1. No category

L
IL
,
E
EN EN.
AR
ÄT
NG
JD
RT
RÄ
HÖ
DÄ , HER
AR
ÄL
EN
RP
,M
NG LTO
RP
UÄ
GE RTO
E
FR
.S
TE
ÄS
,V
EN
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg Examinator Gunilla Bandolin Handledare Petter Hauffman
N
GM
CE
NT
RU
M
PE
VÄ
DE
OT
ST
OC
LT
ÅG
KH
OL
MO
M
T
ST
OC
KH
O
LM
JÖ
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
D
Arkitekturens roll i samhällsstyrningen
Nittonhundratalets tradition av långt driven planering och
determinerad arkitektur har skapat ett stort antal miljöer som
till struktur och reglering är allt för stela för kunna anpassa sig
till förändrade förutsättningar. De är skapade för att fungera i
en kontext som kanske aldrig ens funnits och har låsts fast av ett
samhälle som lider av en märklig kombination av framstegsiver
och förändringsrädsla. En flerdimensionalitet i programmet
omöjliggjörs genom snäva skrivningar i detaljplaner och
liknande regleringsdokument. Utvecklig av staden är i princip
förbjuden såtillvida initiativet inte kommer direkt från maktens
noder. Samhällets enskilda institutioner lider av motsvarande
låsningar. Genom att rigida, högt specialiserade lokalprogram
sprungna ur det större samhällets intentioner ges fysisk form utan
djupare analys löses vid nybyggnad bara en möjlig vinkling av
problembilden.
Kartan, som en gång utgjorde en representation av verkligheten
har bytt roll och fungerar nu som ritning. Verkligheten är i allt
högre grad en representation av kartan vilken i sin tur representerar
juridik och planering.
Endast sällan tillåts nya byggnader också fungera i annat syfte
än det tänkta, primära. Bara i sällsynta fall ser vi till exempel
skolor som på ett meningsfullt sätt bidrar till samhället genom att
tillåta användande utanför själva huvudverksamhetens tider och
funktion.
R
DE
MO
T
SÖ
LIN
ND
Morfologisk karta över det studerade området.
1:10 000.
I stor homogenitet breder villaområdet ut sig och är just i färd med
att utvidgas över skogsmarken och sommarstugorna i väster.
Rutan motsvarar det område som behandlas närmare i projektet.
T
L
TU
EL
TÅ
G
VÄ
G
M
O
GE
HU
DD
IN
GE
YTTERLIGARE VILLAOM
RÅD
EN.
T
S
T
T
R
Ä
O
C
KER S
AVBR
MED
IG V
ILLA
KO
RTA
SÖDERÖVER TILL SÖDE
MA
TTA
RTÄ
RE
LJE.
, SALEM, RÖN
N
A
B
M
U
TUL
T
NING
LIN
E,VÅ
GE
RST
,
A.
PE
Historicismens problem
Den nya tidens arkitektur har allt för länge kommit att
förknippas med en tro på att en verksamhets eller ett samhälles
utveckling kan förutses. Arkitekturen lierade sig tidigt med
den utopistiska sociala ingenjörskonsten, en kombination som
kan ses som ett av det förra seklets mer ödesdigra misstag. En
av huvudanledningarna till detta torde vara kombinationen
av konstarternas frigörelse från traditionen, viljan att
inkorporera nya områden i konsten, och den stora entusiasm
för naturvetenskapernas framgångsmetoder som rådde inom
samhällsvetenskaperna.
Redan på 40-talet framförde Karl Popper i skrifter som The
Poverty of Historicism och Towards a Rational Theory of
Tradition kraftfull kritik mot idén om att formulera en önskad
utveckling och därefter genom lagar och regleringar söka nå dit.
Han har i och för sig inget emot social ingenjörskonst i sig, men
menar att den alltför ofta blir utopisk. Han hävdar att den sociala
ingenjörskonsten, liksom all annan vetenskap, måste tas ‰bitför-bit‰, och härbärgera en beredskap
p att ändra kursen efter nya
y
Popper, Karl R. Popper i urval. Red. David Miller. Thales 1997
lärdomar och styrande faktorer. F
Frestelsen
l
att d
dra llä
längre slutsatser,
l
att extrapolera historiens linjer är dock stor. Det Popper kallar
historicismen, tron på att historiska lärdomar kan omvandlas till
lagar om framtiden, att framtiden är att betrakta som ett slags
teoretisk historia, utövar fortfarande en stark lockelse. Fortfarande
söker man möjligheter att simulera framtiden, lösningar för
att säkerställa ett universellt gott, något som dock inte låter sig
göras utan grav repression för övriga utvecklingsvägar. Man söker
friheten i utopier, men glömmer paradoxen det innebär att skapa
en fri värld genom de förbud som alltid krävs för att upprätthålla
utopin.
Våra möjligheter att förutse framtiden är ytterst begränsade. Vi
kan göra en del prognoser och dra vissa slutsatser om tendenser
ur experiment och iakttagelser, men några lagar om vad som
kommer hända under mer komplicerade förlopp i framtiden
kan vi inte stifta. Inom naturvetenskaperna är det bara mycket
enkla samband som lyder under tydligt formulerade lagar, så
fort fler faktorer blandas in kan man inte ställa upp annat än
hypoteser. Meteorologerna har stora problem med att förutse
vädret fem dagar framåt och så skulle det vara med utsagor om
den samhälleliga framtiden också, om det inte vore för att här har
profetiorna en stark inverkan på vad som faktiskt kommer ske.
Det förutsedda löper större risk att inträffa än det oförutsedda
just därför att det är förutsett. De utvecklingsprofetiska uttalanden
som styr planeringen har en kraftigt påverkande effekt på vad
som verkligen händer. Genom att andra handlingsalternativ
omöjliggörs infrias profetian.
De nya vetenskapernas möjligheter lockade arkitekturen att
söka utöka sina domäner, att forma större och större miljöer.
Man började göra anspråk inte bara på hela staden utan på
hela den mänskliga tillvaron. Den ålderdomliga staden som
formats under enkla regler till en helhet med stor hörsamhet för
förändrade förhållanden tedde sig som en kaotisk styggelse för
den modernistiske arkitekten. Här skulle det städas och göras
planer, med nyförvärvade krafter sökte sig arkitekturen till allt
större skalor. Men all kunskap innehåller möjlighet till fel, och i
och med dessa allt större ambitioner ökar de i såväl frekvens som
effekt. Att inte låta en utveckling justeras efterhand den utvecklas
är att tvinga in den på fel spår.
I stället för att som idag försöka göra arkitektur och design
av urbanismen bör man i större utsträckning söka låta urbana
funktioner styra arkitekturen, låta även enskilda objekt i större
utsträckning formas av de strömningar som råder. En mångfald
av heterotopier, av avvikande platser och skilda valörer, bör vara
målet i stället för en enda utopi.
VILL
AOM
BEB
RÅ D
YGG
EN
ELS
ÄN
FRU
E TA
DA
ÄN
R
GEN
ÖV
T
ER
, ST
HA
UV
STA
,Ä
L
VS
Inledning
Jag föreslår byggandet av en ny skola i Fullersta, en gravt
segregerad del av Huddinges oändliga villaområden. Skolan ritas
som en symbol för ett nytt stadsmässigt tänkande och tränger
in i området, sprider sig över det. Barnens vägar genomkorsar
området och ger liv åt sömniga gator. En föraning om en ny tid
för området.
De skolor som redan finns här är anpassade till en föråldrad syn
på utbildning och samhälle. De kan fortsätta fungera under en tid
eller byggas om. Kontor eller bostäder, industri eller vårdhem, vad
som helst som för in en ökad mångfald.
Skolan är den dagliga vistelseplatsen för en stor mängd
människor som inte har något alternativ där för är det mycket
viktigt att dess utformning tar hänsyn till det individuella planet.
Mitt projekt är en undersökning av hur skolan fungerar och
används i dagens samhälle. För att kunna penetrera detta ämne
på djupet breddas diskussionen till att omfatta hela samhällets
fysiska planering och dess produkter.
Den uppdelning och utveckling av samhällets institutioner som
tar sin början i det tidiga industrisamhället har lett till en situation
där skolan verkar mer för att tillgodose statens intressen än den
enskilda elevens. Denna organisationsmodell har också genom
sin planering skapat en gravt segregerad stad, en initiativlös,
överordnad kropp som saknar möjligheter att anpassa sig till nya
situationer.
Med utgångspunkt i en diskussion kring detta ges ett förslag på
rumslig organisation för en ny typ av skola.
En av de tydligaste produkterna av planeringssamhället är
villaområdet, en extremt monofuktionell, detaljreglerad del av
staden där all typ av spontan utveckling är förbjuden. Därför, för
att i största möjliga mån tydliggöra problemet förläggs den nya
skolan till ett av de mer utbredda villaområdena i Stockholms
södra förorter.
Det redovisade exemplet syftar till att visa hur en utvecklad
syn på stadsplanering kombinerat med en progressiv syn på
skolans funktion kan leda till en intressant utveckling inom båda
dessa idag mycket problematiska områden. En central fråga som
behandlas är också: vilken är arkitektens roll i uppbyggandet av
en struktur som under lång tid utan tvivel kommer att utöva en
stark makt på sina brukare?
MER
N
Detta projekt behandlar utformandet av en skola med utgångspunkt i ett försök att
analysera samhället, dess institutioner och arkitektens roll. Resultatet är ett förslag till en
decentraliserad skola och ett uppslag till en friare hantering av planeringsproblematiken.
SOMMAR
S TU
GEUNDER S
OC
MÅH
HF
USF
OMVANDL
RIL
A
BRI
ING.
UF
KA
PÅ A
TS
KURVA MED
N
ND
T
IKEA
ER O M
RA
OC
SID NAS RÅ
HH
AN
ERO
RE DET
(i)N
SK
G
CIT OG IM GL
Y. EN I
K
Nya funktioner i ett låst samhälle. En skola i Fullersta.
A.
T
S
M
Ö BB NS
A E
SN NG
U
Karta
1: 5 000.
En traditionell karta fungerar som en representation av landskapet
- till skillnad från ritningen vars syfte är att fungera tvärtom.
Fastighetsgränser och detaljplan.
Kartan är inte längre en representaton av utan skapare av landskapet.
Styrmedlen skapas i annan tid och ett annat rum, den lokala
dynamiken sätts ur spel.
Flygfoto med inlagda fastighetsgränser.
1: 5 000.
Lagen, i form av fastighetsgränser och planeringsdokument styr i stor
utstäckning landskapets form. Flygfotot kan i det närmaste användas
som en karta över regleringar och fastighetsindelning.
sida 1
Det moderna planeringen har skapat ett stelt samhälle som inte har råd att tolerera det
avvikande och saknar möjlighet att anpassa sig till nya situationer. Samhällets institutioner
fungerar, i en delvis självupprätthållande ordning, som starkt kontrollerande styrmedel.
Planeringen som den moderna vetenskapen för styrning av
människan.
För att tillse att samhället utvecklas i önskad riktning, att
historicismens teser skall kunna visas vara sanna, har planeringen
som vetenskap utvecklats i det extrema. Resultatet av detta är att
det moderna samhället nu är så komplicerat och så långt drivet i
specialisering att det inte kan tåla några utmanande aktiviteter.
‰Planeringen är den moderna vetenskapen för att styra
människan och samhället‰, den har en dold nivå av ideologi
Henri Lefebvre. From The Production off Space. I red. K Michael Hays. Architectural Theory
som styr vad
d som händer
hä d snarare än direkta behov. Genom
since 1968. Columbia Books of Architecture
tu 1998.
den övergripande samhällsplanering som vuxit fram i samband
d
med modernismens allt fastare grepp om samhället formas
människan till att bli allt mer del, allt mindre helhet. Alternativa
livsstilar omöjliggörs i hög grad genom samhällets specialiserade
planering. Individer och företeelser som strävar åt ett annat håll
än maktapparaten marginaliseras.
Som situationen ser ut i dag är det bara mycket stora projekt,
privata eller offentliga, som har kraften att sätta sig över den väg
planerarna har utstakat. Detta leder till den situation av halvdan
funktionsseparering vi står inför i dag. En situation där den mindre
aktören snällt fogar sig till de mer eller mindre genomtänkta
regleringar som gäller samtidigt som starkare krafter gång på
gång sätter sig över planeringen och därmed tiltar den utstakade
riktningen. Det är oundvikligt, en fullständig reglering är inte
möjlig att uppnå och därför måste man söka i andra riktningar,
söka för att finna den minimala mängden av begränsningar. Söka
en frihet som inte bara är de stora företagens och institutionernas.
I en mer tillåtande situation skulle även den lilla aktören ha en
möjlighet att påverka utvecklingen. Mer demokratiskt och mer
uthålligt.
En programutveckling som inte sträcker sig djupare än till
den förutbestämda planeringen är alltid en förstärkning av den
makt som formar samhället så som det ser ut i dag. För att
kunna analysera planeringen på djupet krävs ett genomskådande
av de intressen som konstituerar makten. Dessa intressen är
sällan uttalade men ligger implicit i många av de beslut som
grundlägger samhällets utveckling. Att överhuvud bidra till att
forma statens institutioner utan en djupare analys är omöjligt
utan att i samma handling förstärka deras makt.
Den cellulära automaten som planeringsmodell.
En utveckling av hur synnerligen enkla numeriska regler kan
skapa de mest komplexa system kan tydliggöra skillnaden mellan
planering och naturlig utveckling och fungera som en beskrivning
av hur verkligheten fungerar. Poängen är att om man kan kosta
på sig att inte vara säker på det slutliga resultatet räcker det med
en oändligt mycket lägre grad av styrning än den vi använder oss
av i dagens samhällen.
Under 70-talet utvecklade matematikern James Conway,
huvudsakligen som en bieffekt av sin forskning, de enklare
formerna av cellulära automater, bland annat ‰Game of Life‰
e
som populariserats men också använts som en representation
av hur samhällen utvecklas. Utgående från ett tvådimensionellt
koordinatsystem format i rutor och en valfri uppsättning av
rutorna befolkade styr en snäv uppsättning regler vad som händer
i nästa steg. Den som inte har några grannar dör av svält, den som
har en granne förökar sig medan den som har två eller fler dör av
överbefolkning. Med vissa startformationer dör livet ut på ett par
steg, men andra mycket enkla uppsättningar kan ge upphov till
universa som lever i tusentals steg, muterar och bildar nya världar
eller vandrar iväg i rymden. I enkla datormodeller kan man
efter en instruktion som motsvaras av en programrad se mindre
universa leva sina helt oförutsägbara liv i en grafisk representation
Se till exempel www.collidoscope.com/modernca/
o
för ett stort antal representationer av
påå skärmen.
kä
avancerade cellulära automater.
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
Matematikern Steven Wolfram hävdar ett synsätt på naturens
ordning som mer inriktas på styrning än på hinder. I boken
A New Kind of Sciencee utecklar han teorierna om cellulära
automater och anför ytterligare stora mängder exempel på hur
mycket korta instruktioner kan skapa enormt komplexa system.
Fraktaler styrs till exempel av formler om ett par tecken och även
den allra enklaste formen av cellulär automat kan fungera som
en fullvärdig slumptalsgenerator. Wolfram fortsätter med studier
av hur denna typ av system fungerar i naturen, alla former av liv
menar han kan reduceras till ett begränsat antal programrader.
Många former i naturen, till exempel fjärilsvingar och snäckskals
komplexa mönster har kunnat hänföras till enklare former av
cellulära automater.
Dessa funktioner kan jämföras med celldelning, ekologiska
system eller för den delen stadsutveckling. Naturlig tillväxt eller
förändring, vare sig det gäller rotsystem, trädkronor eller floders
lopp är formade av synnerligen enkla program gener eller
naturlagar. En och samma uppsättning regler kan ge upphov till
de mest skilda produkter. Resultatet är inte i förväg känt, i viss
mån kan det förutspås, men ingenting säkert kan sägas. En stads
utveckling skiljer sig inte på några avgörande punkter från dessa
organismer. Detta bör man ta fasta på och i större utsträckning än
vad som är fallet i dag behandla den som den natur den är. Att se
staden som kultur är att se den som någonting ordnat och något
som ständigt måste ordnas, med hacka eller bekämpningsmedel.
För att skapa följsamma och flexibla institutioner bör man
söka efter system som kan fungera med så få instruktioner som
möjligt. Fysiskt sett bör de bestå av mindre, generella enheter som
enkelt kan läggas till och dras bort eller byta funktion. Större
energi bör ägnas åt att finna de minimala grundkriterier som
krävs för att skapa en anpassningsbar, mångbottnad och därmed
stabil stadsutveckling. Detta kan skapa grunden för ett samhälle
som inte är beroende av att alla tillskott går i samma riktning,
som kan tolerera avvikelser och berikas av dem.
Ett samhälle som verkligen är intresserat av att lämna mesta
möjliga plats för medborgarna, där så lite frihet som möjligt
ska ges upp för det allmänna bästa måste ta till sig insikten
om att framtiden inte kan tvingas in i en form. I stället måste
institutioner, lagar och planering vara följsamma och styras efter
medborgarnas behov istället för tvärtom.
Resultatet behöver inte bli enkelt bara för att det styrs av enkla regler.
Illustration av en cellulär automat från A New Kind of Science, Steven
Wolfram.
Pampaneira, Spanien. En struktur som vuxit fram under enkla och
tydliga lagar. Den har inga problem med att på ett resurssnålt sätt
anpassa sig till förutsätttningarna. Den enes tak är den andres terass
eller lekplats - ingen användning är förbjuden.
Om en cell och dess grannar ser ut så här
bildas nya celler enligt detta schema
Samhällets institutioner som styrmedel.
De samhälliga institutionernas funktion som styrmedel
har analyserats på
p djupet
j p av Michel Foucault. I böcker som
‰Foucault jäste på samma plan, två säten framför mej, på andra sidan gången⁄ Han
Övervakning och
h straff
ff och
h V
Vetandets
d arkeologi
k l gi b
behandlar
h dl h
han
visste minsann att hålla sä framme⁄ „Tout le monde‰, devillsäja ett par tusen urblåsta
vad han anser vara maktens
k
konstitution
k
i i
genom
g
att analysera
ly
retorikmäklare å paradoxa diskurshorer i Paris, tyckte han va sååå modi å chict radikal⁄ Men
övergången ffrån
å vad
d han
h betecknar
b k
som suveränitetssamhället
ä i
häll via
i
ja såg allt va han syssla me, ja⁄ Vadådå? De säj ja int, för ja vill int fördärva din romantiskt
ett disciplinärt
ä samhälle
häll till
ill kontrollsamhället.
k
ll
häll Dessa
D
förändringar
fö ä d i g
exalterade vanföreställning om tänkandets upphöjda värdihet, piggle⁄‰
i samhällets strukturer menar han
h var nödvändiga
öd ä dig för
fö att skapa
k p
Nikanor Teratologen . Förensligandet i det egentliga Västerbotten. Vertigo 1998.
förutsättningarna för
fö
ö det
d moderna
d
samhället.
häll
Här
Hä behandlas
b h dl
Foucaults teorier om samhällets formande på ett mer övergripande
plan, den direkta analysen av själva skolan sammanfattas i ett
senare kapitel.
Suveränitetssamhället är ordnat genom ovanifrån kontrollerade
institutioner. Historiska enväldesstater och feodalsystem hör
hit. Makten sipprar ned genom diffusa system av order och
kungörelser men når, om de ens är verksamma inom det område
de är avsedda för, sällan utanför sin bokstavliga mening. Saker
och ting är inget annat än det de utger sig för att vara. Makt- och
produktionsapparater är inte optimerade.
I Övervakning och strafff diskuteras med hjälp av intensiva
läsningar av politiska dekret och rättegångsprotokoll hur makten
under 17- och 1800-tal utvecklades från suveränitetssamhällets
endimensionalitet mot ökad disciplin och effektivitet. En
utveckling och rationalisering av reglementen inom samhällets
alla former visar sig vara så effektiv att dessa når långt utom
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg
1
1
2
2
3
3
4
4
5
5
6
6
7
7
8
8
Två tallar, båda omkring 70 år gamla, växande tio meter från varandra.
Kanske till och med sprungna ur samma kotte. Motsvarande program
för tillväxt skapar radikalt annorlunda produkter.
25
250
Vissa regler för cellulära automater skapar intrikata men ändå till slut
enkla, symmetriska mönster medan andra med samma enkla regler
ger mönster med extremt invecklade beteenden.
sida 2
Villaområdet är som styrande och avskärmad miljö en spegling av den enkelriktning
som råder i den moderna staden. Nutidens oförmåga att se tids- eller funktionsmässig
flerdimensionalitet har resulterat i en stad utan vare sig minne eller utveckling.
den direkta sfär de är avsedda för. Livet inordnas som en
vandring mellan olika inspärrningsmiljöer och man upptäcker
hur människor genom denna utvecklade disciplin kan styras så
mycket mer.
I denna utvecklade disciplinordning är makten genom
fingrenade system direkt insatt i medborgarna. Det utvecklade,
sammanlagda systemet av disciplin i skolor, på sjukhus, i militären
och inom rättsväsendet ingjuter kontrollen i medborgaren i hela
hennes tillvaro. Hon är utbytbar, förutsägbar och kontrollerbar.
Disciplinsamhället kan ha nått sin höjdpunkt redan vid början
av 1900-talet, sedan dess har det krävts ytterligare medel för att
effektivisera samhället och styra medborgarnas handlingsmönster.
Kontrollsystemen utvecklas, vi går inte längre in i och ut ur olika
disciplinära system, vi vistas i dem hela tiden. Makten fungerar
som ett autonomt system vilket är medvetet om försöken att
överlista detsamma och verkar nu som en gas, fyllande hela
rummet. Den enskildes försök att styra åt sidan är förutsedda och
åtgärdade redan innan de görs.
‰Kontrollsamhället kan alltså karaktäriseras genom en
intensifiering och generalisering av de normaliserande
disciplineringsapparater som internt motiverar våra gemensamma
och vardagliga praktiker, men i motsättning till i fallet med
disciplinen utvidgas denna kontroll här långt bortom de
strukturerade platserna för sociala institutioner genom flexibla
och skiftande nätverk.‰
Michael Hardt/ Antonio Negri. Imperiet.
t. Vertigo/Glänta 2003.
Eller, i en tolkning av konstnären Elis Ernst Eriksson:
Ell
‰du.makten behöver enorma mängder medhjälpare fixa
krubb.den måste dagligen ha blod och söndertrasat stympat för
att inte tvina och dö ut.makten e enormt glupsk.å när dom slafsat
i sej blod å skrik ska dom på stubben ha mer å mer. ja. detdär
känner du till‰
Elis Ernst Eriksson. Nattens hundar. Rönnells
e 2001.
Maktens boning ligger till slut inne i medborgarens huvud,
kontrollen av samhället förenklas och kan framförallt göras
oändligt mycket mer effektiv. Det är inte mycket fri vilja, hopp
eller spontanitet Foucault lämnar kvar efter sin genomgång
av maktens strukturer, en viss pessimism kan lätt infinna sig.
Samhällets makt ska dock inte ses som något negativt i sig. Den
kan verka negativt i kombination med förtryckande handling,
men kombinerad med en frihetlig praktik verkar den lika gärna
frigörande. Huvudsakligen vill han, för att vi ska kunna analysera
effekten av våra handlingar, peka på vikten av att förstå hur
makten är beskaffad. Detta visar vidare på betydelsen av att
försöka analysera incitament och maktförhållanden på djupet
även vid till synes triviala uppgifter som att rita en skola.
Foucault menar att utvecklingen mot kontrollsamhället på
ett intimt sätt hör samman med utvecklingen av den moderna
vetenskapen och det moderna samhället. Kontrollsamhället
är modernitetens själva
j
fundament. De enskilda tekniska
Detta pekar på en möjlig tolkning av varför
f det är så svårt att implementera den industriella
uppfinningar
ppfi i g som brukar
b k tillerkännas stor roll för början av
modellen i tredje världen. De nödvändigaa kontrollsystemen en finns inte i människornas
den industriella
d
i d
i ll revolutionen
l i
var för sitt implementerande i sin
hjärnor, vilket resulterar i oförståelse för ttidsreglerat lönearbete och projekt som inte har en
tur b
beroende
d av den
d ökande
ök d kontrollen. Den nya tidens fabriker
tydlig kopplin till nyttan för individen.
krävde en disciplin hos arbetaren som inte varit nödvändig
tidigare.
Den positivism som ligger till grund för framväxten av både
välfärdsstaten och de senare århundradenas tekniska landvinningar
är beroende av att reducera ingående data till beräkningsbara
enheter, något som vore omöjligt utan den utvecklade
disciplinens hårda reglementen. Utvecklingen av samhället i form
av fabriker, sjukhus, skolor och fängelser möjliggjordes av massiva
förändringar i de disciplinära systemen vilka i sin tur reducerade
den mångfaldiga medborgaren till ett förutsägbart objekt.
Med Foucault ser vi tydligt att det finns ett program på djupare
nivå än det specificerade behovet. Vårt samhälles institutioner
är avsiktligt
g uppbyggda
pp ygg för att skapa just det samhälle vi har,
Se till exempel Ragnar Thoursies Elefantsjukan
sj
i vilken han redogör för ett liv inom AMS
tror vi,i, men man kkan också
k se det som att det samhälle vi har är
och hur arbetsmarknadspolitiken i syfte aatt säkerställa institutionens ställning formar hela
avsiktligt
ik li uppbyggt
b
för
fö att skapa dess institutioner. Det finns dock
inte någon central konspiration eller någon populär deckares
lätt genomskådliga intriger, kontrollen är decentraliserad likväl
som makten också är det. Snarare rör det sig om en Pynchonskt
allomfattande, diffus övervakning och styrning.
‰i hjärtat av detta samhälle, liksom för att vidmakthålla det,
finns, inte något ÊmaktcentrumÊ, inte någon kärna av kraft, utan
ett mångfaldigt nätverk av olika element murar , utrymmen,
institutioner, regler, framställningar.‰
Michel Foucault. Övervakning och straff. Arkiv 1975
På detta sätt styrs samhället, i en oklar
kl ordning
d i kring
k i vad
d som
är tecken och vad som är betecknat.
Villaområdet som spegling av samhällsstyrningen
Den ovan redovisade samhällsstyrningen tar sig sitt kanske
tydligaste uttryck i villaområdet. Villaområdet var ett nödvändigt
steg då kontrollsamhället vidgades till att även röra stadens hela
planering. Den gamla odisciplinerade staden låter sig inte styras på
ett tillräckligt fingrenat sätt för att säkerställa maktens ordning.
Detaljplanen representerar här en grad av stadsmässig styrning
som aldrig tidigare har förekommit. Villaområdet är totalt
monofunktionellt, exklusivt till för att erbjuda boende. Samtidigt
kringgärdas det av allt snävare regler för vad som får göras och
hur det får se ut. Det finns lagrum för att definiera stadsdelar
som färdigbyggda, detaljplanen bestämmer vad som får ske i varje
enskilt hus. De redan bemedlade tar sina chanser att ytterligare
förstärka sina rättigheter.
De flesta historiska städer har förvisso varit planerade,
p
, men
Till och med i en del av Afrikas mest utbredda slumområden råder en klarhet i vem som
styrningen har legat
l g på
p en helt
h l annan nivå. Det enda
d historiska
h
k
äger marken , även om situationen och utvecklingen ofta försvåras av att det finns flera
motstycket till
ll den
d moderna
d
svenska
k staden
d torde
d vara militär
ili ä
‰gällande‰ sanningar.
lägerbyggnadsteknik, symptomatiskt så till vida att hela
hl
kontrollsamhällets utveckling tagit sin inspiration ur den militära
exercisen. En stads naturligt fungerande utveckling tar sig ständigt
nya vägar, varje ögonblick innefattar nya förutsättningar. ‰Det
kapitalistiska produktionsättet har likriktat rummet, som inte
längre begränsas av omgivande samhällen. Denna likriktning
utgörs av en både intensiv och extensiv trivialisering.‰
g Under alla
Guy Debord. Skådespelssamhället. Daidalos 2002.
tider har städer utvecklats allt eftersom de
d ekonomiska
k
i k nätverk
ä k den
d
ingår i förändrats. Med den moderna planeringen står vi inför en
ny situation. Städer kan nu vara statiska, färdiga. Modernismens
planerare har effektivt avbrutit all form av självreglerande
utveckling.
Trädgårdsstad kallas det. Mer trädgård än stad då.
Ett normalt villaområdes gleshet är
ä inte
i
tillräcklig
ill ä kli fö
för att
underhålla den minsta form av offentlig service. Bara där några
flerbostadshus är insprängda uppstår sådan densitet att någon
butik eller restaurang kan hållas vid liv. Där villaområdena, i
eftergivelse inför de så kallade marknadskrafterna, breder ut sig
över allt större ytor uppstår ett slags stadsmässiga impediment
där om ingenting radikalt görs aldrig någonting kommer att
förändras. Här konsolideras ett samhälle som är allt mer fast
cementerat i segregering och bilberoende.
I en stadsutveckling som inte är så hårt styrd är det självklart
att gles bebyggelse i attraktivt läge utvecklas mot större täthet och
värde. Den som bor där tar antingen del av utvecklingen eller
flyttar till en lugnare ort. I dag måste man resa till Afrika för att
möta en motsvarande urban kreativitet.
En snabb utvikning i den svenska litteraturhistorien kan
fungera förklarande: Kerstin Ekman och Sven Delblanc skildrar i
sina sviter om Katrineholm respektive Vingåker den omtumlande
utveckling som vid seklets början inträffade vid de nya
järnvägsknutarna. Små byar skakades i grunden när de plötsligt
kastades in i industrialismens tidsålder, en enastående utveckling
påbörjades. Trots dessa snabba förändringar är det påtagligt
vilken känsla av delaktighet som här skildras, jämfört med den
illusionslöshet inför tingens ordning man ser i beskrivningar
av livet i rekordårens färdigbyggda miljöer hos exempelvis Lena
Andersson och Torbjörn Flygt.
Svenskt villaområde. Säkerhet, stereotypi. Trygghet. Klasskrig,
segregering. Bilder från Fullersta.
I en extremt långt driven förenkling, inte till form men innehåll
fungerar villan som en skärm, som plasmatevens yttersta ram.Villa på
Ivön i nordöstra Skåne.
En affärsgata i Kampala, Uganda och ett exempel på en dynamisk
stadsutveckling vi inte sett i Sverige under de senaste 70 åren eller
mer.
Detaljplanens hegemoni förbjuder variation. Den bör brytas upp för
att tillåta även oplanerade initiativ.
det svenska efterkrigssamhället.
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
Ett villaområde i norra Holland.Varannan gata ser dock mer ut att
höra till ett industriområde.Verkstäder, lager och småindustrier är
sammanbyggda med villorna i ett förvånansvärt ovanligt exempel på
hur en utveckling av den planeringsmässigga normen kan ge lyckade
resultat.
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg
sida 3
Steg för steg har skolan utvecklats till sin huvudsakliga funktion som formare av människans
anpassliga natur, som model för att definiera det normala. Även den moderna skolan
lämnar mycket litet utrymme till den enskildda individens oförutsedda vilja eller väg.
räfflade rummet betecknas som slätt, som ett rum med tillåtelse
för omtolkningar,
g , i ständig rörelse. Det som lyckas nå genom
I vissa fall kan det tyckas som om det faktiskt
k
inte finns andra möjligheter än att bekänna
skölden,
köld , som söker
ök införa
i fö nya typer av släta rum, klassificeras
sig åt det som oundvikligen kommer att b
betecknas som terror. Det är uppenbart att det
effektivt
ff k i som terrordåd
dåd eller galenskap.
krävs allt större kraft allt mäktigar e verktyg
k
för att penetr era maktsystemets räffling
Den som vill
D
ill verka
k inom arkitekturen på ett djupare plan
av rummet, för att visa att ens en något an
annorlunda väg skulle vara möjlig. ‰⁄massorna
ään som maktsamhällets
k
häll
designer måste anstränga sig för att
var så djupt försjunkna i sin apolitiska konsumerande
o
livshållning att det inte var möjligt
ggenomskåda
kåd programmets
p g
dubbelmening, förstå den, och hellre
att väcka dem med vanlig politisk utbildning
n
och metvetandegörande det behövdes ett
handla
h
dl efter
f sin
i egen
g övertygelse
ö yyg
än efter maktens program.
våldsammare ingripande för att väcka dem
m ur deras ideologiska förlamning, deras hypnotiskt
Ett h
E
handlande
dl d såå som det
d skisserats ovan kanske innebär att
konsumistiska tillstånd⁄‰ Slavoj Zizek. V
Välkommen till verklighetens öken. Vertigo/Glänta
det iinte bli
d
blir några
å flygplatsterminaler
fl l
för flyktingsortering ritade,
2002.
inga hierarkiserande skolor, ingen utveckling av mer effektiva
shoppingcentra. Att tala öppet om det som är fel leder till svåra
utmaningar,
g , men förhoppningsvis
p
också till ett större livsvärde
Jämför till exempel den pessimistiska filosofin
o
hos Arne Naess och Peter Wessel Zappfe.
och
h möjligen
öjli
till
ill en något
å
bättre värld.
Definierandet av det normala - skolplikten
Denna utveckling av bakgrunden till samhällets uppbyggnad
och arkitektens roll i densamma används nu till grund för en mer
direkt analys av skolans funktion.
Vi har i Sverige sedan flera hundra år skolplikt. Under den mest
formande perioden av livet tvingas varje medborgare dagligen
vistas i skolan, en skola som formats för att under stark auktoritet
effektivt forma oss till goda och följsamma samhällsmedborgare.
Skolorna ligger som isolerade enklaver i utkanten av
bostadsområden. Inhägnade, som för att skydda barnen från att
märka allt för mycket av vad som händer i resten av samhället.
Successivt har inlärandet omgärdats med lagrum som styr på
vilket sätt den statligt sanktionerade kunskapen skall inhämtas
av eleven. Krav på läsinlärning har funnits ända sedan 1572
då församlingarna ålades att tillse detta genom en skolordning
i den protestantiska kyrkans författning. Detta började 1686
kontrolleras med husförhör där familjeöverhuvudet hölls
ansvarig för att hans folk var kunniga i läsning och katekes. Vid
grav undermålighet i förhören kunde husbonden beläggas med
penningböter. Backstugusittares, statares och annat fattigfolks
inlärning fanns det fortfarande inte någon egentlig kontroll över.
Från början av 1800-talet infördes folkskolor med allmän rättighet
till undervisning, en rätt som 1882 kopplades till en plikt med
tillhörande strafföreläggande. Skolplikten manifesteras nu i ett
rum, vilket naturligtvis är intressant i en arkitektonisk diskurs.
Skolans roll i samhällets inspärrningsmiljöer så som utvecklat i
nästa stycke börjar ta form. Tidigare har staten inte brytt sig om
var kunskaperna förvärvades men nu kopplas alltså inlärandet till
en speciell plats. Skolan blir något mer än bara ett sätt att lära sig
de viktigaste baskunskaperna, den transformeras till skolning, en
formning av det fria barnet till medborgare styrd av samhällets
konventioner. Juridiken tar fysisk form och individens frihet
inskränks i en prioritering av samhällets funktion. Denna fysiska
form är typisk som exempel på hur samhället för att skydda sig,
för att säkerställa kontrollen över rummet, måste förbjuda vissa
beteenden och livsformer, antingen genom att förklara dem som
olagliga eller som galenskap.
Varje förälder eller målsman har i dag skyldighet att möjliggöra
och tillse barnets skolgång. Underlåtande att följa skolplikten
är relativt sällsynta, men varje år har vi ett antal rättsfall där
lagbrottet i förlängningen kan resultera i fängelse för föräldrarna.
Skolan som disciplineringsinstitution.
Michel Foucaults beskrivning av skolsystemet i Övervakning och
strafff klargör den grund på vilken dagens skola fortfarande vilar.
Flertalet av skolorganisationens mest grundläggande artefakter indelningen av eleverna i åldersordnade klasser, betygssättningen,
ämnesindelningen, skolbyggnadens arkitektur, för att inte
tala om själva skolplikten och läroplanerna, kursmålen och
betygskriterierna bidrar till att upprätthålla det grundläggande
program som alltsedan industrialismens begynnelse präglat de
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
uppfostrande samhällsinstitutionerna; kyrka, militär, fängelse
och skola. Detta program utgör ett svar på produktionssamhällets
krav på att kunna kontrollera och maximera utkomsten ur varje
individ.
‰I och med införandet av en standardiserad uppfostran och
inrättandet av lärarseminarier (écoles normales)) befäster det Ê
normalaÊ sin ställning som tvångsprincip i skolorna. [⁄] Liksom
övervakningen, och samtidigt med den, blir normaliseringen i
slutet av den klassiska eran ett av de viktigaste
g
maktredskapen.‰
p
Michel Foucault. Övervakning och straff. Arkiv. 1975.
Samtidigt som kontrollsystemen skola,
k l militär,
li ä arbetsplats
b
l och
h
fängelse förvandlar de otydliga, onyttiga eller farliga mängderna
till ordnade mångfalder, poängterar de också samhällets minsta
byggsten, individen:
‰På sätt och vis har makten att normalisera framtvingat
homogenitet, men den individualiserar genom att göra det möjligt
att mäta avvikelserna, bestämma nivåerna, fastslå specialiteterna
och dra nytta av olikheterna genom att anpassa dem efter
varandra.‰
Ibid.
Foucault förklarar att den detaljerade disciplineringen
av medborgarna har utvecklats från att vara ett system
för neutraliserande av faror, stävjande av onyttiga eller
oroliga befolkningsgrupper och användande av de stora
folkanhopningarnas olägenheter till att ‰fylla en positiv uppgift
genom att öka den nytta som kan dras ur individerna‰. I klartext
Ibid.
lever vi i dag i ett samhälle så indoktrinerat av upplysningsidealets
bild av medborgaren som framförallt en kugge i det
tillväxtcentrerade välfärdssamhället att vi svårligen kan föreställa
oss ett samhällssystem utan strikta tider att passa, regler att hålla
och normer att följa. Skolan idag är en organisation vars kultur
syftar mer till att disciplinera blivande samhällsmedborgare,
vidareförmedla grundläggande normer och skydda vår
gemensamma verklighetsuppfattning mot konkurrerande idéer,
än till att skapa möjligheter till självständigt, fritt tänkande och
kunskapssökande, trots att det ingår i den verklighetsuppfattning
vi strävar efter att skydda att framställa skolningen som ett
nödvändigt medel för individuellt självförverkligande.
Det dubbla programmet i dagens skolväsende
Den moderna skolan uppvisar alltså en tydlig diskrepans mellan
skolplanens skrivningar om kritiskt tänkande och individualitet
och kontrollsamhällets djupare liggande krav på disciplinering av
eleven. I en ytlig läsning av läroplaner och programförklaringar
går tiden i skolan helt och hållet ut på att låta eleven utvecklas
på egna villkor och forma sig själv. Ser man till de faktiska
förhållandena visar sig en annan bild.
Varje verksamhet är tydligt avgränsad i såväl tid som rum.
Ämnesuppdelningen är rigid, varje ämne studeras i en för
ändamålet anpassad sal som är tydligt avskärmad från omvärlden.
Inga yttre intryck som stör utbildningens flöde skall komma in.
Mellan salarna löper korridorer, lokaler som inte går att integrera
i undervisningen och tydliggör åtskillnaden mellan ämnen och
åldersklasser. Utanför undervisningen används inte rummen.
Under raster och läxläsning är eleven i andra lokaler.
Tydliga gränser är uppdragna mellan arbete och ledighet.
Undervisningen är tydligt tidsatt, schemat är inte anpassningsbart
efter elevens önskan eller behov utan skapat för att passa in i ett
sammanhang som ligger utanför den enskilda eleven. I tillägg till
detta ligger, som för att ytterligare markera skolans oberoende
från det övriga livet skolanläggningen inhägnad, som en avskild
del av samhället.
Möjligheten att variera gruppstorlekar är begränsad av lokaler
som är anpassade till standardgrupper om 25-30 elever. För att
kunna kontrollera eleverna effektivt finns stora samlingslokaler
med tydlig hierarki.
Morfologisk karta
1: 5 000.
Området uppvisar en stor grad av indifferens, variationen i rumslighet
är liten.
Rörelser
1: 5 000.
Skolan som en stor enhet i ett i övrigt indifferent område leder till en
enkelhet i rörelsemönster som ger låga möjligheter för interaktion
och oväntade konstellationer.
Morfologisk karta efter etablering av skola
1: 5 000.
Efter att skolan etablerats på fem tomter kan man skönja antydan till
en heterotopi, början till en rumslighet som är något annat än den
från ovan givna.
Ökad rörelse
1: 5 000.
Undervisning sker på ett flertal platser i området. Under dagen rör
man sig någon gång mellan platserna. En utformning som också bjuder
in till användning utanför schemalagd tid lockar till större rörelser.
Nya situationer uppstår, nya möten.
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg
sida 5
Arkitektens beredvilliga uppfyllande av efterfrågade program utgör en förstärkning av de
krafter som kontrollerar människan. För att skapa möjlighet att påverka krävs en djupare
analys av underliggande strukturer och ett aktivt uttalande av den personliga åsikten.
I diskussionen om funktionsplaneringens misslyckande talas det
annars mest om betongförorterna. Här påstås samhällets problem
finnas. Insatser är av nöden. Det ena välmenande förslaget följer
på det andra. Kanske för att det här handlar om de andra, om
dem som vi inte har att göra med. Det finns gott om mark att
tillgå för nya byggnader. Invånarna kan inte förväntas sätta upp
något substantiellt motstånd mot exploatering.
Det är ändå villaområdet som är det tydligaste exemplet på den
modernistiska planeringssamhällets misslyckande. Här framkastas
inga nya idéer. Vid större omdaningar eller nyexploateringar kan
man räkna med kraftfulla uppbåd av vältaliga privatpersoner
som vill skydda sina investeringar och sin avskildhet. Här är det
segregerat på riktigt, det är här medelklassen gömmer sig undan
samhällets problem, man har skapat en problemfrihet på de
andras bekostnad.
I dagens villaområde råder en stillsam acceptans för tingens
ordning, ett mentalt status quo. Den som har råd, dvs är pålitlig
nog i bankens ögon, köper sitt hus, flyttar in och räknar med att
ha kontroll över händelseutvecklingen. Här är lugnt och trevligt.
Grannarna gillar också grillning, innebandy och motoriserat
friluftsliv. Det är långt till blattar och pundare, men även
betryggande avstånd till dem som lyckats snurra det kapitalistiska
ekorrhjulet några fler varv och kunnat köpa sig en villa i ett mer
attraktivt område. Genom att det, åtminstone på ytan, problemfria
tillåts isolera sig vältras sociala problem över på andra områden.
Att bygga en gles stad och låsa dess utveckling på detta sätt är att
tillåta mental stagnation.
Det viktiga är nu inte att föra in problem i det på ytan
problemfria, utan att försöka finna en lösning på den ojämlika
situation som uppstår genom att en del av befolkningen isolerar
sig i enklaver som ställer sig utanför samhällets rörelse. Att tillåta
en större funktionsblandning och bryta ner stora institutioner för
att föra in dem i samhällets stora monofunktionella miljöer skulle
kunna vara ett sätt att gjuta liv i det stesolid- och prozacknaprande
villaområdet och få det att ta mer aktiv del i samhällets rörelser.
Stadens kollektiva amnesi
En annan produkt av modernismens liering med positivismen
är den svenska stadens prägel av kollektiv amnesi. Glömskan och
försvinnandet är några av de tydligaste kännetecknen på den
svenska staden. Under en livstid hinner stora delar av den byggda
miljön bytas ut ett flertal gånger, och med i bytet följer minnen,
historier och referenser. Att sändigt börja om från början tycks
vara den svenska stadens lott.
Bulldozerföraren och arkeologen har under nittonhundratalet
utkämpat en bitter strid. Om det gamla inte osentimentalt rivits
undan har det bevarats i eller som museum. Till varje pris ska
framsteget manifesteras samtidigt som en tro på historiens slut
lett samhället till futila försök att frysa vissa tidsstadier. Ingetdera
är en bra utgångspunkt för en uthållig stadsplanering. Det byggda
existerar som ett kollektivt minne, att ständigt riva undan och
bygga nytt är att skapa en stad som ideligen glömmer sig själv.
Tidigare generationer av byggnader och strukturer har allt för
lättvindigt rivits undan när det nya kommit. Resultatet är att
staden blir allt för tunn, för enkelskiktad. För att låta en intressant
stadsbildning växa fram måste man bejaka överlagringen. Så gott
som alla uppskattade miljöer i den större skalan är ett resultat av
multipla överlagringar, omprogrammeringar och utbyggnader.
Stadens delar utgör referenspunkter i människornas berättelser
och att riva är att skapa en minnesförlust, att sopa undan
möjligheten till tillhörighetskänsla. Däremot måste befintliga
byggnader tillåtas ändra funktion för att anpassas till nya krav på
verksamheten, muséet i andra änden av skalan gör heller inget för
att skapa en mer uthållig stadsutveckling. Detta hör naturligtvis
samman med den moderne arkitektens tidigare anförda hunger
efter allt större program och vidare skalor.
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
Därför f ör att skapa en intressant miljö och sporra skapandet
av nya berättelser ska vid planerandet av nya projekt befintliga
strukturer i så stor utsträckning som möjligt bevaras och
inkorporeras i verksamheten.
Arkitektens ansvar som uttolkare av programmet
I de tidigare styckena har jag pekat på två förhållanden som har
viktig inverkan på arkitektens arbete. Dels arkitekturens snabba
anammande av den ökande positivismen eller historicismen,
dels vikten av, för att positivismen skall ha någon möjlighet
att fungera, reducerandet av den enskilda medborgaren till en
beräkningsbar enhet. Dessa båda förhållanden talar inte särskilt
gott om arkitektens roll i det modernistiska samhället. En
kontrollsamhällets hejduk helt enkelt. Är det så illa?
Ja, i stor utsträckning verkar arkitekterna idag, även om den
enskildes mening förmodligen ofta är annorlunda, som maktens
handgångne män. Anser man att vi lever i den bästa av världar och
att vi dessutom är på väg mot en ännu bättre är det möjligen bra
så, är man av annan åsikt måste man som enskild individ gräva
djupare för att finna sätt att styra det föreliggande programmet i
en mer frihetlig riktning. Genom en skarpare och djupare analys
kan man förstå och möjligen handskas med de underliggande
maktstrukturer och de behov vi förväntas tillfredsställa.
Foucault menar att arkitekten i stort sett inte har någon makt
över människan. ‰After all,, the architect has no power
p
over me.‰
Michel Foucault. Space, Knowledge, and Power. I red. K Michael Hays.Architectural Theory
Arkitekten skapar
k
den
d miljö
iljö som används
ä d vid
id maktutövandet
k ö d en
since 1968. Columbia Books of Architechture. 1998.
miljö som dock alltid är beroende av de
d betydelser
b d l brukaren
b k
lägger
l
in i den. Att materiellt sett skapa
p god
g arkitektur kan vara att lyckas
y
Den faktiska maktsituationen är beroende av kombinationen struktur brukar e, vilket
på ett plan men på
på vilket
ilk sätt kommer
k
rummen användas?
d ? Vem
V
exempelvis visas av Rem Koolhaas dokumentationen av den förändrade användningen
kommer att besitta
i dem?
d ? Vem
V är
ä utesluten?
l
?
av Koepelfängelset i Arnheim. Fängelset är i stort sett ett totalt panoptikon vilket efter
Vilken makt eller
ll möjlighet
öjli
j gh har
h då arkitekten?
ki k ? Ä
Även om h
hon ser
fängelsesystemets reformerande nu fungerar närmast omvänt mot den Benthamska modellen.
utanför sig själv
jjäl och
h har
h nått
å en förståelse
fö å l fö
för d
de mekanismer
k i
som
Å andra sidan, lever vi inte snart alla i ett panoptikon övervakade i livets alla skeden? Den
ligger bakom det
d föreliggande
fö ligg d programmet,
p g
, finns
fi
det
d något
åg sätt
ä
moderna tekniken har gjort Benthams modell överflödig genom att låta övervakningen
att handla?
omfatta hela vår tillvaro.
Jag kan inte se att stänga
g sigg ute och försöka skapa
p sin egen
g
Rem. Koolhas. Project for the Renovation of a Panoptic Prison. I S, M, L, XL. The Monacelli
värld skulle vara ett alternativ.
l
i Samhällets
S häll kontroll
k
ll har
h vuxit
i sig
ig
Press. 1995.
så stark att maktens yttersta boning är inom oss själva. Den kan
k
inte förstöras eller rivas ned. Så fort ett maktsystem raseras byggs
ett nytt upp. Det enda möjliga sättet att agera i denna maktmiljö
är att inte hålla tyst om missförhållanden. Eftersom makten, trots
dess decentralisering, inte är jämt fördelad finns det en möjlighet
för den som har mindre makt att agera gentemot den mäktigare.
Utan hänsyn till eventuell personlig förlust måste vi tala om de
missförhållanden vi noterar. Foucault använder det grekiska ordet
parrhesiÊa, att säga allt. Den medvetne måste vara parrhesiast,
p
,
Michel Foucault. Fearless Speech. Semiotext(e) 2001.
måste tala tydligt om vad som är fell och
h tala
l med
d den
d som i
förhållande till en själv innehar makten. Han riskerar i sitt talande
allt men att rädda sig kvar, vore det än för att kunna påverka mer
i ett senare skede, är inte ett försvarligt alternativ. Under tiden av
tystnad befästs och förstärks maktsystemet.
Genom sin möjlighet att vara den som har insikt i systemet, hur
maktstrukturens fysiska form skapas, har arkitekten en användbar
position i förhållande till maktens centrum. Arkitektens parrhesiÊa
handlar om att visa det ingen frågar efter, att som retorik föreslå
det som chockar och rör om. Att analysera maktens program och
vända det i en mer frihetlig riktning, ge oväntade svar och föra in
egna betydelser och skikt i programmet kan vara en möjlighet att
utmana de allomfattande maktsystemen.
Det krävs dock kraft för att nå fram, för att lyckas tala så
att någon hör verkar bli svårare och svårare. Kontrollsamhället
utvecklas hela tiden och blir allt mer medvetet om vad som kan
hota dess framfart, stänger i allt högre grad av allt som kommer
utifrån och använder sin makt för att spela ut opportuna krafter
mot varandra. Med termer från Deleuze och Guattari kan man
Gilles Deleuze och Félix Guattari. 1227 Traktat om nomadologin: krigsmaskinen. I
säga att rummet utstår en allt
ll tydligare
dl
räffling
äffli g allt
ll störr
ö e delar
dl
Nomadologin, Kairos 4. Raster förlag. 1998.
av tillvaron inordnas efter statsapparatens vilja.
ilj Motsatsen
M
till
ill det
d
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg
En möjlighet att påverka är att vara parrhesiast - att använda sin insikt
i de faktiska förhållandena och riskera sin ställning genom att tala högt
om det som är fel.
Rörelser i dag
1:10 000
Representation av ett tiotal elevers rörelser mellan hem, skola och
fritidsaktiviteter under en dag. I huvudsak är det endast en mindre del
av gatorna som verkligen används.
Rörelser efter förändrad funktionsindelning
1:10 000
En skola som är spridd i området skapar en stor mängd rörelser,
samband och möten. Större andel av antalet möjliga vägar och
passager används - en föraning om ett uppvaknande ur slummern.
Lokalutveckling
1:5000
Efter att från början ha fungerat i den befintliga villan växer skolan steg
för steg och sprider sig till andra tomter. Såväl tillväxt som krympning
och avknoppning kan sker utan att störa den övriga verksamheten.
sida 4
Det finns mängder av alternativa sätt att forma skolan. I sökandet efter ett mer liberalt
och tillåtande samhälle borde vägen framåt vara att söka skapa rum som är mindre
förutbestämda, som bejakar och tillåter överlagringar och nya riktningar.
I viss utsträckning förväntas läraren fortfarande bedriva
katederundervisning. En tydlig hierarki upprätthålls från de
yngsta eleverna via äldre elever till lärare och ledning.
Samtliga dessa förhållanden har det ytliga skälet att göra
undervisningen så effektiv som möjligt men en undermening
av socialiserande, av anpassning. Skolans roll är till stor del att
definiera det normala, och därmed det avvikande. Den uttalade
målsättningen att fostra självständiga, fritänkande, demokratist
aktiva medborgare är inte förenlig med det underliggande
programmet - att förhindra uppkomsten av samhällsomstörtande
element genom att förhindra spridandet av icke normföljande
idéer och tankestrukturer.
Dessa representationer av en kontrollstruktur är analoga
med situationen i hela det senmodernistiska samhället.
Funktionsepareringen är långt driven, oplanerade initiativ
undertrycks och strävan efter att begränsa varje enhet till att bli
förutsägbar och beräkningsbar är tydlig.
Är då inte denna disciplinering nödvändig för att
upprätthålla välfärdssamhället?
Många debattörer hävdar i stället behovet av en ökad disciplin i
Bland andra Inger Enkvist. Feltänkt. SNSS förlag 2002.
skolan,
k l vilken de menar har gått för långt i sin iver att tillmötesgå
barnet egen kunskapstörst. Man menar att det enda alternativet
till sträng disciplin är en mer eller mindre total avsaknad av
uppfostran. Detta behöver inte vara fallet.
En situation som i ett mer jämlikt förhållande hjälper eleven till
personlig utveckling kräver möjlighet för alla gruppmedlemmar
att framställa sig, och även själva uppfatta sig, som autentiska
individer. Kontrollsamhället rymmer ingen möjlighet för
individens utveckling åt oväntade eller självvalda håll. Dock
behöver vi visst gränser, en tydlighet kring vad samhället tillåter
och inte. Individen formas till stor del genom avgränsningen,
tabut. En tillåtande atmosfär i skolan innebär inte frånvaron
av gränser, men inkluderar möjligheten för ett individuellt nej.j
Respekten för detta egna initiativ utgör ett första uttryck för
samhällets respekt för den enskilda individen.
Det stora sveket kan sägas vara att man undanhåller den
Malin Tväråna. Är skolans orginasisationskultur
ns
dysfunktinell - eller är dess uttalade
verkliga
klig roll
ll skolan
k l spelar i samhällsbygget. En demokrati som
målsättningar falska?? Skolledarhögskolan,
n Uppsala universitet. 2005.
iinte tål
åll att dess
d medborgare har tillgång till alla perspektiv på den
gemensamma kulturens grundläggande normer och värderingar
kan inte vara fullt utvecklad med deltagande och självständiga
medborgare. Tydlighet med vilka intressen som styr skolan och
möjligheten att välja alternativ bör erbjudas ala medborgare i
en situation där man varje dag på nytt väljerr sitt demokratiska
sammanhang.
Att gå hela vägen
Hur ska man då gå till väga för att forma en skola som i
högre grad bejakar personliga initiativ, skyddar den enskildes
integritet och syftar till att skapa underlag för en verklig frihet
hos eleverna?
Någonting måste förändras radikalt, därför undersöks här ett
antal alternativ där en enskild faktor har fått styra utformandet av
en skola fullt ut.
Ut i världen
En elev av i dag har mycket små möjligheter att bilda sig en
uppfattning av världen utanför hemmet och skolan. Samhällets
specialisering tar den enskilda individen allt längre bort från de
processer som formar det, såväl fysiskt som organisatoriskt. Den
enskilda, avskilda skolmiljön är ett tydligt tecken på skolans även
mentala avskärmning från resten av samhället.
Själva skolbyggnaden, att tvinga in mängder av barn i
en och samma byggnad, kan pekas ut som den viktigaste
alienationsfaktorn. Genom att skolbyggnaden kopplar bort
studierna från den verkliga världen minskas möjligheterna för
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
eleven att koppla det hon lär sig till verkliga förhållanden och
processer.
Undervisning bedrivs bäst på andra platser. I skogen, i parken,
på torget eller ute på arbetsplatser. Att eleven lär in faktakunskaper
i lägre tempo kompenseras av den förankring i det verkliga
samhället som kan uppnås. Inlärning sker bäst i verkliga miljöer,
inte på de fiktiva platser dagens skola formar.
Skolbyggnaden kan reduceras till en minimal mötespunkt, en
skolhållplats, varifrån dagliga exkursioner utgår.
Enskildhet
Umgänge
Lärarplats
En mötesplats är allt som behövs. En
erfarenhetsskapande och ömsesidigt utbildande
samvaro kan man ha var som helst.
Försörjning
Användning av mark och lokaler blandas och tillåts överlappa.
Flytt
Den moderna skolan ställer så höga krav på
undervisningsmaterial, datorer, labsalar etc. att det är i stort sett
ekonomiskt omöjligt att driva en skola med mindre än 300 elever.
Det är ändå önskvärt att kunna erbjuda modern skolgång nära
hemmet på platser som har för litet elevunderlag för en vanlig
skola. Skola efter skola läggs ner i glesbygden, och tvingar antingen
barnen till långa resor eller hela familjer att flytta närmre staden.
Det behöver inte vara så komplicerat, större delen av lektionerna
kan bedrivas i vilket hus som helst. Vissa specialämnen och teman
kräver särskild utrustning men denna kan komma till platsen
i lastbil på regelbunden basis. Bokbussen kan utvecklas till att
omfatta alla ämnesområden. På tisdagar kommer kemisalen.
På torsdagar är det syslöjd i textilbussen och veckan efter påsk
står datalabtrailern uppställd. Resten av utbildningen bedrivs i
hembygdsgård, missionshus, vardagsrum eller varför inte i den
gamla nedläggningshotade skolan?
Rast
Skolan är till mycket stor del en förvaringsplats. Utan skolan
att stänga in barnen i vore det moderna strikt schemalagda och
arbetsintensiva samhället omöjligt. Med accepterandet av det
synsättet kan en mer flexibel pedagogisk miljö utformas, en miljö
där själva vistelsen är det primära medlet för inlärningen.
Många av de viktigaste lärdomarna kommer till oss i
mellanrummen, i de situationer vi inte kan förutse. Rasten eller
skolvägen är ofta den viktigaste lektionen, det är i det oförutsedda
och spontana som inträffar då som vi verkligen skapar nya viktiga
erfarenheter.
Skolan formas därför som en öppen miljö, genomkorsad av
ständigt varierande influenser. Den är tillåtande - lånar sig till
allehanda verksamheter under hela dygnet, hela året. Inget särskilt
schema krävs utan det är infallet, intresset som styr verksamheten.
Eventuella lärare fungerar som uppmuntrare och medhjälpare.
Rumsligt sett formas skolan som ett myller av platser. Varje
individ och varje tillfälle kan hitta sin. Vistelsen i skolan är inte
begränsad till ett dagligen schemalagt lärande utan behandlas som
livet självt. Varierande i intensitet, inriktning och engagemang.
Hemåt
Den stora, oöverskådliga skolbyggnaden är en källa till otrygghet
hos eleven. Hon känner sig vilsen, liten och ensam sammanblandad
med hundratals andra ungdomar. Gruppdynamisk forskning visar
att de allra flesta människor har svårt att förhålla sig till fler än
tio tolv personer. Fler än så på samma gång skapar behov av
antingen hård disciplin och hierarkisering eller splittring i mindre
grupper.
För att kunna skapa en trygg miljö för eleven bör skolan brytas
ner i så små enheter som möjligt. Det enskilda, lilla klassrummet
skulle kunna vara den minimala enhet som är skolan. Mer än
så behövs inte. Undervisning i specialämnen kan samlas till hela
dagar då man rör sig till en annan plats där adekvat utrustning
finns. Dessa små enheter skulle kunna passas in var som helst
i befintliga miljöer eller som nybyggnader. Samhället kommer
närmare skolan, skolan kommer längre in i samhället.
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg
Privat
Offentligt
Planeringen syftar till att låta det offentliga träna in och blandas med mer
definierade, privata ytor.
Bokbussens koncept skulle kunna utvecklas till
en möjlighet att bedriva kvalificerad skola på
platser där elevunderlaget inte är tillräckligt
för all utrustning som behövs.
Hög hastighet
Låg hastighet
Snabba flöden bildar bakvatten där ett lugnare tempo kan råda, städigt
med möjlighet att vända ut i flödet igen..
Funktioner.
1:500
I utforminngen av den enskilda skolenheten strävas efter en så stor
sammanblandning av funktioner och kvaliteter som möjligt.
Nytt liv åt byskolan. Små klasser är inga
problem om utbildningen tillåts leva på sina
egna villkor. I bland kommer slöjdbussen och
då och då åker man till stan för att gå på
biblioteket.
sida 6
Skolan utvecklar och bygger till befintliga hus och stör ordningen i det sömniga
villaområdet. Det skapar ett nytt slags variation i vardagstristessen och skulle kunna vara
en början till en mer dynamisk utveckling för såväl stad som skola.
Enskilda läsplatser
Rivning
Som förvaringsplats är skolan livsviktig för upprätthållandet av
västvärldens produktionsorienterade stressamhälle, det har inte tid
att hantera barnen på annat sätt. Dess huvudsakliga funktion är
förutom att fängsla barnen under arbetstid att skapa vår hunsade,
anpassliga natur. Här formas medlöpare, goda konsumenter och
effektiva produktionskrafter.
Riv skolbyggnaderna! Barnen kommer att lära sig saker ändå,
det kan vi inte förbjuda dem. De tvingas ut i livets verkliga
skola och samhället tvingas anpassa sig till ett mer humant
tempo. Kontrollsamhällets makt kan endast bryts ner genom
desarmerandet av dess disciplineringsinstitutioner. Genom att
barnen integreras i det dagliga livet kan, och måste, ett mänskligare
samhälle formas.
Med utgångspunkt i denna kritik formas här ett
byggnadsprogram för en skola som vill något annat.
Hur skulle då en skola som erbjuder en annan möjlighet än att
fungera som maktmedel utformas? Här följer ett antal kvaliteter
jag menar är viktiga att försöka uppnå:
Undervisningen bedrivs i projektform, i stor utsträckning kan
eleven själv välja vad hon ska sysselsätta sig med. Mycket arbete
sker enskilt eller i mindre grupper. Större samlingsplatser är inte av
För att skapa möjlighet att styra Paris krävdes
äv
att men rev 40% av stadens byggnader för
såå stor nödvändighet
öd ä digh utan skolmiljön formas med stor inriktning
att skapa samlinsplatser och öppna gator.. De stora samlingsplatserna kan ses som ett slags
påå att skapa
p
k p ggoda
d miljöer
iljö
j
för den lilla gruppen. Det finns sällan
Haussmanboulevarder i mindre skala och
h är en del i övervakandet och kontrollerandet av
anledning
l d g att samla
l alla
ll elever på samma plats. Eventuell samlad
individen. Självfallet finns det ibland anledning
e
att samlas för gemensam information men
iinformation
f
i kan
k förmedlas
fö
dl i mindre grupper.
huvuddelen av resurserna bör satsas på lokaler
o
som i stället gynnar den mindre gruppens
I stället
äll fö
för att tydligt
dl
dli programmera ytorna för särskilda
verksamhet.
verksamheter bör skolan ge utrymme för personliga initiativ,
erbjuda platser att ta i anspråk och forma efter stundens ingivelse.
Ytor ska vara generella men multiprogrammerade, låna sig till
en mångfald aktiviteter. Generaliteten behöver dock inte bestå i
monotoni. Jämför till exempel variationer i sektioner, utblickar
och ljusförning i ritningsmaterialet.
Ytor planeras för att tillåta en variation i intensitet
komplexiteten i rummet gör att stråk med högre hastighet bildar
bakvatten av lugn. Platser för arbete i enskildhet varieras med
utrymme för grupper.
Skolan är integrerad i samhällets övriga processer, ligger
inte avskild från det övriga livet utan strävar efter att vara
sammanblandad med andra verksamheter. Den skapar samband
genom att bjuda in sin omgivning och genom att bjuda in sig
själv.
Skolan byggs som en samling av mindre platser, ute och inne.
Att gå in och ut ur olika rumsligheter ska innebära en avsevärd
förändring. Det leder till en förhöjd dignitet för det enskilda
rummet och ökar förutsättningarna för ett stört arbete.
Byggnaderna anpassas för att blanda verksamheter, ämnen och
gruppstorlekar. Skolans verksamhet kan enkelt växa och krympa,
andra verksamheter kan flytta in och korsas med undervisningen.
Detta ges av småskaligheten, av att små enheter byggs skilda
från varandra. En rörelse förs in i vardagen genom att man
ibland rör sig mellan enheter som ligger långt isär. Verksamheten
inkorporeras i den befintliga staden genom att acceptera de
byggnader som finns där man etablerar sig och utveckla dessa i
stället för att bygga från ett tabula rasa.
Dagens komplicerade samhälle har främjat produktion och
brukare väldigt långt och det finns ett behov av lokaler som tillåter
en större förståelse för funktion och ursprung. Byggnaderna skall
formas med en tydlig tektonik och med en klarhet i material.
Skalan är anpassad till den enskilda människan.
Eleverna har plats att ta egna initiativ och sträcka sig utanför
det planerade. Alla kan tillåtas växa, ingen förutbestämd ordning
är fastlagd i skolans byggnader. Det finns delar som är oavhängiga
skolan är inte ber oende av en centraliserad låsning utan de
olika delarna kan fungera för sig själva över dygnet. Även på ett
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
organisatoriskt plan är enheterna oavhängiga. Det finns inget som
hindrar att någon del av skolan viker av mot en annan inriktning
eller pedagogik.
Strävan är att, till skillnad från statsapparatens räfflade, styrande
rum införa ett, eller en mångfald av, släta rum. Rum som inte är
förprogrammerade, som tillåter individen att agera.
Det blir svårt att få igenom ett sånt program. En bra skola, där
eleverna på riktigt får lära sig kritiskt tänkande och handlande,
är för bevarandet av samhällets sociala strukturer förmodligen
det farligaste som kan uppstå. För skapandet av ett mer humant
och jämlikt samhälle är den däremot livsviktig. En bra skola
skapar revolutioner. Det finns därför all anledningg att förvänta
‰I den centrala och centraliserade mänsklighet som både är ett resultat och ett verktyg
sig motstånd uppifrån.
ppif å Liksom
Lik
hävdats
hä d
ovan krävs
k ä det
d dock
d k
för invecklade maktrelationer, där kroppar och krafter är underkastade en mångfald
ett extremt handlande
dl d fö
för att fö
förändra
ä d något
åg i d
den roll
ll som
inspärrningsinrättningarÊ och görs till föremål för framställningar som själva är delar av
disciplineringsapparat som skolan
k l upprätthåller.
pp
p ä håll Det
D krävs
k ä attack,
k,
denna strategi, hör man det avlägsna stridslarmet.‰
och att den kommer att förkastas av samhället
häll är
ä på
på förhand
fö h d givet,
gi ,
Michel Foucault. Övervakning och straff. Arkiv 1975.
men också ett syfte i sig.
Det fysiska programmet, skolans form.
Som ett exempel på hur en utveckling skulle kunna gå till
illustreras här en utveckling som börjar med att en skola önskar
etablera sig i Fullersta i Huddinge kommun söder om Stockholm.
Huddinge är formellt sett en av Sveriges största städer. Det märks
inte, man kan inte förnimma annat än att man är i Stockholms
utkanter. Enorma villaområden i Stuvsta och Fullersta, överstora
lägenhetskomplex i Flemingsberg och förvuxna stormarknader
i Kungens kurva är kommunens främsta kännetecken. Sådant
som blivit över. Som inte fick plats i Stockholm, eller sånt som
Stockholm inte ville ha. Huddinge tror sig ha förstått varmed
man kan konkurrera. Jag menar att det finns andra möjligheter.
Området som hanteras begränsas av Huddingevägen i öster,
Glömstavägen i söder och mot norr och väster av skogen kring
Gömmaren. Från Fullersta centrum, ett avfolkat minicentrum,
sträcker sig det etablerade villaområdet i Fullersta via
småhusproducenternas Klondyke i Glömsta ut mot den ännu
någorlunda orörda naturen runt Gömmaren.
Dessa villaområden har vuxit fram i stort sett utan andra
begränsningar än att de ska vara just villaområden. Termen
villaområde är dock mycket snävt tolkad.
Fullerstas skolor är slitna och anpassade för en föråldrad
pedagogik och skolsyn. I västra delen av området råder en snabb
tillväxt av villor. Det kan bedömas att det finns god marknatd för
att etablera en ny skola i området.
Skolan vill etablera sig i samhället, inte vid sidan av och
förvärvar därför till att börja med en villa, sedan efterhand som
verksamheten växer flera. I exemplet har tomterna valts ut med
en slumpmässigg metod för att simulera en samlingg av villor som
Författarens pilkastningsförmåga torde vara något av det närmaste slumpmässighet man kan
kunde tänkas
k vara till
ill salu
l under
d en viss
i tidsperiod.
id
i d Att
A de
d ligger
li g
komma
komma...
spridda ses som en kvalitet snarare än som ett problem. Vid
d
förvärv och under förbehåll att en skola faktiskt byggs förutsätts
kommunen erbjuda sig att skriva om detaljplanen för berörda
fastigheter. Ändamål ändras och en betydligt högre exploatering
tillåts.
För att illustrera det ovanstående visas här hur den befintliga
villan byggs om och till. I utgångsläget kan skolan fungera i
befintligt hus för att med tiden kompletteras med nya enheter.
Ett antal enskilda volymer placeras på tomten, vissa i storlek för
samling av 20 30 elever men det stora flertalet bara för att rymma
en arbetande grupp på 5 10 elever. Enkla till sin form, komplexa
till funktion. Husen sitter inte ihop. De gånger man behöver gå
emellan dem är det helt okej att gå ut. Det verkar för en mer ostörd
tillvaro för gruppen och för att låta klimatet påverka vardagen.
Enheterna sammanbinds med en multiprogrammerad utemiljö
fylld med innehåll men inte specialiserad på något särskilt.
Den befintliga villan inkorporeras i programmet rymmer kök,
matplats, grupprum, administration och förråd.
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg
Grupprum
Klassrum
Föreläsningssal
Lek och idrott
Bibliotek
Matsal
Lärarrum
Tillfällig personal
Administration
Sjuksköterska
Kurator
Syo-konsulent
Vaktmästare
Riv skolorna! Den personliga utvecklingen
hos (den fd.) eleven kommer i alla fall inte att
skadas.
1
2
3
4
Lokalprogrammet kan utvecklas efterhand som nya enheter
tillförs.
Istället för att placera olika funktioner tydligt åtskilda bör planeringen
driva utvecklingen mot större sammanblandning. Det ger den enskilde
individen möjlighet att i större utsträcknnig välja sin egen väg.
I den rumsliga organisationen eftersträvas en så stor divergens som
möjligt. Generella rum behöver inte se likadana ut.
Byggnadernar formas i en strävan efter att desavuera den
underliggande auktoriteten. Makten ska beredas möjlighet att
strömma i flera riktningar.
Individen skall ges tillfälle att agera i egen riktning, det ska finnas
möjliheter för den enskilda eller mindre grupper att välja sin egen väg.
Utbyggnadsordning
1:5000
Om skolan växer så mycket att en ny tomt behövs söks efter nya
villor eller tomter som är till salu. Småskaligheten vänder avstånd och
variation till en fördel.
sida 7
Även andra verksamheter och miljöer borde kunna utvecklas med mindre styrning. Ett
klimat där det enskilda initiativet och den oförutsedda vägen i högre grad bejakas är
nödvädigt för att skapa den dynamik ett uthålligt samhälle behöver.
Kanske växer intresset för den nya skolan. Det är dags för
skolan att se sig om efter andra villor eller tomter som är till salu.
Konceptet flyter ut och tränger ytterligare in i villaområdet.
Lokalprogrammets generalitet ger möjlighet för skolan att enkelt
växa eller krympa. Nya enheter kan läggas till, delar kan knoppas
av för att utvecklas i nya riktningar. Att enheterna hamnar på
visst avstånd från varandra är inte ett problem, snarare bidrar det
till att peka på värdet av varje rum det enskilda rummet har
en högre dignitet än det rum som utan egna kännetecken ligger
hopklumpat med en stor mängd andra.
Tio år senare kan skolan ha genomgått ett antal stadier. Ett
antal nya enheter har tillkommit, några av de första har sålts av
till kontorsverksamhet. Den upplättade attityden till avvikande
verksamhet sprider sig och har skapat möjlighet för andra
verksamheter att flytta in eller utvecklas. Sömnighet ersätts med
dynamik. En stadsutveckling kan, i den mån den är ekonomiskt
intressant, ta sin början.
Det skulle kunna hända var som helst. Ett flexibelt system som
detta skulle kunna fungerar lika bra i mindre byar i glesbygden
som i betongförort. En väg framåt för platser som genom
regleringar blivit allt för stela för att hitta själva eller som fallit
utanför normen för samhällets ekonomiska ordning. Genom att se
över regelsystem och förutsättningar kan man skapa möjligheten
för nya och helt oväntade verksamheter att spira. På platser där
sådana verksamheter under rådande omständigheter snabbt skulle
strypas.
‰Klarar staten av att styra staden, förlorar den samtidigt
den enda kraft som kan förnya
y staten. Att styra
y eller planlägga
p
gg
Erling Fossen. Ecstacity. Ingångar till en ny urbanism. Daidalos 1998.
kreativiteten är att dräpa d
den.‰‰
Området i dag.
1:20 000.
Cirklarna motsvarar en uppskattad grad av interaktion mellan
fastigheter. I nuläget finns i stort sett bara bostäder och antalet möten
mellan olika verksamheter - och därmed möjligheter till intressanta
situationer - är låg.
Boende
Skola, daghem
Handel
Service
Hantverk, industri
Litteratur:
Allen, Stan. Points + Lines: Diagrams and Projects for the City.
Princeton Architectural Press. 1999.
Andersson, Lena. Var det bra så? 2001
Arkitektur och skola: om att bygga skolhus. Arkus 1999.
Debord, Guy. Skådespelssamhället.
t Daidalos 2002.
Delblanc, Sven. Åminne, Stenfågel, Vinteride, Stadsporten. 197076.
Deleuze, Gilles och Guattari, Félix. 1227
Traktat om
nomadologin: krigsmaskinen. I Nomadologin, Kairos 4. Raster
förlag 1998.
Deleuze, Gilles. Foucault. Stehag: Symposion 1990.
- Postskriptum om kontrollsamhällena. I Nomadologin, Kairos
4. Raster förlag 1998.
Ekman, Kerstin. Häxringarna, Springkällan, Änglahuset, En stad
av ljus. 1974-83.
Enkvist, Inger. Feltänkt. En kritisk granskning av idébakgrunden
till svensk utbildningspolitik. SNS förlag 2002.
Eriksson, Elis Ernst. Nattens hundar. Rönnells 2001.
- Fjärrsamheter. Rönnells 2004.
Flygt, Torbjörn. Underdog.
g
Fossen, Erling. Ecstacity. Ingångar till en ny urbanism. Daidalos
1998.
Foucault, Michel. Övervakning och straff. Arkiv 1975.
- Fearless Speech. Semiotext(e) 2001.
- Space, Knowledge, and Power. I red. K Michael Hays.
Architectural Theory since 1968.
8 Columbia Books of
Architecture 1998.
- Power. Red. Faubion. The New Press. 2000.
Frampton, Kenneth. The Status of Man and the Status of His
Objects. I red. K Michael Hays. Architectural Theory since
1968.
8 Columbia Books of Architecture 1998.
Fromm, Erich. Att ha eller att vara. Natur och Kultur 1976
Guattari, Felix. Chaosophy. Semiotext(e) 1995.
Hardt, Michael och Negri, Antonio. Imperiet. Vertigo/Glänta
2003.
Karlsson, Svante. Att äga rum.. Institutionen för samhällsvetenskap.
Karlstad universitet. Utkommer hösten 2005.
Koolhas, Rem. Project for the Renovation of a Panoptic Prison. I
S, M, L, XL. The Monacelli Press. New York 1995.
Lefebvre, Henri. From The Production of Space. I red. K Michael
Hays. Architectural Theory since 1968. 1998.
Levin, Frohne, Wiebel (red.) Ctrl Space. Rhetorics of Surveillance
from Bentham to Big Brother.
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
Liedman, Sven-Erik. Ett oändligt äventyr. Albert Bonniers förlag
2001.
- I skuggan av framtiden. Albert Bonniers förlag 1997.
Naess, Arne. Is It Painful To Think? Red. David Rothenberg.
University of Minnesota Press 1993.
- Filosofiens historie. fra renessanse till vår tid. Universitetsforlaget
1968.
Nilsson, Lars (red.) 1900-talsarkitektur i Huddinge. Huddinge
kommun 2001.
Popper, Karl R. Popper i urval. Red. David Miller. Thales 1997
- The Poverty of Historicism. Routledge and Keagan Paul 1957.
Pynchon, Thomas. Buden på nummer 49. Albert Bonniers förlag
1967.
- V. HarperCollins 1986.
- GravityÊs Rainbow. HarperCollins 1992.
Richmond, Kenneth W. The Free School. Methuen 1973
Rowe, Colin och Koetter, Fred. Kollagestaden. I Arkitekturteorier,
Kairos 5. Raster förlag 1999.
Soja, Edward. Third Space: Journeys to Los Angeles and Other
Real-and-Imagined Places. Oxford: Blackwell 1996.
Teratologen, Nikanor. Förensligandet i det egentliga Västerbotten.
Vertigo 1998.
Thoursie, Ragnar. Elefantsjukan.
Tväråna, Malin. Är skolans orginasisationskultur dysfunktinell eller är dess uttalade målsättningar falska?? Skolledarhögskolan,
Uppsala universitet. 2005.
Utbildningsdepartementet, SFS nr 1985:1100, skollag.
Wallenstein, Sven Olov. Den moderna arkitekturens filosofier.
AlfabetaAnamma 2004.
- Det modernas genealogi: makt, institutioner och offentliga
inrättningar. I kompendieform.
- Kommentar till nomadologin. I Nomadologin, Kairos 4. Raster
förlag 1998.
WiMBY! Welcome into My Backyard! NAi Uitgewers. 2001
Wolfram,
Stephen.
A
New
N
Kind
of
Science.
www.wolframscience.com.
www.collidoscope.com/modernca/
Zizek, Slavoj. Irak: att låna en kittel. Vertigo/Glänta 2002.
- Välkommen till verklighetens öken. Vertigo/Glänta 2002.
- Organs Without Bodies. On Deleuze and Consequences.
Routledge 2004.
Österberg, Dag. Stadens illusioner. Korpen 1998.
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg
Efter etableringen av en skola .
1:20 000.
Skolans enheter ger en utökad möjlighet till interaktion mellan olika
verksamheter. Samtidigt gör lättade planbestämmelser att mindre
verksamheter börjar växa upp i området.
Tio år senare.
1:20 000.
En förändrad attityd till funktionsblandning och hämmande planering
gör att området växer och långsamt förändras mot en mer uthållig
stadsbildning.
sida 8
Översikt
1:1000
Fem skolenheter infogade i befintlig villamatta.
Kritan 10
Vy från ovan.
Stor diversitet i platsernas kvaliteter.
Kritan 10
Vy från nordväst.
En lugnare baksida.
Kimröken 24
Vistaberg 1:113
Obebyggd skogstomt. Plats för några större
enheter.
Kimröken 24
Kolet 10
Kolet 10
Obebyggd hörntomt. Rymmer en mindre
fotbollsplan mellan avskärmande byggnader.
Vistaberg 1:133
Kritan 10
Villa från 70-talet. Ut- och ombyggd. Utbyggnad
redovisas närmare på följande planscher.
Kimröken 4
Kimröken 4
Kimröken 24
Villa från 70-talet. Byggs ut mot gathörnet och
med några små enheter på tomtens inre.
Stenmoskolan
Lågstadie och förskola, byggd på 70-talet.
Fortsätter att fungera som skola eller
transformeras till annan användning.
Kimröken 4
Mindre villa från 1947. Byggs ut något och
utvecklas med några mindre enheter.
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg.
Plan, Kritan 10
1:100
Skolan utvecklad på en av de centrala tomterna
ENTRÉ KAN GÖRAS
TVÄRS KVARTERET VIA EN
ALLMÄNNING
KLÄTTERVÄGG
TÄT PLANTERING
KYLRUM
TÄT PLANTERING
AVSKÄRMAD LEKYTA
6
GRUPPRUM I AVSKILDHET
BAKOM TRÄDEN.
5 ELEVER.
KÖK
KÖKSFÖRRÅD
KÖK
1
BEFINTLIGT HUS BYGGS OM
OCH TILL FÖR ATT FUNGERA
SOM MATPLATS, KONTOR OCH
GRUPPRUM.
2 LÄRARE, 5+5 ELEVER.
MATSAL
LASTBRYGGA
UNDERVISNINGSPLATS
INGÅNG TILL
VAKTMÄSTARFÖRRÅD
ADM.
TÄT PLANTERING
SITTPLATS
TÄT PLANTERING
BÄNK
VERANDA
3
ENTRÉ
FÖRRÅD
Vid utbyggnad enligt detta exempel kan den före detta
villatomten fungera för mellan 20 och 40 elever, beroende på
hur undervisningen läggs upp. Skolan kan verka som oavhängig
enhet eller som del i ett större nätverk.
FÖRRÅD
TÄT PLANTERING
Rummen är inte förutbestämda för några särskilda åldrar eller
ämnen uta formade med en strävan efter att olika typer av
verksamheter ska kunna fungera.
LÄRARE
I övrigt har huvudfokus i planeringen varit:
5
STÖRRE SAMLING, BIBLIOTEK,
GRUPPARBETSPLATS.
3 LÄRARE, 20+5+5 ELEVER.
NÄT MED KLÄNGVÄXTER
4
PLATS FÖR LEK PÅ RASTER OCH
KVÄLLAR. FOTBOLL, BASKET,
SKATEBOARD...
SITTPLATSER
LÄRARE, KONTAKT MED
UNDERVISNINGSLOKALER VIA
BIBLIOTEKET.
2
ENTRÉ
TRAPPA TILL TERASS
SITTPLATS
TVÅ MINDRE GRUPPRUM FÖR
ENSKILDA STUDIER.
5+5 ELEVER.
SAMLING MED REJÄLT FÖRRÅD
SOM LAGRAR MATERIAL ALLA
AKTIVITETER.
1 LÄRARE, 10 ELEVER.
Mångfald i rumsligheter. Rummen är generella men med stor
varieration i sektioner och ljusföring.
Möjlighet till enskildhet. Vrår och prång betraktas som en
tillgång, som platser där det oväntade kan ske. Grupprum och
undervisningslokaler i enskillda byggnader ger större värde åt
enskildheten.
Tillgänglighet. Det finns möjligheter att använda såväl utemiljö
som lokaler till en mångfald verksamheter.
Rörelse. Förflyttning mellan tomter och lokaler ses som positivt
både för den enskilda eleven och för samhället hon rör sig
genom.
CYKELPARKERING
NÄT MED KLÄNGVÄXTER
TROTTOAREN INKORPORERS I SKOLGÅRDEN.
TROTTOAREN INKORPORERS I SKOLGÅRDEN.
Integrering. Skolgården utformning skapar förbindelser till det
övriga offentliga rummet. Inblanding av andra verksamheter i det
homogena bostadsområdet ger behövlig dynamik.
Flexibilitet. Genom uppdelning av byggnadsprogrammet ges en
frihet i såväl utbyggnadsordning. som användning.
RINGVÄGEN
GATAN MINSKAS BETYDLIGT I BREDD.
Variation i intensitet. Det finns plats för intensiv lek och idrott
men är alltid nära till en lugnare plats i de bakvatten som skapas
av hörn och utsprång.
Enkelhet i utformning. En tydlighet i byggnadernas tektonik
och material ger möjlighet till ökad tillhörighet i barnens
överteknologiserade värld.
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg.
Kritan 10
Planer, sektioner, elevationer
1
1:200
2
Två små grupprum för studier och arbete.
Utblicken är begränsad, enskildheten är
betonad. Framför skapar en växtbeklädd
veranda en lugnare zon.
Befintligt hus, en tillyggd villa från 70-talet
används som en första bas i skolbygget.
Efterhand som nya enheter tillkommer
på tomten övergår användningen till att
huvudsakligen fungera för administration och
som matsal. En tillbyggnad med köksförråd
och kylrum kopplas till befintligt kök.
Omdisponering av väggar i bottenplanet skapar
rum för en större matplats.
GRUPPRUM
KYLRUM
GRUPPRUM
KÖK
KÖKSFÖRRÅD
PANNRUM
KÖK
GRUPPRUM
GRUPPRUM
MATSAL
LASTBRYGGA
VAKTMÄSTARFÖRRÅD
3
ADM.
Undervisningsrum. En enkel volym med ett
väl tilltaget förråd ska kunna härbärgera skilda
verksamheter. Läsning, kemiexperiment eller
lådbilsbygge.
ENTRÉ
FÖRRÅD
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg.
Kritan 10
Planer, sektioner, elevationerr
1:200
Konceptmodeller.
6
Studierum för mindre grupper av elever.Ligger
avskilt i tomtens bakant.Väggernas utsida
bildar element i en klättervägg vilken sluter till
tomtens övre hörn.
KLÄTTERVÄGG
FÖRRÅD
ENTRÉ
4, 5
Lärarrum, plats för tre lärare. Utblicken är
begränsad - en mindre del av skolgården
överblickas men huvuddelen drar sig utanför
lärarnas kontroll.
Samlingssal, plats för 25 - 30 elever. Öppen yta,
rena väggar, avskildhet med ljus från ovan.
Upphöjt i rummet ligger biblioteket och
bryggar över till lärarplatserna i en annan
byggnadskropp. Från biblioteket klättrar man
vidare upp till enw hylla för enskilda studier
och vidare ut till en avskild terass.
TERASS
LÄRARE
GRUPPHYLLA
GRUPPRUM
BIBLIOTEK
Examensarbete KTH-A 2004-2005 Anders Borg
Tack:
Nya funktioner i ett låst samhälle En skola i Fullersta
Byggnadskonst
Södermalms snabbkopiering
Malin Tväråna
Huddinge kommun