HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 DOM B 1920-11 2013-05

1
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
R2
DOM
2013-05-03
meddelad i
Hudiksvall
Mål nr B 1920-11
PARTER (Antal tilltalade: 2)
Åklagare
Kammaråklagare Åse Schoultz
Åklagarmyndigheten
Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Östersund
Målsägande
Naturvårdsverket
106 48 Stockholm
Företrädd av åklagaren
Tilltalad
Carl STEFAN Bergquist, 710420-7514
Östesbacken
Annefors 7851
821 92 Bollnäs
Offentlig försvarare:
Advokat Björn Hurtig
Advokaterna Hurtig & Partners AB
Allégatan 20
503 32 Borås
DOMSLUT
Åtalet ogillas.
Skadestånd
Naturvårdsverkets skadeståndstalan ogillas.
Förverkande och beslag
Yrkandena om förverkande av i beslag tagen snöskoter och om att beslaget av
snöskotern ska bestå till dess att domen vinner laga kraft i ansvarsdelen ogillas. Beslaget
hävs. (Polismyndigheten i Gävleborgs län; beslagsliggare 2011-2102-BG472 p. 1).
Postadress
Box 1073
824 12 Hudiksvall
Besöksadress
Lagmansgatan 1
Telefon
Telefax
0650-37450
0650-31094
[email protected]
E-post:
hudiksvallstingsratt.domstol.se
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00-16:00
2
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
R2
DOM
2013-05-03
B 1920-11
Ersättning
1. Björn Hurtig tillerkänns ersättning av allmänna medel med 61 972 kr. Av beloppet
avser 48 438 kr arbete, 1 140 kr tidsspillan och 12 394 kr mervärdesskatt.
2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.
3
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
R2
DOM
2013-05-03
meddelad i
Hudiksvall
Mål nr B 1920-11
PARTER (Antal tilltalade: 2)
Åklagare
Kammaråklagare Åse Schoultz
Åklagarmyndigheten
Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Östersund
Målsägande
Naturvårdsverket
106 48 Stockholm
Företrädd av åklagaren
Tilltalad
LEIF Wilgot Olsson, 610529-7599
Gundbo 515
822 92 Alfta
Offentlig försvarare:
Advokat Thomas Martinson
Advokatfirman Thomas Martinson
Karlaplan 12
115 20 Stockholm
DOMSLUT
Begångna brott
Jaktbrott
Lagrum
43 § 2 p och 44 § jaktlagen (1987:259)
Påföljd m.m.
Fängelse 1 år 9 månader
Följande åtal ogillas
Jaktbrott (åtalspunkt 1)
Skadestånd
Leif Olsson ska betala skadestånd till Naturvårdsverket med 24 000 kr och ränta på
beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 6 februari 2011 till dess betalning
sker.
Postadress
Box 1073
824 12 Hudiksvall
Besöksadress
Lagmansgatan 1
Telefon
Telefax
0650-37450
0650-31094
[email protected]
E-post:
hudiksvallstingsratt.domstol.se
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00-16:00
4
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
R2
DOM
2013-05-03
B 1920-11
Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond.
Ersättning
1. Thomas Martinsson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 55 763 kr. Av
beloppet avser 43 470 kr arbete, 1 140 kr tidsspillan och 11 153 kr mervärdesskatt.
2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.
5
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
YRKANDEN
Åklagaren har yrkat ansvar å Leif Olsson och Stefan Bergquist för grovt jaktbrott och
framställt yrkanden om förverkande, beslag och skadestånd enligt följande.
1-2. GROVT JAKTBROTT
Målsägande
Staten genom Naturvårdsverket
Gärning
Leif Olsson har den 5 februari 2011 i syfte att döda fredat vilt på skidor sökt spårat och
förföljt vargar ingående i Sjösveden reviret på och vid sjön Fansen i Katrineberg Bollnäs
kommun.
Leif Olsson och Stefan Bergquist har tillsammans och i samråd den 6 februari 2011 i syfte
att döda fredat vilt – Leif Olsson på skidor och Stefan Bergquist på skoter – sökt, spårat och
förföljt vargar ingående i Sjösveden reviret på sjön Fansen i Katrineberg Åmotsbruk
Bollnäs kommun. Leif Olsson och Stefan Bergquist har tillsammans och i samråd skingrat
flocken och förföljt och dödat en vargtik genom att upprepat med skoter köra på henne samt
genom att med trubbigt våld krossa hennes huvud. Förföljelsen av vargtiken har pågått en
längre sträcka. Vargtiken som utsatts för otillbörligt lidande, har tillfogats omfattande
blödningar i muskler och underhud, leverrupturer, akut lungödem, skallfraktur,
revbensfrakturer och fraktur på svanskota.
Brottet är grovt då det avsett särskilt skyddsvärt vilt, har utförts med hjälp av skoter och då
det utförts med en särskilt plågsam jaktmetod.
Lagrum
43 § 2 p och 44 § jaktlagen (1987:259)
Särskilda yrkanden
Förverkande från Stefan Bergquist jämlikt 49 § jaktlagen (1987:259) av i beslag tagen
snöskoter, Polismyndigheten i Gävleborgs läns beslagsliggare 2011-2102-BG472 p 1.
6
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Beslaget av skotern MPY 275 ska bestå tills domen vinner laga kraft i ansvarsdelen,
Polismyndigheten i Gävleborgs läns beslagsliggare 2011-2102-BG472 p 1.
Skadestånd
Staten genom Naturvårdsverket har i anslutning till åtalspunkt 2 yrkat att Leif Olsson och
Stefan Bergquist solidariskt ska betala skadestånd till staten med 24 000 kr, avseende
ersättning för en dödad varg, och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 6 februari
2011 till dess betalning sker.
DE TILLTALADES INSTÄLLNINGAR
Leif Olsson har förnekat gärningarna och bestritt skadeståndsanspråket. Han har godtagit
det yrkade beloppet som skäligt.
Stefan Bergquist har förnekat gärningen under åtalspunkt 2 och bestritt yrkandena om
förverkande och beslag samt skadestånd. Han har inte godtagit något belopp som skäligt.
SKULDFRÅGOR
BEVISNING
På åklagarens begäran har, förutom förhör med Leif Olsson och Stefan Bergquist, förhör
hållits med medmisstänkte Kjell Persson och med vittnena Leif Holst, f d polismannen PerOlov Nilsson, Sture Nordlund, naturbevakare vid länsstyrelsen, Fredrik Isén, civilt anställd
vid polisens kriminalunderrättelsetjänst samt Thomas Hjelm, f d bilinspektör vid polisen.
Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat en rapport med utlåtande och fotografier
från Statens Veterinärmedicinska Anstalt, ett protokoll över brottsplatsundersökning med
fotobilaga, ett beslagsprotokoll och fotografier av beslaget, ett sakkunnigutlåtande från
Statens Kriminaltekniska Laboratorium, ett sakkunnigutlåtande från Sveriges
Lantbruksuniversitet, ett protokoll över brottsplatsundersökning, ett resultat av rättsgenetisk
undersökning, ett bilregisterutdrag, ett beslagsprotokoll och ett protokoll över fordonsundersökning, ett pm angående sammanfattning av telefontrafik, information från SMHI
samt ett besiktningsutlåtande som skriftlig bevisning. Härutöver har på åklagarens begäran
syn hållits av en beslagtagen snöskoter.
7
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
UTREDNINGEN
Tingsrätten antecknar inledningsvis att följande har framkommit. Söndagen den 6 februari
2011 upptäckte Leif Holst att det fanns ett flertal skoterspår inom ett begränsat område på
isen på sjön Fansen, Katrineberg, Åmotsbruk i Bollnäs. Spåren återfanns i sydöstra delen av
sjön, i Locksjöviken. Han iakttog även en snöhög där det fanns blod. Det fanns dessutom
skidspår och avtryck efter vargtassar i området. Påföljande dag, den 7 februari 2011, med
början kl 09.00 gjordes en brottsplatsundersökning av platsen och sjön. Därvid följdes spår
efter skidor och snöskoter på isen. I samband med spårningen anträffades en död varg, på
land vid Locksjöviken och iakttogs att en skidåkare hade urinerat på isen i den norra delen
av sjön. Urin tillvaratogs från den platsen den 10 februari 2011.
Med anledning av att det uppkom misstanke om att Stefan Bergquists snöskoter hade
använts i samband med dödandet av vargen tog polisen den 25 februari 2011 en honom
tillhörig snöskoter i beslag. Den fanns då vid Kjellas Mack i Jädraås, som drivs av Kjell
Persson. Både Stefan Bergquist och Leif Olsson anhölls den 29 augusti 2011 och de
försattes på fri fot den 1 september samma år.
Åklagaren har under sin sakframställning och i samband med förhör hänfört sig till kartor,
vilka bifogas som domsbilaga 1-4.
Av de åberopade protokollen över brottplatsundersökningarna med fotobilaga
respektive fotografier och av beslagsprotokollet med fotografier framgår bl.a. följande.
Det fanns den 7 februari 2011 ett flertal spår efter skoter inom ett relativt begränsat område
i Locksjöviken. Det fanns också skidspår på platsen. Skidåkarens truga hade en diameter
om 14 cm. Två skoterspåren på isen uppmättes till bredderna 42 respektive 45 cm.
Vid en snöhög, den s k Högen, belägen intill vissa av skoterspåren fanns ett blodspår och en
grå hårtuss. Intill Högen finns också ett spår efter hundspann. Intill Högen fanns blodspår i
skoterspår. Blod anträffades cirka fem meter från Högen. Det anträffades också blodig
kroppsvävnad och en grå hårtuss i ett skoterspår beläget cirka 30 meter från Högen. I
närheten av Högen fanns märken/spår i snön vid sidan av skoterspåren som angivits kunna
härröra från något som har kanat eller hasat på snön och intill åtminstone ett sådant märke/
spår fanns blodspår i snön. På ett fotografi kan fyra gropar i snön iakttas intill skoterspår.
8
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Vid Högen anträffades skoavtryck och ungefär fem meter från Högen anträffades en del av
ett skoavtryck. Ca 15 meter från Högen fanns avtryck från varg. Ett skoterspår ledde från
isen och ca 400 m till ett skogsparti där spåren gick runt ett träd och ett stenblock samt
sedan tillbaka till sjön. Vid undersökning av den plats där stenblocket fanns anträffades en
död varg under snö som hasats ned från överdelen av stenblocket. Denna plats har benämnts Fyndplatsen.
Ett skidspår ledde från Högen in mot skogen. Skidspåret löpte förbi ett mindre träd som
brutits av, och sedan tillbaka till Högen. I högen anträffades blod i snön och två bitar av en
trädstam, vilka var 28 cm respektive 45 cm långa. På den ena, den kortare, biten fanns blod.
Enligt ett sakkunnigutlåtande från Statens Kriminaltekniska Laboratorium hade
träbitarna liknande färg och struktur.
Vid undersökningen av sjön Fansen konstaterades enligt nämnda protokoll att en skidåkare
hade åkt skidor över Locksjöviken i nordlig riktning och över en smal landtunga och vidare
över nästa vik i nordlig riktning. Skidspåret gick sedan över land och ut på isen vid nästa
vik. Skidspåret ledde sedan på isen längs det nordöstra landet för att sedan svänga av i
västlig riktning. Skidspåren sammanstrålade med ett skoterspår söder om en udde vid
Mötesplatsen. Från Mötesplatsen ledde ett skidspår till en plats belägen cirka 15 meter bort
där någon hade urinerat och skidspåren ledde därifrån tillbaka till Mötesplatsen. Från denna
plats löpte skoterspår sedan längs det västra landet i sydlig riktning och på isen längs sjöns
södra del.
Skidspåren till Mötesplatsen utgick från en parkeringsficka längs en väg belägen norr om
sjön. Till denna p-ficka ledde också skidspår från sydlig riktning
Av bifogade kartor, domsbilaga 1 och 2, kan utifrån deras skalor avståndet från
Mötesplatsen till Högen uppskattas till cirka 2, 5 kilometer.
Den urin som fanns ett femtontal meter från Mötesplatsen togs i beslag den 10 februari
2011. Rättsgenetikgruppen på Rudbeckslaboratoriet i Uppsala har utfört rättsgenetisk
undersökning av urinen. Enligt resultatet överensstämmer DNA-profilerna från urinen med
jämförelsematerial från Leif Olsson.
9
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Vid brottsplatsundersökning säkrades blodspår vid Högen och från platser fem respektive
30 meter från Högen samt från en träpinne som anträffats i Högen. Det säkrades också
hårtussar, en tuss som funnits vid Högen och en tuss som anträffats 30 meter därifrån.
Enligt ett sakkunnigutlåtande från Sveriges Lantbruksuniversitet, Grimsö Forskningsstation talar resultaten av analys av prover från spåren med visshet för att nämnda blodspår
kommer från samma varg, en tik född ur den skandinaviska vargpopulationen av ett känt
föräldrapar i Sjösvedenreviret och som identifierats genom analys av ett vävnadsprov från
en död kropp upphittad 5 eller 6 februari 2011. Analysen av hårtussarna gav inga säkra
resultat.
Enligt den åberopade informationen från SMHI angående väderförhållanden 2011 uppmätta från en väderstation, Åmot A, vilken åklagaren har upplyst är belägen ungefär två mil
från Fansen, föll ingen nederbörd den 6 februari. Påföljande dygn föll 2,7 mm nederbörd.
På morgonen den 8 februari uppmättes nederbörden till 2,7 mm. Den 10 februari anges
dygnsnederbörden ha varit 13,7 mm och vid en mätning kl 19 denna dag uppmättes 6,3 mm
nederbörd. Vindens hastighet har angivits till högst 4 m/sek både den 6 och 7 februari,
högst 7 m/sek den 9 februari samt högst 2 m/sek den 10 februari.
Av den åberopade rapporten från Statens Veterinärmedicinska Anstalt, som obducerat
den döda vargen, jämte fotografier framgår bl.a. följande. Vargen var en årsunge av honkön som vägde 28 kg och hade lindrig till måttlig föruttnelsegrad. I huden på skallens
ovansida fanns två avlånga hål med relativt skarpa kanter (skärsår) som var ca 1,5 cm långa
och några mm breda. På skallens ovansida och ned på vänstra sidan av skallen fanns i
underhuden ett område om ca 10x10 cm med blödningar och ett flertal benfragment. Några
små träflisor hittades i samma område. Benfragmenten hörrörde från skallens vänstra sida,
vilken krossats och frakturerats från mittlinjen på ovansidan skallen och vidare ned mot
vänstra tinningen och ögonhålan. Härmed hade ett ca 4x4 cm stort hål uppkommit genom
vilket hjärnan blottades. Blödningar sågs i muskulatur vid halsen, i underhuden på vänster
bog och även i muskulaturen på bröstkorgen. På vänstra sidan hade fem revben frakturerats
och på högra sidan hade ett revben frakturerats. Det fanns vidare blödningar på ett ca 8x5
cm stort område på ryggen. Ett flertal kraftiga blödningar sågs i vänster bakbensmuskulatur. Första svanskotan var frakturerad med lösa benfragment. I vänster undre
ögonlock återfanns en ca 1,5 cm lång trästicka som gick ned ca 1 cm i huden. I levern fanns
10
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
en riklig mängd rupturer (revor) och fritt blod i bukhålan. Lungorna var kraftigt blodfyllda
och ödematösa (vätskefyllda).
Enligt kommentaren i nämnda rapport var skallskadan orsakad av kraftigt yttre och relativt
trubbigt våld. Den skadan bedöms ha lett till vargens död. Då rester av trä återfanns i underhuden i det skadade området och i vänstre undre ögonlock bedöms ett träföremål ha orsakat
eller bidragit till skadans uppkomst. Revbensbrotten, leverrupturerna och blödningarna i
muskler och underhud hade uppkommit innan skallskadan och medan vargen var i livet,
vilken bedömning baseras på att blodutgjutelse noterades i anslutning till samtliga skador.
Arten av det våld som orsakat dessa skador kan inte säkert fastställas, men en möjlig orsak
är påkörning av motorfordon (t.ex. skoter). Några bitar av plast anträffades inte vid
genomsökning av vargen. I vargens lunga fanns en riklig vätskeansamling (ödem), vilket
inte kunde förklaras av några sjukliga förändringar i hjärta eller andra organ. En möjlig
orsak till det akuta lungödemet kan vara kraftig fysisk ansträngning, och detta är ett vanligt
fynd hos vilda djur som jagats och försökt fly och kan ibland ses hos jakthundar efter
ansträngande jakt. Skadorna som åsamkats vargen medan den var i livet och det akuta
lungödemet har orsakat vargen lidande.
Beträffande den från Stefan Bergquist beslagtagna snöskotern har framkommit att han
köpte skotern, som är av årsmodell 2011, ny. Han registrerades som ägare av skotern den
22 december 2010 och den togs i trafik den 3 januari 2011, vilka uppgifter framgår av
åberopat fordonsregisterutdrag. Då skotern togs i beslag den 25 februari 2011 förvarades
sidokåporna till skotern löst i verkstaden på Kjellas Mack och sittdynan var lös. Fordonet
saknade registreringsskylt.
Snöskotern undersöktes av polisens tekniska rotel. Skoterns drivmatta var 38 cm bred och
att det fanns skador på skotern – en skada på högra sidokåpans övre infästning, en längsgående skada i plasten på högra delen av strålkastarhuset och lösa plastdelar fanns i detta,
en skada vid luftintaget på högra sidan samt en längsgående skada i plasten invid övre
infästningen till vänster sidokåpa. Efter demontering av huvkåpan noterades en längre
sprickbildning i plastchassit som löpte från höger sida mot vänster med viss sprickbildning.
På drivmattan hade en nabb slitits av. Enligt det åberopade protokollet från under-
11
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
sökningen av skotern var skadorna mer påtagliga på den högra sidan och anges att kraften
som orsakat skadorna sannolikt har genererats från den högra sidan av fordonet.
Vid undersökningen av skotern anträffades också en del hårstrån på skotern, företrädesvis
på den högra sidan av fordonet, bl.a. vid infästningen av ett stag till högra skidan, på högra
sidan under ett stag och på höger kuggdrev till drivaxeln samt gjordes topsprov, bl a på
vänstra bakre delen av ramlådan.
Thomas Hjelm, f d bilinspektör vid polisen, har berättat att han har specialistkunskaper
avseende tekniska undersökningar och syn av olycksplatser. Han har utrett olycksförlopp,
men är inte teknisk expert på snöskotrar. Han har undersökt skotern för att försöka förklara
skadorna. Han hade inför detta fått bakgrundsinformation om vad som antogs ha hänt och
tagit del av foton från den misstänkta brottsplatsen.
Han upptäckte ett hårstrå som satt fast under en segerring på skoterns övre styrlänk på
skoterns högra sida. Det gick inte att ta bort hårstrået utan att ta bort segerringen. Han bedömer att håret fastnat på det sättet till följd av en kraftig sammanstötning. Utifrån skador
på fästena på skoterns sidoplåtar bedömer han att skotern träffats av en kraft som kommit
snett framifrån skotern, från höger. De sprickskador som uppkommit under skoterns huv
bedömer han ha uppkomit genom en uppifrån mot skotern riktad kraft. Han iakttog inga
repor på skotern, vilket borde ha funnits om skotern hade kört på något. Om skotern tippat
under färd borde det också ha uppkommit repor. Han kan nästan utesluta att skadorna
uppkommit genom att skotern körts och tippat åt sidan, men möjligen kan skadorna ha
uppkommit på sådant sätt om terrängen varit mycket mjuk. Det borde finnas repor även
ifall det hoppats med skotern och den landat upp och ned eftersom skotern i så fall haft fart,
men det beror på förutsättningarna och några sådana har inte givits Thomas Hjelm.
Han kan inte säga med vilken hastighet skotern framförts då skadorna på skotern uppkom.
Han har inte använt simuleringsutrustning då han tagit fram sina teorier om skadorna och
har inte undersökt skoterns fjädring. Han tror utifrån skadorna på skotern att den kan ha
framförts med 20-30 km/tim i kollisonsögonblicket då skotern kört ikapp en varg och att
den då flugit upp på skotern. Om vargen körts på med skoterns högra sida så kan vargen ha
slungats upp på huven och sedan snett bakåt vänster.
12
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Enligt sakkunnigutlåtandet från Sveriges Lantbruksuniversitet kom en del av de
hårstrån som anträffats på snöskotern och topsprov som tagits på den med visshet från
hund. Topsprovet från ramlådan visade indikationer på DNA från flera individer. Det kunde
inte uteslutas att en av dessa individer var skandinavisk varg. Beträffande andra hårstrån
och topsprov gav undersökningen inga säkra resultat, men på ett par hårstrån fanns
indikation på hunddjur av obestämd art. Det har framkommit att ytterligare försök att
analysera DNA från ett från snöskotern tillvarataget hårstrå gjorts i Norge vid Boforsk
Svanhovd i Svanvik, men att detta inte gett några ytterligare resultat med avseende på från
vilken djurtyp hårstrået härrör från.
Av den åberopade sammanställningen avseende kontakter mellan Leif Olssons och
Stefan Bergquists mobiltelefoner framgår bl.a. följande. En analys av telefonlistor har
utvisat att det mellan telefonerna förekom 9 kontakter den 17-23 januari, 19 kontakter den
24-30 januari samt 37 kontakter 31 januari-6 februari, allt 2011. Det har vidare framkommit
att det av telefonlistor som täcker tider från 29 november 2010 – 26 februari 2011 varit
kontakter mellan telefonerna vid 81 tillfällen.
Av sammanställningen framgår att den 4 februari användes telefonerna vid två samtal
mellan telefonerna, varvid det ringts från båda telefonerna. Samtalen var ungefär 3,5
respektive 2,5 minuter långa.
Den 5 februari ägde 13 samtal rum mellan telefonerna, varvid det ringdes upp från båda
mobiltelefonerna. Samtalen varade någon minut, som mest drygt 4 minuter.
Den 6 februari ringdes det från Leif Olssons telefon till Stefan Berguists telefon fem
samtal. Dessa ägde rum kl 08.22, 10.06, 10.40, 11.15 och 13.11. Samtliga samtal var korta
och det längsta samtalaet varade 2 minuter och 43 sekunder.
Nämnda dagar har det från Leif Olssons telefon ringts till Stefan Bergquists telefon vid
flera andra tillfällen, men de påringningarna har vidarekopplats/avvisats.
Den 6 februari 2011 kl 11.15.58 öppnades båda telefonerna upp mot en telemast i
Rimsboby/Åmot, en mast som i målet kallats Fansenmasten och som är belägen sydväst om
13
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Fansen, se bilaga 4. Denna uppkoppling mellan telefonerna varade under 25 sekunder.
Enligt den åberopade sammanställningen finns förutom Fansenmasten även Anneforsmasten och Viksjöforsmasten. De båda mobiltelefonerna anges ha funnits i Anneforsmastens täckningsområde den 4 februari omkring 19.30-tiden och den 5 februari vid 09.0009.30 samt 15.50-16.10. Enligt sammanställningen har Stefan Bergquist och Leif Olsson
sannolikt befunnit sig i samma områden vid nämnda tidpunkter.
Stefan Bergquists försvarare har anfört att aktuella mobiltelefoner avlyssnats under tiden
den 16 februari-15 mars och att detta inte har redovisats i förundersökningen samt att det
därav följer att inget av intresse framkommit. Uppgifterna står oemotsagda.
Fredrik Isén har närmare redogjort för nämnda telefonkontakter och därutöver berättat
bl.a. följande. Telefonmaster har antenner, ofta tre, som tillsammans täcker 360 grader runt
masten. Det framgick av telefonlistor vilka master som de aktuella telefonerna hade
kopplats upp emot. Båda telefonerna var i närområdet av respektive mast. En masts
räckvidd är beroende av geografin, väderlek m.m. Fredrik Isén kan inte ange de aktuella
masternas räckvidd. Det kan vara på det sättet att vissa telemaster täcker samma sektor. Om
man rör sig under ett samtal i olika områden är det den först uppkopplade masten som
anges i telefonlistan. Om det i sammanställningen anges att ett samtal avvisas innebär det
att det inte svarats i den uppringda telefonen eller att mottagaren tryckt bort samtalet. Om
vidarekoppling anges är det inte fråga om att samtal ägt rum utan om en kontakt mellan
telefonerna.
Åklagaren har anfört att Stefan Bergquist den 1 augusti 2011 fått ett sms från en kvinna vid
namn Jessica Persson med följande lydelse ”du har jobb nu.en varg har varit synlig 2dygn.
Var 10 m från Sussi Lill Hästen. Lägger sig å bara studerar..dom har fått bott inne på
nätterna nu”.
Leif Olsson: Hans stora intressen är natur, fiske och lovlig jakt. Han har tidigare haft
jaktlicens och har jagat sedan han var 18 år. Han har inte varit med i något jaktlag som jagat
vid området Fansen.
14
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Den aktuella helgen befann han sig oturligt nog vid Fansen, i området norr om sjön. Han
fann spår efter varg och åkte efter spåren. Orsaken till detta var att hans största dröm är att
få fotografera en av varg nyslagen älg. Han hade kamera med sig och ville få rörliga bilder
och få fram en sanningsenlig bild då en del tror att vargen bara äter bär. Myndigheterna
synes anse att vargen är en ”barnunge” som inte klarar sig själv. Leif Olsson hatar inte varg.
Han anser att vargen är ett intressant djur och han vill lära sig hur vargen fungerar. Han
hade inte något syfte att skada eller döda någon varg då han var ute vid Fansen.
Under de aktuella dagarna åkte Leif Olsson skidor i skogen norr om Fansen. Han berättade
detta för polisen och ritade ut detta på en karta, se bilaga 3. Det var ungefär inom detta
område som han vistades båda dagarna och han åkte bil dit. Han gjorde ena dagen en liten
sväng ut från en plats – Flygrakan, som är belägen vid nordvästra sidan av sjön och i
närheten av Mötesplatsen – och ut på isen. Han måste då ha urinerat på isen. Från den
platsen åkte han sedan tillbaka till Flygrakan och en bana som polisen driver i närheten
samt sedan vidare till den plats där han hade parkerat bilen. Det måste vara den 5 februari
2011 som han urinerade på isen. Han vet inte exakt vart på isen han åkte.
Den 6 februari 2011 åkte han skidor på ungefär samma ställe vid Fansen som dagen innan.
Han kan inte exakt ange vart han åkte. Det var båda dagarna på det sättet att om han hittade
vargspår följde han spåren i båda riktningarna. Syftet med detta var fortfarande att få den
”drömbild” han nämnt ovan.
Det är inte Leif Olsson som avsatt de skidspår som markerats med streck på den karta
(bilaga 1) som åklagaren har hänfört sig till. Han tolkade inte från någon skoter från platsen
där han urinerade, och såg inte heller att någon annan gjorde detta. Det är knepigt om det
inte finns några andra utgående skidspår från den plats han urinerade på än de som
åklagaren påstått. Det måste därifrån ha funnits andra utgående spår om det är Leif Olssons
urin som anträffats på platsen.
Leif Olsson åker inte skidor utan stavar. Han håller stavarna i båda händerna alternativt i
ena handen och brukar inte åka skating.
15
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Leif Olsson berättade först vid det tredje polisförhöret att han hade varit i det aktuella
området och spårat varg eftersom han hade starka misstankar om att det inte var tillåtet att
åka efter varg i dess färdriktning. Efter det att han frigivits från anhållandet gick han direkt
till en optiker. Han kom där på att han trots allt hade befunnit sig ute på Fansen, vilket han
hade glömt att berätta för polisen. Han ångrar att han inte direkt kontaktade polisen och
berättade att han varit ute på sjön. Då Leif Olsson var hos optikern kändes det som att det
var på lördagen den 5 februari 2011 som han hade varit ut på sjön, men han vet i nuläget
inte om det var den dagen.
Leif Olsson och Stefan Bergquist har aldrig umgåtts. De har ett gemensamt intresse av
björnjakt och kan ha deltagit i samma anglingstävling. Eventuellt har de båda också jagat
vid den gemensamma vargjakten för två till tre år sedan.
Leif Olsson fick höra att Stefan Bergquist hade en skoter till salu. De hade därför en del
kontakter angående priset på skotern m.m., men affären rann ut i sanden.
Leif Olsson har inte lånat ut sin mobiltelefon annat än till sin dotter och han har då funnits i
närheten. Beträffande den omständigheten att det varit 81 kontakter eller kontaktförsök
mellan hans och Stefan Bergquists telefoner känns detta främmande eftersom det känns
som om att de hade kontakt vid fem tillfällen. Leif Olsson har inget minne av de telefonkontakter han hade med Stefan Bergquist under den aktuella helgen, eventuellt avsåg de
skoteraffären. Det spelade för Leif Olsson ingen roll om något sådant samtal ägde rum då
han var ute i naturen och sökte efter nyslagen älg. Leif Olsson talade nog inte om vid
telefonsamtalen att han spårade varg vid Fansen.
Leif Olsson kan inte tänka sig att han träffade Stefan Bergquist under den aktuella helgen,
men kan möjligen ha besökt honom den 6 februari 2011 och då provkört den skoter som
han var spekulant på.
Stefan Bergquist: Han bor i Stockholm under vardagarna och tillbringar helgerna i sitt
fritidshus i Annefors. Han är jägare och med i Annefors och Kölsjöns jaktlag. Stefan
Bergquist är varken för eller emot varg.
16
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Han och Leif Olsson har aldrig umgåtts med varandra. De har eventuellt träffats då andra
personer varit med i samband med fiske vid något tillfälle.
Stefan Bergquist var med hänsyn till vad som framkommit vid undersökningen av hans
telefon förmodligen i Annefors den aktuella helgen. Han har svårt att minnas vad han
gjorde. Han kan ha åkt skoter eller varit tillsammans med kamrater. Han kan ha åkt skoter
någonstans i ett större område, Annefors-Skålsjögården-Alfta-Gruvberget-Åmot-Kilafors,
där det finns många skoterleder. Området kring Fansen är ett skoterparadis. Stefan
Bergquist kan ha varit vid Fansen eftersom det finns skoterleder i området. En skoterled går
in på Fansen och ut vid Locksjövikens södra del. Stefan Bergquist sammanträffade inte
med Leif Olsson på Fansen och har inte gjort det åklagaren påstått.
Stefan Bergquist har ingen närmare relation till Kjell Persson, men har varit involverad i
10-15 skoteraffärer med honom. Polisen skulle först ta en skoter i beslag från Stefan
Bergquist som han hade lånat, innan den aktuella skotern beslagtogs. Han underrättade
Kjell Persson om det förstnämnda beslaget. De har träffats efter beslaget av den skoter som
är aktuell i målet och då växlat några ord om beslaget. Stefan Bergquist instruerade inte
Kjell Persson om vad han skulle säga vid polisförhör.
Stefan Bergquist åker mycket skoter och har normalt fyra till fem skotrar. Skador av det
slag som fanns på den aktuella skoterns plastdetaljer, i form av mindre sprickor, då den togs
i beslag av polisen kan uppkomma om skotern tippar omkull eller hamnar upp och ned. Det
behövs inga större tillbud för att sådana sprickor ska uppkomma. Stefan Bergquist vet inte
när hans snöskoter skadades. Han har tippat omkull med skotern ett antal gånger. Han har
tidigare tävlat i skoteråkning och har ett ”övningshopp” på tomten. Han har rullat med alla
sina skotrar någon gång. Dessutom har många av hans vänner lånat skotern, vilket flera av
dem har bekräftat för polisen. Han har lånat ut skotern varje gång då någon velat låna den.
Andra personer har således kunnat använda skotern i januari och februari 2011.
Stefan Bergquist lämnade in skotern för reparation hos Kjell Persson eftersom den gick
dåligt och ett tändstift skulle bytas. Det var förmodligen Stefan Bergquist som körde dit
skotern. Det kan stämma att skotern reparerades i början av februari 2011. Det kan mycket
väl ha varit den 3 februari 2011 som skotern lämnades in och det kan stämma att den
17
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
hämtades påföljande dag. Han tror att det var han som hämtade den, men vet inte när. Det
är också möjligt att skotern lämnades ytterligare en gång till Kjell Persson några dagar
senare då Kjell Persson ville låna en databox i skotern samtidigt som Stefan Bergquist nog
tyckte att skotern inte gick som den skulle. Det borde ha varit Stefan Bergquist som
lämnade in skotern även den gången, men han vet inte detta och inte när. Efter att ha lämnat
skotrar till reparation brukar han normalt hämta skotern själv eller också hämtas de av
någon av hans kamrater.
Då Stefan Bergquist hördes av polisen hade han från början för sig att skotern fanns på
Kjellas Mack under den aktuella helgen och att han då inte hade kört skotern samt inte
heller gjort något särskilt med den.
Beträffande påståenden om att skotern omändrats mellan de tillfällen då den fanns hos Kjell
Persson så bytte Stefan Bergquist själv båda skidorna på skotern, men han vet inte när. Det
är möjligt att bytet av skidor ägde rum innan han lämnade skotern till Kjell Persson för
andra gången. Det var troligen den högra skida som gick sönder. Han bytte den skidan och
kastade den andra skidan. Skidan skadades och gick av då Stefan Bergquist körde på något,
en sten eller en stubbe men inte någon varg. Han vet inte vart han körde då skidan gick
sönder, men det var nog i närheten av hans fritidshus.
Den aktuella skoterns drivmatta är 38 cm bred och är en högkamsmatta, vilket innebär att
den drar lite bättre i lös snö. Originalfärgen på skotrar av aktuellt slag är svart och gul samt
möjligen lite vit. Stefan Bergquist satte på vita sidokåpor på skotern då den var ny.
Stefan Bergquist är inte förvånad om det funnits hundhår på skotern eftersom det fanns
hundar på hans gård och en av dem dessutom kunde åka med på skoter.
Det händer att Stefan Bergquist lånar ut sin mobiltelefon, men det är inte vanligt och han
vet inte när han lånat ut den. Han minns inte de telefonkontakter han hade med Leif Olsson
under aktuell helg. Han kan bara tänka sig att de gällt ett eventuellt skoterköp eftersom de
inte umgicks och inte hade några gemensamma vänner. Stefan Bergquist vet inte vad de
talade om då deras båda mobiltelefoner kopplade upp mot Fansenmasten kl 11.15 den 6
februari 2011. Det är normalt att träffas inför en affär, men dessförinnan måste parterna
18
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
komman någonstans i förhandlingarna. Beträffande de ”samtal” som polisens telefonkontroll avsett kan en del samtal ha kopplats bort. Stefan Bergquist var förmodligen ute och
åkte skoter, varför det inte är konstigt om han missat samtal eller om samtalet inte kopplats
på. Det kan också vara så att hans mobilsvar slagit på vid påringningar. Stefan Bergquist
har inget minne av att det var så många samtal.
En del av de samtal som varit mellan Stefan Bergquist och Leif Olsson under tiden 29
november 2010 – 26 februari 2011 kan säkert ha bestått i att Stefan Bergquist ringt till Leif
Olsson eftersom han har en bra ”björnhund” och Stefan Bergquist var intresserad av att den
hunden skulle jaga med en annan hund. Sådana samtal kan ha ägt rum även om det inte
varit säsong för björnjakt.
Det är möjligt att Stefan Bergquist och Leif Olsson träffades under den aktuella helgen då
Leif Olsson besökt honom för att provköra den skoter som var till salu. Det blev dock ingen
affär eftersom de inte kom överens om priset.
Det är riktigt att Stefan Bergquist fick ett sms från Jessica Persson om att en varg var lös
och att den varit nära några hästar. Det var flera personer som fick samtal och sms om att
man ville skrämma bort vargen. Han vet inte vad som menas med skrivningen att ”du har
jobb nu…” i smst. Smst kan ha varit ett skämt eftersom alla visste att Stefan Bergquists
skoter hade hämtats av polisen. Han reagerade inte särskilt på smst, men tyckte synd om
hästarna.
Leif Holst: Han driver en rörelse vari han visar naturen för turister, anordnar turer med
hundspann och vargspårning.
Han körde på eftermiddagen den 5 februari 2011 en snöskoter med släp på isen vid
Locksjöviken för att preparera en led för hundspann. Det började skymma och det kan ha
varit vid 15.30-tiden. Det fanns då inget virrvarr med skoterspår på den plats på isen där
han påföljande dag gjorde iakttagelser av sådana spår. Det fanns dock skoterspår i den
skoterled som leder över Fansen och som kommer ut ungefär mitt i Locksjöviken.
19
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Påföljande dag, söndagen den 6 februari 2011 vid 12.30-tiden, åkte han på nytt skoter i
Locksjöviken. Hans hustru följde också med och hon körde ett hundspann med gäster i.
Leif Holst stannade skotern ungefär en meter från en snöhög och såg att det fanns ett
virrvarr med skoterspår på isen och även tassavtryck efter varg. Skoterspåren gick i ringar.
Leif Holst undrade då om det inte hade jagats varg på platsen och att en sådan fåtts omkull.
Han och hustrun åkte hem med gästerna för att sedan återvända till platsen. Leif Holst
körde då skoter. De åkte då i det spår som tidigare hade avsatts efter hundspannet, för att
inte förstöra några spår, och fram till nämnda snöhög. Leif Holst hade en spade med sig och
satte den i snöhögen. Det fanns blod i högen. Han såg också ett skidspår på platsen och
följde detta med skoter till en torrtall som var avbruten, och sedan tillbaka. Leif Holst
ringde och anmälde sina iakttagelser.
Leif Holst körde inte ut med sin skoter bland skoterspåren på platsen utan körde i leden för
hundspann. Då han följde skidspåret till torrtallen höll han avstånd till skidspåret för att inte
försvåra för polisen, och han var kanske ett tiotal meter från det avbrutna trädet. Han och
hans hustru klev ut i spåret efter hundspannet för att kunna fotografera. Leif Holst minns
inte om han klev av skotern och ställde sig vid ovan angivna snöhög då han satte spaden i
den.
Leif Holst knäppte den 6 februari 2011 många kort på platsen eftersom det kunde börja
snöa och då polisen inte skulle komma till platsen förrän påföljande dag samt då det kunde
komma andra skotrar och förstöra spåren. Han överlämnade senare fotografierna till
polisen. Det kom ingen snö den 6-7 februari 2011.
Drivmattan på Leif Holsts skoter är 50 cm bred. Han minns sina iakttagelser på platsen
glasklart. Han har inget emot de två tilltalade.
Per-Olov Nilsson: Han har tidigare varit polis, bl.a. hundförare under 16 år. Han deltog vid
brottsplatsundersökningen på Fansen den 7 februari 2011. Han är helt på det klara med att
Leif Holst därvid visade vilka spår han avsatt på isen. Poliserna anvisades där en snöhög
med blod och då de grävde i den återfanns en träpåk med blod. Vad Per-Olov Nilsson
förstod hade Leif Holst inte rört Högen särskilt mycket. I närheten av högen fanns spår efter
skoter, skidor och varg. Dessa spår sammanträffade vid Högen.
20
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Per-Olov Nilsson och Sture Nordlund följde den 7 februari 2011 ett skidspår från Högen
och längs Fansens sydliga och sydvästra strand. Intill skidspåret fanns ett skoterspår. Dessa
spår ledde till en plats i nordvästra delen av sjön där spåren såg ut att ha mötts, den s.k.
Mötesplatsen. Skidspåret ledde därifrån till en plats en bit bort där det fanns urin och sedan
tillbaka till Mötesplatsen. Det fanns endast ett skidspår i området vid Mötesplatsen och det
spåret kom norrifrån. Det fanns inga andra skidspår eller några fotspår vid Mötesplatsen.
Det fanns dock flera skoterspår norr om Mötesplatsen.
Per-Olov Nilsson och Sture Nordlund följde noggrant skidspåret och skoterspåret tillbaka
samma väg som de följt spåren till Mötesplatsen. Det fanns endast ett skidspår och ett
skoterspår som ledde från Mötesplatsen i sydlig riktning. Spåren följdes åt på isen längs
stranden. Dessa spår följde vargspår. Per-Olov Nilsson drog slutsatsen att skidåkaren hade
tolkat efter skotern eftersom skidåkaren inte hade satt ned stavarna i snön. Skid- och skoterspåren korsades i höjd med Bockholmen av ett vargspår som löpte därifrån i sydvästlig
riktning. Skid- och skoterspåren följde därefter vargspåren – som i en kringla – först in mot
en myr och ut i skogen för att sedan åter leda ut till sjön igen, vilket framgår av bilaga 2.
Spåren efter skotern och skidåkaren fortsatte sedan längs stranden i sydostlig riktning och
vidare till Dammyran. Spåren skiljdes åt där och skidåkaren hade börjat staka med stavarna.
Det fanns inga spår efter skidåkarens stavar längs skidspåret från Mötesplatsen till
Dammyran. Därifrån ledde skidspåret rakt till Högen. Skoterspåret vek vid Dammyran av
på det sätt som inprickats på kartan i bilaga 2, dvs i nordvästlig riktning mot en vik som är
belägen strax under bokstaven L i namnet Locksjöviken på kartan. Per-Olov Nilsson såg att
det i viken hade legat ett antal vargar och att det hade körts skoter på den platsen. Spår efter
några vargar ledde från viken norrut och sedan mot Näset. Från viken fanns också ett
vargspår som ledde österut och som slutade vid Högen. Det hade körts mycket skoter i
området från Högen till Dammyran och uppemot Näset. Det gick därför inte att följa
vargspåret obrutet från viken där vargarna legat till Högen, men det fanns däremellan inget
vargspår som vek undan åt något annat håll. Snöskotern hade körts fram och tillbaka i det
nämnda området. Det är rimligt att anta att det är samma skoter som framförts där, men
Per-Olov Nilsson kan inte svära på det. Från platsen vid Högen ledde skidspåren vidare mot
land där det hade brutits på ett träd och sedan gick skidspåret tillbaka till platsen för Högen.
Per-Olov Nilsson drog slutsatsen att den träbit med blod som anträffades i Högen kom från
det avbrutna trädet. Det fanns på isen gropar i snön som kan härleda från ett djur. Ett
21
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
skoterspår löpte in i skogen till den plats där den döda vargen anträffades. På det område
som Per-Olov Nilsson undersökte den 7 februari 2011 fanns det endast ett skidspår.
Det kan vara svårt att avgöra utifrån skoterspår i vilken riktning skotern framförts. Det går
bättre att avgöra vilken riktning en skidåkare åkt, men inte om skidåkaren inte använt
stavarna. Per-Olov Nilsson kan inte säga hur många personer som åkte på den skoter som
avsatt ovan nämnda spår.
Per-Olov Nilsson åkte den 10 februari 2011 ut till Fansen för att beslagta den urin som
fanns intill Mötesplatsen. Det hade inte snöat under den tid som löpt sedan hans föregående
besök, eller så hade det kommit lite snö. Per-Olov Nilsson visste sedan den 7 februari 2011
vart urinen fanns och han följde de skidspår som ledde dit och som fortfarande var synliga.
Han följde därför dessa spår till platsen där urinen fanns. Han är säker på att den urin som
togs i beslag är densamma som han hade sett tidigare eftersom han följde skidspåret till
urinen, och det fanns den 10 februari 2011 fortfarande endast detta skidspår att följa.
Vid besöket på Fansen den 10 februari 2011 följde Per-Olov Nilsson även ett skidspår som
började i sydöstra delen av sjön, vid Locksjöviken, och ledde ut över sjön i nordlig riktning
och längs den norra sidan av sjön. Detta skidspår finns också beskrivet med en streckad
linje i bilaga 1. På en plats där skidspåret ledde in på land fanns en skogsbilväg och det
hade någonstans vid Brännakojan och Öståsen stått en parkerad bil. Därifrån ledde
skidspåret ut på sjön där det fanns vargspår som kom söderifrån. Skidspåret följde sedan
vargspåret. Skidspåret ledde sedan till Faxudden där det fanns vargspår i riktning söderut.
Skidspåret följde detta vargspår söderut till Mötesplatsen.
Sture Nordlund: Det ingår i hans arbete som naturbevakare att vara polisen behjälplig i
fall som det aktuella. Han kontaktades på eftermiddagen, kanske vid 14.00-tiden, den 6
februari 2011 av Leif Holst som uppgav sig ha sett vargspår, skoterspår och blodstänk på
Fansen. Sture Nordlund kontaktade därför polisen och ombads då att följa med till Fansen
påföljande morgon.
Sture Nordlund begav sig den 7 februari 2011 till Fansen tidigt på morgonen, kanske vid
08.00-tiden. Leif Holst förevisade honom då den aktuella platsen. Sture Nordlund såg att
22
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
det fanns massvis med skoterspår på ett mindre område och även blodstänkt samt enstaka
vargtassavtryck. Sture Nordlund frågade Leif Holst vart han hade kört och de var väldigt
noggranna med att inte trampa ut några spår för polisen. Leif Holst visade Sture Nordlund
en snöhög, Högen, och uppgav att han hade petat i den, men inte närmare hur. Sture
Nordlund ringde polis så snart som möjligt och de, som stod beredda vid närmast plogade
väg, hämtades till platsen.
Sture Nordlund koncentrerade sig på att följa spår på sjön. Det var nysnö på isen och inga
problem med att spåra. I det sydöstra hörnet av Fansen hade det kommit ut fyra vargar
varav tre fortsatte i norrut och en vek av åt annat håll. De tre vargarna följde den streckade
linjen på bilaga 1. Ungefär vid Brännakojan ledde det ut ett skidspår på isen. Skidspåret
följde spåren efter de tre vargarna ett antal hundra meter. Spåren efter de tre vargarna gick
sedan söderut och följdes fortfarande av skidspåren. Av spåren att döma hade en snöskoter
kommit norrifrån och anslutit till skidåkaren vid Mötesplatsen.
Från mötesplatsen ledde skoter- och skidspåren söderut efter vargspåren. Det syntes att
skidåkaren hade tolkat efter skotern eftersom det inte fanns några märken i snön efter
stavarna och skidspåret var mycket bredare än tidigare. Halvvägs ned på sjön kom det ett
vargspår snett utifrån sjön i västlig riktning in mot land. Skoterföraren och skidåkaren, som
fortfarande tolkade, syntes ha förvissat sig om att den vargen gick upp i skogen. Deras spår
följde sedan återigen spåren efter de tre vargarna. Då dessa kom längst ned på sjön gick de
ut vid en udde och snöskotern kunde inte köras efter dem, bl.a. eftersom det var tätt med
buskar. Det syntes att skidåkaren i närheten av udden hade bromsat till och börja använda
skidstavarna, och skotern hade åkt vidare. Spåren från de tre vargarna ledde till en vik vid
Näset, där det fanns legor. Vargarna torde där ha blivit uppskrämda eftersom det syntes att
de lämnat platsen med språng/galopp. Vargar travar normalt, om de inte blir skrämda. Två
av vargarna hade från viken sprungit i nordvästlig riktning och skotern hade åkt efter dem.
Vargarna gick av sjön västerut. Skidspåren ledde direkt till Högen. De enda skidspår som
fanns på sjön är de som Sture Nordlund beskrivit ovan, och det fanns inga andra skidspår
på sjön.
På platsen med en massa skoterspår syntes det att försök hade gjorts att ”köra ut” vargspår,
men det syntes ändå enstaka spår efter vargtassar.
23
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Då vargen anträffades på Fynplatsen var den ihopvikt och det gick att vika ut den utan
problem. Den var inte stelfrusen.
Den skoter som hade framförts vid Mötesplatsen hade en drivmatta som där uppmättes till
38 cm. Mätningen av mattan skedde på den platsen eftersom skotern bedömdes ha stannat
där. En mätning av spår som avsatts av en skoter under färd utvisar att mattans bredd är
bredare än i verkligheten eftersom spåret efter mattan blir bredare under körning.
Sture Nordlund besökte Fansen även den 10 februari 2011 då urin skulle tillvaratas intill
Mötesplatsen. Han hade vid det tidigare besöket på sjön tagit koordinaterna för platsen och
hade en GPS med sig. Det hade drevat lite i snön men urinen återfanns direkt med hjälp av
GPSn. Det fanns vid detta besök på Mötesplatsen inte några andra spår där än de som hade
funnits där tre dagar tidigare.
Sture Nordlund känner Leif Olsson och har besiktat en björn som han skjutit. Leif Olsson
har lämnat information om lodjur och, vid ett tillfälle, vargspillning till Sture Nordlund.
Kjell Persson: Han driver Kjellas Mack och sålde tidigare snöskotrar i rörelsen. Han och
Stefan Bergquist har inte umgåtts, men Stefan Bergquist har varit involverad i 10-15 skoteraffärer med Kjell Persson.
Den aktuella skotern var av fabrikat Skidoo, en sportmaskin med många hästkrafter. Kjell
Johansson sålde den ny i december 2010 till Stefan Bergquist. På hans begäran levererades
skotern med vita ventilerade sidokåpor i stället för med originalkåpor. Det kan även tänkas
att skoterns skidor byttes inför leveransen, till bredare skidor. Skotern har i originalutförande en drivmatta som är 38 cm bred. Det finns bredare mattor, 41,5 cm, 45 cm, 50 cm
och 60 cm. Det är tveksamt om det går att montera en matta med bredden 41,5 cm på den
aktuella skotern, och än sämre att montera bredare mattor. Kamhöjden på skoterns matta
var 32 i original, men den levererades nog med kamhöjd 44 för att ge bättre egenskaper hos
skotern.
Stefan Bergquist kom torsdagen den 3 februari 2011 med skotern till macken eftersom det
var fel på den. Kjell Persson blev snopen eftersom skotern var ny men ändå bara gick på en
24
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
cylinder. Ett tändstift hade gått sönder. Skotern fanns på macken under torsdagen och
fredagen och Kjell Persson bytte tändstiftet, varefter skotern fungerade. För att byta tändstift måste nästan alltid sidokåporna bortmonteras. Kjell Persson vet inte om han tog bort
huven fram på skotern då han bytte tändstiftet, eftersom det inte behövs för att utföra
åtgärden. Han såg inga skador på skotern i samband med att han bytte tändstiftet och har
inget minne av vilka skidor som då satt på skotern. Kjell Persson lade på fredagen ut
nyckeln i en postlåda och ställde ut skotern, varefter någon hämtade den.
Kjell Persson ville låna en databox från nämnda skoter eftersom det var problem med en
annan skoter. Den skoterns skulle repareras påföljande vecka och Stefan Bergquist sade att
han skulle återkomma då. På tisdagen eller onsdagen efter reparationen av hans skoter kom
han tillbaka med skotern till macken. Vid det efterföljande arbetet med skoterns databox
monterades huven fram på skotern bort och även sidokåporna. Kjell Persson såg inte heller
denna gång några skador på skotern och hans medarbetare reagerade inte heller på någon
skada. Skotern var vid detta tillfälle försedd med originalskidor, vilket var den skillnad han
kunde iaktta på skotern sedan den lämnades in första gången. Då polisen tog skotern i
beslag hade Kjell Persson monterat tillbaka databoxen. Om man rullar med en skoter finns
det risk för sprickor, men sidokåporna är hållbara.
Kjell Persson har dålig syn och är numera blind på ena ögat. Efter polisens beslag av
skotern har Kjell Persson utfört arbeten och service på Stefan Bergquists skotrar, men de
har inte talat mycket om vad som hänt. Kjell Persson vet inte vem Leif Olsson är.
DOMSKÄL
För fällande dom ska det beviskravet ställas att det är ställt utom rimligt tvivel att en tilltalad gjort sig skyldig till det brott som åklagaren vill lägga honom till last. Det ska alltså
vara praktiskt taget uteslutet att någon annan än den tilltalade begått den gärning som åtalet
avser. Tingsrätten prövar först åtalet under åtalspunkt 2.
Det är utrett att en död varg har anträffats den 7 februari 2011 på land i närheten av
Locksjöviken i sjön Fansens sydöstra del och att det till och från den plats där vargen
anträffats, Fyndplatsen, funnits skoterspår som lett ut till Locksjöviken. Det har ungefär
400 meter från Fyndplatsen funnits en snöhög, Högen, vari det återfunnits blod och ett par
25
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
träbitar från en trädstam. På den ena träbiten har det funnits blod. Blodet i Högen och på
träbiten kommer från den döda vargen. Från Högen har det funnits ett skidspår som lett upp
en bit på land till en avbruten torr trädstam. I ett område som sträcker sig från Högen och
västerut mot Dammyran och uppemot Näset har det funnits en mängd skoterspår och även
en del vargspår. Det har funnits flera gropar i snön som tyder på att något hasat i snön intill
skoterspår. Blod har anträffats i skoterspår intill åtminstone en sådan grop. Blod som
anträffats fem respektive 30 meter från Högen härrör från den döda vargen.
Leif Holst har vistats i nämnda område där skoterspåren och Högen funnits den 6 februari
2011 då han upptäckte spåren och även påföljande morgon den 7 februari tillsammans med
Sture Nordlund innan polisen kom till platsen. Beträffande frågan om Leif Holst förstört
några spår på brottsplatsen har det inte framkommit något som tyder på att så skulle vara
fallet. Det har vid förhöret med honom framkommit att han varit mycket försiktig då han
rört sig i området just i syfte att inte försvåra polisens undersökning av platsen, vilket även
stöds av vad Sture Nordlund uppgivit. Det finns på grund av det anförda inte skäl att befara
att Leif Holst skulle ha förstört spår på platsen eller där skapat ny spår på ett sådant sätt att
det förtar värdet av vad som dokumenterats och iakttagits på platsen.
Av rapporten från Statens Veterinärmedicinska Anstalt framgår att den anträffade vargen
haft de skador som åklagaren har påstått. Det finns inte skäl att ifrågasätta uppgiften att
vargen avlidit till följd av trubbigt våld mot vargens skalle, som krossats. Inget talar för att
vargens omfattande skador skulle ha uppkommit till följd av en olyckshändelse. Det våld
som krossat vargens skalle måste ha varit kraftigt, liksom det våld som medfört frakturer på
flera av vargens revben och svanskota. Vargen har anträffats undangömd och annan slutsats
kan inte dras än att den utsatts för medvetet utövat våld.
Obduktionen av vargen har utvisat att det funnits träflisor i vargens skalle och en trästicka i
vargens ena undre ögonlock. Med hänsyn härtill och till att det på en av de i snöhögen
anträffade träbitarna funnits blod från vargen håller tingsrätten för säkert att den träbiten
använts vid våldsutövningen mot vargens skalle.
Ett skidspår har lett från Högen in på land och förbi en trädstam som brutits av och sedan
tillbaka till Högen. De två träbitarna som anträffats i Högen kommer otvivelaktigen från en
26
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
trädstam. Det förefaller inte sannolikt att skidåkaren skulle ha åkt ut till den plats i skogen
där det avbrutna trädet funnits i något annat syfte än att hämta en träbit för att utöva våld
mot vargen, särskilt inte i betraktande av att skidåkaren – som det närmare redogörs för i
det följande – förföljt vargar under en längre sträcka fram till det område där Högen
anträffats. Härtill kan läggas att av ett fotografi av det avbrutna trädet synes finnas trärester
intill den avbrutna trästammen, vilket talar för att den nyligen och efter det senaste snöfallet
brutits av. Omständigheterna är sådana att det kan hållas för säkert att träbitarna i Högen
kommer från det avbrutna trädet.
Det är vidare utrett att det från en plats belägen ungefär 2,5 kilometer i nordvästlig riktning
sett från Högen funnits ett spår från en skidåkare och även ett skoterspår, vilka spår funnits
intill varandra vid Mötesplatsen. Genom Per-Olov Nilssons och Sture Nordlunds trovärdiga
utsagor står det klart att skidåkaren kommit till Mötesplatsen norrifrån efter att ha följt
vargspår längs en längre sträcka från området vid Brännakojan/ Öståsen fram till
Mötesplatsen. Av Leif Olssons egna uppgifter framgår att han vistats i ett område i
närheten av Brännakojan/Öståsen. Även skoterspåret på Mötesplatsen har kommit från
nordlig riktning. Skidåkaren har åkt ett femtontal meter från Mötesplatsen och urinerat på
isen. Urinen har iakttagits vid polisens undersökning av sjön den 7 februari 2011 och
tillvara-tagits den 10 februari 2011. Det har ifrågasatts om den urin som tillvaratagits är
densamma som iakttagits på platsen några dagar tidigare. Per-Olov Nilsson har berättat att
det den 10 februari 2011 inte funnits några ytterligare skidspår på Mötesplatsen än de som
funnits där den 7 februari samma år och att han båda dessa dagar kunnat följa skidspåret
från Locksjöviken fram till platsen för urinen. På grund av dessa uppgifter och då platsen
för urinen även återfunnits med GPS med hjälp av koordinater tagna den 7 februari 2011,
vilket Sture Nordlund berättat, samt då det enligt både honom och Per-Olov Nilsson inte
funnits något nytt tillkommande skidspår från Locksjöviken till Mötesplatsen råder ingen
tvekan om att det är den urin som iakttogs den 7 februari 2011 som också tillvaratogs.
Analys av urinen har utvisat att den härrör från Leif Olsson. Det måste ha varit han som
avsatt skidspåret vid urinen och på Mötesplatsen.
Enligt Leif Olsson sammanträffade han inte med någon skoteråkare på isen och det har
gjorts gällande att spåren efter skidorna och skotern kan ha avsatts vid olika tidpunkter.
Skidspåret och skoterspåret följs emellertid söderut från Mötesplatsen till sydöstra delen av
27
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Fansen utan att det, som Per-Olov Nilsson och Sture Nordlund berättat, funnits några
avtryck från skidåkarens stavar. Denna sträcka motsvarar uppskattningsvis ett par
kilometer. Avsaknaden av avtryck från stavar i snön intill skidspåret talar starkt för att Leif
Olsson tolkat efter snöskotern. På grund härav och då det vinner ytterligare stöd av Sture
Nordlunds iakttagelse att skidspåret varit bredare då stavavtryck saknats kan det hållas för
visst att Leif Olsson tolkat från Mötesplatsen efter en snöskoter. Hans uppgift om motsatsen
är inte riktig, och inte heller hans uppgifter om var på sjön han åkt skidor.
Genom Per-Olov Nilssons och Sture Nordlunds utsagor är utrett att skoterföraren och Leif
Olsson från Mötesplatsen följt vargspår i sydlig riktning och att deras spår i höjd med
Bockholmen gått in mot land, alltjämt följande vargspår. Skidspåret och skoterspåret har
sedan fortsatt till Dammyran och där har skoterspåret vikit av mot en vik medan skidspåret,
därifrån med intilliggande stavavtryck i snön, lett fram till Högen och vidare till den
avbrutna trädstammen enligt vad som redovisats ovan. Skotern har vid viken avsatt spår
efter vargar västerut och sedan fram och tillbaka mot det område där snöhögen anträffats.
Utifrån nämnda omständigheter råder ingen tvekan om att Leif Olsson och skoterföraren
spårat varg från Mötesplatsen till området där Högen anträffats. Det är genom Per-Olov
Olssons och Sture Nordlunds berättelser klart att det inte funnits några spår från någon
annan skidåkare under denna sträckning och att det från skidspåret inte funnits några andra
utgående skidspår, vilka ju skulle kunna utvisa att flera personer åkt skidor i samma spår.
Spåren efter skidåkaren har enligt Per-Olov Nilsson och Sture Nordlund funnits kvar den
10 februari 2011 och det hade ditintills inte kommit just någon snö, vilket vinner visst stöd
av den åberopade väderinformationen från SMHI.
Åklagaren har gjort gällande att den döda vargen jagats med skoter i Locksjöviken och att
skotern därvid kört på vargen flera gånger. Av ett åberopat platsundersökningsprotokoll och
fotografier framgår att det funnits flera spår efter något som synes ha hasat på isen och att
det intill åtminstone ett sådan spår funnits blodspår i snön. Med hänsyn härtill och till att
det i området funnits en stor mängd snöskoterspår och även en del vargspår och blodspår
samt till att skoterföraren uppenbarligen spårat varg under längre sträckor och fram till
platsen där skoterspår och hasspår funnits finns starka skäl för antagandet att den varg som
anträffats död jagats med snöskoter på platsen. Härtill ska läggas att vargen åsamkats
28
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
skador i form av flera revbensbrott, revor i levern och blödningar då den fortfarande var i
livet och innan den åsamkats skallskadan. Denna skadebild är förenlig med att vargen
påkörts av en snöskoter. Det skulle också förklara att vargen – som inte haft några sjukliga
förändringar - haft en riklig ansamling vätska i lungan. Det framgår ju av rapporten från
obduktionen av vargen att sådant ödem kan förklaras av kraftig fysisk ansträngning hos
vargen. Nämnda omständigheter i förening med att det förefaller helt osannolikt att någon
skulle kunna springa eller skida ikapp en varg och utöva våld mot vargen medförande så
omfattande skador som varit fallet medför att tingsrätten finner att det kan hållas för säkert
att vargen jagats av snöskoter och därvid blivit påkörd.
Av det anförda följer att det är ställt utom rimligt tvivel att det är Leif Olsson som varit den
skidåkare som sammanträffat med skoteråkaren på Mötesplatsen och att de därefter
tillsammans förföljt och spårat varg i sydlig riktning. De har därefter delat på sig och
snöskoterföraren har kört på vargen och den har sedan slagits ihjäl med en träbit som Leif
Olsson hämtat. Det kan hållas för visst att Leif Olsson och skoterföraren samrått om detta
handlande. Även om det inte är visat vem som slagit ihjäl vargen har Leif Olsson varit
närvarande under hela det förfarande som lett till vargens skador och död. Omständigheterna är sådana att han måste ha haft uppsåt till att vargen skulle dödas.
Enligt Leif Holst fanns Högen och de intilliggande skoter- och skidspåren på platsen den 6
februari 2011, men inte då han under eftermiddagen dagen innan befann sig vid platsen.
Mot bakgrund härav och då Leif Olsson uppgivit att han befunnit sig i Fansenområdet den
6 februari 2011 finner tingsrätten klarlagt att vargen måste ha dödats den dagen.
Åtalet underåtalspunkt 2 är i fråga om Leif Olsson styrkt. Brottet är grovt eftersom det har
avsett en varg som är särskilt skyddsvärt vilt och har utförts med hjälp av en snöskoter och
jaktmetoden har varit särskilt plågsam för vargen som orsakats lidande.
Det har i målet gjorts gällande att det är Stefan Bergquist som kört den skoter som använts
vid spårandet och förföljandet av vargar samt vid påkörning av den aktuella vargen. Det
finns för Stefan Bergquist flera besvärande omständigheter som tingsrätten har att ta i
beaktande vid bedömingen av om åklagarens gärningspåstående mot honom är styrkt.
29
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Stefan Bergquist har visat allmän osäkerhet vid sitt uppgiftslämnande ifråga om vart han
befunnit sig den 6 februari 2011, om när hans skoter reparerats på Kjellas Mack och ifråga
om den telefontrafik som förekommit mellan honom och Leif Olsson. Det har vidare framkommit att han ändrat sina uppgifter vid polisförhör i fråga om när skotern varit på
reparation hos Kjellas Mack, ifråga om han kört skotern under aktuellt veckoslut och ifråga
om han åtgärdat skotern mellan de två tillfällen skotern funnits hos Kjellas Mack.
Det på Mötesplatsen avsatta spåret från en snöskoters drivmatta har uppmätts till ungefär
38 cm och varit en högkamsmatta. Även om det på området vid Högen avsatts skoterspår
som varit 45 cm brett kan det inte uteslutas att spåret avsatts av en drivmatta som varit 38
cm bred eftersom det ligger i sakens natur att spårbredden är beroende av körsättet. Den
Stefan Bergquist beslagtagna skotern har en drivmatta som är 38 cm bred och en
högkamsmatta. Dessa beskaffenheter hos drivmattan är dock knappast speciella just för
Stefan Bergquists snöskoter.
Det har på Stefan Bergquists snöskoter funnits en del skador och hårstrån, av vilket ett inte
kunnat uteslutas härröra från varg. Skadorna på snöskotern kan, som Fredrik Isén redogjort
för, ha uppkommit till följd av att en varg påkörts. Det är dock inte genom någon teknisk
bevisning visat att skotern använts vid påkörning av den aktuella vargen. Det kan således
inte uteslutas att skadorna på skotern kan ha uppkommit på ett annat sätt än åklagaren har
påstått. Det är inte heller klarlagt att hårstråt på skotern kommer från varg och Stefan
Bergquist har lämnat förklaringar till hur hårstrån från hunddjur kan ha hamnat på skotern
som det inte kan bortses från.
Både Stefan Bergquist och Kjell Persson har vid polisförhör påstått att den förres snöskoter
fanns hos Kjell Persson för reparation under det veckoslut då vargen dödats, vilket
sedermera visat sig inte stämma. Detta uppgiftslämnande kan ses i belysning av att det av
Stefan Bergquists egna uppgifter framkommit att han varit i kontakt med Kjell Persson
efter att han förstått att polisen tänkte ta hans skoter i beslag och innan detta skedde. Det
måste dock beaktas att förhören med Stefan Bergquist och Kjell Persson hållits lång tid
efter beslaget och att det inte kan förutsättas att de då exakt skulle minnas när skotern
funnits hos Kjellas Mack.
30
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Då Stefan Bergquists snöskoter togs i beslag hade den andra sidokåpor än original och det
har framkommit att snöskoterns skidor bytts ut mellan de tillfällen skotern fanns hos
Kjellas Mack. Stefan Bergquists uppgift om att skotern levererats med dessa sidokåpor
stöds av vad Kjell Persson berättat och varken deras uppgifter i detta hänseende eller Stefan
Bergquists påstående att skidorna bytts efter det att han kört på något annat än varg har
vederlagts.
Vad gäller den relativt frekventa telefontrafiken som förekommit mellan Stefan Bergquist
och Leif Olsson under det aktuella veckoslutet har ingen av dem kunnat påminna sig dessa
eller närmare redogöra för vad som diskuterats. De har samstämmigt uppgivit att de inte
umgåtts men att de kan ha diskuterat en skoteraffär. Tingsrätten anser att de inte varit
särskilt övertygande i sitt uppgiftslämnande om telefonsamtalen. Båda telefonerna har
kopplats upp mot den s.k. Fansenmasten den 6 februari 2011 kl 11.15 varefter samtalet
pågått i 25 sekunder. Detta liksom övriga samtal dem emellan har varit relativt korta och
det framstår inte som att samtalen skulle ha gällt skoterköp. Den omständigheten att Stefan
Bergquists telefon kopplat upp mot Fansenmasten talar för att han varit i området kring
denna mast. Stefan Bergquist har inte kunnat utesluta att han befunnit sig på Locksjöviken
den 6 februari 2011 eftersom det går en skoterled över sjön. Det är inte klarlagt vilken
räckvidd Fansenmasten har. Vid sådant förhållande och då det inte heller är klarlagt vilken
sektor Stefan Bergquist befunnit sig i finner tingsrätten att vad som framkommit om
telefontrafiken och uppkoppling mot Fansenmasten inte binder honom till brottsplatsen,
men i vart fall till närområdet.
Vad härefter gäller det sms som skickats till Stefan Bergquist den 1 augusti 2011 angående
varg har avsändaren Jessica Persson inte hörts i målet och meddelandet har skickats nästan
ett halvår efter Stefan Bergquists påstådda delaktighet i brottet. Det går inte att dra några
slutsatser av smst som sådant. Tingsrätten anser att smst inte har något särskilt bevisvärde.
Tingsrätten finner att utredningen varken binder Stefan Bergquist eller hans snöskoter till
brottsplatsen eller till den döda vargen. Vid sådana förhållanden kan det trots de för Stefan
Bergquist besvärande omständigheterna inte anses vara ställt utom rimligt tvivel att han
deltagit vid dödandet av vargen. Stefan Bergquist ska således frikännas från åtalet för grovt
jaktbrott under åtalspunkt 2.
31
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
DOM
2013-05-03
B 1920-11
R2
Vad gäller åtalet under åtalspunkt 1 för grovt jaktbrott har Leif Olsson vidgått att han spårat
och förföljt vargar den 5 februari 2011 men bestritt att han gjorde detta i syfte att döda
fredat vilt. Någon närmare utredning till stöd för att Leif Olsson haft sådant syfte har inte
presenterats. Det har inte heller framkommit att han skulle ha haft något vapen eller annan
utrustning med sig för att kunna döda vilt. Tingsrätten frikänner Leif Olsson från åtalet
under åtalspunkt 1 för grovt jaktbrott.
PÅFÖLJD
För grovt jaktbrott stadgas fängelse sex månader till fyra år. Då straffskalan för brottet
skärptes den 1 juni 2001 uttalades i motiven till ändringen att jaktbrottsligheten är så
omfattande att den utgör ett allvarligt problem vid förvaltningen av bl.a. vargstammen.
Straffskärpningen var en markering av att det finns anledning att se allvarligt på den grova
jaktbrottsligheten (prop 2000/01:57 s 49).
Det grova jaktbrott som Leif Olsson gjort sig skyldig till är av sådan art och straffvärde att
annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga, såvida inte särskilda skäl föranleder
annat. Leif Olsson förekommer inte i belastningsregistret och han lever under ordnade
förhållanden. Det finns inte skäl att frångå ett frihetsberövande. Tingsrätten bestämmer
påföljden till fängelse. Brottets straffvärde överstiger väsentligt den lägst stadgade straffnivån för grovt jaktbrott. Straffvärdet motsvarar fängelse ett år och nio månader.
SKADESTÅND
Vid angiven utgång i skuldfrågan är Leif Olsson skadeståndsskyldig gentemot staten. Tvist
råder inte om beloppets storlek. Det yrkade beloppet, 24 000 kr, ska därför dömas ut.
Åtalet mot Stefan Bergquist har ogillats. Han är därför inte skadeståndsskyldig gentemot
staten. Skadeståndsanspråket mot honom ska ogillas.
FÖRVERKANDE OCH BESLAG
Åklagaren har med åberopande av 49 § jaklagen anfört att den i beslag tagna skotern ska
förverkas eftersom den använts som hjälpmedel vid brott och det behövs för att förebygga
brott samt att det finns särskilda skäl att förverka skotern. Då åtalet mot Stefan Bergquist
ogillas finns inte förutsättningar att förverka skotern. Det finns inte skäl att beslaget ska
32
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
B 1920-11
DOM
2013-05-03
R2
bestå till dess att domen vinner laga kraft mot honom i ansvarsdelen då åtalet ogillas och
skotern dessutom varit i beslag mer än två år. Förverkandeyrkande ogillas och beslaget av
skotern hävs.
ÖVRIGT
Leif Olsson ska åläggas att betala en avgift enligt lagen om brottsofferfond eftersom han
begått ett brott med fängelse i straffskalan.
ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, Dv 400
Den som vill överklaga domen ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska ha kommit in till
tingsrätten senast den 24 maj 2013. Överklagandet prövas av Hovrätten för Nedre Norrland.
Tomas Sandström
Avräkningsunderlag, se bilaga 5 och 6
Bilaga 1
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
R2
INKOM: 2013-04-25
MÅLNR: B 1920-11
AKTBIL:
Bilaga 2
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
R2
INKOM: 2013-04-25
MÅLNR: B 1920-11
AKTBIL:
Bilaga 3
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
R2
INKOM: 2013-04-25
MÅLNR: B 1920-11
AKTBIL:
Bilaga 4
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
R2
INKOM: 2013-04-25
MÅLNR: B 1920-11
AKTBIL:
Bilaga 5
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
R2
INKOM: 2013-05-03
MÅLNR: B 1920-11
AKTBIL:
Bilaga 6
HUDIKSVALLS TINGSRÄTT
R2
INKOM: 2013-05-03
MÅLNR: B 1920-11
AKTBIL: