J
jourfokus
Fler frågor från jourerna och Roks till statsministern
Inför intervjun med statsminister Fredrik Reinfeldt fick Kvinnotryck in så många viktiga frågor
från jourkvinnor och jourtjejer, frågor som belyser de dagliga svårigheter kvinno- och tjejjourerna
brottas med, att vi för den fortsatta framtidsdiskussionens skull publicerar tio av dem här i
tidningens webb-version.
När statsministern i sitt jultal lyfte frågan om mäns våld
mot kvinnor och regeringens vilja att utöka stödet och
tillgänglighet till kvinnojourernas verksamhet ingavs ett stort
hopp hos många jourkvinnor och jourtjejer.
Nu när vi går emot jul ett år senare har verkligheten på
många orter visat något annat. Samma osäkerhet inför framtiden. Samma kortsiktiga finansiering, som Roks kritiserat i
flera år råder på många orter.
1. I moderaternas ”Nio initiativ mot våld i nära relationer”
står att kvinnojourerna utgör en omistlig del i stödet till våldsutsatta kvinnor, att de drivs av ”ideella eldsjälar och har svårt
att planera sin verksamhet. I dag finns en statlig permanent
finansiering av kvinnojourerna på 109 miljoner kronor. Denna
vill vi utöka och uppmana kommuner att förstärka sitt stöd”
och i jultalet sa statsministern att “staten vill utöka sitt stöd
till kvinnojourerna”. Hur ser värderingen av de ideella
kvinnojourernas existens ut i pengar?
2. Det finns två problem i dagens finansieringssystem med
en kommunal finansiering av den befintliga verksamheten
och en statlig del med utvecklingsmedel.
• Kommuner hänvisar kvinnojouren att söka utvecklingsmedel, för att slippa ta ansvar för den grundläggande finansieringen av kvinnojourens ordinarie verksamhet, att stötta
kvinnor och barn. Eftersom de statliga utvecklingsmedlen
bara får användas till utveckling av verksamheten och inte
till den befintliga verksamheten får jouren inga medel. Detta
händer just nu, i november 2012, på Upplands Väsby kvinnojour: den får inga utvecklingsmedel eftersom den inte har sin
befintliga verksamhet finansierad och i skrivande stund tyder
mycket på att jouren tvingas lägga ned.
• Flera kvinnojourer tvingas avsätta tid och kraft för att formulera projektansökningar och utvecklingssatsningar för att
få in pengar. Tid och kraft som behövts för att fortsätta kunna
hålla en hög kvalitet i arbetet med stödsökande kvinnor och
barn. Utvecklingsmedel är bra, men som systemet är upplagt
i dag hämmas kvinnojourernas ordinarie grundläggande verksamhet, att stötta kvinnor och barn.
Hur tänker du kring att systemet i praktiken hämmar
kvinnojourernas möjlighet att stötta stödsökande?
3. De flesta kvinnor som utsätts för våld i nära relationer
lever inte på socialbidrag och har inte kontakt med socialtjänsten. Som systemet är upplagt i dag, sköter de ideella
kvinnojourerna ofta den service kommunerna är skyldiga att
göra. Vad tänker statsministern kring detta?
4. Efter valet 2006 presenterade regeringen en handlings-
plan mot mäns våld mot kvinnor med flera konkreta åtgärder
och där ni satsade mycket pengar. Den gällde år 2007–2010.
Nu har ni följt upp handlingsplanen med en nationell samordnare som ska utreda vad som behövs.
Hade det inte varit mer logiskt att göra tvärtom, att först
utreda vad som behövs?
Vad grundade sig handlingsplanens åtgärder på?
Vad anser du att ni har uppnått med den och vad saknas
fortfarande?
5. I jultalet sa statsministern att regeringen ville ”möjliggöra ökade resurser och ökad tillgänglighet till våra kvinnojourer”. Upplands Väsby kvinnojour står mycket nära att
läggas ner, en konsekvens av ett finansieringssystem som
Roks ordförande Angela Beausang varnat för i flera år. Hur
ska systemet ändras?
6. De Roks-anslutna jourkvinnorna och jourtjejerna vill se
en långsiktig finansiering av jourverksamheten, så att de kan
fokusera på att hålla en hög kvalitet i arbetet med stödsökande
kvinnor och barn. Istället måste de varje år med kort framförhållning vid årets slut söka medel för att finansiera nästa års
verksamheten och under tiden leva i ovisshet över hur det ska
bli. Att konstant ifrågasättas om vi behövs och varje år behöva
bevisa att vi gör ett viktigt arbete är väldigt energikrävande.
Hur bemöter du den vardagliga ekonomiska oron som
finns på jourerna?
7. Den längsta finansieringstiden för många av Roks
kvinnojourer har varit när de kunnat söka medel två år i taget
hos länsstyrelserna. Hur vill regeringen utjämna skillnaderna
mellan kommunerna, där vissa kommuner finansierar
idrottsföreningar och idrottshallar i fem till tio år, medan
kvinnojouren om den får finansiering, bara kan söka stöd
max två år i taget?
8. Just nu har Uppsala kvinnojour möjlighet att söka
finansieringsmedel för år 2013 från Socialstyrelsen. De får
besked om eventuellt beviljade medel i februari. Hur ska de
finansiera verksamheten fram till dess?
9. Vad ska statsministern göra för att 17 kvinnor inte ska
behöva dö varje år på grund av brister i skydd och stöd?
10. Många jourkvinnor, till exempel de på kvinnojouren
Hera i Arvidsjaur som inte får kommunala bidrag över huvud
taget, är besvikna och tror att det bara var tomma ord när
statsministern sa att ”vi har förstärkt resurserna och vi bör
göra det ytterligare”. Kan du ge dem några konkreta exempel
på hur resurserna stärkts på ett sätt som berör deras
vardag? K
kvinnotryck nr 4 2012