1. No category

Mark Lost
Pâ tal om trender.
Ibland finns det sådant som kan verka mystiskt. Parapsykologiskt som det heter. I regel
finns det naturliga förklaringar. Det kan helt
enkelt handla om trender. Påverkan helt enkelt, ringar som sprider sig på vattnet.
Honda kom till Europa ungefär samtidigt
som jag jobbade med allra första numret av
MC-Nytt. Men tidningen var ju resultatet av
flera års funderingar. Ty redan 1955, då mcbranschen i Europa deppade på allvar, hade
jag kollat nyregistrerings siffrorna i Californien i USA, och där pekade de rakt uppåt.
Naturligtvis hade Mr Honda och hans stab
läst samma siffror. Så fungerar trender.
Hondas ankomst till Europa följdes upp
med en enkel story i ett av mina första nummer. Leverantör av storyn var holländaren
Gerhard Klomps. Jag kände honom sedan
tiden med Motor Cycle News. Där fanns
Mick Woollett, Sportredaktör. Han blev en
flitig skribent i MC-Nytt. Han hade en fantastisk förmåga att formulera sin engelska
text så enkelt att den formligen flög över till
svenska via min gamla gröna Halda. Enkla,
snärtiga stories men späckade med fakta och
innehåll. Journalístisk när den är som bäst.
Det är inget skryt i efterskott att säga att jag
således förfogade över en av världens bästa
mc-skribenter i mina spalter. Men det som
anlände var ändå - för mej - grå teori. Dessa
Hondanyheter irriterade mej. De var på avstånd. Ännu syntes och hördes ingen Honda
här.
Därför skrev jag direkt till Honda Motor Co
i Tokyo. Jag vill påskynda historien. Tanken
var naturligtvis även att kunna få annonser
1959, på hösten inleddes korrenspondensen.
I maj 1960 kunde jag göra en stor presentationsartikel om fabriken. Exemplar av
tidningen sändes till fabriken. Jag fick ett
svar med hänvisning till en annonsbyrå.
Det dröjde inte många dagar förrän ärendet följdes upp - från byrån. Fabriken hade
naturligtvis sänt kopior på vår korrenspondens till dem.
Så anlände den första annonsordern. Mitt i
sommaren 1960. Sanshodo Advertising Co i
Tokyo beställde inte mindre än tretton (13)
helsidor, med införande snarast. Det bytydde septembernumret 1960. Honda jobbade
snabbt och effektivt. Redan på den tiden.
Honda var långt före sin tid. Inte bara i tekniskt tänkande utan minst lika avancerade
när det gäller marknadstänkandet. Här beordrade man således drygt ett års helsidesannonsering i en region där det inte fanns
en enda Hondaförsäljare. introduktionsannonsen handlade om 50 cc Cub. Fabrikens
bestseller genom tiderna. Men redan i det
följande numret fanns en tävlingsannons.
“Honda tog andraplatsen i Ulsters GP. Honda är mäkret som kommer” löd texten. Profetiskt!
Nyfiken.
Naturligtvis var allt detta roligt och spännande. Men jag saknade den personliga upplevelsen. Honda var inte här annu. Det
räckte inte med att bara bläddra i kataloger,
jag vill uppleva nyheten! Köra hoj var väl
ett av mina “drivmedel”. Det som drev mej
framåt. Möjligheterna att få provköra någon
cykel var sporadiska. Ofta rörde det sig om
några få dagar. Tester under längre tid var
otänkbara då, åren 1959, 60...
Kanske skulle Hondas ankomst till Sverige ändra på detta? En önskedröm... Verkligheten fanns dock ganksa nära. I Norge
såldes Honda motorcyklar redan. De första
exemplaren hade anlänt dit redan -59. Så
jag kontaktade den norska generalagenten, Nilox. Detta resulterade i “tidernas introduktion”.
Så här, långt långt efteråt är det på sätt och
vis logiskt. Så som Nilox försäljningschef
Björn Evensen “fixade” det hela. 1961, sent
på hösten kom han till Lerum. Gnuggade
geniknölarna tillsammans med mej. Jo, visst
kunde Nilox sälja Honda i Sverige! Det var
bara att planera inför -62. Evensen började precis som japanerna själva hade gjort - med
att beordra en annonskampanj. Den största
i sitt slag någonsin, i MC-Nytt’s hela historia.
- Vi gör ett vårnummer. Nummer 4/62 blir
bra! Där skall vi ha en bilaga på åtta sidor,
som introducerar Honda på riktigt, sa
Evensen till mej. Tillsammans med det två
sidor som fabriken redan hade inbokade i nr
4/62 blev det sammanlagt tio sidor Hondaannonser!
Sedan gällde det leveranserna. De skulle
Evensen ordna via ett litet antal av de mest
aktiva mc-handlarna. Det kunde ju inte bli
tal om något annat än ett litet antal. Några
mängder med aktiva fanns ju inte.
- Men den allra första Hondan till Sverige,
den ska du ha, sa Evensen. Så gick det till
när den brandkårsröda, kantigt designade
250-kubikaren med ramnummer 210577
och typbeteckningen “C 72 E” kom i mina
händer, inte bara en weekend utan för säsongen 1962. Den fick registreringsnummer P 2676. Besiktningsinstrumentet finns
av nån anledning fortfarande i min samling.
Troligtvis därför att maskinen, som kom via
Oslo, återvände till Norge för försäljning,
efter en säsong.
Smittan sprider sig
Med facit i hand kan jag, mer än trettio år
senare, konstatera åtskilliga brister på denna 250 cc twin med enkel överliggande kam.
Speciellt bromsarna! Bristfälliga, jag rent av
sorgliga i skenet av så många års förbättringar på just det området.
Honda C 250 E, våren 1962. Den första Hondamaskinen som de norsk-svenska importörerna Nilox
levererade på svenska marknaden. Honda låg ljusår före alla andra just då. Inte bara tekniskt, utan kanske ännu mera i marknadskunnande. Grabben på bilden är min äldsta son Stefan (som några år senare
förstärkte redaktionen...) och T-shirten han har på sig här har texten : MY DAD RIDES A HONDA.
Mössan är den terrakottafärgade “fabriksmössan” som mekarna hade i VM på den tiden. Dessa mössor
hade “vimlat” i Kristianstad året innan, där Mike Hallwood hade vunnit 250-VM. Undra på att Stefan
ser förtjust ut!
Men känsland. Att susa fram med denna
högvarviga fyrtaktare i 120 knutar på den
tidens vägar. Och uppmärksamheten! Att
smyga in på en mack för tankning. Maskinens symaskinsaktiga surrande. De många
förvånande blickarna. En japansk motorcykel! Jag minns också misstron. Jämnförelsen med de japanska leksakerna från
tiden före kriget. “Made in Japan” var fortfarande en U-landsstämpel.