Bemötande till Justiekansler Dnr. 6524-10-21 Inlaga 3 från anmälande part. 2012-05-28 Försvarsmakten har med skattefinansierade medel byggt upp sin avelsverksamhet som utvecklats till en dominerande part på den privata marknaden vad beträffar schäfer. Detta med förödande konsekvenser för de privata aktörerna som slås ut en efter en. Konkurrensen sker ej på lika villkor vilket resulterar i att den privata marknaden har långtgående högre krav på sig hur de ska agera utifrån Svenska Kennel klubbens regler, konsumentköplagen och övriga relaterade lagar och regleringar på marknaden. Privata marknaden involverande privatpersoner. Försvarsmakten säljer ut hundar för 2 000 kr. till privatpersoner. Överskottet som inte passar i deras verksamhet. De hundarna är röntgade, mentalbeskrivna och ”klara” som vuxna hundar. När konsumenterna köper av en privat uppfödare så ser modellen ut som följande: Om de köper valp: Valppris 10 000-12 000kr Vaccinationer 800kr Röntgenkostnad 1 000-1 500kr Försäkringar 18mån: 3 000-5 000kr beroende på försäkringsavtal Mentalbeskrivning 600kr (avgiftsbelopp fr.o.m 2012-01) Detta är minimikostnader som den privata konsumenten väntas betala för schäfers första levnadsår. Sen tillkommer oftast olika kringkostnader men de är inte uppräknade så som koppel, halsband, hundben, leksaker, dagliga skötselprodukter ect. Om en vuxen hund säljs som är 18 månader gammal då har uppfödaren haft följande minimikostnader för denna hund: Registreringsavgift 395kr- 560kr (beroende på föräldradjurens meriteringsstatus) Vaccinationer 800kr Röntgen 1 000-1 500kr Mentalbeskrivning 600kr Foderkostnader 18mån á 600kr summa: 10 800kr Ställ dessa kostnader mot färdig hund från FM för 2 000kr. Ingen privat näringsidgare får budgeten att gå ihop. Utan under rådande konkurrensläge från Försvarsmakten tvingas de lägga ner sin verksamhet med just schäfer. FM finansieras som bekant via skattemedel, skattemedel som minskar då de ger sig in på privata marknader och dumpar priserna på fullt tävlingsbara hundar. På sin höjd sätts ett avelsförbud, men det har knappast någon betydelse för gemene man då det är tävlingsbiten som är det viktiga att kunna använda hunden till. Då det involverar en social bit i klubbverksamhet och övrigt. Utöver den konkreta kostnadsbilden för just själva hunden så tillkommer det en garantitid för den privata näringsidgaren för hunden, vilket sträcker sig tills dess att hunden fyllt tre år. Allt detta enligt konsumentköplagen och SKKʼs regelverk. Bryter du som privat uppfödare mot dessa regler riskerar du att anmälas till SKKʼs Bemötande till Justiekansler Dnr. 6524-10-21 Inlaga 3 från anmälande part. diciplinnämn och riskerar registreringsförbud. Alla uppfödare inom SKK förbinder sig att använda sig av SKKʼs avtal vid hundförsäljning. Detta medför ytterligare kostnader i form av försäkringar och att de privata näringsidkarna måste ha en buffert om någon medfödd defekt skulle dyka upp. Många sjukdomar visar sig inte förrän vid 1-3 års ålder. De förbinder sig dessutom ofta till returrätt på den sålda hunden. Detta är något som FM friskriver sig helt ifrån. De skriver avtal där det uttryckligen framgår att FM tar inget vidare ansvar för såld vara och man har heller ingen returrätt. Detta är som sagt en omöjlighet för de privata att ens praktisera då de registrerar hundarna i SKK och ska följa deras regler. FM registrerar förvisso också i SKK men slipper dessa åtaganden av någon bisarr anledning. Åter igen att konkurrera med en part på den fria marknaden som är skattefinansierad och innehar en dominerande ställning blir en omöjlighet rent ekonomiskt för de privata aktörerna på samma marknad. Tjänstehundsmarknaden. I den statliga utredningen slås följande fast: Sidan 41 SOU 2010:21 ”Kostnaderna för att föda upp hundar är beroende av storleken på uppfödningen. Överskottsvolymen medför att kostnaden för varje hund som rekryteras blir mycket hög, cirka 200 000–300 000 kronor per försvarsmaktshund. Detta ska ställas mot ett gängse inköpspris som är upp till 40 000 kronor per hund.” Försvarsmakten tar ut 12000kr plus moms för en tjänstehund till polismyndigheten. En hund som i realiteten, enligt utredningen, kostar 200 000-300 000 att rekrytera. Om nu den privata sidan ska sänka sina priser till den nivån så går åter igen inte budgeten ihop. Inte ens med en minimalistisk ränknesyn på vad en hund kostar under 18 månader. Registreringsavgift 395kr- 560kr (beroende på föräldradjurens meriteringsstatus) Vaccinationer 800kr Röntgen 1000-1500kr Mentalbeskrivning 600kr Foderkostnader 18mån á 600kr summa: 10800kr Försäkringar 18mån: 3000-5000kr beroende på försäkringsavtal Alltså en dominerande statlig part på den privata marknaden kan med hjälp av skattemedel dumpa marknadspriserna så totalt utan att behöva tänka på vad varje hund kostar att rekrytera. I detta fall sker det dessutom med skattemedel som bekant kommer ursprungligen från den privata sektorn, där debet och kredit måste gå ihop annars så får man lägga ner. Vilket nu är det konkreta resultatet av att Försvarsmakten går in och slår undan fötterna på den privata sektorn. Vilka undantag åberopar Försvarsmakten från gällande konkurrensregler som finns beskrivna hos konkurrensverket via länk? http://www.kkv.se/upload/Filer/Trycksaker/Infomaterial/konkbegr_saljverksamhet.pdf Bemötande till Justiekansler Dnr. 6524-10-21 Inlaga 3 från anmälande part. Försvarsmaktens argument för egen avel har varit att tjänstehundsämnen är svåra att få tag i. Det är inte så konstigt med tanke på att 30 000-40 000kr inkl. moms som nu är inköpspriset har stått stilla i flertalet år. Detta gör det omöjligt för näringsidkare att spara bra ämnen och sen testa hos diverse myndigheter. Om Försvarsmakten började med offentlig upphandling av hundar samt höjde sina ersättningar markant skulle de upptäcka att det inte råder någon brist på tjänstehundar. Det i längden skulle ändå spara pengar inom FM som helhet med tanke på vad FMʼs egen avelsverksamhet kostar skattebetalarna och med den bisarra konsekvensen av att skatteintänkterna minskar för staten då privata verksamheter tvingas lägga ner. När det kommer till väktarhundar så är prisskillnaderna även där uppenbara. En väktare kan alltså köpa en ”överskottshund” och sen göra ett L-test hos polisen och få godkännande mot väktartjänst. Allt detta av det facila priset av 2000kr vid inköp av hund. Ställ det mot den privata sektorn som tar ut mellan 20 000-25 000kr. Åter igen så har den privata sektorn övriga kostnader i form av ”dolda fel”-försäkring ect som FM inte har, utan de säljer med avtal som friskriver dem från vidare ansvar för eventuella defekter oavsett om de är ärftliga eller inte. Den fria marknaden kommer att hämmas ytterligare om de nya förslagen på riktlinjerna som FM och Polisen tagit fram ska börja gälla. Det dokument med förslag om framtida styrmedel som finns att ta del av där Thomas Goder, Kommisarie Sven Nygren samt deltagande Erik Wilsson och Lars Eriksson, skrivit under kommer att slå ut den privata schäfermarknaden helt. Kommer uppfödare att bjudas in till samarbete via en offentlig upphandling? Här föreligger en uppenbar risk för jäv och korruptionssituationer om detta inte sker. Trots att Riksrevisionen kritiserat FM i sina senaste rapporter om att FM inte har väl genomarbetade rutiner förebyggande mot jävssituationer och mutor så kör FM på i samma spår. Att endast förlita sig på att någon inom FM ska reagera och anmäla misstanke om jäv anser RR är bristande rutiner. Se Riksrevisionens rapport bilaga nr. RGE2 FM-2.pdf Då FM är en myndighet med rigorösa sekretessbestämmelser, som är helt korrekta då det handlar om rikets säkerhet, omöjliggör tyvärr en offentlig insyn och kontroll när det kommer till deras agerande på den privata marknaden. SOU 2010:21 slår fast att den statliga aveln bör minska i omfattning, men trots detta så ökar aveln och riskerar att slå ut hela marknaden med schäfer som avlas mot brukbarhet i tjänst och brukstävlan. Sidan 80 i utredning SOU 2010:21 slår fast följande: ”Försvarsmakten har ett årligt behov av cirka 50 hundar. Uppfödningen kommer att producera drygt 400 hundar om året. Antalet producerade valpar överstiger således flerfaldigt det egna behovet, även med hänsyn tagen till att inte alla valpar i en kull är lämpliga som tjänstehundar. Försvarsmakten blir därmed den största säljaren av hundar i detta marknadssegment. Priset som tas ut för hundarna, särskilt vid försäljning till andra myndigheter, är så lågt att det är av dumpingskaraktär. Detta pressar priset för andra uppfödare. Slutligen konkurrerar Försvarsmakten om fodervärdar för valpar vilket gör det svårare för privata uppfödare att hitta fodervärdar att placera sina valpar hos.” Bemötande till Justiekansler Dnr. 6524-10-21 Inlaga 3 från anmälande part. Sidan 83 SOU 2010:21 ”Om inte den privata uppfödningen gradvis ska upphöra måste Försvarsmakten minska sin uppfödning, till och med radikalt. I och med tillägget till konkurrenslagen som trädde i kraft 1 januari 2010 är det till och med tveksamt om uppfödningen och försäljningen av hundar som den sker i dag skulle klara en lagprövning.” Lag (1994:260) om offentlig anställning Bisysslor 7 § En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Det första nålsögat i processen för blivande tjänstehundar inom FM är att klara av ett lämplighetstest. Detta ansvar PW för. Därför är FMʼs resonemang om att PW inte har något med processen att göra fullständigt ologisk och bisarr. Att det deltar chefer med högre rang för övervakning inger inte förtroende då de inte är fristående från myndigheten och dess avel utan anställda inom FM. Det blir lite som att Volvo skulle ha hand om alla bilbesiktningar för alla bilmärken. Naturligtvis finns här en uppenbar risk för jäv inom organisationen, då arbetsrelationer och kåranda inte direkt är några nya riskbedömningar när det kommer till jävsituationer som kan uppstå. Här har RR i sin rapport riktat kritik mot hela FM om bristande rutiner när dessa situationer uppstår. Förvisso ligger PWʼs (Pierre Wahlström) bisysslor på hobbynivå, icke dess mindre används hans egna hanar, som är inköpta som tävlingshundar och avelshundar och då är det vitalt att få så många parningar på sina avelshanar som det möjligt. (Som parentes kan nämnas att PWʼs bedrifter är beundransvärda med VM-titel 2007, men det var en titel inom schäfermästerskapen. Dvs inte den stora tävling som anordnas av FCI där flera olika raser deltar.) Vilka ersättningar har FM betalt ut vid parningarna som är genomförda? Är det en fast summa 10 000kr som vissa tar per parning med lyckat resultat eller är det en språngavgift (ren parningsavgift) på 1500-3000kr och sen ersättning per överlevande valp om 1200-2000kr per valp? Hur har ersättningarna betalats ut, är det direkt till PWʼs enskilda firma eller är det löneersättning och hur har detta då redovisats? Även om parningarna är få i det stora hela så är det icke dess mindre en misstänkt jävssituation som avelsansvarig och PWʼs chefer sätter honom i. Då hans hobby är schäferuppfödning på sin fritid, den samma som även FM sysslar med. Summorna som parningar med avelshanar inbringar i inkomst är ganska betydande belopp för att betäcknas som sidoinkomst. Att dessutom lägga ut ett antal hanar på sin hemsida som avelhanar oavsett om man äger dem på pappret eller inte och de sen används i avel av FM väcker naturligtvis frågor. Det har sedemera kommit till vår kännedom via kanaler inom FM och utomstående inom hundtillbehörsbranchen att FM köper in hundtillbehör utan offentlig upphandling och att en av leverantörerna är PWʼs fru, Maria Wahlström som innehar företaget VipDog. Detta är att sätta sina anställda i en situation som väcker en hel rad frågor. Bemötande till Justiekansler Dnr. 6524-10-21 Inlaga 3 från anmälande part. Hur har FM ersatt övriga anställda när deras hanar använts i avel? Då RiksRevisionen kritiserat FMʼs verksamhet som helhet med bristande rutiner för vissa situationer så är FMʼs internrevision ointressant, då är en framtida revision av RR samt en kontroll av Konkurrensverket att föredra så att klarhet bringas till den privata marknaden vad den har att rätta sig efter och vad som kan anses vara jäv och inte. Det är till gagn för alla parter som verkar i den privata sektorn samt FM självt. Då svaren FM inkommer med inte reder ut begreppen utan snarare väcker om möjligt än fler frågor. Att dessa frågeställningar uppkommer är inget konstigt då FM förvisso i ordalag beskriver transperans i sin verksamhet, men rent konkret i verkligheten blir verksamheten mer och mer sluten och förhindrar offentlig insyn i verksamheten på ett lätttillgängligt sätt för den privata marknaden. Mentalbeskrivning är ett krav för privat avelsverksamhet och är något som redovisas öppet i SKK hundregister. Detta slipper FM att redovisa för, utan de får göra egna slutna tester som det inte behöver redovisa öppet. Ändå ska de verka på samma marknad som den privata näringsverksamheten. Ingen offentlig upphandling av avelstikar eller tjänstehundar görs utan handplockning tycks gälla och när det går snett i en rekrytering av avelstikar så drar man uppfödare inför tingsrätten. Syftar nu på fallet med tiken Ofelia från kennel Rexguard som FM köpte in för svindlande summan 187 500kr och som vid besiktning inte uppvisade några fel men som sedemera utvecklade klåda. Dessutom krävde man tillbaka pengar för en avlivad tik enligt artiklarna som fanns att tillgå i olika dagstidningar. Bl.a inklistrad artikel längst ner. Man köper alltså in avelstikar för 187 500kr för att sen ta ut 12 000kr exkl. moms för vissa unghundar till polisen som tjänstehundsämne och slänger ut överskottsmaterialer för 2000kr till privatpersoner. Man kan ställa sig frågan om vilken marknad FM ska ge sig in på härnäst. Tillverkning av bilar där överskottet dumpas på den privata bilmarknaden till underpriser där tillverkaren frånskriver sig allt ansvar? Då hund likställs med vanlig vara i konsumentköplagen väcks naturligtvis frågor om gällande spelregler på den privata marknaden. Denna ”anmälan” ska inte ses som något annat än en frågeställning av vad som gäller på marknaden. Då olika näringsidgare börjat blogga och debattera i ganska hårda ordalag om FMʼs avel så anser undertecknad att det är bättre att få saken utredd en gång för alla av en fristående part och sen vet alla vad de har att rätta sig efter. Dessutom ger det den privata näringen en rimlig chans att lägga ner sina verksamheter i tid utan överraskningar om ändrade spelregler på den privata marknaden, på så vis kan kanske många personliga tragedier undvikas, så som ofta sker vid eventuella konkurser. I vårat hushåll är det en av oss som tidigare livnärt sig helt på tjänstehundsverksamhet. Idag finns det inga möjligheter till detta. Vi har själva dragit ner markant på schäferaveln och rekryterar knappt inga grundämnen av rasen schäfer längre. Tidigare fanns flera stora pivatägda aktörer som födde upp och utbildade tjänstehundar. Dessa såldes till bl a FM. Företag som Sweddog, Hundskolan, Dogservice, Maribo och Björkmans tjänstehundar m fl. Flera av dem har antingen dragit ner eller lagt ner. Det finns inga möjligheter att konkurrerra med FM. Tyvärr utarmas marknaden och kompetens försvinner när en stor aktör går in och omöjliggör överlevnad för mindre aktörer! Bemötande till Justiekansler Dnr. 6524-10-21 Inlaga 3 från anmälande part.