1. No category

Resan till Radautz
Av Kjell Jormfeldt
Årets medlemsmöte i ISG gick av stapeln i Rumänien 8-9 juli. Radautz är ännu ett av de stora
statsstuterierna i det forna Österrikisk-Ungerska imperiet där grunden till shagya-arabaveln lades.
Idag finns cirka 300 shagya på stuteriet och man odlar foder på ett område som är 600 ha stort. För
mig var det den femte internationella ISG-konferensen där jag deltog som representant för SShF.
Att ta sig från Sverige till Radautz som ligger i norra delen av landet nära gränsen till Ukraina är
inte helt enkelt och för att få ut mesta möjliga av resan valde jag att lägga extra tid på det relativt
okända och exotiska landet.
Tittar man på kartan går närmaste vägen via Polen och Ukraina. Några billiga flyglinjer till
närområdet gick inte att hitta. ISG föreslog deltagarna att ta sig till Bukarest varifrån busstransport
ordnades. Jag valde till slut ett budgetflyg till Budapest och tog mig därifrån vidare med hyrbil. Det
gav samtidigt möjlighet att få se mycket av de historiskt intressanta platserna med välbevarade
borgar sedan medeltiden och undersköna naturscenerier i de transsylvanska och karpatiska
alperna.
Turist i Rumänien
Under tidigare ISG-sammankomster har jag
haft tillfälle att stifta bekantskap med Shelley
Housh, shagyauppfödare från Kalifornien, och
vi hade kommit överens om att göra resan
tillsammans och dela på bilkostnaderna. På
måndagsmorgonen den 4 juli träffades vi på
Ferihegy, Budapests internationella flygplats,
och gav oss iväg på det som skulle bli min
hittills häftigaste turistresa. När vi passerat
gränsen till Rumänien efter ett par timmars
körning såg vi de första storkarna uppe i en
ledningsstolpe, stannade bilen och störtade ut
med kamerorna i högsta hugg.
Storkar blev sedan en så vanlig syn att man
knappast brydde sig. Andra exotiska inslag på
de rumänska vägarna var de många
hästtransporterna – alltså vagnar som drogs
av hästar på de starkt trafikerade vägarna, ja
till och med europavägarna.
De var så vanliga att det till och med var
nummerplåtar på de skrangliga fyrhjulsvagnarna, ibland med stora hölass, ibland med
hela familjer på flaket. Somliga hade föl
bundna vid sidan, och vi tänkte att det kanske
1
är enda sättet att vänja hästarna vid
trafikmiljön. Vi lade också märke till att de
flesta hästar hade en röd tofs fäst vid
huvudlaget och fick veta att det var en slags
talisman för lycka och till skydd mot olyckor.
Flockar av kor och får med herde och vallhund
var också en vanlig syn både på och vid sidan
om vägarna.
Det var häftig trafik på de smala och krokiga
vägarna och man retade sig på vansinnesomkörningar och
respektlösheten
för
hastighetsbegränsningar. Inte desto mindre
ådrog vi oss böter både för parkeringsförseelse och hastighetsöverträdelse. Vägarna
gick tvärs igenom byarna med torghandel
längs stråken där smutsiga ungar lekte i
vägkanterna, svartklädda gummor satt och
tittade på den framrusande trafiken och
hundar rörde sig fritt. Lyckligtvis klarade vi oss
utan incidenter.
Det mörknade tidigt och på kvällen kom vi
fram till den historiskt intressanta staden
Sighisora som ligger högt en kulle med det
gamla citadellet och en välbevarad ringmur. Vi
tog in på ett hotell som var inrymt i ett hus
från 1600-talet och renoverats pietetsfullt till
högsta standard och med pris därefter. Maten
var förträfflig, det serverades både gott och
rikligt och mycket härliga grönsaker. Enda
klagomålet skulle vara att det var svårt att få
tillräckligt med kaffe.
2
Sedan fortsatte turistandet med besök i kyrkor
och slott och inte minst platsen där den
mytomspunna Dracula ska ha uppträtt. Dock
förtäljer guideboken att vampyrberättelser är
vanliga i olika kulturer runt om på jorden.
Inte långt från varandra passerade vi en stad
som ansågs vara landets fulaste och där
folkhälsan var låg och barnadödligheten hög
ända in på 90-talet på grund av giftutsläpp
från industrier – och en annan stad, Sibiu, som
2007 utnämnts till Europas kulturhuvudstad
med vackra torg och pastellfärgade
byggnader.
Kontrasterna mellan lantlig fattigdom och
storstädernas mondäna liv var slående. Men
höjdpunkten var nog ändå den högt belägna
landsvägen genom de transsibiriska alperna
som var ett av Ceausescus sista verk. Vägen
slingrar sig upp till 2000 meter och där låg
fortfarande snön kvar i drivor. Och utsikten
var naturligtvis obeskrivligt vacker. Via slottet i
Bran och medeltidsstaden Brasov med sin
bevarade gamla stadskärna tog vi oss till slut
till resans mål dit vi nådde på torsdagskvällen,
checkade in på respektive hotell och började
se oss om efter gemensamma shagyavänner.
tillsammans med halvårsgamla föl. Främst gick
den legendariska Hans Brabentz som skrivit
stuteriets historia utgiven på ISG:s förlag
Tebasil.
Nästan lika stort intresse som hästarna tilldrog
sig emellertid det par som på en intilliggande
åker vände hö med hjälp av höräfsor, hon i
klänning och förklä. I ett hörn stod deras häst
förspänd framför sin vagn. Området var
knappast större än ett tunnland och skulle
enkelt ha kunnat vändas på fem minuter med
en vanlig hövändare. Solen gassade så nästa
stopp blev en förfriskningspaus under träden
vid stuteriet där vi serverades flaskvatten samt
kaffe och sandwich.
Den första som dök upp var Adèle Furby
tillsammans med sin väninna Susan Keil. Vi
tillbringade några timmar i samtal över ett glas
öl under parasollerna på det stora hotellets
uteservering innan det var dags att gå till
sängs. Huvudparten av mötesdeltagarna skulle
anlända ytterligare flera timmar senare med
bussen från Bukarest.
Hästar och klosterbesök
Morgonen därpå samlades alla ISGdelegaterna utanför hotellets entré för
transport till stuteriet Herghelia Radauti. Där
mottogs vi av stallchefen och tolkar till både
engelska och tyska som sedan följde oss under
hela evenemanget. Efter besök i stallarna och
visning av löshoppning med några hingstar
forslades vi vidare till en väldig hage där ett
stort antal ston betade det frodiga gräset
3
Sedan var det dags för den kulturella delen
och färden gick vidare till det rumänskortodoxa klostret Putna med anor från 1400talet. Där blev i guidade av en svartklädd
munk som visade den vackert smyckade
kyrkan och museet. Eftersom det religiösa
intresset varierade nöjde sig en del med att
stanna i den vackra klosterträdgården. Nästa
stopp var en restaurang där vi mottogs av
flickor i hembygdsdräkt som kastade
rosenblad över oss när vi gick in. Under den
följande måltiden underhölls vi med
folkloristisk dans och musik. Eftersom menyn
inte framgick trodde de flesta att det väldiga
fat med kallskuret och frukt som serverades
var det hela. Men sedan kom det in en stor
balja med soppa och därefter en tallrik med
flera härliga köttbitar, som tyvärr inte riktigt
mötet. Det kunde dock snart konstateras att
det inte räcker att kunna språket, man måste
också förstå lite av kontexten för
översättningen ska fungera. Fortfarande
saknades namnbrickor och presentation av
ärendena på skärmen, vilket hade underlättat
att följa med i förhandlingarna. Att få
styrelsens förslag till beslut utskickade i förväg
så att man kunnat förankra ärendena hemma
med sin nationella styrelse hade också varit en
nåd att stilla bedja om. Men det blir kanske
bättre mötesordning med tiden?
gick att avnjuta. Som avslutning på det hela
serverades ett slags pannkakor. Att dricka till
fick vi flaskvatten och starksprit som
serverades direkt ut tillbringare. De flesta var
återhållsamma och jag såg inga berusade
personer, varken på restauranger eller på
gator och i parker. Restaurangbesöket drog ut
till långt fram på kvällen och som omväxling
kunde man promenera i trädgården där ett
shagyasto med föl gick och betade
tillsammans med en efterhängsen åsna. Över
scenen flög en stork fram och tillbaka med
mat till sina ungar och på avstånd kunde man
höra grodorna kväka.
Årsmöte
Större delen av lördagen var vikt för ISG:s
årsmöte i hotellets konferensavdelning. Ett
50-tal delegater och åhörare hade samlats och
representanter för landets jordbruksdepartement var närvarande. Efter en del strul
med apparaturen för simultantolkning började
4
För mig var det glädjande att konstatera att
jag inte var ensam representant från
Skandinavien den här gången. Christine
Pedersen
och
hennes
man
Jacob,
distansryttare från Silkeborg, var närvarande
som representanter för DSAH. Det var också
välkommet att kunna växla till skandinaviska
och föra lite peptalk vid sidan om. Sverige
förfogade över 32 och Danmark 34 av de
totalt 1680 rösterna.
Vid genomgången av föregående mötes
protokoll funderade jag på om jag skulle
protestera mot att den ändring som jag fick
igenom föregående år inte införts i
protokollet, men jag nöjde mig med att ställa
en fråga, och fick ett godtagbart svar. Det
handlade om att avlägsna länder, inte bara
Amerika, skulle kunna representeras av en
ensam delegat, om han eller hon hade ett
’letter of in intent’ från sin hemmaförening.
Jag fick svaret att det var vad som gällde, men
jag förstår fortfarande inte varför man inte
skrivit en rad om det i protokollet.
När Ahmed Samarraie redogjorde för
styrelsens arbete under året nämnde han att
”we are aware of problems in Denmark and
Sweden and will take it under consideration”.
Jag hade på förhand bestämt mig för att inte
säga något om våra problem med att bli
godkända som avelsorganisation för att det
skulle vara svårt att förstå för dem som inte är
insatta i problematiken och ännu svårare att
förklara på engelska. Men när Rudolf Meidl
ställde förslaget att ”… inclusion into the
statutes of ISG that no member can apply for
the original studbook because it belongs
completely to ISG. A contravention will be
punished with exclusion” kände jag mig
föranlåten att erkänna att vi i Sverige redan
hade begärt att få registrera en
originalstambok för Shagya-araber i Sverige.
Jag nämnde vidare att jag motsatt mig idén
men blivit nedröstad av min styrelse
därhemma. Jag röstade sedan för resolutionen
som antogs enhälligt. Senare på dagen, i
samband med avskedet, kom Ahmed fram till
mig och sade att man nu löst problematiken
med EU och att man närmast skulle ta kontakt
med det svenska jordbruksdepartementet. Jag
nämnde att jag bor så gott som granne med
landsbygdsministern, att han är en
väletablerad hästuppfödare och borde vara
införstådd med problematiken.
5
Det utlovade beslutet angående godkännande
av ytterligare shagyaorganisationer i USA blev
något av en antiklimax. Bruno Furrer gjorde
en lång redogörelse för de kontroller av ASAV
och PShR som genomförts och kom fram till
att ytterligare kompletteringar behövdes.
Beslut skulle dock fattas före årsskiftet.
Besvikelsen var stor inom PShR eftersom man
redan ligger i startgroparna för kvalitetsbedömning så snart det efterlängtade
beskedet skulle komma. ASAV däremot var
inte representerad på mötet och tycks enligt
den info jag fått vara på väg att kollapsa på
grund av inre motsättningar och att flera
styrelseledamöter har ställt sina platser till
förfogande.
NASS hade all anledning att vara nöjda
eftersom de fortfarande är ensam aktör på
den nordamerikanska arenan. En representant
för föreningen läste upp ett långt ’position
paper’ där man förklarade att man var för
principen en nation – en förening. Det var just
det som föregående årsmöte tog beslut om
att frångå och så länge det finns två tyska
föreningar förstår alla att det inte är någon
hållbar ståndpunkt. Men på detta sätt vanns
tid för att behålla status quo och någon
diskussion tilläts inte.
Vidare föreslog Bruno Furrer att det skulle
utses en kommitté ”for the safeguarding of
the maintenance of the ShA-breed within the
meaning of RZBO”. Ledamöter utsågs I all hast
utan föregående valberedningsarbete. Mycket
av den demokratiska processen i ISG känns
förvirrande och det är svårt att veta vad som
beror på kulturskillnader och vad som rätt och
slätt beror på oskicklighet. Slutligen skedde val
till styrelsen och samtliga ordinarie ledamöter
fick
förnyat
förtroende.
Det
enda
förtroendeuppdrag som fick en ett nytt
ansikte var att Lea Ernst, Schweiz, avgick som
revisor och ersattes av Mareike Placke,
Tyskland.
konferensen var alla måltider och resor
kostnadsfria och varje deltagare fick en gåva
som bl.a innehöll en minnestallrik, en CD-skiva
och stamböcker från Radautz. Efter att
omsorgsfullt ha fördelat mina medförda
årsböcker till utvalda mottagare hade jag
hoppats på att få lättare bagage på hemvägen,
men det blev tvärt om.
Efter lunch på hotellet begav vi oss iväg till
stuteriets ridanläggning för visning av några av
stuteriets hingstar och ston samt även en del
privatägda hästar. Evenemanget hade
annonserats offentligt och det blev en stor
folkfest i stil med hingstvisningen i Lunån. Ett
25-tal mycket praktfulla hästar visades till
toner av eggande musik. Hästarna bedömdes
av Brabentz, Samarraie och Furrer som gav
svepande omdömen av typen ”at least 8 for
the trot”. Evenemanget avslutades med
uppvisning i några olika discipliner. Best in
show blev 16-årige hingsten Shagya LXII (e.
Shagya LVI u. 219 Koheilan XXIX-11) som fick
61 poäng (70-poängskala).
Sedan var det dags för en avslutande
festmåltid och det ofrånkomliga avskedet. En
tår i ögonvrån var oundviklig. Under hela
sammankomsten var gästfriheten och
vänligheten överväldigande. Alla inom
servicebranschen talade engelska och det
fanns trådlöst nätverk överallt. Under
6
Tidigt på söndagsmorgonen skulle bussen
starta återfärden till Bukarest och jag skulle
ensam köra tillbaka till Budapest, medan mitt
ressällskap ägnade ytterligare några dagar åt
studiebesök i Kabiuk och hoppades att
eventuellt få användning för sin medförda
ridutrustning. Det blev en lång bilresa. Enligt
Google Maps skulle den ta 9 timmar men det
blev närmare 14, dels på grund av
felnavigering men också på grund av svåra
vägar. Ytterligare ett högland med
serpentinvägar skulle forceras och under
eftermiddagen steg temperaturen till 38
grader innan det kom ett svalkande åskväder.
Jag var nästan färdig att ge upp när bilen med
GPS:ens hjälp förde mig direkt till hotellets
garageinfart i centrala Budapest. Efter några
timmars sömn var det sedan dags att
återlämna bilen utan en rispa och invänta
flyget till Malmö.
På följande sidor finns bilder på de hästar som
visades.
Hingstar
Dahoman XXXIX (e. Dahoman XXXIV u. 228
Shagya LIII-9), 53 poäng
Koheilan XL (e. Koheilan XXXIV u. 300
Koheilan XXXII-12), 55 poäng
El Sbaa XIV (e. ElSbaa VIII u. 281 Gazal XI-3),
55 poäng
Koheilan XLII (Koheilan XXXIX u. 412
Mersuch XXIV-12), 53 poäng
Hadban XXXVII (e. Hadban XXXV u. 383 Shagya
LVII-13), 52 poäng
7
Mersuch XXV (e.Mersuch XIX u. 304
Nedjar VIII-7)
Shagya LXII (e. Shagya LVI u. 219 Koheilan
XXIX-11), 61 poäng
EL Sbaa XIV-18 (e. El Sbaa XIV u. 823
Mersuch XIX-63), 49 poäng
Siglavy Bagdady XVII (e. Siglavy Bagdady
XV u. 375 Koheilan XXXIV-11), 54 poäng
Siglavy Bagdady XV-29 (e. Siglavy Bagdady
XV u. 353 Shagya LVI-4), 51 poäng
El Sbaa XV-11 (e. El Sbaa XV u. 415 Shagya LVI30), 53 poäng
Koheilan XXXVII-46 Amar (e. Koheilan
XXXVII u. 712 Siglavy Bagdady IX-120, 49
poäng. Privatägd
8
Azir (e. Koheilan XXXVII-46 u. Shagya LVI31), 52 poäng. Privatägd
433 Hadban XXXV-17 (e.Hadban XXXV u.
405 El Sbaa XII-1), 48 poäng
Kiril (e. El Sbaa XIV u. 821 Koheilan XXXIV17), 46 poäng. Privatägd
452 Dahoman XXIX-70 (e. Dahoman XXIX
u. 375 Koheilan XXXIX-11), 46 poäng.
Ston
428 Shagya LXII-3 (e. Shagya LXII u. 393
Hadban XXVII), 59 poäng
9
454 Koheilan XL-4 (e. Koheilan XL u. 389
Hadban XXVII-38), 54 poäng
457 Hadban XXXVII-3 (e. Hadban XXXVII u.
Koheilan XXXIX-9), 53 poäng
Cico (e. Dahoman XXXV-4 u. Mersuch XVII66), 54 poäng. Privatägd
464 Dahoman XXXIX-79 (e.464 Dahoman
XXXIX u. 414 Siglavy Bagdady XV), 49
poäng
Prisutdelning privata uppfödare
Dilema (e. Dahoman XXXV-4 u. Nedjari IX40), 56 poäng. Privatägd
10
Adèle Furby förrättar prisutdelning