3/2013: Kvinnofridskränkning.
J jourfokus: foto: julia lindemalm Grov kvinnofridskränkning När grov kvinnofridskränkning infördes i brottsbalken var det resultatet av en lång kamp. Brottsrubriceringens utformning utgick ifrån den samlade kunskap som jourkvinnorna hade skaffat sig genom ideellt arbete och sedan kunde förmedla vidare. Nu har det gått femton år, och vi kan se hur det blev. Polisen och domstolarna har problem med att utreda brotten och tillämpa lagstiftningen. Något som har lett till att de fällande domarna för grov kvinnofridskränkning stadigt minskat de senaste fem åren. Men kvinnorna som söker stöd hos jourerna, som upplever just den svåra verklighet som brottet skulle omfatta, har inte blivit färre. Nu har straffet skärpts och brottsrubriceringen utvidgats, och kanske kan det leda till en förändring. kvinnotryck nr 3 2012 · 3 Temat finns alltid att läsa på www.roks.se J jourfokus Fler brott åtalbara under grov kvinnofridskränkning Lagstiftningen för grov kvinnofridskränkning skärptes i juli i år. Samtidigt kvarstår problemen med tillämpningen. foto: thomas carlgren text: sanna samuelsson foto: privat Marianne Ny, överåklagare. Eva Diesen, jurist och forskare. Grov kvinnofridskränkning är en brottsrubricering där flera mindre grova brott, som har begåtts under en viss tid, tillsammans utgör ett grovt brott. Syftet med brottsrubriceringen var att i vidare utsträckning kriminalisera de handlingar som män utsätter kvinnor för i nära relationer, och att synliggöra att mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt samhällsproblem. Brottet grov kvinnofridskränkning kom till efter ett intensivt påverkansarbete från bland andra jourrörelsen och Roks, andra kvinnoorganisationer och engagerade politiker i Sverige. – Brottsrubriceringen är unik eftersom den tar fasta på att misshandeln är mycket mer komplicerad än en enstaka smäll. Det var vi på jourerna som såg hur illa kvinnorna for av normaliseringsprocessen och kränkningarna, och inte bara av det fysiska våldet, säger Angela Beausang, Roks ordförande. 2010 släppte Roks sin rapport ”Grov kvinnofridskränkning - vad vet vi efter 10 år?” som visade att det fanns problem med tillämpningen, som bristfälliga polisutredningar och åklagare som valt att åtala för enskilda brott i stället för grov kvinnofridskränkning. Nu, tre år senare, finns problemen med tillämpningen kvar och statistiken visar att brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning används allt mer sällan i våra domstolar. Antalet fällande domar har nästan halverats sedan 2008, enligt Brottsförebyggande rådet, Brå. Även anmälningarna har enligt Brå minskat något. Regeringen utredde lagen 2010 och i juli i år skärptes minimistraffet från sex till nio månader, och skadegörelse och överträdande av kontaktförbud inkluderades i brottsrubriceringen, men inget gjordes för att förändra polisens och domstolarnas tillämpning i övrigt. Marianne Ny är överåklagare på Åklagarenhetens Utvecklingscentrum, UC, i Göteborg, där de har tagit fram handboken ”Handläggning 4 · kvinnotryck nr 3 2013 av fridskränkningsbrotten” riktad till åklagare. Marianne Ny menar att UC inte har någon officiell förklaring till minskningen av fällande domar, men att de allt oftare ser ökade krav på stödbevisning när de följer domar för grov kvinnofridskränkning. – Nu ställs i praxis högre krav på kvalitet i utredningar, vilket innebär en skärpning även för grov kvinnofridskränkning. Högsta domstolen uttalade ett krav på att målsägandens berättelse, till den del det är praktiskt möjligt, ska ha blivit kontrollerad under förundersökningen, berättar Marianne Ny. Förändringen kom efter att Högsta domstolen, HD, 2009 ändrade sin praxis kring bevisvärdering i samband med två våldtäktsdomar. I grov kvinnofridskränkningsmål ställer domstolarna nu oftare krav på att kvinnans uppgifter om varje brott ska kunna styrkas, till exempel genom att det finns bilder på skadorna. Tidigare var det vanligare med domar där bara några gärningar var styrkta genom stödbevisning, vilka ansågs göra kvinnans berättelse om fler gärningar trovärdiga. Men i dag krävs enligt praxis tre eller fler gärningar som har stödbevisning för att det ska gå att döma för grov kvinnofridskränkning och mindre vikt läggs vid kvinnans berättelse. HD:s nya krav gör att det är ännu viktigare med hög kvalitet i polisens och åklagarnas utredningar, menar Eva Diesen, som är jurist och forskare vid Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet. – Stödbevisningen samlas ofta in när polisen gör ett direkt ingripande, till exempel vid så kallade lägenhetsbråk. Vissa familjevåldsenheter filmar direkt när de kommer till lägenheten, eftersom alla spår är bortstädade dagen efter. Det är viktigt att kvinnan kommer till en läkare så att hennes skador dokumenteras. Till exempel genom att en polis kör henne dit direkt efter anmälan, säger Eva Diesen. foto: julia lindemalm Eva Diesen betonar vikten av att kvinnan snabbt kommer i kontakt med en kvinnojour. Då dokumenteras ofta skador som i efterhand blir svåra att bortförklara. Finns bildbevis och läkarintyg så blir kvinnan mer motiverad att stå fast vid anmälan, även om det går en viss tid. Hon menar att det också är viktigt att brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning sätts tidigt i utredningen. Eftersom den har högre straffvärde än till exempel misshandel, så prioriteras den i rättssystemet. – I min forskning har det visat sig att i de fall där rubriceringen är rätt från början så används frihetsberövande tvångsmedel dubbelt så ofta som vid misshandel. Det utfärdades kontaktförbud tre gånger så ofta och målsäganden fick målsägandebiträde dubbelt så ofta, säger Eva Diesen. Att mannen häktas påverkar kvinnan i högsta grad, eftersom kontakten då bryts och hon får lättare att hålla fast vid sitt vittnesmål. Därför är det viktigt att det finns kunniga poliser med från början, som förstår att det kan ligga mer bakom en anmälan om misshandel. Enligt Eva Diesen anmäler en kvinna första gången efter att ha blivit misshandlad ungefär 25 gånger. Enligt Brå:s statistik har domarna för misshandel mot kvinnor över 18 år ökat mellan 2011 och 2012, ungefär en fjärdedel av dessa beräknas gälla våld från en närstående man. Många kvinnojourer vittnar om att fler kvinnor, inte färre, kontaktar dem. Det minskade antalet fällande domar för grov kvinnofridskränkning betyder alltså inte att mäns våld mot kvinnor har minskat, utan beror fortfarande på tillämpningen, särskilt efter att det i domstolarna, i och med HD:s nya praxis, ställs högre krav på bevisföring. – Det är olyckligt att Högsta domstolen kom med de här domarna, eftersom de präglar hur underrätten hanterar grov kvinnofridskränkningsmål. Roks vill att Åklagarmyndigheten granskar detta igen. Annars förlorar lagen sin stringens och får inte den effekt som var tänkt från början, menar Angela Beausang. Genom att skärpa minimistraffet för grov kvinnofridskränkning och göra ytterligare två brott åtalbara inom ramen för brottsrubrice- ringen vill regeringen visa att de tar problemen med lagstiftningen på allvar. – Vi får avvakta och se. Förhoppningen är att lagen nu kan användas oftare och att man utnyttjar möjligheterna i lagstiftningen. Men jag vill se resultatet innan jag tror på det, säger Angela Beausang. K fa k t a o m b r o t t s r u b r i c e r i n g a r n a • Grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning infördes i Brottsbalken 1998. • Brottsrubriceringarna innebär att flera enskilda brott tillsammans utgör ett grovt brott. • Exempel på brott som är åtalbara: misshandel, ofredande, sexuellt ofredande, olaga hot, skadegörelse, överträdelse av kontaktförbud. • Grövre brott som grov misshandel eller våldtäkt döms för sig då de har högre straffvärde. • Straff: fängelse i minst nio månader och upp till sex år. • Åtal för grov kvinnofridskränkning: kan väckas om en kvinna som är över 18 år har varit gift med, eller under äktenskapsliknande förhållanden har bott tillsammans med, en man som har utsatt henne för upprepade kränkningar och våld. •Å tal för grov fridskränkning: kan väckas vid upprepade kränkningar och våld mot till exempel kvinnor i samkönade relationer, mot män, mot barn, mot andra familjemedlemmar, vid våld i hederns namn. Källor: Roks rapport ”Grov kvinnofridskränkning - vad vet vi efter 10 år?”, Åklagarmyndighetens handbok ” Handläggning av fridskränkningsbrotten” samt jurist Eva Diesen. kvinnotryck nr 3 2013 · 5 J jourfokus Få förövare döms för grov fridskränkning, och unga tjejer riskerar att hamna mellan stolarna när domstol och polis slarvar med brottsrubriceringen. text: sanna samuelsson Benämningen grov fridskränkning används för brott där en person begår upprepade kränkningar mot en närstående, men som inte kan rubriceras som grov kvinnofridskränkning. Till exempel vid våld i samkönade relationer eller i familjer där en förälder eller ett syskon misshandlar och trakasserar en annan familjemedlem. Brott mot unga tjejer som inte bor ihop med sin manliga partner faller också in under grov fridskränkning. Grov fridskränkning kan omfatta många olika brott, trots det är domarna få. Brottsförebyggandet rådet, Brå, skriver i sin rapport ”Polisens utredningar av hedersrelaterat våld” från 2012, att polisen ofta fokuserar på enskilda brott vid våld i hederns namn, trots att grov fridskränkning går att använda. Unga tjejer som utsätts för mäns våld riskerar också att hamna mellan brottsrubriceringarna. Uppsala kvinnojour har ett exempel på hur foto: malin olsson Grov fridskränkning – även det ett brott som kvinnor utsätts för fel det kan bli. Jourkvinnan Susann Stambolidou Tellebo hade kontakt med en 22-årig kvinna som hade varit i ett mångårigt förhållande med en man som misshandlade henne. Paret bodde inte ihop, men kvinnan var nästan alltid hemma hos honom. Trots upprepade kränkningar, som Susann Stambolidou hon också hade polisanmält, Tellebo. dömdes mannen varken för grov kvinnofridskränkning eller för grov fridskränkning. – Hade hon bara varit skriven hos honom, så hade det dömts som grov kvinnofridskränkning. Grov fridskränkning gick heller inte att döma för enligt kvinnans målsägandebiträde. Nu blev det istället sju åtalspunkter och en jätterörig rättegång, berättar Susann Stambolidou Tellebo. Skillnader i hantering av kontaktförbud Möjligheten att få kontaktförbud varierar mellan olika delar av Sverige. Sedan den 1 juli ingår överträdelse av kontaktförbud i brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning. Men frågetecken har väckts kring polisens och åklagares hantering av ansökningarna om kontaktförbud lokalt. Stiftelsen Tryggare Sverige gjorde i somras en kartläggning* av handläggningen som visade att det är stora skillnader mellan polisdistrikten. Karlskrona polisdistrikt beviljade ungefär hälften av ansökningarna som kom in mellan oktober 2012 till maj 2013. Samtidigt beviljades knappt en fjärdedel av Södra Skånes ansökningar under samma period. Stockholm utmärker sig också bland de regioner där få ansökningar om kontaktförbud beviljas. Martin Permén, kommissarie och handläggare av brott i nära relation på Rikspolisstyrelsen, RPS, har ingen bra förklaring till de stora skillnaderna, men betonar att RPS försöker förbättra situationen och har gett ut nya riktlinjer för hantering av kontaktförbud. Samtidigt avgör varje polismyndighet själva hur de arbetar med ansökningar om kontaktförbud. Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum i Göteborg granskar just nu åklagarnas handläggning av kontaktförbud. *Tryggare Sveriges kartläggning heter ”Utfärdade kontaktförbud 12-10-01 - 13-05-30” Kvinnovåldskommissionen lämnar sitt slutbetänkande ”Kvinnofrid”, som föreslår ny lagstiftning och att myndigheter ska få utbildning så de kan handlägga ärendena bättre. 19 93 19 95 Regeringen tillsätter Kvinnovåldskommissionen, som får uppdraget att ur kvinnoperspektiv föreslå åtgärder mot mäns våld mot kvinnor. 6 · kvinnotryck nr 3 2013 19 9 8 t i d s l i n j e – g r ov 20 0 0 Riksdagen antar Kvinnofridspropositionen som ligger till grund för införandet av brotten grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning samma år. VOOV hjälper jourer med djuren Föreningen VOOV finns för kvinnor med husdjur som är rädda att mannen ska skada det när hon har flytt till jouren. Att utöva våld mot husdjur kan vara ett sätt för mannen att hota och kontrollera kvinnan. – För många kvinnor är husdjuren jätteviktiga och det kan användas mot dem. Det händer att kvinnor åsidosätter sin säkerhet för att de inte vill lämna djuret, berättar Nathalie Nordén, projektledare på VOOV. VOOV står för ”Veterinär omtanke om våldsutsatta” och är ett nätverk av personer som tar emot husdjur från kvinnor som bor på jour- boenden. Jourerna tar på grund av allergi sällan emot djur vilket kan vara ett problem för kvinnor med djur som vill lämna en våldsam man. När lagstiftningen för grov kvinnofridskränkning skärptes i juli 2013 och skadegörelse blev åtalbart inom ramen för grov kvinnofridskränkning med motiveringen att förövaren kan hota eller skrämma kvinnan genom att ha sönder föremål, menade många att även djurplågeri borde ha lagts till. – I grov kvinnofridskränkningsfall där det har förekommit våld även mot djuren så faller åtal för djurplågeri ofta bort eftersom det har lågt straff- Statistik fällande domar Mellan 1998 och 2008 ökade de fällande domarna för grov kvinnofridskränkGrov ning. Men från 2008 visar Brå:s statistik nästan en halvering av fällande domar. De fällande domarna för grov fridskränkning har ökat något och ligger numera på en relativt konstant nivå. värde. Då kan mannen både fortsätta ha djur, och komma åt kvinnan genom det. Det borde tas på större allvar, både för människornas och för djurens skull, säger Nathalie Nordén. VOOV tar emot de flesta husdjur och finns i ett tiotal städer i Sverige. Se VOOV.nu för mer information. 2008 2009 2010 2011 2012 kvinnofridskränkning 610 551 476 429 354 Grov fridskränkning 214 237 234 290 230 k v i n n of r i d s k r ä n k n i ng Paragrafen om grov kvinnofridskränkning omformuleras efter att HD i ett fall hade tolkat formuleringen ”led i upprepad kränkning” som att det krävdes tidigare domar. Statistik tagen ur Brå:s tabell 405, Lagföring efter brottslagrum, lagföringstyp och kön. Regeringen tillsätter en utredning för att utvärdera tillämpningen av fridskränkningsbrotten. 2010 2013 Regeringen höjer minimistraffet för grov kvinnofridskränkning till nio månaders fängelse. Skadegörelse och överträdande av kontaktförbud blir fridskränkningsbrott. kvinnotryck nr 3 2013 · 7 foto: patrik jansson Föreningen VOOV med hundar, från vänster Amanda Karlsson, Nathalie Nordén, Stina Bithén och Sabine Osmar-Vitalich. J jourfokus : reportage Stenen används för att markera vem som har ordet. Den som håller i stenen har tiden till sitt förfogande. Skulden smulades sönder Ingrid blev sjuk av många år av psykisk och fysisk misshandel. Tack vare självhjälpsgruppen på Alla kvinnors hus i Karlstad har hon kunnat lägga den tiden bakom sig. text och foto: anna fredriksson Samtalsrummet är välkomnande, inrett med varma färger och vackra tyger. De sex fåtöljerna är mjuka och sköna med många kuddar. Första gången Ingrid, som egentligen heter något annat, klev in satt tre andra kvinnor här inne. – Som tur är har jag inget minne av hur jag såg ut och agerade då. Men de andra kommer ihåg. Skillnaden jämfört med i dag går inte att beskriva, berättar hon. Efter att i många år ha blivit misshandlad av mannen hon var gift med, var Ingrids hela känslospektrum avstängt. Hon kunde inte känna solens värme eller att hon var ledsen. Hon visste inget, kunde inget. Att stänga av handlade om överlevnad, om att skydda sig själv och sina vuxna barn. – Jag var tvungen att lära mig allt på nytt för att kunna komma tillbaka till ett liv som var värt att leva. I samband med att hon lämnade sin man hade Ingrid haft kontakt med Kvinnojouren Alla Kvinnors Hus i Karlstad. En tid senare blev hon uppringd med frågan om hon ville delta i en självhjälpsgrupp. – Jourkvinnorna visste att min läkning hade startat. Jag hade inte varit redo ett halvår tidigare, då var jag fortfarande för trasig, säger Ingrid. När Ingrid tar samtalsstenen i handen får hon samma känsla av lugn och trygghet som när hon gick i självhjälpsgruppen. Hon hade även haft turen att träffa en bra psykolog och gick hos henne i ett år. Men att höra andra som hade upplevt samma sak berätta var något annat. – Det går inte att förklara hur det är att tala om det sexuella våldet med andra kvinnor som till 100 procent vet hur det känns. I självhjälpsgruppen var vi mycket mer lika än olika. Jag vet ju att det inte var min man de andra hade varit gifta med, men sättet att vara hos de män som förtrycker kvinnor är sig likt. I takt med att kvinnorna i gruppen vågade börja öppna sig och prata, kom Ingrids egna känslor tillbaka. Först ledsenheten, sedan kunde hon skratta hejdlöst med de andra. Hon insåg att de andra kvinnorna inte hade någon skuld i det som hade hänt dem. – Till slut föll logiken in i min egen hjärna, om inte de hade någon skuld, varför skulle då jag ha det? I gruppen smulades min skuld sönder och jag la den där den hörde hemma. Det var inte jag som var förövaren. Efter de sex månaderna i gruppen hade hon också fått vänner för livet. – Man lär känna varandra inifrån. Att se de andras förändring, det gav mig styrka, säger Ingrid. I dag vet både Ingrid och hennes läkare att hennes fysiska åkommor, värken och muskelsvagheten, går att jämställa med skador som krigsfångar får. Den fysiska smärtan lär hon få leva med. Men hon är tacksam över att hon har tagit sig tillbaka psykiskt. – Det kräver mycket arbete. Jag är glad att jag inte är bitter och hatisk. Jag önskar alla den här möjligheten att läka tillsammans med andra. K s ta r ta s j ä lv h j ä l p s g r u p p e r • Fenix i Stockholm och Solkatten i Göteborg ordnar utbildningar i hur man jobbar med självhjälpsgrupper. Kvinnojouren Alla Kvinnors Hus i Karlstad lär ut metoden speciellt anpassad till kvinnor som har utsatts för mäns våld. • Intervjuerna för att välja deltagare är viktiga. Var två jourkvinnor som intervjuar och som kan stötta varan- 8 · kvinnotryck nr 3 2013 dra. Kvinnan måste ha lämnat relationen och det ska helst ha gått lite tid efter det. • I väntan på att en grupp ska starta, ge stödsamtal och motivera. Låt inte för lång tid gå mellan intervju och start. • För att grupperna ska fungera krävs att jouren är en sammansvetsad grupp och att igångsättarna har handledning. Maria Hällqwist-Pettersson och Marie Nilzon stöttar varandra i arbetet med självhjälpsgrupperna. Noga strukturerad självhjälp Verkligheten bakom lagparagraferna ger sår som är svårläkta. Alla Kvinnors Hus i Karlstad anordnar självhjälpsgrupper för stödsökande kvinnor. Jourkvinnorna Maria Hällqwist-Pettersson och Marie Nilzon på Alla Kvinnors hus i Karlstad jobbar tätt ihop som igångsättare av självhjälpsgrupper. Det är de som intervjuar kvinnorna för att välja vilken grupp som passar dem bäst. IDA-grupperna, för de som har varit utsatta för sexuella övergrepp som vuxna eller som barn, har funnits i 20 år. EMMA-grupperna, som har funnits i tio år, riktar sig till kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer. Intervjuerna görs noggrant och tar mycket tid. Allt för att gruppen ska fungera så bra som möjligt när den är igång. – Vi har blivit bättre på det nu. Förut kunde det vara en kvinna som bönade och bad: Snälla ta med mig i gruppen. Då kunde jag bli lite lurad att tro att hon var redo. Nu är vi mer restriktiva, kan säga nej och föreslå något annat. Kanske stödsamtal eller samtalsgrupp, säger Marie Hällqwist-Pettersson. På Alla Kvinnors Hus i Karlstad kan tre självhjälpsgrupper vara igång samtidigt. Fem kvinnor väljs ut till varje grupp. – Om någon hoppar av för att det hon har varit med om kommer för nära, vilket är ganska vanligt, då kan man vara fyra eller tre, ja till och med bara två, säger Marie Nilzon. Gruppen träffas en gång varje vecka. Igångsättarna är med på de första träffarna för att gruppen ska lära sig strukturen och komma igång. Sedan är gruppen självgående. Tillsammans bestämmer kvinnorna kvällens ämne. Det kan vara hösten, skuld, relationer, familj eller sex. Det finns inga ”ofarliga” ämnen, utan allt kan föra diskussionen in på det som har varit svårt. Alla har ordet i tur och ordning och får lika mycket tid att tala. Var och en väljer själv om hon vill prata hela tiden eller vara tyst. Att ingen kommenterar vad någon annan har sagt är viktigt för att skapa trygghet. – Det här är kvinnor som har fått höra att de ska hålla käften, eller som trott att de har gjort bort sig när de har pratat, säger Maria Hällqwist-Pettersson. – Och ingen annan är expert på dig, det är skönt att slippa kommentarer, kompletterar Marie Nilzon. Under den tid som gruppen är igång får kvinnorna inte ha någon kontakt privat. Allt för att undvika informella ledare och kotterier. Sjukanmälan görs till igångsättaren som också rycker in om gruppen har svårt med strukturen. – De gånger som deltagarna inte har lust att gå, det är då de ska tvinga sig själva, säger Marie Nilzon. Om någon mår dåligt av saker som kommer upp kan jourkvinnorna ha stödsamtal eller hänvisa kvinnan vidare. – När skratt och glädje hörs i korridoren, när gruppen blir mer högljudd, då vet man att deras sex månader snart är slut, konstaterar kvinnotryck nr 3 2013 · 9 Maria Hällqwist-Pettersson. I alla samtal med alla kvinnor läggs fokus på vad våldet har gjort i, och med, kvinnans kropp. Hur hon mår fysiskt och psykiskt är det viktiga. – Vi pratar aldrig om mannen och vad han har gjort, honom förminskar vi. Det blir en befrielse för kvinnorna, säger Marie Nilzon. Maries och Marias erfarenheter är alltigenom positiva och de menar att det här är ett sätt att bredda verksamheten. – Vi har sett vad det här ger. Och det är inte kostsamt. K www.roks.se J jourfokus : enkät Hur många av de tjejer/kvinnor som din jour kommer i kontakt med har enligt din uppfattning utsatts för grov kvinnofridskränkning – det vill säga upprepade kränkningar från en man hon har haft en äktenskapsliknande relation med? 76 jourer svarade av 81 tillfrågade 1,3% 9,2% Alla/så gott som alla De flesta 5,3% 5,3% 30,3% Ungefär hälften En minoritet Inga/så gott som inga 48,7% Vet ej ”Tyvärr är polisutredningarna ofta undermåliga” Jourerna är positiva till idén bakom brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning men besvikna över hur den tillämpas. Få uppger att tillämpningen har förbättrats. När det gäller grov fridskränkning pekar tjejjourerna på samma problem. text: sanna samuelsson Få jourer för statistik över åtal och domar för brott som kvinnorna som söker sig till dem har utsatts för. Men svaret är entydigt på frågan om hur många av de kvinnor, som jourerna har kommit i kontakt med, som har utsatts för grov kvinnofridskränkning. Det vill säga upprepade kränkningar från en man som kvinnan har haft en äktenskapsliknande relation med. 30 procent av jourerna svarar ”så gott som alla”. Ytterligare 48 procent svarar ”de flesta”. Och i kommentarerna syns tydligt problemet med tillämpningen av lagstiftningen och polisens och åklagares arbete. ”Det är svårare eftersom våldet måste bevisas för minst 2–3 tillfällen, annars blir det klassificerat som misshandel eller ofredande. Om en utredning har lagts ner på grund av brist på bevis tas inte de tidigare tillfällena med om hon polisanmäler nya kränkningar, såvida inte nya uppgifter framkommer angående de tidigare tillfällena.” ”Tyvärr är polisutredningarna ofta undermåliga eftersom de alltför utförs ofta av utredare med låg eller ingen kompetens inom området.” ”Vi upplever att fler anmälningar läggs ned med hänvisning till att ”brott inte kan styrkas” samt att kvinnan inte orkar fortsätta att anmäla eftersom hon inte blir trodd.” ”Det är svårare. Polisen tar de flesta gånger bara anmälan om en specifik händelse, till exempel misshandel, men har vi kontaktat advokat tidigt när kvinnan söker hjälp hos oss så kan åtalet bli annorlunda, till exempel grov kvinnofridskränkning.” 10 · kvinnotryck nr 3 2013 ”Det känns svårt att få ett brott rubricerat som grov kvinnofridskränkning. Vi upplever att åklagare är ”rädda” för att sätta denna rubricering men också att kvinnorna i lägre utsträckning tenderar att anmäla dessa grova brott.” Hos tjejjourerna är det färre som möter tjejer som utsätts för grov kvinnofridskränkning som bara gäller äktenskapsliknande förhållanden där man har bott ihop. Men även när det gäller brottsrubriceringen grov fridskränkning, som ska fånga upp brott mot yngre tjejer, finns det problem. ”Vår tjejjour kommer ibland i kontakt med frihetskränkningsbrott, men med tanke på att alla är anonyma, får vi oftast bara höra vad som har hänt och har ibland en diskussion om händelsen/händelserna. Det är sällan/aldrig någon i dessa fall som berättar att de har gjort en anmälan. Oftast hamnar man i diskussioner om att de inte tror på polisen.” ”Ett problem med fridskränkning är att åklagarna verkar ha svårt att väcka åtal för fridskränkning när parterna inte bor ihop och är unga. Det blir snarare en rad andra brott som de åtalar för.” ”Ur ett tjejjoursperspektiv är det sällan vi har kontakt med tjejer som blir utsatta av övergrepp av någon de har ett äktenskapsliknande förhållande med. Däremot har många tjejer erfarenhet av regelbundna och upprepade övergrepp av en klasskamrat, vän, släkting eller lärare. Det är tjejer som ofta tappas bort, trots att förövarna egentligen gör sig skyldiga till fridskränkning.” K k r ön i k a : jourfokus ”Vad är du mest stolt över att ha åstadkommit?” Frågan kommer då och då. Den är felställd menar jag. Stora samhällsförändringar är aldrig en persons verk. Utan en rörelse, utan lyhörda politiker med intresse av förändring, sker ingenting. Kvinnofridslagarna är ett intressant exempel på detta. Ingen enskild kvinna eller man kan hävda att det var JAG som gjorde det. Reformen, som består av flera delar och anses unik i sin konstruktion, var ett resultat av en lång process, som innefattar ett mödosamt arbete i vissa politiska kvinnoorganisationer, kvinnojoursrörelsen, regering och riksdag. Kvinnojourerna i Sverige synliggjorde på 1970- och 80-talen ett problem, som tidigare hade varit inlåst i äktenskap och bostäder. Från början hette det lägenhetsbråk, misshandel och våld i nära relationer. I slutet på 90-talet beslutade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att kalla detta våld för dess rätta namn; mäns våld mot kvinnor. I dag är vi tillbaka till det mera svepande, icke-utpekande, icke-feministiska – våld i nära relationer. I kvinnojourerna fanns det kvinnor som också var medlemmar i politiska partier. De ”tog in” problemet till sina partier och kvinnoförbund. Och låt mig genast säga att det var tre partier som sedan drev frågorna; Socialdemokraterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet. Feminismen, som för övrigt inget parti i riksdagen på 1980-talet bekände sig till, handlar om hela livet, hela samhället. Så de många förslag till förändring för kvinnor som då kom fram hade inga uttalade feministiska förtecken – men i praktiken var det en feministisk politik. Det gäller inte minst kvinnofridslagarna. Gedigna utredningar gav en struktur till kvinnofrigörelsen; rätt till makt, till lika ekonomiska möjligheter, till utbildning och arbete, till delat ansvar för hem och barn, OCH rätt till sin egen kropp. I ett samhälle fritt från våld. På 1980-talet kom utredningen Varannan damernas. På 1990-talet kom utredningar om lika villkor, delad makt och den stora kvinnomaktsutredningen. Sveriges första JämO, Inga-Britt Thörnell utredde på 1990-talet det mest kontroversiella, hur vi skulle se på prostitution. Var det en socialpolitisk eller kriminalpolitik fråga? Den frågan delade så småningom riksdagen. Förändring skapas alltså via många kanaler. Av många människor – Margot Wallström (S), Charlotte Branting (FP), Ulla Hoffman (V), Bengt Westerberg, (FP), Barbro Westerholm (FP), Mona Sahlin (S), Ingrid Burman (V) och Ulrika Messing (S), för att nämna de politiker i regering och riksdag som drog det tunga lasset, initierade, fattade beslut och tog hand om besluten. Och detta kunde göras efter den intensiva lobbying som kvinnorörelsen hade gjort. Lobbying skedde också i det formella, på riksnivå. Eftersom vissa delar av förslagen var oerhört kontroversiella, andra delar inte så intressanta för dem som inte förstod, så pågick det ett stort arbete med att få över så många som möjligt på ”rätt” sida. Ingegerd Sahlström (S), statssekreterare till fyra ministrar, var en spindel i kvinnofridsarbetet. Hon var dessutom vice ordförande i det socialdemokratiska kvinnoförbund jag ledde. Vi gjorde strategier för det egna partiet, särskilt inför partikongresser. Så fick vi med lite list igenom varvade listor till 1994 års val, propositioner om kriminalisering av sexköp och övrig kvinnofrid. En del i listen var att få många, betrodda män att tala för saken. Men strategierna gällde också att få majoritet i riksdagen. På statssekreterare Ingegerds rum på regeringskansliet har många hemliga möten hållits. Nuvarande justitieminister Beatrice Ask var en av besökarna. Hon behövde argument för sitt parti. Där var det trögt och det gick inte så bra. Det fanns dessbättre mer progressiva ledamöter i andra partier. Så klubbade foto: frida ekman Hårt arbete bakom reform Margareta Winberg är ordförande för UN Women Sverige, före detta socialdemokratisk vice statsminister, jämställdhetsminister samt ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet. Hon var en av de drivande politikerna bakom den svenska lagstiftningen om grov kvinnofridskränkning och sexköp. ”Utan en rörelse, utan lyhörda politiker med intresse av förändring, sker ingenting” riksdagen igenom förslagen – i oenighet – men ändock! Sverige fick en unik kvinnofridslagstiftning, svensk kvinnojoursrörelse fick ett kvitto på att organisering lönar sig. Detta gäller än i dag! K kvinnotryck nr 3 2013 · 11
© Copyright 2024