1. No category

SVERIGE:
ATT PASSERA GRINDVAKTEN
Snäva föreställningar kring manligt och kvinnligt gör att
transkroppen inte accepteras på vilka villkor som helst i Sverige.
Transpersoner kämpar för större möjligheter att definiera sig
själva, men både inom vården och i det offentliga rummet ställs
höga krav på att passa in i ett tvåkönat heterosamhälle.
TEXT & BILD THERESE ROSENVINGE
Å
ret är 1972. Sverige får som första land i
världen en lagstiftning som gör det möjligt
för personer att korrigera sitt kön. Lagen
var banbrytande, men sedan dess har verkligheten
kommit ikapp och förbi. Idag kritiseras Sverige av
tunga internationella människorättsorganisationer
för det faktum att transpersoner fortfarande tvingas
till sterilisering.
– Jag får höra många reaktioner om Sverige och vi
har inte ett särskilt gott rykte i världen när det gäller
transfrågor. Det finns en upprördhet över att Sverige
som gärna tycker till om andra länders mänskliga
rättigheter inte är bättre på dessa frågor, säger Maria
Sundin, som jobbat för transpersoners rättigheter
sedan -talet, idag bland annat som sekreterare i
Transgender Europe.
I rapporter, undersökningar och intervjuer
framträder en dyster bild av hur det är att leva som
transperson i Sverige idag. Psykisk ohälsa, utanförskap och stigmatisering är teman som återkommer.
Transpersoner vittnar om hur samhällets institutioner ofta genomsyras av fyrkantiga föreställningar om
kön och genus. Acceptansen och bemötandet från det
allmänna påverkas i hög grad av hur väl man »passerar«, det vill säga hur väl man rent kroppsligt passar
in i normen för sitt kön.
– Det finns en normativ syn kring kroppar som
också reproduceras i vården av transpersoner. Vården
vill gärna att patienter ska »se ut som« transsexuella,
att man ska passera som biologisk man eller kvinna,
säger Lukas Romson, socialdemokrat, tidigare ordförande i transföreningen KIM och själv transsexuell.
Huvudprincipen i Sverige är att en könskorrigerande behandling påbörjas efter en omfattande
utredning och efter att diagnosen transsexualism
fastställts. Den medicinska behandlingen kan sedan
bestå av hormonbehandling, hårborttagning, logopedhjälp samt kirurgi för bröst och könsorgan. Det
är dock Socialstyrelsens rättsliga råd som godkänner
det juridiska könsbytet och det är här som lagens
krav på att den sökande är  år, svensk medborgare,
ogift samt steril aktualiseras. Rättsliga rådet ger även
tillstånd för den delen av behandlingen som innebär
operation av könsorganen.
I praktiken kräver Rättsliga rådet, utöver
det som lagen säger, även ett positivt läkarutlåtande. Utredningsteamet får i det avseendet rollen
som »grindvakter« i processen, och bland annat
20 OTTAR #1
Ungdomsstyrelsen har uppmärksammat att det finns
en tydlig maktoblans mellan patient och utredare. I
ett mejl till Ottar beskriver »Micke«, som vill vara
anonym, hur han upplevde sin utredning: »De tror
så fast på att de vet vad som är bäst för en att det inte
går att värja sig och ifrågasätta. Man slutar försvara
sig, och när allt är över vill man bara glömma och gå
vidare«.
Att tvåkönsnormen är närvarande när någon
vill korrigera sitt kön märks bland annat i att det
finns en stor förväntan på att man ska vilja gå »hela
vägen« i att förändra sin kropps utseende.
– Det saknas förståelse för att vissa mår bättre
av att bara göra en del. Juridiskt finns inga krav på
att man måste förändra kroppens utseende, men i
praktiken ser det annorlunda ut. En del läkare anser
fortfarande inte att det är rimligt att sätta en diagnos
om man inte vill genomgå allt, säger Lukas Romson.
Detta är något som transrörelsen jobbar för att förändra. RFSL har sedan länge krävt
att den svenska vården ska
följa de internationella riktlinjer som finns och som tydligt
säger att vissa transpersoner
kan må bra av att endast få
behandling med till exempel
hormoner. I grund och botten
handlar detta om ett krav på
självdefinition och ett krav på
en ökad förståelse för att vissa
transpersoner definierar sig
som enbart man eller kvinna,
medan andra transpersoner har en queer uppfattning
om kön och inte vill definiera sig eller passas in enligt
tvåkönsnormen.
Cecilia Dhejne, överläkare och chef för utredningsteamet vid Psykiatri Sydväst i Huddinge bekräftar att personer som inte passat in i bilden av att man
ska vilja gå hela vägen hittills har haft svårt att få vård.
Men hon menar att vården håller på att ändra sitt
synsätt och att utvecklingen långsamt går mot en mer
individanpassad behandling.
– Vården är som samhället i övrigt, vi påverkas
också av en heteronorm och en tvåkönsnorm. Men
det handlar också om att det funnits lite medicinsk
kunskap om att ge bara delar av en behandling, och
inom vården vill man vara säker på att det man gör
blir bra för personen. Det är väldigt stora medicinska
ingrepp det handlar om, säger hon.
Det finns fall där Rättsliga rådet har beviljat ett
nytt juridiskt kön utan att den sökande velat genomgå
plastikkirurgi. Det är alltså möjligt att få ett juridiskt
kön som inte överensstämmer med normerna för hur
kroppen då bör se ut. Men Bengt Lundström, som är
föredragande i Rättsliga rådet, beskriver detta som en
»ny situation«.
– De flesta vill ha en förändring av sin kropp. Men
det finns också en frigörande rörelse de senaste åren
som verkar för att det inte ska spela så stor roll. Där
anser jag att kunskapen är begränsad och där finns
ingen praxis och inget regelverk.
De senaste åren finns flera exempel på hur
förväntningar och normer som påverkat behandlingen av transkroppen luckrats upp. Det har genom
ny praxis blivit möjligt att byta förnamn, utan att
Skatteverket tar hänsyn till kön. Kravet på att vara
ogift för att korrigera sitt kön har
också spelat ut sin roll i och med
att äktenskapet blivit könsneutralt.
– Där fick vi bakläxa och nu
är praxis att vi bortser från det
kravet, säger Bengt Lundström.
»Det är här som
lagens krav på
att den sökande
är 18 år, svensk
medborgare,
ogift samt steril
aktualiseras.«
Men även om synsätt och
praxis långsamt alltså förändras
både inom transvården och i hur
lagen tolkas så kvarstår fortfarande snäva kroppsideal som påverkar transpersoners möjligheter att
bli accepterade i det dagliga livet.
Maria Sundin menar att transpersoner, särskilt kvinnor, har en stor press på sig.
– Transmännen ska gärna bygga muskler och
överlag vara maskulina. Bland transkvinnor finns det
ideal om att man ska göra bröstförstoring, ansiktskirurgi och flytta fett från olika delar av kroppen
till andra. Och vi ska inte förneka att dessa ideal
reproduceras även inom delar av transcommunityt,
säger hon.
Therese Rosenvinge är frilansjournalist.
Warren vittnar om hur en könskorrigering ofta betraktas som något extremt. Inför korrigeringen var det flera
i omgivningen som rent av försökte
stoppa honom. Men nu, när kroppen
väl förändrats, kan samma omgivning
plötsligt vara besvärad av att han inte
valt att gå vad som anses vara »hela
vägen«.
– Jag har en manlig hjärna, en manlig kropp, men kvinnliga reproduktiva
organ. Men den premissen har folk
svårt att acceptera, säger han.
Warren Kunce:
På tvärs mot normen.
Starka känslor väcktes när han brandtalade
mot tvångssteriliseringar utanför riksdagshuset i januari. Han vägrar att rätta sig efter
samhällets snäva syn på kropp och kön.
BEGREPP
Cisperson: En person som
inte definierar sig som
transperson, det vill säga en
person vars könsidentitet,
juridiska kön och biologiska
kön överensstämmer enligt
normen.
Passera: När omvärldens
uppfattning om en persons
kön stämmer överens med
könsidentiteten.
Transition: Den process där
man övergår från ett kön till
ett annat juridiskt samt genom medicinsk och kirurgisk
behandling.
Könskorrigering: »Könsbyte« eller könskorrigering
kallas den medicinska och
juridiska process transsexuella går igenom för att ändra
sitt kön. Könskorrigering
innebär att en person ändrar
sin kropp med hjälp av
operationer, hormoner och
röstträning så att den bättre
stämmer överens med personens könsidentitet.
[källa] RFSL
»The state has stripped us of our
human dignity«. Den kalla vinterluften
utanför riksdagshuset i Stockholm
hindrar inte Warren Kunce, , från att
klä av sig plagg efter plagg samtidigt
som han framför ett gripande brandtal.
Det är den  januari och omkring 
personer har samlats som en direkt
reaktion på uppgiften om att steriliseringskravet blir kvar.
– Det kändes som rätt tillfälle att
säga något. Jag har länge tänkt att jag
inte haft rätten att tycka kring svensk
politik och svenska lagar eftersom jag
inte själv är svensk. Men jag ser det inte
längre som en svensk fråga, utan som
en fråga om mänskliga rättigheter, säger Warren när Ottar träffar honom på
anrika Kafferummet Storken i Uppsala
ett par veckor efter demonstrationen.
För två och ett halvt år sedan
tog studierna Warren till Sverige och
Uppsala. Han är ursprungligen från
Missouri USA, men har även bott i
Brasilien och Danmark. När Warren
kom till Sverige tvingades han börja
från ruta ett med sin transition, trots
att han tagit hormoner sedan tidigare.
Warren beskriver kontakten med
den svenska transvården som mycket
frustrerande.
– De har så mycket tester. Du måste
titta på bläckplumpar och göra IQ-test.
Det är en så löjlig utredningsprocess.
I dag har Warrens kropp blivit
maskulin genom hormoner och han
har fått den platta bröstkorg som han
vill ha. Steriliseringskravet har Warren
lyckats komma runt genom att ansöka
om att byta kön i sitt amerikanska pass.
Det nya amerikanska personnumret
gör att Warren idag erkänns som man
även i Sverige.
Warren vill avvakta med beslutet
om att eventuellt skaffa en penis. Han
vill först vara säker på att det behövs
för att han ska må bra och att ingreppet
kan göras utan risker. Dessutom har
Warren en stark längtan efter att en
dag kunna bli förälder. Warren tycker
det är synd att inte samhället är bättre
på att värdesätta transkroppar så som
de är, i stället jämförs de ständigt med
cispersoners kroppar.
– Mina bröstvårtor är till exempel större än hos någon som fötts
som man. En vän till mig tyckte att
jag skulle göra dem mindre och mer
attraktiva. Men som jag ser det är det
såhär bröstvårtor på en transkropp
ser ut. De ser varken kvinnliga eller
manliga ut och det är helt okej.
Warren utmanar gärna fyrkantiga
föreställningar om kön och genus och
han signalerar gärna sin sexualitet utåt.
Att vara öppen som gay tror Warren
ger honom en större frihet i hur han
kan klä sig och vara som transperson.
Friheten har också ökat allt eftersom
kroppen förändrats till det yttre, förklarar Warren.
– Nu när min kropp har blivit så
maskulin så har jag en större frihet att
ha örhängen, högklackat eller en tajt
rosa tröja, säger han, drar upp sin rutiga skjorta och visar håret på magen.
»Shame, shame, shame!«.
Med de orden, riktade mot
Kristdemokraterna, sätter Warren
punkt för demonstrationen utanför
riksdagshuset. Han tror att folk lättare
förstår hur fel det är att staten dikterar
hur kroppen ska fungera om förhållandena översätts till något som anses
okontroversiellt.
– Vi tvingar inte vänsterhänta att
bli högerhänta längre. Trots att det är
lättare att leva som högerhänt utifrån
hur saxar och dörrar ofta är utformade. Där är vi överens om att det är
samhällsstrukturer som måste ändras
och inte människors kroppar.
/THERESE ROSENVINGE
Läs och se en video av Warrens brandtal på http://www.thegaymode.com/
#1 OTTAR
21
TRANS AROUND
THE WORLD
Sverige
Idag ansöker cirka 50 personer
årligen om att få korrigera sitt
juridiska kön i Sverige. Cirka 1/3
utgörs av KtM och resterande del
MtK. Det är Socialstyrelsens rättsliga råd som godkänner såväl ett
juridiskt som ett fysiskt könsbyte.
1972 — 2009 kom 739 ansökningar in till Socialstyrelsen. Enstaka
ansökningar avslås, i regel med
krav på komplettering.
Europa
Portugal, Storbritannien, Tyskland och Spanien är exempel på
europiska länder som avskaffat
krav på sterilisering för att få
byta kön (Källa: HRW).
Nepal
Sedan 2007 får transsexuella
som genomgår en könskorrigering sin identitet erkänd av
myndigheterna. Under 2011 års
folkräkning fanns det för första
gången en möjlighet att definiera
sig som varken man eller kvinna.
Amanda Brihed:
»Min kropp är politisk.«
Att ständigt tvingas förhålla sig till
intima frågor från omvärlden präglar
Amandas vardag.
»I våras bytte hon kön«. Med den
meningen inleds en artikel i Metro .
Amanda Brihed, , politiskt engagerad
i Folkpartiet, var då drivande i att mobilisera motståndet mot FRA-lagen. Det
var också detta Metro-artikeln skulle
handla om. Trodde Amanda.
– Jag hade inga planer alls på att
detta skulle bli en stor del av mitt liv.
Det var snarare något jag fruktade.
Men när FRA-debatten tog fart och
när medierna ville granska motståndet
blev jag tvångsoutad, säger hon.
Som så ofta senare flyttades fokus
från Amandas person till hennes
kropp. Könskorrigeringen var på ett
ögonblick offentlig och Amandas strategi för att hantera detta faktum blev
att själv kliva fram och aktivt verka för
transpersoners rättigheter.
– Jag har blivit tvungen att lära mig
att hela min existens är politisk, min
kropp är politisk och min identitet är
politisk.
En röd tråd i Amandas debattartiklar är omvärldens enorma fixering
vid hennes underliv. Frågor som få
cispersoner skulle acceptera anses inte
ligga inom den privata sfären när det
gäller en transperson. Hennes kropp
görs till allmän egendom.
– När jag vill göra ett snabbt
22 OTTAR #1
läkarbesök för att förnya ett recept på
värktabletter för min rygg så tvingas
jag i stället sitta och försvara mig mot
frågor kring vilka sexställningar jag
gillar eller hur mina blygdläppar ser ut.
Amanda har varit utsatt för hatbrott, diskriminering och fientlighet.
Men hon upplever att samhällsklimatet
blir bättre, i takt med att okunskapen
minskar.
– Det är inte är lika mycket illvilja i
frågorna längre, även om de fortfarande ofta är förvånansvärt intima. Jag
känner inte samma fientlighet.
Det har nu gått fyra år sedan
Amanda fick en kropp som hon kan
känna sig bekväm i. Hon minns första
gången hon stod inför en fullfigurspegel i sin nya kropp.
– Jag tänkte att, oj, det är ju inte
någon annan som står där längre.
Idag tänker jag inte mer på min kropp
eller hur jag ser ut när jag går upp på
morgonen än vad jag föreställer mig att
någon annan gör.
Amanda genomförde sina
operationer utomlands. Efter att vid
upprepade tillfällen ha försökt få hjälp
på hemmaplan blev det enda utvägen.
I Sverige accepterades hon inte som
»tillräckligt« trans.
Sydafrika
– Jag var väl inte tillräckligt tunn
eller snygg och jag envisas inte med
att springa omkring i sommarklänningar i minusgrader. Man måste
passa in i mycket märkliga och snäva
patriarkala ramar för hur en kvinna
ska vara för att accepteras som
transkvinna.
Tillbaka i Sverige tvingades Amanda
genomgå en grundlig undersökning
inför det juridiska bytet.
– Jag får inte föra mina gener och
mitt »sjuka psyke« vidare. Hur jag
såg ut, den kroppsliga bilden, spelade
ingen roll. Det handlade bara om
funktionen.
Parallellen till hur staten tidigare
behandlat utsatta grupper – bland
annat utifrån tankar om rashygien – är
uppenbar anser Amanda.
– Det är en grundläggande
demokratisk värdering att man har
rätt till sin egen kropp, sexualitet och
fortplantning. Och det är ju ett otroligt
övergrepp att någon kommer och talar
om att du inte är bra som du är.
Upplevelsen av att vara förhindrad
av staten från att en dag bli mamma är
något Amanda knappt finner ord för.
– Det går inte att på ett diplomatiskt
sätt beskriva hur det känns.
/THERESE ROSENVINGE
Transsexuella som genomgår
könskorrigering får sedan 2004
sin identitet erkänd av myndigheterna. Sedan 2006 erkänns det
tredje könet intersex som juridiskt
jämställt med man och kvinna.
Men samtidigt utsätts transsexuella män och lesbiska systematiskt för våld och diskriminering.
USA
2011 publicerade The National
Center for Transgender Equality
och The National Gay and Lesbian
Task Force en nationell kartläggning av diskriminering mot
transpersoner i USA
6450 personer deltog i studien
som visar att:
+ 90% har upplevt diskriminering, trakasserier eller dålig
behandling på sitt jobb.
+ 26% uppger att de har förlorat
ett jobb på grund av sin könsidentitet.
+ 19% har vägrats ett hus eller
lägenhet på grund av sin könsidentitet.
Vilka regler och villkor som gäller
för könskorrigeringar i USA varierar mellan olika stater.
Källa RFSL och hrw.org.