1. No category

-2-
-3-
ROVDJURSRAPPORT
2012-01-15
EN ROVDJURSPOLITIK SOM INTE
FUNGERAR, DEN BRYTER MOT EU-LAG
SAMT
FÖRSLAG PÅ FÖRÄNDRINGSÅTGÄRDER
Kristina Hallin
Hälsopedagog, fil kand
Helhetssyn: människa-miljö
Charlotte Swanstein
Hundpsykolog,
författare, lärare
-4-
TILL RIKSDAGENS 349 LEDAMÖTER
Dagens rovdjurspolitik har havererat och kan inte, under några omständigheter, fortsätta att
gälla. Nytt riksdagsbeslut måste tas efter att alla fakta lagts fram i offentlighetens ljus:
1. Sverige bryter ständigt mot EU-lag, Art- och habitatdirektivet. Ingen licensjakt får ske
på de fem stora rovdjuren, ändå sker licensjakt på björn, lo - och nu på varg som inte ens har
gynnsam bevarandestatus . Miljödepartementet säger att licensjakterna på björn och lo är
skyddsjakter, vilket det i praktiken inte är. Vad många människor inte vet är att våra fem
stora rovdjur gör liten skada i Sverige. Endast varghatare tycks bli drabbade.
Vi har bara ca 5 000 stora rovdjur i vårt stora avlånga land. Tilldelningen av antalet björn och
lo som skjuts ökas år efter år p g a jägarnas påtryckningar. Nu är det kritiskt både för lo och
järv. Detta är inget som 71 % av svenska folket vill – men har vi tillfrågats? Svaret är nej!
2. Ingen objektiv nationell plan finns för vårt ekosystem. Naturvårdsverket har
misslyckats att informera politikerna om vad som gäller. Naturvårdsverket gömmer sig bakom
de regeringsuppdrag de får – men frågan är om Naturvårdsverket har presenterat korrekta
bakgrundsfakta, så att alla politiker kan ta beslut på rätt grund!?
Många små grupper/kommittéer/delegationer/råd ska tycka till och bestämma utvecklingen
av allas vår miljö. Vilken utbildning har dessa personer - har de kunskaper i ekologi/biologi till
exempel? Avsaknaden av forskarrapporter från oberoende forskare från våra storstäders
universitet, är stor. Vår rovdjurspolitik ska grundas på helt nya kunskaper utifrån ett
helhetsperspektiv.
3. Ingen genetisk förstärkning av vargarna har skett. De vargar som själva har kommit in
från öst, värnas inte utan de skjuts i skyddsjakter – fallet med Kynnatiken är det senaste
exemplet, ett exempel där allt gick snett. Sådana misstag får inte ske. Och man frågar sig om
djurparksvalpar är lösningen på problemet? Människan går in och laborerar i djurens liv, är
det etiskt försvarbart?
4. De vallöften som centern gjorde till jägarna, är omoraliska och maktfullkomliga.
Politiker ska inte leka hasardspel med våra starkt skyddade rovdjur.
5. Alla dessa eftergifter till jägarna för att öka deras acceptans för vargen/rovdjuren
har visats sig vara bortkastade, idag har de 0-vision av varg, trots två licensjakter. De har
också invaggats i tron att det är de som ska styra vårt ekosystem d v s vilka djur som ska
dödas. En horribel utveckling! Jägarna sysslar också med kriminella verksamheter bl a grova
jaktbrott som kan ge upp till 4 års fängelse. De terroriserar även omgivningen med sitt hat
mot rovdjur, just nu är det varghat, före det var det björnhat och myndighetshat. Och de har
inget mandat att tala för någon annan än sig själva. Vi på landsbygden vill ha alla våra
rovdjur här! Det ”allmänna uppdraget” avskaffas omgående!
6. Ett stort misslyckande i Sverige är att vi har stängt in våra rovdjur i en sluten värld
utan kontakt med andra populationer för att stärka genetiken. Alla djur måste få fri lejd till
östländer utan att skjutas - vi får hitta andra lämpliga lösningar för samerna som nu styr över
52 % av vårt lands yta. Det säger sig självt att detta inte kan få fortgå.
7. Ny rovdjurspolitik måste omgående skapas i vilken man tar hänsyn till hela miljön för
att förbättra det ekologiska systemet. I den nya rovdjurspolitiken bör man även värna om
skogen, djurens hem. I ”tallplantagerna” trivs inga djur!
-5-
DROPPEN SOM FICK BÄGAREN ATT RINNA ÖVER
Kynnas död ställde hela rovdjurspolitiken på sin spets –
EU-lag och praktisk handling av politiker hänger inte ihop
KYNNA VAR DEN PERFEKTA VARGEN
Hon
Hon
Hon
Hon
hade värdefulla gener
hittade sitt revir långt från andras
var forskares objekt för insamling av kunskap
skulle ha sparat miljontals skattekronor
INKOMPETENTA POLITIKER (C) ÄR DEN FELANDE LÄNKEN
Vi, 70 % av svenska folket, kräver härmed:
Stoppa omedelbart denna grymma politik och ta ansvar
Vi kräver Erlandssons avgång samt att alla jägare på
Naturvårdsverket ska ersättas med biologer, ekologer m fl och att
bara oberoende forskare ska anlitas.
-6-
-7-
INNEHÅLL
Sidnr.
A. Rovdjurspolitiken har varit olaglig i 3 år
9- 24
B. Varg/rovdjur, ringa hot mot tamdjur
25- 38
C. Varg/rovdjur, inget hot mot landsbygdsfolk
39- 44
D. Varg/rovdjur, viktiga för ekosystemet
45- 60
E. Jägarnas antal och roll i samhället
61- 86
F. Omfattande illegal jakt/kriminalitet mot vilda djur
samt hot mot människor
87-132
G. 52% av Sveriges yta är stängt för rovdjuren
p g a renägande samer
133-146
H. Minoritetsgrupper tillåts styra rovdjurspolitiken
147-150
I. Förslag på ny rovdjurspolitik
151-156
-8-
-9-
A. Rovdjurspolitiken har varit olaglig i 3 år
Bilaga A:1) EU-kommissionen har ögonen på Sverige
Bilaga A:2) Naturvårdsverket ljuger om antal vargar på sin
hemsida, dec 2010
Bilaga A:3) Skandulv/Viltskadecenter laborerar med icke
säkerställda siffror vilket möjliggjorde
licensjakter jan 2010 och jan 2011
Bilaga A:4) Antal vargar i Sverige. Underlag från ”Ulv i
Skandinavia, april 2010/april 2011. Det är den
senaste rapporten och gäller fram till april 2012
Bilaga A:5) Alltför många råd/kommittéer/delegationer ska
bestämma om rovdjurspolitiken! Vår miljö är
EN enhet och kan inte splittras upp – här krävs
helhetssyn
Bilaga A:6) NV: Delegering av skyddsjakt 2012 - olaglig
- 10 -
Bilaga A:1
EU-kommissionen har ögonen på Sverige (dec 2011)
Kommissionen meddelar att de noga kommer att följa att Sverige lever upp till
sina löften. Om det skjuts för många vargar, riskerar Sverige åter att dras inför
EU-domstolen.
Så här säger miljökommissionären Janez Potocnik:
- Sverige har lovat att följa EU´s regler i Art- och habitatdirektivet.
- Han betonar starkt att det bara är vargar som verkligen orsakat skada som
kan komma ifråga för skyddsjakt.
EU-kommissionens representant i Sverige, Eric Degerbeck säger följande:
- Skulle det visa sig att det börjar skjutas vargar till höger och vänster kommer
kommissionen att begära ett interimistiskt jaktförbud i domstolen.
- Sverige måste följa EU´s regelverk. Bara en vargs blotta existens räcker inte
som skäl för jakt. Det vore missbruk av reglerna.
- 11 -
EU-lagen tillåter ingen jakt på varg, endast en försiktig skyddsjakt. Vargar gör väldigt
liten skada men det är de som får plikta med sitt liv. Tyvärr är det oftast människan
som försummat, tänkt eller gjort fel.
Det måste bli ett slut på allt laborerande med djuren i skogen, de utsätts ideligen för
stor stress, vilket kan få katastrofala följder för djuren och ekosystemet.
Läs nedan vad forskarna håller på med, bara för att tillfredsställa jägarna – låt istället
friska östvargar vandra in till vår skandinaviska vargstam på ett säkert sätt så att
inaveln upphör!
Djurparker stoppar vargjakt
Mikael Moilanen
Jakt och jägare
2012-01-10
Om Svenska Djurparksföreningen får som den vill blir det
väldigt omständligt att jaga varg i områden där deras
utplanterade djurparksvargar kan befinna sig. Licensjakt i
den form som hittills genomförts i Sverige är otänkbar, men
även skyddsjakt försvåras avsevärt.
– Man måste veta att det inte är någon av våra vargar som
skjuts, säger Mats Amundin, Djurparksföreningens
projektledare för utplantering av djurparksvargar.
Vid försöken som genomfördes i våras bytte sex djurparker i
Sverige och Norge valpar med varandra. Vargtikar i fångenskap
fick föda både sina egna valpar och fostervalpar. I ett fall, vid
Polar Zoo i Norge, försvann hela kullen utan att någon vet vad
som hände. Åtta biologiska valpar och två fostervalpar har aldrig
påträffats.
Tio valpar ”försvann”
– Vi vet inte vad som hände. Det är möjligt att kullen blev för stor
för henne. Tio valpar är i mesta laget för en tik att klara av. Vi
hade velat ta bort några av hennes egna valpar, men det hade vi
inget tillstånd för, säger Mats Amundin.
Den tiken var tre år före fostervalpsexperimentet utsatt för ett
annat experiment där man tog hennes valpar och lät
djurparkspersonalen föda upp dem med flaska. Dessa försök
syftade till att prägla vargarna på människa, alltså göra dem
tamare.
Bild: Frans Hällqvist/Kolmården
Ställer höga krav. Djurparksföreningen med
projektledare Mats Amundin ställer höga krav på
hur vargjakten ska utformas – om samhället
väljer att plantera ut djurparksvargar.
Utsattes för experiment
Djurparksföreningen skriver:
”2008 föddes fem valpar och alla togs ut för socialisering. 2009 föddes sex valpar och fyra togs ut för
socialisering. De två valpar som lämnades hos tiken dog på levnadsdag 17 respektive 23. 2010
föddes tre valpar och alla togs ut för socialisering. Att alla valpar i fosterkullen dog kan bero på att
tiken, med dessa tidigare skattningar i bagaget, blev mer stressad än de andra tikarna, och att detta
lett till att något gått snett.”
– Hägnet på Polar Zoo är stort, två och en halv hektar. Personalen ville inte utsätta tiken och valparna
för den störning det hade inneburit att söka igenom hela hägnet. Inga kontroller gjordes under en
månads tid och då försvann samtliga valpar, säger Mats Amundin.
- 12 -
Tror på utplantering
Men på det hela taget är Djurparksföreningen nöjd med utfallet av experimentet. Överlevnaden bland
fostervalparna var till och med procentuellt högre än bland de biologiska valparna. Mats Amundin
håller också för troligt att djurparksvargar verkligen kommer att placeras i lyor hos vilda vargar i vår.
Just nu pågår därför ett febrilt arbete för att märka vilda vargtikar, så att de kan lokaliseras när det är
dags. Men Djurparksföreningen ställer långtgående krav för att medverka. Deras rapport avslutas med
två krav, som uppges vara ”helt avgörande” för djurparkernas medverkan:
Djurparkernas krav:
• Valparna skyddas inom det område där de satts ut fram till att de eventuellt lämnar reviret. Det kan
röra sig om mer än ett år och reviret bör då helt undantas från eventuell jakt.
• Valparna skyddas även när de lämnat sitt fosterföräldrarevir till de har reproducerat sig.
”Vi kan dock inte se att detta är möjligt med den förslagna licensjakten. Det går inte att visuellt märka
de späda valparna på ett sätt som syns när de blir fullt utvuxna. Ej heller är det realistiskt att identifiera
och därefter märka dem innan licensjakten under deras andra år”, påpekar djurparksföreningen.
En allmän licensjakt är utesluten om samhället ska tillmötesgå kraven. Men det är inte allt.
Djurparksföreningen har också synpunkter på hur skyddsjakt tillämpas.
Svårare skyddsjakt
– Man måste vara helt säker på att det inte är några av våra vargar som skjuts. Det måste först
fastslås exakt vilken individ som ställer till skadan, för vårt intresse ligger i att djurparksvalparna
verkligen går in i reproduktionen, säger Mats Amundin.
• Med de kraven blir det väl i princip omöjligt att genomföra jakt överhuvudtaget?
– Licensjakt är i alla fall inte möjligt med tanke på vad EU säger. Utökad skyddsjakt, som börjar likna
licensjakt, säger EU också nej till. Då återstår skyddsjakt, men då vill vi vara säkra på att våra vargar
inte skjuts, svarar Mats Amundin.
• Hur ska den skyddsjakten läggas upp för att ni ska godkänna den?
– Då får man ta mer tid på sig och utreda vilka vargar som finns i de aktuella området. Det går att göra
med hjälp av DNA-prover på avföring, säger Mats Amundin.
- 13 -
Bilaga A:2
I mitten av sidan hänvisar NV till den norsk/svenska rapporten ”Ulv i
Skandinavia”, Högskolan i Hedmark: I Sverige skulle det finnas min 186 – max
215 vargar. MEN i dessa siffror ingår ”kända döda vargar” som det står ovanför
denna tabell i rapporten. Antal döda vargar: 46 st. Det skulle ha stått 140 – 169.
Naturvårdsverket tog bort siffrorna från denna sida dagen efter en journalist,
som jag informerat, ringt till NV och sagt att siffrorna måste bort för hon ville
inte lura sina läsare. Detta är det enda beviset att NV lurade svenska folket! /KH
- 14 -
Bilaga A:3
Här förklaras om Osäkerhetsfaktorer som Liberg m fl / Skandulv, använder sig
av:
Vargarna är kategoriserade i 4 grupper:
* familjegrupper,
* revirmarkerande par,
* enstaka vargar i revir och
* ”andra vargar” (varghannar som lämnat sitt revir för att söka en partner och tikar
som söker efter ett eget revir och väntar på en hanne)
Osäkerhetsfaktor nr 1
De använder min-siffra (= säkerställd av erfaren naturspårare från Länsstyrelserna)
och max-siffra (mycket osäker).
Osäkerhetsfaktor nr 2
Betr Revirmarkerande par är i årets sammanställning mycket osäker eftersom
siffrorna inte är säkerställda – de är alldeles för höga!
Osäkerhetsfaktor nr 3
Beträffande ”andra vargar”. Efter ett långt samtal med den norske forskaren Petter
Wabakken i dec 2010 fick jag veta att Sverige inte har någon kunskap om hur många
andra vargar som finns, det finns ingen statistik!! Här gör Liberg o Co en egen
beräkning som ska passa rådande politik.
Osäkerhetsfaktor nr 4
Sverige räknar in alla gränsvargar till sig, något som länderna inte har kommit
överens om! Antalet gränsvargar ska delas mellan länderna.
I artikeln nedan kommenterar O Liberg antal vargar. Hans totalsumma är inte
korrekt, han blandar också in två årskullar i sin bedömning. Ulv i Skandinavia gör en
årlig utredning, den senaste är april 2010 – april 2011 (kom ut i november 2011)
där det ingår år 2010´s valpar. Nu lägger han även till 2011 års valpar i
vargpopulationen (de blir inte säkrade förrän april 2012). Notera också att illegal jakt
på valpar är stor, vilket aldrig tas hänsyn till.
- 15 -
Artikel från Jakt o Jägare: Liberg uttalar sig
Den svenska vargstammen har ökat rekordartat inventeringsåret 2010-2011.
- Tillväxten ligger på 40 procent och det är mycket nära vad som är maximalt
för vargen.
Det säger Olof Liberg, vargforskare vid Grimsö viltforskningsstation när han summerar det
svenska vargåret 2010/2011. Som vetenskapsman är han försiktig med sina slutsatser och
vill på forskarvis ha både hängslen och svångrem när han uttalar sig. Men hur man än räknar
så är det ingen tvekan om att det senaste årets ökning av vargstammen varit rekordstor.
Rätt resultat över tid
- Det finns felkällor i våra inventeringsmetoder men skulle det finnas fel är det fel både uppåt
och nedåt, så över en längre tidsperiod blir resultatet rätt, säger han.
Inventeringen för 2011 visar alltså att det fanns ungefär 310 vargar vid senaste
kartläggningen. Därefter har det förekommit mellan 30 och 40 föryngringar vilket
uppskattningsvis gett mellan 110 och 130 nya valpar som överlever. Det skulle alltså ge
sammanlagt 310 plus kanske 120 nya vargar vilket betyder sammanlagt 430 vargar.
Men samtidigt är det så att vargar, precis som alla andra varelser, avlider och det handlar om
ett 40-tal djur per år.
Försiktigt uppskattning
Så enligt Olof Libergs försiktiga prognos ligger idag den svenska vargstammen på 350
individer (det var det där med både hängslen och svångrem).
- Men åter igen, förutsättningen är att vi har rätt inventeringsvärde, säger han.
Klart är dock att vargstammen ökar med rekordfart.
Hur kan det då komma sig att vargkullarna ökat och blivit allt större trots inaveln i den
skandinaviska vargstammen? Inavel skulle ju leda till mindre kullar har det sagts?
- Det är svårt at säga men vi kan ha fått vad man kallar "genetisk rensning", kort sagt att det
naturliga urvalet har sorterat bort de genetiskt dåliga individerna och de bra blivit kvar trots
att de är inavlade, svarar Olof Liberg.
Problem upp till ytan
Inavel är inte i sig farlig och den skapar inga nya problem men gör att dåliga genetiska anlag
som tidigare legat dolda fördubblas och kan "flyta upp till ytan". Nära släktingar som saknar
dolda genetiska defekter kan alltså para sig utan att det uppstår problem med avkomman på
grund av genetiska orsaker.
Kommentar: O Liberg, ”forskare”, jägare och frontfigur för Skandulv, har förstört sitt
förtroende hos djur/naturvänner p g a sitt samröre med jägarna och sina höga siffror i
samband med licensjakterna på varg. Han presenterar prognoser och uppskattningar
som inte kan styrkas och eftersom hans rapporter inte är transparenta kan inte
berörda myndigheter förstå uträkningarna.
Han gynnas även vid fördelning av forskningspengar med hjälp av SJF, och han är
beroende av SJF. Många oberoende forskare på våra universitet, skakar på huvudet
när hans namn kommer på tal. De flesta anställda på Skandulv/Viltskadecenter är
jägare och nu har den ende kände icke-jägaren Åke Aronsson, slutat där. Politiker
måste få upp ögonen, det kan inte få fortsätta så här, med jäv och korruption.
- 16 -
Bilaga A:4
Hur många vargar hade vi under perioden april 2010-april 2011? Det är den
avgörande frågan! I Sverige har vi ingen statistik på gruppen ”andra vargar”
Under vinterperioden, 2010/11, under snörik period, hade vargspårarna tid på sig att
säkerställa antalet vargar som fanns i länderna innan nya valpar föddes i april/maj.
Den årliga forskarrapporten Ulv i Skandinavia som sammanställs på Högskolan i
Hedmark, Norge, är redovisningsperioden från april ena året till april nästa år och
rapporter har getts ut i över 10 år. Här nedan redovisar jag (KH) dels vad som står i
Tabell 1 i Ulv i Skandinavia 2010/11, dels en ”ny alternativ tabell” med andra siffror.
I tabellen nedan ingår ”kända döda vargar” (dvs alla som har uppdagats), de
finns upptagna i en särskild tabell. Antal illegalt skjutna vargar är inte
inräknade. Jag har justerat totalen med ”döda vargar” och 100% gränsvargar.
Social organisation
Family group
Sweden
149-154
Border
16-16
Norway
18-19
Scent-marking pair
43-44*
6-9*
8-8
57-61*
4-4
0-0
1-1
5-5
196-202
22-25
27-28
245-255
0-0
5-6
22-25
32-34
Other residents
Residents, total
Other wolves
39-64**
Total number
Minus döda vargar
100 % gränsvargar
Totalt
235-266
34-34
201-232
+ 22-25
223-257
Scandinavia
183-189
44-70**
289-325
./.
Dessa röda siffror är tillagda av KH
*) Uncertain wolf pairs are included
**) Svensk beräkning vilket påverkar hela den skandinaviska populationen
- 17 -
KH´s uträkning av vargar i Sverige + 50 % gränsvargar utifrån
”Figur 5, sesongslutt for ulvesporing mars-april 2011, tall i figuren er i
samsvar med nr i Appendiks 1”:
Kända döda vargar under oktober 2010 – april 2011= 34 är redan borträknade i
denna tabell.
Familjegrupp
Revirmarkerande par
149 – 154 (24 familjegrupper, 4-5 valpar/revir?)
24 – 26
(finns bara 12 markeringar på kartan)
Andra revir (enstaka varg) 4 – 4
Summa stationära
Andra vargar
Totalt
177 – 184
22 – 23
(jmf m.Norges siffror = ”andra vargar”/deltotalen)
199 – 207
Gräns Sv + No, 50%
11 – 12
Totalt antal vargar
210 – 219
Antal föryngringar våren 2010 = 24 revir (Revir nr 19, Tansen, är borta)
Illegal jakt?
Forskarna har nu kommit fram till att:
det antal vargar som dör på ett naturligt sätt, är lika stort som det antal vargar som
dör på grund av illegal jakt!
- 18 -
Bilaga A:5
Ny kommitté har tillsatts nu igen, vilken i ordningen är denna!?
Det finns kommittéer/råd/delegationer m fl grupper, en mängd människor som inte är
tillräckligt insatta i ekosystemet för att kunna uttala sig – men nu ska alla dessa
människor bestämma om vargens vara eller inte vara. En märklig situation!
Notera: majoriteten av medlemmarna är negativa till vargar i de olika grupperna!
NATIONELL KOMMITTÉ
Kommittédirektiv
Dir.
2011:70
En nationell kommitté för hållbar rovdjurspolitik för varg
Beslut vid regeringssammanträde den 16 augusti 2011.
Sammanfattning
I syfte att med bred förankring följa arbetet med utvecklingen av vargstammen i Sverige ska
en kommitté bistå regeringen i arbetet med att utveckla en hållbar rovdjurspolitik för varg i
Sverige.
Utgångspunkter för uppdraget
Regeringen tillsatte den 10 juni 2010 en utredning som bl.a. ska lämna förslag till målnivåer
för björn, varg, järv och lodjur dels med hänsyn till att gynnsam bevarandestatus ska
föreligga, dels med hänsyn till de olika förutsättningarna i förvaltningsområdena, de
socioekonomiska förutsättningarna samt rovdjurens funktion och ekologiska roll i ett
ekosystemperspektiv (dir. 2010:65). Utredningen ska redovisa sitt slutbetänkande den 1 april
2012.
Regeringen gav vidare den 21 juli 2011 Naturvårdsverket i uppdrag att fastställa en förvaltningsplan
för varg. Förvaltningsplanen ska innehålla följande delar:
– En sammanställning av det förvaltningsarbete som bedrivs i dag både nationellt och
regionalt.
– En inventering av vargbeståndet.
- 19 – En beskrivning av den svenska vargstammens positiva utveckling samt hur den ökade
sociala acceptansen bidragit till acceptans för de åtgärder som genomförs för att stärka den
genetiska statusen och minskad illegal jakt.
– En beskrivning av hur det fortsatta arbetet med att nå gynnsam bevarandestatus för den
svenska vargstammen ska genomföras.
– En tidsplan och redovisning av vilka åtgärder som vidtas för att stärka den genetiska
variationen i vargstammen samt hur detta arbete ska följas upp såväl på kort sikt (de
närmaste två åren) som på lång sikt.
– En målbeskrivning av det skandinaviska samarbetsprojektet.
– En agenda för hur framtida licens- och skyddsjaktsfrågor ska hanteras och genomföras,
med hänsyn till att den tillfälliga begränsningen av antalet vargar till högst 210 individer
kommer att upphöra att gälla enligt riksdagsbeslutet om en ny rovdjursförvaltning. I arbetet
ingår även att beskriva hur genetiskt värdefulla individer ska fredas.
– En agenda och målbeskrivning av arbetet med DNA-analyser.
– Tydliga riktlinjer för vilka kompensationsåtgärder som kan bli aktuella vid utsättning av
varg.
– Tydliga riktlinjer för hur medel för skadeförebyggande åtgärder bör användas för att ge
störst skadeförebyggande effekt.
– En beskrivning av forskningen kring varg.
– En beskrivning av de lagrum som utgör ramar och mål för vargförvaltningen.
– En redovisning av hur vargförvaltningen är organiserad.
– Tydliga krav på öppenhet i förvaltningsarbetet och kontinuerlig redovisning och utvärdering
till regeringen.
Uppdraget
Kommitténs uppgifter är att
– vid sidan av ansvariga myndigheter medverka i utarbetandet av den förvaltningsplan för
varg som Naturvårdsverket ska fastställa och redovisa till regeringen senast den 1 juni 2012 i
enlighet med regeringens beslut den 21 juli och den 16 augusti 2010, och
– följa resultatet av Rovdjursutredningens arbete och verka för att berörda organisationer ges
möjlighet att medverka i arbetet med att nå gynnsam bevarandestatus för vargen med
hänsyn till berörda intressen, näringar och verksamheter samt rådande kunskapsläge.
Ledningarna för följande organisationer ska ges möjlighet att ingå i den nationella kommittén:
– Jägarnas Riksförbund,
– Lantbrukarnas Riksförbund,
– Naturskyddsföreningen,
– Svenska Jägareförbundet,
– Svenska Rovdjursföreningen,
– Svenska Samernas Riksförbund,
– Sveriges Fäbodbrukareförening,
– Sveriges Kommuner och Landsting, och
– Världsnaturfonden.
Naturvårdsverket ska följa och medverka i kommitténs arbete.
Samråd och redovisning av uppdraget
Den som utses att leda kommitténs arbete ska vid behov även kalla in andra berörda
myndigheter och organisationer. Den som leder arbetet ska även regelbundet informera
Regeringskansliet (Miljödepartementet och Landbygdsdepartementet) om kommitténs arbete
samt sammankalla till dialogmöten mellan Regeringskansliet och kommittén. Kommittén ska
bistå regeringen på området och slutredovisa uppdraget senast den 31 augusti 2013.
(Miljödepartementet)
- 20 -
Bilaga A:6
Delegering av skyddsjakt på varg 2012, 2012-01-12
Nu är 2012 års delegationsbeslut till länsstyrelserna i norra och mellersta Sverige om
skyddsjakt på varg klara. I besluten från Naturvårdsverket ingår ett handlingsutrymme för
länsstyrelserna att besluta om hur många vargar som kan få fällas vid skyddsjakt under
2012. Beslutet träder i kraft den 13 januari 2012 och ersätter tidigare beslut. Nuvarande
beslut gäller till 31 december 2012.
Handlingsutrymme för skyddsjakt på varg 2012:

25 vargar i mellersta förvaltningsområdet: Västra Götaland, Värmland, Örebro,
Västmanland, Dalarna och Gävleborg

7 vargar i norra förvaltningsområdet: Jämtland
Årets beslut om handlingsutrymme om totalt 32 vargar innebär en ökning av vargar som kan
fällas vid skyddsjakt. Förra året var handlingsutrymmet 12 vargar, vilket visade sig vara lågt
för det behov som uppkom under 2011.
- Vi gör en ny bedömning om det högsta antal vargar som länsstyrelserna får besluta om
varje år beroende på hur vargstammen utvecklar sig. Nu ökar antalet vargar och därmed kan
också risken för allvarliga skador öka. Det har också tillkommit ett län, Jämtland, som får
beslutanderätt. Därför behövs ett ökat handlingsutrymme för skyddsjakt under 2012. Men det
betyder inte att hela handlingsutrymmet används. Det är alltid behovet av skyddsjakt som
styr, säger Ruona Burman, viltsamordnare på Naturvårdsverket.
Årets handlingsutrymme ger län med delegation möjlighet att besluta om skyddsjakt utan att
behöva vända sig till Naturvårdsverket. Det ger också handlingsutrymme för
Naturvårdsverket att vid behov besluta om skyddsjakt i de län som inte har egen delegation.
Om behovet av skyddsjakt i länen med delegation blir större än 32 vargar så återgår
beslutanderätten till Naturvårdsverket.
Skyddsjakt – en möjlighet att förhindra allvarlig skada
Skyddsjaktsbeslut är aldrig rutinbeslut utan en bedömning från fall till fall.
För att det ska bli aktuellt med skyddsjakt måste kriterierna för skyddsjakt vara uppfyllda och
beslutet får inte försvåra gynnsam bevarandestatus för vargstammen. Kriterierna handlar
bland annat om att:



en allvarlig skada ska ha uppkommit,
att det finns stor risk för allvarlig skada,
att det inte finns någon annan lämplig lösning
- Beslut om skyddsjakt ska inte ses som ett uppdrag. Det är en möjlighet för enskilda att
kunna förhindra allvarlig skada. Det är också viktigt att poängtera att beslut om skyddsjakt
gäller främst enstaka individer eftersom det är mycket svårt att visa att hela familjegrupper
orsakar en skada, säger Ruona Burman.
- 21 -
Nytt för i år är att en myndighet på eget initiativ kan besluta om skyddsjakt i förebyggande
syfte för att förhindra att allvarlig skada uppkommer. Då gäller att det är myndigheten som
ansvarar för hur man organiserar skyddsjakten.
Varför delegera beslutet om skyddsjakt?
Riksdagen beslutade 2009 om en ny rovdjursförvaltning. Inriktningen på den nya
rovdjursförvaltningen när det gäller beslut om rovdjur är att besluten ska fattas på regional
nivå, det vill säga av länsstyrelserna. När det gäller beslut om skyddsjakt på till exempel varg
får Naturvårdsverket delegera beslutanderätten till län där vargarna fått valpar under de tre
senaste åren.
Kommentarer till
Naturvårdsverkets rapport, vilken är helt olaglig i sin utformning
och äventyrar Riksdagens mål om en genetiskt frisk vargstam med
tillräckligt god förekomst i landet för att öka deras möjlighet till
gynnsam bevarandestatus
- Rapporten strider mot Art- och habitatdirektivet och den är ett svek mot svenska folket.
- Dessutom har vi två års licensjakt att titta tillbaka på hur skyddsjakten har fungerat under
denna tid då man dessutom haft jakt. Risken är alltså uppenbar att vi i år har fått en förtäckt
licensjakt med ett kraftigt utökat antal ”tillåtna” dödande av vår inavlade varg. Vid skyddsjakt
beaktas inte heller genetiskt värdefulla vargar – vargen Kynna räcker att verifiera detta. Det
som skall beaktas innan skyddsjakt får ske är;



att en allvarlig skada ska ha uppkommit,
att man försökt skrämma iväg djuret flera gånger med olika metoder
att man försöker hitta andra lösningar t ex stängsling av tamdjur, undvika hund i
vargrevir osv
Riksdagen har inte röstat om denna utveckling som nu har skett, sett ur perspektivet
licensjakterna -10 och -11 och dess efterföljande folkstorm. Därför måste detta upp i ljuset nu
så att svenska folket blir medvetna om sant och falskt, rätt och fel, så vi kan få ett slut på
massakern i vår svenska skog, som utsätter våra djur för stor stress och undergräver
möjligheten till en sund och genetiskt frisk vargstam och därmed en rik mångfald i naturlig
balans.
- Rapporten strider mot riksdagens beslut som vilade på helt andra förutsättningar förutsättningar som regeringen lade fram som argument för jakt på varg:
- Prioritet 1 för licensjakten 2010 och 2011 var att stärka vargstammen genetiskt.
Vargen var mycket inavlad och de sjuka djuren skulle skjutas bort.
Detta skedde inte, det var ingen selektiv jakt, jakten var däremot skoningslös grym.
Dessutom visade SVA: s rapport att samtliga skjutna vargar var ”friska”.
- För att tillåta licensjakten var det en överrenskommelse med jägarlobbyn att det skulle
tillåtas 20 vargar invandra från Finland/Ryssland fram till 2012. Alternativt att vargar skulle
flygas in från Ryssland/Finland och/eller att vargvalpar från djurparker skulle utplanteras.
- 22 Ingen av punkterna har uppfyllts. Dels hade man ingen kunskap om att man inte bara kunde
hämta vargar från Finland/Ryssland, då många av vargarna där har sjukdomar som vi inte
har (viss form av mask och risk för rabies). Djurparksföreningen var inte ens tillfrågad om
utplantering av vargvalpar – detta hade inte tidigare provats, osäkerheten var stor och
dessutom motsatte sig Mats Amundin detta, då han ville ha garantier för att dessa valpar inte
skulle skjuts.
- Prioritet 2 för licensjakten var att vargen tog många tamdjur.
Detta argument stämmer inte. Får som tas av varg lever i hagar som inte är rovdjurssäkrade,
trots att djurskyddslagen stipulerar djurskyddet på djurägaren. Fäbodbrukets förening har
uttalat att varg är en ickefråga, då de sällan till aldrig har problem med varg/rovdjur med sina
fjällkor. Korna går samman runt kalvarna och går närmre fäboden OM rovdjur cirkulerar kring
deras betesmark. Beträffande fårägare är det få som provat de i Europa väl beprövade
herdehundarna för boskapsskydd mot rovdjur – de få i Sverige som har herdehund som
skydd kan också vittna om nollförlust av djur till rovdjur. De flesta fäbodar används bara på
sommaren.
- Prioritet 3 för licensjakten var att vargen tog jakthundar.
Se Argias statistik på att varg tar få hundar i förhållande till andra dödsorsaker. Regeringen
har också sagt att man skulle arbeta med att ”vargsäkra” jakthundarna. Vad man menar med
detta har vi inte funnit klarlagt men som utbildad hundpsykolog vet jag vad som kan göras för
att eliminera jakthund – vargmöte. Ingen utbildning har skett.
Doftdiskriminering är det enda sättet att kunna jaga med jakthund i vargrevir för att
säkerställa att jakthunden avviker från jakt vid färsk doft av varg, ett arbete som är mycket
lönsamt, intressant och samverkanshöjande i hundägandet, inte något jag tror jägarna vill
engagera sig i då detta inte är en quick fix metod utan en träning som tar en del tid för att
säkerställa. Idag vet vi var vargreviren är, släpper man sin hund i dessa vet man att man kan
förvänta kollision mellan varg och hund och den senare kommer alltid att vara förloraren.
Alltså ett solklart fall av brott mot lagen om hundägande.
- Prioritet 4 för licensjakten var att folk i vargområden var rädda för varg.
Fjällmistra 2009, den enda enkät som gjorts i enbart varglän, där 15 000 personer tillfrågats
om de vill ha varg – över 70 % vill ha varg. Att en så pass stor del av varglänens befolkning
skulle lida av sådan rädsla för varg, att man måste ha jakt på vargen är INTE korrekt.
Dessutom skulle alla vargar behöva utplånas för lugna en ”paranoid” rädd människa. Det
finns mycket bra självhjälpscentra som hjälper människor med allehanda
föreställningsrädslor – oss veterligen har ingen sådan adekvat hjälp erbjudits de få som har
vargrädsla som argument.
Landsbygdsbefolkningen som vågar uttala sig, och de har varit många sedan licensjaktens
start, är för varg och tycker att det är en ynnest att få bo i naturen, de är inte rädda för varg.
Några få personer är klart rädda för varg, liksom att det finns personer som är rädda för
getingar, huggorm och så vidare. All rädsla skall tas på allvar och adekvat hjälp skall ges –
detta har inte skett. Jägarlobbyn fortsätter att trakassera dessa ”vargrädda” människor
genom sitt tal om att ”folk är rädda”.
- Prioritet inför licensjakten 2011 var att jakten ökade acceptansen för varg och den illegala
jakten skulle minskas drastiskt, samt att inaveln skulle förbättras, fastän att man inte kan
skjuta vargar för att förbättra inaveln, enligt oberoende kunniga forskare. Trots denna
information fortsätter detta snack från politiker i regeringen?
- Något vi finner extra anstötande är att denna delegeringsrapport inte heller tar upp det
känsliga för ett vargpar, där tiken är parad – hur skall det gå för henne om exempelvis
- 23 hannen anses som skyddsjaktsindivid? Tiken är beroende av hannen för att få mat den
första tiden hon är med valparna. Det vore en katastrof om tiken föder valpar och hon är
ensam. Vi ser åter stora brister i kunskapen från beslutsfattare om hur vår natur fungerar och
behovet av att man tar hänsyn till den och kanske extra mycket under parning, valpningstider
och att alfaparet behövs för att fostra valparna till trygga vuxna.
Handlingsutrymme för skyddsjakt på varg 2012:
 25 vargar i mellersta förvaltningsområdet: Västra Götaland, Värmland, Örebro,
Västmanland, Dalarna och Gävleborg
Kommentar: Varför har det gått så långt att länsstyrelserna ska få bestämma om skyddsjakt!
Har inte sakkunniga förstått att trycket på personalen är enorm från jägarsidan. Personalens
utsatthet gör att de kan tvingas ta fel beslut. Dessutom finns inga riktlinjer från
Naturvårdsverket utan olika Länsstyrelser kommer att ha olika kriterier, vilket är olyckligt. Det
finns många oerfarna rovdjurshandläggare, vilket kan leda till katastrof för vargstammen.

7 vargar i norra förvaltningsområdet: Jämtland
Kommentar: Jämtland är inte behörig att få ta beslut i länet. Det står tydligt på NV´s hemsida
att endast ”län som har haft en reproducerande stam under de tre senaste årens reproduktionscykler för varg är behöriga”. Reviret Skrälldalen ligger endast en ytterst liten bit in i
Jämtland, det räknas in i Gävleborgs län.
Årets beslut om handlingsutrymme om totalt 32 vargar innebär en ökning av vargar som kan
fällas vid skyddsjakt. Förra året var handlingsutrymmet 12 vargar, vilket visade sig vara lågt
för det behov som uppkom under 2011.
Kommentar: Mycket märkligt uttalande att skyddsjakt på 12 vargar var för lite – vem har den
åsikten!? Är det inte så att jägarna medvetet har släppt in sina hundar i vargrevir för att
sedan kunna begära skyddsjakt! Är det inte så att tamdjursägarna inte har tillräckligt bra
stängsel för att skydda sina djur! Kan det vara så att skyddsjakt inte hade behövts alls!?
Årets handlingsutrymme ger län med delegation möjlighet att besluta om skyddsjakt utan att
behöva vända sig till Naturvårdsverket. Det ger också handlingsutrymme för
Naturvårdsverket att vid behov besluta om skyddsjakt i de län som inte har egen delegation.
Om behovet av skyddsjakt i länen med delegation blir större än 32 vargar så återgår
beslutanderätten till Naturvårdsverket.
Kommentar: Vad är detta för trams! Skulle 32 vargar skjutas med skyddsjaktsbeslut – det har
väl aldrig förekommit förut! Och hur många utöver dessa 32 har NV mandat att bevilja
ytterligare skyddsjakter i andra delar av Sverige!! Se ovan där EU-kommissionär säger
att de kan begära ett interimistiskt jaktförbud i EU-domstolen om många vargar
skjuts.
DENNA DELEGERING ÄR EN EFTERGIFT TILL JÄGARNA
DETTA ÄR INTE SVENSKA FOLKETS VILJA
- 24 -
- 25 -
B. Varg/rovdjur; ringa hot mot tamdjur
Bilaga B:1) Vargkontext
Bilaga B:2) ”Fåren hotas inte av varg”, UNT 23/12,
2011-12-23
- 26 -
Bilaga B:1
Vargkontext
VARG (Canis Lupus) är ett rovdjur (Carnivora) som tillhör familjen hunddjur
(Canidae), med närmsta släktingar Rödvarg, Coyote och Schakale och lite längre
bort i släktledet återfinns rävar, vildhundar och vår tamhund.
Utseende: Vargens vikt ligger mellan 30 - 45 kg för en tik, och 45 – 55 kg för en
hanvarg, den blir som högst 90 cm i mankhöjd, men är vanligtvis något lägre.
Pälsen är hos vår varg, den europeiska vargen, ljust grågul med inslag av rödbrunt
och svart. Under vintern är pälsen mera grå och betydligt tjockare med riklig underull,
vilken har ljus färg. Skandinaviska vargar kännetecknas även av ljusare kind- och
hakpartier. Dessa ljusa partier når aldrig över ögonen.
Varje vargs teckning är unik – som ett fingeravtryck, ”färgad” för maximal
kommunikationsförmåga, framförallt ansiktsmimiken är viktig att läsa rätt, då närhet
är en laddad situation. Närhet är vanlig i en flock som lever och jagar ihop och för
dessa funktioner är det viktigt att kunna avläsa individens avsikter direkt och klart.
Pälsteckning gör även att varg smälter väl in i sin naturliga miljö.
En varg rör sig oftast mer kraftfullt och målmedvetet än en hund. Men det är svårt att
skilja hund och varg åt, många gånger är det hundar eller hundspår människor har
sett när de tror sig ha sett varg eller vargspår.
En varg är betydligt större och ledigare i sina rörelser än en hund, normalt skygg för
människa och hennes doftområden. En varg har svansen längst med rygglinjen,
ibland något lägre, alternativt stående rätt upp. Hög svansföring kan ske vid möten,
markeringar. Hundar har mycket mer varierande svansföring och är mer aktiva med
svansen.
Öronen är ofta mer i rörelse än på hundar, för maximal mottagande av ljud och ibland
från fler ljudkällor samtidigt. Vargens hörseluppfattning av djupa ljud är ungefär som
människans men när det kommer till diskantljud är varg överlägsen, vi hör upp till 20
000 Hz medan varg upplever diskantljud upp över 60 000 Hz. Hunden har samma
egenskap men eftersom vargen är ett vilt djur, har de större behov och vana att
ständigt lita till och ha alla sina sinnen ”uppdaterade” med omgivningen, än hundar
behöver ha som är vana vid människans omhändertagande och hennes miljö.
- 27 -
Blicken är mer distinkt än hundens och mer sällsynt syns ögonvitorna, – vilket är
vanligt för hunden, annat än i nära kommunikation med artfrände. Vargens
huvudsakliga kontrastuppfattning av omgivningen går i gråskal – vilket ger utmärkt
syn för minsta rörelse, även om visst färgseende finns, tenderar färg inte att ha större
betydelse för vargen, liksom för dess avlägsna avkomma hunden. Tapetum lucidum
är en vävnad bakom näthinnan, vilken reflekterar minsta synbara ljus genom
näthinnan, denna ger varg sitt goda mörker/skymnings seende.
Luktsinnet hos vargen är det mest eminenta även om samtliga sinnen utgör vargens
varseblivning och möjlighet för reaktion inför sin omgivning. Luktsinnet används för
att notera kemiska ämnen i luftrummet likväl som på föremål, marknivå och delvis
under marknivå, liksom dofter som tar sig upp ur vatten/sjöar noteras effektfullt av
vargens luktsinne och de uppfattar koncentrationer långt under det vi känner, mer än
en miljon gånger.
Vargens luktsinne upptar omkring en tredjedel av hjärnvolymen, miljontals
luktsinnesceller som registrerar dofter sitter inte i nosen utan i hjärnan, luktbulberna.
Från luktbulberna skjuts det ut långa utskott till slemhinnorna i nosen, där delas de
upp i tusental olika ändar från varje cell, den änden utgör en luktreceptor.
Den enskilda receptorn är specialiserad på att upptäcka molekyler av endast ett
speciellt ämne. Luktsinnet vägleder varg till kunskap om sin omgivning så väl färska
som äldre dofter ger information. Doftpartiklar har olika hög densitet, vilket ger
ytterligare information om tid, avstånd, riktning, individ, antal med mer information
som gynnar vetskap om fara, föda, parning o.s.v.
Morrhårens funktion är för att öka ”seendet” i mörker genom att känna av lufttrycket
och kunna undvika grenar och liknande föremål, samt uppfattning av vindriktning. Det
senare en inte så liten viktig detalj för närmande av byte, speciellt vid mörker, för att
kunna eliminera sin egen doft för bytesdjurets känsliga doftsinnes varseblivning,
gäller att ”se” vindriktnigen och kunna komma ur den.
Taktila signaler är vanliga i en flock, det är olika typer av beröringar som uppfattas av
de specialiserade sinnesorganen i huden samt av balanssinnet. De kan vara små
nästan omärkbara till mer ruffa beröringar, alla hundägare har mött denna typ av
kontakt med sin hund, vilket ofta är en vänligt sinnad sammanknytande gest. Ett
exempel är valpen/de yngre djurens slickande i mungiporna på de äldre, ett annat är
vänligt ”loppande” två individer emellan. Men inte sällan är de så små nästan
omärkbara puffar vid förflyttningar mellan individerna och inträffar alltid vid alla
återseende.
Kanske vargens främsta kännetecken är ylandet som kan höras kilometervis igenom
en tyst skog eller över en bergstopp/sjö, och det förekommer som sammanbindande
länk i flocken, likväl som information om avstånd ifrån varandra i flocken och är
- 28 -
tämligen ofta förekommande. Varg skäller sällan, som vår tamhund gör i vart fall är
skallet entonigt och inte så variationsrikt som hundens. Pipande, gruffande,
gnällande och morrningar förekommer i olika styrka och variation och används
mellan flockmedlemmarna som förstärkning till övriga kroppsspråkets uttryck om
någon önskan av att tigga, be, uppfodra till lek och eller annan viljeönskning.
Föda: älg, rådjur, hjortdjur och ren är vargens viktigaste bytesdjur, men hare, bäver
och grävling är också vanlig föda, liksom vildsvin. Olyckligtvis förekommer även får,
och detta beror endast på att fåren inte hålls på ett sådant skyddade sätt som
stipuleras enligt djurskyddslagen för tamdjur. Växtdelar är en viktig del för
matsmältningen hos varg, vilket innebär att det slagna djurets maginnehåll är
attraktivt, liksom att bär och gräs av skilda slag tidvis är uppskattade av vargen.
Livsstruktur: varg lever i flock, där individerna utgör en familj med modern
(alfatiken) och fadern (alfahanen) samt deras valpar/ungdjur. Tiken löper under
senvintern och betäcks av hanen och hon är dräktig i 63 dygn, valparna föds i
april/maj, de är vanligen 4 – 6 stycken men fler och färre kan förekomma.
Valparna dias i lyan och tiken lämnar inte dem förrän ögon och öron öppnat sig, vid
tre veckors ålder. Först vid fyra fem veckors ålder kan valparna titta ut ur lyan.
Valparna matas då av alla i flocken genom så kallat ”upplägg”. Medan tiken ligger i
lyan med valparna matas även hon av flocken med upplägg. Detta är en sinnrik
konstruktion, där födan är halvsmält, kroppstempererad och påverkad av det vuxna
djurets goda bakterier och tarmflora, vilket ger en skonsam start på livets kommande
födoval, för en valp.
För att få de äldre att göra upplägg, slickar valparna intensivt den äldre vargen i
mungipan. En stark social signal som kommer att följa valpen genom hela dennes liv,
för att stärka banden med sin flock.
Valpningslyan och dess närhet brukar vara hemvist under hela sommarn, det är först
på sensommaren som flocken lämnar denna plats för att flytta sig till andra platser
inom reviret med valparna, där förekommer inte så sällan lyor även där.
Valparna följer med på jakt först kring senhösten, trots att de i sig inte lyckas hjälpa
till, så börjar jaktbeteendet formas genom att följa de vuxna och lära av deras
mönster. Till vintern börjar de bli en resurs om än mycket sämre än föräldradjuren
och eventuellt kvarvarande fjolårsungar. Det är först fram mot våren som de kan
lyckas med jakten, vilken stadigt förbättras och är god nog för att försörja sig själv
kring sommarn då utvandring av valparna vanligast sker.
Fjolårsungarna lämnar vanligtvis flocken/familjen till sommarn, kanske en ny valpkull
då föds av alfatiken. Ovanligt är det dock inte att någon fjolårsunge stannar kvar i
flocken, som extra resurs både vid jakten och som äldre syskon till de nya valparna.
Vid sträng vinter förekommer det också att en fjolårsunge som inte funnit
partnern/revir återkommer till ursprungsflocken, för vintern. För att sedan till våren
- 29 -
lämna och sällan mer återkomma. Det är inte ovanligt att minst en valp i kullen inte
når ungvargstadiet, på grund av olika biologiska och olycksmässiga händelser.
Vargarna lever i familjegrupper och försvarar 10 – 12 kvadratmil stora revir, och det
blir inte fler vargar än en familjegrupp i ett sådant revir. Eventuella inkräktare motas
effektfullt bort genom att vargarna ständigt revirmarkerar sitt område och på så sätt
undviker konfrontationer med artfrände. Den ”artfrände” som inte läser denna
information och befinner sig inom reviret, kan råka mycket illa ut – hit hör inte så
sällan jakthundar.
Slagsmål är sällsynta i flocken, då det skulle skada flockens överlevnad, styrka och
existens. Vargens pälsteckning och sinnenas funktioner är till för samverkan mellan
flockens individer för att kunna fånga/nedlägga byte och för att kunna avläsa
varandras intentioner just vid jakten och kring parning.
En vargflock är inte starkare och tryggare än dess svagaste länk, detta faktum gör att
kommunikationen mellan individerna i flocken är central för flockens överlevnad och
också den garanten som gör att slagsmål skadar mer än nytta och är därför sällsynta.
Här ett av de centrala problem till Sveriges licensjakt och skyddsjakt, man vet
inte/bryr sig inte om vilket djur i flocken man skjuter. Ungdjur utan föräldrar är inte
färdigfostrade i jaktteknik och eller varsamhet/skygghet. Vilket osökt leder till fler
skyddsjakter.
Vargen och mångfalden: För mer än för fjortontusen år sedan möttes människan
och vargen i ett för människan gynnsamt samspel, sedan dess har en gren av varg
förändrats till underarten Canis lupus familiaris mer känd som hund. Fjortontusen år
gamla gravar med hund och hund och människa är funna, under senare delen av
nittonhundratalet, både i Frankrike, Skåne samt på många andra platser. Detta vittnar
om hundens värde för mänskligheten.
Olika egenskaper från vargens beteenderepertoar har bevarats över tid hos olika
individer, och gett hundraser specifika beteende mot olika intresseområden, och vitt
skilda utseende har genetiskt blivit följden av dessa 14 000 år vid sidan av och med
människan.
Vargen är en indikator för mångfald i naturen, liksom en indikator på förändringar i
biotopen, som exempelvis sjukdomsutbrott, konkurrens från introducerande arter
eller klimatförändringar. Varg är dålig på att anpassa sig till expanderande civilisation.
I naturen levererar en vargflock ”konstant” föda för flertalet djurarter, vilka skulle
klarat vintertiden mycket sämre utan vargflockens kadaverlämningar, då björn är i ide
och lo sällan lämnar så mycket kadaver, att de gynnar. Exempel i behovskedjan som
gynnas är Kungsörn, Järv, Fjällräv, Kråkfåglar, Småfåglar, Vessla, Hermelin, Räv, Lo
och ett otal antal baggar, larver och småkryp.
- 30 -
Vargflocken slår nästintill aldrig ett friskt starkt djur, utan äldre djur och ungdjur är
deras huvudsakliga byten. Detta innebär att de allra starkaste av djuren som lever i
och kring ett vargrevir har en högre hälsostatus och de föder friskare och starkare
ungar. Det finns flertalet artiklar av vetenskaplig dignitet som understödjer detta. Och
för att slå hål på en seglivad myt, vargar kan inte ta död på alla älgar/rådjur i sitt revir
– det är inte biologiskt möjligt.
Det i särklass bästa exemplet på detta är David Mechs m.fl. mångåriga forskning på
varg, dess flockstruktur och dess favoritföda älgen och älgens livscykel hur den ser ut
och hur dessa två visar upp en balansakt där älgen ständigt är i ”favör” för
överlevnad.
Mångfald skapas i biotoper i vår svenska natur om ”innevånarna” ges möjligt att på
det stora hela får råda själv i naturen. Det gynnar alla levande inom biotopen och det
ges utrymme till alla, för att mångfalden skall bevaras måste de olika djur- och
insekts- liksom vegetationsarterna kunna överleva och föryngra sig, något människan
ensamt ännu inte lyckats med.
Genom att bevara vargen och ge den det livsutrymme den behöver för att minimera
inavelsgraden och säkra invandringen av varg via Finland till vårt land, och inte minst
se till att det som skrivs i lagtexten, om att varg är olämplig endast där ren har
åretruntbetesområde och inte som idag 52 % av Sveriges landyta som renägande
samerna kräver som renbetesområde, möjliggör vi en rikare fauna i vårt land. Något
vi förbundit oss till, via lag och fördrag och där en klar folkvilja uttryckt sin önskan, att
låta vargen leva.
Den enda enkät värd namnet om folkviljan till varg eller inte varg heter ”Fjällmistra”
och utfördes 2009 och endast i varglän, 15 000 personer frågades om viljan att låta
Sverige få ha varg, frågan var också om det var tillräckligt antal med cirka 200 vargar
eller om man ville ha fler eller färre. Ett entydigt svar, 70 % ville ha varg och fler än
de cirka 200 riksdagen hade diskuterat.
Något vi kan lära av varg, är att de är mästare i att hantera konfliktlösning utan bråk,
slagsmål och aggressioner.
För den läsare som med intresse läst texten ovan, framgår säkert att varg är ett av
våra mest socialkompetenta djur, som värnar flockens enskilda medlemmars
välmående mest, för flockens överlevnads skull.
Via vargens sociala familjestruktur lär jag mina elever på ”mitt” Hundgymnasium
vikten av respekt för varje individ och nyttan av att vara olika som individer – grunden
för verkligt teamwork.
- 31 -
Jakthundens doftsinne påminner starkt om vargens och detta torde vara ett av de
sätt man skulle kunna skydda sin jakthund, genom att säkra alla jakthundars framfart
i naturen genom inlärning av nogsam doftdiskriminering. Detta gynnar inte bara
jakthundens överlevnad, att kunna läsa in närområdet om det innehar varg – för
dagen, utan det skulle även skapa en renare jakt, då hunden kan läras via doftsinnet
att endast förfölja rätt typ av djurslag. Fler delar som skulle gynna jakthunden är
bättre kontroll på deras hälsostatus, muskelmassa och sociala liv – och det
sistnämnda inte minst även utanför jaktsäsong. Där vargreviren ligger tätt kan
löshundsjakt inte bedrivas, vi kan inte skapa en mångfald och en frisk vargstam och
samtidigt förvänta oss att varg skall vika undan från sitt revir när artfrände tränger på.
Personliga reflektioner

Man kan fråga sig varför Naturvårdsverket inte söker adekvata lösningar för en
svensk natur i balans. Naturvårdsverket borde givetvis aktivt söka andra
lösningar än att skjuta varg, när varg kommer på agendan som att de är för
många, som att de upplevs befinna sig på fel plats och som att de äter av vad
jaktfolk uttrycker ”deras vilt”.

Naturvårdsverket borde just vårda naturen och söka lösningar för denna och
inte tillgodose godtyckliga önskningar om att eliminera ett av våra rödlistade
djur som dessutom är en viktig katalysator för mångfalden i vår natur.

Slutligen överensstämmer Naturvårdsverkets handlingar kring jakt av rovvilt
och främst jakt på varg, oavsett om den kallas licensjakt, skyddsjakt eller
förvaltningsjakt, illa med EU: s Art & Habitetsdirektiv. Alltså högsta rådande
lag kring jakt av rödlistad art.

Licensjakten 2010 vilade på falsk grund, antalet vargar som uppgavs stämde
inte, döda varg från året räknades in som antal vargar i landet.

De fyra argumenten som angavs för licensjakt var felaktiga då de var
fabulerade och inte inräknat åtgärder som kunde minska/ förhindra skada av
varg.

Riksdagens medlemmar är antigen ignorant ointresserade av fakta innan de
röstar eller helt bakbundna och vilseförda – ingen riksdag i världen borde få
rösta med så pass undermålig kunskap, som var faktum när
rovdjurspropositionen klubbades igenom 2009.

Lobbyverksamhet från jägarorganisationer borde inte tillåtas med mindre än
att motsatta åsiktssidan skulle få lika resurser och tid.
- 32 -

Vetenskapliga underlag som visas upp för utskott, riksdag och svenska folket
var inte bästa/mest ansedda vetenskapspersoner utan speciellt utvalda av
jägarförbundet för att presentera deras ”fakta”.

Licensjakten som sådan drog över tiotusen intresserade som anmälde
intresse att få skjuta varg, människor som aldrig sett en varg än mindre
någonsin jagat ett rovdjur, tillätts medverka i jakten, som på inget sätt var
kontrollerad eller styrd hur den skulle ske. Till exempel ringade man in alfadjur
med ungdjur i flocken och dödade både tik och hane, bara ett exempel på
vidrighet i jakten som enligt miljöminister Andreas Carlgren gick utmärkt och
skulle leda till att sjuka vargar fälldes – inte en enda fälld varg var sjuk.
Flertalet vargar blev skadeskjutna/skjutna med flertalet skott m.fl. jaktfel
begicks.

Alltför många som är för vargjakt har en hetsig osaklig ton i debatter och på
bloggar, motståndarsidan kanske också är behäftade med idioter men faktiskt
inga jag läst något av eller hört om.

Alltför många människor i varglänen och inte minst i Dalarna har vittnat om
rädsla för att våga anmäla jaktbrott för de hotas genom olika sinnrika hot så
som; sprängda brevlådor, sönderskurna bildäck, avskräde tömt på tomten, hot
mot barnen i skolan, direkta hot mot familjemedlemmar. Trots polisens
medvetenhet görs inget – det indikerar att det borde göras en undersökning av
polisverksamheten i varglän och specifikt i Dalarna.

Tystnaden är för stor kring SVT 2 programmet ”Vargkriget” som sändes våren
2010, den informationen borde direkt väcka myndigheternas intresse men så
vitt jag förstår händer inget i ”dödens triangel”. Den kallas så den delen av
Dalsland, Värmland och Dalarna där större delen av ”Vargkriget” utspelade sig
enligt utsago från mer kunniga personer än mig själv. Och där det ständigt
spårlöst försvinner varg.

I mitt dekret Lex Jakt som sändes till alla i riksdagen per mail och postalt till
alla i regeringen plus alla chefredaktörer för de stora tidningarna i landet,
Sveriges Veterinärförbund, SNF, SRF, WWF med flera ”potentater” fick jag
några ynka svar. Ett var från Beatrice Ask Justitieminister, det biläggs som
bilaga. Svaret visar justitieministerns okunskap, vilket är förvånande. Svaret
belyser bland annat det svåra i att stävja illegal jakt – trots det svaret var en ny
lag i frågan § 46 i jaktlagen, på plats 1/7 2011, en glädje.

Men frågan är hur polismyndigheten har blivit informerad och uppdaterad och
kanske till och med kontrollerad kring om hur denna lag skall hanteras och
frågan är OM den hanteras. Vilka extra resurser sätts in för denna åtgärd skall
bli verksam/kraftfull?

Den stora frågan är dock hur regeringen gång på gång envisas med att
försöka föra EU och Janez Potocnik bakom ljuset gällande vår varg, jakten
och nu den önskade utökade skyddsjakten.
- 33 -

Varför viltdelegationerna i länsstyrelsernas regi innehar fler jägare än icke
jägare, en delegation om jakt och inget annat, ett förtäckt jaktlag. Har
medborgarna godkänt detta?

Hur kunde Kynna skjutas? Alla lagar och EU direktiv blundades för, vem bär
ansvaret och vem fälls?

Summan varierar men minst 50 miljoner årligen till jägarförbunden av
skattemedel för vad som kallas viltvård? Hur sker den viltvården, vilket vilt
vårdas och hur, redovisning av pengarna sker hur? Lika mycket pengar till
natur/motståndaresidan vore demokratiskt och klokt. För vad i hela världen är
det som säger att jägare har rätten till att bestämma om skogens djur, tiden för
svält är över och mig veterligen är det ingen som är i ekonomiskt behov av att
behöva skjuta vilt i skogarna för sin överlevnad, eller?

Det framgår av medsänd UNT artikel om får, att man inte får avliva ett
rovdjursskadat djur utan skall vänta på besiktningsman – denna grymhet gäller
även trafikskadat vilt. Där polis oftast är på plats långt innan
jakträttsinnehavaren, då skall man vänta på jakträttsinnehavaren innan djurets
lidande kan upphöra även om polis snabbt och lätt kunde avliva djuret, jag
undrar med vilken rätt man ser att detta förfarande/lag är korrekt?

Det massiva motstånd som regeringen mött i frågan om vargjakt borde ge
reflektioner och agerande från densamma, men inte då, hur kommer det sig?
Vad finns det för ”osynliga” band som gör att jägarelobbyn får som de vill och
allmänheten tvingas se på, trots tilläckligt mycket fakta på bordet för att jakt på
varg inte är tillåten i vårt land enligt lag och EU direktiv.

Jakthundar som tas av varg blir ständigt jätterubriker och inte sällan jagas
vargen eller skjuts i stunden för överfallet. Trots att de flesta jakthundar blir
överkörda, ”vådaskjutna”, vildsvinsdödade eller illa skadade av vildsvin så
nämns detta sällan om någonsin varken i press eller av jägarkåren. Och ingen
gör något åt detta liv jakthunden har – ingen!

Ett annat faktum är att flertalet jakthundar ger sig på får och skadar/dödar
dem, liksom att både björn och lo gör det, så är det bara varg man skriker när
vargangrepp sker på får. Får som man som ägare inte värnar tillräckligt om
genom att se till att de har skydd nog för vistelse i naturen/ skogen i sina så
kallade hägn/hagar, som knappt har fårsäkert stängsel ens.

Om inte beslut om vår gemensamma fauna får vila på även naturkännarens
vetande utan som nu bara jägaråsikter, så inte bara kommer vår fauna att
utarmas utan även att odemokratiskt styras och därmed efterlämnas åt att
godtyckligt tycka att det bara är män som har makten och alltid haft det som
har rätt, i allt.
Charlotte Swanstein
Hundpsykolog, författare, lärare
- 34 -
Kommentar: Andra stycket: ”Den legala jakten …” Beatrice Ask vet mycket väl att licensjakt på varg
inte är laglig! Hon skriver att jakten skulle öka acceptansen, vilket de flesta djur/naturvänner förstod att
det inte skulle ske. Nu har det istället ökat varghatet därför att jägarna har fått för sig att det är de som
ska bestämma om rovdjurens vara eller icke vara – en mycket farlig politik Alliansen för.
Ska en hobbyverksamhet sköta vårt lands ekosystem, det är mycket nativt tänkt. Hon skriver även att
licensjakten förbättrade vargstammens genetiska status vilket den inte gjorde - helt ovetenskapligt! Vi
blir starkt bekymrade över att betrodda politiker ljuger och tror att vi sväljer allt som de säger.
- 35 -
Bilaga B:2
Fåren hotas inte av varg
Vargar i Uppland är inget hot mot fårbeståndet. Med rätt åtgärder
kan vargrevir och fårfarmer samexistera, skriver Maria Enfeldt och
Johan Enfeldt.
Du måste inte som konsument välja mellan varg och svenskt lammkött. Vi har
själva 120 tackor i ekologisk produktion utanför Björklinge och vill bemöta den bild
av utsikterna för den svenska lammproduktionen så som de beskrevs av Fia
Söderberg (UNT 17/12).
Rovdjursangrepp är inget man önskar sin värsta fiende, och självklart är det ett
orosmoment för alla som driver produktion med tamdjur på bete. Som all annan
produktion måste vi dock grunda våra beslut på rationella argument och fakta. Vi
hoppas att konsumenter av lammkött gör likadant. Nedan redovisar vi de fakta på
vilka vi grundar våra beslut om får och lamm i relation till varg och andra rovdjur.
Ser vi till antalet angrepp av varg på får och lamm i Sverige så har de ökat i takt med
att vargstammen brett ut sig. Under 2010 konstaterades (enligt Viltskadestatistik
2010) 40 angrepp i hela landet. Sammanlagt drabbades 191 djur. Utan att på något
sätt förringa dessa angrepp måste det ställas i relation till att det i dag
(Jordbruksverket 2011) finns 622 000 får och lamm fördelade på över 9 000
besättningar. Fia Söderberg hänvisar till situationen i Västmanland. Där
konstaterades under 2010 enligt samma statistik fem angrepp av varg och sex
angrepp av lodjur. 20 respektive 14 djur angreps. I Uppland hade vi inga vargangrepp
men 15 får/lamm angreps av lodjur vid sex tillfällen.
I Västmanland finns fem (5) vargrevir och Länsstyrelsen där uppger att
det hittills under 2011 skett tre (3) angrepp på får som konstaterats vara
av varg. Vid ett tillfälle fanns rovdjursstängsel, vid ett saknades stängsel
helt.
- 36 -
Det är rimligt att anta att vi med varg i Uppland kommer att se angrepp också här,
men det finns inga rationella argument som talar för att näringen är hotad. I Uppland
finns ungefär 26 000 får och lamm fördelade på 450 besättningar (Jordbruksverket
2011).
Självklart måste vi skydda våra tamdjur mot rovdjursangrepp och då handlar det om
tillsyn och fungerande rovdjursstängsel. Dessa är arbetskrävande att sätta upp, men
samtidigt är väl fungerande stängsel ett viktigt medel för en effektiv och
konkurrenskraftig produktion, något som alla lammproducenter har nytta av alldeles
oavsett rovdjursläget.
Ett rovdjursstängsel består av fem eltrådar alternativt ett stängsel av fårnät i
kombination med två eltrådar. Traditionella stängsel brukar annars vara av enbart
fårnät eller av 2-3 eltrådar. Fia Söderberg skriver att rovdjursstängsel inte har visat
sig skydda mot rovdjursangrepp. Det är riktigt i så måtto att inget stängsel är 100procentigt. Däremot visar de undersökningar som gjorts att ett korrekt uppsatt och
underhållet rovdjursstängsel kraftigt minskar risken för rovdjursangrepp. En tioårig
studie omfattande samtliga fårbesättningar i 15 vargrevir visade att endast fem
procent av besättningarna som hade rovdjursstängsel drabbades av något angrepp
under perioden. Motsvarande siffra för besättningar med stängsel utan el eller av
enklare typ var under tioårsperioden 20-30 procent beroende på stängseltyp
(Viltskadecenter 2007).
Ett konkret problem som myndigheterna snabbt skulle kunna lösa är att ta bort det
snart tvååriga förbudet mot försäljning av kraftiga elaggregat, eller åtminstone ge
dispens för matning av rovdjursstängsel. Vi har själva cirka sex kilometer
rovdjursstängsel och att hålla detta funktionsdugligt med de aggregat som får säljas i
dag kräver ökat underhåll, flera aggregat och kostsamma elinstallationer. Att
myndighetsbeslut om utrustning för att skydda tamdjur från rovdjur fattas oberoende
av rovdjurspolitiken är naturligtvis inte acceptabelt.
- 37 -
Ett stycke i Fia Söderberg artikel handlar om djurens lidande i väntan på
besiktning efter ett rovdjurangrepp. Att man som fårägare måste invänta
besiktningsman från länsstyrelsen för att avliva skadade djur är felaktigt.
Så får det inte gå till. Tvärtom har vi som djurägare ansvar och skyldighet
att avliva skadade djur så snabbt som möjligt om de inte är
behandlingsbara. Länsstyrelsens personal kan avgöra om det varit ett
rovdjursangrepp ändå.
Man kan ha olika uppfattningar om vargetablering i Uppland, men att påstå att en
sådan skulle hota produktionen av närproducerade lamm och därmed den biologiska
mångfald som är knuten till öppna betesmarker anser vi är fel.
Maria Enfeldt Johan Enfeldt
Krav-certifierad produktion med 120 tackor i Björklinge
UNT 23/12 2011
- 38 -
- 39 -
C. Varg/rovdjur, inget hot mot landsbygdsfolk
Bilaga C:1) Vem försvarar vargen? Robert Franzén
Bilaga C:2) ”Det är inte vargen som är landsbygdens
problem”, Aftonbladet Debatt, 2011-12-29
Bilaga C:3) Kristina har bott i Orsa i 5 år – mina
erfarenheter
- 40 -
Bilaga C:1
Vem försvarar vargen?
Så här skriver Robert Franzén som har arbetat på Naturvårdsverket i 35 år, i en
artikel i Våra Rovdjur (SRF):
”Vem försvarar vargen? Rovdjuren omfattas sedan 2002 av ett eget
politikområde, där riksdagen fastställt tydliga mål för björn, varg, järv, lodjur och
kungsörn och hur de ska förvaltas. Något motsvarande finns inte för andra
djurarter, vare sig arten omfattas av jakt, som älg, eller är extremt fåtalig som
fjällräv.” …
”Det är ingen som idag lyfter fram att vi varje dag delar livsrum med över 5 000
stora fyrfota rovdjur i vårt land. De finns där utan att de vållar någon stor förödelse
eller några omfattande problem för oss människor. När händelser uppdagas, som
att ett får dödas eller till och med att en björn tar en älg, så kungörs det
fortfarande med krigsrubriker i lokalpressen.”
- 41 -
Bilaga C:2
Aftonbladet Debatt
Publicerad: 2011-12-29
232 rekommenderar
Det är inte vargen som är
landsbygdens problem
Detta är en replik på nedanstående artikel
DEBATT Hjälp oss att bli av med vargen
Debattörerna: Sluta slå split mellan stad och land
På juldagen hade Magnus Bohman från Sätrabrunn en debattartikel i
Aftonbladet.
”Vi vill inte bli varghatare” säger han i första andetaget, och i nästa
”hjälp oss att bli av med vargen!”.
Magnus Bohman gör sitt bästa för att sprida gamla myter. Vargen
hämmar vardagslivet för alla oss stackare som bor på landsbygden.
Vargen jagar hästar, små barn och motionärer. Vi på landsbygden är
överkörda av beslutsfattande storstadsbor.
Vi bor i utkanten av Virsbo inte alltför långt från Sätrabrunn. Vi har två
vargrevir runt om oss. Två kilometer åt väster finns Färna-reviret, med 46 vargar, och två kilometer åt öster finns Skultuna-reviret, med 9-10
vargar.
Som pensionärer tillbringar vi många dagar varje vecka ute i
markerna för att njuta av vår vackra svenska natur. Fåglar, fjärilar, bär,
svamp och möjligheten att få uppleva björn, lodjur och varg lockar oss ut.
Vi reagerar starkt på den motsättning som Magnus Bohman – och andra
varghatare – gör mellan landsbygdens och storstadens folk. Vi vet att det
finns mängder med folk kring oss som vill ha en natur i ekologisk balans.
Alla vi vet att det finns mängder med älgjägare i Stockholm med
varghatet såsom tankegods. Det finns inget svart-vitt i denna fråga!
På Jägarförbundets hemsida kan vi läsa följande: ”Vargen är en
nygammal art i Sverige. Från att varit näst intill utrotad i landet på 1960och 70-talet så fanns i början på 2010-talet över 200 vargar.”
Det finns således ingen traditionsrik jaktform där tidigare generationer
inte behövt ta hänsyn till vargens existens.
- 42 -
Landsbygdens problem stavas inte ”vargen” utan stavas ”arbetstillfällen
och avbefolkning”.
Kring oss finns i dag två företag, Skogens konung i Skinnskatteberg och
Nordic Safari i Surahammar, som specialiserat sig på att visa upp den
svenska naturen med bland annat älg, varg, bäver och tjäderspel för både
svenska och utländska turister. Varje år kommer massor med utländska
besökare till deras vargsafarin.
Vargen är naturligtvis ett rovdjur, med alla dess negativa
konsekvenser.
Vi har full förståelse för fårfarmare och fäbodsfolk, som ibland kan se sin
försörjning hotad genom vargens attacker. Vi har ett gemensamt ansvar
att stötta dem och deras verksamhet och att utveckla skydd mot vargen.
Ibland behövs seriös skyddsjakt – men aldrig mer spektaklet vid tidigare
års licensjakter!
Vi själva äter med förtjusning älgkött och har absolut inget emot vare
sig älgjägare eller älgjakt. Vi accepterar dock inte att en grupp
medborgare – älgjägare – önskar skaffa sig ett eget veto i vargfrågan.
Beslut ska tas i vår riksdag där både landsbygds- och stadsbor finns
representerade.
Vi kan naturligtvis, i likhet med våra tidigare generationer, ha en
levande landsbygd där också vargen får existera.
Kjell och Solveig Wadelius
Pensionärer, tidigare ingenjörer och socialdemokratiska fritidspolitiker
- 43 -
Bilaga C:3
Mina erfarenheter från jägarriket Orsa under 5 år
(2002 -2007)
Nedslag i verkligheten
När ska djurens utsatthet avslöjas och tas på allvar?
Vi ber er politiker att vara uppmärksamma på vad som sker i skogslänens byar,
främst i Dalarna, men även i andra angränsande områden söderut och norrut. Där
sker något som är tabu att tala om.
I dessa områden råder anarki! Jägarna och de flesta av poliserna har ett eget styre
och folk boende i dessa trakter väljer att bli ”tysta” för att inte bli uteslutna ur
bygemenskapen. Dessa personer skulle bli mycket lättade om sanningen kommer
upp till ytan.
Kommunalpolitiken, där det finns många jägare, blir hämmad av den låga mentalitet
som jägarna dikterar. De är mästare på att dupera, ljuga och hota. De ”tysta”
invånarna tröstar sig med att ”det blir bättre när de dör ut” eftersom det finns många
äldre jägare – mer än 120 000 jägare i Sverige är över 55 år. Men tyvärr kan inte
djuren/ekosystemet vänta till dess!
Jägarna kräver att få mer och mer makt över djuren i skogarna och de får igenom
sina krav genom att använda kriminella metoder som mordhot, hot, lögner,
trakasserier, även jäv/korruption förekommer. SJF bjuder ”viktiga” personer på
spritfester (bl a företag och media) och fortfarande får många politiker gratis
jägarutbildning i riksdagshuset.
De utför även grova hatbrott mot rovdjur enligt BRÅ, men få ställs inför domstol och
fälls. Enligt Carl Tamm, Rikskrim, finns det bara en jägare som har fällts. Och
naturligtvis finns det jägare på strategiska chefsposter i statliga verk och inom
politiken styr Erlandsson/Borg rovdjurspolitiken med järnhand. De säger en sak till
EU-kommissonen och en annan till jägarna. Vi vanliga människor som bryr sig om
miljön, ca 70 % av svenska folket, vi existerar helt enkelt inte, vi har ingen talan och
kan inte överklaga något som helst beslut. OCH de flesta av oss 70 % bor på
landsbygden och har inga som helst besvär med vargen/rovdjuren – kommer det
någonsin fram i media? Det är faktiskt så att det är vi som är landsbygden!
- 44 -
Jägarna sprider en tung atmosfär av rovdjurshat, de hetsar byborna till skräck och
oro (de flesta är anhöriga till jägarna och de i sin tur höjer sina röster om att det är så
förfärligt med rovdjur, fast de aldrig har sett något rovdjur). Så fort det hittas ett
rovdjursspår, ljuder djungeltrumman och krav på skyddsjakt ställs på ett djur som
bara passerat byn på väg till nya marker.
Under de 5 åren jag bodde där, hände inte en enda incident med rovdjur – det
säger allt! Däremot fick jag kännedom om en illegal jakt (vilket är sällsynt att
det kommer ut, men det var en man som lyssnade på kom.radion) samt att
många vargvalpar försvann. Även sändarhalsband från björn hittades i tjärnar.
Tillstånden att döda varg, björn, lo och järv med hjälp av skyddsjakt är alldeles för
hög - skulle ett rovdjur visa sig i en by är det bara att skrämma bort djuret, de är
mycket skygga. Men var finns kunskapen på enkla skrämselmetoder? Många år har
gått utan någon utveckling på det området - man väljer hellre att mörda djuren.
Jag fick också veta att jägarna har en överenskommelse att inte sätta upp
rovdjursstängsel som skydd för sina tamdjur med anledning av att ”då erkänner vi ju
att vargen ska finnas”. Många rovdjur har dödas av denna anledning. Egentligen
ska det inte betalas ut någon ersättning om inte ägaren skyddar sina tamdjur på rätt
sätt. Det är de dessutom skyldiga enligt Djurskyddslagen.
Rovdjuren har också beskyllts för att ha rivit får, när det har varit hundar.
En annan djupt tragisk företeelse är deras behandling av sina jakthundar – oerhört
många hundar har det mycket svårt. Jag var kontaktperson i Orsa-Mora för Djurens
Rätt under ett antal år. När jag påpekade att det finns en djurskyddslag att följa
svarar de att ”vi har våra egna lagar här”. När jag anmälde till Djurskyddsinspektören
om vanskötseln, hände inget, inspektören var väl medveten om jägarnas
maffiametoder. Hon var själv starkt hotad, se artikel under Jägarhot. Numera ligger
djurskyddet under Länsstyrelserna. Tyvärr har inspektörerna blivit färre (trots att det
sades att det skulle bli fler) och tillsynen av djuren är lika med noll. Många djur lider
svårt – vad gör ni politiker åt det?
Detta är bara en liten fingervisning om vad som sker i det fördolda. Slutsatsen är den
att dessa människor får leva hur de vill men de ska inte ha tillgång till jaktvapen och
inte ha någon makt över svenska folkets vilda djur och naturliv.
Svenska Jägareförbundet underblåser rovdjurshatet genom att skriva på sin
webbplats under rubriken Hotbilder att ”rovdjuren utgör fortfarande ett starkt
hot mot jakten” (för några år sedan). De lever i en helt egen värld – från en
svunnen tid.
Kristina Hallin
- 45 -
D. Varg/rovdjur, viktiga för ekosystemet
Bilaga D:1) Det globala ansvaret
Bilaga D:2) ”De stora rovdjurens ekologiska roll,
André Ordiz, på uppdrag av Svenska
Rovdjursföreningen.
Sammanfattning och kommentar
Bilaga D:3) Oberoende forskaren Linda Laikre, Sthlm Univ
samt tre forskarartiklar
- 46 -
Bilaga D:1
DET GLOBALA ANSVARET
Redan för 19 år sedan skrev nästan alla länder på fem viktiga dokument vid FN´s
Riokonferens 1992. Dessa dokument är:
1) Konventionen om biologisk mångfald
2) Konventionen om klimatförändringar
3) Skogsprinciperna
4) Riodeklarationen
5) AGENDA 21
En 400-sidig dagordning som anger hur länderna ska uppnå målen, vilka åtgärder som
är nödvändiga samt ger anvisningar för genomförandet.
Det är alltså 19 år sedan … Har Sverige åsidosatt det åtagande som länderna skrev under?
Genom att skjuta fridlysta djurarter – hur långt har Sverige kommit i det globala ansvaret? Vi
har haft lång tid på oss att utforma en arbetsplan för at säkra rovdjurens hälsa och att ge plats
åt djuren i naturen.
I Agenda 21 finns också viktiga systemvillkor:
* Ta inte ur jordskorpan i för hög takt
* Undvik onaturliga ämnen
* Naturen får inte undanträngas
”Träng inte undan växter och djur genom att skövla skog, bygga fler vägar, större städer.
Lämnar vi inte plats för växter och vilda djur så kommer vi själva att försvinna – eftersom
vi är beroende av varandra.”
* Rättvis fördelning av jordens resurser
Paradigmskifte
På Riokonferensen nämndes det att vi stod inför ett vägskäl dvs att det var dags att vi skulle
utveckla ett helt nytt förhållningssätt som inte liknar det vi var vana vid. Det slogs fast att vi
var inne i ett nytt globalt skifte, ett paradigmskifte (paradigm betyder ”ett banbrytande skifte
som ikullkastar tidigare levnadssätt).
Agenda 21-dokumentet fick upp ögonen på beslutsfattare i många länder under ca 5-10 år, i
Sverige bildades bl a ekokommuner.
- 47 -
Så nu är det dags att göra ett reviderat Agenda 21-dokument
För nu råder nya, mer allvarliga förhållanden som måste upp på dagordningen och aktiveras
med full kraft. Det måste tas långsiktiga, ”breda”, beslut som inte kan rivas upp var 4:e år.
Vi måste säkerställa ekobalansen, den grundbult som behövs för människans fortsatta
överlevnad. Vi ska få SLUT på t ex:
- Förgiftning i naturen i luft, mark, sjöar och i Östersjön
- Skogsskövlingen. Skogsbolagen håller på att göra om skogen och kallar träden för
produktionsenheter. I sådana skogar trivs inga djur och växter. De stora kraftfulla
träden är nedhuggna, medelåldern är bara ca 30-40 år, ändå påstås det att vi aldrig har
haft så mycket skog som nu och de avverkar i rasande fart!! Men vilken kvalitet har
dagens skog!? Alla kalhyggen och skövlingen av skogen försvårar för djuren att
överleva.
- Älgstammen är ”sönderskjuten”. Alla stora, genetiskt kraftfull älgkor och –tjurar är
dödade av jägarna som inte har någon kunskap och inget ansvar. Nu finns bara unga
sårbara älgar som lätt kan få sjukdomar. Allt ansvar ska tas från jägarföreningarna
d v s hobbyjägarna.
- Stoppa omedelbart licensjakt på fridlysta rovdjur
- mm
OBS! De renägande samernas rätt att ha rovdjursfritt på ett område som är 52 % av Sveriges
yta, måste upphöra. Samerna ska ta samma ansvar att hysa rovdjur som alla andra medborgare
i Sverige. De får ju ersättning för förlorade renar. De renägande samerna får stora summor
idag och det ska kontrolleras om dessa företagare har mer fördelar än andra företagare. Alla
måste ta ett ansvar och samer har aldrig tidigare varit utan rovdjur på sina marker, varför ska
de ha det idag. Alla svenskar, även samerna, måste tänka nytt och ta ansvar.
UNDER DETTA PARADIGM-SKIFTE ÄR DET VIKTIGT ATT UPPRÄTTA EN
”MILJÖMYNDIGHET” (eller omvandla nuvarande Naturvårdsverket) som har kunniga
anställda såsom vetenskapskvinnor/män, biologer, ekologer, etologer, naturbevakare osv samt
kunniga, empatiska kontraktsjägare som arbetar i varje län för att hjälpa till vid eftersök och
vid starkt reglerad skyddsjakt osv. För djuren i naturen skapas också en djurskyddslag.
Denna myndighet har helhetssynen på naturen och initierar och underrättar Riksdagen om
nödvändiga förändringar. Detta innebär att alla de nu verksamma organisationer och
myndigheter som alla har olika delar av rovdjursfrågorna, ska tas bort, eftersom de har tagit
beslut efter en gammal föreställningsvärld och det skapar förvirring och felbeslut tas. I vissa
myndigheter ska personal bytas ut. I det nya skiftet är det nya kunskaper som ska gälla.
Vi ställer följande krav på politikerna: REDOVISA EN KRAFTFULL
HANDLINGSPLAN FÖR ATT ÅTERSTÄLLA VÅRT SKADADE
EKOSYSTEM.
- 48 -
Bilaga D:2
DE STORA ROVDJURENS
EKOLOGISKA ROLL
Andrés Ordiz
En kunskapssammanställning baserad på aktuell forskning
ROVDJURSFÖRENINGENS
SAMMANFATTNING OCH KOMMENTAR
Svensk rovdjurspolitik handlar mest om siffror. Politiska beslut fastställer
hur många individer eller föryngringar av varje art som ska finnas i landet
och i vissa fall i vilka delar av landet de inte ska finnas alls. Att de
rovdjurspolitiska besluten har biologiska konsekvenser som sträcker sig
långt bortom de direkt berörda arterna tycks få inse eller ta hänsyn till.
Men stora rovdjur är verkligen inte bara siffror. Menar man allvar med
ambitionerna att bevara biologisk mångfald och fungerande ekosystem
kan man inte behandla de stora rovdjuren som om de vore isolat, utan
samband med den natur där de lever. Det är en av de grundläggande
slutsatser som Andrés Ordiz, zoolog och forskare i det skandinaviska
björnprojektet och i ett liknande projekt i Spanien, slår fast i denna
rapport.
Ordiz har på Rovdjursföreningens uppdrag sammanställt aktuell
vetenskaplig kunskap om de stora rovdjurens ekologiska roll, med särskilt fokus på de fyra stora i Skandinavien - varg, björn, lo och järv.
Länge var den förhärskande uppfattningen, också bland ekologer, att
ekosystem i grunden formades nedifrån och upp och att deras
produktivitet var den avgörande faktorn. Ju mer växtbiomassa de kunde
producera, desto mer mat fanns det för växtätarna. Och ju fler växtätare,
desto mer mat för rovdjuren.
- 49 -
I dag finns en överväldigande mängd data som visar att det inte är så
enkelt. Produktiviteten och nedifrån-upp-processerna har stor betydelse,
men ekosystem formas också av samband och processer i motsatt
riktning, från de stora rovdjuren i toppen av näringskedjorna. Rovdjurens
närvaro får effekter som sprider sig nedåt genom näringsvävarna.
Rapporten innehåller flera slående exempel på sådana kaskadeffekter.
Uppifrån-ned-kontroll är starkare och vanligare än man tidigare ansett,
och tycks dessutom spela särskilt stor roll i ekosystem på nordliga
breddgrader.
I ett modernt perspektiv på ekosystemens funktion och processer är
nedifrån-upp- och uppifrån-ned-processerna oupplösligt sammanflätade.
Den dynamiska balansen mellan dem ger systemen struktur och reglerar
ytterst artsammansättning och diversitet. Av detta följer också att
topprovdjuren spelar avgörande roller i ekosystemen.
Viktiga slutsatser i rapporten är:
Topprovdjur kontrollerar stammarna av växtätare.
Att rovdjuren påverkar ekosystemen genom att deras predation håller
nere stammarna av växtätare är välkänt sedan länge. Minskat betestryck
får i sin tur konsekvenser för hela ekosystemet. Täthetsbegränsningar
bland hovdjur verkar vara kopplade till ökad biodiversitet. När varg och
björn utrotades i nationalparken Grand Teton i USA blev följden minskat
artantal och glesare stammar av häckande flyttfåglar. I Yellowstone
konstaterades långsiktiga förändringar i förekomsten av torrakor av asp
och hålhäckande fåglar efter att vargen försvunnit.
Topprovdjur påverkar bytesdjurens beteende.
Predationsrisk och störningar kan påverka bytesdjurens populationer
indirekt genom att tvinga dem att förbruka energi på att undvika rovdjur,
så att de därigenom kan satsa mindre på att äta eller vila. Sådana
effekter kan faktiskt vara av större betydelse för bytesdjuren än den
direkta dödligheten. Efter vargens återkomst i Yellowstone har både
wapiti och bison ändrat rörelsemönster och födosöksbeteende, vilket fått
effekter på strandvegetationen och dess fauna.
- 50 -
Där det finns flera olika bytesdjur som pre- datorn kan välja emellan kan
predatorns närvaro leda till att bytesdjuren begränsar sina ekologiska
nischer, vilket minskar konkurrensen mellan dem. Om predatorn
avlägsnas suddas de gränser som kontrollerar konkurrensen ut, vilket
kan leda till att konkurrensstarka arter tränger undan svagare.
Studier av lodjur och snöskohare i Nordamerika har visat att risken för
lodjurspredation kan leda till förändringar i hararnas betesbeteende och
fysiska kondition. Honor som överlevt perioder med hög stress på grund
av täta lodjursstammar kan bli mindre fertila och föda ungar med nedsatt
livskraft flera år efter att lodjursstammen och därmed predationsrisken
minskat.
Topprovdjur kontrollerar populationerna av mindre rovdjur.
Om topprovdjuren försvinner kan stammarna av mindre rovdjur växa
snabbt, och effekterna på bytesdjuren blir den omvända mot vad man
skulle kunna förvänta sig.
Kanin är det iberiska lodjurets stapelföda. Ändå är kaninstammarna 2-4
gånger tätare i områden där lodjuret förekommer, än i likartade områden
där det saknas. Förklaringen är att lodjuret håller nere stammarna av
rödräv, tamkatt och andra mindre rovdjur.
Genom att kontrollera mindre rovdjur skyddar topprovdjur indirekt
biodiversiteten på lägre nivåer i näringsvävarna från effekter av
överpredation.
Förluster av toppredatorer har lett till explosionsartade ökningar av
mindre rovdjur på många håll i världen. Det har ökat påfrestningarna på
bytesdjur som redan tidigare i många fall befann sig i utsatta lägen. I takt
med att småfågelpopulationer minskar snabbt och andra
bytespopulationer kollapsar, delvis till följd av förhöjd predationstakt,
börjar de fullständiga ekologiska, sociala och ekonomisk
konsekvenserna av detta att bli uppenbara.
Det har hävdats att den generellt täta stammen av rödräv i Sverige under
de senaste 50 åren delvis varit en följd av frånvaron av naturliga
predatorer på räv, främst lo och varg. Studier i Skandinavien under
perioden 1995-2004 har visat att rödrävspopulationen kan begränsas
markant genom att tillåta att lo populationen återhämtar sig.
- 51 -
Topprovdjur gynnar biologisk mångfald.
I allmänhet är det förändrade tillstånd i ekosystemet som utvecklas efter
att topppredatorer utrotats enklare än ursprungs- tillståndet och
biodiversiteten är därför mindre. Sekundära artförluster inträffar
snabbare när en topppredator försvinner än när arter på lägre nivåer i
näringsvävarna försvinner. Från USA finns exempel på djupgående
ekologiska kollapser till följd av förlusten av stora rovdjur.
Vissa rovdjur har en viktig funktion som asätare.
Hos oss gäller det främst järven. Asätarfunktionen är viktig i
landekosystem, eftersom den påskyndar återföringen av näringsämnen
till näringsvävarna, sprider näringsämnen och späder ut potentiella
infektionshärdar. Speciellt i kalla klimat utgör kadaver en viktig
energiresurs för predatorsamhället under vintern.
De stora rovdjursarterna är inte utbytbara.
Vi kan inte utgå från att de stora rovdjursarterna är utbytbara och kan
ersätta varann. De interagerar på olika sätt och denna interaktion har
betydelse för ekosystemens funktion. Vargen ger till exempel
förutsättningar för asätande arter genom att skapa födoresurser för dem.
I Skandinavien har vargens återkomst ökat möjligheterna för järven, som
i stor utsträckning är beroende av kadaver. Studier i afrikanska
ekosystem med många stora rovdjursarter har visat att det är viktigt för
systemets biologiska mångfald att hela rovdjursgruppen bevaras.
Rovdjur påverkar växtsamhällenas struktur.
Eftersom växtätare äter frön och växter kan predation på dem påverka
växtsamhällenas struktur. Fröspridning genom björnar kan vara
avgörande för evolution och utbredning av växtarter.
Tätheten spelar roll.
För att rovdjuren ska kunna spela sin ekologiska roll räcker det inte att
de finns i ekosystemen. De måste förekomma i ekologiskt funktionella
tätheter.
- 52 -
Jakt kan inte ersätta predation.
I nuvarande kunskapsläge står det klart att jakt och rovdjurspredation
inte generellt är utbytbara vad avser deras effekter i ekosystem. Det
finns stora skillnader, exempelvis vad gäller intensitet och tidsmässig
spridning av predationen, fördelning på kön och ålder, påverkan på
stammarna av mindre rovdjur och på relationer mellan asätare och
kadaver.
En studie i Skandinavien har visat att rådjursjakt inte kopierar
lodjurspredation på rådjur vad gäller fördelning av kön och ålder.
Liknande resultat har redovisats från Bialowieza i Polen. Jakt kan också
påverka bytesdjurens beteende på ett annat sätt än rovdjurspredation.
Den skandinaviska traditionen att jag älg med ställande hund innebär att
det sedan mer än 100 år finns ett selektionstryck mot älgens mest
effektiva antipredator beteendet mot varg, det vill säga att stå upp mot
vargen och vara aggressiv. Frånvaron av varg i kombination med
löshundsjakten har istället gynnat älgar som försöker fly.
Nya studier av hur rovdjur och bytesdjur interagerar beteendemässigt
tyder på att det är mycket svårt att helt återskapa toppredatorers
påverkan på ekosystemen.
Jakt på topprovdjur äventyrar deras ekologiska roll.
Topprovdjur har inga evolutionärt signifikanta fiender och kan därför inte
förväntas reagera som arter som är bytesdjur. Att jaga stora rovdjur
innebär att man minskar en population som naturligt är liten och kan
framkalla beteendemässiga reaktioner som förändringar i
habitatanvändning och störningar av sociala system. Det kan ske även
när uttaget är begränsat och bedöms som hållbart.
Jakt på socialt komplexa arter kan få djupgående sociala konsekvenser
som till stor del blir osynliga om man bara ser till populationens storlek.
Komplexa beteenden som kollektiva jakttekniker kan gå förlorade. Även
ensamlevande rovdjur ingår i sociala system. Bland skandinaviska
björnhonor är sannolikheten att en hona ska få ungar ett visst år lägre
om närmaste andra hona fått ungar samma år.
- 53 -
Vetenskaplig litteratur om de stora rovdjurens ekologi och människans
utnyttjande av naturen ifrågasätter starkt huruvida ett stort rovdjur som
utsätts för jakt och förebyggande kontroll kan utföra sin ekologiska roll
effektivt. Kontroll av och/eller jakt på stora rovdjur som motiveras med
skydd av boskap och skademinskning är grunden felaktig om inte
skyddsåtgärder samtidigt vidtas. Det enda som åstadkoms i sådan fall är
att rovdjur dör.
Andrés Ordiz avslutar sin rapport med konstaterandet att förvaltning av
rovdjur till stor del handlar om att hantera människor. Svenska
Rovdjursföreningen delar den uppfattningen. De stora rovdjuren väcker
känslor och orsakar konflikter. Det är en uppgift för rovdjurspolitik och
rovdjursförvaltning att hantera detta, och därför kan besluten inte fattas
med utgångspunkt enbart från ekologisk kunskap. Däremot är det ett
rimligt krav att beslut om de stora rovdjuren baseras på kunskap om
deras ekologiska roll och att konsekvenserna av olika handlingsalternativ
för den biologiska mångfalden och ekosystemens funktion i stort
värderas. I det avseendet har svensk rovdjurspolitik hittills lämnat mycket
i övrigt att önska.
- 54 -
Bilaga D:3
DJUR & NATUR 2010
Visar vargens genvägar
(citat, del av artikeln)
Linda Laikre forskar på vargens genetik. Foto: Thron Ullberg
”Linda Laikre är fältbiologen som blev expert på vargens genetik. Hon menar
att Sverige måste ha 1 000 vargar, och hon ändrar sig inte förrän vetenskapen
visar att hon har fel.
Linda Laikre är docent i populationsgenetik vid Stockholms universitet. Hon började
studera vargars genetik i slutet av 80-talet, nästan lika länge har hon varit kritisk mot
vargpolitiken.
– När de vilda vargarna etablerade sig i Värmland i mitten av 80-talet, sa man att tio
individer räcker för en hållbar stam, nu säger man drygt 200. Jag blir så matt.
– Det krävs minst 1000 individer för att man ska vara rimligt säker på en långsiktigt
genetiskt hållbar vargstam, det har jag sagt sedan 1988.
Att Linda Laikre fastnade för vargar var en slump, hon gick biologlinjen och råkade
välja att göra ett projektarbete om den svenska vargstammen.
– Då sa många biologer att vargarna inte var känsliga för inavel. Jag hade just läst
genetik, så jag tyckte att det lät konstigt och det väckte mitt intresse.
Från grisar till vargar
Egentligen hade Linda Laikre inte tänkt ägna sig åt genetik, utan etologi – läran om
djurs beteende. Hennes väg till biologin gick från ett engagemang för djurrättsfrågor,
via Fältbiologerna i Tyresö.
– När jag började på biologlinjen tänkte jag ägna mig åt hur grisar har det i sina
boxar. Inte ren grundforskning, utan med något som har praktisk betydelse.
Men vargarna fick in henne på genetiken och hon fortsatte studera dem. Sedan dess
har hon varit kvar på Stockholms universitets Zoologiska institution och
Arrheniuslaboratoriets betongbyggnad från 70-talet.
– Jag valde populationsgenetiken för att det fanns en bra grupp som forskade om hur
man bevarar biologisk mångfald, på gennivå. De flesta studerade fiskar, men
metoderna kan användas på vargar också.
- 55 -
Effekter av inavel på djurparksvargar
Under arbetet med doktorsavhandlingen, om genetiska processer i små populationer,
studerade hon vargarna i de svenska djurparkerna. Alla härstammade från två
syskonpar, ett svenskt och ett finskt. Och snart fann hon att den rådande åsikten – att
vargar är okänsliga för inavel – inte stämde.
– Nej, allt fler djurparksvargar blev blinda, de blev mindre, valpkullarna blev mindre
och livslängden sjönk. Ju mer inavlad stam, desto sjukare.
Den kunskapen har hon försökt sprida sedan dess, men det har gått trögt. De
svenska vargarna är extremt inavlade – i snitt har de arvsanlag som är mer genetiskt
lika än avkomma till helsyskon.
Tre finska invandrare
Vargstammen härstammar, tror man, från tre invandrade finska vargar. Vid
fridlysningen 1966 fanns ett tiotal vargar, troligen överlevde ingen av dem. Men i
slutet av 70-talet vandrade två finska vargar in, en tredje i början av 90-talet. För
några år sedan kom ytterligare en finsk varg. Den stannade i Galven i Hälsingland,
där den blivit far till flera valpkullar. En finsk varg har också kommit till norska Kynna,
nära gränsen till Värmland. Men tre individer är ursprung till huvuddelen av den
svenska vargstammen.
– För att få en genetiskt varierad, långsiktigt stabil svensk vargstam måste den växa.
Flera vargar från Finland måste vandra in och fortplanta sig, varje år.
Men hur ska man få acceptans för 1000 vargar i de svenska skogsbygderna, och för
att vargar ska få vandra genom renbeteslandet?
– Min expertis ligger inte inom det området. Men Sverige har skrivit under
konventionen om biologisk mångfald, vi är ett stort, glesbefolkat och välbeställt land.
Jag tycker att det är dåligt om vi böjer oss för dem som hatar varg, så att vi inte kan
hålla en livskraftig stam.
210 vargar räcker inte
Linda Laikres varningar för inavel har ändå fått ett visst genomslag – enligt
regeringen var inaveln ett skäl till jakten. Men hennes slutsatser om hur många
vargar som behövs för en genetiskt frisk stam, har inte fått gehör. Istället har
regeringen lyssnat till de forskare som säger att jakt skapar ökad acceptans för varg,
och att en stam på cirka 210 vargar räcker för en gynnsam bevarandestatus på sikt.
– De har fel. Men väljer man den modellen, måste man förvalta stammen på bästa
sätt. Men inte heller det har regeringen gjort, säger Linda Laikre.
– Det finns släktträd över alla svenska vargar så man skulle kunna jaga de genetiskt
minst värdefulla vargarna. Men då hade det krävts proffsjägare.”
Kommentar: När ska Linda Laikre få forskaranslag till vargforskning??
När ska det bli krav på att oberoende forskare, dvs ej jäviga, ska sköta
forskningen?
- 56 -
En annan forskare, doktorand, skriver så här på sin blogg:
Samhällsekonomisk vinst med större vargstam
06 januari 2010 av Georg Andersson
Nu har Sverige just avslutat en vargjakt för att ”kontrollera” en vargstam på 220 djur
som för en tynande tillvaro genom att skjuta av mer än 10% av stammen. Varför? Har
Sveriges regering fallit för en liten högljudd lobbygrupp jägare som inte vill ha någon
konkurrens om villebrådet? Eller klarar Sverige inte av en toppredator om de blir fler
än 220 individer?
För att motivera den här jakten har flera olika argument förts fram. Miljöminister Andreas
Carlgren ”argumenterade” med hjälp av en kontradiktion när han i söndagens P1 förklarar att:
”Hotet mot vargstammen i Sverige är inte vargjakt utan det är att den inte är genetisk frisk.”
Att den inte är genetisk frisk beror bl.a på att de är för få. Pinsam okunskap för en
miljöminister.
Andra argument har varit samhällsekonomiska: Vargen orsakar ekonomiska förluster i form
av fällda tamdjur och minskad älgstam.
Här följer lite siffror om skador på olika djur och grödor orsakade av olika djur.
Enligt viltskadecenter attackerades år 2008 totalt 504 tamdjur och 57 hundar av rovdjur, alltså
inte bara varg. 317 tamdjur och 41 hundar angreps av varg varav 243 tamdjur och 27 hundar
dog. De flesta, ca 80%, av hundarna angrips under jakt. Det är oftast ett litet antal individer
bland rovdjuren som står för de flesta skadorna på tamdjur.
Skogsskador orsakade av den höga klövviltstammen talas det inte lika ofta om. Enligt
skogsstyrelsen är hela 15-20 % av det slutliga tallbeståndets stammar älgskadade.
Älgstammen måste minska för att kunna producera värdefullt tallvirke i framtiden. Tar man in
den totala skadeverkan på skogen från vilt blir det miljardbelopp. Det är tex nästan omöjligt
att odla lövskog i stora delar av Sverige. En högre andel lövskog skulle gynna både biologisk
mångfald, resistens mot storm och rekreationsvärdet. En större vargstam som håller nere
klövviltstammen skulle ge inkomster som vida överstiger ersättningskostnader för skador på
tamdjur.
Det finns också studier som visar att när vargstammen är låg finns det fler ensamma individer
som inte hittar en flock att ingå i och det är oftast dessa ensamvargar som skapar problem med
tamboskap1.
Detta får en att undra de egentliga orsakerna till varghat och regeringens tillåtelse till jakt på
detta ekologiskt viktiga djur. Det finns inte bara samhällsekonomiska argument för att bevara
och förstärka vargstammen, utan rent ekologiska och moraliska också. Det är naturligtvis
hemskt när ens husdjur dör men det är knappast ett argument för att utrota en art, bara för att
en liten grupp människor vill kunna släppa sina jakthundar lösa i skogen utan risk att de bli
dödade. Jaga kan man fortfarande göra även med en lägre klövviltstam, även om man inte får
skjuta lika många eller några djur, men det är ju nu heller ingen naturgiven rättighet.
- 57 -
Vargjakten
”Sveriges vargstam kan inte skjutas till bättre
hälsa”
Uppdaterat 2010-01-28 09:52. Publicerat 2010-01-27 00:50
Zoologer och vargexperter: Jakten har försatt den inavelsskadade svenska
vargstammen i ett ännu sämre läge. Sverige har inlett det biologiska
mångfaldsåret 2010 på ett synnerligen pinsamt sätt. Under vargjakten kan
genetiskt viktiga individer ha skjutits. Risken är stor att ytterligare
inavelsskador upptäcks framgent. Information som finns i det unika stamträdet
över de vilda vargarnas släktskap har över huvud taget inte använts av
ansvariga myndigheter - kunskap som kostat miljonbelopp i skattemedel att ta
fram. Vargjakten illustrerar på ett slående sätt brister i svensk naturvård. Det
råder en närmast total avsaknad av långsiktighet och koppling till det
vetenskapliga kunskapsläget, skriver åtta forskare vid Stockholms universitet.
Sverige har inlett det internationella biodiversitetsåret 2010 på ett
synnerligen pinsamt sätt. Licensjakten på varg har försatt det starkt
inavelsskadade och utrotningshotade svenska vargbeståndet i ett ännu
sämre genetiskt läge. Det är inte biologiskt möjligt att skjuta stammen till
bättre hälsa som miljöminister Andreas Carlgren tycks tro. Vad vargstammen
behöver för att bli livskraftig är en väsentligt ökad storlek och en naturlig
kontaktmöjlighet för genetiskt utbyte med andra vargbestånd.
Jakten har bedrivits på ett sätt som riskerar att genetiskt viktiga individer
skjutits. Vargar som bär på gener från de två invandrande varghanar som för
första gången på 18 år lyckats tillföra stammen friskt genetiskt material, kan
ha dödats i jakten. Den information som skulle kunna erhållas ur det unika
stamträdet över de vilda svenska vargarnas släktskap har över huvud taget
inte använts av ansvariga myndigheter. Det är kunskap som kostat
miljonbelopp av skattemedel att ta fram.
Inaveln i den svenska vargstammen är omfattande och individerna är i
genomsnitt mer besläktade med varandra än helsyskon. Vi skulle inte ens
drömma om att avla tamdjur på ett så extremt sätt. Inaveln har – precis som
väntat – lett till allvarliga konsekvenser för vargarnas hälsa. Det vi vet i dag är
att kullstorleken minskat dramatiskt och att flera enskilda arvsanlag som leder
till ärftliga kotdefekter och sterilitet nått en hög spridning i populationen.
Risken är stor att ytterligare inavelsskador upptäcks framgent. Vargens
prekära genetiska situation har satt ljuset på den genetiska mångfaldens
betydelse för arters livskraft och överlevnad. Utan genetisk variation blir
bestånd sjuka och förlorar sin förmåga att anpassa sig till förändringar i
miljön. Samtidigt negligeras den genetiska mångfalden i det närmaste helt i
naturvårdsarbetet.
Vargjakten illustrerar också på ett slående sätt brister i svensk naturvård. Det
råder en i det närmaste total avsaknad av långsiktighet och koppling till det
vetenskapliga kunskapsläget. Senare års internationella
bevarandebiologiska forskning visar på viktiga fakta som är av största vikt för
en bevarad biodiversitet:
- 58 • Livskraftiga stammar av topp-predatorer som till exempel varg och lejon,
eller hajar och torsk i marina miljöer, bidrar till att återupprätta och bibehålla
fullvärdiga ekosystem med hög biologisk mångfald.
• Genetisk variation gynnar biologisk mångfald även på art- och
ekosystemnivån.
• Biologisk mångfald buffrar mot klimatförändringar.
De tydligaste exemplen på positiva effekter av topprovdjur för biologisk
mångfald finns än så länge i havsmiljöer. Närmare 90 procent av ”havens
vargar” – de stora hajarna – har fiskats bort. Bortfallet har lett till en extremt
snabb tillväxt av antalet små rockor som tidigare reglerades av hajarna.
Rockornas predation på pilgrimsmusslor är så omfattande att det tidigare
ekonomiskt betydande fisket efter pilgrimsmusslor allvarligt har skadats.
Erfarenheterna från inplanteringen av vargar till Yellowstones nationalpark i
USA visar topprovdjurens avgörande betydelse för väl fungerande ekosystem
även i landmiljöer. Vargarna har satt tryck på de stora populationerna av
hjortdjur så att den hårt betade växtligheten kunnat återhämta sig, mindre
rovdjur som påverkat biodiversiteten negativt hålls i schack och
buffringsförmågan mot klimatförändringar har ökat.
Växt- och djurpopulationer som har en bevarad, naturlig genetisk variation,
förefaller stå pall för miljöförändringar mer effektivt än populationer med smal
genetisk bas. Ny forskning visar att laxpopulationer blir sämre på att anpassa
sig till temperaturförändringar ju mer gener de tillförs från odlade stammar.
Ett annat exempel återfinns hos ålgräs – en nyckelart i Östersjöns
kustzonsmiljöer. Ålgräs med mycket genetisk variation ökar produktiviteten
och mängden av andra arter, och klarar sig bättre vid extrema temperaturer
än genetiskt fattigt ålgräs.
Nuvarande kunskapsläge pekar alltså starkt på att en hög biologisk mångfald
på såväl gen- som artnivå leder till stabilare ekosystem som är tåligare och
bättre klarar av miljöförändringar. Buffrings- och anpassningsförmågan hos
de ekologiska nätverken ökar med ökad biologisk variation och
topprovdjuren har en avgörande roll att fylla för att upprätthålla sådan
variation.
I ljuset av detta är det ytterst anmärkningsvärt att Sverige allt snabbare är på
väg att förvandlas till ett land med miljöer som känntecknas av biologisk
utarmning. Vi borde i stället försöka återskapa och bibehålla fungerande
ekosystem med rik genetisk mångfald. Den svenska gran- och tallskogen
riskerar att bli en enda stor åker av genetiskt främmande populationer. Älg,
rådjur, kronhjort – liksom inplanterad dovhjort, samt nu även vildsvin – tillåts
nå onaturligt täta bestånd medan topprovdjuren kontrolleras till
oproportionellt låga populationer.
Den naturligt förekommande genetiska variationen – grunden för all biologisk
variation – varken kartläggs, dokumenteras, övervakas eller bevaras. Den enda
art som i Sverige varit föremål för en omfattande genetisk kartläggning är
vargen – och i det fallet används alltså inte den information som finns på ett
vettigt sätt.
2010 är året då en påtaglig minskning av den hastighet med vilken biologisk
mångfald förloras ska ha uppnåtts i Sverige enligt internationella åtaganden.
Att målet inte ens är i närheten av att ha nåtts är uppenbart. Radikala
förändringar krävs för att över huvud taget ha en chans att vända den negativa
trenden:
• Ett långsiktigt tänkande måste in i svensk naturvårdspolitik. Biologin följer
inte mandatperioder eller valperioder, och det går inte att förhandla med
naturen.
- 59 • Åtkomsten och tillgängligheten av de data som tas fram inom forskningen
måste öka och monopolisering av naturvårdsbiologiska frågor undvikas. Ett
viktigt skäl till att det inte blivit en tillräckligt bred vetenskaplig belysning av
vargfrågan är att vargforskningen i dag till stor del styrs av enskilda
forskargrupper.
• Den genetiska mångfalden måste upp på agendan, och program för att
övervaka denna mångfald för att säkerställa att den bevaras och nyttjas på
ett hållbart sätt måste fram.
• Referensområden behöver skapas – både i land- och vattenmiljöer, det vill
säga fredade områden av tillräcklig storlek för att kunna rymma normala
tätheter av rovdjur och deras bytesdjur.
Forskare vid Zoologiska institutionen
Stockholms universitet:
Linda Laikre docent populationsgenetik
Sven Jakobsson fil dr etologi
Nils Ryman professor populationsgenetik
Cecilia Kullberg docent etologi
Lena Larsson fil dr populationsgenetik
Tommy Radesäter professor etologi
Birgitta Tullberg professor ekologi
Christer Wiklund professor ekologi
Fullkomlig gallimatias och snömos
Mail till prof. Erik Svensson från en djur/naturvän:
… skulle uppskatta mycket ifall du kunde kommentera dessa påståenden från Liberg
och Glöersen (jägarförbundet) där de påstår att licensjakten snarare har ökat vargens
genetiska status. Svaret är skickat till EU och det gäller frågan ifall Sverige ska dras
inför EU-domstol, eller inte, pga av licensjakten.
http://www.jagareforbundet.se/Documents/Skrivelser%20och%20remissyttranden/be
motandeSNF.pdf
Erik Svensson skrev 2010-11-14 21:56:
Hej!
Det är fullkomlig gallimatias och snömos från Jägarförbundet/Olof Libergs sida, för att
inte säga direkt vilseledande påståenden. Av flera skäl:
1. Den genetiska variationen (mätt i mikrosatteliter) har visserligen ökat sedan 1980talet, det är riktigt. Men detta beror INTE på jakten, och Olof Liberg et al. har inga
som helst vetenskapliga bevis för sitt högst kontroversiella påstående att jakten
- 60 -
skulle ha minskat inavelsgraden. Den minskande inavelsgraden beror på ökad
invandring, vilket är korrekt, men i den mån inavelskoefficienten har minskat sedan
skyddsjakten vintern 2010 så är det TROTS, inte tack vare, vargjakten.
Olof Liberg refererar till "Liberg (opublicerat)" när han för fram den djärva och högst
tveksamma tesen att vargjakten skulle ha minskat inavelskoefficienten. Jag tvivlar på
att han kommer att kunna få ett sådant påstående publicerat i en vetenskaplig
tidskrift, och jag skulle vilja se data och analyser som han beräknar detta på. Om
inavelskoefficienten har minskat sedan vintern 2010 så är det för det första med
största sannolikhet beroende på andra faktorer, och för det andra så tvivlar jag på att
en sådan liten minskning är statistiskt säkerställd (signifikant). Jag skulle vilja se
spridningsmått och statistiska resultat (P-värden) som visar att denna minskning är
statistiskt signifikant. Jag tvivlar på att Liberg kan visa upp sådana siffror.
2. Jag köper inte Libergs resonemang att vargarna inte behöver bli fler. Förvisso är
invandring, på kort sikt, viktigare än fler vargar i Sverige. Men på längre sikt behövs
en större vargpopulation i Sverige för att komma över "säkerhetsmarginalen" och
undvika negativa inavelseffekter och stokastiska (slumpmässiga) miljöfaktorer som
kan riskera att slå hårt mot populationer med låg genetisk variation. Den effektiva
populationsstorleken är i allmänhet betydligt mindre än den aktuella
populationsstorleken (antalet räknade djur), och det måste man ta in i beräkningarna.
3. Slutligen: mikrosatteliter är icke-kodande gener och således neutral genetisk
variation. Vad som spelar roll på längre sikt är kodande (icke-neutral) genetisk
variation för fenotypiska egenskaper som t. ex. fitness-relaterade karaktärer. Därför
kan man bara dra begränsade slutsatser av mikrosattelitvariation, med största
sannolikhet ackumuleras denna variation snabbare i populationerna än genetisk
variation för gener som kodar för adaptiva fenotypiska egenskaper.
Mvh/Erik Svensson
Erik Svensson
Professor
Department of Biology
Lund University
SE-223 62 LUND
SWEDEN
Phone: +46 46 222 38 19
Ni får gärna citera mig, men jag vill helst att det görs ordagrant, så att det inte blir
några missförstånd, i synnerhet om det ska in i några officiella dokument. Men jag
stödjer er verksamhet, givetvis.
Mvh/Erik
Erik Svensson
Professor
Department of Biology
Lund University
SE-223 62 LUND, SWEDEN
- 61 -
E. Jägarnas antal och roll i samhället
Bilaga E:1) Jägarnas antal.
Jägare med nollvision gällande rovdjur kontra
djur/naturvänner
Bilaga E:2) Viltvårdsfonden
Bilaga E:3) Ersätter Viltvårdsfonden:
”Förslag till en integrerad viltövervakning”
Naturvårdsverket och SVA´s rapport 2010
Bilaga E:4) Jäv och korruption
Bilaga E:5) Viltförvaltningsdelegationerna
Bilaga E:6) Alltfler dokument på hos myndigheterna
sekretessbeläggs när det handlar om jägarnas
aktiviteter
Bilaga E:7) Varg – inget hot mot jakthundar
- 62 -
Bilaga E:1
Jägarnas antal
Medlemmar
Svenska Jägarförbundet har 179 000 medlemmar. De är bekymrade att
medlemsantalet hela tiden sjunker men det har sin naturliga förklaring eftersom
120 000 jägare är 55+, så 70 - 90-åringarna slutar allt eftersom. SJF försöker på
alla sätt att rekrytera nya jägare – de försöker med ungdomar, kvinnor och små
barn i förskoleåldern!!
Jägarnas Riksförbund har officiellt ca 30 000 medlemmar men det sägs att det är
färre – det är svårt att få fram den siffran.
Totalt har de ca 209 000 medlemmar.
Jaktkortregistret
Kollar vi med jaktkortsregistret får vi 262 000 betalande. Det kan finnas en
förklaring i och med att drevkarlar och hundförare också ingår i siffran samt att ca
27 000 utländska jägare också löser jaktkort.
Vi anser att utländska jägare inte ska få jaga i Sverige. Det skjuts ca 1,5 miljoner
djur varje år och det blir tystare och tystare i våra skogar. Nödvändig förändring i
politiken måste ske!
Jägarna en liten grupp
Jägarna är alltså en liten grupp jämfört med 71 % av svenska folket som vill ha
rovdjur i vår natur. Politikerna måste tänka på detta förhållande så att demokratin
upprätthålls. Tyvärr är det jägarna som skriker högst, så det verkar som om de är
många.
- 63 -
”Minoritetsgrupper tillåts styra rovdjurspolitiken”
Artikel från Våra Rovdjur, Svenska Rovdjursföreningen, nr 3 2010 (bifogas även i
slutet av denna rapport). Robert Franzén, f d anställd på Naturvårdsverket i 35 år,
skriver så här:
”Från att vargen varit fredlös till att bli fredad, är den nu återigen jagad. Vem
försvarar egentligen vargen?”
”Ska bara rovdjuren anpassa sig till rovdjurspolitiken? Behöver inte de
verksamheter vi människor rår över och som nyttjar samma marker också ta
hänsyn och anpassas till rovdjurspolitiken? Kan exempelvis jakten fortgå, som
om rovdjuren inte fanns?”
Han skriver också:
”Menar man allvar med rovdjurspolitiken måste man även ställa krav på andra
som nyttjar naturen. Sametinget annonserar om ekologiskt renkött och turism på
naturens villkor. Tillhör de stora rovdjuren inte naturen och ingår de inte i det
ekologiska samspelet?”
- 64 -
Bilaga E:2
Viltvårdsfonden, rapport skriven våren 2010
HÖG TID ATT GRANSKA VILTVÅRDSFONDENS
PARTISKA FÖRDELNING AV STATLIGA MEDEL
Tillsammans måste vi vara med och bygga det hållbara samhället som omfattar både
de ekologiska, sociala och ekonomiska aspekterna. I varje framtida beslut är det
viktigt att ställa sig frågan ”är det hållbart för framtiden”? Vi har som mål i Sverige att
år 2015 skall bevarandestatusen för hotade arter ha förbättrats så att andelen
bedömda arter som klassificeras som hotade har minskat med minst 30 procent
jämfört med år 2000, andelen försvunna arter får inte öka. Vården av vilt är en viktig
del i detta arbete. Vi riskerar idag att vårt djur- och växtliv kommer att fortsätta
utarmas. Enligt Centrum för biologisk mångfald är den främsta orsaken till
utarmningen av den biologiska mångfalden ett resultat av mänsklig aktivitet där
exploatering har lett till att arternas livsmiljöer utplånats och där många arters
livsmiljöer fortsätter att krympa. Problemen förvärras också av miljögifter,
klimatförändringar, främmande arter och jakt.
På grund av de hot som de vilda djuren står inför är det extra viktigt att granska den
statliga fördelningen av resurser till viltvårdsarbetet i Sverige för att komma med
förslag på förbättringar.
Viltvård och jaktvård är inte samma sak och ändå tilldelar staten mindre medel
till aktörer inom den betydelsefullare viltvården än jaktvården.
Begreppen viltvård och jaktvård separerades och definierades i den statliga
utredningen (SOU 1997:91) som sedan resulterade i propositionen 1999/2000:73
Jaktens villkor – en utredning av vissa jaktfrågor. Utredningen slog fast behovet av
begreppsdefinitioner då orden viltvård och jaktvård tidigare använts på olika sätt och
ibland synonymt.
När det gäller viltvårdsåtgärder utgör jakten, enligt den statliga utredningen, endast
en mindre del av ett betydligt större multidisciplinärt och tvärvetenskapligt område
som inbegriper flera viktiga aktörer. Utredningen påpekade att inom viltvården har
jakten endast betydelse när det gäller hålla bestånden av större vilt på lämplig nivå
genom beskattning. Likaså ingår jakten i den mån en beskattning av rovdjur behöver
ske till skydd för annat vilt eller tamdjur, vilket dock är mycket sällan som en sådan
beskattning av rovdjur till skydd för annat vilt behöver genomföras av viltvårdsskäl.
Övriga viltvårdsåtgärder är inte jägarspecifika, enligt utredningen. Utredningen
påvisade att med angivna definitionerna så utgör viltvården ett mycket stort allmänt
- 65 -
intresse, medan jaktvården ligger mer i berörd markägares och jakträttshavarens
intresse. Definitionen av viltvård är enligt utredningen följande:
”Viltvård omfattar alla åtgärder som syftar till att bevara våra viltstammar i naturliga
bestånd och att i möjligaste mån, under hänsynstagande till allmänna och enskilda
intressen, sörja för att dessa inte utvecklas negativt på grund av mänskliga
aktiviteter.”
Utredningen ger exempel på åtgärder som behövs för att främja viltvården:
Biotopvård: är enligt den statliga utredningen att anse som den absolut viktigaste
åtgärden inom viltvården då dagens krav på rationellt drivna näringar negativt
påverkar viltbiotoperna och därför måste kompensatoriska åtgärder vidtags t.ex. i
form av skyddsplanteringar, viltstängsel, viltåkrar, viltvatten, uppsättning av boholkar
m.m.
Beskattning. Skyddsåtgärder: Utredningen påpekar att mänskliga aktiviteter ofta
innebär hot mot viltet, hot som naturen annars inte skulle utsätta viltet för. Samhället
och enskilda individer måste därför vara beredda att vidta åtgärder som minskar
effekterna av dessa hot. Utredningen betonar att åtgärder av detta slag torde ha stor
betydelse totalt sett och kan lokalt vara avgörande för en arts överlevnad.
Rovdjurskontroll. Utsättning: Utsättning av vilda djur är en åtgärd som endast kan bli
aktuell då en art utrotats eller undertryckts till följd av hårt jakttryck eller att dess
biotop förstörts genom mänsklig påverkan. (SOU: 1997:92 sid 57-63).
Statlig partiskhet och obalans i ekonomiska anslag
I samtal med Viltvårdsfondens ansvarige Susanne Adelcreutz på Regeringskansliet
den 2010-01-29 gavs information om att fördelning av medel ur viltvårdsfonden
grundades på ovannämnda proposition 1999/2000:73. Adelcreutz menade att
anledningen till att Svenska jägarförbundet fått de allra största anslagen beror på att
Svenska Jägareförbundet sedan 1938 har ett allmänt uppdrag att leda delar av
viltvården och jakten i Sverige och att viltvårdsfondens medel helt vilar på den
viltvårdsavgift som betalas av jägarna. Enligt Adelcreutz tillskjuter staten inga medel
till Viltvårdsfonden.
Av de ansökningar som inkommer väljer de ansvariga för Viltvårdsfonden
tillsammans med Jordbruksdepartementet ut några av ansökningarna och
överlämnar sitt förslag till Riksdagen som fattar det avgörande beslutet.
Ur Viltvårdsfondens fördelning av medel för år 2010 har Svenska Jägarförbundet fått
50,2 miljoner, Jägarnas Riksförbund 6,2 miljoner, Naturvårdsverket för forskning 17,1
miljoner, Viltkommittén på Naturvårdsverket för drift av jaktkort och jägarexamens
register 4,3 miljoner, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) 3,1 miljoner,
Naturskyddsföreningen för utrotningshotade arter 0,5 miljoner, Jaktkortsblanketter
och förvaltning av fonden 0,3 miljoner. Bidrag för bildande av viltvårdsområden och
administration för detta 0,9 miljoner samt kostnader för spårning och
omhändertagande av statens vilt till polisen 0,8 miljoner.
- 66 -
Viltvårdsfondens fördelning innebär att cirka 62 miljoner kronor av den totala årliga
fördelningen på cirka 76 miljoner kronor går direkt till jägarnas organisationer
och/eller den administration som berör jägarkårens verksamhet. Till detta kan också
tilläggas att Naturvårdsverket som administrerar forskningsanslagen för vård av vilt
tilldelat ett tjugotal olika forskningsprojekt omkring 19 miljoner för år 2010.
Ansökningarna som olika forskare skickar in bedöms av en särskild viltkommitté. I
denna viltkommitté sitter sju personer. Två av dem kommer från Svenska
Jägareförbundet. Enligt forskningssekreterare Henrik Lange på Naturvårdsverket är
det också Jägarförbundets representanter som avgör vilka ansökningar som har
mest relevans för deras verksamhet.
Den svenska regeringens viltvårdspolitik uppvisar partiskhet i fördelning av resurser
som inte bygger på statliga rekommendationer och riktlinjer de själva uppställt för
detta område.
Regeringen bör säkerställa att anslagen från viltvårdsfonden då det gäller
viltvårdande insatser, folkbildning och information framöver fördelas på ett mer
neutralt sätt med beaktande av vad anslagen är tänkta för, dessutom innebär
viltvården först och främst ett allmänt intresse och detta bör också spegla
fördelningen av anslagen. Anslagen är odemokratiska i det att regeringen inte
premierar andra mer nödvändiga insatser som uppmuntrar biologisk mångfald,
biotopvård, skyddsåtgärder istället för jägarspecifika intressen. För att säkerställa en
stabil vård av vilt måste biologisk mångfald premieras och där hänsyn tas till
allmänhetens intressen samt att andra viktiga aktörer inom detta område involveras.
Förslag: Viltvården är en viktig del i den svenska naturvården där det allmänna
uppdraget bör ledas av en statlig myndighet och inte av en intresseförening.
Att en enda intresseorganisation som jägarkåren skall ha så stor makt inom
viltvårdsområdet i Sverige tillför inte viltvården det den behöver och utvecklar inte
heller de åtgärder som behöver utföras av andra aktörer inom det viltvårdande
arbetet. Jägarorganisationerna i Sverige har skapat en politisk retorik och en
maktställning som inte existerar någon annanstans i världen. I vilka andra länder ges
en intresseorganisation som jägarkåren möjlighet att dominera den politiska debatten
om vilda djur som den gör i Sverige? Vår viltfauna är hotad av utarmning och därför
bör arbetet inom viltvårdsområdet innefatta tvärvetenskapliga insatser med aktörer
inom miljö- och naturvård, skogsbruk och jordbruk, marinekologiska insatser,
viltrehabiliterare m.m. för att nämna några viktiga aktörer. Det omfattande och
komplicerade arbetet att nå målet ett rikt djurliv klarar inte Svenska Jägarförbundet
av själva och är inte heller deras primära intresse. Det är dessutom svårt, för att inte
säga omöjligt, för intresseföreningen Jägarförbundet att neutralt och objektivt
folkbilda och informera. När det gäller stora och komplicerade frågor som
konsekvenser av jakt, att påverka människors livsstil och attityder, att förvalta,
skydda och berika viltbiotoper och vårda viltet på ett rikt sätt finns många olika
arbetsuppgifter. Detta bör även spegla anslagen från viltvårdsfonden.
Ett förslag är därför att man låter återuppbygga Djurskyddsmyndigheten (kanske
tillsammans med Centrum för biologisk mångfald) eller Naturvårdsverket bli den
statliga myndighet som får det allmänna uppdraget att leda viltvårdsområdet i
Sverige. För att försäkra sig om neutralitet bör regeringen se över nuvarande
- 67 -
fördelning av medel för viltvård samt utgå från de olika arbetsområden som inbegrips
under begreppet viltvård och rangordna och öronmärka procentuell fördelning av
anslag efter önskvärda prioriterade insatser.
Förslag: Neutrala viltvårdsmedel
Eftersom den statliga viltvårdsfonden byggs upp av den viltvårdsavgift som jägare
betalar för att lagligt få jaga varje år, så har det ansetts att jägarförbunden skall ha
förtur till dessa pengar. Detta är ett skäl till den snedvridna statliga fördelningen av
anslag till viltvårdsområdet, men samma problem gäller också forskningsanslagens
fördelning då jägarna finansierar även denna verksamhet.
Det vore därför önskvärt att den statliga viltvårdsavgiften gick direkt in i statens
finanser och där regeringen istället valde att ur allmänhetens skattepengar finansiera
viltvården och viltforskningen. Detta skulle göra att de viltvårdsmedel som
utbetalades ansågs mer neutrala och skulle på så sätt också bättre spegla och
uppmuntra det allmänna intresse som finns, och behövs, för att framöver kunna
bevara och stärka den biologiska artmångfalden då det gäller de vilda djuren.
Helena Lindskog, forskarassistent och naturvårdare
Robert Franzén, anställd på Naturvårdsverket i 35 år, säger:
”36,6 miljoner av Jägareförbundets pengar ur Viltvårdsfonden ska användas för
information och opinionsbildning!
Får någon annan hobbyverksamhet motsvarande medel för att bedriva kampanjer
och opinionsbildning för sina hjärtefrågor?”
- 68 -
Bilaga E:3
Ersätter ”Allmänna uppdraget”:
Förslag till en integrerad viltövervakning
Naturvårdsverket och SVA´s rapport 2010
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. SAMMANFATTNING
Myndigheternas huvudsakliga förslag:
För att möta behovet av samordning, styrning och uppföljning i ett framtida integrerat
viltövervakningssystem föreslår myndigheterna att ett viltövervakningssekretariat
(kapitel 5.3) inrättas i samarbete mellan Naturvårdsverket och SVA. Detta bör verka
för att samordna pågående viltövervakning, samt hålla i informationsinsatser,
däribland en viltövervakningsportal (kapitel 5.5.1).
För att hantera viltövervakningssekretariatets behov av råd, stöd, information och
överföring av forskningsresultat, föreslår myndigheterna att en rådgivande
viltsamrådsgrupp (kapitel 5.3.2) med representanter för viktiga intressenter knyts till
viltövervakningssekretariatet.
För att det föreslagna framtida integrerade viltövervakningssystemet på ett
ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt skall kunna lagra och tillhandahålla
viltövervakningsdata presenterar myndigheterna ett förlag hur detta kan hanteras via
datavärdar (kapitel 5.5.1) och en viltövervakningsportal. Förslag ges också på hur
lagring och tillhandahållande av prover kan ske via provbanker (kapitel 5.5.2).
Myndigheterna föreslår ett långsiktigt viltövervakningssystem som integrerar
populationsövervakning och hälsoövervakning (kapitel 5) av vilda däggdjur och
fåglar. Systemet föreslås bestå av en fortlöpande viltövervakning (kapitel 5.4.1)
och en akutstyrd verksamhet (kapitel 5.4.2). I förslaget insamlas data och prover
via 36 viltövervakningsprogram (kapitel 5.4) – såväl helt nya programförslag som
pågående program med myndigheternas förslag till förbättringar. Bland nya förslag
kan nämnas särskilda monitoringområden där populationsövervakning och inte minst
hälsoövervakning är särskilt grundlig. I förslaget ingår ett basalternativ och en plan
för ett stegvist införande.
- 69 -
Myndigheterna redovisar i förslaget kostnader och finansiering (kapitel 6) för
etablering och långsiktig drift av det föreslagna integrerade viltövervakningsprogrammet. Årskostnaden för basalternativet (kapitel 6.2.2), dvs. sekretariat,
samrådsgrupp, portal och övrig verksamhet (utvärdering, uppföljning m.m.), beräknas
till 7 miljoner kronor årligen. En full realisering av förslaget, som föreslås ske
trappstegsvis under en fyraårsperiod, kräver ett nytillskott av medel på 47 miljoner
kronor per år (kapitel 6.2.2) när det är fullt utbyggt. Drygt 13 miljoner kronor av
dessa avser dock, enligt myndigheterna, åtgärder som föranleds av redan gjorda
nationella eller internationella åtaganden samt av kommande bindande åtaganden
enligt EU-direktiv och internationella konventioner. Det bedöms idag inte finnas
någon möjlighet för berörda myndigheter att inom befintlig ram omfördela resurser till
att utöka arbetet med den integrerade viltövervakningen. Det innebär att om det
integrerade viltövervakningssystemet ska kunna genomföras behöver
övervakningens beräknade merkostnad som anges i utredningen tillföras berörda
anslag.
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. Sammanfattning
Inledning
Regeringsuppdraget
Regeringen gav den 28 februari 2008 Naturvårdsverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt
(SVA) i uppdrag att ett utarbeta ett förslag till ”ett övergripande svenskt viltövervakningsprogram som integrerar populations- och hälsoövervakning på ett strategiskt och kostnadseffektivt
sätt” och lämna förslag på alternativa insatser utöver fallviltundersökning.
I uppdraget har Naturvårdsverket ett särskilt ansvar för att föreslå utformningen av en långsiktig övervakning av vilda däggdjurs och fåglars förekomst, täthet och populationssammansättning med tyngdpunkt på jaktbara arter. I uppdraget har SVA ett särskilt ansvar att föreslå utformningen av en långsiktig övervakning av hälsoläget hos vilda djurpopulationer.
Uppdraget redovisas den 31 mars 2010.
Myndigheternas arbete med uppdraget
Arbetet har genomförts av en projektarbetsgrupp med företrädare från Naturvårdsverket och
SVA. En styrgrupp bestående av enhetschefer på Naturvårdsverket och SVA har ansvarat för
uppdraget.
För att få in ytterligare kunskapsunderlag lades utredningsuppdrag ut på Lunds universitet,
SLU, Svenska Jägareförbundet och Naturhistoriska riksmuseet. Naturvårdsverket och SVA har
också kontaktat personer, vilka besitter relevant information av betydelse för regeringsuppdraget. Kontakt har även tagits med nordiska aktörer som Direktoratet for naturforvaltning, Norsk
Institutt for naturforskning (NINA) och Veterinærinstituttet i Norge, EVIRA (Livsmedelsäkerhetsverket) i Finland samt DTU Veterinærinstitutet i Danmark.
Till uppdraget har knutits en referensgrupp bestående av representanter från myndigheter,
universitet/högskolor, organisationer och övriga berörda intressenter.
En extern remiss av ett sent utkast av denna rapport genomfördes också. Remissinstansernas
synpunkter redovisas i bilaga.
Även om ett fokus i enlighet med uppdraget legat på jaktbart vilt har myndigheterna i sitt
arbete utgått från gällande svensk legal definition av vilt, vilken inkluderar alla svenska däggdjurs- och fågelarter.
Varför behövs en integrerad viltövervakning?
Viltövervakning behövs av olika skäl. Viltet är i grunden fredat men flera arter jagas av olika
anledningar och under olika former (allmän jakt, licensjakt och skyddsjakt). Vissa arter jagas
främst för att tillvarata köttet där också rekreationsaspekten är viktig eller för att förebygga eller
förhindra skador. Ett viktigt syfte med viltövervakning är därför att följa populationsutveckling
och hälsostatus hos viltstammarna så att dessa nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt, utan risk
för att de jagade arterna hotas, eller för att kunna påverka populationernas numerär p.g.a. de
skador arterna orsakar på skogs- och jordbruk, inom trafiken eller på andra samhällsområden.
För detta behövs bättre övervakningsdata som underlag för beslut om jakttider, jakttryck m.m.
Tillförlitliga bedömningar av arternas populationstätheter är en förutsättning för att bättre avvägningar ska kunna göras mellan olika samhällsintressen i viltförvaltningen.
13
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. Sammanfattning
Sverige har också internationella åtaganden som innebär mer eller mindre bindande krav på
övervakning av viltpopulationer. Viktiga kravställare på sådan information är EU:s fågeldirektiv
respektive art- och habitatdirektiv. Även vissa internationella konventioner som Bonnkonventionen och OSPAR kräver övervakningsdata för att Sverige ska kunna fullgöra sina rapporteringsåtaganden.
Inom Naturvårdsverkets miljöövervakning har viltdata en viktig roll för att följa tillståndet i
naturen och att upptäcka förändringar i miljön orsakade av exempelvis gifter, klimatförändringar, invasiva viltarter, samt uppföljning av biotop och landskapsförändringar till följd av ändrad
markanvändning inom bl.a. de areella näringarna. Tillgång till bra trenddata för arter är också
avgörande för uppföljningen av miljökvalitetsmålen. Fåglar, men även vissa däggdjur, har visat
sig vara mycket lämpliga som indikatorarter i detta arbete.
Arbete med ett ekologiskt hållbart samhälle innebär bland annat att skogsbruk, jordbruk och
fiske samt industri och samhällsbyggnad skall nyttja biologiska resurser på ett långsiktigt hållbart sätt så att den biologiska mångfalden bibehålls eller ökar på såväl nationell och regional
nivå, som på landskapsnivå. Tillgång till övervakningsdata av hög kvalitet är av avgörande
betydelse för denna typ av uppföljning och utvärdering.
Det finns också ett stort behov av att följa och analysera klimatförändringarnas effekt på den
biologiska mångfalden.
En övervakning som följer det generella hälso- och sjukdomsläget hos vilt behövs både ur
ett hälsoperspektiv för vilt likväl som för tamdjur, men även ur ett folkhälsoperspektiv, eftersom
många allvarliga infektionssjukdomar drabbar flera arter/populationer. Nya infektionssjukdomar
bland människor har ofta sitt ursprung hos djur, även vilda arter. En väl fungerande viltövervakning med relevant provtagning har potential att upptäcka och identifiera smittämnen, som oupptäckta skulle kunna orsaka stor skada och betydande kostnader för samhället. Att hälsoövervakning behövs för skydd av tamdjurs och människors hälsa innebär att fler arter än bara jaktbart
vilt behöver hälsoövervakas, exempelvis smågnagare, fladdermöss samt såväl häckande som
flyttande fågelarter.
Ett förändrat klimat innebär att nya arter och nya viltsjukdomar kommer att spridas över
Sveriges gränser, vilket kan få en stor inverkan på de svenska naturmiljöerna, men även på areella näringar och människans hälsa samt vårt nyttjande av den vilda mångfalden. Även en alltmer global handel och avsevärt större resande mellan kontinenterna ökar riskerna.
Sjukdomsövervakning kan indelas i aktiv och passiv övervakning. Aktiv övervakning innebär insamling av provmaterial och/eller data från hela eller delar av populationen av olika
viltarter. Passiv övervakning innebär att sjukdomsfall/dödsfall rapporteras och undersöks. Aktiv
övervakning är en känsligare detektionsmetod än passiv men begränsas av att endast de specifika frågeställningarna belyses.
Brister med dagens viltövervakning
Sverige är ett föregångsland när det gäller viltövervakning och har långa dataserier som i många
fall är de längsta i världen. Trots det har viltövervakningen idag många brister. Viltövervakningen är splittrad på olika finansiärer och huvudmän med sinsemellan dålig samordning och
med brist på överblick.
För de jaktbara arterna i allmänhet och för de jaktbara däggdjuren i synnerhet (de stora rovdjuren undantagna) är övervakningen av de levande djurens situation i dag otillräcklig. Detta
14
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. Sammanfattning
gäller både de levande populationerna och deras hälsa, eftersom övervakningen främst speglar
det döda viltet genom avskjutningsstatistik och fallviltsundersökningar.
En annan brist är avsaknaden av samordnade analyser av övervakningsdata. Idag finns
ibland bra viltövervakningsdata, men resultaten nyttjas inte effektivt och få samanalyser görs av
data från olika övervakningsprogram.
Ytterligare en brist är att kopplingen till förvaltningsåtgärder är svag eller saknas och att
centrala styrmekanismer inte finns i organisation och lagstiftning.
Som ett resultat av utredningen kring fågeldöden 2006, formaliserades ett samarbete mellan
Naturvårdsverket och SVA om övervakning och utredning av större sjukdomsutbrott och dödlighet bland vilda däggdjur och fåglar. Viltsjukdomsövervakningen begränsas och försvåras
dock av den ovan nämnda bristen på nationell samordning liksom av bristen på integration mellan populationsövervakning och sjukdomsövervakning. Det finns inte heller uttalat hur hälsoövervakningen långsiktigt ska finansieras.
Vad krävs av en integrerad viltövervakning?
För att vara effektiv och uppnå sitt syfte måste ett system för integrerad viltövervakning vara
robust och ha kontinuitet. Det ska kunna upptäcka förändringar, initiera respons på signaler om
förändringar och kunna anpassas till nya situationer som kan tänkas uppstå i framtiden. En effektiv och kostnadseffektiv viltövervakning måste tillvarata samhällets behov av information
och rapporteringsbehov, såväl regionalt, nationellt som internationellt. Integrering av hälso- och
sjukdomsövervakning med populationsövervakning är en central del i det integrerade viltövervakningssystemet.
Ett av målen för den integrerade viltövervakningen är att leverera analyser av de svenska
viltstammarnas hälso- och populationsutveckling. Samanalys måste vara en prioriterad verksamhet i ett integrerat viltövervakningssystem vilket förutsätter enkel och kostnadsfri tillgång
till relevanta data.
Många av de viltövervakningsprogram som finns idag är beroende av ideella arbetsinsatser
för att överhuvudtaget kunna genomföras. Även ett framtida integrerat viltövervakningsprogram
kommer till stor del att vara beroende av ideell arbetskraft. Därför är det avgörande att skapa
förutsättningar för att intressera och rekrytera nya inventerare och även möjliggöra att de får
relevant utbildning som garanterar kvalitet. En viktig bas i övervakningen är medverkan från de
ideella organisationernas som t.ex. jägarorganisationerna och Sveriges Ornitologiska Förening.
För många av de övervakningsprojekt som pågår är finansieringen inte säkrad. Ett nationellt viltövervakningsprogram kräver stabil finansiering genom myndighetsanslag eller sakanslag eller genom avgiftsfinansiering.
Viltövervakningssystemet måste leverera data som används i aktiv förvaltning. För detta
behövs god kunskap om viltets numerär, reproduktion, dödlighet och utbredning. Den 2009
framlagda utredningen om en framtida älgförvaltning stöder dessa tankar. De nyinrättade viltförvaltningsdelegationerna på landets länsstyrelser kommer att utgöra viktiga användare av
information från viltövervakningen, jämte centrala myndigheter och länsstyrelser, större markägare med flera.
Uppbyggnaden av ett utbyggt integrerat viltövervakningssystem föreslås genomföras i flera
steg, med långsiktighet, relevans och hög vetenskaplig kvalitet som uttalade mål. Syftet är att
garantera att insamlade data ska kunna användas både av samtida och framtida förvaltare, forskare och allmänhet.
15
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. Sammanfattning
Förslag till en integrerad svensk viltövervakning
Myndigheterna ger ett förlag till en övergripande institutionell struktur för ett svenskt viltövervakningssystem samt förslag till de fortlöpande viltövervakningsprogram som tillsammans med
akuta övervakningsinsatser, omvärldsbevakning och forskning ska försörja systemet med information.
Styrning och samordning
Viltövervakningen bör även i framtiden utföras av flera aktörer, såväl på finansierings- och
beställarsidan som på den operativa sidan. Både aktörer som direkt förvaltar viltpopulationer
(bl.a. jägare och markägare) och aktörer med en reglerande, vägledande och uppföljande funktion (bl.a. Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram, SVA, forskare) behövs. Även det stora
ideella intresset för djur och natur hos t.ex. fågelskådare, jägare och den bredare allmänheten,
kan lättare kanaliseras in i verksamheten om den är mindre centralstyrd.
Samordning mellan existerande aktörer och intressenter är därför en förutsättning för integrerad viltövervakning.
VILTÖVERVAKNINGSSEKRETARIAT
Myndigheterna föreslår därför att ett viltövervakningssekretariat inrättas på grundval av ett
avtal (som reglerar dess inriktning och former) mellan SVA och Naturvårdsverket, de centrala
statliga myndigheter som har huvudansvaret för populationsövervakning respektive hälsoövervakning av vilt. Initialt föreslås sekretariatet förläggas vid Naturvårdsverket.
Viltövervakningssekretariatets huvuduppgift föreslås bli att organisera samordningen mellan alla befintliga aktörer inom populations- och hälsoövervakningen i Sverige, och bör arbeta
för att kontinuerligt förbättra den integrerade viltövervakningen. I detta ingår att:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Koordinera övervakningsprogram
Utvärdera pågående övervakningsprogram, och identifiera behov av nya program
Ansvara för gemensam ingångssida (”portal”) för viltövervakningsdata
Underlätta samordnade dataanalyser genom att driva frågor om datastandardisering
för viltdatabaser
Verka för ett standardiserat och harmoniserat regelverk för provbanker inom den
integrerade viltövervakningen
Ta initiativ till samordnad analys av data från olika viltövervakningsprogram
Inom Naturvårdsverket samverka med viltförvaltningen, viltforskningsrådet, miljöövervakningen, Miljölmålsrådet och dess kansli (eller med de funktioner som eventuellt tar över deras roller i framtiden) och med uppföljningen av skyddade områden
och av habitat- respektive fågeldirektiven
Samverka med SVA, Jordbruksverket, Smittskyddsinstitutet och andra myndigheter
involverade i sjukdomsövervakning
Samverka med andra myndigheter och med ideella organisationer som bedriver eller beställer vilt- eller viltrelaterad övervakning i någon form
Administrera nätverk mellan viltövervakningsaktörer
16
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. Sammanfattning
• Samverka med internationella program för populations- och hälsoövervakning av
vilt
• Publicera rapporter och annat informationsmaterial.
• Anordna möten och seminarier.
Resursbehovet för det administrativa arbetet med samordningsfunktioner på Viltövervakningssekretariatet omfattar ca fyra tjänster.
VILTSAMRÅDSGRUPP
Till Viltövervakningssekretariatet föreslås knytas en viltsamrådsgrupp, med en rådgivande och
stödjande funktion (gruppen är ej beslutande), som finansieras genom sekretariatet. Representanterna utses av respektive organisation och myndighet. Gruppens ansvar är att genom dialog
och informationsutbyte mellan alla aktörer hjälpa sekretariatet att samordna viltövervakningen,
bl.a. genom regelbundna möten och seminarier. Myndigheterna föreslår att följande instanser
inledningsvis bör vara representerade i gruppen: Naturvårdsverket, Statens Veterinärmedicinska
Anstalt, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet,
Länsstyrelserna, Naturhistoriska riksmuseet, Svenska Jägareförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening, LRF och bolagsskogsbruket. Representanterna
utses av respektive organisation och myndighet. En eller två viltforskare utses därtill av Viltforskningskommittén.
Insamling och analys av data och prover
FORTLÖPANDE VILTÖVERVAKNING: MYNDIGHETERNAS FÖRSLAG TILL VILTÖVERVAKNINGSPROGRAM
Den fortlöpande viltövervakningen bör vara programstyrd, efter samma modell som den nationella miljöövervakningen och löpa under längre tidsperioder med återkommande utvärderingar.
Den utgör basen för hela viltövervakningssystemet.
Grunden i förslagen utgörs av väl beprövade viltövervakningsprogram. Många program har
rullat under många år och tillräcklig kunskap finns om deras förtjänster och brister. Vissa program ger information som kan användas för olika syften medan andra program svarar på smalare och mer specifika frågor. Många av de övervakningsförslag som föreslås är beroende av ideella insatser.
Merparten av de program som föreslås bygger på förslag som presenterades i de underlagsrapporter som Naturvårdsverket och SVA beställt.
Nedan följer en översiktlig sammanfattning av de programförslag som föreslås ingå i det
fortlöpande integrerade viltövervakningssystemet.
Hälsoövervakning
Idag genomförs hälsoövervakningen huvudsakligen genom passiva övervakningsprogram. En
begränsande faktor är de praktiska och ekonomiska svårigheterna med leverans till Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Naturhistoriska riksmuseet (NRM). Passiv hälsoövervakning av fallvilt bedöms även framgent vara en betydelsefull del av en integrerad populations-
17
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. Sammanfattning
och hälsoövervakning av vilt, varför förslag lämnas att förstärka denna verksamhet, bl.a. genom
åtgärder som kan ersätta insändandet av fallvilt via postpaket samt förbättra kvaliteten på insänt
material.
Det föreslås också att det upprättas en nationell viltprovbank med vävnads- och serumprover.
För finansiering av riktade insatser mot specifika sjukdomar (smittämnen) föreslås SVA ansvara för relevant övervakning av sjukdomar som kan överföras till tamdjur (inklusive zoonoser) medan de humanmedicinska myndigheterna föreslås ansvara för relevant övervakning av
smittämnen som kan överföras till människa direkt från vilda djur men inte via tamdjur.
Monitoringområden
För många viltarter är i dag övervakningen inte tillfredsställande. En del arter saknar en tillfredställande populationsövervakning, medan andra arter skulle behöva följas mer i detalj för att
hitta förklaringar till vad som orsakar förändrade populationstrender. Främst hos många jaktbara
däggdjursarter saknas beståndsuppskattningar och populationstrender som grundas på övervakning av levande vilt. Det gäller även vanliga jaktbyten som rådjur, kronhjort, dovhjort, vildsvin,
fälthare, skogshare, räv och grävling.
Det finns också behov av att mer i detalj följa hälsoläget hos många däggdjursarter. Det kan
gälla förekomst av sjukdomar, parasiter, miljögifter, radioaktiva ämnen m.m. Att följa dessa
arter och deras hälsotillstånd i hela landet är varken möjligt eller nödvändigt. För dessa arter och
situationer är det istället mer kostnadseffektivt att följa arterna inom begränsade geografiska
områden.
Därför föreslås att det inrättas s.k. monitoringområden på strategiska platser i landet, där det
kan genomföras mer detaljerade studier. Sådana data kan användas för att bättre tolka trendfluktuationer som fångas upp av de mer generella övervakningsprogrammen. De programförslag
som behöver utvidgas bör i första hand förläggas till dessa övervakningsområden.
Monitoringområden är också lämpliga för en mer aktiv hälsoprovtagning hos vilt då mer intensiva och riktade hälsoundersökningar ska genomföras. Denna typ av undersökningar kan ge
basvärden för hur vanligt förekommande sjukdomar eller smittämnen är i olika populationer och
fungerar som ett komplement till undersökningar av fallvilt.
Övervakning utan riktade fältinsatser
Flera av de övervakningsprogram som föreslås ingå i viltövervakningssystemet saknar riktade
fältinsatser. Det gäller avskjutningsstatistiken, men även program där data samlas in för andra
syften än viltövervakning.
Sverige har en lång tradition att samla in och redovisa avskjutningsstatistik. För många arter
uppskattas populationstrender idag enbart genom avskjutningsstatistik. Myndigheterna menar
att det nu behöver tas ett nytt grepp på denna, eftersom den även framgent kommer att utgöra en
viktig del i en adaptiv förvaltning. Därför bör kvaliteten säkerställas och antalet rapportörer i
den frivilliga rapporteringen öka så att tillfredställande nivå på statistiken erhålls. Det system
som är i bruk i dag och som administreras av Svenska Jägareförbundet måste förbättras. Utöver
den allmänna jakten sker idag en betydande licensjakt och skyddsjakt efter myndighetsbeslut
där det finns författningsreglerad rapporteringsskyldighet. Sådan avskjutning måste också omfattas av en nationell avskjutningsstatistik.
18
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. Sammanfattning
Information om arters utbredning kan även hämtas från andra datakällor som lagrar data för
andra ändamål än viltövervakning, såsom befintliga databaser/register för viltskador, betesskador och viltolyckor. Eftersom sådana data redan inhämtas, kvalitetssäkras och registreras skulle
det vara kostnadseffektivt om dessa data även används inom viltövervakningen. För vilthägn
krävs dock att ett nytt register byggs upp.
Övervakning av däggdjur genom riktade fältinsatser
Idag saknar många däggdjursarter fullgod övervakning. Flera viktiga jaktbara arters populationsstatus och trender är otillfredsställande täckta av befintliga övervakningsprogram eller
övervakas enbart via avskjutningsstatistik. Därför föreslås ytterligare övervakningsprogram för
några arter, framför allt genom en utvidgning av älg- och björnobskonceptet till andra klövviltarter (inklusive vildsvin), samt genom ett helt nytt program för spillningsräkning. Andra förslag
gäller viss förstärkning av övervakningen av rovdjur och av smådäggdjur, samt ett nytt program
för fladdermusövervakning. På prov föreslås också Svensk däggdjurstaxering, vilken innebär
att inventerare i Svensk fågeltaxering bör notera observationer av däggdjur samtidigt som de
ändå är ute och observerar fåglar.
Övervakning av häckande fåglar genom riktade fältinsatser
Övervakningen av häckande fåglar föreslås förstärkas genom att fler standardrutter inventeras
varje år inom ramen för Svensk fågeltaxering.
Gäss och änder är den grupp av fåglar har den mest otillfredsställande populationsövervakningen, men som med det föreslagna programmet Övervakning av våtmarksfåglar bedöms få en
väsentligt förbättrad övervakning. Även andra kustfågelarter, strandängsfåglar, fjällfåglar och
nattaktiva fåglar behöver utökad populationsövervakning och de program som föreslås, förväntas åtgärda dessa brister. Andra arter behöver övervakas mer intensivt på grund av specifika
förvaltningsbehov. Detta gäller exempelvis skogshöns samt ripor.
För att förbättra informationen om häckningsframgång, d.v.s. reproduktion och dödlighet,
föreslås en förstärkning av programmet för standardiserad ringmärkning på häckningslokaler,
den s.k. CES-ringmärkningen. Detta program kan tillsammans med andra program där fåglar på
olika sätt hanteras (t.ex. pågående övervakning av häckningsframgång hos stare), utökas med
provtagning för hälsoundersökningar eller lagring av prover från fåglar.
Övervakning av sträckande och rastande fåglar genom riktade fältinsatser
Övervakning av flyttande och rastande fåglar är en viktig del av viltövervakningssystemet. För
att framgångsrikt kunna förvalta den svenska fågelpopulationen måste man givetvis också beakta förhållanden längs flyttningsvägarna och på övervintringsområdena. Viss förstärkning föreslås därför av programmet för övervakning av sjöfåglar och gäss vintertid samt av sträckfågelövervakningen vid Falsterbo.
Vissa program kan utökas med provtagning av fåglar för hälsoundersökningar eller lagring
(”bankning”) i viltprovbanken om behov för detta identifieras.
Spontanrapportering
Myndigheterna anser att viltövervakningen i större utsträckning än vad som görs idag skulle
kunna använda sig av data som samlas in av ornitologer, jägare och andra intresserade som
19
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. Sammanfattning
frivilligt registrerar observationer av vilt på webbaserade rapporteringssystem. Det föreslås
därför en satsning på att Artportalen – som redan spelar en stor roll för fågelrapporteringen
genom ”Svalan” – ska utnyttjas bättre inom viltövervakningen (inklusive däggdjursrapportering).
Andra förslag gäller utbyggnad av rapporteringssystemet för tumlare, samt test av ett nytt
rapporteringssystem där trafikdödade igelkottar och grävlingar registreras av frivilliga inventerare längs vissa vägsträckor, enligt brittisk modell.
AKUTSTYRD VERKSAMHET
Den akutstyrda verksamheten föreslås ledas av Viltövervakningssekretariatet vid Naturvårdsverket. Vid akuta åtgärder som föranleds av sjukdomar som innebär allvarliga hot mot landets
ekonomi, människors hälsa eller viltpopulationer måste beslut tas av SVA i samråd med Jordbruksverket och andra myndigheter. För akuta insatser rörande invasiva främmande arter bör ett
nationellt rapporteringssystem byggas upp.
För övervakning av viltsjukdomar har Naturvårdsverket enligt regleringsbrev särskilda medel reserverade från anslaget för biologisk mångfald, som kan sökas av SVA för akuta utredningsuppdrag. Det föreslås att dessa medel utökas så att akutstyrda åtgärder inte sinkas av brist
på tillgängliga medel.
Den fortlöpande övervakningen måste fånga upp symtom och tecken på större sjukdomsutbrott, stora populationsförändringar eller kraftigt ökad dödlighet för att förhindra allvarliga
utbrott eller förändringar. Sådana insatser kan vara screening, fördjupade utredningar och provtagningar och snabb bearbetning och analys av insamlat material. En väl uppbyggd infrastruktur
för den fortlöpande övervakningen kan användas även för akuta insatser. Med en sådan organisation skulle kostnaderna för akuta övervakningsinsatser minska avsevärt samtidigt som möjligheten till akuta insatser skulle säkerställas långt bättre än i dagsläget.
De akuta insatserna beträffande sjukdomsövervakning hanteras inom SVA:s ansvarsområde.
Enligt förslaget kompletteras den utökade verksamheten vid SVA med ökade möjligheter till
akuta fältinsatser med en heltäckande fältorganisation bl.a. baserad på länsstyrelsernas fältpersonal, till personer knutna till de föreslagna monitoringområdena och till personal på viltbesiktningsanläggningar.
Lagring och tillhandahållande av data
DATAVÄRDAR
Idag samlas data om vilt in inom befintlig miljöövervakning och annan viltövervakning, och
finns lagrade på en stor mängd ställen. Ofta lagras data hos var och en av projektledarna för
övervakningsprogrammen. Det blir svåröverskådligt och svårt att veta vilka data som finns, var
de finns, och under vilka villkor de kan användas. Det är dock orealistiskt att på kort sikt samla
alla data till en och samma databas. Istället föreslås en stegvis ansats, för att successivt förbättra
översikt och tillgång till data. Myndigheterna föreslår också att viltövervakningen där så är
möjligt bygger vidare på den infrastruktur som miljöövervakningen byggt upp.
20
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. Sammanfattning
För att effektivisera datahanteringen bör man bygga vidare på det koncept med ett begränsat antal datavärdar, som utvecklats för data från miljöövervakning och naturvårdsarbete. Det är
viktigt att det finns information om hur data har samlats in och vilken kvalitet data håller. Viltövervakningssekretariatet bör samordna aktörerna i datalagringsfrågan.
VILTÖVERVAKNINGSPORTAL
För att kunna samordna övervakningsprogram och samverka i övervakningsarbetet, behöver
både sekretariatet och andra aktörer ha överblick över vilka program som pågår, och vad som
planeras. Det finns olika sätt att åstadkomma en sådan överblick. Ett rationellt sätt kan vara att
bygga vidare på befintliga system men att skapa en gemensam ingång för dem som är intresserade av viltövervakning. Viltövervakningsportalen bör även ha en nätverksbyggande roll mellan
aktörer inom viltövervakningen. Viltövervakningssekretariatet föreslås vara den mest lämpliga
aktören att ansvara för viltövervakningsportalen.
Analys av resultat
ANALYSER
Målet med viltövervakningen är att insamlat material analyseras och redovisas. En ökad användning av statistisk expertis vid analyserna ökar möjligheterna till samanalyser av data av
olika typ och kvalitet. Sådana samanalyser bör regelbundet produceras och avrapporteras inom
viltövervakningssystemet. Rapporter över viltstammarnas hälsa och populationsutveckling ska
produceras återkommande och vara tillgängliga via Internet. Viltövervakningssekretariatet ska
vara beställare av sådana uppdrag, liksom för seminarier och workshops riktade till förvaltning
och andra intressenter.
OFFICIELL STATISTIK
Viltstammarna i Sverige har genomgått stora förändringar. Många arter har ökat medan andra
minskat och till och med försvunnit ur vår fauna. Skador av vilt förorsakar enskilda och samhället betydande kostnader. Det är därför nödvändigt att samhället kan tillhandahålla en officiell
och trovärdig statistik över viltets numerär och utbredning, viltskador samt avskjutningsstatistik.
Det föreslås att Naturvårdsverket, med sektorsansvar för viltförvaltning, ges ansvar för officiell
statistik inom statistikområdet Viltförvaltning.
Information och kommunikation
För att viltövervakningssystemet ska kunna fortgå över tiden måste aktiva insatser genomföras.
Det inbegriper anpassad information till olika aktörer inom viltövervakningen som viltförvaltare, näringar, markägare, forskare och andra intressenter samt allmänheten.
OMVÄRLDSKOMMUNIKATION
Viltövervakningsportalen kommer att ha en viktig roll när det gäller information och kommunikation både mellan dem som arbetar med viltövervakning men också till omvärlden. Viltövervakningssekretariatet bör därtill ansvara för att det genomförs årliga vetenskapliga viltövervakningsseminarier som i första hand riktar sig till dem som arbetar med viltövervakning. Viltöver-
21
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. Sammanfattning
vakningssekretariatet bör genom portalen, men också genom andra media, ombesörja att det ges
kontinuerlig information till allmänheten om viltövervakningsverksamheten.
REKRYTERING OCH UTBILDNING AV INVENTERARE
Eftersom många projekt inom viltövervakningen är beroende av frivillig arbetskraft, som medverkar ideellt, är det angeläget att viltövervakningssekretariatet tillsammans med projekten initierar aktiviteter för nyrekrytering och utbildning av volontärer.
Metodutveckling och utvärdering av övervakningssystemet
Det är viktigt att utveckla och utvärdera övervakningsmetoder, analytiska verktyg, modeller och
andra tekniska lösningar som kan användas för att kontinuerligt förbättra övervakningen. Behovet av metodutveckling och metodtester inom viltövervakningssystemet är stort.
För att viltövervakningen ska kunna nå sitt syfte måste programmen genomgå vetenskapliga
och relevansmässiga utvärderingar. Viltövervakningssekretariatet bör ta ansvar för detta.
Kostnad och finansiering
Nuvarande kostnad och finansiering
Kostnaderna för dagens viltövervakning beräknas uppgå till närmare 66 miljoner kronor. Populationsövervakningen av de stora rovdjuren (som är en konsekvens av rovdjurspolitiken) står för
mer än hälften av den totala kostnaden (34,7 miljoner kronor). Övervakningen av de jaktbara
arterna sker i huvudsak inom ramen för Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag till en
kostnad av drygt 4 miljoner kronor. Kostnaden för hantering av Statens vilt och hälsoövervakningen av vilt uppgår till drygt 12 miljoner kronor.
Naturvårdsverket är den största finansiären av den övervakning som redovisas i denna rapport, främst genom anslagen för Miljöövervakning och för Åtgärder för biologisk mångfald,
som tillsammans bidrar med 46 miljoner kronor utöver verkets myndighetsanslag. Viltvårdsfonden finansierar det arbete som görs av Svenska Jägareförbundet (inom ramen för det allmänna
uppdraget) samt även viss hälsoövervakning av vilt som utförs av SVA. Sammanlagt bidrar
fonden med 6,5 miljoner kronor till viltövervakningsrelaterad verksamhet. För de delar av övervakningen som främst gäller hälsoövervakning har kostnaderna huvudsakligen täckts genom
myndighetsanslag och med tillfälliga medel via Jordbruksverket, ibland med särskilda EUmedel.
Framtida kostnad och förslag till framtida finansiering
Det föreslagna viltövervakningssystemet kräver ökad finansiering och den totala merkostnaden
uppgår till cirka 47 miljoner kronor årligen när systemet är fullt utbyggt. Myndigheterna föreslår
att utökningen av programmet sker i etapper under fyra år. Den första etappen beräknas kosta 7
miljoner kronor och avser finansieringen av ett basalternativ. Basalternativet innefattar Viltövervakningssekretariatet (personalförstärkningar och verksamhet), viltsamrådsgruppen samt
investeringskostnaderna för viltövervakningsportalen.
Finansieringen av viltövervakningssystemet behöver vara långsiktig och myndigheterna anser att anslaget för Miljöövervakning, anslaget för Åtgärder för biologisk mångfald samt Viltvårdsfonden även framgent kommer att vara de viktigaste finansieringskällorna.
22
NATURVÅRDSVERKET & STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
Rapport 6308 – Förslag till en integrerad viltövervakning
1. Sammanfattning
För hälsoövervakning av vilt finner myndigheterna att den inte långsiktigt kan finansieras
inom de tre ovan nämnda anslagsposterna, varför myndigheterna föreslår att den del som främst
gäller hälsoövervakning finansieras med ökade myndighetsanslag till framförallt till SVA och
att verksamheten tydliggörs i myndighetsinstruktion och regleringsbrev.
Övervakning av smittämnen som kan överföras till människa direkt från vilda djur men inte
via tamdjur föreslås finansieras via anslag till de humanmedicinska myndigheterna. Möjligheten
att bredda finansieringen för viltövervakningssystemet bör också undersökas närmare av regeringen.
Myndigheterna gör bedömningen att utökningen av vissa viltövervakningsprogram (med
tillhörande merkostnad) av olika anledningar skulle ha kommit till stånd även utan myndigheternas förslag till en integrerad viltövervakning. Kostnaden för dessa program bedöms uppgå till
13 miljoner kronor. Det innebär att kostnaderna för de program som är en direkt följd av myndigheternas förslag uppgår till drygt 34 miljoner kronor. Huvudparten av denna kostnad (drygt
27 miljoner kronor) utgörs av sådana verksamheter som särskilt omnämns i regeringsuppdraget
(jaktbart vilt, hälsoövervakning samt monitoringområden). Den resterande kostnaden utgörs
huvudsakligen av de föreslagna samordningsfunktionerna (6 miljoner kronor).
Myndigheterna vill understryka att merparten av det fältarbete som görs inom viltövervakningen idag utförs av ideella krafter, utan kostnad för samhället, och bedömer att så även kommer att vara fallet i framtiden. Det måste dock betonas att eftersom omkostnaderna för fältarbete
ökar så bör kostnadstäckning för enskilda personer vara ett rimligt krav då insatserna är av samhällsnytta. Det formella systemet för ekonomiska ersättningar till privatpersoner som gör ideella
insatser måste därför ses över och förenklas.
Samhällsekonomisk konsekvensanalys
Myndigheterna har bedömt att en traditionell samhällsekonomisk konsekvensanalys med strikta
ekonomiska beräkningar av vinster och kostnader inte har varit möjlig att genomföra då antalet
okända faktorer är för stort för att tillförlitliga numeriska beräkningar ska kunna göras. De samhällsekonomiska konsekvenserna är dessutom snarare indirekta eller sekundära och de negativa
effekterna på tredje part bedöms bli små. Den kvalitativa analys som myndigheterna istället
utfört visar dock att myndigheternas förslag innebär stora positiva samhällsekonomiska konsekvenser. Dessutom bedöms de negativa effekterna såväl på samhället i stort som för enskilda
vara mycket små eller obefintliga.
23
Bilaga E:4
Jäv och korruption
LICENSJAKT PÅ VARG, JAN 2010 OCH JAN 2011, FRIDLYST ART, SKYDDAD AV EU´S ART- O HABITATDIREKTIV
CENTERPARTIET HAR TVÅ CENTRALA MINISTERPOSTER
(fast de ligger mycket under 4 % -spärren i opinionssiffror)
MILJÖDEPARTEMENTET
Andreas Carlgren
Bl a Miljöövervakning
Naturvård
Rovdjurspolitik
Skydda arter
Biologisk mångfald
NATURVÅRDSVERKET
Viltförvaltningsenheten
Susanna Löfgren
Per Risberg, jägare
Lars Plan, jägare (arb hos SJF)
Krister Pettersson, jägare
Monica Eriksson (arb med jägare)
JORDBRUKSDEPARTEMENTET
Eskil Erlandsson, jägare
Bl a Djurskydd
Jakt o viltvård
Fiskeri
RIKSDAGEN
Inne i Riksdagen finns jägarlobby,
gratis jägarutbildning och skjutbana i källaren
SLU, STATENS LANDBRUKSUNIVERSITET
Institutionen för ekologi / Viltekologi
Grimsö forskningsstation, Riddarhyttan
Skandulv, forskare Olof Liberg, jägare
Viltskadecenter;
chef Inga Ängsteg, jägare
Nästan alla anställda är jägare eller har
jägaranknytning utom Åke Aronsson.
Svenska Jägaraförbudet
Påverkar alla och vart forskaranslagen skall gå
Pengar från Viltvårdsfonden som egentligen tillhör staten
Kungen, jägare o hans jaktklubb, han har uttalat sig mycket negativ till varg i TV
- 82 -
Bilaga E:5
Viltförvaltningsdelegationerna
Viltets nya makthavare – majoriteten är varghatare – odemokratiskt
RÄTTSSKANDAL
Enligt regeringens förordning ska viltförvaltningsdelegationen, med landshövdingen som
ordförande, bestå av företrädare för en rad olika intressen som jakt och viltvård, naturvård, friluftsliv,
skogsnäring, turism och yrkesfiske. Fem ledamöter ska vara politiska företrädare och har utsetts av
landstinget.
Gävleborgs län
Ordförande: Barbro Holmberg
Politiker: Majvor Westberg-Jönsson (s), Enånger, Hans Gradin (s), Edsbyn
Yvonne Kardell (c), Jättendal, Agneta Wagner (m), Söderhamn, Lisa Lind (svp) Bollnäs
Polisen: Hans-Olof Sundström
Jakt- och viltvårdsintresset: Per Mellström, Ockelbo, Jägareförbundet (ersättare Curt Lindström,
Bergvik)
+ Naturvårdsintresset: Anders Ekholm, Årsunda
Friluftsintresset: Sven Bergström, Forsa.
Ägare och brukare av skogsmark: Ann-Charlott Zetterlund, Storvik.
+ Lokalt näringsliv och turism: Håkan Vargas, Gävle
Skogsnäringen: Per-Arne Molin, Gävle
Yrkesfisket: Lars-Erik Åslund, Hudiksvall
Fäbodbruket: Birgitta Höglund, Trönödal
Jag har inte räknat med Länsstyrelsens personal o landshövdingen - i denna grupp finns
både för o mot varg. + före namnet är varg/rovdjursvän
Gävleborgs län: av 14 personer är 2 för varg - alltså 12 röstande är mot varg
- 83 -
Dalarnas län
Ordförande: Maria Norrfalk
Politiker
Ann-Gret Olsson, Dala-Järna
Viggo Nielsen, Borlänge
+ David Örnberg, Mora (V)
Jonny Jones, Rättvik
Gunnel Söderberg, Sollerön
Polisen: Anna-Carin Danielsson
Jakt- och viltvårdsintresset: Mats Larsson, Malungsfors, Jägareförbundet (ersättare: Malte Sandström,
Nås, Jägarnas riksförbund)
+ ev Naturvårdsintresset: Jarl Hammarqvist, Gagnef
Friluftsintresset: Barbara Frilund-Ekberg, Idre
Ägare och brukare av jordbruksmark: Martin Moraeus, Orsa
Lokalt näringsliv och turism: Helena Back, Rättvik
Skogsnäringen: Clara Hellström, Falun
Rennäringen: Benny Jonsson, Idre
Fäbodbrukarintresset: Tin Gumuns, Vikarbyn
Jag har inte räknat med Länsstyrelsens personal o landshövdingen - i denna grupp finns
både för o mot varg. + före namnet är varg/rovdjursvän
Dalarnas län: av 14 personer är 2 för varg - alltså 12 röstande är mot varg
Värmlands län
Ordförande: Eva Eriksson
Politiker: Ingemar Tönnberg ( ), Ann-Katrin Järåsen ( ), Johan Larsson ( ),
Catarina Segersten-Larsson( ), Roland Kylén ( )
+ ev Polisen: Håkan Eriksson
Jakt och viltvård: Lennart Johannesson (ersättare Hans-Bertil Granevald)
+ Naturvårdsintresset: Jenny Brodén
Friluftsintresset: Lennart Boquist
Ägare och brukare av jordbruksmark: Ingemar Olsson
Lokalt näringsliv och turism: Vakant
Skogsnäringen: Per Fenger-Krog
Fäbodbruket: Kerstin Elofsson
Yrkesfisket: Sara Olsson
Jag har inte räknat med Länsstyrelsens personal o landshövdingen - i denna grupp finns
både för o mot varg. + före namnet är varg/rovdjursvän
Värmlands län: av 13 personer är 2 för varg - alltså 11 röstande är mot varg
(1 vakant=näringsliv/turism)
- 84 -
Bilaga E:6
Alltfler dokument sekretessbeläggs hos olika myndigheter
På svenska myndigheter har offentlighetsprincipen åsidosatts när det gäller
dokument som berör jägare, fler och fler sekretessbeläggs.
Ett brott mot denna offentlighetsprincip börjar nu synas alltmer – allvarligt!
Här nedan kommer en överklagan på Länsstyrelsen Västmanlands beslut att inte
lämna ut listan på 2010 års lojakt med fällor.
KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM
Box 2302
103 17 STOCKHOLM
ÖVERKLAGAN
Härmed överklagar jag Länsstyrelsen Västmanlands beslut om ”Utlämnande av allmän handling”, dnr
218-851-10 jfr 218-801-10. Jag har ej fått tagit del av dnr 218-801-10 om vad denna skrift handlar om.
Länsstyrelsen hänvisar till 17 kap. 1§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
All myndighetsutövning har som utgångspunkt att offentlighetsprincipen ska råda, detta för att skapa
transparens och motverka korruption. Beslutet att inte lämna ut ovanstående handling kan inte sägas
vara förenligt med lagstiftningen om vad som kan utgöra grund för sekretess.
Min begäran hos Länsstyrelsen handlar om att få ut en förteckning på lodjursfällors placering inför
licensjakten som började 1 mars 2010.
Fällor står redan väl synliga i skogarna och alla kan se dem, det är ingen hemlighet. Min ansökan hos
Länsstyrelsen gäller att för att effektivt hjälpa djuren måste man veta vilka fällor som används och att
resten, bland annat olagliga fällor, ska bort. Länsstyrelserna har mycket liten kontroll – där måste en
skärpning ske så att vi vanliga människor inte ska behöva lägga ner så mycket tid och pengar på sådant
som betald personal har ansvar för.
Jag yrkar härmed
- att Kammarrätten upphäver Länsstyrelsens beslut om sekretess för nämnda handlingar
- att Kammarrätten, med ändring av Länsstyrelsens beslut, förordar att begärda uppgifter ska lämnas
ut till undertecknad utan dröjsmål.
Horndal, 2010-03-08
Kristina Hallin, Hälsopedagog, fil kand
- 85 -
En seger för offentlighetsprincipen! Länsstyrelsen fick bakläxa:
Svaret från
KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM, Avdelning 7. Mål nr 1455-10
DOM
2010-05-19
Meddelad i Stockholm
KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Kammarrätten bifaller överklagandet och förordnar att handlingar med de
efterfrågade uppgifterna ska lämnas ut till Kristina Hallin.
Det ankommer på länsstyrelsen att lämna ut handlingarna.
- 86 -
Bilaga E:7
Information från AGRIA Försäkringar
Enligt nyligen utkommen statistik från en av Sveriges största försäkringsbolag på
hund, Agria, ser 2010 år statistik för dödad/skadad jakthund ut som följer;
1 Skadad/dödad av björn
16 Skadad/dödad av varg
3 Skadad/dödad av lodjur
51 Skadad/dödad av ospecificerat vilt
93 Skadad/dödad av vildsvin
0 Skadad/dödad av örn
6 Skadad/döda av älg
810 Skadad/dödad av trafiken
15 Skadad/dödad av vådaskott (jägare)
43 Drunkning
Totalt 1038 jakthundar, som var försäkrade av Agria, fick sätta livet till 2010
eftersom matte/husse utnyttjar dem till jakt. Och man skriker varg hela tiden!
Statistiken talar detta sitt tydliga språk – varg är inte hotet mot jakthunden.
- 87 -
F. Omfattande illegal jakt/kriminalitet
mot vilda djur samt mot människor
Djur
Bilaga F:1) Fler jaktbrott polisanmäls
Två nya sätt att anmäla jaktbrott enligt Rikskrim
Bilaga F:2) Omfattande illegal jakt på rovdjur – artikel från
Svenska Rovdjursföreningens tidning Våra rovdjur.
Prel. sammanställning av illegal jakt av
naturbevakaren Mats Rapp, Länsstyrelsen, Dalarna
och rovdjurshandläggare Daniel Hansson,
Länsstyrelsen, Gävleborg
Bilaga F:3) Sanslöst djurplågeri i skogarna
Bilaga F:4) Fällor, snaror m m – djurplågeri, avskaffas
omedelbart
Bilaga F:5) Naturen – jägarens lekstuga
Människor
Bilaga F:6) Mordhot, hot och trakasserier mot djur/naturvänner
- 88 -
Bilaga F:1
En bra början att jägarna börjar beivra jaktbrott – snart kommer
säkert fler tips på grova illegala jaktbrott också.
SR P4 Norrbotten 120109
NORRBOTTEN
Fler jaktbrott polisanmäls
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=4898199
Publicerat: måndag 09 januari kl 12:15 , Nyheter P4 Norrbotten 3 kommentarer 18 gillarDela
Lars Lundman från polisen går igenom alla tips som kommit in om tjuvjakt.
Antalet jaktbrott som polisanmälts i Norrbotten har ökat med 30 procent på tio
år, visar Brottsförebyggande rådets statistik.
"Man accepterar inte det här längre"
Tjuvjakten kan vara organiserad
En organiserad liga kan ligga bakom ett stort antal tjuvskjutna älgar i Norrbotten.
Många tips efter P4 Norrbottens nyhet - vad vet du?
Lars Lundman, faunaansvarig polis i Norrbotten, tror att en stor del av förklaringen
är att allt fler inom jägarkåren nu vågar anmäla brott.
– Jakten eller tjuvjakten, som man kallar det, vill jag inte påstå har ökat. Utan det
handlar om att man accepterar inte det här längre det som har försiggått i så många
år. Anmälningsbenägenheten har ökat. Konsekvensen om man blundar för det som
försiggår så drabbar det ju bara dig själv, säger Lars Lundman
Jämfört med för tio år sedan så har polisanmälningarna om jaktbrott inklusive den
illegala jakten på de stora rovdjuren - ökat med runt 30 procent.
- 89 -
– Fram till sista november förra året hade 565 jaktbrott inklusive den illegala jakten
på de stora rovdjuren polisanmälts, och det är drygt 28 procent fler jaktbrott jämfört
med statistiken för hela 2001, säger miljöåklagare Christer B Jarlås som utreder de
grova jaktbrotten.
Enligt en rapport från världsnaturfonden i somras baserad på data från ledande
svenska och norska rovdjursforskare så har den illegala jakten på björn, lo och järv
varken ökat eller minskat de senaste 15-20 åren. Medan tjuvjakten på varg minskat
kraftigt de senaste fem åren.
Majoriteten av alla jaktbrott handlar dock inte om de stora rovdjuren utan oftast om
mer ringa förseelser som när exempelvis ett jaktlag skjuter för många älgar av
misstag.
– Det finns alltid anledning till att vara självkritisk om man inte följer lagar och
förordningar om man skjuter fel och utbildning är en av våra absolut viktigaste
uppgifter för att göra jägarna bättre. Men det innebär inte att man kan uppnå någon
nollvision, säger Torsten Mörner, ordförande i Svenska Jägareförbundet, menar att
de ökade antalet polisanmälningarna beror på fler vågar träda fram.
Nils Eklund Ekot i Luleå
nils.eklund @sverigesradio.se
Två nya sätt att anmäla jaktbrott/miljöbrott enligt Rikskrim
SKA SPRIDAS TILL ALLA I ROVDJURSLÄN
Nr 1: Den var i funktion i början av januari 2012
www.polisen.se : en tipstelefon (mailfunktion), där man får söka sig
fram till miljöbrott. Här finns förtryckta frågor och man besvarar i
skrivrutor. Man kan skriva sitt namn eller vara anonym. Det bästa är att
stå för vad man skriver.
Nr 2
Carl Tamm, Rikskrim, slutar 2012-01-31 och efterträds av Lottie
Wennström. Om hon inte svarar, kanske är borta flera dagar, finns en
FUNKTIONSBREVLÅDA, som innebär att det alltid är någon som läser
av den och kan vidta åtgärder omedelbart.
Maila: [email protected]
- 90 -
Bilaga F:2
ILLEGAL JAKT / HATBROTT
Det är få illegala jaktbrott som kommer till allmänhetens kännedom, här nedan är ett
axplock. Vi får inte glömma alla de illegala jakter som betecknas som ”hatbrott”, vilket
innebär att förövaren plågar djuret grymt innan det slutligen avlivas. En annan grym
metod är att rovdjuret får i sig en vätska eller gift som verkar långsamt, djuret kan få
lida upp till en vecka, dessa grymma brott gäller mest på varg och järv.
Svenska och norska jägare hjälper varandra att utföra illegala jakter på ”annan ort”!
Dessa kunskaper leder till att ifrågasätta hobbyjägarna. Många jägare ska inte ha
tillgång till vapen och det ska absolut inte få förekomma några viltförvaltningsdelegationer som ger dessa kriminella personer makt över skogens djur.
Preliminär lista på försvunna vargar i Dalarna och
Gävleborgs Län / Mats Rapp
Listan ska kvalitetssäkras av Lst Gävleborg, Daniel Hansson
Vargarna i Dalarna och Gävleborg har det inte lätt. På sjön Amungen sköts
alfaparet under jakt och två valpar, som sedan följdes av Länsstyrelsen,
försvann.
Konstaterad illegal jakt - 6 stycken
Stöllet-Malung: Skjuten varghanne hittad i Halgån juni 1999. Sannolikt hannen ur ett
nytt revirmarkerande par som spårades i början av vintern 1998-99 därefter en
ensam varg.
Idre: Vuxen varg, dec 2004.
Äppelbo: Hannen i ett nytt revirmarkerande par, dec 2007.
Siljansringen: Ungvarg, 2010
Höljes-Tisjön: Hannen i ett nytt revirmarkerande par nov 2010
Sjösveden: Illegalt dödad tikvalp vintern 2011 på Sjön Fansen i Bollnäs kommun.
- 91 -
Försvunna radiomärkta vargar - 8 stycken
1+2. Hagfors: Alfaparet 1999
3. Grangärde: Alfatiken 2000
4. Leksand: Tiken i ett nytt revirmarkerande par 2002
5. Malung: Ensam stationär tik 2002
6+7. Tyngsjö: Alfaparet 2002
8. Ulriksberg: Tiken i ett nytt revirmarkerande par 2003
Försvunna icke radiomärkta vargar inkl. vargar med sändare som inte fungerar
(alfapar, revirmarkerande par) - 33 stycken
1+2. Lindesnäs: Alfaparet 1997
3. Gravendal: Ett alfadjur saknas 2000.
4+5+6. Tisjön: Stationära vargar 2001-03
7. Liljendal: Tiken i ett nytt revirmarkerande par 2003
8. Furudal: Alfahannen 2004
9. Halgån: Alfahannen 2005 (tidigare radiomärkt men sändaren ur funktion)
10+11.Äppelbo: Båda vargarna i ett nytt revirmarkerande par 2005 (sista spårningen
25/12 2005)
Svartbo: Hannen i ett revirmarkerande par som fanns vid inventeringssäsongen
2004/05. Skyddsjakt beviljades i reviret men när alfadjuren fälldes i mars 2006 visade
det sig att det var en ny hanne som ingick i paret.
Hassela: Stationär tik 2006/07 men var sedan borta inventeringssäsongen 2007-08.
14. Våmådalen: Tiken i ett nytt revirmarkerande par 2006-04-12
15+16. Tisjön: Alfaparet i familjegrupp med intakt alfapar 2005-06. Ingen känd
vargförekomst 2006-07.
17. Långsjön: Alfahannen. Ny hanne efter nyår 2006/07. I april 2007 hittades
alfahannen i ett vattendrag norr om Gåsborn i Värmlands län. Dödsorsak kunde inte
fastställas men en gammal skottskada kunde påvisas.
18. Voxna: Alfatiken saknas 2008.
Amungen: Alfahannen försvann vintern 2007. I julhelgen 2006 säkrades DNA från
honom men när valparna föddes i maj 2007 visade det sig att de hade en annan
pappa.
Halgån: Alfahannen saknas före nyår 2007-08. Tiken och en ny hanne spårades från
februari 2008.
21+22. Naggen: Revirmarkerande par försvann vintern 2007-08 vid olika tillfällen.
23. Tenskog: Alfahannen saknas 2007-08
Skrälldalen: Alfahannen försvann inventeringssäsongen 2008-09.
25. Tennådalen: Nytt revirmarkerande par 2008-09. Tiken saknas efter nyår. Hannen
hittas vargdödad i Fulufjällsreviret 3/2 2009.
26. Korsån: Alfahannen försvann under hösten 2009.
27+28. Tennådalen: Nytt revirmarkerande par 2009-10. Båda saknas efter 14/12
2009.
- 92 -
29. Flögsjön: Nytt revirmarkerande par 2009-10. Tiken saknas efter julen 2009.
30. Sången: Ny alfahanne 2009-10.
31. Haverö: Tiken i ett revirmarkerande par försvann våren 2010. Länsstyrelsen
förväntade sig valpar våren 2010 men föryngringen uteblev. Vid
inventeringssäsongen år 2010-11 var det en ny tik i reviret.
32. Galven: Alfatiken fick valpar i maj år 2010 men försvann under hösten 2010.
33. Lövsjön: Ny alfahanne 2009-10
Försvunna icke radiomärkta vargar (valpar) - 30 stycken
Lindesnäs: Alla valpar saknas 1997.
Svartbo: Alla valpar saknas 2005-06. Paret skjutet vid skyddsjakt. Enl. obduktion
hade tiken fått valpar 2005.
Tisjön: Alla valpar saknas 2006.
Långsjön: 2-3 valpar saknas efter nyår 2006-07.
Görsjön: 3-5 valpar saknas efter jul 2007-08.
Korsån: Föryngring kvalitetssäkrad under sommaren 2008. Alla valpar saknas under
vintern 2008-09.
Amungen: Två valpar som länsstyrelsen följde noggrant efter att alfaparet sköts vid
licensjakten år 2010 försvann.
Tandsjön: Sannolik föryngring 2010. Tiken radiomärkt och still under ynglingsperiod.
Valpar saknas under vintern 2010-11.
Tenskog: Sannolik föryngring 2010. Tiken radiomärkt och still under ynglingsperiod.
Valpar saknas under vintern 2010-11.
Homna: Alfatiken skjuten under skyddsjakt dec. 2010. Enl. obduktion har hon fött
valpar våren 2010. Inga valpar spårades vintern 2010-11.
Denna lista har sänts till nedanstående personer via mail
Till: Eric Degerbeck, EU-kommissionen, Inga Ängsteg, SLU, Olof Liberg, Skandulv,
Annika Jansson, NV, Jens Abrahamsson, NV, Klas Allander, NV, David Hansson,
NV, Lena Ek, miljöminister, Eskil Erlandsson, landsbygdsminister m fl
KOMMENTAR:
Denna lista gäller bara i Dalarna o Gävleborgs län. Ni måste betänka att vi har
massor av illegal jakt i Sameland/Norrland, 52 % av Sveriges yta samt söder om
Dalarna och Gävleborg.
ANTALET ILLEGALT SKJUTNA VARGAR ÄR MYCKET STORT OCH DET HAR
INTE MINTSKAT SOM LIBERG O Co PÅSTÅR. DEN OSAKLIGA RAPPORTEN
SOM SLÄPPTES AV WWF, SKULLE INTE HA PUBLICERATS.
DETTA ÄR ETT BROTT AV FORSKARNA, EFTERSOM DE VILSELEDER HELA
SVENSKA FOLKET.
- 93 -
Vi mitt samtal med Tom Arnbom, WWF, berättade han att de hade mycket besvär
med Skanduv och fick skicka tillbaka rapporten flera gånger. Han erkände att
rapporten hade många brister, bl a var det OBS! bara på rovdjur försedda med
sändare och att det fanns ett mörkertal gällande dödade valpar och ”andra vargar”
d v s vargar utan revir. På dessa ”lösspringande” vargar har Sverige ingen statistik,
dessa försvinner lätt i illegal jakt. Han var också mycket irriterad på att jägarna nu
drog fördel av denna rapport i och med att de hänvisade minskningen med att de
hade fått licensjakt, vilket inte stämmer. En annan sak som upprörde honom var att
regeringen i sitt svar till EU från den 17 augusti i år, hänvisar till WWF´s rapport trots
att den ännu inte var släppt. Jag undrar varifrån Carlgren/Erlandsson hade fått
informationen!? Tom Arnbom skulle skriva ett brev till EU-kommissionen och
förklara bristerna med rapporten.
Denna felaktiga rapport från Skandulv sprids nu vidare i regeringsrapporter och i
media!
I listan här ovan saknas tyvärr många illegalt skjutna vargar. När jag bodde i Orsa,
försvann många valpar och jag fick information (anonymt, så klart) att av det
revirmarkerande paret som fanns i Våmhus, Mora, hade tiken skjutits illegalt. Målet
var att också skjuta hannen men han hann fly norrut. Personen hade avlyssnat en
aktivitet via kom.radio och hörde konversation mellan ledaren, en varghatande f d
polis som satt hemma och jägarna från Värmland och Norge som utförde den
brottsliga handlingen. En bekant som bor i Våmhus, kunde bekräfta att allt gap om
vargarna hade helt plötsligt tystnat!
Det är synd att allt som kommer ut från Skandulv/SLU har liten trovärdighet numera,
då främst bland djur/naturvänner i Sverige. De kan aldrig reparera de skador de
hittills har gjort, med Skandulvs hjälp har vi en rovdjurspolitik som har havererat!
När ska all brottslighet och lögner om vargarna ta slut
undrar
Kristina Hallin, Dalarna
Omfattande illegal jakt p
– visas med siffror i fem nya forskningsstudier
För järv, björn och lodjur i Skandinavien har den illegala jakten inte minskat
trots ökade jaktkvoter, möjligheter att skydda tamdjur och regionalt inflytande.
För vargen har ett trendbrott skett med början 2003. Samtidigt bedöms
vargstammens återhämtning och genetiska situation ha försvårats allvarligt.
Hälften av vargarna
som dött har dödats
illegalt
I
llegal jakt är ett allvarligt och
utbrett problem världen över
för hotade arter. Topprovdjur är
särsilt känsliga för den illegala
jaktens verkningar, eftersom
dessa djurarter förekommer i
låga tätheter kombinerat med relativ långsam populationstillväxt.
Detta belyser forskarna Olof Liberg, Guillaume Chapron, Petter
Wabakken, Hans Christian Pedersen, N.Thompson Hobbs och
Håkan Sand i en artikel i tidskriften ”The Royal Society of biological sciences” den 17 augusti 2011.
Forskarna visar med den skandinaviska vargstamens exempel
vilken starkt negativ inverkan
den illegala jakten kan ha på
utrotningshotade rovdjurs återhämtning.
De kommer fram till att, utan
den dolda samt den verifierade
illegala jakten skulle den skandinaviska vargstammen 2009
uppnått ett antal runt 990 djur.
Enligt beräkningar inkluderande
enbart den upptäckta och konstaterade illegala jakten, utan
dold illegal jakt, skulle vargstammen ha befunnit sig i storleksordningen 676 djur år 2009.
Fälstudier över en tioårsperiod,
1999-2009, med data från inventeringar, spårningar, DNA-analyser av spillning och urin samt
uppföljning av sändarförsedda
vargar, jämfördes med avancerade datorsimuleringar för tillväxt.
I simuleringarna beräknade man
14
Ingen jakttid råder när denne
jägare får syn på fotografen.
Mötet var en slump. Jägaren
tvärvänder, springer därifrån
och en bil kör iväg. Bilderna
visades för jaktledaren för
området (i Dalarna) som inte
kände igen mannen.
hur populationstillväxten skulle
sett ut utan illegal jakt.
Resultatet är att den illegala
jakten står för mer än hälften, 51
procent, av dödligheten och den
dolda, oupptäckta illegala jakten
står för 2/3, 69 procent, av den
totala illegala jakten.
Den totala illegala jakten har
resulterat i att den skandinaviska
vargstammens tillväxttakt legat
på 13,5 procent, vilket är långt
under den typiska nivå som en
normalt återhämtande vargstam
har. Utan någon som helst illegal
jakt skulle enligt datorsimuleringarna tillväxttakten ha legat
på 29,5 procent.
Den minskande tillväxttakten
orsakad av illegal jakt har även
fått andra negativa konsekvenser,
tillägger forskarna:
”Det har fördröjt tiden för
ansvariga myndigheter att
kunna vara mer flexibla när
det gäller tillstånd för skyddsjakt på problemindivider som
förorsakar onödiga konflikter
med lokalbefolkningen. Det
som är ännu allvarligare är att
det försvårat en redan dålig genetisk situation. Den Skandinaviska vargstammen är liten,
isolerad och står inför allvarliga genetiska problem och
varje fördröjning i tillväxttakten kommer att få inaveln och
förlusten av genetisk variation
att accelerera.”
Forskarna jämför även med
andra studier som visar att illegal
jakt är en betydande orsak till att
tillväxttakten hos återhämtande
populationer inte är normal.
Dödligheten i en vargpopulation i Minnesota var till 70
procent orsakad av illegal jakt.
För den starkt utrotningshotade amurtigern utgör den illegala
jakten 75 procent av dödsorsakerna. Studier på lo och järv visar
siffror i samma storleksordning,
se nedan.
94 procent av dödligheten för vuxna järvhanar är illegal jakt
D
en 25 augusti offentliggjorde Världsnaturfonden
WWF en rapport om illegal
jakt på stora rovdjur i Skandinavien, som de låtit ta fram.
Rapporten innehåller forskningsresultaten från fyra vetenskapliga studier på de respektive rovdjursarterna, björn, lo
järv och varg i Skandinavien.
Av studierna framgår att den
illegala jakten utgör en mycket
stor del av djurens dödsorsaker,
den är mest omfattande i norra
landet och har inte minskat med
tiden för järv, lo och björn. För
varg däremot syns en betydande
minskning efter 2003.
omfattar tiden
1984 -2010, och är genomförd
av Jon Swenson, Andreas Zcedrosser, Sven Brunberg och Peter
Segerström. Forskarna konstaterar att närmare 20 björnar dödas
illegalt varje år i Sverige, fler i
norra delen av landet än i södra
delen av björnens utbredningsområde.
Trots den ökade legala jaktkvoten har ingen nedgång skett
av den illegala jakten, konstaterar forskarna.
Björnstudien
För lodjurens vidkommande
är
bilden likartad. Forskarna Henrik Andrén, Gustaf Samelius,
Kent Sköld, Geir-Rune Rauset
och Jens Persson kommer fram
till att den illegala jakten på vuxna lodjur i norr är den främsta
dödsorsaken, med 79 procent av
dödsfallen.
I söder utgör licensjakt och
trafik de största dödsorsakerna.
Ändå står den illegala jakten där
för 29 procent av dödligheten.
Det betyder sammantaget att
nära 100 lodjur faller offer för
illegal jakt varje år.
våra rovdjur
Nr 3 2011
Järven är procentuellt sett den art
som mest utsätts för illegal jakt,
konstaterar foskarna Jens Persson,
Geir-Rune Rauset Peter Segerström och Henrik Andrén.
Hos vuxna hanjärvar står den
illegala jakten för häpnadsväckande 94 procent av dödligheten.
Totalt utgör den illegala jakten
på järv 60 procent av dödligheten, alltså mer än varannan järv
som dör, dör genom olaga jakt!
Det betyder att cirka tio procent
av den totala vuxna järvpopulationen faller offer för tjuvskyttar.
för vargen har det skett ett trend-
brott visar studien genomförd av
Olof Liberg, Håkan Sand, Petter
Wabakken och Guillaume Chapron. Från omkring åren 2003,
2004 och 2005 kan forskarna se
ett trendbrott, då den illegala jakten börjar minska i Sverige, men
inte i Norge.
Den illegalt orsakade dödligheten för varg i Sverige har från
1998 fram till 2005 i genomsnitt
legat på 16,9 procent av vargpopulationen och under 2005-2010
på 2,5 procent av vargpopulationen. Detta innebär att 9-20 vargar beräknas ha dödats illegalt per
år under perioden 1998-2005
och 3-7 vargar per år under perioden 2006-2010. Forskarna kan
inte peka ut någon enskild orsak
till trendbrottet.
Tom Arnbom, rovdjursansvarig
i WWF påpekar att förändringen
började redan vid 2003 och därför inte kan kopplas ihop med
licensjakterna som beslöts långt
senare.
– Forskningsstudierna vi beställde visar att den illegala jakten fortfarande är omfattande och
glädjande verkar den ha minskat på varg, men tyvärr inte hos
björn, järv och lo. På dessa rovdjur har den illegala jakten inte
minskat sedan 1990-talet trots
högre jaktkvoter, ökade möjligheter att freda tamdjur, ökat regionalt medbestämmande med
viltförvaltningsdelegationer och
ökat engagemang från rättsmyndigheter, sammanfattar Tom Arnbom.
Två jägare misstänkta för grym jakt med skoter
Flera gånger kördes vargtiken
över med skoter. Ben och
lungor krossades. Det dödande
slaget utfördes med ett tillhygge
som i utredningen beskrivs som
”ett trubbigt föremål”.
P
ten för miljöbrott i slutet av augusti skedde
detta helt utan förvarning.
Männen är cirka 50 och 40 år gamla, båda
är enligt åklagaren jägare och bor i trakten
av brottsplatsen. Senare samma dag anhölls
en tredje man, en 60-åring från Ockelbo.
60-åringen greps misstänkt för skyddande
av brottsling eftersom han ska ha förvarat
den skoter som jägarna använde vid Fansen.
De båda yngre jägarna anhölls på den starkare graden av misstanke, på sannolika skäl
misstänkta för grovt jaktbrott. 60-åringen
släpptes efter några dagar som anhållen, fortfarande misstänkt för skyddande av brottsling.
För de båda andra fortsatte förhören och
efterhand började de också berätta. Den ena
att han varit ute under den aktuella helgen och
spårat varg i området runt Fansen, vilket inte
är tillåtet. Det är ett lindrigare brott än grovt
jaktbrott. Den andre jägaren säger att han åkte
skoter den aktuella dagen och att han ”kan ha
varit i närheten av Fansen”.
Åklagaren har tung teknisk bevisning mot
männen och hade att välja mellan att begära
dem häktade eller släppa dem fria. Hon valde
det senare. Bedömningen var att de inte längre
kan störa utredningen. Tiden för åtal hänger
nu på när de olika DNA-undersökningarna
blir klara.
Redan efter någon vecka efter att den
sargade vargkroppen hittades utfästes en
belöning av en privatperson på 10 000
kronor till den som kunde ge tips som
kunde avslöja den skyldige. Efter hand har belöningen ökat med givare från både privatpersoner, företag och organisationer och är i dag
150 000 kronor.
olisen fick redan på söndagen 6 februari
klart för sig att ett jaktbrott skett på sjön
Fansens is i Bollnäs kommun, antingen sent
på lördag eftermiddag eller under förmiddagen
samma dag som brottsplatsen upptäcktes. Fansen ingår i det område som Sjösvedenreviret
omfattar. En fiskare hade upptäckt ett djur
liggande på isen långt bort och anmält saken
till polisen.
På måndagen var polisen på plats och man
fick använda sig av helikopter för att säkra spår
och försöka hitta djuret. Kroppen hittades och
var då flyttad in i ett skogsområde intill sjön.
Den skickades till Statens veterinärmedicinska
anstalt för obduktion. Där kunde man ganska
raskt konstatera att vargtiken utsatts för grovt
våld mot kroppen.
Vargtiken hade körts över flera gånger med
skotern innan hon slogs ihjäl säger polisen i
sin utredning. Skadorna talar för sig själv, åtta
revbensbrott, benbrott och skallskada. Det
handlar om en ung vargtik, sannolikt en fjolårsvalp född 2010. Hon vägde under 30 kilo.
Polisens teori är att tiken från början ingick i en familjegrupp på fyra djur som hade
tagit daglega i närheten av sjön. Varggruppen
skrämdes upp och den unga tiken tog flykt ut
på isen istället för att följa de övriga tre vargarna som flydde in i skyddande
jan bergstam
skog. Ute på Fansens snötäckta is
hade hon inte en chans att ta sig
undan skotern.
När polisen kom ut till sjön var
det som en öppen bok hur allt
hängde samman. Spår från skidor, skoter och skor. På skotern
har polisens tekniker hittat både
blod och varghår, och för att säkra
att håret kommer från den dödade
vargtiken har man vänt sig till ett
DNA-laboratorium i Frankrike.
Polisen har också säkrat DNA i
urin på platsen från en av tjuvjägarna.
Enligt uppgift satte polisen ganska omgående fokus på två män
som nu efter sex månaders utredning är misstänkta för att ha utfört
Den döda vargtiken på sjön Fansen, här på polisens
dådet mot vargen. Under hela den
kälke. Spår i snön på sjön och obduktionen visar att
långa utredningen har polisen vavargtiken kördes över flera gånger med skoter. Blod och
rit väldigt tystlåten med vad man
hår har säkrats på skotern. Efter påkörningen slogs hon
fått fram. När de två misstänkta
ihjäl med ett trubbigt föremål. Två män från trakten
männen greps och anhölls av åklaär skäligen misstänkta för dådet. Båda har erkänt att de
garen Åse Schoultz vid Riksenhevarit i området där vargen dödades.
Foto: Polisen
å rovdjur
faunakriminalitet
text och Foto: Hans Ring
Nr 3 2011
våra rovdjur
15
- 96 -
GÄVLEBORG/DALARNA: "Vargvalpar försvunna"
Publicerat: kl 09:45 , Nyheter P4 Gävleborg
Söndag 01 januari 2012 kl 10:07 (Nyheter P4 Gävleborg)
BILD PÅ VALPAR
Vargvalpar. Foto Fabrice Coffrini, scanpix
Flera hela vargvalpskullar har spårlöst försvunnit under de senaste åren i Gävleborg och
Dalarna. Det hävdas i en ny rapport från rovdjursspåraren Mats Rapp.
Anders Ekholm, Svenska Rovdjursföreningen: "Mycket oroande" (1:33)
Anders Ekholm är engagerad i Svenska Rovdjursföreningen i Gävleborg och är ledamot i
länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation.
– Att enstaka vargvalpar i en kull försvinner är naturligt men att hela kullar försvinner känns
anmärkningsvärt och mycket oroande enligt vår uppfattning, säger Anders Ekholm.
70-tal försvunna
Det är i det senaste numret av Svenska Rovdjursföreningens tidning Våra Rovdjur som Mats
Rapp publicerar sin rapport över försvunna vargar i Dalarnas och Gävleborgs län under åren
1997-2011.Enligt Mats Rapps rapport handlar det om ett 70-tal vargar som har försvunnit,
men enligt artikeln är mörkertalet stort. Rapp tar också upp problemet med så kallade
giftåtlar, det vill säga förgiftat kött som läggs ut i naturen. Enligt rapporten så finns det 17 fall
av misstänkta giftåtlar, varav nio verkligen var det - en i Gävleborgs län.
Omdebatterad rapport
Rapporten har blivit omdebatterad, innan den ens blivit publicerad, eftersom Mats Rapp och
en rovdjurshandläggare i Gävleborg - Daniel Hansson - använde siffrorna för att kritisera en
annan rapport från WWF som sa att den illegala jakten på varg minskat. Men Svenska
Rovdjursföreningens länsordförande Anders Ekholm tycker ändå att den här typen av
rapporter är viktiga.
– Det är en väldigt självklar rapport att skriva som ett verktyg för den förvaltning som vi har i
de båda länen, säger Anders Ekholm.
P4 Gävleborg har sökt Mats Rapp för en kommentar men han får inte uttala sig för sin
arbetsgivare Länsstyrelsen i Dalarna som också håller på att kvalitetssäkra rapporten.
Joacim Lindwall Tel: 026-66 65 17 026-66 65 17
[email protected]
- 97 -
Fler exempel:
Hund förgiftad av varghatare? Hund troligen förgiftad med råttgift
Plötsligt försvann hunden, och när den kom tillbaka bar den ett köttstycke i munnen.
Köttet var skuret och hundägaren tyckte att det hela verkade konstigt. Åtel?
Misstankarna om att allt inte stod rätt till förstärktes när hunden efter en stund blev
sjuk. Veterinären misstänkte att hunden förgiftats av råttgift. 0704
Lodjur ihjälkörda efter lång hetsjakt. "Svinaktigt"
Två lodjur har blivit ihjälkörda med skoter i Norrbotten den senaste tiden. Kattdjuren
plågades i långa hetsjakter innan de krossades. - Svinaktigt gjort, säger Karl-Erik
Brösth, kommissarie. 0603
Påskjuten varg i Hagfors, 49-åring anhållen för grovt jaktbrott
Annandagens tjuvjakt på varg öster om byn Sörby i Hagfors kommun kan vara på
väg att lösas.
En 49-årig ortsbo greps och anhölls på tisdagen misstänkt för grovt jaktbrott. Flera
personer kommer att höras.
- Utredningen är inne i ett mycket känsligt läge, säger miljöåklagare Susanne
Widlund. 0501
Ytterligare en anhållen
Jaktkamrat till tidigare anhållen finkades i går - vargjakt på väg att klaras upp
Ytterligare en man greps och anhölls under onsdagen som misstänkt för grovt
jaktbrott under annandagens tjuvjakt på varg öster om Sörby. Enligt polisen är den
nu gripne 44-åringen jaktkamrat med den 49-åring som sedan i tisdags sitter
anhållen för samma brott. 0501
Fria men misstänkta
De två män som under veckan suttit anhållna för annadagens tjuvjakt på varg i Sörby
utanför Hagfors har frigivits. Åklagare och polis anser inte att de kan försvåra den
fortsatta utredningen genom frigivningen.
Men misstankarna om grovt jaktbrott har trots detta inte förändrats.0501
Skadad varg var skjuten
Den svårt skadade varg som på annandagen blödande haltade genom byn Sörby var
skjuten. Jakten rubriceras som grovt jaktbrott där minimistraffet är sex månaders
fängelse. Under måndagen undersökte länsstyrelsens fältpersonal samt polisens
tekniker skottplatsen en dryg kilometer öster om Sörby för att säkra bevis. 0412
Rovdjurshatet tystar Länsstyrelsens tjänstemän
Under lång tid har Länsstyrelsens tjänstemän trakasserats av rovdjursmotståndare. I
e-post och telefon utsätts tjänstemännen för påtryckningar och förolämpningar. 0505
Uppmaning till illegal jakt i Hedmark fylke i Norge. Jaktoppfordring får etterspill
Politiet har nå begynt å interessere seg for oppfordringer fra lokale
rovdyrmotstandere til ulovlig jakt.
Åsnes-lensmann Bjørn Trumet har ifølge NRK innkalt Ole Hemseter, mangeårig leder
- 98 -
i Østre Hedmark Vilt og Miljøforening. Dette etter at flere medlemmer i foreningen på
et medlemsmøte fredag ifølge et referat i Østlendingen oppfordret til ulovlig jakt.
Lensmannen minner om at det å oppfordre til ulovligheter i seg selv er straffbart.0508
Uppdrag gransknings avslöjning av den illegale jakten på rovdjur.
"De laglösa jägarna". Publicerad i Polistidningen maj 2004
Det är en grym och hänsynslös verksamhet som ökar i omfattning. Den pågår oftast
långt ute i väglöst land, utan vittnen. Motivet verkar vara hat. Det handlar om den
illegala jakten på våra stora rovdjur. 0405
Avslører ulovlige ulvejegere
Organiserte jaktlag driver systematisk ulovlig jakt på ulv i grenseområdene. For første
gang snakker de om sin virksomhet på kant med loven. - Når vi finner spor så prøver
vi å jakte på den med våpen. Virker ikke det så bruker vi gift, sier en av jegerne til TV
2. Representanter for organisasjonen hevder at de har hemmelige kontakter hos
politiet, i kommunene og i ulike organisasjoner i kommuner der det finnes ulv, som
hjelper dem med jakten. 0404
Bønder i ulveklær
I dag kaster INGERID W. NORDHAUG seg inn i den pågående ulvedebatten. Etter
først å ha sett et Brennpunkt-program om ulovlige ulvedrap og så et folkemøte fra
Elverum, er hennes konklusjon at hun foretrekker ulven fremfor Ulvehaterne. Tirsdag
var ulvens kveld på NRK. Vi møtte Ulvehaterne, først som kyniske, kriminelle
ulvemordere i Brennpunkt. Deretter som et særs foraktfullt publikum i Standpunkt.
Som seer satt jeg igjen med en sjeldent uggen følelse i magen. 0404
Ulvejegerne del 1 - Hatet
For første gang er ulovlig ulvejakt kartlagt systematisk. Mer enn tretti tilfeller av
ulovlig jakt har skjedd i Skandinavia. I dette programmet forteller en norsk jeger for
første gang om ulovlig ulvejakt han har vært med på, og vi avkrefter teorien om at de
norske ulvene stammer fra utsatt dyreparkulv. 0404
Ulvejegerne del 2 - Dødens triangel
Ved hjelp av to infiltratører med skjult kamera kommer vi dypt inn i det illegale
jaktmiljøet. Det viser seg at flere sentrale ulvemotstandere spiller et dobbeltspill.
Noen har selv deltatt i ulovlig jakt, og forteller om metoder som bryter med all
jaktetikk. 0404
Ulovlig ulvejakt kartlagt
For første gang er ulovlig ulvejakt kartlagt. Krypskyttermiljøer er infiltrert og det er
gjort opptak med skjult kamera. Det er ikke dekning for teorien om at ulvestammen i
Norge skal være hemmelig utsatt ulv fra dyreparker. 0404
Jeger innrømmer ulovlig ulvejakt
For første gang forteller en norsk jeger om ulovlig ulvejakt han har vært med på.
Jegeren Knut Ivar Sæther forteller om to tilfeller av ulovlig jakt. Nordmannen Knut
Ivar Sæther bor i Värmland. Han forteller til Brennpunkt at han har skutt to ulver i et
område som ligger en mil inne i Hedmark. Dette gjorde han på slutten av 1980-tallet,
forteller han. 0404
- 99 -
Varghatare körte med flit över varg. Politiaksjon mot mann som kjørte på ulv
Den 30 år gamle mannen fra Aurskog-Høland som i januar kjørte på en ulv, er siktet
for ulvedrap. Torsdag gjennomførte politiet en razzia hjemme hos mannen, skriver
Nationen.0401
Hyllet på sms etter ulvedød
– Han sier han har fått flere kommentarer og gratulasjonsmeldinger på
mobiltelefonen av folk i lokalmiljøet, sier politioverbetjent Ola Fallang ved AurskogHøland lensmannskontor til Romerikes Blad.0401
- Kjørte i hjel ulven med vilje
Forskerne som var i nærheten da det smalt er ikke i tvil: Sjåføren kjørte på den store
hannulven med vilje.
– Bilisten forserte først en provisorisk veisperring. Så regelrett klinte vedkommende til
ulven med bilen. Vi er ikke i tvil om at dette var med vilje, sier seniorforsker Hans
Christian Pedersen ved Norsk Institutt for Naturforsking (NINA).0401
Första giftåtel saken i Furudal. Rovdjursspårare: - Det är för jäkligt
- Vilket elände. Det är för jäkligt att nån eller några kan ställa till det för alla. Säger
Mats Rapp, Leksand, rovdjursspårare och sekreterare i Svenska Rovdjursföreningen
om det cyanidförgiftade åtelköttet i vargreviret i Furudal. 0307
Naturskyddsföreningens granskning av den illegala jakten. Vargblod med
berått mod
Tjuvjakten på varg ökar i takt med att rovdjuren blir fler i våra skogar. Skott i lönndom
är i dag det största hotet mot vargstammens fortsatta tillväxt. Sveriges Natur har
kartlagt den svenska illegala jakten. Varg för varg. 0306
Varg troligen dödad nära Tossåsen sameby. Vargen i Tossåsen kan vara
tjuvskjuten
Den varg som rivit ett 20-tal renar i Tossåsens sameby i närheten av Börtnan kan
vara död. Länsstyrelsen i Jämtland misstänker att vargen har fallit offer för en
tjuvskytt. I förra veckan satte viltvårdare en radiosändare på vargen för att kunna följa
dess vandring. På onsdagen hittade länsstyrelsen radiosändaren i utloppet av
Flåsjödammen och halsbandet var avklippt.
Omfattande illegal jakt på varg i Värmland. Malte Sandström och tjuvjägarna
Det stod också klart att många av de närvarande jägarna tycker att vargstammen
blivit för stor och att de vill ha möjlighet att freda sina hundar genom att skjuta vargar.
- Jag har varit med och skjutit fyra vargar, berättade en värmlänning för Malte
Sandström strax innan mötet började. 0111
Fansen-brottet på väg att lösas – DNA-bevis kan fälla
jägare för grovt jaktbrott! Det kan bli det andra illegala
jaktbrottet där förövarna kan bli fällda (av flera hundra
grova brott).
- 100 -
Gefle Dagblad 120110
Analys av hårstrå gav
väntat reslutat
OCKELBO Ett hårstrå fanns på skotern som tillhörde en av jägarna som
misstänktes ha dödat vargen på sjön Fansen i fjol. Nu har hårstrået analyserats
för att se om det kommer från den tjuvdödade vargen.
– Vi har fått de svar vi förväntat oss, säger polisinspektör Sven Lind.
Det var i augusti som två män från Hälsingland greps misstänkta för att brutalt ha
slagit ihjäl en varg på sjön Fansen norr om Ockelbo.
En av männen medgav att han varit med om att spåra vargen, men förnekade att han
skulle ha deltagit i att döda den.
Den andre mannen nekade till all inblandning.
Innan vargen slogs ihjäl hade den jagats och blivit påkörd av en skoter. En av de
misstänkta ägde en skoter på vilken polisen fann ett hårstrå från en varg.
Polisen misstänkte att hårstrået kom från den dödade vargen och skickade det för
analys till Frankrike och USA.
Nu, flera månader senare, är analysen klar.
– Jag vill inte säga exakt vad provsvaren visar, men jag kan säga att vi fått de svar vi
förväntat oss, säger Sven Lind.
Nu ska nya förhör, slutförhören, hållas med de båda männen i slutet av januari.
Sedan får de 14 dagar på sig att titta på utredningen.
Först därefter tar åklagaren ställning till om hon ska väcka åtal eller inte.
– När en eventuell rättegång kan hållas står det skrivet i stjärnorna. Om de
misstänkta hade varit frihetsberövade så hade det gått fortare, säger Sven Lind.
Roger Wallenius
- 101 -
Bilaga F:3
Sanslöst djurplågeri i skogarna
Blekinge Läns Tidning 120104 Opinion
Livsfarliga jägare i Blekinge är en skam för
jägarkåren
För cirka tio dagar sedan var min skogschef ute och inventerade stormfällningar. Med
sig hade han som vanligt sin wachtelhund. I västra delen av godset fick hunden upp
vittring och sprang in i en tätning. Skogs-chefen böjde sig ner för att se vad som
pågick. Då plötsligt blir han ur tätningen anfallen av ett vildsvin som han med knapp
nöd – och ett knytnävslag mot huvudet – lyckas undvika. Vildsvinet viker sedan men
han hinner uppfatta att dess ena ben syns vara helt funktionslöst.
Vi diskuterar händelsen inom godset och bestämmer att vi ska ägna nyårsaftonens
jakt åt att försöka komma åt och avliva detta vildsvin. Sagt och gjort – nyårsafton drar
ett drev fram i den trakt där vildsvinet tidigare påträffats. I ungefär samma område
upprepar sig samma händelse som drabbade skogschefen tidigare. En jägare kikar
under en tätning, där hundar fått känning, och plötsligt anfalls han av ett vilt rusande
vildsvin. Lyckligtvis är han skjutberedd och har vapnet redo men det blir ändå med
millimetermarginal som han lyckas fälla vildsvinet.
Det fällda vildsvinet visar sig ha genomlevt ett fullständigt helvete. I ryggens axelparti
har den ett några veckor gammalt, stort skottskadesår, svartnat och intorkat men helt
öppet. Höger framben är helt avskjutet och obrukbart. Inte undra på att detta vildsvin
är anfallsbenäget mot allt som det upplever som hot. Och sådant hot behöver inte
nödvändigtvis utgöras av jägare – det kan också vara fredliga svampplockare eller
förskolebarn på skogsutflykt.
Jaktlagen stadgar att eftersökshund ska finnas tillgänglig och senast efter två timmar
kunna sättas in i eftersök av påskjutet eller skadat vilt. Vi kan konstatera att det finns
jägare i vår närhet som totalt struntar i dessa föreskrifter. Som hänsynslöst skjuter på
förekommande vilt, men som, om de inte hittar viltet dött på plats, högaktningsfullt
struntar i det eftersök som jaktlagen påbjuder. Det här vildsvinet, med sitt öppna sår,
borde inte ha berett eftersökshundar några större problem. Detta är ett vidrigt
beteende och dessa jägare är i sanning en skam för jägarkåren!
Attityden mot vildsvin har kommit att hårdna under senare år. I många fall har man
mera kommit att betrakta dem som skadegörare. Men detta är en felsyn! Vildsvinet är
- 102 -
ett fantastiskt högvilt, som rätt förvaltat kan ge mycket tillbaka till lantbrukare,
konsumenter och naturvänner. Låt oss lära att respektera detta fina vilt, att lära oss
dess natur och beteende, dess egenskaper, födobehov, reproduktion och
levnadsbetingelser. Det här klarar vi bara gemensamt – i våra organisationer, i våra
jaktlag, i våra familjer. Låt inte rötägg fördärva det fina vi har möjligheter att bygga
upp!
Hans Wachtmeister
VD Johannishus Godsförvaltning AB
Rådjuret levde med bortskjutna ben
Charlotte Swanstein berättar: Henry, lärare i jägarutbildning, berättade för mig, om en
jaktdag i augusti 2004, då han stod på pass vid bockjakt och i sin kikare fick han syn
på ett märkligt djur. Han kunde inte riktigt bestämma, var det en hare eller en väldigt
litet rådjur, djuret rörde sig märkligt, så han tog skott på det och sköt. Detta djur var
ett rådjur som hade blivit påskjutet innan och enligt hans erfarenhet året innan, för
när han skar upp djuret kunde han avgöra att det hade burit foster samma sommar,
trots den skottskada hon hade.
Båda frambenen var avskjutna, det ena uppe vid bogen och det andra hade fläkt bort
vänster framklöv, så att vänster ben var en stump och höger alltså saknades helt.
Såret var läkt, varav uteslutningen blev att skottet var minst ett halvår gammalt, alltså
innan hon fött sitt kid.
Ett litet ax ur verkligheten där man skjuter djur som man sedan inte bryr sig om att
söka upp.
- 103 -
Bilaga F:4
Fällor
Fällor ska omedelbart förbjudas – det är inte värdigt ett
modernt samhälle att plåga djuren på detta sätt.
I Sverige finns 155 tortyrredskap + en mängd hemmabyggen.
”Fällor i naturen – vad gäller?”, Skånes Ornitologiska Förening.
Den innehåller skrämmande bilder.
NATURVÅRDSVERKET SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY
2008-02-06
Dnr 417- 1300-99 Nf
Ref: Avdelningsdirektör Tommy Svensson
Naturresursavdelningen
Tel: 08/698 13 65
Fax: 08/698 14 02
FÖRTECKNING ÖVER GODKÄNDA FÅNGSTREDSKAP
Härmed översändes tekniska beskrivningar med ritningar för hittills testade och
godkända fångstredskap. De redskap som ej har redovisats tidigare är
markerade med *. Beskrivningar över de redskap som markerats med ¤
översändes vid ett senare tillfälle.
Förkortningar:
S = dödande- fångstanordningar
L = levande- fångstanordningar
tg = trampgillen
bg = betesgillen
stg = stötgillen
Typnr.
S1
S2
S3
S4
S5
Fångstanordning
Trapper, mård 90°
Trapper, mård 180°
Kirunafällan, modifierad
Lazzefällan, mård (tg)
Lazzefällan, mink (tg)
För fångst av
mård, mink
mård, mink
mård
mård, mink
mink, mård
Beslut SNV
170/85
170/85
170/85
170/85
170/85
- 104 S6
S7
S8
S9
S10
S11
S12
S13
S14
S15
S16
S17
S18
S19
S20
S21
S22
S23
S24
S25
S26
S27
S28
S29
S30
S31
S32
S33
S34
S35
S36
S37
S38
S39*
S40*
S41*
S42*
S43*
S44*
S45*
S46*
S47*
S48*
S49*
S50*
Ll
L2
L3
L4
L5
L6
L7
L8
L9
L10
L11
L12
L13
L14
L15
Ihjäl, råtta
Ihjäl, mus
Slagfälla, mus
Dörarpsfällan
Trapper, mink 90°
Ihjäl, mård
Ihjäl, mink
Slagfälla, råtta
Trapper, mink 180°
råtta (200 gr), mus
mus (20 gr)
mus (20 gr)
mink, mård
mink, mård
mård, mink
mink, mård
råtta (200 gr), mus
mink, mård
170/85
40/86
84/87
40/86
40/86
40/86
40/86
40/86
84/87
Ripsnaran
ripa 74
A/88
Gävleborgsfällan,
mård (tg) mård, mink
Gävleborgsfällan, mink (tg) mink, mård
Giljotti, mus
mus (20 gr)
Stockfällan
mård
Le-Ho-fällan
mink, mård
Tyko för mus
mus (20 gr)
Dubbelstöten, mus
mus (20 gr)
Slagfälla, mus
mus (20 gr)
Slagfälla, råtta (plast)
råtta (200 gr), mus
Coni-bear 330-2
bäver
utgår
Giljotti, råtta
råtta (200 gr)
utgår
utgår
Sidensjöfällan
mård, mink
Lazzefällan, mård, bg
mård, mink
Nya fällan mus,
råtta (200 gr)
Hasselafällan M/Larsson
mård, mink
Slagfälla M/KJ mård,
mink
Selåfällan mård,
mink
Minicat
mus (20 gr)
Gävleborgsfällan, mink M/Sösdala mink, mård
utgår
Mjölner
mus
Rapp 2
mus
Gävleborgsfällan M/Sidensjö mink
Gävleborgsfällan M/Sidensjö mård
Vålsjöfällan mård,
mink
Mink-killer
mink
Ratzapper 2000
mus
Mickymos
mus
Happy End
mus
Victor, elmusfälla
mus
Mangsfällan mård,
mink
Radar
mus
Ottenbyfällan
vadarfåglar
Kråkbåset
kråka, skata, mås
Orrfälla, M/Grimsö
orre
Grävlingsfälla, M/Knöppel
grävling
Hökbur, M/Knöppel
duvhök, kråka, skata
Rådjursfälla, M/Ö-M
rådjur
Fångstbur, fasaner, M/Ö-M fasan, rapphöna, gräsand
Bävertunnel, M/Butorp
grävling, bäver
Dansk skatfälla
skata, kråka
Leufstabruksfällan
kråka, skata
Vindrarpsfällan
skata, kråka
Norsk kråkfälla
kråka, skata
Fälla för stadsduva,M/Mörling stadsduva
Hökbur, M/Knöppel o.Hamilton duvhök, kråka, skata
Musfälla, burmodell
mus
196/87
196/87
196/87
77/88
300/87
300/87
300/87
222/88
128/90
41 /94
196/87
120/90
120/90
120/90
74/91
74/91
74/91
74/91
41/94
27/97
27/97
110/98
110/98
17/01
417-6345-99
417-268-01
03-01-08
417-659-03
417-6226-03
417-1147-03
417-2926-05
40/86
40/86
40/86
84/87
40/86
40/86
40/86
84/87
40/86
40/86
40/86
40/86
40/86
40/86
41/94
- 105 L16
L17
L18
L19
L20
L21
L22
L23
L24
L25
L26
L27
L28
L29
L30
L31
L32
L33
L34
L35
L36
L37
L38
L39
L40
L41
L42
L43
L44
L45
L46
L47
L48
L49
L50
L51
L52
L53
L54
L55
L56
L57
L58
L59
L60
L61
L62
L63
L64
L65
L66
L67
L68
L69
L70
L71
L72
L73
L74
L75
Råttfälla, burmodell
råtta
Slagnät för hök
hök, skata
Håll truten
trut
Tynset Universal
mårdhund, grävling
Lulesnaran
rödräv
Åbergs fotsnara
rödräv
Jan’s Catcher r
rödräv
Tomahawk live trap
grävling, hare
Östgötafällan,
mink mink
Grävlingsfälla, M/Lillienberg grävling
Dubbel Låda-fälla
mink
Minkfälla, M/Butorp
mink
Plåtfälla, M/S-Ö
mink
Knöppelska minkfällan
mink
Bergstrands Tunnelfälla
mink
Minkhotell
mink
Bolåda för minkfångst
mink
Enkelfälla, M/Bergstrand
mink
Lagofällan, mink
mink
Smådjursfällan
mink
Finn-Mink
mink
Vippfälla, mink
mink
Lådfällan, mink
mink
Gårdviksfällan, mink
mink
Minkfällan
mink
Å-fällan, mink
mink
Vippfälla, M/Johansson, mink mink
Enkel tunnelfälla, M/Grönbo, mink mink
Färilafällan, mink
mink
Nätfällan
mink
Automatfälla M/Raymond
mink
Valsjöfällan, mink
mink
Mårdhund- o. grävlingsfälla, M/Eklund mårdhund, grävling
Skatfälla, M/Gävlebors
skata, kråka
Ej färdigtestad
Nätfälla, M/AB E. Sjöbergs
Minkfälla, M/Gävleborg
mink 222/88
Nyborgsfällan
räv, grävling, duvhök
Skatfälla, M/Gotland
skata, kråka 2
Fångstbur för tamduvor
duvor
Duvfälla, M/Gävlebors
duvor
Värmländsk tunnelfälla
räv, grävling
måländsk rävfälla
räv, grävling
Rävfälla, M/Lillienberg
räv, grävlim
Vallåkrafällan
grävling, räv
Ö-M-fällan
räv, grävling
Tunnfällan
räv, grävling
Kombifällan, M/S-Ö
räv, grävling
Genomgångsfälla av tomfat grävling
Kråkfälla, M/S-Ö
kråka, skata
Nyåkersfällan
räv, grävling
kånefällan för duvhök
duvhök, kråka
Finn-Räv
räv, grävling
Rävfälla M/Österbotten
räv, grävling
Olssafällan
räv, grävling
Bisammjärde
bisam
Bisamgången
bisam
Vitfågelfälla
kråk- och måsfälla
Ej färdigtestad
Ej färdigtestad
41/94
77/88
77/88
77/88
31/89
31/89
31/89
196/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
300/87
222/88
222/88
222/88
22/88
222/88
222/88
222/88
222/88
222/88
222/88
222/88
222/88
222/88
222/88
222/88
120/90
222/88
120/90
120/90
120/90
41 /94
41 /94
41/94
- 106 L76¤
L77
L78¤
L79
L80
L81¤
L82¤
L83¤
L84
L85*¤
L86*¤
L87*¤
L88*¤
L89*¤
L90*¤
L91*¤
L92*
L93*
L94*
L95*
L96*
L97*
L98*
L99*
L100*
L101*
L102*
L103*
L104*
L105*
L106*
L107*
L108*
L109*
L110*
L111*
L112*
Harfälla M/Markström
hare
Ej färdigtestad
Fågelfällan ROMME HUMAN duvor, kråk- och måsfåglar
LOTIN, mink
mink
LOTIN, mink doublé
mink
LOTIN, räv
räv
LOTIN, grävling
grävling
LOTIN, grävling doublé
grävling
Kråkfälla M/Trolle-Ljungby kråka, skata
Ölandsfällan
kråka, skata
Ölandsbåset
kråka, skata
Virginfällan
räv, grävling
Smålandsfällan
räv, grävling
Grödingefällan
mink
KB 1.
äv, grävling
Brogårdsfällan
kråka, skata
Rävfälla m\Hallstahammar räv, grävling
Åbrånsfällan
räv, grävling, lo
Lofälla, modell Grimsö
räv, grävling, lo
Tunnefälla,modell Söderholm räv, grävling, lo
Nyborgsfällan à la Janne
räv, grävling, duvhök
Grävlingsfinkan
grävling
Vippfälla
mus, råtta
Sinkabirum
räv, grävling, lo
Bjälbofälla
räv, grävling
Sinkabirum
grävling
Kombiburen
mink
Tin Cat
mus
Wippo-Matic
råtta, mus
Lagadalens viltvårdsfälla
kråka, skata
Täckt rävfälla
räv, grävling
Romme Human Micro
småfåglar
LJ-fällan
räv, grävling
LH fällan
räv, grävling
Fasanfällan
fasan
Rapphönsfällan
rapphöns
Sinkabirum Kombi
räv, grävling, vildsvin, lo
BLEKHOLMSTERRASSEN 36
S-106 48 STOCKHOLM
PHONE + 46-8-698 10 00
FAX + 46-8-20 29 25
41/94
41/94
3/95
3/95
3/95
3/95
3/95
3/95
81/95
81/95
1/97
1/97
110/98
110/98
110/98
17\01
17\01
17\01
17\01
17\01
17\01
17\01
417-1636-02
417-2868-02
417-3382-03
417-2861-02
417-3583-04
417-1111-04
417-2701-03
417-2071-04
417-833-04
417-6699-04
417-4781-06
417-5850-06
417-5850-06
417-1135-07
- 107 -
Fällor finns överallt i naturen – obeskrivlig stress och
lidande för djuren. Fällor = djurplågeri.
Västmanland, Färna, 091205
Välan, W-län, 0908
Yttertänger Dalarna 090823
Stöllet, Värmland, 090827
2/09
Fällor i naturen – vad gäller?
En hel del av er ser dem säkert då och då – fällorna ute i markerna. Fällfångst är nämligen en
vida spridd jaktmetod och det finns en uppsjö av olika typer och modeller av fällor för både fåglar
och däggdjur. Vi har förstått att åtskilliga av SkOFs medlemmar och andra som rör sig ute i de
skånska markerna inte vet särskilt mycket om detta ämne. Vilka arter är de olika fällorna avsedda
för? Vad är tillåtet och vad är inte tillåtet? Hur ser regelverket ut och var finner jag det?
KENNETH BENGTSSON, ARNE OHLSSON & AMBJÖRN CARLSSON,
SKÅNES ORNITOLOGISKA FÖRENING
För att en fälla skall vara lovlig att använda
skall den vara typgodkänd samt byggd efter
den gällande ritningen. Fällan skall också
hållas i sådant skick att konstruktionens
intentioner efterlevs. I Sverige finns det för
närvarande (mars 2009) minst 162 olika
typgodkända fälltyper! Allt från traditionella mus- och råttfällor till fällor avsedda
för lodjur och vildsvin. Tyvärr förekommer
det också en hel del otillåtna hemmasnickrade fällor, samt fällor som inte fullt ut följer rådande regelverk. Vi finner också en del
slarvigt lagade eller på annat sätt bedagade
fällor. Gemensamt för de senare är att de
fångade djuren löper uppenbar risk att skada sig eller på annat sätt lida nöd. Viktigt att
minnas i sammanhanget är att fällfångst är
en jaktform som lyder under jaktlagen.
En reflektion
Som vi nämner ovan kanske du stöter på
fällor då och då när du är ute i markerna.
Eller kanske ändå inte? Fällorna placeras
nämligen ofta på platser som inte brukar
besökas av allmänheten, i s.k. viltremisser,
nära godsens och de stora gårdarnas bygg-
nader, i täta och risiga grandungar ute på
åkrarna och liknande platser. Detta för med
sig att omfattningen av fällfångst är svår att
få grepp om och tillika att eventuella missförhållanden är svåra att upptäcka och rätta
till. När vi färdas i det skånska landskapet
passerar vi därför ofta fällor och fångstanordningar på kanske något hundratals meters avstånd utan att vi är medvetna om det.
Hur många fällor som finns i markerna och
hur många djur som fångas för att avlivas
(eller frisläppas) är således okänt. Svenska
Jägareförbundets årliga jaktstatistik är inte
till någon hjälp härvidlag.
Men vi borde ha klart för oss att omfattningen av fällfångst är stor och att påverkan
på de aktuella djurarternas populationer
är betydande, åtminstone lokalt. Jakt med
fällor är med andra ord effektiv och ger jägarna under en jaktsäsong klart större möjligheter att döda fler djur än vid ”vanlig”
jakt. Fällorna står gillrade 24 timmar om
dygnet och i alla slags väder. Jakt med bössa
kan givetvis inte bedrivas i så stor omfattning tidsmässigt, varken av yrkesjägare eller
av personer som har jakt som hobby. BeTidskriften Anser 81
2/09
kvämlighetsaspekten är också en påfallande
del av jaktformen.
Just att jakt med fällor sker i tysthet, på
sällan besökta platser och att den även pågår
under höst- och vinterdygnens många mörka timmar gör att den är till övervägande
del föga känd, eller rentav okänd, hos den
naturintresserade allmänheten och ornito-
Foto 1: Ambjörn Carlsson. Knöppelfälla där gillerpinnen sitter på
tok för högt. Istället för 30 cm under den övre ramen sitter denna
gillerpinne 10 cm över! Risken för skador vid fångst är mycket stor.
loger. Anmärkningsvärt är också hur lite
frågorna om jakt med fällor figurerar i debatter inom naturvård, djurskydd och djurrätt. Lika anmärkningsvärt är att fällfångst
inte kräver någon form av utbildning, inte
ens jägarexamen. Jaktkort och givetvis jakträtten på aktuell mark räcker. Snarfångst av
ripa och räv samt bruk av slagfälla för bäver
är oss veterligen de enda undantagen som
kräver utbildning.
82 Tidskriften Anser
SkOF och fällfångst
Eftersom det finns en hel del fällor som är
avsedda för fåglar och eftersom fåglar även
låter sig fångas i många fällor avsedda för
däggdjur (så kallad felfångst) har vi för
SkOFs räkning och som en del av föreningens fågelskyddsarbete, funnit anledning
att studera detta fenomen för att förbättra
vår och föreningens kunskap om vad som
är tillåtet respektive förbjudet. Vi har varit
ute i fält och sett hur verksamheten bedrivs
och hur fällorna sköts.
Under dessa studier har vi noterat en hel
del oegentligheter – allt från smärre brister
till allvarligt slarv där såväl lockfåglar som
fångat vilt far, eller riskerar fara, illa. Men vi
har givetvis också stött på jägare som skött
verksamheten oklanderligt efter gällande regelverk. Andra jägare har tagit till sig det vi
påpekat och åtgärdat bristerna. Tyvärr har
vi också kommit i kontakt med jägare som
ansett vår närvaro besvärande eller till och
med icke önskvärd. Dessa har heller inte visat någon stor vilja till förändring vad gäller
påtalade brister. De erfarenheter vi redovisar
i följande text är i huvudsak gjorda under de
senaste fem åren. Våra fältbesök har i vissa
fall varit riktade, i andra fall slumpmässiga
och åter i andra fall gjorts efter tips från allmänhet. Vi kan inte redovisa hur stor andel av de skånska fällorna som är behäftade
med fel eller sköts i strid med regelverket.
Men vår absoluta uppfattning är att denna
andel tyvärr inte är försumbar.
Vi vill så här inledningsvis klargöra att
de erfarenheter vi gjort, och som det refereras till i följande text, är med full sanning
överensstämmande. Detsamma gäller för
samtliga foton som följer texten. Vi fabulerar inte, vi manipulerar inte och vi lägger
inte till något. Ett sådant förfarande hade
2/09
varit ödesdigert för såväl vårt personliga som
SkOFs förtroendekapital. Regelverket är emellertid omfattande och stundom snårigt. Om
vi missuppfattat något ur regelverket, eller om
regelverket ändrats utan vår vetskap, kommer
vi att publicera en rättelse i kommande nummer. Vi vill också påminna om att de jägare
som sköter sin fällfångst efter regelverket inte
på något sätt berörs av innehållet nedan.
En väsentlig regel i sammanhanget, en regel
som alla bör känna till, är 27 § i Jaktlagen.
Den säger att ”Jakten skall bedrivas så att viltet
inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara”.
Fällfångst av djur är en kontroversiell
syssla. Det finns engagerade utövare och det
finns minst lika engagerade motståndare.
Något som båda parter borde kunna enas
om är att verksamheten skall bedrivas efter
rådande regelverk och på ett för de fångade
djuren (och lockfåglarna) så skonsamt sätt
som möjligt. Majoriteten av jägarna agerar
också utifrån dessa självklara kriterier. Men
det finns alltså de som missköter sig, och som
därmed utsätter djuren för onödigt lidande.
SkOF är kritiska till en del fälltyper och
vi anser också att det finns brister i gällande
regelverk. SkOF har därför vid några tillfällen föreslagit skärpningar av regelverket
och kommer sannolikt att framföra ytterligare sådana krav/önskemål. SkOF kommer
dessutom att göra polisanmälan när uppenbara brott mot regelverket upptäcks.
Vilka fåglar fångar man i fällor?
Först skall vi titta på vilka fågelarter som är
tillåtna att fånga i fällor. När det gäller fåglar är levandefångst det enda tillåtna (med
ett undantag – snarfångst av ripor i delar av
Norrland). För diverse däggdjur finns däremot många dödande slagfällor. I princip är
alla jaktbara fågelarter tillåtna för fällfångst i
godkända fällor, men vanligtvis handlar det
om kråkfåglar, ibland måsfåglar samt, för
dem som har tillstånd, även duvhök. Det
finns särskilda fällor avsedda för gräsand,
orre, fasan, rapphöna och duvor, men de används så vitt vi känner till inte särskilt ofta.
En fälla avsedd för småfåglar (!) ”RommeHuman Micro L107” är uppenbarligen så
ny att någon beskrivning ännu (mars 2009)
inte finns att tillgå på Naturvårdsverkets
Foto 2: Erik Arbinger. Ung kungsörn fångad i Skånefälla.
hemsida (förmodligen är den avsedd för gråsparv och pilfink inomhus). Även den så kalllade Ottenbyfällan, som används vid fångst av
vadarfåglar för ringmärkning, är en typgodkänd fälla. Den heter Ottenbyfällan, L1.
Viktiga föreskrifter (hänvisningar
till paragrafer i Jaktkungörelsen)
• Fällor avsedda för fåglar skall kontrolleras,
och vid fångst vittjas, minst en gång per dygn
varav en kvällskontroll är villkorad (67 § Jk).
Tidskriften Anser 83
2/09
• Däggdjursfällor för levandefångst skall
vittjas en till två gånger per dygn beroende
på fälltyp och djurslag. En morgonkontroll
är villkorad för samtliga (67 § Jk).
• De fällor som är avsedda för såväl fågel
som däggdjur skall, åtminstone enligt vår
tolkning, således vittjas minst två gånger
per dygn (morgon och kväll). Kommentar:
Tyvärr har vi vid flera tillfällen noterat
slarv med de dagliga kontrollerna. Ibland
kommer ansvarig jägare till fällan först vid
middagstid (däggdjursfällor) och i de allra
värsta fallen har den dagliga kontrollen helt
uteblivit (norsk kråkfälla med fåglar i).
• Varje fälla, oavsett typ, skall vara märkt
med väderbeständig skylt som informerar
om fällans typ, ansvarig jägare samt adress
och telefonnummer till denne. Denna regel
gäller alltid om fällan är placerad i allemansrättsligt område. Notera att denna regel
även gäller för ogillrade fällor. Däremot är
personuppgifter inte obligatoriska om fällan används vid hus, gård eller trädgård (64
§ Jk). Kommentar: Tyvärr slarvas det mycket med märkningen av fällorna. Ofta finns
ingen uppgift alls, eller så är den skriven på
en slarvig papperslapp och mer eller mindre
oläslig. Detta är givetvis inte bra om fällan
visar sig innehålla en felfångad fågel. Sådan
felfångst sker frekvent av framförallt ormvråk
och glada, men även arter som kungsörn och
berguv har påträffats i till exempel rävfällor.
• Särskilt tillstånd erfordras vid jakt med
fångstredskap där levande djur (oftast duvor,
vår anm.) används i syfte att locka vilda
däggdjur samt vid jakt med fångstredskap
efter rovfågel, läs duvhök (61 § Jk). Däremot
säger 66 § Jk att fåglar som fångats under
tillåten jakttid får hållas i fångenskap och
användas som lockfåglar i fångstredskap i
syfte att locka frilevande fåglar av samma
art (vår understrykning). Härvidlag behövs
uppenbarligen inget särskilt tillstånd.
• Lagändring på gång! Från www.naturvardsverket.se/sv/Arbete-med-naturvard/Jaktoch-viltvard/Fallor-for-vilda-djur/ citerar vi
”I framtiden kommer reglerna för jakt med
fångstredskap att ändras. Inom EU diskuteras att införa gemensamma krav på utbildning för dem som jagar med fällor. Ett
EU-direktiv kan väntas vara klart 2010”.
Hur stora förändringar detta kommer att
innebära återstår alltså att se. Det kan finnas
anledning att återkomma till detta.
Foto 3: Ambjörn Carlsson. Felgillrad Skånefälla. Se hur
armeringsjärnet fallit ner till duvan på foto 2.
84 Tidskriften Anser
2/09
Felfångad fågel – vad gör man?
En felfångad fågel skall enligt regelverket
frisläppas och enligt vår tolkning skall det
ske omedelbart eller åtminstone snarast
möjligt. Men eftersom fällorna vanligtvis
inte kontrolleras/vittjas mer än en till två
gånger per dygn kan en felfångad fågel få
vänta länge. I Jaktkungörelsens 65 § står det
”Om fredat vilt fångats skall detta frisläppas
om det är oskadat eller bedöms kunna fortsätta leva utan onödigt lidande. Om viltet är
allvarligt skadat, skall det avlivas. Anmälan
om att fredat vilt fångats och avlivats eller
påträffats dött i fångstredskap skall snarast
göras till berörd polismyndighet”.
Upptäcker du en felfångad fågel skall du i
första hand ta kontakt med ansvarig jägare.
Denne når du via den märkning som fällan
skall vara försedd med. Förhoppningsvis
kommer ni överens om att frisläppa fågeln.
Saknas uppgift om fällans ägare bör du ta
kontakt med Polisen och då insistera på att
få muntligt tillstånd att frisläppa fågeln.
Nämn att fällan saknar obligatorisk märkning och att den fångade fågeln, vanligtvis
en rovfågel, lider av stress.
Hur vet jag då att det handlar om en
felfångst? Jo, enligt vår tolkning är alla fågelarter, utom de som fällan är avsedd för,
felfångade! Det vi kan vara absolut säkra
Foto 4-5: P-G Bentz/Sturnus. Norsk kråkfälla med död ormvråk i bortre änden.
Tidskriften Anser 85
2/09
på är att samtliga icke jaktbara arter (utom
duvhök i förekommande fall) inte får fångas
och att de därmed är felfångade om de råkar fastna i en fälla. För jaktbara arter gäller
att de är tillåtna för fångst i godkända red-
Foto 6: Ambjörn Carlsson. Närbild på ”stege” till Norsk kråkfälla.
skap. Givet att jakttiderna medger jakt (som
ju fångst är). Fasaner och rapphöns kan också
sitta i godkända fälleliknande konstruktioner
och tamduvor fungerar ofta som levande lockbete (mer om dem senare). Vad gäller jakttider skall nämnas att många jägare söker (och
vanligtvis får) dispens för kråk- och skatfångst
till omkring den 10 maj i Skåne. Ordinarie
jakttid på dessa arter upphör den 15 april.
Vem får fånga duvhök?
Det är i princip bara de gods eller större
markägare som bedriver fälthönsuppfödning
(främst av fasan) som söker, och ofta får tillstånd att fånga duvhök. I Skåne har det årligen under 2000-talet handlat om 10-19
86 Tidskriften Anser
olika gods/markägare (10 säsongen 2008-09).
Fram till och med säsongen 2007/2008
fick vissa gods årligen tillstånd att avliva ett
specificerat antal duvhökar. Antalet duvhökar som fick skjutas minskade år för år
(två gods fick tillstånd att
avliva vardera tre individer
i Skåne 2007-2008) och i
början av 2008 ändrades regelverket på så sätt
att Länsstyrelserna inte
längre kunde ge sådana
tillstånd. Numera kan således enbart tillstånd för
fångst och förflyttning
av levande duvhök ges.
Som SkOFs medlemmar
säkert känner till har föreningen under en följd av
år på olika nivåer agerat
för att förbjuda avlivning
av duvhök. Det var därför
med stor tillfredsställelse
vi mottog beskedet i början av 2008 att regeringen
beslutat att tillstånd till dödande av duvhök
inte längre kan utfärdas. I och med detta
har den sista legala förföljelsen av rovfåglar
upphört i Sverige. Även om det under senare år rörde sig om ett litet antal duvhökar
är detta en viktig symbolfråga. Vägen till
hundraprocentig fredning av Sveriges rovfågelarter har varit lång.
Fällorna
Det finns alltså minst 162 olika, typgodkända fällor i Sverige (mars 2009)! Många
av dem påminner om varandra och de allra
flesta är avsedda för däggdjur. 50 av dem
är dödande slagfällor (samt snara för ripa)
medan resten är levandefångstfällor. I den
2/09
följande genomgången tittar vi lite närmare på de vanligaste fågelfällorna samt på
de däggdjursfällor som lättast fångar fågel.
Samtliga av dessa fällor skall alltså vara utrustade med typ- och ägaruppgifter. Fullständiga konstruktionskrav och ritningar
för samtliga fällor finns på Naturvårdsverkets
hemsida http://swenviro.naturvardsverket.se/
dokument/epi/fallor/sok.php#soka
Knöppelfällan, L14
Duvhök, kråka, skata. Bygger på principen
med lockfågel (duva). Denna sitter i ett eget
utrymme nederst i fällan. Fällan används
frekvent vid duvhöksfångst. Konstruktionen är av gammalt datum och många av
fällorna som används har sett sina bästa dagar. Konstruktionsfel, slarvigt lagade fällor
samt handhavandefel är tyvärr vanligt förekommande. Gillerpinnen (den som utlöser
fällan) skall sitta minst 300 mm under den
övre ramkanten. Tyvärr slarvas det frekvent
med denna regel (foto 1). När gillerpinnen
placeras för högt upp ökar risken för skador
på den fågel eller det däggdjur som fångas.
De två locken slår igen med kraft och bildar
i slaget läge ett uppochnedvänt V. Om den
fångade individen inte är tillräckligt djupt
nere i fällan när denna slår, så är risken för
skador alltså stor. Med tanke på att en illa
skadad fredad fågel skall avlivas (65 § Jk),
kommer vi inte ifrån misstanken att denna
felgillring ibland sker med avsikt att skada.
Skånefällan, L67
Duvhök och kråka. Bygger på principen
med lockfågel (duva). Denna sitter i ett eget
utrymme nederst i fällan. Fälltypen är av
nyare datum och används ofta för duvhöksfångst. Beroende på storlek fångar denna fälla
allt från falkar till kungsörn och berguv. Maxmåttet för den övre ramen är 900 x 900 mm,
men vi upptäcker ibland fällor som överstiger
detta mått. Risken för felfångst av t.ex. kungsörn ökar då rejält (foto 2). Utlösningsmekanismen (gillringen) skall enligt konstruktionskraven bestå av en tråd och utlösningen ske
genom belastning på golvet i fångstrummet.
En tyvärr vanlig (men enligt vår tolkning ej
godkänd) variant av giller består av ett armeringsjärn som, när fällan löser, likt ett spjut
faller ner i duvans utrymme (foto 3). Duvan
riskerar således att spetsas.
Norsk kråkfälla, L12
Kråka, skata. Detta är en mycket vanligt
Foto 7: Olof Jönsson. Kråk- och skatfälla, modell Trolle Ljungby.
Tidskriften Anser 87
2/09
förekommande fälla. Den är i huvudsak avsedd för kråka och skata men fångar även
korp, råka och kaja samt diverse rovfåglar,
främst vråkar. Fällan fångar genom att fåglarna tar sig in genom den ”stege” som ligger vågrätt över den nedsänkta mittdelen av
fällan (foto 4). Kråkfåglar (och vissa rovfåglar) tar sig med lätthet ner i fällan, men har
mycket svårt för att ta sig upp och ut igen.
Ibland spänns en tråd under och längs med
stegen (godkänt) vilket ytterligare försvårar
för de fångade individerna att ta sig ut.
Felfångst av rovfågel går att minimera
genom att minska avståndet mellan de
tvärgående ribborna på stegen. Tyvärr är
denna del av stegens utformning (avstånden mellan tvärribborna – foto 6) inte reglerad i typgodkännandet. I äldre ritningar
för norsk kråkfälla och liknande fällor (t.ex.
Leufstadsbruksfällan L10) angavs ribbavståndet till 85 mm. Detta är borttaget i nyare anvisningar. För en annan kråkfälla med
rutnät i taket (L65) säger konstruktionskravet att måtten skall vara 150 x 150 mm. Ett
villkorat maxmått, absolut inte överstigande
150 mm., helst inte mer än 100 mm., borde
givetvis gälla även för den norska kråkfällan.
Varför finns inte detta med som krav i typgodkännandet idag? Varför envisas många
utövare med att ha en alltför ”glesribbad”
stege? Vi har funnit norska kråkfällor med
över 300 mm. ribbavstånd! En sådan fälla
fångar med lätthet ormvråk och flera andra
rovfågelarter. Det finns tyvärr välgrundade
skäl att misstänka avsikt med detta hos en
del användare av just denna typ av fälla, att
med effektivitet fånga rovfåglar. Ett annat
ganska självklart krav saknas i konstruktionskraven för Norsk kråkfälla – nämligen
obligatorisk sittpinne för de fångade fåglarna. Saknas sådan (vilket ofta förekommer) tvingas fåglarna att sitta på marken,
alternativt klänga på burens nätsidor. SkOF
anser att det för Norsk kråkfälla föreligger
allvarliga brister i Naturvårdsverkets typgodkännande.
Kråk- och skatfällor, t.ex. M/Trolle
Ljungby, L84
Kråka, skata. Används främst vid jakt efter
revirhållande kråkor/skator under våren
och tidig häckningssäsong. Flera olika typer finns men huvudprincipen framgår av
Trolle-Ljungbyfällan (foto 7). En tidigare
Foto 8-9: Laddad resp. slagen Slagfälla för hök. Notera de vidriga omständigheterna för den fångade ormvråken.
88 Tidskriften Anser
2/09
fångad kråka/skata fungerar som lockfågel
och drar de revirhävdande fåglarna till sig.
Den allmänna jakttiden för kråkfågel upphör den 15 april, men många söker dispens
för förlängd jakt efter kråka och skata. Länsstyrelsen i Skåne beviljar som regel dessa
dispensansökningar fram till omkring 8-10
maj. Aktiva kråk- eller skatfällor kan därför
vara tillåtna att användas ytterligare några
veckor efter ordinarie jakttids slut.
Slagnät för hök, L17
Hök, skata. Detta är en fälla som SkOF anser bör förbjudas. Tills så sker måste den vid
användande kontrolleras ofta, i princip hållas under ständig uppsyn. I annat fall strider
användandet som vi ser det mot 27 § i Jaktlagen. Fällan är mycket effektiv och fångar
ett brett spektrum av arter. Gemensamt för
samtliga fångade individer är att de trycks
ner mot den ofta kalla eller snötäckta marken efter fångst. Foto 8 och 9 visar fällan i
laddat läge samt med fångad ormvråk.
Den senare (fotot från 1980-talet) var
mycket medtagen efter att ha legat i fällan
under uppenbart lång tid. Slagnät för hök
har använts av ringmärkare och då befunnits vara mycket effektiv för fångst av diverse rovfåglar och ugglor. Vid dessa tillfäl-
len hölls fällan under kontinuerlig uppsikt.
Tyvärr är slagnät för hök idag tillåten att
använda för fångst av duvhök med endast
en villkorad kontroll per dygn. Detta är en
styggelse. Vi har dock en känsla av att fällan
inte används så ofta numera och inte alls
av ansvarskännande jägare. Å andra sidan
är denna fälla lätt att gömma och svår att
upptäcka. Låt oss hoppas att vår förmodan
om minskad användning stämmer med
verkligheten. Låt oss också hoppas att fällan förbjuds, åtminstone att ständig tillsyn
villkoras, snarast möjligt.
Nyborgsfällan, L53
För räv, grävling och duvhök. Detta är en
mycket vanlig fälla och den används främst
för fångst av räv och grävling, men i typgodkännandet nämns också duvhök. Därmed måste den enligt vår tolkning kontrolleras och vid behov vittjas både morgon och
kväll. Tyvärr är Naturvårdsverkets nuvarande inställning den att endast morgonkontrollen är obligatorisk. En duvhök som går i
fällan på förmiddagen kan alltså få sitta till
nästa morgon! SkOF har egen erfarenhet av
att sådant också sker.
Nyborgsfällan kan vara av såväl enkel
som dubbel typ (foto 10). Den har också
Tidskriften Anser 89
2/09
ett särskilt rum för levande lockfågel (duva).
I dubbelvarianten sitter duvan i mitten av
buren och i enkelvarianten i bortre gaveln.
Fällan får vara 500-1000 mm hög och 6001200 mm bred (invändigt mått). Ju större
den görs desto större är risken att rovfåglar,
t.ex. örn och ibland också berguv, låter sig
fångas. Vi förordar därför mindre varianter
av denna fälltyp. Gillrets utlösningsmekanism består ofta av råttfälla/or som sitter
helt öppna på fällans ovansida (foto 11).
Enligt vår tolkning av konstruktionskraven
är detta inte tillåtet. Åtminstone menar vi
att råttfällorna måste förses med ett skyddande hölje. Risken för att fåglar av diverse
slag, inte minst rovfåglar, eller mindre däggdjur, som uppehåller sig på fällans ovandel,
utlöser råttfällan (och skadar sig eller rent av
fastnar) måste anses som reell.
Rävfälla Lillienberg L59
Räv, grävling. Ännu en vanlig variant av räv
och grävlingfälla som ofta görs onödigt stor.
Därmed ökar risken för felfångst av framförallt rovfåglar. Såväl bredd som höjd får
vara upp till 1000 mm (invändigt mått). Vi
förordar små varianter av denna fälla. Fällan fångar genom att den övre delen faller
ner och därmed innestänger djuret. Fällan
på foto 12 är av mindre storlek.
Stockfälla för mård, S19
Mård. Denna fälltyp borde enligt SkOF
inte vara tillåten. Det är en fast konstruktion som bygger på att en övre gillrad stock
faller ner över en undre stock och därmed
klämmer ihjäl djuret (foto 13). Eftersom utösningsmekanismen är åtkomlig för vilket
klättrande djur som helst och givetvis också
för fåglar, så fångar fällan inte selektivt. Den
är alltså farlig för andra arter än
mård, bland annat för duvhök
och i värsta fall för nyfikna barn.
Vi har också funnit stockfällor
med kvarvarande dun från uppenbart felfångade duvhökar.
Stocken faller ner med kraft
och träffar enligt vår erfarenhet
blint. Ibland slår den över icke
vitala delar av djuret och den
fångade individen utsätts då för
en utdragen dödskamp (foto
14). Fälltypen är stationär och
har ofta flera år på nacken. Det
senare innebär allt för ofta att
precisionen blir lidande och att
fällan därmed dödar sämre.
Foto 10: Ambjörn Carlsson. Nyborgsfälla
L53 – en vanlig och allround fälltyp.
90 Tidskriften Anser
2/09
Andra fällor
Vi har i denna text informerat om ett fåtal av de minst 162 tillåtna fälltyperna. Det
finns alltså åtskilliga andra typer av fällor
som vi kan stöta på ute i markerna. Majoriteten av dessa är små fällor avsedda för mindre däggdjur som mink, råttor och möss.
Men det finns, som nämnts inledningsvis,
också flera fällor för större djur, samt fällor för andra fåglar än dem som behandlats i texten. Samtliga fälltyper redovisas på
Naturvårdsverkets hemsida – se länk under
rubrik ”Fällorna” ovan.
Förfallna fällor
Vi har under våra vandringar funnit flera
uttjänta fällor som stått kvar som bedagade
vrak i naturen. Några har faktisk varit gillrade, andra har stått kvar i mer eller mindre
förfallet skick. Utöver att det ser allmänt illa
ut löper fåglar och andra djur en uppenbar
risk att fastna i t.ex. trasiga nätdetaljer. Ett
lika enkelt som självklart råd är därför; ta
bort fällan när den tjänat ut.
Detta är en uppmaning som borde gå
ut från ansvariga myndigheter, det vill säga
Naturvårdsverket och Länsstyrelserna. Möjligen borde övergivna fällor gå under lagen
om nedskräpning?
Lockfåglar – duvor och andra
– vad gäller?
Fångst av skator och kråkor sker ofta med
hjälp av en lockfågel av samma art som den
som avses fångas. Lockfågeln sitter då i ett
särskilt fack och lurar sin frände att gå in i
ett annat fack. Detta är tillåtet utan särskilda
tillstånd. Däremot krävs särskilda tillstånd
om lockfågeln är av annan art än den som
skall fångas. Sådana tillstånd krävs alltså när
levande duvor används som lockfåglar. När
Länsstyrelsen i Skåne utfärdar tillstånd för
fångst av duvhök (för förflyttning) ges också råd och anvisningar för hur lockduvorna
ska hanteras. Vi utgår från att samma råd
och anvisningar gäller när duvorna används
som levande lockmedel för räv och andra
däggdjur. I råden och anvisningarna ingår
ordet bör på flera ställen Detta innebär en
betydande svaghet i regelverket. SkOF för-
Foto 11: Ambjörn Carlsson. Oskyddad råttfälla (utlösningsmekanism) på Nyborgsfälla.
Tidskriften Anser 91
2/09
ordar därför att flera bör ersätts av ska. Av
råden och anvisningarna framgår bl.a.:
• Att daglig tillsyn ska ske och att den ska
omfatta kontroll av såväl duvans hälsotillstånd som tillgång på foder och vatten.
Utfodringen bör ske under tak så att fodret inte påverkas av nederbörd. Vattnet ska
hållas friskt och fritt från föroreningar. Om
fångst bedrivs då det råder minusgrader
ska duvan erbjudas ljumt vatten minst två
gånger per dygn. Kommentar: Att mat och
vatten är obligatoriska krav är en självklarhet. Tyvärr finner vi ändå ibland brott mot
denna regel. Ibland saknas vatten, ibland är
både mat och vatten minst sagt förorenade.
Foto 15 visar en vattenbehållare som sannolikt suttit orörd sedan förra säsongen. I
fällan satt en lockduva och detta vatten var
vad den erbjöds (Skåne oktober 2008).
Foto 12: Ambjörn Carlsson. Rävfälla Lillienberg.
92 Tidskriften Anser
• Att sju dygn i följd är den längsta tid som
en duva får hållas som lockfågel i ett fångstredskap. Länsstyrelsen rekommenderar dock
att duvorna inte hålls som lockfåglar längre
än två dygn och att de byts ut i samband med
att en hök fastnat i fällan. Lockfågelutrymmet bör rengöras från träck och foderrester i
samband med byte av lockfågel.
• Att maximitiden – 7 dygn – endast bör
tillämpas då det råder gynnsamma väderleksförhållanden. Vid sträng kyla, intensivt
snöfall, ihållande regn eller mycket hård
vind bör fångsten av djurskyddsskäl avbrytas och återupptas först då förhållandena
förbättrats.
• Lockduvorna ska ha vind- och regnskydd
och hur dessa ska se ut framgår av fällans
typgodkännande. Länsstyrelsen i Skåne till-
2/09
lägger att sittpinne bör erbjudas lockfågeln.
”Bör” borde här vara ersatt med ”ska” och
sittpinnen borde vara ersatt av sittbräda.
Tamduvor sitter nämligen hellre på flata
ytor än på runda pinnar.
SkOF har dokumenterat ett flertal exempel där bristfällig tillsyn och skötsel inneburit att duvorna verkligen farit illa. Avsaknad
av färskt dricksvatten och föda, mängder
med avföring som inte städats bort och utsatthet för besvärliga väderförhållanden är
några exempel. Eftersom duvan är tam faller den under djurskyddslagen. Kanske borde det rättsligt prövas om duvhållning på
detta sätt verkligen är förenlig med lagens
intentioner? Frågan har under årens lopp
fått mycket begränsad uppmärksamhet.
Ringmärkning
I texten har ringmärkning nämnts vid ett par
tillfällen. Det ska poängteras att all fångst av
fågel för ringmärkning i Sverige lyder under jaktlagen och att det krävs särskild licens från Ringmärkningscentralen för att få
verka som ringmärkare. Det är således inte
tillåtet att fånga fåglar för ringmärkning
utan att ha vederbörligt tillstånd.
Allmänna råd till SkOFs medlemmar
Vid tveksamheter om fällors konstruktion,
placering eller vid upptäckt felfångst: Kontakta ansvarig jägare – se fällans märkning.
Saknas sådana uppgifter bör du vid felfångst
samt vid uppenbara och allvarliga brister
kontakta polisen.
Foto 13: Ambjörn Carlsson. Stockfälla för mård betad med fasantupp.
Tidskriften Anser 93
2/09
Vid tveksamheter kan
författarna kontaktas – se
Anser eller www.skof.se.
R
ör inte fällorna! Det är
egenmäktigt förfarande
att på något sätt manipulera
eller sabotera annans egendom eller att avsiktligen störa tillåten verksamhet. Undantag från detta självklara
påpekande sker på enskilds
eget initiativ och denne får
då också själv stå för konsekvenserna.
Under vissa omständigheter, t.ex. om felfångad fågel
löper risk att skada sig och
kontakt med jägare och/eller polis inte är möjlig, bör
det dock vara möjligt för utomstående att på egen hand
ingripa med hänvisning till djurskyddslagen och jaktlagens 27 §. Låt den aktuella
fällan vara stängd efter frisläppandet eller
omhändertagandet. Det är lämpligt att efter en sådan åtgärd kontakta ansvarig jägare
eller polis i efterhand.
Regelverket – var hittar jag det?
Svenska Jägarförbundet ger i samarbete
med Norstedt Juridik AB ut boken ”Jaktlagstiftningen”. Här finns all information
samlad. Det finns också mycket information på Naturvårdsverkets hemsida www.
naturvardsverket.se Här kan man klicka sig
fram till diverse sidor varav en del är tipsade
om i vår text ovan.
KENNETH BENGTSSON, ARNE OHLSSON & AMBJÖRN
CARLSSON, SKÅNES ORNITOLOGISKA FÖRENING
94 Tidskriften Anser
Foto 14: Ambjörn Carlsson. Illa träffad mård i en stockfälla.
Foto 15: Ambjörn Carlsson. Orent vatten i smutsig behållare var vad
duvan erbjöds.
- 122 -
Bilaga F:5
Naturen, jägarens lekstuga?
2010-03-22 | Publicerat
”Han erinrade sig, att jaga och skjuta ett skräckslaget djur och sedan avfånga
det med kniv eller klubba – den extatiska maktkänslan som följde efter att ha
tagit ett liv”
Stycke kring jaktkänsla taget ur, Ken Folletts roman ”En värld utan slut”.
Jägare/folk med bössa verkar anse att naturen med viltet är deras egendom, att låta
leva eller dö som det dem behagar. De tycks ha alla riktiga svar kring naturen och
viltet, och framför åsikten som en självklarhet.
Centerpartiet gav ett vallöfte 2006 att varg skulle bli jaktbart vilt i vårt land. På grund
av detta är det extra chockerande hur vår miljöminister och de övriga i
alliansregeringen inte visar något som helst intresse för att lyssna in opinionen,
svenska folket och eller forskares svaromål kring detta deras beslut, licensjakt på
varg.
Dessutom är det så att många, många djur årligen inte fälls vid jakt, utan skadeskjuts
och sedan inte påträffas igen, vilket inte tycks bekymra, inget som det talas öppet
om. Så vitt man inte finläser någons blogg, där finns både skrytsamhet och rena
vidrigheter beskrivna kring jakt och främst om vargjakt. Mycket av den jakt som
bedrivs är inte värdig, fällfångst, skoter/biljakt, dålig skyttekunskap, hetsjakt med fler
lagbrott är vanliga i dagens jaktsverige.
Dålig självinsikt och standardsvar är det inom jägarkåren, när yttringar om ogillande
från någon icke jägare hörs och inte så sällan bemöts dessa personer med
otrevligheter och fördummade åsikter, som svar. Och i Dalarna vet vi att motstånd
bemöts med rejäla hot, troligen också på andra platser i vårt land.
Kommunalrådet i Nordanstigs kommun, Sven-Erik Sjölund (S) i spetsen för
kommunen, har låtit klubba igenom ett beslut – att kommunen skall vara vargfri. Ett
sätt att i det fördolda tala om att illegal vargjakt i Nordanstigs kommun, är ok. Ytterst
märkligt att inte någon ”tillrättavsining”/fördömande har hörts från adekvat håll.
Den illegala jakten har uppmärksammats i år mer än övriga år, och polis och
åklagarämbeten visar nu upp sin syn på den - utredningar läggs ned, lika lätt som det
är att vända ett papper. Carlgren och regeringen har fått flertalet forskarrapporter
- 123 -
kring varg av ”tunga” enskilda forskare och uttalande av vikt från SRF, SNF, WWF,
dessutom har Sverige undertecknat EU: s Art & habitetsdirektiv, men utan att ta
någon som helst notis om dessa. Är det meningen att makten inte skall följa lagar
och praxis, väger vallöften tyngst? Och detta i vårt utbildningsivrande land.
Sanningen är den att Carlgren har blivit lurad av jägarförbunden med deras
redovisning av det ”faktiska” läget kring varg och pressad av partikamraten och
jägaren Eskil Erlandsson till felaktiga beslut, att anta licensjakt på varg.
Jag vill nämligen inte tro på att Carlgrens innersta övertygelse är vargjakt, han
proklamerar sedan länge vikten av mångfald och miljöhänsyn.
Carlgren, du är skyldig svenska folket en ursäkt. Dels på grund av dina uttalande för
vargjakten som visar din starka tilltro till jägarnas ord och verksamhet, dels på grund
av den massiva kritik som hörts i spåren av vargjakten. Det är dags för Sverige att ha
omsorg, kunskap och kontroll över vad som sker i vår natur och inte minst att bevara
den.
Eftersom det egentligen aldrig funnits någon kontroll att tala om vad gäller
jägarutbildningen, innehav av jakträtt, jaktmark, innehav av jaktvapen och
jakthundens rätt, så är det nu hög tid att se över ”jakträtten” och dess innehåll i
praktiken.
Inför en Lex jakt - det skall vara en statlig kontroll av; jaktutbildning, jaktlicens
innehav, skyttekunskap, nykterhet. Bössor och skotrar skall märkas, nära kontroll av
jägare och deras byte skall ske konstant med speciell länsmyndighet, all illegal jakt
skall med alla till buds stående medel beivras – brott mot tystnad/skyddande av
jaktbrott får ökad straffpåföljd och genererar indragen jakträtt. Beslut kring
rovdjursjakt/skyddsjakt skall avgöras av Naturvårdsverket och inte av länsstyrelserna.
Tamboskapshållare i vargrevir skall få hjälp med rovdjursstängsling, herdehund och
kan kopplas till naturturism. Kontroll av biologiundervisningen i svenska skolor, de
tycks råda en okunskap om den svenska naturen och sambanden i den.
Jakthundars rätt skall kontrolleras; genom utbildning av den med doftdiskriminering,
utbildning av hundägaren kring hundens fostran genom etologiska och moderna
träningsmetoder, dessutom skall kontroll ske av att hundens sociala och fysiska
omvårdnad är god. En jakthund skall fysiskt tränas upp inför jaktpassen och varvas
ned efter att jaktsäsongen är avslutad enligt adekvat fysiologiska träningsmetoder.
Under icke jaktsäsong skall hunden ha ett fullgott socialt och aktivt liv och inte leva
som hundgårds/bandhund. Detta kan i sig ske inom ramen för jägarlicensens
varande och utformas via samstämmigt vetenskapligt erkänd hundkunskap.
Charlotte Swanstein
Hundpsykolog, författare och lärare, medlem i Svenska Rovdjursföreningen
Publicerad i DalaDemokraten och Skånska Dagbladet i april 2010.
- 124 -
Bilaga F:5
Mordhot, hot och trakasserier mot djur/naturvänner
Till länspolismästarna i rovdjurslänen
Jämtlands län: Stephen Jerand, Dalarnas län: Sten-Olof Hellberg
Gävleborgs län: Christina Forsberg, Värmlands län: Dan Persson
Örebro län: Kalle Wallin, Västmanlands län: Lars Hallberg
Västra Götalands län: Ingemar Johansson
Utdrag ur ett brev som gick till Länspolismästarna, aug 2010:
Jägarhot – ett stort rättsstatsproblem
…
”Förutom jägarnas grova jaktbrott och grova hatbrott mot de starkt skyddade
stora rovdjuren och förutom många jakthundars tragiska situation vilken
strider mot Djurskyddslagen, sker mordhot, hot och trakasserier mot
människor. Detta är ett område som inte prioriteras av polisen idag. Dessa hot
och trakasserier drabbar fler medborgare än vad andra kriminella
gängbildningar åstadkommer. De påtagliga och subtila hoten påverkar hela
byar och samhällen.
Dessa brott måste ges största prioritet av alla länspolismästare i
rovdjurslänen.
Mer resurser behövs!
Vi vill att ni länspolismästare samarbetar med varandra och med de
medborgare som har värdefulla informationer.
Bakgrund
Under ca 20 år har vissa jägare utövat allvarliga hotelser och påtryckningar på sin
omgivning, mot dem som har en normal inställning till djur och natur. Detta kriminella
beteende har blivit mer omfattande och grövre under de senaste 10 åren.
- 125 -
De individer/grupper som har drabbats är
1. Hustrur till jägare som tvingas ha samma uppfattning som sin man – detta är
hustruförtryck
2. Enskilda personer som vågar säga att de värnar om rovdjur/djur och natur
3. Hela byar/samhällen måste ha samma åsikter som jägarna. Byinvånarna
tystnar, man berör inte ämnet. Gör man det blir man utfryst
4. Tjänstemän/kvinnor på statliga verk har blivit hotade i åratal. Vi vet att det
också gäller en del inflyttade poliser. De blir inte långvariga på sina tjänster
5. Företagare som vill arbeta med ekoturism, stoppas på olika sätt.
6. Jägarna går in i kommunalpolitiken och styr/påverkar på olika sätt som gynnar
deras brottsliga beteenden. Det tas oftast inte demokratiska beslut
7. Jägarna har nu, efter flera års påtryckningar, också fått fäste i den nuvarande
regeringen. Ingen kritisk granskning görs beträffande det jägarna säger och
påstår. Den nuvarande rovdjurspolitiken är uppbyggd på lögner
8. Denna s k "kriminella machovärld" påverkar negativt och dämpar kreativa
kvinnors önskan om jämställdhet mellan könen i era län
9. Denna machovärld och deras brist på en vid samhällssyn drabbar även
barn/ungdomar (speciellt flickor)
Vad vi känner till finns det inte någon aktiv plan hos polisen för att lösa denna
brottslighet. Vi får oftast höra att ”folk inte vill lämna information eller att vittna i
rätten”, det är därför ni inte kan lösa brotten. De är ett påstående som vi inte
accepterar. Nu är läget akut och omedelbara åtgärder måste genast ske. Många
människor har försökt anmäla till den lokala polisen men de har mötts med likgiltighet
eller nonchalans. Det har inte lagts ner några resurser på att stävja jägarnas
beteenden.
Nu har det gått så långt att invånare i era ansvarsområden har slutat eller drar sig för
att anmäla till den lokala polisen. Folks förtroende för polisen i rovdjurslänen är lika
med noll. Det innebär att människor är frustrerade och osäkra på hur de ska hantera
sin situation. De har blivit grovt kränkta och får nu hantera sina liv på ett mer
komplicerat sätt. Denna utveckling måste vända, folk måste få tillbaka förtroendet för
polisen – detta är ett krav för att demokratin ska upprätthållas.
Få brott blir lösta
Det är alltså få brott som blir lösta. Det gäller brott mot människor och det gäller
grova jaktbrott och grova hatbrott mot rovdjuren. Hade polisen haft ett stort
förtroendekapital hos människor i dessa län, hade många brott gjorda av jägare
kunna leda till åtal.
Vad vi känner till är många poliser i rovdjurslänen själva jägare d v s de är
jaktkompisar med de kriminella, de kan vara släkt eller så har de fogat sig till de
rådande åsikterna för att kunna utföra sitt arbete.
Det har alltså gått så långt att demokratin har satts ur spel. Nu krävs det samarbete –
alla goda krafter måste arbeta med tydliga mål. De kriminella jägarna måste få
besked av er, kanske via media, att nu är det noll-tolerans som gäller. Jägare som
- 126 -
hotar och tystar folk ska förstå att allt kommer fram till miljöpolisen och att det blir
konsekvenser. Polisen måste få kunskap om jägarnas mentalitet och se igenom
deras lögner och ”skenhelighet.”
… brevet fortsätter
Några exempel. ”Kända = officiella” rovdjursvänner som blivit hotade (de flesta
är från Dalarna)








Jimmy Magnusson, Frövi (nära Örebro), sabotage mot bilen, förtäckt hot
Göran Steen, Borlänge, mordhot
Seja Bildängen, Ludvika kommun, hotad, hennes hästar ska förgiftas
Fritz Schür, hotad, gevärsskott, blev tvungen att flytta från Dalarna till
Mellansverige
Kit o Lene Larsen, Rättvik. Bilen hade kört fast i leran på en skogsväg nära
Furudal och de sökte hjälp. En jägare försökte köra på dem. De fick springa in
i skogen för att gömma sig. Anmäldes, men inget hände p g a brist på bevis.
Anders Ståhl, Leksand, Ekoturism, var ute i skogen med en grupp utländska
turister (England). Påhoppad och slagen av en jägare. Inga fler turister
skickades från det landet.
*) Mikael Boberg, Filipstad (som var med i Debatt,SVT), fick hotlapp i bilen
samt ratten förstörd. Bilen förstörd 10 ggr. Är nu på väg att flytta från orten.
Han har skrivit på nätet om detta och att han har fått två påringningar av
personer som blivit hotade (från Arvika och Dalarna).
76-åriga Susanne Huchel, Våmhus, Mora, har blivit grovt trakasserad, hotad,
knockad – fick fara till sjukhuset, detta ha pågått under otroligt många år. Hon
är djurvän. Hon säger att om hon nämner att hon är vargvän, skulle hon
dödas. Hon är så frustrerad över att se så många jakthundar som lider, varje
dag, året runt, när hon går ut med sina hundar.
Hotade tjänstemän/kvinnor







/KH
Hans-Olof Hansson, naturspårare , Länsstyrelsen Dalarna
Mats Rapp,
”Pär Johansson,
”Lena Berg, biolog, rovdjursavd,
”Förre landshövdingen fick fly från ett möte med aggressiva jägare uppe på
Grönklitt. Stämningen var obehaglig. Detta stod även i media.
Förre kommunalrådet i Orsa, Ann Beskow, var helt klart hotad enligt vad jag
tror. Allt som jägarna ville, fick de igenom.
M fl.
- 127 -
*) Tel.samtal med Mikael Boberg, Filipstad, 2010-08-02
Mikael var med i Debatt SVT i våras med anledning av att han fick sin bil förstörd och att det
låg en hotlapp i bilen p g a att han är accepterar varg i naturen. Efter hans medverkan i
programmet fick han flera samtal från människor som också blivit hotade, från Arvika och
Dalarna.
Han berättade att han sedan dess fått bilen förstörd 10 gånger – det har blivit mycket kostsamt
för honom. Han har även fått många samtal, men det har varit tyst i luren. Han får heller inga
av sina artiklar införda i lokalpressen, Värmlands Folkblad, eftersom redaktören är jägare.
Nu funderar han starkt på att flytta därifrån.
Han känner också en man som är med en frivilligförening som hjälper till att räkna vargar,
han arbetar på Handelsbanken. Två gånger har denne man fått alla fyra däcken sönderskurna.
/Berättat av Mikael Boberg för Kristina Hallin
I Dalarna är många tamdjursägare också jägare./KH
Djurskyddsinspektörer utsätts för trakasserier
Ingen av Annikas företrädare orkade fortsätta sina jobb
Bild på Annika
Trakasserad. Under ett och ett halvt år som djurskyddsinspektör i Orsa har Annika Persson hunnit
inspektera närmare 100-talet djurhållare vilket resulterat i tio förelägganden av vilka flera gått till
samma djurägare. Foto: KJELL JANSSON
DALARNA
Hot och trakasserier, upptrissade av illvillig ryktesspridning och obehagliga samtal
där smockan hänger i luften. Det är vad länets djurskyddsinspektörer allt oftare
tvingas utstå för att de fullföljer sina uppdrag. Kritiserade djurhållare som slår tillbaka
gör drömjobbet till en mardröm, får de flesta att ge upp och hoppa av efter bara något
år.
En av de djurskyddsinspektörer som just nu känner sig förföljd och mår väldigt dåligt är
Annika Persson på miljö- och hälsoskyddskontoret i Orsa. Efter att ha tvingats ingripa när
djur farit illa har hon sedan i höstas trakasserats både på jobbet och hemma på sin egen
gård.
Och Annika är inte ensam om att ha utsatts för anonyma hot och trakasserier i Orsa. Båda
hennes företrädare har på kort tid tvingats sjukskriva sig av samma orsak, och ingen av dem
har förmått återvända till jobbet.
– I anonyma brev har jag uppmanats säga upp mig och fått kopierade platsannonser på jobb
att söka på annat håll, berättar Annika.
- 128 Nu senast har någon varit hemma hos henne och skrivit ”sälj” på stolpar ute på gården. Ett
tilltag som hon upplever som väldigt olustigt då hon bor ensam med barn och djur på den
egna gården i Skattungbyn.
– De här människorna är tydligen beredda att sprida rykten och gå hur långt som helst för att
rättfärdiga den kritiserade djurhållaren och framhålla att det måste vara något fel på mig,
fortsätter Annika
Samtidigt är hon den första att framhålla att de allra flesta, av de drygt 300 tillsynsobjekt hon
möter i jobbet, sköter sina djur så bra att det är trevligt att inspektera deras verksamhet.
– De flesta tar också mina tillsägelser på rätt sätt och åtgärdar påtalade brister med bara
muntliga överenskommelser. Det händer till och med att de inser förbättringen och tackar för
tipset, säger Annika. Men så finns det de som bara lovar och lovar och med tanke på djuren
måste föreläggas skriftligt. Ett sådant papper kan räcka för att karusellen ska snurra igång
och hatbreven börja strömma in. Kommer det in en anmälan om misstänkt vanvård och
djurhållaren håller sig undan måste miljökontoret ändå göra en inspektion.
– Då är vi skyldiga att begära handräckning av polisen, för att få gå in till djuren utan
ägarens tillåtelse, förklarar Annika.
– Det kan vara bra att känna till, då kritik ofta framförs mot att polisen blandas in och tas med
ut till gården.
Viktigt att veta är också att det alltid är miljönämnden och inte den enskilde
djurskyddsinspektören som står bakom alla beslut om förelägganden, omhändertaganden
eller om så krävs avlivning av djur.
– Tyvärr kan de här människorna inte skilja på sak och person, och då känns det olustigt att
fortsätta, säger Annika.
Hon är satt att bedriva lagstadgad tillsyn av allehanda djur och se till att de hålls i enlighet
med djurskyddslagen.
– Den anger minimikraven för hur djuren ska ha det, och jag begår tjänstefel om jag ser
mellan fingrarna för att slippa obehag från djurhållaren, framhåller hon.
– Samtidigt pressar djurskyddet på från andra sidan med ständiga påhopp om att vi
djurskyddsinspektörer gör för lite och att ärendena tar för lång tid.
Det är alltså en ständig balansgång för Annika, som alltid måste ha täckning i lagen för alla
beslut som fattas för djuren.
– Ett föreläggande är inget man bara kastar ihop på nolltid i ilska över att djuren på en gård
far illa, förklarar hon.
– Det kräver massor av jobb in i minsta detalj och kan dessutom överklagas i instans på
instans av djurägaren om denne känner sig felaktigt behandlad. Därför finns egentligen ingen
anledning att gå till angrepp mot enskilda inspektörer. Men trots starkt stöd från chef,
kolleger och miljönämnd är Annika tveksam till att fortsätta sitt arbete.
– Utanför jobbet står jag ensam och vill kunna känna mig trygg med mina barn och djur
både hemma och ute i samhället, framhåller hon. Samtidigt upplever hon att det
fruktansvärt fel att låta anonyma rättshaverister skrämma folk från sitt jobb och hoppas på en
förändring så att hon kan stanna kvar.
PIA PERSSON
2006-02-01
... Fler exempel skickades till Länspolismästarna /KH
- 129 -
Vissa texter hämtade från webbsidan vargreviret.com, 2010-08-02:
Hot och trakasserier mot vargspårare, forskare, politiker och privatpersoner
I rovdjurskonfliktens kölvatten följer en uppsjö av annan brottslighet förutom
tjuvjakt och utläggning av giftåtel, såsom trakasserier och hot mot människor.
I de flesta fall riktas dessa hot och trakasserier sig mot de som värnar om vargen eller anses värna om
vargen, såsom politiker, myndighetspersoner, företagare med inriktning mot vargturism, vargspårare
och privatpersoner. Hot och trakasserier bör man i alla lägen ta avstånd från och fördöma.
Hot vanligt mot rovdjurshandläggare
Publicerad 30 april 2010 - 07:57
Uppdaterad 3 maj 2010 - 09:42
LÄNET - Hoten har blivit så allvarliga att ingen rovdjursspårare får jobba
ensam i norra Dalarna. - Vår personal jobbar numera två och två av
säkerhetsskäl, säger Stig-Åke Svenson miljövårdsdirektör vid
Länsstyrelsen Dalarna.
(14/3-04) Sabotagen fortsätter mot vargspårare
Hot och trakasserier från vargmotståndare har blivit en del av vardagen för länsstyrelsens
naturbevakare i Dalarna. I Siljansreviret som omfattar delar av Rättvik, Mora och Orsa har hotbilden
gjort att länsstyrelsen beslutet att naturbevakarna inte längre ska jobba ensamma.
När det gäller hot mot länsstyrelsernas naturbevakare så är Dalarna värst drabbat i hela landet. Åtta av
de tolv naturbevakarna i länet har blivit utsatta, konstaterar radioprogrammet Kaliber som sänds på
söndag. Där berättar tre av länets naturbevakare om sina egna erfarenheter och hur hot och trakasserier
skapat otrygghet i jobbet. För en månad sedan beslutade länsstyrelsen att i området med mest hot och
trakasserier, i Siljansreviret som omfattar delar av Rättvik, Mora och Orsa - ska naturbevakarna inte
längre jobba ensamma i skogen.
- Vi underrättar polisen så att alla hot blir polisanmälda och så försöker vi utbilda vår personal i hur
man ska agera i hot och våldssituationer, säger miljövårdsdirektör Stig-Åke Svenson till Gävledala.
Dödshot vanliga
Mordhot eller andra hot och trakasserier har mött varannan tjänsteman som arbetar med rovdjur i de
fem län, där licensjakt på varg är tillåten.
Det visar en undersökning som radioprogrammet Kaliber gjort med 52 berörda tjänstemän, uppger
Sveriges Radios Ekoredaktion. 45 av dessa har arbetat i mer än ett år med rovdjur och det är hälften av
dessa som varit utsatta på något sätt.
En av dem är Per Johansson som är naturbevakare vid länsstyrelsen i Dalarna, ett av varglänen. Han
har minst två gånger blivit indirekt hotad till livet.
I trakasserierna mot Per Johansson har ingått att han fått däcken sönderskurna på sin bil hemma på sin
gård. -Åtta meter från mitt köksfönster, berättar han.
- 130 Mats Hallin är en annan naturbevakare vid länsstyrelsen i Dalarna. Han berättar om oro och olust över
det sätt människor visat sitt missnöje med rovdjurspolitiken. - Man jobbar oftast ensam så det blir en
otrygg arbetsplats eller arbetssituation, säger Hallin.
I en dokumentär som SVT sänder på måndag avslöjas ett nätverk med förgreningar i både Värmland
och Dalarna att en grupp jägare arbetar systematiskt för att försöka utrota den svenska vargen. De
använder bland annat förgiftade köttbitar, fällor och avsågade älgstudsare.
BILD
Rovdjurshandläggare fick bildäcken sönderskurna.
Jägarna tar avstånd från hoten
Torbjörn Lövbom, ordförande i Svenska Jägareförbundets rovdjursråd, tar avstånd från både den
illegala jakten och hoten. Han ser dem som tecken på den "ökade polarisering i rovdjursfrågorna som
också blev synlig i debatten efter vargjakten", säger han till TT.
- Den har gjort att det finns folk i ytterkanten som vill framstå som handlingskraftiga och tar saken i
egna händer helt enkelt, men jag tror att det är en väldigt, väldigt liten grupp.
Miljöminister Andreas Carlgren låter hälsa via sina pressekreterare att uppgifterna om hot och illegal
jakt är allvarliga, men att de i första hand är "en uppgift för rättsvårdande myndigheter".
TT/SVT Gävledala
Vargspårare i Norge får bildäck sönderskurna: Full ulvekrig
Men det er ikke bare ulvene Larsen mener de er på jakt etter. Da han kom tilbake fra oppdraget fredag
var to av dekkene på bilen hans skåret opp. I tillegg var et annet dekk også så ødelagt at det måtte
skiftes ut. Bilen sto mange kilometer fra nærmeste hus.
– Jeg er ikke i tvil om at det er ulvemotstandere som har gjort dette, men jeg har ingen navn. Jeg hadde
parkert helt avsides, ved Hafsjøen. Der ferdes det ikke folk til vanlig, sier han til Romerikes Blad.
0803
Rovdjursansvarig från Jämtland har fått sina bildäck sönderskurna. Vargtips gav
utryckning
Det har hänt att jag fått mina bildäck sönderskurna på bilen när jag varit ute på uppdrag. Många har
åsikter om rovdjuren, men de som är mest berörda av dom bråkar ofta minst. 0603
Kursdeltagare trakasserade av vargmotståndare i Rättvik.
Vargspårare på kurs trakasserade i Rättvik
En annan man kom utrusande från sin bil och ropade svordomar mot deltagarna som exempelvis "jävla
idioter, ni är så jävla dumma i huvudet".
För två år sedan utsattes ledaren av kursen för däckskärning på vägen mellan Ingels och Bingsjö. I fjol
gapade en person att det inte skulle vara några "vargmuppar" i deras skog. 0602
Kommunalråd hotad av anonym brevskrivare. Jones hotad till livet.
Kommunalråd Jonny Jones hotades i fredags när ett brev kom till kommunalhuset från en anonym
brevskrivare. Hotet omfattar önskningar att kommunalrådet ska drabbas av både sjukdom och död.
0601
Jonny Jones mordhotad Vargfrågan är orsaken.
Rättviks kommunalråd Jonny Jones har mordhotats. I ett brev till kommunen hotas han till livet med
anledning av uttalanden, som han gjort i rovdjursdebatten.0601
- 131 Rättviksbo hotade och trakasserade länstyrelsens personal.
Rättviksbo polisanmäld för trakasserier
En man i 60-årsåldern från Rättvik, har polisanmälts misstänkt för olaga hot mot den personal som
arbetar med vargfrågor åt Länsstyrelsen i Dalarna.
Kommunalrådet Jonny Jones (c), som själv är mycket engagerad i frågan, beklagar att vargmotståndet
nu tagit sig sådana här uttryck.
-Det är oacceptabelt, säger han. Samtidigt så kan man förstå att människor känner viss frustration när
ingenting görs för att vi ska få en riktig rovdjurspolitik i landet.0509
Anmäld för hot mot länsstyrelsens anställda
Under lång tid har de som jobbar med rovdjursfrågor på länsstyrelsen trakasserats av
rovdjursmotståndare. Det rapporterade Radio Dalarna i våras.
Nu har en person i Rättviks kommun polisanmälts efter att ha hotat fem anställda, berättar Marit
Ragnarsson på länsstyrelsen Dalarna.0509
Trakasserier mot företagare i Furudal. Bildäck skars sönder
När Rickard och Johanna Engberg ordnade barnkalas på söndagseftermiddagen skars samtidigt åtta
däck sönder, fyra däck på familjens bil och på en av gästernas bil, en björnforskare.0412
Vargspårare får bildäck sönderskurna i Furudal. "Det är bara här det händer"
Vargspåraren Per Johansson från Mora fick sina bildäck sönderskurna, när han var ute på uppdrag
öster om Furudal. - Olustigt! Frågan är om folk hittar på ännu värre saker framöver, säger han.0403
Vargforskare på Grimsö har mordhotats flera gångar. Vargforskare mordhotade.
Forskare vid Grimsö forskningsstation har flera gånger mordhotats av varghatare. Knivhot och
sprängladdningar har förekommit.0308
Forskare på Grimsö mordhotade
Vargens spridning här i vårt län och på andra håll i landet har lett till så starka reaktioner att forskarna
på Grimsö forskningsstation i norra delen av Örebro län vid flera tillfällen mordhotats. Hotfulla brev,
sprängladdningar och knivhot är några exempel på hot.0308
Vargförespråkare överfallna i Norge. Ulvejaktmotstandere overfalt
En lavvo ble forsøkt tent på og senere revet ned, og en ulvejaktmotstander blr slått i ansiktet da fire
menn i dag tidlig overfalt ulvejaktmotstandernes leir i Østerdalen.
Ulveaksjonistene forteller at det var fire menn mellom 20 og 30 år som deltok i angrepet ved femtiden
i dag morges. De skal ha truet med kniv, fremsatt drapstrusler og forsøkte å tenne på ulveaksjonistenes
biler. 0102
- 132 -
- 133 -
G. 52% av Sveriges yta är stängt för
rovdjuren p g a renägande samer
Bilaga G:1) Citat från artikel i Svenska Rovdjursföre.´s
tidning Våra rovdjur författad av Robert
Franzén som arbetat på Naturvårdsverket i
35 år.
Bilaga G:2) Vargstammen viktigare än renskötseln –
Naturvårdsverkets förslag i tidningsartikel
Bilaga G:3) Ny undersökning av rennäringens privilegier
krävs – dessa privilegier beror inte på att de är
ursprungsbefolkning! Samerna har alltid haft
rovdjur i sin närhet.
Bilaga G:4) Samernas plågsamma slaktmetoder
Bilaga G:5) Jordbruksverket
- 134 -
Bilaga G:1
Citat ur Svenska rovdjursföreningens artikel
”Minoritetsgrupper tillåts styra rovdjurspolitiken”.
Författare Robert Franzén:
”Menar man allvar med rovdjurspolitiken, så måste samhället även
ställa krav på andra som nyttjar naturen. Rennäringen framhåller
att renskötsel bedrivs utifrån en ekologisk grundsyn. I den ovan
nämnda 20-sidiga annonskampanjen från Sametinget i Svenskan,
ståtar rubriker som ”Turism – men alltid på naturens villkor” och
Ekologiskt, nyttigt och gott med renkött”. En fråga man ställer sig
är: ”Tillhör de stora rovdjuren inte naturen och ingår de inte i det
ekologiska samspelet?”
”Såväl jägare som tamdjursnäringar måste också vidta åtgärder för
att undanröja schismen med att dela livsrum med de stora
rovdjuren!”
- 135 -
Bilaga G:2
Västerbotten Kuriren, Publicerad: 24 november 2011 kl 07.05
Vargstammen viktigare än renskötseln
Naturvårdsverket anser att vargens överlevnad är viktigare än risken för att renar
dödas inom renskötselområdet. Innan skyddsjakt beviljas ska man först göra allt för att
förhindra att vargen tar renar.
Det framgår i Naturvårdsverkets förslag på regler kring skyddsjakt på rovdjur som i
förra veckan lämnades till Regeringen.
Naturvårdsverket grundar sin slutsats på att Sverige inte kan bryta mot EU:s art- och
habitatdirektiv. Där läggs stor vikt på att medlemsländerna måste se till att till exempel varg
ska få finnas kvar i hela sitt naturliga spridningsområde.
Vore förödande
Naturvårdsverket ser inget hinder i att varg kan få finnas inom renskötselområdet. Dock bör
inte vargen få etablera sig inom renskötselns året-runt-marker. I Västerbotten består året-runtmarkerna av det område som sträcker sig från odlingsgränsen västerut mot norska gränsen
samt området inom skogssamebyn Malå.
Enligt både SSR och Sametinget vore ett ökat rovdjurstryck mot samebyarna förödande.
Särskilt illa ser man på förslag om att varg under kortare tider ska få etablera sig inom
renskötselområdet.
Naturvårdsverket anser i sitt förslag till Regeringen att rovdjurens möjlighet för överlevnad
ska väga mycket tungt. Innan man beslutar om skyddsjakt ska alla möjliga åtgärder först ha
testats.
Som exempel nämns att man ska inhägna och bevaka kalvningsområden där risken för
vargangrepp ökar när varg kommer till området.
Inte skäl till skyddsjakt
Naturvårdsverket har i sina förslag till regler för skyddsjakt också poängterat att det enligt
EU:s lagstiftning inte finns skäl till skyddsjakt enbart för att renskötselföretag eller enskilda
renskötare känner oro och hotas av sämre ekonomi bara för att varg uppehåller sig inom
renskötselområdet.
En liknande debatt om att varg skulle tillåtas utanför renskötselns året-runt-marker hölls i
samband med att Länsstyrelsen i Västerbotten skulle ta fram en förvaltningsplan för varg
under åren 2006-2010. Den gången stoppades förslag om att varg skulle tillåtas i Västerbotten
av bland annat jägare och renägare som satt med i det regionala rovdjursrådet.
Även jägare i Västerbotten är mycket kritiska till Naturvårdsverkets förslag som inte ger
utrymme för ökad skyddsjakt av varg. Även om det skulle innebära en minskad viltstam.
- 136 -
Från Naturvårdsverkets hemsida:
Får vargar finnas i renskötselområdet?
Ja. Vargar ska tillåtas att vandra in från Finland och förena sig med vargstammen i
Sverige och Norge. Enstaka vargar ska kunna leva i renskötselområden. Särskild
hänsyn ska dock tas till rennäringen och skyddsjakt bör kunna tillåtas när det gäller
vargar som etablerar sig i rennäringens åretruntmarker, enligt riksdagsbeslutet om
Sammanhållen rovdjurspolitik.
Skyddsjakt kan tillåtas enligt 23 a § jaktförordningen (1987:905). Om det inte finns
någon annan lösning på problemet och om det inte försvårar upprätthållandet av en
gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde
får jakt meddelas:
1. av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har
ett allt överskuggande allmänintresse
2. av hänsyn till flygsäkerheten
3. för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten
eller annan egendom
4. för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur.
I vissa undantagsfall kan en tamdjursägare eller vårdare ha rätt att skjuta en varg
inom renskötselområde.
Bestämmelser om detta finns 28 § jaktförordningen (1987:905).
- 137 -
BILAGA G:3
Samernas ansvar för rovdjurspolitiken
Samerna i Sverige är 20 000 invånare och de har speciella förmåner/lagar som
påverkar över 50 % av Sveriges yta. Detta är en orimlighet om vi ska kunna värna
om den biologiska mångfalden, ekosystemet och att följa EU-lagar vilka Sverige har
undertecknat. EU-kommissionen fördömer Sveriges agerande beträffande de
fridlysta, starkt skyddade rovdjuren som inte kan röra sig fritt till övriga Europa.
Det finns ca 900 renägare i Sverige men av dessa är det bara ca 450 personer som
bedriver rennäring som företag och ca 450 har rennäring som hobby. Av de 450
företagarna deklarerade 2007 bara 30 personer en inkomst av rennäring på
200 000,- eller mer.
Hobby
450 personer
Företagare 420
Företagare 30
tot 13 000 renar, ca 30 renar/pers eller familj
tot 210 000 renar, ca 500 renar /företag
tot 27 000 renar, ca 900 renar/företag
max 250 000 renar
Rennäringslagen
Enligt rennäringslagen (SFS 1971:437) får renskötsel bara bedrivas av den som är
av samisk härkomst och som är medlem i någon av landets samebyar.
Olika typer av samebyar
Det finns 33 stycken fjällsamebyar i landet, från Könkämä sameby i norr till Idre
sameby i söder. I en fjällsameby flyttar man mellan sommarbeten på kalfjället och
vinterbeten i skogslandet. Fjällsamebyarna indelas också i nordliga och sydliga
fjällsamebyar. Det finns också 10 stycken skogssamebyar, från Vittangi sameby i
norr till Malå sameby i söder. I en skogssameby vistas man i skogslandet året runt. I
Norrbottens län finns dessutom 8 stycken koncessionssamebyar i Kalix- och
Torneälvdal, där man bedriver renskötsel nedanför den så kallade lappmarksgränsen
- norr Muonio sameby och i södra Norrbotten Liehittäjä sameby. I koncessionssamebyarna får de som äger jordbruksfastigheter äga renar även om man inte är
same, dock högst 30 renar vardera per brukare och fastighetsägare. Man måste
också vara ägare till ett renmärke och organiserad i en sameby som står för skötseln
av renarna. Den invandrande vargen från Ryssland och Finland måste ta sig igenom
koncessionssamebyarna för att den skall komma söderut, vilket den oftast inte gör
eftersom den är ett direkt hot mot renskötseln.
- 138 -
Vad är kostnaden? En utredning måste reda ut begreppen!
Rennäringen/kulturstöd kostar skattebetalarna 276? miljoner kr/år:










Förvaltningsersättning
Främjande för rennäringen (underhåll, stängsel)
Viltskadeersättningar
Trafikdödade renar
Intrångsersättningar
Trafikskador
Minoritetsarbete
Kultur
EU-stöd
(medfinansiär i Sverige??)
Landsbygdsstöd (medfinansiär i Sverige??)
35 miljoner
110 ”
60 ”
(2008)
4”
20 ”
30 ”
?2”
15 ”
?
?
276 + ??
Renar skadar ungskog
Dessutom är renhjordarnas skador på ungskog en gigantisk kostnad. Vi skall givetvis
värna om vårt lands inhemska etniska minoriteter och se till att den samiska kulturen
skall kunna överleva på sina egna villkor men står den samiska kulturen och faller
med rennäringen?
Hur många samer bor i Mälardalsområdet inkl Stockholm
Skämtsamt brukar man säga att vårt lands största sameby är Stockholm och
Mälardalsområdet, för där bor de flesta samer. De samer som lever på renskötsel är
en mycket liten minoritet i minoriteten och de flesta bedriver renskötsel som
hobbyverksamhet. Inte heller den tornedalska kulturen står och faller med
koncessionsrenskötselns vara eller inte vara.
En korridor genom Norrland är nödvändig för eko-systemet samt
vargetablering i Norrland
Nu är en korridor genom vårt land av högsta prioritet för att vargarna/rovdjuren
naturligt ska kunna röra sig åt båda riktningarna över finska gränsen – utan att de
utsätts för skyddsjakter och illegal jakt.
Det har i alla tider funnits rovdjur i Norrland liksom i övriga delar av Sverige. Det ska
finnas vargrevir i hela landet. Samma sak gäller för björn, lo och järv: de ska kunna
etablera sig i sina naturliga miljöområden. Människan ska lämna utrymme till vilda
djur och växter.
Ett av de fyra viktiga systemvillkor som alla länder utom USA undertecknade på FN´s
Riokonferens 1992 är:
”Naturen får inte undanträngas
Träng inte undan växter och djur genom att skövla skog, bygga fler vägar,
större städer. Lämnar vi inte plats för växter och vilda djur så kommer vi själva
att försvinna – eftersom vi är beroende av varandra.”
- 139 -
När det gäller samernas privilegier, har vi i Sverige trängt undan rovdjuren i halva
Sverige, vilket strider mot lagar och internationella överenskommelser.
Viktigt att genomföra
Vi kräver därför att koncessionsrenskötseln i Norrbotten inte får bedrivas om den är
ett hinder för t ex invandrande vargar. Rovdjuren måste vara skyddade med lagar om
de skall ha en chans att kunna ta sig söderut. Straffet för illegal jakt måste skärpas.
Det behöver också göras en utredning om skogssamebyarnas villkor. De södra
fjällsamebyarna får allt svårare att bedriva renskötsel på grund av klimatologiska
faktorer. Där är också konflikterna med skogsnäringen större än på andra håll i
landet, varför vi tycker att rennäringen inte längre är lika självklar och därför borde
vargen kunna prioriteras före renskötseln i dessa delar av landet. Hela kustområdet
längs Bottenviken och en stor del av inlandet närmast kusten, skulle utan vidare
kunna utgöras av en säker korridor genom landet för vargen/rovdjuren i den första
akuta omställningen.
Vi kräver en öppen och förutsättningslös diskussion
Vi måste kunna diskutera dessa frågor, då vi alla har ett ansvar för den biologiska
mångfalden oavsett om vi är östgötar, värmlänningar, är av samiskt ursprung eller
tornedalingar, även om det innebär stora restriktioner för en näring som också måste
få finnas men inte på vilka villkor som helst. I en omställningsfas på 4 år ska stora
delar av Norrland inneha rovdjur och det ska finnas tillräckligt med bytesdjur i dessa
områden. Människan får stå tillbaka med sina hobbyjakter av bland annat älg och
rådjur.
De renägare som driver renskötsel som småskaligt företagande, ska till exempel
kunna erbjudas ekonomisk ersättning i en övergångsperiod tills annan lösning
beträffande inkomst har hittats.
- 140 -
UNDERSÖKNING AV FÖRETAGARE SOM BEDRIVER RENNÄRING
BEHÖVS
Undersökningar visar att 70 % av svenska folket ha varg/rovdjur.
Varför är alla stora fridlysta rovdjur i stort sett är stängda i 52 % av vår landyta? Det
är inte bara vi djur/naturvänner som undrar, utan även EU-kommissionen! De illegala
jakterna på varg i norra Sverige, som har pågått under lång tid, får katastrofala följder
på grund av att då blir den lilla vargstammen helt isolerad i Mellansverige. Den
illegala jakten är klassad som grovt jaktbrott, med fängelse upp till 4 år. Precis som i
Svealand finns det många kriminella jägare i Norrland.
Genetiskt viktiga vargar skjuts illegalt så fort de kommer in över gränsen från
Finland/Ryssland! Detta får inte fortgå! Förutom stort lidande för vargstammen,
kostar detta miljontals kronor för svenska folket beträffande förstärkning av
den genetiska statusen.
Även järven skjuts ofta illegalt. Finsk TV har haft ett reportage om på vilket sätt järven
dödas – befolkningen har som tradition att plåga järven svårt innan den dödas.
Sådana fasansfulla brott kan inte svenska folket acceptera! Omedelbara åtgärder
krävs.
Följande frågor ska undersökas vidare:
1. Varför får rennäringsföretag ofta skyddsjakter lätt beviljade, då främst på varg,
björn, lo och järv. Varför särbehandlas företagen? På Naturvårdsverkets
hemsida står det att varg får leva och vistas i Norrland, men inte på renarnas
året-runt-bete. Det finns plats för många vargrevir i Norrland.
2. Varför skyddas inte vargar som kommer in via finska gränsen. Alla känner till
att svenska vargar är starkt inavlade och behöver nya gener från finska
vargar. Det går lätt att skrämma bort enskilda vargar som visar sig vilja stanna
i ett året-runt-bete för renar. Varför väljer Naturvårdsverket att döda, som om
det vore det enda alternativet. Ska inte samerna ha något samhällsansvar!
3. Varför ska renägarföretagare vara mer privilegierade än andra företagare som
bor i Sverige. De har alltid haft rovdjur i sin närhet, helt plötsligt blir de
undantagna de regler som gäller för övriga landet.
4. Varför får samerna regelbundet ersättning för närvaro av rovdjur (vilka snabbt
dödas) – fast de inte har lidit någon ekonomisk förlust.
- 141 -
5. Varför ska de särbehandlas när de lever och verkar som andra svenska
företagare. Vi undrar om det idag finns samer som lever annorlunda än vad
andra svenskar gör. Varför har många renägare blivit miljonärer och bor i
Stockholm och Mälardalen? Kan det bero på att verksamheten med renskötsel
helt sker som vilka andra företag + att de får miljontals kronor i ersättning.
6. I Norge har det fuskats med ersättningspengar, en saklig revision bör även
ske här i Sverige.
7. Varför har vissa av företagen fler renar än tillåten kvot.
8. Vilken djursyn har samerna fått i dagens stordrift av renar – vilket lidande
utsätter de djuren vid slakt – följer de djurskyddslagen. Djurens Rätt har
nyligen protesterat mot hur renar avlivas vid slakt.
ETT STORT KRAV ÄR NU ATT VARGEN SKA HA FRITT TILLTRÄDE TILL DEN
SVENSK/FINSKA GRÄNSEN, ETT UTBYTE AV ROVDJUR ÅT BÅDA HÅLLEN
MÅSTE SKE.
DAGS ATT TÄNKA OM OCH SAMARBETA MED NATUREN OCH DEN
EKOLOGISKA BALANSEN.
- 142 -
Bilaga G:4
Från Djurens Rätts hemsida: Samernas olagliga avlivning av renar
Den internationella djurskyddsorganisationen WSPA, där Djurens Rätt är
medlemsorganisation, avslöjar idag hur renar i Sverige slaktas med den grymma och
otillåtna metoden nackstick.
Kniven som skär av ryggraden gör djuret förlamat från nacken och nedåt, medan hjärnan är
intakt. Renen är alltså vid medvetande då blodet tappas av. Såvitt Djurens Rätt känner till är
det här en relativt vanlig metod trots att den är förbjuden, och inte ens alla renskötare känner
till att det är olagligt.
Det här är inte det enda plågsamma ingreppet som renar utsätts för. Eftersom renarna lever
utan nära kontakt med människor under delar av året är all hantering, drivning och lastning
oerhört stressande för dem. Ofta transporteras djuren flera gånger under sitt liv, till och från
betesmarker och till slakt. Varje gång är det ett stort stressmoment, vilket WSPA:s film tydligt
visar.
Renar utsätts också för obedövad kastrering och märkning genom öronklippning, vilket
förstås är mycket smärtsamt. Djurens Rätt driver sedan länge krav på att alla operativa
ingrepp på djur ska göras av veterinär och med bedövning, och bara utföras om det ligger i
djurets eget intresse.
Renar
Det finns omkring 250 000 renar i Sverige. De utsätts för stor stress i
samband med slakt och transporter, och för smärtsamma ingrepp som
öronmärkning och kastrering utan bedövning.
Det finns runt 250 000 renar i Sverige och vintern 2010-2011 slaktades 56 338
renar.(1, 2) De enda som får hålla renar på det traditionella sättet är registrerade
samebyar. I Sverige finns 51 sådana samebyar i framför allt Norrbotten, men även
Västerbotten och Jämtland. De är ekonomiska föreningar där omkring 4 700
renägare ingår.(1)
- 143 -
Ett år för en tamren
I april–maj föds renkalvarna. Vissa renar hålls inhägnade i skogar och myrar året
om, men de renar som får röra sig fritt vandrar upp till kalfjället under
högsommaren. Under sommaren fångas kalvarna och märks genom att skäras i
öronen. I september sorteras hanrenar, sarvar, ut och körs till slakterier eller slaktas
på plats. Under vintern hålls djuren ofta i inhägnader i låglandet. Vissa vajor
(hondjur) och kalvar sorteras ut under vintern och skickas till slakt.(3, 4)
Transporter och slakt
Renar transporteras dels på lastbil och dels genom drivning i flock. Drivningen sker
bland annat med hjälp av hundar, snöskotrar och helikoptrar. Eftersom renar är
ovana vid nära kontakt med människor är det betydligt mer stressande för dem att
fångas in och transporteras samt stallas upp på slakteri, än för djur som är vana att
vistas mellan fyra väggar och i närkontakt med människor. All hantering innebär
kraftig stress och rädsla för så vilda djur.
Alla renar måste bedövas innan slakt genom ett skott med skjutvapen eller
bultpistol i huvudet. Efter bedövning slaktas renarna genom att halsen skärs upp
och de förblöder. De traditionella slaktmetoderna innefattar bland annat nack- eller
hjärtstick utan föregående bedövning, vilket är förbjudet i Sverige. Vid inspektioner
har det vid flera tillfällen hänt att renar slaktats på detta sätt, i strid mot gällande
lagstiftning.(5, 6) Nackstick, som även är olagligt vid jakt, gör att djuret blir förlamat
men inte förlorar medvetandet utan dör av kvävning då andningen upphör.(7)
Mellan 40 000 och 80 000 renar slaktas varje år i Sverige. Det finns 15 godkända
slakterier och samebyar med tillstånd att slakta renar.(8)
Kastrering och andra ingrepp utan bedövning
Renkalvar märks vid ett par månaders ålder genom att deras öron skärs sönder.
Detta görs helt utan bedöving. Det här är ofta de unga djurens första kontakt med
människor och upplevelsen är förstås både smärtsam och mycket stressande.
Än är det tillåtet för vem som helst att kastrera vuxna hanrenar (sarvar) utan någon
som helst smärtlindring eller bedövning. Varje år utsätts över tusen sarvar för detta
plågsamma ingrepp, som oftast sker med tång.(9) De kastreras för att få högre
slaktvikt och mindre hornkronor, vilket gör dem lättare att transportera. Kastreringen
hindrar också att renarna går i brunst, vilket gör att köttet smakar illa.
Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att göra den obedövade
kastreringen förbjuden i Sverige, men när verket presenterade sin första rapport i
januari 2009 föreslås inget konkret förbud. Istället hänvisas till att det behövs mer
forskning.(9) I Norge måste kastreringen utföras av veterinär under bedövning, och
i Finland krävs en utbildning av den som ska kastrera en ren, men ingreppet sker
fortfarande utan bedövning även av finska renskötare.(9)
Det är mycket ovanligt att svenska renägare kontaktar veterinär för ingrepp eller
behandling av sjuka renar.(4) Tillgången på veterinärer i renskötselområdet är ofta
dålig och de flesta veterinärer har dålig kunskap om renar. Istället behandlar
renägarna själva djuren, ibland med tvivelaktiga och även olagliga metoder.(4)
- 144 -
Källor
1. Sametinget, renägarstatistik hemsida(2011).
2. Sametinget (2010) Statistik från sametinget. Statistik över renslakt för slaktåret 2010/2011.
3. Sameportalen, hemsida (2011)
4. Johansson, A (2006). Djurägarbehandlingar inom renskötseln. Examensarbete 2006:60,
veterinärprogrammet, SLU.
5. Norran (2006) Förbjudet nackstick. 2006-02-25; Östersundsposten (2011)Renägare får inte
använda nackstick.
6. WSPA (2010) Julens renar under stress. 2010-12-06.
7. Jordbruksverket (2010) Renar ska inte utsättas för onödigt lidande.Pressmeddelande 2010-12-07.
8. Statens Livsmedelsverk. Personligt meddelande 2009-01-12.
9. Jordbruksverket (2009). Redovisning av uppdrag om kastrering av ren. Dnr 31-6276/08.
Bilaga G:5
Jordbruksverket
2010-12-07
Renar ska inte utsättas för onödigt lidande
De senaste dagarna har medierna rapporterat hur renar har blivit avlivade på ett sätt
som inte är tillåtet. Rapporterna har vittnat om hur renar avlivats med knivstick i
nacken och om stressiga transporter. Renar i Sverige omfattas av djurskyddslagen
och får inte utsättas för onödigt lidande.
När ett djur, oavsett art, ska slaktas ska det gå till på ett sätt som gör att djuret inte utsätts för
onödigt lidande. När en ren ska slaktas måste den först bedövas med bultpistol eller
kulvapen. Därefter kan den avlivas genom att avblodas. Att avliva en ren genom ett knivstick
i nacken utan föregående bedövning innebär att den blir förlamad men har kvar medvetandet
tills den dör av kvävning eftersom den inte kan andas. Detta är inte tillåtet och innebär ett
oacceptabelt lidande.
– Bilderna som vi har sett i medierna är inte godtagbara. Djuren avlivas inte på ett korrekt
sätt och utsätts, vad jag kan bedöma, för ett onödigt lidande, säger Jordbruksverkets
djurskyddschef Björn Dahlén.
Renar ska transporteras enligt reglerna
Renar måste vanligen transporteras med lastbil från samlingsplatsen till ett renslakteri och
hur detta ska gå till regleras i Jordbruksverkets föreskrifter.
I föreskrifterna står det att transporttiden till slakteriet inte får överstiga åtta timmar och att
lastning får börjas först när alla renar har samlats och transportfordonen är klara. Renar med
stora hornkronor ska transporteras individuellt och hornen på sarvar som transporteras i
grupp ska sågas av före transporten. Andra hornbärande renar ska grupperas efter
hornstorlek. Renar får inte transporteras under den tid de har basthorn, såvida det inte gäller
kastrerade hanrenar.
Märkning av renar
Av tradition märks renar genom att man skär bort små flikar från ytterörat och varje renägare
har sitt eget registrerade märke. Denna typ av märkning är tillåten för ren eftersom det inte
finns någon annan typ av märkning som fungerar under de förhållanden som råder i
renskötselområdet. Lösa märken som används för andra husdjur kan orsaka stora skador på
öronen om renen fastnar i buskar eller annan växtlighet. De kan även ge frysskador på
vintern. Skadorna kan på sikt orsaka ett större lidande än vad märkningen ger.
Myndigheternas pågående arbete med renar
Jordbruksverket har under 2010 publicerat en ny föreskrift om transport av djur som även
omfattar renar. Verket håller nu på med en översyn av reglerna för kastrering av renar.
Det är länsstyrelserna som kontrollerar djurskyddet vid hantering av renar. Kontroll av
transporter vid ankomst till slakterier samt av djurskyddet vid slakten görs av
livsmedelsverkets officiella veterinärer.
Mer information
Föreskrift om slakt och annan avlivning
Föreskrift om transport av levande djur
Kontaktperson för journalister
Björn Dahlén, djurskyddschef, tfn 036-15 50 65
Helena Kättström, enheten för häst, fjäderfä och vilt, tfn 036-036-15 63 03
- 146 -
- 147 -
H. Minoritetsgrupper tillåts styra
rovdjurspolitiken
Bilaga H:1) ”Minoritetsgrupper tillåts styra
rovdjrspolitiken”, Robert Franzén, artikel från
SRF´s tidning Våra Rovdjur nr 3, 2010
(En mycket läsvärd artikel men vissa siffror är inte korrekta idag, t ex antal
medlemmar i SJF = 179 000 idag. Sameland är 52 % av Sveriges yta)
- 151 -
I. Förslag på ny rovdjurspolitik
Bilaga I:1) Förslag till ny rovdjurspolitik
- 152 -
Bilaga I:1
Förslag till ny rovdjurspolitik
Att ny rovdjurspolitik är nödvändig inser man lätt om man följt de senaste årens debatt kring
jakt och i synnerhet vargjakten. I dess spår har flertalet missförhållande i vår natur
synliggjorts.
Såsom att jägarkåren har större makt över djur i naturen än andra icke jaktintresserade
människor har. Kontrollen över hur jägare hanterar sin jakt är minimal. Illegal jakt
förekommer dagligen och inte så sällan under mindre etiskt korrekta former kring respekten
för liv.
Alliansen/Naturvårdsverket har vid flertal tillfällen favoritiserat jägarkårens högst personliga
önskningar kring jakt och i synnerhet vargjakt. De blundar till och med för direkta lagbrott
inom jaktområdet! Vissa av dessa lagbrott begås just med naturvårdsverkets goda minne.
Sveriges natur kan inte få styras av en liten klick hobbyjägare vilka tillgodogör sig sina medel
för lobbying via skattemedel, det är snudd på feodalism i ett land som hyllar sig själv för
demokrati och hjälper gärna andra länder med att förstå demokrati.
Vi vägrar att tro att man helt seriöst menar allvar med och vill påstå att den ”forskning” som
serverats riksdag, miljöutskott och regering kring rovdjurens ”liv och leverne”, skulle vara
korrekt och vedertagen fakta.
I en demokrati låser man inte dörren om sig för att slippa höra alla sidor av saken, även de
motsatta. Speciellt inte inom så lättförstörda och oåterkalleliga spörsmål som gäller vår natur.
Även här har jägarlobbyn mest att säga till om, då de delar ut medel för forskning kring
naturvård, som det kallas. En forskare som inte passar deras syften får svårt med medel och
kan sällan själv finansiera och eller belysa fel som inte noteras i använda forskningsresultat.
Svenska folket har opponerat sig tillräckligt högt för att vilken demokrat som helst vet, och
har hört att vi ifrågasätter hela processen mot vargjakt. Och i det sammanhanget har det
synliggjorts vad som under lång tid varit kutym i vårt land, speciellt i skogslänen – man går ut
och skjuter det man vill, när man vill. Utredningar om jaktbrott läggs ned, för att polisen som
utreder tillhör jaktlaget. Man tillåts trakassera personer, grannar, ortsbo till den grad att de
inte vågar påtala jaktbrott, eftersom polisen som utreder tillhör jaktlaget.
Vi har dessutom en finansminister som låter sig ståta med att på en rådjursjakt skjuta en frisk
pigg rävvalp, och låter sig få gratulationer av jaktledaren för bra skott, då är klockan slagen,
eller?
Nedan förslag är utkast inom de områden där förändring är nödvändig för att Sveriges natur
skall innehålla mångfald, sundhet och långsiktig hållbarhet.
- 153 -

Viltvårdsfonden
Viltvårdsfonden skall omedelbart omvandlas till medel inom naturvårdsverket och
skall täcka nyanställningar för tillräckligt många naturbevakare.
Som naturbevakare inom rovdjursområdet innebär det inte bara att spåra och
avrapportera våra rovdjur. Det är ett mångfacetterat arbete som kräver engagemang,
god biologisk kunskap och social kompetens.
Uppgifter såsom allehanda notering av naturområdet, föryngringsräkning, råd och
stöd vid åtgärd för att förhindra rovdjurs och eller djurs skador. Naturbevakaren är
även den person som skjuter och avlivar de rovdjur som måste avlivas, detta innebär
att alla skydds/licensjakter på ”de fem stora” upphör att gälla.
Detta uppdrag ställer extra goda holistiska kunskaper av naturbevakaren kring olika
biotoper och dess naturliga inneboende arter, för mångfaldens främjande. De är
specialutbildade i jakt på rovvilt, för att minimera skadeskjutning, stress under
jaktsekvensen och god kontroll på att ”rätt” djur är det som fälls.
Naturbevakarna tillhandahåller även adekvat personal för eftersök och avlivning av
skadat vilt i området.
Jägarförbunden i landet får finansiera sitt intresse liksom övriga intresseföreningar
gör för att finna medlemmar, medel och tillstånd. De fråntas nuvarande särroll vid
beslut om vilt.

Naturvårdsverket/SVA presenterade 2010-03-31 en rapport som heter ”Förslag till en
integrerad viltövervakning” efter ett regeringsbeslut. Denna rapport gör det nationella
uppdraget till jägarna överflödigt. Rapporten har gömts undan i snart 2 år av
regeringen. Tips om att den fanns, lämnades av Robert Franzén efter att han slutat
på Naturvårdsverket och blivit pensionär. Han var med om att skriva rapporten och
NV och SVA fick ta en hel del hänsyn till SJF´s åsikter. SJF förstod konsekvenserna
om denna rapport blev verklighet. Dags att plocka fram den nu – och återställa det
ursprungliga förslaget utan jägartryck. Ett sammandrag finns under bilaga E:3.

Naturvårdsverket
Personalbyte och omplaceringar är nödvändiga på verket, då nuvarande positioner
för olika personer tillhör den tidigare rovdjurspolitikens lakejer. Det ska vara biologer,
ekologer, etologer m. fl. som ska stärka landets ekosystem. De ska ha både
intellektuell förmåga och en utvecklad empatisk förmåga. Dessa förmågor är viktiga i
alla arbeten med barn, gamla, djur och miljö.
Deras samsyn av förvaltning, naturvård och viltvård överrensstämmer inte med
riksdagens uppdrag till dem, inte heller har EU: s Art & Habitatdirektiv beaktats i
beslut, utan ständiga försök att krypa runt lagar och förordningar är vad
Naturvårdsverkets chefspersoner och rådgivare sysselsatt sig med.
Istället för att utföra vad uppdraget handlar om, vårda vår natur och förhindra
utarmning av den, så har man på ett respektlöst sätt förhållit sig till livsvärden i
densamma.
- 154 -

Oberoende forskare för att förhindra tjänstemannastyre
Forskare som är knutna till universitet och högskolor skall anlitas och eller ha
möjlighet att själva föreslå forskningsrapporter av det objektiva slaget inför beslut som
rör naturen. Inga forskningsrapporter som föreläggs politiker får vara styrda eller
beställda för att nå ett syfte, oberoende fakta är målet för alla naturbelastande beslut,
där alla delar beaktas för naturens vinst.

Länsstyrelserna
Länsstyrelserna skall ha naturbevakning i sitt län och svara för eventuell skyddsjakt
och eftersök i länet i samråd med Naturvårdsverkets naturbevakare, vilka har det
övergripande ansvaret och besluten för svensk hållning gentemot naturvärden, i detta
samråd läggs strategin för länet.
Likartat Naturvårdsverkets naturbevakares arbete skall länsstyrelsernas naturbevakare arbeta och vid behov ska samarbete ske för att säkerställa att naturen och
djuren inte drabbas av moment 22 och liknande lättuppkomliga låsta regelpositioner
som inte gynnar djurarten/djuret – samverkan mellan dessa naturbevakare behövs
bland annat eftersom djur inte lever inom människans strikta gränstänkande.
Holistiskt tänkande och seende av naturen som en enhet snarare än en länsenhet, är
nödvändig för mångfaldens främjande.

Renägande samer
Renägande samernas ursprungliga levnadssätt med rennäring skall främjas och
stödjas för dess bevarande. Dock innebär detta inte som idag, att renägande
samerna har ensamrätt om att besluta över antal djur/djurarter som naturligt
förekommer på den yta som renägande samerna anser kunna vara renbetesområde.
Endast året-runt-beten ska skyddas. Rennäringen kan inte få låsa möjlighet till ett rikt
djurliv i ”sina områden”.

Vår natur är inte till salu
Det förekommer i viss ekonomisk skala så kallade ”jaktresor” som arrangeras av
jakträttsinnehavare. Utländska jaktturister erbjuds jakter i vårt land mot, ofta för den
enskilde jakträttsinnehavaren en god, ekonomisk inkomst. 24 000 – 29 000 utländska
jägare löser jaktkort varje år.
Inte så sällan sker det ”förarbeten” för att dessa jakter skall falla ”väl ut” för
betalaren/jaktturisten, på så vis att djur inom jaktområdet föds upp för och eller
elimineras för att jaktbytet skall finnas i övermått.
Fasankycklingar föds upp i massor för att senare utgöra viltet på så kallad
”nöjesjakter”. Exempelvis skjuts räv i massor för att majoriteten av harpaltar,
fasankycklingar och rådjurskid i området skall nå vuxen ålder, vilka sedan skall utgöra
jaktbyte för jaktturisterna och en god extra inkomst för jakträttsinnehavaren.
Denna typ av jakt är i så vida grad utspridd att jakttiderna för många mindre viltslag
nära nog är öppen för jakt året runt. Förr var jakttiden för älg bara 3 – 4 dagar, idag är
jakttiden från september till och med februari, ca 6 månader. Detta är dels ett icke
etiskt eller mångfaldsmässigt sätt att respektera natur och naturvärden. Långt många
fler människor är intresserade av ”safariresor” för att få se en mångfaldsberikad natur
i harmoni, än de som vill eliminera den.
- 155 Sveriges nya hållning mot denna typ av kortsiktiga ekonomiska vinster mot
eliminering av naturligt förekommande djurslag, kan inte längre respekteras som
nationella intressen. Ett klokare alternativ för naturen och för Sverige som
framtidsland är just att bevara vår mångfald och på den få en nationell inkomst och
för andra nationaliteter att lära från och eller njuta sund natur.

Fällor
Fällfångst härstammar från tiden innan människan hade uppfunnit krutet, och under
den tid då svält och köld utgjorde en påtaglig risk för människans överlevnad. Idag är
situationen inte den i vårt land.
Dessutom vet vi via vetenskapliga studier hur oerhört stressande det är för ett vilt djur
att fastna i en fälla. Jakt får under inga omständigheter utgöra onödigt lidande och
eller massiv stress av djuret - det utgör fällfångsten för varje minut i fällan.
Fällor står riggade året runt i vårt land, fällor som inte är godkända av naturvårdverket
importeras i byggsats eller färdigt skick och används i vår natur. Det är vanligt att
fångstfällor kan locka olika djurarter in i den. Många av länsstyrelsernas naturspårare
kan bevittna att det är alltför många fällor som inte vittjas under stipulerad tid för
dagens godkännande av fällor.
Fällor kan endast komma i fråga för naturspårare/bevakare i syfte att
kontrollera djuret för vikt, ålder, sjukdom, etcetera.
Samtliga fällor i vår natur, och de är många, bör omgående monteras ned och
forslas bort, detta vore kanske ett utmärkt sommararbete för arbetslösa unga
människor som extrainkomst och med högskolepoäng som bonus.
Att lära den unga generationen betydelsen av naturen och lära dem om de
naturvärden vårt land har skulle helt troligt ge många nya arbetstillfällen och
infallsvinklar mot innovationer kring vår natur, dess värde och bevarande.

Jakttider
Jakttider bör ses över och minimeras kraftigt! Idag kan jägarna jaga året runt, djuren
måste få fredad tid. Stora delar av vårt land är rikt på olika viltslag så att med dagens
jakttider innebär det att det dagligdags förekommer jakt med tillhörande skott och
jakthundsskall.
Jakttidernas frikostighet över året skapar en konstant stress i naturen för alla djur som
synliggörs väldigt tydligt under bland annat bockjakt och älgjaktstiden, då viltet är så
stressat att trafikolyckor med vilt inblandat ökar lavinartat.
Det är av oerhört stor betydelse att få ett par år av total jaktstopp och samtidigt
under tiden arbeta med vetenskapligt kartläggande av djurarters beteende, för
att på så sätt ”nollställa” jaktstress och jakttryck och då kunna göra en klok
och ren utvärdering av tider för jakt och mängd av stresstålighet för naturen.

Djurskyddslagen
Rikets djurskyddslagar måste även innefatta viltet. Det innebär att vetenskapliga fakta
kring djurarters levnadssätt, födobehov, parningstid, omvårdnadstiden om ungarna,
liksom ungdjurens behov för att växa till sunda djur av sin art måste läggas fram inför
nedtecknande av lagparagrafer, som tillgodoser och skyddar viltet från onödig stress,
skada och lidande.
- 156 Djurskyddslagen i landet måste allmänt ses över så att de i högre grad och med
snabbare insatser verkligen skyddar djur från det lidande som lagen innefattar att
gälla. Det innebär att en helt ny och förstärkt kår inom rättsväsendet måste
uppstå. Dessa medarbetare skall vara friställda från yttre påverkan, såsom
tjänstemannastyre, polisväsendet och domstolsväsendets ”tröghet” vid rättsfrågor och
kunna via miljödomstolar få snabba utslag mot missgynnare och snabba
omhändertagande av lidande djur. Liksom bör plikt för allmänhet att informera
om jaktbrott, förberedelser för jaktbrott och liknande lidande för djur bli allmän
praxis för att kunna undvika det som idag sker under egenmäktigt förfarande utan
hänsyn till lag och djurindivid/er.
Inom lagen måste också polisen/naturspåraren/ev. djurhållaren få rätten att avliva ett
mycket skadat djur direkt och inte som nu vänta på att jakträttsinnehavaren och eller
besiktningsman skall komma till plats för att avsluta lidandet. En paragraf om snabbt
slut på lidande måste införas.
Charlotte Swanstein
Hundpsykolog, författare, lärare
Mobil: 0703 - 57 95 74
Kristina Hallin
Hälsopedagog, fil kand
Helhetssyn: Människa - Miljö
Mobil: 0703 - 45 01 47