Nr 3 - 2012 Adoptioner – Bistånd – Fadderskap

Nr 3 - 2012
Adoptioner – Bistånd – Fadderskap
Kontakter
Kontoret
Fadderbarnsverksamhet
Vårt kontor finns på
Energigatan 11, 434 37 Kungsbacka.
Tel: 0300-331 31. Fax: 0300-331 30.
Telefontid: mån, ons, fre: 9.30-11.30.
Tis, tor: 13.00-15.00.
Föreningen har en omfattande fadderbarnsverksamhet i Bolivia, Burundi, Demokratiska
Republiken Kongo, Kenya, Indien, Nepal,
Polen, Sri Lanka, och Vietnam.
Har du frågor om adoption? Ring, faxa eller
mejla kontoret där Maria Berg, Helle HolstNielsen, Anna-Lena Rolof Rundberg, Berit
Sandegren, Anna-Karin Stahre,
Lena Sundvall, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Thierry-Carstensen, Lia Vinitskaia, Lina
Vikterlöf och Katarina Nilsson arbetar.
Har du frågor om uppföljningsrapportering?
Ring, faxa eller mejla kontoret där Ulla Karnbrant Reis och Helena Lagerberg arbetar.
E-post: [email protected]
Hemsida: www.bfa.se
Medlem i föreningen blir du genom att sätta in
425:- på pg 42 04 45-9 eller bg 452-6570.
Styrelsen
Eva Jonasson-Melin,
ordförande, tel 070-620 40 20
Stefan Landelius,
vice ordförande, tel 070-987 35 89
Gustaf Östberg,
kassör, tel 070-744 02 44
Erna Lagerfors
sekreterare, tel 070-964 56 69
Margareta Wilholm,
styrelseledamot, tel 076-105 61 43
Elisabeth Westholm,
styrelseledamot, tel 070-670 07 32
Nataliya Hulusjö,
styrelseledamot, tel 073-578 50 87
Francisca Herodes
styrelseledamot, tel 076-946 64 54
Agneta Starfelt
suppleant, tel 070-657 04 36
Anna Söderström
suppleant, tel 073-080 80 12
Fadderbarnsverksamheten samordnas av
Erna Lagerfors, tel. 070-964 56 69.
Bidrag till fadderarbetet kan sättas in på
bg 5246-1571.
Biståndsverksamhet
Föreningen har biståndsprojekt i Bolivia,
Indien, Kongo, Namibia och Sri Lanka.
Biståndsverksamheten samordnas av
Margareta Wilholm, tel. 076-319 35 19
Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in på
pg 900272-6.
Redaktion
Ansvarig utgivare: Eva Jonasson-Melin
Redaktör: Supriya Melin
Redaktion: Ulla Karnbrant Reis, Sofia Norström,
och Anna-Karin Stahre.
Grafisk formgivning: Supriya Melin
Tryckeri: Tabergs tryckeri AB
Tidningen Barnen Framför Allt utkommer med
fyra nummer per år. ISSN 0281-454 X.
Vill ni skriva en artikel i tidningen?
Mejla redaktionen på [email protected].
Vill ni annonsera i tidningen?
Mejla redaktören på [email protected].
Omslagsfotot
Pojkar på landsbygden i Burundi, där vi,(som i
många andra länder), har fadderverksamhet.
Foto Christina Thierry-Carstensen
Om du har frågor eller funderingar som du vill
att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av oss
i styrelsen eller skicka e-post till [email protected]
2
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
Eva har ordet
Ursprung och rötter
Identiteten är viktig för alla människor. För adopterade har ofta de biologiska rötterna kommit i fokus. Och många har då uppmärksammat att
det är en fråga om två olika processer. Sökandet efter de biologiska föräldrarna och sökandet efter barnets ursprungskultur. Att söka sina biologiska
rötter handlar om en vilja att få kunskap om sin tidiga livshistoria. Det är
individuellt hur mycket och vad man vill veta om sitt liv före adoptionen.
De flesta adopterade har någon gång under sitt liv tankar och funderingar
kring ursprung och rötter.
Sökandet efter biologiska föräldrar
Enligt forskning söker hälften av de adopterade information om sin bakgrund. Förutsättningarna för att söka efter sina rötter är väldigt olika beroende på vilket land man kommer ifrån och vilka kontakter som finns.
På senare tid har andelen adopterade som använder sociala medier för
att söka sina rötter ökat. Det är viktigt att sökande efter rötter sker på ett
professionellt sätt och att den adopterade får adekvat hjälp och att man
har kunskap om födelselandet och visar respekt för ursprungsfamiljen.
Till viss del har detta kunnat erbjudas via adoptionsorganisationer och
föreningar för adopterade, men resurserna räcker inte längre för att driva
arbetet vidare.
De auktoriserade adoptionsorganisationerna och AFO - Organisationen
för vuxna adopterade och fosterbarn, har tidigare år i en gemensam skrivelse föreslagit att det inrättas minst två tjänster som finansieras med statliga medel. Vi anser att alla adopterade har rätt att få information om sin
bakgrund och att praktiska och ekonomiska hinder för detta minimeras.
Det behövs en permanent verksamhet som kan erbjuda adopterade så väl
praktisk hjälp som psykosocialt stöd.
Adopterade rötter – adopterad kultur.
Att vara adopterad innebär att man har två familjer. En familj som har
fött en och en familj som har tagit hand om en. Och på samma sätt har
man två länder. Adoptivföräldrarnas land och kultur som man växer upp
i och ursprungslandets kultur. Adoptivföräldrarna måste balansera mellan
att skapa en trygg anknytning till barnet och samtidigt stötta och hjälpa
barnet att förhålla sig till sitt ursprung.
När man pratar om att adopterade söker sina rötter handlar det ofta om
att söka sina biologiska rötter. Men adoptivbarn får också en sådan nära
relation till sin adoptivfamilj och dess släkt som gör att de kan känna ett
naturligt intresse för att få reda på sina ”adopterade rötter”. För adoptivbarn, som inte vill eller inte kan få kunskap om sina biologiska rötter blir
det naturligt och värdefullt att ändå känna att man har rötter.
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
Innehåll 3 - 2012
Eva har ordet
Adoptionsnytt
Barn söker föräldrar
Julfest
Julgransplundring
”Världens största” BFA-sommarträff
Krönika
Adoption betyder inte lämnad
Kenyabesök i Stockholm i augustiVåra bästa adoptionsminnen
Biståndsnytt
Biståndsverksamhet
Faddernytt
Fadderbarnsverksamhet
Anslagstavlan
3
4
5
6
7
8
10
12
15
16
17
18
20
21
24
Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell
organisation för adoption, fadderskap
och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är
auktoriserad att arbeta med adoptioner
från Bolivia, Bulgarien, Kenya, Indien,
Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Sri
Lanka, Thailand, Tjeckien, Taiwan och Ungern. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i
de länder föreningen har kontakt med.
Medel för biståndet kommer bland annat
från medlemsavgifterna som oavkortat
går till bistånd, men även donationer
och hjälpinsamlingar ger intäkter till
biståndsverksamheten.
Adoptioner – Bistånd – Fadderskap
3
AdoptionsNytt
Här kan du läsa om våra adoptionsländer.
För senaste nytt kontakta BFA:s kontor eller gå in på www.bfa.se
Bolivia
Vi väntar på förnyat avtal i Bolivia, tills dess
kan vi inte skicka nya handlingar till landet.
För nya familjer avvaktar vi avtalet. Sex
barn anlände 2010. Två barn anlände 2011.
Två barn har anlänt 2012. Medgivandekrav: 0-12 mån. (högre är positivt).
Bulgarien
Väntetid i landet: 24 -36 mån. Kan bli
kortare vid högre medgivande. Väntetid i
Sverige: ca 3 mån. 18 barn till 16 familjer
har anlänt under 2011. Fyra barn har anlänt
under 2012. Tre familjer har barnbesked.
Medgivandekrav: 0-36 mån. (högre är
önskvärt och möjlighet att ta emot barn
med särskilda behov).
Indien
Den indiska centralmyndigheten CARA
lanserade sommaren 2011 nya riktlinjer
för adoptioner. När de första dokumenten
är klara från familjen registreras ansökan i
CARA´s databas, som är öppen för registrering första arbetsdagen i varje månad.
CARA tar emot 100 nya ansökningar varje
månad. Först när CARA godkänt familjen
kan övriga dokument sammanställas och
skickas till barnhemmet i Indien. CARA
bestämmer till vilket barnhem ansökan skall
skickas.
Kravet på äktenskapets längd är två år.
Enligt riktlinjerna ska barnhemmen nu placera 80 % av barnen i inhemsk adoption.
Totalt har det under 2011 anlänt nio barn
till åtta familjer från barnhemmet i Nava
Jeevan i Kolkata. Ett barn har tidigare i
år anlänt hem med sin familj. Ytterligare
två barn på Nava Jeevan kommer att vara
klara att resa hem med sina familjer under
september och oktober. Efter dessa två familjer har vi inga handlingar kvar hos ISSA
i Kolkata.
Alla de familjer som registrerats i CARA´s
nya online system har fått besked om till
vilket barnhem deras ansökningar ska
skickas. Eftersom processen är helt ny kan
vi i dagsläget inte säga hur lång väntetiden
kommer att bli.
4
Kenya
Väntetid i landet på barnbesked: ca 4-5 mån.
Väntetid i Sverige: Ingen. Vistelsetid: 9 mån.
Elva barn har anlänt 2011. Åtta barn har anlänt 2012. Nio familjer befinner sig i landet.
Medgivandekrav: 12-36 mån.
Litauen
Väntetiden i landet: ca 12 mån. Väntetid i
Sverige: Ca 6 mån. 15 barn till elva familjer
har anlänt under 2010. Elva barn till tio familjer har anlänt under 2011. Sju barn har anlänt
med sina familjer hittills under 2012. Fyra
familjer är matchade med barn. Medgivandekrav: Lägst 0-36 mån.
Polen
Väntetiden i landet: 1-2 år. Varierar beroende
på hur högt medgivande familjen har och
vilka förutsättningar man har att passa in på
flera adoptionsmyndigheter i Polen. Ca 3
mån. väntetid i Sverige. Tolv barn har anlänt
till elva familjer 2011. Åtta barn till sju familjer har hittills anlänt i år. Medgivandekrav:
0-24 mån.
Ryssland
I år har hittills sju av våra familjer kommit
hem med sina nio barn. Sammanlagt har ytterligare 21 familjer sina handlingar i Ryssland
och 13 av dem är matchade med 18 barn. Vi
planerar att starta upp ytterligare familjer under hösten. Vi samarbetar nu med tre regioner
i Ryssland.
Slovakien
Vi får ha tio ansökningar på gång samtidigt
i Slovakien. Slovakien vill ha familjer födda
runt 1975 för de yngsta barnen. Lägsta medgivandeålder 0-3 år. Väntetid i landet har varit
4-18 mån. för de senaste familjerna. Äldre
sökande behöver högre medgivande eller vara
öppna för barn med särskilda behov. Väntetiden i Sverige: 6 mån. Åtta barn till sex familjer
anlände 2011. Fem barn har anlänt i år. Två
familjer har barnbesked.
Sri Lanka
Väntetid i landet: ca 18-24 mån. Väntetid i
Sverige: ca 3 år. Fyra barn har anlänt 2011.
Fem familjer väntar på barnbesked. Medgivandekrav: 0-12 mån. För närvarande kan
vi inte skicka nya familjers handlingar till Sri
Lanka. Adoptionsmyndigheterna på Sri Lanka
tar inte emot nya handlingar pga. den långa
kön i landet. Vi avvaktar ny information.
Taiwan
Vi har för närvarande drygt 36-40 månaders
väntetid i registret i Sverige för ansökningar
med låga medgivanden, dvs. 0 till inte fyllda
två år och väntetiden i utlandet beräknas till
cirka 1-1½ år. För familjer som passar in på
Taiwans krav och har medgivanden 0-4 år
(eller däröver), eller medgivande för syskonpar, har vi i dagsläget ca 3 månaders väntetid i
registret i Sverige. För barn över fem år är det
ingen väntetid i registret i Sverige. Väntetiden
i utlandet är sedan ca 1-1½ år.
25 barn till 20 familjer har anlänt under 2010.
25 barn till 20 familjer har anlänt även under
2011. 18 barn till 15 familjer har anlänt hittills i år. För närvarande har vi nio barn utsedda till åtta familjer.
Thailand
Thailand har kvoterat hur många ansökningar
organisationerna får skicka årligen. Under
2010 och 2011 tog adoptionsmyndigheten
inte emot några nya ansökningar pga. de långa
väntetiderna i landet. Under 2012 får vi skicka
två ansökningar och dessa platser är fyllda.
Väntetid i landet: ca 3 år, fast för närvarande
längre väntetid. Medgivandekrav: 0-24 mån.
Under 2010 kom det hem två barn och ett
barn anlände 2011. Ett barn har anlänt hittills
i år.
Tjeckien
Väntetiden i Sverige är idag ca 8 mån. Medgivandekrav är lägst 0-24 mån., men man
önskar ansökningar med högre medgivande.
Väntetiden i utlandet är ca 12 mån., men
räkna med längre väntetid för låga medgivanden. Nio barn till nio familjer anlände under
2011. Åtta barn har anlänt hittills i år och fyra
familjer har barnbesked
Ungern
Lägsta medgivandeålder: 3 år, ett barn eller
syskonpar. Tre familjer har anlänt med sina
barn. Ytterligare en familj har barnbesked.
För syskonpar behövs högre medgivandeålder.
Text kontoret
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
Barn söker föräldrar
Våra utlandskontakter ber oss ibland att söka efter familjer till barn som
är i extra stort behov av en familj. Här berättar vi kortfattat om vilka barn
det är som vi för närvarande söker familjer till.
För dig som vill adoptera men inte är
medlem hos BFA!
Två bröder, födda 2003 och 2005 söker familj.
Den äldre pojken är opererad för skelning, utvecklingen för övrigt är god för båda bröderna.
Även ni som inte är adoptionssökande och
medlemmar hos BFA har nu möjlighet att
anmäla intresse för äldre barn och/eller barn
med särskilda behov. Mer information finns om
detta på www.bfa.se.
Slovakien godkänner även ensamstående sökande till ett flertal av dessa barn.
Taiwan
Slovakien
Flicka född oktober 2002. Kortvuxen och
behandlas med tillväxthormon, misstanke om
FAS-skada.
Flicka född 2003. Efter i sin utveckling, allergier.
Syskonpar från Slovakien, flicka född 1999 och
pojke född 2002. Flickan har diabetes, i övrigt
är barnen friska.
Pojke född 2004. Han är understimulerad och
har uppmärksamhetsstörningar.
Organisationen Chung Yi har bett oss att söka
adoptivfamilj/er till en syskonskara på fyra
flickor födda i augusti 2004, juli 2005, oktober
2006 och juni 2008. Helst ser Chung Yi att
barnen placeras i samma familj, men då vi tror
att detta blir svårt så har man gått med på att
dela på syskonskaran. Kravet är dock att vi hittar familjer i Sverige till alla fyra flickorna så att
de ska få dela språk och ha möjlighet att träffas
när de växer upp/blir vuxna. Chung Yi önskar
att den äldsta flickan och den yngsta placeras i
samma familj och att man inte delar på de båda
flickorna födda 2005 och 2006 då de hoppas på
att bli adopterade tillsammans.
Pojke född i juli 2005. Organisationen Chung
Yi i Taiwan har bett oss att finna en familj till
en liten pojke utan kända hälsoproblem född i
juli 2005. Den aktuella familjen måste ha giltigt
medgivande, ha varit gift i minst två år samt
båda makarna måste vara friska. Makarna ska
helst vara barnlösa.
Ni som är intresserade kan antingen mejla
till [email protected] eller ringa till Berit på
0300/331 31 måndag, onsdag, torsdag, fredag mellan kl 09.30-11.30 och tisdag mellan
13.00–15.00.
Ungern
Vi söker familjer till Ungern, för barn från 3 år
och över.
Text kontoret
Waywithwords
Proud sponsor of Barnen framför allt
Language Training
Translation
Coaching
Biography Work
Besök www.waywithwords.se; maila [email protected]; ring 0322 70327
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
5
u
u
u
Julfest
i Göteborg
u
Lördagen den 24 november, mellan klockan 14.00 och 17.00 är det
dags för BFA:s Julfest.
Den äger rum i Stenkulan i Lerum.
u
u
Det bjuds på god jultallrik, efterrätt, dryck och kaffe med julgotter. Och Tomten kommer
såklart till alla barn! Det blir julpyssel, lussetåg, lotteri, biståndsförsäljning och massor av andra
trevligheter!
Glöm inte lussekläder!
Julfesten kostar 230 kronor för vuxna och 85 kronor för barn upp till tolv år. Barn under två år
(som inte äter jultallrik) får följa med gratis. Om ni har allergi av något slag eller önskar annan
specialkost, ange det vid anmälan.
Ni anmäler er genom att betala in avgiften på BFA:s plusgirokonto 420445-9. Skriv namn samt
ange JULFEST på inbetalningen. Och genom att skicka ett mail till [email protected],
där Ni skriver Ert namn, hur många vuxna och barn som kommer, samt specialkost.
Sista anmälningsdag och betalningsdag är den 14 november.
Anmäl er bums!
u
6
u
Varmt välkomna!
u
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
u
u
Julgransplundring
i Stockholm
u
u
Söndagen den 13 januari, mellan klockan 14.00 och 17.00 är det
dags för BFA:s Julgransplundring i Stockholm.
Vi håller till i matsalen på Råsunda skola i Solna.
u
Det bjuds på tilltugg, dryck och kaffe med kaka. Det blir plundring av granen, pyssel, lotteri,
biståndsförsäljning och massor av annat trevligt.
Julgransplundringen kostar 100 Kronor för Vuxna och 70 Kronor för Barn, upp till tolv år.
Barn under två år får följa med Gratis. Om ni har någon allergi av något slag ber vi er att meddela oss vid anmälan.
u
u
Ni anmäler Er genom att betala in avgiften på BFA:s plusgirokonto 420445-9. Skriv namn samt
ange JUL STHLM på inbetalningen. Och genom att skicka ett mail till [email protected]
där Ni skriver Ert namn, hur många vuxna och barn som kommer
Sista anmälningsdag och betalningsdag är den 2 januari.
Vi vill gärna ha fler familjer som vill hjälpa till att ordna julgransplundringen. Är ni intresserade
hör av er till Lena och Marie via mejl till [email protected].
u
Anmäl er bums!
u
Hjärtligt välkomna!
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
7
”Världens största”
Efter mycket letande efter en lämplig plats hamnade årets
sommarträff till slut i Dalarna. Härliga Mora fick i år äran ta
emot mer än 500 gäster, med leksugna barn, föräldrar, utländska gäster, personal från kontoret och styrelse.
Här följer en liten berättelse om vad som hände under helgen
1-3 juni i Mora.
Text Elisabeth Westholm
Foto Malin Nilsson
Veckan då sommarträffen skulle vara hölls
ett vakande öga på alla nyhetsprogram.
Vädret var den stora frågan? Vi har efter de
senaste åren blivit ganska bortskämda med
att ha haft kanonväder under de dagar
sommarträffarna varit. Dock inte i år. Det
var bitvis ganska kallt och regnigt i Mora,
men med ett glatt humör och mycket
värme bland alla som var där tycker vi att
vi kunde bortse från det lite sämre vädret.
Sommarträffen hölls i Östnors bygdegård
och i Mora Parken. Anledningen till att
det blev två ställen att vara på var helt
enkelt att vi skulle få plats, framför allt på
lördagskvällens gemensamma middag.
Fredagseftermiddagen inleddes med att vi
arrangörer förberedde oss så mycket som
möjligt med att ha alla saker på plats, kaffe
klart, kakor, dricka och muggar framplockade.
Det är en härlig känsla när familjerna
börjar droppa in under eftermiddagen! Vi
började som sagt var med fika och lite pyssel för de mindre barnen, samtidigt tävlade
de äldre barnen i en 3-kamp på gräsplanen
nedanför bygdegården.
Under tiden detta pågick fick de familjer
som var på sommarträff för allra första
gången lite information om vad som
händer under helgen och vad syftet med
sommarträffen är. Syftet är naturligtvis gemenskapen mellan oss alla, såväl barn som
vuxna. Att överskottet går till biståndet
kanske inte alla känner till.
När vi varit på plats en stund kom så
bussen från Göteborg med de utländska
gästerna, personalen från kontoret och
styrelsen. Många kramar och glada tillrop!
Grillarna kördes i gång och så fick vi alla
lite mat som kändes välbehövlig efter en
lång dags resande för många.
Senare fortsatte kvällen med bowlingspel
i Mora Parken. Det verkar som de flesta
barnen var bättre än sina föräldrar och
de vann stort! Det var en härlig stund
under kvällen då vi alla som var där hade
möjlighet att också sitta ned en stund och
prata med nya och gamla vänner!
Lördagförmiddagen tillbringade vi på
Mora Parken och det hela började med att
BFA:s ordförande Eva Jonasson-Melin från
stora scenen presenterade alla utländska
gäster som kommit för att vara med på
sommarträffen. Personal och styrelse blev
också presenterade så klart!
Under hela lördagen pågick också
biståndsförsäljning där Margareta Wilholm
och hela biståndsgänget arbetade hårt!
Supriya Melin fortsatte under förmiddagen
med en workshop för de lite äldre barnen
som handlade om adoption och återresor.
Detta var väldigt uppskattat av barnen som
var där. Tack Supriya!
Det var en hel del väntande familjer på
årets sommarträff vilket ju naturligtvis är
jätteskoj! De fick också möjlighet att träffa
personal och delar av styrelsen, och ställa
frågor om just ”sitt” land och vad som
händer.
Sedan var det dags för det som kanske
var årets höjdpunkt på årets sommarträff!
Supriya Melin höll sitt föredrag ”Återresa
på egen hand”. Ett mycket uppskattat och
rörande föredrag där Supriya berättade om
sin resa till Kolkata i Indien på egen hand.
Hon beskrev på ett underbart sätt sina
tankar och upplevelser under resan.
8
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
BFA-sommarträff
Workshop om återresa
Nu var vi alla jättehungriga och det var
dags för lunch på Mora Parken.
Eftermiddagen fortsatte med träffar för de
familjer som hade representanter från sina
adoptionsländer på plats. Många glada
skratt och massor av kramar delades ut!
Underbart tyckte barnen och deras
föräldrar att återigen få träffa sina representanter.
Jag tror nog att de utländska gästerna var
väldigt glada över att få träffa just sina barn
och föräldrarna också igen!
Under eftermiddagen spelades också en
fotbollsmatch på gräsplanen. Barnen
mot föräldrarna. Barnen vann stort. Det
ryktades till och med om att någon av
föräldrarna blev utvisad! Dock skyllde han i
vanlig ordning på domaren…
Lördagskvällens middag på Mora Parken
var mycket uppskattad. En riktigt trevlig
kväll i goda vänners lag, med mycket och
god mat.
Barnen fick uppträda på stora scenen speciellt för de utländska gästerna och de sjöng
flera svenska barnvisor bl.a Idas sommarvisa. Efter att barnen sjungit klart fortsatte
”vår” trubadur på egen hand en stund.
Lite senare var det dags för barnens eget
disco på bottenvåningen i Mora Parken.
Många av oss vuxna var under tiden kvar
i stora salen och hade en trevlig stund där
tillsammans.
Söndagen började med att stugor skulle
städas och allt skulle packas ner igen!
Vi vinkade hejdå till våra utländska gäster,
styrelse och personal då deras buss kom och
skulle ta dem tillbaka till Göteborg.
Kl 11.00 var det så dags för sommarträffens sista aktivitet. Brännbollsmatch i
Östnor, då körde man mixade lag så att
inte föräldrarna som var med skulle bli
alltför sura om de fick ”på pälsen” igen!
Sommarträffen avslutades sedan med lunch
i bygdegården innan det var dags att börja
resan hemåt.
På BFA:s sommarträff i år ordnade jag och
min sambo Mikael Forsberg en aktivitet
för de lite äldre barnen. Under en timme
fick de använda sin kreativitet och kunskap
i temat ”Återresa till sitt adoptionsland”.
Över 30 barn deltog i Workshopen och
när de kom blev de indelade i grupper om
ca 4-5 barn och de fick varsitt stort A7
papper och färgpennor. Grupperna var
blandade och bestod av barn i olika åldrar,
från olika länder, pojkar och flickor samt
de som rest eller inte rest tillbaka. Jag skrev
ner några frågor på en tavla, frågor som är
viktiga att ta ställning till innan man ska
göra sin första återresa. Barnen fick sedan
fritt svara på frågorna. De både skrev och
ritade svar på sina papper.
Ungefär 65 % av barnen i rummet hade
varit på en återresa och de delade gärna
med sig av sina erfarenheter och tips till
andra barn som inte gjort någon återresa.
Nedan finns en sammanställning av de
svar som barnen gav på frågorna.
Hur gammal bör man vara när man
reser tillbaka till sitt adoptionsland?
Grupp 3 och grupp 6 var överrens om att
5-6 år räcker för en första adoptionsresa.
Grupp 2, 4 och 7 tyckte att man i alla fall
bör vara runt 10-12 år gammal.
Grupp 5 tyckte att man ska åka i sena
tonåren närmare bestämt i 18-19 års
åldern.
Grupp 1 tyckte att när man är mellan
17 och 43 år gammal är en lämplig ålder
medan en person ansåg att man bör åka
när man är mellan 32 – 35 år gammal.
Vem bör man resa tillsammans med?
”Sin familj och vänner eller åka med en till
familj vars barn kommer från samma land.”
Alla grupper var överrens om att den första
återresa ska man göra tillsammans med
sina adoptivföräldrar. Många grupper
tyckte också att det kan vara bra att åka
tillsammans med en annan familj. Även
vänner kan vara bra att ha med sig på resan, gärna någon som också är adopterad.
Hur förbereder man sig?
”Jag och Mattias skrev frågor till personalen
på förlossnings kliniken”
Alla grupper har flera bra tips på hur vad
man kan göra för att förbereda sig. Många
nämner att man kan läsa böcker eller titta
på filmer om hemlandet, prata med andra
personer som varit i landet och lära sig
mer engelska. Att sitta ner tillsammans
med sin familj och planera resan samt ge
utrymme för barnen att kunna ställa frågor
till föräldrarna.
Hur är ditt land?
”Fattigt och varmt…men det betyder mycket
för mig.”
På denna fråga var svaren skiftande
beroende på varifrån barnen kom. Barn
från Indien har skrivit varmt och fattigt
medan barn från Vietnam har skrivit krig
och många mopeder. Barn från Afrika
har skrivit brist på vatten och att det finns
barn som arbetar där medan barn från Polen säger att det är ett fint och roligt land
och att man kan vara trygg där.
Hur är det att besöka sitt barnhem?
”Jag vet inte hur det känns att besöka sitt
barnhem men jag tror att det är ganska pirrigt. Jag skulle nog varit rätt blyg.”
Av de barn som har gjort en återresa och
besökt sitt barnhem var svaren blandade.
Många tyckte att det var en rolig, trevlig
och framför allt spännande upplevelse. De
nämner också pirrigt och nervöst, men
roligt att träffa de andra barnen.
Text Supriya Melin
Illustrationer av barnen
Tänk att en helg kan gå så fort!!
Nu har vi arrangörer börjat söka efter ställen till nästa års sommarträff. Vi hoppas
på återseende och önskar Er åter varmt
välkomna!
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
9
KRÖNIKA
En försommarkväll precis då maj övergår till juni
sitter vi på en varm och något stimmig restaurang i
Stockholm. Det börjar bli dags att åka hem fast att vi
gärna suttit kvar flera timmar till. Vi har så mycket
att prata om! I varandras sällskap kan vi skratta,
skryta, jämföra erfarenheter, oroa oss och tillåta en
viss sorg att skymta. Det är jag, M och A som träffas
för första gången utan barn.
Ingen annan kan riktigt, riktigt förstå!
Vi har flera saker gemensamt, ålder, kön,
liknande humor, förtjusning i italiensk
mat och vin, vi är drivna i våra yrken och
har, i alla fall så här långt, överensstämmande syn på livet och vår omvärld. Det
som har fört oss samman är våra tre barn,
adopterade från samma land, under samma
år och alla med tunga ryggsäckar från tiden
innan de kom till oss.
Jag har alltid suckat lite då vänner runt
omkring mig haft träff med mammagruppen. Jag har sett dem gå i samlad trupp
(gärna i bredd med syskonvagnar), druckit
kaffe, pratat konsistens på avföring,
förlossningsupplevelser och vilka vantar
som är lättast att få på en två-åring… I
ärlighetens namn ska jag erkänna att jag
har varit av den bestämda åsikten att man
inte automatiskt blir bästa kompisar bara
för att man har fått barn samtidigt.
Efter att själv ha blivit mamma har jag
insett storheten med allt ”föräldragruppande”. Självklart är ju alla individer och hur
personkemi fungerar ändras inte bara för
att man får barn, men i detta kapitel i livet
behöver man inte alltid klicka helt med
andra föräldrar för att kunna få ut något av
deras sällskap. Någon förälder tipsar om en
bra secondhandaffär som säljer barnkläder
och en annan har samma problem med
att få barnet att sova i egen säng som man
själv har. Vissa samtal blir djupare och mer
personliga. Har man tur hittar man vänner
för livet bland dessa nya kontakter. Alla
10
relationer har ett värde precis som i andra
situationer i livet.
Som adoptivförälder är det ju inte förlossningsberättelser som berättas utan själva
adoptionsberättelsen, land, väntetid, och
ofta hur det måste ha varit meningen
att det skulle bli just hon, just han! Med
andra föräldrar i samma situation kan man
prata om allt som är härligt men även om
sådant som är svårt. Adoptionsprocessen
kan vara komplicerad. Det är så mycket
som kan gå fel och som behöver bearbetas
både för barn och förälder. Att omge sig av
människor som kan stötta och hjälpa till
på olika sätt är oumbärligt! Ibland behöver
man också hjälp från vården, socialförvaltningen eller förskolan. Människor som har
som yrke att stötta och hjälpa till. I andra
situationer räcker det med andra ”medföräldrar”.
Under min barnväntan fann jag vänner på
föräldrautbildningen. Det var en ny upplevelse att plötsligt träffa andra som ville
bli föräldrar på samma sätt som jag. Efter
det fick jag vänta länge på att ingå i någon
föräldragrupp.
Det var då jag precis blivit förälder som jag
blev tipsad om en mindre grupp på nätet.
Gruppen vände sig till dem som hade
adopterat, eller var i processen att adoptera från Bulgarien. Bulgarienlistan har
varit ett fantastiskt stöd under mitt första
omvälvande år som mamma. Våra barn är
individer men har så mycket gemensamt.
Vissa svårigheter delar de och det är en
oerhörd hjälp att kunna få ta del av hur
andra har hanterat dessa. Ibland räcker
några uppmuntrande ord och ibland vill
man bara dela med sig av sitt barns framsteg. Här har både jag och min son hittat
goda vänner!
Det finns många olika grupper och
intresseorganisationer. De riktar sig till
ensamstående, familjer med barn från olika
länder med mera. Vissa har funnits länge
och är fast förankrade medan andra är mer
som forum på nätet. Oavsett om det är
större intresseorganisationer eller mindre
grupper på facebook eller i andra nätforum, så ger de möjlighet till nya kontakter
även utanför datorn. I verkligheten utanför
ett gränslöst Internet kan man vara mer
privat, något som känns extra viktigt då
det handlar om ens barn.
Så tillbaka till den där kvällen i slutet av
maj… När jag går hem från vår middag
känner jag mig påfylld med energi. Jag har
blivit påmind om min sons framsteg och
mina styrkor som förälder. Jag känner mig
mindre ensam om hans svårigheter och har
en hel hög nya idéer och tankar kring hur
jag ska gå vidare. Den här lilla föräldragruppen kan jag inte tänka mig att vara
utan. Våra gemensamma erfarenheter gör
att även om jag har ett fantastiskt nätverk
i övrigt så är det ingen annan som riktigt,
riktigt förstår.
Text Sofia Norström
Foto Supriya Melin
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
Barnen
Framför
Allt
5,94
Varsågod, extra förmånlig ränta för dig
Som medlem i Barnen Framför Allt kan du låna från �� ��� upp till ��� ��� kronor till en rörlig ränta på
�,�� procent. Välj själv om du vill bli av med dyra smålån, åka på drömresa eller renovera köket. Ingen säkerhet
behövs och inga avgifter finns. Du kan när som helst lösa lånet utan extra kostnad. Om den rörliga årsräntan är
�,�� procent, blir den effektiva räntan �,�� procent för ett annuitetslån på ��� ��� kronor upplagt på � år.
Det totala beloppet att betala, under förutsättning att räntan är oförändrad, blir ��� ��� kronor och din
månadskostnad blir � ��� kronor. Årsränta per ����-��-��.
Gör så här för
att ansöka om
medlemslån
Ǘ‹‰ȘȟȟșƿǚȘȟȟșƿȞțțȝțȞǛ‘†—˜‹ŽŽŠƒ‡––Ž¤‡„‡•‡††‹”‡–ƽ
Ǘ‘‰‰ƒ‹’¤–‡”‡–‘–‘”‡–ǚ‘†—”‡†ƒ¡”ƿ—†Ǜƽ
Ǘ‡•Úseb.se/medlemslan.
Ǘ‘‹’¤¡”ƒ•–‡‘–‘”Ǔ†—ˆ¤”„‡•‡†‘…ŠŠŒ¡Ž’‡†ƒ†—˜¡–ƒ”ƽ
‘‹Š¤‰ƒ––„‡”¡––ƒƒ––†—¡”‡†Ž‡‹ƒ”‡”ƒˆÚ”ŽŽ–ƽ
¡•‡”’¤seb.se/medlemslan
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
11
Del 1
Adoption
betyder inte lämnad
Jag heter Sofia och jag är adopterad från
La Paz i Bolivia och jag var det första barnet från Bolivia via BFA. Jag ska berätta
om mig och om hur jag blivit bemött som
adopterad.
Först vill jag förtydliga vad adoption är för mig. Adoption är
ett annat sätt att bilda familj, ett sätt för homosexuella och par
som inte kan få barn av olika orsaker. Adoption betyder inte
att rädda ett barn som är bortlämnat av barnets biologiska föräldrar. Jag tycker inte att BFA är bara för barn utan jag tycker
det ska heta FFA Familjen Framför Allt.
Mina föräldrar Boel och Bosse har alltid sagt att vi är en familj
och att min bror Sam och jag är deras barn, men de har aldrig
försökt att undanhålla det speciella med vår familj, att Sam och
jag är från en helt annan del av världen.
Jag var ca ett och ett halvt år när jag adopterades. Vi kom hem
till Sverige den 18 maj. Den första sommaren tillbringade jag
på Dalarö i Stockholms skärgård. Jag fick träffa mina kusiner
mina farbröder och MIN älskade farmor. Tiden från att jag
kom till Sverige och till att vi hämtade min lille bror Sam
minns jag inte mycket av. Jag tror allt gick ganska bra på dagis
med kompisar och så, förutom att varje morgon när mamma
och pappa lämnade mig blev jag jätteledsen. Jag vet inte riktigt
varför.
Men från att jag fyllde fem började allt växa till större saker. Eftersom jag fyller år sent på året fick jag börja i Sexårs när jag var
fem. Jag var alltid stolt över att vara född i Bolivia och att vara
en indian. Jag tror till och med att jag sa att jag var en indianprinsessa någon gång, bara för att jag skulle få mer uppmärksamhet. Och det ledde till många frågor. Från början tyckte jag
de var kul med alla frågor. Men senare kom det frågor jag inte
kunde svara på. Frågor som fick mig att tänka efter på saker
som t ex varför min mamma bara lämnat mig och det var väldigt jobbigt ibland. Jobbigast var det när det var ”berätta om
dig själv” uppgifter i skolan. Alla andra skrev om när de föddes och hur långa, korta, smala och tjocka de var. Själv satt jag
12
bredvid och visste ingenting. Jag fick gissa på alla saker andra
hade självklart. När jag började ettan var det svårt, jag hade inte
många vänner, hamnade ofta i bråk som slutade med att någon
blev skadad. Kände mig helt borta som att ingen såg mig.
Mamma och pappa har sagt att jag ska vara stolt över var jag
kommer ifrån. De åkte till och med till skolan och berättade
om adoption, men nu var det inte lika lätt. Började tänka på
om min biologiska mamma verkligen lämnat mig och inte ville
ha mig, det var ju det alla sa till mig på skolan. Mamma och
jag har haft flera bråk om min adoption, för hos mig är det ett
stort hål efter min biologiska mamma.
När jag gick i trean blev det värre. Till och med de som var äldre än jag var elaka mot mig. De började slå mig och skrika saker
efter mig. Från början sa jag till lärarna, men de gjorde inte
mycket alls, de sa att det blir bättre snart. Sen var det inget mer.
Jag minns en dag när det gick över styr så lärarna gick i mellan.
Sen i ett samtal sa min lärare ”det hade inte varit någon mening
att gå i mellan dem. De hade bara ropat jävla kärring åt mig.”
Det var ett bråk som kunde gått riktigt illa. En dag började jag
och en kille bråka. Det ledde till att han tryckte upp mig mot
en vägg och tog stryptag. Lärare och andra elever gick förbi,
men ingen gjorde något. Men mitt upp i allt såg jag min moster och hon såg vad som hände. Hon kom snabbt dit och fick
bort honom.
Så där var det och värre blev det i fyran och femman, jag minns
inte så mycket. Tänk att 12 åringar kunde vara så elaka att en
person går under helt, och allt p g a hudfärg. Mamma har berättat om dagen de fick allt svart på vitt när jag gick i fyran och
låg i soffan och helt uppgiven sa att jag ville dö. Det kan inte
varit lätt för pappa och mamma att höra deras dotter säga så.
Pappa och mamma har alltid kämpat för mig med skolan,
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
men nu började även de ge upp. De kunde inte förstå hur
man kunde vara så elaka som vi var mot varandra. Jag kom
hem med blåmärken och tårar i ögonen och berättade att det
hade varit bråk, men jag hade oftast svårt att berätta exakt
vad de sagt, det var så fult. De kunde säga allt från neger,
köttbulle till att skrika ”jävla neger f***a gå och sälj dig någonstans det är det enda du kommer lyckas med”.
I sexan beslöt jag mig för att byta skola för då gick det inte
längre. Slagen dagligen och lärarna hade sluta att prata med
mig för länge sedan för de brydde sig ändå inte. Innan jag
slutade frågade jag min lärare varför han aldrig trodde på
mig när jag sa att jag blev slagen. Han sa att jag inte hade
bevis nog. Jag drog upp byxbenen och ärmarna på tröjan.
Sedan sa jag ” Ska man se ut så här om ingen slagit en?” Jag
var helt blå, inte förens då reagerade någon och då blev det
bara hemringning.
Kände mig otroligt ensam i perioder. Mamma och pappa
kämpade på med bråken i skolan men mycket bättre blev det
aldrig. Hemma var det många bråk som mynnade ut i ”Ni är
ändå inte mina Riktiga föräldrar”, en kommentar som återkommer än i dag. Vissa barn säger till sina föräldrar att de är
dåliga. Jag sa att de inte ens var några riktiga föräldrar.
Det finns olika uppfattningar om hur världen ska se ut, olika
värderingar, men något som bör vara självklart är att person-
ligheten sitter inte i färgen på huden utan på insidan. Innan
min farmor dog sa hon ” Sluta aldrig tro på dig själv Sofia,
aldrig. Du kan bli vad du än vill bli, skit i dom andra.” Det
är det jag försöker leva efter nu, men det är inte lätt om ens
största stolthet blir till ens största skam. Jag har börjat kunna
svara på frågor om min adoption igen men jag har fortfarande svårt att säga det till nya människor. Tror att de inte vill
vara med mig om de vet. I dag har jag min pojkvän Anton
som är värd guld, han är en av de som fått mig på fötter igen.
Jag vet att mamma och pappa ser mig och min bror som
deras även fast vår resa började på andra sidan världen. Som
Luzy sa ” Dina föräldrar älskar dig, de åkte inte till andra
sidan världen för ingenting.” Mitt budskap med det här är
att förstå hur människor kan behandla varandra bara p g a
färg. Jag tycker att det bästa man kan göra som föräldrar är
att prata om adoptionen med kärlek, stötta, och om man
säger något i stuk med ” du är inte min riktiga förälder” skit
i det, acceptera bara säg inte emot utan säg bara ” jag älskar
dig även fast jag inte är din ”riktiga”. Ibland mår man dåligt
och tror att man inget är värd och att ens mamma och pappa
lämnade en för att det var fel på en själv.
Text & foto Sofia Friberg
Tack för att ni läst det jag skrivit och speciellt ett tack till BFA
som lät mig skriva det här.
”Det är inte lätt om ens största stolthet blir till ens största skam.”
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
Tack Mamma, Pappa , Sam,
moster Maria, farmor och Anton för att ni reagerade och
hjälpte mig.
13
Del 1
Sofia är modig
Skälen till att BFA har valt att publicera Sofias berättelse är flera. Sofia har känt stort behov av att dela med sig av sina upplevelser och
erfarenheter till andra adoptivbarn och adoptivföräldrar. När man läser hennes krönika blir man väldigt berörd av att hon inte har blivit
sedd eller förstådd av skolan. Därför känner vi att det är viktigt att vi nu, som hennes adoptionsförening, låter henne bli sedd och att hon
får komma till tals med sin berättelse. Vi tror att hennes berättelse kan hjälpa andra både barn och vuxna. Den kan också vara en väckarklocka för oss alla att vara mera uppmärksamma på vad som händer i vår omgivning.
Vi vill passa på att upplysa om all den hjälp som trots allt finns att få. Nedan finner ni information om en speciell enhet som arbetar bara
med adoptionsrådgivning. Den finns i Göteborg. I nästa nummer av tidningen kommer en artikel som handlar om vilken stöd och hjälp
som finns att få i Stockholm. Om ni har kommentarer till Sofias artikel eller egna erfarenheter som ni vill dela med er av är ni välkomna
att kontakta oss på [email protected].
Vilken hjälp finns att få?
Samtal med Eva Ahlin på Adoptionsrådgivningen, Göteborg. Adoptionsrådgivningen är en del av psykologenheten Hisingen. De startade 1993 som ett projekt och är nu finansierade av Göteborgs kommun. Alla som bor i Göteborgs kommun kan söka hjälp hos dem
kostnadsfritt. Adoptionsrådgivningen är en del av psykologenheten och tre legitimerade psykologer har en del av sin tjänst avsedd för
denna verksamhet. Om du har adopterat ett barn eller själv är adopterad och har behov av råd och stöd kan du vända dig till adoptionsrådgivningen. Deras erfarenhet är att det är både föräldrar och adopterade unga vuxna som kontaktar dem med olika bekymmer kopplade till adoptionen. Samtalen kan handla om relationsproblem, oro, ångest, utanförskap. De arbetar individuellt med ungdomar och unga
vuxna för att hjälpa dem att hantera oro och ångest när det uppstår problem. De samtalar också med föräldrar för att stödja och stärka
deras föräldrafunktion. Det kan vara en liten kö för att få komma dit men ni kan ringa 031-366 6710 så får ni prata med en samordnare
som hjälper er med en tid. De har tystnadsplikt och arbetar under sekretess.
Text Eva Melin & Anna-Karin Stahre




















14


Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
På väg från Resurscentrum och Spira: fr v Mrs Grace Lidembo Nzioka, Mrs Faith Waiguthi Waigwa, Nils Karlström AC , Lisbeth Eriksson BV, Mrs
Grace Adhiambo Ajula, Mr George Maina Kariuki, , Mrs Lydia Nyambura Musyimi, Mrs Rose Waithera Njoroge, Eva Turner FFIA, Mrs Leah Wanjiku Kiguatha, Ann-Charlotte Särnbratt BFA-A.
Kenyabesök i Stockholm i augusti
De fyra svenska adoptionsorganisationerna AC, BFA-A, BV och FFIA tog under
tre sensommardagar i Stockholm emot
myndighetsbesök från Kenya. De inbjudna
var bl a Mr George Kariuki, domare och
ansvarig för familjeenheten vid högsta
domstolen i Nairobi, Mrs Grace Nzioka,
domare och ansvarig för familjeenheten
men verksam i högsta domstolen i Mombasa, Mrs Faith Waigwa, styrelsemedlem
i National Adoption Committee ( NAC,
central adoptionsmyndighet). Vi hade också
advokater närvarande och däribland dem
Mrs Leah Kiguatha. Mrs Kiguatha arbetar
med BFA-As familjers adoptionsprocess
när de befinner sig i Kenya. Mrs Kiguatha
representerade vår samarbetspartner i Kenya,
Thomas Barnardos Home.
Programmet varade under tre dagar och vårt
besök fick under första dagen bl a möjlighet
att besöket Stockholms tingsrätt. Där togs
vi emot av en guide som tog oss runt till
både gamla och nya avdelningar i Rådhuset.
Domarna och advokaterna från Kenya var
imponerade av särskilt den moderna teknik
som finns i rättssalarna där man bl a spelar
in vittnesmål med videokamera. En advokat
från Sverige föreläste kring adoptionsärenden i Tingsrätt vilket var uppskattat.
Under tisdagen berättade socialsekreteraren
Ingrid Stjerna om hur hon under trettio år
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
har utrett familjer för att få medgivande till
adoption. Ingrid Stjerna gjorde detta med
sådan värme och fick med stor skicklighet
fram hur otroligt noggranna de svenska
familjerna utreds och hur Ingrid, när hon
börjar att träffa familjerna utgår från den
stora krisen, barnlöshet. De kenyanska
gästerna tackade så mycket för att de fick se
föräldrarna bakom medgivandeutredningarna och för en bättre förståelse för hela
adoptionsprocessen.
Vi hann också under tisdagen ta del av
Resurscentrums aktiviteter som befinner
sig i samma hus som Spira (öppen förskola
för adoptivfamiljer). Spira berättade hur de
stöttar och hjälper familjer som är i behov av
det och som frivilligt kommer till den öppna
förskolan. Mycket handlar om anknytning
och språkutveckling.
På eftermiddagen hade vi bjudit in till en
familjeträff på Adoptionscentrum. De familjer som har adopterat från Kenya och som
bodde i Stockholmsområdet hade fått en
inbjudan. Resultatet blev över 60 personer i
lokalerna. Hela rummet fylldes av energi och
aktivitet och det är inte varje dag man får
skåda en domare från högsta domstolen sitta
på golvet och leka. Vilken delad glädje från
alla håll och kanter!! Jag tror det var otroligt
värdefullt för vårt besök från Kenya att få se
hur de kenyanska barnen har det i Sverige
och hur de har utvecklats, då detta var ett
återkommande samtalsämne på agendan.
Kenyanerna är mycket måna om sina barn
och fick konstaterat att vi alla arbetar för
barnens bästa.
Onsdagens program innehöll ett besök på
Duvnäs, familjecenter dit en del av våra
adoptivfamiljer ringer när de har behov av
stöd i sitt föräldraskap. Där arbetar familjeterapeuterna bl a utifrån en speciell metod
som heter Marte meo (www.martemeoforeningen.se) För att kunna boka tid hos dem
måste man bo i Stockholmsområdet. Har
man frågor om anknytning eller annat som
gäller föräldraskapet så kan man dock mejla
till dem. Ett sådant center, med den speciella
kompetensen om adoption skulle behöva
finnas på mer än ett ställe i Sverige.
Vår svenska adoptionsmyndighet MIA fick
avsluta tredagarsbesöket och berättade om
deras funktion och uppdrag. Den kenyanska
delegationen skulle åka vidare till Finland
och därefter Danmark innan hemfärd till
Kenya.
Text & foto Ann-Charlotte
Särnbratt
15
Ny serie - Våra bästa adoptionsminnen
Nu startar vi en helt ny serie i BFA-tidningen. Den handlar om adoptivföräldrars roliga och lärorika minnen från åren med sina små och stora adoptivbarn. Som start har jag låtit min pappa
skriva ihop ett par rader om mig och min bror men jag tror att ni alla sitter på fler roliga och
minnesvärda historier som jag hoppas att ni vill dela med er av. Skicka dem till redaktion@bfa.
se så får vi glädjas, lära oss och minnas tillsammans.
Supriya Melin, Redaktör
Hur lagar man välling?!
Första mötet med tomten
En rosa kattungetunga
”Vi grabbar”
När vår dotter Supriya kom till oss med eskort 1988 var hon
ett och ett halvt år gammal. Vi hämtade henne på Landvetter
och hon sov så gott i bilen den korta stunden vi körde hem. Väl
hemma vaknade hon och började skrika. Hon var hungrig och nu
skulle det lagas välling. Jag hade lagat mycket mat med aldrig just
välling. Medan Supriya ilsket skrek i mammas famn rusade jag
stressad ut i köket. Hur lagar man välling? Fram med vällingförpackningen. Blanda en del pulver med två delar vatten och värm,
stod det på paketet. Det var så enkelt att jag började skratta.
Redan från första dagen tyckte vi att Supriya hade en så söt liten
tunga. Den var ljust rosa som på en lite kattunge, tyckte vi. Men
när hon varit på läkarundersökning fick vi reda på att hon hade
svår järnbrist, det var därför hennes tunga och tandkött var så
ljust. Supriya hade så lågt järnvärde att läkaren inte ville sätta in
medicin utan att först kolla om barnet led av någon allvarlig blodsjukdom eller inte. Under några oroliga veckor i väntan på ytterligare provsvar åt familjen nästan bara mat med höga järnhalter;
lever, spenat, grönkål, leverpastej och… mängder av jordgubbar!
Som tur var hade inte Supriya någon allvarligare åkomma. Men
tunga som en kattunge fick hon inte ha länge, tvärtom blev hennes tandkött mörkt i flera år av allt järn.
Supriya, 2 år från Indien, äter sin första glass.
16
Andreas var tre år när Eva hämtade hem honom från Indien i
början av 1992. Till jul det året hade en granne lovat vara tomte.
På julaftonskvällen började också en stor rödklädd figur med tomtemask, säck och lykta att irra runt i den mörka trädgården. Barnen var klistrade vid fönstren. Eva och jag blev rädda att Andreas
skulle bli rädd så jag öppnade dörren för att säga något vänligt till
tomten och bryta spänningen. Men innan jag hann säga något
hade Andreas farit ut före mig på trappan. Han ropade: ”Kom
bara in, var inte rädd, det är bara lilla Andreas.”
När Andreas började på dagis var han tre och ett halvt år gammal.
En liten tjej med gult, lockigt änglahår gillade honom bums och
började följa honom på dagis vart han gick. En kväll möttes Eva
och jag av en uppspelt dagisfröken som bara måste berätta: när
Andreas gått på toa för att kissa hade tjejen som vanligt traskat
honom i spåren men kommit utspringande från toan och ropat
”Andreas har svart snopp! Andreas själv hade kommit efter och
helt coolt meddelat: ”Det har pappa också.” För en pojke från ett
indiskt barnhem var säkert identifikationen med en man viktig.
Text & foto Lars Melin
Andreas, 3 år från Indien, firar sin första jul.
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
BiståndsNytt
BFA-bistånd satsar på utvecklingsprojekt där hållbar utveckling,
utbildning, integration och hälsa är några av ledorden.
Ett nummer att lära sig utantill:
BFA:s 90-konto PG 900272-6
Gåvokort
Det känns väldigt bra att vi nu har ett 90konto!
När du inte vet vad du skall köpa i
julklapp, eller vad du skall ge till någon
som fyller år som har allt– stöd ett av
våra projekt genom att köpa ett gåvokort för 400 kr eller 200 kr.
Vi vinner i trovärdighet, alla föreningar
med 90-konto granskas av Svensk Insamlingskontroll. Man vet alltså att i en organisation med 90-konto ”går det rätt till”.
Pengarna du sätter in på PG900272-6 går
till det ändamål du angivit på talongen.
BFA tar ut en väldigt låg administrationskostnad.
Organisationer med 90-konton får behålla upp till 25% av de insamlade medlen
för administration. BFA behåller 7% för
omkostnader! Hur kan vi hålla så låga
kostnader? Jo, ALLA som arbetar med
bistånd- och fadderverksamhet gör det
ideellt. Inga löner. Och, vi har många goda
medarbetare som jobbar för glädjen att
tillsammans verka för att barn ska få ett
meningsfullt liv!
Radiohjälpen och Världens Barn
Med 90-konto kan vi dessutom vara
med och söka pengar från Radiohjälpen
och Världens Barn. Vi tänker börja med
att söka bidrag för en matbespisning till
skolbarnen i FEPAMskolan i Uvira (sydKivu, östra delen av Kongo Kinshasa). Vi
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
ger barnen där två muggar mjölk och fyra
bröd i veckan, men det räcker inte! Det
finns väl ingen BFA-medlem som vid det
här laget inte vet att livet i östra Kongo är
mycket tufft. Man är i ständig oro för det
politiska läget. När som helst kan ett angrepp komma. Kvinnorna vågar inte gå till
sina fält en bit ifrån bebyggelsen. Våldtäkt
ingår som ett sätt att hålla befolkningen i
schack. Familjer splittras. Ekonomin är i
ruin, barnen får inte tillräckligt med mat.
Deras kroppar och hjärnor utvecklas inte
optimalt. Världens härligaste ungar!
Detta vill vi förändra med hjälp av Radiohjälpen och våra medlemmar! Biståndsgruppen söker pengar och medlemmarna
fyller i ett PG-kort. Ni skriver 90-kontonumret som är så lätt att lära sig utantill:
900272-6 och anger: ”Mat till Kongo” på
talongen.
OK, vill du hellre ge din extra slant till
något annat projekt går det förstås bra huvudsaken är ju att du prövar vårt nya 90konto och lär dig numret utantill!
Text Margareta Wilholm
- årets bästa julklapp!
En get kan bli starten på ett helt nytt
liv för en kvinna i Kongo eller Indien.
En get kostar 400 kr och hjälper en
kvinna att försörja sig själv.
För 200 kr kan 5 barn i Uvira, Kongo
Kinshasa få skolmaterial i 1 år
Kontakta Ann-Charlotte eller Lina på
BFA-kontoret om vilket kort du önskar
köpa.
Telefon 0300-33131 eller mail [email protected], [email protected]
Du betalar in summan (400 eller
200 kr/st) till vårt biståndskonto pg
420445-9 eller bg 452-6570 och skriver ”Gåvokort Kongo/Indien” på inbetalningskortet.
BFA sänder dig gåvokortet.
I texten framgår det vad gåvan innebär
och där finns också utrymme för din
personliga hälsning.
17
En ”Micro drip” anläggning i full gång foto: Marie Johansson
Biståndsverksamhet
Ny teknik ger Tukwathela soppkök grönsaker
Befolkningen ökar i norra Namibia
Förr byggdes husen i norra Namibia av
upprättstående trädstammar. Nu har man
fått övergå till cementsten. Träden har
nästan tagit slut och sandjorden ligger bar
och blir mer och mer utarmad för varje år.
Norra Namibia är mycket tätt befolkat.
Traditionellt har människorna här levt
av boskapsskötsel och jordbruk. Det gick
bra så länge befolkningen inte var så stor.
Då kunde den magra, sandiga jorden föda
både djur och människor och det fanns
tillräckligt med träd för både husbygge
och brännved. Så är det inte längre och i
framtiden går det inte alls. Man får söka
nya lösningar.
Tukwathela soppkök, lågenergispisar ,
där Lahja och henners vänner kommer att
spara 70% av veden. ”Och,” skrev Marie,
”vill inte Lahja också ha en droppbevattnad grönsaksträdgård ( I plastsäckar,
ungefär som IKEA-kassarna) så att hon
kan bjuda barnen på färska grönsaker”.
Klart att Lahja ville ha det!
Mail från Lahja
”Nu har säckarna från Marie kommit,”
skrev Lahja. ”Det är 200 plastsäckar som
rymmer 60 liter var. De ska fyllas med
lokal jord och gödsel. När det är gjort ska
jag få frön.” Hon lät lite uppgiven, det
var ett stort och tungt arbete. Som tur
var fick hon hjälp av en ung pojke, Lucas
Creative Entrepreneurs Solutions
Det är här Creative Entrepreneurs
Solutions ,organisationen som stödjer
nytänkande och finurliga idéer, kommer in! I samarbete med United Nations
Development Programme och Namfert
har CES introducerat ett system för odling
i UV-skyddade polyetensäckar och med en
konstbevattning som garanterar en jämn
bevattning under hela växtperioden.
Creative Entrepreneurs Solutions är stött
av FN och leds av svenska Marie Johansson. Det var hon som erbjöd Lahja och
18
Lahja kollar flödet från vattentanken. Foto Lucas Haipadi
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
Marie Johansson är den som försett Lahja och soppköket
med trädgården som artikeln handlar om. Här sitter hon
under Namibias sol.
Foto Walter Wranå
Haipadi. Det tog inte många dagar förrän
jag fick nästa mail:
Vi har redan fyllt säckarna med sand
och gödsel. De står på min familjs gård.
Meme Marie skickade tateTweendeni
att hjälpa till att ordna med bevattningen och sådden förra onsdagen. Vi är
lyckliga, tänk, vi har en trädgård med
ett bevattningssystem och vi väntar på
att kålen och de andra grönsakerna ska
börja gro. Tukwathela soppkök kommer
snart att kunna servera barnen grönsaker
till maten! Tack, tack för all hjälp vi får.
Gud välsigne BFA och meme Marie! Nu
är jag trött!
Tukwathela trädgård
Bevattningssystemet som Lahja har fått
består, förutom de 200 plastsäckarna, av
en vattentank för 240 liter vatten. Huvudledningen är 100 meter lång, från den går
ledningar till alla odlingssäckarna. Tunna
ledningar med droppmunstycken leder
sedan vattnet ner till grönsakernas rötter
i odlingssäcken. Det kommer ut precis så
mycket vatten som behövs. Detta gör att
fröna får de bästa förutsättningar att gro.
För att minimera avdunstningen lägger
man sedan på ett lager marktäckande
material. Säckarna beräknas hålla i åtta
år. När Lahja och hennes medhjälpare sår
nästa säsong tillsätter de ny gödning och
kompost. Jorden som bildas bevattnas
sedan återhållsamt helt automatiskt genom
bevattningssystemet.
Den mest populära grönsaken är spenat,
den gror på ungefär fyra dagar men de
flesta grönsaker behöver ett par veckor på
sig för att gro.
Tukwathela soppkök har fått ta del av en
helt ny teknik. Säkert kommer vi att se
fler Micro-drip systems nästa gång vi kommer till Oshakati och Ompunja!
Lahja och Lucas fyllde 200 plastsäckar med 60 liter jord, kompost och gödsel. Foto Lahja Reino
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
Text Margareta Wilholm
19
FadderNytt
BFA-fadder har en omfattande fadderbarnsverksamhet och förmedlar
ekonomisk hjälp från svenska familjer till barn i åtta länder: Indien, Sri
Lanka, Vietnam, Polen, Nepal, Demokratiska Rep. Kongo, Kenya Bolivia och
nu även Burundi.
BFA söker nya fadderadministratörer!
Vad gör en fadderadministratör?
Som administratör är du länken mellan den
som blir sponsrad,( eller snarare den som
sköter fadderverksamheten i den mottagande
organisationen) och den som sponsrar här
hemma.
Vad är speciellt med att vara
fadderadministratör?
Du får internationella kontakter och du får
möjlighet att träna dina språkkunskaper. Vi
söker just nu administratörer till Indien och
Nepal där vi kommuniserar på engelska och
till Bolivia där språket är spanska. Du får
inblick i lokala sedvänjor och livsförhållanden. Du får kontakt med sponsorer i Sverige
och du hjälper dem att finna svaret på deras
frågor angående fadderbarnet/ungdomen.
Du arbetar hemifrån och vid tider som passar
dig själv.
Hur samarbetar administratörerna?
Du ingår i ett team av fadderadministratörer.
Ni träffas och diskuterar olika spörsmål i
samband med verksamheten. Du har också
hela tiden kontakt med den fadderansvariga
personen i styrelsen.
Ideellt arbete
Arbetet är som allt arbete i BFA-Bistånd/
Fadder helt ideellt. Ingen lön utbetalas men
ersättning utgår för resor och uppehälle vid
möten. Vi på BFA är stolta över att 93% av
fadderbidraget går till de sponsrade barnen
och ungdomarna.
“Fadderarbetet är värt varenda
minut för mig. Tänk att få vara
med och bidra till att utsatta barn
får bättre förutsättningar att klara
av sin livssituation och sin skolgång.
Förmånen att få vara länken och
brobyggaren mellan svenska familjer
och barn i andra länder är helt
fantastiskt. Att få vara delaktig i att
förändra en annan människas liv till
något bättre. När breven kommer
nerdimpande som berättar att fadderbarnen har klarat av sin skolgång,
fått fast arbete och kunnat påbörja
ett självständigt liv - det är lycka!!”
Gunilla Landelius
Fadderadministratör, Sri Lanka
Byte på posten som fadderansvarig
Jag heter Erna Lagerfors och
jag efterträder Katarina Borg
som fadderansvarig.
20
Jag har genom mitt arbete som
familjerättssekreterare tidigt kommit i kontakt med BFA som adoptionsorganisation.
Jag upptäckte då att föreningen också har
en biståndsverksamhet och jag fick genom
BFA ett fadderbarn från Indien. När BFA
sedan sökte fadderadministratörer tyckte
jag att det verkade intressant och roligt och
jag fick då i uppdrag att sköta kontakten
mellan faddrarna och fadderbarnen i Pune,
Delhi och Kerala i Indien. År 2009 fick jag
möjlighet att resa med till Indien (en resa
som jag betalade med egna medel) och där
besöka väldigt många av de organisationer
som vi samarbetar med. Framförallt fick
jag träffa många av de barn som jag bara
sett på foto när jag administrerat rapporterna till faddrarna. Jag fick också se
hur barnen levde och fick möjlighet att
träffa föräldrar. Det har ökat mitt intresse
för att arbeta ideellt med biståndsverksamhet och det känns väldigt angeläget. Sedan
tre år tillbaka är jag sekreterare i BFA:s styrelse samt medlem i BFA:s Biståndsgrupp.
I höst flyttar jag till Stockholm efter alla år i
Göteborg där jag är född och uppväxt. Då jag
har min dotter med familj i Stockholm kändes
det naturligt att ta steget att flytta närmare
dem.
Jag har helt nyligen gått i pension och kommer att ha tid att ägna mig mer åt fadderverksamheten. Min ambition är att ha regelbundna möten med fadderadminstratörerna och
att finnas till hands för dem och för faddrarna.
Kontakten med de organisationer som vi
samarbetar med i länder där vi har fadderverksamhet kommer fortsatt att ske kontinuerligt.
Det känns som en rolig utmaning att tillsammans med fadderadministratörerna och
föreningens olika verksamhetsgrupper, där
biståndsverksamheten och informationsverksamheten ingår, arbeta för att väcka intresse
hos fler människor ute i samhället att bli faddrar och stödja de barn och de projekt som vi
har kontakt med genom olika organisationer
på många olika platser i världen.
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
Fadderbarnsverksamhet
PRESENTATION AV FADDERADMINISTRATÖRER
Kenya och Vietnam
Natalia Djuric
Jag heter Natalija Djuric och jag administrerar fadderbarn från Than Ba Vietnam samt
Mashimoni School i Kenya. Mitt engagemang
i organisationen startade då jag blev fadder
till en pojke med funktionshinder från Than
Ba Vietnam. Jag anmälde mitt intresse att
administrera fadderbarn från Than Ba Vietnam då jag tyckte att projektet var intressant och väldigt viktig för dessa barn. För
ett tag sedan tog jag även över administrationen av fadderbarnen från Kenya.
Jag har administrerat fadderbarn i ca fem
år och tycker fortfarande att det är lika
engagerande. Vill ni veta mer om dessa två
projekt kan ni kontakta mig via mail: [email protected]
Mina kontaktuppgifter:
Tack Katarina
Bli fadder!
Katarina Borg valdes in i BFAs styrelse våren 2007 och blev
samtidigt ansvarig för fadderverksamheten. När hon nu
lämnar sin post vill BFA tacka henne. Under sina år som
fadderansvarig har Katarina gjort ett strålande arbete. Hennes
enorma arbetsinsats och stora engagemang har lyft fadderverksamheten inom BFA från ca 800 fadderbarn till idag över
1200 fadderbarn. Hon har också under sin tid som ansvarig
strukturerat verksamheten och pressat kostnaderna. Vi har
alla i styrelsen beundrat hennes stora arbetsinsats och jag vill
personligen passa på att framföra att jag har haft stort utbyte
av vårt samarbete och är glad föra att jag fått lära känna dig
Katarina. Tack Katarina för din fantastiska insats.
Det är enkelt att bli fadder, och otroligt värdefullt!
Eva Jonasson-Melin
Din insats gör skillnad!
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
Natalia Djuric
E-post: [email protected]
För 100 kr / månad kan du hjälpa ett enskilt barn
med utbildning, skolböcker, mat och kläder. Du kan
också välja att för samma summa istället stötta ett
specifikt projekt där flera barn får ta del av ditt bidrag. Du får sedan regelbundna rapporter om hur det
går för ditt fadderbarn/fadderprojekt.
Hör av dig till Erna ([email protected], tel. 0709645669) eller gå in på bfa.se för mer information.
21
Hur används våra fadderbidrag?
Nedanstående text och exempel handlar om Kongo men vi vill att du som läsare ser det som en generell text och
problematiken som gemensam för samtliga fadderländer, -organisationer och -administratörer. Vi vill givetvis göra
ett bra och kvalificerat arbete överallt och vi är säkra på att alla lokala fadderadministratörer tampas med samma
problem som Mihigo i Kongo.
I somras fick vi en fråga från en nybliven fadder, Johan Silfversparre, som just börjat stödja en universitetsstudent i
Kongo:
”Jag har en fundering angående min sponsringssumma. Fungerar det som så att BFA (eller ngn annan) står för studentens grundkostnad och
att den sen får det ”bättre” ju mer pengar sponsorn väljer att ge i bidrag.Eller får studenten i slutänden lika mycket oavsett om dess sponsor t.ex.
skänker 100 eller 200 kr/ månad?”
Detta föranledde en livlig e-post-kommunikation mellan vår man i Kongo, Mihigo, och vår fadderadministratör för
Kongo, Staffan Malm. Slutresultatet blev ett brev från Mihigo till Staffan, vilket i sina väsentliga drag publiceras på
nästa sida i svensk översättning. Läs och begrunda!
I lådorna finns skrivhäften som var en gåva från elever på skolan i Stenkulan, Lerum. Foto Mugufi Tunangoja
Som framgår av brevet har utbildningen högsta prioritet i Kongo. Därefter kommer sjukvården. De lokala (olika
skolor) och individuella behoven (sjukvård) varierar kraftigt och därför ser situationen olika ut för olika fadderbarn.
Sett ur faddrarnas synpunkt är det helt klart att huvuddelen av bidragen går till respektive fadderbarns skolgång/
studier. Här finns en säker och viktig koppling mellan fadder och fadderbarn. Därutöver fonderas mindre delar av
bidragen som en slags försäkring för allas bästa. Här kan vi förlita oss på Mihigos och Fepams goda omdöme och
hårda arbete.
Man kan också se brevet som en dyster påminnelse om hur hårt livet är för våra fadderbarn och medarbetare i
Kongo. Det är självfallet oerhört viktigt att barnen får en god utbildning för att klara framtiden på att bra sätt.
Men de måste också få tillräckligt med mat och vid behov en god sjukvård. Därför känns det angeläget att allvarligt
diskutera Mihigos förslag:
Den fråga vi bör ställa oss är: Kan vi finna ett bra sätt att höja en del bidrag baserat på individuella behovsrapporter från Mihigo?
Text Staffan Malm
22
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
”Mr Staffan
Faddrarna har rätt att veta hur deras pengar används till barnens
bästa i Fepam-Kongo. Därför ger jag dig nedan en detaljerad
beskrivning av hur bidragen fördelas idag. Jag beskriver också hur
jag tror att bättre kunskap om och känsla för den lokala situationen skulle kunna ge faddrarna förståelse för hur pengarna än bättre skulle kunna stärka barnens utbildningsförhållanden. Detta
skulle ha en positiv effekt på barnens prestationer och hjälpa dem
förverkliga sina drömmar.”
Fördelning av fadderbidrag
1. (Små) barn i ”Primary school”
25 % till Fepam-skolan
35 % till en fond för sjukvård
35 % till familjen (boende, mat etc.)
5 % till övrigt
OBS. Fadderbidragen för barn i denna grupp är tillräckliga
för barn som bor i byar på landsbygden. Men för de sex barn,
som går i skolor i stora städer, som Bukavu och Bujumbura, är
skolavgifterna mycket höga. Om faddrarna vore villiga att öka
bidragen, baserat på information om de individuella förhållandena för barnen, skulle detta förbättra den allmänna situationen
liksom lärarnas motivation och välmående.
(Lärarna i Fepams skola arbetar strängt taget utan lön. BFAs
anmärkning)
2. Barn i ”Secondary school”
60-80% till skolavgifter och böcker
10- 5 % till en fond för sjukvård, extra höga skolavgifter etc.
15-10% till mat och boende
15- 5% till barnet (fickpengar)
0 % till övrigt
200 och 500 US dollar per år, och kan även uppgå till 1000 US
dollar för sista året vid ”the School of Medicine” vid ”L ´Université Catholique de Bukav”. Lyckligtvis har vi inga medicinstudenter där. Men det är ett av våra bästa universitet.
4. Akademiska studenter/universitetsstuderande
(tredubbel fadderavgift), t.ex. Bugashane Bwa Mihigo och Faraja Mihigo
100% till akademiska avgifter
0 % till en fond för sjukvård, höga akademiska avgifter etc.
0 % till mat och boende
0 % till studenten (fickpengar)
0 % till annat såsom böcker, kursavgifter, transport, internet,
utredningar
0 % till framställning/tryckning av slutrapporter/uppsatser
OBS. Bidragen täcker precis de akademiska avgifterna.
SLUTSATSER: Som du förstår är vi tacksamma för de bidrag
vi får, som i huvudsak hjälper oss med skol-/studieavgifterna.
Vårdnadshavarna/föräldrarna lyckas med stora svårigheter täcka
övriga utbildningskostnader såsom böcker och annat. Begreppet ”fickpengar” är bara relevant för ett fåtal barn. Fonden för
sjukvård är inte tillräcklig, eftersom fallen av malaria, tyfus och
magproblem är mycket vanliga.
Skulle du kunna uppmana de vanligtvis godhjärtade faddrarna
att öka de månatliga bidragen så att de täcker övriga kostnader
såsom böcker, mat, sjukvård, fickpengar och, slutligen, samtliga
kostnader? Viljan att göra mer finns redan hos en del faddrar. Mr.
Johan Silfversparre (fadder till Christine Matumaini), med flera,
har redan visat ett gott exempel.
Från vår sida kan vi lämna listor över barn kategoriserade efter
individuella behov, som jag har gjort för Mr Johan Silfversparre.
OBS. Även här är bidragen för barn i stora städer, som Bukavi
och Bujumbura, bara nätt och jämt tillräckliga. Vårdnadshavarna/föräldrarna skjuter till vad som krävs med stora svårigheter.
Jag hoppas att jag har förklarat fadderbidragssituationen i detalj
och jag ser med tacksamhet fram emot dina ansträngningar för att
öka gåvorna från våra svenska faddrar.
3. Akademiska studenter/universitetsstuderande
(dubbel fadderavgift)
90-100% till akademiska avgifter
10-0% till en fond för sjukvård, höga akademiska avgifter etc.
0 % till mat och boende
0 % till studenten (fickpengar)
0 % till annat såsom böcker, kursavgifter, transport, internet,
utredningar
0 % till framställning/tryckning av slutrapporter/uppsatser
Slutligen skulle jag vilja informera dig om att, hade det inte varit
för det ”Mjölkprojekt”, som BFA sponsrar, och som erbjuder två
varma måltider per vecka, bestående av en kopp mjölk och två
smörgåsar, så hade näringssituationen för våra barn varit sämre.
Majoriteten av våra fadderfamiljer äter inte tre mål mat per dag,
och mjölk och kött förekommer aldrig i dessa familjers måltider.
Detta är förklaringen till att vi har en dröm om att organisera en
dispensär/rådfrågningsbyrå, om än i blygsam skala, för att erbjuda
primärsjukvård för våra Fepam barn – bara vi finner donatorer
villiga att stötta detta projekt i framtiden.
OBS. Fadderbidragen är otillräckliga för att täcka akademiska
avgifter och andra relaterade kostnader. De akademiska avgifterna varierar från universitet till universitet och även mellan olika
fakulteter inom samma universitet. Avgifterna varierar mellan
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
Med vänlig hälsning
Mihigo”
23
Avsändare:
Barnen Framför Allt
Energigatan 11
434 37 Kungsbacka
Anslagstavlan
Föreläsning
med anknytningstema i Göteborg
Lördagen den 10 november kl.
13.00 – 16.00 i Flatåsskolans Aula,
Nymilsgatan, Västra Frölunda, Göteborg.
Kalendarium
8 - 21 oktober
BFA-A besöker Bolivia.
9-31 oktober
BFA fadder och bistånd besöker Vietnam
tillsammans med föreningen Barnens bästa.
Som gästföreläsare har vi bjudit in Monica Hedenbro, socionom,
leg psykoterapeut och med. dr. i barnpsykiatri. Monica är även
verksam som handledare och utbildare i familjeterapi/familjebehandling samt samspelsbehandling/Marte Meo.
29 oktober - 8 november
BFA-A besöker Taiwan.
Många känner säkert till Monica genom filmen ”Att mötas – sett
ur det adopterade barnets ögon”, där hon följer barn som nyss
kommit till Sverige under den första tiden i den nya familjen.
Läs gärna om Monica på www.hedenbro.se
Under hösten
BFA-A besöker Polen.
“Det är barnet man måste titta på och förstå för att det ska fungera. Inte på hur man själv ska göra. Då tappar man bort barnets
signaler och blir förblindad av sina egna ambitioner”. Monica
anser att anknytning är en slutprodukt, som dessutom går att
reparera.
Ta tillfället i akt och kom och lyssna till Monica och även träffa
andra blivande och varande adoptivföräldrar. Föreläsningen
anordnas i samarbete med FFIA (Familjeföreningen för internationell adoption) och BV (Barnens vänner – internationell
adoptionsförening).
B
Sverige
Porto betalt
Port Payé
10 november
BFA-A anordnar tillsammans med FFIA och
BV en föreläsning med Monica Hedenbro
avseende anknytning i Flatåsskolan Västra
Frölunda.
24 november
BFA:s julfest i Stenkulan, Lerum
Kostnaden är 70 kr (inkl. frukt och förfriskning) för medlemmar
i BFA, FFIA och BV och 100 kr för övriga och betalas på plats.
Anmälan görs till respektive förening. Tillhör du inte någon av
föreningarna kan du själv välja, men ange då att du inte tillhör
arrangerande föreningar. Vi vill ha din anmälan senast den 31
oktober till [email protected]
13 januari
Julgransplundring
Varmt välkomna!
24
Barnen Framför Allt nr 3 - 2012