Under ytan - Christian Pleijel

8
Nyset
Under ytan
Christian Pleijel 29 december 2009
Min hemö Kökar består till åtta
procent av land. Här finns 58
km2 öar, holmar, kobbar och
skär – ovanför ytan. Faktiskt
lika stor landyta som ön
Manhattan i New York, som
är 59 km2 men med sina 1,6
miljoner invånare är avsevärt
tätare befolkad än Kökar
(27.500 personer/km2 jämfört
med Kökars 4 personer/km2).
Under bronsåldern, då vi först befolkades av polska säljägare, var Kökar
blott några spridda skär ungefär som
vid Kobba klintar. Tusen år tidigare
fanns Kökar inte alls – eller…?
Jovisst fanns Kökar – under
ytan! Vår skärgårdskommun är
inte alls 58 km2 stor utan 748 km2
varav endast en liten del sticker upp
ovanför Östersjöns yta. Där uppe
på land ligger kyrkan, Kökars högsta berg 37 meter över havet, kommunkontoret och där bor alla människorna. Men där nere under ytan
ligger stora djup och stora berg,
långa djuprännor och högre brantar
än uppe på land. Där finns havets
flora och fauna. Där finns vrak
som vi människor har lämnat efter
oss när vi sökt finna vår utkomst
under ytan.
Visst blir man nyfiken? Låt oss
titta lite närmare på havsbotten,
djurliv och vrak!
Havsbotten
Berggrunden är en gammal nernött
bergskedja som bildades för tvåtusen miljoner år sedan med häftiga
vulkanutbrott som man ännu kan
se resterna av (fastän bara i Kumlinge, så kallad kuddlava). Fyrahundra miljoner år senare öppnade
sig en stor spricka ungefär där Föglöfjärden ligger i dag och rapakivigraniten trängde upp och bildade
fasta Åland fram till väster om
Enklinge och Föglö och de västra
delarna av Kökars skärgård, till exempel Ändör.
Med djuprännan väster om Kökar övergår berggrunden till grå
Kökarsgranit. På den väldiga havsbotten ligger en enorm vattenmas-
sa ur vilken det synliga Kökars öar
och skär sticker upp lite grann. En
sandås som är Trängselåsens (Salpausselkä) förlängning kommer
upp till ytan i några sandiga skär på
östra sidan av Kökar. Utanför den
är Skiftets djupränna där Kökar
och Åland har sin gräns mot Riket.
Djuren som lever under ytan
Salthalten har stor betydelse för livet under ytan. Mängden salt sjunker från Nordsjöns 30-35 promille,
Skageracks 25-35 promille, Kattegatts 20-30 promille, Stora Bälts
15-20 promille, Södra Östersjöns
10 promille till blygsamma 6 promille i vattnen runt Kökar.
Detta
påverkade
djurlivet i
våra vatten:
Likadant förhåller det sig med
musselarter (87 i Kattegatt, 5 i
mellersta Östersjön) och de vackra
sjöanemonerna varav det finns 18
arter i Kattegatt men inte en enda
i åländska vatten. Som ni ser undviker jag att räkna nyttigheterna
torsk, strömming och flundra, men
vem som helst kan ju förstå vilket
känsligt ekosystem vi lever i. Här
har små förändringar fått mycket
stora konsekvenser.
Sandåsen lär vara en viktig
gräns – ett vattenfilter som kanske
kan förklara varför vattnen söder
om Kökar är orenare och fiskfattigare än vattnen norröver? Ändock
finns det mycket liv i vattnet. Blås-
Antal kända arter vid
Svampdjur
Sjöanemoner
Havsborstmaskar
Märlkräftor
Tiofotade kräftdjur
Musslor
Tagghudingar
Kattegatt
Söder om
de danska
öarna
27
18
150-175
132
64
87
35
16
4
70
36
13
34
8
Bornholm
0
2
15
13
5
24
2
Mellersta
Östersjön
0
0
4
5
2
5
0
Nyset
9
Bonds gård i snö vid julen 2009. Längst fram
till vänster utedasset byggt av vraket efter
skonerten Frida.
Kökars bandade granithällar visar en stor variation i bergarter och strukturer. Ursprungligen
sandiga och leriga sedimentlager med mellanlager av vulkanisk aska har omvandlats till
ådergnejser och skärs av granitgångar. Bergskedjeveckningen har tryckt till en del band till veck
och de hårdaste har avbrutits.
Skeppsvrak
Ari Linna håller lektion om Leo Sjöstrands
trappsten på Västra Mörskär. Det är en gnejs
som under 700 miljoner år ombildats till granit
och där inslag av aluminium och järn samt en
gnutta kalcium bildat röda granater.
tången, en viktig miljö för fiskar,
musslor och kräftdjur, såg friskare
ut än på länge i somras. En enda
ruska blåstång kan innehålla:
1.617
227
210
51
47
45
26
12
9
5
2
hjärtmusslor 5 mm stora
små blåmusslor
snäckor av arten Theodorus fluviatilis
märlor (Gammarus)
vattengråsuggor
snäckor av arten Hydrobia ventrosa
virvelmaskar 1 cm
pungräkor 3 cm
husmaskar 4 cm
havsborstmaskar 5 cm
fiskar av arten sandstubb 7 cm
Det finns ett stort antal
skeppsvrak runt Kökar.
Jag känner till åtminstone tjugotre stycken:
Frida – som står först
i listan – var byggd av
ek i Lybeck 1864. Hon
grundstötte i en hård
höststorm den 29 oktober 1910 och blev
vrak på västra sidan av
Barskärs
kläpparna.
Besättningen räddades
lyckligtvis och delar av
vraket blev utedass på
gården Bonds där jag
bor.
Därmed har vi tagit oss
i land och ända hem till
mig i denna lite annorlunda tur runt Kökar –
under ytan.
Plats
Namn
Fartygstyp
Datum
Barskärs kläpparna
Frida
Skonare
1910
Bogskär
Albert
Skonare
1903
Bässhärun
Sigurd
Motorgaleas
1970
Gustaf Dahléns fyr
Hanna Marjut
Motorskepp
1985
Hamnö
Lady Madison
Fregatt
1812
Kökars Ören
Gerhard Borg
Motorskonare
1922
Kökars Ören
Juno
Kökars Ören
Kökars Ören
P 3603
Lindö
Lindö
Luckuskär
Jean Bart
Luckuskär
Sofia
Mörskär
Mörskär
Mörskär
Olga
Ångfartyg
1925
Skonare
1875
Pråm
1995
Pråm
1994
Pråm
1994
Bark
1875
Galeas
1890
Skonare
1864
Skonare
1862
Skonare
1906
Mörskär
Östersjön
Bogserbåt
1968
Mörskär
Eclipse
Bark
1881
Brigg
1819
Nansen
Skonare
1920
Mörskär
Norrharun
Sundskären
Emelia
Skonert
1903
Vikarskär
Loch Linnhe
Bark
1933
Det totala antalet marina arter ser ut så här:
Havsområde
Promille salt
Antal marina arter
Nordsjön
30-35
1.500
Skagerack
25-35
1.146
Kattegatt
20-30
836
Stora Bält
15-20
436
Östersjön mellan Rügen och Bornholm
c:a 10
145
Östersjön öster om Bornholm
c:a 10
84
Östersjön sydost om Gotland
5-10
77
6
52
Vattnen runt Kökar
Sammanlagt 2.251 individer, oräknat mossdjur (bryozoer), spiralrörsmaskar, gula strandsnäckor och havstulpaner (små kräftdjur som liggande på rygg i den vassa kalkkäglan vispar in
föda med benen). Det är inte jag som har räknat
dem utan det har Rutger Rosenberg gjort och sedan redovisat räkningen i boken Havets liv och
miljö från 1982.
Återigen är det inte jag som har räknat utan detta är ryska
uppgifter i K-G Nyholm: Marinbiologi – en översikt (1964).
CHRISTIAN PLEIJEL