Akvaristik Praktisk akvaristik del 7 – oxydator Text och foto: Patrik Rosén M ånga processer i akvariet förbrukar syre, från fiskars andning till nedbrytning av dött material. En stor syreförbrukare är akvariets kvävehantering, där ammonium oxideras i flera steg till nitrat. Det är därmed inte förvånande att det finns många metoder att öka syrehalten i akvariet, eftersom det gynnar och snabbar på många processer. Några exempel för att få ökad syrehalt är genomluftning, bra cirkulation, ozonisering samt oxydator. En oxydator är en behållare som innehåller en svag lösning av väteperoxid (förr vätesuperoxid), kemisk beteckning H2O2, som långsamt frigörs i akvariet. Som den kemiska beteckningen visar bildas det vatten (H2O) plus en extra syreatom (O) när ämnet kommer i en svagare lösning. Det är den fria syreatomen som vi är intresserade av, den är nämligen just fri att reagera med vad som helst. Väteperoxid är kraftigt oxiderande och farligt att få på huden (fräter). Det används även som blekmedel, så stänk på kläder ger bleka fläckar. Hantera ämnet med varsamhet, och notera varningen på flaskan – förvaras aldrig med helt sluten kork. Ämnet bryts ned relativt snabbt vid förvaring, så man kan betrakta det som en färskvara. Om man använder en oxydator till ett nyuppsatt akvarium kommer man att öka syretillgången i akvariet, samtidigt som organiskt material lättare bryts ned. Efter ett par månader kommer man att ha ett mycket rent akvarium med mycket lite slam i bottenmaterialet. Det finns även färdiga oxydatorer att köpa, men de kan vara rätt dyra. En oxydator är framför allt att rekommendera om man har många och/ eller stora fiskar, t ex ciklider. Det extra syret ger bra skjuts till kvävehanteringen, vilket kan behövas om man matar kraftigt. Oxydatorns vara eller icke-vara i växtakvarium råder det delade meningar om. www.ciklid.org Ämnen som är viktiga för växterna oxideras nämligen också. Detta kan göra att växterna växer sämre. I ett växtakvarium kommer växterna istället att konsumera en del av de kvävehaltiga avfallsämnena, i vissa fall kan man till och med behöva tillsätta dem. Har man många välväxande växter kommer de dessutom att producera tillräckligt med syre för att omvandlingen av avfallsämnena ska fungera. Jag vet dock att en del mycket duktiga växtakvarister använder oxydator, bland annat Christel Kasselman. Argumentet de framför är att växter även konsumerar syre under dygnets mörka timmar. Därmed gynnas växterna (och akvariet) av det extra syretillskottet. Till en oxydator behöver man en plastflaska på ca 250 ml (för akvarier upp till 300 liter) med en skruvkapsyl. Gör ett litet hål i flaskan i närheten av kapsylen. En varm knappnål går bra att använda. Lägg en liten bit (5 till 6 mm längd och 1,2 mm i diameter) bly- eller silvertråd i flaskan (den fungerar som katalysator). Gör en tre till sexprocentig lösning av väteperoxid och avhärdat vatten och fyll flaskan med denna. Det är viktigt att använda avhärdat vatten, då flaskan kan tömmas fortare om vattnet är hårt, samt att aldrig ha en starkare väteperoxidlösning än sex procent. Skruva på locket och vänd flaskan upp och ned i akvariet. Den måste förankras annars flyter den upp efter ett tag. Man kan limma en triangulär glasbit i ett hörn av akvariet, så högt att det motsvarar flaskans höjd. Sedan kläms flaskan helt enkelt fast mellan botten och glasbiten. Det kommer att bildas syre i flaskan, som stiger upp till ”botten” på flaskan. Väteperoxidlösning pressas då långsamt ut i akvariet och bildar syre. En för hög koncentration väteperoxid kan skada fiskar och växter, så var försiktig. Den mängd väteperoxid som kommer ut i akvariet under en viss tid, bestäms av vattentemperaturen, lösningens koncentration och trådens yta. Lasse Forsberg (ur Ciklidboken) rekommenderar en 250 ml Döende Vallisneria. På bilden syns även Julidorchromis regani “Kipili”, som trivdes fint trots mina experiment. Ciklidbladet 3/2011 - Årgång 44 43 Döende Cyano. Kändes fint att de också dog, så inte växterna behövde vara ensamma. flaska med sexprocentig väteperoxidlösning. Vid 25 °C tömmer flaskan sig själv på ca tio dagar. Detta är enligt uppgift lagom för ett 250 liters normalbefolkat akvarium. Om flaskan inte tömts på 10 dagar kan man öka utströmningen av väteperoxid genom att lägga i en katalysator till. Lasse Forsberg använde en 250 ml flaska, en katalysator och tre-procentig lösning till ett hundraliters akvarium. Den tömdes på fyra till fem veckor vid 25 °C. Personligen har jag lekt med oxydator i två akvarier. I ett av dem fick sig växterna 44 en rejäl känga, och en hel del dog. Om jag greppar det rätt är det främst vid användningen av silvertråd som katalysator som man ska se upp. Det bildas en svag lösning av silverkolloid, och det gör att bland annat Hornsärv packar ihop (silverkolloid används även i en del fiskmediciner, och det varnas i bipacksedeln för att hornsärv inte tål ämnet). Silverkolloid är giftigt även för cyanobakterier (blågrönalger), så hos mig försvann dessa i samma veva. Vallisneria gillade inte heller oxydatorn, de smälte ihop på några dagar. Hydrilla, Potamogeton och Anubias påverkades däremot inte. Fisken (tanganyikaciklider) påverkades inte, om något blev de piggare. Märkte ingen större effekt på nedbrytningen av dött material. I det andra akvariet jag körde oxydator fungerade allt enligt teorin. Nedbrytningen av dött material gick klart snabbare, akvariet var nästintill slamfritt. Fisken (tanganyikaciklider igen) trivdes verkligen mycket bra. I detta akvarium fanns enbart Anubias i växtväg, dessa påverkades inte. Ciklidbladet 3/2011 - Årgång 44 Väteperoxid Väteperoxid kan också användas för att motverka akut syrebrist i akvariet. Akut syrebrist yttrar sig ofta genom att fiskarna står vid ytan och snappar efter luft eller andas mycket snabbt och flämtande. Syrekrävande fiskar kan även simma runt i panikrusningar. Man behöver en stamlösning innehållande femton procent väteperoxid. Vid akut syrebrist är doseringen en droppe per liter vatten. Kom ihåg att orsaken till fiskarnas syrebrist inte försvinner genom denna åtgärd. Det är en nödlösning för att rädda livet på fiskarna. Grundorsaken till syrebristen bör åtgärdas så snabbt som möjligt. Nästa tips kommer att behandla denitrifiering. www.ciklid.org