Läs mer om Åkerlundspokalen

Åkerlundspokalen
av
Kennedy Andersson
foto Kennedy Andersson Till
Hjortsberga
Skytteförening
Såsom en insats i den fosterländska rörelsen, som avser att väcka och underhålla intresset för skyttesaken för en mera allmänt utbredd skjutskicklighet i landet, och för att särskilt uppmuntra och sporra skyttarna inom Hjortsberga kommun till större iver och uthållighet, har undertecknad härmed velat till Hjortsberga Skytteförening överlämna en pokal, avsedd att som vandringspris under benämningen E. Åkerlunds Vandringspokal av den 28 september 1908 Tillhöra föreningen och efter årligen återkommande prisskjutningar för ett år i sänder eller eventuellt efter tre år för alltid tillfalla en av de tävlande skyttarna inom föreningen i enlighet med följande bestämmelser. 1. Tävlingsskjutning äger rum varje år den 28 september eller härnäst påföljande söndag, ägande dock skytteföreningens styrelse rätt att i förekommande fall tävlingsskjutningen officiellt tillkännagivas 14 dagar innan densamma äger rum. 2. Tävlingen gäller precisionsserier av 10 skott på 500 meter. 3. Pokalen tillfaller den som vid tävlingen uppnår högsta pointtalet. 4. Pokalen tillfaller för evärdlig ägo den skytt som i tre på varandra följande år vunnit densamma. 5. Skulle föreningen upplösas medan pokalen ännu tillhör densamma, så äga föreningens dåvarande medlemmar att efter röstning per capita avgöra till vilken fosterländskt och skyttesakens främjande ändamål densamma bör anslås. I det jag sålunda härmed överlämna denna pokal till Hjortsberga Skytteförening, gör jag det med bästa välönskningar för föreningens framgång och med förhoppning att den skänkta pokalen må i sin mån till denna framgång. Göteborg den 28 september 1908 Erik Åkerlund
Vem var då denne man som kom att donera denna fantasiska pokal till Hjortsberga skytteförening, en vandringspokal, döpt till Åkerlundspokalen. Erik Åkerlund f. 1877 i Brattfors utanför Ockelbo Hans namn var Erik Åkerlund, född 1877 död 1940. Han föddes i ett fattigt hem med tio syskon i Gästriklands skogstrakter Brattefors utanför Ockelbo, var äldste son till folkskollärare Per Olof Åkerlund och dennes hustru Emma Charlotta Gabriella Grafwé. Vid sidan av läraryrket drev fadern en liten firma som bl.a. tillverkade skivhäften som han med hjälp av hustrun och barn sydde ihop med nål och tråd. 1897 flyttade familjen till Gävle och det blev nu ordentlig fart på affärerna. Sortimentet kom att utökas och med tiden kom företaget att utvecklas till den välkända Gävlefirman ”Skrivit”. Erik kom att ta realen vid läroverket i Gävle 1888 och fortsatte sina studier vid Borgarskolan och fritiden ägnades i faderns företag samtidigt som han sålde smör på Stortorget. Efter ett tag hade den unge affärsmannen tjänat ihop till en enkel biljett till Amerika, men redan efter något år var han tillbaka i Sverige. Han slog sig ner i Sollefteå och började sälja cyklar och symaskiner, en verksamhet som dock inte gick så lysande. 1906 var Erik Åkerlund 29 år gammal, nygift med Ulla Åkerlund och bosatt i Göteborg och arbetade som handelsresande åt ett småländskt pappersbruk. 1906 bildas Åhlén & Åkerlunds Tidskriftsförlag En dag fick Åkerlund syn på en dansk jultidning som hette Julrosor, och fick ett infall att själv ge ut något liknande i Sverige. Men – han saknade kapital, 600 kronor vilket han kom att låna av en kamrat Johan Petter Åhlén som ägde postorderföretaget Åhlén & Holm i Insjön. Johan Petter Åhlén grundare av Åhlén & Holm Snart hade firman Åhlén & Åkerlund bildats. Några månader senare kom tidskriften Julstämning ut. Den kom att säljas i 112 000 exemplar. Förlagets nästa produkt blev ett oljetryck av kungafamiljen, som med draghjälp av Åhléns katalog såldes i en mycket stor upplaga. Sagotecknaren John Bauers klassiker ”Bland tomtar och Troll” kom ut 1907 och blev också en stor försäljningsframgång. Åkerlund visste nu precis vad folk ville läsa och kom att specialisera sig på att ge ut, billiga böcker med spännande historier. Den första tidskriften blev ”Vecko‐Journalen” som kom ut 1910, följd av ”Allt för Alla”, ”Husmodern” och ”Hela Världen” och varje år producerades ett artontal olika jultidningar. Flytten till Stockholm Förlaget flyttade till Stockholm 1921 och Erik Åkerlund stod som ensam ägare. Han insåg också mycket tidigt radions betydelse, och lät en av sina toppreportrar, Sven Jerring, leda ett antal försökssändningar, två år innan statliga Radiotjänst fick monopol på verksamheten. Lyngsåsa på Dalarö Mitt bland alla småstugorna på Dalarö reser sig ett magnifikt stort vitt stenhus, ett sjömärke för alla sjöfarande. Det är Erik Åkerlunds sommarvilla ”Lyngsåsa”, byggt 1921, senare omdanad till både sommar och vinterbostad. Dessutom hade han ett hem i staden, den magnifika och påkostade ”Villa Åkerlund”, uppförd mellan åren 1931‐32 och belägen i den då nya stadsdelen Diplomatstaden Stockholm. 1935 disponerades fastigheten av amerikanske ministern Laurence Steinhardt. I början av 1930‐talet, när han utnämnts till österrikisk generalkonsul, lät Erik Åkerlund uppföra ett magnifikt palats i Diplomatstaden i Stockholm. Huset kom att kallas Nobelvillan och i dag bor här USA:s Sverigeambassadör. Dalarö och hans enorma idrottsintresse Över allting annat älskade han sitt Dalarö, sin villa Lyngsåsa, sina växthus, sina trädgårdar och inte minst sina vackra båtar och bilar. Stella Marina gungade behagfullt på de sköna böljorna nedanför blomstersluttningen ner mot hamnen och Sea‐Song, racerbåten som gjorde 40 knop i timmen. Trots alla fina motorbåtar låg segelsporten fortfarande honom varmt om hjärtat. Han slutade med kappsegling och sålde sin stora kärlek ”Princess Svanvit” samtidig som hans son Olle fick överta tävlingsbåten ”Bissbi”. Det var dags för barnen att ta vid. Att ha Erik Åkerlund som primus motor var en enorm tillgång för både affärsmän och sportfolk, seglare, bilmän, jägare, curligspelare, motorbåtsentusiaster och skyttar, ja alla som lärt känna hans enorma organisationstalang, energi och smittsamma optimism tog lärdom. Motorjakten Stella Marina var en flytande villa som segelentusiasten Erik Åkerlund lät bygga på 1920‐talet. Den ritades av den kände båtbyggaren C G Petterson och blev, efter en ombyggnad, hela 28 meter lång och fem meter bred. Här ligger hon vid Södra Skeppsbron i Gävle. Åkerlund arrendera hela Lyngsåsa jaktområde i Hjortsberga kommun Hans stora intresse för jakt och skytte sträckte sig ända ned till våra trakter där han under många år vid 1900‐talets början, arrenderade hela jakten i Lyngsåsa. Bland alla dessa jaktvänner fick han ett extra gott öga för vännerna från Hjortsberga Skytteförening, som han trots allt fick en uppfattning om att skyttarna sköt alldeles för dåligt och för att förbättra deras förmåga, skänkte han föreningen ett vandringspris som skulle vara åtråvärt att erövra och leda till att skyttarna tränade mer och förbättrade sin skjutskicklighet. Pokalen döptes till ”Åkerlundspokalen” och är helt fantastiskt vacker, med alla dessa namn som genom åren ingraverats, utgör den en unik klenod i föreningens långvariga historia. Till Hjortsberga och Lyngsåsa anlände alltid Erik Åkerlund i någon av sin flotta bilar Den vackra Åkerlundspokalen är fullgraverad med kända Hjortsbergaskyttars namn och årtal. Affärsmannen Åhlén & Åkerlund hade nu över 1 000 anställda, vilka Åkelund styrde med järnhand. Det har berättats hur Åkerlund avskedade journalisten Ragnar Cederstrand, för att vid ett otal gånger återanställa honom inte mindre än fjorton gånger under sin tid på företaget. En annan historia var hur Åkerlund en gång sparkade sin springpojke som stod och hängde vid företagets kassadisk, den hetlevrade Åkerlund gav gossen två veckolöner, 60 kronor, och bad honom omedelbart lämna huset. Det hade ynglingen ingenting emot, eftersom han jobbade på ett annat företag och var där på besök. Trots sitt häftiga humör kunde Erik Åkerlund också vara väldigt generös arbetsgivare. En gång dök han upp på kontoret sent en midsommarafton. Överallt där det satt en förskrämd medarbetare och slet på oavlönad övertid, placerade han en midsommarstång i miniatyr på den anställdes skrivbord och i toppen på midsommarstången en nedstucken tusenlapp. 1929 fick Erik Åkerlund för sig att han led av ett sviktande hjärta, så han beslöt sig plötsligt för att trappa ner och sålde sitt bolag till Bonniers för 9,5 miljoner kronor, något som han sedan bittert kom att ångra när han snart började återhämta sig och känna sig allt mer fysiskt stark. Erik Åkerlund med fru Ulla i sin vackra trädgård på Dalarö Han gav sig in i nya affärer Erik åkerlund var bara femtiotvå år gammal och hade inte en tanke på att trappa ner. I början av 1930‐talet satsade han pengar i en liten emballagefirma som startas av Ruben Rausing, och som nu fick namnet Åkerlund & Rausing. Vinsterna lät vänta på sig och den otålige Åkerlund sålde sin andel med en rejäl förlust efter bara något år. Ett dotterbolag till Åkerlund & Rausing, Tetrapack, blev ett av väldens mest lönsamma företag och Rausings arvingar räknas bland de rikaste i världen. Under 1930‐
talet ägde Erik Åkerlund också två av Sveriges största dagstidningar, Aftonbladet och Stockholms‐
Tidningen. 1933 utnämndes han till Österrikisk Generalkonsul. Mitt under alla affärsuppdrag hann Erik Åkerlund också vara en sällsynt aktiv idrottsman. Som ung spelade han fotboll hemma i Gävle och blev mycket tidigt intresserad av segling. Han lät bygga flera imponerande yachter. En av dessa båtar, Bissbi tog olympiskt guld i segling i 6‐meters klassen i Los Angeles 1932, med sonen Olle som besättningsman. Den mångsidige Åkerlund var också en flerfaldig svensk mästare i curling, han introducerade idrotten squash och starbåtssegling i Sverige, körde motorbåt och åkte bobsleigh. Han började också mycket tidigt intressera sig för flotta bilar och i hans garage trängdes märkena Rolls Royce, Bentley, Duesenberg, Daimler, Isotta Fraschini och Hispona Suiza, de flesta med specialbeställda karosser och inredning. Han var också en mycket aktiv jägare och drog iväg på långa bilturer till bl.a. Afrika och Asien, liksom till Hjortsberga och Lyngsåsa i Småland. Han var också en av Svenska kennelklubbens ivrigaste medlemmar. Innehade också en enorm prissamling med över 1 000 idrottspriser. Erik & Ulla Åkerlund 1935 blickar ut i sin magnifika trädgård på Lyngsåsa Dalarö Erik Åkerlunds hastiga bortgång Hösten 1940 samlade han några vänner till en middag vid sin sommarvilla på Dalarö. Någon bad honom blåsa en signal på sitt jägarhorn, så han steg ut på terrassen, satte hornet till munnen och trumpetade en fanfar med sina lungors fulla kraft. Minuten senare föll han ihop medvetslös, drabbad av hjärnblödning, och några dagar senare avled han på Röda korstes sjukhus i Stockholm. Ligger begravd på Norra begravningsplatsen, Stockholm som är en av Sveriges största begravningsplatser, förvaltad av Stockholm kommun, belägen i Solna ca en km nodväst om Norrtull i Stockholms innerstad. Kyrkogården invigdes 1827 av pastor Johan Olof Wallin. På Kyrkogården vilar en mängd kända namn; Elof Ahrle, August Andrée, Bo Bergman, Ingrid Bergman, Folke Bernadotte, August Blanche, Per Albin Hansson, Signe Hasso, Lars Johan Hierta, Sven Jerring, Gustaf de Laval, Vilhelm Moberg, Alfred Nobel, Bertil Ohlin, August Palm, August Strindberg, Gunnar Sträng, Johan Olof Wallin, Fred Åkerström och många, många fler. Efter hans död förvärvades fastigheten Lyngsåsa ute på Dalarö av redaren Sture Persson och mellan åren 1958 till 2005 disponerades villan av Dalarö Folkhögskola. Villa Åkerlund även kallat Amerikanska residenset vid Nobelgatan 2, hade ritats av Knut Perno. 1942 köper USA fastigheten för sin ambassadverksamhet. Denna verksamhet flyttade sedan till nya lokaler vid Gärdesgatan. Villa Åkerlund disponeras idag av USA:s ambassad i Stockholm och utgör ambassadörens residens. Familjen Erik Åkerlunds gravplats på Norra kyrkogården Stockholm Den vackra tavlan som är förknippad med överlämnandet av Åkerlundspokalen i Hjortsberga den 28 september 1908 Alvesta 14 februari 2014 Kennedy Andersson