INSIKTER OM INSEKTER DEL 1 Lärare: Dave Karlsson, Station Linné Pav Johnsson, Ölands folkhögskola ALDRIG ALDRIG ELLER ALLTID! Varför har insekterna blivit så framgångsrika? • Mobila (vingar) • Kort generationstid (blir snabbt många) • Exoskelett (skydd och styrka) • Konkurrensfördelar (larv och vuxen konkurrerar ej om samma mat och habitat) • Anpassningsbara (finns överallt) Arthropoda – Leddjur (t.ex. insekter, spindeldjur, mångfotingar och kräftdjur) • Parvisa, ledade bihang • Segmenterad kropp • Yttre skelett av kitin • Ventralt nervsystem • Öppet cirkulationssystem Arthropoda Onychophora Annelida • De äldsta leddjursfossilen är ~400 miljoner år gamla • Man har funnit 300 miljoner år gamla fossil av kackerlackor, dagsländor och syrsor • Redan för 200 miljoner år sedan fanns alla dagens insektsordningar – ingen har dött ut! INSEKTER Tagmosis: kroppens är uppdelad i tre huvudsakliga partier: huvud – mellankropp – bakkropp 6 + 3 + 11 Tre par ben – ett par antenner – ofta med vingar – i alla miljöer >1 miljon beskrivna arter; uppskattat verkligt antal arter är 5-30 miljoner Genomskärning av en insekts kroppssegment. Varje segment består ursprungligen av fyra olika skleriter (eller plåtar) Tergum* Pleurum Sternum Substantiv Tergum* Pleurum Sternum Diminutiv Tergit Pleurit Sternit * Även ”notum” eller ”scutum” Fasettöga Antenn Huvud Framvinge Framben Mellankropp** Bakvinge Mellanben Bakkropp* Bakben * Även abdomen och metasoma ** Även thorax och mesosoma fram- mellan- bak- = pro- meso- meta- Mundelar: Bitande T.ex.: Skalbaggar Sugande Fjärilar Stickande-(sugande) Skinnbaggar Bitande-(slickande) Bin Flagellomere Mellankroppen, thorax, mesosoma metathorax mesothorax prothorax bakvinge framvinge bakben mellanben framben Vingribbornas nomenklatur Costa (C) – Första longitudinella vingribban, ofta i vingens absoluta framkant Subcosta (Sc) – andra longitudinella vingribban (bakom costa) Radius* (R) – tredje longitudinella vingribban, ofta grenad Media (M) – fjärde longitudinella vingribban, ofta grenad Cubitus (Cu) – femte longitudinella vingribban, ofta grenad Analribbor (A1, A2, A3) – oftast ogrenade longitudinella vingribbor i vingens bakkant * Radius förgrenar sig ofta nära vingbasen och den bakre vingribban heter då “radius sector”. polleninsamling simma gräva springa/ hoppa INSIKTER OM INSEKTER DEL 2 Lärare: Dave Karlsson, Station Linné Pav Johnsson, Ölands folkhögskola Latin Svenska Rike Animalia Djurriket Fylum Artropoda Leddjur Klass Insecta Insekter 26 Lepidoptera Fjärilar Familj ~400 Sphingidae Svärmare Släkte ~1.100 Sphinx Svärmare ~25.000 ligustri Ligustersvärmare Systematisk nivå Ordning Art Antal i Sverige Vetenskapligt namn (EJ latin!) Detsamma över hela världen Skrivs ALLTID i kursivt! Auktor (auctor); personen som beskrev arten första gången och vilket år det gjordes Sphinx ligustri (L.) Ligustersvärmare Släktnamn; alltid med stor bokstav artnamn; alla bokstäver små Populärvetenskapligt namn Lokalt. Inga regler. Acerbia alpina (Quensel, 1802) Nordisk igelkottspinnare Acerbia alpina (Quensel in Acerby, 1802) ACERBI, J., 1802: Travels through Sweden, Finland and Lapland, to the North Cape 1798 & 1799 2: 1-380, pl. IIII, London. Etikettering En insekt utan etikett har inget värde! Att samla insekter utan att etikettera det insamlade djuret är fullständigt värdelöst! Insekterna måste etiketteras så snart som möjligt efter fångsten. Hellre en snabb handskriven tillfällig lapp än en snygg efter en vecka. Informationen på insamlingsetiketten ska åtminstone inkludera (land) landskap, närmaste ort, lokal, datum och namn på insamlaren. Notera gärna också kartkoordinater, insamlingsmetod och substrat. Använd aldrig färgade etiketter. Sätt på en ytterligare etikett med uppgifter om artbestämning och om vem som gjort den. Leg. = vem som samlat (latin) Coll. = från vilken samling (collector/collection) Det. = vem som bestämt exemplaret (determinator) Sveriges 26 insektsordningar  Entognatha (urinsekter)  Insecta (egentliga insekter) 4 megadiversa ordningar 5 insektsordningar till att ha koll på Archaeognatha (hoppborstsvansar) Blattodea (kackerlackor) Coleoptera (skalbaggar) Collembola (hoppstjärtar) Dermaptera (tvestjärtar) Diplura (larvborstsvansar) Diptera (tvåvingar) Ephemeroptera (dagsländor) Hemiptera (halvvingar) Hymenoptera (steklar) Lepidoptera (fjärilar) Mecoptera (näbbsländor) Megaloptera (vattennätvingar) Neuroptera (nätvingar) Odonata (trollsländor) Orthoptera (hopprätvingar) Phthiraptera (djurlöss) Plecoptera (bäcksländor) Protura (trevfotingar) Psocoptera (stövsländor) Raphidioptera (halssländor) Siphonaptera (loppor) Strepsiptera (vridvingar) Thysanoptera (tripsar) Trichoptera (nattsländor) Zygentoma (silverborstsvansar) Hemimetabola och holometabola livscykler De hemimetabola insekterna genomgår ofullständig förvandling, vilket innebär att de saknar puppstadium. Från ägget kläcks en nymf, som är en liten kopia av en vuxen individ och som efter varje hudömsning (instar) får större och större vingrudiment. Men det är bara hos de könsmogna (adulta) djuren som vingarna är fullt utvecklade. Efter det att individen blivit adult så slutar den att växa. I exemplet här till vänster en hemiptera. Hemimetabola och holometabola livscykler Hos de holometabola insekterna, sker en fullständig förvandling, vilket innebär att det ur ägget kläcks en larv som helt skiljer sig i både utseende och levnadssätt från de adulta individerna. Efter larvstadiet infaller ett vilostadie, eller puppstadie, ur vilken den färdigutvecklade insekten kläcks. I exemplet till höger fjäril. Neuoptera Nätvingar Orthoptera Hopprätvingar Odonata Trollsländor Dermaptera Tvestjärtar Coleoptera Skalbaggar Diptera Tvåvingar Nematocera myggor – Brachycera flugor Hemiptera Skinnbaggar och Växtsugare Hymenoptera Steklar Lepidoptera Fjärilar De pterygota (vingade), äkta insekterna Hemimetabola insekter (ofullständig förvandling) ”Palaeoptera” (Vingarna kan ej hållas mot kroppen) Odonata Trollsländor Två par stora vingar med ett rikt ribbnät, stora fasettögon, små antenner och smal bakkropp. Hos de egentliga trollsländorna hålls vingarna i vila rakt ut medan de hos jungfrusländorna och flicksländorna hålls snett bakåtriktade över kroppen. Ca 60 Svenska arter. De pterygota (vingade), äkta insekterna Hemimetabola insekter (ofullständig förvandling) Neoptera (Vingarna hålls i vila mot kroppen) Orthoptera Hopprätvingar Hit hör familjerna syrsor, vårtbitare och gräshoppor av vilka några kan bli oerhört talrika! Långa bakben med kraftiga lår samt stor, sadelformad halssköld. En framträdande karaktär är att de kan åstadkomma ljud (sång). Ca 40 svenska arter. De pterygota (vingade), äkta insekterna Hemimetabola insekter (ofullständig förvandling) Neoptera (Vingarna hålls i vila mot kroppen) Dermaptera Tvestjärtar Slanka, platta insekter med cerci utformade som en tång. Tången, som är mest krumböjd hos hanen, gör att de inte går att förväxla med någon annan insekt. Fyra svenska arter i två familjer. De pterygota (vingade), äkta insekterna Hemimetabola insekter (ofullständig förvandling) Neoptera (Vingarna hålls i vila mot kroppen) Hemiptera Skinnbaggar och växtsugare Mycket små till medelstora insekter av mycket olika form och levnadssätt. Alla har dock stickande, sugande mundelar med vilka de kan suga växtsaft eller djurs kroppsvätskor. De flesta hemipterer lever på och av växter, och bland dessa finns ett stort antal skadedjur inom såväl lantbruk som trädgårdsodling. Främst gäller detta bladlöss, sköldlöss och stritar, vilka inte bara skada växterna direkt genom sitt ätande utan också överför virussjukdomar. I heterogena miljöer hålls dock normalt antalet skadedjur någorlunda nere av olika rovinsekter och parasitsteklar. Även väderleken och växternas friskhetstillstånd har stor betydelse. I monokulturer utan refuger och vägrenar kan de ödelägga hela skördar om de inte bekämpas kemiskt eller biologiskt! Ordningen kan delas upp i två grupper; Heteroptera (Skinnbaggar) och Homoptera (växtsugare) 1600 kända svenska arter. De pterygota (vingade), äkta insekterna Holometabola insekter (fullständig förvandling); Endopterygota Neuoptera Nätvingar Långsmal kropp. Vingar ungefär lika stora, i vila taklagda. Antennerna ofta relativt långa och tunna. Viktiga skadedjursbekämpare. 60 svenska arter De pterygota (vingade), äkta insekterna Holometabola insekter (fullständig förvandling); Endopterygota Coleoptera Skalbaggar Mycket små till mycket stora insekter med två par vingar, av vilka framvingarna är styva, hårda eller läderartade täckvingar som i vila möts längs mittlinjen. Bakvingarna är membranösa och vanligen sammanvikta och dolda under täckvingarna. Mundelarna är alltid bitanda (jfr hemiptera). Saknar alltid cerci. Skalbaggarna är först och främst bundna till markytan och förnalagret samt de nedre delarna av vegetationen. Ordningen omfattar en mängd växtätare, rovdjur, parasiter, arter som lever av dött material och dessutom en mängd kända skadegörare så som coloradoskalbagge, fläskänger, museiänger, ollonborre, mjölbagge, husbock, granbarkborre, almsplintborre, snytbagge mfl mfl. 4.800 kända arter i Sverige. De pterygota (vingade), äkta insekterna Holometabola insekter (fullständig förvandling); Endopterygota Hymenoptera Steklar Mycket små till mycket stora insekter med två par hinnartade vingar av vilka det främre är störst. Dock finns arter som är vinglösa (t.ex. myror) eller har vinglösa former. Förmodligen är detta den största faktiska ordningen men hittills är ”bara” drygt 140.000 arter beskrivna, vilket gör steklarna till den tredje största ordningen. Ordningens medlemmar är högst olika i form, storlek och levnadssätt, men de kan fördelas i två väl avgränsade underordningar: Symphyta (Växtsteklar) som saknar ”midja” och Apocrita (Midjesteklar). Symphyta som är de ursprungliga steklarna innehåller bl.a. blad- och vedsteklar, medan Apocrita omfattar parasitsteklar och gaddsteklar, som är avancerade och specialiserade insekter. I denna enorma grupp finns givetvis både ”nyttodjur” och ”skadedjur” representerade. 8.000 arter beskrivna i Sverige. De pterygota (vingade), äkta insekterna Holometabola insekter (fullständig förvandling); Endopterygota Diptera Tvåvingar Tvåvingarna delas upp i två underordningar; Nematocera (myggor) som i de flesta fall är slanka och har mångledade antenner, och Brachycera (flugor) som för det mesta är relativt kraftigt byggda och har fåledade antenner. Gemensamt för dem är att det främre vingparet är välutvecklat medan det bakre är ombildat till klubblika svängkolvar som fungerar som balansorgan under flygningen. Vissa parasitiska tvåvingar saknar vingar helt. En oerhört artrik grupp med nästan 6.000 arter enbart i Sverige De pterygota (vingade), äkta insekterna Holometabola insekter (fullständig förvandling); Endopterygota Lepidoptera Fjärilar Fjärilarnas vingar är oftast vackert beklädda med fjäll och är därför lätta att känna igen. Fjällen, som lätt faller av, är tillplattade hår som ligger taktegellikt lagda över hela vingytan hos de flesta arterna. Även fjärilarnas mundelar avviker från andra insekter då de är omvandlade till en lång sugsnabel som i vila ligger urfjäderlikt hoprullad under huvudet. Några arter, t.ex. kålfjäril och frostfjäril kan uppträda som skadedjur. I Sverige har 2.700 arter påträffats. Etikettering En insekt utan etikett har inget värde! Att samla insekter utan att etikettera det insamlade djuret är fullständigt värdelöst! Insekterna måste etiketteras så snart som möjligt efter fångsten. Hellre en snabb handskriven tillfällig lapp än en snygg efter en vecka. Informationen på insamlingsetiketten ska åtminstone var (land) landskap, närmaste ort, lokal, datum och namn på insamlaren. Använd också gärna kartkoordinater och notera även insamlingsmetod och substrat. Använd aldrig färgade etiketter. Sätt på en ytterligare etikett med uppgifter om artbestämning och om vem som gjort den. Leg. = vem som samlat (latin) Coll. = från vilken samling (collector/collection) Det. = vem som bestämt exemplaret (determinator) REKOMMENDERADE LÄNKAR • Sveriges entomologiska förening www.sef.nu/ • Station Linne www.stationlinne.se • Artportalen www.artportalen.se/