1. No category

Nr 4 – december 2012 | Årgång 17 | Lösnummer: 25:-
Lommaryds-Bladet
Miljöfarligt ämne
i ny kraftledning
Första spadtaget till Sydvästlänken har redan tagits. Men protesterna fortsätter. Sedan det
blev känt att Svenska Kraftnät
planerar att använda kreosotimpregnerat virke i stolpfundamenten har föreningen Elgen
med dess ordförande Carl Her-
nummer 4 – 2012
melin sökt svar hos regeringen
på om myndigheten handlat i
enlighet med lagen.
Om beslutet inte omprövas är
Carl Hermelin beredd att gå
vidare till Europadomstolen.
sidan 4
Vad är bra med att bo i Lommaryds socken?
forum
3
nyheter
5–9
Stenbron i Hullaryd äntligen återställd
Hullaryd får ny busslinje
Hallå där, Fredrik Ström …
Församlingshemmet tema på berättarkafé
nyheter
Möten och nostalgi
på Hullaryds torg
Hullaryds torg innebär inte bara handel med jordbruksprodukter och
hantverk. Det är också en mötesplats
för alla åldrar. Nytt för i år var en
sidan 2
11
Fler begravningar i Thelegården
nyheter
14
Bygdefilmer och sång på trivselafton
nostalgihörna med gamla traktorer
och mopeder från 50-, 60– och 70talen.
sidan 10
kennys kåseri
15
En fläskig jul i Hullaryd
reportage
16–17
Möte med en hundraåring. Karin Axelsson
i Hullaryd fyllde 100 år i september.
barnsidan
18
Barnsidan ger dig tips om hur du gör en
egen fågelmatare samt en kottetomte att
hänga upp i julgranen.
återblick
19
Raggiga rånare – om vargens härjningar.
Utdrag ur ”Grunder att minnas” av G A
Engström.
evenemang
sista
”
Vi var nästan som
en ambulerande
modeagentur
Emil Ström, Anna Thorstensson, Emma Göransson och Maria Ström sålde ägg med mera på
Hullaryds torg.
Anita Walfridsson
sidorna 12–13
Följ Lommaryds-Bladet på Facebook! www.facebook.com/Lommarydsbladet
sidan 2
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Vad är bra med att bo i Lommaryds socken?
V
ad är bra med att bo i Lommaryds socken? Vi planerar
att i nästa nummer ha med
ett antal småintervjuer där olika ortsbor får svara på den frågan. Vi vill
genom det lyfta fram det positiva
med att bo på vår ort. Om du har
svar som du vill delge LommarydsBladets läsare, med eller utan medverkan i tidningen, är du välkommen att
höra av dig.
Till ”Forum”, Lommaryds-Bladets
insändaravdelning kan du sända det
mesta som du vill berätta för andra i
bygden alltefter som andan faller på.
Det behöver inte alls vara tunga debattartiklar, utan vi tar lika glatt emot
dikter, matrecept, rosor, bilder, korta
spontana kommentarer, ja nästan vad
du vill.
Du får vara anonym i tidningen,
men skicka med ditt namn för jag
som gör tidningen behöver veta vem
som yttrar sig.
L
ommaryds-Bladets redaktion
kan glädja sig åt att vi växer på
Facebook. För närvarande har
vi 45 gillningar, vilket vi är glada åt.
Men det kan bli fler! Gå in och gilla
Lommaryds-Bladet du också om du
inte redan har gjort det. Förutom att
du kan se blandade inlägg, bilder och
liknande direkt i ditt nyhetsflöde lägger vi även – i mån av tid – ut evenemangstips löpande.
Dessutom är vi nyfikna på om det
finns intresse bland er läsare för en
webbupplaga av Lommaryds-Bladet
som uppdateras kontinuerligt, d.v.s.
nytt material och nya artiklar läggs ut
direkt som det har färdigställts. Eller
är det bättre att vi fortsätter att lägga
krutet på papperstidningen?
Inom kort kommer vi att öppna en
omröstning i frågan på vår Facebooksida. Däremot kommer vi att låta omröstningen på www.hullaryd.se /
www.lommaryd.se vila tills vidare.
R
edan nu finns flera idéer till
marsnumret. Dyra överföringsledningar för avlopp
och likaledes kostsamma tvångsanslutningar till kommunalt avlopp är
en het potatis för många boende på
landsbygden. Vi vill höra dina synpunkter! Hur ska kommunerna lösa
problemet på ett ekonomiskt och
tekniskt hållbart sätt? Eller ska staten
Utgivningsplan 2013
Nummer 1
Nummer 2
Nummer 3
Nummer 4
Manusstopp
22 februari
17 maj
6 september
29 november
Utgivning
8 mars
31 maj
20 september
13 december
Lommaryds-Bladet
Lommaryds-Bladet utkommer med 4
nummer under 2012.
Adress: Lommaryds-Bladet, c/o Fredrik
Brehmer, Sköldseryd, 578 91 Aneby
Upplaga: ca 350 ex. Utdelas som gratistidning till hushållen på Lommaryds sockens landsbygd (postnummer 578 91).
E-post: [email protected]
Samordnare och ansvarig utgivare:
Fredrik Brehmer, 0140-250 52
Internet: www.hullaryd.se alt.
www.lommaryd.se. Tidningen finns
tillgänglig som PDF två dagar efter
papperstidningens utdelning.
ta ett större ansvar istället för att peka
åt kommuner och fastighetsägare?
Vad anser du?
I det här numret finns som vanligt
en del stoff som vi hoppas och tror
kan vara underlag för debatt i frågor
som berör bygden. Lika tryggt och
pålitligt har vi även med ”Porträttet”
och rapporteringar från olika evenemang som har försiggått under hösten.
Trevlig läsning!
Fredrik Brehmer
forum
Hör av dig!
Kanske har du en vänlig granne som
du vill uppmärksamma med en ros?
Eller reagerar du med glädje eller
med ilska på något som du läser här i
Bladet eller på något annat? Eller du
kanske har en dikt eller ett matrecept
eller en fin bild som du vill dela med
Lommaryds-Bladets läsare? Skicka
det till oss! Du får vara anonym i tidningen om du vill.
Mejla till Forum: [email protected].
Papperspost: Lommaryds-Bladet, c/o Fredrik
Brehmer, Sköldseryd, 578 91 Aneby. Du får
skriva under signatur, men LommarydsBladet behöver ditt namn och telefonnummer. Vi förbehåller oss rätten att avböja publicering eller korta ned texter som publiceras.
Prenumeration, utdelning och
annonser: Gertrud Nygren, 0140-221 05.
Annonsprislista finns även på
www.hullaryd.se alt. www.lommaryd.se
Prenumeration (utanför utdelningsområdet): 100 kr/helår (4 nr).
Bankgiro: 5783-2867
Betalningsmottagare: LommarydsBladet / Hullaryds samhällsförening
Kom ihåg att ange ditt namn och din
adress i samband med inbetalning.
Utges av Hullaryds samhällsförening
forum 3
Planeras en nedläggning av förskolan?
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
För en tid sedan var jag med som
objuden gäst på en visning av Lommaryds skola. Denna utfördes på ett
föredömligt sätt av enhetschefen Marianne Cederqvist på kommunens
tekniska enhet. Hennes uppdrag
härrörde från kommunalrådet LarsErik Fälth och kommunchefen Veronica Åberg.
Visningen skedde på begäran av vår
gamle socialchef Per-Magnus Svensson och Teija Jyrinki Kärkkäinen
från Brunnsgårdens behandlingshem.
De två sistnämnda ville inte avslöja
vad de hade för syfte med sitt besök.
En ej för kvalificerad gissning torde
vara att någon form av behandlingsverksamhet planeras. Då inställer sig
frågan om en sådan verksamhet är
positiv för Lommarydsbygden eller
kanske rent av är till nackdel för dess
sunda utveckling.
Till att börja med kan konstateras
att om dessa planer skulle realiseras,
är förskolans saga all. Svenssons och
Kärkkäinens tilltänkta verksamhet
kan omöjligen bedrivas parallellt med
tillsynen av våra barn. Det ligger vidare i sakens natur att en sådan verksamhet inte är problemfri. Detta har
framgått av den kritik som riktats
mot ovan nämnda behandlingshem
under året.
Till exempel ägde ett mordförsök
rum där under den sistlidna sommaren. Det är således stor risk för att en
död hand läggs över en stor del av
Lommaryds socken, eftersom eventuella ansvarsfulla inflyttare knappast
vill ha en sådan verksamhet till
granne. Fastighetspriserna lär därmed
påverkas negativt.
Hur har vi då hamnat här? Turerna
kring Lommaryds förskola har varit
många. Förslaget till nedläggning av
förskolan var synnerligen dåligt underbyggt redan när det framfördes
första gången och är det även nu.
Den negativa inställning mot förskolan från ledande politiker i Aneby
visar sig även i nu aktuellt förslag till
översiktsplan, där man förslår att ”en
annan användning av skolbyggnaderna i Lommaryd bör utredas”.
Redan i maj i år fick jag genom
mitt eget parti kunskap om att det
endast skulle vara fem barn i Lommaryd hösten 2013. Följdfrågorna var
hur vi skulle ställa oss till nedläggning av förskolan och eventuell försäljning av skolbyggnaderna. Samma
frågeställning och samma uppgifter
dök upp i september i år.
Vem som kontaktat Moderaternas
företrädare och lämnat dessa uppgifter har anmärkningsvärt nog varit
omöjligt att utreda. En kvalificerad
gissning är dock att barn- och utbildningsutskottets ordförande Robert
Jansson har haft ett finger med i spelet.
Samme Jansson uttalade vid
stormötet i Lommaryds förskola hösten 2009 att de som bosatt sig i
Säljs ut? Insändarskribenten oroas av att ledande företrädare i kommunen i smyg förbereder
utförsäljning av fastigheten som Lommaryds
förskola inryms i.
Bild: Margareta
Ljunggren (arkiv)
Aneby tätort förväntar sig att ha nära
till förskola, medan boende utanför
tätorten enligt hans uppfattning inte
kunde förvänta sig att ha kommunal
service ”till granne”.
Varifrån får man då dessa uppgifter
om endast fem barn i Lommaryd? Jo,
det är de barn som redan går i förskolan och som inte blivit så gamla att
de skall flytta till förskoleklass i augusti nästa år. Man har inte räknat
med att det kan börja några nya barn
och ej ens besvärat sig med att ta reda
på underlaget i socknen. Detta är
särskilt anmärkningsvärt då många
nya Lommarydsbor fötts de senaste
åren och som kan vara i behov av
förskoleplats hösten 2013.
Genom olika kontakter har jag själv
kunnat utreda att det till ovan
nämnd tidpunkt skulle kunna finnas
10–15 barn i behov av plats i förskolan. Att fatta ett så långtgående beslut
som nedläggning av en förskola på
grundval av ”fembarnsstatistiken” är
omdömeslöst och gränsar till straffbar oaktsamhet. Ej heller har man
besvärat sig med att söka utreda konsekvenserna av en nedläggning för
hela bygden.
Vad Lommaryds förskola behöver
för en sund utveckling är arbetsro.
Detta är omöjligt att uppnå om rykten beträffande eventuell nedläggning och försäljning ständigt skall
störa denna. Man bör även ha i
åtanke att vad generationer kämpat
för och byggt upp inte skall få förstöras med ett penndrag av personer
som saknar såväl kunskap som känsla
för bygden och dess traditioner.
För egen del är min position kristallklar. Jag kommer med alla till
buds stående medel bekämpa såväl
nedläggning av förskolan som försäljning av den aktuella fastigheten såväl
i som utom fullmäktige!
Gustaf Ljunggren
fullmäktigeledamot (M)
4
nyheter
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Kreosot i kraftledningsstolpar
medför nya protester
ANEBY
Beslutet om Sydvästlänken är taget. Samtidigt fortsätter
föreningen Elgen med Carl Hermelin i Degla i spetsen sin kamp mot
byggandet. Man protesterar skarpt
mot Svenska kraftnäts avsikt att
använda det miljöfarliga ämnet kreosot, vilket man kallar olagligt och
enligt Carl Hermelin är man beredd att gå vidare till EUdomstolen om det behövs.
möjligt med en markkabel på så
långa sträckor. En luftburen växelströmsledning är också nödvändig
för anslutning till vindkraft.
Sedan det dessutom blev känt att
Svenska Kraftnät avser att använda
sliprar, som är impregnerade med
det miljöfarliga ämnet kreosot, till
de fundament som stolparna vilar
på, har protesterna fått ett nytt fokus.
Byggandet av en ny 400kilovoltsledning, den så kallade Sydvästlänken, som ska säkra elförsörjningen för södra Sverige har redan
börjat. I augusti togs det första spadtaget av Svenska Kraftnäts generaldirektör Mikael Odenberg. Det skedde
nära Ljungby.
Vårt område kommer att beröras
av kraftledningens norra gren,
sträckan Hallsberg–Barkeryd. Den
befintliga ledningen som löper strax
väster om Frinnaryd, förbi bland
annat Nobynäs och Hökhult och
vidare strax öster om Bälaryd, kommer att monteras ned och ge plats åt
den nya ledningen i den gata som
redan finns. Trots det behöver ledningsgatan breddas med cirka tio
meter, från nuvarande 34 meter till
44 meter.
Många brunnar
Carl Hermelin har reagerat skarpt
och vänt sig till näringsdepartementet för att få svar på om den dispens
som krävs verkligen är godkänd i
miljökonsekvensbeskrivningen i enlighet med miljöbalken.
– Jag väntar fortfarande på svar
från regeringen, säger Carl Hermelin. Om man så gräver ner en enda
sliper begår man ett miljöbrott om
man inte har dispens.
Det som oroar Carl Hermelin är
att gifterna från kreosotet riskerar
att frigöras och då åsamka skada för
både människor och djur. Och det
handlar om stora mängder av det
cancerframkallande ämnet.
– Det finns många dricksvattenbrunnar nära den tänkta ledningen.
Hur ska vi se på det? Det är oerhört
cyniskt tänkt, menar Hermelin.
Om inte regeringen tar upp ärendet till prövning är Carl Hermelin
beredd att gå vidare till Europadomstolen.
Skarp protest
Föreningen Elgen är en sammanslutning av bland annat markägare.
Man har lika länge som det har funnits planer på en ny kraftledning
motsatt sig att den byggs som en
luftledning. Värdefull jordbruksmark måste lösas in och en luftledning ger också ökade hälsorisker, är
ett par argument som man har framfört.
Enligt Svenska Kraftnät är det inte
Ska kontakta Lantmäteriet
– Jag tror inte att EU-domstolen
kan ändra beslutet, men de kan
klandra den svenska regeringen, säger Hermelin. I EU-förordningen
står det att den som bryter mot de
här bestämmelserna ”ska straffas
hårt och skoningslöst”.
Hermelin ifrågasätter även valet av
stolpar. Av kostnadsskäl avser
Svenska Kraftnät att bygga Sydvästlänken med portalstolpar. Så kallade
julgransstolpar, eller kompaktstolpar, kräver större fundament per
stolpe, men fordrar i gengäld inte en
lika bred gata.
– Får man bygga med portalstolpar
om man kan bygga med kompaktstolpar? frågar han sig.
Enligt en artikel i Tranås Tidning
den 13 november kommer Carl Hermelin att i nästa steg kontakta Lantmäteriet och hoppas därigenom på
en ny möjlighet att kreosotet stoppas.
Kan inte överklaga
Tidigare har också Aneby kommun och andra berörda kommuner
protesterat mot uppförandet av en
ny luftledning. Men i och med att
beslut om byggstart är fattat kan
man från kommunalt håll inte göra
något mer för att förhindra eller
förhala processen.
– Så vitt jag vet är beslutet fattat
och vi kan inte överklaga det. Bara
om beslutet inte skulle ha tillkommit i laga ordning kan det prövas
igen, men inte ärendet i sak. Någonstans handlar det om att gilla läget,
konstaterar kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Fälth.
Efter årsskiftet sker byggstart av
Sydvästlänkens norra gren mellan
Hallsberg och Barkeryd. Svenska
Kraftnät räknar med att ledningen
ska vara klar i januari 2015.
Fredrik Brehmer
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Stenbron i Hullaryd
äntligen återställd
Efter åratal av påtryckningar från Hullaryds samhällsförening till olika instanser har äntligen restaureringen av den gamla
stenvalvsbron utförts.
HULLARYD
De tre bortersta stenpelarna mot
Gästgiverigatan som låg i slänten, har
rests och den sten som saknades i
själva valvet och hittats i ån, sitter nu
på plats. Raden av stenpelarna har
rättats upp och är dubbade i ett underlag av flata stenar.
Framför pelarna grävdes ett dike
och i pelarna har armeringsjärn kilats
in. Även utanför pelarna lades en rad
armeringsjärn. Sedan göts betong på
både utsidan och insidan. Det hela
avslutades med att fästa järnräcket
som förut svajade mellan stenpelarna
och att lägga asfalt.
Flera valvbroar
Det var Jörgen Carlsson från företaget Svevia som utförde arbetet. Under de senaste åren har han lagt om
omkring fem valvbroar i Jönköpings
och Kronobergs län.
Det största arbetet han har utfört
låg utanför Värnamo.
– Det var ett gammalt bruk som
heter Marieholm där det låg flera
stenlagda dammar på rad, berättar
Jörgen. Det var 4 meter höga murar.
Först fotograferade vi murarna och
Äntligen! Efter åratal av påstötningar från
Hullaryds samhällsförening är den gamla
stenvalvsbron restaurerad.
sen plockade vi ner sten för sten och
märkte alla stenar. Det tog tre månader.
Ett annat stort arbete som han har
varit med om var för SJ:s räkning vid
Stensjön.
– Det var 4 konor (uppförsbackar)
där tåget går över vägen med mycket
fint huggna valv, avslutar Jörgen
Carlsson.
Lång startsträcka
Många tjänstemän har under årens
lopp varit i Hullaryd för att besiktiga
den gamla stenvalvsbron. Det har
varit tjänstemän från Vägverket, Länsstyrelsen, Länstrafiken och kommunen som mumlat om olika åtgärder
för bron. Men myndigheters kvarnar
mal långsamt.
År 2007 kontaktade kommunens
planarkitekt Anders Adolfsson Läns-
5
styrelsens enhet för kultur och miljö
som kom och besiktiga bron (se artikel i Lommaryds-Bladet nr.1 2012).
Den tjänstemannen konstaterade
att hela valvbron måste plockas ner
sten för sten och sättas på upp igen.
Det skulle innebära stora kostnader
och det fanns inga pengar avsatta för
det.
Inte för bussar
År 2011 togs ny kontakt av Anders
Adolfsson med kultur- och miljöenheten som letade fram en gammal
offert på restaurering av bron. Enligt
deras utsago fanns det bara två företag i södra Sverige som kunde utföra
detta gamla hantverk.
Nu visade det sig att det inte var så
komplicerat. Efter grävmaskinens
arbete, arbetade Jörgen Carlsson ensam i ca 14 dagar.
Nu annonserar en skylt att endast 2
tons fordon får passera över bron.
Enligt hans rekommendationer ska
inga bussar kunna passera. Där står
röda konor på båda sidor så passagen
är trång.
Text och bild
Ingrid Persson
6
nyheter
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Hullaryd får
ny busslinje
En förlängning av busslinje 123 fram till Hullaryd kommer att ske från den 9 december.
Någon utökning av Östgötapendeln
att tala om lär det däremot inte bli.
Kommunen har hoppats på fler
turer, men ansökan har överklagats
av andra tågoperatörer.
ANEBY
Jönköpings länstrafik har som mål
att öka resandet och kundnöjdheten
fram till 2025. Resandet ska öka
med 60 procent till sammanlagt 25
miljoner resor borträknat skolkortsresor.
Kundnöjdheten ska under samma
period öka till 80 procent avseende
resenärer i allmän trafik som är
nöjda eller mycket nöjda. Det är
länstrafikbolagets mål enligt det gällande regionala trafikförsörjningsprogrammet.
För vårt närområdes del är den
största nyheten förbättrade förbindelser till Jönköping i och med att
linje 123 som tidigare haft Vireda
som slutmål förlängs till Hullaryd.
Det sker från och med den 9 december, då nya tidtabeller börjar gälla.
En förändring som har varit önskad
länge från både boende och från
kommunalt håll.
Har påpekat länge
– Det blir en förbättring och vi
har länge påpekat för Länstrafiken
den vita fläcken mellan Vireda och
Hullaryd, kommenterar kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Fälth.
Redan 6.35 på morgonen kommer
det att gå en buss från Hullaryd som
är i Huskvarna 7.15. Sista turen är
tillbaka i Hullaryd 17.15.
Men Fälth betonar att det är viktigt att turerna nyttjas av resenärer
för att de ska finnas kvar på sikt.
– Vi kan framföra vilka synpunkter som helst till Länstrafiken,
men finns det inga resande så läggs
turerna ned, så enkelt är det, säger
han.
Längre fram mot våren är också
förbättringar i pendeltågstrafiken att
vänta. Då ska stolpbytet på sträckan
Nässjö–Tranås vara färdigställt. Det
innebär att Östgötapendeln, som
har varit starkt begränsad sedan
förra sommaren, kommer att
komma igång med fler turer i månadsskiftet mars–april, enligt
Länstrafiken. Emellertid kommer
begränsningar att istället drabba
från Tranås och norrut, då banarbetet drar vidare.
”Kanonbra”
Ordinarie trafik på Östgötapendeln innebär för Anebys del turer en gång per timme i vardera riktningen. Trängseln på södra stambanan är stor och något utökande av
turerna är inte i sikte.
– Den trafiken vi har är kanonbra.
Kan vi behålla det får vi vara nöjda,
säger Lars-Erik Fälth.
En liknande uppfattning har samhällsbyggnadschefen Michael Wirestam.
Buss till Jönköping. Hullaryd
får tillgång till direktturer med
buss till Jönköping från och
med december. I och med det
täpps det tidigare gapet på
sträckan Hullaryd–Vireda till,
som åter börjar trafikeras av
bussar.
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
– Det lär inte bli något utökande,
så det är troligt att man kommer att
satsa mer på bussarna.
”Vi förutsätter att vi på sikt kommer ha timmestrafik på vardagar och
även kvällsturer finns på vår önskelista. Helgtrafiken blir något glesare
men helt klart ganska omfattande.
Mycket hänger på tillgång till tåg”,
skriver Länstrafiken i ett epostmeddelande till LommarydsBladet.
Bättre kompletteringstrafik
En annan förändring från den 9
december är en busstur som kommer att gå från Jönköping till Tranås
via Aneby på nätter mot söndag.
För linje 160 som går mellan
Aneby och Tranås via Hullaryd, blir
dock läget praktiskt taget oförändrat.
Enligt Länstrafiken är resandet på
linjen ”relativt blygsamt” och uppgår
till cirka 1500 påstigande per månad. Några kvälls- eller helgturer är
inte planerade.
Däremot blir det på sikt utökade
möjligheter att använda kompletteringstrafiken.
– Vi håller på och tittar på en modell där trafiken inte är knuten till
vissa dagar. Det innebär att det kommer att bli bättre möjligheter för
boende på landsbygden att åka när
det passar, berättar Lars-Erik Fälth.
Det man sneglar på är den s.k.
Sävsjömodellen där landsbygdsbor
kan beställa taxi till reducerad taxa
fram till närmaste busslinje oavsett
dag.
Fälth uttalar också självkritik mot
den dåliga informationen kring
Hallå där,
Fredrik
Ström ...
… tränare för Lommaryds IF:s A-lag
i fotboll som för första gången i
klubbens historia nådde kval till
division fyra.
Hur känns det efter den här säsongen?
– Vi har aldrig spelat så här högt
upp, så det känns fantastiskt. Vi har
varit så otroligt många på träningarna. Att vi inte klarade kvalet får man
acceptera. Jag hoppas att alla stannar
kvar i laget och att vi kan bygga vidare på det här spelet.
Kunde ni förutse att det skulle gå
så pass bra?
– Vi var ju nykomlingar i serien,
men vi tänkte att det här laget skulle
kunna gå bra och diskuterade mycket kring det.
Fredrik
Ström.
Bild: arkiv
Vad ligger bakom lagets framgångar?
– Vi hade ett väldigt lyckat träningsläger i våras innan serien började. Man behöver inte åka så långt
för att ha ett träningsläger, utan det
viktiga är att man övar vissa saker
och att man sammansvetsar laget. Vi
åkte till Örserum och sov över i en
gymnastiksal. Vi lagade mat tillsammans, spelade bordshockey, hade
lerduveskytte och frågesport.
– Vi vill att alla ska känna sig delaktiga, för det är ett lagbygge och det
arbetet har gett resultat. Dessutom
kompletterar Martin och jag
varandra väldigt bra som tränare.
7
kompletteringstrafiken.
– Både vi och Länstrafiken borde
informera mer om det. Kunskapen
är tydligen dålig ute i bygderna och
det är synd.
Sammantaget uttrycker sig LarsErik Fälth positivt om kommande
förändringar i kollektivtrafiken, som
innebär att Aneby blir en starkare
knutpunkt för bussar och tåg.
– Det blir fler dubbelturer med
både Eksjö, Tranås, Nässjö och Jönköping. Vi kommer att få en jättebra
trafik.
Text och bild
Fredrik Brehmer
Vad händer inför nästa säsong?
– Jag är kvar ett år till som tränare
tillsammans med Martin Widell
samt Stefan Gustavsson som är lagledare. Men andra klubbar rycker i
våra spelare och vill knyta till sig
dem. Så det är positivt att vi har
uppfostrat dem. Flera av dem har
spelat i Lommaryd hela tiden och jag
har själv följt dem sedan de var sju
år. Vi hoppas att de tycker att det
har varit kul och att de kan utvecklas
och ta ett steg till.
Är det några nyförvärv på gång?
– Det är inget klart ännu, men om
vi kan få hit andra spelare så ser vi
helst att de har anknytning till föreningen. Det är viktigt att man spelar
med både hjärta och hjärna. Vi vill
gärna få tillbaka killar som spelat
hos oss tidigare.
– Dessutom är det roligt att vi har
haft mycket publik. Trots långa resor
till bland annat Gunnebo utanför
Västervik har vi alltid haft med oss
publik även på bortamatcher. Och vi
hälsar alla hjärtligt välkomna till
Norrvalla för att se oss spela under
nästa säsong.
Fredrik Brehmer
8
nyheter
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Församlingshemmet
tema på berättarkafé
LOMMARYD Man brukar tala om
att verksamhet kan växa som ”ringar
på vattnet”. Den beskrivningen passar bra in på den nystart av verksamhet som skett i Lommaryds församlingshem under 2012. Det senaste
tillskottet av aktiviteter var det berättarcafé som gick av stapeln den 18
november.
Initiativtagare var Ingrid Persson,
som tidigare arrangerat berättarcaféer
i Thelegården. I ett tidigare sammanhang hade frågan om församlingshemmets historia varit på tapeten och
Ingrid Persson hade konstaterat att
det inte fanns så mycket nedtecknat
på denna punkt.
Ingrid tog sig dock an uppgiften
och kunde under caféeftermiddagen
berätta hur byggnaden tidigare använts. Till sin hjälp hade hon såväl
personer som bott i huset tidigare
som släktingar till personer som arbetat i församlingen.
Nyfikenhet väcktes
Själv beskrev Ingrid projektet så
här: ”Rätt som det var hade min nyfikenhet väckts och jag skulle titta efter
vad som stod i bygdeboken om församlingshemmet. Det var i kapitlet
om socknens skolor, men där stod
nästan ingenting.
Då kom jag att tänka på två pojkar
som jag visste hade växt upp i Lommaryd – Börje och Rolf Karlsson. De
måste väl veta något om församlingshemmet. Så jag gjorde som när jag
sammanställde bygdeboken. Jag
ringde upp och började med Börje.
Det var en lyckoträff. Börje hänvisade
mig till den ena efter den andra som
hade bott i församlingshemmet.”
Ingrids efterforskningar gav resultat
och hon hade mycket att berätta:
”Församlingshemmet var Lommaryds sockens första skolhus. Enligt
1686 års kyrkolag skulle klockaren
bedriva barnaundervisning och leda
församlingssången. Det var innan
kyrkorgelns tid. Den första barnaläraren som jag stött på hette Lindsten.
Han gavs 1781 rätt att flytta in i sockenkammaren.
Så det fanns alltså ett litet hus. Någonstans måste sockenstämman hålla
till när de höll sina viktiga möten. I
mitten av 1800-talet fick barnaläraren
en ny uppgift och det var vaccination
mot smittkoppor. Detta ledde till att
barnaskarorna växte.
Nya kommunallagar
Fram till 1862 var sockenstämman
det beslutande kommunala organet
på landsbygden. Därefter ändrades
kommunallagarna och makten delades på två – dels kyrkostämman och
dels sockenstämman. Kyrkostämman
fick bara bestämma i frågor som
rörde sig om fattigvården, prästgårdar, kyrkorna och skolväsendet.
År 1824 byggdes församlingshemmet och den lilla sockenstugan såldes
och flyttades. Då bestod församlingshemmet av en våning. Vid den här
tiden var barnalärarna ambulerande
och höll undervisning både i sockenkammaren och ute i byarna.
Skolåret var då indelat i tre terminer. Med tiden blev dock barnaskarorna större och större tack vare vaccinationen och sockenstugan blev för
trång. Då infördes varannandagsläsning.
År 1842 kom lagen om en obligatorisk folkskola efter heta debatter mellan två olika förslag. Ett förslag var att
landsbygdens skolor skulle undervisa
enbart i läsning och skrivning och
”någon räkning”.
Byggdes ut
Det blev slutligen en kompromiss
så att skolan kunde bli både det ena
och det andra – dvs. allt efter kyrkokommunens förmåga. Barnaskarorna
fortsatte att växa.
Så år 1850 byggdes en andra våning
på församlingshemmet och en utbyggnad för trapporna upp till andra våningen. På första våningen till vänster
fanns småskolan och sockenkammaren till höger.
Innan för sockenkammaren låg
Berättarkafé. Ingrid
Persson berättade
för intresserade
åhörare om Lommaryds församlingshems historia.
9
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
småskolelärarinnans bostad om ett
rum och kök. På andra våningen höll
storskolan till med storskolelärarens
bostad.
År 1846 anställdes den första utexaminerade barnaläraren. Den enda
läseboken som då fanns var Nya testamentet. Men så kom den driftigaste
av alla ambulerande lärare som verkat
i socknen – nämligen C F Johansson,
som kom till Lommaryd 1880. Han
såg till att skaffa nytt material, läseböcker, skrivhäften och annat. Han
öppnade också ett bibliotek.
Många uppdrag
Med tiden blev han den starke
mannen med åtskilliga uppdrag, förutom sin lärartjänst. Han bodde till en
början i lärarbostaden på övre våningen. Hans dotter Ingrid blev så småningom småskolelärarinna.
Man kan berätta mycket om C F.
Det var han och hans bror som framställde den s.k. Lommarydsstolen.
Det var också han som stakade ut
platsen där kyrktornet till den nya
kyrkan skulle byggas.
C F efterträddes av läraren och kantorn Josef Höge som då övertog bostaden tillsammans med sin hustru.
Då hade C F byggt sig ett eget hus –
det röda som står bredvid skolan. Där
skötte han också Lommaryds poststation.
Med tiden blev ju även den här
första skolan i Lommaryds socken
otidsenlig. Från år 1914 avsattes medel för att bygga en ny skola och en
lärarbostad. År 1933 ägde den högtidliga invigningen rum av den nya
skolan och en separat lärarbostad.
Några av de elever som då gick i
storskolan har berättat för mig om
hur glada de var att få börja i den nya
skolan. De hjälpte till att flytta. De
tog allt vad de kunde bära och gick
tvärs över vägen.
Blev bostäder
Men vad skulle hända med församlingshemmet? Jo, det blev bostäder.
Väggar flyttades och nya väggar sattes
upp. Det blev lägenheter som gav
plats åt flera familjer. Vedspisar installerades både uppe och nere. Uppe
på tredje vind fanns det på gavlarna
två mindre rum.
Under andra världskriget bodde 1213 barn med sina familjer i församlingshemmet. Utanför och rumt omkring huset myllrade det av ungar.
Från gårdarna runt omkring kom de
för att leka.
Den sista som bodde i församlingshemmet var Ebba Ragvald med mannen Harry och dottern Lotta. Det var
Ebba som skötte skolbespisningen.
År 1964 var det dags för nästa ombyggnad då huset blev församlingshem.”
Delade upp sysslorna
Ingrid Persson fortsatte med att
berätta om gamla tiders ordning då
det behövdes personer som skötte
ringningen – det var klockarefar –
och som trampade orgeln och grävde
gravar.
Det var tre olika yrken, men det
kunde bli lite hur som helst. Ibland
kom ringaren för sent för att ringa in
gudstjänsten – ibland kom han inte
alls. Därför delade man upp sysslorna
bland tre olika personer och la upp
en turordning. Sedan blev det kyrkvaktmästarens uppgifter.
På plats på berättarcafét fanns Ingrids man Kenneth Persson och
Börje Karlsson som kunde berätta
hur de hjälpt sina fäder med att
trampa orgeln, ringa i klockorna och
gräva gravar. Kenneths far arbetade i
Frinnaryds kyrka och Börjes i Lommaryd.
Därefter delade många av besökarna med sig av sina minnesbilder från
Lommaryd förr i tiden i allmänhet
och minnen från församlingshemmet
i synnerhet. Det berättades om den
gången när det brann i församlingshemmet och vilka lekar barnen lekte
med mycket mera.
Historierna ville aldrig ta slut och
innan kvällen var till ända hade tankar fötts på nya berättarcaféer med
andra teman. Håkan Nygren spelade
in det berättarcafé som nu gick av
stapeln på video, så att berättelserna
finns bevarade för framtiden.
Text
Margareta Ljunggren
Ingrid Persson
Bild
Margareta Ljunggren
Gilla Lommaryds-Bladet
på Facebook!
Du vet väl om att LommarydsBladet har en sida på Facebook?
Gilla oss så ser du nya inlägg
från oss i ditt nyhetsflöde. Du
har också möjlighet att skriva
kommentarer och lämna synpunkter.
Även du som saknar Facebook-konto kan läsa vår logg:
www.facebook.com/Lommarydsbladet
10
nyheter
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Nostalgihörna
nyhet på torgdag
HULLARYD Torgdagen i Hullaryd
håller ställningarna. Även i år var
arrangemanget välbesökt och en
given träffpunkt för ortsbor och tillresta. Här fanns förstås också allehanda lokala hantverks- och jordbruksprodukter till salu.
Hullaryds samhällsförening har arrangerat Hullaryds torg i modern
tappning sedan slutet av 1990-talet. I
år fanns tjugotalet försäljare på plats,
övervägande delen från Aneby kommun, men även några från grannkommunerna. Bland varor som
kunde inhandlas fanns potatis, morötter, ägg, ost, surdegsbröd, charkvaror, hantverk, gröna växter och hudvårdsprodukter.
De nostalgiskt motorintresserade
kunde gotta sig i nostalgihörnan på
andra sidan ån. Där stod gamla veteranfordon, främst traktorer och mopeder från 50-, 60- och 70-talen uppradade, alla i gott skick och fullt
brukbara, liksom även en mindre
sportbil av märket Austin-Healey
Sprite.
Historieentusiaster hade också
chansen att följa med Ingrid Persson
på en guidad till det forna tingshusets
häkte. För personer med hungriga
magar fanns både fika i den gamla
brandstationen och varmkorv att
tillgå.
Gertrud Nygren i samhällsföreningen var nöjd med dagen.
– Jag är förvånad att det håller så
pass. Det är fantastiskt att folk kommer så långt ifrån, men det har varit
god uppslutning även på nära håll.
Lotterna var en magnet och tog slut
för tidigt, på bara lite mer än en
timme.
Text och bild
Fredrik Brehmer
Mötesplats.
Hullaryds torg är
en mötesplats
för alla åldrar.
Från vänster
Inger Svensson,
Helena Johansson samt Hasse
Ström som hade
mycket att berätta om forna
tiders torgdagar.
Nyhet. Nostalgihörnan var ett nytt inslag på årets torgdag och lockade många motorintresserade besökare som bland annat hade möjligheten att beskåda en en sportvagn av märket Austin-Healey Sprite.
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Fler begravningar
i Thelegården
Thelegården i Hullaryd blir alltmer efterfrågad som lokal
för borgerliga begravningar. Även om
antalet sådana begravningar i kommunen är relativt litet, bekräftas uppgången i statistiken av kommunens
begravningsombud Birgit EkstedtKarlsson.
HULLARYD
Om en avliden person inte har varit
medlem i någon kyrka eller av andra
skäl har önskat att inte få sin begravningsceremoni i en religiös lokal, är
Svenska kyrkan skyldiga att erbjuda en
annan lokal för begravningen. Gertrud
Nygren som ansvarar för Thelegårdens
uthyrningar har märkt av en stadig
ökning av begravningar.
– Vi har hyrt ut i några år allt sedan
den nuvarande lagen kom. Hittills i år
har vi haft fem begravningar. Så mycket som vi har nu har vi inte haft innan,
konstataterar hon.
Tillvarata intressen
Svenska kyrkan är fortfarande hu-
vudman för alla begravningar i Sverige
(med undantag för Stockholms och
Tranås kommuner), både för sina egna
medlemmar och övriga. Den obligatoriska begravningsavgiften betalas via
skattsedeln till Svenska kyrkan.
Birgit Ekstedt-Karlsson är förordnad
som kommunalt begravningsombud
sedan cirka fem år. Hennes uppgift är
att tillvarata intressen hos de kommuninvånare som inte är medlemmar i
Svenska kyrkan.
– Vi har inte så många borgerliga
begravningar i kommunen, säger hon
och menar att det därför räcker med
ett fåtal ceremonier för att ökningen
ska upplevas som stor procentuellt
sett.
– Min roll är att se till att inga oskäliga avgifter tas ut och att kyrkan uppfyller sitt åtagande. Men man ska veta
när man går ur Svenska kyrkan att det
kan bli en obehaglig överraskning för
de anhöriga. Om de anhöriga vill ha
en kyrklig begravning måste man då
betala för kyrkorummet om den av-
11
lidna personen inte har varit medlem i
kyrkan.
Birgit Ekstedt-Karlsson konstaterar
att friheten att utforma en begravningsakt enligt den avlidna personens
eller de anhörigas önskemål har ökat
de senaste åren.
Inte lika strikt
– Jag har hört om borgerliga begravningar som de anhöriga har upplevt
som väldigt positiva. Jag hör också från
begravningsentreprenörerna att det är
stor skillnad i dagens läge mot hur det
var förr. Det är inte lika strikt längre.
Är folk medvetna om vilka möjligheter och rättigheter de har när det
gäller deras begravning?
– Folk är kanske inte så upplysta.
Man skjuter gärna tankarna kring död
och begravning framför sig, säger Birgit Ekstedt-Karlsson.
Gertrud Nygren tror att Thelegården
kommer att hyras ut allt oftare till begravningar.
– Det blir mer och mer känt och
alltfler människor går ur kyrkan. Jag
tror att det blir fler borgerliga begravningar även här i framtiden.
Fredrik Brehmer
Alternativ lokal. Thelegården hyrs
ut allt oftare till borgerliga begravningar.
Bild: arkiv
12
porträttet
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Anita tar parti för
de äldre och svaga
Anita Walfridsson är känd för många anebybor som mångårig
innehavare till damkonfektionsbutiken Anni-Bris. För några
år sedan sålde hon emellertid affären som hon framgångsrikt
hade arbetat upp under mer än tre decennier. Under senare år
har hon blivit alltmer engagerad i att tillvarata äldre, svaga och
utsatta människors intressen i samhället.
Anita Walfridsson är en genuin anebybo. Hon växte upp mitt inne i centrum, på första våningen i det dåvarande så kallade kyrkvärdahuset där
Pingstkyrkan ligger idag. På tomten
intill, där torget ligger numera, hade
Hags sin första fabrik i en lång länga.
Anitas far, med efternamnet Andersson, var en av grundarna till den
framgångsrika parkleksakstillverkaren
och den som följaktligen utgjorde
A:et i firmanamnet. Verkstaden låg
på bottenvåningen i längan och på
övervåningen hade man kontoret.
– Jag började jobba där vid tio, tolv
års ålder, berättar Anita. Jag fick
hjälpa till med att plocka ihop varu-
Välkänd profil. Anita Walfridsson var under
mer än trettio år innehavare till damklädesbutiken Anni-Bris.
kataloger som skulle skickas ut till
kunder.
Sprang gråtande hem
I de tidiga tonåren var Anitas dröm
att utbilda sig till antingen sjuksköterska eller skolkökslärarinna. Men
de planerna fick ett bryskt slut.
– Jag drabbades av allergi och fick
eksem och utslag. Läkaren som jag
kom till sa att de planerna bara var
att glömma. Jag sprang gråtande hem
därifrån, minns Anita.
Istället fick hon så småningom jobb
på Försäkringskassans kontor i Jönköping, där hon jobbade med pensioner. Därigenom kom hon mycket i
kontakt med gamla människor.
Som ung kvinna var det ibland
svårt att få kundernas förtroende.
Anita minns speciellt en sådan tilldragelse.
– Jag jobbade tillsammans med en
äldre dam. Själv var jag bara arton år.
Vid ett tillfälle kom det in en äldre
man på kontoret. ”Jag vill prata med
en karl”, sa han. ”Det finns ingen
här”, svarade jag. Då blev han irriterad och sa: ”Då vill jag prata med en
äldre kvinna.” Min kollega var upptagen med annat just då, men som tur
var löste det sig i alla fall.
Ingen legitimation
Arbetet innebar också att ibland
åka på hembesök, bland annat för att
kontrollera rättigheten till bostadsbidrag.
– På den tiden, på sextiotalet, fanns
inga id-handlingar som visade vem
jag var, konstaterar Anita.
Efter att Anita gift sig bar flyttlasset
till Tranås, men tiden där blev inte
långvarig. Anitas man som var uppvuxen på landet trivdes inte i stan.
1969 flyttade paret in i hans föräldrahem i Vittaryd, där Anita fortfarande
bor kvar.
Några år senare, närmare bestämt
1973, inleddes en lång epok i Anitas
liv. Hennes man jobbade som revisor
i Tranås och hade uppdrag åt en
klädbutik. Tillsammans med paret
som ägde butiken startade de upp en
ny damklädesbutik i Aneby, AnniBris.
Det fanns ett tomrum att fylla i och
med att en tidigare affär i branschen,
det anrika Flugeby, nyligen lagts ned.
Strax väster om järnvägsviadukten, i
det röda tegelhuset mellan Jönköpingsvägen och Parkgatan, hittade de
en lämplig lokal som var ledig.
Ringde till tv
Efter några år blev Anita och hennes man ensamma innehavare av
Anni-Bris som Anita drev tillsammans med tre, fyra anställda.
En bit in på nittiotalet ringde Anita
till TV4:s lokala kanal i Jönköping
och frågade om hon kunde få hålla
med kläder till dem som läste nyheterna, ett förslag som de ansvariga på
kanalen nappade på. Det blev startskottet för en fördubblad kundtillströmning till butiken i Aneby.
– Jag hade med mig en färganalytiker och gjorde färganalyser. Det är
viktigt att vara noga med färger i tv
för att ansiktet ska komma till sin
rätt. Och i övrigt hur man är klädd,
till exempel att man inte har för vida
ärmar.
– Det var en lärorik tid, konstaterar
Anita. Färger stämmer inte alltid
överens med hur de ser ut i tv-rutan.
Till exempel en kavaj som var grön
13
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
såg istället brun ut i tv. Vi åkte dit
med kläder några gånger om året och
de fick prova ut vad de ville ha.
Att klä kanalens lokala nyhetsmedarbetare blev också inledningen på en
period med en hel del annonsering i
samma kanal. Uppenbarligen nådde
sändningarna ända till Hjo på andra
sidan Vättern, då det kom minibussar med kunder därifrån till Aneby.
– Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att reklamen hade en sådan
genomslagskraft, säger Anita. Vi spelade in våra filmer lokalt och anlitade
vanliga personer här i Aneby som
modeller.
Blev igenkänd
Även Anita själv syntes i reklamen
och blev igenkänd vida omkring. Reklamens genomslagskraft visade sig
inte minst vid ett tillfälle då Anita
besökte en stad på västkusten och en
man kom fram till henne och frågade:
”Visst är det du som är i tvreklamen?”
Anita stöttade lokala föreningar
genom att låta dem arrangera modevisningar. Föreningarna fick själva
behålla alla intäkter, samtidigt som
visningarna gav reklam åt Anitas rö-
relse. En vinna-vinna-affär.
– Modevisningarna lockade mycket
folk. Vi var nästan som en ambulerande modeagentur, säger Anita.
Under lång tid var Anita samtidigt
ordförande i köpmannaföreningen.
– Föreningen hade egen ekonomi
och köpte in vimplar och flaggor som
hängdes upp över Köpmangatan. Jag
minns att jag under en semesterledighet under våren en gång tvättade och
lagade flaggorna. Den gamla julbelysningen köpte vi in redan på sjuttiotalet.
Personlig assistent
För sex år sedan sålde Anita sitt
företag för att arbeta med andra saker. Under ett par år jobbade hon
som näringslivssekreterare i kommunen, vilket innebar arbete med att
bland annat underlätta för befintliga
företag och stötta vid nyetableringar.
Idag ägnar Anita sin tid åt det hon
brinner för, att hjälpa äldre och
funktionshindrade och vara en talesperson för de svaga i samhället. Hon
har en halvtidstjänst som personlig
assistent och arbetar ideellt med att
läsa för dementa personer på Antuna.
– Det jag läser för dem är lättläst
Trädgårdsintresse. I vanliga
fall gillar Anita att vara ute
och arbete i sin trädgård eller
med att röja i skogen. En
kulen novemberdag får det
räcka med en kort promenad.
porträttet
Anita Walfridsson
Ålder: 67
Bor: Vittaryd
Familj: döttrarna Sofie, Cecilia, Ida och Emilie samt sju barnbarn.
Gör: arbetar som personlig assistent, är
engagerad i projektet Läskraft, är ledare för
studiecirkel om afasi, är politiker
Senast lästa bok: ”Fortfarande Alice” av
Lisa Genova
Senast sedda film: ”Cockpit” med barnbarnen på bio i Jönköping
Gör i framtiden: kommer att fortsätta vara
ett stöd för äldre människor
speciallitteratur. Ibland spelar vi musik som de kan tralla till eller så spelar vi spel. Vi har till exempel ett spel
där man ska para ihop ordspråk. Musiken och spelen hjälper dem att
komma ihåg! säger Anita.
I Eksjö är Anita engagerad i en afasigrupp genom Studieförbundet Vuxenskolan. Trots att det är personer
som inte längre har någon talförmåga
kan de ändå sångtexter. Planer finns
på att försöka starta en liknande
grupp också i Aneby.
Kunde peka
– Vi har roligt, säger Anita. Det
finns inga krav och ingen behöver
bevisa något för någon annan.
Anita berättar om en man som en
gång hade ställt en jordglob på bordet när Anita kom in till honom.
Mannen som tidigare varit FN-soldat
kunde inte längre tala, men kunde
ändå peka på de platser där han hade
fortsättning på nästa sida
14
nyheter
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Bygdefilmer och
sång på trivselafton
Gamla filmer från
bygden visades i Thelegården när
Föreningen Hembygden hade sin
årliga trivselafton i oktober. Intresset föreföll vara stort, då stora samlingssalen var i det närmaste fullsatt
av åskådare.
HULLARYD
Inledningsvis sjöng en förstärkt barnkör från Lommaryd några kända
sånger, däribland ”Ring ring”,
”Blommig falukorv” och ”Leende
guldbruna ögon”, ackompanjerad av
Claes Ljungdahl.
Därefter tog filmvisningen vid, och
samtliga filmer som visades denna
kväll var filmer från 60- och 70-talen.
Numera är de gamla smalfilmerna
kopierade till betydligt behändigare
dvd-skivor. Dvd-skivorna har i sin tur
kopierats i flera exemplar och originalen förvaras i bergrum.
Kvar på museum
Besökarna fick först se en film om
den sista skomakaren Salomon Andersson i Bälaryd som var verksam
fram till början av 1980-talet.
– Alla sakerna från skomakarverkstaden finns kvar på hembygdsmuseet
i Bälaryd. Det står till och med tre
par skor där som aldrig har blivit
hämtade, damskor tror jag, berättade
Rune Svärd.
Vidare fick publiken se hur det såg
ut på Lommaryds höstmarknad 1961.
Kända melodier. Lisen, Emma,
Hedda, Pauline och Stina inledde
trivselkvällen med att sjunga några
kända melodier.
fortsättning från föregående sida
personal är med.
haft FN-tjänst.
– Mycket av den sociala verksamheten får hjälp av föreningar. Det är
bra om det kan höja livskvaliteten.
Ensamheten är så stor för äldre
många gånger, så en stund av gemenskap betyder mycket.
– Men det är väldigt bra äldrevård
här i Aneby. Här kommer man oftare
ut än i storstäderna. Det är viktigt
med ljus och luft, menar Anita och
beskriver utegården på den nya demensavdelningen på Antuna, där
vårdtagarna kan gå ut och in utan att
Insats för medmänniskor
Politiken är också en del av Anitas
liv. Hon har under pågående mandatperiod fått hoppa in i sociala utskottet och är även ledamot i kommunstyrelsen.
– Om jag kan göra en insats för
mina medmänniskor så är jag gärna
politiker. Det är en förmån!
Hon brinner också för miljön och
inser att vi måste göra något åt utsläppen. Utökad tågtrafik och stickspår
för industrierna i Aneby är något som
Anita hade velat se.
Gamla metoder. Åskådarna fick se filmer
som bland annat visade gamla jordbruksmetoder.
Efter det följde ett flertal filmer som
visade gamla jordbruksmetoder,
såsom mejning och upptagning av råg
i Noby, slagtröskning i Hullaryd och
gärdsgårdshägning i Ralingsås. Glimtar från Stjärneborg visades också,
däribland museet och det numera
sedan länge rivna stationshuset.
Ett annat inslag var filmen ”Så var
det då” av Knut Sjöström från
Tranås, som våren 1961 filmade en
av de allra sista skoldagarna i Noby
innan skolan las ner.
– Jag tycker att det var jättetrevligt
med så mycket folk och med barnen
som sjöng, sa Göran Sigridsson i Föreningen Hembygdens styrelse.
Trivselafton arrangerades i samarbete mellan Föreningen Hembygden
och Hullaryds samhällsförening.
Tet och bild
Fredrik Brehmer
– Men det är mina högst personliga
åsikter. Men vi måste börja tänka om.
Hon anser det viktigt att röra på sig
så att kroppen får motion. Något som
hon själv gärna gör genom att arbeta i
trädgården eller i skogen med slyröjning. Just nu är det senhöst, vilket
Anita uppskattar.
– Det är så skönt att det är lugnt.
Man får gå i ide lite och koppla av
och njuta. Man kan tända en brasa
och sätta sig och läsa en bok. Det är
härligt!
Text och bild
Fredrik Brehmer
kennys kåseri
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
15
En fläskig jul i Hullaryd
I
alla tider har kvinnor bara trånat
efter min kropp. Jag har varit ett
hett sexobjekt och det har inte
varit roligt alla gånger.
Ja, ska sanningen fram var jag aldrig
ifred.
Numera tror jag dock inte att det är
i min kropp som får kvinnorna i extas.
Sedan den 24 december i fjol har
jag nämligen Sveriges i särklass fetaste
plånbok.
Det trodde ni inte.
Låt mig fortsätta så här: Jag är en
stor älskare av bacon. Och för att få
rätt sälta på julskinkan föreslog jag att
densamma skulle lindas in i bacon.
Blicken som levererades av Elsa-Lill
där uppe i Hullaryd var inte att leka
med.
Förstod att det inte var lönt att protestera eftersom det är där hon bestämmer. Också.
Men hennes son och svärdotter har
åtagit sig livsuppgiften att uppmuntra
mitt intresse för just denna livets
krydda.
F
ör ett par år sedan var de i San
Fransisco och köpte där ”The
Bacon Cookbook”, en bibel,
skriven av konnässören James Villa,
som jag haft ofantlig nytta av. Till
exempel när jag tillagat mina kaliforniska baconmuffins.
När jag fyllde år förra sommaren
gav de mig en present som heter duga
– 2,1 kilo fet och fin bacon.
Jag var i sjunde himmelen.
Så kom då julafton där uppe i Casa
Rosada med tomte och tillhörande
klapputdelning. Det första paket jag
öppnade visade sig innehålla en produkt som ingen riktig karl kan leva
utan. Baconflavored tandkräm.
Den använde jag häromveckan med
förtjusning – när jag var gräsänkling.
Klapputdelningen fortsatte och
mitt nästa glädjerus kom i form av en
burk Bacon drink tabs. Det handlar
alltså om brustabletter… med smak av
piggham.
I detta läge utbrast Elsa-Lill:
Jag är gift med ett kapitalistsvin.
Sista julklappen hamnade i mitt
knä. Jag vecklade sakta av pappret
och såg något rött och vitt glimta till.
Det var en modedesignad plånbok.
Utformad likt baconskivor prydligt
lagrade på varandra.
Min lycka var total.
Nu har det plötsligt blivit kul att gå
och handla.
Tänk er känslan att få dänga den i
disken!
Sveriges fetaste plånbok.
Kenny Lindquist
HULLARYDS
HANDELSTRÄDGÅRD
0140-220 08
Julstjärnor
Julgrupper
Amaryllis
Azaleor
Stort sortiment av prydnader, ljus
och ytterkrukor inför julen!
16
reportage
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Möte med en hundraåring
Karin Axelsson är en person med huvudet på skaft men med
dåliga ben. Född i september 1912 har hennes födelsedag firats i
höst. Det var stort kalas med barn, barnbarn och barnbarns
barn samt speciellt inbjudna. Drygt 30 personer fick äran att
hylla henne där hon satt i högsätet i Thelegården.
Uppvaktningen bestod förstås av
blommor, blommor och åter blommor, men också telegram från KarlGustav och Silvia och från Landshövdingen! Karin kunde själv läsa telegrammen utan glasögon!
Vid ett senare tillfälle när jag hälsade på henne i bostaden kommenterade hon med ett litet leende:
– Inte trodde jag att jag var en sån
kändis. Och inte trodde jag att jag
skulle få uppleva min hundraårsdag!
Fast en doktor i Jönköping, jag minns
inte vad han hette, han sa att jag ska
leva tills jag blir 104 år! Den som lever
får se, säger hon med glimten i ögat.
Hur mycket kan man egentligen
minnas från sin barndom vid så hög
ålder och vid så många omställningar i
livet med alla glädjeämnen och sorger
och alla tekniska nyheterna som upp-
stått genom åren?
Gott minne
När Karin var åtta månader flyttade
familjen från Marbäck till ett rött litet
hus vid Frinnaryds Norrgård som ligger strax intill kyrkan. Därifrån har
hon minnen från tidig barndom. Hon
minns en dag i tvåårsåldern när kyrkklockorna plötsligt började ringa på
en vardag och det ringde hela dagen.
Av de vuxnas beteende förstod hon
att det var något farligt som hänt. Det
var 1914 när 1:a världskriget bröt ut.
– Pappa försvann nånstans med alla
andra karlar. De var tvungna att vakta
järnvägsbron.
När Karins kusiner var och hälsade
på, tyckte de att hon bodde precis i
framkanten av världen när de hade tåg
och allt. Men sen dess har utveckling-
Karin Axelsson har haft 100årskalas. Bland de uppvaktande var Gösta Carlström som
prydde henne med en blomsterkrans.
en gått allt snabbare och snabbare och
nu kan man beställa biljett till månen
om man är extra äventyrlig av sig och
har en stor förmögenhet.
– Ja inte skulle jag vilja åka till månen, jag har det bra här i Hullaryd,
konstaterar hon.
Ett annat minne som etsats sig fast
hos henne är när elektriciteten kom
till Frinnaryd.
– Min far var väldigt duktig till att
ställa det för oss. Han hade gjort allt
klart från linjen och så tändes den
första lampan över köksbordet. Det
blev ljust som på dagen, tyckte vi.
Tre systrar, tre bröder
År 1936 gifte hon sig med Eidor
Axelsson från Brånarp, nära gränsen
till Linderås.
– Så steget var inte så långt. Men
långt nog, eftersom det var att ta sig
fram till fots. Några lyckligt lottade
hade förstås cykel. Det var bra. Med
den kunde man komma långt under
en dag.
Karin hade två systrar och de tre
flickorna gifte sig med tre pojkar från
Brånarp. Men innan hon gifte sig
hade hon sett sig om i världen och lärt
sig en hel del med olika arbeten i
bland annat Jönköping och i Linköping.
I Hästeryd och på Degla, som då
ägdes av Hjalmar Hultner, lärde hon
sig finare skick – att passa upp vid
bordet och servera. Vid den här tiden
var det rätt vanligt att de större gårdarna hade pensionat på somrarna – dåtidens ”Bo på lantgård.”
Arrenderade mitt i byn
Färden för paret gick sen vidare till
Hullaryd där de arrenderade en gård
mitt i byn. Där såg deras fem barn
dagens ljus – tre pojkar och två flickor.
– Vi trivdes väldigt bra i Hullaryd
och hade många vänner. Men under
2:a världskriget blev det svårt .
– Eidor var inkallad nere i Skåne
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
och i Blekinge och jag fick ställa det
för oss med djur och allt. Det gick väl
på något sätt, nämner Karin. Allt fick
gå.
En del komiska minnen har hon
ändå från den tiden. Det rådde brist
på det mesta och det var ransoneringar på allt. Det kom ut kontrollanter
för att se hur många grisar som föddes
upp så det inte skulle gå att sälja något
vid sidan av. Så en del bönder försökte gömma undan sina djur. Det var
en del stadsbor kom ut på nätterna
för att försöka köpa lite kött och
smör.
Flytta bakåt i tiden
År 1949 köpte paret gården i
Borrarp, mitt emellan Ulgestorp och
Väggen. Gården som stått tom i
många år var ordentligt nedgången
både i bostaden och övriga byggnader.
– Det var som att flytta 50 år bakåt i
tiden, berättar Karin. Sån skillnad att
flytta ut från byn och komma dit till
mörker och inga grannar inom synhåll. Vi hade ingen ström och vi fick
lysa oss med karbidlampor i ladugården. Men efter några år var det jag
som kallade ihop gubba från Ulges-
torp och från de två gårdarna Väggen.
Jag bjöd dit Hultner som hade kraftstationen vid Munkakvarn. Jag kände
ju honom. Så sen blev det ljus i mörkret.
En annan välsignad uppfinning var
telefonen.
– Vi hade linjen ihop med Ulgestorp och Väggen. När det kom samtal
från telefonstation i Hullaryd, ringdes
en signal om det var till Ulgestorp, två
om det var till oss och tre signaler till
Väggen. Det bästa var att vi kunde ju
ringa till varandra även när det var
stängt i Hullaryd, konstaterar Karin
med ett leende.
Tillbaka till Hullaryd
År 1971 överlät Eidor och Karin
gården till den näst yngste sonen.
Men det strävsamma paret fortsatte att
hjälpa till, var och en på sitt sätt. År
1990 gick Eidor bort. Sedan dess har
Karin ensam kämpat vidare.
– Det är klart att det är väldigt sorgligt, men ensam är jag inte. Jag har ju
mina barn som hälsar på. Och min
äldste pojke sköter om mina räkningar och alla papper. Sen har jag ju hemtjänsten med alla gulliga flickor som
17
kommer hit och hjälper mig. Hade jag
inte det, skulle jag inte ha kunnat leva
här. Men, tillägger hon med en suck,
det är klart att det är många långa
ensamma stunder.
Vid köksbordet, på andra våningen i
före detta Mejeriet, sitter Karin för det
mesta. Därifrån har hon god utsikt
över byn med Thelegården i topp.
Genom åren har hon ändå kunnat
sysselsätta sig – att lägga stora pussel
med små små bitar är en hobby och
att sticka små tomtar till syföreningens
auktioner är en annan. Tills helt nyligen läste hon mycket och det utan glasögon! Med sitt goda huvud har hon
hållit sig a jour genom radion och
teven och framför allt, genom att läsa.
– Teven är bra, men radion är bäst,
konstaterar Karin som genom alla år
varit en flitig radiolyssnare.
Avslutningsvis kan sägas att hon
med sitt goda minne och sin berättarglädje har varit en god muntlig
källa vid framställningen av bygdeboken om Lommaryds socken.
Text och bild
Ingrid Persson
18
BARNSIDAN
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Nu när det börjar bli kallare letar alla småfåglar som stannat kvar efter mat. Här kommer tips på
hur Du enkelt kan göra en egen fågelmatare och samtidigt hjälpa till att tömma skafferiet på gamla
gryn m.m.
Fågelmatare
Smält margarin (inte flytande) och eventuellt lite cocosfett. Rör i havregryn och andra gryn du vill bli av med.
Det ska bli en tjock gröt. Blanda i vad du har, nötter,
mandel, russin, lite sirap, cocos, ostbitar kort sagt sådant som innehåller mycket energi. Det går även bra att
blanda i vanliga fågelfrön.
Häll upp smeten i ursköljd mjölkkartong. Låt stelna eller
frysa. Skär ur fönster och vik gärna ut nederdelen så att
fåglarna har något att sitta på. Häng upp i ett snöre eller ståltråd. Mycket uppskattat av småfåglarna!!!
Idé och bild: P4 Dalarna, Gomorron Dalarna
Kottetomte
I Lommaryd har alla nära till skogen. Plocka några tallkottar och gör söta tomtar till granen!
Du behöver:
En torr tallkotte, Rött garn,
En liten flirtkula, Färgpennor,
Klister, Bommulstuss,
Röd filt
Gör så här:
• Om du inte redan har torra kottar så gå ut och plocka
ett par stycken under närmsta tall och låt dem torka inomhus någon dag innan du gör tomtar av dem.
• Klistra fast flirtkulan på toppen av kotten. Använd en rejäl klick klister så att kulan inte lossnar.
Låt klistret torka.
• Klipp till en fyrkantig bit röd filt till tomtens luva. Gör fyrkanten en centimeter bredare än vad
flirtkulan är runtom. Om du inte har filt så går det bra med en bit rött bomullustyg också. Eller rött
silkespapper.
• Stryk en smal remsa klister på ena kanten av filtbiten och klistra ihop den som en rulle så att
kanterna går en centimeter omlott. Rullen ska passa att sätta fast runt flirtkulan som en luva.
• Stryk klister på ovansidan av flirtkulan och klistra fast luvan på flirtkulan.
• Knyt fast en bit garn runt toppen på luvan så att den får en tofs upptill. Ta en lång garnbit så att
du kan knyta ihop resten av garnet till en hängare.
Rita ögon och näsa på flirtkulan och klistra fast en bit av en bomullstuss som skägg. Nu är din kottetomte klar! Lycka till!!!
Idé och bild: Sveriges Radio
God Jul och Gott Nytt År önskar Pauline och Stina Ljunggren
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
återblick
19
Raggiga rånare – om vargens härjningar
I
juli månad 1833 rev vargarna
ihjäl ovannämnde Johannes Nyströms enda ko. Vargarna var
under gångna tider ett otyg och en
plåga i våra bygder. Somliga sockenbor förbannade väl bestarna och försökte hämnas. Men andra tog kanske
till den gamla bönen mot odjur i skogen: ”Vi arme syndare bekänna vår
misshandel för tig, at wi genom tina
nåde-gåfwors missbruk dragit ditt
wredes ris öfver oss, enkannerligen
the skadlige villdiuren i landene, som
kreaturen bedröfveligen förderfva,
ihjälrifva och utdöda. Vi bedje tig af
ångerfulla och botfärdiga hjertan, at
tu värdigas thetta svåra syndastraffet
mildeligen mildra och afwända, samt
oss tine fattiga barn, tillika med kreaturen, som nådeligen oss af tine mildhet hand äro förlänte till kläder och
föda, genom tin faderliga godhet, nåd
och barmhertighet välsigna och bevara.” (Ur en bönbok, tryckt 1744.
Bönen fanns också i 1695 års psalmbok.)
Sockenmännen gjorde vad de
kunde för att få bukt med odjuren.
År 1801 anhölls hos ”Höga Välloflige Häradshöfdinge-Ämbetet” att
få anställa skallgång för vargars utrotande. Till överskallfogde valdes detta
år ”Qvartermästaren Carl Canth på
Degila” och till underskallfogdar följande:
för Kliaryds rote Jöns Larsson i Breafall,
för Hullaryds rote Jonas Svensson i
Norrby Mellgård,
för Härjestads rote Johannes Svensson i Härjestad och
för Hvittaryds rote Sven Pettersson
i Södra Ralingsås Mellgård.
E
nligt sockenstämmoprotokoll
beslutades nämnda år följande: ”Ingen olydnad, otidighet eller studskhet mot skallfogde får
förekomma. Sker sådan pligte den
skyldige genast 24 skilling Banco
samt ersätter den skada, som genom
hans förvållande tima kan. De van-
liga två trumslagare i Uljestorp och
Södra Ralingsås böra hålla sig färdiga
med sina skalltrummor och hvar och
en derutöfver md duktige nät, 4 famnar af hvarje helt hemman, på utsatt
tid och ställe infinna sig.”
Efter qvartermästaren Canth valdes
gästgivaren Gustaf Zackrisson i Hullaryd till överskallfogde, och iett protokoll från 1818 står följande: ”Till
Öfverskallfogde efter Gustaf Zackrisson i Hullaryd valdes sockenmannen
Sven Persson i Hult.”
Detta år valdes 8 skallfogdar i Kliaryds, 4 i Härjestads, 4 i Hullaryds och
4 i Hvittaryds rote. Och vidare bestämdes följande:
”Den skallfogde som åsidosätter att
med skick och ordning fullgöra sin
tjänst pligte 4 Riksd. Banco, och hvar
och en annan till skallgång skyldig
och utbodad, som antingen uteblifver
eller vid första tillsägelsen icke lyder
och utför Skallfogdens order eller
och på ett eller annat sätt förser sig
med fylleri eller okynne eller vållar
oreda skall utan all gensägelse böta 2
Riksd. Banco. Rotmästaren utpantar
böter, som samlas till en skadeståndskassa.”
Samma år som vargarna rev den
förut nämnde Johannes Nyströms ko,
alltså 1833, protokollfördes följande:
”På Öfverskallfofgden Johannes
Månssons i Elgön begäran hade sockenmännen genom kungörelse, uppläst från predikstolen, blifvit kallade
att i Sockenstugan sammanträda för
att öfverväga om nödiga anstalter till
vargars utdödande eller förjagande
från socknens område, sedan dessa
djur hoptals på flere ställen inom
socknen visat sig och fattades följande beslut: Jämte den redan varande Öfverskallfogden utvaldes och
tillsattes även Johannes Larsson i
Sköldseryd.”
Ö
verskallfogdarna skulle noga
bestämma i sina skriftliga
order, vilka jaktmedel som
skulle användas, t.ex. jaktnät, skjutge-
vär, spjut och pikar. Underskallfogdarna, som nu var 9, skulle medföra
förteckning över allt man hade med
sig vid skallgång.
Sockenmännen var pliktiga att lyda
order och ”uppbudningar” till skallgång.
För att i någon mån hjälpa dem
som på grund av vargarnas framfart
förlorat kreatur, bestämdes detta år
följande:
”Församlingen öfverenskom enhälligt om en viss skadeersättning för
dem inom socknen, fattigare eller
rikare, af hvad stånd som helst, hvilka
förlora boskapsdjur genom vargars
förvållande, och bestämdes ersättning
för fäkreatur från 1–3 år ålder till 5
riksd. Riksgäld, för ungnöt öfver 3 år
äfvensom kor till 10 riksd. riksg.”
Dessa belopp gällde för
”slaktetiden” eller höten. På sommaren värderades djuren något högre.
Enligt samma protokoll skulle tvenne
opartiske män värdera de av vargar
rivna djuren. Om något kött av det
ihjälrivna djuret kunde användas,
värderades detta kött till en viss
summa, och denna summa drogs
ifrån ovannämnda ersättningsbelopp.
Johannes Nyström fick 14 Riksd.
riksg. I ersättning för sin rivna ko, ty
”intet däraf kunde användas”. Vid
midsommar 1833 revs en ko för Nils
Hansson i St. Dammen under
Sköldseryd. Det användbara köttet
värderades till 4 riksd. riksg. men
ändå erhöll Nils Hansson 10 riksd.
dito mynt för sin förlorade ko.
För att få penningar till utbetalningarna för rivna nötkreatur, bestämde stämman att hemmansägare
och åboer skulle lägga 1 skilling
banco för var kreatur, som de ägde,
undantagandes årskalvar. Vägrade
någon att betala denna skatt, blev
han senare dömd att betala dubbelt
belopp ”såsom förr vanligt varit”.
Ur G A Engström: ”Grunder att minnas”,
utgiven av Föreningen Hembygden i Lommaryd 1966.
evenemang
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2012
Evenemang
Datum
Tid
Öppet i krukmakeriet
Idelunds salonger håller öppet för försäljning av keramik.
14–15
dec
11.00–
15.00
Idelunds salonger
Konsert
Mörlids och Sandwalls årliga konsert i Lommaryd.
Ekumenisk konsert med insamling till Erikshjälpen.
22 dec
19.00
Svenska kyrkan
Gudstjänst
Familjegudstjänst och uppsättning av julkrubban i kyrkan med barntimmebarnen. Utdelning av Barnens
bibel, medverkan av barnkören. Avslutningsfest för
barntimmebarn med dans kring granen och tomtebesök.
23 dec
11.00
Svenska kyrkan
Mässa
Julnattsmässa i Lommaryd med inledningsvis släckt
kyrka, medverkan av Novakören. Glöggservering efter
mässan .
24 dec
23.00
Svenska kyrkan
Konsert
”Tindra Stjärna!” Konsert med ABC-kören och solister.
5 jan
16.00
Svenska kyrkan
Knutsdans
Knutdans vid Thelegården. Kaffeservering, sång och
musik.
13 jan
18.00
Hullaryds samhällsförening
Gudstjänst
Ekumenisk nattvardsgudstjänst som avslutning på den
ekumeniska böneveckan.
20 jan
11.00
(prel.)
Svenska kyrkan
Gudstjänst
Gudstjänst med doptema (kyndelsmässodagen).
3 feb
16.00
(prel.)
Svenska kyrkan
Gudstjänst
Alla hjärtans dags-gudstjänst.
17 feb
16.00
(prel.)
Svenska kyrkan
Anmäl evenemang till Christina Gustafsson, 0140–250 45,
[email protected]. Evenemang som anmäls via
hullaryd.se / lommaryd.se publiceras också här.
I nästa nummer publiceras evenemang som äger rum under perioden
9 mars–31 maj.
Reservation för fel och ändringar.
… för 10 år sen
Under rubriken ”Händelser vid Torg
och Ting” rapporterade LommarydsBladet från höstens torgdag i Hullaryd. Det här året framfördes bygdespelet med ovan nämnda namn för
första gången. Besökarna fick bland
annat se Inglis Wilzén i rollen som
Greta i Svältebo uti Bälaryds socken,
Gustaf Ljunggren som häradsdomaren, Ulf Lundberg som klockaren
från Fiffleryd och Kurt Mauritzon
Arrangör
som kronobetjänt. Dessutom uppträdde anebytroppen av Smålands
Husarer med en ståtlig uppvisning.
Bygdespelet framfördes senast
2004.
Aneby kommun ville förbättra sin
information till kommuninvånarna. I
informationsbladet Aneby-Nytt efterlyste man därför idéer och förslag till
förbättringar. Man ville skapa bättre
möjligheter till dialog och även lyfta
fram de olika kommundelarna bättre.
Sedan flera år tillbaka fanns framgångsrika bygdetidningar som Lommaryds-Bladet och Bälarydsbladet
som gavs ut på ideell basis av respektive ortsbor.
Theres Eklund i Vireda hade utsetts
till ”Veckans massör” av Radio Jönköping. Hon blev totalt överraskad när
hon ringdes upp och hörde en fanfar
i luren, samtidigt som samtalet gick
ut i direktsändning i radion.
■
Nästa nummer utkommer 8 mars. Manusstopp 22 februari.