Separationsångest och rädsla
Problembeteenden hos hund kan vara rädsla, ångest och fobier, vilka kan visa sig i flera olika
former men den vanligaste anses vara separationsångest (Turner, 1997).
Separationsångest kan för många ägare vara förödande, då det i många fall visar sig genom att
hunden är både högljudd och fysisk på objekt i hemmet, vilket kan leda till stor förstörelse
och irriterade grannar (Turner, 1997). Oftast sker förstörelsen kring föremål där ägaren sist
sågs, såsom ytterdörren eller fönster men det kan även ske på föremål som har ägarens
distinkta lukt, exempelvis tv-kontrollen, skor eller sängkläder (Appleby, et al. 2003). Andra
oönskade beteenden som kan framträda vid separationsångest är hyperventilation, urinering
eller annan nedsölning, i vissa extrema fall kan till och med självstympning vara en av
utvägarna hunden tar när den blir lämnad ensam (Lund, et al., 1999; Bradshaw, et al., 2002;
Appleby, et al., 2003; McGreevy, et al., 2008). Detta tros tyda på att hunden är överdrivet fäst
vid sin ägare och kan ses genom att hunden håller sig nära ägaren när denne är hemma
(Parthasarathy, 2006).
De hundar som har en större chans att utveckla separationsångest är hundar som blivit
övergivna och hamnat på ett hundstall för att sedan därifrån åter få en ny ägare (McGreevy, et
al.2008). Men enligt samma artikel kan separationsångest även uppstå om ett hushåll erhållit
en ny medlem eller om en medlem i familjen börjat jobba efter en tid av arbetslöshet. För att
veta varför ett tillstånd som separationsångest uppstår när hunden blir lämnad ensam krävs det
att man studerar vilka faktorer som lett till att tillståndet har uppkommit (Miklósi, et al.,
2003). Man behöver gå tillbaka och studera skillnaden
mellan den domesticerade hunden och dess vilda motsvarighet vargen (Miklósi, et al., 2003).
Separationsångest kan enligt Parthasarathy (2006) vara en komponent till att leva i en
socialgrupp eftersom att man då måste samarbeta på en helt annan nivå än om man lever
solitärt samt se till att gruppens medlemmar håller ihop. Men det behöver inte enbart vara
inom en socialgrupp som dessa faktorer visar sig, utan även mellan mamma och avkomma är
det viktigt med sociala band (Parthasarathy 2006). Hos många arter är det livsviktigt för
ungen att ha modern som skydd och näringskälla (Parthasarathy, 2006). Att avkomman
gnäller och skriker efter sin mamma kan ses som en slags separationsångest (Parthasarathy,
2006). Dock verkar det vara stor skillnad mellan en vargs behov av mänsklig närhet och en
hunds (Topál, et al., 2005). Detta påvisas i en studie gjord av Topál, et al. (2005) där både
varg och hundvalpar handmatats av skötare. I studien visades det att vargarna var mer
intresserade av omgivningen och uppvisade inte lika mycket passiva beteenden, så som att stå
vid dörren när skötaren var borta vilket hundvalparna gjorde. Detta kan tyda på att hundvalpar
genom domesticeringen har en större dragning att fästa sig vid en människa än vad dess vilda
motsvarighet har (Topál, et al., 2005). Vargvalparna verkade inte heller skilja på en skötare
den hade träffat förut och en främling vilket kan tyda på att vargar fäster sig till flocken mer
än en speciell individ (Topál, et al., 2005).
Boissy (1995) skriver att rädsla och ångest ofta ses som en typ av motivation för att överleva
och kan definieras som olika typer av känslotillstånd, rädsla som uppstår om något är farligt
eller ångest som uppstår om något potentiellt kan vara farligt. Författaren anser att dessa
tillstånd är väldigt viktiga för djur i det vilda. Boissy (1995) menar att de som undviker en
fara har en mycket större chans att överleva än de som inte undviker den. Om en hund känner
ångest eller rädsla när den blir lämnad ensam utmärker detta sig först och främst med ökad
hjärtfrekvens (Palestrini, et al., 2005). McGreevy, et al. (2008) menar att hundar som har en
hög frekvens av rädsla eller ångest har en ökad chans att drabbas av separationsångest och att
separationsångesten då inte enbart är påverkat av bandet mellan hunden och ägaren.
Om en hund agerar med rädsla, där aggression är utesluten, kan detta visas genom att hunden
inte har förmågan att socialisera sig med andra hundar, urinering på olämpliga platser och att
de kan vara väldigt svårhanterliga och svårtränade, vilket ses av många som beteendeproblem
(King, et al., 2003). Författaren antyder att man kan kategorisera stimuli som lockar fram
rädsla i fem kolumner. Dessa är nya/ovanliga stimuli, intensiva stimuli, stimuli som kan
kopplas till evolutionärfara, stimuli som uppkommer under interaktion mellan två eller fler
individer och betingade stimuli (King, et al., 2003).
En hund som ofta uppvisar ångest, rädsla eller på annat sätt är stressad får inte bara negativa
effekter i beteenderepertoaren utan även kroppsligt såsom en avtagande livslängd (Derschel,
2010). Detta är på grund av att stress har en tendens att öka cellers åldrande, så även om man
inte kan se det med ögat så sker det en förändring som kan vara dödlig för hunden (Derschel,
2010).
Referenser:
Appleby, A. & Pluijmakers, J. 2003. Separation anxiety in dogs, The funktion of homeostasis
in its develoment and treatment. Vet. Clin. Small. Anim. 33, 321-344.
Boissy, A. 1995. Fear and Fearfulness in Animals. Q. Rev. Biol. 70, 165-191.
Bradshaw, J.W.S., McPherson J.A., Casey, R.A. & Larter, I.S. 2002. Aetiology of separationrelated behaviour in domestic dogs. Veterinary Record 151, 43-46.
Derschel, N.A. 2010. The effects of fear and anxiety on health and lifespan in pet dogs. Appl.
Anim. Behav. Sci. 125, 157-162.
Gershman K.A., Sacks J.J., Wright JC,. 1994. Which Dogs Bite? A Case-Control Study of
Risk Factors. Pediatrics. 93, 6.
Hallgren, A. 2006. Problemhund och hundproblem. Västerås, ICA förlaget AB.
Handelman, B. 2008. Hundens beteende. En fotoillustrerad handbok. Tiller, Canis förlag.
Jensen. P. 2011. Hundens språk och tankar. Stockholm, Natur och kultur.
King, T., Hemsworth, P.H. & Coleman, G.J. 2003. Fear of novel startling stimuli in domestic
dogs. Appl. Anim. Behav. Sci. 82, 45-64
Lund J.D. & Jørgensen, M.C. 1999. Behaviour patterns and time course of activity in dogs
with separation problems. Appl. Anim. Behav. Sci. 63, 219–236.
Malm, K. 2001. Problembeteende hos hundar – en inventering. Forskningsrapport.
Djursjukhuset i Skara, SLU, Sweden
Miklósi, Á. 2007. Dog Behaviour, Evolution and Cognition. Oxford, University Press Inc
Svartberg, K. 2005. Breed-typical behaviour in dogs—Historical remnants or recent
constructs? Appl. Anim. Behav. Sci. 96, 293-313.
Wright, J.C. & Nesselrote, M.S. 1987. Classification of Behavior Problems in Dogs:
Distributions of Age, Breed, Sex and Reproductive Status. Appl. Anim. Behav. Sci. 19, 169178