Kalmars historia i korthet Det medeltida Kalmar. Foto av modell i Kalmar läns museum. Det äldsta Kalmar, ca 1150 till 1650 Staden växte fram som en följd av att det fanns en god hamn i Slottsfjärden intill en viktig sjöfartsled; eftersom det producerades en mängd exportvaror i Mörebygden och inte minst för att kungamaktens fästning låg här. Sjöfarten ledde till handel. Kontakterna över Östersjön var livliga redan på denna tid. Inﬂytandet från de tyska Hansestäderna var stort under lång tid. Fästningen blev efter hand utbyggd till ett slott. Garnisonen krävde mat, kläder och foder. Särskilt mycket behövdes när maktens herrar med sina stora följen kom på långvariga besök. Slottet byggdes om, byggdes till och förskönades. Det försågs med murar och vallgravar. Den lilla staden växte i sin tur med bryggor, bodar, bostäder och verkstäder, men även med kyrkor och kloster. Staden skyddades av en ringmur med torn och portar innanför en vallgrav. Gustav Vasa och hans söner lät fullborda slottet i renässansstil. Just före 1611 års danska krig stod den gamla staden och slottet på sin höjdpunkt. Kalmar var en av landets fem viktigaste städer och här bodde kanske 2 á 3 000 människor. På grund av sitt läge var Kalmar landets utpost i sydost mot Danmark men också den svenska hamn som låg närmast Hansestäderna söder om Östersjön. Staden levde alltså på handel och hantverk men också på att försörja garnisonen och tidvis även svenska ﬂottan. Slottet ﬁnns kvar i all sin prakt men inga byggnader från den gamla staden. Vi vet var stadsmuren och bykyrkan låg liksom en del andra byggnader. 1,2 - 1,5 meter under markytan ﬁnns resterna av den raserade medeltida staden. En del utgrävningar har gjorts men de gator som vi går på idag ligger inte där medeltidens trånga gator och gränder vindlade sig fram. Vi får föreställa oss att hela området innanför ringmuren var fyllt med små, grå trähus i en och två våningar men med inslag av några få stenhus. Gamla stans nuvarande hus är från 1700-talet eller senare. En fantasieggande modell av det medeltida Kalmar ﬁnns på Kalmar läns museum. (Se bild ovan!) Utgiven av Kalmar stads hembygdsförening 2006 © Texter: Gunnel Forsberg Warringer, Ulf Liedström och Gunnar Magnusson Layout och redigering: Gunnar Magnusson Fästningsstaden på Kvarnholmen När danskarna 1611 kalmarborna ville anföll den medelnaturligtvis inte tida staden för att gärna ﬂytta från erövra Kalmar slott sina hus i Gamla blev förödelsen stor. stan. Kalmars borgare utEfter en häftig sattes för ett väldigt brand 1647 började lidande och många kalmarborna trots dödades. Alla börallt bygga på Kvarnjade då förstå att det holmen och överge behövdes ett bättre Gamla stan. Några och mindre utsatt av de rikare byggde läge för staden än på dubbeltomter. mitt i stridslinjen Vanligt folk byggde mellan anfallande timmerhus och en Fästningsstaden som den var tänkt. ﬁender och försvardel ﬂyttade gamla Foto av modell på Kalmar läns museum. arna i kungaborgen. hus. (Läs mer om 1641 beslöt riksrådet under drottning Christina vissa intressanta hus och platser på de mässingsskylatt staden skulle ﬂyttas. Nu skulle det byggas en ny tar, som ﬁnns uppsatta!) och säkrare fästningsstad på Kvarnholmen, skyddad Den körbara infarten till staden gick genom av vatten, bastioner och höga murar. Västerport över Ravelinsbron. Tull togs upp och det Arbetena påbörjades efter en plan som forti- skedde senast i den lilla rotundan vid Tullbron. Mot ﬁkationsoﬃceren Johan Wärnschiöld upprättade. söder fanns portar till Jordbron och Storbron, som Han tänkte förstås mest på att bygga en modern, utgjorde stadens hamn. Dessa var långa träbryggor, lättförsvarad fästning. Men innanför murarna blev där varor till fartygen landades och lastades. Vattnet det plats för en renässansstad med raka gator i räta gick på den tiden ända fram mot fästningsmurarna. vinklar och två pampiga torg enligt den tidens hög- Ut mot Kalmarsund fanns bara några ﬂacka holmar i sta mode. sydost. Slottsfjärden räckte ända fram till bastionen Kalmar anses vara den bäst bevarade fästnings- Christina Regina, ungefär vid Floras kulle. staden i Sverige. Till detta intryck bidrar DomkyrHandel och hantverk var de viktigaste födkrokarkan, Rådhuset och andra barockbyggnader. Jämför na. Verkstäder eller lager fanns på de ﬂesta gårdar med Kristianstad, Karlskrona, Malmö, Landskrona och där fanns också husdjur i svinstior, hönshus och och Göteborg inom vallarna! stall mitt i staden. Foder odlades på lyckor utanför Gatunätet är nästan detsamma nu som då. Av de Kvarnholmen. fyra Vallgatorna alldeles innanför befästningsmurarTjänstefolk och andra samlades vid de minst åtta na saknas den norra, som försvann när muren revs brunnar, som har funnits mitt ute i gatorna. Dessa i mitten på 1800-talet och Kvarnholmen fylldes ut var till en början inte ens stensatta. Folklivet bör ha åt norr, likaså delar av den västra (ner mot statio- varit ganska livligt, eftersom det bodde 3-5000 männen) och av den södra (där Ångkvarnen/Kalmarsalen niskor på Kvarnholmens begränsade yta. Liv och m.m. ligger). Stortorget, Lilla Torget och Larm- rörelse. Buller och dofter på ett helt annat sätt än torget ﬁck sina platser. Marken delades upp i 399 idag, när det bor ca 1 500 personer här. tomter, de ﬂesta 20x50 alnar stora (12x30 m). Men Stortorget i Kalmar Stortorget med sin praktfulla Domkyrka är en av landets bäst bevarade torganläggningar från stormaktstidens Sverige. Här kan vi än idag förstå vilka storslagna ambitioner kungamakten, staten och kyrkan hade när detta skapades. Torget byggdes om år 2002 för att återfå en del av sin ursprungliga karaktär. Det klassas nu som byggnadsminne. Nicodemus Tessin den äldre var arkitekt för Domkyrkan, som byggdes 1660-1703, men togs i bruk redan 1682. Det är en av Sveriges förnämsta barockkyrkor. Tessin var starkt påverkad av barockarkitekturen på kontinenten. Särskilt i Rom ﬁnns exempel på kyrkor som kan ha inspirerat honom. Det ﬁnns dock inga ritningar av Tessin som visar att han tänkt sig en kupol på kyrkans topp. Domkyrkan ligger fritt ute på torget, naturligt inplacerad för att dominera och imponera. Tessin och Johan Wärnschiöld utformade renässansstadsplanen på 1640-talet efter kontinentala förebilder. Stortorget kan betraktas som ett öppet rum i staden. Bebyggelsen runt torget, rummets väggar, består av enskilda hus uppförda från 1600-talets senare del fram till 1900-talets slut. På södra sidan dominerar Rådhuset, uppfört 1684-90 i holländsk barockstil. Stadens domstol hade lokaler här fram till på 1970-talet. Det är en av landets bäst bevarade byggnader i sitt slag. Arkitekten är okänd. På taket har det funnits ett torn och på huvudfasaden en balkong över ingången. Närmaste granne är en byggnad från 1760-talet, som bl.a. inrymt brandstation och köttbesiktningsbyrå. Fasaden mot torget är från 1830-talet. Sedan följer en rad av tre timrade borgarhus från 1700-talet alla är typiska för Kalmar. De har höga valmade tak och några bärs upp av källare med murade tunnvalv. Öster om Domkyrkan återﬁnns Stadshuset. Det byggdes ca 1830 som gymnasium med C.F. Sundvall som arkitekt. 30 år senare byggdes det på till sin nuvarande höjd. Huset har en ren empirefasad med nyklassiska element. Idag inrymmer det kommunala kontor. Söder om Storgatan reser sig Stadshotellet från 1905. Det har torn, burspråk och portomfattning, allt i bästa jugendstil. Larmtorget Larmtorget eller Alarmtorget ﬁck sitt namn vid 1600-talets mitt. Där skulle garnisonens mannar samlas vid fara för fästningsstaden. Tyghus, kvarn, kaserner och inkvarteringar låg spridda över Kvarnholmen, vars befästningsverk var som starkast mot landsidan i väster. Där härskar Västerport, som var huvudinfart till fästningen och staden. Den ligger mitt i den s.k. landpolygonen med bastionerna Gustavus Primus (döpt efter Gustav I Vasa) och Gustavus Magnus (med namn efter Gustav II Adolf). Här i stadsporten, som har renässanskaraktär, ﬁnns gamla kasematter, använda som logement och förråd. Innanför låg materialgården med en del smärre byggnader i kv. Väktaren. När järnvägen kom till Kalmar 1874 skedde en centrumförskjutning mot Larmtorget. Ravelinsbron hade redan tidigare mist sin betydelse då man byggt en ny bro (Tullbron) med infart till Storgatan och en ny gata ner till järnvägsstationen. Vid torget ligger teatern från 1861, som har en vacker salong och är byggnadsminne. Den ritades av B.K. Malmberg, som också skapade Stora Teatern i Göteborg. Vidare ﬁnns här Frimurarehuset ritat av arkitekt J.F. Åbom 1877 och ett stort jugendhus från 1904, ett av landets förnämsta varuhus på 1950-talet. Arkitekt till denna byggnad var Gustaf Wickman. Vasabrunnen, skapad av professor Nils Sjögren, är från 1926. Torget byggdes om i sin helhet 1997 när 600-årsminnet av Kalmarunionen ﬁrades. I parken intill järnvägsstationen ﬁnns dessutom ett unionsmonument, skapat av Roj Friberg. Kalmar ca 1855 De stolta vallarna gjorts mot söder för runt fästningsstahamnens utbyggden Kalmar befann nad. De holmar som sig på 1850-talet i ett låg utanför staden synnerligen dåligt fångades snart in skick. Mot Malmen av utfyllnader. Ångfanns stora hål där kvarnen med Kalmurarna rasat. Därmar läns museum för revs denna del och Kalmarsalen av den forna befästbyggdes på rivna ningen först. Allt fästningsvallar och var i sin tur en följd utfyllnader liksom av att staden gått Riskvarnen. miste om sin status På norra sidan rasom fästning. Stasade vallarna nästan den övertog kronhelt ner i vattnet. ans mark och anlade År 1867 (Magnét) Ljunggrens stadskarta bl a promenadstråk, togs en ny stadsplan planterade buskar, fram som visade ett träd och häckar, allt till borgarnas fromma. antal kvarter i ett rutnätsmönster som anslöt sig till Stora delar av fästningsvallarna ﬁnns kvar mot renässansplanen. Flera av de kvarter som planerades väster, söder och öster. Sundets vågor svallade förr är idag parkeringsplatser, men många hus på Kvarndirekt mot vallarna. Stora utfyllnader har sedan holmens norra sida byggdes efter denna plan. Översiktskarta år 2005 från Samhällsbyggnadskontoret i Kalmar Staden utanför Kvarnholmen Från ca 1650 hänvisades ﬁskare på Kvarnholmen och andra, som inte blev kvar som borgare i staden, att ﬂytta till Malmen. Där byggde de sig anspråkslösa hus i några rätvinkliga kvarter. Fler och ﬂer hantverkare slog sig ner här och inredde verkstäder. Husen i de ursprungliga kvarteren mellan Norra och Södra Malmgatan stod kvar till ca 1965, då allt revs utom en husrad längs Strandgatan. Statliga myndigheter i stora komplex ersatte myllret av hantverkarfamiljer. Ängö bebyggdes från ca 1765 av ﬁskare, sjömän och varvsarbetare. En del stugor påminner ännu om öns äldre bebyggelse. Gatunätet gjordes rätvinkligt när en regleringsplan upprättades år 1864. Staden började växa rejält när industrialiseringen inleddes runt 1870. Släkten Jeansson byggde upp många industrier, som kvarnar, varv, margarin- och oljefabriker. Järnvägen nådde staden 1874. Därpå etablerades verkstäder för järnvägens behov och inte minst tändsticksfabriker. Alltmer mark behövdes till bostäder, industrier och annat. I en storslagen stadsplan linjerade C.H. Öhnell 1876 upp ett rätvinkligt stadslandskap med esplanader och brandgator efter förebilder från Stockholm, Berlin och Paris. Området runt Esplanaden och norrut till Nygatan byggdes upp efter denna plan. Nya stadsbyggnadsideal slog igenom vid 1900-talets början. De kom huvudsakligen från England. I Kalmar blev resultatet en stadsplan från 1904 med böjda, mjuka gatudragningar och stiliga platsbildningar för viktigare byggnader som kyrkor, skolor o. likn. Planen utformades av arkitekten P. O. Hallman. Större delen av Kalmarsundsparken ända upp mot Södra vägen byggdes efter denna plan, liksom Kalmar Västra. Här och längs Drottning Margaretas väg ﬁnns en ovanlig typ av radhus med fyra lägenheter i varje hus längs gatan och trivsamma små täppor på gårdssidan. Egnahemsbyggandet började på 1920-talet i områdena Getingen, Johannesborg och Stolpen. Det spred sig sedan till Berga, Tegelviken, Nyhemskullen, Brändtorpet och Bergavik. Efter andra världskriget började ett omfattande byggande av hyreshus i tre våningar. Tidiga goda exempel kan ses vid Erik Dahlbergs väg och i Funkaboområdet. Hit ﬂyttade i en strid ström landsbygdsbor som ﬁck arbete i stadens växande industri, handel och oﬀentliga sektor. Stadens expansion fortsatte och en första generalplan togs fram 1965. Nu formades efterhand stadsdelar som Norrliden, Lindsdal, Djurängen, Smedby, Rinkabyholm och Ljungbyholm. När ﬂygﬂottiljen lades ner år 1980 blev det möjligt att bebygga nya områden. De senaste årens försiktiga bostadsbyggande har i huvudsak inriktats på förtätningar, ombyggnader och nu senast en radikal exploatering av Varvsholmen efter varvets nedläggning.