29 GÖTEBORGS-POSTEN tisdag 12 februari 2013 Minnesord Karin Jawerth Karin Jawerth, född 1925, gick stilla bort i sitt hem den 16 december. Hennes närmaste är sönerna Guy och Ralph med familjer. Karin föddes i Borås 1925, enda barn till tullöverkontrollör Helge Adelgren och hans maka Ester. Efter studentexamen studerade hon engelska, litteraturhistoria och nordiska språk vid Lunds universitet. Hennes dröm var att bli lärare och hon blev också läroverksadjunkt i ämnena engelska och svenska. Första lärarjobbet var i Boden dit hon flyttade med sin make. Där föddes också sönerna Guy och Ralph. Efter skilsmässa flyttade Karin till Göteborg, gifte om sig och började arbeta på Toleredsskolan på Hisingen, en skola hon blev trogen fram till sin pensionering. Karin blev tidigt intresserad av samhällsfrågor men det var först sedan hon kommit till Göteborg som hon engagerade sig partipolitiskt. För Karin hade jämställdhetsfrågor, rättvisa mellan män och kvinnor, högsta prioritet, så valet blev Folkpartiet. Bild: Anders Hofgren – mer man ret för försörjningen. Fadern har varit förtegen om sitt liv och sina tankar och känslor. Men något har börjat hända. Först stappligt, sedan allt stadigare, har han börjat öppna sig. Numera talar de i telefon ibland, något som aldrig hände tidigare, och har diskuterat att det kan vara skönt att prata med någon och sätta ord på sina känslor. – Tidigare var han mer som en mussla. Farsan var sjuk nyligen och hade ont. Då kunde han berätta hur det kändes och att han mådde dåligt. Jag tror och hoppas att min inställning har påverkat honom, att jag är öppen med hur jag känner och tänker runt saker. Det kan också vara att han har blivit äldre och ser slutet på livet. Från barndomen minns Joel Persson livsfarliga lekar som att sätta eld på saker och såga ner kojor från träd. Den som gjorde sig illa fick inte gråta. Killarna uppmuntrades till att utöva och utstå våld, ta risker och lägga band på sina känslor. Tre saker som han menar är centrala i bilden av hur en man ska vara. Och det får konsekvenser. – Ett exempel är att män är överrepresenterade i våldsstatistiken. Från barndomen minns Joel Persson livsfarliga lekar som att sätta eld på saker och såga ner kojor från träd. Inte bara mot kvinnor och andra män utan också när det gäller våld mot sig själva, alltså självmord. Det är särskilt ett risktagande som har påverkat honom. På väg hem efter en blöt nyårsafton ska en kompis gena med sin cykel genom en okänd park. Han ramlar ner för ett stup och slår sig mot ett berg. När Joel Persson kommer fram tror han först att vännen är död. Kompisen förs till sjukhus, och överlever. Joel Persson åker tillbaka till parken för att hämta sin cykel. Då kommer tårarna. – Det var som om en känslomässig propp släppte och jag tillät mig själv att sänka garden, att vara ledsen. Målet med arbetet i skolorna är att erbjuda en större valfrihet. Att skapa medvetenhet om normer och ifrågasätta dem. Hjälpa killarna att börja sätta ord på sina känslor. Att ifrågasätta livsfarliga handlingar som att lägga sig på motorhuven på en bil som kör i hundra knyck och hoppas på att få ligga kvar. En del menar att män är som de är av naturen. Hur tänker du runt det? – Det är ett tråkigt argument som inte innehåller någon förändringspotential. Jag är själv ett bra exempel på att saker går att förändra. Jag har inte knaprat kvinnliga hormontabletter och är ändå helt annorlunda i dag jämfört med för tio år sedan. Jennie Aquilonius 031-62 40 00 namn@ Hennes första uppdrag 1968 var att sitta som nämndeman vid Tingsrätten. Det följdes året efter av en styrelseplats i Keillers Park. Karin var inte en person som gjorde något halvdant; hon gick med liv och lust in för sina uppdrag och argumenterade väl för sin uppfattning. Inför kommunvalet 1971 stod Karin först på sjätte plats på Hisingslistan men tack vare ett framgångsrikt val för Folkpartiet kom hon ändå in i kommunfullmäktige. Där gjorde hon sig snart bemärkt som en påläst och orädd debattör. Ingen kunde slå henne på fingrarna med att ha fel fakta och försökte de myndiga manliga kommunalråden raljera med henne, tittade hon bara på dem med sin stränga lärarinneblick tills de sjönk tillbaka i sina bänkar som skamsna små skolpojkar. Först 1994 lämnade Karin sin plats i kommunfullmäktige och fick som tack för sin långa politiska gärning mottaga Göteborgs Stads förtjänsttecken. Karin var en god ambassadör för sitt parti, plikttrogen och ambitiös och oavsett om hon var ordförande i SDN Linnéstaden, vice ordförande i Miljö- och hälsoskyddsnämnden eller ledamot i Gatubolaget skötte hon uppdraget med samma lust och glädje. Hon ingöt respekt i sina politiska motståndare och det gällde för tjänstemännen att kunna föredra sina ärenden väl. Karin var i många år en stridbar ordförande i Folkpartiets kvinnoförbund. Hon ordnade möten och konferenser och ökade förbundets inflytande på partiets politik. Många minns också med glädje de bussresor Karin varje vår arrangerade i Västsverige. Karin guidade, berättade senaste nytt från nämnder och kommunfullmäktige och bjöd på kaffe och hembakat. Karin var en oerhört aktiv människa som aldrig tycktes sitta still. Hon var generös, vänfast, idérik och spirituell. Vi i Folkpartiet kommer att minnas Karin med tacksamhet. Margita Björklund, (FP) f.d. kommunalråd Lennart Olsson, (FP) f.d. kommunalråd Stipendium till hjärnforskare Thomas Carlsson, Göteborgs universitet (GU), som forskar om Parkinson, Simona Sacuiu, GU, demensforskare, Petra Suchankova och Carline Wass, GU, som forskar om beroende och Anna Zettergren som forskar om autism. Detta är de forskare i Göteborg som får 1,4 miljoner när Hjärnfonden delar ut stipendier. Regler för minnesord Vi vill veta den avlidnes ålder, hemort och närmast anhöriga samt skribentens kontakt uppgifter. Texten får vara högst 2 500 tecken inklusive mellanslag. Vi förbehåller oss rätten att korta och redigera den. Ett livs historia De finns mitt ibland oss – människorna som bär på en historia värd att berätta. Säkert känner du någon med ett spännande levnadsöde. Skriv och tipsa oss. Värd att fira Fått drömjobbet? Äntligen tagit körkort? Seglat jorden runt? Säkert känner du någon som är värd att uppmärksamma med ett porträtt i GP. Skriv och tipsa oss.