den tiden och han fick inte någon uppdatering kring projekten på det sättet då. När han började på Carnegie arbetade han med Oscar Moesgaard. Projektet var ett pe ägt bolag som han skulle titta på. Carnegie skulle försöka sälja in det till pebolaget. Sedan arbetade han på Morten Vindfeldts projekt. Han diskuterade inte EAC med Ossian Hellers. Han har inte vetat om att Ossian Hellers handlade och har inte tagit emot pengar från Ossian Hellers eller någon annan. Han kände inte de andra åtalade innan den här tiden. Innan 2006 då de pratade om hans problem med investeringen i Los Angeles pratade han inte om aktier med Ossian Hellers. Tillsammans med Oscar Moesgaard skulle han göra en pitch på ett pebolag som köpt ett bolag som de försökte sälja in ett projekt till. Pitchen var till en pefond. De skulle försöka hitta en köpare till pebolagets nyköpta bolag. Han diskuterade inte arbete i detalj med Ossian Hellers. På Carnegie visade de honom hur de arbetade och de material de hade. Johan Lindhardt arbetade med säljprocess och han med köpprocess, detsamma som han arbetade med på Bain. På kontoret hade han tillgång till allt som han ville ha. Han tittade på projektet i Frans Maas. Han hade fått presentationer för att se hur man bygger upp dessa. Han kommer inte ihåg att han tittat på EAC, men han kan ha tittat på en slide el. dyl. som han behövde ha för något projekt och som han kunde få vägledning från. 373 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han har inget minne av att han har diskuterat EAC ens på ett övergripande sätt. Han var ny och fokuserade inte på vad Johan Lindhardt höll på med. Han arbetade 100 procent med projektet som han skulle göra åt Oscar Moesgaard. Han visste att det fanns ett projekt för EAC och det fanns en lista där han kunde se vilka rådgivare som var med i projektet. Det finns en plan för varje projekt, men han kunde inte få reda på den. Ibland kunde han se vilka möten som fanns mellan personerna, ibland på excelark och ibland på out looken. Han vet inget om EAC. Han har inte arbetat med det projektet och vet inte hur mötesplaneringen gick till där. Den 15 september 2005 fick han inte någon genomgång av vilka projekt de höll på med. Det var en upp starts tid med att få fungerande dator o.s.v. Dag 2 fick han ett projekt av Oscar Moesgaard. Han kände inte Johan Lindhardt sedan tidigare. Han var där ibland, men ibland var han på möte. Han kommer inte ihåg i detalj. Han visste snabbt att man jobbade med EAC och visste att EAC skulle sälja Nutrition. Han har inte tagit emot pengar från Ossian Hellers eller Andreas Hofmann. På åklagarens begäran har Kim Böttkjaer hörts som vittne och anfört bl.a. följande. Han var chef för investmentbanken i Carnegie Bank i Danmark under åren 1991 2006. Karsten Storgaard anställdes på våren 2005. De sökte en person som kunde vara projektledare i de projekt som de hade på investment banking delen. Han var anställd på ett annat företag och började i mitten av september 2005. Han kommer inte ihåg exakt var Karsten Storgaard satt, men de hade 2 man på varje rum. Karsten Storgaard delade rum med Johan Lindhardt som sysslade med investment banking- affärerna. Karsten Storgaard anslöt sig till de personer som han 374 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 arbetade med i projekten, inte med Johan Lindhardt, som jobbade med Frans Maas. Karsten Storgaard arbetade lite med ett projekt med ESE. Hos Carnegie fanns 15 - 20 anställda. Kontoret hade glasrutor. De hade policyn att de inte levererade all information till alla. Bankens affärer omhöljdes med säkerhetsrutiner. Om man inte var anställd fick man inte tillgång till information. De ville inte dölja information för de anställda. I huvudsak visste man vilka som arbetade med ett projekt. När man arbetar nära sin kollega har man koll på folk när de är ute och reser o.s.v. och har tillgång till den informationen som fanns på kontoret i stort sett. Informationen berodde på vilket projekt det var, t.ex. vem som var köpare respektive säljare i en transaktion, tidsplaner o.s.v. En person som inte var inblandad i ett projekt kunde ha tillgång till den informationen. Om det fanns ett konkret bud o.s.v. berättade de inte det utan anledning till alla på kontoret, men om någon skulle göra en presentation eller dylikt fick personen givetvis del av all nödvändig information. Karsten Storgaard var på samma rum som Johan Lindhardt. Johan Lindhardt gjorde de presentationer som skulle dras för ledningen i EAC. Presentationerna innehöll all information och taktik så att styrelsen kunde fatta ett beslut o.s.v. Carnegie hade tidigare haft en bra relation till ordföranden och CFO i EAC och gjort en del återköpsprogram för dem. Ordföranden i EAC ringde i maj 2005 till Carnegie och sade att de hade fått ett bud på sig. De fattade beslutet att de ville göra en auktion på bolaget. De arbetade på EACs huvudkontor i Singapore. De inbjöd ett antal bolag att bjuda på Nutrition. De fick ett bud första gången den 28 oktober 2005 på 7,5 mdr och ett bud från ett holländskt bolag på 8,2 mdr den 31 oktober 2005. Vid förhandling den 3 november 2005 ökade budet till 8,5 mdr. Den 7 november 2005 kom ett bud på 9 mdr och där stängde de affären. Alla dessa var 375 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 final bids. 3 indikativa bud lämnades i början på september. Under hela processen gjorde Johan Lindhardt flera styrelsepresentationer. Den 5 september 2005 upprättades en översikt över de olika buden till styrelsen. Därefter arbetade de mycket på presentationerna och höll en sådana i mitten eller slutet av oktober 2005. Som han kommer ihåg det hade de sagt att EAC funderade på att göra någonting med Nutrition och som han kommer ihåg det trodde de flesta analytiker att denna division skulle vara värd 5 - 6 mdr DKK. Det var marknadens förväntningar. Den 14 november 2005 offentliggjorde de affären och meddelade ett mycket högre pris än väntat (9 mdr DKK). Processen började i maj 2005. Hos Carnegie var 4 – 5 personer inblandade. Oscar Moesgaard arbetade tillsammans med Kim Böttkjaer. Som seniora personer var de ansvariga för projektet. Oscar Moesgaard var med på alla styrelsemöten. De hade ett kontor som glaskuber och man kunde se varandra på de flesta kontoren. Carnegie hade ingen extern personal inkopplad på projektet, men bolaget hade en advokatbyrå, samma som ordföranden arbetade på. De hade Bain i Singapore, PWC, och ett stort antal anställda i Carnegie Asien involverade. Hos Carnegie satt bara deras anställda. Under ett par dagar fanns en flicka från bolaget i Singapore hos Carnegie och arbetade med presentationerna. I det s.k. datarummet, på advokatbyrån, fanns en samling med uppgifter om bolaget som blev tillgängliga för budgivarna, d.v.s. eventuella köpare. Där fanns även en del elektroniskt. En del personer arbetade under en tid ganska mycket i Singapore. När de skulle göra presentationer för köparna hyrde de ett rum i Wella Center eftersom köparna var många. Där höll de presentationerna. Alla hade arbetat med dem. Det var presentationer för eventuella köpare men även presentationer till 376 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 styrelsen när de skulle fatta beslut om vem de skulle förhandla med. Köparpresentationerna innehöll inte uppgifter om bud o. dyl. Bain i Singapore analyserade baby market (infinite nutrition). Alla Carnegies projekt var inte öppna för alla anställda. De som var anställda på investment banking, 15-20 personer, hade tillgång till den informationen som de ville koma åt. De som inte arbetade i projektet hade inte nödvändigtvis full insikt, men man diskuterade problemställningar, hjälpte varandra och lånade material av varandra om någon t.ex. gjort en bra slide. När man anställs gör Carnegie tydligt att all information skall hållas inom bolaget och att det är insiderinformation. Detta repeterade de så ofta som man kunde bl.a. i samband med det aktuella projektet. Man kände inte nödvändigtvis till alla detaljer i allas uppdrag. Det berodde på vem man delade kontor med. Man hörde om de pratade om saker o.s.v. Om man inte delade projekt och inte delade kontor visste man inte i detalj, då visste man mindre. Han arbetade inte själv särskilt nära Karsten Storgaard. Han har inte kunnat iaktta om han ställt konstiga frågor o.s.v. De hade mycket att göra. De som arbetade med ett projekt hade fullt upp med det. Om någon frågade mycket om ett annat projekt var det inte säkert att man skulle reagera. Man fick bonus och alla intresserade sig för hur det gick med olika projekt då det var bestämmande för bonusen. Man ville också lära sig nya taktiska trick o.s.v. Därför var det naturligt att fråga om processen. Om någon bad att få en presentation som inte var helt färsk var det ok, men om någon var intresserad av budnivåer o.s.v. var man mer försiktig. Han vet inte hur Karsten Storgaard arbetade, men denne hade naturlig access till den informationen eftersom han delade kontor med Johan Lindhardt. Johan Lindhard hade 2 - 3 års erfarenhet och hade tidigare arbetat i London. 377 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 EAC var ett konglomerat och försäljningstankar var vanliga i den typen av bolag. Det indikativa budet låg på 6 mdr DKK. Han vet inte när de indikativa buden kom, men det var innan summeringen den 5 september 2005. Han tror att de 3 indikativa buden var på 6.5, 7,8 och 6 - 8 mdr. De bjöd in 5 – 6 köpare, 3 kom med bud. Det är i och för sig riktigt att han i polisförhör sagt att många förhandlingar skedde på en advokatbyrå, men det gjordes också presentationer till styrelsen under den här tiden. Slutförhandlingen skedde i huvudsak på advokatbyrån. Därför fanns de inte så mycket på kontoret och de kommunicerade inte den informationen tillbaka till kontoret. Undantaget var när de skulle göra presentationer. ÅTALSPUNKT 11 FRANS MAAS (Karsten Storgaard, Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd). De tilltalade har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Det holländska bolaget Frans Maas hade år 2005 en omsättning på 8 mdr DKK och hade 7 800 personer anställda. Bolaget drev transportverksamhet i 32 länder med 40 000 kunder. Speciellt för bolaget var att det inte hade några egna bilar utan hyrde ut arbetet på andra. DSV AS är ett danskt företag som är verksamt i samma bransch. Omsättningen 2005 var 22 mdr DKK. Bolaget hade 11 000 anställda, var representerat i 36 länder 378 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 själva eller genom partners. DSV hade växt genom förvärv i branschen. Under 2005 blev det aktuellt för DSV att titta på Frans Maas. Projektet startades hos Carnegie i Köpenhamn som DSV hade goda kontakter med (s. 1). Under tiden från den 27 maj 2005 och framåt skedde olika analyser. Från den 30 maj 2005 upprättade man olika power point presentationer om Frans Maas. Den 1 juni 2005 upprättade man ett memo över aktieägarstrukturen i Frans Maas. Från den 8 september 2005 och framåt arbetade man med en analys över aktiens kursutveckling. Den 15 september 2005 hade man ett möte med Frans Maas. Från den 22 september 2005 arbetade man med att sammanställa marknadsvärdet för liknande bolag. Man började den 26 september 2005 att sammanställa de regler som gällde för företagsförvärv i Holland. Den 24 oktober gjorde man en värdering av Frans Maas. Den 9 november gjorde man en presentation till en aktieägare. Den 22 november 2005 gjorde man utkast till presentationer till ägarna i Frans Maas. Den 22 november 2005 började Ossian Hellers att handla i Frans Maas och kom sedan att följas av Ken Lennaárd och Andreas Hofmann. Frans Maas var det första projektet som Karsten Storgaard kom att ingå i på Carnegie Danmark. Övriga personer på Carnegie i Köpenhamn som ingick i projektet var Morten Windfeldt, Henrik Krüger, Jeppe Rindom, Lene Klintebaek och Tina Stahr Egerup. Inblandade företag var BIF, ABN Amro, Plesner, Clifford Chance, KPMH, Ajaxa Management, Ajax Legan Counsel, Lazard, Ajax Auditor. Frans Maas-aktien rusade i slutskedet av förhandlingarna på börsen. Detta ledde till att den holländska Finansinspektionen inledde en undersökning om handeln. Kursökningen gjorde att man tidigarelade ett pressmeddelande från Frans Maas. I ett brev den 21 augusti 2006 skrev den holländska Finansinspektionen till Ossian Hellers och bad denne svara på frågor angående köp i Frans Maas (s. 5). Syftet var enligt brevet att undersöka möjlig insiderhandel innan pressreleasen den 22 379 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 december 2005. En kopia skickades till den svenska Finansinspektionen där man begärde information. Ossian Hellers svar kom den 12 september 2006 (s. 7 f). På frågan varför han gjorde investeringen i Frans Maas svarade han att det var en undervärderad aktie och sektor (s. 8) och att transportindex sedan november 2005 hade gått upp med mer än 100 procent. På frågan om han hade några relationer med bl.a. Carnegie Köpenhamn svarade han inga. Vidare angav han att han inte hade haft någon anknytning till de företag som angavs och att han aldrig hade fått någon icke allmän information från eller beträffande de nämnda företagen. Samma frågebatteri gick till Andreas Hofmann som inte svarade i tid. Han skulle ha kommit in senast den 12 september 2006. Den holländska Finansinspektionen skrev då brev till den svenska Finansinspektionen och angav att man inte hade fått svar från Andreas Hofmann. Han svarade den 21 oktober 2006 (s. 10,11). I svaret angav han bl.a. att hans investeringserfarenhet var 0 - 6 månader. Vidare uppgav han att han grundade sina affärer på analyser från mäklare. På frågan om varför han investerade i Frans Maas angav han att han hade fått en analys från Kempen & Co. Han uppgav också att han inte hade någon relation till något av de företag som angavs, bl.a. Carnegie Köpenhamn. Frans Maas-aktien steg kraftigt i december 2005. Omkring den 17 december 2005 gick kursen upp från 28 till 38 EUR och landade strax under det indikativa budet. Detta ledde till att man gick ut den 22 december 2005 och informerade om att det pågick förhandlingar. Saken berördes i pressen (s. 12 – 15). Ossian Hellers köpte aktier i Frans Maas under tiden den 22 – 24 november 2005 till kursen 28,790 - 29,530 för sammanlagt omkring 2 080 000 Euro och under tiden den 13 – 15 december till kursen 32,5 – 33,2 för sammanlagt omkring 913 000 Euro eller totalt för 2 657 710 Euro, d.v.s. mer än 24 450 000 SEK (s. 17). 380 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann handlade under tiden den 24 november – den 7 december 2005 till kursen 29,5584 – 32,964 för 991 845 Euro, mer än 9 124 000 kr (s. 24). Ken Lennaárd köpte den 30 november 2005 891 aktier till kursen 9,5470 för 254 031 kr (s. 29). I pressreleasen den 22 december 2005 angavs att man befann sig i förhandlingar och hade 1 indikativt bud på 38 Euro. Ossian Hellers sålde emellertid inte då. Han började i stället sälja den 9 januari 2006 till kursen 37,50 Euro. Han sålde också den 11, 18 och 19 januari 2006. Nettoresultatet blev en vinst på 621 322 Euro. Andreas Hofmann delade upp försäljningen i 2 delar, dels sålde han vid pressreleasen den 22 december 2005 15 600 aktier till kursen 37,20 Euro. Försäljningsintäkten var 576 934 Euro. Den 11 januari 2006 sålde han återstående 16 400 aktier till kursen 37,45 för totalt 610 482 Euro. Vinsten på affärerna blev 195 569 Euro. Ken Lennaárd sålde den 17 januari 2006 för 308 815 kr. Hans vinst blev 54 783 kr. Karsten Storgaard genom Jan Karlsson: Karsten Storgaard var delvis delaktig i projektet och var inskriven i loggboken, men var mer av en support i projektet. Karsten Storgaard har inte erhållit insiderinformation och har inte röjt sådan information. Det fanns inte insiderinformation vid tiden för Ossian Hellers förvärv eftersom det var känt från båda parter i affären att denna var på gång. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Det fanns inte insiderinformation vid tiden för Ossian Hellers förvärv. Budet var då inte beslutat eller ens sannolikt. Analysfasen pågick. Man hade ännu inte gått in i 381 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 affärsfasen. I pressklippen som lästes upp från den 22 december säger man att man inlett diskussionen. Det var osedvanligt allmänt känd att sonderingar pågick enligt uppgifter från bolagen. Ossian Hellers har inte fått information och har inte fört vidare information utan har baserat sina investeringar på offentlig information. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Affären skedde delvis på rekommendation från Per Åberg i Luxemburg. Det fanns ingen insiderinformation. Informationen var allmänt känd. Förfrågningarna från den holländska Finansinspektionen var inte föranledda av någon brottsutredning (s. 9). I stället var det en ren formsak att man frågade. Ken Lennaárd genom Thomas Johansson: Ken Lennaárd vitsordar beloppen och tidpunkterna för köp och försäljning. Han bestrider att det existerat insiderinformation när han köpte den 30 november 2005. Han har inte fått någon särskild information från Ossian Hellers. Detta var hans i särklass minst affär av de som åtalet omfattar. FÖRHÖR Karsten Storgaard: Det är korrekt att han arbetade delvis på Frans Maasprojektet. Han var mest engagerad inledningsvis. Det konkreta som han gjorde var att i början undersöka de holländska reglerna för att köpa ett bolag. Han kommer inte ihåg vilket datum han började, men (ab 363 s.1) det var ppt-presentationer den 26 september – 24 oktober 2005 om take overs i Holland. Han arbetade med detta under den perioden. Han gjorde även analyser på DSV/Frans Maas gällande operationella synergier mellan bolagen; om de skulle lägga ner terminaler, var de skulle placera terminaler o.s.v. Han hjälpte också till genom att göra en presentation till Danske Bank för att 382 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 undersöka hur DSV skulle klara finansieringen om det skulle bli aktuellt med ett uppköp. Han gjorde även olika saker åt Morten Windfeldt under den här perioden. Efter det att ABN Amro klev in i processen blev han uppdaterad 1 gång i veckan eller 1 gång varannan vecka om Morten Windfeldt ville ha några analyser eller dylikt. Under perioden arbetade han primärt på ett annat projekt gällande ett annat möjligt uppköpsalternativ. Han reste mycket till Sverige och Frankrike med DSVs management och pratade med uppköpskandidaten. Han har inte pratat med Ossian Hellers om denna aktie och har inte vetat om huruvida Ossian Hellers köpt eller sålt aktier. Han har inte mottagit några pengar från Ossian Hellers eller Andreas Hofmann. Hans huvudsakliga arbetsuppgift var ett annat projekt som hade med DSV att göra där Morten Windfeldt också var projektledare. Han är inte säker på när han kom in i projektet, men mellan den 26 september och den 24 oktober 2005 tittade han på de holländska reglerna om DSV kunde köpa ut Frans Maas från den holländska börsen, vilken acceptansnivå som krävdes bland aktieägarna för att få igenom ett bud o.s.v. Morten Windfeldt var projektledare och hade kontakten med DSV. Carnegie hade varit rådgivare åt DSV vid många andra uppköp och Morten Windfeldt var DSVs man på Carnegie. Han vet inte vad Henrik Kruger gjorde eller om han arbetade på projektet länge. Jeppe hade samma uppgift som Karsten Storgaard, d.v.s. att assistera Morten Windfeldt. De hade en folder som hette DSV och olika foldrar på de projekt Carnegie hade gjort för DSV. Detta hette Frans Maas. Alla som arbetade på Carnegie Danmarks investeringsbank kunde titta i pärmarna. Carnegie tittade även på ett annat bolag 383 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 under den här tiden. Han vet dock inte om det är offentligt. Det uppköpet är inte gjort. Han tror att ganska mycket arbete hade lagts ner innan han började. Han tittade på andra möjliga förvärv som DSV kunde göra. Han hade ett möte med Morten Windfeldt där han fick i uppdrag att titta på de holländska reglerna. Han vet inte om det var bara han som arbetade med take over-regler mot annat land. Han tror att det bara var Frans Maas kvar vid den tiden. Han började satsa pengar i det amerikanska bolaget Curmant Bottling and destilling i augusti eller september 2006. Investeringen var på 500 000 USD fördelat på 2 tillfällen. Den bestod av besparingar och lån i banken. Banklånet skulle återbetalas när han fick bonusen från Carnegie som kom i januari 2007. Den var på 600 000 DKK. Han fick uppdraget att titta den på holländska lagstiftningen för att undersöka förutsättningarna för köp. Frans Maas hade varit ett ganska gott mål för Carnegie sedan maj 2005. Han tittade på reglerna och gjorde en presentation fört Morten Windfeldt som sedan lämnade den till advokater. Han talade inte med Ossian Hellers om detta. De talades vid på telefon, ibland 1 gång i veckan, ibland 1 gång per månad. Det var olika om han var i Stockholm o.s.v. I foldern som låg på datorn lade han in reglerna kring den holländska marknaden, analyser, presentationer, vilka som arbetade i projektet o.s.v, allt material som var relevant i projektet. Han tog inte del av allt material i projektet, bara det som Morten Windfeldt ville ha hjälp med. Det mesta gjorde ABN Amro. Morten Windfeldt uppdaterade honom löpande om projektets framskridande, om han ville ha något utfört eller liknande. Samtidigt gav Morten Windfeldt honom arbetsuppgifter i andra projekt. Ossian Hellers: 384 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Beträffande brevet från den holländska Finansinspektionen ringde han och frågade varför han fick det och vad de undrade. De uppgav att de undrade om han arbetade på eller med någon av de firmor som nämndes i frågeformuläret. Han förklarade att han inte gjorde det. Det handlar inte om huruvida man känner någon som arbetar där. Så ska ordet relations läsas. Därför svarade han nej. Kursen gick inte från strax under 34 till 36 - 37 på en dag (ab. 369 s. 16). Kursen innan pressreleasen var 35 Euro. Om grafen hade sträckt sig tillbaka till den 1 oktober hade man sett att kursen stod i 25 Euro då. Kursen gick sedan upp 40 procent och upp 5,5 procent när pressreleasen lämnades. Den 22 november till den 21 december 2005 gick kursen upp 21 procent. Detta är anmärkningsvärda kursuppgångar som tarvar en förklaring och fick Finansinspektionen i Holland att agera. Men de gjorde ingen bedömning av huruvida insiderinformation förelåg eller inte. De ville kontrollera om någon som arbetade på nämnda bolag handlade i aktien. EBM vill koppla samman Ossian Hellers handel med draft presentation den 22 - 25 november 2005 och har påstått att det fanns insiderinformation då (ab. 369 s. 1). Frans Maas ledning hade i media gjort känt att den var positiv till ett bud. Bolaget hade alltså bjudit in till bud. DSVs ledning hade i media gjort känt att den tittade på och därmed analyserade Frans Maas. Om man tittar på något är det självklart att man har rådgivare inblandade. Detta kan således inte ha utgjort insiderinformation (s. 3). Holländska budregler som bolagen hänvisar till gör det klart att ett bud skulle bli troligt först i slutet av december 2005. Detta var mer än 1 månad innan Ossian Hellers köpte. När han köpte fanns således ingen insiderinformation, men väl omfattande medial spekulation. DSV var en av branschens konsolidatorer (s. 6). Bolaget hade tidigare köpt upp stort och integrerat. Den 7 oktober 2005 gick DSVs vd ut och lovade nya stora 385 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 förvärv. Analytiker pekade ut Frans Maas som det mest troliga alternativet. Frans Maas hade en ny ledning. Redan den 26 september 2005 hade vd gått ut och konfirmerat att bolaget var en uppköpskandidat och att de inte skulle försvara sitt oberoende på aktieägarnas bekostnad. Den 5 oktober 2005 kom en analys av Kempen som pekade på att utköp var det troligaste alternativet och att bolagets nya management var positiva till detta, till skillnad från den tidigare ledningen. Frans Maas var ett underpresterande bolag som inte klarade av att tjäna pengar. Den 10 november 2005 gick finanschefen ut och bekräftade att DSV var intresserat av Frans Maas. Det är ovanligt att ett börsbolag tittar på att förvärva ett annat börsbolag. Detta förklarade att kursen rusade. Marknaden prisade således in alltmer att Frans Maas skulle bli uppköpt, och då troligast av DSV. Det var en parningsdans som pågick. Under 2004 - 2005 hade DSV köpt upp 15 bolag. DSV köpte alla små bolag man kom över (s. 7). I en tidningsartikel i Transport den 7 oktober 2005 pekades Frans Maas ut som DSVs kanske mest troliga förvärv (s. 8). I en artikel den 26 september 2005 konfirmerade Frans Maas vd att bolaget var mottagligt för bud (s. 9). Detta läste alla i finansbranschen. Man stod vidöppet för bud. Han har inte sett många uttalanden likt detta. Det var en invit till en potentiell budgivare. Analytikerna började med anledning av artikeln att spekulera. En analytiker vid Kempen hade den 5 oktober 2005 t.o.m. uttryckt att det troliga uppköpspriset var 38 Euro. Han prickade alltså det kommande budet väl. Aktien var vida omspekulerad och det var ganska klart var budet skulle komma. I ett uttalande i pressen den 10 november 2005 konfirmerade DSVs finanschef att DSV tittade på Frans Maas (s. 11). Detta var ett ganska tydligt uttalande från ett 386 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 bolag till ett annat att DSV kunde tänka sig att förvärva Frans Maas. Det var öppet för bud helt enkelt. Det ena bolaget sade att det var vidöppet för bud, det andra att det kunde tänka sig att köpa. Det var inte konstigt att kursen gick upp. Det var en parninsgdans inför öppen ridå. Man kan inte hävda att det fanns insiderinformation då. Frans Maas aktiekurs hade fallit under de första 9 månaderna 2005 och underpresterat kraftigt i förhållande till AEX (s. 12). Det fanns inga Q-rapporter i detta bolag, bara halvårsrapporter. Spekulationerna kring Frans Maas som uppköpsobjekt och DSV som budgivare vände aktietrenden till uppåtgående och presterade kraftigt över AEX (s. 13). Med hänsyn till vad som var känt på marknaden var det först om ett beslut om ett bud var taget som det fanns insiderinformation. Frågan blir således när DSV beslutade sig för att lägga bud på Frans Maas. (s. 14). Den 21 december gick bolagen ut med en gemensam pressrelease i enlighet med holländska börsregler (s. 15). Det framgår av denna att diskussionerna precis hade påbörjats. Först nu gick man in i strategiska diskussioner. Man brukar samla in sådant stöd från aktieägarna som omtalas kvällen innan och inte flera veckor innan. Först den 21 december 2005 skrev man ett stand still. Några förhandlingar hade inte skett dessförinnan. Recent movements i det näst sista stycket var 40 procent. Uttrycket justified expectations kommer från 9 b 1 och 2 i de holländska reglerna (s. 16). Informationen måste ut direkt. I Holland kan man inte sitta och förhandla hur länge som helst. Då går informationen ut till marknaden direkt. Observera att detta var en månad efter att det att han hade köpt. 387 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Enligt 9A:2 B uppkom det den 21 december 2005 en situation där båda parterna bedömde att ett bud från DSV kunde komma att läggas (s. 17). De behöver inte ha kommit överens, bara justified reasons krävdes. Eftersom reglerna ställer krav på direkt offentliggörande gällde motsatsen. Före den 21 december 2005 förelåg det inte någon bedömning från parterna att ett bud skulle komma att läggas eller ens att det fanns goda skäl att förvänta sig detta. Innan detta fanns det ingen insiderinformation. Detta skedde alltså 1 månad efter det att han hade köpt aktier. När han köpte fanns det således inga skäl att anta att ett bud skulle komma att läggas. Uppenbarligen hade inga förhandlingar inletts och DSV hade med stor sannolikhet inte ens kontaktat Frans Maas. Dagen innan Ossian Hellers handlade aktier i Frans Maas handlade en styrelseledamot i DSV i DSV-aktien (s. 18). Om bolaget hade gått in i en affärsfas handlar man inte i sin egen aktie, oavsett om man köper eller säljer. Uppenbarligen gjorde han och bolaget bedömningen att ingen insiderinformation fanns då. Loggboken visar att Carnegie Danmark fick ett mandat av DSV att titta på Frans Maas den 23 november 2005, d.v.s. efter det att Ossian Hellers börjat köpa. Innan dess hade Carnegies arbete varit i form av en pitch (oavlönad införsäljning). Uppenbarligen insåg de att DSV kunde vara en bra köpare av Frans Maas. Den 21 december 2005 när pressreleasen kom eller dagen innan uppkom insiderinformation (s. 19). Karsten Storgaard hade viss insyn i projektet för DSV (s. 21). Om Karsten Storgaard hade läckt skulle Ossian Hellers ha börjat handla den 14 november 2005. Om Ossian Hellers hade fått insyn i Frans Maasprojektet och var beredd att begå insiderbrott skulle han rimligtvis ha väntat till den punkt då DSV hade beslutat sig för att lägga ett bud eller inte (s. 25). Men den här aktien hade ett stort spekulativt inslag. Om bolaget hade gått ut och förnekat detta hade kursen gått ner till 24 - 25 Euro igen Ossian Hellers handlade på 29 Euro, d.v.s på spekulation. Vid den 388 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 tidpunkten var ryktena på marknaden längre gångna än verkligheten. Det fanns med 100 procents säkerhet ingen insiderinformation när Ossian Hellers handlade aktier. Hans investeringsskäl gavs in till EBM innan han ens hade fått ta del av förundersökningen. Investeringen var en mediaspekulation. DSV var på Ossian Hellers radar, inte Frans Maas. Det hängde ihop med att han följde den danska marknaden noga. Christer Gardell satt i styrelsen för ASG när han var vd på Custos. ASG var ett lokalt nordiskt baserat speditionsbolag. Eftersom Christer Gardell inte var förtjust i speditionsbranschen avbröts analysen. Ossian Hellers hade dock DSV på sin agenda. Man äger inte omlastningsstationer i speditionsbranschen utan lejer ut transporterna till åkare och man äger inte lastbilar. Efter låg lönsamhet med bottennotering 2004 blev ledningen utbytt (s. 5). Under 5 år hade bolaget tjänat cirka 2 procent, DSV däremot tjänade 5 procent. DSV hade tidigare visat att man kunde lyfta lönsamheten på det man köpte till 5 procent. Om man kunde lyfta från 2 till 5 procent dubblade man värdet på förvärvet. Det fanns många skäl att investera i aktien (s. 8 p. 1 – 8). En aktie som har en positiv trend kan man investera i bara för att det spekuleras i den. Förr eller senare måste man dock göra en avvägning om den skall fortsätta upp eller inte. Enligt analysen från Kempen den 5 oktober 2005 var anledningen till Frans Maas svaga lönsamhet att bolaget hade för liten skala (s. 9). Bolaget var pressat. Det fanns 2 lösningar på problemet; att växa via allianser eller att bli uppköpt (s. 10). Bara ett bud kunde lösa problemet. Ett stort antal förvärv i speditionsbranschen visade att man slog ihop bolagen (s. 11). 389 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Halvårsrapporten underpresterade och visade en lägre tillväxt än väntat. Den negativa trenden fortsatte med – 1,5 procent i månaden. Det gjorde bolaget billigare och förstärkte dess stämpel som uppköpskandidat (s. 13). DSV hade genom att kontinuerligt köpa upp företag vuxit sig stort och hade en hög lönsamhet för att vara i speditionsbranschen (s. 18). Under 2002 - 2003 var man dock av konkurrensskäl tvungen att avyttra en del innehav. DSV hade varit mycket aktiva i uppköp under 2004 och 2005 (s. 19). Bolaget hade köpt omsättning för 4,2 mdr DKK. Affärsmodellen var att köpa på 1 procent lönsamhet och lyfta den till 5 procent. Till följd av bolagets lönsamhet hade kursen från den 1 april 2004 till den 30 september 2005 gått upp 149 procent (s. 20). Även DSV var pressat. Samtliga analytiker pekade på att förvärv var DSVs fortsatta väg framåt (s. 21). Marknaden satte ett värde i att DSV skulle fortsätta att köpa upp. DSVs management var därför pressat att fortsätta förvärva. Spekulationerna kring Frans Maas som uppköpsobjekt skapade läge för en mediaspekulation samtidigt som de gjorde att aktietrenden vände uppåt och skapade läge för en trendspekulation (s. 22). Frans Maas aktiekurs började stiga av spekulationerna om köp. Den 22 december 2005 infriades mediaspekulationen då DSV offentliggjorde att de diskuterade med Frans Maas om att lägga ett bud på bolaget på 38 Euro per aktie. Analytikerna tyckte att DSV gjorde rätt som köpte eftersom synergierna mellan bolagen var höga (s. 26). Från början av december 2005 till slutet av januari 2006 gick DSV-aktien upp ytterligare 31 procent (s. 27). Han köpte i en uppåtgående trend, väntade och köpte sedan lite till (s. 28). Hans vinst var 250 – 300 000 Euro när han gjorde den andra investeringen. Om man har arbetat upp en vinst kan man köpa mer eftersom man har skapat en fallhöjd, skapat utrymme för att inte riskera så stor förlust (s. 31). Av kontoutrymmet satsade han 55 390 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 procent i den första fasen, 15 procent i den andra (s. 32). Han hade ytterligare 12 13 milj kr att satsa. Ossian Hellers hade ingen anledning att ta del av Andreas Hofmanns konto som åklagarna påstått eftersom han hade utrymme själv att handla. Vinsten efter skatt uppgick till 3 488 228 kr (s. 33). Affären var så eventdriven som en affär kan vara (s. 35). Ett investeringsbeslut fattas inte eller växer fram på en timme. Det växer fram successivt. Han och Andreas Hofmann diskuterade denna aktie. Han kommer inte ihåg vem som nämnde den först. Han utesluter inte att han hade läst om den tidigare. Han följde den danska marknaden, hade DSV upplagt på sin tradesida och hade därför läst om deras uppköpsstrategi. Huruvida Frans Maas blev analysens objekt tack vara att Andreas Hofmann berättade vet han inte. Han arbetade mycket med företagsförvärv som konsult och när ett bolag säger att de vill bli uppköpta blir det ofta så. Dessutom såg han hur Frans Maas utvecklades och det såg ut som en naturlig investering. Anledningen till att man ser ett köp mönster i hans investeringar som rör sig över tid var inte bara att det fanns en upparbetad vinst hos honom utan även att caset utvecklades. Han ringde garanterat upp de analytiker som täckte Frans Maas och DSV. Kanske ringde han flera gånger, om kursen t.ex. gått upp sedan sist. Han fråga om hur spekulationerna gick vid aktiebordet osv. Ju mer pengar han satsade desto mer information behövde han. Då vill man vara säkrare i sina investeringsbeslut. Spekulationerna kring Frans Maas ville aldrig ta slut utan de växte sig snarare starkare. Det pratade säkerligen han och Andreas Hofmann om. De utbytte säkert information om vad mäklare och analytiker sagt om bolaget vid sina kontakter med dem. Anledningen till att han gick in i Frans Maas först den 22 november 2005 var att hans bet under hösten var EAC. Han planerade att ha kvar EAC till den 17 november eller eventuellt ända till den 30 november eftersom det då eventuellt 391 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 kunde komma in på Copenhagen top 20 index. Där hade han sina pengar. Det var den aktien som han trodde mest på. När nyheten kom ut där och han hade realiserat sitt innehav tittade han på andra alternativa investeringar och det blev Frans Maas. Han pratade med många om den aktien. Han pratade garanterat med Andreas Hofmann och Ken Lennaárd. Han pratade absolut inte med Karsten Storgaard. Det här var en spekulativ aktie. Då pratar man med analytiker och mäklare. Det får ingen effekt att prata med en investmentbankir. Han hade kontakt med den holländska Finansinspektionen för 3 år sedan. Han minns inte vem han talade med. Myndigheten ville veta om han hade arbetat på eller med något av de listade företagen. Det är det som relations går ut på. Frågan var inte om han kände någon på firmorna. Frågan var om han hade en relation till firmorna, d.v.s. om han arbetade på firmorna eller med dem. Det var så den holländska Finansinspektionen beskrev för honom att frågan skulle förstås. Företagen är objektet inte dess anställda. Frågan handlar om huruvida han hade en professionell relation till företagen, inte om han kände någon som arbetade där. Den tolkningen gjorde han innan han ringde och den tolkningen fick han reda på att han skulle göra när han ringde dit. Han ringde inte och frågade hur frågan skulle tolkas. Han ringde och frågade varför de skickat formuläret till honom. Anledningen till han inte ville berätta om Frans Maas när han satt häktad, t.ex. den 19 april 2007, var att man inte behöver vara geni för att förstå att allt han sade skulle komma att användas mot honom i en rättegång. Därför gav han hellre ett kortfattat än ett långt svar under förhören och åklagarna fick i stället svaren när han hade hunnit kolla upp saker. Anledningen till att han besvarade frågan om han visste att Karsten Storgaard arbetade med projektet med att han inte kommenterar tredje part var att åklagarna var ute på den mediala språngbrädan, ute i media varje dag. Därför ville han inte kommentera andra personer. Det beslutet tog han direkt. 392 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Materialet om Frans Maas hade han på Ticker system som heter On Trade, med full täckning över hela världen. Han printade ut analyserna. Han kunde ha direktbevakning på företag och fick då alla pressreleaser på sin arbetsdator. På Cevian tittade de på bl.a. DSV, som var ett intressant aktivistcase, men det var inte den typ av investering som Cevian letade efter. Bolaget var på rätt spår och det fanns liten förändrings-potential. Christer Gardell tyckte att det var för hård konkurrens i speditionsbranschen. Därför blev DSV ingen djupanalys för Cevian. Han gjorde ändå analysen av DSV och Frans Maas på Cevian. All finansiell analys som han gjorde, all kunskap var bra och gjorde honom till en bättre investerare. Det hade Cevian nytta av. Han minns att han diskuterade aktien med Andreas Hofmann, men inte detaljerna i samtalet. Som med Ken Lennaárd frågade Andreas Hofmann vad han tittade på för tillfället, tittade på det och följde eventuellt efter. Det är riktigt att han när han tidigare fick den frågan sade att den saknar relevans. Det gjorde den eftersom åklagarna inte ens visste om det fanns insiderinformation. Utan ett mandatavtal, som skrevs under av DSV den 23 november 2005, är man inte i en försäljningsprocess. Först pitchar man, sedan får man mandat. Eventuellt kan man få betalt även om det inte blir något. En investment bank får ofta en del av en affär. Det finns dock en ”retainer”. Om det inte blir någon affär får man ändå en viss summa betalt. Att man inte kommit längre än så vid den tidpunkten säger en del. Han vet å andra sidan inte vilken relationen mellan DSV och Carnegie Danmark var. Han reagerade dock på att man inte hade mandat att agera förrän så sent. Det visar att man var på idéstadiet. Affärsfasen började i slutet av december 2005. Dessutom kom budet först den 9 januari 2006. Man gick ut den 22 december 2005 med en pressrelease p.g.a. att den holländska lagen ställer krav. Möjligtvis hade man då kommit till en affärsfas. 393 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han kommer inte ihåg att Karsten Storgaard var i Stockholm under hösten 2005. De umgicks en del i gamla Baingänget. Då hade de nog träffats över middag el. dylikt. Andreas Hofmann: Investeringen var en mediaspekulation understödd av en teknisk analys. Vid denna tid gick branschen igenom en konsolidering (s. 4). DSV skapades genom att de köpte upp bolag. Frans Maas var ett underpresterande bolag som var utpekat som ett uppköpsobjekt. Analytiker hävdade att ett uppköp av Frans Maas var nära förestående och att ett bud troligtvis skulle hamna runt 38 Euro, vilket det också gjorde. Det skrevs ett flertal artiklar om Frans Maas och DSV. Hans mäklare Per Åberg uppmärk-sammade honom på artiklarna. Andreas Hofmann följde spekulationerna i media och diskuterade dessa med Per Åberg och Ossian Hellers. Per Åberg återkom dessutom senare med analyser på bolaget, varefter Andreas Hofmann började köpa aktier. Samtidigt utvecklades aktien starkt på börsen (s. 4). Per Åberg efterträdde Jan Felländer som Andreas Hofmanns mäklare när Jan Felländer slutat på SEB och var Andreas Hofmanns mäklare från den 26 augusti 2005 till den 10 februari 2006. Han hade även pratat med Per Åberg innan han formellt blev Andreas Hofmanns mäklare. Han gjorde bara en affär i Frans Maas. Efter en längre tids uppköpsspekulation i media inledde Frans Maas-aktien en spektakulär uppgång. Han blev uppmärksammad på spekulationerna som startade rallyt. Han passade på att köpa. Köpen pågick under cirka 1 månad. Drygt 1 månad efter det första köpet lades ett bud på bolaget. Budet kom från DSV, den uppköpskandidat som hade pekats ut i pressen sedan tidigare (s. 69. Rallyt var mycket atypiskt för hur kursen brukar röra sig. Han tjänade 2 milj kr på affären. 394 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Anledningen till kursrusningen den 5 oktober 2005 var en analys från Kempen. Analysen följdes av ett antal tidningsartiklar som pekade ut Frans Maas som en uppköpskandidat. Efter det att artiklarna publicerats kontaktade Per Åberg Andreas Hofmann och berättade att han hittat artiklarna och läst dem. Nordea Luxemburg består från början av Unibank. Nordea Luxemburg hade därför stort fokus på Danmark och det är mest danskar som arbetar där. Under hösten 2005 blev en underpresterande aktie plötsligt en högpresterare, mer kopplad till rykten och mindre till hur börsen utvecklades i övrigt (s. 9). Utvecklingen gick i 3 perioder som inte var lika långa. Den bästa utvecklingen var innan han köpte. Den tekniska brytpunkten kom den 5 oktober 2005 vid Kempenanalysen (s. 10). Där satte huggsexan om Frans Maas igång. I analysen pekade Kempen ut Frans Maas som en självklar uppköpskandidat, och utan budpremie undervärderad upp till 25 procent. I analysen angavs riktkursen till 32 Euro samtidigt som kursen låg runt 25 Euro. I ett take over scenario ansågs aktien vara värd 38 Euro. Den positiva analysen fick aktien att gå upp med 4 procent trots att börsen i övrigt föll 1 procent (s. 11). Analysen heter ”time to act”. Huvudtemat brukar inte vara att bolaget ska köpas upp som det är i denna analys. Sådan information brukar ligga mer som en potentiell pricetrigger. Om Frans Maas inte var proaktivt skulle ett hostile bid komma när som helst. Analysen följdes upp av första sidan i Börsen (s. 13) 2 dagar efter analysen. Där stod att DSV jagade fusionspartner. Frans Maas-aktien gick upp 5 procent. Den steg alltså 9 procent på 2 dagar på analysen och en artikel som sade samma sak. Temat om konsolidering i industrin fanns överallt (s. 14). Den 31 oktober 2005 kom en artikel i Börsen (s. 16) som sade att ett formstarkt DSV självt kunde bli uppköpt. Industrin konsoliderades. DSV var den som köpte, inte den som blev äten. 395 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann och Per Åberg pratade löpande under den här perioden och följde bolaget efter det att artiklarna hade publicerats. Andreas Hofmann frågade om Per Åberg kunde hitta något. Det fanns inte analyser hos de nordiska aktörerna. Den 24 november 2005 köpte han 11 procent av sitt innehav. Per Åberg hade då sagt att ”vi tar en bet i den här”. Per Åberg var på resa. Andreas Hofmann hade pratat om aktien med Ossian Hellers. Per Åberg hittade artiklarna först och Andreas Hofmann bollade över aktien till Ossian Hellers. Dagen efter Andreas Hofmanns köp skickade Per Åberg en analys till Andreas Hofmann per mail (s. 19). Hans genomgång av analysen ledde till att han köpte ytterligare 5 procent (s. 20). Under den följande månaden köpte han successivt mer löpande (s. 21). Han våldförde sig inte på aktien utan köpte successivt i små positioner under lång tid. I och med att diskussionerna var i sin linda kan man fråga sig varför han köpte under så lång tid om han hade haft insiderinformation. Då hade han väntat till dess att informationen fanns. Han investerade under sammanlagt 52 dagar, köpte under 20 dagar, sålde under 32 dagar (s. 21). Han sålde vid 2 tillfällen. Han investerade 11 milj kr, cirka 1/3 av det han hade på kontot vid tidpunkten (s. 23). Resultatet var cirka 2 milj kr. Offentlighetsrekvisitet borde ha omöjliggjort åtal (s. 25). Det var känt att Frans Maas var budgivare. Spekulationerna föregick sanningen. DSV och Frans Maas tvingades att göra något annars hade budpremien ätits upp. Även om det inte fanns på ritbordet var de tvungna att gå ut för att rädda budpremien. 52 dagar är en evighet, även under de 20 dagar han köpte är det en evighet. Det finns inte processer som är ristade i sten på det sättet att man kan ha koll under en så lång tid. Investeringsuppslaget kom från Per Åberg. Han har ett svagt minne av att han då ringde Ossian Hellers p.g.a. att han visste att han var duktig på logistik och fordon och frågade om han hade något på den. Han minns inte vad Ossian Hellers svarade. 396 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Hans presentation handlar inte om att lägga till rätta. Han återskapar förloppet. Beträffande frågan vad han svarade i förhör i april 2007 refererar han till tidigare svar. Dessutom har han i inlagan till holländska Finansinspektionen angett investeringsskälen på ett koncist sätt. Att det skulle vara återskapat är fel. Han vidhåller att det inte fanns ett samarbetsklimat. Han ville inte svara innan han tittat igenom handlingar. Han såg analysen från Kempen för första gången den 25 november 2005. Analysen släpptes i oktober 2005. Kursen gick då upp 5 procent. Han fick tag i den kanske 1 eller 2 månader senare, men den förlorade inte i relevans för det. Att kursen gått upp mycket innan han gick in oroade inte honom. Det fanns bra konkreta spekulationer kring aktien. Det var dem han handlade på. I backspegeln kan man alltid köpa tidigare, men han hade inte tillgång till analysen tidigare. Visserligen kom analysen efter det att han köpt, men tidningsartiklarna låg som en bombmatta med entydiga spekulationer. Det var självklart att han följde Börsen, alla svenska dagstidningar och alla telegram. Han tittade en gång per dag på Dagens näringsliv och Börsen. Med all säkerhet pratade han med Ossian Hellers om investeringen, men han kommer inte ihåg vad han sade. Han har ett bestämt minne av att han pratat med Ossian Hellers efter det att han pratat med Per Åberg i och med att Ossian Hellers hade arbetat med logistik. Han minns inte vad han sade, men det var innan Ossian Hellers köpte. Om EBM hade haft telefonavlyssning hade de inte behövt spekulera i saken. Per Åberg ringde honom efter artikelserien den 5 - 10 oktober. Han var dock inte övertygad. Han ringde Ossian Hellers o.s.v. Han kommer inte ihåg varför han handlade precis när han gjorde det. Det berodde inte på att han var fullinvesterad i EAC. Beträffande hans tidigare uttalande att han inte hade egen kunskap om utländska aktier hade han kompetens att bygga upp kunskap om ett specifikt bolag. Han vet t.ex. troligen allt om alla försäkringsbolag i 397 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 hela världen. Frans Maas är ett exempel där han inte hade kunskap om bolaget. Mäklaren ringde och uppmärksammade honom på artiklarna. När han i svaret till holländska Finansinspektionen skrev att hans investerarerfarenhet var 0 - 6 månader trodde han att han svarade på sitt investeringsspann, d.v.s. hur lång tid han hade innehaven. Det var uppenbarligen fel. Det dröjde lång tid innan han svarade p.g.a. arbete eller att han var ute och reste. Han kommer inte ihåg. Han har inget specifikt minne av att han talade med Ossian Hellers och stämde av läget i aktien. Han hade daglig kontakt med mäklaren. De diskuterade säkert att köpa mer o.s.v. Det var en stark aktie och det fanns ingen anledning att sälja vid det tillfället när den spikade upp i himlen. Per Åberg förde aktien på tal i oktober 2005. Vid mailet till honom från Per Åberg (ab. 372 s. 19) ”hej det var detta bolag jag nämnde”, subject Frans Maas, analysen bifogad, hade han handlat 6 procent av det totala innehavet. Sedan handlade han löpande fram till mitten av december. Han bildade sig en ganska bra uppfattning redan innan han fick analysen. Aktiens utveckling var en viktig del i beslutsfattandet. Analysen var en pusselbit. Per Åberg hade nämnt artiklarna som han redovisat, men han var redan på gång att handla i aktien den 25. De pratade om Frans Maas i samband med artiklarna som skrevs veckan efter den 5 oktober. Sedan hade de en sporadisk dialog och han skickade en analys. Han hade då köpt dagen innan baserat på den diskussion som de hade haft. Svaren i polisförhöret (bil. A1 s 172) var inte hans kunskaper vid det tillfället. Det var hans svar vid det tillfället. Han visste att han kunde lappa ihop händelseförloppet ganska exakt eftersom han sparade mail och tidningsartiklar. 398 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ken Lennaárd: I denna affär har han investerat 4 procent av sitt kapital. Ossian Hellers trodde på denna aktie och köpte för 25 milj kr Han trodde inte på den. Det var ett kompisbet. Han ville ”vara med på matchen”. I slutet av november 2005 hade han 9 - 10 milj kr. Han hade bara cash och kunde ha handlat för den summan. Som vanligt frågade han Ossian Hellers om han hade handlat och fick en rapport. Det verkade inte intressant och han kommer inte ihåg detaljer. De är nära vänner; pratar i telefon, äter lunch och middag ihop och hemma ibland, ibland tar de en bakfyllepizza, ibland är de på utlandsresa, ibland på fotboll. De pratar om allt. Med 100 procents sannolikhet har de pratat om Frans Maas. Man kan utesluta att han själv kom på att investera i aktien. Ossian Hellers arbetade inte på det sättet tidigare. Då arbetade han på Bain. Nu arbetade han med att värdera bolag. Om han fattade ett stort beslut t.ex. att binda sin rörliga ränta, köpa USD eller dylikt skulle han definitivt fråga Ossian Hellers eftersom han högaktar Ossian Hellers kunskap och åsikt. Det är mycket möjligt att han frågade Ossian Hellers även vid tidigare aktieaffärer. De har en vänskapsrelation och pratar om allt. När det började gå bra för Ossian Hellers steg hans analyser i värde. När man fick ihop pengar pratade de mer om aktier. Han kan ha diskuterat sina affärer med honom innan Ossian Hellers började arbeta på Cevian. Det kommer han inte ihåg. Han förlorade 850 000 kr på affären i Mandator där han följde Ossian Hellers och är misstänkt för insiderbrott. Åklagarna blandar ihop analys med resultat. Man måste skilja på tur och sannolikhet när det gäller investeringar. Han kommer inte ihåg om Ossian Hellers rekommenderade honom affärerna i Sandvik, Investor o.s.v. under 2004. Ju större beslut det var desto större anledning hade han att prata med Ossian Hellers. När 399 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 denne började på Cevian ökade anledningen att prata med honom om detta eftersom han fick större kunskap då. På åklagarnas begäran har Morten Windfeldt hörts som vittne och uppgett följande. Under 2005 arbetade han på Carnegies corporate finance avdelning med kundportföljer. Han hade ingen särskild titel. Han hade känt företrädare för DSV i många år. Han träffade dem första gången 1995 när han arbetade i London då han bl.a. följde med på roadshows. Sedan han flyttat till Danmark tog han kontakt med dem på corporate finance sidan. Han har gjort ett antal transaktioner på uppdrag av DSV, bl.a. köpt DFDS och sålt ut vissa divisioner bl.a. en miljödel. Han har gjort mer än 10 transaktioner från 1998 till 2005 och även 2 emissioner åt dem. 2003 - 2004 sålde Carnegie miljödivisionen hos DSV. Carnegie var involverat i alla DSVs transaktioner sedan 1999, vilket var allmänt känt. Han har tittat igenom sammanställningen och kommer ihåg förloppet, men inte i detalj. Frans Maasdiskussionen började tidigt på sommaren 2005. Han hade samtal med DSVs vd. De hade försökt köpa ett annat större europeiskt bolag, EBX, men misslyckats. De letade efter en annan uppköpskandidat på kontinenten. De diskuterade Frans Maas som en möjlig kandidat och hur de kunde komma i dialog med dem. De kontaktade vd i DSV och coo i Frans Maas. De hade ett möte första gången i juli 2005 för att lära känna varandra. Inget hände. En belgisk investmentbank (Peder Camm på listan) hade en dialog med dem om hur börsen såg på Frans Maas och hur aktieägarna såg på bolaget och vilka aktieägarna var. De hade en dialog fram och tillbaka. När Frans Maas offentliggjorde resultatet fick de information från Peder Camm vad som hade rapporterats. Omkring augusti knackade ABN Amro på hos DSV i Bröndby och försökte sälja in att DSV skulle 400 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 köpa Frans Maas. Det verkade som om de hade en bra relation till bolaget och de stora aktieägarna. DSV ringde Morten Windfeldt och de kom överens om att ABN Amro och Carnegie skulle arbeta ihop för att få till stånd affären. De tog då upp en dialog igen med bolaget och passade på att komma i dialog med styrelsen och ordföranden. De hade väldigt många möten i Amsterdam. Han kommer inte ihåg exakt när de möttes. Det var 5 - 6 möten under hösten. Frans Maas tog Lazard som corporate finance rådgivare. De hade en dialog och träffade styrelsen första gången i november 2005. De anhängiggjorde sin avsikt att lägga ett bud på bolaget på börsen. Samtidigt behövde de support av bolaget. De pratade också med de största aktieägarna om de tyckte att det var en bra idé. De signade insider agreements. Den delen skötte ABN Amro p.g.a. holländska regler. Aktieägarna indikerade intresse av dealen om DSV kom med ett bud på vissa villkor. De höll sedan möte med hela styrelsen i december 2005. De diskuterade också vilket pris de skulle bjuda. Det var relativt nära julen. Den 20 december 2005 när han var på väg hem kontaktade den holländska börsen Frans Maas p.g.a. att kursen steg kraftigt. De kontaktade bolaget och frågade om något var på gång. De pratade ihop sig med ABN Amro och Lazard och med bolaget om att en pressrelease skulle gå ut den 21 december 2005 om den strategiska dealen som var på gång. Det var första gången det blev känt att de förde samtal. Det ledde fram till att det kom en avsiktsförklaring den 5 januari 2006 om den deal de ville göra. Processen i Holland är ganska olik den de har i Sverige och Danmark. De arbetade i team som arbetade i olika projekt. De tittade även på bolag i Frankrike. Det var 4 personer på DSV projektet. Vem som gjorde vad kommer han inte ihåg. Karsten Storgaard var informerad om projektet. Han hjälpte till med förberedelser och presentationer till holländarna. Han tror att han gjorde en 401 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 granskning av aktien, kursen i aktien, pris och mängd och följde kursutvecklingen. Karsten Storgaard var inte med i Holland. Han hade ett ramavtal med DSV sedan 1999, som täckte många transaktioner. Detta var ett av många bolag de tittade på genom åren. De hade ett ramavtal med DSV. Alla var informerade om vad som hände i bolaget. De pratade om många transaktioner. De hade de villkor som de skulle arbeta under om det blev en transaktion klar. Om han kommer ihåg rätt skrev de inte på något avtal för Frans Maas förrän i november. Det var ett bra exempel på att de arbetade 5 månader på projektet utan att ha ett formellt avtal på plats. Det inledande arbetet omfattades av ramavtalet. De fick inte löpande arvode från dem. De fick betalt när det kom en transaktion. Om det inte blev en transaktion fick de inget betalt. Ramavtalet var inte kopplat till något särskilt motbolag. De hade inte särskilt många gemensamma möten om projektet. De pratade öppet om de projekt de arbetade på men hade inga organiserade fasta genomgångar. Han är nu vice vd i miljödivisionen som han hjälpte till att sälja ut från DSV. Han har ingen aning om varför kursen i Frans Maas steg 40 procent från början av oktober. Det var ett ganska långvarigt förlopp. Om någon hade hört talas om att det pågick aktivitet vet han inte. Den anmärkningsvärda stegringen gjorde att de satte igång granskningen av pris, volym och kursutvecklingen för att hålla koll på aktiekursen via ABN Amro. De fick dock inte någon konkret uppfattning. Det hade varit spekulationer om DSV och samtliga europeiska transportbolag på on going basis. Det var naturligt att det spekulerats om DSV. T.e.x. om EBX, franska bolag, tyska bolag osv. DSV köpte många bolag. 402 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Frans Maas var ett ganska litet bolag sett till marknadsvärdet. De levde ett tyst liv för de stora aktieägarna. Han minns inget uttalande från Frans Maas att man ställde sig välvilliga till ett uppköp. Det tror han inte att de var beredda att göra. Han kommer inte ihåg exakt datum när DSVs styrelse fattade beslutet. De formulerade det på det sättet de gjorde eftersom facket enligt holländska take over regler har ett starkt inflytande. Man måste förhandla med facket för att göra en take over. Det är olikt från Sverige och Danmark. Det kom en ny pressrelease den 5 januari 2006 på DSVs hemsida med mer detaljer, men de formulerade det som en avsiktsförklaring p.g.a. att man först måste prata med alla intressenter innan man kan lägga ett publikt bud. ÅTALSPUNKT 12 ASUR (Karsten Storgaard, Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd) De tilltalade har förnekat brott. De har, som deras inställning får uppfattas, yrkat att åtalet i denna del skall avvisas då svensk domstol inte är behörig att pröva detta. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Den 19 januari 2007 tillkännagavs i Mexico City att styrelsen i Groupa Aeroporto ASUR hade utnämnt Chico Pardo till ny tillförordnad ceo (s. 1). Chico Pardo ägde 403 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 51 procent av ITA (Inversiones y Técnices Aeroportuaries) som i sin tur ägde 15 procent av ASUR-aktierna serie BB som representerade 15 procent av ASURs kapital. Dessutom ägde han 2,5 procent av bolagets aktier i serie B. I fotnot nr 1 angavs att ITA tillhandahöll lednings- och konsulttjänster till ASUR. Resterande 49 procent av ITA ägdes av Copenhagen Airport (Köpenhamns Flygplats). ASUR är ett mexikanskt flygplatsbolag med koncession att driva och utveckla flygplatserna i Cancun, Merida, Cozumel, Villahermoza, Oaxaca, Veracruz, Huatulco, Tapachula och Minatitlan. Bolaget var noterat både i Mexico och på NYSE. Ett amerikanskt depåbevis motsvarade 10 aktier i serie B. Ossian Hellers handlade depåbevis på NYSE. Ken Lennaárd och Andreas Hofmann handlade aktier på den mexikanska börsen. ASUR grundades 1998 och var en del av den mexikanska regeringens planer på att privatisera statligt ägda flygplatser. Ett av de första stegen som den mexikanska regeringen tog var att försöka finna en strategisk partner med expertis i både det mexikanska näringslivet och hos flygplatsoperatörer. En första andel på 15 procent av bolagets kapital lades ut för försäljning 1998 och det vinnande budet lämnades av det internationella konsortiet ITA. Den 28 september 2000 sålde regeringen 74 procent av de återstående 85 procenten och ASUR noterades på NYSE och blev därmed den första allmänt handlade flygplatsgruppen på kontinenten. Regeringens återstående andel på 11 procent såldes på aktiemarknaden den 7 mars 2005 och ASUR blev ett till 100 procent privatägt bolag. ASUR placerade sig som ledande flygplatsoperatör i Mexico. Med teknisk assistans från ITA uppgraderar bolaget flygplatserna för att förbättra kapacitet och säkerhet och öka bolagets avkastning. Chico Pardo som är en framstående internationell affärsman ägde 51 procent av ITA. Köpenhamns Flygplats ägde resterande 49 procent. 404 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 I början av 2007 fick Carnegie Köpenhamn ett uppdrag från Finansministeriet i Danmark att titta närmare på vad ASUR kunde vara värt. Anledningen var att Finansministeriet ägde 38 procent av Köpenhamns Flygplats som indirekt ägde aktier i ASUR och i ITA. Ett australiensiskt bolag vid namn Macquarie, som tillsammans med andra investorer ingick i ett konsortium, avsåg att lägga ett bud på hela ASUR. Carnegies uppdrag var att se vad ASUR-aktierna kunde vara värda. Karsten Storgaard var inte direkt inblandad i projektet. Projektet kom inte att genomföras p.g.a. att Chico Pardo skaffade sig en kontrollpost och meddelade att han skulle lämna bud på ett begränsat antal aktier i ASUR. Detta tillkännagavs i en pressrelease den 30 mars 2007 (s. 6). I denna angavs bl.a. att Köpenhamns Flygplats skulle sälja upp till 6,10 procent i ASUR. Försäljningen skulle ske i samband med ett bud på 42,65 procent av aktiekapitalet i ASUR, vilket föreslagits av Chico Pardo. Meddelandet fick kursen på aktier och depåbevis att stiga (s. 7 - 9). Den gick upp från under 50 pesos till upp mot 53 pesos. Detta bud omfattas inte av åtalet. Andreas Hofmann handlade när kursen ökade kraftigt den 13 – 16 februari 2007 (s. 8). Även depåbevisen på NYSE ökade vid den tiden då Ossian Hellers handlade (s. 9) i samband med att budet på ett begränsat antal aktier tillkännagavs. Den 12 februari 2007 köpte Ossian Hellers 80 000 depåbevis för (omräknat) 24,8 milj kr, den 13 februari 2007 46 400 depåbevis för 14,8 milj kr, den 14 februari 73 600 depåbevis för 24,3 milj kr och den 15 februari 2007 50 000 depåbevis för cirka 16,5 milj kr. Den 14 februari 2007 köpte Andreas Hofmann ASUR-aktier för 7 milj kr via UBS i Schweiz och 250 000 aktier för 8,2 milj kr via Nordea i Schweiz. Den 15 februari 2007 köpte han aktier för 7 milj kr via UBS i Schweiz och 120 000 aktier för cirka 3,9 milj kr via Nordea i Schweiz och den 16 februari 120 000 aktier för cirka 5,9 405 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 milj kr via Nordea i Luxemburg. Ken Lennaárd köpte den 15 februari 2007 150 000 aktier för 5 milj kr. Som framgått av en graf rörde sig kursen kraftigt upp och ner i februari 2007. Åklagarna har uppfattat det som att Andreas Hofmann blev nervös när kursen sjönk och började avyttra den 1 mars 2007. Han sålde då 100 000 aktier för 3,2 milj kr. Den 8 mars sålde han för 3 milj kr via UBS, den 16 mars 50 000 aktier för 1,5 milj kr via Nordea i Luxemburg, den 21 mars för 210 000 kr via UBS, den 22 mars för 10,5 milj kr via UBS, 60 000 aktier och 40 000 aktier för 1,2 milj kr via Nordea i Luxemburg. Den sista försäljningen gjorde han den 23 mars 2007 då han sålde 90 000 aktier för 4,1 milj kr. Ossian Hellers sålde den 28 mars 2007 80 000 depåbevis för 24,9 milj kr, den 29 mars 50 000 depåbevis för 15,7 milj kr och den 30 mars 2007 när pressreleasen kom 120 000 depåbevis för 40,5 milj kr. Ken Lennaárd sålde sina 150 000 aktier den 30 mars 2007 för 5,1 milj kr. I början av 2007 hade EBM avlyssning på Andreas Hofmanns och Ossian Hellers mobiltelefoner, men de pratade inte aktier där. De gick över till Jokrarna. Transaktionen bygger klart på insidertips. Trots att det verkade vara mycket bråttom spred man ut inköpen och handlade relativt försiktigt. Trots att det var fråga om insidertips skedde ingen belåning. Det första inköpet var Ossian Hellers handel måndagen den 12 februari 2007. Affären började på lördagen den 10 februari 2007 då Karsten Storgaard kontaktade Ossian Hellers och sade att han visste att det skulle komma ett bud på ett företag på fredagen och att det därför var bråttom. De tilltalade hade jobbat på det här sättet 2005 - 2006. Ossian Hellers Jokertelefon laddades för första gången den 8 februari 2007. Den 9 februari 2007 laddades 406 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmanns Jokertelefon för första gången. De hade säkert bytt ut telefonerna löpande under resans gång. Måndagen den 12 februari hade Ossian Hellers och Andreas Hofmann 6 samtal, tisdagen den 13 februari 11 samtal, onsdagen den 14 februari 14 samtal, torsdagen den 15 februari 15 samtal och fredagen den 16 februari 3 samtal. Under tiden den 9 – 16 februari 2007 ringde Andreas Hofmann till Ossian Hellers och till Jan Felländer ett stort antal gånger (s. 17 – 19). Ossian Hellers handel med depåbevis i ASUR gav en vinsten på 98 628 USD (s. 25). Andreas Hofmanns handel i ASUR via UBS gav en förlust på dels 1 182 656 kr (s. 28) dels 399 881 MXN (s. 29). Enligt uppgifter från åklagarmyndigheten i Zürich den 27 oktober 2008 har Andreas Hofmann via Nordea i Schweiz genomfört följande transaktioner i ASUR-aktien (s. 32): köp den 14 februari 2007 av 200 000 + 50 000 aktier, den 15 februari 2007 120 000 aktier, den 1 mars 2007 sålt 100 000 aktier, den 21 mars 2007 sålt 200 000 + 10 000 aktier, den 22 mars 2007 sålt 60 000 aktier. Ken Lennaárd köpte den 19 februari 2007 via Credit Suisse 150 000 ASUR-aktier till kursen 4,703193 för 5 030 981 kr (s. 36). Han sålde aktierna den 4 april 2007 för 5 090 143 kr (s. 37). Vid husrannsakan tittade de på datorer och annat. I servern på Nordea där Andreas Hofmann tog emot mail m.m. återfann de en analys från Merrill Lynch avseende ASUR uppdaterad den 7 februari 2007 (s. 38), en analys från Credit Suisse. Equity research av ASUR uppdaterad den 8 februari 2007 (s. 39). I hans dator på arbetsplatsen fann de även ett exceldokument (s. 52). De siffror som nämns i de första kolumnerna är det totala antalet inköpta aktier i ASUR, 980 000 anskaffade till en snittkurs på 51,70 för 50 666 000 pesos. Aktien såldes till en 407 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 snittkurs på 50 pesos d.v.s. för 49 000 000 pesos, ett courtage på detta och en framräknad förlust på 2 362 192 pesos. Vad SALAN 1, SALAN 2, SALOA och RED med där angivna belopp står för vet inte åklagarna. Summan blir mer än 980 000, i stället 1 300 000. Mitt på sidan är angivet en kapitalförlust om 462 000; EBM har räknat ut att den förlusten borde vara mer än 1 milj kr. Beloppet 822 525 kr består av kapitalförluster 462 000 kr, courtage 60 902 kr, ränta 277 621 kr och växling 22 000 kr. Det intressanta är att han angett kapitalförlusten till 462 000 kr när den egentligen är över 1 milj kr. Det visar att förlusterna är fördelade mellan flera personer. Denna affär kommer från Karsten Storgaard där Ossian Hellers handlade först och sedan delade med sig till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd. Affären skedde via Jan Felländer. Jan Felländer rekommenderade alla andra kunder på Nordea i Luxemburg att genomföra samma typ av affär. Reidar Östman, som var kund hos Jan Felländer, har handlat i ASUR den 20 februari 2007. Det innebär att Nordeas 2 000 mest förmögna svenska kunder hakade på Andreas Hofmanns affär. Karsten Storgaard genom Jan Karlsson: Karsten Storgaard ifrågasätter tingsrättens behörighet att pröva åtalet i denna del eftersom handeln har ägt rum på börsen i Mexiko. Mexikos regler för handel med värdepapper är helt annorlunda de svenska och det som åklagarna har lagt de tilltalade till last är inte ett brott i Mexiko. Karsten Storgaard var inte med i uppdraget. Det har inte funnits någon loggbok på Carnegie Köpenhamn över detta. Han har fått viss information men det har inte varit insiderinformation. Det som han har diskuterat på telefon med Ossian Hellers har möjligen inte varit offentligt men det har inte haft karaktär av insiderinformation. När Ossian Hellers handlade fanns det inte insiderinformation. 408 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Affären man talade om var inte den som senare kom att äga rum utan spekulativa diskussioner om förvärv som aldrig inträffade. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Handeln har ägt rum på börsen i Mexico och det påstådda brottet är i sin helhet begånget i Mexico. Handeln är inte kriminaliserad i Mexico. Kravet på dubbel straffbarhet är därmed inte uppfyllt. Ossian Hellers gjorde sitt förvärv genom s.k. ADR. Detta gör att handeln till synes har ägt rum i USA, men den teknik som ligger bakom d.v.s. att man handlar andelar i en portfölj som består av ASUR-aktier noterade i Mexico skall ses så att handeln har ägt rum i Mexico. Denna fråga har varit uppe flera gånger under förundersökningen, men åklagarna har inte angett någon uppfattning och då ligger det på åklagarna att föra bevisning om innehållet i utländsk lagstiftning. I Mexico måste man tillhöra en viss personkrets för att kunna dömas för insiderbrott. Det måste vara information som de facto leder till något. Inget rekvisit av innebörden ägnat finns i den mexikanska lagen. Kravet är 10 procents kurspåverkan. Ossian Hellers har fått information från Karsten Storgaard. Av många skäl kan den dock inte klassificeras som insiderinformation p.g.a. arten och graden av informationen. Utredningen visar att det uppdrag som kom till Carnegie var endast att värdera Köpenhamns Flygplats ägarandel. Därutöver fanns det ett brus om möjliga eventuella avsikter. Det har aldrig funnits en avsikt från Macquarie att lägga bud på hela ASUR och det har dessutom inte funnits förutsättningar att få igenom ett sådant bud. Att det inte lades något bud berodde inte på det partiella budet som lades från annat håll den 13 409 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 mars 2007. Det fanns inget förhållande av orsak - verkan. När Ossian Hellers började handla var bilden oklar. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Andreas Hofmann vidgår att han har gjort affärerna gemensamt med Ossian Hellers. Han har gjort affären för bådas räkning efter önskemål från Ossian Hellers som inte uppgav sig ha möjlighet att själv genomföra affären på den mexikanska börsen. Handlingen är inte straffbar i Mexiko. Det föreligger därför inget brott i Sverige. Det har inte funnits någon insiderinformation och Andreas Hofmann har inte fått någon sådan från Ossian Hellers. Andreas Hofmanns handel ligger galet om det skulle finnas insiderinformation och han gjorde en förlust på 2,8 milj kr. Jan Felländer rådde Andreas Hofmann att gå in i affären. Ivesteringsrationalen var en medie- och rapportspekulation. Ken Lennaárd genom Thomas Johansson: Köp- och försäljningstidpunkter liksom angivna belopp är riktiga. Han ansluter sig till det som sagts om den dubbla straffbarheten. FÖRHÖR Karsten Storgaard: Hans investering i USA började när han arbetade på Bain i Los Angeles och hans vän Brian från Danmark besökte honom. De tyckte om USA och drömde om landet. Men det var mest prat då. På våren 2006 var han inte nöjd med sitt arbete inom investment banking. Han tyckte att det var tråkigt. Många lämnade kontoret och började på andra ställen. Brian ägde 3 nattklubbar i Danmark men hade börjat tröttna på dem. De började bolla lite fram och tillbaka. De kom fram till alkoholindustrin och hade en idé kring 410 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 en vodkaprodukt. De kontaktade det danska konsulatet i Los Angeles och bad dem titta på hur marknaden i USA såg ut. De betalade dem 10 000 – 15 000 DKK. Rapporten innehöll 3 - 4 tänkbara producenter. Brian åkte till Los Angeles i juni 2006 och besökte producenterna. Han mötte Kerman Bottling and destilling, som var ett nystartat företag och hade idéer om nya produkter på alkohol-marknaden. Brian tyckte att det såg intressant ut och sade till Karsten Storgaard att de skulle köra på det. Efter månader av diskussioner och due diligence besökte Karsten Storgaard USA under sommaren 2006 och tittade på deras faciliteter. I oktober 2006 investerade de 250 000 USD vardera och fick 51 procent av aktierna. I januari 2007 gjorde de ett ytterligare kapitaltillskott på 80 000 USD. Innan han fick bonusen i slutet av februari 2007 hade han ett lån på 810 000 DKK. Han fick en bonus på 450 000 DKK. Han hade fortlöpande betalat av lånet med sin lön. Hans inkomst var cirka 45 000 DKK efter skatt varje månad Han bodde i sin studentlägenhet i Köpenhamn med en hyra på ca 2 200 DKK. Han ägde ingen bil och hade låga kostnader för att spara till USA-äventyret. Han hade besparingar på cirka 800 000 DKK från tiden hos Bain och Carnegie. Han fick en sign on fee och bonus på Bain. Hans lån nu är fortfarande 350 000 DKK. De hotade med att åtala amerikanerna för att de hade blivit lurade. Det slutade med att amerikanerna skall betala tillbaka 200 000 USD under de närmaste sex åren. Deras advokat hade en räkning på 100 000 USD. USA investeringen var anledningen till att han började prata med Ossian Hellers i slutet av 2006. Den var dålig och de måste sätta till ytterliggare pengar om de skulle fortsätta med den. Han pratade med Ossian Hellers om det och att han ville sluta på Carnegie. Ossian Hellers erbjöd honom att låna pengar som kunde övergå i ägarandelar om det gick bra. Ossian Hellers berättade att han gjorde småinvesteringar i olika bolag här och där. Ossian Hellers hade medel att göra aktieinköp. Ossian Hellers frågade om han hade bra aktietips så de kunde göra en investering 411 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 tillsammans. I slutet av december 2006/januari 2007 kastade de idéer fram och tillbaka på möjliga aktieaffärer. Om han ville utnyttja den information som fanns på Carnegie hade han en bra möjlighet från december 2006 till den 17 januari 2007 då han arbetade på ett projekt tillsammans med Johan Lindhardt. Han hade full insikt i projektet och visste att aktien skulle gå upp. Den steg först 9 procent och gick sedan upp 30 procent under ett par månader. Han hade lätt kunnat tjäna pengar, men han ville inte lämna insiderinformation till Ossian Hellers. Så kom då ASUR projektet. Han hörde talas om det första gången fredagen den 9 februari 2007 på kontorsmötet. Kl. 14 samma dag åkte han till Paris med sin flickvän. Han blev intresserad av ASUR. Från sin tid på Bain i Los Angeles och genom en kamrat som arbetar i Sydamerika visste han att Mexiko har andra regler för aktiemarknaden. Han kollade upp mexikansk lagstiftning och fann att den här typen av information inte var olaglig att hantera. Detta var inte insider-information. Vid fredagsmötet förstod han att Macquarie ville köpa ITA. Därför sade han till Ossian Hellers att det skulle komma ett bud på fredagen. ITA ägde aktier i ASUR. Indirekt var det en handel med ASUR-aktierna. Vid en senare tidpunkt, den 25 februari – den 5 mars 2007, blev han klar över att Macquarie hade planer på ett större bud på hela ASUR eller en del av det. Budet skulle ligga på 51 USD per aktie. Situationen blev obehaglig. Han hade pratat med Ossian Hellers om mexikansk lagstiftning och att det inte är lagstridigt att ge information till tredje person, men det började bli en gråzon, en komplicerad sak. Som det hörs på banden var det mycket spekulationer från honom och Ossian Hellers. Ingen visste någonting om vilket bolag som bjöd på vilket. Än idag har han dålig koll på förloppet och tror inte heller att åklagarna har koll på det. Han har diskuterat aktien med Ossian Hellers, det är det ingen tvekan om. 412 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han förstod det som att Ossian Hellers köpte för totalt 10 milj kr. Han visste inte att Ossian Hellers hade handlat så mycket som han gjorde. Han visste inte att Ken Lennaárd och Andreas Hofmann hade handlat. Han känner inte till dem. Han har inte mottagit pengar av Ossian Hellers för detta. Ossian Hellers skulle låna honom 100 000 USD, men 50 000 USD var det enda han behövde. Han skulle komma tillbaka om han behövde mer. Det bud som kom, från Chico Pardo, var inte det bud som de diskuterade. Det budet hade han ingen aning om. Han har aldrig fått några pengar från Ossian Hellers. Det blev ett 0 resultat. Ossian Hellers sade att han inte visste hur mycket det blev eftersom han inte fått avräkningen från Schweiz. De gjorde affären tillsammans. Åklagarna har påstått att han har lämnat information gällande EAC och Frans Maas. Det är konstigt då att de inte en enda gång pratade om hur det var i Frans Maas där de var tvungna att vänta en månad som förra gången o.s.v. Anledningen är att han inte visste att Ossian Hellers hade handlat de aktierna. Han har inte mottagit pengar från Andreas Hofmann. Om han hade vetat att Ossian Hellers gjorde lyckosamma affärer hade han tagit rygg på honom precis som Ken Lennaárd gjorde. Han handlade själv aktier. Ett bra år gjorde han en vinst på 50 000 DKK. Han hade 800 000 DKK i förmögenhet. Han ägde aktier för 150 000 DKK. Han och Ossian Hellers pratade inte om aktier vid den här tidpunkten. Han ångrar att han pratade med Ossian Hellers om ASUR eftersom han sitter här i denna konspirationsteori. Att han pratade med honom var en onetimeevent. Han behövde kapital för att kunna arbeta i USA. Han ville inte begå lagbrott. I januari/februari 2007 visste han inte att de hade blivit lurade. De investerade ytterligare 80 000 USD i januari 2007 med förhoppningen att de talade sanning. De hade emellertid inte gjort någonting då. De hade inte sålt en enda produkt. 413 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han frågade Ossian Hellers om lån första gången i december 2006 eller januari 2007. Ossian Hellers skulle bli delägare om han ville, annars skulle Karsten Storgaard betala tillbaka lånet. Han hade sin lägenhet i Köpenhamn kvar där hans flickvän bodde. Lägenheten hade han köpt som student. Den var obelånad och värd 500 000 DKK. Rättssaken i USA avslutades under sommaren 2008. Om han hade ett bra aktietips skulle han säga det och de skulle investera ihop. Ossian Hellers hade kapitalet. Det var inte kopplat till arbetet på Carnegie. Han hade ju en chans att ge insiderinformation i projektet i januari 2007 utan att göra det. De hade mer en allmän diskussion. Han är säker på att han fick höra något på fredagsmötet den 9 februari 2007. På mötena gick man ganska snabbt igenom uppdragen på kontoret. Någon berättade att de precis hade haft samtal med Finansministeriet och berättade om ägarbytet i ITA. D.v.s. Macquarie skulle köpa ITA. De ville köpa ut ASUR-aktierna från Köpenhamns Flygplats. Carnegie hade inget uppdrag just då. Det kom senare. När han sedan talade med Ossian Hellers på helgen att det skulle bli ett bud på bolaget på fredagen avsåg det ett bud på ITA. Han engagerade sig inte i uppdraget. Han har aldrig hört talas om någon loggbok för projektet på Carnegie och vet inte vem som förde den. Beträffande loggboken i Frans Maas vet han inte om det var en loggbok. Det var nog en efterkonstruktion. Han har aldrig sett en loggbok på Carnegie. Han kände inte till existensen av loggbok. Det var aldrig någon som talade om att en loggbok skulle finnas. De fick uppdateringar på fredagsmötet, vilket han refererade till i samtalen med Ossian Hellers. Man kunde titta i kalendern i Outlook om det var något möte internt eller externt, vem som skulle träffa vem och när. Vad han kommer ihåg fick han inte någon annan information om projektet. Det är klart att han pratade med folk på lunchen eller dylikt om vad de höll på med o.s.v. Via servern kunde han bara se om 414 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 de höll på med en presentation el dyl. Han såg också vem som arbetade med vilket projekt och hur långt man hade kommit. Han skulle inte lägga in några pengar i affären. Han hade lån och investerade allt han hade i USA. Hans intryck var att Ossian Hellers hade investerat för 10 milj. kr och att de skulle dela vinsterna och förlusterna 50/50. Det slutade med att inget hände utan att en husrannsakan skedde hos Ossian Hellers och hos honom i Köpenhamn tre - fyra dagar efter det sista samtalet. Torbjörn Nilsson ringde honom och undrade var han var. Då var han i USA. Ossian Hellers funderade på om de gjorde vinst eller förlust, men han fick aldrig något svar. Innan fredagsmötet den 9 februari 2007 kände han till Köpenhamns Lufthamn och visste att Macquarie köpt in sig där ett år innan ungefär. Det var mycket skriverier om Lufthamnen och att de ville sälja de internationella aktierna de hade, bl.a. ASUR. Det allmänt känt att Lufthamnen ville avyttra sina internationella tillgångar. Före mötet kände han inte till ITA. Hennnig Aasmul var den person som blivit kontaktad och berättade vid mötet. Han verkade vara den ende som visste om det. Han förstod uppdraget som ett intresse från Macquarie av att förvärva aktierna i ITA. Lufthamnen ägde 49 procent i ITA. ITA ägde 15 procent i ASUR. Indirekt ägande i ASUR 7,5 procent. Lufthamnen ägde direkt 2, 5 procent i ASUR. D.v.s. sammantaget hade Finansministeriet intresse i knappt 10 procent och det var det som, enligt vad han uppfattade, var Carnegies uppdrag den 9 februari 2007. Uppdraget ändrade sedan karaktär mellan den 25 februari och den 5 mars 2007. Ingenting hände som ändrade karaktären på uppdraget innan Ossian Hellers köpte sina aktier. Först vid månadsskiftet februari/mars 2007 började det att hända saker. Det är klart att om en stor aktivistfond som Macquarie gick in som ägare i ITA skulle det få en positiv effekt på ASUR-aktien. Han vet dock inte om kursen i 415 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 ASUR skulle sticka till himlen på en sådan nyhet. Macquarie hade investerat i Köpenhamns Lufthamn och andra flygplatser. Han visste att mexikanska regler om insiderinformation var annorlunda. Ossian Hellers hade också kontrollerat det. Han delgav Ossian Hellers sina tankar om innehållet i den utländska lagstiftningen. På Carnegie gäller insiderlagen om saken avser börsnoterade bolag. När han berättade om projekten på Carnegie gjorde han det därför att han inte tyckte att det var insiderinformation. Det stämmer att alla på Carnegie hade tillgång till information och att de hade chinese walls utåt. På fredagsmötet den 9 februari 2007 förstod han att det skulle komma ett bud på ITA. Det var ASUR-aktierna som var i ITA. Det var en del av ITA så att säga. Kl. 14:00 åkte han till Paris. I Paris kontrollerade han via sin dator på fredagskvällen, innan han ringde Ossian Hellers på lördagen och sade att det skulle komma ett bud på fredagen, att det var tillåtet att insiderhandla på den börsen. Han hade också tittat på några rapporter på ASUR. Det stod inte i rapporterna något om insiderreglerna och att det var tillåtet att insiderhandla i ASUR-aktien. Om han inte hade kontrollerat reglerna innan han ringde Ossian Hellers hade han inte ringt denne. Han kommer inte ihåg när han och Ossian Hellers kom överens att dela på vinster och förluster. De diskuterade vilken affär de skulle göra och hur stor den skulle vara. Det var perioden från december 2006 och framåt. 416 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han skulle läsa danska tidningar eller annars kolla med analytiker eller läsa rapporter. Han handlade själv med aktier. När Ossian Hellers ringde och frågade hur det gick i ASUR och han lämnade uppgifterna förstod han inte att det var olagligt. Det gjorde inget att det var moraliskt fel att göra det mot bolaget. Han visste inte att Ossian Hellers skulle sprida informationen vidare till sina kamrater. Ossian Hellers talade inte med honom om hur mycket han hade satsat. Det sista han hörde var det telefonsamtal som spelades upp. Då var det en vinst, men som Ossian Hellers sade hade han inte fått avräkning på affären. Han har inte fått några pengar från Ossian Hellers. Han kallas inte Red. Att detta var ok enligt den mexikanska börsen men man handlar över NYSE är en teknikalitet. Ossian Hellers funderade väl själv på om han ville köpa på NYSE eller inte. Det hade Karsten Storgaard inget inflytande över. De pratade om mexikansk lag när han lämnade informationen. Ossian Hellers: Investeringen karaktäriseras av att den började relativt struligt. Den var en klar avvikelse från den eventdrivna strategi som han brukade ha. Det sade han också till Ken Lennaárd på telefon. När affären var över sade han att affären var tveksam och att han inte skulle göra sådana typer av investeringar. Åtalspunkten är märklig eftersom ingenting hände. Åklagarna likställer ordet bud med att det skulle vara bud på alla aktier och att det skulle vara väsentligt kurspåverkande. Finansbranschen fungerar inte så. Det finns olika nivåer och typer av bud. Han skall gå igenom tre av de typerna. 1) Bud på en aktiepost. Man lägger t.ex. bud på 11 procent av aktierna. Budet kan vara både på marknadspris eller lite högre beroende på vem som initierar det. Om 417 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 säljaren initierar budet kan det vara under marknadspris. Denna typ av bud har ingen väsentlig kurspåverkan. 2) Partiellt bud. Det är grekiska i Europa eftersom vi har budplikt på över 30 procent. Sådana bud finns inte här. Partiellt bud är vanligare än fullständiga bud i USA. Den som vill ha kontroll över ett bolag köper 51 procent av aktierna. Man kan sälja ut aktierna på börsen. För att förhindra detta är det av någon anledning förbjudet att handla så i Sverige. Partiella bud är inte heller väsentligt kurspåverkande. 3) Bud på hela bolaget. Åklagaren gör ett misstag som tror att ett bud per automatik är bud på hela bolaget. Det här är de facto en tvåstegsraket. Det man först avser är ett bud på Köpenhamns Flygplats 9,85 procentiga ägande i ASUR. Sedan utvecklades detta och Macquarie funderade på att lägga ett partiellt bud, men inte heller det var väsentligen kurspåverkande. Dessutom var allt detta i Mexico. Åtalet är på denna punkt väldigt bristfälligt utrett. Det var ett komplicerat händelseförlopp. Det kan ha funnits planer som aldrig genomfördes men det är oklart än idag vilka planer detta var. Det fanns planer som uppenbart var på idéstadiet som aldrig blev förverkligade. Bara Macquarie kan svara på vilka planer det fanns, men de har inte blivit hörda. I stället har man frågat Carnegie Danmark, men de arbetade inte mot Macquarie. Carnegie Danmark hade inte någon insyn. De var ett par led bort från Macquarie. Han har försökt utreda detta i två år, men är fortfarande inte säker. Han gissar även om han tror att det stämmer. Ägarfördelningen i ASUR var komplicerad (ab. 378 s. 3). 7,4 procent handlades på den danska börsen. Chico Pardo kom senare att lägga ett partiellt bud. 418 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ingenting hände med ASUR och EBM kan inte förklara varför. Den ägarförändring som var föreslagen gällande 9,85 procent av ASUR-aktierna blev aldrig av. Något bud på bolaget, helt eller partiellt, från Macquarie kom aldrig. Långt senare lade ASURs mexikanske styrelseordförande Chico Pardo ett partiellt bud, cirka 43 procent av utestående aktier, som varken påverkade kursen väsentligt eller hade något med Carnegie Danmark eller Macquarie att göra. Budet gick dessutom inte igenom. EBM har nu sagt att det faktum att ingenting hände berodde på att Chico Pardo kom med sitt bud, men man kan utgå från att det inte var så. Budet gick inte igenom. Han fick bara in 13 procent, vilket i sin tur förklarade att det inte var hans köp som förhindrade Macquaries bud. Carnegie är inte rätt källa att få klarhet i händelseförloppet (s. 5). Macquarie påstås ha drivit någon form av process. Carnegie Danmark blev inkopplat för att råda det danska Finans-ministeriet. Ministeriet var minoritetsägare i Köpenhamns Flygplats som i sin tur var minoritets-ägare i ASUR. Projektledaren på Carnegie Danmark Henning Aasmul vet inte vilka planer Macquarie hade eller varför deras planer aldrig genomfördes. Macquarie hade en majoritet av Köpenhamns Flygplats och behövde inte fråga Finansministeriet. Macquarie kunde fatta vilka beslut de ville ändå. Henning Aasmul har sagt att han själv inte kände till planerna eller varför de inte genomfördes. Carnegie Danmark träffade aldrig Macquarie. Henning Aasmul har sagt att Macquarie övervägt något. Han tror att det var att delta i Chico Pardos partiella bud som inte var kurspåverkande. Det blev känt i media att Macquarie och den danska staten inte drog jämnt angående Köpenhamns Flygplats och att Flygplatsbolaget skulle sälja alla sina internationella tillgångar, varav ASUR-aktierna var den klart största. Macquarie ville köpa loss de aktier i ASUR som bolaget redan kontrollerade och samtidigt finansiera en del av Köpenhamns Flygplats kommande investeringsprogram. 419 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 När ASURprojektet kom upp hos Carnegie Danmark diskuterade Karsten Storgaard detta med Ossian Hellers. Ossian Hellers investerade i ASUR. Anledningen till att ASUR var en attraktiv investering var att bolaget var mycket lågt värderat och hade en stark tillväxt. Om ägarbilden blev tydligare och en aktivistköpare visade intresse skapade detta en skarpare bild av att bolaget var undervärderat. När Macquarie började sondera möjligheterna för någon form av bud på hela eller delar av ASUR stoppade Köpenhamns Flygplats försäljningen av sin aktiepost. Han begick många fel i den här investeringen. Han var slarvig och gjorde tekniska fel. Macquarie kom från ingenstans och byggde upp världens största infrastrukturinvesteringsgrupp. De var extremt duktiga. Om de ville köpa något hade de gjort en bra analys och han trodde på dem. Vad som troligtvis hände var att när Macquarie började sondera möjligheterna för någon form av bud kunde Köpenhamns Flygplats inte sälja på det sättet. Macquarie köpte till slut 8,5 procent av ASUR-aktierna men först i augusti 2008 (s. 8). Kursreaktionen på detta blev + 1 procent på en börs som steg 0,5 procent, d.v.s. det blev i stort sett ingen reaktion alls. Först den 7 mars 2007, d.v.s. en månad efter det att han köpte, blev idéerna konkreta och specifika och då visade det sig att det blev ett partiellt bud. Han började då så småningom att sälja. Mexikos insiderlagstiftning tillåter tredje part att agera på vilken information som helst. Inte ens om det hade varit insiderinformation och han hade känt till den skulle han ha begått brott. Macquaries verksamhet startade 1985 i Australien. Verksamheten har genom åren vuxit från en liten global bank till en global grupp som har specialiserat sig på infrastrukturinvesteringar. Gruppen börslistades i Australien 1996. Idag har Macquarie såväl en listad investmentbank i Australien som listade investeringsfonder i många länder, däribland USA. Macquarie har omkring 14 000 420 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 anställda i en stor mängd bolag och fonder över hela världen. Macquarie har alla tänkbara funktioner i bolaget, t.o.m. en egen investmentbank (s. 11). Macquariemodellen är att göra en infrastrukturinvestering (s. 12). Man kan säga att man sålde bort risk och försökte att ta ut så mycket vinst som möjligt. Modellen liknar en vanlig bankfond. Macquarie arbetade mycket med skatteupplägg för att få ut utdelningar (s. 13). Macquarie Airports var en del av Macquarie Group 2007. Bolaget gjorde 2007 6 större investeringar i flygplatser. Bolaget köpte aldrig 100 procent av en flygplats. Macquarie Airports ägde via Köpenhamns Flygplats indirekt mer än 5 procent av ASUR och kontrollerade nästan 10 procent (s. 18). Köpenhamns Flygplats ägde 9,85 procent i ASUR. Chico Pardo ägde 10,15 procent. ITA är ett managementbolag med viss teknisk kompetens. Man driver flygplatser via ITA. Den 18 januari 2007 blev det känt att Köpenhamns Flygplats skulle sälja sina aktier i ASUR (s. 19). Den 2 februari 2007 stod det om den nya strategin i Berlinske (s. 20). Köpenhamns Flygplats skrev även om det i sin årsredovisning i början av februari 2007. Det var således ingen tvekan om att Flygplatsbolagets aktier i ASUR var till salu (s. 22). Det var mer en interntransaktion där Macquire behöll kontrollen över aktierna men frigjorde kapital till Köpenhamns Flygplats som behövde detta för sina investeringsprogram. Att Macquarie ville köpa ut aktier som officiellt var till salu och som de redan kontrollerade är inte insiderinformation. När Macquarie den 20 augusti 2008 köpte 8,6 procent av aktierna i ASUR blev kursreaktionen endast + 1 procent. Under hela augusti 2008 gick ASUR ner 2,2 procent (s. 23, 24). Om Macquarie hade köpt 9,8 procent i februari eller mars 2007 i en interntransaktion hade som högst en liknande försumbar kurspåverkan inträffat. 421 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han förstår att aktietransaktionen stoppades p.g.a. budsonderingarna. Men sonderingarna var i februari 2007 bara i en analysfas och den 7 mars 2007 kom ett embryo till ett förslag. När han har pratat med Henning Aasmul har denne sagt att Macquarie sonderade tillsammans med Chico Pardo att göra något tillsammans. Chico Pardo lade ett partiellt bud, vilket han var inställd på. Möjligtvis var det detta som Macquarie var intresserade av, men då blir frågan varför man gick till Köpenhamns Flygplats. Att Macquarie ville köpa ut aktier som officiellt var till salu och som de redan kontrollerade är inte insiderinformation (s. 25, 27). Budsonderingarna var inte konkreta. Det fanns ingen färdig struktur. Det var oklart vilka som skulle komma att ingå i ett eventuellt budkonsortium. Det fanns ingen tilltänkt budnivå och ingen färdig finansiering eller tidsplan (s. 28). Det hade inte funnits någon anledning att kontakta det danska Finansministeriet om det bara handlade om att lägga bud på de aktier som Köpenhamns Flygplats redan hade satt till salu. Sonderingarna gick i stället ut på att ett eventuellt bud, helt eller partiellt, på ASUR skulle läggas av Köpenhamns Flygplats. Detta hade krävt det danska Finansministeriets medverkan, inte bara som minoritetsägare i Köpenhamns Flygplats, utan även som finansiär då Köpenhamns Flygplats på egen hand inte kunde finansiera köp av ASUR-aktier. Detta hade också skapat ett ägande via Danmark, som har mycket fördelaktiga utdelningsvillkor för skatt på dotterbolag, något som Macquaries amerikanska fonder eftersträvade. Att sonderingarna var villkorade av det danska Finansministeriets medverkan framgår av förhören med Henning Aasmul (s. 29). Detta är the hot potatoe. Det var detta som han och Karsten Storgaard pratade om i mars i de uppspelade samtalen. Det finns ingen anledning att kontakta Finansministeriet för att någon lägger ett bud på något som man har sagt är till salu. Om man har sagt att man skall sälja behöver det inte sonderas om den saken. 422 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Vittnena svävar på målet i det här fallet. Det handlar om att budet på ASUR skulle läggas av Köpenhamns Flygplats men då skulle Finansministeriet behöva delta i detta. Den danska staten ville inte använda skattepengar att köpa upp aktier i ett mexikanskt bolag. Man gick till Finansministeriet och frågade om de ville vara med och lägga ett bud via Köpenhamns Flygplats. Finansministeriet sade nej och då dog det. Kan detta leda till ett bud och kan det vara väsentligt kurspåverkande när en stor aktör inte vill vara med och lägga bu? Det kan inte vara väsentligt kurspåverkande. Även om Finansministeriet skulle kunna sälja vidare kunde man inte delta (s. 30). Pengar går från statliga bolag och sen försvinner de. Finansministeriet tackade nej och då dog budsonderingarna och även om man hade tackat ja hade det inte med automatik kommit något bud. Det är således bara en icke-konkret sondering. Efter den 7 mars 2007 uppkom ett tilltänkt budpris på ASUR-aktierna på 51 USD per aktie. Detta pris motsvarade en budpremie på 10 – 12 procent. Om ett bud läggs på ett helt börsbolag i Sverige ligger budpremien på 20 – 35 procent. Motsvarande spann på budpremier i mindre utvecklade länder som Mexiko ligger högre. Det partiella budet (43 procent) som kom i slutet av mars 2007 var på 50,9 USD per aktie. Detta tyder, om något, på att Macquarie sonderade möjligheterna för ett partiellt bud och då troligtvis att Köpenhamns Flygplats skulle delta i det bud som Chico Pardo lade. Detta verkar också troligt med tanke på att Chico Pardo och Köpenhamns Flygplats redan ägde 15 procent av ASUR via ITA och att målet med hans partiella bid var att kontrollera 51 procent av ASUR. Det är också viktigt att detta partiella bud inte accepterades av marknaden (bara cirka 13 procent), vilket innebär att ett bud på samtliga aktier på 51 USD per styck inte skulle ha haft någon chans att gå igenom. Partiella bud som detta kvalificerar sig inte som väsentligt kurspåverkande (s. 31). Han tror inte ens att Carnegie Danmark visste om huruvida det var ett bud på hela bolaget eller ett partiellt bud. 423 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Det var inte möjligt att lägga bud på hela bolaget med denna låga budpremie (ab. 379). Man behöver inte vara geni för att förstå att om någon skulle vilja lägga bud på hela bolaget skulle man inte få in mer än 13 procent då heller. Ett partiellt bud kan man däremot lägga, det bevisar fakta. Chico Pardos bud den 30 mars 2007 på 42,65 procent av aktierna var på 50,8 USD per aktie. Ossian Hellers köpte sina aktier på 46 USD. Marknadspriset var 45 USD per aktie. Matematiskt borde kursen ha gått upp till 47,51 USD. Kursen gick till 47,22 USD per aktie, vilket visar att marknaden prisade in det matematiska priset omedelbart eftersom det är vanligt i USA med sådana här affärer. Kursuppgången för ASUR-aktien blev således 4,9 procent trots att budpremien var 13 procent. Budet vare enbart på en minoritet av aktierna. 47,22 USD är bara 2,6 procent högre än kursen när han köpte. Kursuppgången var inte väsentlig. Carnegie visste inte att detta bud skulle läggas (s. 32). Det fanns inte insiderinformation vare sig före eller efter det att han köpte (s. 33). Inget av vittnena har sagt att detta var ett partiellt bud, d.v.s. samma sak som man fått höra den 8 mars 2007, men Macquarie ville inte vara med och Chico Pardo lade det själv. Ett sådant bud kan inte driva kurs. Det är värt 4,9 procent. Om man skall göra en sannolikhetsbedömning i och med att det är 50 procents chans att det kommer är det då långt ifrån väsentligt kurspåverkande och åtalspunkten borde vara slut där. Den mexikanska insiderlagstiftningen är klar. Tredje part får agera på vilken information som helst. Insiderinformation är dessutom endast sådant som inträffar och resulterar i en faktisk vinst. Även om händelseförloppet kastas om och omtolkas är förfarandet tillåtet enligt mexikansk lagstiftning (s. 36). Detta innebär att vdn för ASUR eller någon annan kunde ha handlat utan att ha blivit lagförd för det. Förfarandet är därmed inte heller straffbart enligt svensk lag (s. 37). 424 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Angreppsobjektet är den mexikanska marknaden. Bara där finns aktien noterad. Det är ologiskt att det svenska rättssystemet ska skydda ett land som inte själv skyddar denna typ av handel. Han köpte ADR via NYSE. En ADR, American Derivate Receipt, fungerar enligt följande. En marketmaker äger en stor andel mexikanska ASUR-aktier i en portfölj som ligger i Mexiko. Andelar av denna portfölj säljs i USA. Varje andel motsvarar 10 ASUR-aktier. Ägaren av en andel kan när som helst begära att få 10 ASURaktier ur portföljen och får då det. Således äger en andelsägare mexikanska ASURaktier om än via portföljen. Anledningen till att denna struktur valts i stället för en listning i USA är att man vill undvika att ha amerikanska aktier som då står under amerikansk lagstiftning och regelverk i övrigt (s. 40). När han handlade visste han inte att han köpte ADR. Genom att ha ADR och inte amerikanska aktier kunde och kan ASUR ha en viss bolagsordning. Ingen kan påstå att amerikansk lagstiftning kan gälla ASUR. Han var av bolaget att betrakta som mexikan (s. 41). Det är korrekt som Karsten Storgaard sagt att han har fått information från honom om att en transaktion skulle ske som sedan utvecklade sig till ett partiellt bud. Investeringsskäl. ASUR hade nästan dubblat sin omsättning på 6 år och hade mycket hög lönsamhet (s. 5). Såväl aktien som Mexikos börs hade utvecklats starkt (s. 6). Samtliga analytiker hade etydigt högre riktkurser. Bolaget skulle släppa sin kvartalsrapport den 21 februari 2007. Copenhagen Airport hade satt sina aktier i ASUR till salu, vilket öppnade för en ny ägare att direkt ta en större post i bolaget. En spekulation i aktien var analytiskt välgrundad (s. 9). Han fick information från Karsten Storgaard att 425 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Macquarie skulle ta position och han beundrar Macquarie. Aktien hade i snitt gått upp med 1,1 procent i veckan det senaste året (s. 10). Han trodde därför inte att kursen skulle dala neråt. ASUR var trots högst tillväxt lägst värderat i branschen (s. 11). Aktien handlades med stor rabatt. Han förstod att Macquarie var intresserade av bolaget. Det hade en stor dipp då en omfattande orkan ödelade en flygplats i slutet av 2005. Oavsett multipel var bolaget billigt. December 2006 hade varit en mycket bra månad med en tillväxt i passagerare på 58 procent (s. 13). Den starka tillväxten fortsatte i januari 2007 med 38 procent. Det gav en bra respons hos analytiker (s. 14). Den viktigaste flygplatsen, Aicun, växte med 50 procent i januari 2007 (s. 15). Riktkursen var 20 procent över priset som han handlade för. Han trodde på ett starkt golv för aktien. Om Macquarie skulle handla var det positivt, men marknaden belönade det inte (s. 16). Den 21 februari 2007 skulle Q 4 2006-rapporten komma. I en artikel i Börsen den 18 januari 2007 framgick att Köpenhamns flygplats redan hade sina aktier till salu (s. 18). Den 21 februari 2007 kom rapporten. Vinsten var 12 procent bättre, omsättningen och marginalen betydligt bättre. Det är en kanonrapport men aktien gick rakt ner i källaren (s. 21). Kursen föll med mer än 11 procent på 2 veckor i linje med marknaden som var mycket svag (s. 22). Från bottennoteringen den 5 mars 2007 började kursen och marknaden att rekylera och när rekylen verkade ha tagit slut började Ossian Hellers att sälja (s. 23). Efter den 13 mars 2007 hade Carnegie inget med detta att göra och ingen visste vad som skulle hända. Han ville säkra sina pengar. Det var en dålig investering. Den 30 mars 2007 annonserade ASURs styrelseordförande att han ville köpa så mycket som 43 procent av aktierna i bolaget. Ossian Hellers hade då sålt 52 procent av sina aktier dagarna innan. 426 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Macquarie var intresserade av att delta i detta bud. Kursreaktionen var 4,9 procent och relativt index 4,7 procent (s. 25). Det är tveksamt om det är att betrakta som väsentligt kurspåverkande. I Mexiko skulle det inte vara fallet. Det ekonomiska utfallet kräver en förklaring. EBM vet att när han pratade med Karsten Storgaard den 10 februari 2007 pratade de om den. Han tog in rapporter av analytiker. Han förstod att det var tillåtet att handla i Mexico och han hade både livrem och hängslen. Han vill göra ”good clean bets”. Detta var inte ett sådant. Denna aktie hade kommit på radarn av fel skäl. Hans mäklare sade att han inte kunde handla i Mexico. Kaupthing sade att de inte hade något avtal i Mexico. Han ringde då Andreas Hofmann och frågade om han kunde handla i Mexico. Då frågade Ossian Hellers om han kunde investera på dennes konto för honom och en vän. Andreas Hofmann sade att han kunde få investera 12 milj kr. Han hade 60 milj kr på sitt konto så det var inte en stor investering för honom. Hans mäklare ringde tillbaka och sade att han kunde köpa samma aktie via en ADR i USA. Då ville han ha mer exponering men han förstod inte att han fick 10 aktier för en ADR. Då gjorde han fel, men eftersom kursen gått upp var han 10 000 USD upp. Då blev han glad, men när kursen rasade och han var 10 milj kr back var han inte lika glad. Han borde ha sålt. Han sade till Andreas Hofmann att hans kamrat ska sälja av. När kursen återhämtade sig den 20 mars trodde han att trenden skulle fortsätta. När den inte gjorde det sålde han. Med skatt och courtage är resultatet precis över nollstrecket. Han skickade in 81 milj kr, vilket var betydligt mer än han tänkt göra. Resultatet var ungefär 0 kr (s. 31). Om man räknar hans andel på Andreas Hofmanns konto var det 1 milj kr i förlust bara där. Då är man nere under 0. Det är märkligt att man inte påstår att de delat resultat i den här affären när det finns goda skäl för det. När han kunnat investera mer själv påstår man att han delat med honom. Det spelar ingen roll eftersom det inte funnits någon insiderinformation. 427 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann: Han köpte ASUR-aktier den 14 februari 2007. Rapporten kom den 21 februari. Han började sälja den 1 mars 2007. Han hade sitt fulla innehav från den 14 februari till den 1 mars 2007. Det var en rapport- och mediespekulation. I början av 2007 pratade han med ett flertal personer, inklusive Ossian Hellers, om att göra infrastrukturrelaterade investeringar. Infrastruktur var den hetaste trenden. Bland annat skrev DI artikeln ”Infrastruktur lockar riskkapital” den 15 januari 2007. Bland aktörerna som investerade i infrastruktur var Macquarie den främsta. Runt årsskiftet 2006/2007 förekom Macquarie i pressen dagligen på grund av sitt bud på Qantas – världens största affär inom flygindustrin. Macquarie Airports lade ett bud på Köpenhamns Flygplats i oktober 2004 på 2 000 DKK per aktie. Macquarie köpte drygt hälften av dessa aktier. Den 18 januari 2007, en månad innan Andreas Hofmann gjorde sin investering i Asur, avgick chefen med motiveringen att man skulle sälja av de internationella innehaven (s. 4). Mindre än 2 veckor efter hans investering publicerade Börsveckan (alla småsparare läser denna) rekommendationer som sade köp Köpenhamns Flygplats. Detta visade att det inte var något obskyrt att det skulle diskutera Köpenhamns Flygplats och att Mexico nämndes i bisatser. Han fick tillgång till ASURanalyser den 14 februari 2007. Den 21 februari förväntades ASUR komma med sin Q 4-rapport. Han köpte mellan den 14 och 16 februari med förhoppningar om uttalande om planen för ägandet. Det indikerades att Köpenhamns Flygplats var på väg ut som ägare. Han kände till Köpenhamns Flygplats p.g.a. att han hade diskuterat den med Ossian Hellers. I förhör har Claus Jörgenssen, chef för Nordea Private Bank i Luxemburg uppgett att kunder på Nordea Luxemburg hade handlat aktier i ASUR innan Andreas 428 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Hofmann genomförde sitt första köp. När det köptes flygplatsaktier i Mexiko var det en självklarhet att det spred sig till de andra mäklarna. Andreas Hofmann var inte den förste som köpte ASUR-aktier på Nordea. Det som diskuterades mellan Karsten Storgaard och Ossian Hellers hade nått Nordea Luxemburg och han fick information från 2 olika källor även om den kom från Ossian Hellers först. Jan Felländer fick sitt investeringsuppslag genom sin arbetsplats, inte genom Andreas Hofmann (s. 7). Jan Felländer följde den 16 upp med en ny propå och ville att han skulle köpa ytterliga flygplatsaktier. Han försökte lura på Andreas Hofmann fler aktier (s. 8). Ossian Hellers uppgav att hans mäklare inte kunde köpa aktier på den mexikanska börsen. Andreas Hofmann fick frågan om Ossian Hellers kunde investera på Andreas Hofmanns konto. Han hade även en kompis som ville ta en ”stake”. Andreas Hofmann svarade att det var ok, men först efter Electrolux Q-rapport den 14 februari 2007 där Andreas Hofmann hade investerat cirka 50 milj kr. Andreas Hofmann och Ossian Hellers kom överens om att Ossian Hellers skulle ta en position på cirka 13 milj kr själv och 4 milj kr till sin kamrat. Ossian Hellers återkom senare och sade att Ossian Hellers kamrat ville sälja sina aktier. Efteråt har han förstått att Ossian Hellers lade kamraten på sitt eget konto. Detta var ett par dagar efter det att Andreas Hofmann hade köpt. Andreas Hofmann sade då att han skulle sälja av dennes del, vilket han dock avvaktade med. När kursen sjönk uppstod en förlust till aktier som ”ingen ägde” och som Andreas Hofmann skulle ha sålt. Det är denna förlust som Andreas Hofmann och Ossian Hellers talade om att dela ”Reds förlust”. Jan Felländer skickade ASUR-analyser till honom. Sven Gottner skickade analyser från UBS. Han hade i och för sig redan en uppfattning eftersom Ossian Hellers skulle köpa med anledning av de artiklar som skrivits (s. 11). I dessa stod att läsa att ASUR var en av världens lägst värderade flygplatsoperatörer (s. 12). 429 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Q-rapporten den 21 februari 2004 var bättre än väntat, men kursen sjönk (s. 13). Han tyckte sig inte göra någon ”jätteanalys” av aktierna. När rapporten kom hoppades att man skulle kommentera kommande ägarförändringar, men det skedde inte. I stället gick aktien ner i källaren. Andreas Hofmann var redan den 26 februari 2007 i samtal med Jan Felländer och bad honom att sätta en stopp loss d.v.s. om aktien föll under den nivån så såldes aktien automatiskt. Ordern lämnas den 26, men stopp lossen släpptes och han sålde istället den 1 mars och 8 mars. Henning Aasmul sade att den 7 mars fick Carnegie ta del av Danske Banks fairness opinion och den 8 mars hölls ett möte. Om han hade haft insyn hade det varit helt orimligt att han sålde den 1 mars och sedan den 8 mars. Den 8 mars har han sålt 55 procent, d.v.s. hela hans andel och det enda som fanns kvar var Ossian Hellers andel. Han hade tom sålt ”red”s del. Det är inget konstigt med att Ossian Hellers sade ”red” om Karsten Storgaard. Ossian Hellers behövde inte säga hans fullständiga namn till Andreas Hofmann. Under den period då han ägde aktier i ASUR hände ingenting av intresse (s. 15). Han sålde residualen den 21 mars 2007. När det partiella budet kom ägde han inga aktier i ASUR. Han investerade 33,1 milj kr och gjorde en förlust på 2,8 milj kr (s. 17). P.g.a. att han lånade pesos av UBS till 25 procents ränta och peson sjönk mycket i värde trodde han en tid att han skulle bli tvungen att lämna hus och hem. Telefonavlyssningen som spelats upp har visat att han inte har fått någon okänd information om ASUR. Inte en gång har nämnts någon okänd information i samtalen mellan honom och Ossian Hellers, inte ens när Andreas Hofmann helt överraskande sålde Ossian Hellers aktier utan att fråga honom först. Informationen som Ossian Hellers och Karsten Storgaard diskuterade via Ossian Hellers arbetstelefon vidarebefordrades inte till Andreas Hofmann. Detta framgår tydligt att 430 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmanns handelsmönster. Om Andreas Hofmann sålde Ossian Hellers aktier utan vetskap borde Ossian Hellers ha sagt något om att ”det och det” skall hända. I samtalen finns ingenting som indikerar att han vet mer än det som diskuterades mellan honom och Ossian Hellers. Det som sades mellan Ossian Hellers och Karsten Storgaard kände han inte till. Den visar vidare att han tog sina egna beslut. Andreas Hofmann visste inte att Ossian Hellers hade aktier/ADR i USA. Från den 26 februari 2007 och framåt i avlyssningen var han påtagligt angelägen om att sälja sina aktier trots att han ägt dem bara 12 dagar. Han satte stopp loss 5 dagar efter det att den kom in. Ossian Hellers och han handlade under samma period. Han började sälja mindre än 10 vardagar efter det att Ossian Hellers gjort sitt köp. Han hade sålt hela sitt innehav när Karsten Storgaard sade till Ossian Hellers att det kommer ett bud nästa vecka (s. 20). Andreas Hofmann och Ossian Hellers förde en annan diskussion kring ASUR investeringen än Ossian Hellers och Karsten Storgaard gjorde. Det framgår av Andreas Hofmanns handelsmönster. Han påbörjade sin försäljning mer än en månad innan Ossian Hellers började sälja sina aktier. När Ossian Hellers och Karsten Storgaard den 14 mars 2007 pratade om att ”det kan hända nästa vecka” hade Andreas Hofmann redan sålt 55 procent av sina aktier. Efter det partiella budet den 31 mars 2007 då Andreas Hofmann redan hade sålt sina aktier sade han till Ossian Hellers ”såg du hur den stängde hela budet luktar konstigheter”. Om Ossian Hellers hade haft specifik information om detta och varit villig att sprida denna hade det varit ett naturligt tillfälle för Ossian Hellers att säga ”ja du skulle ju sitta kvar” eller ”ja det var fel att du sålde mina aktier”. Det fanns 2 naturliga tillfällen att återkoppla med den diskussion som förts mellan honom och Karsten Storgaard, men han sade ingenting. Han fattade sina egna beslut och fick inga instruktioner eller någon insiderinformation från Ossian Heller (s. 22). 431 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Det finns 1 affär där Ossian Hellers har tagit ”del” på Andreas Hofmanns konto. Det är ASUR. Av samtliga anteckningar som åklagarna har tagit i beslag är detta det enda där summorna inte har delats med 2. Redovisningen av denna affär skiljer sig påtagligt från resten av de gjorda beslagen (s. 24). Analyserna i åklagarnas sammanställning från Merill Lynch och Credit Suisse kunde också ha skickats från Janne Schlager eller Sven Gottner. Han fick 3 eller 4 analyser beträffande ASUR från Jan Felländer. Beträffande exceldokumentet ville han inte dra in någon annan. Han pratade bara om sig själv när han satt häktad. Vid polisförhören var det fel tidpunkt att berätta om att Ossian Hellers investerade i ASUR. En stor del av sitt yrkesverksamma liv har han arbetat som konsult. De löser problem genom att prata med kunder och intervjua dem. 3 saker måste finnas på plats för att få ut bra svar och lyckas med projektet. 1) kunskapsplattform 2) visar att om man frågar ska man kunna tillgodogöra sig informationen och använda den för att komma vidare 3 ) man måste agera objektivt. Bästa sättet att få någon att bli en mussla är att säga visst måste det varit så o.s.v. EBM gjorde fel på alla punkter. T.ex. frågade man varför han köpte optioner i Gambro, vilket han inte gjort, och undrade om det berodde på om aktierna tagit slut, o.s.v. Därför ville han inte prata. Han skaffade Jokertelefonen av 2 anledningar; han ringde till Jan Felländer kanske 100 gånger. Det gör man på sin privata telefon inte från sin arbetstelefon. Han hade ingen anledning att ringa Luxemburg från sin arbetstelefon och det gick inte att dra av för det. Det andra var att det kom sig helt naturligt att han och Ossian Hellers började pratade på de telefonerna och när de väl börjat göra det fortsatte de ringa på den. 432 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han ville inte ta privata samtal på sin privata telefon på det sättet och investeringar ville han inte ta på sin arbetstelefon, så enkelt var det. Vid samtalen, 6 samtal till Ossian Hellers på måndagen, 11 på tisdagen och 14 på onsdagen, diskuterade de att han skulle investera på Andreas Hofmanns konto. Dessutom hade båda gjort Electrolux investeringar och han sålde hela sitt innehav innan något hände den 1 och 8 mars 2007. Samtidigt hade de sitt första möte. Det går inte ihop kronologiskt. Det fanns inget kostigt i de samtal som de hade på den telefonen vid de tillfällena. Han höll Ossian Hellers uppdaterad om snittkurser och ville få bekräftat att Ossian Hellers ville handla ASUR. Sedan sade han att hans kompis skulle gå ur aktien och att Andreas Hofmann skulle sälja dem osv. Ossian Hellers sade att han skulle investera på Andreas Hofmanns konto. Han hade ingen aning om att dennes kompis också skulle investera på Andreas Hofmanns konto. Ossian Hellers sade att han inte kunde köpa i Mexico och Andreas Hofmann hade ingen aning om att han köpte i USA. Efteråt har han förstått att Ossian Hellers sade till honom att han skulle sälja Karsten Storgaards aktier, men Andreas Hofmann sålde aldrig. Det fanns alltså en slatt där som var ägarlös och det var därför som de pratade om hur de skulle dela förlusten eftersom förlusten uppstod på aktier som ingen ägde. Han sålde mina och Karsten Storgaards aktier den 1 och 8 mars 2007. Han visste inte att det var Karsten Storgaards aktier utan han sålde bara. Därefter sålde han Ossian Hellers aktier utan att diskutera det med honom den 21 och 22 mars 2007. Han tror att Ossian Hellers skulle ha för 13 -15 milj kr och kompisen för 4 - 5 milj kr. Han fick inte veta vem kompisen var. Han litade på att Ossian Hellers skulle betala om det skulle gå åt pip-svängen och pip svängen var precis vartåt det gick. De kallade Ossian Hellers kompis för RED och det var därför de pratade om att dela på redförlusten. Han var 100 procent ointresserad av vem det var som skulle investera. Om det hade uppstått vinst hade de löst det då på något sätt. 433 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 I deklarationen redovisade han hela förlusten på sig eftersom det var enklast så. Skulden hade inte reglerats eftersom det hände så nära på och förlusten varit på hans konto hela tiden. Han och Ossian Hellers delade på förlusten. Anledningen till att han sade till Jan Felländer när denne ringde honom på onsdagen ”vad sa du att bolaget hette oj det var ett långt namn” var att om Jan Felländer ringde och hade gjort sig besvär och hittat något som han tyckte var 10 poäng och sade titta vad jag hittat var det sämsta han kunde säga ”du det är old news” om han ville att Jan Felländer skulle fortsätta att leta och komma med nya tips. Ken Lennaárd: Han köpte vid ett tillfälle och sålde allt vid ett tillfälle. Han hade aktien i 47 dagar, investerade 41 procent av sin bankrulle och gick 1,2 procent plus. Han fick ett annorlunda samtal från Ossian Hellers som frågade om han kunde handla aktier i Mexico. När han svarade ja sade Ossian Hellers att det inte behövdes. Han sade vidare att han hade en idé om bolaget ASUR. Ossian Hellers hade under längre tid visat sig göra bra analyser. Ken Lennaárd ville också handla och bad honom att skicka rapporter så han kunde läsa på men i det här fallet var det inte lika lätt som vanligt eftersom han i det här fallet fick lita helt på Ossian Hellers analys. Han gillade det han hörde och investerade. Han frågade Ossian Hellers om han skulle investera i det här och han sade ja och förklarade skälen varför. Han kommer inte ihåg varför han skulle köpa, men det lät bra. Han har aldrig hört talas om Karsten Storgaard. Morgan Stanleysamtalet ägde rum den 15 februari 2007 och handlade om Electrolux och om Morgan Stanleys analysrapport inför investeringsbeslutet. Mexican fortune låter som en könssjukdom om han får gissa. Han kommer inte ihåg samtalet. På åklagarnas begäran har vittnesförhör hållits med Christian Hassel och Henning Aasmul. 434 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Christian Hassel: I början på 2007 var han ansvarig för corporate finance avdelningen hos Carnegie Köpenhamn. Vid den tiden fick de ett uppdrag från finansministeriet. Ministeriet ville ha Carnegies hjälp vid en möjlig investering av aktier i ASUR, ett eventuellt köp, men transaktionen hade flera olika möjligheter. Det var en komplicerad situation eftersom majoritetsägarna i Köpenhamns Flygplats Macquarie var inblandad, men delvis också den danska staten. Dessa var de två största ägarna. Det var därför Finansministeriet blev involverat i ärendet. Han var inte så involverad i själva arbetet. Vid den tiden arbetade 18 - 20 personer på avdelningen. De hade avdelningsmöten på fredagarna då alla deltog. De enskilda projektteamen berättade om status i de olika projekten. Man berättade vad som pågick i de olika projekten och vad som hänt under veckan. Det kan ha varit så att inget hänt eller att man pratade en kvart om vad som hänt i ett visst projekt. Det berättades om alla projekt som de arbetade med även på planeringsstadiet och de blev kända för alla. Det var det formella sättet som de informerade alla på, men på en sådan liten avdelning finns det även informella diskussioner där de anställda blir informerade. Han tror inte att Karsten Storgaard ingick i projektet. Karsten Storgaard kunde få information utöver den han fick på fredagsmötena också genom att de satt två och två på kontoret och alla pratade informellt med alla. I deras arbete finns presentationsdokument och beräkningar, t.ex. information om köp o.s.v. Dokumentationen finns på datorer och på papper. De hade en ”open door policy” d.v.s. alla hade tillgång till all information när man väl var inne på avdelningen, men folk utanför avdelningen hade inte tillgång till informationen. Man kan kanske klandra Carnegie för det, men ingen utanför avdelningen kunde få tillgång till informationen eftersom man var tvungen att ha en speciell kod. 435 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 En anställd på corporate finance avdelningen har tystnadsplikt och får naturligtvis inte prata med andra. Det är som att vara anställd på en advokatbyrå, men gäller det börsnoterade bolag får man ta hänsyn till det. När det gäller icke noterade bolag gäller tystnadsplikten, men inte insiderlag-stiftningen. Man måste ta hänsyn till bolaget. På Carnegie Köpenhamn var det inte tillåtet att förmedla information till någon utanför bolaget innan affären var offentliggjord. I projekten med börsnoterade bolag var man ännu mer försiktig. Vissa uppdrag pratar man mindre om, men i en liten grupp pratar man om det mesta. Om t.ex. fyra personer ingår i en grupp och man behöver en femte med speciella kunskaper inom ett visst område kan man fråga denne. Om ett bud kommer eller lämnas och de arbetar med det är det känslig information, men dokumenten ligger framme och man kan inte garantera att det inte är någon som ser det. För särskilt känslig information, om de t.ex. skulle skicka information eller ett dokument per email använde de kodord, men så länge dokumentet var in house gjorde man inget särskilt med det. Beträffande t.ex. belopp och köpkurser håller man det internt i början och så länge man inte behöver skriva ut det. När man börjar skicka ut dokument måste man skriva ner det. Man väntar med en del saker men man kan inte undvika att skriva allt. Det var ingen policy. Vid ett slutbud väntar man typiskt sett till slutet innan man avslöjar det eftersom man inte når överenskommelse förrän i slutet av förhandlingarna. Uppdraget var ett omfångsrikt projekt. När man får ett uppdrag från Finansministeriet vill man att allt skall vara korrekt och perfekt. Han tror att fyra personer arbetade med det. Det speciella med uppdraget var att Finansministeriet inte var en part i det hela, men de var aktieägare i Köpenhamns flygplats och kunde på så sätt bli en part. Det var dock ett litet projekt på så sätt att arvodet var begränsat och Finansministeriet inte var en för Carnegie typisk uppdragsgivare. 436 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han vet inte om det fanns en specifik insiderloggbok, men det fanns en bok där man skrev vem som arbetade på vilket projekt gällande börsnoterade bolag. Han var överordnad men arbetade inte själv i projektet. Henning Aasmul: Idag arbetar han på Danske Bank. I början av 2007 ingick han i seniorteamet på investment banking på Carnegie i Köpenhamn. Han arbetade bl.a. med att leda projekt. Han har pratat med Leif Gustafsson i telefon två gånger. Ossian Hellers deltog i det första mötet i telefonkonferens. Uppdraget från Finansministeriet var ett ovanligt projekt för Carnegie investment banking. Han blev kontaktad av Finansministeriet i början av februari 2007. De undrade om han var tillgänglig för att assistera dem i deras egenskap som minoritets aktieägare i Köpenhamns Flygplats. Vid tidpunkten fick han information om att det rörde sig om köp av ett mexikanskt bolag vid namn ASUR. ASUR driver 9 flygplatser i Mexico och är börsnoterat på NYSE och i Mexico. Han sade att han gärna kunde assistera dem. Det var omedelbart före en semesterperiod i Danmark, vinterklovet. Han fick kompletterande uppgifter om uppdraget. Han sammanförde det som han förstod av den förestående transaktionen och lämnade den till Finansministeriet. Han har läst igenom den presentation han lämnade till Finansministeriet den 9 februari 2007 inför förhöret idag. Det står i presentationen sammanfattningsvis att Macquaries köp skulle annonseras den 16 februari 2007. Finansministeriet var minoritets aktieägare i Köpenhamns Flygplats och Macquarie var huvudaktieägare i Flygplatsen. Finansministeriet tyckte att det fanns en potentiell intressekonflikt och ville att bolagsstämman och inte styrelsen i Köpenhamns Flygplats skulle behandla frågan. Styrelsemedlemmar var från Macquarie och man ville inte att styrelsemedlemmarna skulle ta ställning i den här frågan. Ganska många rådgivare var 437 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 engagerade. Hans nuvarande arbetsplats Danske Bank var engagerade på styrelsens vägnar i Köpenhamns Flygplats. Transaktionen gick ut på att de framställde köpintresse men han fick inte reda på något pris. Huvuduppdraget för honom var värderingen av aktieposterna i ASUR. Köpenhamns Flygplats ägde direkt eller indirekt cirka 10 procent av aktierna i ASUR. Huvuduppgiften var att bedöma köp eller försäljningspris för ASUR. Danske Bank skulle avge en fairness opinion till styrelsen i Flygplatsen och han skulle avgöra om den fairness opinionen var rättvisande och gjordes ordentligt. Han var insatt i de sakerna. Tyvärr skulle budet framställas den 16 februari under hans semester. Det gjorde inget för det skulle komma en bolagsstämma i Flygplatsen som skulle ta ställning. Den förväntades äga rum 4 veckor efter den 16 februari 2007. Han åkte på semester och såg när han kom hem att det inte hade kommit något bud. Han vet inte varför det inte kom, men i perioden efter det att han kom hem provade man att få till ett möte med Finansministeriet där Danske Bank, Köpenhamns Flygplats, representanterna för Maquiere i Flygplatsens styrelse, Finansministeriet och Carnegie skulle delta. Det mötet ägde rum den 8 mars 2007. Den 7 mars 2007 var de hos Danske Bank. Han lämnade uppgifter om den fairness opinion som Danske Bank skulle lämna. Den 8 mars 2007 hade de ett möte med Finansministeriet. Under mötet lämnade Macquarie genom deras styrelserepresentanter i Flygplatsen en presentation över transaktionen. Den presentationen och andra upplysningar gick de igenom och sedan sammanträdde de den 13 mars 2007 och presenterade den för Finansministeriet. Carnegies uppdrag för Finansministeriet slutade med det. Presentationen innehöll bl.a. priset, vilket han inte visste innan. Den förklarade även bakgrunden till affären (rationalen). Det framgick också att Macquarie inte skulle lämna erbjudandet ensam utan tillsammans med en mexikansk affärsman (Chico Pardo) som var styrelseordförande i ASUR och hade aktier i ASUR. 438 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Man presenterade transaktionen ur Köpenhamns Flygplats perspektiv eftersom de ville sälja några aktier. Köpenhamns Flygplats bistod med driften av ASURs nya flygplats och några ägare i ASUR som hade särskilt rättslig ställning. De aktierna låg i ITA. Det var delat mellan Pardo och Köpenhamns flygplats. Man ville veta om regeringen ville stödja en försäljning av aktierna och om de ville medverka i transaktionen. En fairness opinionen säger inte vad värdet skall vara. Parterna blir eniga om en köpeskilling och en fairness opinionen säger om beloppet man blir eniga om är rimligt. Köpenhamns Flygplats hade anlitat Danske Bank att göra fairness opinion. Macquarie meddelade också sin fairness opinion till ASURs styrelse. Fairness opinionen avsåg transaktionen. I fairness opinion bedömdes priset på ASURaktierna. Carnegies huvuduppdrag var att göra en bedömning av värdet av transaktionen men Finansministeriet ville också att Carnegie skulle assistera med andra saker i affären som var av vikt för Finansministeriet. Carnegie uppdrag var att granska denna fairness opinion. Den första presentationen var den 9 februari 2007 då Carnegie sammanfattade hur man uppfattade uppdraget. Den 8 mars 2007 kom Macquaries presentation. Den 13 mars 2007 gjorde Carnegie sin presentation. Fyra personer arbetade med projektet, han själv inkluderad. Karsten Storgaard var inte med. Han kunde genom en insats få all information som de andra hade. Investment banking arbetar med förtroende för information och alla uppgifter man får är konfidentiella för utomstående. Man sätter chinese walls utåt men inte inom banken, mellan de 15 - 16 personerna som arbetade där, Alla hade tillgång till all information, till alla mappar osv. Det var orientering av de ärenden man höll på med. De skyddade det utåt genom att man hade kodord på bolagsnamnen och pass word på dokumenten. 439 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Presentationen den 9 februari 2007 baserades på uppgifter från Finansministeriet efter ett telefonsamtal han haft. Han hade den första direktkontakten med Macquarie i början på mars. Någon annan kontakt förekom inte. Uppdraget handlade om att värdesätta Köpenhamns flygplats ägande i ASUR och bedöma riskerna. Flygplatsen ägde 2.5 procent direkt och 49 procent av ITA som ägde 15 procent, vilket blir dryga 7 procent genom ITA. Aktieposten i ITA hade 2 olika delar, 1 var teknologi och det andra var aktierna i ASUR som hade speciella rättigheter. Vid mötet hos Danske Bank den 7 mars 2007 fick han klart för sig prisnivån och att Macquarie ville göra något ihop med Chico Pardo. Den 30 mars blev transaktionen offentlig, men Macquarie var inte involverade. Han fick frågan i början av mars att sälja 6,1 procent av Copenhagen Airport. I och med presentationen den 13 mars 2007 var Carnegies uppdrag slutfört. Ett bud på ett börsnoterat bolag skall ut till många aktieägare för att se om de accepterar det. Han fick veta ganska precis vad det handlade om. Men tre saker var ovanliga 1) att det var ett mexikanskt bolag 2) rådgivning skulle lämnas till en minoritetsaktieägare 3) det var en komplicerad struktur eftersom bland annat en huvudaktieägare skulle lägga bud och samtidigt sälja en del och styrelseordföranden skulle investera. TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I CARNEGIEDELEN Denna del omfattar köp av aktier i det danska bolaget Ostasiatiske Kompagnie, EAC, den holländska bolaget Frans Maas och det mexikanska bolaget Groupo Aeroport, ASUR. 440 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åklagarna har hävdat att Karsten Storgaard, som var anställd hos Carnegie i Köpenhamn, har fått kännedom om att det förekom försäljningsprocesser i dessa bolag, att han har läckt information om dessa till Ossian Hellers, som har förvärvat aktier i bolagen och dessutom har läckt uppgifterna vidare till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd, som också har köpt aktier i bolagen. Åklagarna har påstått att Andreas Hofmann i sin depå har handlat inte bara för egen del utan även för Ossian Hellers räkning eftersom Ossian Hellers har haft rätt till del i vinsten på affärerna. Den åtalade handeln i EAC har ägt rum under oktober och november 2005, i Frans Maas under november och december 2005 och i ASUR i februari 2007. Karsten Storgaard har invänt att svensk domstol inte är behörig att pröva åtalet mot honom eftersom de påstådda gärningarna inte är att anse som begångna i Sverige. Enligt 2 kap. 4 § brottsbalken anses ett brott begånget där den brottsliga handlingen företogs eller där brottet fullbordades. Karsten Storgaard är åtalad för att ha läckt insiderinformation till Ossian Hellers, som har befunnit sig i Sverige och härifrån har handlat i de aktier som Karsten Storgaards påstådda information har avsett, samt dessutom har läckt informationen vidare till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd. Det är uppenbart att Karsten Storgaards handlingar omfattas av det angivna lagrummet. Tingsrätten är således behörig att pröva åtalet mot honom. Yrkandet, som tingsrätten uppfattar avser avvisning, skall därmed ogillas. Karsten Storgaard är liksom Ossian Hellers välutbildad ekonom och var från 2000 till 2004 arbetskamrat med Ossian Hellers på Bain & Co i Stockholm. De har därefter hållit kontakten och har av och till umgåtts. Efter en sejour på Bain & Co i Los Angeles fick Karsten Storgaard anställning hos Carnegie i Köpenhamn där han tillträdde den 15 september 2005. Av Karsten Storgaards egna uppgifter framgår att han, liksom andra på Carnegie i Köpenhamn, inte trivdes på arbetet och någon gång på våren 2006 började fundera över att syssla med annat. Detta ledde till att han på sommaren 2006 tillsammans med en dansk vän kom att investera i ett relativt 441 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 nystartat amerikanskt bolag som var verksamt inom alkoholsektorn. Investeringen blev emellertid inte lyckosam. Den ledde till behov av ytterligare kapital och så småningom till en rättsprocess mot säljarna. Under slutet av 2006 diskuterade Karsten Storgaard dessa problem med Ossian Hellers, som erbjöds att gå in i bolaget ekonomiskt. Av bandupptagningar från telefonsamtal mellan Ossian Hellers och Karsten Storgaard under februari och mars 2007 framgår att de på ett anmärkningsvärt sätt har diskuterat handel med aktier i ASUR, varvid Karsten Storgaard lämnat uppgifter och Ossian Hellers frågat på ett sätt som tydligt visar att han sökt information om specifika förhållanden. Innehållet i samtalen har påtagligt rubbat Karsten Storgaards trovärdighet och tillförlitlighet. Carnegie i Köpenhamn är en relativt liten arbetsplats där vissa anställda delade rum, där informationssäkerheten inte var särskilt utvecklad och där det förefaller att ha varit relativt enkelt att få tillgång till information som var av insiderkaraktär. Detta har framgått bl.a. av Henning Aasmals utsaga. Att Karsten Storgaard har utnyttjat denna möjlighet framgår av hans samtal med Ossian Hellers den 9 mars 2007 där han anförde bl.a. följande. ”My guy is away next week I but still have access to the folders and I can see they are making presentations now, but I can´t go to I one of the partners to ask.” 10. EAC Åklagarna har påstått att Karsten Storgaard i sin anställning hos Carnegie Köpenhamn har fått kännedom om att Carnegie biträdde EAC i en försäljning av EACs dotterbolag Nutrition, att Karsten Storgaard har röjt informationen till Ossian Hellers och har förmått honom att köpa aktier i EAC, att Ossian Hellers i sin tur har röjt informationen till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd och har förmått dem att köpa aktier i EAC, Andreas Hofmann även för Ossian Hellers räkning. 442 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Efter justering av gärningsbeskrivningen har åklagarna påstått att insiderinformationen har bestått i dels uppdraget från EAC att avyttra Nutrition dels ett samtidigt meddelat löfte om att hålla mottagaren av informationen uppdaterad om processen. Informationen och löftet har tillsammans, enligt åklagarna, varit ägnade att väsentligt påverka priset på aktien. Åklagarna har, tillfrågade om innebörden av påståendet om det utställda löftet, förklarat detta med att löftet inneburit ”ett titthål in i styrelserummet”, d.v.s. att information förmedlades om vilka beslut som tagits av styrelsen. De har vidare uppgett att information om momenten i en budprocess, även till synes banala uppgifter, för Ossian Hellers del har inneburit att han har kunnat bedöma hur nära ett bud parterna varit. Åklagarna har emellertid inte påstått att löftet har uppfyllts, vilket torde vara den första förutsättningen för att det ska ha någon betydelse. Insiderinformation består av information om en omständighet som kan påverka värdet på ett bolag. Tingsrätten kan inte se hur ett löfte om att hålla en annan person informerad om en påbörjad försäljningsprocess kan påverka värdet på bolaget och därmed kursen på bolaget i fråga. Åklagarnas påstående om vad som utgjort insiderinformation har således i gärningsbeskrivningen inskränkt sig till påståenden om uppdraget från EAC. Åklagarna har vidare åberopat att Andreas Hofmann efter det att affären genomförts har hämtat 3 203 000 kr och 400 000 DKK i Luxemburg och att hemresan gått via Köpenhamn. Karsten Storgaard har hävdat att han inte har fått några pengar från Ossian Hellers eller Andreas Hofmann. Några klara bevis för att hans påstående är osant finns inte. Karsten Storgaard har förnekat att han har haft tillgång till information om försäljningsprocessen i EAC. Han har hänvisat till att han var nyanställd på Carnegie och att han i den positionen inte hade tillgång till någon information om 443 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 EAC. Av de uppgifter som Kim Böttkjaer lämnat framgår att Karsten Storgaards rumskamrat Johan Lindhardt utförde presentationerna i processen angående EAC. Därmed hade Karsten Storgaard goda möjligheter att få del av viktig information om EAC. Dock saknas helt utredning om huruvida Karsten Storgaard vid denna tid har haft någon kontakt med Ossian Hellers och om han har lämnat någon information till denne (jfr. kravet på konkretion enligt Tivoxfallet). Med hänsyn till det nyss anförda är frågan huruvida det av de tilltalades handel kan utläsas att de har handlat på insiderinformation. Av utredningen framgår att Ossian Hellers den 30 september 2005 köpte 10 000 aktier till kursen 454 DKK för sammanlagt 4 561 157 DKK, den 3 oktober 2005 11 000 aktier till kursen 453 respektive 454,85 DKK för sammanlagt 9 081 000 DKK, den 4 oktober 2005 9 000 aktier till kursen 448,83 för sammanlagt 4 057 475 DKK och den 1 november 2005 15 000 aktier till kursen 478,37 DKK för sammanlagt 7 207 593 DKK. Han sålde aktierna den 14 november 2005 till kursen 570 DKK för sammanlagt 25 554 521 DKK. Vinsten på affärerna uppgick till 4 704 085 DKK eller 5 927 000 kr. Ossian Hellers har pekat på att han köpte den första delen av sitt innehav, 67 procent, i månadsskiftet september/oktober 2005, varefter kursen sjönk, och att han köpte ytterligare aktier sedan kursen hade stigit. Andreas Hofmann köpte den 4 oktober 2005 15 000 aktier till kursen 444,36 DKK för 6 695 003 DKK, den 6 oktober 2005 5 000 aktier till kursen 440 DKK för 2 209 830 DKK, den 7 oktober 2005 5 000 aktier till kursen 434 DKK för 2 182 085 DKK, den 10 oktober 2005 6 000 aktier till kursen 429,9 DKK för 2 595 208 DKK, den 13 oktober 5 000 aktier till kursen 431,5 DKK för 2 167 359 DKK, den 13 oktober 2005 5 000 aktier 430,5 DKK för 2 162 DKK, den 18 oktober 2005 4 550 aktier till kursen 423,9 DKK för 1 934 531 DKK, den 19 oktober 2005 4 450 aktier 444 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 till kursen 420,98 DKK för 1 878 981 DKK, den 21 oktober 2005 2 000 aktier till kursen 411 DKK för 826 260 DKK, den 5 november 2005 2 000 aktier till kursen 471 DKK för 948 398 DKK, den 8 november 2005 dels 2 000 aktier till kursen 471 DKK för 946 540 DKK. Han sålde sina aktier den 14 november 2005 med en vinst på 8 786 000 DKK. Ken Lennaárd köpte sina aktier i EAC med början den 26 oktober 2005 då han förvärvade för 2 159 145 DKK. Den 2 november 2005 köpet han för 958 980 DKK, den 3 november 2005 för 1 308 039 DKK, den 4 november 2005 för 477 585 DKK och den 8 november 2005 för 284 103 DKK. Han sålde aktierna den 15 och 16 november 2005 med en vinst på 1 892 000 DKK. Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har således börjat handla vid olika tidpunkter, Andreas Hofmann 4 dagar efter Ossian Hellers och Ken Lennaárd ungefär 1 månad senare. Samtliga har handlat för anmärkningsvärt stora belopp. Ossian Hellers har efter sin inledande handel avbrutit denna och har sedan behållit aktierna under det att kursen sjunkit. Andreas Hofmann har fortsatt att köpa i en fallande trend. Ken Lennaárd har uppgett att han investerade i EAC efter det att Ossian Hellers hade berättat om sina köp. Av de tilltalades sätt att handla i EAC kan inte någon säker slutsats dras i frågan huruvida handeln har skett med tillgång till insiderinformation. Ossian Hellers har uppgett att hans handel var en rapport-, trend- och mediaspekulation, Andreas Hofmann att det var en rapport- och mediaspekulation. Enligt Ossian Hellers började investeringsmöjligheterna i Sverige i början av 2005 att vara uttömda för Cevians del. Cevian Capital Advisory såg sig därför om i 445 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Norden och kom att investera i bl.a. Visma och Metso. Cevian tittade även, enligt Ossian Hellers, på danska bolag, varvid EAC och DSV uppmärksammades. Därigenom fick Ossian Hellers ögonen på EAC. Andreas Hofmann har uppgett att han kände till EAC ända sedan den tid då han studerade på Handelshögskolan i Köpenhamn, där EAC ofta användes som övningsexempel. Angivna skäl, tillsammans med den utveckling som bolaget haft under 2004 och 2005, var enligt Ossian Hellers och Andreas Hofmann anledningen till att de kom att investera i EAC. Av utredningen framgår att EAC bestod av 4 separata verksamheter. Som Ossian Hellers påpekat bör det vara möjligt att med relativt stor säkerhet avgöra värdet på var och en av dessa verksamheter. Ossian Hellers har vidare uppgett att Nutrition var den mest framgångsrika delen av EAC och att en försäljning av bolaget inte kunde ha någon positiv effekt på bolagets värde. Ossian Hellers påståenden framstår som välgrundade och övertygande. Ett konstaterande att en försäljning av Nutrition inte skulle ha en väsentligen kurspåverkande effekt ligger således nära till hands. Detta innebär att det kan sättas i fråga huruvida åklagarna har förmått visa att omständigheten, d.v.s. försäljningen, varit ägnad att väsentligen påverka kursen på aktien i positiv riktning. Av förhöret med Kim Böttkjaer har beträffande säljprocessen framkommit följande. Carnegie började arbeta med uppdraget att sälja Nutrition i maj 2005. EAC ville sälja Nutrition genom ett auktionsförfarande. Till detta bjöds i vart fall 3 intressenter in. I början på september 2005 lämnades 3 indikativa bud. Det första slutliga budet kom den 28 oktober 2005. Ytterligare bud kom den 28 oktober, den 31 oktober och den 3 november 2005. Den 7 november 2005 stängde affären på 9 mdr DKK 446 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 En säljprocess består till en början av en analysfas som om den fullföljs går in i en affärsfas. I målet har framgått att även många processer som går in i affärsfasen aldrig leder till något avslut. Skälet till detta kan vara att parternas värderingar av objektet skiljer sig alltför mycket åt eller att processen läcker med kurshöjningar som följd, vilket förändrar värdet på bolaget. Affärsfasen bör därför i förevarande fall anses föreligga först när ett definitivt bud kommer, varvid insiderinformation uppkommer. I detta fallet har information av insiderkaraktär uppkommit den 28 oktober 2005 när det första slutliga budet lämnades. Vid den tiden hade de tilltalade redan genomfört huvuddelen av sin handel. Av det anförda följer att åklagarna inte har förmått styrka sitt påstående att de tilltalade har handlat på insiderinformation. Åtalet i denna del ska därmed ogillas. 11. Frans Maas Åklagarna har påstått att Karsten Storgaard har ingått i det projekt som Carnegie i Köpenhamn har haft åt det danska bolaget DSV att förvärva det holländska bolaget Frans Maas och att projektet den 21 november 2005 hade kommit så långt att presentationer skulle utarbetas till ledningen i Frans Maas. Enligt åklagarna har Karsten Storgaard röjt information till Ossian Hellers om att DSV avsåg att förvärva Frans Maas och har förmått Ossian Hellers att köpa aktier i Frans Maas. Ossian Hellers röjde i sin tur informationen till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd och förmådde dessa att förvärva aktier i Frans Maas, Andreas Hofmann även för Ossian Hellers räkning. 447 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Efter justering av gärningsbeskrivningen har åklagarna påstått att insiderinformationen har bestått i dels uppdraget från DSV dels ett samtidigt meddelat löfte att hålla mottagaren av informationen uppdaterad om processen och att dessa omständigheter tillsammans har varit ägnade att väsentligt påverka priset på aktien. Åklagarna har emellertid inte påstått att löftet har uppfyllts, vilket torde vara en förutsättning för att det ska ha någon betydelse. Tingsrätten har under föregående åtalspunkt redogjort för tingsrättens ståndpunkt beträffande påståendet. Tingsrätten gör samma bedömning under denna punkt. Åklagarnas påstående om vad som utgjort insiderinformation har således inskränkt sig till uppgifter om uppdraget från DSV att förvärva Frans Maas. Karsten Storgaard har uppgett att hans roll i projektet var att undersöka de holländska börsreglerna vid ett förvärv av Frans Maas. Enligt Morten Windfeldt arbetade han emellertid även med presentationer. Han har således varit delaktig i projektet och var inskriven i den loggbok som fördes. Med hänsyn till angivna förhållanden och till den säkerhetsnivå som gällde hos Carnegie Köpenhamn för information får det anses utrett att Karsten Storgaard har haft god insyn i vad som har skett i projektet. Dock saknas helt utredning om huruvida han har haft någon kontakt med Ossian Hellers vid denna tid och om han har kunnat överföra information till denne (jfr. dessutom kravet på konkretion enligt Tivoxfallet). Fråga uppkommer då om det av de tilltalades handel kan utläsas att de har handlat på insiderinformation. Av utredningen framgår att Ossian Hellers den 22 november 2005 förvärvade 9 662 aktier till kursen 28,79 för 280 283 Euro, den 23 november 2005 sammanlagt 43 680 aktier till kursen 29 Euro för totalt 1 278 406 Euro, den 24 november 2005 17 584 aktier till kursen 29,53 respektive 29,32 Euro för sammanlagt 521 315 Euro, 448 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 den 13 december 2005 2 000 aktier till kursen 32,5 Euro för sammanlagt 65 484 Euro, den 14 december 2005 617 aktier till kursen 32,5 Euro och 10 000 aktier till kursen 33,2 Euro för totalt 491 964 Euro. Ossian Hellers sålde aktierna under tiden den 9 januari till den 19 januari 2006, med en vinst på 4 983 000 kr. Andreas Hofmann började köpa aktier i Frans Maas den 24 november 2005 då han förvärvade 4 400 aktier till kursen 29,5 Euro för sammanlagt 130 589 Euro. Den 25 november köpte han 2 000 aktier till kursen 30 Euro, den 28 november 230 aktier till kursen 29,8 Euro, den 29 november 7 172 aktier till kursen 29,8 Euro, den 30 november 2005 3 232 aktier till kursen 30,3 Euro, den 1 december 2005 2 585 aktier till kursen 31 Euro och den 9 december 2005 10 381 aktier till kursen 31,9 Euro. Den totala investeringen uppgick till cirka 991 000 Euro. Andreas Hofmann avyttrade 15 600 aktier den 22 december 2005 till kursen 37,2 Euro och 16 400 aktier den 11 januari 2006 till kursen 37,45 Euro. Resultatet blev en vinst på 1 819 000 kr. Ken Lennaárd köpte 891 aktier den 30 november 2005 för 26 608 Euro och avyttrade dem den 17 januari 2006 för 33 149 Euro. Vinsten på affären uppgick till 54 000 kr. Andreas Hofmann har således börjat handla 2 dagar efter Ossian Hellers och Ken Lennaárd drygt 1 vecka senare. De har alltså i och för sig handlat enligt det mönster som enligt åklagarna ofta har kunnat iakttas vid konstaterad insiderhandel, d.v.s. att den som först får tillgång till insiderinformation handlar först, följd av dem som han förmedlat informationen vidare till. Ossian Hellers har handlat i 2 perioden, den 22 – 24 november och den 13 – 14 december 2005, under den senare perioden till en något högre kurs. Andreas Hofmann handlade under tiden den 24 november - den 1 december samt den 9 december 2005 till, med undantag för det sista tillfället, en i stort sett jämn kurs. 449 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Av de tilltalades sätt att handla i Frans Maas kan inte några säkra slutsatser dras i frågan huruvida handeln har skett med tillgång till insiderinformation. Den långa tid under vilken Ossian Hellers och Andreas Hofmann har handlat talar snarast mot att detta har varit fallet. Det förhållandet att deras handel har uppmärksammats av den holländska finansinspektionen och lett till att Ossian Hellers och Andreas Hofmann ombetts att besvara vissa frågor kan inte tillmätas något större självständigt bevisvärde. Ossian Hellers har uppgett att han uppmärksammade DSV i början av 2005 när han hos Cevian gick igenom lämpliga investeringsobjekt utom Norden, men att Christer Gardell p.g.a. tidigare erfarenheter av speditionsbranschen inte tyckte om denna och att det bl.a. därför inte var aktuellt för Cevian att investera i bolaget. I samband med att fokus låg på DSV kom han att intressera sig även för Frans Maas. Enligt Ossian Hellers och Andreas Hofmann var deras förvärv i Frans Maas en trend- och mediaspekulation, understödd av en teknisk analys. Den tekniska analysen lämnades den 5 oktober 2005 av Kempen & Co. Av den skriftliga bevis som Ossian Hellers och Andreas Hofmann har åberopat framgår att bolaget presterat dåliga resultat under 2004 och början av 2005 och att kursen började stiga efter det att uppgifter under början på hösten 2005 börjat cirkulera i media om att Frans Maas var en uppköpskandidat samt att den relativt sett låga kursen gjorde bolaget intressant som ett uppköpsobjekt. Andreas Hofmanns påstående att han under hösten 2005 diskuterade aktien med sin mäklare Per Åberg styrks av det mail innehållande en analys som denne skickat till Andreas Hofmann den 25 november 2005, d.v.s. dagen efter det att Andreas Hofmann hade köpt den första posten. 450 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ken Lennaárd har uppgett att han köpte i Frans Maas sedan han fått uppgifter från Ossian Hellers om dennes köp och att han inte haft tillgång till någon insiderinformation. En budprocess består av en analysfas och en affärsfas där bud läggs. Insiderinformation finns inte i analysfasen utan uppkommer först i affärsfasen. Av förhöret med Morten Windfeldt framgår att Carnegie träffade DSVs styrelse och diskuterade vilket bud de skulle lägga först någon gång i december 2005. Vid den tidpunkten har insiderinformation uppkommit. Huruvida detta skett före eller efter Ossian Hellers sista köp den 14 december 2005 och Andreas Hofmanns sista köp den 9 december 2005 har inte framgått av utredningen. Under alla omständigheter har emellertid åklagarna endast påstått att insiderinformationen har bestått i att Ossian Hellers har fått information om det uppdrag som Carnegie fått från DSV. Med hänsyn till vad som har framkommit om processen fanns då inte någon insiderinformation. På grund av det anförda finns rimligt tvivel beträffande åklagarnas påståenden att handeln i Frans Maas har skett på insiderinformation. Åtalet i denna punkt skall därför ogillas. 12. ASUR Åklagarna har påstått att Karsten Storgaard i sin anställning hos Carnegie i Köpenhamn har fått vetskap om att Carnegie i början av år 2007 har fått uppdraget av det danska Finansministeriet att värdera det mexikanska flygplatsbolaget Grupo Aeroportuario del Sureste, ASUR, och lämna en fairness opinion inför ett bud på hela eller del av bolaget, att Karsten Storgaard i februari 2007 har röjt denna information till Ossian Hellers och förmått denne att handla aktier i ASUR. Enligt 451 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 åklagarna har Ossian Hellers i sin tur förmedlat informationen vidare till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd och förmått dem att handla aktier i ASUR. Efter justering av gärningsbeskrivningen har åklagarna påstått att insiderinformationen har bestått i dels uppdraget från det danska Finansministeriet dels ett samtidigt meddelat löfte om att hålla mottagaren av informationen, d.v.s. Ossian Hellers, uppdaterad om processen. Enligt åklagarna har informationen och det samtidigt meddelade löftet tillsammans varit ägnade att väsentligt påverka priset på aktien. Tingsrätten har bedömt dessa frågor under de förra åtalspunkterna och gör ingen annan bedömning beträffande ASUR än vad som anförts där. Åklagarna har åberopat att Andreas Hofmann och Ossian Hellers under ett avlyssnat telefonsamtal har diskuterat hur förlusten på handeln skulle delas samt ett dokument där delning av förlusten har skett. Av Andreas Hofmanns och Ossian Hellers uppgifter framgår att Ossian Hellers hos Andreas Hofmann har utverkat möjligheten för Karsten Storgaard att handla på Andreas Hofmanns depå och att en handel genomförts där som har utmynnat i en förlust. Såsom åklagarna påstått har Ossian Hellers under tiden den 12 – 15 februari 2007 på New York Stock Exchange förvärvat depåbevis i ASUR för sammanlagt 11 750 000 USD genom sin mäklare hos Kaupthing Bank i Luxemburg. Andreas Hofmann köpte genom sin mäklare hos UBS i Schweiz den 14 och 15 februari 2007 aktier i ASUR för 41 274 000 MXN och den 16 februari 2007 genom sin mäklare hos Nordea i Luxemburg aktier i ASUR för 9 349 000 MXN. Ken Lennaárd köpte den 15 februari 2007 genom sin mäklare hos Credit Suisse i Schweiz aktier i ASUR för 5 030 000 kr. 452 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åklagarna har gjort gällande att handeln har grundats på den ovan nämnda insiderinformationen. De tilltalade har invänt följande. Den mexikanska lagstiftningen gällande insiderbrott ser annorlunda ut än den svenska. I Mexiko måste man tillhöra en viss personkrets för att kunna dömas för insiderbrott. De tilltalade tillhör inte denna krets. Vidare måste det vara visat att informationen de facto har lett till en kurspåverkan på 10 procent. Det är inte tillräckligt att handlandet ”varit ägnat att”. Detta gäller även Ossian Hellers köp av depåbevis över New York Stock Exchange p.g.a. att de underliggande aktierna har köpts på börsen i Mexiko. Åklagarna har hävdat att förfarandet är straffbart i Sverige eftersom handeln har skett härifrån. Frågan bör prövas som en invändning om rättegångshinder. Enligt 2 kap 1 § brottsbalken döms för brott som har begåtts här i riket efter svensk lag och vid svensk domstol. I 2 och 3 §§ brottsbalken finns bestämmelser för brott som har begåtts utom riket. I 4 § stadgas att ett brott anses begånget där den brottsliga handlingen företogs, så och där brottet fullbordades. En grundläggande princip i detta sammanhang är att så snart en del av den brottsliga handlingen har skett i riket är handlingen i sin helhet att anse som begången inom Sverige (jfr. rättsfallen NJA 2008 s. 1135 och RH 2000:84). I förevarande fall har handeln skett från Sverige via Luxemburg respektive Schweiz, för Ossian Hellers del i depåbevis köpta på NYSE, och har såvitt framkommit genomförts på börsen i Mexiko. Ett viktigt moment i händelseförloppet, nämligen besluten om att handla aktierna i fråga, har således utförts i Sverige. Något hinder för tingsrätten att pröva åtalet i denna del föreligger 453 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 därför inte. Invändningen, som tingsrätten uppfattar som yrkanden om avvisning från var och en av de tilltalade, ska därför ogillas. Karsten Storgaard har medgett att han har haft viss information om projektet men har gjort gällande att detta inte var insiderinformation och att de frågor som han berörde under telefonsamtalen med Ossian Hellers inte gällde den affär som åtalet avser. Han har också uppgett att det inte har funnits någon loggbok hos Carnegie gällande affären. Ossian Hellers har vidgått att han har fått information från Karsten Storgaard men har hävdat att det inte var insiderinformation. Han har påstått att det uppdrag som Carnegie fått endast gällde att värdera den del som Köpenhamns Flygplats ägde och att det aldrig fanns någon avsikt från Macquarie att lägga ett bud på ASUR. Han har gjort gällande att bilden var oklar när han köpte depåbevisen. Ossian Hellers invändningar på denna punkt får anses motsagda av det förhållandet att han köpte värdepapper i ASUR. Andreas Hofmann har vidgått att han har gjort affärerna i ASUR i sin depå och att viss del av handeln har skett för dels Ossian Hellers dels en kamrats till denne räkning. Han har hävdat att det inte har funnits någon insiderinformation när han har handlat och att han därmed inte heller har tagit emot någon sådan från Ossian Hellers. Ken Lennaárd har bestritt att han har fått någon insiderinformation från Ossian Hellers. Åklagarna har uppgett att anledningen till det uppdrag som Carnegie fick av det danska Finansministeriet var att det australiska bolaget Macquarie avsåg att lägga ett bud på hela eller delar av ASUR. 454 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Av utredningen i målet framgår beträffande ägarförhållandena i ASUR följande. Köpenhamns Flygplats ägde 2,5 procent av aktierna i ASUR. ITA ägde 15 procent och Chico Pardo 2,5 procent. I Köpenhamns Flygplats ägde Macquarie Airports 53,4 procent och Danska Staten 39,2 procent. ITA ägdes till 49 procent av Köpenhamns Flygplats och till 51 procent av Chico Pardo. Macquarie Airports ägde således via Köpenhamns Flygplats och ITA ungefär 5,4 procent av ASUR. Den danska staten ägde på samma indirekta sätt ungefär 3,9 procent av ASUR. De aktier som skulle beröras av en försäljning som avsåg det uppdrag som Carnegie fått av Finansministeriet var Köpenhamns Flygplats andel om 9,85 (7,35 + 2,5) procent av ASUR. En fairness opinion är en bedömning av huruvida den köpeskilling som parterna i en budprocess kommit överens om är rimlig. Enligt Henning Aasmul, som skötte uppdraget åt Finansministeriet, hade inte bara ministeriet utan även Köpenhamns Flygplats och ASUR låtit utföra en fairness opinion som bedömde priset på ASURaktien. Den 9 februari 2007 skedde en första presentation där Carnegie, baserat på de uppgifter banken fått från ministeriet, sammanfattade hur man hade uppfattat uppdraget. Henning Aasmul har uppgett att han först vid ett möte hos Danske Bank den 7 mars 2007 fick klart för sig vilken prisnivån för köpet var. Då sades också att Macquarie ville göra någonting tillsammans med Chico Pardo. Den 8 mars 2007 gjorde Macquarie en presentation. Den 13 mars 2007 gjorde Carnegie sin presentation. I och med den var Carnegies uppdrag slutfört. Först den 30 mars 2007 blev en transaktion offentlig, dock inte med Macquarie involverad. Av de uppgifter som Henning Aasmul lämnat framgår att det omkring den 7 mars 2007 var klart vilken nivå ett eventuellt bud skulle komma att ligga på och att när en transaktion blev offentlig den 30 mars 2007 involverade denna inte den part som åklagarna påstått, d.v.s Macquarie. 455 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Utredningen ger närmast vid handen att något bud inte hade lämnats då de tilltalade förvärvade värdepapper i ASUR, d.v.s. den 12 – 16 februari 2007, utan att processen då befann sig i en analysfas som blev mer konkret någon gång i mars 2007. Telefonsamtalen mellan Karsten Storgaard och Ossian Hellers innehåller diskussioner om ett kommande bud. De samtal som ägde rum före de tilltalades köp innehåller emellertid inte några uppgifter som är tillräckligt konkreta för att de ska bedömas utgöra insiderinformation Åklagarna har således inte förmått visa att det vid tiden för de tilltalades handeln har funnits någon insiderinformation. Åtalet för handeln i ASUR ska därför ogillas. MORGAN STANLEYDELEN ÅTALSPUNKT 13 FINDEXA (Magnus Kjellberg och Ossian Hellers). Magnus Kjellberg och Ossian Hellers har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: Findexa är ett norskt bolag som var noterat på Oslobörsen. Det är Norges motsvarighet till Eniro. Bolaget bröt sig loss från Telenor 2001. Eniro var intresserat av Findexa redan 2001 men förlorade då budstriden till riskkapitalfonden Texas Pacific Group (TPG). TPG ägde bolaget till dess att Findexa introducerades 456 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 på börsen under 2005. TPG hade efter börsintroduktionen 40 procent av aktiekapitalet. I juli 2005 presenterade Morgan Stanley olika affärsupplägg för Eniros styrelse inför ett tänkt förvärv av Findexa. Eniro kom att uppdra åt Morgan Stanley att agera rådgivare i affären. Morgan Stanley är ett amerikanskt bolag. Moderbolaget har sitt högkvarter i New York. Ett dotterbolag i London sköter den europeiska verksamheten. Det Londonbaserade dotterbolaget har i sin tur ett dotterbolag vid namn Morgan Stanley AB som är ett Stockholmskontor med ansvar för Norden. När Morgan Stanley tar in en ny kund sker det på koncernnivå. Avtalet med kunden träffas dock med Londonkontoret som ansvarar mot kunden via en vice president. De anställda inom Morgan Stanley har olika titlar beroende på erfarenhet; analysts, associates, vice presidents, executive director och managing director. Stockholmskontoret har cirka 11 anställda inom investment banking. Magnus Kellberg var executive director och nummer 3 i rangordning på Stockholmskontoret. Morgan Stanley i Stockholm är en liten arbetsplats. 11 personer arbetar med investment banking, åtskilda från de 4 personer som arbetar med förmögenhetsförvaltning. Londonkontoret sätter samman projekten och därför är ofta folk därifrån med i dessa. Hos Morgan Stanley kallade man projektet att förvärva Eniro för Tango. Andreas Fredriksson var projektansvarig. 457 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Den 18 juli 2005 hade man ett möte i London där 2 representanter för Morgan Stanley träffade Steven Peal, som var styrelseledamot i Findexa och i TPG. Morgan Stanley uppgav på mötet att Eniro var villigt att förvärva Findexa. Ytterligare ett möte skedde den 29 juli 2005 där Eniros vd träffade Steven Peal. Flera möten ägde rum i augusti 2005. I början av september 2005 skickade Eniro förfrågningar till banker för att söka finansiering av ett eventuellt förvärv av Findexa. Det skissades på en budnivå på cirka 32,50 kr/aktie. Eniro begärde in offerter från 4 banker. I september 2005 var projektet i en slutfas. Findexa hade krävt att Eniro skulle klara av due diligence på 1 vecka. Arbetet på due diligence började den 20 september 2005 och Findexa sade att det måste bli klart den veckan. Under tiden den 20 - 22 september 2005 genomfördes flera möten mellan Findexa och ledningen i Eniro. De träffades under helgen och på söndagen den 25 september 2005 var de överens om villkoren för ett förvärv. Man bestämde att handelsstoppa båda bolagen. På måndagen den 26 september 2005 tillkännagav man att Eniro skulle förvärva Findexa. Ossian Hellers handlade i aktien på måndagen den 19 och onsdagen den 21 september 2005, när due diligence pågick. Ossian Hellers handel är en insideraffär sett mot bakgrund av hur han har handlat i flera affärer. Han har varit fullt investerad i eventdrivna investeringar eller inför Qrapporter. Han har inte tagit någon marknadsrisk. I det här fallet hade Q-rapporten redan kommit och kursen hade till följd av den gått upp 1 procent. Under den här tiden kom det inga nyheter i Findexa. Det var en ”timely trade”. Han gick in innan deadlinen gick ut för Eniro och budet kom sedan på måndagen. 458 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 På Morgan Stanley har man måndags möten för att uppdatera personalen om olika projekt som är på gång. Åklagarna har sett att Ossian Hellers alltid har handlat på tisdagar. I det här fallet har han emellertid handlat på måndag eftermiddag. Han har inte delat med sig affären till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd p.g.a. att det var en illikvid aktie. Den låga omsättningen är anledningen till att han har spridit ut inköpen över 2 dagar. Findexaspåret landade på EBMs bord p.g.a. att Finansinspektionen genom kontakter med utlandet hade fått fram uppgifter om Ossian Hellers handel. Den norska Finansinspektionen hade startat en utredning om misstänkt insiderhandel som ledde till fällande domar (ab. 385 s. 1, 2). Ossian Hellers köp den 19 september 2005 avsåg 259 000 Findexa-aktier till kursen 28,32 NOK för 7 370 860 NOK, köpet den 21 september 2005 141 000 aktier till kursen 29,37 NOK för 4 160 964 NOK (s. 3). Försäljning av hela innehavet om 400 000 aktier skedde måndagen den 26 september 2005 till kursen 33,24 NOK, den dag då budet tillkännagavs, för 13 235 686 NOK (s. 4). Innan den 26 september 2005 var det nästan inga volymer alls i aktien (s. 5). Den 1 september 2005 var stängningskursen 27 NOK med 94 408 aktier omsatta (s. 6). Dagen därpå omsattes 200 288 aktier. Den 19 september 2005, när Ossian Hellers köpte 259 000 aktier, omsattes totalt 452 436 aktier. Ossian Hellers stod alltså för större delen av omsättningen den dagen. Vid Ossian Hellers köp av 141 000 aktier den 21 september 2005 omsattes 1 318 360 aktier. Den 23 september 2005, sista dagen för due diligence, omsattes 917 261 aktier. Den posten utreddes i Norge och ledde till fällande domar för insiderhandel. Fram till dess att budet offentliggjordes den 26 september 2005 var Findexa en illikvid aktie. Det har varit viktigt för EBM att titta på när Ossian Hellers handlade. Måndags möten var bara ett sätt att få information om pågående projekt. Av den utredning 459 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 som skett (s. 7) kan man sluta sig till att Ossian Hellers handlade aktier efter lunch den 19 september 2005. I finanspressen nämndes Findexa först måndagen den 19 september 2005 (s. 8 – 11) och då endast som 1 av 4 spekulanter på det danska katalogföretaget TDC. Norges motsvarighet till Finansinspektionen startade en utredning med anledning av kurs-ökningen och handlade volymer och begärde svar från Eniro och Findexa om hur processen hade gått till (s. 12 – 19). Detta framgår av svaren från Eniro och Findexa. Magnus Kjellberg var inte med i projektet för Eniro men det ägde rum på hans arbetsplats och informationen fanns på Morgan Stanleys kontor. Magnus Kjellberg var inte heller med på mötena eller införd i någon loggbok. En loggbok är EBMs viktigaste arbetsredskap. EBM begär alltid in loggböcker när myndigheten startar en insiderutredning. Loggböcker regleras i art 3 i Marknadsmissbruksdirektivet. Där framgår att medlemsstaterna ska föreskriva krav på loggbok för noterade bolag eller de som arbetar för ett sådant bolags räkning. Loggboken ska ta upp alla personer med tillgång till insiderinformation. En loggbok ska upprättas och sedan skickas till myndigheten på begäran. I 10 a § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument finns reglerna om loggbok. Ett svenskt aktiebolag som har emitterat finansiella instrument måste föra en förteckning över de personer som har insiderinformation. De personer som tas upp i förteckningen ska underrättas om det och man ska ange anledningen till att personerna får informationen och uppdatera loggboken fortlöpande. Personerna ska få en skriftlig underrättelse att de är med i loggboken. Tanken är att de ska avhålla sig från att handla. Materialet arkiveras i 5 år. Vid 460 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 underlåtenhet att föra loggbok eller brister i loggboken kan Finansinspektionen besluta om avgifter. Det finns många problem med loggböcker. Ett problem är att reglerna gäller bara målbolaget, i det här fallet Findexa, medan Eniro föll utanför loggbokskravet. Loggbokskravet avser aktiemarknadsbolag, men 2 budgivare bildar ofta ett icke aktiemarknadsbolag som inte omfattas av kravet på loggbok. Dock brukar de flesta ändå upprätta en loggbok. En förteckning över de personer som var involverade i projektet upptar 21 namn hos Morgan Stanley (s. 21). Listan innehåller förmodligen även de personer som arbetade med finansieringen. Kursen den 1 september 2005 var 27 NOK. Den 16 september 2005 då Ossian Hellers handlade var kursen 28 NOK. Under den tiden hade man en kursökning på 3,7 procent. Fredagen den 23 september 2005 var stängningskursen 29,40 NOK. När nyheten kom den 26 september 2005 var stängningskursen 33,10 NOK. Kursen steg alltså med 12,6 procent. När Ossian Hellers handlade första gången, 259 000 aktier, stod han ensam för 57,2 procent av den omsatta volymen den dagen. Jämför med torsdagen (85 000 aktier omsattes) och fredagen (32 000 aktier omsattes). Magnus Kjellberg genom Henrik Olsson Lilja: Det har inte funnits någon insiderinformation vid Ossian Hellers handel. Magnus Kjellberg har i vart fall inte haft insiderinformation. Magnus Kjellberg har inte haft kontakt med Ossian Hellers och har således inte röjt någon information till honom. Findexa-aktien var utsatt för ryktesspridning vid aktuell tid. Det framgår av kursutvecklingen under september 2005. Det finns uppgifter om att man t.ex. tyckte att det fanns för många diskussioner med för många lånefinansiärer. Magnus Kjellberg arbetade inte i projektet och var inte insiderloggad. Under perioden juni - 461 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 september 2005 arbetade han mestadels i London och var inte mycket på Stockholmskontoret. Åklagarna har utgått från att Magnus Kjellberg har haft information. Initialt har de säkert resonerat som beträffande Karsten Storgaard och Carnegie Danmark, d.v.s. att alla kände till ett pågående projekt. Så är det inte på Morgan Stanley. Morgan Stanley vill visa på försiktighet i informationshanteringen inför kunderna. Det är svårt att få tillgång till information om ett projekt om man inte arbetar i detta. Det finns chinese walls inom Morgan Stanley mellan mäklardelen och investment banking. Det finns även celler inom investment banking delen, d.v.s. man låter inte andra få del av information i ett projekt om man inte arbetar i detta. Man har kameraövervakning på Stockholmskontoret från London. Utöver detta arbetar man på Morgan Stanley utifrån need to know principen. Den innefattar 2 delar: 1) du frågar inte om du inte har någon anledning att fråga, vilket innebär att det finns viss risk med att fråga om du inte är involverad i projektet 2) för ett börsnoterat bolag innebär det att projektet kallas ntk projekt (need to know projekt), vilket innebär en förhöjd försiktighet att prata om projektet internt. Om man inte är behörig (chef som t.ex. Per Hillström eller arbetar i projektet) kan man inte få tillgång till information via intranätet. Magnus Kjellberg hade en relativt hög position på Morgan Stanley, men om han inte arbetade i ett projekt hade han den lägsta nivån av tillgång till information. Med det anförda som bakgrund kan man fråga sig hur åklagarna har resonerat i frågan om Magnus Kjellberg har fått information. Under förundersökningen sade åklagarna att informationen hade delgivits Magnus Kjellberg på måndags möten och då blev hans svar utefter det, d.v.s. att han inte kunde ha fått någon djupare information under dessa möten. Men man vet inte när mötena ägde rum. De äger rum bara ibland beroende på om man kan eller inte. Dessutom går det inte att i 462 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 efterhand säga vem som varit närvarande. Ändå skrev åklagarna i sina gärningsbeskrivningar att informationen kommit Magnus Kjellberg till handa genom dessa måndags möten och satte ihop det med måndagen den 19 september 2005. Sedan lyckades Magnus Kellberg visa genom alibi att han var på semester måndagen den 19 september 2005 och inte besökte kontoret den dagen. Det kan även nämnas att man inte insiderloggas på måndags möten, d.v.s. den övergripande informationen man får är inte insiderapplicerbar. Det har inte varit möjligt för Magnus Kjellberg att röja information till Ossian Hellers. Magnus Kjellberg var en av de mest hårt arbetande personerna på Morgan Stanley. Han har stundtals inte kontakt med sin omgivning utan lever ett osocialt liv. Telefonlistor mellan Ossian Hellers och Magnus Kjellberg visar att de nästan inte har haft någon kontakt; 1 samtal i juni och 1 i december är allt som finns. Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Ossian Hellers vitsordar uppgifter om handeln och budet som kom att läggas av Eniro. Han är överens med åklagarna att det inte hände något speciellt i Findexa. Det ska ställas mot den kursutveckling som åklagarna presenterat (ab. 385 s. 6). Utan någon händelse i målbolaget ökade kursen 8,8 procent från den 1 till 23 september 2005. Ännu intressantare blir det om man går tillbaka till den 1 augusti. Då blev kursökningen 14,4 procent fram till den 23 september 2005, d.v.s. det var en högre kursutveckling under den perioden än den effekt som uppstod då budet lades. Marknaden hade alltså hög medvetenhet om det som kunde komma att hända. Det ifrågasätts att händelseförloppet fortskridit så långt att informationen varit att betrakta som insiderinformation. Marknaden hade prisat in detta bud fram till tidpunkten för Ossian Hellers förvärv. Ossian Hellers har inte fått någon information från Magnus Kjellberg. Ossian Hellers har inte diskuterat Findexa-aktien med Magnus Kjellberg. Ossian Hellers kan inte vitsorda att Magnus Kjellberg ens har haft tillgång till sådan information. 463 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Det är riktigt att Ossian Hellers den 19 september 2005 svarade för en stor andel av omsättningen. På onsdagen den 21 september 2005 utgjorde Ossian Hellers handel 10,75 procent av omsättningen i aktien. FÖRHÖR Magnus Kjellberg: På Handelshögskolan läste han med inriktning finansiell ekonomi. Under den tiden var hans dröm att arbeta på en internationell investmentbank som agerade som rådgivare i samband med nyemissioner, börsintroduktioner, köp- och försäljning av företag samt olika corporate finance studier. Drömmen gick i uppfyllelse. Han älskade sitt arbete; arbetade dag som natt och helger. Vid tiden för misstänkliggörandet hade han nyligen blivit tillfrågad om han ville bli chef för rådgivningen rörande företagsöverlåtelser i Norden. Idag är han inte anställd på Morgan Stanley längre. När åtal väcktes blev situationen ohållbar. Redan blotta misstanken om den här typen av brott i branschen är förödande för personen och banken. Informationen har inte, som åklagarna påstått, flödat fritt på Morgan Stanley. Informations-säkerhet är A och O på Morgan Stanley eftersom det har att göra med bankens viktigaste tillgång, nämligen klienternas förtroende. Det här är inte Carnegie Danmark, det här är inte en bank som har förlorat sitt tillstånd. På Morgan Stanley finns det principer och regler för sådana här frågor och det sker kontinuerlig utbildning och träning i dessa. Ovanpå detta har man en kontinuerlig övervakning. Det finns en rad säkerhetsåtgärder. Uppdragen utförs i separata celler. Måndagsmötena är projektuppdateringsmöten, det är inte ”hemliga klubben”. Morgan Stanley har handböcker med regler och principer om hur man ska uppträda. Code of conduct är tillsammans med employee handbook en del av 464 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 anställningskontraktet. Häri finns regler och principer om t.ex. penningtvätt, kommunikation med media och hur informations-hantering ska gå till generellt. Man får löpande träning i informationshantering. Första dagen på Morgan Stanley blev han skickad på ett 10 veckors träningsläger i New York om detta. Dag 1 som associate blev han på nytt sänd till New York 10 veckor för att tränas i dessa frågor. Han har klarat engelska Finansinspektionens tester. Han har dessutom fått kontinuerlig träning på detta via kurser och moduler och man tränas att vara professionell. Morgan Stanley vill vara ledande på regelefterlevnad. Det är en del av affärskonceptet. Morgan Stanley är också reglerat av den amerikanska Finansinspektionen som är världens tyngsta tillsynsmyndighet. Det finns skyddsmurar i flera lager på Morgan Stanley. Som anekdot kan han nämna att efter det att Sarbanes Oxley Act infördes 2002 fick han inte ens tala med analytiker utan att få lov till det. Han måste få godkännande från compliance och fick sedan tala med analytiker bara om compliance var med på linjen. Han fick inte vistas i samma rum som en analytiker, mäklare och en klient. Han fick inte vistas på ett seminarium eller på en kurs. Då krävdes ett undantag. Det finns även skyddsmurar inom investment banking. Uppdragen inom Morgan Stanley utförs i celler. Det finns övervakningskameror på kontoret. En söndag satt han på Stockholmskontoret och blev uppringd från London som sade att dörren mellan köket och korridoren var öppen, vänligen stäng den, vilket han gjorde. Det finns ett starkt fokus på säkerhet. Man slänger t.ex. papper i en container som är låst. Varje måndag kommer ett specialföretag och hämtar behållarna. Sekretess är a och o, oavsett kontor och oavsett storlek, inklusive Stockholm. Information om uppdrag delges enbart av affärsmässiga skäl. Morgan Stanley liknar 465 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 på detta sätt McDonalds – en Big Mac smakar likadant oavsett var man köper den. Om Morgan Stanley ska värdera ett biotech-bolag har de samma angreppssätt oavsett vilket kontor som gör det. På samma sätt fungerar informationssäkerheten. Måndags mötena har 2 syften; att sprida kunskap som ska komma klienten till gagn och team building. Morgan Stanley Norden är en geografisk grupp. Organisationen har 3 axlar: geografi, industri och produkt. På mötena får man t.ex. information om hur en produkt eller en industrigrupp fungerar, t.ex. en hedge lösning, eller information om hur en bransch fungerar. Man får också information om transaktioner som Morgan Stanley genomfört och offentliggjort. Det är en viktig marknadsföringsåtgärd – lessons learned är viktigt i kommunikationen med klienter. Syfte nr 2 är lika viktigt. Det här är personer som arbetar dygnet runt och som viker sina liv åt att arbeta. Då är team building väldigt viktigt. Måndags mötena äger inte rum varje måndag. Ibland sker de 3 gånger per månad, ibland 0 gånger per månad, ibland 1 gång per månad. I genomsnitt har det blivit 2 gånger per månad och de som kan deltar. Mötet börjar kl. 09 och fortsätter till maximalt kl. 10 eftersom Per Hillström då har möte med Londonkontoret. En genomgång av transaktioner som Morgan Stanley Norden genomfört är en viktig del av mötena. Morgan Stanley offentliggjorde under misstankeperioden 35 transaktioner, d.v.s. cirka 2 per månad. Det är viktigt att få input från andra delar av banken, industrigrupper och produktgrupper. Det ges bara en övergripande information om uppdrag som begränsas till projektnamn och eventuellt kundnamn, team och fee. Det sägs inte vad uppdraget går ut på. Under den här perioden hade de mellan 10 och 30 projekt löpande. Tiden var alltså för knapp för att gå igenom varje uppdrag och om något sades var det övergripande. Regel-efterlevnad är a och o på Morgan Stanley. Man insiderloggas om man arbetar på eller får information om ett uppdrag. På måndags mötena insiderloggas inte de närvarande. 466 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Finansindustrin omges ständigt av ett informationsbrus. Det är en lång och mödosam väg till en affär. Det krävs många skott på mål. Man springer på allt för om det blir affär är arvodet högt. Det är lönsamt att springa på allt. Statistiken visar att det blir 3 förvärv på 700 försök. Investmentbankerna gör analyserna. Ett uppdrag är ett steg i rätt riktning, men ett uppdrag är inte lika med en affär. Att det finns insiderinformation i analysfasen är helt fel, det vet alla. Den uppkommer först i affärsfasen, som har krympt p.g.a. ryktesspridningen i finansindustrin. Flera 100 personer är insiderloggade i varje uppdrag, men vetskapen är mycket mer spridd än så i praktiken. I sådana här uppdrag hittar man finansieringsbanker, strategikonsulter, investmentbanker, advokatbyråer, revisorer, miljökonsulter och prbyråer. TeliaSoneras styrelseordförande har nämnt att i diskussionerna mellan Telia och France Telecom sommaren 2008 hade mer än 1 000 personer kännedom om affären. När Morgan Stanley rådgav ett engelskt riskkapitalbolag att köpa ett svenskt bolag var mer än 150 banker involverade. Man kan tycka att det är många, men i praktiken är det ännu fler som känner till det. Till exempel hade Regerigskansliet länge ett ramavtal med 10 investmentbanker. Varje bank fick komma med synpunkter på t.ex. försäljningen av Nordea. En bank vinner, de andra 9 räknar och analyserar – kanske SEB vill köpa Nordea eller Danske Bank eller någon annan. EBMs synsätt är alldeles för snävt. Vetskapen om en situation är ofta mer spridd än bara till dem som är insiderloggade. Ryktesspridningen hinner ofta längre än verkligheten. 3 faktorer bidrar till det 1) informationen som tidigare var lokal sprider sig globalt på några sekunder, Internet och Black Berries 2) det finns inga barriärer för kapital att flyta över gränserna, kan analysera investeringar världen över 3) det har skett en medialisering av transaktioner, intresset har ökat, intressegrupper kan använda media som verktyg i kommunikationen. När Scania och MAN diskuterade ryktades det om att fackföreningen på Scania spred information för att försvåra en affär. 467 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Bruset blir starkast i stora affärer och åtalet gäller sådana, de största i sitt slag. Ryktesspridning och skriverier gör att handelsutvecklingen är anmärkningsvärd i de här papperna före offentlig-görande. Bruset är starkast i stora affärer. Det är finansindustrins miljö. 3 omständigheter i utredning läggs honom till last. Han var anställd vid Morgan Stanley. Han känner Ossian Hellers. Han har använt 1 kodnamn. Åklagarna har påstått att det är anmärkningsvärt att handel har skett när Morgan Stanley var rådgivare, men det vore snarare konstigt om Morgan Stanley inte hade varit med eftersom Morgan Stanley är med nästan överallt. Om man tittar på de tilltalades handel är han misstänkt i 4 av de 34 affärer där Morgan Stanley var med. Om man tar bort de affärer som gäller Q-rapporter o dyl. och tittar på enbart uppköps-situationer framkommer det tydligt att Morgan Stanley är underrepresenterat i de tilltalades affärer i förhållande till Morgan Stanleys marknadsandel. Han lärde känna Ossian Hellers på Handelshögskolan i ett kamratskap som har fortsatt efter examen. De har också haft en yrkesmässig relation då Cevian blivit en maktfaktor i finansbranschen. Den har gått från att vara en fond på 3 mdr kr till 35 mdr kr och Morgan Stanley har liksom med andra aktörer såsom Industrivärden, Nordic Capital o.s.v. relationer med Cevian. Detta var viktigt för Morgan Stanley. Magnus Kellberg var med och byggde den relationen. Han har inte haft någon personlig vinning av sin relation med Ossian Hellers. Det finns inga penningströmmar mellan dem. Han har inte använt någon Jokertelefon. Han har tvärtom varit öppen med affärsrelationen mellan Morgan Stanley och Cevian, vilket styrks av utdrag ur hans kalender. Han hade t.ex. möten med Lars 468 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Förberg som grundade Cevian tillsammans med Christer Gardell, om Telia; skuldsättningsgrad, utdelningspolitik, uppdelning av bolaget och situationen utomlands. De räknade på om ett peföretag skulle kunna ta Telia privat. Det var naturligt för honom att inför mötena med Lars Förberg bolla dessa frågor med Ossian Hellers. Per Hillström uppmanade honom att bygga relationer med juniorpartners på investerarföretag i Stockholm. Han hade ett yrkesmässigt ansvar mot Morgan Stanley och Per Hillström som känner Christer Gardell privat. Han fick frågor som Christer Gardell frågade Per Hillström och frågan hamnade i hans knä. Han ville då kunna ge svar. Det skulle ju hamna hos en klient. Christer Gardell kunde fråga Ossian Hellers och sedan hamnade frågan i hans knä. Då ville han ge svar. Situationen med Cevian var inte unik. Det var så de arbetade. Bollplank och nätverk är viktiga i branschen. Kanske hade inte Morgan Stanley varit rådgivare åt OMX och Skandia/Old Mutual o.s.v. om inte Per Hillström känt folk på dessa bolag. Relationer är viktiga inom investment banking. Självklart tog han rygg på Per Hillström i detta tänk. Han blev inbjuden till middagar och luncher o.s.v., där de fick uppdrag. När ComHem såldes lärde han känna bolagsledningen och köparen kommer förr eller senare att sälja bolaget. Det har varit naturligt att hålla kontakten med ComHem för att få vara med i nästa affär. Att tala om bolag är naturligt för honom som finansnörd. Det förekommer en ocean av företagsnamn i utredningen och lika många kodnamn på företag och projekt. Som Christer Gardell sade i sitt vittnesmål är detta vanligt i finansbranschen (s. 41, 42). Information är kapital och man vill skydda sitt kapital. Kodnamn är ett uttryck för professionalitet. Kodnamn skyddar kapital. Vissa använder det mer, andra mindre. Yrkesmässigt var det rätt av honom att använda kodnamn när han hade folk omkring sig, t.ex. på Arlanda om han skulle på ett flyg. 469 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Findexas vd Cornel Riklin beskrev i förundersökningen Eniros intresse för Findexa. Han uttalade att det enligt deras åsikt den 18 september 2005 var lika troligt att processen skulle leda till ett bud på bolaget som att det inte skulle bli så (s. 8). En affär var långtifrån uppgjord. I den publika domänen fanns vid den tiden en omfattande ryktesspridning och eventuellt läckage. Eniros vd hade öppet deklarerat sitt intresse för Findexa. Förvärv i Norden var en del av bolagets strategi. Findexa var det enda realistiska förvärvsobjektet av storlek. Branschen genomgick en konsolidering. Huvudägaren av Findexa hade inlett en reducering av ägandet i bolaget. Det fanns budrykten sedan slutet av augusti/början av september som marknaden funnit trovärdiga. TPGs strategi var inte att äga innehav över börsen under längre tid. Handelsutvecklingen återspeglar trovärdigheten i ryktesspridningen. Ryktesspridningen hade hunnit åtminstone lika långt som verkligheten. Ryktesspridningens trovärdighet verifierades av volym- och aktieprisutvecklingen (s.10). Från Findexas börsintroduktion i maj 2004 till september 2005 gick Oslobörsen upp 67 procent. Findexa utvecklade sig horisontellt och gick upp 9 procent, d.v.s. knappt 60 procent sämre än index (s. 11). Från den 1 september 2005 fram till Ossian Hellers handel och budet gick aktien utan ny information från bolaget upp 8 procent, d.v.s. markant bättre än marknaden. Detta tyder på omfattande ryktesspridning och eventuellt läckage. Budpremien var 10 procent. I en konventionell situation är den mellan 20 och 35 procent. Varför skulle Findexas aktieägare acceptera en lägre budpremie än vad som var brukligt? Jo, börskursen hade inflaterats, blåsts upp, på ryktesspridning och eventuellt läckage. En typisk budpremie nåddes endast på data från slutet av augusti 470 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 2005. Detta visar att aktiekursen under en längre tid hade blåsts upp på ryktesspridning och ett eventuellt läckage (s. 13). I en konventionell budsituation, d.v.s. utan ryktesspridning, förklarar budet cirka 100 procent av avkastningen, men i det här fallet förklarade budet bara 60 procent. 40 procent av avkastningen kan tillskrivas ryktesspridningen och 25 procent av avkastningen genererades innan Ossian Hellers handel. Detta visar på omfattande ryktesspridning och eventuellt läckage (s. 14). Samma bild får man om man tittar på en analys av volymutvecklingen (s. 15). Medianvolymen under 6 månader fram till den 1 september 2005 låg på 77 000 omsatta aktier per dag. Medianvolymen under september 2005 fram till Ossian Hellers handel den 19 september 2005 visar på en 57 procentig ökning. Medianvolymen under perioden från den 1 september 2005 fram till dess att budet offentliggjordes var 159 procent högre. Volymen under september 2005 var signifikant högre än historiska data. Detta visar på omfattande ryktesspridning och eventuellt läckage. Volymerna var betydande såväl före som efter Ossian Hellers handel (s. 16, 17). Detta visar volymer omsatta aktier per dag. Den 8 september 2005 var volymen 400 procent över historiska data på normal nivå. Den 14 september 2005 var volymerna nästan 700 procent över genom-snittliga historiska data. Under en knapp tredjedel av handelsdagarna i september 2005 låg handelsvolymerna hundratals procent över historiska data kombinerat med en aktieprisutveckling som var markant bättre än marknaden. Detta visar på omfattande ryktesspridning och eventuellt läckage. Den allmänt kända informationen visar att Findexa var en uppköpskandidat och att Eniro hade bekräftat ett intresse för Findexa (s. 20). Beträffande uppdragets status hade Eniro indikerat intresse via email. Det var först efter genomförd due diligence 471 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 den 22 september 2005 som Eniro var redo att kalibrera sitt intresse och som bankerna godkände förvärvsfinansieringen. På kvällen den 23 september 2005 möttes styrelsen i Eniro. Inget beslut togs om ett formellt bud förrän under helgen. Slutsatsen är att bara Eniros mail om intresse var allmänt känt vid tiden för aktiehandeln (s. 21). Vid tidpunkten för aktiehandeln fanns inget bud, vare sig indikativt eller formellt, inga förslag på villkor, ingen finansiering och ingen due diligence hade skett (s. 22). Slutsatsen är att Eniros intresse var allmänt känt och diskonterat i aktiekursen. Konkretion skedde först den 23 – 25 september, den tiden som målet i Norge berör, och det var först då som eventuell insiderinformation kunde uppstå (s. 23) Det fanns alltså ingen insiderinformation vid Ossian Hellers handel. Inget av rekvisiten avseende begreppet insiderinformation är uppfyllt (s. 24). Ryktesspridningen hade hunnit lika långt som affärens status. Han var inte insiderloggad, hade inte tillgång till den elektroniska mappen eller till s.k. pipeline och hanterade inte jävskontroll av nya uppdrag (s. 29). Han har försökt vara EBM behjälplig under utredningen och har försökt ta fram uppgifter för att se om det hölls något måndags möte i anslutning till aktiehandeln. Det förs dock inga anteckningar om när måndags möten sker eller vilka som är närvarande. I genomsnitt sker de varannan vecka. Det är alltså inte fastställt om något måndags möte hölls eller vilka som närvarade än mindre vad som sagts. EBM menar ändå att Magnus Kellberg fick information på måndags mötet den 19 september 2005. Han var inte på kontoret den dagen och telefonlistor visar att han inte ringde dit. Det är inte tillräckligt att hänvisa till att information kan ha funnits och att han kan ha vistats där – under en period som han var stationerad i London. Begreppet löpande delgivning är omöjligt att försvara sig mot. Det skapar en omvänd bevisbörda. 472 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 EBM har påstått att han var en serieläckare från september 2005 till april 2007. Men varför har han inte läckt om andra överlåtelser där Morgan Stanley var inblandat (s. 39), t.ex. Nordic Capitals köp av Capio, Logicas av WM-Data, MANs bud på Scania? Det sistnämnda hade gett mellan 30 och 40 kr tillbaka på en investerad hundralapp. I samtliga angivna affärer hade han perfekt insyn utan att läcka, t.ex. Nycomed eller Lindab där han var projektledare och kunde buden utantill på decimalen, bud som låg mer än 100 procent över värdet i böckerna. Detta gav självklart en väsentlig kurspåverkan. Mer än 600 personer var inloggade och insiderregistrerade i Findexa (s. 40). Han däremot hade inte någon som helst delaktighet i uppdraget. Om han inte var med ska han då som anställd hos en av rådgivarna bli misstänkt? Av åklagarnas resonemang följer att alla som arbetar åt någon av rådgivarna är potentiella tipsare. Detta handlar om tusentals personer. Hans integritet framgår av en tidningsartikel om budstriden i Vin & Sprit (s. 42). Han har känt starkt stöd från Morgan Stanley under hela resan. Förtroendet förändrades inte med anledning av att det kom fram att han pratat med Ossian Hellers om OMX. Hans roll på Morgan Stanley gick ut på att vinna nya mandat och genomföra mandat. De hade ett antal olika mandat under resans gång och förväntansbilden av honom var att han kan mycket om olika bolag, så att om det kommer en fråga om ett bolag som de hade ett uppdrag för var det naturligt för honom att ge ett övergripande svar. Man ska dock komma ihåg att han inte arbetade på uppdragen. Det är en teoretisk fråga vad det betydde att han talat med Ossian Hellers. Om han hade haft känslig information hade det varit än viktigare att ge ett övergripande svar. Det vore märkligt om han pratade om 99 bolag men inte det hundrade bolaget. 473 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Beträffande Ossian Hellers uttalande under utredningen att han inte har talat med Magnus Kjellberg om aktier över huvud taget tog frågorna under förundersökningen sikte på om han lämnat insiderinformation. Han vidhåller det han sagt i förhör. Han har inte lämnat information om eller från Morgan Stanleyuppdrag. Han och Ossian Hellers har gått på Handels ihop, båda arbetade i finansbranschen och deras respektive arbetsgivare hade en affärsrelation. Det är naturligt att de pratade om bolag. De är finansnördar. Ossian Hellers påstående tog sikte på hans privata investeringar. Han har inte haft med dem att göra. Läkare, hantverkare, jurister handlar i aktier. Han har utgått från att Ossian Hellers gjort det också, men att det skulle vara så omfattande har han inte känt till. De har pratat om en mängd olika bolag. Han har inget minne av att de har pratat om Eniro. Han hade inte problem att hantera Ossian Hellers om denne krävde för mycket i deras diskussioner om aktier eller investeringar. Ossian Hellers agerade professionellt. Han märkte inte att Ossian Hellers sökte insiderinformation. ----Så vitt han vet pågår kameraövervakningen på arbetsplasten i Stockholm hela tiden. Han var stationerad i London till oktober 2007, men spenderade tid på Stockholmskontoret på olika uppdrag. Han hade eget rum hela tiden förutom under en period i slutet av 2006 då han temporärt delade rum. Alla har egna rum utom analytikerna som sitter i öppet landskap Morgan Stanley Norden där han ingick består av Stockholm och London. Han var nummer 3 - 4 ungefär. I Stockholm arbetar 15 - 20 man, 4 personer på asset management och resten på investment banking. Kompensationen är baserad i huvudsak på 3 steg 1) hur firman går 2) Nordenteamets prestation 3) din egen prestation. Vid slutet av året sker en utvärdering där man får kommentera enskilda 474 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 individers arbete. Frågor håller man framförallt i projektteamet, men det kan förekomma generiska frågor utanför teamen. Need to know principen gäller. Carnegie Köpenhamn blev av med sitt banktillstånd. Compliance har inte varit den bankens starka sida. De stora amerikanska bankerna investerar väldigt mycket pengar och resurser i compliance. De har större compliance avdelningar än USAs största advokatbyråer. Beträffande samtalet med Ossian Hellers på kvällen den 6 februari 2007 (ab. 297 s. 56) att de ska snacka i helgen o.s.v. om jaktsäsongen var det bara ett allmänt uttryck för att på hans front var allt ok, d.v.s. inget var nytt. Vilken jaktsäsong som börjar i början av februari får Ossian Hellers svara på. Han borde kanske ha frågat denne vilken jaktsäsong han avsåg. Vad han vet har inte Ossian Hellers vapenlicens. Det kunde handla om att Q 4-rapporterna kommer i februari. Q-rapporter kan vara en typ av ingångsperiod för Cevian. Beträffande hans uttalande kl. 16:12 (s. 57) ”läget för övrigt inte så mycket eftersom sjuk, tissel och tassel, lite action osv” kunde han ha tyckt att det var lugnt på jobbet. Han ville inte tala om sina uppdrag med någon som inte var en del av uppdraget. På så vis kunde det bli lite otydligt. De hade delvis en yrkesmässig relation. Ossian Hellers arbetsuppgift gick ut på att analysera trender och företag,. När de pratade om aktier var det självklart att använda kodnamn om det var folk runt omkring. Så fungerar branschen. Han använder dock inte alltid kodord. Vid samtal med Ossian Hellers har han använt kodorden Ofelia, Assar, allt mellan himmel och jord. Kodorden var en stundens ingivelse, den association han hade just då. Assar kan ha varit Assa Abloy. De hade inte kommit överens om att använda kodord för ett visst bolag. Om någon för in kodord i hans sfär tänker han inte på det. Om han t.ex. står på flygplatsen och det är uppdrag för Ericsson är det självklart att han använder kodord. Information är 475 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 kapital. Det är dina unika idéer som du har som bygger relationer och skapar förtroende. Han vill inte att någon annan ska ta hans idéer. Detsamma gällde för hans samtal med Ossian Hellers. Han har medverkat i uppdrag för Vin & Sprit, börsintroduktion för ett bolag i biotech som de sedan hoppade av då de inte tyckte att bolaget hade önskvärd kvalitet. Han var projektledare för försäljningen av ComHem kabeltv/trippelplay företag, tv/telefoni/bredband. Han var projektledare för rekapitalisering och ansvarade för försäljning av Ahlsell 2005-2008. 2006 var han delaktig i det största utköpet av riskkapitalbolag inom healthcare då Nordic Capital köpte ut bolag. I december 2006 hade han ansvaret att sätta Lindab på börsen på Ratos vägnar, TeliaSonera på börsen, Telefonica Mobiles på börsen. Det har spänt över många olika sektorer. Lindab och Altana kunde han ha läckt till Ossian Hellers. Svaret till Ossian Hellers att han inte har några större babeuppdateringar avsåg tjejer eller bolag (ab. 297 s. 60, 2 april 2007 kl. 14:59) ”kaffe idag osv men har inga större babeuppdateringar, dricka kaffe ändå, att vi inte hann prata osv kolla lägenhet med KL”. Det här är längesen. Bolag kan ha en mängd olika benämningar. Med facit i hand kanske han skulle ha klargjort vad Ossian Hellers menade, det är ett ganska generiskt samtal. Det kunde ha att göra med en lägenhet som var till salu i det hus där han bor. Om det gällde bolag har de en yrkesmässig relation där det ingår att prata om bolag med olika personer. Alla talar med alla men man agerar professionellt. Vad han kan minnas hade han inte lovat honom att uppdatera honom på något. De kan inte ha diskuterat något av bolagen som ingår i åtalet utan att förstå att han lämnade insiderinformation eftersom det inte har funnits insiderinformation i något av de aktuella fallen. Om det har funnits har han inte haft den och har inte överfört den. 476 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Det ingick i hans arbete att vara uppdaterad på Bloomberg, DI, Financial Times o.s.v. Han levde med sin Black Berry, kollade t.ex. email när han gick upp på natten. Han hade den alltid med sig. När han pratade med Ossian Hellers utgick han från att denne skulle använda den efterfrågade informationen professionellt. Han kände inte till omfattningen på Ossian Hellers privata investeringar och hur aktiv han varit. Han har utgått från att man agerar professionellt och från hur han själv agerar. Han har aldrig träffat Ken Lennaárd före den här rättegången. De pratade väldigt generellt om bolag. Det handlade inte om känslig information eller insiderinformation som kunde vara kurspåverkande som han delade med sig av. De hade generella diskussioner om många bolag. Han har utgått från att det varit yrkesmässigt. Babeuppdateringar o.s.v. kan ha att göra med att Ossian Hellers och hans flickvän hade en fnurra på tråden. Han minns dock inte. Det får bli hypoteser. Det kan ha att göra med tjejer. De pratade om tjejer. Tidvis pratade han ofta med Ossian Hellers. Under andra perioder gick han ner i arbete och hade inget socialt liv. Det gick i vågor och berodde på arbetet. Kontakterna med Ossian Hellers var ömsesidiga. De talade inte bara om bolag, utan även makroperspektiv. Han och Ossian Hellers har aldrig diskuterat de projekt som pågått på Morgan Stanley. Han var inte med i Findexa. Han ställde inga frågor om det. Om han hade gjort det hade det varit mycket udda. Han delar uppfattningen att han ska insiderloggas om någon frågar honom om en budnivå, men sådana frågor ställer man inte. Ossian Hellers: Han har mycket goda kunskaper om branschen och dess aktörer. Han har träffat Lars Berg som företrädde Tomas Franzén som vd i Eniro, har haft möte med Tomas 477 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Franzén, har träffat Findexas ledning efter börsintroduktionen 2004, och företrädare för det riskkapitalbolag som ägde det norska Fonecta. Han handlade på måndag eftermiddag den 19 september och onsdag eftermiddag den 21 september 2005. Det har framkommit i målet om Neonet i Stockholms tingsrätt att handeln ägde rum på eftermiddagen på onsdagen. Det innebär att han handlade under 20 procent av den öppna börstiden under den veckan vid Oslobörsen. Av totalt 3,1 milj omsatta aktier i Findexa på Oslobörsen den veckan köpte han 400 000. Det fanns 2,7 milj aktier till som hade säljare och han kan garantera att såväl Andreas Hofmann som Ken Lennaárd kunde ha investerat massor i den här aktien. Detta var en bra eventdriven investering, men den krävde en omfattande bakgrundsinformation om branschen för att kunna förstås. Det fanns förklarliga och offentliga anledningar till att spekulationer uppstod om att Eniro skulle lägga bud på Findexa. Marknaden hade vid tiden för hans aktieköp redan prisat in åtminstone 50 procents sannolikhet för att Eniro skulle lägga ett bud på Findexa. Därmed fanns ingen insiderinformation (s. 3). Alla Gulasidorbolag har sitt ursprung i gamla Televerk (s. 5). Man har sedan bolagiserat Gulasidor bolagen till enskilda bolag och därefter sålt ut de flesta eftersom man anser att en telekomoperatör och en informationsbusiness är skilda saker och finansmarknaden accepterar inte konglomerat. I Norden fanns fyra aktörer: Eniro, Findexa, TDC Förlag och Fonecta (s. 5). Tomas Franzén gick sommaren 2005 ut och sade att han skulle växa i Norden. Det var en tydligt kommunicerad strategi att man skulle sälja av Polen och en del andra verksamheter. Vad innebär det då att fokusera på Norden? Det fanns 3 spelare man kunde köpa, men i praktiken fungerade det inte så eftersom Findexa inte hade någon överlappning i katalogdelen. On line delarna var redan konkurrensutsatta och kunde 478 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 därför fusioneras utan problem med konkurrensmyndigheter. Eniro hade varit intresserat av att köpa Findexa redan innan börsintroduktionen 2004 (s. 6). Om Eniro skulle köpa TDC Förlag skulle man vara tvungen att sälja av antingen ”Lokaldelen” eller ”Din Del” eftersom ett bolag inte får köpa sig till ett monopol. Ett köp av TDC skulle kräva en fire sale d.v.s. en snabb måste försäljning som inte skulle inbringa några stora summor. Man hade även till viss del samma försäljningsorganisation, vilket skulle innebära att det skulle bli en ganska kladdig affär. TDC sade vid denna tid (ab. 389 s. 3) ungefär att man skulle sälja (Undersöker de strategiska möjligheterna). I juli höll man en auktion men Eniro deltog inte i auktionen och det var känt. Om Eniro varit suget på TDC skulle man ha gått in i det här skedet. Detta visste marknaden. I förundersökningen finns information från ett styrelsemöte i Eniro där man snabbt avfärdade en investeringen i TDC Förlag. Beträffande Fonecta gjorde en enorm överlappning av kataloger i Finland en investering omöjlig (s. 6). Koncernchefen i Fonecta sade att man skulle konkurrera med Eniro överallt och inte ha kvar några geografiska uppdelningar. Då kunde inte Eniro köpa Fonecta. När Macquarie köpte Yellow Brick Road där Fonecta ingår (ab. 389 s. 2) innebar det att det bara var Findexa man kunde köpa. Strategin att växa i Norden var alltså att köpa Findexa eller att inte köpa Findexa. Om man ville växa skulle man köpa Findexa. Det betydde dock inte att man visste om eller när detta förvärv skulle ske. I en artikel i Veckans Affärer den 7 juni 2005 (s. 7) sades att Tomas Franzén varit vd i 1 år, att han hade styrt om företaget och gjort om försäljnings- och produktionsorganisationen samt utseendet på katalogerna. Eniro hade för låg skuldsättning tyckte aktiemarknaden, vilket borde lösas antingen genom att de 479 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 köptes ut från börsen eller att Eniro köpte någon annan. Det fanns alltså en press på Eniro att agera. Den 16 september 2005 hände något (s. 8). Findexa var mest intresserat av TDC Förlag och var inne i auktionens slutrunda i september 2005. Processen hade startat i juli 2005. 2 eller 3 aktörer var kvar, varav Findexa troligen var det bolag som hade mest synergier att hämta i en sådan affär, en dansk-norsk business som slås ihop, delade teknikplattformer, en bolagsledning o.s.v. De hade helt enkelt innerspår i affären. Den här informationen spred sig först till Dow Jones, sedan till Bloomberg och sedan fick DI informationen den 19 september 2005 (ab. 389 s. 6). Analytiker m.fl. visste naturligtvis om detta redan under helgen. Vad innebar det att Findexa var nära att köpa TDC (s. 9)? Jo, om Findexa köpte TDC skulle det bli alldeles för stort för Eniro att köpa. Det nya företaget skulle dessutom innehålla delar som Eniro inte ville ha. De nya finansiella delägarna skulle inte vara intresserade av en snabb försäljning, vilket skulle ta bort objektet från marknaden. Alla Eniros köpmöjligheter i Norden skulle försvinna. De visste att det var nu eller aldrig ett bud skulle läggas. Spekulationerna tilltog om att Eniro skulle lägga ett bud på Findexa. Han vill här poängtera att uppgiften om att Findexa var 1 av ett fåtal kvarvarande intressenter avseende TDC kom fredagen den 16. Den kvällen skickades mailet där Eniro approcherade Findexa. Det blev en direkt reaktion på nyheten. Man insåg att det inte var så lång tid kvar. Den 14 oktober, d.v.s. 4 veckor senare, sålde man TDC Förlag,. Detta visar att man var inne i den absoluta slutrundan. Findexa låg bra till. Eniro måste bestämma sig snabbt om de skulle köpa Findexa. Därför var processen bara 1 vecka lång. Spekulationerna satte igång om att såvida Eniro var seriösa i sin tillväxtstrategi skulle de köpa Findexa nu. Att Findexa var med i budgivningen blev känt redan i augusti 2005 (s. 10). Då började kursen på Findexa att gå upp. Från början av augusti fram till före budet 480 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 gick kursen upp nästan 14,5 procent och vid budet 12 procent, d.v.s. den gick upp mer innan budet. Findexa börsnoterades den 1 juni 2004 på 25 NOK per aktie. Exakt 14 månader senare stod kursen i 25,70 NOK, d.v.s. 3 procent högre. Samtidigt hade den norska börsen stigit 55 procent. Detta visar att Findexas aktiekurs inte påverkades av börsen i övrigt och att kursen vid denna tid inte hade spekulativa inslag. Inga nyheter av kurspåverkande natur släpptes från Findexa från denna tidpunkt, den 1 augusti, fram till budet den 26 september 2005. All kursstegring från den 1 augusti får således anses bero på spekulationer om ett bud. Budet som släpptes den 26 september 2005 var på 32,35 NOK. Det var 26 procent högre än kursen den 1 augusti, vilket är nära mitten för en vanlig budpremie. Även detta stöder att kursen den 1 augusti 2005 var utan spekulation (s. 11). Det var på den kursen man lade budet. Kursstegringen därefter berodde enbart på spekulationer om ett kommande bud. Om marknaden prisade in 0 procents sannolikhet för ett bud den 1 augusti 2005 och 100 procents sannolikhet den 26 september 2005 blev marknadens inprisade sannolikhet för bud när han köpte över 50 procent (s. 12). Om det visade sig att det inte blev något bud skulle kursen gå ner så mycket som den hade gått upp eftersom kursökningen berodde på spekulationer om bud. När han köpte den 19 september 2005 hade marknaden prisat in en sannolikhet för ett bud på 50 procent eller mer (s. 13). Kursstegringen fram till det att han köpte var lika stor som efter det att han köpt fram till budet. Den 19 september 2005 meddelade Findexa den norska börsen att de såg att ett bud skulle komma var lika sannolikt som att det inte skulle komma ett bud. Det var första gången som Findexa kommunicerade med Oslobörsen om Eniros sonderingar, vilket visar att förloppet var kort. Eniro hörde av sig fredagen den 16 september. Att det var en 50 - 50 situation får ytterligare stöd av att Eniro 4 dagar senare, efter att ha gjort en due diligence, inte kunde fatta beslut i styrelsen om att gå vidare med ett bud. 481 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Först under helgen den 24 – 25 september 2005 fattade styrelsen ett beslut att lägga ett bud och meddelade Findexa detta. Att man bordlade frågan om budet visar att det stod och vägde. När Ossian Hellers köpte var sannolikheten för ett bud 50 procent och den inprisade sannolikheten var 50 procent. Om man skulle ha offentliggjort Eniros planer på ett bud på Findexa och den sannolikhet som fanns för budet (50 procent) skulle inte detta föranleda någon kursreaktion eftersom den redan var inprisad. Någon väsentlig kurspåverkan skulle inte ske. Han hade investeringsskäl som inte var baserade på någon icke publik information och som inte hade någonting med Magnus Kjellberg att göra. Telefonlistor visar att Magnus Kjellberg och Ossian Hellers inte ens hade någon kontakt under perioden. Ossian Hellers och Magnus Kjellberg är goda vänner. De umgås ibland mycket, ibland inte alls under perioder. Magnus Kjellberg arbetar dygnet runt ibland. Ossian Hellers och Magnus Kjellberg spelar tennis, golf, ses på middagar, fester, julbord o.s.v. De umgås i samma personkrets, ett gäng på 14 - 15 personer från Handelshögskolan (s. 17). Det fanns ingen insiderinformation när han handlade, ingen kurspåverkande information, än mindre någon väsentligt kurspåverkande information. Detta är förvisso den av alla event drivna investeringar han gjorde som träffade det faktiska eventet bäst i tiden. Annars har han varit ute lite för tidigt. Han köpte långt ifrån vad hans konto medgav. Om han hade haft insyn i Findexaprocessen och varit beredd att begå insiderbrott hade han väntat till den punkt då Eniro hade beslutat sig för att lägga ett bud eller inte. Då han handlade var ryktena på marknaden lika långt eller längre gångna än verkligheten. Även detta styrker att han inte haft någon information och att insiderinformation inte fanns (s. 19). 482 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Investeringsskäl. Investeringen var en trend- och mediaspekulation. Under 2004 publicerade Findexa 115 tryckta kataloger i sammanlagt cirka 9 milj exemplar. Bolaget hade en stor verksamhet med kontor överallt i Norge. Findexas omsättning var stabil och lönsamheten hög (s. 5), men utvecklingen av Findexa hade i princip stagnerat. Man låg still i omsättning (1 600 milj NOK) och hade en ebit marginal på 45 procent. Bolaget hade lönsamma affärer, man kan säga monopolaffärer. Kursen låg still på 25 NOK med mycket små variationer och korrelerade inte med börsen i övrigt (s. 6). Det fanns en god möjlighet till en lönsam trendspekulation (s. 8). Många av Gulasidornabolagen i Europa var/är ägda av pefonder då bolagen har stabilt kassaflöde som kan skuldsättas hårt. Texas Pacific Group ägde Findexa och satte det på börsen under 2004 men behöll cirka 60 procent av aktierna (s. 10). Det finns budregler även i Norge och om någon skulle köpa TPGs del av aktierna skulle köparen vara tvungen att lägga bud på hela bolaget. Att hela bolaget blev uppköpt var i stort sett det enda sättet som Texas Pacific Group kunde komma ur innehavet. Det spekulerades i att innan dess hade Eniro gett bud på bolaget, men inte tillräckligt högt för att få igenom affären. Kursen hade inte gått upp under 14 månader. Den följde inte index (s. 12). I augusti 2005 gick kursen plötsligt upp 6 procent (s. 13). Det berodde inte på rapporten. Q 2 2005-rapporten hade lite sämre försäljning och lite bättre marginal än väntat. Aktiekursen gick upp knappt 1 procent. I september 2005 gick kursen upp 10 procent på 20 dagar (s. 15) p.g.a. spekulation. Marknaden spekulerade i att det var nu eller aldrig. Eniro skulle köpa Findexa (s. 16). Det fanns en god möjlighet till en lönsam trendspekulation (s. 17). Den 26 september 2005 lade Eniro ett kombinerat 483 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 aktie/kontantbud på Findexa (s. 19). Budet var på 32,35 NOK per aktie. Kronologin visar tydligt att han köpte på en trendspekulation (s. 20). Redan vid slutet av den 20 september 2005 låg han cirka 180 000 NOK plus. När han köpte mer den 21 låg han ytterligare plus och kunde köpa mer. Det är typiskt för hur han handlade. Först tog han en position och om trenden fortsatte kunde han handla mer. Han investerade bara 54 procent av sitt kontoutrymme (s. 24). Det fanns 2,7 milj aktier till som sökte köpare under den veckan. Han kunde investera fullt om han satt med någon slags insiderinformation. Hans resultat efter skatt blev 1 246 704 kr (s. 25). Detta är en rent eventdriven investering i ett läge när det inte fanns någon som helst insider-information. Vid förhöret i april 2007 var affären nästan 2 år gammal för honom och han hade gjort många affärer efter det privat och ett hundratal analyser på arbetet. Faktabasen är som den är. Han hade ingen tillgång till fakta i sin häktescell. Förhörsledaren Torbjörn Nilsson förstod inte någonting. Han förklarade Electrolux utförligt och ingående. Ändå förstod Torbjörn Nilsson inte. Han bad honom uttryckligen att höra personer, men det gjorde Torbjörn Nilsson inte. EBM var helt ointresserade av allt han hade att säga. Då kom han fram till konklusionen att innan han fick prata med någon som kunde någonting och innan han fick tillgång till informationen sade han ingenting. Han gav in sina investeringsskäl redan den 15 februari 2008. De skulle ha ett möte då. Han sade att skälen inte var kompletta utan en muntlig framställning. Han hade inte haft tillgång till Merger Market o.s.v. då. Det är en betaltjänst, men mycket av materialet hade han redan då. Om EBM hade gått med på att ha mötet hade åklagarna fått det här presenterat redan då, men i stället ställde EBM in mötet i sista stund. Åklagarna har själva bäddat för att de får se allt detta vid huvud- 484 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 förhandlingen. Dessutom hade de 23:18 möten där åklagarna satt helt stilla och ville att Per Friberg skulle bedöma uppgifterna. Sedan fick de tag på hans cv och alla möten med honom ställdes in och i stället väcktes åtal. Index hade ingenting med den här aktien att göra. Börsen gick upp 55 procent från börsintroduktionen och sedan 3 procent. Man kan hitta perioder när de gått lika, men det beror inte på att aktien följde index. Det var bara en slump, inte en drivande faktor. Aktien levde ett eget liv. Man slår sönder åklagarnas påståenden med att om aktien hade följt index skulle budpremien ha behövt vara 20 - 30 procent, men den var bara 10 procent p.g.a. att alla visste att detta bara var spekulativa inslag. Beträffande samtalen den 6 februari (ab. 297 s. 56) ”nicht neue på min front”, ”jaktsäsong osv” undrar han också vad samtalen gällde. Att det skulle bero på Q 4rapporter stämmer inte. De strömmade in redan under januari. De hade samtal på natten, de pratade om inredning, Åreresa, kläder o.s.v. Han har ingen aning om vad det handlade om. EBM har klippt i alla samtal och tagit ut vissa bitar och säger att det är snack om insiderinformation. Det här kanske var vettigt då men går inte att förklara nu. Han pratade i mobil 1 timme per dag. Det går inte att komma ihåg vad 20 sekunder i ett samtal på över 20 minuter handlade om. För att förstå hans samtal med Magnus Kjellberg måste man veta vissa saker. Alla pratade med alla, men alla pratade inte med alla om allt. I finansbranschen finns många olika yrkesroller och när man diskuterar något och känner att här vill han ställa en fråga frågar man den yrkesroll som kan svara bäst. Om han vill höra vilka som köper aktier just nu, pratar han med mäklare. Om man pratar om rykten o.s.v. pratar han med analytiker och mäklare. Om han vill fråga hur andra investerare ser på något pratar han med analytiker som pratar med många investerare och har en bild av det. När det gäller specifika rykten talar man om det med andra investerare. Att fråga Magnus Kjellberg om ett specifikt aktierykte var meningslöst. Han hade 485 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 inte örat mot marknaden. Man diskuterar inte ett specifikt rykte med investment banker. De har kompetens inom allmän finansiell rådgivning. Cevian har 2 bestämda tidpunkter, före och efter fond II. Före fond II hade de 3 mdr. De hade inte muskler att gå in i stora bolag. Det fick Cevian genom att kunna ta in 30 mdr p.g.a. att de var duktiga. Då kom alla investmentbanker upp till Cevian för de förstod att Cevian skulle försöka gå in i stora bolag och dessas styrelser. Investmentbankerna ville sitta med i passagerarsätet. Morgan Stanley var där, JP Morgan var där, Deutsche Bank, Rotschild, alla investmentbanker var där. När Cevian annonserade Telia och Volvo blev det ännu mera spring. De kunde föreslå bolagen nya rådgivare genom sina nya styrelseuppdrag. När sedan specifika frågor runt Telia kom upp var det inte konstigt p.g.a. att Morgan Stanley satte dem på börsen. Magnus Kjellberg samtalade med Lars Förberg och han vet att Magnus Kjellberg ringde Ossian Hellers för att hamna rätt i sina idéer gentemot Lars Förberg. Det blev en mer professionell dialog där man kunde ställa frågor av mer specifik natur men inte av aktienatur, t.ex. hur mycket skuld skulle man kunna ta upp i denna typ av bolag och vad skulle det kosta. Magnus Kjellberg hade med sin erfarenhet bra kontroll på WACC (weighted average cost of capital). Han kunde ringa Magnus Kjellberg och fråga om han t.ex. fick en fråga av Christer Gardell om det. De utvecklade en professionell relation under våren 2006 till 2007. En naturlig förklaring till deras professionella relation var att de dessutom är vänner. De pratade om aktier men om han såg ett rykte i en tidning skulle han aldrig be Magnus Kjellberg att kommentera det. Antingen visste han inte eller så hamnade han i en obekväm situation. Däremot skulle han kunna fråga om skuldsättningen om någon typ av bolag var populära bland pebolag – d.v.s. allmänna finansiella frågor. Det var inget konstigt med deras samtal, men åklagarna tror att så fort man pratar finans med kodord så sprider man insiderinformation. 486 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Magnus Kjellberg har aldrig pratat om något projekt på Morgan Stanley. Investmentbankirer hör man aldrig något om när de arbetar med något, men när det är offentligt springer de runt och talar om det på stan för att få fler uppdrag. Beträffande åklagarnas påstående att han inte var avvisande mot att ta emot insiderinformation (s. 38 samtal den 7 februari 2007 - Peder säger att ”fan jag var inte så snabb o.s.v., jag fattade inte o.s.v.”.) är hans kommentar att om han ser en vd för ett börsbolag på ICA 3 dagar innan en Q-rapport och denne ser nöjd och glad ut anser åklagarna att han då har fått insiderinformation? Det gäller att passa på om man tror på någonting. Detta säger ingenting om att personen har sagt vad som finns i rapporten. Dessutom påstod personen det här efteråt. Han skapade en bild efter det att han hade sett att kursen hade gått upp. Om åklagarna anser att detta är insiderinformation har de inte förstått någonting. Hans kamrats kompis träffade en person på HM som sett nöjd och glad ut. Om han ska reagera om någon sett en glad person får han inte investera. Magnus Kjellberg visste inte att han gjorde privata investeringar. Inte många visste om det. På åklagarnas begäran har Andreas Fredriksson hörts som vittne och uppgett följande. Han arbetar idag i Citigroup, en investmentbank som liknar Morgan Stanley. 2005 var han vice president på Morgan Stanley. Det kan liknas vid en projektledare. Han arbetade i Nordenteamet och var baserad i Stockholm. Han arbetade företrädesvis med M & A-affärer men även med andra affärer som marknadsrelaterade affärer, både på equity- och kreditsidan. På Stockholmskontoret hade han 2 personer över sig och i London ytterligare några överordnade. De arbetade med Eniro och flera förvärvsidéer under hela 2005 utan att ha något formellt uppdrag. Uppdraget med Findexa minns han med start i mitten av sommaren 2005. De hade pågående diskussioner med ledningen i Eniro. I början av 487 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 sommaren styrdes diskussionerna in på Findexa och de tittade mer uteslutande på det förvärvet. De hade pågående diskussioner med Eniro under större delen av 2005 där Findexa var en av de möjliga investeringarna, men de hade inget direkt uppdrag att titta på det. Från Morgan Stanleys perspektiv fanns det andra möjligheter än Findexa, men han minns inte vilka. Han minns inte vilka andra bolag de tittade på. Det var kanske 3 - 4. Fr.o.m. februari 2005 tills de fick uppdraget tittade de på 3 - 4 bolag i branschen och hade kontakt med Eniros management. När uppdraget drog igång under sommaren 2005 skedde någon kontakt mellan Morgan Stanley och troligtvis styrelsen i Eniro där det upprättades ett uppdragsbrev som skrevs under och de officiellt fick i uppdrag att titta på en möjlig kombination av Eniro och Findexa. Teamet bestod av personer från Nordenteamet, Andreas Fredriksson, Per Hillström och representanter från Morgan Stanleys mediateam som är baserat i London. Där är det en managing director som leder projektet från mediateamets perspektiv. Det var också representanter från M & A-avdelningen som hade goda kontakter med ledningen i Findexa. Personer från Morgan Stanleys finansieringsteam tittade på att finansiera projektet men fick inte det uppdraget. Han hade en koordinerande roll där allt material och all analys gick via honom och sedan vidare till klienten antingen direkt eller via hans överordnade. Det är vardagsmat för internationella banker att arbeta från olika städer i stora projektteam eftersom klienter och olika kompetenser inom Morgan Stanley befinner sig på olika platser. De vill utföra uppdraget på bästa sätt. De samlar input från de olika individerna och levererar sedan svar på frågor och en analys till klienten. Det var en kort period från juli – september som det här var skarpt läge. Det togs fram dels ett strukturarbete d.v.s. alternativa lösningar på hur affären skulle kunna genomföras. De tog också in en värdering och levererade ett förslag till klient på var 488 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 budet borde ligga för att få igenom det hos aktieägarna. Den tredje delen var finansieringen, men den avbröts och någon lokal bank fick uppdraget. En fjärde möjlig bit hörde ihop med strukturen och de dokument som skulle fram, bud dokument, pressreleaser o.s.v. De 4 bitarna arbetades på under de 2 månaderna. De gjorde först ett internt arbete på var bud nivån borde ligga, men det behövde inte vara nära sanningen eftersom det finns en motpart som har saker att säga till om. Bud nivån fastställs först på slutet, men det interna arbetet med värderingen började tidigt i juli och fortgick till sista stund innan budet lades i slutet på september. Den preliminära indikationen på var ett bud bör ligga används när man diskuterar med klienten och resonerar om det är ett vettigt bud och om man har råd att betala. Det gäller att hitta en balans så att budet går igenom och befintliga aktieägare tycker att det är OK, d.v.s. att hitta en balans som accepterades av aktieägarna i såväl Eniro som i Findexa. Han minns inte exakt när finansieringen var klar, men han tror att det var strax innan man approcherade Findexa på officiell basis. De ville ha det nästan klart då. Det måste vara helt klart när man lägger budet. Han tror att det var en av de lokala bankerna som skötte finansieringen. Det arbetet var klart veckor innan budet lades. Det blev en kort period. Det fanns ingen deadline. I alla typer av M & A situationer är det bättre ju snabbare det går. Generellt försöker man komma till avslut så fort som möjligt när diskussionerna inletts. 2 månader var inte bestämt i förväg. Efter 2 månaders arbete var parterna överens och då måste man ut med annonseringen. Det fanns ingen anledning att hålla inne på annonseringen när beslut hade fattats av styrelsen. 489 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Bland personalen i Stockholm fanns allmän kännedom om att de hade ett uppdrag för Eniro att titta på Findexa. Utan att veta tror han att de flesta visste om det p.g.a. att kontoret är så litet att de flesta vet om vad andra arbetar med. Det är dock på en allmän nivå. Det finns ingen detalj-kunskap runt något projekt som är vida allmänt känt i Stockholm. Det finns s.k. måndags möten som sker på måndagar då tillräckligt många kan vara med. På de mötena sker en generell avrapportering om status på olika projekt, men inte statistik som förmedlas där, inga preliminära värderingar, tidsramar eller bud nivåer. Det är ett forum för att alla som är med i det nordiska investment banking teamet och ett telefonmöte för de som befinner sig i London. Man är inte tvungen att vara med på mötena. Alla vet när de äger rum och man försökte vara med. Det skickas 2 typer av kallelser. En kalenderinvitation som alla medlemmar får. Sedan skickas ett email med en agenda d.v.s. ett spread sheet med projektnamn som används som agenda. Beträffande ett projekt kan man säga att det fortskrider enligt plan, att parterna har börjat prata, att det är en positiv anda i samtalen o.s.v. Man är mer försiktig med information i publika transaktioner och situationer eftersom det är mer känsligt. Måndags mötena hålls för att de juniora ska känna sig delaktiga. Om flera med samma erfarenheter samlas kan man dra nytta av andras erfarenhet. Det finns definitivt flera syften med mötena, att ställa frågor och se hur man löst liknande frågor tidigare. Magnus Kjellberg var en erfaren person. Om någon i ett projekt frågade honom mer detaljerat skulle han ha insiderloggats. Frågan kan bestå i att man har hamnat i en liknande situation som annan medarbetare varit med om och hur man löste det. Magnus Kjellberg har arbetat i branschen i 10 - 12 år och har bred erfarenhet. Dessutom arbetade han på samma nivå som Andreas Fredriksson och var en 490 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 naturlig samtalspartner generellt. Han har ingen minnesbild av att han pratade med Magnus Kjellberg om projektet. Under de 2 månaderna projektet pågick var Magnus Kjellberg säkert på plats. Generellt sitter de som kallas analytiker och associates i landskap. De över dem har egna rum, men det varierar. Per Hillström delade rum med andra ibland trots att han var senior. Det hände att associates och analytiker ringde London. Då fanns kodord för respektive projekt, men man kunde höra ena delen av samtalet. Presentationer om projekt förvaras gärna i låsta utrymmen som finns vid varje arbetsplats. Hur respektive analytiker/associate hanterade det går inta att säga. Man får absolut inte prata med utomstående om vad man gör på Morgan Stanley. Det ligger djupt rotat i branschen. Man pratar inte med någon extern om något som skulle kunna härledas till en klient eller vart man reser o.s.v. Need to know principen är väldigt grundmurad. Den är kärnan i hela verksamheten. Från dag ett drillas man i att aldrig lämna papper framme, väskan obevakad o.s.v. Om man ställer detaljerade frågor om projekt som man inte är delaktig i uppfattas det som udda och det sker sällan. Man försöker undvika att sätta sina kollegor i den situationen. Frågorna går snarare åt andra hållet, d.v.s. projektgruppen frågar de som är utanför projektet. ÅTALSPUNKT 14 GAMBRO (Magnus Kjellberg, Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd). De tilltalade har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR 491 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Åklagarna: Av en artikel i Affärsvärlden den 22 februari 2005 (ab.392) framgår bl.a. att Gambro hade sålt dialyskliniker i USA under 2004 och att vd Sören Mellstig arbetade för att konsolidera verksamheten, att bolaget hittat nya verksamhetsområden internationellt samt tittade på möjliga förvärv. Avsikten var att Gambro skulle växa i början av 2006 Den 3 april 2006 kom nyheten att Gambro hade blivit uppköpt av Investor och EQT. Åtalet handlar om att Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd köpt aktier i Gambro och gjort ordentliga vinster. De sålde när pressmeddelandet kom. Aktien börsstoppades då. Kursen var cirka 96 kr innan stoppet. Efter stoppet steg den till 110 kr. I det här fallet har Magnus Kjellberg läckt. Det finns en läcka i affären som heter Mr White. Magnus Kjellberg är Mr White. Vidare var Bain o Co med, men de var inne redan i januari 2006 som rådgivare åt EQT som kom att vara med på budet på Gambro. Morgan Stanley fick ett uppdrag från Investor den 11 februari 2006. Den 14 februari 2006 handlade Ossian Hellers. Andreas Hofmann handlade senare samma dag. Ken Lennaárd handlade den 16 februari 2006. Vid månadsskiftet januari/februari 2006 var aktien uppe i 90 kr, men den började gå ner inför en Q-rapport som kom den 8 februari 2006. Kursen låg på ungefär 83 kr den 8 februari 2006. Rapporten kommenterades i en artikel i DI samma dag med rubriken Svagt bakåt för Gambro (s. 2 - 3). Enligt en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt den 23 februari 2006 (s. 4) sänkte SHB riktkursen för Gambro till 90 kr. Då hade Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd redan köpt aktier. Här var kursen cirka 81 kr. Man sade att riktkursen 492 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 på 6 månader borde vara 90 kr. När Ossian Hellers handlade aktier köpte han också optioner med lösen i maj; på 80, 85 och 90 kr. Enligt en artikel hos Ticker den 27 februari 2006 skrev Börsveckan att en strukturaffär kunde ge aktien ett lyft (s. 5). Den 2 mars 2006 fanns en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt om att aktien föll 6 procent efter ett möte hos FDA (amerikanska läkemedelsverket). Den dagen köpte Andreas Hofmann ytterligare Gambro-aktier för 9,6 milj kr. Den 3 mars 2006 fanns en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt med rubriken Något överdriven kursreaktion på FDA-note (s. 7). Analytiker trodde inte att Gambro skulle bli någon kursvinnare. I en artikel den 23 mars i DI sades att analytiker inte trodde på uppköp av Gambro (s. 8). Artikeln handlade om en större sannolikhet för att de köpte än att de blev uppköpta. Dagen efter artikeln köpte Ossian Hellers optioner i Gambro med lösenpris 95 kr i maj. I ytterligare artiklar i DI samma dag sades att det fanns heta rykten om Gambro (s. 9 - 11) som gällde att Christer Gardell hade gått in i Gambro. I en artikel den 28 mars 2006 hos Nyhetsbyrån Direkt sade Hagströmer & Qviberg att Någon form av strukturaffär väntas inom 6 månader. Under hela den här tiden pågick arbetet med budet och förhandlingar. Den 3 april 2006 handelsstoppades aktien och därefter kom en pressrelease med nyheten att Investor och EQT genom Indap AB hade lagt ett bud på Gambro på 111 kr per aktie kontant (s. 13). Finansinspektionen kom därefter att starta en utredning om eventuell insiderhandel i Gambro. Myndigheten ställde frågor till företagen och bad dem redogöra för processen. Eftersom EQT och Investor bildade ett gemensamt ägt bolag, Indap AB, för att lägga budet var de inte skyldiga att föra loggbok, men gjorde det ändå. Projektet kallades Gordon. Till deras svar till Finansinspektionen var fogad en loggbok som innehåller namnen på de personer i de olika bolagen som var inblandade (s. 20). I M & A teamet på Morgan Stanley ingick Per Hillström, John Hepburn, Per Franzén, 493 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Stephen Munger, Philip Apostolidis, Andreas Fredriksson, Mattias Odenberg m.fl. Intressant i sammanhanget är den 11 februari 2006. Loggboken avseende datumet den 14 mars 2006 var således fel (s. 22, 23). Magnus Kjellberg finns inte med i Morgan Stanleys lista över de personer som ingick i projektet, som kallades St. Barths (s. 26). Däremot är flera av hans arbetskamrater med. Ossian Hellers vinst på transaktionerna i Gambro var 12 136 366 SEK (s. 28). Andreas Hofmanns transaktioner är mer komplicerade. Han gick in samtidigt som Ossian Hellers men Vismaaffären löpte parallellt och Andreas Hofmann hoppade mellan dessa investeringar. När det fanns spekulationer om att budet skulle komma att höjas klev Andreas Hofmann in igen efter pressreleasen, men sedan klev han av med ett litet minusresultat. Ken Lennaárd gjorde en vinst på 2 430 392 kr. Den 14 februari 2006 köpte Ossian Hellers dels 80 000 aktier till kursen 84 respektive 83,99 kr för sammanlagt 6 751 677 kr dels 2 500 optioner med lösen i maj 2006 för sammanlagt 1 101 750 kr. Den 22 februari 2006 köpte han 1 000 optioner med lösen i maj för sammanlagt 168 500 kr. Den 22 mars 2006 köpte han totalt 56 600 aktier till kursen 87,50 kr respektive 87,66 kr för sammanlagt 4 977 609 kr. Den 24 mars 2006 köpte han 1 000 optioner för 226 500 kr och den 27 mars 1 000 optioner för 206 000 kr, båda med lösen i maj 2006. Den 3 april 2006 sålde han sina värdepapper i Gambro med en vinst på 12 136 366 kr (s. 28). Andreas Hofmann gjorde sina affärer via Nordea i Luxemburg. Han började köpa aktier den 14 februari 2006. De affärer som ledde till en förlust på 215 303 kr är inte relevanta. Intressant är i stället de affärer som resulterade i en vinst på 7 042 465 kr. Den 14 februari 2005 köpte Andreas Hofmann 50 000 Gambro-aktier för 4 225 137 kr och 9 000 aktier för 760 524 kr. Den 15 februari 2006 köpte han 20 000 aktier för 1 685 040 kr, 25 000 aktier för 2 106 300 kr, 50 000 aktier för 4 212 600 kr, 494 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 17 000 aktier för 1 428 021 kr och 20 000 aktier för 1 680 025 kr. Den 16 februari 2006 köpte han 24 000 aktier för 2 046 120 kr. Den 24 februari sålde han 50 000 aktier för 4 050 312 kr och den 1 mars 2006 57 400 aktier för sammanlagt 6 404 927 kr. Den 2 mars 2006 köpte han 147 400 aktier för sammanlagt 11 930 378 kr. Dessa affärer, som var en förlustaffär på 215 303 kr, kommer i ett excelark med en vinstdelning att kallas kid 1. Sedan gick Andreas Hofmann in i Visma. Den 22 mars 2006 gick han in i Gambro igen. Den 22 mars 2006 köpte han 100 000 aktier för 8 826 400 kr. Den 27 mars 2006 köpte han 100 000 aktier för 8 926 700 kr och den 28 mars 2006 100 000 aktier för 9 001 925 kr. Den 3 april 2006 köpte han 50 000 aktier för 4 663 950 kr. När budet blev offentligt den 3 april 2006 sålde han Gambro-aktierna. Vinsten blev 7 042 465 kr. Detta kommer att kallas för Kid 2 i ett excelschema. Ken Lennaárd köpte den 16 februari 2006 79 000 aktier i Gambro för 6 712 689 kr och ytterligare 11 000 aktier för 927 930 kr. Den 3 april 2006 köpte han 13 000 aktier för 1 210 878 kr. Den 6 april 2006 sålde han 13 000 aktier för 1 423 927 kr och 90 000 aktier för 9 857 962 kr. Han köpte aktier för totalt 8 851 497 kr. Vinsten blev 2 430 392 kr. En dator togs i beslag hos Ossian Hellers i lägenheten på Sveavägen. I datorn har hittats 2 dokument i excelformat som är av intresse (s. 47). Det ena är en s.k. räknesnurra för optioner (s. 51). Denna var öppnad bara några sekunder kl. 21.49 måndagen den 13 februari 2006. Följande dag handlade han aktier och optioner i Gambro. Det andra dokumentet är döpt till Kid, vilket betyder Gambro. Filen är skapad på en dator som tillhör Ossian Hellers. Den har därefter förts över till ett pinnminne och därifrån till en dator som Ossian Hellers hade i bostaden. Därför ser det ut som om han bara har varit inne i filen några sekunder. Dokumentet visar att Ossian Hellers innan han gick in i aktien räknade på rimliga budnivåer i Gambro. Kolumnerna L och M i dokumentet är budnivåer. Dessa innehåller 105 och 110 kr. Det första budet som lades fram var 106 kr. Han låg alltså nära budet. 495 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 För Andreas Hofmanns del kan man säga att det fanns 2 affärer. Dessa kom att kallas Kid 1 och Kid 2. I Ossian Hellers dator fanns ytterligare ett dokument kallat eric.xls som var skapat den 11 april 2006 (s. 53). Det innehåller en vinstavräkning. Gambroaffären var avslutad då eftersom den kunde avräknas den 3 april 2006 när budet kom och Andreas Hofmann sålde av. På ett annat excelark (s. 54, EBM har satt bokstäverna)) står det på en rad Mr White, 855 000, Kid, köpkursen 85, säljkursen 110 och 20 000 (som avser courtage). På nästa rad står det Mr Bling och 15 083 862. RÖD i dokumentet avser Visma, det bolag där Ossian Hellers satt i styrelsen och där han inte skulle handla över huvud taget. Trots det har han här Andreas Hofmanns handel i Visma i ett vinstavräkningsschema på sin dator. RÖD DIV betyder utdelning i Visma. KID 1 är Andreas Hofmanns affärer i Gambro som han klev av p.g.a. att han gick in i Visma och sedan tillbaka in i Gambro den 22 mars. Man har räknat på 117 000. 84,45 var inköpskursen och 82,50 säljkursen. Courtaget var 64 000. I kolumn B finns vid beloppet 292 150 ett minustecken. Det beror på att det blev förlust när Andreas Hofmann räknade av den första affären. Ossian Hellers var med och tog den förlusten. Siffran 117 000 kände de inte igen, men när de vid genomgång av Andreas Hofmanns affärer (s. 41) räknade igenom alla aktier blev det 235 000 aktier som han sålde den 14 och 15 februari. Hälften av 235 000 aktier är 117 500, men i avräkningen har de räknat på 117 000 och kommit till en förlust på 292 150 i Kid 1. Kid 2. När Andreas Hofmann handlade Gambro igen köpte han 355 000 aktier med början den 22 mars. Hälften av dessa 355 000 aktier är 177 500. I kolumn D (s. 54) på rad 12 finns denna summa, d.v.s. en vinstberäkning som hänför sig till hälften av det antal aktier som Andreas Hofmann köpte andra gången som Andreas Hofmann var inne i Gambro. Denna andra omgång är rubricerad som Kid 2. I denna har man räknat ut vinster eller förluster på RÖD, KID 1 och KID 2. I kolumnen B på rad 7 496 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 står det Mr Bling och 15 083 662. Ovanför står det Mr White och 855 000. Summan av dessa belopp är 15 938 662 kr. 15 083 662 kr är Mr Blings fordran på hälften av vinsterna eller förlusterna i Kid 1 på Andreas Hofmanns depå. Skillnaden mellan rad 12 och 13 är att den exakta skillnaden är hälften av det som Mr White ska ha 855 000 kr, hälften 427 500 kr, brutto 3 389 750 minus 427 500 kr ger nettobeloppet 2 962 250. Dokumentet visar tydligt att Ossian Hellers ska ha del av vinsterna på de affärer som Andreas Hofmann har gjort på sitt konto. Det är upprättat den 11 april, d.v.s. efter det att Kid 2 affären avslutats. Mr White är Magnus Kjellberg. Under tiden den 15 februari till den 20 april 2006 var det 12 kontakter via mobiltelefon mellan Ossian Hellers och Magnus Kjellberg (s. 46). Efter den 20 april 2006 var det ingen kontakt förrän den 9 juni 2006. Magnus Kjellberg genom Henrik Olsson Lilja: Någon insiderinformation fanns inte vid aktuell tid. Magnus Kellberg arbetade inte på projektet. Morgan Stanley kom in i bilden den 11 februari 2006. Det är osannolikt att informationen gick ut på ett måndags möte den måndagen. Dessutom var Per Hillström i London då. Troligen var det inte något måndags möte den måndagen. Magnus Kellberg har inte röjt insiderinformation. Han har inte haft någon sådan. EBMs expert har kommit fram till sin åsikt genom följande analys: (ab. 393 s. 50 4 st andra meningen) ”Morgan Stanley var rådgivare i affären och Magnus Kellberg misstänks ha läckt information. Sannolikt fick Kellberg betalt för detta genom att ta del av vinsten på Hofmanns depå. Kjellberg är Mr White.” 497 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Det fanns inte någon insiderinformation vid den tid då han handlade. Det var genom uppgifter i media allmänt känt att bolaget var utsatt för bud. Han har inte tagit emot någon information från Magnus Kjellberg. Denne har inte haft tillgång till den information som åklagarna påstått. Ossian Hellers har följaktligen inte fört någon information vidare till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd. Samtligas handel har skett på andra grunder. Andreas Hofmanns handel har inte till någon del skett för Ossian Hellers räkning. Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Andreas Hofmann har inte fått någon insiderinformation från Ossian Hellers. I stället har det varit fråga om en mediaspekulation. Uppgifter om tidpunkten för handeln och köpens storlek är riktiga. Ken Lennaárd genom Thomas Johansson : Tidpunkterna för förvärv är riktiga. Han har inte fått insiderinformation från Ossian Hellers. Det har inte funnits någon insiderinformation. Han tog rygg på Ossian Hellers när han fick reda på att Ossian Hellers trodde på den här aktien och gick som alltid all in med 90 000 aktier den 16 februari. När han talade med sin mäklare gick aktien upp i början av april. Då köpte han för 1 milj kr till. Den 3 april köpte Ken Lennaárd. Då sålde de andra. Det finns ingen samstämmighet mellan hans och de andras handel. 498 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 FÖRHÖR Magnus Kjellberg: Han har inte haft någon insyn i uppdraget, har inte haft någon information och har inte överfört information till Ossian Hellers. EBM har påstått att informationsmängd X var insiderinformation. Denna var emellertid redan diskonterad, d.v.s. allmänt känt. Åklagaren har gått igenom 13 artiklar gällande Gambro och kunde ha fortsatt. Under 12 månader fram till dess att budet lades fanns i pressen 2 469 artiklar om Gambro. Åklagarna missade alltså många artiklar. I Investors inlaga till EBM läste inte åklagaren en viss del (ab. 393 s. 23). I denna sägs följande ” I mitten av februari 2006 fanns från vår sida ett intresse beträffande Gambro och en ambition att undersöka en möjlig investering. Det fanns på detta stadium dock inget beslut hos oss om en sådan investering, det togs först i mars 2006.” Investor har analyserat 700 bolag under de senaste åren. Det fanns alltså bara en ambition att analysera Gambro. Åklagarna har sagt att förhandlingar skett, vilket är tveksamt, men för honom är det inga tveksamheter om man tittar i budprospektet som skickades till aktieägarna. Indap tillkom i mars 2006. Kontentan av det som sägs i erbjudandet till aktieägarna är att förhandlingar och due diligence skedde i slutet av mars (s. 9). Transaktionens beskaffenhet började således ta form först i slutet av mars, d.v.s. 1 månad efter det att Ossian Hellers hade inlett sin handel. Vid tidpunkten för handeln var det allmänt känt att det fanns ett bud på 105 kr på Gambro, att budgivare fanns bland både branschkonkurrenter och riskkapitalbolag. Investor-EQT var utpekade som en specifik budgivarkonstellation. Hedegefonder handlade Gambro-aktier i stora volymer och det var en kraftig utveckling av volymer och pris (s. 11). Ryktesspridningen hade hunnit längre än verkligheten. 499 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Ryktesspridningens trovärdighet verifierades av volymen som omsattes och utvecklingen av priset. I januari 2006 (se en artikel från Nyhetsbyrån Direkt den 26 januari) cirkulerade konkreta uppköpsrykten i media och på marknaden, nämligen ett bud på 105 kr på Gambro (s. 13). Detta var 18 dagar innan Ossian Hellers handlade. Det är inte märkligt att 105 -110 kr finns med i Ossian Hellers räknesnurra när det fanns budrykten på detta. Snurran var mitt i prick på var en premie brukar ligga, d.v.s. 20 – 35 procent. Redan under hösten 2005 hade Gambro av media samt banker och fondkommissionärer pekats ut som en av de hetaste uppköpskandidaterna (s. 14, DI den 6 september 2005). Media menade att såväl branschkonkurrenter som pebolag kunde köpa ut Gambro från börsen. Media pekade dessutom ut EQT/Investor som en eventuell budgivarkonstellation, vilket visade sig vara rätt (se Affärsvärlden den 20 december 2005, s. 15). Under hösten/vintern intensifierades ryktesspridningen. En artikel i Affärsvärlden den 1 februari 2006 tog återigen upp de konkreta uppköpsryktena och 105 kr (s. 16). Artikeln pekade ut riskkapitalister som troliga köpare. Artikeln lade också ut en potentiell strategi för en ny ägare, vilket synliggjorde potentialen i bolaget för såväl nuvarande som eventuella nya aktieägare (s. 17). Från december 2005 t.o.m. artikeln i Affärsvärlden gick Gambro-aktien utan ny information från bolaget nästan 3 gånger bättre än marknaden, med en överavkastning på 9 procent. Detta är ett tecken på trovärdigheten i ryktesspridningen (s. 19). Effekterna av ryktesspridningen den 26 januari 2006 var en kursökning med mer än 6 procent (upp 10 procent den dagen, börsen i helhet upp 0,9 procent) och en 500 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 volymökning på 1024 procent (s. 20). Detta visar att det var intressant information som inkluderats i kursen. Omsättningsvolymen och aktiekursutvecklingen den dagen var den största under 6 månaders-perioden fram t.o.m. den 26 januari 2006. Kursen den dagen rörde sig mer än 40 gånger jämfört med en normal dag (normalt 15 procent, dagen 615 procent). Detta var tecken på trovärdigheten i ryktesspridningen. Volymerna i aktien låg på cirka 500 000 per dag med en liten variation. Medianvolymerna från den 1 t.o.m. den 13 februari, d.v.s. fram till Ossian Hellers handel, var 1,2 milj aktier, d.v.s. flera 100 procent i ökning jämfört med historiska data. Detta visar att marknaden reagerade kraftigt på informationen. Under mer än 83 procent av handelsdagarna var volymen mer än dubbelt så hög som historisk nivå (s. 25). Flera under processen viktiga datum sammanfaller med kraftig handel och kursutveckling. (Den 26 januari 2006 när DI skrev om ett bud på 105 kr, den 22 mars när ett indikativt bud på 106 kr lades, den 28 mars 2006 när budet höjdes till 109 kr och den 31 mars som var sista handelsdagen före budet, s. 26)). Mer än 95 procent av denna handel kommer från andra än de tilltalade. Den 22 mars 2006 omsattes 3,3 milj aktier. Kursen gick upp 3,5 procent, volymen ökade 612 procent. Den 28 mars 2006 omsattes drygt 3 milj aktier och kursen gick upp 3 procent. Den 31 mars 2006 omsattes drygt 2,6 milj aktier och kursen gick upp 1,4 procent. Detta visar på omfattande rykten som marknaden funnit trovärdiga. Av förhör med Electrolux´ ekonomidirektör framgår att det var allmänt känt att internationella hedgefonder, t.ex. MAN Financial, spekulerade och köpte Gambroaktier före uppköpet (s. 27). Åklagarna har pratat om en artikel den 2 mars 2006 angående problem med Gambros dialysprodukt. Från den 2 mars och fram till budet gick börsen upp 5 501 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 procent. Gambro gick upp 18 procent, d.v.s. mer än 33 gånger mer än marknaden. Det kan också vara intressant att vd i Gambro handlade aktier den 13 och 17 mars 2006. Han ansåg alltså att det inte fanns insiderinformation då (s. 28). Volymökningen var under början av 2006 fram till dess att budet offentliggjordes mycket hög, över 200 procent över historiska nivåer (s. 29). Detta visar på omfattande ryktesspridning. Under 12 månadersperioden fram till budet den 3 april 2006 (3 mån 2006 + 9 mån 2005) borde av de 25 största handelsdagarna 75 procent komma under 2005 och 25 procent under 2006. Det var dock tvärtom (s. 30). 92 procent av de 25 största handelsdagarna är från 2006, 8 procent är från 2005. Detta visar på en omfattande ryktesspridning och eventuellt läckage. Slutsatsen av den allmänt kända informationen var att Gambro var en uppköpskandidat (s. 31). Det fanns uppgifter i media om budgivare och bland mäklare om bud på Gambro på 105 kr från riskkapitalbolag. När det gäller uppdragets status sade (som nämndes tidigare på s. 23 i ab. 393) Investors chefsjurist att Investor och Morgan Stanley troligen hade ett möte den 14 februari 2006 där uppdraget kan ha diskuterats och att i mitten av februari 2006 fanns bara en ambition att undersöka en investering (s. 32). Vid tiden för aktiehandeln i mitten av februari 2006 fanns det inget bud, inga förslag på villkor, ingen finansiering, inget avtal mellan Investor och EQT om erbjudandets genomförande, inget avtal om gemensamt ägande i ett gemensamt ägt bolag och inget sådant bolag upprättat (s. 33). Vid den tiden saknade uppdraget substans och konkretion (s. 34). Det fanns ingen insiderinformation. Han var inte delaktig i uppdraget om Gambro. Han var inte insiderloggad, hade inte tillgång till 502 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 elektroniska mappen eller den s.k. pipelinen och hanterade inte jävskontrollen av nya uppdrag. Han hade ingen som helst insyn i uppdraget. Det har inte fastställts att något måndags möte hölls vid detta tillfälle eller vilka som var närvarande, än mindre vad som sagts (s. 41). På lördagen den 11 februari 2006 sändes viss information till Morgan Stanley. Den 13 februari 2006 var Per Hillström, Morgan Stanleys chef för Norden, i London och mötet ställdes troligen in (s. 42). Morgan Stanley är underrepresenterat i aktiehandeln jämfört med sin marknadsandel. Ossian Hellers har gjort totalt 34 investeringar. I 4 situationer där Morgan Stanley varit rådgivare är han misstänkt för insiderbrott (s. 48). Om han hade varit den serieläcka som EBM påstår hade han haft en mängd tillfällen att läcka (s. 49). Om han hade utnyttjat tillfällena hade han på varje satsad 100 kr i genomsnitt fått 37 kr i avkastning. I affären fanns mer än 500 personer på 46 företag insiderloggade, varav mer än hälften i Stockholm (s. 51). Av åklagarnas resonemang följer att alla som arbetat för något av de företag som var inblandade i affären är potentiella tipsare. Det skulle i så fall handla om tusentals personer (s. 52). Han har inte haft någon insyn, inte överfört något. Det har inte ens funnits någon insiderinformation. Att hedgefonder inklusive MAN tankade aktier i Gambro inför utköpet framgår av förhöret med Fredrik Rydstedt, ekonomidirektör på Electrolux. Han har inget minne av att tidningsartiklar under den här tiden pratade om att Christer Gardell samlade aktier genom MNA. Att följa affärs-pressen ingår i hans arbete Ossian Hellers: 503 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Utredningen har gjorts med fel ansats. Man måste börja med att titta på om det fanns insider-information vid viss tid. Denna utredning har gått till på fel sätt. Alla hans affärer har varit misstänkta på ett eller annat sätt. Detta är inte seriöst. Under hans tid som aktiv på börsen fanns inte ett enda fall som var lika omryktat som Gambro. Våren 2006 var Gambro den stora grejen. På hösten 2006 var Scania och TradeDoubler de omspekulerade bolagen. På våren 2007 var det OMX. Han har minst 10 vänner som köpte Gambro på denna spekulation. Alla som var intresserade av Gambro gick in i bolaget. Det fanns väldigt många rykten och frågan var inte om utan när det skulle hända något. Handeln var markant mycket större under den här perioden. Magnus Kjellberg har visat det mesta. Han vill lägga fokus på vissa detaljer som gör det ännu mer tydligt. I media stod det att ett bud på 105 kr per aktie låg hos styrelsen i Gambro. Detta var allmänt känt. Bud ryktet var onormalt specifikt. I verkligheten fanns inget bud utan enbart en ambition att studera Gambro hos Investor/EQT. Mediaspekulationen var således längre gången än verkligheten och ingen insiderinformation fanns. Börje Ekholm kommer från pe (private equity) världen. Han sade när han kom in i Investor att han skulle titta igenom hela innehavet. Om man kombinerar det med alla rykten är det ett påstående utan substans. Detta styrks av att en styrelseledamot köpte aktier efter det att Ossian Hellers köpt. Man skulle inte ge ut aktier till vd vid denna tidpunkt om det fanns konkreta bud o.s.v. Först efter den 22 mars 2006 kunde man misstänka att det fanns insiderinformation. Dessutom bevisar telefonloggar att Ossian Hellers och Magnus Kjellberg inte hade någon kontakt före Ossian Hellers köp (ab. 396 s. 3). Gambro var i ett antal artiklar (s. 5, 6) utpekat som uppköpsobjekt och ryktena om ett bud i slutet av januari 2006 fick kursen att stiga. 504 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 I månadsskiftet januari/februari 2006 hade Investor och EQT påbörjat en preliminär analys. Enligt Petra Hedengran på Investor fanns det i februari 2006 en ambition att undersöka en möjlig investering. Bain & Co engagerades för att göra en kommersiell analys den 31 januari 2006. Denna analys blev inte färdig förrän den 9 mars 2006. Bain & Co arbetar enbart i analysfaser. Deras analyser grundas enbart på offentlig information. Investor inväntade analysen för att ha den som beslutsunderlag. Morgan Stanleys projektledare Michel Antakly beskriver situationen i mitten av februari 2006 som ”quite preliminary.” Vid denna tidpunkt fanns inget tilltänkt budpris, inget budbolag bildat och inga beslut tagna. Allt detta uppstod först 1 månad senare, i mitten av mars 2006. Det var med andra ord en precis påbörjad analysfas. Detta förstärks av att Claes Dahlbäck den 21 februari 2006 meddelade Gambros vd Sören Mellstig att: ”Investor och EQT utredde förutsättningarna för ett eventuellt bud.” Claes Dahlbäck gav svaret på en direkt fråga från Sören Mellstig om bud förbereddes. Detta visar att många rykten florerade, så många att Gambros vd såg sig tvungen att fråga Claes Dahlbäck om det fanns någon sanning i dem. Det framgår av budprospektet. Det ska också påpekas att Investor och EQT inte approcherade Gambro förrän den 22 mars 2006, mer än 5 veckor senare (s. 7). Sannolikheten för att en affär kommer tillstånd när man börjar med en analys är mycket låg. Den 23 mars 2006 underrättade Gambro börsen om att man blivit approcherade den 22 mars. Sannolikt hade man blivit kontaktad efter arbetstid den 22 mars. Kvällen den 22 mars var alltså startskottet. Handeln innan dess ska inte misstänkliggöras. I mitten av februari 2006 hade Investor och EQT precis påbörjat en analysfas. Detta utgör inte insiderinformation. Den mediala bilden var att Investor och EQT var en utpekad bud duo samt att det redan fanns ett bud på 105 kr per aktie hos styrelsen i 505 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Gambro. I ryktet om ett bud fanns givetvis premissen att rådgivare var inblandade. Den mediala bilden var längre gången än verkligheten, vilket gör att verkligheten helt saknade väsentlig kurspåverkanspotential. Insiderinformation fanns således inte (s. 8). Att ingen insiderinformation fanns förrän efter mitten av mars 2006 styrks av att Peter Grassman den 15 februari 2006 köpte 5 000 aktier i Gambro och att vd Sören Mellstig den 13 mars 2006 fick sig tilldelat 35 600 aktier. Man skulle inte bli tilldelad aktier om bolaget var utsatt för ett bud. 22 andra personer fick också aktier den dagen (s. 9). Ossian Hellers har inte fått information om Gambro. Hans investeringsskäl hade inget med Magnus Kjellberg att göra. Ossian Hellers och Magnus Kjellberg hade 15 telefonkontakter under tiden januari – mars 2006 (varav 6 var sms och 3 telefonsvarare). Han hade 2 stora inköpsdagar i Gambro; den 14 februari och den 22 mars 2006. Inför den första av dessa dagar hade han och Magnus Kjellberg inte haft telefonkontakt på över 3 veckor och ingen kontakt alls på 8 dagar. Morgan Stanleys första kontakter i projektet (10 – 11 februari) uppstod efter Ossian Hellers och Magnus Kjellbergs sista kontakt den 6 februari. Inför den andra av dessa inköps dagar (den 22 mars) hade Magnus Kjellberg och Ossian Hellers inte haft någon kontakt på 10 dagar och det senaste telefonsamtalet var 20 dagar innan. Märk väl att Ossian Hellers och Magnus Kjellberg inte hade kontakt vare sig innan eller efter budet som lades den 3 april 2006 (s. 15). Det är märkligt att de inte ringde varandra om Magnus Kjellberg hade läckt information. Vid samtalet den 21 januari på 67 sekunder var de på en svensexa i Åre. Han har inte behövt dölja några kontakter och har inte gjort det. Det står varje gång de ska på lunch o.s.v. rakt upp och ner i hans kalender. 506 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han investerade långt ifrån vad hans konto hade medgett. 31 milj. kr var inaktiva på sidan. Varför skulle han behöva investera på Andreas Hofmanns konto när han hade dessa pengar? Investeringsskäl. Gambro var 2006 ett bolag med 3 olika divisioner (s. 4): Gambro Renal Products, Gambro BCT och Gambro Healthcare. Efter försäljning av den amerikanska klinikverksamheten år 2004 var Gambro ett betydligt mindre bolag, men med hög lönsamhet (s. 5). Rörelsevinsten var cirka 10 procent. Aktien hade varit mycket stark sedan 2004 och bolaget delade ut 29 kr extra per aktie i slutet av 2005 (s. 6). Innan Q 4-rapporten spekulerades det mycket om att ett bud på Gambro skulle komma. Det skapade läge för en mediaspekulation. Ingen lägger bud precis innan en Q-rapport p.g.a. att marknaden och värderingen inte har fräsch information. Man måste få ut den informationen först. Då har man en rättvisande kursutveckling. Normalt är 2 - 5 veckor efter en rapport det vanliga bud tillfället. Ryktena var inte användbara innan Q-4 rapporten kom. Kursen hade månaden innan rapporten gått upp mer än 10 procent. Det skapade läge för en trendspekulation. Media och trend går hand i hand. Q 4-rapporten kom in som en negativ överraskning och kursen föll med mer än 8 procent. Det skapade läge för en rekylspekulation. Det dåliga resultatet berodde mest på engångskostnader men analytiker sänkte ändå sina förväntningar. Aktiekursen låg efter rapporten långt under mål priserna. Alla visste att bolaget var fundamentalt undervärderat. Man kan fråga sig redan här varför de ökade volymerna inte drev kursen mer. Det handlar om att den varit en vinnaraktie länge. Stora fonder tenderar då att sälja. Fonder gillar inte heller att sitta på bolag som har gett en dålig rapport. Det kallas för over shooting; överdriven kursreaktion uppstår. 507 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Rekylen kom så småningom och spekulationen fortsatte. Det fanns en analytiskt god möjlighet att spekulera i att kursen skulle rekylera efter ett stort kursfall (s. 8). Månaden innan Q 4-rapporten hade aktiekursen gått upp mer än cirka 10 procent på denna spekulation, medan index låg still den 9 januari till 3 den februari. En riktig pike kom den 26 januari 2006 när ryktet om ett bud kom (s. 11). Q 4 2005-rapporten var mycket bra i försäljningen men missade vinstförväntningarna med 13 procent eller 50 milj kr (s. 12). När den ena faktorn är bra och den andra dålig skapar det alltid konstiga situationer. Om man säljer mer brukar man tjäna mer och vice versa. Kursen gick ner 8 procent den veckan och skapade läge för en rekylspekulation (s. 13). Den dåliga marginalen var skapad av ökade kostnader, till största del av engångskaraktär (s. 14). Vinstförväntningarna sänktes inte med 50 milj kr utan prognostiserade minus 200 milj kr. Då ska man ha klart för sig att mål kurserna efter Q 4 låg på 90 - 105 kr. 105 kr var 30 procent över aktuell kurs, vilket är ganska unikt. Kursen föll långt under de mål kurser som analytikerna hade. När Ossian Hellers gick in den 14 februari 2006 trodde han på en rekyl. Det kom 2 rekyler. 2 dåliga nyheter från FDA sänkte kursen ytterligare, men efter det kom rekylen. Det fanns en analytiskt god möjlighet att spekulera i att kursen skulle rekylera efter ett stort kursfall. Den 3 april 2006 kom det bud som vissa på marknaden hade spekulerat i från Investor och EQT. Budet höjdes den 15 maj 2006 med 3 kr (s. 11). Kronologin visar tydligt att Ossian Hellers inte var insatt i någon process utan enbart sysslade med spekulation (s. 22). Vid den dåliga Q 4-rapporten köpte Ossian Hellers. Sedan köpte han lite till. Sedan kom beskeden från FDA. Om han hade haft insiderinformation; varför köpte han inte när aktien var som billigast? När kursen steg och var mycket 508 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 högre än när han först köpte, köpte han igen. Efter det att han sålt kom det en bud höjning. Det var de enklaste pengarna som finns. Varför ägde han inte aktier då om han hade full insyn? Det skulle garanterat Morgan Stanley ha vetat. Han borde ha haft optioner i det läget. Han började köpa den 15 februari 2006 för 7,9 milj kr. Den 23 februari 2006 när kursen sjunkit köpte han optioner för 0,3 milj kr. När kursen sedan ökat och en ordentlig vinst uppstått köpte han för 5 milj kr, för 0,2 milj kr och ytterligare 0,2 milj kr (s. 25). Han köpte aktier i 2 etapper för sammanlagt 13,5 milj kr och optioner för 1,8 milj kr. Han hade 31,1 milj kr som satt på läktaren (s. 26). Om han räknar med de vinster som han arbetat upp hade han 35 milj kr. Om det var som åklagarna påstått att han hade insyn i slutet av mars och visste om budet, varför gick han då inte in med 35 milj kr? Beträffande filen där mr White finns med (ab. 393 s. 54) varför skulle han investera hos Andreas Hofmann när han själv hade 31 milj kr? Det är inte hans fil och det handlar inte om hans pengar. Det har inget med honom att göra över huvud taget. Han tjänade 12 136 761 kr på affärerna, varav nästan 9 milj kr på optionerna (s. 27). Han skulle ha kunnat göra en vinst på 45 milj kr om han hade suttit på insiderinformation. Vad han vet har han inte kallats mr Bling. Gambro var mycket omspekulerat. Han ringde till många analytiker och mäklare och pratade med dem i 2 omgångar, dels efter rapporten och dels inför hans andra köp den 22 mars 2006. Han hade bra access till alla aktörer på finansmarknaden. Då började det plötsligt ryktas om att Cevian skulle in i Gambro. Det har inte varit ett analysuppslag över huvud taget i Cevian. Detta motsäger åklagarnas teorier tydligt eftersom han inte hade behövt ringa runt till analytiker och mäklare om han hade 509 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 haft insiderinformation. Nu ringde han runt eftersom han gjorde en spekulativ investering och då kunde sådana rykten uppstå. Det var inte den enda gången det hände. Och sedan stod det att Christer Gardell skulle ha träffat Gambro o.s.v., vilket var fel. Mäklare som fått många samtal från Cevian trodde att Christer Gardell var på väg in i något bolag och det kom sedan i tidningen. Det finns således många falska rykten om vilka bolag som Christer Gardell går in i. Rykten som är mer ”intresserykten” beroende på att Cevian ringer runt dör ut ganska snabbt. Om det skedde riktigt stora aktieköp under en period och Cevian var engagerade i någonting brukade ryktena få mer trovärdighet, men i Gambro var det en efterrationalisering av kursökningen som berodde på spekulationer om bud. Gambro växte fram hos honom. Det var otroligt mycket skriverier. Börsgolvet hade t.ex. skrivit 10 gånger om detta. Meditech var inte ett område som Cevian hade som prioriterat. Han var tvungen att läsa på när det här kom på radarn. Cevian fick fokus på läkemedel först hösten 2006. Han kunde inte prata med någon utan att prata om Gambro. Vid alla besök m.m. av analytiker o.s.v. pratades det om den. Gambro var alltid ett ämne under våren 2006. Han talade inte med Magnus Kjellberg om Gambro. Man pratar aldrig rykten med en investment banker. Man ställer frågor som är av finansiell natur, men man pratar inte rykten. Det gör man bäst med mäklare, analytiker och andra investerare. Han kan inte komma ihåg att han pratade med Magnus Kjellberg en enda gång under den tiden. Han lade upp Magnus Kjellberg i kalendern när de hade lunch. Han har i kalendern att de åt lunch på Prinsen den 19 januari kl. 12:00. Det bokades in den 16 januari 2006. Eftersom de åt på Prinsen innebär det att någon av dem tog det som representation. Han minns att han när han i förhör blev tillfrågad om varför han investerade i Gambro svarade att det var en omvänd rapportspekulation. Det är en del av vad han 510 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 har sagt nu. Det var en rekyl- och budspekulation. Rekylspekulation är samma sak som en omvänd rapportspekulation. Trend och media har varit där sedan dag 1. Han ville bara att EBM skulle sätta sig och göra sin hemläxa, men de fick ingen kommunikation. Han har inte pratat med någon från EBM som kan någonting om finans. Hur skulle han som har 100 bolag i huvudet komma ihåg detaljer? Det är helt omöjligt. Optionssnurran är en standardräknesnurra som ger både procent och kr. Man kan lägga in olika variabler. Han tog med alla kurser från 80 kr till 115 kr. Om han visste den 13 februari 2006 att det skulle komma ett bud och på vilken nivå det kom varför tog han då med ett helt spann och varför tog han med scenarion där han förlorade 100 procent på optionerna. I den här räknesnurran lägger man in olika variabler och tittar på olika utfall beroende på vilka optioner man handlar. Han köpte optioner i flera steg, inte efter snurran, för sammanlagt 6 procent av kontot, vilket innebar att det fanns 94 procent kvar på kontot som han inte handlade för. Det är inga konstigheter och att 105 kr och 110 kr är high lightade är inte heller konstigt. I den cell som är längst till vänster står 84 kr. Budspann är 20 - 35 procent och 27,5 procent i genomsnitt. Om han lade på det på 84 kr hamnade han på 107,1 kr och med jämna 5 steg hamnade det mellan 105 kr och 110 kr. Det är inte konstigt att han boldade 105 – 110 kr. Det är en räknesnurra. Han köpte aktier också den 14 februari. Dessutom räknade han på olika scenarion och om han hade vetat att det var ett bud hade han tagit den optionen med mest leverage i, men det gjorde han inte. Han tog optioner som var ganska nära att vara in the money. Dessa kunde man köpa på en rekylspekulation också. 511 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han räknade på alla utfall. Det här är en matris som tar med alla utfall. Det är klart att man hoppas att bud rykten ska bli besannade om man gör en investering. Men det var inget han visste. Då hade han inte behövt ta med andra scenarion. Snurran har använts många gånger i olika situationer och har troligtvis legat på hans jobbdator. Filen är skapad kl. 21:49. Kanske arbetade han hela dagen och ville ha den hemma eller mailade han den till sig själv för att kunna arbeta med den. Han har inget minne av det. Excelfilerna ”kid” och ”eric” i hans dator är inte hans filer. Han hade 31 milj kr på sidlinjen. Varför skulle han då gå till Andreas Hofmann och låna av honom? Han investerade inte ens en tredjedel av sitt totala kapital. Andreas Hofmanns handel fanns inte i hans dator, men Andreas Hofmanns fil finns på hans dator för att han lånade datorn. Ossian Hellers använde inte datorn själv. Andreas Hofmann kan ha lånat den, Ossian Hellers ha fått tillbaka den och Andreas Hofmann lånat den igen. Under vilken tid datorn var utlånad vet han inte, kanske under hösten 2006. En viktig fråga är om filen är skapad på den datorn. Datorn fanns hos honom och den var trasig, fick inte ström. Den skulle lämnas in på reparation men den kom aldrig dit. Andreas Hofmann: Han gjorde 2 affärer i Gambro; den ena på 31,8 milj kr, den andra på 44 milj kr. Den senare gick med förlust. EBM har aldrig ställt en fråga om denna. Affären på 31,8 milj kr gick med vinst. För den affären är han åtalad (s. 2). Affär nr 2 är hans näst största affär. Spekulationerna var i båda fallen mycket omfattande. Han sålde före och efter buden (s. 3). 512 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Strax efter det att han hade sålt aktierna i affär 1 köpte han aktier på nytt (s. 4). Anledningen var en spekulation om budhöjning. Direkt efter Investors och EQTs bud, genom Indap, på Gambro den 3 april 2006 steg kursen över den lagda budnivån. Marknaden spekulerade om en kommande budhöjning samtidigt som media ökade trycket på Investor genom dagliga spekulationer. Det var en signal om att marknaden inte var nöjd med budet utan trodde på en budhöjning (s. 5). Under 1 månad köpte han aktier i Gambro för mer än 44 milj kr (s. 6). Efter Investors och EQTs bud på Gambro spekulerades det i pressen om en kommande budhöjning (s. 7, 8, 9). Ett amerikanskt företag vid namn Paulsson & Co hade börjat tanka aktier för att försöka få corner position d.v.s. 10 procent eller mer (s. 10). 90 procent är minimikravet för hur många aktieägare som måste acceptera. Om någon har 10 procent eller mer kan han stoppa budet och därigenom tvinga fram en budhöjning. Det var därför de köpte. Men Robur höjde sitt ägande och hann före. De var tydliga med vad de ville och sade att de inte skulle acceptera budet (DI den 6 maj 2006, s. 11). Investor stod inför 2 val; antingen höja budet eller att dra sig tillbaka (DN den 8 maj 2006, s. 12, TT den 10 maj 2006, s. 13, DI den 12 maj 2006, s. 14). Det sades bl.a. att av kursutveckingen att döma oroade sig delar av placerarkollektivet för att en bud höjning inte skulle komma och att Investors vd Börje Ekholm varit mycket tydlig och upprepat budskapet att marknaden kunde känna sig snuvad på det. Detta var ett rävspel, annars gick kursen över nästa bud nivå. Han väntade dock på bud höjning. I början på maj 2006 bestämde han sig för att backa ur investeringen då både fallhöjd och osäkerhet var stor och då Börje Ekholm var mycket tydlig med att man inte skulle höja budet. Han sålde sina aktier under tiden den 5 – 11 maj 2006 med en förlust på cirka 200 000 kr (s. 15). 513 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 4 dagar efter försäljningen kom budhöjningen. Han var den ende av de tilltalade som gjorde affären. Morgan Stanley var ansvariga även för budhöjningen, men här sålde han 4 dagar innan budet (s. 16, 17, 18). Det visar att han inte hade insiderinformation. Slutsatserna kan sammanfattas med följande frågor. Vilket är mönstret? Han gjorde denna affär ensam. Var finns timingen? Han sålde 4 dagar innan budhöjningen. Vem är källan? Samma investmentbank skötte budhöjningen som det ursprungliga budet. Gjorde han stora investeringar utan påstådd insiderinformation? Ja. detta var hans näst största investering någonsin (s. 19). Av hans 3 största investeringar är nr 1 och 2 inte misstänkta. Han gjorde stora investeringar utan att de har med insiderinformation att göra. När det gäller den affär som han är misstänkt för hamnade Gambro på hans radar genom ett antal spekulativa artiklar i media. Investeringen var således följden av en omfattande media-spekulation (s. 21). Med start i januari 2006 gick mediaspekulationerna heta om att ett bud förbereddes på Gambro. Ryktesspridningen var omfattande och verkar bitvis ha föregått det faktiska händelseförloppet. Allt som hände i Gambro gick det att läsa om i media. Redan 4 månader innan budet presenterades spekulerades det i media om att Investor och EQT skulle lägga bud på Gambro. Därefter skrevs 42 artiklar om att ett bud skulle komma. 2 veckor innan hans första köp blev ryktena mer specifika. Det påstod att Investor förberedde ett bud på 105 kr per aktie. Slutligen blev budnivån 111 kr per aktie. Han ville investera i aktien men önskade undvika rapportrisk då de spekulativa inslagen hade drivit upp kursen mer än 10 procent på 1 månad. En sämre kvartalsrapport än väntat gav en negativ rekyl den 8 februari. Efter en nedgång på 7 procent passade han på att köpa aktier. Det var 2 veckor efter det att Affärsvärlden hade skrivit artikeln ”Räkna med storaffär i Gambro”, som spekulerade i en gemensam aktion mellan EQT och Investor där Gambro skulle 514 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 köpas ut (s. 22). Den 23 februari 2006 skrev tidningarna om en negativ analys från SHB som fick honom att sälja en del av sina aktier. Analysen pekade på stark kritik från FDA mot en av Gambros produkter. Den 2 mars 2006 köpte han tillbaka aktierna till ett lägre pris. Ryktena hamnade återigen i fokus. Den 15 mars 2006 skickade Ticker ut ett telegram som berättade att Sören Mellstig hade köpt aktier. Han gjorde analysen att en eventuell bud process med ett eventuellt bud låg längre fram i tiden, annars hade inte vd för bolaget kunnat köpa aktier. Trots detta fortsatte aktien sin rusning. Han vågade inte stå utanför utan ökade återigen successivt sitt innehav ( s. 23 – 25). Under Gambroinvesteringen använde han en f.d. kollega som arbetat som konsult inom meditec sektorn som löpande samtalspart. I samband med nedgången som föranleddes av spekulationerna om det förlängda FDA embargot fick han frågan om denne kunde få investera genom Andreas Hofmann. Kollegan hade inga egna pengar utan fick som tack för hjälpen investera på Andreas Hofmanns konto. Han investerade cirka 3 milj kr. Personen är ingen insider. Läget gör att han har valt att hålla den f.d. kollegans namn utanför utredningen (s. 26). Redan i en artikel i Affärsvärlden den 21 december 2005 listades Gambro som en möjlig utköpskandidat (s. 29) med Investor och EQT som köpare. Den 25 januari 2006 fanns ett rykte om ett bud på Gambro från bl.a. Investor (s. 30). Den 26 januari 2006 fanns ett rykte att Investor hade tackat nej till ett bud på 105 kr (s. 32). Ryktena fortsatte i en artikel i Affärsvärlden den 1 februari 2006 (s. 36). Den 8 februari 2006 kom rapporten som över lag var sämre än väntat och som ledde till att kursen sjönk med 4 procent (s. 38). Fortsatta negativa kommentarer kring rapporten gjorde att aktien fortsatte att sjunka med 1 procent dagen därpå (s. 40). Veckan efter rapporten, den 8 t.o.m. den 14 februari, sjönk aktien med 7 procent. Mellan den 8 och 16 februari passade han på att köpa aktier för drygt 18 milj. kr. Kursen var då 84 - 85 kr (s. 42). 515 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 SHBs analys den 23 februari 2006 med spekulationer om att FDA embargot skulle komma att förlängas sänkte Gambro (s. 44). Aktien gick ner 2 procent men omsättningen var hög (s. 45). Oron över prismaeffekten fick honom att sälja hälften av sina aktier den 24 februari. Han minskade sitt ägande från 18 till 10 milj kr (s. 47). Marknaden fortsatte att oroa sig för detta och kursen sjönk igen (s. 48). Torsdagen den 2 mars 2006 sjönk aktien med 5,7 procent (s. 49). Prismasystemen var ännu inte åtgärdade. Han passade på att köpa tillbaka aktierna på dippen (s. 50). Den 2 mars 2006 ökade han sitt ägande från 10 till 19 milj kr (s. 51). Handeln går att härleda till olika artiklar. Han påverkades av den mediedebatt som var i pressen och justerade därefter. Den 7 mars 2006 snurrade rykteskarusellen vidare, nu om att Cevian kanske skulle gå in i Teleca, SCA eller Gambro (s. 53). Den 8 mars pekade Affärsvärlden åter ut Gambro som en uppköpskandidat (s. 56). Den 15 mars 2006 köpte Sören Mellstig m.fl. aktier i Gambro. Detta gjorde att han tvivlade på att processen var så långt gången som media gjorde gällande. I så fall skulle Gambros vd inte kunna köpa aktier. Han började tveka och sålde den 15 mars 2006 135 000 aktier till kursen 82,77 för 11 173 950 kr (s. 59). Hans ägande i Gambro minskade från 19 milj kr till cirka 8,5 milj kr. Mellan den 15 och 22 mars steg kursen med mer än 5 procent. Den 22 mars publicerades ytterligare ett antal artiklar som handlade om bolaget (s. 60, 61). Omsättningen fortsatte att stiga. Den 22 mars 2006 var han rädd att missa uppgången och köpte tillbaka 100 000 aktier till kursen 88 kr. Han ökade sitt ägande från 8,5 till 17 milj kr (s. 62). Rykteskarusellen snurrade vidare med bl.a. en artikel i Affärsvärlden den 23 mars 2006 (s. 63). Det var en otroligt intensiv period med massor av rykten (s. 67 – 70). Hagströmer & Qvibergs analys den 27 mars 2006 var gjord av en gammal kollega till Andreas Hofmann. Frågan var inte om utan när det skulle hända något i Gambro (s. 70). 516 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Samma dag ökade han sitt ägande från 17 milj till 26 milj kr (s. 71). På morgonen samma dag som budet kom, den 3 april 2006, köpte han ytterligare 5 000 aktier (s. 72). Dagarna innan budet kom var det en massiv handel i Gambro med en aldrig tidigare skådad omsättning (s. 73). Alla var på aktien. När nyheten om budet kom sålde han alla aktier till kursen 110 kr (s. 75). 2 dagar senare påbörjade han sin spekulation om en höjning av budet (s. 76). Gambro är ett gott exempel på att åklagarnas mönsterteori inte stämmer. Han har gjort stora affärer utan att vara misstänkt för insiderhandel. Han agerade inte som Ossian Hellers utan följde medierapporteringen och sålde t.ex. vid prismanotiserna. Han fick koll på aktien första gången när tidningarna började skriva. Det var massiva spekulationer. Affärsvärlden hade skrivit om den redan i december 2005. Den var på radarn under mycket lång tid. Den var lika omspekulerad som Skandia. I backspegeln kan man alltid hitta dagar då det hade varit bättre att gå in. Intensiteten ökade. Det var strax efter rapporten den 8 februari och i och med den hade kursen gått ner 7 - 8 procent. Rapportrisken var således borta. Kursen hade gått väldigt hårt på spekulationerna. I en spekulationsdriven aktie är risken extra hög vid en Q-rapport. Han rapportspekulerade inte i aktien för att den var så spekulationsdriven. Han minns inte om han hade samtal med Ossian Hellers om aktien vid den här tidpunkten, men alla pratade om Gambro. Carl Rinman köpte också Gambro. Med all säkerhet pratade han med alla kompisar om Gambro. Det var ett tema Han utesluter att han och Carl Rinman inte pratade om aktien. Sedan kommer han inte ihåg vad de sade. Att han köpte den var inte något exklusivt för honom. Gambro var en folkaktie det året. Åklagarna har i sin framställning åkt slalom runt alla artiklarna där spekulationerna verkligen vändes ut och in på. Att fråga någon 517 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 som handlar aktier varför man köpte Gambro är inte relevant. Det är nästan den omvända frågan som ska ställas. Skälet varför han i förhör inte berättade om hur han tänkte och resonerade framförallt efter den 3 april är den anledning som han uppgett tidigare. Förtroendet fanns inte där. Detta är ett bra exempel på förtroendeförhållandet. Åklagarna frågade om det ena investeringstillfället fullt medvetna om att han hade gjort 2 investeringar. Ni kan förstå hur uppgiven en misstänkt person känner sig när han inser att det är lönlöst att ta upp den investeringen som kom efteråt, var mycket större och ledde till förlust. Den uppgivenheten reflekterar bra hur stämningsläget var. Åklagarna tog inte upp frågan trots att de hade kontona och bevisligen tittat på dem. Han insåg att det var lönlöst att ta upp det för de lyssnade inte och förstod inte riktigt vad det handlade om. De satt i ett låst läge. Åklagarna var en stor anledning till det. Med all säkerhet pratade han med Jan Felländer om Gambro. Alla som höll på med aktier pratade om den. Han lade order via Jan Felländer och de pratade nog dagligen om Gambro. Det kan ha varit så att han inte fick några analyser från denne. Det behövdes inga analyser för denna aktie. Den var ut- och invänd. Framförallt var det en värdebaserad investering. Han kan villigt erkänna att han inte var speciellt kunnig om Gambro utan att investeringen var spekulativt driven. Aktien gick så extremt starkt och omsättningen var så stor, den uppträdde så atypiskt att i kombination med artiklarna var det ingen tvekan om att utifrån sett skulle det hända. Någon klimax skulle komma. Han kan inte utesluta att han under den tiden som han hade investeringen hade kontakt med Ossian Hellers. Baserat på hans handelsmönster jämfört med Ossian 518 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Hellers handelsmönster ser det inte ut som att de haft allt för frekvent kontakt under den här perioden, om man ska anta att de influerades av varandra. Man kan nog utgå från att han var medveten om att Ossian Hellers hade investerat i aktien och att flera andra hade gjort det. Han har inget minne av att han frågade Ossian Hellers om ryktet att Christer Gardell var på väg in som storägare i Gambro stämde. Det var en sådan marginalföreteelse i förhållande till hur många artiklar det var. Det skrevs en artikel varannan dag från januari fram till mars. Dessutom var det så uppenbara felaktigheter i rapporteringen Christer Gardell beskrevs som uppköpare när han är en minoritets köpare. Dessutom fanns det en stark huvudägare. Beträffande excelfilerna (ab. 393 s. 54) lånade han Ossian Hellers dator mellan jobb. Sedan lyckades han på sin hemmaplan ha sönder den och den låg där och skräpade. Men filen är skapad på hans arbetsdator då han använde andra namn än de faktiska. Under skulder är ”debts” skulder till Andreas Hofmann och inte från honom. Där står mamma och OH. Mamma kallade han AMF och Ossian Hellers kallade han MF. Mamma är inte del av konspirationsteorin men det styrker att han använde andra namn än de faktiska. Det är inte konstigare än så. I excelbladet (s. 54) är den första på sidan Electrolux, den andra är Gambro, den tredje Visma och den fjärde är Gambro. Mr White är hans vän, den f.d. konsulten som investerade 3 milj kr i början. Sedan sålde han av alla aktier, men han fick samma köpkurs ändå d.v.s. 85 kr. Resten är uppdelat mellan trygghets- och riskkapital som han berättat om tidigare. Mr Bling är riskkapitalet. Mr White investerade på hans konto eftersom denne varit behjälplig som f.d. konsult inom meditec branschen, kunde mycket om den och var hans samtalspart. Denne fick investera 3 milj kr. Det är mycket pengar och 800 000 kr är också mycket pengar. Magnus Kjellberg tjänade som senior på Morgan Stanley troligen 519 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 600 000 – 800 000 kr per månad. De gjorde en vinst på 800 000 kr. Det inte rimligt att tro att Magnus Kjellberg skulle vara Mr White när det handlar om en sådan summa. Mr Bling är inte en person i detta sammanhang. Han kan skämtsamt ha kallat någon för det, men det finns ingen som är Bling och som har det namnet. Det är hans trygghetskapital, som han har sagt så många gånger. Sådant här, att en f.d. kollega fick investera i hans portfölj, är mycket vanligare än åklagarna tror. Han fick väldigt mycket hjälp av honom löpande. Han hade inget kapital själv trots att han hade en bra lön och frågade om han fick ta en stake på Andreas Hofmanns portfölj. Andreas Hofmann sade ja som tack för hjälpen. Han köpte 35 000 aktier för 85 kr för vännens räkning. Det är riktigt att det är 2 skeden och att han sålde en del med förlust. Han har aldrig köpt en aktie för 85 kr och sålt den för 110 kr. 85 kr stod den i precis i början och när han köpte tillbaka den var den över 85 kr. Han har inget minne av att han sålde av allt på det här sättet. Han lämnade hela bruttosumman 855 000 kr till honom. Sedan har han deklarerat för den 1 gång till eftersom han ville deklarera allt för fullständighetens skull. Han vet inte om den andre deklarerade det. I bästa fall har det tagits upp 2 gånger. Han gjorde inget avdrag för ränta eller skatt. Den andre hade arbetat länge som konsult inom meditec i många år, dock inte på Gambro och inte inom dialys. Detta var ett specifikt företag där denne guidade Andreas Hofmann genom vad de höll på med och hur han skulle tolka prismagrejen. Det kan vara förklaringen till att han sålde sina aktier men att Ossian Hellers inte gjorde det, om de hade en dialog under den perioden. 520 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 När det står minus hälften av Mr White betyder det att hälften skulle tas från trygghetskapitalet och hälften från riskkapitalet. Det var bara anteckningar. Han kommer knappt ihåg arket och förklarar mer än vad han kommer ihåg. 85 - 90 procent av hans värdepappersaffärer kom vid en eller annan tidpunkt också från Jan Felländer. En anteckning i hans Outlook gällande ett möte med Mr Bling (3 på s. 344) den 8 februari 2007 kl. 13 gällde troligen ett möte om någon riskinvestering. Med vem kommer han inte ihåg. Ossian Hellers har smeknamnet Mr Big. Bling är ett roligt ord. Det är ett ord och det blev bara Bling. Blingmötet kl. 13 den 8 februari 2007 kan ha haft något att göra med att han på måndagen köpte Electrolux för 5,5 milj kr plus 34 milj kr och sedan på tisdagen för 25 milj kr. Han hade flera saker på gång samtidigt. Det enda han har kallat Ossian Hellers är mr Big. Det är orimligt att han skulle börja kalla honom för mr Bling plötsligt. Bling är hans portfölj. Ibland skrev han mr ibland inte. Det är minneanteckningar och helt odramatiskt och mindre än vad åklagarna tror och vill göra det till. Bling relaterade investeringar till riskportföljen. Det kan vara någon han träffade och pratade med. När han skrev Bling handlade det om investeringar som var riskfyllda. Det kunde vara en lunch med någon kompis som arbetar i industrin. Han minns inte vilka aktier de diskuterade på lunchen. Vid köpen den 14 – 16 februari 2006 handlade han på kurser mellan 83 - 85 kr. Den 1 mars 2006 sålde han till kurserna 81,25 – 83 kr. Han minskade sitt innehav med cirka 8 milj kr med förlust p.g.a. rädsla för prismagrejen. Vid nästa prismaspekulation när aktien gick ner 5,7 procent köpte han tillbaka dem den 2 mars 2006. Under den tidsperiod som åklagarna redogjort för klev han alltså ur och sålde bort nästan hälften med förlust. 521 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Hans kollega informerade om att det var gamla nyheter, men det betyder inte att marknaden tolkade det på ett rationellt sätt. Därför ville han sälja ut och låta det verka ur systemet. Det gjorde det så aktien gick ner ytterligare 5,7 procent och han gick in igen. Ken Lennaárd: Han har tidigare hört att insiderinformation är färskvara som ska ut efter 2 - 3 dagar. Hans affär sträckte sig över 67 dagar. Han och Andreas Hofmann handlade enligt åklagarna på samma information. Det här är inte den första affären där Andreas Hofmann sålde och han själv inte sålde. De gjorde helt olika på samma information. Han förstår inte hur man kan få ihop det. För honom finns det 2 anledningar till detta. 1) utredningsarbetet är dåligt. 2) det måste vara ett missförstånd från åklagarna. Han är herre över sina pengar och fattar sina egna beslut. Han hade frågat Ossian Hellers vid något tillfälle vilka aktier som Ossian Hellers hade investerat i. Han kommer inte ihåg men antar att Ossian Hellers hade investerat i Gambro för att han trodde på den aktien. Då ville han ha rapporter om det bolaget och han tyckte att det verkade som en bra investering. Han hade många kompisar som hade gått in i den aktien och trodde på den, både finansfolk och pokerkompisar. Han följde också med vad som skrevs i tidningarna. Med stor sannolikhet var det vissa artiklar som han reagerade på. Om man har gjort en så här stor investering följer man kursen nära och kollar den flera gånger varje dag. Man läser även vad som skrivs om bolaget och försöker att tolka den informationen. Han och Andreas Hofmann tolkade bevisligen informationen olika. Han kommer inte ihåg om han hade kontakt med Ossian Hellers under resans gång. Om han och Ossian Hellers var i Sverige vid den tidpunkten hade de med allra största sannolikhet kontakt. Eftersom de är nära vänner hördes de hela tiden. Strax 522 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 innan han gick in i Gambro var han inne i Teleca och Frans Maas. De investeringarna var relativt små i jämförelse med Gambro eftersom Frans Maas och Teleca inte är svenska aktier och svårare att skaffa information om och sätta sig in i. Gambro är ett stort svenskt bolag som det är lättare att få information om. Gambro trodde alla på vid den här tiden. Det var dessutom mycket spekulation i media varje dag. Men det var inte Gambroaffären som stack ut, det var de andra affärerna. Han gick i normalfallet all in. Det är de andra affärerna som är konstiga. I ASUR investerade han 41 procent. Förklaringen är att det är svårare att sätta sig in i en utländsk aktie. Ju längre bort geografiskt det är desto större var osäkerheten p.g.a. att det var svårare att få tag på information som man kunde utvärdera. Alternativt kan det ha att göra med att han ville ha pengar tillgängliga för poker eller en annan investering. Generellt sett är det svårare att sätta sig in i ett mexikanskt flygplatsbolag. Men i Gambro kände han att det var lätt att få fram information. Alla pratade om den och aktien var inne i en positiv trend. Det var klockrent, bara att gå all in. Han behövde inte ens tänka på det. Investeringsbeslutet grundade han på en kombination av att Ossian Hellers pratade om den, att alla pratade om den och hans egen bedömning. Han minns inte specifikt vad Ossian Hellers sade, bara att det var många rykten om den och att han hade handlat. Finanskillar som han känner har mer skickliga kommentarer medan folk från spelvärlden som han skjuter från höften. Det är ett annat slags snack där. Spelare kan komma fram och säga att det är klart att det ska komma ett bud på Gambro, men man får inte haka upp sig på vad en specifik person säger. Man måste samla input och skapa en känsla. Den som talade väl om Gambro var Ossian Hellers. I övrigt kommer han inte ihåg något namn. Han känner mycket folk i finansbranschen och ville inte gissa. Han fick rapporter av Ossian Hellers som vanligt, från investmentbolag som gjort analyser, t.ex. Goldman Sachs o.s.v. Det 523 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 vara i alla fall från stora och välrenommerade bolag på vilkas analyser folk tar rygg. Sedan satt han på kammaren och läste artiklar från DI, Affärsvärlden m.fl. Han har tagit rygg på Ossian Hellers ett antal gånger och det har visat sig att han är en väldigt skicklig analytiker. Han har stort förtroende för Ossian Hellers och hans satsningar. Om han hade möjligheten var det klart att han ville sätta sig in i Gambro själv, medan t.ex. ASUR var väldigt svårt för honom att analysera själv. Då vägde Ossian Hellers investeringsbeslut tyngre. Anledningen till att han satsade så mycket i ASUR, som ligger i Mexico, men lite i Frans Maas som ligger i Holland var att han trodde mer på ASUR. Geografi är en minimal fråga. Vad han sade var bara att det är svårare att få tag i information. Bransch kan vara av betydelse ibland. Han känner inte Magnus Kjellberg. Han vet inte om Ossian Hellers känner någon på Morgan Stanley. De kallade bolaget Gambro. Om Ossian Hellers ringde från sin arbetstelefon kan han ha använt kodord. Han vet emellertid inte ens om de har pratat om aktien och om de i så fall har använt kodord. På åklagarnas begäran har Andreas Fredriksson hörts som vittne och uppgett: Hans roll i Gambro var mycket lik den som han hade i Findexa, d.v.s. att som projektledare koordinera alla analyser och presentationer som gick vidare till klienten Investor. De fick det första officiella mandatet under en helg i början av februari 2006. Vilken helg det var kommer han inte ihåg. Det var ett oerhört stort projekt för Morgan Stanley, d.v.s. storleken på affären och då Investor är en viktig kund för Morgan Stanley. Det var ett prestigemandat. På Stockholmskontoret fanns en allmän kännedom om att de hade fått ett uppdrag från Investor, men alla i London visste inte om det eftersom de är så många där. 524 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han vet inte om det hände något den helgen, men de började med möten med Investor strax efter, jobbade både med värdering och lade upp tekniken inför förhandlingarna såväl med EQT som med aktieägare i bud bolaget och även med förhandlingar gentemot Gambro. De arbetade även med finansiering. Morgan Stanley och en annan bank fick det uppdraget. Det här var i mitten eller början av februari 2006 och budet skulle komma till så snart som möjligt. Det var arbete med alla arbetsströmmar parallellt. Där ingick internt arbete med värdering, med diskussioner om var bud nivån borde ligga samt arbete med finansieringen med bankerna och krediten och att de var bekväma med den. De arbetade med hur man skulle approchera de olika parterna i affären. Dessa 4 arbetsströmmar skedde parallellt under februari och mars 2006. Finansieringsteamet var någorlunda separerat från resten. De andra strömmarna sköttes av samma team, där bl.a. han ingick och en rad andra personer från Stockholmskontoret och London. Kärnteamet som hade en aktiv roll bestod av John Heppern, baserad i London och med en lång relation med Wallenbergarna, Per Hillström baserad i Stockholm, Michelle Antacli baserad i London, jobbat mycket med M & A, Philip Appostolidis, baserad i London och delvis med en medicinteknikbakgrund, han själv, Per Franzén och Mattias Ordenberg som var baserade i Stockholm. Detta var kärnteamet. Sedan arbetade ytterligare ett team med finansieringen och där kommer han ihåg att Kim Andersson var inblandad. John Heppern tillhörde det nordiska teamet. De andra tillhörde det Londonbaserade M & A teamet. Han minns inte att det rapporterades någon specifik måndag, men med största sannolikhet tror han det utan att ha någon konkret minnesbild om vad som sades. Om man berättade om projektet för andra människor som inte deltog i detta sade man ungefär att de hade fått ett stort uppdrag för Investor att titta på 1 av deras 525 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 portföljbolag. På ett sånt möte skulle det inte nämnas några namn som ligger bakom projektnamnen i de officiella sammanhangen. I de flesta fallen visste de som deltog i mötet vilka bolag som var inblandade eller avsågs. Det är klart att det pratades mellan kollegor, men generellt sett var man försiktig med exakta tider p.g.a. att det var känslig information, men också p.g.a. att ingen egentligen visste hur fort ett bud kunde komma. Det kunde t.ex. tvingas fram p.g.a. en läcka. Det är svårt även med full insyn att veta när ett bud kommer att annonseras i marknaden. I och med att det var informella samtal hade olika individer olika kunskap eftersom det inte skedde officiellt som t.ex. måndags mötena. Magnus Kjellberg ingick inte i projektet Vad Magnus Kjellberg arbetade med under den här tiden, vilka projekt, vet han inte exakt. Han tror inte att denne arbetade med något noterat bolag under 2006. Han jobbade mycket med pebolag. Han, Magnus Kjellberg och Per Franzén delade rum under den här ombyggnaden. Han kommer inte ihåg exakt när de flyttade in i samma rum men hans minnesbild är någon gång under våren 2006. Det kan dock vara en differens på några månader. Han har ingen specifik minnesbild av någon specifik fråga han ställt till Magnus Kjellberg, men de satt i samma rum så det är högst troligt att han rådfrågade honom vid något tillfälle, men om vad kommer han inte ihåg. Han minns att aktien var omskriven i media vid den här tiden. Alla ärenden är på en need to know basis. Det är ingen skillnad på det här och Findexa i termer av informationssäkerhet. 526 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Han fick reda på via email under helgen att mandatet kommit dem till handa. Han håller med om att uppdraget var precis i början. Det hade inte ens ställts en fråga till mål bolaget. De fick uppdraget den 11 februari. ÅTALSPUNKT 15 OMX (Magnus Kjellberg, Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd). De tilltalade har förnekat brott. SAKFRAMSTÄLLNINGAR Åklagarna: OMX är en ledande expert inom börsindustrin. Genom den Nordiska Börsen erbjuder OMX tillgång till cirka 80 procent av den nordiska och baltiska värdepappersmarknaden. Den Nordiska Börsen är ett begrepp som används i marknadsföringssyfte och inte en juridisk person. OMX´ integrerade teknologilösningar täcker transaktionskedjan och möjliggör effektiva värdepapperstransaktioner för över 60 börsorganisationer i fler än 50 länder. OMX är ett Nordic Large Cap bolag i den finansiella sektorn på OMX Nordiska Börs. Den 16 april 2007 skrev DI om att Nasdaq hade blivit intresserat av OMX (s. 2, 3). Artikeln publicerades efter det att de åtalade hade börjat handla aktier i OMX. Morgan Stanley hade anlitats och förhandlingar hade påbörjats i slutet av mars 2007. Budet läckte ut den 12 april 2007. Efter det började man skriva om saken. Den 2 januari 2007 stängde kursen för OMX på 126,50 kr. Antalet omsatta aktier den dagen var 264 890. Under januari 2007 hade aktien en uppgång på 9,5 procent. Under februari 2007 gick aktien ner 3 procent. Under mars 2007 gick kursen upp 12,6 procent. Kursen den 30 mars 2007 var 145,25 kr. Den genomsnittliga dags volymen var 527 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 690 938 aktier. Ossian Hellers kom att handla 500 000 aktier, vilket var ett stort antal jämfört med den normala omsättningen. Enligt en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt den 3 april 2007, samma dag som Ossian Hellers handlade, höjde ABG Sundal Collier rekommendationen för aktien till köp med 170 kr som ny riktkurs (s. 6). Denna analys kommenterades nedlåtande i en text som hittades i Andreas Hofmanns dator. När det den 12 april 2007 blev känt att Nasdaq hade lämnat ett bud på OMX på 192 kr per aktie tog kursen ett kraftigt hopp uppåt och stängde på 175,50 kr mot 159,50 dagen innan (s. 7, 8). Den 12 april 2007 omsattes 9 milj aktier. Den 2 april 2007 stängde kursen på 145 kr med en omsättning på 621 094 aktier. Den 3 april 2007 handlade Ossian Hellers 500 000 aktier i OMX. Kursen steg under dagen från 145,75 kr och var som högst 157 kr för att falla tillbaka till 152,50 kr. Antalet omsatta aktier var 3 495 769. Den 4 april 2007 stängde kursen på 159 kr. Kursen 158,50 kr den 10 april 2007 är viktig att komma ihåg p.g.a. ett samtal mellan Andreas Hofmann och Ossian Hellers denna dag där Andreas Hofmann kommenterade att Ofelia bajsade ner sig under dagen och stängde på 158,50 kr. Man kan alltså identifiera att med Ofelia avsågs OMX. Dagen när Ossian Hellers handlade var omsättningen hög. Det förekom även lappningar, d.v.s. handel som inte gjordes över börsen men rapporterades till börsen (t.ex. s. 9). Den 12 april 2007 fanns i en artikel i DI information om att Nasdaq hade lagt ett bud på OMX och att OMX hade öppnat sina böcker för en due diligence (s. 10). Samma dag fanns en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt med påståendet att analytiker hade olika åsikter om värdet av ett Nasdaqbud på 192 kr (s. 12). Den 13 april 2007 fanns bl.a. en 528 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 artikel i DI om att ledningen bekräftade samtal med konkurrenter (s. 15), men inte ville kommentera ett eventuellt bud från Nasdaq. Den 25 maj 2007 sades i DI att Nasdaq skulle köpa OMX i en aktie- och kontantaffär där Nasdaq bjöd totalt 208,1 kr per aktie (s. 16). De tilltalades affärer kom att avslutas olika p.g.a. EBMs tillslag den 16 april 2007. De hade suttit på aktierna då budet presenterades om inte tillslaget hade skett. Hos alla rådgivare som var involverade fördes loggböcker. Det var bl.a. Morgan Stanley, Credit Suisse, PWC, Cleary Gottlieb och Lenner & Partners. Magnus Kjellberg finns inte med på listan från Morgan Stanley (s. 19f.). Enligt boken blev affären offentlig den 12 april 2007. Projektet kallades Terra. OMX´ loggbok började föras söndagen den 18 mars 2007 (s. 21). Den 18 mars 2007 hade Morgan Stanley precis fått uppdraget från OMX. Den 22 mars 2007 sålde Andreas Hoffman ASUR-aktier för 14,6 milj kr (s. 22). Den 27 mars 2007 sålde Ossian Hellers Mandator-aktier för 0,7 milj kr, den 28 mars ASUR-aktier för 25,1 milj kr, den 29 mars ASUR-aktier för 15,7 milj kr och den 30 mars Mandator-aktier för 0,8 milj kr och ASUR-aktier för 40,4 milj kr. Den 3 april 2007 köpte Ossian Hellers OMX-aktier för 76,1 milj kr. Samma dag sålde Ken Lennaárd ASUR-aktier för 5 milj kr. Följande dag sålde han Mandator-aktier för 4,9 milj kr och köpte OMX-aktier för 17,9 milj kr. Den 10 april 2007 köpte Andreas Hofmann ytterligare OMX-aktier för 9,5 milj kr. Affärerna kom att avvecklas på olika sätt. När nyheten offentliggjordes den 12 april 2007 sålde Andreas Hofmann 130 000 aktier i OMX. Den 16 april 2007 gjorde EBM sitt tillslag. Den 4 och 10 april 2007 köpte Andreas Hofmann via Nordea i Schweiz totalt 215 000 aktier i OMX för 27,8 milj kr. Han sålde 130 000 av dessa den 12 april 2007 när artikeln i DI kom. Resten av dessa aktier sålde han den 30 maj 2007. Hans köp var på sammanlagt 34 225 000 kr och gav en vinst på 6 115 000 kr (s. 27). Den 10 april 2007 529 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 köpte Andreas Hofmann via Nordea i Luxemburg 20 000 OMX-aktier till kursen 156 kr för 3 129 360 kr (s. 23). Ossian Hellers köpte den 3 april 2007 via Kaupthing i Luxemburg 500 000 aktier i OMX för 76 183 062 kr (s. 28). Han köpte för mer än vad han hade disponibelt på kontot (s. 28). Värdet på aktierna när budet offentliggjordes den 12 april 2007 var 87 750 000 kr (s. 30). Vinsten vid det tillfället var 11 566 938 kr. Ken Lennaárd handlade genom Credit Suisse den 4 april 2007 115 000 OMX-aktier för 17 957 016 kr. Efter hans affärer fanns ett underskott på kontot på drygt 5,9 milj kr. Ken Lennaárd fick därefter vetskap om EBMs tillslag den 16 april 2007. Han hade därför inte kvar aktierna när det indikativa budet kom. Han sålde dem den 17 maj 2007 för 17 853 713 kr (s. 35). Han avslutade kontot den 18 maj 2007 genom att ta ut alla pengar kontant (s. 31, 32). Affären gav ingen vinst. Under den tid som Morgan Stanley hade detta uppdrag, d.v.s. fr.o.m. den 18 mars 2007, förekom flera telefonsamtal mellan de tilltalade (s. 36). I ett tidigare samtal mellan Ken Lennaárd och Ossian Hellers i februari 2007 som gällde ASUR uttalade Ken Lennaárd ”var det Morgan och Stanley som kokat ihop roligheterna…” Samtalet utspelade sig inte under tiden som handeln i OMX skedde, men visar att Ken Lennaárd var medveten om att Ossian Hellers fick tips från Morgan Stanley. Den 18 mars 2007 fick Morgan Stanley uppdraget. Den 23 mars 2007 förekom ett samtal mellan Ossian Hellers och Andreas Hofmann (s. 38, 39). Där sade Ossian Hellers att ”Mr White vill ha lunch på onsdag” ” och ”säger att det börjar koka nu och Du vet.” Kl. 21:54 onsdagen den 28 mars 2007 ringde Andreas Hofmann till Jan Felländer. Samtalet handlade om att Jan Felländer skulle skicka analyserna på OMX till Andreas Hofmann en gång till (s. 40). Samma dag fanns ett samtal mellan Magnus Kjellberg 530 DOM 2010-06-01 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 B 11287-07 och Ossian Hellers som handlade om huruvida de behövde träffas under helgen (s. 41). På tisdagen handlade Ossian Hellers aktier. Under ett telefonsamtal mellan Ossian Hellers och Ken Lennaárd fredagen den 30 mars 2007 sade Ossian Hellers att Ken Lennaárd skulle dumpa Maggan och vara beredd. Med Maggan avsågs Mandator (s. 41). Samtalet resulterade i att Ken Lennaárd sålde Mandator-aktierna på onsdagen. I ett samtal samma dag från Ossian Hellers till Magnus Kjellberg sade Ossian Hellers bl.a. att ”Det börjar bli dags att smida nu om någonting ska smidas.” (s. 43). På måndagen den 2 april 2007 ringde Ossian Hellers till Magnus Kjellberg efter lunch. Magnus Kjellberg sade då bl.a. att han inte hade några ”större babeuppdateringar” och att de inte hann prata under söndagen. Den 4 april 2007 kl. 20:42 hade Ossian Hellers ett samtal med Ken Lennaárd där Ossian Hellers talade om att processen var på gång och var glödhet. Han hade handlat 115 000 OMX-aktier för över 17 milj. kr (s. 46). Det som i samtalet föreföll vara obegripligt är Ossian Hellers beskrivning av en due diligence process. Ken Lennaárd fick vetskap om att det skulle komma ett bud ”inget är klart med andra ord”? Ossian Hellers tolkade processen åt Ken Lennaárd och sade att han skulle få veta mer om 2 veckor. I ett samtal samma dag kl. 17:14 mellan Magnus Kjellberg och Ossian Hellers sade Magnus Kjellberg att han hade ”lärt känna den här Ofelia lite bättre” (s. 48). De talade om att träffas under kvällen. Ofelia stod för OMX och det var Magnus Kjellberg som i samtalet nämnde Ofelia först. Det var dagen efter det att Ossian Hellers hade köpt aktier i OMX. Den 10 april 2007 kl. 17:59 ringde Andreas Hofmann till Ossian Hellers. I samtalet talade de om Ofelia och Andreas Hofmann talade om att den bajsade ner sig till 158:50 kr. OMX slutade den 10 april 2007 på den kursen och således var OMX Ofelia. 531 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Den 28 mars 2007 kl. 22:09 ringde Magnus Kjellberg till Ossian Hellers (s. 52). Samtalet är svårt att höra och har tolkats av EBM. I samtalet sade Magnus Kjellberg bl.a. att han hade lite nyheter om den där bruden Ofelia och att de skulle träffas under helgen. Övervakning av Ossian Hellers mobiltelefon visar att det har varit många kontakter mellan honom och Magnus Kjellberg under tiden från måndagen den 26 mars till den 4 april 2007 (s. 63). I Andreas Hoffmans dator som togs i beslag i hans hem återfanns raderade dokument och filer. I ett sådant dokument fanns bl.a. följande text. Det är ett mail som har skickats från hans dator och sedan kommit tillbaka. Det står Date: Sat, 7 apr 2007 10:04:11 – 0700 (PDT). I femte stycket står följande. ”OMX har ett bud på sig och öppnade sina böcker för NASDAQ i slutet av förra veckan. Det indikativa budet ligger på 192 spänn och presenterades för OMX styrelse för 1 ½ vecka sedan. Processen har varit i rullning i drygt 1 månad och Morgan Stanley har för närvarande 2 team som jobbar med detta. Den 12:e har OMX ett styrelsemöte för att få en dragning om ”future operating model”. Hedgefonderna ligger och toktankar och så får man serverat ngt svammel om en pågående industrikonsolidering. Verkligen insiktsfullt. Gäsp.” Senare under lördagen den 7 april har dokumentet kommit i retur kl. 13:57. Det lyder likadant utom att det har ändrats beträffande ett styrelsemöte den 12 april och kursuppgång. ”OMX har ett bud på sig och öppnade sina böcker för NASDAQ i slutet av förra veckan. Det indikativa budet ligger på 192 SEK och presenterades till OMX styrelse för drygt 1 ½ vecka sedan. Processen som har Morgan Stanley som lead I-bank, har pågått under 1 månad. För närvarande sysselsätter detta 2 team heltid. Den 12:e har 532 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 OMX ett andra styrelsemöte för ställningstagande till budet (men även för att diskutera hur man ska hantera kommunikationen kring den senaste – och den kommande tidens kursuppgång). (s. 64-67). Torsdagen den 12 april 2007 hade OMX ett styrelsemöte. Det var inte offentliggjort eller allmänt känt. I kallelsen till styrelsemötet talades om projekt Terra, d.v.s. Nasdaq och OMX. Man berättade om Nasdaq och kommande steg (s. 68 - 69). På styrelsemötet gjorde Magnus Böcker en föredragning för styrelsen som han kallade The Way Forward (s. 70 – 71). De som tog fram materialet till presentationen var Credit Suisse, Morgan Stanley och Lenner & Partners (s. 72). Samtalen mellan Ossian Hellers och hans mäklare i Luxemburg Tomas Svensson den 3 april 2007 visar att priset på aktien under dagens lopp justerades upp från 148 kr till 150 kr och därefter ytterligare, att Ossian Hellers var besviken över att inköpen gick sakta och höjde till 152 kr och därefter till 153 kr samt att Ossian Hellers ville att mäklaren skulle leta efter block. Kl. 17:34 sades i samtalet att snittet hade blivit 151,90 kr. Eftersom EBM gick in den 16 april 2007 avvecklades affären annorlunda än vad Ossian Hellers hade planerat. Om Ossian Hellers hade haft kvar aktierna till den 25 maj 2007 hade han gjort en vinst på OMX-aktierna på 28,1 milj kr. Andeas Hofmann sålde 130 000 aktier vid artikeln den 12 april 2007. En beräkning på det kvarvarande innehavet om man räknar till den 25 maj 2007 hade gett en vinst på 6 277 500 kr. Ken Lennaárd sålde sina aktier den 15 maj 2007. Om han hade hållit kvar aktierna till den 25 maj 2007 hade han gjort en vinst på 6 118 000 kr. De tilltalade hade tillsammans gjort en vinst på 40 495 500 kr. Magnus Kjellberg genom Henrik Olsson Lilja: OMX var ett av de mest omskrivna bolagen i Norden vid denna tid. Även Nasdaq var mycket omskriven som förvärvare redan under hösten 2006. Det var mycket svårt att fastställa vad som var brus eller information, senare eventuellt insiderinformation. 533 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Köprekommendationerna haglade. ABG t.ex. höjde rekommendationen för aktien. Beträffande OMX har åklagarna valt att ensidigt titta på OMXsidan, förhört vittnen från OMX och från Morgan Stanley, men de har inte tittat på Nasdaq sidan över huvud taget. Nasdag har enligt amerikanska skadeståndsregler gjort en undersökning som beskriver läget i början på april 2007. Det entydiga svaret var att ingenting hände. De vittnen som kommer att höras om OMX kommer att berätta att ingenting hände vid den här tidpunkten, d.v.s. i april. Man hade börjat föra vissa samtal. I pressmeddelandet som OMX gick ut med den 12 april 2007 i anledning av artikeln i DI bekräftade OMX att de var i diskussioner med ett flertal budgivare men att de inte fått något konkret bud. Under förundersökningen har Magnus Kjellberg frågat åklagarna hur de ser på insiderinformation och vad det är. Vad gör åklagarna gällande? Vad var insiderinformation vid den här tidpunkten? Var det att Morgan Stanley hade anlitats som rådgivare, att det var ett styrelsesammanträde den 12 april 2007 eller var det att man förde preliminära samtal? Ossian Hellers genom Leif Gustafson: Det har inte funnits någon insiderinformation vid tiden för Ossian Hellers förvärv. Innehållet i de samtal som förekommit mellan parterna hade sedan länge varit allmänt kända på marknaden. Ossian Hellers har inte tagit emot någon information från Magnus Kjellberg. Magnus Kjellberg hade inte heller tillgång till den påstådda informationen. Ossian Hellers har inte röjt och inte kunnat röja någon från Magnus Kjellberg erhållen information till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd. De tilltalades handel har skett på andra grunder. Det är riktigt att Morgan Stanley fick ett uppdrag. Åklagarna säger inte när budet lämnades mellan parterna. Påbörjades en due diligence innan den 3 april 2007 eller lämnades ett bud före den 3 april 2007? 534 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Andreas Hofmann genom Hans Strandberg: Andreas Hofmann vitsordar de påstådda köpen. Han har inte fått någon insiderinformation från Ossian Hellers. Investeringen var en mediaspekulation. Han sålde i samband med pressmeddelandet och artikeln den 12 april 2007. Ken Lennaárd genom Thomas Johansson: Ken Lennaárd har tagit rygg på Ossian Hellers, som trodde på aktien. FÖRHÖR Magnus Kjellberg: OMX var det mest omskrivna bolaget i modern tid. Vid tiden för handeln fanns bara preliminära samtal och ett omfattande informationsbrus. Någon insiderinformation fanns inte vare sig från Nasdaqs eller OMX´ perspektiv. Åklagarna har redogjort för sin tolkning av OMX´ perspektiv, men har gett en selektiv och snedvriden bild. Om man hade kontrollerat all dokumentation som OMX presenterat och vad som kommit fram i utredningen hade man sett att det inte fanns någon insiderinformation. EBM har fokuserat på fel part. I diskussioner mellan 2 bolag finns det en potentiell budgivare och ett mål bolag, i det här fallet OMX. Nasdaq satt i förarsätet. OMX kunde inte lägga bud på sig självt. Åklagarna har inte sagt något om Nasdaqs perspektiv. Den informationen kunde EBM lätt ha tagit fram eftersom Nasdaq är reglerat av den amerikanska Finansinspektionen. Nasdaq avkrävdes en detaljerad dokumentation av den amerikanska Finansinspektionen. Denna är offentlig och således allmänt tillgänglig information. Vid handeln fanns preliminära samtal som var offentliggjorda av OMX´ vd långt dessförinnan. Dessutom fanns det ett omfattande informationsbrus, vilket gör att det inte fanns någon insiderinformation. 535 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Nasdaqs s.k. filings till SEC, den amerikanska finansinspektionen, är allmänt tillgänglig information (s. 7). Dokumentet går detaljerat igenom transaktionen. Det framkommer att den började ta form först i maj 2007. Första gången som villkor och dokumentation diskuterades var vid mötet den 28 april 2007 (s. (8). Förhandlingar skedde under perioden den 16 - 24 maj 2007 (s. 9), inte fr.o.m. slutet av mars 2007, vilket åklagarna sagt. Nasdaq anser att analysfasen sträckte sig t.o.m. maj 2007. Insiderinformation uppkommer först i affärsfasen (s. 10). Nasdaqs dokument till SEC har gjorts under skadeståndsrättsligt och eventuellt straffrättsligt ansvar. Man kan därför lita på att informationen från Nasdaq till SEC är riktig. Dokumentet är på 323 sidor (s. 11). Advokater i London som kan amerikansk rätt har sagt att säkert 100 personer hade läst och prickat in varenda siffra i dokumentet. Securities exchange act från 1934 reglerar dokumentet. Från Nasdaqs perspektiv fanns ingen viktig information vid tidpunkten för aktiehandeln. Det fanns preliminära samtal med flera parter om ett möjligt samarbete. Första gången som styrelsen informerades om de sonderande samtalen var den 12 april 2007, d.v.s. efter aktiehandeln. Diskussionerna gällde olika områden för möjligt samarbete inklusive ett samgående. Liknande diskussioner (med London Stock Exchange och Deutsche Börse) hade förts tidigare utan resultat. Transaktionens beskaffenhet började ta form först i maj 2007 (s. 14). OMX är omgärdat av svenska Finansinspektionens pressmeddelanden. OMX´ syn på saken den 12 april 2007, d.v.s. efter det att handeln skett, var enligt ett pressmeddelande att preliminära samtal fördes med flera parter om ett möjligt samarbete (s. 15). Det är oklart om åklagarna ansett att det fanns något bud vid den här tidpunkten. Det fanns det inte. Om åklagarna påstått det är det fel. Första gången som styrelsen informerades om de sonderande samtalen var på styrelsemötet den 12 april 2007 (s. 16). Möjliga former för samarbete diskuterades (s. 18, 19, 20). 536 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 Vid ett samgående var det intressant hur kombinationen skulle komma att se ut, vem som skulle leda bolaget, var det skulle ha sitt säte o.s.v. Dessa saker var den 12 april 2007 ”not discussed yet” (s. 21). Detta var 9 dagar efter det att handeln skett. Liknande diskussioner hade, som framgick av styrelsepresentationerna, förts tidigare utan resultat (s. 22, 23). Due diligence processen påbörjades först i mitten på maj 2007, d.v.s. mer än 1 månad efter det att aktiehandeln skett (s. 24). Vid handeln fanns ingen viktig information. Däremot fanns ett omfattande informationsbrus. Det var den mest omskrivna situationen i modern tid. Förloppet var kontinuerligt omgärdat av rykten och läckor (s. 28). Åklagarna har valt en kort del av detta. Först kom Nasdaq in i bilden, sedan Dubai, sedan Qatar, sedan kom Dubai och Nasdaq samtidigt in i bilden. Kursen gick upp 140 procent på kort tid, när hela börsen gick upp 20 procent. Detta var drivet av informationsbruset. I ett axplock av det informationsbrus som fanns kan följande nämnas. Redan i september 2006 inleddes ryktesspridningen om en affär mellan Nasdaq och OMX (s. 31). Av ryktesspridningen framgick att Credit Suisse fått uppdraget att vara finansiell rådgivare till OMX (s. 32) och att Nasdaq förberedde ett bud på OMX (s. 33). Detta fick till effekt att aktiepriset steg kraftigt under andra veckan i september 2006 (s. 34). På 3 dagar gick priset upp 19 procent, börsen gick upp 2 procent. OMX gick 10 gånger bättre än börsen. Den kraftiga reaktionen bekräftar substansen i informations-bruset. Samma bild framkommer vid en analys av volymerna (s. 35). 500 000 aktier var en normal volym men under de nästkommande dagarna i september omsattes 2 - 3,5 milj aktier per dag, d.v.s. 500 -7 700 procents volymökningar. Detta bekräftade substansen i ryktena. Artiklar i Financial Times den 11 september 2006 och DI den 14 september 2006 tyder på att läckor skett under hösten 2006 (s. 36). En omfattande ryktesspridning och 537 STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 Enhet 52 DOM 2010-06-01 B 11287-07 läckage tycks ha fortsatt även under hösten 2007 och föranledde EBM att anta marknadsmissbruk (s. 38). Den 19 september 2007 sjönk OMX-aktien med 7 procent på en stigande börs. Kursförändringarna var så kraftiga att bolaget handelsstoppades. Dagen efter presenterade Nasdaq och Dubaibörsen uppgiften att budet på OMX inte skulle höjas. Reaktionen återspeglar trovärdigheten i informationsbruset (s. 39). Samma sak framkommer vid en analys av volymerna (s. 40). I en artikel i DI i maj 2007 sades att ”Läckorna är pinsamma” och att de hade förekommit under en längre tid (s. 42). Under den period då förhandlingar skedde mellan Nasdaq och OMX, den 16 – 24 maj 2004, steg OMX-aktien 21 kr, eller 14 procent, medan börsen utvecklades horisontellt (s. 43). Volymerna var skyhöga. Den 21 maj 2007 omsattes 3 930 014 aktier (s. 44). Detta visar på trovärdigheten i informationsbruset. I en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt den 8 mars 2007 angående OMX´ strategiska ambitioner menade vd bl.a. att bolaget kunde tänka sig partnerskap med någon av jättarna i branschen (s. 46). Bolagets uttalande om bl.a. partnerskap med jättar i branschen inklusive Nasdaq ledde till att aktien steg kraftigt jämfört med marknaden på stora volymer jämfört med historiska data (s. 47). Ytterligare konsolidering i branschen fick sektorn inklusive OMX att stiga kraftigt den 15 mars 2007 (s. 48). OMX gick upp 3,8 procent på nyheten (s. 49). I en artikel i DI den 12 april 2007 sades bl.a. följande ”Sedan i början av mars har OMX-aktien rusat med närmare 20 procent. Samtidigt har Nasdaqaktien fallit lika mycket. Bakom kursuppgången ligger bland annat spekulationer om ett uppköp.” (s. 50). Rykten om en fusion hade drivit upp kursen den senaste månaden (DI den 16 april 2007, s. 51). Även uttalanden från de största ägarna, Investor och staten, kunde tolkas som att en försäljn
© Copyright 2024