Artilleri-Tidskrift

Artilleri & Luftvärn
Artilleri-Tidskrift
Nr 2 • 2007
Protecting your assets ...
... the choice is easy
Saab Bofors Dynamics develops and produces short to medium range, ground-based air defence systems for
protection of military assets and vital infrastructure.
The systems include man-portable as well as vehicle-mounted versions that are characterised by unique features
such as non-jammable guidance, all-target capability and maintenance-free missiles.
These high performance systems can be used in complex terrain such as urban environments for defeating
aerial threats from high altitude down to ground level.
SAAB BOFORS DYNAMICS
www.saabgroup.com
Artilleri-Tidskrift
Tidskrift för artilleriet och luftvärnet
• Utgiven av Artilleriklubben
Artilleriklubbens medlemmar erhåller
Artilleri-Tidskrift utan kostnad.
Redaktör, ansvarig utgivare:
Stefan Bratt, Lokförargränd 12
775 51 KRYLBO, tel 0226-121 09,
E-post: [email protected]
Biträdande redaktör:
Överstelöjtnant Lennart Gustafsson,
Gulsippevägen 8, 589 35 LINKÖPING,
tel 013-15 43 12
E-post: [email protected]
Ekonomichef både i klubben och tidskriften:
Joakim Bloom.
E-post: [email protected]
Redaktionskommitté:
Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt
representanter för Artilleriregementet och
Luftvärnsregementet.
Redaktionsadress:
Post adresseras till redaktören enligt ovan,
i ekonomi- och prenumerationsärenden till
Överstelöjtnant Lars Mörrby
Högkvarteret, 107 85 STOCKHOLM
Tel 08-788 75 00
.
Häfte 2 • 2007
Årgång 136
Innehåll
Stefan Bratt
Redaktören har ordet ...................................................................... 2
Johan Magnusson
Artilleriklubben på webben ............................................................ 3
Stefan Bratt
Christer Lidström – generalen med smak för IT ........................ 4
Håkan Ekvall
Målbild LV efter 2014 ....................................................................... 8
Catarina Niklasson-Schön
Elite – en utmaning för blivande luftvärnsofficerare ...............12
Torbjörn Larsson
Afganistan nästa för Artilleriregementet ..................................14
Mats Rostadius
Artillerisensorer – behövs de? ......................................................17
Börje Nyquist
Precision Guided Kit – komplement till Excalibur ....................20
Claës Sederholm
Artilleriets historiekommitté .......................................................24
Stefan Bratt
Årsmötet ..........................................................................................26
ISSN 004 – 3788
Artilleri & Luftvärn
Omslagsbild: General Christer Lidström är en trogen artillerist vars befattning som
Ledningsinspektör porträtteras i detta nummer av Artilleri-Tidskrift.
1
Redaktören
har ordet:
Odramatiskt möte – en chimär
Årets årsmöte är avklarat och för de få som
bevistade detta möte i Försvarshögskolans
förnäma lokal syntes hela tillställningen vara
högst odramatisk.
Men, faktum är att jag påstår att större dramatik var det länge sedan Artilleriklubbens
medlemmar fick sig till livs i samband med ett
av föreningens möten!
Vadå, undrar ni? Jo, svaret är framtid. För
den framtidsvision som en av styrelsens medlemmar, Robert Daunfeldt, presenterade för
styrelsens räkning är också i många stycken
en av de mer omvälvande förändringar som
styrelsen nu fått medlemmarnas klartecken att
genomföra. En förändring som i flera avseenden med största sannolikhet kommer att kräva
stadgeändringar.
Som en av styrelsens ledamöter bejakar
jag självklart dessa positionsförflyttningar och
närmanden till andra klubbar med likartad
verksamhet, närmanden till andra intressenter
än Försvarsmaktens officerare inom de två
truppslagen som vi vänder oss till samt ökad
bearbetning av möjliga medlemmar inom både
industrin och forskningsvärlden.
Ska vår klubb leva vidare måste vi få nya
och yngre medlemmar. På papperet är det inte
svårare än så. Verkligheten däremot visar en helt
annan sida. Yngre officerare som håller på att
avancera i grader prioriterar annan verksamhet,
inte minst familjen. De äldre officerare som vi
2
inte har som medlemmar har ”ingen lust eller
ambition” att bli medlem, enligt en mycket ovetenskaplig rundfrågning som jag själv har genomfört till ett antal av mina forna regementskollegor
och andra jag känner inom Försvarsmakten vilka
skulle kunna vara potentiella medlemmar. Min
slutsats är alltså att vi inom Artilleriklubben idag i
n t e erbjuder tillräcklig attraktivitet för att attrahera dagens aktiva officerare inom luftvärnet och
artilleriet. Detta måste vi i styrelsen tillsammans
med er befintliga medlemmar ändra på!
Jag är personligen också helt övertygad om
att det finns möjlighet att få nya medlemmar
inom verksamheter som FMV, FOI, Försvarsdepartementet och inte minst industrin. Här
måste alla klutar sättas till för att vi ska lyckas nå
dessa potentiella medlemmar med föreningens
budskap.
Kanske blir det också lite lättare och mer
attraktivt när vi nu (prel första juli) kommer
att lansera artilleriklubbens hemsida (www.
artilleriklubben.se). En hemsida med målsättningen att bli Nordens ledande artilleri- och
luftvärnsportal. Här ska besökarna hitta länkar
till allt möjligt intressant inom våra respektive
kärnområden.
Din hjälp för att utveckla hemsidan behövs
också. Styrelsens webbansvarige, Johan Magnusson ([email protected]) vill gärna
få tips av dig, bäste medlem, om intressanta
hemsidor som vi ska lägga till vårt länkbibliotek.
Trevlig läsning och en fortsatt skön sommar!
Artilleri & Luftvärn
Artilleriklubben
startar hemsida
Nu tar Artilleriklubben steget ut i cybervärlden genom att introducera en egen hemsida.
Arbetet med att skapa hemsidan kommer att
pågå kontinuerligt. Målsättningen är att skapa
en fulländad portal för artilleri- och luftvärnsintresserade som en perfekt utgångspunkt på
Internet när man letar efter artilleri- och luftvärnsrelaterad information.
Arbetet med hemsidan är indelad i tre steg.
Steg ett innebär att lansera hemsidan och förse
den med information om Artilleriklubben och
dess verksamhet samt Artilleri-Tidskrift. Steg
två innehåller skapande av ett länkbibliotek till
artilleri- och luftvärnsrelaterade hemsidor runt
Artilleri & Luftvärn
om i världen samt uppläggning av tidskriftens
arkiv av tidigare utgivna nummer. Steg tre
innebär skapandet av ett forum, en debattsida,
som ger klubbens medlemmar möjlighet att
informera, debattera och argumentera med
övriga medlemmar.
Gå in på www.artilleriklubben.se
Har ni tips och idéer eller förslag på förändringar och förbättringar av hemsidan kontakta
någon i styrelsens projektgrupp som består av
Johan Magnusson (johan.a.magnusson@mil.
se), Mattias Elfström (mattias.elfstrom@telia.
com) samt redaktören för Artilleritidskrift.
3
Stefan Bratt
Trogen artillerist hoppas avsluta
karriären vid 38:e breddgraden
Christer Lidström har två generalstjärnor på
axeln men har aldrig släppt kontakten med sitt
truppslag – artilleriet. Sedan fyra år tillbaka är
generalmajor Lidström en av Sveriges tunga
makthavare när det gäller informationsteknologi.
– Åtminstone enligt en ranking som branschtidningen Ny Teknik har gjort. Där hamnade
4
jag på 37:e plats före flera namnkunniga VD:ar
för olika IT-bolag, säger general Lidström och
skrattar hjärtligt.
På väggen i tjänsterummet på sjätte våningen
i högkvarteret sitter en rejäl plattskärm som hela
tiden ger senaste nytt från snabba nyhetskanaler
som CNN och BBC.
– Jag är faktiskt den enda inspektören som
har en sådan skärm och det har kanske väckt
lite irritation hos några av mina kollegor, säger
Lidström och ler.
Egentligen hade Christer Lidström sitt sikte
inställt på att bli brobyggnadsingenjör och om
AT tillåter sig en liten filosofiskt utvikning, kan
vi ändå säga att general Lidström kommit en
bra bit på väg på sitt brobygge. Men istället
för att det handlar om stålbalkar och stora
muttrar har Christer Lidströms senaste fyra
år handlat mer om hårddiskar, servrar, informationssystem och inte minst byggandet av
broar inom Försvarsmaktens ledningssystem.
Christer Lidström är uppvuxen i brukssamhället
Uddeholm och hade från början inte en tanke
på att bli officer.
– Min första tanke var, eftersom jag trivdes
i det militära, men inte ville satsa på en militär
karriär, att bli reservofficer eftersom det skulle
Artilleri & Luftvärn
passa mig bra att vara ingenjör och reservare.
Jag ville bli brokonstruktör eftersom jag alltid
varit teknikintresserad.
Kadettskolan blev ändå mer intressant och
planerna på ingenjörsexamen försvann, då
efterfrågan på civilingenjörer drastiskt klingade
av i slutet av 70-talet.
– Marknaden för civilingenjörer bara störtdök och jag fick ta mig en funderare på vad
jag nu ville hitta på och fann till min glädje
att jag skulle ha nytta av att redan läst två år
på KTH när jag genomförde min militära
utbildning, eftersom den innehåller stor del
tekniska ämnen som matematik, fysik, hållfasthetslära med mera.
Lidström återvände till A 9 och blev plutonchef för artilleriets eget elitförband – artillerijägarna.
– Det var verkligen fint som snus och ansågs
som en bra merit att ha utbildat artillerjägare.
Därefter blev det den vanliga skolningen med
pjästjänst och batteriplatstjänst innan min karriär gick vidare med nya skolor.
– Fortfarande ligger mitt truppslag mig
mycket varmt om hjärtat och jag försöker att
hålla mig ajour med såväl utveckling som vad
som händer med mina forna regementskollegor.
Det finns en artilleristräng i hjärtat som aldrig
brister, säger generalmajoren.
Kritisk massa uppnådd
– Hur tycker du att artilleriet har utvecklats?
– Det tråkiga för mig är att truppslagets
numerär har skurits ned så till den milda grad.
Den kritiska massan har vi nått. Går vi under
den nuvarande numerären har jag svårt att se
Artilleri & Luftvärn
att vi kan behålla artilleriet som eget truppslag
och den individuell kompetensen. Ytterligare
en lyckad större exportaffär vore något att se
fram, vilket skulle innebära även ett lyft för
det svenska artilleriet. Ytterligare en lyckad
Indienaffär vore någonting!
Christer Lidström fick det mindre trevliga
uppdraget att avveckla Svea Artilleriregemente
(A 1) i Linköping och är det anrika regementets
siste chef.
Idag arbetar han och hans kollegor med att
införa en fjärde arena inom Försvarsmakten
– informationsoperationer:
– Det är ett lika stort språng för hela Försvarsmakten att införa informationsoperationer
som det var när marinen fick sitt ubåtsvapen.
I vår moderna tid är informationsoperation
ett mycket stort genombrott som enligt min
- Jag är nog den enda
generalen som har en
storbilds-tv på mitt
rum. Inte ens ÖB har
en sådan, vilket har
påpekats för mig några
gånger, säger Christer
Lidström och skrattar.
5
förmenande inte har uppmärksammats särskilt tydligt i våra olika utbildningsprogram.
Vi kämpar idag ganska hårt med att försöka
övertyga om dessa operationers betydelse som
enskilt stridsmedel. Det är en uppförsbacke
som vi stretar oss uppför men vi börjar också
se backens topp. Politikerna och ÖB har redan
givit oss sitt fulla stöd och nu pågår arbetet med
att övertyga övriga Försvarsmakten om att det
är denna tingens ordning som råder.
Längre än väntat
– Är detta din tuffaste strid du har fört inom försvarsledningen?
– Definitivt. Att föra ett projekt med nätverksförsvar framåt där alla system ska kunna
agera med varandra i olika nivåer till att bli ett
vedertaget koncept för hela Försvarsmakten har
varit en rejäl utmaning. Idag är vi där, bland
annat tack vare skapandet av Försvarsmaktens Ledningsutvecklingscentrum i Enköping.
Dessutom har vi inom min funktion fått ett
regemente som driver vår doktrin – Ledningsregementet i Enköping. Det är unikt!
– Hur ser du på den demoverksamhet som har pågått
i ett antal år?
– Över förväntan. Vi har idag nått längre än
vad vi i våra vildaste fantasier har förespeglat oss
trots att Sverige tog en risk, som tillät Försvarsmakten att ta täten i ett utvecklingsarbete som
egentligen ska komma hela statsverket till nytta!
– Vi har idag med vår kontinuerliga demonstratorverksamhet visat att det går att åstadkomma
vettiga miljöer och processor för sådant som för
bara fyra-fem år sedan fanns i sinnet hos några
6
Artilleri & Luftvärn
forskare. Men, ingen blir profet i sitt eget land
och vi har ärligt talat fått större uppmärksamhet
utomlands än vad som varit fallet internt inom
Försvarsmakten och statsverket. Jag tycker att
vår ledning skulle kunna ge oss större uppmärksamhet över de resultat som har nåtts!
– Om du värderar demoverksamheten i ett luftvärns- och
artilleriperspektiv?
– Jag vill inte tala om luftvärn- eller artilleriperspektiv men däremot Nordic Battle Group.
Sett ur ett NBG-perspektiv har dock luftvärnet
flyttat fram sina positioner genom att luftvärnet
inser att de måste ha ett interoperabelt system,
läs GBADOC – Ground Base Air Defence
Operational Center för att samverka med andra
nationers system. Mitt krav är att GBADOC
måste vara ett system som kan kommunicera
med flygande system, annars ska vi hitta andra
lösningar.
Christer Lidström utnämndes till Försvarsmaktens Ledningsinspektör år 2003.
Före inspektörstjänsten var han materialsystemansvarig (MSA) inom FMV. I egenskap
av MSA undertecknade han bland annat
anskaffningen av Excalibur i samarbete med
amerikanarna
Högtidsstund
– Det var faktiskt något av en högtidsstund för
mig eftersom jag vet hur kräsna amerikanarna
är. De ger sig inte in i samarbeten som de vet
har en låg teknologisk nivå.
Arbetet som inspektör planerar Christer Lidström att lämna inom det närmaste
året och kanske blir hans sista uppdrag
Artilleri & Luftvärn
för Sverige och Försvarsmakten i öster?
– Jag ser framtiden an och har sagt till min chef
att jag gärna skulle vilja avsluta min karriär som
ledare av den internationella observatörsstyrka
som finns på den 38:e breddgraden på gränsen
till Nord- och Sydkorea.
Christer Lidström
Namn: Stig Christer Lidström.
Grad: Generalmajor.
Ålder: 55.
Född: I Kristinehamn,Värmland. Uppvuxen i
bruksorten Uddeholm.
Familj: Hustru Lotta samt barnen Lisa, 26,
Wilhelm 18 och Carl-Fredrik, 15.
Intressen: Skidåkning och golf. Är en hängiven golffantast. ”Tyvärr blir det inte riktigt så
mycket tillfälle till golfspel som jag skulle vilja,
men mitt mål är att inte ha ett högre handicap
än antalet levnadsår, vilket skulle innebära 5,5
i år.
Motto i livet: ”Gör alltid ditt bästa”.
Äter helst: Svensk husmanskost.
Framtidsplaner: ”Det skulle inte vara så
dumt att få avsluta min militära karriär med ett
internationellt uppdrag.”
7
Håkan Ekvall
Målbild Lv efter 2014
Major Håkan Ekvall
är studieofficer vid
Luftvärnets Stridsskola
och arbetar med funktionens framtidsfrågor.
Studien ”Målbild Lv efter 2014” tar ett grepp
om konceptet luftvärn på bredden och ger
oss ett avstamp i kommande studier.Vi har
nu ett dokument att utgå ifrån i våra framtida
diskussioner om funktionen, dess utveckling
och framtid.
Uppgiften för ”Målbild Lv efter 2014” är att
beskriva luftvärnsfunktionens utveckling efter
2014 mot bakgrund av den nya krigföringens
krav i ett 10-års perspektiv.
Målbilden är en studie som pågått under
flera år inom luftvärnet och som efterhand
lämnat delrapporter till Högkvarteret. Detta
har möjliggjort feedback och frågor efterhand
från uppdragsgivaren och därmed har det fortsatta arbetet kunnat ta hänsyn till detta. Det
har hela tiden varit av största vikt att det finns
en vetenskaplig grund och en spårbarhet av
innehållet för att få en tyngd i våra argument
och slutsatser och för att andra studier inom
Försvarsmakten skall kunna använda vår studie
som ett utgångsvärde.
För att lägga oss vinn om att det finns en
vetenskaplighet och en spårbarhet har vi
från början tagit hjälp av mycket kompetenta
förvarsanalytiker vid FOI och Högkvarteret.
8
Studiegruppens sammansättning har bestått
av två huvudsakliga delar, en kärngrupp och en
referensgrupp. Den senare har bestått av olika
personer beroende på vilka kompetenser som
studien har efterfrågat.
Målbild Lv efter 2014 har som ambition att
beskriva en helhet inom luftvärnsfunktionen
och samordningen inom luftarenan.
Hotbilden
Hotbilden för militära operationer har förändrats avsevärt sedan det kalla krigets slut. Det
säkerhets- och försvarspolitiska fokuset riktas
allt mer mot hotet från ickestatliga aktörer. I
studien beskrivs hotbilden där det inom luftrummet fortfarande finns ett traditionellt lufthotet med stridsflygplan och helikoptrar med
olika vapenlaster. Den nya tiden innefattar en
motståndare som är generisk, asymmetrisk och
har en genial stridsplan. En motståndare som
dessutom antingen har tillgång till de senaste
mycket moderna plattformarna och vapnen
eller endast har tillgång till plattformar och
vapen med en lägre teknologinivå än den som
västvärldens vapensystem traditionellt dimensioneras mot. Detta krävde att vi fördjupade
oss och breddade våra tankar kring en framArtilleri & Luftvärn
tida hotbild. Härvid studerades det som finns
i den högra delen av bilden nedan, t ex UAV:
er, sjömålsrobotar, artilleriammunition och
granatkastarammunition m.m.
Arenorna
Studien redovisar stridmiljö och scenarier
kopplade till tre olika områden; Internationella
insatser, nationell integritet och utbrutet som en
egen del, skydd mot ballistiska missiler.
Gemensamt för alla scenarier är att luftvärnsförband är den komponent i luftförsvaret som
kännetecknas av hög uthållighet i kombination
med en hög responsförmåga.
I en internationell operation kan luftvärnsförband etablera verkan mot luftmål snabbt,
enkelt och till en rimlig kostnad. Luftvärnets
radarstationer kan utnyttjas för en uthållig
luftrumsövervakning över ett stort område till
en låg kostnad.
Vid nationella uppgifter är luftvärnets uthållighet särskilt lämpad för att upprätthålla beredskapen kring viktiga objekt och befolkningscentra under långa tidsperioder. En av luftvärnets
stora fördelar är att kunna upptäcka och verka
mot små mål nära ett skyddsobjekt.
Ledning av luftvärn
För att skapa en flexibel ledning av funktionen
i ett integrerat luftförsvar, såväl internationellt
som nationellt, krävs ett kvalificerat ledningsstöd. Krav ställs på interoperabilitet med anpassade gränsytor. Identifiering, insatsbeslut och
sensorfusion kommer att ställa särskilda krav.
Artilleri & Luftvärn
Studiens Luftvärnskoncept
Studien presenterar utifrån aktuella hot ett
luftvärnskoncept där ingående förmågor beskrivs.
Hotbilden påvisar ett framtida behov av
förmågor och kapaciteter inom ramen för det
redovisade luftvärnskonceptet. En viktig del i
arbetet med luftvärnskonceptet har varit de
simuleringar som vi fått stöd och hjälp med av
FOI. Arbetet har avhandlat såväl verkanssystem
som lednings- och sensorsystem.
LvKv 90 väntar på
order i samband med
arméns slutövning år
2005.
PI – Punktskydd inre är ”målvakten” och skyd9
dar utpekade objekt med förmågan att bekämpa
många mål under en kort tidssekvens. Ett PIsystem skall kunna verka mot vapenlasten.
PY – Punktskydd yttre är ”backlinjen” som
medger bekämpning längre ut från skyddsobjektet och härmed kan flera skyddsobjekt
skyddas. Ett PY-system skall kunna verka mot
vapenbäraren.
YT – Yttäckande luftvärn skall verka inom en
större volym och är inte i första hand fokuserade
till ett skyddsobjekt. Ett PY-system skall kunna
verka samordnat med jaktresurserna.
MSP – Missilskydd punktobjekt är avsett för
att bekämpa ballistiska missiler.
Luftvärnskonceptet förutsätter en samordning
mellan flygstridskrafter och luftvärn för att
kunna uppnå den önskade effekten i luftrummet.
Ballistiska missiler
Vad avser ballistiska missiler har studien kommit
fram till samma slutsatser som andra nationer,
EU och NATO också redovisar, d v s att detta är
ett område som är aktuellt, politiskt och militärt.
Området studeras av många andra nationer,
men det är ett område som kräver samarbete
och gemensam utveckling för framtagning av
system och förmågor.
”Målbild Lv efter 2014” föreslår att kunLuftvärnskonceptet förutsätter en samordning mellan flygstridskrafter och luftvärn för att kunna uppnå den önskade
effekten i luftrummet.
10
Artilleri & Luftvärn
skapen inom området ballistiska missiler och
massförstörelsevapen måste öka för att kunna
ge våra politiker ett adekvat beslutsunderlag.
Inom detta område har FOI NBC och skydd
i Umeå gett oss många tankeställare och information som vi tillsammans med studiens
slutsatser redovisat bland annat i den särskilda
utredningen luftvärn.
Slutsatserna från de tre områdena, internationella insatser, nationell integritet och
ballistiska missiler, har presenterats i delrapporter för att sedan sammanfattas i studiens
slutrapport. I slutrapporten redovisas också ett
antal vägval som på ett eller annat sätt kräver
ett eller flera beslut för att luftvärnskonceptet
skall bli verklighet.
Det är dock helt klart att studiens arbete har
lett oss mot konkreta framsteg och utveckling.
Härvid kan insatsen i Jämtland (NATO-mötet) och ”Stockholmsplanen” nämnas på den
nationella arenan och beredskapen för luftvärnsförband inom Nordic Battle Group på
den internationella arenan.
Artilleri & Luftvärn
Slutsatserna och Chefen för Luftvärnsregementets rekommendationer utifrån studien är
en viktig del för att vi skall nå ovan målbild. För
att målbilden 2014 skall kunna uppnås krävs ett
antal saker fram till dess. En av studiens viktiga
slutsatser på kort sikt var förbandssättning av
robotsystem 23 – BAMSE, vilket nu sker.
Vidare genomförs sedan 2006 studien yttäckande luftvärn och under 2007 påbörjas
studien punktskydd inre.
Avslutning
Målbild Lv efter 2014 redovisar ett luftvärnskoncept men inga detaljsystem. Pågående
studier inom luftvärnet skall redovisa en tydlig
målsättning inom sin del av luftvärnskonceptet
samtidigt som helheten ständigt måste följas
upp och kompletteras. Målbild Lv efter 2014
skall ge funktionen en grund att stå på för framtida diskussioner, beslut och utveckling.
11
Catarina Niklasson-Schön
ELITE – en utmaning
för blivande luftvärnsofficerare
Övlt Catarina Niklasson Schöön är chef för
Luftvärnets stridsskola.
För femte året i rad deltar Sverige, med Lv 6 i
Halmstad som planeringsansvarig, i den tyska
multinationella övningen ELITE som står för
Electronic Warefare Live Training Exercise.
Övningen är, som framgår av namnet, en telekrigsövning. Under ELITE 2007 kommer ett
tjugotal länder att delta med olika luftvärnssystem och flygstridskrafter. För Sveriges del är
det endast Lv 6 som deltar med förband. Det
svenska flygvapnet deltar inte i övningen detta
år. Däremot deltar de svenska helikopterdelarna ur NBG1 tillsammans med den schweiziska
kontingenten och de samverkar även med våra
luftvärnsförband. För Lv 6 del är det närmare
bestämt Luftvärnets Stridsskola (LvSS) som
planerar och genomför övningen.
Vi ser övning ELITE som en oerhört bra slutövning för våra elever, säger chefen för LvSS,
överstelöjtnant Catarina Niklasson Schöön.
Att öva i en internationell miljö kommer
förhoppningsvis att ge våra elever många nya
värdefulla erfarenheter.
De elever som utbildas på LvSS är 18 kadetter på officersprogrammet och åtta löjtnanter
på taktisk utbildning, varav två kommer från
1
12
Lettland respektive Litauen. Eleverna på taktisk
utbildning kommer att bemanna olika befattningar i bataljonsstaben, medan kadetterna på
officersprogrammet bemannar luftvärnsmaterielen som består av tre Rb 70-troppar, två PS
90-stationer och en UndE 23.
Planeringsansvarig för Sveriges deltagande
i ELITE är utbildningschefen vid LvSS, mj
Joachim Bergqvist.
– Det har varit en ganska lång process med
tre planeringskonferenser i Köln. För att genomföra en övning utomlands krävs en hel del
diplomati och ifyllande av diverse dokument
och formulär. Nu är dock planeringen i sitt slutskede och vi ser alla fram emot att få genomföra
övningen i Tyskland, säger Joachim Bergqvist.
LvSS ber att få återkomma med en mer utförlig artikel när övning ELITE är genomförd.
Nordic Battle group
Artilleri & Luftvärn
C LvSS övlt Catarina
Niklasson Schöön
tillsammans med Petra
Simmes, Director
International Agreements, efter att MOU
mellan Sverige och
Tyskland är överenskommet.
Artilleri & Luftvärn
13
Torbjörn Larsson
Afghanistan nästa
för Artilleriregementet
Artilleriregementet kommer att genomföra
sin första internationella mission med start i
höst. Destinationen för artilleristerna är Afghanistan medan Luftvärnsregementet rustar
för att genomföra den sextonde missionen i
Kosovo.
– För att koppla utbildningsregementen
tydligare till internationella insatser har Luftvärnsregementet och Artilleriregementet ett
huvudansvar för rekrytering till två missioner.
Artilleriregementet leder FS 14 till Afghanistan
och Luftvärnsregementet KS 16 till Kosovo,
berättar Torbjörn Larsson, chef för Artilleriregementet i Boden.
I och med talibanernas fall 2001 skapades
en överenskommelse mellan de inflytelserikaste
grupperna i Afghanistan. Överenskommelsen
benämns Bonn-avtalet och reglerade bland annat tillsättandet av en interimsregering och en
tidsplan för fortsatt normalisering vilket avslutades med parlamentsval 2005. I samband med
Bonn-avtalet antog FN ett antal resolutioner för
att stödja Afghanistans återuppbyggnad. Sverige
var tidigt med i den afghanistanska missionen
som leds av FN. FN:s mandat att genomföra och
14
övervaka ett antal resolutioner har The International Security Assistance Force (ISAF).
40 000 man
Inledningsvis var styrkan FN-ledd och verkade
i Kabul-området. Efter hand har ISAF utökat
sitt operationsområde och operationen har blivit
NATO-ledd. Sedan 2006 verkar styrkan i hela
Afghanistan och uppgår nu nästan till 40 medverkande nationer och 40 000 man. ISAF är i landet
på inbjudan av Afghanistans folkvalda regering
för att stödja dem i deras strävan att skapa och
bibehålla en säker omgivning och återbyggnad
av landet. Det omfattar såväl fysisk infrastruktur
som hållbara demokratiska strukturer. Högkvarteret för ISAF ligger i Kabul och samarbetar med
den inhemska regeringen samt United Nations
Assistance Mission in Afghanistan (UNAMA).
ISAF delas in i fem Regional Commands (RC)
varav Capitol omfattar Kabul, de övriga benämns
North, East, South och West. Inom RC är ett antal
Provincial Reconstruction Team (PRT) avdelade.
Totalt finns cirka 25 stycken. Ett PRT har ett eller
flera provinser att verka i. Provins kan närmast
jämföras med län och är den administrativa nivån
under Gouverment of Afghanistan (GoA).
Artilleri & Luftvärn
Sverige svarar sedan 2005 som lead nation
inom PRT Mazar-e Sharif (PRT MeS). Enheten
är multinationell och består av ungefär 400 man
varav drygt 300 svenskar. PRT MeS är en av fem
PRT inom RC North. Tyskland svarar för två
och Norge respektive Ungern för var sin.
– PRT MeS har som enda nation fler än 1-2
provinser. Enheten verkar inom fyra provinser
där vardera provins motsvarar ytan av hela Kosovo. För att vara närvarande i alla provinser har
vi ett Provincial Office (PO) med ett tiotal man i
provinshuvudstaden utom i den provins där PRT
MeS camp Northen Light är grupperad. I den
provinsen svarar staben även för PO funktionen,
förklarar Torbjörn Larsson som kommer att leda
Artillerregementets mission på plats.
Camp Northern Light
På Camp Northen Light finns staben grupperad
tillsammans med stab- och trosskompaniet samt
National Support Element (NSE). I alla provinser
verkar två eller flera Military Observation Team
(MOT). PO och MOT skall över tiden samverka
med provins- och distriktsadministrationen och
de delar av polisen och armén som finns där.
Arbetet bygger på att stödja afghanerna att skapa
den säkerhet som behövs så att samhället kan
återuppbyggas med stöd av hjälp- och biståndsorganisationer. PRT har civila rådgivare inom
politik, bistånd och civil polisverksamhet så att
ett kompetent stöd och samverkan kan ges inom
ett brett register.
Överste Torbjörn Larsson i samtal med några finska kollegor
i samband med en av flera rek-resor till det aktuella operationsomrmådet i norra Afghanistan.
Artilleri & Luftvärn
15
Sverige har även stabsmedlemmar i RC
North samt ISAF HQ , en National Intelligence Cell (NIC) i Kabul samt lärare på
Afghanistans Militärakademi. Utöver detta
finns även officerare i Operational Mentoring and Liasion Team (OMLT) som stödjer
utbildningen av den afghanska militären.
Mycket återstår att lösa
Afghanistan är ett av de snabbast växande länderna i regionen. Antalet elever i skolorna har
mer än sjudubblats och inte minst har kvinnorna
fått börja studera igen. Många stora infrastrukturprojekt har startat, t ex utbyggnad av vägnät
och elenergi. Afghanerna har genomfört fria val
och administrationen inom flertalet områden
har börjat kunna samordna och leda sina funktioner. Polis och militär har reformerats men
reformeringen av rättväsendet håller inte samma
tempo. Afghanistan har många utmaningar kvar
och behov av stöd under mycket lång tid.
– Säkerheten är en nyckel till framgång och
läget varierar över hela landet. Det är allt från
islamska fundamentalistiska grupperingar,
brottslighet, korruption till politiska motsättningar som motverkar den positiva utvecklingen.
Den afghanska presidenten Hamid Karzai har
vid ett flertal tillfällen tydliggjort behovet av det
stöd som Afghanistan får är en förutsättning för
en positiv utveckling och att stödet behövs under
en lång tid, säger Torbjörn Larsson.
Antalet länder som stödjer Afghanistan ökar
och trots inhemska protester i ett flertal länder
står politikerna fast vid sitt stöd.
16
FS 14
Artilleriregementet svarar för rekryteringsstöd till
FS 14. Förbandet rycker in för utbildning med
huvuddelen i augusti till Internationella utbildningsenheten vid Livgardet. Rotation kommer
att ske med FS 13 i november för att därefter
vara insatt till mitten på maj-09. Rekryteringen
har gått mycket bra med gott stöd av I 19 och
övriga enheter inom Försvarsmakten.
– Totalt kommer drygt 30 artilleriofficerare
att ingå i FS 14 och många soldater i övrigt med
artilleribakgrund. Utbildningen är väl planerad
och resurser att genomföra den är avdelade.
Sammantaget bedöms förbandet få goda förutsättningar att lösa sin uppgift och såväl utbildningen som erfarenheten av insatsen kommer
att vara mycket värdefull för Artilleriregementens
utveckling av haubitsbataljon 2011, konstaterar
Torbjörn Larsson.
FAKTA
ISAF har ett flertal artilleri- och artilleriradarförband insatta. De nyttjas i huvudsak i de
södra och östra delarna av landet. Exempel på
förband är bandgående15,5 cm Panzerhaubitze
2000 från Holland, 15,5 cm M 777 från Kanada
samt artillerlokaliseringsradar, ARTHUR, från
Danmark.
Artilleri & Luftvärn
Mats Rostadius
Artillerisensorer – behövs de?
Artilleriets sensorer har haft betydande
svårigheter göra sig gällande de senaste åren.
Det största problemet har varit att kunna ge
förväntad effekt när den egna tillhörigheten
inte har varit självklar. Om artilleriet överhuvudtaget skall ha egna sensorer, vilken förmåga
vill vi egentligen att dessa sensorer skall ha?
Och om de skall vara artillerister, inom vilken
ram skall de då verka i? Vad vill vi uppnå?
Till exempel lyder 93. Artillerilokaliseringsradarkompaniet idag under chefen för Armétaktiska Kommandot (ATK) nu när fältartilleriregementet AR 9 lades ned vid försvarsbeslutet
2004. Med vilken kompetens kan ATK leda ett
så pass kvalificerat artillerisensorförband?
Behoven är skriande
Frågorna är många men om vi ser till dagens
internationella trender så råder det inga tvivel
om att det finns ett skriande behov av artillerisensorer. Om man först tittar på de senaste
årens teknikutveckling av artilleriammunition
så kommer artilleriet i framtiden inte bara att
vara ett yttäckande bekämpningsverktyg. I
och med BONUS och Excaliburs införande
Artilleri & Luftvärn
kommer artilleriet även ha förmåga att slå ut
punktmål med mycket hög precision. Detta
ställer självklart krav på att det finns sensorer
med tekniskt kvalificerad materiel som klarar
av att göra måluttag med tillräckligt hög noggrannhet.
Vad har vi då i dagsläget för sensorer som
kan göra ett relevant måluttag och sedan leda
artillerield? Ja, artillerilokaliseringsradarns,
ARTHUR, förmåga att lokalisera fientliga artilleripjäser, granatkastare och raketpjäser är känd
men precisionen på måluttaget är inte tillräcklig
för att kunna skjuta precisionsammunition.
Eldledningsförmågan hos ARTHUR inrymmer inte verkanseld, endast kontrollskjutningar.
Sedan har vi eldledare i olika typer av jägar-,
manöver- och bekämpningsförband. Vi skall
inte heller glömma bort den vanlige soldaten,
eldobservatören, som har förmågan att vidareförmedla målinformation som möjliggör bekämpning med artilleri. Ingen av dessa har fram
till dags datum förmåga till precisionsbekämpning och jag bedömer inte heller att samtliga
automatiskt kommer att få den. Skälet till detta
är naturligtvis den kostsamma utvecklingen
och anskaffningen av kvalificerad materiel.
Här kommer vi nog att inse att vissa sensorer
Major Mats Rostadius
är chef för Sensoravdelningen vid Artilleriets Stridsskola.
17
kommer att vara betydligt mer kvalificerade än
andra. Indelning kan ske i två grupper:
• Kvalificerade eldledare, som med högteknologisk utrustning har förmåga att genomföra
precisionsbekämpning.
• Vanliga eldledare, som innehar utrustning
som medger förmedling av målinformation
för bekämpning av ytmål.
Flygledning
Eldledningstjänsten har också utvecklats från
att tidigare endast kunnat leda eld från artilleri
och granatkastare till att nu även kunna leda
in eld från attackflygplan. Detta sker genom
att eldledningsgruppen tillförts en så kalllad Forward Air Controller (FAC), en officer
med speciell flygledningsutbildning, samt att
gruppen fått tilläggsutbildning i att biträda
denne i sitt arbete. Eldledningsgruppen kallas
då enligt det engelska begreppet Tactical Air
Control Party (TACP) och kommer att falla in
under begreppet kvalificerade eldledare i och
med behovet av kvalificerad materiel såsom
eldlednings- och observationsinstrument (EOI),
laserbelysare, IR-pek, mörkerutrustning (NVG),
radio med modem för satellitkommunikation,
videolänk till flygplanet för bildöverföring i
realtid mm.
Tittar man sedan på metodutvecklingen
så har artilleriet nu påbörjat denna tack vare
försvarsmaktens ominriktning där hela insatsorganisationen skall kunna verka inom hela
konfliktskalan och inte som förut endast vid
den högsta konfliktnivån, d v s krig. I framtiden
skall eldledningsgruppen exempelvis kunna
skjuta artilleri med graderad verkan. Att uppnå
önskad effekt, exempelvis att motståndaren/
parten tvingas upphöra med sin verksamhet,
kan i vissa stycken vara mer komplicerat
än att försätta fienden ur stridbart skick
genom nedkämpning ur ett artilleristiskt
perspektiv.
Artillerisensorernas
tillhörighet
Hur skall då artillerisensorer ledas? Traditionellt sett har haubitsbataljonernas
eldledningsplutoner/eldledningsgrupper
underställts någon infanteri- eller mek/
pansarbataljon så fort man kunnat och
skälet till detta är att artilleribataljonen
aldrig haft några egna stridsuppgifter.
Med det resonemanget skulle vi kunna
låta underrättelse- och mekaniserade
18
Artilleri & Luftvärn
förband ta hand om dessa sensorer. Men med
de erfarenheter vi har idag om artilleriets utnyttjande internationellt, vet vi att även svenskt
artilleri kommer att tvingas agera självständigt
med egna uppgifter. Har vi då inga sensorer
kommer vi aldrig att lyckas fylla ut den nya
kostymen som de nya uppgifterna innebär
eftersom hela kedjan (sensorer-ledning-verkansplattform) måste finnas och dessutom fungera.
Att koppla ihop ett artillerilokaliseringsradarförband med ett pjäsförband i en speciell uppgift ger möjligheten att uppnå en snabb länk
(Sensor to shooter) och omedelbart respondera
genom moteld av det egna pjäsförbandet.
Sensorledning
på entreprenad?
Artilleriets problem idag är att vi inte övar hela
artillerisystemet på våra större övningar. Det
duger inte att ideligen öva delsystem när det är
artillerisystemets totala ansträngningar, system
av system, som levererar effekt i målterrängen.
Detta har under senare år fått en negativ effekt
på sensorkompetensen i allmänhet och vår artilleriförmåga i synnerhet. Enligt min mening kan
vi omöjligen göra rätt när vi prioriterar rörelse
för våra skjutande förband i ett läge där vi inte
kan en av artilleriets grundstenar; att uppnå ett
säkert eldtekniskt underlag. Förmågan att dra
erfarenheter av tidigare skjutningar för att kunna skjuta rättliggande eld vid nästkommande
skjutning är något som skall vara signifikativt
för artilleriförband och något som samtliga
delsystem inom artilleriet måste samträna.
Lägger man ut sina sensorer på entreprenad, d
Artilleri & Luftvärn
v s att både förbands- och funktionsledning av
sensorerna ej görs inom artilleribataljonen, lär
vi oss heller aldrig att fungera som ett system.
Artilleriets totala effekt mäts i vad vi presterar
i målterrängen och inte hur många omgrupperingar (oavsett enhetstyp) vi klarar av inom
bataljonens grupperingsområde.
Det är med stor glädje jag kan konstatera
att artilleribataljonen gjorde ett bra resultat
under den lokala slutövningen i norr där man
visade att det går att samordna eld och rörelse
utan att göra avkall på ett säkert eldtekniskt
underlag. Det skall dock understrykas att man
inte direkt har varit glasklar vid användningen
av våra sensorsystem tidigare under övningsserien, vilket gjort att behovet och därmed också
tillhörigheten för artillerisensorerna ifrågasätts.
Under CC-07 i söder, där artilleriet endast var
spelat, upplevde den indirekta bekämpningen
och sensorerna en ny vår. Eftersom inga skarpa
artillerigranater avlossades använde man
stridsträningsanläggningen (STA) och dess
simuleringar för att ge utslag av artillerield.
Följden blev att de stridande förbanden direkt
fick enheter utslagna om de hamnade i artillerielden. Med STA:s hjälp har pansarbröderna
nu förstått behovet av indirekt bekämpning och
att utnyttjandet av denna dramatiskt förbättrar
oddsen i striden. Dessutom har man insett betydelsen av att ha kompetenta sensorer. På slutet av
övningen prioriterades det att positionera sina
eldledningsgrupper och låta dessa göra grovjobbet med hjälp av den indirekta elden. Frågan är
bara om artilleriet självt har gjort samma iakttagelse och om vi är beredda att lyfta fram våra
sensorer för att få ett helt artillerisystem.
19
Börje Nyquist
Precision Guided Kit
– komplement till Excalibur
Börje Nyquist är före
detta Artilleriofficer
vid A9 och Artillericentrum och numera
produktchef för Intelligent Ammunition vid
BAE Systems Bofors
AB.
Allt oftare diskuteras eldrörsförbandedns
oförmåga att få tillräcklig precision på längre
skjutavstånd. Bristen brukar framhållas som
huvudorsaken till artilleriets minskade efterfrågan. Särskilt kritiskt anses detta vara i komplexa operationer, främst där det finns risk
för oönskade sidoeffekter som t.ex. skador på
omgivning eller oskyldiga civila.
Vad som är fakta och vad som är politiska
yttranden överlämnar jag till den enskilde
läsaren att bedöma och jag är heller inte säker
på att det verkligen existerar ett minskat behov av indirekt eldunderstöd eller ren indirekt
bekämpning. Det är i alla fall inte det budskap
man får när man tar del av britters eller amerikaners vardag i Irak.
Hur som helst kan det inte förnekas att
artilleriet såväl som granatkastarförband dras
med spridningsproblem. Orsaken till problemen är väl kända i artillerikretsar så det finns
ingen anledning att ta upp dessa i detta forum.
Däremot finns all anledning att resonera runt
tänkbara lösningar.
Alltså; grundproblematiken är att vi inte träffar där vi avser. För enkelhetens skull bortser vi
från rena måluttagningsfel (vilka i sanningens
20
namn inte är försumbara, i varje fall inte detta
sammanhang). För att kompensera för alla
kända och uppmätta inflytelser inför vi korrektioner som hanteras i samband med den initiala
banberäkningen. De okända inflytelserna kan vi
i normalfall inte göra något åt utan dessa upptäcks normalt sett som ett felläge i förhållande
till det reella målläget. Normalfallet är att elden
då flyttas och man kan övergå till det som var
grundsyftet, att avge eld för effekt.
Men redan i detta skede har vi sannolikt
åstadkommit skada på fel ställe. Räknar man
dessutom in okontrollerbara splitterbilder från
främst konventionella spränggranater och
förkortade stridsavstånd i bebyggt område har
situationen komplicerats ytterligare. Det mest
rationella i detta läge vore naturligtvis att byta
teknik till att inte förberäkna mer än nödvändigt
utan i stället styra in projektilen mot det avsedda
målet genom att projektilen själv bestämmer sin
position i banan och därefter korrigerar sig in
mot den ideala banan. Detta är vad som händer
med Excalibur och systemet ger givetvis ytterligt
bra precision. Nackdelen är att det behövs en
speciell granat som aldrig kommer att kunna
betraktas som mängdammunition även om
den väl fyller ett stort behov och med säkerhet
Artilleri & Luftvärn
kommer att införas för specifika bekämpnings
uppgifter.
Det man således behöver göra något åt är
mängdammunitionen främst spränggranater
och möjligen på långa skjutavstånd olika typer
av cargogranater. Idén är att utnyttja befintliga
granater och skruva på ett spridningsreducerande kit i form av ett speciellt tändrör med
utfällbara bromsar.
I sin enklaste form består bromsen av en
avskjuten nos eller tvärs längdaxeln utfällbara metallplan. Resultatet blir naturligtvis
en förändring av Cd-talet med inbromsning
som effekt. Denna typ av lösning brukar kalllas 1-D corrector eftersom den korrigerar i en
dimension. 1-D correctorerna tar hand om
spridningen i längd som i normalfallet är den
största. Eftersom lösningen bygger på en fix
bromseffekt måste man bestämma när bromsen
skall utlösas. Detta bestäms med hjälp av GPS
eller med hjälp av en radar. Båda lösningarna
ger hastigheten i banan och i och med detta
kan även bromstillfälle bestämmas. Skillnaden
är att radarlösningen förutsätter markommunikation medan GPS-lösningen endast behöver
ha GPS-täckning.
Bofors demonstrerade att det var möjligt att
kommunicera med ett tändrör i banan i det s.k.
Bromsaprojektet 1994. Projektet lades sedan på
is till förmån för banstyrd ammunition.
Hur som helst har intresset för denna typ
av projekt ökat. Orsaken är ökade krav på
precision men även en önskan att utnyttja den
stora mängd standardammunition som finns i
världens lador. Det senare ställer förstås krav på
en kostnadseffektiv lösning, där kostnadseffektiv
Artilleri & Luftvärn
i detta sammanhang skall läsas som billig.
I USA har projektet Precision Guided Kit
(PGK) presenterats som ett komplement till
Excalibur. Projektet var ifrån början känt som
CCF d.v.s. Course Correcting Fuze.
PGK är en 2 D corrector. Den tar alltså hand
om spridning i såväl längd som sida,
Bofors deltar i ett av de två konsortier som
tävlar om ett utvecklingskontrakt. PGK är en
GPS-stöttad lösning med samverkande bromssystem för spridningsreducering i sida och
längd. Precis som i 1-D fallet beräknas när de
olika bromsarna skall utlösas. I en av lösningarna finns dessutom dubbla längdbromsar. Den
första av dessa kallas Vernierbroms. Denna
utlöses snarast när utgångshastigheten bestämts
och korrigerar för V0 fel. Sidospridningen minskas med utfällbara spinnreducerande fenor.
Skillnad mellan 1-D
och 2-D correktorer.
21
Dessa minskar projektilens rotationshastighet
och därmed avdriften. Fenorna fälls ut när
projektilens sidposition bestämts. Slutligen
fälls huvudbromsen ut. Denna består av två
metallplan som skjut ut vinkelrätt mot längdaxeln. Huvudbromsen korrigerar för okända
inflytelser i längs.
För att det skall finnas manöverutrymme
utgångsriktas projektilen bortom och höger
om målet.
Det är ingen tvekan om att tekniken är gångbar och proven har visat att det är möjligt att
komma ner på CEP på mindre än 30 m på ett
skjutavstånd av 15 km.
Fortfarande måste man dock hålla i minnet
att systemet inte kan ersätta banstyrd ammunition då denna är okänslig för störningar på alla
skjutavstånd medan PGK lösningar enbart kan
minska den spridning som ökar med avståndet.
PGK anses därför vara ett bra alternativ för
att kunna utnyttja spränggranater och få ökad
effekt och kontrollerbara säkerhetsavstånd.
Prisbilden kan dock komma att bli intressant
då de granater som skall korrigeras har ett
förhållandevis lågt pris och därför inte tål dyra
rörlösningar. Detta måste då förstås sättas i
relation till den ökade effekt man borde uppnå
med färre granater.
Avslutningsvis kan man alltså konstatera att
PGK inte är den fattiges styrda ammunition
främst därför att den inte är styrd överhuvudtaget
2: 2-D Corrector..
22
Artilleri & Luftvärn
M00342
För Sveriges jägare
sedan 1975.
Nu levererar Aimpoint
rödpunktsiktet CS
till Försvarsmakten.
www.aimpoint.com • [email protected]
Artilleri & Luftvärn
23
Claës Sederholm
Artilleriets historiekommitté
I svensk krigshistoria har artilleriets insatser
tidigare behandlats ofullständigt. Generalstabens krigshistoriska avdelning insåg detta i
samband med utarbetandet av verket ”Sveriges krig 1611 -1632” (1936 – 1939) och till
detta verk utarbetades därför ett bilageband
(utgivet i slutet av 1938) av Theodor Jakobsson, en framstående kännare av främst äldre
vapen, överstelöjtnant och styresman för
Armémuseum. Bandet behandlade främst beväpning och vapentekniska faktorer från äldre
Vasatid t o m Gustav II Adolfs tid. Artilleriets
insatser i krigen under berörd tid behandlades
däremot inte.
Delar av artilleriets historia har behandlats
av bl a generalerna Lennart Lilliehöök och
Ludvig Hammarskiöld (i Artilleri – Tidskrift
angående Gustav II Adolfs och Karl XII-tider) och av överstelöjtnant Axel Mollstadius
angående Smålandsartilleriet under äldre tider
(publicerat i Kamratföreningen Smålandsartilleristers årsböcker). I samband med 150- och
200-årsjubileerna av tillkomsten av Svea, Göta,
Wendes och Finska artilleriregementena har
jubileumsböcker utgivits; ”Artilleriet förr och
24
nu” (utgiven 1944, tiden 1794 – 1944, redaktör
Ivan Thorson) och ”Det svenska artilleriet 1794
– 1994” (utgiven 1994, redaktör Jan Anshelm).
Något samlat artillerihistoriskt verk från medeltiden till ca år 1800 fanns således inte.
Jonas Hedberg, som redan 1945 utgivit ”Blad
ur Norrlandsartilleriets historia” och 1964 gav
ut ”Kungl Finska Artilleriregementet” ville avhjälpa denna brist, uppmuntrad av bl a Ludvig
Hammarskiöld. År 1975 utgav han efter omfattande forskning ”Kungl Artilleriet. Medeltid
och äldre Vasatid” samt arbetade därefter på
verk om Carl X Gustafs tid parallellt med att
Militärhistoriska avdelningen var sysselsatt med
Carl X Gustafs krig (Jonas Hedberg arbetade
en tid på denna avdelning). Då han bedömde
att han själv ensam under sin livstid inte skulle
mäkta med en artillerihistoria omfattande fram
till cirka år 1800, bildade han 1978 Artilleriets
Historiekommitté.
Jonas Hedberg själv och kommittén (nedan
benämnd K) har därefter utgivit följande verk
om artilleriet från medeltiden till omkring år
1800:
I Kungl Artilleriet. Medeltid och äldre Vasatid
(1975, förf J Hedberg).
Artilleri & Luftvärn
II Kungl Artilleriet. Yngre Vasatiden (1985, förf
K, red J Hedberg).
III Kungl Artilleriet. Carl X Gustafs tid (1993,
förf J Hedberg).
IV Kungl Artilleriet. Karl XI och Karl XII tid
(1993, förf K, red Hans Ulfhielm).
V Kungl Artilleriet. Frihetstiden och Gustav III tid
(1994, förf K, red Sten Claëson).
Därtill har kommittén utgivit ett antal specialarbeten:
VI Kungl Artilleriet. Det ridande artilleriet (1987,
förf K, red J Hedberg).
VII Kungl Artilleriet. Svenska artilleriet i Pommern
1720 – 1815 (1997, förf K, red Sten Claëson).
VIII Kungl Artilleriet. Svenska artilleriprofiler under
fyra sekel (1999, förf K, red Hans Ulfhielm och
Eric Granefelt).
IX Kungl Artilleriet. Svenska artilleriet i Östersjöprovinserna (2005, förf K, red Hans Ulfhielm
och Eric Granefelt).
Under arbete är en bok med arbetsnamnet
”Svensk artilleriutveckling under 1800- och
1900-talet(bedömningsvis kommitténs sista
arbete, red Eric Granefelt). ”Jubileumsböckerna” 1944 och 1994 bedöms inte ha samma
detaljeringsgrad som kommitténs tidigare
böcker och den enorma tekniska utvecklingen,
i synnerhet under de allra senaste decennierna
– vilka knappast kommit med i jubileumsboken
1994 – är värda att särskilt beakta.
Artilleriinspektörerna och – efter detta ämbetes avskaffande – cheferna för Artilleriregementet har välvilligt åtagit sig att fungera som
ordförande för denna kommitté. Det har inte
inneburit aktiv medverkan i forsknings- och för-
Artilleri & Luftvärn
fattarverksamheten. I stället har ordförandena
stöttat kommittén i flera avseenden, bl a för att
skaffa sponsorer för tryckning och bindning
av böckerna. Redaktörerna har nämnts ovan.
Ordförande i arbetsutskottet har varit Jonas
Hedberg, Sten Claëson och, fr o m arbetet
med pågående verk, Claës Sederholm. Förläggare för alla böcker har varit Militärhistoriska
förlaget (Carl-Axel Wangel).
Särskilt bör, för omfattande arbete, – utöver
Jonas Hedberg. – omnämnas Hans Ulfhielm,
Gunnar Grenander och Sten Claëson. Med
pågående verk arbetar Kjell Forssmark, Stig A
Fransson, Björn Grandien, Eric Granefelt och
Claës Sederholm. I sammanträden – utan ansvar
för författande – deltar även Sten Claëson.
Boken om Artilleriet i Östersjöprovinserna
som utkom i början av 2006 har berömmande
recenserats av Fil Lic Jan von Konow i senaste
numret av Kunglig Krigsvetenskapsakademins
tidskrift. Där upptas även Jonas Hedbergs
utomordentligt stora insats som krigs- och artillerihistoriker, högt uppskattad i Finland, men
– anger von Konow – inte alls visad samma
uppskattning i Sverige. Hedbergs verk om medeltiden och äldre Vasatiden mottogs i svenska
akademiska kretsar till en början tämligen svalt
intill dess att den finlandssvenske professorn Jarl
Gallén skrivit ett starkt berömmande utlåtande
och boken mottagits mycket positivt i Finland.
Gallén var därefter vetenskaplig granskare av
verken t o m Karl XI- och Karl XII-delen. Detta
och de akademiska graderna i historia för några
av kommittémedlemmarna har bidragit till att
verken fått god prestige inom den akademiska
världen.
Nedanstående har varit
mest aktiva i kommittén.
Medverkan i olika böcker
markeras med romersk siffra,
ovan använd för besiffring av
böckerna.
Öv Lars Bratt,V,VII,VIII och IX,
Öv, Fil Dr Sten Claëson, II, IV,V,
VII,VIII och IX,
Öv 1 Gunnar Grenander, IV
och V (avliden),
Övlt, Fil Mag Eric Granefelt,
VIII och IX,
Öv Sven Holmberg, IV,V,VII
och VIII (avliden),
Övlt, Fil Mag Oskar Johansson,
IV (avliden),
Öv Carl Reuterswärd,V och
VII (avliden),
Övlt Claës Sederholm, II, IV,
VII,VIII och IX,
Övlt Lennart Strömblad, IV
och V (avliden),
Öv 1 Hans Ulfhielm, IV,V,VII,
VIII och IX,
Öv 1 Bengt Bruzewitz, II
(avliden),
Öv Bengt Colliander,VI
(avliden),
Övlt Björn Grandien,VIII
och IX,
Övlt Jonas Hedberg, I, II, III
och VI,
Öv 1 Nils Holmstedt, II
(avliden),
Öv Leif Mårtensson, VII,
Mj Sven Scheutz,VII,
Fil Lic Leif Skantze,VI (avliden),
Övlt Sven-Jonas Törnblom, II
(avliden).
25
Stefan Bratt
Trotjänare avgick ur styrelsen
Efter många års ideellt arbetet inom Artilleriklubbens styrelse har nu överstelöjtnanten Bo
Arvidsson tackat för sig om lämnat styrelsen.
Något som naturligtvis uppmärksammades
med en rejäl blombukett från omvalde ordföranden Torbjörn Larsson när årsmötet genomfördes i Försvarshögskolans lokaler den 3 maj.
Som brukligt inledde årsmötesordförande
Torbjörn Larsson med att be de närvarande
genomföra en tyst minut för avlidna medlemmar, totalt sju stycken.
Därefter följdes genomgångar av såväl klubbens som Artilleri-Tidskrifts verksamhet och
ekonomi. Något som föranledde den avgående
kassören Bo Arvidsson att konstatera att alla
medlemmar måste i mån av möjlighet hjälpa
till att ordna fler annonser till tidskriften.
Den omfattning som annonserna utgjorde
under fjolårets utgivning är inte tillräcklig och
denna minskning måste hävas under 2007 för
Efter många års arbete som kassör inom Artilleriklubben
och Artilleri-Tidskrift valde Bo Arvidsson i samband med
årsmötet i maj att lämna sina uppdrag. Något som självfallet uppmärksammades av ordförande Torbjörn Larsson som
tackade Bo för sin insats.
26
Artilleri & Luftvärn
Överste Anders Carell berättade livfullt och inspirerat om
Arméinspektörens arbete med att skapa en vision och förankrad arbetsmodell inför framtid för markstridsfunktionens
och Arméns utveckling..
att ekonomin för tidskriften inte ska försämras,
konstaterade Arvidsson.
– Som i och med sina redogörelser för det
ekonomiska utfallet lämnade över kassörssysslan till majoren Joakim Bloom tilllhörande
Artilleriregementet, men verksam på Högkvarteret i Stockholm.
Förutom Joakim Bloom nyvaldes också
överstelöjtnant Rasmus Lindstedt in i styrelsen som för verksamhetsårets 2007 består av:
överste Torbjörn Larsson (ordf), brigadgeneral Roland Ekenberg, överste Anders Carell,
överstelöjtnanterna Ove Tirud (vice ordf),
Lars Mörrby (sekr), Robert Daunfeldt samt
Tommy Sandqvist, major Mattias Elfström
samt kapten Johan Magnusson. I styrelsen ingår
Artilleri & Luftvärn
också redaktören Stefan Bratt och biträdande
redaktör, överstelöjtnant Lennart Gustafsson
för Artilleritidskrift.
Ett visionsarbete som utförts av styrelsen
presenterades även av Robert Daunfeldt och
Torbjörn Larsson. Ett arbete som under 2007
kommer att emanera i en öka ansträngning
att rekrytera nya medlemmar inom såväl
Artilleri- och Luftvärnsregementena men
även inom enheter som FOI, FMV och inte
minst industrin. Eter årsmötet presenterade
överste Anders Carell Arméinspektörens tankar om markstrids¬funktionens och Arméns
utveckling. Ett föredrag som AT kommer att
redogöra mera om i kommande nummer av
AT. En vision som kan sammanfattas med
”Ständigt tillgängliga förband för graderad
verkan nationellt och internationellt – en väg
mot flexibel insats”.
Ordförande Torbjörn
Larsson delade ut
medalj ur John Lindnérs
donationsfond till major
Mats Rostadius för hans
tankeväckande inlägg i
nummer 1 2006.
27
Artilleriklubben
Artilleri-Tidskrift
Adress
Bankgiro 883-4278
c/o Överstelöjtnant Lars Mörrby
Högkvarteret
107 85 STOCKHOLM
Ordförande
Överste Torbjörn Larsson
Bodens garnison
Artilleriregementet
Box 9113
961 19 BODEN
Tel 0921-34 80 00
Prenumerationspriser
Inom Europa
Utom Europa
200 kr per år
260 kr per år
Lösnummerpriser
Enkelnummer
85 kr
Dubbel-/Temanummer
110 kr
Sekreterare
Överstelöjtnant Lars Mörrby
Högkvarteret
107 85 STOCKHOLM
Tel 08-788 75 00
Medlemsavgifter
Årsavgift
Ständigt medlemskap
125 kr
1 250 kr
Medlemsavgifter betalas till
Artillerklubbens postgiro 5 47 31-5
© 2007 Artilleri-Tidskrift
Utdrag ur tidskriften får göras med angivande
av källa.
ROLF TRYCKERI AB, SKÖVDE 2007
28
Artilleri & Luftvärn
MÖRKERKAPACITET FÖR RBS 70 MED
3:E GENERATIONS IR
NBG
Nordic Battle Group kommer att få
mörkerkapacitet i RBS 70 genom det
nya mörkersiktet, BORC.
BORC är baserad på samma svenska IR-detektor
som IR-sikte BIRC till RBS 56 BILL och
IR-kamera FTI till eldledningsinstrumentet EOI.
BORC hängs på det befintliga dagsiktet och ger
skytten en IR-bild i det ordinarie okularet, därmed
möjliggörande att RBS 70 även kan användas
nattetid med bibehållna prestanda.
För mer information, kontakta oss på nedanstående
adress
FLIR Systems AB är ett företag med rötter i Saab och Agema med mångårig
erfarenhet av IR-kameror för militära och civila tillämpningar. Vi är en del av
FLIR Systems Inc. som är ett världsledande företag inom IR-området med
verksamhet inom termografi, övervakning, helikoptermonterad spaningsutrustning och nu även militära IR-sikten.
FLIR Systems AB,
Government Systems Sweden
Box 3 / Rinkebyvägen 19
SE-182 11 DANDERYD
Tfn: +46 (0)8 753 25 00
Fax: +46 (0)8 731 05 30
e-mail: [email protected]
www.flir.com/imaging
Posttidning B
Artilleri-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson
Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN
ARCHER – MORE THAN A GUN
With a high degree of survivability and a
significant range of effects, Archer provides the
users with an entirely new type of indirect fire
capability.