Under ytan - Christian Pleijel
8 Nyset Under ytan Christian Pleijel 29 december 2009 Min hemö Kökar består till åtta procent av land. Här finns 58 km2 öar, holmar, kobbar och skär – ovanför ytan. Faktiskt lika stor landyta som ön Manhattan i New York, som är 59 km2 men med sina 1,6 miljoner invånare är avsevärt tätare befolkad än Kökar (27.500 personer/km2 jämfört med Kökars 4 personer/km2). Under bronsåldern, då vi först befolkades av polska säljägare, var Kökar blott några spridda skär ungefär som vid Kobba klintar. Tusen år tidigare fanns Kökar inte alls – eller…? Jovisst fanns Kökar – under ytan! Vår skärgårdskommun är inte alls 58 km2 stor utan 748 km2 varav endast en liten del sticker upp ovanför Östersjöns yta. Där uppe på land ligger kyrkan, Kökars högsta berg 37 meter över havet, kommunkontoret och där bor alla människorna. Men där nere under ytan ligger stora djup och stora berg, långa djuprännor och högre brantar än uppe på land. Där finns havets flora och fauna. Där finns vrak som vi människor har lämnat efter oss när vi sökt finna vår utkomst under ytan. Visst blir man nyfiken? Låt oss titta lite närmare på havsbotten, djurliv och vrak! Havsbotten Berggrunden är en gammal nernött bergskedja som bildades för tvåtusen miljoner år sedan med häftiga vulkanutbrott som man ännu kan se resterna av (fastän bara i Kumlinge, så kallad kuddlava). Fyrahundra miljoner år senare öppnade sig en stor spricka ungefär där Föglöfjärden ligger i dag och rapakivigraniten trängde upp och bildade fasta Åland fram till väster om Enklinge och Föglö och de västra delarna av Kökars skärgård, till exempel Ändör. Med djuprännan väster om Kökar övergår berggrunden till grå Kökarsgranit. På den väldiga havsbotten ligger en enorm vattenmas- sa ur vilken det synliga Kökars öar och skär sticker upp lite grann. En sandås som är Trängselåsens (Salpausselkä) förlängning kommer upp till ytan i några sandiga skär på östra sidan av Kökar. Utanför den är Skiftets djupränna där Kökar och Åland har sin gräns mot Riket. Djuren som lever under ytan Salthalten har stor betydelse för livet under ytan. Mängden salt sjunker från Nordsjöns 30-35 promille, Skageracks 25-35 promille, Kattegatts 20-30 promille, Stora Bälts 15-20 promille, Södra Östersjöns 10 promille till blygsamma 6 promille i vattnen runt Kökar. Detta påverkade djurlivet i våra vatten: Likadant förhåller det sig med musselarter (87 i Kattegatt, 5 i mellersta Östersjön) och de vackra sjöanemonerna varav det finns 18 arter i Kattegatt men inte en enda i åländska vatten. Som ni ser undviker jag att räkna nyttigheterna torsk, strömming och flundra, men vem som helst kan ju förstå vilket känsligt ekosystem vi lever i. Här har små förändringar fått mycket stora konsekvenser. Sandåsen lär vara en viktig gräns – ett vattenfilter som kanske kan förklara varför vattnen söder om Kökar är orenare och fiskfattigare än vattnen norröver? Ändock finns det mycket liv i vattnet. Blås- Antal kända arter vid Svampdjur Sjöanemoner Havsborstmaskar Märlkräftor Tiofotade kräftdjur Musslor Tagghudingar Kattegatt Söder om de danska öarna 27 18 150-175 132 64 87 35 16 4 70 36 13 34 8 Bornholm 0 2 15 13 5 24 2 Mellersta Östersjön 0 0 4 5 2 5 0 Nyset 9 Bonds gård i snö vid julen 2009. Längst fram till vänster utedasset byggt av vraket efter skonerten Frida. Kökars bandade granithällar visar en stor variation i bergarter och strukturer. Ursprungligen sandiga och leriga sedimentlager med mellanlager av vulkanisk aska har omvandlats till ådergnejser och skärs av granitgångar. Bergskedjeveckningen har tryckt till en del band till veck och de hårdaste har avbrutits. Skeppsvrak Ari Linna håller lektion om Leo Sjöstrands trappsten på Västra Mörskär. Det är en gnejs som under 700 miljoner år ombildats till granit och där inslag av aluminium och järn samt en gnutta kalcium bildat röda granater. tången, en viktig miljö för fiskar, musslor och kräftdjur, såg friskare ut än på länge i somras. En enda ruska blåstång kan innehålla: 1.617 227 210 51 47 45 26 12 9 5 2 hjärtmusslor 5 mm stora små blåmusslor snäckor av arten Theodorus fluviatilis märlor (Gammarus) vattengråsuggor snäckor av arten Hydrobia ventrosa virvelmaskar 1 cm pungräkor 3 cm husmaskar 4 cm havsborstmaskar 5 cm fiskar av arten sandstubb 7 cm Det finns ett stort antal skeppsvrak runt Kökar. Jag känner till åtminstone tjugotre stycken: Frida – som står först i listan – var byggd av ek i Lybeck 1864. Hon grundstötte i en hård höststorm den 29 oktober 1910 och blev vrak på västra sidan av Barskärs kläpparna. Besättningen räddades lyckligtvis och delar av vraket blev utedass på gården Bonds där jag bor. Därmed har vi tagit oss i land och ända hem till mig i denna lite annorlunda tur runt Kökar – under ytan. Plats Namn Fartygstyp Datum Barskärs kläpparna Frida Skonare 1910 Bogskär Albert Skonare 1903 Bässhärun Sigurd Motorgaleas 1970 Gustaf Dahléns fyr Hanna Marjut Motorskepp 1985 Hamnö Lady Madison Fregatt 1812 Kökars Ören Gerhard Borg Motorskonare 1922 Kökars Ören Juno Kökars Ören Kökars Ören P 3603 Lindö Lindö Luckuskär Jean Bart Luckuskär Sofia Mörskär Mörskär Mörskär Olga Ångfartyg 1925 Skonare 1875 Pråm 1995 Pråm 1994 Pråm 1994 Bark 1875 Galeas 1890 Skonare 1864 Skonare 1862 Skonare 1906 Mörskär Östersjön Bogserbåt 1968 Mörskär Eclipse Bark 1881 Brigg 1819 Nansen Skonare 1920 Mörskär Norrharun Sundskären Emelia Skonert 1903 Vikarskär Loch Linnhe Bark 1933 Det totala antalet marina arter ser ut så här: Havsområde Promille salt Antal marina arter Nordsjön 30-35 1.500 Skagerack 25-35 1.146 Kattegatt 20-30 836 Stora Bält 15-20 436 Östersjön mellan Rügen och Bornholm c:a 10 145 Östersjön öster om Bornholm c:a 10 84 Östersjön sydost om Gotland 5-10 77 6 52 Vattnen runt Kökar Sammanlagt 2.251 individer, oräknat mossdjur (bryozoer), spiralrörsmaskar, gula strandsnäckor och havstulpaner (små kräftdjur som liggande på rygg i den vassa kalkkäglan vispar in föda med benen). Det är inte jag som har räknat dem utan det har Rutger Rosenberg gjort och sedan redovisat räkningen i boken Havets liv och miljö från 1982. Återigen är det inte jag som har räknat utan detta är ryska uppgifter i K-G Nyholm: Marinbiologi – en översikt (1964). CHRISTIAN PLEIJEL
© Copyright 2024