1. No category

Besök på ISG:s årsmöte och den
internationella shagyaarabutställningen i
Stadl Paura i Österrike 2010
Text och bild: Kjell Jormfeldt
Stona Gloriett (Geydan u Gazala) och Gazala (Gazal XI-1 u Gasha-317), båda Österrike
I mitten av juni reste jag som representant för SShF till ISG:s årsmöte och den
internationella utställningen för shagyaaraber i Stadl Paura i Österrike. Jag
reste ensam efter att förgäves ha försökt ragga medresenärer både i Sverige
och i Norge.
Dag 1 och 2
Resan beräknades till omkring 120 mil från
bostaden utanför Ljungby till hotellet i
Sattledt, bara det ett äventyr. Eftersom det
var för långt för en dagsetapp valde jag att ta
eftermiddagsfärjan från Trelleborg till Rostock,
en rutt som kan rekommenderas eftersom det
spar både tid, mil och pengar att hoppa över
Danmark. Efter övernattning i Rostock var det
dags att pigg och utvilad ge sig i kast med
1
tyska Autobahn. Det kan behövas för här
gäller det att planera framåt och inte tappa
koncentrationen för rätt som det är dyker det
upp en projektil i backspegeln samtidigt som
man förbereder omkörning av en långtradare
som just kört ut i mittfilen. Färden gick via
Potsdam, Leipzig till gränsövergången vid
Passau. Med medhavd matsäck i kylväskan
blev de bara korta pauser på de mestadels
prydliga rastplatserna. När man börjar närma
sig Bayern ändrar sig landskapet med långa
stigningar och djupa dalgångar som avlöser
varandra. Jag tror jag passerade den
slingrande Donau fyra, fem gånger före
gränsen till Österrike. Trots att tanken
fortfarande inte var tom efter senaste
påfyllning i Sverige valde jag att fylla på diesel
i tron att priset skulle vara lägre i det bilfrälsta
Tyskland. Men det visade sig vara fel. Däremot
måste man ha en ”vignett” för att få köra på
Österrikiska motorvägar, ett slags vägtull, och
en gul reflexväst med i bilen om man skulle
råka få stopp, har jag lärt mig av Per Solås. Till
min förfäran upptäckte jag att temperaturen
stigit till drygt 30 grader när jag öppnade
bildörren jämfört med beskedliga 15 vid
Östersjökusten.
I Österrike fungerade inte längre GPS:en, men
med en utskriven färdplan från Google Maps
gick det bra i alla fall. Efter ungefär en timmes
körning, vid foten av Alperna och i närheten
av ett motorvägskors hittade jag hotellet utan
större besvär. Efter incheckning började jag se
mig om efter bekanta ansikten och efter en
liten stund upptäckte jag Shelley Housh och
Hallie Götz från USA, samt ytterligare några
bekanta till dem, bl.a. ett par från Australien
på inköpsresa i Europa. Efter en stund dök
Walter Huber, Denis Atam och Gertrud von
Fedak upp och vi gick gemensamt till en trevlig
restaurang några kvarter bort. Det här är min
fjärde ISG-konferens och de flesta känner jag
nu till namn och utseende. Några har jag haft
sporadisk mejlkontakt med under året, så det
var ett glatt återseende.
Dag 3
Fredagen börjar med frukost på hotellet
tillsammans med Denis Atam. Han berättar att
han utvecklat ett datorprogram för Microsoft
för att illustrera statistiska analyser, som han
vill demonstrera för mig. Han hade valt
Zeunert Verlags hingstbok som tillämpningsobjekt. Men det får anstå så länge för nu har
han bråttom till utställningsplatsen, eftersom
han ska göra sin sista praktik som
domaraspirant under den kommande
utställningen. Vi följs åt och lyckas med
gemensamma ansträngningar hitta fram till
hästsportcentrum i Stadl Paura på olika
småvägar 25 km bort. När vi kommer fram
pågår redan någon sorts bedömning av
shagyahästar. Det visade sig vara den
nationella avelsvärderingen av hingstar som
ägde rum dagen före den internationella
utställningen. Hingstarna bedöms som
treåringar och värderas var för sig utan
rangordning. Av fyra deltagande var det bara
en som blev godkänd. Efter godkännande har
hingsten betäckningstillstånd fram tills den blir
sex år, då den måste ha avlagt bruksprov. Om
den inte avlägger bruksprovet har de föl som
fötts under mellantiden ändå rätt att
stambokföras utan reservation.
Ridanläggningen i Stadl Paura
Fr.v.: Marieke Placke,Tyskland, Denis Atam,
USA och Gertrud von Fedak, Venezuela
2
Det är bedövande hett och jag överväger att
ta en tupplur under de höga träden i parken
innan ISG:s årsmöte ska ta sin början kl. 3 på
eftermiddagen. Men det dröjer ytterligare en
timme innan alla är samlade i en
konferenslokal
i
anslutning
till
ridanläggningen. Mötet pågick i outhärdlig värme
i fyra timmar. Det visade sig att jag var den
ISG Delegierten Versammlung
ISG styrelse
enda närvarande representanten från hela
Skandinavien, men däremot fanns det
besökare från Australien, Israel och
Sydamerika
närvarande
förutom
alla
grannländer i Centraleuropa. Det blev en
ganska lugn tillställning utan hårda ord, stora
motsättningar eller voteringar. Det delades ut
hedersbetygelser och hölls tacktal och denna
gång fanns det simultantolkning med
möjlighet att välja engelska eller tyska i
hörlurarna. Stadgeändringarna som möjliggör
fler än en shagyaorganisation i ett land antogs
utan större diskussion och jag fick gehör för
mitt yrkande att det ska vara tillräckligt med
en representant från en nation om han eller
hon har ett "letter of intent" från sin styrelse.
Till allas förvåning dök det upp representanter
från en tredje shagyaorganisation i USA med
anspråk på att bli fullvärdig ISG-medlem, Pride
trough Performance Registry PShR, som
rekryterat medlemmar från både NASS och
ASAV. De gjorde en skicklig presentation av
sitt
projekt
och
överlämnade
all
dokumentation. Till nästa år kommer ISG
styrelse att granska om de uppfyller kraven
och rekommendera årsmötet att anta eller
avslå deras ansökan. Kroatien antogs däremot
som fullvärdig medlem efter genomförd
granskning.
Dag 4 och 5
Efteråt bjöd den österrikiska värdföreningen
på middag på ett närbeläget värdshus. Det var
knödel och andra specialiteter som inte riktigt
föll mig i smaken, men ölet och sällskapet var
gott. Sen blev det plötsligt midnatt.
3
Äntligen är det dags för resans höjdpunkt, den
internationella utställningen för shagyaaraber.
Ursprungligen var det tänkt att evenemanget
skulle äga rum i Piper, där Spanska Ridskolans
hästar föds upp, och genomföras gemensamt
med Lippizanerföreningen.
Domarna. Fr.v. Rudolf Meindl (i uniform),
Adele Furby. Michael Horny och Bruno Furrer
tillsammans med Saklawi I-702 (Geydan u
Timina,) reservchampion
Utställningen började kl 9 med bedömning av
ett- och tvååringar. Domare var Adele Furby,
Bruno Furrer, Michael Horny och Rudolf
Meindl, samt Denis Atam domaraspirant. Tre
av dem dömde varje klass medan den fjärde
vilade, på så sätt fanns det också möjlighet att
skifta ut den som eventuellt var jävig, t.ex.
Horny när det visades hästar från Topolcianky
i en klass. De dömde var för sig i snabb takt
och resultaten visades med skyltar som på
konståkning medan domarna redan var igång
med nästa häst. Bedömningen skilde sig något
från den av ISG rekommenderade modellen.
Han blev senare reservchampion i gruppen
äldre hingstar. BIS blev däremot ett 9-årigt
sto vid namn Shakira e.232 Shagya XXV u.582
Koheilan IV-52 från Topolcianky. Hon hade en
enastående utstrålning och fick också
genomgående 10:or i typ och 9:or i traven,
vilket tycks vara en svår kombination för
många — antingen god typ och sämre trav
eller tvärt om. Jag har mycket bilddokumentation på Shakira.
Stilstudie: Huvud 9-9-9. 3729 Magdan Tano
(2360 Magdan ox u 1495 Koheilan XXXVI-3)
Sålunda bedömdes typ, huvud och hals var för
sig, sedan kropp och ben samt skritt och trav,
totalt sju kategorier. Det var hög kvalitet på de
84 hästar som visades med medelvärden kring
7,5 och uppåt. Den högst skattade hingsten
fick 9,09 och många 10:or i bedömningen,
bl.a. 10 i typ av samtliga domare! Det var en
11-årig hingst som heter Odin e. Omar u.
Koheilan IV-15 född och uppvuxen i Österrike.
Högsta poäng Odin (Omar u Koheilan IV-15)
9,09 poäng och reservchampion
Typ: 10-10-10
Huvud: 9-10-10
Hals: 9-9-9
Kropp: 9-9-10
Ben: 7-9-9
Skritt: 8-9-9
Trav: 9-9-8
4
Shakira (232 Shagya XXV u.582 Koheilan IV-52)
Jag försökte dokumentera allt, så redan vid
lunch var batteriet slut i min kamera. Sen blev
det inga mer bilder den dagen. Från svensk
sida fanns det en del intressanta saker att
lägga märke till. Ett tvåårigt sto Gazal 810 med
Pamino och Grevinnan Katitza i bakgrunden
fick 7,23 och blev tvåa i sin klass. Ett 12-årigt
sto Gamira efter Kemir 533 fick 7,70 och ett
halvsyskon till Zahyr, Zarah fick 7,52. Walter
Huber var mycket stolt över sin Shagan-dotter
Shagana som fick 8,28 och blev fyra i sin klass
där det var 16 deltagare och stor
konkurrens. Under middagspausen var det
showprogram med både seriösa och lustiga
inslag: körning, kadrilj, avancerad dressyr, ritt i
damsadel, hopp över trädgårdsbord och fånga
en öl i flykten mm. Kvällen avslutades med
buffé i ridhuset och underhållning med
Lederhosen, tyrolerhattar med rakborste och
hela kitet. Sedan var det midnatt igen.
Klassvinnare: 1-åriga ston. Koheilan Bajos P
(Koheilan XXXIII-39 u 10 Siglavy Bagdady XIV27) Pelsonius Arab Menes, Ungern. 8,33
poäng, Reservchampion
Klassvinnare 2-åriga hingstar: Koheilan Farao
P (Kohelan XXXIII-39 u 788 Siglavy Bagdady)
Pelsonius Arab Menes Ungern. 8,33 poäng.
Champion
Klassvinnare: 1-åriga hingstar. Koheilan Egon
P (Koheilan XXXIII-39 u 786 Dahoman XXXVI34) Pelsonius Arab Menes, Ungern. 8,04
poäng
Klassvinnare 3-åriga ston. Gazal VIV-4 (2890
Gazal XI-4 u 253 Kemir V) Babolna, Ungern
8,23 poäng Champion
Klassvinnare:
2-åriga
ston.
Daykhana
(Kublay Khan u Dara), Tyskland. 7,18 poäng
Klassvinnare 3-åriga hingstar: Saklawi I-702
(Geydan u Timina). 7,52 poäng, Österrike
Reservchampion
5
Klassvinnare: 4-6-åriga ston: Ameerah
(Pegasus III u Arabell ). 8,23 poäng. Tyskland
Klassvinnare: 4-6-åriga hingstar: Koheilan
Marakes P (Koheilan XXXIII-39 u Amurath
Maisa) Pelsonius Arab Menes, Ungern. 8,66
poäng Champion
Klassvinnare: 7-10-åriga ston: Shakira
(232 Shagya XXV u 581 Koheilan IV-52)
Topolcianky, Slovakien. 8,90 poäng. Champion
och Best in Show
6
Klassvinnare: 7-10-åriga hingstar: Gazal XIX-5
(3929 Paris u 153 Shagya XLVI) Babolna,
Ungern
Klassvinnare: Ston 11 år och äldre: Kiruna
(Paris u Kasandra), Tyskland. 8,61 poäng
Klassvinnare: hingstar 11 år och äldre: Odin
(Omar u Koheilan IV-15), Österrike. 9,09
poäng
Reservchampion (bilden är från
Topolcianky 2008, foto Per Solås)
På söndagen var det lite lugnare. Efter några
häftiga åskskurar var det nu bara 22
grader och lite lättare att andas. Dagen
ägnades åt bedömning av äldre ston och
hingstar samt utdelning av championat och
repris på gårdagens show. Sedan högtidlig
avslutning och Good-bye och Aufwiedersehen.
7
De flesta gav sig genast iväg, men jag hade
bokat ytterligare en natt på det lilla mysiga
hotellet där fem nätter motsvarade en
kostnad som knappast översteg en natt på ett
stockholmshotell. Tanken var att vika den sista
dagen för bergsbestigning och söka upp en
Edelweiss i de snöklädda alperna som
skymtade i bakgrunden.
Vägskylt
till
Pferdegestüt
Meindl
Dag 6
Men det blev stuteribesök på måndagen i
stället. Väderutsikterna var inte så lovande för
bergsklättring med åskskurar och låga
moln. Det blev en intressant och lärorik dag
som jag inte ångrar. Shelley Housh från
Kalifornien med sin vännina från USA och
paret från Australien hade avtalat besök hos
Rudolf Meindl och Franz Hoppenberger som
jag hakade på. De senare var på inköpsresa i
Europa för att hitta Shagya-hingstar till sina
fullblodsarber under there. Så vi blev väl
mottagna. Eftersom jag inte hade någon bra
karta fick jag försöka följa efter så gott jag
kunde, och kompiskörning på Autobahn var
ingen höjdare precis. Men det gick bra i alla
fall och vi hittade till slut rätt efter en del
vilsekörning.
Paus i trädgården
Rudolf Meind, som alltså var en av domarna,
har jag träffat tidigare när han undrade om
han fick komma till Sverige som
domaraspirant till Halmstad för två år sedan.
Nu blev det inte så eftersom han valde en
annan utställning i Frankrike som var närmare
för honom. Han och hans familj hade ett 10tal shagya, varav flera med anknytning till
Joshka, bl.a. ett sto med ett en vecka gammalt
föl. Han var lite generad för att han inte hunnit
byta om innan vi kom, under utställningen
hade han nämligen uppträtt i strikt
militäruniform i hettan. (Vi fick gärna
publicera bilder på hästarna men inte på
honom.) Men det gick bra och vi blev även
bjudna på kaffe i en lund i trädgården, där vi
också träffade ett gäng vita schäferhundar,
deras andra uppfödarprojekt.
På Hoppenbergs altan. Fr. v. Franz, Renata och
Shelley från USA, Rebecca och Darren från
Australien
Sto efter Joshka med en veckas föl
8
Utsikt från Hoppenbergers altan
Sedan fortsatte vi till Gestüt Hoppenberger,
Franz är ordförande i den österrikiska
föreningen och värd för hela utställningen och
mötet. Han hade 16 hästar med på
utställningen, bl.a. körhästar som han körde
under uppvisningen. Där fick vi också kaffe på
verandan med utsikt över hästhagen. Han
berättade att det var en ungdomsdröm efter
att ha sett många Westernfilmer, att kunna
sitta på verandan och se ut över flocken, som
han nu hade förverkligat. Eftersom övriga
besökare bara talade engelska och Franz bara
tyska, fick jag vara lite av tolk. Han hade
enastående hästar, både högresta och med
fina gångarter som han villigt demonstrerade.
han massor av hästar i en paddock där de
travade så vattnet skvätte åt alla håll.
Australiensarna var klart imponerade och det
blir kanske affär så småningom, jag hörde
belopp på 8000 Euro nämnas.
Därefter skildes våra vägar och efter
många kramar och kindpussar bar det av åt
olika håll. De andra åkte vidare till Wien för att
besöka operan och sedan Babolna, medan jag
hade en lång hemresa framför mig.
Dag 7 och 8
Ståtlig hingst hos Gestüt Hoppenberger
De var så många att jag omöjligt kunde hålla
reda på alla. Sedan visade han oss vidare till
den närbelägen staden Braunau där han drev
ridskola och hade ännu fler hästar. Han
berättade att detta var Hitlers födelseort, en
föga smickrande turistattraktion. Sedan visade
9
Hemresan gick också geschwinnt även om jag
höll på att villa bort mig vid ett vägbygge i
Halle, och GPS:en lurade mig att ta en omväg
via Hannover och Hamburg. Men jag hittade
så småningom fram till utkanten av Lübeck
och när vägmätaren slog om till 0 efter 100
mils körning den dagen körde jag av Autobahn
vid första utfarten och hittade strax ett
idylliskt hotell som hade ett rum i beredskap
för mig. Den sista biten är numera rutin efter
årliga besök på kontinenten.
10