1. No category

KÄNSÖ
Vårdprogram
1
Medverkande:
Ingela Andersson, arkitekt SAR/MSA, projektledare (slutversionen)
Fortifikationsverket
Fastighetsutvecklingsenheten
631 89 Eskilstuna
Hans Bergenståhl, projektledare (remissversionen)
Fortifikationsverket
Byggprojektavdelningen
Box 513
291 25 Kristianstad
Hans Pihl, bitr. projektledare (remissversionen)
PICON Teknikkonsult AB
Första Långgatan 28 B
413 27 Göteborg
Roni Wallin, arkitekt MAA
DEFYRA arkitekter AB
Vasa Kyrkogata 1
411 27 Göteborg
Kolbjörn Waern, arkitekt LAR/MSA
WAERN Landskap
Anna Östvägen 6
426 68 Västra Frölunda
Foto: Kolbjörn Waern, Roni Wallin och Hans Pihl
Flygfoto: Amf 4
Redigering: Kolbjörn Waern
2
KÄNSÖ
Vårdprogram
2007
3
Sammanfattning
Känsö i Göteborgs södra skärgård ingår i det nationella kulturarvet och disponeras av militären sedan 1930-talet. Ön ingår i två större riksintresseområden,
ett för friluftslivet och ett för kulturmiljövården. 1939 förklarades flertalet av
de gamla byggnaderna på ön som statligt byggnadsminne. 1995 fattades beslut
om skyddsföreskrifter för Känsö. Fortifikationsverket, som idag förvaltar ön,
vill med detta vårdprogram upprätta en plan för den långsiktiga vården av
byggnader och mark.
Bebyggelsen på Känsö stammar huvudsakligen från åren 1816-18 då en
karantänsanläggning anlades på ön. En tidigare karantän hade redan etablerats på Känsö på 1770-talet. Karantänen var formellt i drift till 1934 då
medicinalstyrelsen överlämnade ön till Domänverket. Karantäner anlades
utanför en del större hamnstäder i Europa, Amerika och Australien. Flertalet
av dessa karantäner från 1700- och 1800-talen är idag raserade eller
väsentligt förändrade och Känsö är en av de mest välbevarade. Här finns alla
de ursprungliga byggnaderna bevarade, inklusive bl.a. pestlasarettet,
konvalescentsjukhus, kommendantshus, parloir, utkikstorn, corps de garde
och krog.
Känsös främsta kulturhistoriska betydelse ligger i dess socialhistoriska,
medicinhistoriska, sjöfartshistoriska och arkitektoniska värden samt dess
symbolvärde. Anläggningen ger en påtaglig bild av hur samhället var tvunget
att skydda sig mot smittsamma sjukdomar innan vaccinets och bakteriologins
genombrott omkring år 1900. Dessa värden förstärks av att anläggningen
utstrålar en stark autenticitet och att den är representativ för en stor mängd
liknande anläggningar runt om i värden som nu är försvunna.
Ur kulturmiljösynpunkt är det angeläget att i möjligaste mån kunna visa upp
både byggnader, trädgårdsanläggningar och naturmark så som de kunde ha
tett sig under karantänstiden, d.v.s. under perioden 1818-1924. Inga förändringar bör därför genomföras som försvårar en återgång till förhållandena
under 1800-talet. Samtidigt är det väsentligt att Försvarsmaktens verksamhet
kan fortgå på ön. Ett nyttjande av anläggningen underlättar möjligheten att
skydda och underhålla byggnader och mark.
Utkikstornet på Känsö, uppfört omkring
1818. Pennteckning ca 1940, Göteborgs
Sjöfartsmuseum.
4
1. Förord
7
2. Känsö
8
3. Öns historia i sammandrag
11
4. Byggnader och mark under 230 år
12
1771-1816, Den första karantänen
1816-1832, Den nya karantänen anläggs. Forsells tid
som karantänschef
1852 års kartläggning
1832-1934, Karantänen efter Forsell
1932 års kartläggning
Känsö efter karantänstiden
Känsös vegetationshistoria
Sammanfattning
12
18
30
36
42
44
60
62
5. Karantänsanläggningar i världen
64
6. Värdebeskrivning
71
7. Mål för vården av byggnader och mark
74
8. Byggnader och mark
75
Byggnader
001. Kanslihuset
002. Kasern I
003. Kasern II
004. Kasern III
005. F.d. magasin
007. Kasern
010. Mäss
011. Bostadshus
012. Lusthus
013. Parloir
015. Källare 137
019. Bageri, likbod, tunnbinderi m.m.
OC1.Känsö torn
75
77
84
92
101
107
113
118
123
128
132
137
140
144
Mark
149
150
152
154
156
143
145
147
149
151
1. Hamnarna och hamnplanen
2. Kajer och bryggor vid f.d. sjukhus
3. Stora trädgården och tomtmarken intill
4. Batteriet
5. Batteriberget och området väster därom
6. Bredäng och den övre trädgården
7. Parken
8. Kyrkogården
9. Övriga delar av ön
Källor
Ordförklaringar
Bilagor
1. Kondition och skador
2. Flora
3. Fågelliv
4. Utvändig färgsättning
168
169
5
Känsö från sjösidan. Att döma av unionsflaggan är målningen gjord någon gång mellan 1844 och 1905.
Okänd konstnär. Göteborgs Sjöfartsmuseum.
6
1. Förord
En byggnad eller miljö som är ett statligt byggnadsminne (SBM) kräver
särskilda hänsynstaganden vid ombyggnad, underhåll och drift. Varje byggnadsminne har särskilda skyddsföreskrifter, fastställda av regeringen, som i
generella drag anger hur byggnaden eller miljön ska förvaltas så att inte det
kulturhistoriska värdet minskar. För att ge förvaltaren en vägledning om hur
olika åtgärder ska hanteras och skyddsföreskrifterna tolkas bör det upprättas
ett så kallat vårdprogram för varje byggnad eller miljö som är SBM. Ett
vårdprogram skall fungera för en längre tidsperiod och vara ett praktiskt
hjälpmedel och styrdokument för förvaltare, myndigheter, entreprenörer och
konsulter vid förvaltning och vård. Det skall innehålla baskunskaper om
anläggningen och analysera och beskriva egendomens viktigaste kulturhistoriska värden. Vårdprogrammet skall även ange målsättning för förvaltningen
av byggnadsminnet.
Känsö och dess bebyggelse är sedan 1939 ett statligt byggnadsminne. Öns
karantänsanläggning är sannolikt en av de bäst bevarade karantänerna av
motsvarande ålder i världen. Anläggningen har stort socialhistoriskt, medicinhistoriskt och arkitketurhistoriskt intresse, både i ett nationellt och i ett
internationellt perspektiv.
Trots att det är över 60 år sedan anläggningen blev byggnadsminnesförklarad
har ingen samlad plan för byggnadernas och markanläggningens bevarande
och vård upprättats. Vårdinsatser för bl.a. parloiren har genomförts vid flera
tillfällen, men dessa insatser har mer varit ett resultat av enskilda personers
engagemang och intresse snarare än en långsiktig bevarandeplan. Bristen på
riktlinjer har medfört att ingrepp gjorts i miljön som idag framstår som
olyckliga. En kortfattad mark- och vegetationsplan upprättades 1968 av
trädgårdsarkitekt Walter Bauer.
Det vårdprogram som nu upprättats redovisar målsättning och översiktliga
vårdinsatser för öns byggnader och mark. Som bakgrund till dessa förslag
beskrivs öns kulturhistoriska och biologiska värden. Denna beskrivning tar
sin utgångspunkt i anläggningens byggnadshistoria, som redovisas från den
första karantänens anläggande 1771 fram till idag.
En arbetsgrupp bestående av Hans Bergenståhl, Ingela Andersson och Per
Kärnman, Fortifikationsverket, Hans Pihl, PICON Teknikkonsult AB, Roni
Wallin, DEFYRA arkitekter AB och Kolbjörn Waern, WAERN Landskap,
har styrt arbetet. Roni Wallin har haft huvudansvaret för vårdprogrammets
byggnadsavsnitt medan Kolbjörn Waern har haft huvudansvaret för historiken
och markavsnitten samt den slutliga sammanställningen av dokumentet.
Riksantikvarieämbetet har granskat vårdprogrammet och godkänt värdebeskrivningen.
7
2. Känsö
Känsö (Känsö 1:1) är belägen i Göteborgs södra skärgård i Göteborgs
kommun och ingår i skjutområdet Södra Skärgården. Ön har en areal av ca 60
ha och förvaltas av Fortifikationsverket.
Försvarsmakten bedriver militär övningsverksamhet på ön. Känsö används för
sjukvårdsutbildning, som ytterförläggning av amfibietrupper, hemvärn och
frivilligorganisationer, bl.a. för ungdomsutbildning. Ön nyttjas även av
Försvarsmakten som konferensanläggning.
Känsö och omgivande vattenområde och småöar utgör riksintresse för
totalförsvaret. Ön är dessutom belägen inom ett större skärgårdsområde som
utgör riksintresse för kulturmiljövården (KO7) och för friluftslivet (FO5).
Göteborgs södra skärgård är även utpekat av länsstyrelsen som ett stort
opåverkat område enligt MB 3 kap.
1922 rekommenderade Vetenskapsakademins naturskyddskommitté att ön i
sin helhet skulle fridlysas vilket också skedde. Sedan dess får obehöriga ej
landstiga på ön. Ön är idag klassad som militärt skyddsobjekt med ständigt
tillträdesförbud.
Känsö blev år 1939 med tillägg 1944 byggnadsminnesmärke med skydd
enligt Kungörelse den 26 november 1920. År 1988 övergick Känsö till att
definieras som statligt byggnadsminne enligt ny förordning (1988:1229) om
statliga byggnadsminnen. Skyddsföreskrifter fastställdes av regeringen 199506-29. Följande byggnader ingår i byggnadsminnet (benämningar enligt
Fortifikationsverkets fastighetsregister, se karta på sidan 10). Byggnadernas
benämning på äldre kartor anges inom parentes.
K0117.001
K0117.002
K0117.003
K0117.004
K0117.005
K0117.011
K0117.012
K0117.013
K0117.019
K0117.100
Kanslihuset
Kasern
Kasern
Kasern
Förråd
Förläggningsbyggnad
Lusthuset
Parloiren
Bagarstugan
Känsö torn
(Boningshus)
(Magazin)
(Pest Lazarett)
(Observations Sjukhus)
(Magazin)
(Corps de Garde)
(Pavillon)
(Parloir)
(Convalescent Sjukhus)
(Torn)
Skyddsföreskrifterna har följande lydelse:
1. Byggnaderna får inte rivas eller flyttas, ej heller till sitt yttre byggas
om eller på annat sätt förändras.
2. Inne i byggnaderna får ingrepp inte göras i bärande stommar och
ursprunglig rumsindelning.
3. Ingrepp i äldre fast inredning får inte göras i Kanslihuset (001) och
Parloiren (013).
8
9
4. Byggnaderna skall underhållas så att de inte förfaller. Vård- och
underhållsarbeten skall utföras med traditionella byggnadsmaterial
och färger på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet inte
minskar.
5. Parken ingår i byggnadsminnet och skall vårdas enligt vårdplan så
att dess karaktär bibehålls.
6. Det på situationsplanen markerade området (hela ön) skall vårdas
och hållas i sådant skick att dess karaktär inte förvanskas. Ytterligare
bebyggelse eller ändring av mark och vegetation får inte tillkomma.
Om det av särskilda skäl anses nödvändigt att ändra byggnadsminnet
i strid med skyddsföreskrifterna, att häva skyddet eller överlåta
byggnadsminnet, skall ansökan inges till Riksantikvarieämbetet i
enlighet med 6-10 §§ förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m.
Förutom de byggnader som är byggnadsminnesförklarade behandlar
vårdprogrammet följande byggnader som alla ligger inom skyddsområdet för
byggnadsminnet:
K0117.007
K0017.010
K0017.015
Förläggningsbyggnad
Mäss och förläggning
Förråd
(Rydells värdshus)
(Mäss)
(Källarbod)
Känsö ingår idag i det s.k. nationella kulturarvet.
1
2
3
4
5
7
10
10
Kanslihuset
Kasern
Kasern
Kasern
Förråd
Förläggningsbyggnad
Mäss och förläggning
11
12
13
15
19
100
Förläggningsbyggnad
Lusthuset
Parloiren
Förråd
Bagarstugan
Känsö torn
3. Öns historia i sammandrag
Den första karantänen anlades på Känsö 1771. Karantänen drogs in redan
året därpå och ön nyttjades under återstoden av 1700-talet som valfångststation, sillsalteri och trankokeri. 1805 blev det åter aktuellt att nyttja ön som
karantän och detta år träffade Kronan en överenskommelse med Brännös
åbor (jordägare), som av hävd hade nyttjaderätten till ön, att överta Känsö
mot en skattelättnad för brännöborna för all framtid.
Det dröjde dock innan byggnadsverksamheten för den nya karantänen kom
igång på allvar. Sedan kapten Jacob Forsell 1816 rekryterades som ledare för
arbetena gick det dock fort. Inom tre år var i stort sett hela karantänsanläggningen uppförd så som vi ser den idag.
Den nya anläggningen nyttjades för sitt ändamål i ganska exakt 100 år. Den
siste patienten på karantänen var en lots som 1918 var inlagd på Känsö för
misstänkt kolera. På 1920-talet ansågs anläggningen överflödig och 1934
lämnade medicinalstyrelsen över anläggningen till Domänverket. Året därpå
överfördes ön till marinförvaltningen och sedan dess har anläggningen tillhört
militären.
Vy från Brännö mot Känsö med Känsö torn. Kolteckning, Ahlbom 1925.
Göteborgs Sjöfartsmuseum.
11
4. Byggnader och mark under 230 år
1771-1816
Den första karantänen
Perioden 1771-72
Innan den första karantänen anlades 1771 saknades en fast bosättning på
Känsö. Ön nyttjades av Brännös bönder och fiskare för bete och höskörd.
Brännöbornas rätt till ön baserades på gammal hävd och ett fastebrev av den
15 maj 1660. Brännös åbor skördade varje år omkring 40 stackar hö på
Känsö, bröt bränntorv och hade sina kreatur på höstbete. På grund av betet
var troligen ön huvudsakligen trädlös, liksom flertalet öar i skärgården.
I augusti 1770 nåddes Sverige av underrättelse om pest i turkiska hamnar och
en epidemisk sjukdom i Polen. En karantänsförordning utfärdades den 17
september 1770 och Känsö valdes ut som en av fem karantänsplatser utmed
den svenska kusten. De övriga karantänerna förlades till Gotland samt till öar
utanför Karlskrona, Stockholm och Åbo.
I maj 1771 var karantänsanläggningen på Känsö färdig. Den bestod av ”ett
Magazin för Skeppsladdningar, med widbyggd Inn- och Utlastningsbrygga, ett Wåningshus med öfwer- och under-rum, af Sal och 2:ne
Camrar, Samt Kök och Skafferi, the förra för Upsyningsmannen, och the
Senare för Tracteuren och then öfriga Betjäningen”. Bostadshuset stod
kvar till 1839 medan magasinsbyggnaden revs 1818 i samband med att den
nya karantänen uppfördes.
Eftersom ön skulle isoleras från omvärlden kunde brännöborna inte längre
nyttja ön för hötäkt och bete. Kommerskollegiet gav åborna på Brännö rätt till
en årlig ersättning på 160 daler silvermynt för denna förlust.
Typritningar till
karantänsbyggnader,
upprättade på uppdrag
av kommerskollegium
av överintendenten Carl
Fredric Adelcrantz
(1716-1796).
12
Karta från 1773 över Känsö och karantänsanstalten. Ett bostadshus, ett magasin och en brygga har anlagts vid
karantänen. Mörkare grönfärgade partier markerar ängsmark, övrig mark är huvudsakligen betesmark.
13
Valfångststation, sillsalteri och trankokeri
Den nyinrättade karantänen drogs in redan i november 1772 eftersom pestfaran ansågs över. Brännöborna fick då åter tillgång till ön. Tre år senare
gjorde sig Kronan av med karantänen genom att sälja anläggningen till en
köpman i Göteborg som etablerade ett sillsalteri på ön. En brunn grävdes vid
denna tid i en dalgång väster om anläggningen. Brunnen gick under benämningen Grönlandsbrunnen efter Grönländska kompaniet som under en kort tid
på 1770-talet arrenderade ön. Kompaniet nyttjade Känsö som utgångspunkt
för valjakt i haven kring Grönland.
1785 köpte handelsmannen Adam Gavin anläggningen. Gavin slöt 1794 ett
avtal med Brännö åbor där han fick arrendera Känsö på 50 år med
förbehållet att åborna hade rätt till mulbete, torvtäkt och fiske.
År 1800, under sillsalteriets tid, uppfördes en tunnbindareverkstad. Denna
byggnad kom senare att nyttjas i den nya karantänen både som sjukhus,
bagarstuga och mangelbod. Byggnaden finns ännu kvar och är därmed öns
äldsta byggnad och den enda byggnad som daterar sig till tiden före den
permanenta karantänsanstaltens inrättande 1804.
Den första karantänen. Avritning av
1773 års karta. 1. bostadshus, 2.
magasin, 3. källarbod. Ur Öberg,
1968.
14
Sillsalteriet. Avritning av 1802 års
karta. 1. bostadshus, 2. magasin, 3.
källare, 4. bostad för tunnbindaren, 5.
tunnbindareverkstad, 6. saltbod, 7.
vedbod, 8. tranhus, 9. fähus, 10.
grumsedamm. Ur Öberg, 1968.
Förberedelser för den nya karantänen
Gula feberns spridning under 1800-talets första år gjorde att frågan om en
fast karantänsplats åter blev akut. Genom ett kontrakt den 18 november 1803
kunde Kronan arrendera Känsö av Gavin under återstoden av Gavins egen
arrendetid. När kronan tillträdde anläggningen den 1 maj 1804 fanns den
gamla karantänens byggnader kvar. Huvudbyggnaden innehöll bostäder för
sillsalteriets anställda och magasinet hade blivit sillsalteri och trankokeri.
Byggnaderna byggdes om för att åter anpassas till karantänens behov.
Men Kronan ville ogärna bygga nytt så länge man inte ägde ön. 1805
träffades därför en överenskommelse med brännöborna där dessa avstod
Känsö till kronan mot en för all framtid lindrad skatt, en överenskommelse
som de senare fick anledning att ångra. Från 1805 hade Brännöborna således
inte längre tillgång till ön för vare sig höskörd eller bete. Karantänens
anställda kom dock att fortsätta bedriva bete, slåtter och odling på Känsö.
Den gamla tunnbindarverkstaden kom så småningom att användas som både sjukhus,
bagarbod och mangelbod. Byggnaden är uppförd år 1800 och är Känsös äldsta hus
och den enda bevarade byggnaden från sillsalteriets tid.
15
Det första karantänskommissionen tog sig an var uppförandet av ett kanonbatteri av sten och torv på berget vid hamnen. Batteriet uppfördes 1805 och
försågs med fyra 6-pundiga kanoner, gjutna 1789. Ytterligare fyra 6-pundinga
placerades vid den västra hamnen, riktade västerut för att bestryka redden.
Kanonerna var avsedda att tvinga in misstänkta fartyg till karantän. Intill
batteriet byggdes ett s.k. corps de garde, en byggnad för inkvartering av
vaktstyrkan. 1844 moderniserades batteriets bestyckning genom att två 12pundiga och fyra 6-pundiga kanoner rekvirerades från Göteborg. Skarpa skott
lär bara ha avlossats vid ett tillfälle. I övrigt sköt man dag- och nattsignal då
fartyg låg i karantän samt salut vid bemärkelsedagar eller vid viktiga personers besök. På batteriet fanns även flaggstången med flaggspel och örlogsflagga samt en vaktkur för utkiken. Vaktkuren placerades senare på
parloirens tak och flyttades därefter ned på hamnplanen. Den sista vaktkuren
togs bort omkring år 1950.
Batteriet på Känsö. Från 1818 års plansch.
Byggnaden i nederkant är corps de gardet,
vaktbyggnaden för soldaterna.
Batteriet så som det avbildas på 1818 års plansch över Känsö. Vallen, som är uppbyggd av torv och sten, har på sedvanligt fortifikativt manér smala öppningar för
kanonerna, s.k. embrassyrer. Corps de gardet skymtar bakom batteriet. En vaktkur
skall ge utkiken lite skydd mot vind och kyla.
16
Kanonerna togs bort år 1870. Det övre batteriet finns kvar och har i sen tid
utrustats med de ursprungliga kanonerna som bärgats från havsbottnen
utanför karantänen. Corps de gardet, uppfört 1805, är bevarat och är efter
tunnbindareverkstaden det äldsta huset på ön.
Från kanonbatteriet skulle man övervaka vattnen kring Känsö och om nödvändigt
tvinga in fartyg till karantän.
Corps de gardet på batteriberget, uppfört i början av 1800-talet som logi för
batteriets vaktstyrka. Huset har varit föremål för omfattande ombyggnader.
17
1816-1832 Den nya karantänen anläggs.
Forsells tid som karantänschef
Sedan kanonbatteriet och corps de gardet uppförts drog de fortsatta arbetena
ut på tiden. 1816 utsågs kapten mechanicus, sedermera majoren, Jacob
Forsell till ledare för arbetena. Forsell, som 1818 befordrades till karantänschef, kom genom sitt personliga engagemang, sin initiativkraft och sin starka
vilja att sätta prägel på den nya anläggningen. Han hade tidigare lett utbyggnaden av Göta Kanal vid Forsvik i samarbete med bergsmannen Olof
Ericsson, far till bröderna John och Nils Ericsson. När utbyggnaden på Känsö
blev aktuell var Forsell engagerad i stora byggnadsarbeten på Nya Varvet i
Göteborg där han hade 300 man i arbete.
Forsell ändrade genast på förslaget till karantänens disposition och placering.
Den plan som Forsell hade i uppdrag att följa hade placerat anläggningen
längre västerut, men Forsell såg stora fördelar i att i stället nyttja den grunda
havsvik där anläggningen är placerad idag.
Utsnitt ur Forsells förslag till nytt läge för karantänen (till höger på ritningen). Till vänster ses det ursprungliga förslaget till
disposition av anläggningen som Forsell förkastade. Forsell valde att nyttja den större, men grundare, havsviken till höger. Det
gamla boningshuset och magasinet från 1770-talets karantän är infogade i den nya anläggningen.
18
Hamnar och kajer
Forsell rekryterade soldater från de västsvenska regementen för arbete på den
nya karantänsanläggningen. Den 1 maj 1816 anlände 120 man ur Bohusläns
regemente till Känsö för att påbörja arbetena. På rustbädd bestående av
grova stockar byggdes ca 2,5 meter höga och 4-6 meter breda stenmurar på
vilka sedan husen skulle byggas. Stenen sprängdes ur berget på Känsös
nordvästra sida och därifrån kördes den på räls till stranden och sedan med
pråmar till utfyllnaden. Två stora stenkistor lades ut som grund för den östra
båthamnens brygga.
Våren 1817 utökades styrkan till 150 man från Bohusläns regemente för att
fortsätta arbetena med hamnar, kajer och grunder. Följande år hade
arbetsstyrkan för stenarbeten reducerats till 60-100 man som nu rekryterades
från Älvsborgs regemente. Härutöver arbetade nu ca 50 civila hantverkare
med byggnaderna.
Utsnitt ur Forsells plansch över Känsö från 1818.
19
Inrättningen hade två hamnar. Den östra hamnbassängen med sin långa
stenbrygga var karantänshamnen. Här gick de karantänspliktiga iland och
direkt in i parloiren för att träffa tjänstemännen eller lämna och hämta brev
och persedlar. En mur mellan bryggan och parloirens sydöstra gavel spärrade
vägen till chefshuset. Muren revs redan 1820 och ersattes av ett staket som
kunde lämna vägen fri antingen till parloiren eller till chefshuset.
Staketstolparna av gult tegel står ännu kvar.
Hamnplanen mellan chefshuset och parlioren var dekorerad med gräskvarter i
ett geometriskt mönster. Senare inmätningsritningar visar att planen
genomfördes ungefär enligt Forsells ritning.
Den västra hamnbassängen var avsedd för karantänsanstaltens båtar.
Hamnbassängen är omgiven av stadiga stenkajer med trappor. Den östra
hamnbassängen gav dock bättre skydd än den västra och fungerade som
anläggningens hamn under tider när smittorisker inte förelåg.
Kajerna kring magasin och sjukhus var förenade med vindbryggor. Dessa
kunde endast öppnas från den ”friska sidan” och bara vid stiltje eller vid svag
vind. Dessa vindbryggor ersattes 1842 av nya vindbryggor med dubbla
klaffar.
I strandkanten, från parloiren till öns nordvästra udde, slog man in en rad
kraftiga moringar (förtöjningsringar) för fartygen att förtöja i.
Den västra och den östra hamnen med den dekorerade hamnplanen däremellan.
En av de tre vindbryggorna, öppningsbar endast från den “friska
sidan”.
20
En plansch över inrättningen ritades av Jacob Forsell 1818, då anläggningen
var i det närmaste färdig (utsnitt ur planschen visas på detta och följande
uppslag). Planschen trycktes på flera språk och återgavs i tidningarna i de
större hamnstäderna. Avsikten var att sjöfarande världen över skulle känna till
karantänen och veta var den var belägen. Fartyg från smittade hamnar var
tvungna att ha ett sundhetspass från Känsö eller någon annan erkänd karantän
för att få anlöpa svenska hamnar.
Planschen visar inte bara hur anläggningen skall anlöpas, utan ger även
detaljerad information om byggnaderna och deras innehåll.
Detalj från Forsells plansch från 1818 med chefsbostaden och parloiren.
Utsnitt ur Forsells plansch över Känsö från 1818. Kartan visar Känsös belägenhet
och hur karantänen kan nås från olika väderstreck.
21
Byggnader
I stort sett hela karantänsanläggningen så som vi ser den
idag byggdes under tre intensiva år, från maj 1816 till maj
1819. Då uppfördes hamnar, kajer, chefshuset, parloiren, två
magasin, pestlasarettet, observationssjukhuset och utkikstornet. Alla dessa byggnader finns ännu kvar. Byggnaderna
är närmare beskrivna i kapitel 6.
Källarboden från den första karantänstationen och tunnbindareverkstaden och bostadshuset från sillslateriets tid
bevarades när den nya anläggningen uppfördes, medan
övriga äldre magasin och bodar revs.
På Forsells plansch finns ett konvalescenthus inritat (nr 7 på
planen på sidan 13). Denna byggnad blev aldrig uppförd. I
stället användes det gamla bostadshuset från den gamla
karantänen för detta ändamål. Det är även tveksamt om
paviljongen på Bredäng (nr 8) och båthuset (nr 10) blev
uppförda.
Värdshuset (nr 13) kom inte att uppföras på den plats som
Forsells plansch visar. I stället uppförde den nye traktören,
jaktlöjtnanten Carl Rydell, 1820 ett tvåvånings värdshus
söder om chefshuset. Värdshuset innehöll sju rum, kök och
bryggeri. Huset står alltjämt kvar och inrymmer förläggning
för värnpliktiga.
Ett varmbadhus uppfördes på det lilla skäret öster om
magasin nr 2. Stenbryggan ut till skäret finns kvar men
huset revs 1845. Ett tredje magasin uppfördes 1831 men
stod endast kvar till 1839 då det blåste ner i en oktoberstorm.
Till höger: Utsiktstornet och parlioren. Utsnitt ur Forsells plansch
från 1818.
Karantänens fasad mot sjön. Utsnitt ur Forsells plansch från 1818. Fasaden är i det närmaste bevarad helt intakt än idag.
22
Plan över ett av magasinen. Ur Forsells plansch från 1818.
Planer över pestlasarett, observationssjukhus och boningshus. Ur Forsells plansch
från 1818.
23
Akvarell, troligen från 1800-talets första hälft. Parkens grönska bakom
segelfartyget kontrasterar mot trädlösheten i övrigt. Göteborgs sjöfartsmuseum.
24
Trädgården
Forsell tog genast itu med att anlägga en trädgård
söder om det nya chefshuset. Det område som togs i
anspråk för trädgården var en gammal grumsedamm
från trankokeriets tid. Grumset utgjordes av de
sillrester som återstod efter trankokningen. För att
inte förorena havsvattnet samlades detta i grumsedammar som i regel var avsnörda havsvikar.
Grumset utgjorde en bra gödning av jorden. Utöver
grumset fraktades jord i skottkärror och pråmar från
andra delar av ön till trädgårdsanläggningen.
Forsell höll garnisonen i arbete med trädgården
trots styckjunkarens protester. Soldaterna kunde
inte åläggas arbete med trädgården men utförde
arbetet mot ersättning i kontanter och brännvin.
150 fruktträd och bärbuskar från häradshövding
Brages plantskola i Vallda planterades i den nya
anläggningen. Ett högvatten trängde 1824 in i
trädgården och förstörde ett hundratal träd. 1832
anges dock att det fanns ett femtiotal bärande träd i
trägården. Trädgården ansågs som en stor prydnad
och den ingick i karantänschefens löneförmåner.
Trädgården redovisas av Forsell på 1818 års
plansch. Den gamla tunnbindarverkstaden, som
finns kvar i trädgården än idag, är inte medtagen
eftersom den avsågs att rivas. I stället är ett nytt
konvalescenthus inritat söder om trädgården (nr 7).
Detta kom dock aldrig att uppföras, i stället användes tunnbindarverkstaden för konvalescentpatienterna.
Trädgården har en stram rektangulär form och
skjuter med ett hörn ut i havsviken, vilket åstadkommits genom att en hög stenmur avslutar trädgården åt detta håll. Anläggningen består av åtta
odlingskvarter, åtskilda av grusgångar och inramade
av låga häckar e.d. Mitt i trädgården är en rundel,
troligen bestående av prydnadsplanteringar. En liten
prydnadsträdgård är dessutom anlagd mellan chefshuset och parloiren.
På ömse sidor om Bredängen, där nu en fotbollsplan är belägen, låg kål- och potatistäppor - tjänstemännens på västra sidan och matrosernas på östra
sidan.
Trädgården och hamnplanen. Utsnitt ur
1818 års plansch.
25
Parken
Förutom arbetet med trädgården inledde Forsell
omgående arbetena med en parkanläggning på
ön. Parken, som planterades med både inhemska
och utländska trädslag, var belägen söder om
trädgården. På 1818 års plansch är den symboliskt markerad med en slingrande gångväg.
Parken vidgar sig vid det plana område där två
dalgångar strålar samman. Här uppförde Forsell
1820 ett lusthus som ännu finns kvar. I berget
intill är inhugget ”Jacob Forsell 1820”. Strax
intill står ”I H H”, d.v.s. J. H. Hallströms
initialer. Hallström var karantänschef under åren
1837-51.
Framför lusthuset anlades en liten rund plats. En
ritning över anläggningen är bevarad, se nedan.
Ritningen visar en liten sandplan omedelbart
framför lusthuset. Planen flankeras av två
svängda parksoffor. Framför sandplanen är en
cirkelrund trädgård, 13 meter i diameter. I denna
runda trädgård är på ritningen antytt en markering av centrum och planteringsytor i form av
centriska cirkelbågar. Utanför den runda trädgården löper en cirkulär trädgårdsgång, 1,5 meter
bred. Utanför trädgårdsgången är en häck av
liguster, troligen klippt. Utanför häcken står på
ritningen ”Tätt trädplanterat öfveralt”. En trumma av kullersten leder ut vattnet mot havsviken i
söder. Att platsen verkligen blev utförd visar 1852
års karta där den framgår tydligt. Ännu på 1930talet fanns rundeln kvar i form av en cirkulär
grusplan.
En kägelbana byggdes i parken 1831, året innan
Forsells bortgång. De som spelade käglor betalade en liten avgift till banans underhåll. År 1871
var anläggningen förfallen och togs bort.
Överst:
Parken, så som den redovisas på 1818 års karta.
Underst:
Ritning till trädgårdsanläggning framför lusthuset i
parken. Lusthuset är den röda fyrkanten i ritningens
nedre del. Närmast framför lusthuset är en grusplan
med två svängda bänkar. Göteborgs Landsarkiv.
26
Lusthuset i parken. Odaterad pastell av R. Callmander. Privat ägo. Foto Göteborgs Stadsmuseum.
Jacob Forsells inskription i berget invid lusthuset i parken.
27
Skisser till dekorationer på Känsö, troligen föranledda av ett stundande besök av en
högt uppsatt person. Tegelstolparna på hamnplanen har använts som hörnpelare för
en portal eller ett tak. Göteborgs Landsarkiv.
Dekoration över lusthusets entré.
28
Övriga ön
Redan 1818 hade 5 000 träd planterats ”för att göra själva den sterila klippan
åtminstone dräglig”. Planteringarna fortsatte och 1829 uppgav Forsell att
25 000 träd blivit planterade över hela ön. Planteringarna utfördes troligen
huvudsakligen med frö och det skulle visa sig att endast en försvinnande liten
del av plantorna utvecklades till träd.
Man hade kor på ön för att ha tillgång till egen mjölk. Ladugården till dessa
var belägna väster om karantänen.
Olof Ericsson, som Forsell samarbetat med vid slussbyggena i Forsvik, anställdes som Forsells närmaste man under byggnadsarbetena på Känsö. Ericsson
avled dock redan 1818 och begravdes i parken. År 1889 restes vid graven en
minnessten över Olof Ericsson och hans båda berömda söner John och Nils.
Olof Ericssons grav. Olof Ericsson begravdes här redan 1818, men den nuvarande
gravstenen restes först 1889 till minne av både fadern och de berömda sönerna
John och Nils Ericsson.
29
1852 års kartläggning
Den 20 augusti 1846 fick andre lantmätaren A. M. Wetterström i uppdrag av
Kungl. Maj:t att ”skyndsammast företaga” en avmätning av kronolägenheten
Känsö. På grund av ett pågående uppdrag på Gamla Älvsborgs Kungsladugård kom arbetet med Känsö att anstå till 1852. En karta från 1805 visade sig
vara ”felaktig och oduglig” varför hela ön fick mätas upp på nytt.
30
Mellan den 25 juli och 18 september 1852 gjordes fältmätningarna och den 24
november kunde kartan och beskrivningen redovisas. Ön delades in i 224
delområden som beskrevs och arealberäknades i tunnland och kappland med
tre decimaler, vilket motsvarar en noggrannhet på ca 1 kvadratmeter. Detta är
den mest tillförlitliga och mest detaljerade kartan över Känsö från anläggningens aktiva tid under 1800-talet. Vi skall därför med kartans hjälp beskriva hur
ön kunde ha tett sig när mätningarna ägde rum.
1852 års karta över Känsö. Lantmäteriverket.
31
Kajer, hamnar
Utformningen av kajerna och de båda hamnarna är i det närmaste identisk
med utseendet på 1818 års plansch. Några dykdalber har tillkommit i den
östra hamnbassängen. Den dekorativa planteringen på hamnplanen har
samma utsträckning som 1818, men planteringsytorna har fått en något
annorlunda utformning.
Nordväst om karantänen ses den långa brygga som kunde nyttjas av besättningarna på fartyg i karantän för att hämta vatten i Grönlandsbrunnen.
Byggnader
Alla karantänens större byggnader (markerade med lila färg på ritningen) är
ännu kvar, d.v.s. chefshuset, parloiren, observationssjukhuset, lasarettet,
magasinen och utkikstornet. Även corps de logiet, Rydells värdshus, tunnbindarverkstaden (numera bagarstuga) och parkpaviljongen är bevarade.
Några nya byggnader ut mot sjön har inte tillkommit under de 34 år som gått
sedan karantänen stod färdig.
Ett antal mindre byggnader har adderats till anläggningen, i områdets inre och
mer skyddade del. Här finns nu en kasern för vaktmästare, matroser och
båtsmän (nr 10) samt två små ladugårdar, en för karantänschefens djur och en
för kassörens och doktorns. Man kan även notera en kombinerad smedja och
brygghus, ett ”krutkapell” samt ved- och materialbodar. Det gamla boningshuset från 1771 års karantän är borta, det revs 1839.
Trädgårdar och brunnar
Den stora trädgården vid värdshuset och kasernerna har samma utformning
som på 1818 års plansch. Den norra delen disponeras av kassören och den
södra delen disponeras av karantänschefen. Troligen användes trädgården
huvudsakligen för frukt och grönsaker. En trädrad har planterats utmed
trädgårdens västra långsida. Tre träd är även planterade utmed chefsbostadens
södra långsida.
En ny trädgård som disponeras av
doktorn har anlagts mellan bergen
längre söderut (nr 34). Den lilla
trädgården på hamnplanen har
erhållit ett mer bearbetat utseende.
Utanför parloiren är en liten inhägnad gård (y).
Det finns tre brunnar på ön; en för
dricksvatten, en för tvättvatten och
en för trädgårdsbevattning.
Ovan: Hamnplanen. Till höger: Karantänsanläggningen. Utsnitt ur 1852 års karta.
32
33
Parken och kyrkogården
Parken som på 1818 års karta är mer symboliskt markerad redovisas nu
detaljerat med alla gångvägar m.m. I parken ses lusthuset i den södra delen,
med den lilla cirkulära trädgårdsanläggningen framför. Strax nordost om
lusthuset ligger kägelbanan. I kartbeskrivningen omtalas ”grottor” i parken,
vilket kan vara klyftor i berget som bättrats på och försetts med en bänk.
Bänkar är uppställda lite varstans i parken. Parkens areal uppgår till 1 tunnland och 21,5 kappland vilket motsvarar ca 0,8 ha.
De träd som Forsell planterade i parken under åren omkring 1820 torde när
kartan upprättades redan givit en del av den eftersträvade skuggan och
lummigheten.
Kyrkogården är belägen på den östra delen av ön och är omgärdad av ett
staket.
34
Odlingsmark, ängsmark och betesmark
Öns största, sammanhängande fält är beläget vid öns ”midja” och kallas
Bredäng. Vid kraftigt högvatten är ängen översvämmad och man kan då ro
tvärs över ön. De något mer höglänta partierna vid sidan om Bredäng nyttjas
för odling. Här har karantänschefen, doktorn, kassören, vaktmästaren och
matroserna sina odlingslotter, noggrant fördelade. Sålunda har
karantänschefen 6,40 kappland, medan doktorn får nöja sig med 4,00 och
vaktmästaren och matroserna tillsammans 4,125 kappland. Troligen odlas
framför allt kål och rotfrukter på dessa lotter.
Bredäng nyttjas som ängsmark, d.v.s. för att skörda vinterfoder åt husdjuren, i
första hand för de 3-4 mjölkkor som finns på Känsö. Alla övriga strandängar
och skrevor mellan bergen tas likaså tillvara som ängsmark och totalt uppgår
ängsmarken på ön till nära 5 tunnland. Man kan förmoda att ängsmarken i
huvudsak var trädlös. Slån, hagtorn eller någon oxel eller ett fruktträd kanske
kunde växa i kanten av ängen.
Resten av ön nyttjas som betesmark för i första hand öns kor. Betesmarken
bestod till största delen av berg med lite gräs eller ljung i skrevorna samt
sluttningar med stenbunden, gräsbevuxen mark. Även myrmarken, som är rätt
omfattande, används för bete. De omgivande skären och småöarna betas
likaså, bland annat Lilla Känsö. Totalt uppgår betesmarken (inklusive berg) till
108 tunnland, fördelat på ca 160 delområden.
Kartan redovisar ett påfallande rikt nät av gångvägar på ön. Gångvägarna är
på många ställen uppbyggda med sten för att bli jämna och lättframkomliga i
den kuperade terrängen. Kanske ingick promenader i rehabiliteringen under
konvalescenstiden.
35
1832 - 1934 - Karantänsanläggningen efter Forsell
Det var under Forsells första år på Känsö 1816-1819 som anläggningen i
stora drag fick sitt nuvarande utseende. Trots att behovet av anläggningen
kom att variera betydligt under de drygt hundra år som karantänen var aktiv
behölls i huvudsak det ursprungliga byggnadsbeståndet.
Tidvis var det mycket lugnt på ön, såsom perioderna 1835-46 och 1860-83 då
Europas hamnstäder i stort sett var fria från epidemiska sjukdomar. Fartygen
befriades från karantänsundersökning och anläggningen gick in i en törnrosasömn. Bemanningen drogs ned men byggnaderna hölls i beredskap för nya
larm.
Andra år kunde det vara en hektisk verksamhet med överbeläggningar i
sjukhus och observationssalar. År 1849 var exempelvis 563 fartyg föremål för
karantänsbehandling. I stället för gula febern och pesten, som utgjorde det
stora hotet när anläggningen uppfördes, blev det under loppet av 1800-talet
koleran som kom att dominera hotbilden. Eftersom man så småningom insåg
att varor inte kunde vara smittbärande blev magasinen på Känsö överflödiga
när det gällde skyddet mot kolera. Magasin 1 byggdes därför om till sjukhus i
slutet av 1800-talet.
Akvarell av Viktor Rydberg, omkring 1850. Viktor Rydberg var en tid informator åt kassören Anders
Svalanders barn. Magasin 1 har fått en ny fasad av tegel. Vaktkuren är placerad på parloirens tak och
parkens grönska skymtar bakom chefsbostaden. I övrigt är förhållandena likartade med tiden för
karantänens anläggande.
36
Den första, och svåraste, koleraepidemin inträffade 1834 då en tiondel av
Göteborgs invånare dog inom loppet av ett par månader. Under denna och
följande koleraepidemier som drabbade staden under 1800-talet gällde det att
hålla Känsö fritt från farsoten. Kolerasjuka behandlades i lasarettet, men
detta hölls isolerat från resten av ön med hjälp av bl.a. uppfällda vindbryggor.
Därmed kunde Känsö under dessa epidemier förklaras fritt från smitta, vilket
var helt nödvändigt för fartyg på väg från Göteborg. Genom att ligga i
karantän vid Känsö vid utresan kunde fartygen erhålla sundhetspass från
Känsö, vilket krävdes för att få anlöpa kolerafria hamnar i Europa. Trots den
tidvis stora belastningen gjordes inga avgörande utbyggnader och byggnadsbeståndet behöll i stort sett sin ursprungliga omfattning under hela återstoden
av 1800-talet.
Med bakteriologins genombrott vid slutet av 1800-talet ökade kunskapen om
smittspridning. Koleravibrionen upptäcktes och man förstod att kolera var en
vattenburen infektion. Man byggde särskilda epidemisjukhus i städerna. Det
ansågs inte längre farligt att vårda smittsamt sjuka på fastlandet. Lotsen på
ångaren Svecia, på väg från Neder-Kalix till Uddevalla, togs 1918 in på
lasarettet för misstänkt kolera och var därmed den siste som vårdades på
karantänens lasarett.
På 1920-talet ansågs det allmänt att inrättningen på Känsö skulle dras in.
1922 avgick anstaltens siste chef och läkare, dr Gustaf Hjortsberg. Åren gick
och husen stod kvar på Känsö utan att komma till användning. Karantänsanstalten lades formellt ned den 30 juni 1934 då medicinalstyrelsen överlämnade Känsö till Domänverket.
“Till hrr: Magister Hedlund, som en venlig Erindring fra vort ophold paa Quarantainen paa Kaensö,
fra W. Balsgaard”. 1848. Göteborgs Stadsmuseum.
37
Hamnar och kajer
Under hundraårsperioden från Forsells död
1832 till karantänens nedläggning 1934
underhölls och bevarades anläggningens
hamnar och kajer. Några egentliga förändringar genomfördes inte, förutom att vindbryggorna byttes ut 1842. De enkla, långa
vindbryggorna var känsliga för vinden och
när de skulle bytas ut byggde man i stället
vindbryggor med dubbla klaffar som då
måste manövreras från båda sidor.
Vindbrygga med dubbla klaffar. Utsnitt ur foto
från början av 1900-talet.
Byggnader
Byggnadsbeståndet på Känsö förändrades inte mycket under tiden fram till
nedläggningen 1934.
I samband med att det gamla bostadshuset från 1771 års karantän revs 1839
uppfördes en matroskasern med fyra små lägenheter söder om värdshuset.
Kasernen förstördes av eld 1966. 1893 uppfördes ett tvätthus söder om
magasin nr 2. Intill tvätthuset uppfördes 1896 en likbod med obduktionsrum.
1902 byggdes invid batteriberget en ny matroskasern i två våningar. Huset
finns kvar idag och används som mäss och förläggning.
Kolorerat vykort, omkring 1900.
38
Ritning till ny likbod, 1895. Likboden uppfördes i anläggningens östra del, söder om magasin 2.
Göteborgs Landsarkiv.
Förslag till installation av bad- och desinfektionsanläggning i ett av magasinen, 1914. Göteborgs
Landsarkiv.
39
Trädgård och park
Inte heller när det gäller trädgård och park genomfördes några större förändringar. Karantänskirurgen Wastenius odlade upp en liten dalsänka öster
om stora trädgården på 1840- och 50-talen. Trädgården gick under benämningen Övre trädgården.
Harry Carlsson, som växte upp på Känsö och var tillsynsman på 1940-talet,
berättar att parken krattades på våren och albeståndet gallrades ur. Under de
stränga krigsvintrarna och vintern 1947 frös en del träd som då togs ned. I
parken fanns bänkar, stentrappor och ”Franses grotta”. Rundeln framför
lusthuset var vid denna tid en gräsfri plan där bl.a. midsommarstången restes.
Övriga ön
1834 begravdes tre personer nordost om den nuvarande kyrkogården, i ett
område som benämndes ”kolerakyrkogården”. Troligen begravdes ytterligare
personer här. En riktig kyrkogård ordnades efterhand invid den s.k. Gülzaus
äng. Kyrkogården invigdes formellt den 7 april 1840 av kyrkoherden på
Styrsö. En mur av natursten byggdes runt kyrkogården. 1901 utvidgades
kyrkogården åt nordost till sin nuvarande storlek. Gränsen mellan den gamla
och den nya delen syns på muren eftersom bearbetad sten ingår i den nya
muren. På kyrkogården vilar personal från inrättningen, enstaka döda från
sjukhuset, drunknade och sjöfolk som avlidit till sjöss på fartyg som passerat.
Där torde finnas ett 60-tal gravar.
Omkring 1850 upprättades en optisk telegraf på Känsö torn varifrån man
kunde kommunicera med telegrafen på Nya Varvet.
Kyrkogården. Foto från 1890-talet. Idag är kyrkogården helt omsluten av
trädvegetation. Göteborgs Stadsmuseum.
40
I slutet av 1800-talet påbörjades en massiv skogsplanteringskampanj utmed
hela svenska västkusten. Ivern att plantera skog nådde Känsö år 1900.
Uppenbarligen hade Forsells planteringar inte varit tillräckliga för att skapa
skogsvegetation över ön. Man dikade ut mossar och sankmarker och planterade träd. Syftet var att ”förbättra den karga naturen, så att ön i en framtid
kunde förete en mer tilltalande anblick”. Det var dock först sedan betet
upphört 1934 som växtligheten fick fart.
Professor Carl Skottsberg besökte ön omkring 1920 och rapporterade att den
borde naturskyddas. Vetenskapsakademins naturskyddskommitté tillstyrkte
och hela ön blev fridlyst 1922.
Fram till första världskriget fanns fyra kor på ön och därefter fram till 1928
två kor. Ett överskott på mjölk kunde tidvis levereras till Vargö. Betet ägde
huvudsakligen rum på öns västra del. Höskörden ägde rum runt om på hela ön
och höet bars eller fraktades i båtar till de två ladugårdarna. Det fanns ingen
häst på ön vid denna tid. Extra hö till korna fick köpas från fastlandet. Korna
sköttes av de tre karantänsbiträdena och deras familjer. Sedan man upphört
med kor 1928 hade man får på ön fram till 1934.
Det fanns ingen brännved att få på ön. Famnved kom med vedskutor från
Dalsland fram till 1945 då man övergick till kokseldning.
Vy mot karantänen från Bredäng. Käpparna i förgrunden markerar troligen odlingsland. Foto från omkring år 1900. Göteborgs
stadsmuseum.
41
1932 års kartläggning
1932, två år innan karantänen formellt upphörde, gjordes en förnyad kartläggning av ön, kanske som en dokumentation inför överlämnandet till Domänverket 1934.
1932 års karta har stora likheter med 1852 års karta. Om detta beror på att
markanvändningen var i det närmaste oförändrad sedan 1852 eller om det var
ett sätt för kartografen att göra det lätt för sig är svårt att säga. Några skillnader mot 1852 kan dock observeras.
Den enda byggnad som tycks ha försvunnit under de 80 år som passerat tycks
vara kassörens och doktorns ladugård som var belägen i väster, nära grönlandsbrunnen.
Några få byggnader har tillkommit. Alldeles nära batteriets corps de logi har
en matroskasern uppförts (nr 10). Byggnaden uppfördes 1896 och finns
alltjämt kvar. I öster, söder om magasin 2, är två små byggnader redovisade
(nr 6 och nr 14). Dessa byggnader är troligen tvätthuset, uppfört 1893 och
likboden, uppförd 1896. Byggnaderna finns inte kvar idag.
Trots att trädgård och park är redovisade med samma detaljeringsgrad som
1852 är det ändå troligt att dessa anläggningar höll på att förvildas vid denna
tid. Den reguljära bemanningen av karantänen upphörde redan på 1920-talet.
Vy över viken mot Känsö torn, 1930-tal. Den gamla tunnbindarverkstaden ligger nere till vänster vid vattnet.
Närmast flaggstången på batteriberget syns corps de logiet och därintill den 1896 uppförda matroskasernen.
Till höger: utsnitt ur 1932 års karta.
42
43
Känsö efter karantänstiden
1934 överlämnade Medicinalstyrelsen Känsö till Domänverket. Det tidigare
karantänsbiträdet Georg Carlsson blev ensam kvar som tillsynsman på ön.
Göteborgs stad hade planer på att göra Känsö till rekreationsområde. De
militära myndigheterna förklarade dock att ön var lämplig som förläggningsplats och för utbildning inom kustartilleriet. År 1935 överfördes därför ön till
marinförvaltningen.
På förslag av Riksantikvarieämbetet beslöt Kgl Maj:t 1939 att Känsö skulle
vara ett av lagen skyddat byggnadsminnesmärke. Sju av öns byggnader ingick
i byggnadsminnet: de fem ursprungliga byggnaderna mot sjöfronten,
parloiren samt tornet. 1944 utökades skyddsbestämmelserna med parken.
1994 togs ytterligare tre byggnader in i skyddsbestämmelserna: corps de
gardet, lusthuset i parken och tunnbindarverkstaden. I skyddsbestämmelserna
heter det att skyddsområdet, som omfattar hela ön, skall ”vårdas och hållas i
sådant skick att dess karaktär inte förvanskas. Ytterligare bebyggelse eller
ändring av mark och vegetation får inte tillkomma.” Parken ”skall vårdas
enligt vårdplan så att dess karaktär bibehålls”. Byggnaderna får inte förändras
exteriört och förändringar av bärande stommar och rumsindelning får inte
utföras. Underhållet skall utföras så att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Särskilda skyddsföreskrifter är utfärdade för varje byggnad.
Känsö togs i anspråk som ytterförläggning första gången 1940. Ca 200 man
förlades i 40-mannalogement. Ön hade inget vatten eller avlopp utan man var
hänvisad till torrklosetter, saltvattenduschar samt en bastu. På ön fanns en
häst som transporterade vatten från öns brunnar och dammar. Parken användes för exercis. Färdigställandet under krigsåren av den militära anläggningen
på den närbelägna Galterö innebar en viss avlastning för Känsö.
1942 övertogs Känsö av det nybildade kustartilleriregementet.
1967 påbörjades en omfattande upprustning av byggnaderna på Känsö.
Chefshuset, underofficersmässen, parloiren och värdshuset blev klara 1968
och övriga byggnader 1970. Kommunalt vatten och avlopp installerades i
mitten av 1970-talet. Förläggningarna byggdes om till modernare 8-mannalogement.
År 2000 ombildades kustartilleriet till amfibieregemente. Känsö ingår idag i
Försvarsmaktens sjukvårdscentrum inom Göteborgs garnison. Ansvaret för
vården av byggnader och mark på Känsö ligger på Fortifikationsverket.
44
Foton från 1940-talet. Göteborgs Sjöfartsmuseum.
45
Hamnar och kajer
Omkring 1940 ersattes vindbryggorna av trä av de nuvarande betongbryggorna som innehåller ingjutna ledningar med värme, vatten m.m. Vid en
inspektion av byggnadsminnet som utfördes 1950 anmärks på att vindbryggorna ersatts av betong vilket ses som ett ”ganska störande ingrepp i
helhetsbilden”. I en skrivelse till Riksantikvarieämbetet framförs att frågan
rörande en rekonstruktion av de ursprungliga träbryggorna ”bör tagas under
övervägande”.
1952-53 sprängdes ett stort bergrum ut nordväst om karantänsanläggningen.
Sprängstensmassorna tippades i havet väster om den västra hamnen så att en
stor plan yta bildades där det tidigare varit en havsvik med bryggor. En viss
utfyllnad gjordes även vid det östra magasinet, där en mindre plan yta därmed
tillskapades söder om magasinet.
Med undantag av betongbryggorna som nämnts ovan har kajer och hamnanläggningar inom karantänen idag i stort sett samma utseende som vid anläggandet 1816. En träbrygga och några flytbryggor har adderats till de äldre
stenbryggorna. Stenbryggan med karantänsbyggnaderna har breddats på
några ställen för att underlätta transporter. Den största förändringen utgörs av
1950-talets utfyllnader i havsvikarna med sprängsten väster och öster om
karantänen.
Foto från 1940-talet. På
det övre fotot ses
avträdet till höger i
bilden - en nu försvunnen byggnad.
Göteborgs Sjöfartsmuseum.
46
Där det tidigare var vindbryggor är idag fasta
betongbryggor. Foto 2002.
Murad stenbrygga med det f.d. magasinet. Foto
2002.
Förläggningsbyggnad med avloppskulvert under huset.
Foto 2002.
Stentrappor som leder över det gamla pestsjukhusets
kulvert för mottagning av smittade patienter. Foto
2002.
47
Byggnader
Sedan karantänen övergått till militären skedde en del mindre förändringar i
byggnadsbeståndet. Inga förändringar beröde dock byggnadsfronten mot sjön.
1940 brann smedjan och brygghuset ner. Vaktkuren på hamnplanen revs på
1950-talet. 1966 brann den matroskasern som 1839 hade uppförts söder om
värdshuset. På 1960-talet revs även en del mindre bodar och uthus, bland
annat ladugården som då inte på länge hade nyttjats för sitt ursprungliga
ändamål. De gamla karantänsbyggnaderna rustades upp och moderniserades
med hjälp av arbetskraft från Arbetsmarknadsstyrelsen. Bland annat genomgick det östra magasinet en genomgripande ombyggnad i samband med att det
iordningställdes som marketenteri.
Idag är de gamla karantänsbyggnaderna exteriört mycket väl bevarade.
Byggnaderna sydväst om chefshuset såsom Rydells värdshus m.fl. följer den
gamla dispositionen även om några av byggnaderna är tämligen nyuppförda.
Det enda som sticker ut från den ursprungliga bebyggelseplanen är den
sportstugeliknande byggnad som under senare tid uppförts väster om Batteriberget. Denna byggnad saknar den övriga bebyggelsens förankring i
terrängen.
Foto från 1940-talet. Göteborgs Sjöfartsmuseum.
48
Vy från söder (2002).
Vy från väster (2002).
49
50
Överst: Parloiren.
Mitten: källarboden.
Nederst: Corps de logiet
vid Batteriberget.
Överst: Lusthuset i
parken.
Mitten: Känsö Torn.
Nederst: F.d.
tunnbinderiet.
51
Trädgård och park
Sedan den siste karantänschefen lämnat Känsö 1922 blev underhållet av både
trädgård och park eftersatt. Ön avfolkades allt mer och när Domänverket tog
över 1934 fanns endast tillsynsmannen Georg Carlsson och hans familj kvar.
När marinförvaltningen övertog Känsö 1935 var parken förvildad och trädgårdarna igenvuxna.
Vid slutet av 1930-talet blev det dock mycket liv och rörelse på ön. Stora
mängder manskap förlades till ön och därmed fanns det även arbetskraft för
att genomföra röjningsarbeten i parken.
Idag består den stora trädgården av en gräsmatta, med enstaka fruktträd som
utgör en rest av fruktodlingarna på karantänens tid. Man kan ännu få en god
uppfattning om den gamla trädgårdens utsträckning även om gångvägar,
staket m.m. är borta. I trädgårdens norra del har en del installationer förlagts i
marken, vars ventilationsrör m.m. förtar något av trädgårdskaraktären.
Den trädrad utmed trädgårdens västra långsida som redovisas på bl.a. 1852
års karta finns alltjämt kvar och flertalet träd, huvudsakligen lindar men även
några lönnar, torde vara ca 180 år gamla. Lindarna har varit beskurna när de
var yngre, troligen för att få vinterfoder för husdjuren på ön. En stor poppel
söder om kommendantshuset kan vara omkring 150 år gammal.
Den övre trädgården, ”doktorns trädgård”, är helt igenvuxen. Förvildade
syrénbestånd vittnar om den anläggning som fanns här tidigare. I en del av
trädgården har installerats brunnar för öns vattenförsörjning. Dessa är inte
längre i bruk.
Foto från 1940-tal. Göteborgs Sjöfartsmuseum.
52
Parken sköts idag genom att sly hålls undan och att vissa delar klipps med
gräsklippare. De flesta av de exotiska träd som en gång planterades i parken
har försvunnit. Särskilt omnämns krigsvintrarna, då många träd frös bort.
Enligt uppgift skall bland annat asklönn (Acer negundo) ha funnits i parken.
Idag består trädvegetationen i parken till stor del av al och ask med inslag av
bok, ek, alm, lönn, tysk lönn, hästkastanj och lind. Lind förekommer både
som vanlig skogslind (Tilia cordata), bohuslind (Tilia platyphyllos), parklind
(Tilia vulgaris) och den mer sällsynta traslinden (Tilia platyphyllos s.
laciniata). En stubbe framför lusthuset visar att det stod en lind på den
grusplan som var här tidigare.
Överst t.v. Den brandskadade lindallén utmed den gamla trädgården. T.h. gräsmatta
i parken.
Nederst t.v. Större delen av karantänsträdgården är numera gräsmatta. T.h. En del
tekniska installationer har grävts ned i trädgårdens norra del. Foto 2002.
53
Övriga ön
Under andra världskriget byggdes några mindre betongbunkrar på Känsö,
liksom i stora delar av övriga skärgården. På berget vid utsiktstornet
placerades efterhand en del kommunikationsanläggningar, varav de flesta inte
längre är i bruk.
Som tidigare omnämnts utsprängdes på 1950-talet ett bergrum på ön.
Sprängmassorna tippades i havet nordväst om karantänen där tidigare den
brygga var belägen där besättningarna på fartyg i karantän kunde komma i
land och hämta dricksvatten. Utfyllnaderna på 1950-talet utgör den enda
större påverkan på öns strandkontur som ägt rum sedan karantänen anlades.
1936, året efter det att marinförvaltningen övertagit Känsö, införs beträdnadsförbud för allmänheten på ön för att skydda öns flora. Strax efter förläggs upp
till 400 man till Känsö, vilket innebär en aldrig tidigare skådad trängsel på ön.
Detta har dock mindre betydelse för växtligheten jämfört med betydelsen av
betets och slåtterns upphörande. Fårbetet upphörde 1934 och därmed även
behovet av att ta vinterfoder på ön. Igenväxningen av betesmarkerna och av
de smala skrevor där man tidigare slagit gräset började så sakta, men det var
först på 1950-talet som igenväxningen blev påtaglig. Trots periodiska
röjningsinsatser på ön är det idag en tät och snårig vegetation på mycket av
den forna ängs- och betesmarken. Bredäng, belägen vid öns ”midja”, hålls
öppen som en gräsbevuxen fotbollsplan. Igenväxningen av ön sedan 1950talet är den mest storskaliga förändringen som ön genomgått sedan karantänen anlades i början av 1800-talet.
Öns flora har inventerats vid ett flertal tillfällen. Professor Carl Skottsberg
meddelade 1934 i ett brev till Kungliga Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté en del iaktagelser vad gäller Känsös flora. 1966 gjorde kyrkoadjunkt
John Eriksson en förnyad inventering, varvid han bland annat noterade förändringar under de dryga 30 år som passerat sedan Skottsbergs besök. Ytterligare 30 år senare 1996, publicerade Lill Weibull en liten skrift om Känsös
flora, där iaktagelserna likaså jämfördes med de tidigare inventeringarna.
Den intressantaste och mest skyddsvärda växten på ön var enligt Skottsberg
marrispen (Limonium vulgare) som då förekom sparsamt på ön. 1996 hade
bestånden ökat dramatiskt och täckte nu ca 100 kvadratmeter. Andra intressanta växter som noterades av Skottsberg och som alltjämt finns kvar är
ormtunga, vild murgröna, strandfloka, kärrtörel och strandkål. Arter som
tycks ha försvunnit sedan 1930-talet är martorna, glansnäva, vitfryle, sodaört
och sumparv. Nya arter är exempelvis strandärenpris, stor kustruta, gul och
vit sötväppling, revormstörel, gråbinka och nattviol.
54
Känsö 2002. Flygfoto: Amf 4.
55
Av de planteringar som gjordes över ön i början av 1900-talet har barrträden
klarat sig bäst från att betas ner av kor och får. Förutom vanlig tall och gran
kan man hitta vitgran, kanadensisk kustgran, idegran, bergtall och svarttall.
Av lövträden dominerar björk och asp, men även oxel, rönn, al och ek förekommer. Förutom träden i parken och i ”Torndalen” öster om utsiktstornet är
träden på ön relativt småvuxna på grund av påverkan från vind och salt.
Stig Magnusson gjorde under senvåren och sommaren 1965 en inventering av
fågellivet på ön. 31 häckande arter noterades. Trut- och måsfåglar dominerade fågelfaunan och minst ett tusental gråtrutar häckade på ön. Den enda
häckande rovfågel som noterades på ön var hornuggla. Vid Lill Weibulls
växtinventering 30 år senare kunde hon observera ett häckande berguvpar.
Delar av det gångvägsnät som anlades under början av 1800-talet har underhållits även under den militära tiden. Dessa gångvägar är i god kondition och
gör det möjligt att bekvämt röra sig över de centrala delarna av ön.
Kyrkogården har inte nyttjats för begravningsändamål sedan karantänens tid.
Den sköts genom gräsklippning och utgör en stämningsfull och stillsam plats
på ön.
Kanadensisk kustgran (Abies grandis) fördes troligen till
Känsö på 1800-talet och har sedan spritt sig på ön. Kustgranen
blir på den amerikanska västkusten ett jätteträd men utvecklas i
det vindutsatta läget på Känsö till små, kompakta träd. 2002.
56
Överst: parti av promenadväg anlagd under karantänstiden.
Under: Nyuppsatt parkbänk utmed promenadvägen. 2002.
Överst: strandparti på öns östra del.
Under: Del av parkvegetationen sedd från stranden. Lusthuset
skymtar t.v. 2002.
57
Känsö från luften. Foto Amf 4.
58
Övrst: Vy från Känsö torn mot öster.
Mitten: Fotbollsplanen.
Nederst: Banken ut till den lilla holme där den en gång stod ett
badhus.
Överst: Känsö Torn.
Mitten: Karantänsviken och Känsö Torn.
Underst: Karantänen från sydväst.
Foton från 2002.
59
Känsös vegetationshistoria
Eftersom landskapet på Känsö genomgått en så kraftig förändring under det
senaste halvseklet på grund av ny trädvegetation, kan det vara intressant att
översiktligt studera hur växtligheten på ön kan ha sett ut i ett längre tidsperspektiv.
När inlandsisen drog sig undan från dessa trakter för ca 12 000 år sedan låg
större delen av den nuvarande skärgården under vatten. Så småningom höjde
sig Känsö ur havet och för omkring 5 000 år sedan kom öns klippskrevor och
dalgångar över havsytans nivå. Någon gång vid medeltidens slut blev det
sund där fotbollsplanen idag är belägen torrlagt, tidigare bestod den nuvarande ön av två separata öar. När karantänen anlades i början av 1800-talet stod
vattennivån ca 30 cm högre än idag. Havsviken innanför karantänsbyggnaderna hade således ett större vattendjup när Forsell påbörjade arbetena 1816.
Den ö som långsamt steg ur havet var givetvis ursprungligen helt kal. I
dalgångarna kunde dock finnas leravlagringar och i klippskrevorna ackumulerades efterhand ett tunt jordtäcke. Man har belägg för att öarna i Bohusläns
skärgård under förhistorisk tid delvis var täckta av skogsvegetation, huvudsakligen björk, tall och ek, men även al, gran, bok och avenbok. För Känsös
del kan man tänka sig att ön fram emot järnåldern hade en välutvecklad
skogsvegetation i de två större dalgångarna och lite blandad busk- och krattskog på resten av ön.
Redan på 1200-talet var Bohusläns skärgård tämligen rikt befolkad och man
tror att många öar blivit skoglösa redan vid denna tid. Direkt efter digerdöden
i mitten av 1300-talet blev det troligen en viss återväxt av skog i de trakter
där farsoten gått fram hårdast, men på det hela taget fortsatte avskogningen
av Bohuslän ända fram till sekelskiftet 1900 då trädplanteringskampanjerna
tog fart. När karantänen på Känsö anlades i början av 1800-talet var ön
sannolikt i det närmaste helt trädlös och så hade det troligen sett ut allt sedan
befolkningstrycket började bli kännbart på 1200-talet.
Foto från 1940-talet från
Känsö Torn mot
karantänsbyggnaderna.
Jämför samma vy idag
(2002) till höger.
60
Jocob Forsell påbörjade redan 1818 omfattande planteringsarbeten på ön.
Enligt uppgift skall 25 000 träd ha planterats över hela ön fram till 1829. Av
det stora antalet att döma kan man gissa att en stor del var frösådd. Förutom
parken och trädgårdarna tycks det som om planteringarna inte givit avsedd
effekt. I den detaljerade uppmätningen från 1852 noteras på något enstaka
ställe några ”albuskar” men i övrigt består ön utanför karantänsanläggningen
av berg, betesbackar, slåtteräng och myr. I början av 1900-talet är ön alltjämt
huvudsakligen kal, vilket både foton och skriftliga uppgifter ger belägg för. En
anledning till svårigheten att etablera ny trädvegetation var att man hade
kreatursbete på större delen av ön. De rester som finns kvar idag av Forsells
planteringar är lindallén utmed stora trädgården och eventuellt enstaka träd i
parken. En del planterade barrträd som man finner lite varstans på ön kan
härstamma från planteringar kring sekelskiftet 1900. Barrträden är mindre
aptitliga för betesdjuren och kan därmed ha klarat betet bättre än planterade
lövträd.
Som tidigare nämnts var det inte förrän betet upphörde 1934 som trädvegetationen kunde etablera sig, och det var inte förrän på 1950-talet som igenväxningen började bli påtaglig. När beslut togs att fridlysa ön och skydda dess
flora genom beträdnadsförbud var ön således ännu i huvudsak helt kal.
Idag täcker en tät vegetation av unga aspar och björkar stora delar av ön.
Träden är inte så stora, dels eftersom de ännu inte är fullvuxna, och dels på
grund av havets inverkan. Situationen är likartad på de flesta andra öar i
Bohusläns skärgård. Liksom på Känsö har övriga öar varit föremål för en
kraftig trädbeväxning när kreatursbetet successivt upphört under 1900-talets
andra hälft.
Troligen har Känsö sedan järnåldern för omkring 1000 år sedan aldrig varit
lika tätt bevuxen med trädvegetation som ön är idag.
61
Sammanfattning
Känsö karantänsanläggning fick sitt nuvarande utseende under åren 18161818. Endast tunnbindarverkstaden (1800), batteriet (1804) och corps de
gardet (1805) återstår från tiden dessförinnan. Från utbyggnadsperioden
1816-1818 återstår alla betydelsefulla byggnader, endast enstaka mindre
förrådsbodar har försvunnit. Sedan karantänen lades ned 1934 har en del
mindre, nya byggnader tillkommit, men dessa är inte placerade så att de stör
den ursprungliga karantänsanläggningen.
Den största förändringen på ön sedan karantänen anlades i början av 1800talet består av den utfyllnad som gjordes på 1950-talet nordväst om karantänsområdet, samt den igenväxning av ön som ägt rum sedan 1930-talet.
Tekniska installationer under mark i karantänsträdgården försvårar en ev.
framtida rekonstruktion av detta område.
62
Kænsœ Lazareth, 1832. Ett par fartyg ligger i karantän på redden. Örlogsflaggan är
hissad på kanonbatteriet. Blyersteckning, Det Kgl Bibliotek, Köpenhamn.
63
4. Karantänsanläggningar i världen
När digerdöden härjade i Europa vid mitten av 1300-talet noterade man hur
sjukdomen spred sig från hamnstäderna och längs vägarna inåt landet. Genom
att förbjuda kommunikation med områden där pesten härjade försökte man
hindra spridningen. Fartyg från pestsmittade områden förbjöds att anlöpa
friska hamnar utan att man försäkrat sig om att inga sjuka fanns ombord. Vid
inloppet till Venedig, en av Europas viktigaste hamnstäder vid denna tid, tog
man 1403 ett kloster i anspråk som sjukhus för pestsmittade. På en grannö tog
man hand om misstänkt smittade som kvarhölls i 40 dagar. Om sjukdomen då
inte brutit ut ansågs faran vara över. Denna ö utanför Venedig anses vara
världens första karantänsstation.
Snart tillkom karantäner i Trieste, Livorno, Genua, Marseille, Toulon och
Malta. Särskilt karantänstationen i Marseille kom att bli ett föredöme för
utbyggnaden av karantäner på andra håll i världen. Redan 1627 etablerades
en karantän på Isles de Frioul utanför staden. Trots karantänen drabbades
Marseille 1720 av ett våldsamt utbrott av pesten som på några få dagar
krävde 32 000 liv. Ett nytt karantänssjukhus uppfördes på ön under åren 182226, d.v.s. strax efter uppförandet av anläggningen på Känsö. Sjukhuset
förstördes under andra världskriget och står idag som en ruin (Hôpital
Caroline). Isles de Frioul var militärt område fram till 1970 men är idag öppen
för allmänheten och ett populärt utflyktsmål.
När karantänssystemet var som mest utbyggt vid mitten av 1800-talet fanns
karantänsstationer utanför en stor del av de största hamnstäderna i världen,
framför allt i Europa, Amerika och Australien. Ett fartyg som kom från ett
land med smittsamma sjukdomar var före ankomsten till en ny hamn tvungen
att uppvisa ett sundhetspass som visade att fartyg och besättning tillbringat
erforderlig tid i karantän. Sundhetspass kunde bara utfärdas av erkända
karantänsstationer som kunde vara belägna var som helst utmed färdvägen.
Karantänsstationerna var därmed en förutsättning för att handel och sjöfart
kunde upprätthållas även under tider med epidemier.
Lazzaretto Vecchio,
anlagd 1423 på en ö i
Venediglagunen, den
äldsta kända
karantänstationen.
Anläggningen är
delvis i ruiner. Ett
visst bevarandearbete
pågår sedan många
år. Foto 2005.
64
I Sverige tillkom efterhand karantänsanläggningar på Känsö, på Gotland,
utanför Karlskrona (Västra Hästholmen), utanför Stockholm (Fejan) och i
Finland utanför Åbo.
Innan den första fasta karantänsstationen uppfördes på Känsö 1771 hade
tillfälliga karantäner ordnats på Käringön och i Kalvsund. Dessa var, liksom
inledningsvis Känsö, avsedda att betjäna alla svenska hamnar.
Karantänen på Känsö hade flera syften. Fartyg som var på väg till hamnar på
den svenska västkusten och hade någon sjuk eller misstänkt sjuk ombord
måste gå in till Känsö innan någon hamn kunde anlöpas. Fartyget som kom
från ett land som var smittat var i regel tvungna att ligga för observation även
om alla ombord tycktes friska. Ett sundhetspass utfärdat i ursprungslandet
kunde befria fartyget från karantänstvånget.
Fartyg som var på väg från Sverige till hamnar i främmande länder kunde på
Känsö erhålla ett sundhetspass som intygade att det inte fanns anledning att
misstänka smitta. Under de perioder när Göteborg och andra städer härjades
av kolera, var det av största vikt för sjöfarten att Känsö av omvärlden kunde
betraktas som kolerafritt område. Därigenom kunde fartyg på väg från
svenska till utländska hamnar gå in till Känsö och ligga för observation. Om
inga sjukdomssymtom utvecklades hos besättningen utfärdades ett sundhetspass som gav tillträde till de utländska hamnarna. För en exporthamn som
Göteborg och för landets järn- och trävaruindustrier var det livsviktigt att
handeln kunde fortgå även i tider då epidemier härjade i Europa.
Den bombskadade
karantänen på Isle de
Frioul utanför
Marseille.
Foto 2004.
65
Karantänstationernas tillstånd idag
Vid slutet av 1800-talet ökade kunskapen om smittspridning och man kunde
isolera och behandla patienterna på fastlandet. Karantänsstationerna förlorade
därmed efterhand sin betydelse. En del karantänsstationer i framför allt
Amerika och Australien fortsatte dock att upprätthålla sin karantänsfunktion i
samband med den stora invandringen som ägde rum under denna tid. På
dessa kontinenter anlades även nya karantäns- eller immigrantstationer under
mitten och slutet av 1800-talet.
När kanantänsbehovet upphörde vid slutet av 1800-talet övergavs en del av
karantänstationerna i Europa helt och lämnades att förfalla. Andra övergick till
att fylla andra funktioner. En del blev mer reguljära sjukhus för sjöfarare.
Placeringen på öar utanför större städer gjorde att många karantäner togs
över av militären eller blev fängelse. Det var mer sällsynt att karantänerna
övergick till en rent civil verksamhet, men det förekom att byggnaderna
användes för industriell verksamhet eller byggdes om till bostäder.
Många av de anläggningar som under 1800-talet hade nyttjats för militära
ändamål eller som fängelse övergavs under loppet av 1900-talet eftersom
byggnaderna oftast var omoderna och opraktiska. Av de karantäner som ännu
under andra världskriget nyttjades av militären blev en stor del förstörda i
krigets slutskede, framför allt genom flygbombningar. Många karantäner är
idag ruiner eller förfallna monument över en svunnen epok. Först fram emot
1970-talet växte det på en del håll fram intresse för att bevara och restaurera
de gamla karantänstationerna.
Karantänstationer i Medelhavsområdet.
66
Bevarade karantänstationer
(listan är inte fullständig)
Italien
Ancona
Uppförd 1743, nedlagd 1860, därefter ombyggd till militäranläggning,
sockerraffinaderi och tobaksfabrik. Bombskadad under andra världskriget.
Restaurering sedan 1978.
La Spezia
Uppförd ca 1740, nedlagd ca 1840, därefter fängelse och militäranläggning.
Välbevarad.
Livorno
Uppförd 1779, nedlagd 1860, därefter fängelse och militäranläggning.
Bombskadad, delvis restaurerad.
Trieste
Uppförd 1720, idag delvis riven, delvis museum. Ny anläggning från 1867,
idag militäranläggning.
Venedig, Lazzaretto Vecchio
Uppförd 1423 och verksam intill början av 1900-talet. Därefter efterhand
lämnad åt sitt öde och ett kraftigt förfall. Idag pågår ett visst
bevarandearbete.
Venedig, Lazzaretto Nuovo
Uppförd ca 1470 och samverkade då med Lazzaretto Vecchio. Nedlagd ca
1860. Idag en ruin där vissa arkeologiska utgrävningar pågår.
Venedig, Poveglia
Uppförd 1782, nedlagd i början av 1900-talet, en stor anläggning som delvis är
förhållandevis välbevarad. En långsam restaurering pågår sedan flera år.
Kroatien
Dubrovnik
Utmed Adriatiska havets nordöstra kust fanns ett flertal karantänsstationer
varav endast karantänen i Dubrovnik med rötter i 1600-talet ännu är relativt
välbevarad.
Malta
Valetta
Malta erhöll sin första karantänstation redan vid mitten av 1600-talet.
Karantänen i Valetta är från 1840-talet och relativt välbevarad.
Spanien
Mahon
Spanien samlade all karantänsverksamhet för den spanska medelhavstrafiken
till karantänen i Mahon på ön Menorca, uppförd 1817, nedlagd 1930, idag
ombyggd till hotell.
67
Frankrike
Isle de Frioul
Utmed den franska medelhavskusten fanns minst tre karantänstationer, varav
karantänen utanför Marseille är bäst bevarad, trots bombningar under andra
världskriget. Karantänen uppfördes 1827 och var verksam till 1941. Viss
restaurering pågår.
Karantänen på Isle de
Frioul utanför Marseille,
2004. Mitt i bilden ses
resten av kapellet.
USA
Ayala Cove Quarantine Station är belägen i Angel Island State Park, Kalifornien. Denna karantän uppfördes 1892 men idag återstår endast enstaka
byggnader varav en inrymmer ett litet karantänsmuseum.
Något av en motsvarighet till North Head Quarantine Station i Australien var
Ellis Island i inloppet till New York. Ellis Island var en mottagningsstation för
immigranter och upp till 10 000 personer skulle kunna handläggas dagligen. Av
dessa kom en liten del att kvarhållas för observation under karantänslika
förhållanden. Ellis Island är idag ett mycket välbesökt turistmål i New York
och nås med turbåtar från Manhattan.
Ayala Cove Quarantine
Station, vykort från 1918.
68
Australien
North Head Quarantine Station i inloppet till Sidney, Australien, tycks vara den
största och mest välbesökta historiska karantänsanläggningen i världen.
Karantänsanstalten ingår i Sidney Harbour National Park och användes som
karantän för ca 13 000 immigranter under åren 1828-1984. Byggnaderna på
North Head började uppföras 1830 och anläggningen har därefter kontinuerligt tillförts ny bebyggelse. Idag finns ca 70 byggnader inom området varav 19
är tillgängliga för allmänheten. Karantänen används för konferenser och
guidade visningar. På grund av de höga driftskostnaderna för anläggningen
pågår diskussioner om att överlåta delar av anläggningen till privata intressen
för att utveckla besöksversamheten med hotell, konferenscenter, museum,
restauranger m.m. North Head Quarantine Station är betydligt större än
Känsö, men den ursprungliga anläggningen har inte alls bevarats på samma
sätt som på Känsö. Verksamheten på Känsö har även varit av annorlunda
karaktär än på North Head, genom att North Head var en utpräglad immigrantstation.
I Australien finns även några mindre karantänstationer bevarade. Victoria
Quarantine Station i södra Australien uppfördes 1852 och kan idag besökas
som museum. I North Queensland finns Historic Quarantine Museum i
Townsville City (Cape Pallarenda). En karantän uppfördes 1873 på Peel
Island som ingår i Bay Islands, Australien. Av denna tycks dock knappast
något återstå.
North Head Quarantine
Station, Sidney.
69
Sverige
Fejan
På ön Fejan i Stockholms skärgård finns ännu byggnader kvar av den
karantänsanläggning som var belägen här. Byggnaderna är dock inte så
välbevarade och så väl samlade som på Känsö. Ny bebyggelse och nya
verksamheter har förändrat miljön på Fejan betydligt.
“Kongo” på Fejan, byggd 1892 för att flyttas till Afrika som missionsstation men i
stället uppmonterad på Fejan som karantänsstation. Idag konferenslokal. Foto:
Ingela Andersson.
Känsö
Karantänen på Känsö stod helt färdig 1819 och nyttjades som karantän i drygt
hundra år. Sedan 1935 har ön nyttjats som militäranläggning. Karantänsbyggnaderna är exteriört bevarade så som de såg ut under karantänstiden och
några genomgripande förändringar i övrigt av karantänsmiljön har inte ägt
rum.
Känsö från öster. Foto Amf 4.
70
6. Värdebeskrivning
Bebyggelsen på Stora Känsö domineras helt av de byggnader som uppfördes
här under åren 1816-19. Alla de betydelsefulla byggnader som uppfördes
under denna tid finns kvar, endast enstaka mindre förrådsbyggnader har
försvunnit. Sedan 1820 fram till vår tid har en del mindre byggnader tillkommit, men inga som påverkar byggnadsfronten ut mot vattnet.
Det som gör bebyggelsen på Känsö unik är dock inte den samlade och
välbevarde bebyggelsen i sig, utan den långvariga uppgiften som karantänsanstalt. Uppgiften som karantänsanläggningen har präglat både de enskilda
byggnadernas utformning (t.ex.parloiren och pestlasarettet), situationsplanen
(t.ex. de vattenomflutna byggnaderna och vindbryggorna) och dispositionen av
anläggningen i stort (t.ex. isoleringen från övrig bebyggelse och läget vid en
väderskyddad farled).
Värdet av Känsö i en internationell jämförelse
Anläggningen på Känsö ingick i det internationella nätverk av karantänsstationer som skapades på 1700- och 1800-talen för att skydda befolkningarna
från smitta som fördes in sjövägen. Det finns ingen samlad information om
bevarade karantäner runt om i världen och det är därför svårt att med
säkerhet uttala sig om Känsös ställning i en internationell jämförelse. Det är
dock svårt att hitta en karantänsanläggning som är lika välbevarad som
anläggningen på Känsö. Karantänerna i Medelhavsområdet uppfördes som
regel tidigare än anläggningen på Känsö, men är i allmänhet starkt förändrade
eller förfallna. Karantänstationerna i Australien och USA var av något annan
karaktär genom deras fokus på immigranter. De uppfördes senare än
anläggningen på Känsö och är inte lika välbevarade. Den stora karantänstationen på North Head i Australien innehåller en stor mängd byggnader från
1800-talet, men anläggningen i sin helhet har undergått stora förändringar
under 1900-talet. Känsö kan således vara en av världens bäst bevarade
historiska karantänsanläggningar.
71
Dokumentvärde och upplevelsevärde
Riksantikvarieämbetets system för kulturhistorisk värdering beskriver olika
värdekriterier sorterade under huvudgrupperna dokumentvärde och
upplevelsevärde. Här görs ett försök att beskriva Känsö utifrån denna mall
samt att gradera värdekriterierna med + i en skala från 1-5.
Dokumentvärde (historiska egenskaper)
Byggnadshistoriskt värde ++++
Anläggningen utgör en sällsynt välbevarad helhet och byggnaderna är
exteriört väl bevarade.
Byggnadsteknikhistoriskt värde ++
Ingen påtagligt ny eller epokgörande byggnadsteknik.
Arkitekturhistoriskt värde +++
Huvudbyggnaden i herrgårdsstil, magasinen och parloiren har ett
arkitekturhistoriskt värde.
Samhällshistoriskt värde +++++
Stort samhällshistoriskt värde eftersom anläggningen avspeglar samhällets
sårbarhet för epidemier innan vaccinen upptäcktes.
Socialhistoriskt värde +++++
Anläggningen gör det möjligt att föreställa sig livet på karantänen, både för
karantänens anställda och för de sjöfolk som var satta i karantän. Mycket
stort medicinhistoriskt värde.
Personhistoriskt värde ++
Bröderna John och Nils Ericssons far Olof Ericsson liksom skalden Viktor
Rydberg verkade på ön, i övrigt har anläggningen begränsat personhistoriskt
värde.
Teknikhistoriskt värde ++++
Parloiren och dess reningssystem liksom pestlasarettet med bårhissar,
vattentoaletter, vindbryggor m.m. har stort teknikhistoriskt intresse. Stort
“hygienhistoriskt” intresse.
Upplevelsevärde
Aritektoniskt värde +++++
En tydlig och lätt uppfattbar generalplan ger en stark upplevelse. Den strama
raden av byggnader alldeles vid vattnet signalerar på långt håll en
arkitektonisk ambition.
Konstnärligt värde +++
Såväl kompositionen i stort som de enskilda byggnaderna kan ge en
konstnärlig upplevelse.
72
Patina ++
Byggnaderna saknar till stor del patina p.g.a. invändiga ombyggnader och
kontinuerligt underhåll av exteriören. Kajerna, den gamla parken m.m. ger
dock anläggningen i stort en viss patina.
Miljöskapande värde, identitetsvärde, kontinuitetsvärde, traditionsvärde +++
Anläggningen har alla dessa värden i viss utsträckning, i högre grad miljöskapande värde och i något mindre grad de övriga värdena.
Symbolvärde ++++
Anläggningen har stort symbolvärde genom att den symboliserar det hot som
epidemier utgjorde förr och den verklighet i form av långa karantänsvistelser
som sjöfarare levde i.
Förstärkande motiv
Autenticitet, äkthet ++++
Anläggningen har exteriört stor autenticitet och äkthet.
Pedagogiskt värde ++++
Anläggningen har stort pedagogiskt värde genom att den är mycket lättolkad.
Sällsynthet - representativitet +++++
Anläggningen är både sällsynt och representativ. Den tillhör en kategori av
anläggningar som för hundra år sedan var spridda över hela världen, men idag
är mycket sällsynta. Känsö är troligen en av de bäst bevarade karantänerna i
sitt slag i världen. Parloiren, en byggnadstyp som fanns på många karantäner
världen över, är troligen helt unik idag.
Till dessa värden kan läggas värdet av att ön bevarats i stort sett obebyggd
utanför det gamla karantänsområdet, att flora och fauna kunnat utvecklas
ostört och att Känsö och dess omgivningar utgör en vacker och omtyckt
skärgårdsmiljö.
Sammanfattande värdering
Känsös främsta kulturhistoriska betydelse ligger i dess socialhistoriska,
medicinhistoriska, sjöfartshistoriska och arkitektoniska värden samt dess
symbolvärde. Anläggningen ger en påtaglig bild av hur samhället var tvunget
att skydda sig mot smittsamma sjukdomar innan vaccinets och bakteriologins
genombrott omkring år 1900. Dessa värden förstärks av att anläggningen
utstrålar en stark autenticitet och äkthet och att den är representativ för en
stor mängd liknande anläggningar runt om i värden. Av de återstående karantänstationerna i världen tillhör Känsö troligen en av de mest välbevarade.
En mer detaljerad värdering av de olika byggnaderna och markanläggningarna
lämnas i följande kapitel. Där beskrivs även de värden som särskilt måste
värnas vid vården av området.
73
7.
Mål för vården av byggnader och mark
Stora Känsö i sin helhet
Ur kulturmiljösynpunkt är det angeläget att i möjligaste mån kunna visa upp
både byggnader, trädgårdsanläggningar och naturmark så som de kunde ha
tett sig under karantänstiden, d.v.s. under perioden 1818-1924. Inga förändringar bör därför genomföras som försvårar en återgång till förhållandena
under 1800-talet. Samtidigt är det väsentligt att Försvarsmaktens verksamhet
kan fortgå på ön. Ett nyttjande av anläggningen underlättar möjligheten att
skydda och underhålla byggnader och mark. Nyttjandet av ön och de anpassningar som detta kan medföra ska ta hänsyn till anläggningens kulturhistoriska
värden och får inte stå i strid med byggnadsminnets skyddsföreskrifter.
Byggnaderna
Byggnadernas exteriör bör i möjligaste mån ges ett utseende som överensstämmer med utseendet under 1800-talet. Invändigt kan förändringar accepteras så länge irreversibla ingrepp undviks och åtgärderna inte kommer i konflikt
med byggnadsminnets skyddsbestämmelser.
Mark och vegetation
Mark och vegetation bör i möjligaste mån skötas på samma sätt som under
karantänstiden. 1852 års karta utgör en vägledning om hur anläggningen såg
ut under denna tid. Karantänsträdgården, Övre trädgården och parken bör på
sikt i stora drag ges det utseende dessa anläggningar hade på 1850-talet. Ön i
övrigt bör röjas från igenväxningsvegetation och hållas öppen med betesdjur.
74
8. Byggnader och mark
Byggnaderna
75
Samråd och tillstånd vid förändringar av byggnaderna
Eftersom alla byggnader på Känsö ingår i det skyddsområde för
byggnadsminnet som fastställts i regeringsbeslutet från 1995 skall alltid
samråd med Riksantikvarieämbetet äga rum innan förändringar görs i
byggnadernas exteriör.
För de byggnader som är utpekade som byggnadsminnen skall dessutom
tillstånd inhämtas från Riksantikvarieämbetet för alla förändringar av
byggnadernas exteriör, bärande stommar och ursprunglig rumsindelning.
För kanslihuset (byggnad 1) och parloiren (byggnad 13) skall tillstånd från
Riksantikvarieämbetet även inhämtas för alla förändringar i äldre fast
inredning.
76
Byggnad nr 1, Kanslihuset
Byggnaden har tidigare gått under benämningen boningshus, corps de logis,
kommendantshus och chefshus.
Byggnaden är statligt byggnadsminne. Byggnaden får inte förändras till sitt
yttre och bärande stommar och ursprunglig rumsindelning får inte förändras.
Ingrepp får heller inte göras i byggnadens fasta inredning.
Kanslihuset från sjösidan. Foto 2004.
BYGGNADSHISTORIK
Byggnaden uppfördes 1818 som bostad för karantänchefen, läkaren,
befälhavaren för soldaterna, skrivaren och sex karantänsdrängar.
Övervåningen disponerades av karantänschefen i tre rum och kök medan
kassören disponerade två rum. I undervåningen disponerade kirurgen tre rum
och kök. Där fanns även ett vaktrum och ett rum kallat ”laboratoriet” samt
från början två kasernrum. Det ena kasernrummet ombyggdes till kök för
kassören och det andra blev bostad för underofficeren. Denne flyttade senare
till det bostadshus som byggdes av kronan 1771 för den första
karantänsstationen. Detta hus revs 1839.
Den lediga bostaden efter underofficeren blev kassörens kontor men från
1848 ville man ha både en karantänsläkare och en kirurg permanent boende
på Känsö. Kassören flyttade då till värdshuset och läkaren övertog kassörens
bostad.
77
Botten - och övervåningen fram till tidigt 1970 - tal.
Sedan karantänen lagts ned och militären tagit över användes huset fram till
tidigt 1970-tal som chefshus med officersmäss, expedition och vaktlokal.
Byggnaden används i dag som befälsförläggning med samvarorum för hela
anläggningen.
BYGGNADSBESKRIVNING
Helhet
Kanslihuset är en klassicistisk byggnad av tegel i två våningar samt en
vindsvåning. Byggnaden mäter 12,15 x 20,40 m i plan och har fasader med
symmetrisk placerade fönster och dörrar. Taklistens höjd över markplan är 8
meter och taknockens höjd är 11 meter över markplan. Taket är ett sadeltak
med en fronton mot entrésidan.
Byggnadens plan hade från början en stram uppdelning. Bottenvåningen
delades av två gångar som utgick från de centralt placerade entrédörrarna
mot nordöst och sydväst samt en mittgång genom huset från gavel till gavel.
Dessa gångar korsades i husets mitt. Varje hörn var sedan uppdelat i två rum
utom det västra, där trappan till övervåningen samt ett rum fanns.
Övervåningen var uppdelad på samma sätt.
I dag är husets plan ändrad i flera hänseenden. Köket i bottenvåningen är på
1970-talet ersatt med toaletter, dusch och apparatrum. På övervåningen har
inga större ändringar gjorts. Kök och toalett förnyades senast under 1970talet. Alla invändiga dörrar nytillverkades 1978 till ett utseende likt det tidigare.
En utvändig spiraltrappa har monterats utanför hörnrummet mot väst.
Huset värmdes med kakelugnar. Sex runda hörnmodeller fanns i
bottenvåningen och fyra runda hörnmodeller samt två halvrunda på
övervåningen. Ett kök med spis i varje våning gav också sitt bidrag till
uppvärmningen.
78
Plan av bottenvåningen. Fortifikationsenheten 1987
Från början var huset rappat med hydrauliskt kalkbruk och avfärgat i en vit
kulör. Rappningen stod inte emot fukten utan fick ofta förnyas. Fukten
trängde igenom väggarna så att gipsen i rumstaken rasade ner. År 1842 hade
man fått nog av rappningen och i stället kläddes huset utvändigt med bräder
på de mest utsatta sidorna. År 1848 fick övriga ytterväggar sitt skyddande
brädlager. Avståndet mellan tegelvägg och bräder är i dag ca 5 cm. Vid den
senaste stora renoveringen 1978 ersattes fasadpanelen helt. Utvändiga dörrar
nytillverkades och gavs samma utseende som de tidigare.
Kulörer
Efter att huset utvändigt klätts med lockpanel vitmålades det på
skärgårdsmanér på de sidor som syntes från sjön och rödmålades på de sidor
som vänder sig mot land. I dag är huset mot nordost, sydost och nordväst
målat med vit oljefärg. Fasaden mot sydväst in mot land är målad med ljusröd
slamfärg. Dörrar och fönster är målade i grönt på alla fasader. Skorstenarna
är klädda med svartmålad järnplåt. Granitsockeln var tidigare putsad och
avfärgad i grå kulör.
Vy från söder. Foto
2002.
79
Stomme
Bottenvåningens ytterväggar står på en sockel av granitsten och är murade i
massiv förbandsmurning, 2 1/2- stensvägg i rött tegel. Sockeln har tidigare
varit putsad och avfärgad i en grå kulör.
Övervåningens ytterväggar är murade i massiv förbandsmurning, 2- stensvägg
i rött tegel. Mellanväggarna i botten- och övervåningarna är murade i massiv
förbandsmurning, 1-stensvägg. Vindsvåningens takstol är uppbyggd som en
svensk takstol, med tassar och stödben på dubbla remstycken. Högbenen är
förbundna med hanbjälkar. Antalet takstolar är åtta.
Tak
Sadeltaket är klätt med rött tvåkupigt taktegel och rött nocktegel. Taket var
även från början klätt med rött taktegel. Två symmetriskt placerade
tegelskorstenar på nocken är klädda med målad järnplåt. En takbrygga
förbinder de två skorstenarna. Takrännor, omvikningskupor samt stuprör är i
färgbelagd plåt.
Takfoten, gavlarnas och frontonens ytterkanter mot takfall är klädda med
brädor som målats med oljefärg. Vattbrädor är i lackad plåt.
Fasader
Fasaderna är klädda med stående profilerad locklistpanel. I bjälklagshöjd
mellan fasadens två våningsplan är panelen liggande och avslutas på ovansida
med en vattbräda och plåtavtäckning utan profilerad kant.
Mot sockeln avslutas fasaden med en fotbräda. Fotbrädan var tidigare med
profilerad kant men har på alla fasader utom på ett mindre avsnitt mot
nordväst utbytts mot en fotbräda utan profilerad kant.
Frontonens gavelfält och ram har målats med oljefärg. De tre kronorna i fältet
har målats med oljefärg i guldockra på koboltblå botten med guldockra kant.
80
Fönster och dörr mot nordost, huvudentrén
Huvudentrén mot sjösidan. Foto 2002.
Mitt på fasaden är en pardörr, tillverkad 1978, med tre speglar i varje
dörrblad. Gångjärnen är samtida med dörrens tillverkningsår. Dörrvreden är i
mässing enligt en typ som var vanlig på ytterdörrar under 1700- och tidigt
1800-tal och är troligen återanvända från den ursprungliga dörren. Dörren har
överljus från ett enluftfönster med överhängd spröjsad båge och fyra rutor.
Över dörren är en vattbräda med plåtavtäckning.
Trappan har tre steg varav det nedre steget är helt i granit medan de övriga är
i sliten grå kalksten på murad sockel.
Det finns åtta fönster i fasadens bottenvåning, fyra på varje sida om
entrédörren. Övervåningen har nio fönster. Fönstren är fyrluftsfönster med
korspost och med två större sidohängda bågar nederst med två rutor. Överst
är två mindre sidohängda bågar med en ruta. Alla fönster avslutas överst med
ett droppbleck och nederst med ett fönsterbleck i färgbelagd plåt.
81
Fönster och dörr mot sydost
Kanslihuset
från sydost.
Foto 2006.
I mitten är en enkeldörr med liggande spontad panel i dörrspegeln.
Gångjärnen är monterade 1978. Dörrvreden i mässing är av samma typ som
på pardörren mot nordost. Dörren har överljus från enluftsfönster med
överhängd spröjsad båge och tre rutor. Över dörren är ett nyare väggur
monterat. På väggen nordost om dörren finns en väggfast nyare
belysningsarmatur.
Övervåningen har tre fönster av samma typ som nordostfasadens övervåning.
Vindsvåningen har ett fönster i gaveltrekanten. Fönstret är ett tvålufts
lunettfönster med mittpost och två spröjsade bågar med två rutor i varje båge.
Alla fönster avslutas överst med ett droppbleck och nederst med ett
fönsterbleck i färgbelagd plåt.
Fönster och dörr mot sydväst
Entré från sydväst.
Foto 2006.
Mitt på fasaden är en pardörr av samma typ som på nordostfasaden. Trappan
är i tre plan i sliten grå kalksten på murad sockel. På väggen över dörren finns
en väggfast nyare belysningsarmatur.
Det är åtta fönster i fasadens bottenvåning, fyra på varje sida om pardörren.
Fönstren är tvåluftsfönster med mittpost och med två spröjsade bågar med tre
rutor. Det norra fönstret är öppningsbart ut till ett vilplan med räcke och en
spiraltrappa med trappsteg i gallerdurk, allt i målat järn. Trappan står på ett
betongfundament.
Övervåningen har nio fönster av samma typ som bottenvåningens men något
högre varav ett s.k. blindfönster i mitten. Alla fönster avslutas överst med ett
droppbleck och nederst med ett fönsterbleck i färgbelagd plåt.
82
Fönster mot nordväst
Kanslihuset från nordväst. Foto 2006.
Övervåningen har tre fönster mot norr av samma typ som övervåningens
fönster åt nordost. Två av fönstren är blindfönster. I gaveltrekanten är ett
lunettfönster med två bågar och två luft i varje båge.
SÄRSKILDA VÄRDEN
Kanslihuset har följande särskilt värdefulla byggnadsdelar och detaljer.
•
Exteriören med träfasaderna, den karakteristiska färgsättningen,
sadeltaket med rött tvåkupigt taktegel och rött nocktegel, de
symetriskt placerade tegelskorstenarna, frontonen med kronmotivet
samt den profilerade taklisten.
•
Sockeln av granit och trapporna av kalksten och granit.
•
Fönster, blindfönster och fönstersmygar.
•
Dörrarna med beslag, lås m.m.
•
Kakelugnarna, den murade sockeln för järnspisen med dess spiskåpa
och stuckaturerna.
•
Trägolven, snickerierna i form av golvlister och dörrar med foder,
karm, tröskel, beslag, lås och glasade överstycken m.m.
83
Byggnad nr 2, kasern
Byggnaden har tidigare gått under benämningen Magazin eller Magasin I och
är statligt byggnadsminne. Byggnaden får inte förändras till sitt yttre och
bärande stommar och ursprunglig rumsindelning får inte förändras.
Värnpliktsförläggningen sedd från väst. Foto 2002.
BYGGNADSHISTORIK
Magasin I byggdes 1817 i två våningar och var avsett för att rena varor. Båda
våningarna var inredda med stora lavar av spjälor. Under lavarna i nedre
våningen stod rökningsapparater. Smittoförande varor fraktades dit i pråmar
eller båtar, togs in i magasinet, förpackningarna öppnades och varorna breddes ut på lavarna. Varorna genomröktes väl för att sedan förpackas igen.
På övervåningen fanns många fönster och luckor, här bredde man ut varor
som inte tålde rökning. De renades i stället genom att vädras. Golvet hade
luckor för luftväxlingens skull. De vanligaste varorna man vädrade var bomull
och hudar.
Mot slutet av 1800-talet insåg man att varorna i sig inte kunde vara smittbärande och magasin I byggdes då om till sjukhus, se ritningarna till höger. I
dag används byggnaden som värnpliktsförläggning.
84
Bottenvåning. Inredning av magasin I till logement, Axel Kumlien1895.
Plan av bottenvåningen. Förändring av magasin I, Axel Kumlien 1901.
Plan av övervåningen. Förändring av magasin I, Axel Kumlien 1901.
85
BYGGNADSBESKRIVNING
Helhet
Byggnaden är uppförd av tegel i två våningar och mäter ca 40 x 16,5 m. Den
är den första av de karantänsbyggnader som byggdes på rad ute i vattnet. De
uppfördes på var sin liten konstgjord ö med vindbryggor emellan.
Utformning av takfot och grundmur tyder på att huset från början var rappat
med hydrauliskt kalkbruk. Liksom Kanslihuset kläddes fasaderna under 1800talet utvändigt med brädor. Vid den senaste stora renoveringen 1978 ersattes
fasadpanelen helt.
Planutformningen bestod från början av två helt öppna rum med enbart fyra
längsgående pelarrader med rökapparater på undervåningen och på övervåningen många takkupor med öppningsbara luckor i mansardtakets nedre
takfall.
Plan av bottenvåninngen 1987.
Omkring 1900 ändrades inredningen och byggnaden blev sjukhus. Bottenvåningen delades upp i fyra lika stora delar. Varje del bestod av en förstuga, en
vaktstuga med ett litet kök och en sjuksal med plats för 18-20 sängar. Övervåningen delades i två stora öppna rum. Till övervåningen kom man via två
utvändiga trappor placerade på var sin gavel.
År 1971 gjordes omfattande ombyggnader av logementet. Både botten- och
övervåning fick en längsgående korridor i husets mitt. Våningsplanen förbands
med två invändiga trappor. Långsidorna på båda våningarna delades in i
mindre logement på ca 25 m2 samt dagrum, tvättrum, putsrum och toaletter
mm.
86
Bottenvåningens
korrridor och
logement. Foto 2002.
Kulörer
Huset var från början rappat med hydrauliskt kaklbruk och avfärgat i en vit
kulör. När husets fasader sedan kläddes med bräder rödmålades dessa. I dag
är fasaderna rödmålade med ljus falurödfärg.
Vindskivor, vattbrädor och nockplåt är täckta med svartmålad järnplåt. Ståndrännor, trattformade kupor och stuprör är i svartmålad järnplåt. Taklist, dörrar
och fönster med smygar är vitmålade. Dropp- och fönsterbleck är i vitmålad
järnplåt. Skorstenarna är klädda med svartmålad järnplåt. Sockeln har tjärats
svart.
87
Stomme
Bottenvåningens ytterväggar står på en putsad och tjärad sockel av granit och
är murad i massiv förbandsmurning med 2 1/2- stensvägg i rött tegel.
Övervåningens ytterväggar är likaså murade med 2 1/2 stensvägg i rött tegel.i
massiv förbandsmurning.
Bottenvåningen har från början haft en öppen plan där fyra rader stolpar har
burit upp längsgående bärlinor som burit bjälklaget i hela byggnadens längd.
I dag ingår bottenvåningens två mittersta rader i väggkonstruktion mellan
korridor och logement, tvättrum mm, medan två yttre pelarrader delvis ingår i
väggkonstruktionen, delvis är fristående.
På övervåningen har två pelarrader burit upp längsgående bärlinor som burit
upp takstolarna i hela byggnadens längd. I dag ingår övervåningens pelarrad i
väggkonstruktion mellan korridor och logement, tvättrum mm.
Tak
Mansardtaket med valmad spets är klätt med rött enkupigt taktegel och svart
nockplåt. Tre ventiler är placerade symmetriskt på rad på sydvästra övre
takfallet intill nock. Ventilhuvarna är klädda med svart plåt. Ståndrännor,
trattformade kupor samt stuprör är i svart plåt.
Takfot och gavlarnas ytterkanter mot takfallet är klädda med brädor som på
långsidorna mot nordost och sydväst målats med oljefärg. Vid gavlarnas
ytterkanter mot takfall har taklisterna målats med oljefärg. Vindskivor och
vattbrädor är avtäckta med färgbelagd plåt.
Fasader
Fasaderna är klädda med stående lockpanel med bred läkt.
Värnpliktsförläggingen, fasad mot nordost. Foto 2006.
88
Fönster och dörr mot nordost, entrésida
Två pardörrar med stående spontad panel är placerade i andra fönsterfacket
räknat från gavlarna. Vänster dörrblad har full bredd medan höger är reglat
och 300 mm brett. Alla gångjärn och beslag är från 1970-talet.
Dörren har överljus från ett tvåluftsfönster med mittpost och två sidohängda
bågar med en ruta. Vid varje dörr är ett gjutet trapplan med infälld galvat
skrapgaller.
I fasadens bottenvåning är sju fönster, fem mellan de två dörrarna och ett
mellan dörrar och gavlar. Fönstren är enkla korspostfönster med fyra lufter
med två större sidohängda bågar med en ruta nederst och två mindre
sidohängda bågar med en ruta överst. Alla fönster avslutas överst med ett
droppbleck och nederst med ett fönsterbleck i målad plåt. Över ytterdörrarna
finns väggfasta nyare belysningsarmaturer.
Övervåningen har i mansardtakets nedre takfall nio takkupor som är
plåtinklädda med färgbelagd plåt. I takkuporna finns tvåluftsfönster med
mittpost och två spröjsade bågar med två rutor.
Fönster mot sydost
Värnpliktsförläggningen, fasad mot sydost. Foto 2002.
Det finns tre fönster i fasadens bottenvåning. Fönstren är tvåluftsfönster med
mittpost och två spröjsade bågar med två rutor. Övervåningen har tre fönster
av samma typ som bottenvåningen. Alla fönster avslutas nertill med ett
fönsterbleck i målad järnplåt. Överst finns droppbleck i målad järnplåt.
89
Fönster mot sydväst
Värnpliktsförläggning, fasad mot sydväst. Foto 2006.
Det finns nio fönster i fasadens bottenvåning av samma typ som fönstren mot
sydost. Övervåningen har i mansardtakets nedre takfall nio takkupor av
samma typ och med samma fönster som i takfallet mot nordost.
Fönster mot nordväst
Värnpliktsförläggning, fasad mot nordväst. Foto 2006.
Det finns fyra fönster i fasadens bottenvåning. Fönstren är av samma typ som
på motstående gavel. Det finns dessutom ett spröjsat fönster enluftfönster
med två rutor. Övervåningen har tre fönster av samma typ som på
bottenvåningen. Alla fönster avslutas nertill med ett fönsterbleck i målad
järnplåt. Överst finns ett droppbleck i målad järnplåt.
90
SÄRSKILDA VÄRDEN
Värnpliktsförläggningen har följande särskilt värdefulla inslag:
•
Exteriören med träfasaderna, det brutna mansardtaket med valmad
spets, det enkupiga röda takteglet, de symetriskt placerade ventilerna,
takkuporna och de profilerade taklisterna.
•
Fönster och fönstersmygar.
•
Dörrar med dörrfoder.
•
Planlösningen med pelarrader.
91
Byggnad nr 3, kasern
Byggnaden har tidigare gått under benämningen Pest Lazarett, Quarantaines
Lazarett, pestsjukhus och kasern II. Byggnaden är statligt byggnadsminne och
får inte förändras till sitt yttre. Bärande stommar och ursprunglig rumsindelning får inte förändras.
Valvet under f.d. pestsjukhuset. Foto 2002.
BYGGNADSHISTORIK
Pestsjukhuset byggdes 1817 i två våningar. I detta hus framkommer tydligt
dåtidens uppfattning om smittskydd och om behandling av smittade patienter.
När en sjuk eller smittad person togs emot drog man upp vindbryggorna i
nordväst och sydöst och isolerade huset fullständigt. Sjukvårdspersonalen fick
stanna i byggnaden med den sjuke. I undervåningen fanns rum för läkare och
betjäning, badrum, kök m.m. I övervåningen fanns åtta sjukrum.
Lasarettets förbindelse med yttervärlden ordnades i ett låst rum på nordvästra
gaveln av observationssjukhuset. Endast läkaren på lasarettet och
karantänsmästaren hade nyckel till detta rum. Där avlämnades varje dag vad
sjukhuset behövde. Läkaren lämnade sedan sina rapporter och rekvisitioner i
rummet. Dessa rökades och renades på samma sätt som skeppsdokument,
innan karantänsmästaren hämtade dem.
Sjukhuset hade inte någon angöringsbrygga. I stället fanns ett valv under
huset , dit båten med den sjuke roddes. Den sjuke hissades sedan upp i en koj
genom en lucka i golvet.
När man skulle sköta en smittad fick patienten aldrig vidröras. Vid pest gällde
kontagieläran i sin mest bokstavliga form, smitta överfördes vid beröring.
Även patientens gång- och sängkläder var farliga. Den sjuke i sin koj skulle
genast sänkas ner i ett badkar och sedan kläs av med hjälp av krokar och
skärande instrument på långa skaft. Sjukvaktarna skyddade sig genom att gå
klädda i vaxdukskläder och genom att tvätta den sjuke med ättika.
92
Plan av botten- och övervåning. Axel Kumlien 1901.
93
Ett sjukrum rymde högst fyra sängar. Detta för att sjuka i olika stadier skulle
kunna isoleras från varandra. Man ansåg att en sjuk var omgiven av en farlig
atmosfär, genom hans utdunstningar hade luften blivit sjukdomsalstrande. Om
han låg och andades in denna luft så blev inte bara han själv sämre utan hans
sjukdom blev även mer smittsam. Låg han i stället ständigt i frisk luft så blev
han fortare frisk och hans sjukdom mindre smittfarlig. Därför inte bara rökte
man i sjukrummet, utan patienten flyttades ofta till ett nytt, nyrökat och
nyvädrat rum.
Av denna anledning inreddes flera mindre rum och inte stora sjuksalar. Man
sörjde noga för ventilation. Varje rum hade fönsterventil. Vidare löpte från en
ytterventil ett grovt rör i sjukrummets golv fram till kakelugnen, böjde av och
gick inne i kakelugnen för att mynna vid taket. När man eldade i kakelugnen
fick man en kraftig inström av frisk, uppvärmd luft.
En annan finess var att fönstren satt så högt upp att man kunde sätta sängar
även utefter ytterväggen. Varje rum hade sin toalettstol, som spolades ren
med vatten. Man pumpade upp havsvatten i stora blyklädda träkar på vinden,
blyrör ledde till varje toalett och därifrån ut i havet.
Sjuksängarna var enkla av trä och var liksom övrig sjukattiralj av flottans
modell. Man hade utrustning för tjugo vårdplatser.
Sjukhuset inrättades särskilt för att ta emot pestsmittade patienter. De stränga
föreskrifterna för pestsmittade behövde dock aldrig tillämpas. På sjukhuset
har sjuka i kolera och andra smittsamma sjukdomar vårdats men inga
pestsmittade patienter.
Ritningarna från 1901 visar på förändringar av pestsjukhuset, som det då
kallades, med åtta rum i varje plan förutom förstuga och trapprum. Enbart
smärre ändringar har tillkommit på de två planen, bl a två spiraltrappor mellan
botten- och vindsvåning.
I dag används byggnaden som värnpliktsförläggning.
Värnpliktsförläggningarna, f.d. magasin I och pestsjukhuset. Foto 2002.
94
BYGGNADSBESKRIVNING
Plan av botten- och övervåning. Fortifikationsförvaltningen 1971.
Helhet
Byggnaden är uppförd av tegel i två våningar samt en vindsvåning och mäter
ca 26,5 x 11,5 m. Byggnaden ligger som den andra i raden av de byggnader
som byggdes på rad ute i vattnet.
Planutformningarna för de två våningarna var från början nästan identiska
med fyra rum i varje våning. Bottenplanet uppdelades av en mittgång som
sträckte sig från gavel till gavel och en entrédel (farstu) i husets mitt med
ytterdörrar från nordost och sydväst. Innanför den senare entrédelen fanns
även husets trappa. I trappans vilplan mot innerhörn finns ännu de vertikala
trärören bevarade som ledde havsvattnet upp till vinden. På vinden har även
själva pumpstången bevarats.
Vinden har inretts med föreläsningssal, apparat- och torkrum mm.
95
I trapprummet är delar av pumpanordningen bevarad. Foto 2002.
Kulörer
Huset var från början rappat med cement och avfärgat i en vit kulör. När
husets fasader sedan kläddes med brädor rödmålades dessa. I dag är
fasaderna rödmålade med mörk falurödfärg. Taklist, dörrar och fönster med
foder, dropp- och fönsterbleck är vitmålade. Sockel har avfärgats med svart
tjära.
Stomme
Bottenvåningens ytterväggar står på en sockel av granit och är liksom
övervåningens ytterväggar murade i massiv förbandsmurning, 2 1/2- stens
vägg i rött tegel.
Tak
Sadeltaket med valmad spets är klätt med rött enkupigt taktegel och
färgbelagd nockplåt. Två symmetriskt placerade ventiler i nock är klädda med
färgbelagd plåt. Ståndrännor, trattformade kupor samt stuprör är i färgbelagd
plåt.
Taklist i trä är profilerad och målad med oljefärg. Vid gavlar profilerad taklist i
trä som fortsätter längs gavlarnas möte med takfall. I den del av taklisten som
möter takfallet ingår även vindskiva som målats med oljefärg.
96
Fasader
Liksom på kanslihuset tyder utformning av takfot och syll på att huset från
början var rappat med hydrauliskt kalkbruk och senare kläddes utvändigt med
brädor. Fasaderna är idag klädda med stående lockpanel med bred läkt.
Sockel har fogats och putsats med cement och avfärgats med tjära.
Fönster och dörr mot nordost
Fasad mot nordost. Foto 2006.
Mitt på fasaden är en utåtgående fönsterdörr spröjsad med tio rutor. På ena
dörrbladets insida är en spanjolett. Fönstren är enluftsfönster med en kopplad
båge med en ruta.
I fasadens bottenvåning är åtta fönster, fyra på varje sida om fönsterdörren.
Fönstren är typ tvåluftsfönster med mittpost med två spröjsade bågar med
åtta rutor.
Övervåningen har nio fönster. Fönstren är fyrluftsfönster med korspost med
två större sidohängda kopplade bågar nederst med två rutor och två mindre
sidohängda kopplade bågar överst med en ruta.
Alla fönster avslutas nertill med ett fönsterbleck i målad järnplåt. Överst är ett
droppbleck i målat järnplåt.
I takfallet finns fyra takfönster. Fönstren är enluftsfönster med gjutjärnsbåge.
97
Fönster och dörr mot sydost
Fasad mot sydost.
Foto 2002.
I bottenvåningens mitt är en slät pardörr där det vänsterhängda dörrbladet är
något smalare än det högerhängda. Alla gångjärn är från 1970-talet. På höger
dörrblads insida en spanjolett monterad. Dörren har överljus från ett
enluftsfönster med ett överhängt spröjsat fönster med tre rutor.
Övervåningen har ett fönster. Fönstret är ett fyrluftsfönster med korspost.
Två sidohängda kopplade bågar har sex rutor i de två övre och nedre luften
vardera.
Alla fönster avslutas nertill med ett fönsterbleck i målad järnplåt. Överst är ett
droppbleck i målad järnplåt. Foder är i målat trä. Vindsvåningen har ett
fönster i gavelpartiet. Fönstret är typ tvåluft halvrunt med mittpost och två
spröjsade bågar med tre rutor i varje båge.
Fönster och dörr mot sydväst
Fasad mot sydväst. Foto 2004.
98
I mitten av fasaden är en utgående slät pardörr. Alla gångjärn är av nyare
modell. Höger dörrblad har ett draghandtag. Framför dörren är en gjuten
trappa med två plan och nersänkt galvat skrapgaller. Dörren har överljus från
ett enluftsfönster med ett överhängt spröjsat fönster med fem rutor.
Åtta fönster finns i fasadens bottenvåning, fyra på varje sida om pardörren.
Fönstren är tvåluftsfönster med mittpost och med två spröjsade bågar och tre
rutor.
Övervåningen har nio fönster. Fönstren är fyrluftsfönster med krysspost med
två större sidohängda kopplade bågar nederst med två rutor och två mindre
sidohängda kopplade bågar med en ruta överst.
Alla fönster avslutas nertill med ett fönsterbleck i målad järnplåt. Överst är ett
droppbleck i målad järnplåt. Fönstersmygar är i målat trä. I takfallet finns tre
takfönster. Fönstren är enluftsfönster med gjutjärnsbåge.
Fönster och dörr mot nordväst
Fasad mot nordväst. Foto 2002.
I bottenvåningens mitt en är en slät pardörr där det vänsterhängda dörrbladet
är något smalare än det högerhängda. Alla gångjärn är från 1970-talet. På
höger dörrblads insida finns en spanjolett. Dörren har överljus från ett
enluftsfönster med ett överhängt spröjsat fönster med tre rutor.
Två fönster finns i fasadens bottenvåning, ett på var sida om dörren. Fönstren
är tvåluftsfönster med mittpost med två spröjsade bågar och åtta rutor.
Övervåningen har ett fönster. Fönstret är ett fyrluftsfönster med korspost med
fyra sidohängda kopplade bågar med sex rutor. Alla fönster avslutas nertill
med ett fönsterbleck i målad järnplåt. Överst är ett droppbleck i målad
järnplåt. Smygar är i målat trä. Vindsvåningen har ett lunettfönster med
mittpost och två spröjsade bågar med tre rutor i varje båge.
99
SÄRSKILDA VÄRDEN
Kasernen har följande särskilt värdefulla inslag:
100
•
Exteriören med träfasader, brutet mansardtak med valmad spets,
enkupigt rött taktegel, symmetriskt placerade ventiler och profilerad
taklist.
•
Fönster och fönstersmygar.
•
Dörrar med dörrfoder.
•
Valvet under huset.
•
Planlösningen
•
Bevarade delar av pumpanordning.
Byggnad nr 4, kasern
Byggnaden har tidigare gått under benämningen observationssjukhus och
kasern III. Byggnaden är statligt byggnadsminne och får inte förändras till sitt
yttre. Bärande stommar och ursprunglig rumsindelning får inte förändras.
Värnpliktsförläggningen med brygga. Foto 2002.
BYGGNADSHISTORIK
Observationssjukhuset byggdes 1817-18 i två våningar. Huset innehöll sju rum,
badrum och kök. Sjukhuset var avsett som bostad för personer som kunde
vara smittade men ej var sjuka. Det var passagerare, lotsar, arbetare som
sysslade med att lossa och rena varor, sjukvaktare och andra. Här vårdade
man även sjömän med skörbjugg eller med andra icke smittsamma sjukdomar.
Hit fördes också sjuka från lasarettet, när de inte var smittfarliga längre.
Sjukhuset hade en bastant stenbrygga med trappa mot vattnet. Huset
användes flitigt när karantänsbehandlingen pågick.
År 1879 uppsattes ringapparater i sjukhuset. Från varje sjukrum ledde en
metalltråd ner till farstun i undervåningen. När man drog i strängen klämtade
en klocka och en klaff föll ner med rummets nummer på. Som en rest av
ringledningen syns ännu här och där de knän av metall, som förde över
dragningen när ledningen ändrade riktning.
I dag används byggnaden som värnpliktsförläggning.
101
Plan av bottenvåningen. Axel Kumlin 1895.
BYGGNADSBESKRIVNING
Helhet
Byggnaden är uppförd av tegel i två våningar samt en vindsvåning och mäter
ca 16,5 x 11 m. Den ligger som den tredje av de byggnader som byggdes på
rad ute i vattnet. Utformning av takfot och syll tyder på att huset från början
var rappat med hydrauliskt kalkbruk och liksom kanslihuset senare kläddes
utvändigt med brädor.
Planutformningen har inte ändrats sedan sjukhuset byggdes. Botten- och
övervåningarna är ännu identiska medan nyttjandet har ändrats. Varje våning
består av tre logement, tvätt- och wcrum samt apparatrum. Vinden har inretts
med föreläsningssal och puts- och torkrum. En invändig spiraltrappa har också
tillkommit från vinden till bottenvåningen.
Kulörer
Huset var från början rappat med hydrauliskt kalkbruk och avfärgat i en vit
kulör. Efter att huset utvändigt kläddes med brädor rödmålades det. I dag är
fasaderna rödmålade med ljus falurödfärg. Taklist, dörrar och fönster med
foder, dropp- och fönsterbleck är vitmålade. Sockeln har avfärgats med tjära.
Stomme
Byggnadens ytterväggar står på en sockel av granit och är murad i massiv
förbandsmurning, 2 1/2- stens vägg i rött tegel.
102
Plan av botten- och övervåning. Fortifikationsförvaltningen 1987.
Tak
Taket är ett mansardtak med valmad spets. Det är klätt med rött enkupigt
taktegel och färgbelagd nockplåt. Två symmetriskt placerade ventiler är
monterade på det sydvästra takfallet vid nock. Ventilerna är klädda med
färgbelagd plåt. Ståndrännor, trattformade kupor samt stuprör är i färgbelagd
plåt.
Taklisten i trä är profilerad och målad med oljefärg. Vid gavlarna är profilerad
taklist i trä som fortsätter längs gavlarnas möte med takfallet. I den del av
taklisten som möter takfallet ingår även vindskivan som målats med oljefärg.
Fasader
Fasaderna är klädda med stående lockpanel med breda läkt. Sockeln har
fogats och putsats med cement och avfärgats med tjära.
103
Fönster och dörr mot nordost
Fasad mot nordost. Foto 2006.
I mitten är en slät pardörr, det vänsterhängda dörrbladet är något smalare än
det högerhängda som fungerar som gångdörr. Alla gångjärn är från 1970-talet.
På höger dörrblads insida finns en spanjolett. Dörren har överljus från ett
enluftsfönster med överhängd spröjsad båge och fyra rutor.
Dörren omges av en nyklassicistisk portal i trä med pilastrar och gavelfält som
portalinramning.
Fyra fönster finns i fasadens bottenvåning, två på var sida om entrédörren.
Fönstren är tvåluftsfönster med mittpost med två spröjsade bågar med två
rutor.
Övervåningen har fem fönster. Fönstren är fyrluftsfönster med korspost, med
två sidohängda kopplade bågar nederst med två rutor och två sidohängda
kopplade bågar överst med en ruta.
Alla fönster avslutas nertill med ett fönsterbleck i målat järnplåt. Överst är ett
droppbleck i målat järnplåt. Fodret är i målat trä.
I takfallet finns ett takfönster. Fönstret är ett enluftsfönster med gjutjärnsbåge
och en ruta.
Fönster mot sydost
Vindsvåningen har ett lunettfönster med mittpost och två spröjsade bågar med
tre rutor i varje båge. Fönstret är en nödutgång. På fasaden till vänster om
fönstret är en stege monterad mellan taklist och en meter från marknivå.
104
Fönster och dörr mot sydväst
Fasad mot sydväst. Foto 2004.
I mitten är en slät pardörr, det vänsterhängda dörrbladet är något smalare än
det högerhängda som fungerar som gångdörr. Alla gångjärn är av nyare
modell. På det högra dörrbladets insida finns en spanjolett. Dörren har
överljus från ett enluftsfönster med överhängd spröjsad båge och fyra rutor.
Dörren omges av en nyklassicistisk portal i trä med pilastrar och gavelfält som
portalinramning.
Det finns fyra fönster i fasadens bottenvåning, två på var sida om
entrédörren. Fönstren är tvåluftsfönster med mittpost med två spröjsade bågar
med två rutor.
Övervåningen har fem fönster. Fönstren är typ fyrluftsfönster med korspost
med två sidohängda kopplade bågar nederst med två rutor och två sidohängda
kopplade bågar överst med en ruta. Alla fönster avslutas nertill med ett
fönsterbleck i målad järnplåt. Överst är ett droppbleck i målad järnplåt. Foder
är i målat trä.
I takfallet finns tre takfönster och en taklucka. Fönstren är enluftsfönster med
gjutjärnsbåge och en ruta.
105
Fönster mot nordväst
Fasad mot nordost och nordväst. Foto 2006.
Vindsvåningen har ett lunettfönster med mittpost och två spröjsade bågar med
tre rutor i varje båge.
SÄRSKILDA VÄRDEN
Kasernen har följande särskilt värdefulla inslag:
106
•
Exteriören med träfasader, brutet mansardtak med valmad spets,
takkupor, enkupigt rött taktegel, symetriskt placerade ventiler och
profilerad taklist.
•
Fönster och fönsterfoder.
•
Dörrar med nyklassicistiska portaler.
•
En välbevarad planlösning.
•
Knän av metall som är en rest av ringledning.
Byggnad nr 5, förråd
Byggnaden har tidigare gått under benämningen Magazin, Magasin II och
Matinrättning. Byggnaden är statligt byggnadsminne och den får inte
förändras till sitt yttre och bärande stommar och ursprunglig rumsindelning får
inte förändras.
F.d. Magasin II. Foto 2002.
BYGGNADSHISTORIK
Magasin II hade ursprungligen ett identiskt utseende som magasin I och
uppfördes samtidigt som detta. Byggnaden hade även ursprungligen samma
funktion, dvs att förvara och rena varor från smittade hamnar. När man vid
slutet av 1800-talet insåg att varorna inte var smittbärande byggdes magasinet
om till sjukhus. På 1970-talet togs byggnaden i anspråk som matinrättning.
Idag har magasin II i viss mån återfått sin ursprungliga funktion genom att det
nyttjas som förråd.
Plan av bottenvåningen. Axel Kumlin 1895.
107
BYGGNADSBESKRIVNING
Helhet
Byggnaden är uppförd av tegel i en våning samt en vindsvåning och mäter ca
16,5 x 11 m. Byggnaden ligger som den fjärde av de byggnader som byggdes
på rad ute i vattnet.
Magasinet innehöll från början ett stort rum i bottenvåningen, två längsgående
pelarrader samt en trappa till det öppna vindsrummet. Vid 1800-talets slut
byggdes magasinet om till sjukhus, liksom magasin I.
På 1970-talet byggdes magasinet om till en matinrättning med matsal, kök mm
på bottenvåningen och dagrum, omklädning och wc på övervåningen. I dag
används byggnaden som förråd.
Huset var från början rappat med cement och avfärgat i vit kulör. Efter att
huset utvändigt kläddes med lockpanel har det troligen rödmålats. Taket är
klätt med rött tegel. Nockplåt och ventillationshuvar är i svart plåt. Vindskivor
i trä är rödmålade och täckande vindskivor är i svart plåt. Profilerade taklister
är målade med vit oljefärg. Fasader är målade med ljus falurödfärg. Dörrar,
fönster med foder, dropp- och fönsterbleck är vitmålade. Sockel är
obehandlad.
Stomme
Fasad mot
sjösidan.
Foto
2002.
Byggnadens ytterväggar står på en sockel av granit och tegel. De är murad i
massiv förbandsmurning, 2 1/2- stens vägg i rött tegel.
108
Tak
Taket är ett brutet mansardtak med valmad spets. Taket är klätt med rött
enkupigt taktegel och färgbelagd nockplåt. Fyra gallerförsedda
ventillationshuvar i färgbelagd plåt är placerade symmetriskt på det sydvästra
takfallet vid nock. Ståndrännor, trattformade kupor samt stuprör är i
färgbelagd plåt.
Takfoten i trä är profilerad och målad med oljefärg. Vid gavlarna finns
vindskivor i trä täckta med vindskivor i färgbelagd plåt som fortsätter längs
gavlarnas möte med takfallet. I den del av takfoten som möter takfallet ingår
även en vindskiva i färgbelagd plåt.
Fasader
Utformning av takfot och grundmur tyder på att huset från början var rappat
med hydrauliskt kalkbruk och liksom kanslihuset senare kläddes med
brädpanel. Fasaderna är idag klädda med stående lockpanel med bred läkt.
Sockeln har fogats och putsats med cement och avfärgats med tjära utom en
tredjedel av sydvästfasadens sockel som är i synligt tegel.
Fönster och dörrar mot nordost
Fasad mot nordost. Foto 2006.
Utmed byggnadens långsida finns fyra symmetriskt placerade dörrhål. Längst
mot nordväst är en pardörr med liggande spontad panel och nyare gångjärn.
En dörr mot nordväst är igensatt med liggande spontad panel, som målats med
oljefärg. Över dörren är ett droppbleck. I två dörröppningar mot sydost har
hela fasta isolerrutor satts in. I karmen har hängts fönsterluckor klädda med
liggande oljad panel. Över dörr- och dörrhål finns ett droppbleck i färgbelagd
plåt. Alla gångjärn är av nyare modell.
109
Fem fönster finns i fasadens bottenvåning, ett mellan varje dörrhål och ett
närmast varje hushörn. Fönstren är tvåluftsfönster med mittpost och två
spröjsade bågar med två rutor. Alla fönster avslutas överst med ett droppbleck
och nederst med ett fönsterbleck i färgbelagd plåt.
I takfallet finns två takkupor klädda med stående lockpanel med bred läkt.
Takkupornas tak är klädda med rött enkupigt tegel och röda nocktegel som
avslutas mot nordost med vindskivor och vattbräda. I varje takkupa är ett
tvåluftfönster med mittpost med två spröjsade bågar med två rutor. I karmen
har hängts fönsterluckor målade med oljefärg. Över fönsterluckorna finns
droppbleck i färgbelagd plåt.
Fönster mot sydost
Fasad mot sydost. Foto 2004.
Tre fönster finns i fasadens bottenvåning. Fönstren är tvåluftsfönster med
mittpost och två spröjsade bågar med två rutor. Övervåningen har två fönster
av samma typ som bottenvåningen.
Alla fönster avslutas överst med ett droppbleck och nederst med ett fönsterbleck i färgbelagd plåt. Fönstersmygarna är i trä som målats.
110
Fönster och dörrar mot sydväst:
Fasad mot sydväst. Foto 2002.
En högerhängd dörr mot sydväst är klädd med liggande oljemålad panel.
Överst är ett droppbleck i färgbelagd plåt. Framför dörren är en gjuten
trappsten med en järnplåtkant i marken. En igensatt dubbeldörr är klädd med
liggande panel, målad med oljefärg. Över den igensatta dörren är överljus från
ett tvåluftsfönster med mittpost och två fasta rutor. Mot sydost är en pardörr
klädd med liggande panel, målad med oljefärg. Alla fönster avslutas överst
med ett droppbleck och nederst med ett fönsterbleck i färgbelagd plåt. Alla
gångjärn är av nyare modell.
Dörren har överljus från ett tvåluftsfönster med mittpost och två fasta rutor.
En gjuten kort ramp finns utanför dörren.
Det finns sex fönster i fasadens bottenvåning. Fönstren är tvåluftsfönster med
mittpost med två spröjsade bågar med två rutor.
I övervåningens mansardtak finns en taklucka.
Fönster och dörr mot nordväst:
Fasad mot nordväst. Foto 2002.
111
Det finns två fönster i fasadens bottenvåning. Fönstren är tvåluftsfönster med
mittpost med två spröjsade bågar med två rutor. Alla fönster avslutas överst
med ett droppbleck och nederst med ett fönsterbleck i färgbelagd plåt. En
högerhängd dörr mot nordväst är klädd med liggande oljemålad panel. Över
dörren är överljus från ett tvåluftsfönster med mittpost och två fasta rutor.
Överst är ett droppbleck i färgbelagd plåt.
Övervåningen har två fönster av samma typ som bottenvåningens. Smygen är
i trä som målats med slamfärg.
SÄRSKILDA VÄRDEN
Förrådet har följande särskilt värdefulla inslag:
112
•
Exteriören med träfasader, brutet mansardtak med valmad spets,
takkupor och enkupigt rött taktegel.
•
Fönster och fönsterfoder.
Byggnad nr 7, kasern
Byggnaden har tidigare gått under benämningen Rydells värdshus, Cassörsboställe, marketenteri och boningshus. Byggnaden saknar skyddsbestämmelser men ligger inom skyddsområdet för det statliga byggnadsminnet.
F.d. Rydells värdshus. Foto 2002.
BYGGNADSHISTORIK
En välordnad karantänsplats krävde en traktör. Fartyg i hamnen behövde köpa
proviant. Besökande och anställda utan eget hushåll skulle ha logi och mat. På
nyåret 1820 antogs f.d. jaktlöjtnanten Carl Rydell till traktör. Han byggde
genast ett tvåvånings trähus om sju rum, kök och bryggeri för sin rörelse.
Huset kostade mer än 2.300 rdr bco. När karantänspliktiga fartyg blev allt
sällsyntare och personalen minskade kunde Rydell inte längre leva på
rörelsen. Han hade skuldsatt sig för att bygga huset och blev försatt i konkurs.
Rydell försökte förgäves sälja huset men K. Maj:t sa nej. På sommaren 1831,
när man rustade upp mot kolera, hyrde kommissionen huset och lyckades på
hösten förmå K. Maj:t att medge att man fick köpa det för drygt 1.300 rdr
bco.
Huset fick behålla sin karaktär av värdshus. Undervåningen användes som
marketenteri och bostad för extra personal och besökande. Övervåningen
blev bostad för kassören. Här bodde Viktor Rydberg somrarna 1854 - 55 när
han var informator hos konsul S. A. Swalander när konsulen var karantänsmästare.
Huset inrymmer idag övernattningsrum för deltagare i den militära
utbildningen.
113
BYGGNADSBESKRIVNING
Plan av botten- och övervåning. Fortifikationsförvaltningen 1987.
Helhet
Byggnaden är uppförd av trä i två våningar samt en vindsvåning på en murad
granitstenssockel och mäter ca 10,2 x 7,8 m. Byggnaden ligger invid platsen
bakom kanslihuset.
Kulörer
Taket är belagt med rött tegel. Ventilationshuvar är utförda i svart plåt.
Vindskivor och vattbrädor är målade vita. Fasaderna är vitmålade på de tre
sidor som syns från sjön medan baksidans fasad är rödmålad. Fönsterfodren
är grönmålade på de tre vitmålade fasaderna och vitmålade på den rödmålade
114
fasaden. Pardörren är målad i grå kulör med grönt foder. Verandans stolpar är
målade i grönt medan övrigt trä är vitmålat. Trappan är obehandlad.
Fotbrädorna har målats i vit kulör åt alla husens sidor. Plankdörren i sockeln
är målad i grå kulör.
Stomme
Byggnadens höga sockel är en uppåt avsmalnande naturstensmur som fogats.
Byggnaden har uppförts i timmer.
Tak
Taket är ett sadeltak. Det är klätt med rött enkupigt taktegel och nocktegel.
En symmetriskt placerad tegelskorsten i nock är klädd med målad järnplåt.
Takrännor och stuprör är i lackad järnplåt. Gavlarna avslutas med vindskivor
och vattbräda.
Fasad
Fasaderna är klädda med stående oljefärgsmålad locklistpanel. Locklisten är
profilerad. Mot takfoten avslutas fasaden med ett inklätt taksprång. Mot
sockeln avslutas fasaden med en sågad fotbräda.
Fönster och dörrar mot sydost, huvudentré
Huvudentré med veranda. Foto 2002.
115
I mitten är en inåtgående pardörr klädd med 45° spontad panel. Entrén nås
från en veranda med trappa. Trappan har nederst två betongsteg och överst
sex trästeg.
Två fönster finns i fasadens bottenvåning, ett på var sida om entrédörren.
Fönstren är tvåluftsfönster med mittpost och två spröjsade bågar med tre
rutor. Alla fönster avslutas överst med ett droppbleck och nederst med ett
fönsterbleck i färgbelagd plåt.
Till höger och vänster om dörren finns väggfasta belysningsarmaturer från
sent 1900-tal.
Övervåningen har tre fönster av samma typ som undervåningen. I sockeln till
vänster om förstugan är en låg plankdörr målad med oljefärg. Två platta
portgångjärn målade med oljefärg är monterade på plankdörrens yttersida.
Fönster mot sydväst
Fasad mot sydväst. Foto 2006.
Ett fönster finns i fasadens bottenvåning. Fönstret är ett tvåluftsfönster med
mittpost och två spröjsade bågar med tre rutor. Fönstret avslutas överst med
ett droppbleck och nederst med ett fönsterbleck i färgbelagd plåt.
Fönster mot nordväst
Fasad mot nordväst. Foto 2002.
116
Två fönster är belägna i fasadens bottenvåning, ett på mitten och ett mot
sydväst. Fönstren är dels tvåluftsfönster med mittpost och två spröjsade bågar
med tre rutor och dels enluftsfönster med spröjsad båge med tre rutor.
Övervåningen har två tvåluftsfönster med mittpost och två spröjsade bågar
med tre rutor. Övervåningens nordöstra fönster är öppningsbart ut till ett
vilplan med räcke och en påmonterad rak stege vid sidan om plattformen, allt i
målat järn. Alla fönster avslutas överst med ett droppbleck och nederst med
ett fönsterbleck i färgbelagd plåt.
Fönster och lucka mot nordost
Fasad mot nordost.
Foto 2006.
Två fönster är belägna i fasadens bottenvåning. Fönstren är tvåluftsfönster
med mittpost och två spröjsade bågar med tre rutor.
Övervåningen har två fönster av samma typ som undervåningen. Alla fönster
avslutas överst med ett droppbleck och nederst med ett fönsterbleck i
färgbelagd plåt. I sockeln under fönstret till höger finns en trälucka målad med
oljefärg.
Särskilda värden
•
Exteriören med träfasader, sadeltaket med enkupigt rött taktegel och
husets granitsockel.
•
Fönster och fönsterfoder.
•
Dörr, dörrfoder och veranda med trätrappa.
•
Välbevarad planlösning, trägolv, snickerier i form av golvlister och
fönsterfoder.
•
Dörrar med foder, karm, tröskel, beslag, lås mm.
117
Byggnad nr 10, Mäss och befälsförläggning
Byggnaden har tidigare gått under benämningen matroskasern och mäss.
Byggnaden saknar skyddsbestämmelser men ligger inom skyddsområdet för
det statliga byggnadsminnet.
Mäss och befälsförläggning mot sydöst. Foto 2002.
BYGGNADSHISTORIK
År 1902 byggdes en matroskasern på batteriberget. Den innehöll fyra
lägenheter om två rum och kök. I källaren fanns en bagarstuga. I en senare
uppdelning blev i bottenvåningen en kadettmäss och en flaggkorporalsmäss
och på övervåningen en underofficersmäss och en vaktmästarbostad.
Planutformningen hade från början en stram uppdelning. Bottenvåningen var
uppdelad i två lika lägenheter om två rum och kök samt ett trapprum. Övervåningen var identisk med bottenvåningens plan. Huset uppvärmdes med
kakelugnar, två i varje lägenhet. Dessutom fanns ett kök med spis till varje
lägenhet.
Idag används byggnaden som mäss och befälsförläggning.
118
Plan av botten- och övervåning, förändringsritning 1967.
Fortifikationsförvaltningen.
119
BYGGNADSBESKRIVNING
Helhet
Byggnaden är uppförd av trä i två våningar på en källarvåning i sten samt en
vindsvåning och mäter ca 14 x 9,5 m. Byggnaden ligger högt på Batteriberget
bredvid byggnad 11.
Den utvändiga träpanel som finns i dag utfördes vid renoveringen 2002 varvid
fasader och yttertak reparerades och målades.
Kulörer
Husets fasader har rödmålats. Sidorna i förstugan är målade med ljus
falurödfärg på utsidan och mot insidan med vit färg. Entrédörren är målad i vit
kulör. Övriga dörrar är lackade. Fönstren är målade med vitt. Ståndrännor och
stuprör är svartmålade. Verandan är omålad.
Stomme
Källarvåningen är murad av granit. Stommen är uppförd av liggtimmer.
Tak
Taket är belagt med falsad färgbelagd plåt. Två symmetriskt placerade
tegelskorstenar i nock är klädda med färgbelagd plåt. Ståndrännor och stuprör
är i färgbelagd plåt. Gavlarna avslutas med vindskivor och vattbräda. Mot
takfoten avslutas fasaden med ett inklätt taksprång.
Fasader
Fasaderna är klädda med stående locklistpanel som mot sockel avslutas med
en snedställd fotbräda.
Fönster och dörr mot sydost, huvudentré
I mitten är en utgående slät dörr i en öppen förstukvist med murad trappa med
fem steg i kalksten. Trappan har två gjutjärnsräcken, ett på var sida om trapploppet. Två fönster är belägna i fasadens källarvåning, ett på var sida om
entrédörren. I bottenvåningen finns fem fönster - fyra fyrluftsfönster med
korspost och fyra bågar samt ett enluftsfönster med en båge.
I övervåningen finns fyra fönster av samma typ som undervåningens fyrluftsfönster. I trapprummet över entrén, som delvis skjuter ut från fasadlivet, finns
två fönster - ett är av samma typ som övriga fyrluftsfönster och ett är ett tvåluftsfönster med två bågar och en ruta i höjd med takfot. Alla fönster avslutas
nertill med ett fönsterbleck i målad järnplåt. Överst är ett droppbleck i målat
järnplåt. Foder är i målat trä. I takfall och på trapphus finns tre takkupor.
120
Fönster och dörr mot sydväst
Fasad mot sydväst. Foto 2007.
Ett fönster är beläget i fasadens källarvåning. Fönstret är ett tvåluftsfönster
med mittpost och två spröjsade bågar med tre rutor. Till vänster om fönstret är
en högerhängd dörr som är klädd med spårad ytterfanér.
Vindsvåningen har ett lunettfönster i gavelpartiet med mittpost och två
spröjsade bågar med tre rutor i varje båge.
Fönster mot nordväst
Mäss och befälsförläggning mot nordväst. Foto 2006.
121
Fyra fönster är belägna i fasadens källarvåning. Fönstren är enluftsfönster
med spröjs och två rutor. Fyra fönster är i fasadens bottenvåning, De två
mittfönstren är sexluftfönster med korsposter och sex bågar med en ruta. De
två övriga är fyrluftsfönster med korspost och fyra bågar med en ruta. Fem
stallyktsarmaturer på väggen mellan fönstren belyser vid behov en terass i trä
utanför fasaden.
Övervåningen har samma antal och typ av fönster. De två fyrluftsfönstren
närmast gavlarna är öppningsbara ut till ett vilplan med räcke och en infälld
stege monterad på vägg.
Alla fönster avslutas nertill med ett fönsterbleck i målad järnplåt. Överst är ett
droppbleck i målad järnplåt. Fönstersmygar är i målat trä.
I takfallet finns tre takkupor med fönster. Två fönster är tvåluftsfönster med
två bågar med en ruta medan den mittre takkupan har treluftsfönster med tre
bågar med en ruta.
Fönster och dörr mot nordost:
Fasad mot nordost. Foto 2002.
I fasadens bottenvåning är en vänsterhängd dörr med utanpåliggande
”speglar” i ekfanér. En enkel trätrappa utanför dörren leder ner till en
utvändig träveranda. På var sida om dörren är två väggmonterade
stallyktsarmaturer.
Vindsvåningen har ett lunettfönster i gavelpartiet, med mittpost och två
spröjsade bågar med tre rutor i varje båge.
SÄRSKILDA VÄRDEN
122
•
Exteriören med träfasader.
•
Fönster och källarvåningens murar i granit.
•
Planlösningen, kakelugnar och stuckaturer.
Byggnad nr 11, bostadshus
Byggnaden har tidigare gått under benämningen Corps de garde, gamla
vaktbyggnaden och båtsmanskasern. Byggnaden är statligt byggnadsminne.
Byggnaden får inte förändras till sitt yttre och bärande stommar och
ursprunglig rumsindelning får inte förändras.
Foto 2004.
BYGGNADSHISTORIK
År 1805 byggde kommissionen en liten skans av sten och torv på Batteriberget
vid hamnen. Intill batteriet byggdes ett corps de garde för inkvartering av
soldaterna. Efter 1836 kallades byggnaden för gamla vaktbyggnaden. Enligt
1818 års plansch över Känsö fanns ett fönster i husets gavel mot nordost. I
dag används byggnaden som bostadshus.
BYGGNADSBESKRIVNING
Helhet
Byggnaden är uppförd i en våning på stensockel och mäter ca 5 x 8 m.
Byggnaden ligger högt på Batteriberget bredvid byggnad 10. Planutformningen
är enkel med storstuga, kammare, förstuga med toalett och oinredd vind. I
storstugan finns en öppen spis.
Fasadpanelen som finns i dag utfördes vid renoveringen 1971 och kompletterades 2002. Vid senaste renoveringen ändrades gavlarnas utseende från att det
övre gavelfältet nertill avslutades av en vattbräda till att locklistpanelen blev
obruten, se foto.
123
Plan och fasader. Fortifikationsförvaltningen 1973.
Taket är klätt med rött tegel. Vindskivor och vattbrädor är målade med ljus
falurödfärg och avtäckta med svartmålad plåt. Husets fasader och taklister
har målats med ljus falurödfärg. Hörnkedjor är målade med ljus falurödfärg.
Fönstren är målade med vitt. Entrédörren är målad i vit kulör.
124
Fasad mot nordöst före och efter renovering år 2002.
Stomme
Bottenvåningens ytterväggar står på en krypgrund murad av granit. Hela
stommen är uppförda i liggtimmer.
Tak
Sadeltaket är klätt med enkupigt tak- och nocktegel. En tegelskorsten i nock
är inklädd mot tak med färgbelagd plåt. Skorstenen har avtäckts med en
gjuten platta. En ventil av färgbelagd plåt finns i takfallet över entrédörren.
Gavlarna avslutas med vindskivor och vattbräda.
Fasader
Fasaderna är klädda med stående slamfärgsmålad locklistpanel.
Knutarna är inklädda med stående brädor målade med slamfärg. Mot takfot
avslutas fasaden med ett inklätt taksprång. Locklistpanelen avslutas mot
granitsockeln av en snedställd fotbräda. Under huset finns en krypgrund.
Fönster och dörr mot sydost
Fasad mot sydost. Foto 2006.
125
Längst till höger är en utåtgående dörr målad med oljefärg. Över dörren finns
en väggfast nyare belysningsarmatur. Ett tvåluftsfönster med mittpost och två
spröjsade bågar med två rutor är beläget till vänster om dörren. Över fönstret
är ett droppbleck i färgbelagd plåt och nederst ett fönsterbleck i färgbelagd
plåt.
Lucka mot sydväst
Fasad mot sydväst. Foto 2004.
I granitsockeln finns en trälucka målad med oljefärg.
126
Fönster mot nordväst
Fasad mot nordväst. Foto 2000.
Två tvåluftfönster målade med oljefärg är belägna i fasaden. Fönstren har
mittpost och två spröjsade bågar med två rutor. Över fönstren finns
droppbleck i färgbelagd plåt och nederst ett fönsterbleck i färgbelagd plåt.
Fasad mot nordost:
Fasaden saknar öppningar. Längs fasaden leder en gångstig till ett
kanonbatteri.
SÄRSKILDA VÄRDEN
•
Exteriören med sadeltak och enkupigt rött tegel, tegelmurad skorsten,
träfasader och granitsockel.
•
Fönster, fönster- och dörrfoder.
•
Planlösningen, trägolven, öppna spisen, snickerier i form av golvlister
och fönsterfoder.
•
Alla dörrar med foder, karm, tröskel, beslag, lås mm.
127
Byggnad nr 12, lusthus
Byggnaden har tidigare gått under benämningen Pavillon. Byggnaden är
statligt byggnadsminne. Byggnaden får inte förändras till sitt yttre och bärande
stommar och ursprunglig rumsindelning får inte förändras.
Lusthuset från parksidan. Foto 2002.
BYGGNADSHISTORIK
Jacob Forsell uppförde 1820 en paviljong i parken. Lusthuset finns kvar i
tämligen oförändrat skick. Vid den senaste upprustningen som genomfördes
2005 ändrades färgsättningen i förhållande till ursprungskulörerna. I berget vid
lusthuset är inhugget ”Jacob Forsell 1820” och intill står ”IHH” dvs. J. H.
Hallströms initialer.
BYGGNADSBESKRIVNING
Helhet
Byggnaden är uppförd av trä i en våning och mäter 3,70 x 3,75 m. Byggnaden
har ett rum med ingång från nordväst.
Interiör
Golvet är ett lackat furugolv, nu relativt slitet. Golvsockel är i trä. Väggarna är
vävklädda och målade och en taklist är utförd i oljemålat trä. Innertaket är
indelat i sex rektangulära oljemålade fält avgränsade av oljemålade trälister.
Över dörren mot parksidan samt mellan fönstren mot sydöst har frilagts en
äldre tapet med symmetrisk växtornamentik i grönt på grå botten.
128
Entrédörr mot nordväst. Foto 2002.
Kulörer
Entrésidan är målad med ljus grön kulör. Tidigare har entrésidan varit
avfärgad med en kraftigare grön kulör. Från början var fasaden dock målad i
en grå kulör. Övriga väggar är målade med mörk falufärg. Vindskivor är
målade med falurödfärg medan vattbrädor är målade med vit kulör.
Dörrbladet är i dag målat med vit kulör men har tidigare varit rödmålat.
Samtidigt var även dörromfattningen och fotbrädan rödmålade.
Dörromfattningen har även haft en gulockra kulör under den rödmålade men
hade ursprungligen en grå kulör. Sockel har målats med svart tjärstrykning.
Stomme
Ytterväggarna står på en gjuten betongsockel vilket tyder på att det inte är
den ursprungliga grunden och att lusthuset lyfts vid gjutningstillfället. De
bärande väggarna är uppförda med liggtimmer, utvändigt och invändigt klädda
med brädor.
Tak
Sadeltaket är belagt med rött enkupigt taktegel. Nock skyddas av två
vinkelställda oljemålade nockbrädor. Gaveln mot sydost avslutas med två
vindskivor och en vattbräda. Mot nordväst (entrésidan) avslutas gaveln med
en profilerad trekantsgavel. I nivå med taksprånget avslutas trekantsgaveln
nertill med en profilerad bruten list.
129
Fasader
Entrésidan är klädd med en oljemålad hyvlad slät panel, fastspikad med
smidda spik och med lagningar av ramsågat virke, spikat med nya trådspik.
De tre andra fasaderna är klädda med stående locklistpanel. Locklisten har
fasad kant på sidan mot nordost. Övriga sidor med locklist är utan fasad kant.
Mot sockeln avslutas fasaden mot entrésidan med en fotbräda. Övriga sidor
är utan fotbräda.
Fönster och dörr mot norr, entrésida
Fasad mot norr. Foto 2006.
I mitten är en vänsterhängd dörr med tre speglar och två gångjärn av äldre
modell. Dörrhandtag, täckskylt och cylinder är av nyare modell.
Dörromfattningen är i form av en nyklassicistisk portal i oljemålat trä med
pilastrar och överstycke som upptill avslutas med en vas i relief. I marknivå
utanför dörren är en slät natursten.
Två fönster är belägna i fasaden på var sida om entrédörren. Fönstren är
tvåluftsfönster med mittpost ca 900 x 900 mm med två spröjsade bågar med
sex rutor. Gångjärn saknas, bågarna fasthålles med spik.
130
Fönster och lucka mot söder
Lusthusets fasader mot väster och söder. Foto 2007.
Två centralt placerade fönster är belägna i fasaden. Fönstret är ett
enluftsfönster ca 600 x 1350 mm med en spröjsad båge och åtta rutor.
Gångjärn saknas, bågarna fasthålles med skruv. Fönstret avslutas nertill med
ett fönsterbleck i målad järnplåt. I gavelröstet är en lucka i trä på två
portgångjärn.
SÄRSKILDA VÄRDEN
•
Exteriören med sadeltak med enkupigt rött taktegel, träfasader och
profilerad trekantgavel.
•
Entréfasadens hyvlade släta panel med dörromfattning.
•
Fönster och fönsterfoder.
•
Trägolvet, tapeter med växtornamentik och undertak samt dörr- och
fönsterfoder.
131
Byggnad nr 13, Parloir
Byggnaden är statligt byggnadsminne. Byggnaden får inte förändras till sitt
yttre och bärande stommar och ursprunglig rumsindelning får inte förändras.
Ingrepp får heller inte göras i byggnadens fasta inredning.
Parloiren sedd från sydost. Foto 2002.
BYGGNADSHISTORIK
Parloiren byggdes 1818 av rött tegel. Parloiren, eller samtalsrummet, var ett
för karantänstationerna utmärkande rum. Här kunde de i karantän samtala
med tjänstemännen, överlämna brev och handlingar. Byggnaden är delad i en
västlig ren avdelning för Känsös tjänstemän och en östlig oren avdelning för
fartygsbesättningen.
Rännan mellan ”ren” västlig del och ”oren” östlig del. Foto 2002.
132
Avdelningarna är skilda åt genom två järngaller, det ena klätt med ett grovt
ståltrådsnät. Mellan de två gallren är en murad ränna där man kunde bränna
svavel i rökningskärl, så att man samspråkade genom en rökridå. I gallren
finns små grindar, genom vilka man kunde utbyta dokument efter att man
doppat dokumenten i kärl med ättika.
Karantänspersonalen kom in genom en dörr från väster. Åt öster var huset
öppet genom två välvda öppningar. Luften skulle ha fritt inlopp. Fartygens
besättning kom in i karantänsbyggnaden direkt från östra bryggan, som från
början kallades karantänsbryggan, och användes enbart av karantänspliktiga
personer och båtar.
Tillträdet till ön var spärrat av en hög mur med låst port. Muren revs senare
och ersattes med tegelstenspelarna, då med trästaket och träport emellan men
som senare ersattes av dagens järnstaket och järngrindar.
Byggnaden används i dag som visningsobjekt.
BYGGNADSBESKRIVNING
Helhet
Byggnaden ligger längst ut i anslutning till östra bryggan. Den är uppförd av
rött tegel i en våning och mäter ca 6,4 x 6,0 meter.
Interiören har inte ändrats sedan byggnadstiden. Innertaket är klätt med
takpanel av trä målad med oljefärg. Profilerade taklister är av trä och målade
med oljefärg.
Väggarna är putsade med hydrauliskt kalkbruk och avfärgade med kalkfärg.
Golvet i den ”rena” avdelningen mot norr är lagt med 500x500 mm röda
kalkstensplattor. Golvet i den ”orena” avdelningen mot söder var ett trägolv.
Golvet i den murade rännan är putsat med hydrauliskt kalkbruk.
Parloiren från sydväst med trappan till taket.. Foto 2002.
133
På västra sidan går en trappa upp till taket. Trappan bärs upp av två grönmålade kolonner och ovan dem är ett blått fält med ”Parloir” i vita bokstäver.
Taket var plant och omgivet av en balustrad. Här var en militär post placerad
när fartyg låg i karantän.
Argusögat som i dag är täckt av fasadpanel var synligt vid
fasadreparationen år 2002.
På den östra fasaden ovan valven var ett i väggen infält parti med blåmålad
puts och ett stort gult öga med strålar, ett s.k. argusöga, dvs det allseende
Argusögat. Känsös parloir är troligen den enda bevarade i världen i sitt slag.
Kulörer
Eftersom parloiren ligger öppen för väder och vind skadades de putsade
väggarna. Man klädde parloiren 1860 med brädor lika de andra husen och den
målades ljust gul.
Plan och fasader. Fortifikationsförvaltningen 1989.
134
Stomme
Ytterväggarna står på en sockel av granit och är murade i massiv förbandsmurning av rött tegel. Balustraden är murad likt ytterväggen.
Tak
Taket har en svag lutning och avvattnas genom fyra järnrör som går genom
balustraden, två mot sydväst och två mot nordost. Taket bärs av ett bjälklag
med träspont utvändigt och takpanel invändigt. I takpanelen finns hål för
luftning av bjälklaget. Vid anslutning till vägg och järngallerfästen finns
profilerade taklister.
Takets balustrad är inklädd med plastbelagd plåt. Övrig takbeklädnad är rostfri
plåt. En enkel taklist av trä är målad med oljefärg.
Fasader
Fasaderna är klädda med stående profilerad locklistpanel som upp mot
taklisten avslutas med en rundbågefris och nertill mot sockeln med en
fotbräda.
På byggnadens norra sida mot vattnet ansluter en kort putsad tegelmur till
fasaden. Muren är avtäckt med målad plåt. Muren, som spärrar mellan
Parloiren och vattnet, hindrade under karantänstiden tillträde till ön denna väg.
Fönster mot norr
Ett fönster sitter i mitten av fasaden. Fönstret är ett välvt tvåluftsfönster med
mittpost och två spröjsade bågar med sex rutor. Fönstret är målat med
oljefärg. Samma fönstertyp finns på fasaden mot söder.
Dörren till den rena avdelningen. Foto 2002.
135
Fönster och dörr mot väst, huvudentré från ön
I mitten är en utgående vänsterhängd dörr klädd med 45° spontad panel.
Gångjärnen är kraftiga bandgångjärn. Dörr och beslag är målade med
oljefärg.
Över dörren är ett trapplan som bärs upp av två träkolonner med rundad bas
och kapitäl. Kolonnernas fundament är i finhuggen granit. Kolonnerna och
trappräcket är målade i oljefärg. Handledaren är i smide och målad i oljefärg.
Trapp- och sättsteg är i obehandlad fur.
Fönster mot syd
Ett fönster sitter i mitten av fasaden. Fönstret är ett välvt tvåluftsfönster med
mittpost och två spröjsade bågar med sex rutor. Fönstret är målat med
oljefärg.
Välvda öppningar mot öst
Fasad mot öster. Foto 2006.
Två välvda öppningar är i dag igensatta med panel på en plankkonstruktion.
Den norra öppningen har en enkel plankdörr. Panelen är oljemålad. Utanför
de välvda öppningarna finns en trestegstrappa i grå kalksten på en murad och
putsad sockel.
SÄRSKILDA VÄRDEN
136
•
Exteriören med träfasad, granitsockel, kalkstenstrappa, trätrappa med
kolonner och vilplanets barriär och infält parti målat blått med
”Parloir” i vita bokstäver.
•
Ursprunglig putsad fasad under träpanelen med ett infält parti mot öst
med målat s.k. argusöga på blå botten. Vid nästa omfattande
fasadreparation bör planeras för en restaurering av detta väggfält.
•
Planlösningen, ytskikt och hela originalinredningen.
Byggnad nr 15, källare
Byggnaden saknar skyddsbestämmelser men ligger inom skyddsområdet för
det statliga byggnadsminnet.
Källaren från norr. Foto 2002.
BYGGNADSHISTORIK
Där källaren är belägen uppfördes redan 1771 en källarbod för den första
karantänsstationen på Känsö. Denna källarbod fanns kvar minst till år 1852.
Det är dock mindre troligt att den nuvarande byggnaden är samma byggnad
som uppfördes 1771. Den nuvarande källarboden skall enligt en uppgift i
stället ha uppförts 1862, troligen i samband med att den äldre källarboden
revs. I dag används byggnaden som förråd.
BYGGNADSBESKRIVNING
Helhet
Byggnaden är uppförd i en våning med vind och mäter ca 8,0 x 8,0 m. Den
ligger anslutning till trädgården och parken mot sydväst. Byggnaden har ett
rum.
Kulörer
Taket är klätt med rött tegel. Vindskivor och vattbrädor är målade vita.
Taksprång och sparrar är målade vita. Gavelrösten är målade gula och
fönsterfoder är målade vita. Pardörren är svartmålad medan ett ankarjärn är
målat svart och ett annat vitt.
137
Stomme
Byggnaden har uppförts av gråsten och står på en utskjutande sockel av
gråsten.
Tak
Sadeltaket är klätt med rött enkupigt tegel och rött nocktegel. Gavlarna
avslutas med vindskivor och vattbrädor i trä, målade med oljefärg.
Taksprånget är utfört med utsågade sparrar i trä, målade med oljefärg.
Taksprång 2007.
Fasader
Fasader är i fogad gråsten. Mot norr och söder har gråstensmuren stöttats
med en pågjuten betongsträva. Mot norr och söder är gavelrösten klädda med
stående locklistpanel som nertill avslutas med en sågtandsprofil.
Källaren från trädgården. Foto 2007.
138
Dörr mot öster
I fasadens mitt en utåtgående pardörr av plank.
Fönster mot norr
I gavelröstet är tre symetriskt placerade fönster med ett större i mitten och
två mindre på var sida om mittfönstret. Mittfönstret är ett tvåluftsfönster med
mittpost och två spröjsade bågar med två rutor. De två mindre fönstren är
enluftsfönster med en spröjsad båge med fyra rutor. Alla tre fönster har
fönsterfoder målade med oljefärg.
Fönster mot söder
I gavelröstet är tre symetriskt placerade fönster med ett större i mitten och
två mindre på var sida om mittfönstret. Mittfönstret är ett igensatt tvåluftsfönster med mittpost. De två mindre fönstren är igensatta enluftsfönster. Alla
tre fönster har fönsterfoder målade med oljefärg.
Ankarjärn 2007.
SÄRSKILDA VÄRDEN
•
Hela gråstensbyggnaden med dess profilsågade snickerier och
karakteristiska ankarjärn får anses vara värdefull.
139
Byggnad nr 19, bagarstugan
Byggnaden har tidigare gått under benämning tunnbinderi, pestsjukhus och
bagarstuga. Byggnaden är statligt byggnadsminne. Byggnaden får inte
förändras till sitt yttre och bärande stommar och ursprunglig rumsindelning får
inte förändras.
Bagarstugan mot trädgården, foto 2007.
BYGGNADSHISTORIK
Huset byggdes av grosshandlare Gavin år 1800 som tunnbinderiverkstad när
det fanns ett sillsalteri på Känsö och är därmed det äldsta huset på ön. Sedan
karantänskommissionen hyrt byggnaden blev den ändrad till pestsjukhus med
sex sängar, och användes som sådan mellan 1804 - 1819.
Huset fick en egen brygga på udden och isolerades från ön i övrigt genom ett
högt plank. Vid porten i planket byggde man ett skåp, där läkaren skulle byta
kläder när han gick till och från sjukhuset. Sedan de nya sjukhusen blivit
färdiga, bodde matroser i huset. Karantänsinrättningen köpte huset av Gavins
arvingar 1838.
År 1840 insattes en stor bakugn och huset blev bagarstuga. År 1902 blev det
mangelbod. Huset har sedan under den militära tiden använts som
underofficersmäss.
I dag används byggnaden som visningshus, vid enskilda tillfällen som marketenteri.
140
BYGGNADSBESKRIVNING
Helhet
Byggnaden är uppförd av timmer i en våning på en sockel av gråsten och
mäter ca 7,4 x 4,8 m och ligger i anslutning till trädgården. Byggnaden är en
enkelstuga, byggd med stuga, liten kammare och farstu, som var en vanlig
planform under 1800-talets början inom länet. Farstu har senare försvunnit
och ersatts med bl a toalett. Ett vindfång har byggts till.
Plan, fasader och sektion. MKV Fortifikationsenheten 1987.
Kulörer
Vindskivor och vattbrädor är vita. Skorstensinklädnaden är svart. Fasaderna
är målade med falurödfärg. Entrédörr är målad i vit kulör. Fönster med foder,
vattbräda och solbänk är målade i vitt.
Stomme
Byggnaden har uppförts i liggtimmer och står på en sockel av kallmurad
granitsten, som senare fogats och putsats med cementbruk utom mot norr där
sockeln enbart fogats. Här saknas även en bit av sockel som rivits i samband
med WC-installationen. Interiört finns äldre dörromfattningar och lister
bevarade.
Tak
Sadeltaket är klätt med rött enkupigt tegel och rött nocktegel. En symmetriskt
placerad tegelskorsten i nock är klädd med färgbelagd plåt. Gavlarna avslutas
med vindskivor och vattbrädor i trä, målade med oljefärg. Taksprång är i trä
och målat med oljefärg.
141
Fasader
Fasaderna är klädda med stående locklistpanel utan fasad kant, målade med
slamfärg. På norrsidan är locklisten bredare än övriga sidor, profilerad och
fastspikad med smidd spik.
Mot väst, syd och öst avslutas fasaden mot sockel av en fotbräda belagd med
färgbelagd plåt. Fasaden mot norr saknar fotbräda.
Fasad mot väst. Foto 2002.
Fönster och dörr mot väst:
I mitten är en utgående plankdörr klädd med spontad panel och målad med
oljefärg. Dörren sitter i ett litet vindfång som står på en gjuten betongplatta.
Dörren bärs upp av två portgångjärn målade med oljefärg. Gångjärnsdelen är
av nyare modell medan gångjärnsstapeln är av 1800-talsmodell. Över dörren
är en väggfast nyare belysningsarmatur. Utanför dörren är en sliten natursten.
Två fönster sitter i fasaden, ett på var sida om vindfånget och utan gångjärn.
Fönstren är tvåluftsfönster med mittpost och två spröjsade bågar med åtta
rutor. Fönsterfoder är i oljemålat trä.
142
Fönster mot syd
Fasader mot söder och öster. Foto 2007.
Ett fönster sitter i fasaden. Fönstret är ett tvåluftsfönster med mittpost och två
spröjsade bågar med åtta rutor. Fönsterfodret är i oljemålat trä.
Fönster mot öst
Ett fönster sitter i fasaden. Fönstret är ett tvåluftsfönster med mittpost och två
spröjsade bågar med åtta rutor. Fönsterfodret är i oljemålat trä.
Igensatt fönster mot norr
Mellan bottenvåningen och gavelröstet är en vattbräda och över denna ett
igensatt fönster.
SÄRSKILDA VÄRDEN
•
Takets enkupiga tegel och norrfasaden med delvis ursprungligt
locklistpanel där profilerade locklister är fastspikade med smidd spik.
•
Övriga fasader med locklistpanel och fönster- och fönsterfoder.
•
Planlösningen, bakugnen, trägolven, snickerier i form av golvlister och
fönsterfoder.
•
Dörrar med foder, karm, tröskel, beslag, lås mm.
143
Byggnad nr 100, Känsö Torn
Byggnaden är statligt byggnadsminne. Byggnaden får inte förändras till sitt
yttre och bärande stommar och ursprunglig rumsindelning får inte förändras.
Känsö torn, utkikstorn. Foto 2002.
BYGGNADSHISTORIK
På Känsös högsta punkt, som brännölotsarna brukade använda som utsiktsplats, byggde man 1817-18 ett runt torn i tegel på en hög sockel i granit. Det
inreddes med två våningar och plattform på taket. Från tornet hade man
uppsikt över skärgården runt Känsö och även en bra bit ut till havs. Tornet
blev också ett kännemärke för Känsö och gjorde det lättare för skepparna att
hitta karantänsinrättningen.
Redan 1840 ansåg den dåvarande karantänschefen att tornet inte behövdes
för karantänsinrättningens räkning, men att det borde underhållas som
sjömärke.
År 1870 övertog lotsverket tornet med uppgift att underhålla det. År 1875
renoveras tornet men underhållet blev eftersatt och en del av tornet rasade
1910. Lotsverket ansåg att tornet ej var till någon nytta för sjöfarten och att
verkets medel ej räckte till för att bygga upp tornet.
Göteborgs Kungl. Segelsällskap tog tag i saken 1911 och genomförde en
insamling bland intresserade skärgårdsbor och seglare. Vid insamlingen fick
man ihop medel för att restaurera tornet utvändigt.
År 1944 byggdes tornet om till militärt bruk och byggnadens inre fick ett
betongskal. På taket monterades en verklighetstrogen och rörlig
atrappradarstation. År 1980 renoverades tornet efter ett program av arkitekten Börje Blomé. Känsö Torn står idag tomt.
144
Känsö torn med ”radaranläggning”, december 1945.
BYGGNADSBESKRIVNING
Helhet
Byggnaden är 9 meter hög och 6 meter i diameter. Den är murad i kalkbruk
av blandat granit och tegel upp till 3 meters höjd och putsad med KC-bruk i
flera omgångar. Resten av tornet är murat i rött tegel. Tornet avslutas med ett
murat krenelerat bröstvärn med sju skottgluggar.
Bröstvärnet avslutas med en gjuten avtäckning. Foto 2001.
Tidigare har sockeln varit putsad med kalkbruk och kalkavfärgad. Tillträde till
tornet sker via en välvd öppning i bottenvåningen mot nordost, där det finns en
utgående dörr i trä med horisontell träpanel och kraftiga plattgångjärn.
Kulörer
Tornets sockel var från början avfärgad i en gul kulör. I dag är tornets sockel i
en väderbiten grå kulör. I övrigt är tornet i rött tegel och de igenmurade
fönstren något ljusare än tornets tegelkulör. Entrédörren är svartmålad.
145
Tornets fasad från söder. Foto 2002.
Fasad
Fasadens fyra valvförsedda fönster har murats igen med rött tegel. Över
dessa, men under taklisten, finns fyra rektangulära öppningar. Från dessa har
man från övre planet och under tak kunnat övervaka omgivningen.
Stomme
Den nedre höga sockeln har murats med granitsten och tegel i kalkbruk och
härpå har murats en massiv trestensvägg i rött tegel, murad i kryssförband,
även här med fogning i kalkbruk. Bröstvärnet och botten i skottvärnen är
avtäckta med gjuten betong. Betongen i skottgluggarna skyddas av en
färgbelagd plåt.
Foto 2001.
146
Till övervåningen kommer man via en spiraltrappa av gjutjärn som står inne i
tornets mitt. Taket nås via en stege och en plåtklädd trälucka med sidor av
betong.
Tak
Taket är av betong med yta av tunn asfalt. På takets mitt står fundamentet till
radaratrappen kvar. Bröstvärnet har murats i tegel som slammats på insidan.
SÄRSKILDA VÄRDEN
•
Exteriören med putsad bottenvåning, tegelfasaden och det
krenelerade bröstvärnet.
•
Fundamentet till radaratrappen på takets mitt.
•
Spiraltrappan i gjutjärn.
147
Delområdesindelning
1. Hamnarna och hamnplanen
2. Kajer och bryggor
3. Stora trädgården
4. Batteriet
5. Batteriberget och västerut
6. Bredäng och övre trädgården
7. Parken
8. Kyrkogården
9. Övriga delar av ön
Mark
Kyrkogården
Tillstånd till ändringar av mark och vegetation
Hela ön omfattas av byggnadsminnesförklaringen och skall vårdas och hållas i
sådant skick att dess karaktär inte förvanskas. Ändring av mark och vegetation får inte genomföras. Parken skall vårdas enligt särskild vårdplan så att
dess karaktär bibehålls.
Vid alla förändringar av mark och vegetation skall samråd äga rum med
Riksantikvarieämbetet. För sådana ändringar av markanläggningen som
riskerar att medföra att karaktären påverkas skall tillstånd sökas hos Riksantikvarieämbetet. Tillstånd skall även sökas för sådana förändringar av skötseln
som kan meföra en förändrad karaktär.
149
1. Hamnarna och hamnplanen
Tidigare utseende
Området är i stora drag oförändrat sedan det anlades omkring år 1816.
Dykdalberna i den östra hamnen är borta. Den mur som spärrade av mot ”den
friska världen” ersattes snart av ett smidesstaket som delvis finns kvar. En
vaktkur försvann någon gång på 1950-talet. Den dekorativa
trädgårdsanläggningen på hamnplanen med gräs och blommor fanns kvar in
på 1900-talet.
Dagens utseende
På planen finns idag några belysningsstolpar, en flaggstång och några
projektiler som dekoration. Piren har fått en förlängning i form av en
träbrygga. Kajerna tycks vara i relativt god kondition.
Karantänshamnen
och Parloiren 2002.
Särskilda värden
De båda hamnanläggningarna, den västra för karantänsstationens egna båtar
och den östra för gästande fartyg, hörde till det första som byggdes på Känsö.
Det var här som den friska omvärlden mötte den nedsmittade miljön på
karantänen. Piren i gästhamnen med dess förtöjningsplatser var avstängd från
ön genom en mur, senare ett högt staket. Denna pir ansågs därmed tillhöra
den friska omvärlden och fick inte beträdas av de som befann sig på ön.
Själva kontakten mellan besökarna och de intagna på karantänen skedde i
parloiren på hamnplanen. Karantänens grundprinciper var således tydliga i
utformningen av hamnen och hamnplanen. Åskådligheten i dessa principer
utgör områdets största kulturhistoriska värde. Kommendantshusets vackra
fasad mot hamnplanen förhöjer värdet av området.
Mål
Området bör ges en sådan utformning att karantänens princip med åtskillnad
mellan friskt och sjukt blir tydlig. 1852 års karta kan tas som utgångspunkt
för områdets utformning.
Åtgärdsförslag
För förståelsen av parloirens funktion är det angeläget att smidesstaket
återuppförs i sin tidigare omfattning. Det är önskvärt att den dekorativa
trädgårdsanläggningen på hamnplanen återskapas. Placering och utformning
av belysningsstolpar, flaggstång m.m. studeras. Borttagande av bryggan i
pirens förlängning kan övervägas om verksamheten i framtiden skulle medge
detta. Kajer och trappor underhålls.
Västra hamnen
2002.
151
2. Kajer och bryggor vid magasin, lasarett och
observationssjukhus
Tidigare utseende
Även detta område är i stora drag oförändrat sedan kajer och bryggor
uppfördes åren 1816-17. De största förändringarna genomfördes på 1940talet när vindbryggorna ersattes av fasta betongbryggor. I samband härmed
breddades kajen på några ställen för att möjliggöra fordonstrafik på kajen och
kajplanen asfalterades. På 1960-talet utfördes en del utfyllnad i öster så att
magasinet erhöll en liten plan framför dess södra långsida. Landhöjningen har
gjort att medelvattennivån idag är ca 30 cm lägre än när anläggningen
uppfördes.
Dagens utseende
Kajer och trappor är i relativt god kondition. Ledningar för vatten, värme och
avlopp är nedlagda i kajerna. Flytbryggor har placerats framför en del av
byggnaderna.
Sjukhusen på stenbryggan kunde isoleras helt från övriga ön med hjälp
av vindbryggor. Till vänster: den äldre typen av vindbrygga, senare
ersatt av modellen på fotot till höger.
152
Särskilda värden
Liksom för hamnplanen och hamnarna ligger områdets största värde i att
karantänsprincipen kan åskådliggöras på ett tydligt och pedagogiskt sätt.
Byggandernas placering ute i vattnet och de vindbryggor som fanns tidigare
visar tydligt den vikt man lade vid att isolera människor och gods från
omvärlden. Den breda kulvert som är belägen under pestlasarettet, varifrån de
misstänkt smittobärande skulle hissas upp i lasarettet utan beröring, är
ytterligare en mycket påtaglig illustration av karantänsprincipen. Utöver
dessa medicinhistoriska och pedagogiska värden har anläggningen ett stort
arkitektoniskt värde och skönhetsvärde genom samspelet mellan den strama
raden av byggnader och det omgivande landskapet med klippor och vatten.
Mål
Området bör ges en sådan utformning att karantänsprincipen med åtskillnad
mellan friskt och sjukt blir tydlig. 1852 års karta kan härvid tas som
utgångspunkt.
Åtgärdsförslag
Det skulle ligga ett stort värde i att återskapa vindbryggorna (ev. som
atrapper) eftersom dessa utgör en tydlig illustration av isoleringsprincipen.
En alternativ dragning av de ledningar som idag ingår i de fasta bryggorna
bör därför på sikt studeras. Om de fasta bryggorna tas bort bör även
pågjutningarna av kajerna i hörnen tas bort. Möjligheten att ta bort
flytbryggorna bör övervägas - när karantänen var verksam fick inga båtar
angöra pestlasarettet. Kajer och trappor skall repareras och underhållas.
Dagens fasta
bryggor som
ersatt de tidigare
vindbryggorna.
153
3. Stora trädgården och tomtmarken intill
Tidigare utseende
Trädgårdens tidigare utseende är
beskrivet i det historiska avsnittet i
rapporten. Utseendet, med åtta
odlingskvarter, bevarades i stora drag
oförändrat under karantänens
hundraåriga epok. Trädraden på
trädgårdens västra sida skadades delvis
vid branden 1960.
Dagens utseende
Trädgården har idag lagts igen till
gräsmatta och nyttjas tidvis för
uppställning av trupp. Enstaka
fruktträd finns kvar från den tidigare
fruktodlingen. I trädgårdens norra del
har en del installationer grävts ned i
marken. Ventilationsrör och
brunnslock annonserar
installationernas närvaro. Trädgården
möter vattnet i form av en stödmur.
Genom att avskräde kastats över
muren har det bildats en liten
ogräsbevuxen bank nedanför muren
där det tidigare var vatten.
Karantänsträdgården
154
Särskilda värden
Trädgården är en vital del av karantänsmiljön och planerades av Forsell redan
innan övriga anläggningsarbeten påbörjats. Genom trädgården hade
karantänens anställda en viss möjlighet till självförsörjning under tider av
isolering. Trädgårdsodling var även en av de få fritidsaktiviteter som man
kunde ägna sig åt under de perioder när inga epidemier härjade i Europa.
Trädgården har ett stort värde genom att den kan bidra till att ge en mer
fullständig bild av livet på karantänen.
Mål
Det är önskvärt att trädgården åter uppodlas eller planteras med fruktträd.
Målsättningen bör vara att återge trädgården dess utseende enligt 1852 års
karta.
Förslag till åtgärder
Gångsystemet i trädgården bör på sikt återupptas och ett staket sättas upp runt
trädgården. Installationer i trädgårdens norra del bör på sikt flyttas eller
åtminstone döljas av vegetation så att de inte blir så iögonfallande. Den stora
poppeln vid kommendantshuset bevaras. Alléträden beskäres och
kompletteras. Utfyllnaden med jord i viken nedanför trädgårdsmuren tas bort.
En skylt kan informera om trädgårdens funktion under karantänens tid.
Lindallén
155
4. Batteriet
Tidigare utseende
Batteriet uppfördes 1805 och
utrustades med fyra 6-pundiga
kanoner. Anläggningen är avbildad på
1818 års plansch. Batteriet har där en
6-kantig form och öppningen in mot ön
bevakas av det corps de garde som
uppfördes samtidigt som batteriet och
som ännu finns kvar. På illustrationen
på 1818 års plansch ses minst fyra
embrassyrer, d.v.s. skottöppningar i
bröstvärnet. Bröstvärnet ger intryck
av att vara uppfört i jord och torv.
Batteriet på 1852 års karta.
Bröstvärn vid ett batteri gjordes manshöga för att skydda personer inne i
batteriet från beskjutning utifrån. Bröstvärnen hade i allmänhet en nedre del
av sten, medan den övre delen bestod av jord och grästorv, eftersom jord står
emot beskjutning bättre än sten. Embrassyrerna för kanonerna gjordes så
smala som möjligt. För att inte behöva göra embrassyrerna allt för djupa
ställdes kanonerna på kanonbäddningar någon dryg halvmeter över marknivån
i batteriet, se principfiguren nedan.
På 1818 års plansch ses dessa förhöjningar som en smal terrass innanför
bröstvärnet. Idag ser man inga spår av kanonbäddningarna, som troligen efter
hand jämnats ut för att erhålla en plan gräsyta inne i batteriet. Jordvallen
ovanpå bröstvärnets stenfundament har eroderat bort vilket gör att endast
bröstvärnets stenfundament finns kvar idag.
Sektion genom batteriet så som det kunde sett ut när det var nyanlagt.
Idag har jorden i bröstvärn och kanonbäddning sjunkit ihop och
jämnats ut.
Batteriet så som det avbildas på 1818 års plansch över Känsö
karantänsanstalt. Bakom batteriet ses överdelen av corps de gardet.
156
Vid batteriet fanns en flaggstång som troligen även fungerade som signalmast.
Fästen för stag som troligen höll upp denna mast finns ännu kvar i berget. En
vaktkur stod uppställd på batteriet. Denna flyttades senare ned till
hamnplanen.
Att batteriet och dess bestyckning inte bara hade en avskräckande funktion
framgår av ett brev från Krigs Collegiet till Tygmästaren i Göteborg där det
särskilt framhålls att kanonlavetterna måste kunna tåla skarpa skott.
Batteriet på 1818 års plansch.
Corps de gardet är i
nederkant av batteriet.
Ett batteri som delvis består av jord och torv måste ständigt underhållas för att
vara intakt. Man kan ana att detta underhåll kanske blev eftersatt, eftersom
risken för att bli utsatt för beskjutning var mycket liten. Om man mot
förmodan skulle behöva använda kanonerna mot ett handelsfartyg som inte
ville rätta sig efter karantänsreglerna, så fanns ändå knappast någon risk för
moteld.
Kanonerna kom aldrig till användning annat än som salutkanoner och togs
slutligen bort år 1870. Efter denna tid kan man anta att batteriet inte längre
underhölls och bröstvärnet tilläts förfalla. På 1932 års karta är batteriet
illustrerat som en liten gräsyta.
Dagens utseende
Batteriet är ännu tydligt i sin form
och har i sen tid utrustats med tre
av de ursprungliga kanonerna
som bärgats från sjöbottnen.
Corps de gardet finns alltjämt
kvar och är efter tunnbindareverkstaden det äldsta huset på ön.
Batteriberget idag.
157
Del av batteriet idag.
Särskilda värden
Batteriet och corps de gardet är en viktig del av karantänen, vilket avspeglas
av att arbetena med dessa anläggningar inledde det stora karantänsprojektet.
Batteriet, med dess bestyckning med 4 kanoner och en permanent bemanning
med soldater visar hur allvarligt man såg på risken att smitta fördes in till
Göteborg. Ett fartyg som vägrade att gå i karantän kunde som yttersta utväg
skjutas i sank. En kanonbåt ingick även i karantänens utrustning. Batteriet har
därför stort värde som en illustration av de maktmedel samhället kunde sätta
in för att skydda landet mot farsoter.
Mål
Batteriets bör bevaras som en ruin, men dess funktion som fortifikativ
anläggning bör bevaras och förtydligas.
Förslag till åtgärder
Nedfallna stenar från batteriet bör läggas tillbaka på plats och nya ras bör
förhindras genom att stabilisera de nuvarande murarna. Murens avtäckning
med mossa och örter bör därvid skadas så lite som möjligt. En informationsskylt kan berätta om batteriets historia och funktion. Kanonerna som idag
ligger lite tillfälligt upplagda på muren bör placeras i lavetter, på en sådan nivå
att kanonröret når över stenmuren. Vegetation inom och nära batteriet bör tas
bort.
Avträdet på
Batteribergets
västra sida, foto
från 1940-talet.
Göteborgs
Sjöfartsmuseum.
158
5. Batteriberget och området väster därom
Tidigare utseende
Batteriets corps de garde, som ännu finns
kvar, uppfördes samtidigt som batteriet år
1805 och är därmed den äldsta byggnaden
på Känsö som uppfördes för karantänens
behov. Tunnbindarverkstaden är några år
äldre, men denna byggnad uppfördes
medan det ännu var trankokeri på ön.
Väster om batteriberget låg närmast
kassörens och doktorns gemensamma
ladugård, den kombinerade smedjan och
brygghuset samt längre bort karantänschefens ladugård. Där låg även den långa
brygga vid vilken de sjömän som var i
karantän på sina fartyg kunde komma in
och hämta dricksvatten. Närmast nedanför
Batteriberget låg en toalettbyggnad ut över
vattnet med fyra “appartementer”.
Dagens utseende
Området väster om Batteriberget är den enda plats på ön där genomgripande
förändringar genomförts sedan karantänens tid. På 1960-talet utfördes här en
omfattande utfyllnad. I stället för den flikiga strandlinjen skapades dagens
raka strandlinje som förbinder karantänens hamn med udden i väster. Nya
byggnader och installationer har även tillkommit i detta område.
Särskilda värden
Området är kraftigt förändrat sedan karantänens tid och innehåller inga stora
historiska värden. Moringarna vid stranden minner om de fartyg som låg i
karantän här.
Mål
Området bevaras som idag. Ett återställande av området till ett äldre utseende
är knappast möjligt. Ytterligare bebyggelse bör ej komma till stånd.
Förslag till åtgärder
Området kring mässen vårdas. Övrigt område bevaras som idag. Läge för
gamla ladugårdar, smedja, Grönlandsbrunnen m.m. kartlägges och markeras.
En del sentida inslag bör dock tas bort eller tonas ned genom skylande
plantering e.d. På sikt bör man överväga att flytta byggnaderna omedelbart
väster om Batteriberget till en annan, mindre dominerande plats.
159
6. Bredäng och den övre trädgården
Tidigare utseende
Bredängs något vattensjuka mittparti nyttjades under karantänstiden för att ta
vinterfoder till djuren, medan de bättre dränerade sidoområdena odlades av de
anställda på karantänen. Den s.k. övre trädgården odlades upp av
karantänskirurgen Wastenius på 1840- och -50-talen. Trädgården övertogs
senare av doktor Hjortzberg. All odling upphörde när karantänen lades ner på
1920-talet.
Vy från Bredäng mot norr. I förgrunden ses odlingsbäddar. Idag är
området helt igenvuxet. 1940-tal.
160
Dagens utseende
Bredäng är idag en grästäckt fotbollsplan. De tidigare uppodlade
sidoområdena har vuxit igen med träd och buskar. Den övre trädgården är
övervuxen men några syrénbestånd vittnar om den tidigare anläggningen.
Särskilda värden
Liksom den stora trädgården bär Bredäng och den övre trädgården
vittnesbörd om livet på karantänen och isoleringen på den i övrigt relativt
ofruktbara ön.
Mål
På sikt är det önskvärt att Bredäng och den övre trädgården åter kan nyttjas
för odling och slåtter, så som är redovisat på 1852 års karta. På kortare sikt är
det angeläget att igenväxningen vid sidan om Bredäng och i trädgården
hejdas.
Åtgärdsförslag
Vid Bredäng bör vegetationen hållas nere ända fram till berget och fram till
vattnet, så att ängen åter utgör ett öppet stråk tvärs över ön. Övre trädgården
bör befrias från igenväxningsvegetation. Om möjligt bör trädgården förses
med gångvägar enligt 1852 års karta och nyttjas för odling. Gångvägen
mellan parken och den övre trädgården bör återskapas.
Fotbollsplanen bidrar till att hålla området öppet.
161
7. Parken
Tidigare utseende
Parkens utseende i äldre tid har
beskrivits i det historiska avsnittet.
Området hölls välskött så länge
karantänen var aktiv. Därefter har
parken tidvis försummats och
tidvis har röjningsinsatser
genomförts.
Dagens utseende
Beståndet av utländska eller
ovanliga träd har efterhand
tunnats ut. Idag dominerar våra
inhemska lövträd, men traslind
och några andra sorter av lind kan
man ännu hitta i parken. Parkens
“grottor” kan man bara ana idag
och de sittplatser som fanns
tidigare är försvunna. Områdets
huvuddrag med den trånga,
grönskande dalgången, omgiven
av de branta, kala bergsidorna, är
dock bevarad. Lusthuset i parkens
södra del utgör en omistlig rest av
den gamla parken. Även
inskriptionerna i berget och Olof
Ericssons grav bidrar till att ge
området en historia.
162
Särskilda värden
Parken, som är lika gammal som karantänen i övrigt, utgör en intressant och
värdefull del av den kulturhistoriska miljön på Känsö. Anläggningen visar
hur de som ansvarade för karantänens planering inte bara ville skapa en
välfungerande och effektiv sanitär anläggning, utan även en miljö med vackra
byggnader och vackra omgivningar som kunde tillfredsställa olika behov hos
de som tvingades vistas på karantänen under långa tider. Att parken delvis
sägs ha byggts upp med växtmaterial som kom med fartygen från främmande
länder gör anläggningen ännu intressantare. Det botaniska eller dendrologiska
värdet av anläggningen är idag begränsat eftersom nästan alla de planterade
växterna har försvunnit.
Mål
Ett återställade av parken till utseendet under karantänstiden är ett önskvärt
men långsiktigt projekt. En kortsiktigare målsättning är hålla området
välskött och att kontinuerligt komplettera trädbeståndet med de trädslag som
fanns i parken tidigare.
Åtgärdsförslag
Tills vidare bör området skötas genom gallring, röjning och slåtter. Plantering
bör efterhand ske med sådana trädslag som kunde funnits i äldre tid.
Professor Carl G. Dahls inventering från 1920-talet och eventuellt äldre
uppgifter kan ge vägledning härvidlag.
Gångvägarna, sittplatserna, den runda platsen vid lusthuset, kägelbanan och
”grottorna” återskapas i den utsträckning som resurserna medger. Bänkar
placeras ut enligt kartan.
Lusthuset i parken,
uppfört av Jacob
Forsell 1820. Foto
2002.
163
8. Kyrkogården
Tidigare utseende
Kyrkogården anlades 1840 och utvidgades 1901. På kyrkogården finns ett 60tal gravar där personal från inrättningen, döda från sjukhuset, drunknade och
sjöfolk som avlidit till sjöss på fartyg som passerat är begravda.
Dagens utseende
Kyrkogården är omgiven av en stenmur och glest bevuxen med tallar.
Kaprifol växer på muren och i snåren omkring. Området ger ett tilltalande
intryck av tidlöshet. Endast ett fåtal gravar är markerade med stenar, de flesta
anas bara som svaga upphöjningar i marken.
164
Särskilda värden
Även om det lyckligtvis var relativt få personer som avled i epidemiska
sjukdommar på karantänen var beredskapen hög för ett stort antal döda under
de tider när Europa hemsöktes av farsoter. Uppförandet av en likbod år 1905
är ett tecken på detta. Kyrkogården är en påminnelse om att alla livets skeden
fick rymmas på den lilla ön.
Mål
Kyrkogården bör bevaras ungefär i det utseende den har idag.
Åtgärdsförslag
Kyrkogården med mur, gräsytor och gravstenar vårdas. Trädvegetationen i
anslutning till kyrkogården glesas ut så att platsen inte blir alltför mörk.
”Kolerakyrkogården” i närheten markeras.
165
9. Övriga delar av ön
Tidigare utseende
Större delen av ön var tidigare i stort sett helt trädlös på grund av bete och
slåtter. Ett omfattande system av gångvägar anlades i början av 1800-talet
över hela ön. Kring sekelskiftet planterades en del barrträd av olika slag varav
många ännu finns kvar. I samband med byggnadsarbetena i början av 1800talet togs ett stenbrott upp på öns östra del.
Dagens utseende
Den största förändringen sedan karantänens tid utgörs av den kraftiga
utbredningen av träd och buskvegetation på en stor del av ön. Gångvägsnätet
är delvis bevarat.
Bilden t.v:
en anlagd gångväg
löper utmed
strandkanten.
Bilden t.h:
förtöjningsringar, s.k.
moringar, finns på
många ställen och är
en påminnelse om de
fartyg som tvingades
ligga i karantän.
166
Särskilda värden
Miljön kring Känsö torn har särskilt kulturhistoriskt värde på grund av den
roll tornet spelade under karantänens första tid. Härifrån lokaliserades fartyg
som kunde vara aktuella att ta in i karantän. Tornet användes även för en
optisk telegraf med vilken man kunde kommunicera med Nya Varvet i
Göteborg. Denna kommunikation var av stor betydelse under de perioder när
karantänen var isolerad och man behövde information om anlöpande fartyg.
Även gångvägarna och stenbrottet är en del av den kulturhistoriska miljön.
Landskapets trädlöshet avspeglade nyttjandet av ön för livsmedelsproduktion.
Känsö skilde sig i detta avseende inte från övriga öar i skärgården.
Känsös flora inventerades av Carl Skottsberg 1934 när ön ännu var betad och
i huvudsak trädlös med undantag av parken. Marrisp, Limonium humile,
påträffades av Skottsberg och var anledningen till att han begärde att ön
skulle fridlysas, vilket även skedde. Sedan dess har betet upphört och
trädvegetation brett ut sig över stora delar av ön. Därmed har många arter
som Skottsberg noterade försvunnit men andra har tillkommit. Bland annat har
marrispen ökat betydligt i omfattning och täcker nu stora ytor vid stränderna.
Några rödlistade (utrotningshotade) arter är inte kända från ön. Här och var i
klippskrevor påträffas dvärgartade exemplar av kanadensisk kustgran, Abies
grandis, som troligen planterades kring sekelskiftet 1900 och sedan
fröförökat sig på ön.
Mål
Betet på ön bör återupptas varigenom landskapet på sikt återfår den karaktär
det hade under karantänstiden. Om ön blir mer publik bör gångvägarna enligt
1852 års karta restaureras.
Åtgärdsförslag
Vegetationen över hela ön bör i möjligaste mån hållas nere, så som
förhållandena var under hela 1800-talet och även vid tillfället för
fridlysningen på 1920-talet. En kraftig initial röjning bör utföras, varefter
öppethållande kan ske med får, nötkreatur eller hjortar. Hägn mot gammal
odlingsmark, park och tomtmark bör i första hand uppföras där de fanns i
äldre tid. Gångvägar bör rekonstrueras/underhållas.
Kanadensisk
kustgran och rönn.
167
Källor
Bauer, Känsö - Mark- och vegetationsplan, Fortifikationsförvaltningen 1968
Kilwein, Some historical comments on quarantine, Journal of Clinical Pharmacy and Therapeutics, 1995/20
Kindgren, Ett skepp kommer lastat - Livet på Känsö under tre århundraden,
Tre Böcker, 2003
Känsö 1818 - 1968 (jubilieumsskrift), Krigsarkivet
Linder, Skogens krönika i Göteborgs och Bohus län, Göteborg, 1935
Lundberg, Känsö 1770-1997 ur historisk och litterär synpunkt
Magnusson, Fågellivet på Känsö, 1971 (stencil)
Panzac, Quarantaines et Lazarets - L´Europe et la peste d´Orient, Édisud,
Aix-en-Provence, 1986
Riksantikvarieämbetet, Byggnadsminnen, Stockholm, 1976
Stora Känsö, ur Byggnadsminnesmärken, Liber Förlag 1975
Weibull, Känsö flora, 1996
Öberg, Känsö karantänsinrättning 1804 - 1933, Göteborg, 1968.
Kartor, ritningar, foton och avbildningar har hämtats från följande arkiv:
Amf 4 (f.d. KA 4)
ATA
Det Kgl Bibliotek, Köpenhamn
Göteborgs landsarkiv
Göteborgs stadsbibliotek
Göteborgs Stadsmuseums arkiv
Kungl Biblioteket, Stockholm
Regionarkivet i Göteborg
Rigsarkivet, Köpenhamn
Riksarkivet, Stockholm
Sjöfartsmuseets arkiv
Intervjuer har ägt rum med bl.a. Lars Carlsson, Styrsö.
168
Ordförklaringar
Batteri
ett antal artilleripjäser som grupperats för samordnad eldgivning.
Corps de garde
logement för vaktstyrka
Corps de logi
bostadsbyggnad
Dykdalb
förtöjningsanordning bestående av flera i bottnen neddrivna pålar som är
sammanfogade i toppen.
Embrassyr
öppning i bröstvärn eller mur för artilleri eller gevär.
Fotplåt
plåt på taksprång som bockas ned i hängränna eller monteras nedanför
fotränna.
Fotränna/ståndränna
ränna ovanför takfoten för avledning av vatten.
Fronton
ett ovanför taklisten uppskjutande, oftast gavelprytt parti, som ofta markerar
mitten på en byggnad.
Fönsterbröstning
del av vägg mellan fönsterkarms underdel och färdigt golv.
Förbandsmurning
det schema enligt vilket murstenar och murblock läggs för att
sammanhållande och stabiliserande verkan skall uppnås i murverk.
Karantän
(av franska quarante, fyrtio, med syftning på den förr vanliga karantänstiden)
en strikt isolering av människa eller djur för att förhindra spridning av
smittsam sjukdom. Isolering sker oftast i särskilt iordningställda lokaler,
anpassade för att utesluta smittspridning.
Klassicistisk
konsthistorisk stil mellan ca 1770 - 1840.
Krenelering
murkrön med tinnar och skottgluggar i regelbunden växling.
Lasarett
ordet härstammar från det 1423 inrättade karantänssjukhuset på ön Santa
Maria di Nazareth utanför Venedig.
169
Mansardtak
sadeltak med brutet takfall som ges större möjlighet att utnyttja
vindsutrymmet.
Moring
(av engelska mooring ’förtöjning’) en i berg eller kaj fästad ringbult för
förtöjning av fartyg.
Pilaster
plan ur väggen framskjutande pelare, försedd med bas och kapitäl.
Rappa
kalktäckning av en murad vägg i ett tunnare skikt än vid putsning.
Rustbädd
konstruktion av varandra korsande bjälkar, plankor eller ris, som vid
grundläggning i lös jord monteras horisontalt under grunden.
Slamfärg
slamfärg är en matt täckande färg med färgpigment uppslammad i en vätska
(vatten). Slamfärgen består av ett bindemedel av råg- eller vetemjöl och i den
röda slamfärgen, falurödfärgspigment samt järnvitriol. I dag innehåller
färdigkokt slamfärg även 4 - 8% kokt linolja.
170
BILAGA 1
Byggnad nr K0117.001 Kanslihuset, Kommendanthuset eller f.d. Chefshuset.
Kondition/skador
Tak och fasader är i bra skick. Reparation och ommålning gjordes 2002.
Fönstersnickerier är målade med oljefärg som torkat ut ordentligt och uppvisar spjälkande
färgskikt och kittning.
Två vertikala sprickor i sockel finns mot nordväst.
Åtgärder
Fönstersnickerier renskrapas noggrant, sedan lagas och utbytes trä varefter rutor omkittas med
linoljekitt där lös och spjälkande kitt förekommer. Fönstersnickerier ommålas.
Samma behandling förutom omkittning utföres på blindfönster.
Vid ommålning av emblemet i frontespisens gavelfält målas med ren linoljefärg typ kallpressad,
pigmenterad så de blir s.k. maximalfärger d.v.s. med mycket pigment i färgen.
Byggnad nr K0117. 002 Kasern I eller f.d. Magasin I.
Kondition/skador
Tak och fasader är i bra skick. Reparation och målning gjordes 2002.
Fönster är målade med oljefärg som torkat ut ordentligt och uppvisar spjälkande färgskikt och
kittning.
Åtgärder
Fönstersnickerier renskrapas noggrant, sedan lagas och utbytes trä varefter rutor omkittas
med linoljekitt där lös och spjälkande kitt förekommer.
Fönstersnickerier skall ommålas.
Byggnad nr K0117. 003 Kasern II eller f.d. Pestlassaret.
Kondition/skador
Tak och fasader är i bra skick. Reparation och målning gjordes 2002.
Fönster är målade med oljefärg som torkat ut ordentligt och uppvisar spjälkande färgskikt och
kittning.
Åtgärder
Fönstersnickerier renskrapas noggrant, sedan lagas och utbytes trä varefter rutor omkittas med
linoljekitt där lös och spjälkande kitt förekommer.
Fönstersnickerier skall ommålas.
Byggnad nr K0117. 004 Kasern III eller f.d. observationssjukhuset.
Kondition/skador
Tak och fasader är i bra skick. Reparation och målning gjordes 2002.
Fönster är målade med oljefärg som torkat ut ordentligt och uppvisar spjälkande färgskikt och
kittning.
Åtgärder
Fönstersnickerier renskrapas noggrant, sedan lagas och utbytes trä varefter rutor omkittas med
linoljekitt där lös och spjälkande kitt förekommer.
Fönstersnickerier ommålas.
Byggnad nr K0117. 005 Matinrättning, förråd mm eller f.d. Magasin II
Kondition/skador
Tak och fasader är i bra skick.
Mekaniska skador förekommer i mindre utsträckning. Bl a förekommer påkörningsskador i
hörn.
Reparation och målning gjordes 2002.
Färg på lackad järnplåt flagnar.
Fönster är målade med oljefärg som torkat ut ordentligt och uppvisar spjälkande färgskikt och
kittning.
Åtgärder
Plåt rengörs och grundas med Abratex plastisolprimer eller likvärdig samt strykes 3 ggr med
lackfärg.
Fönstersnickerier renskrapas noggrant, sedan lagas och utbytes trä varefter rutor omkittas med
linoljekitt där lös och spjälkande kitt förekommer.
Fönstersnickerier ommålas.
Dropp- och fönsterbleck rengörs, rostskyddsmålas samt strykes 3 ggr med oljefärg. Vid hål
eller skada i plåt bytes till ny plåt lika befintlig.
Byggnad nr K0117. 007 Kasern eller f.d. Rydells värdshus.
Kondition/skador
Tak och fasader är i bra skick
Reparation och målning gjordes 2002.
Skorsten klädd med lackad järnplåt flagnar.
Fönster är målade med oljefärg som torkat ut ordentligt och uppvisar spjälkande färgskikt och
kittning.
Åtgärder
Plåt rengörs och grundas med Abratex plastisolprimer eller likvärdig, samt strykes 3 ggr med
lackfärg.
Fönstersnickerier renskrapas noggrant, sedan lagas och utbytes trä varefter rutor omkittas
med linoljekitt där lös och spjälkande kitt förekommer.
Fönstersnickerier ommålas.
Plattform och rak stege i målat järn rengörs, rostskyddsmålas samt stryckes 3 ggr med
oljefärg.
Byggnad nr K0117. 010 Mäss- och befälsförläggning.
Kondition/skador
Tak och fasader är i bra skick. Reparation och målning gjordes 2002.
Vid förstukvist har slätputsat parti på båda sidor om trapplopp vid senaste reparationen 2002
behandlats som den vore murad av mindre sten.
Åtgärder
Ytbehandling vid förstukvist rives, putsen lagas med KC-bruk i slätstruket utförande. Putsen
avfärgas med KC-färg.
Lackade ytterdörrar lagas, renslipas och oljebehandlas.
Byggnad nr K0117. 011 Förläggningsbyggnad eller f.d. corps de garde.
Kondition/skador
Tak och fasader är i bra skick.
Reparation och målning gjordes 2002.
Fönstersnickerier är i behov av renovering.
Åtgärder
Fönstersnickerier renskrapas noggrant, sedan lagas och utbytes trä varefter rutor omkittas
med linoljekitt där lös och spjälkande kitt förekommer.
Fönstersnickerier ommålas.
Byggnad nr K0117. 012 Lusthus.
Åtgärder
Invändigt rengörs innertak och taklister och ommålas med oljefärg.
Golv rengörs och ytbehandlas lika befintligt.
Byggnad nr K0117. 013 Parloir.
Kondition/skador
Parloiren är i stort behov av en invändig restaurering.
Åtgärder
Invändigt rengörs innertak och taklister och ommålas med oljefärg.
Skador i puts skall putslagas i samråd med antikvarisk kontrollant.
Rost på järngaller och ståltrådsnät rengöres och rostskyddsmålas med oljefärg.
Befintligt golv i ren avdelning med rengörs och omfogas.
Befintligt furugolv i ”oren” avdelning rives och ersätts med nytt lika befintligt.
Byggnad nr K0117. 019 Bageri, likbod, tunnbinderi mm.
Kondition/skador
Tak är lagt med enkupigt lertegel. Pannor ligger bra och är mot väst äldre medan de mot öst är
relativt nya. Skorsten är inklädd i färgbelagd plåt och ej besiktningsbar.
I övrigt är huset renoverat under 2004.
Åtgärder
Huset är i behov av invändig reparation.
Känsö Torn nr K0117.100, utsiktstorn, sjömärke och f.d. ”radarstation”.
Kondition/skador
Tornet är i dåligt skick.
Takets asfaltbeläggning är sliten och flagnar. Lucka i järnplåt är rostangripen. Järnkonstruktioner
och ventiler i tak har rostskador.
Bröstvärnets avtäckning i betong är sprucken och i dåligt skick. Bröstvärnets murade tegelytor
är i dåligt skick med frostskadat tegel och fogar som spjälkat och lossnat. I botten på
embrasurer förekommer sprickor vid anslutning till bröstvärn.
Fasadens tegelväggar är frostskadade och fogar har spjälkat och lossnat. Igenmurade fönster i
fasad har cementfog som spjälkat och lossnat. Galler i fasad är rostiga och i dårligt skick.
Sockelputsen är i dåligt skick. Putsen släpper på flera ställen och har öppnat för ”sår i muren”
där fogbruket lakats ut. Omfattande sprickor förekommer. Avfärgningen är borta och putsen
utarmad.
Entréporten i trä är i dåligt skick. Smidesgångjärn har rostskador.
Invändigt är tornet i dåligt skick med bl a omfattande rostskador i spiraltrappa, ventiler och
järnkonstruktioner.
Bilaga 2
Bilaga 3
Fågelinventering 1971, Stig Magnusson
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad nr K 0117.001
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Kanslihuset
Kulör
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger användes
Fasader
Locklistpanel och liggande panel med vattbräda,
fotbräda mot nordost, nordväst och sydöst
målas med linoljefärg
S 0502-Y
Locklistpanel och fotbräda mot sydväst
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Liggande panel och vattbräda mot sydväst
målas med slamfärg
ljus rödfärg
vit
Synlig fram och undersida takfot
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Gavlars och frontespis ytterkanter
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Frontespisens gavelfält
målas med linoljefärg
S 4055-R95B
koboltblå
Ram runt frontespisens gavelfält
målas med linoljefärg
S 0530-Y10R
guldockra
Frontespisens tre kronor
målas med linoljefärg
S 0530-Y10R
guldockra
Vindskivor
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Sockel i natursten
obehandlad
Snickerier
Fönster
målas med linoljefärg
S 3050-G
Blindfönster
målas med linoljefärg
S 3050-G
grönt
grönt
Glas i blindfönster
målas med linoljefärg
S 8502-Y
svart
Dörrar
målas med linoljefärg
S 3050-G
grönt
Plåt och smide
Fönsterbleck
målas med linoljefärg
S 3050-G
Spiraltrappa
målas
S 9000-N
svart
Hängrännor och stuprör
målas
S 0502-Y
vit
Skorstenar
målas
S 9000-N
svart
Takbrygga
obehandlad
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad nr K 0117.002
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Kulör
Stående lockpanel
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Synlig fram och undersida takfot
målas med linoljefärg
S 0502-Y
Synlig fram och undersida takfot gavlar
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Vindskivor
målas med linoljefärg
S 0502-Y
Sockel i putsad natursten
lagas och tjäras
Värnpliktsförläggning
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger används
Fasader
vit
vit
brunsvart
Snickerier
Fönster
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Dörrar
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Fönsterbleck
målas
S 0502-Y
vit
Hängrännor och stuprör
målas
S 0502-Y
vit
Skorstenar
målas
S 9000-N
svart
Plåt och smide
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad nr K 0117.003
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Kulör
Stående lockpanel
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Synlig fram och undersida takfot
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Vindskivor
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Sockel i putsad natursten
lagas och tjäras
Värnpliktsförläggning
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger används
Fasader
brunsvart
Snickerier
Fönster
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Dörrar
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Fönsterbleck
målas
S 0502-Y
vit
Hängrännor och stuprör
målas
S 9000-N
svart
Skorstenar
målas
S 9000-N
svart
Plåt och smide
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad nr K 0117.004
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Kulör
Stående lockpanel
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Synlig fram och undersida takfot
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Vindskivor
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Sockel i putsad natursten
lagas och tjäras
Värnpliktsförläggning
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger används
Fasader
brunsvart
Snickerier
Fönster
målas med linoljefärg
S 0502-Y
Dörrar
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
vit
Portal
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Fönsterbleck
målas
S 0502-Y
vit
Hängrännor och stuprör
målas
S 9000-N
svart
Skorstenar
målas
S 9000-N
svart
Plåt och smide
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad nr K 0117.005
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Kulör
Stående lockpanel
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Synlig fram och undersida takfot
målas med linoljefärg
S 0502-Y
Synlig fram och undersida takfot gavlar
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Vindskivor
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Sockel i natursten
obehandlad
Magasin II
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger används
Fasader
vit
Snickerier
Fönster
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Dörrar
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Fönsterbleck
målas
S 0502-Y
vit
Hängrännor och stuprör
målas
S 9000-N
svart
Skorstenar
målas
S 9000-N
svart
Plåt och smide
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad nr K 0117.007
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Befälsförläggning
Kulör
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger används
Fasader
Locklistpanel mot nordost, sydöst och sydvä målas med linoljefärg
S 0502-Y
Locklistpanel mot nordväst
målas med slamfärg
ljus rödfärg
vit
Fotbräda
målas med linoljefärg
S 0502-Y
Synlig fram och undersida takfot
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Vindskivor och vattbrädor
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Sockelvåning i natursten
obehandlad
vit
Snickerier
Fönster mot nordost, sydöst och sydväst
målas med linoljefärg
S 3050-G
grön
Fönster mot nordväst
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Dörrar
målas med linoljefärg
S 3050-G
grön
Dörr i sockelvåning
målas med linoljefärg
S 2502-Y
gråvit
Förstugestolpar och räckesöverliggare
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Räcke
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Plåt och smide
Gångjärn för dörr i sockelvåning
målas med linoljefärg
S 9000-N
svart
Fönsterbleck
målas
S 0502-Y
vit
Hängrännor och stuprör
målas
S 0502-Y
vit
Skorsten
målas
S 9000-N
svart
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad nr K 0117.011
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Kulör
Locklistpanel
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Synlig fram och undersida takfot
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Synlig fram och undersida takfot gavlar
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Fotbräda
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Vindskivor
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Sockel i natursten
obehandlad
Corps de garde
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger används
Fasader
Snickerier
Fönster
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Dörr
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Fönsterbleck
målas
S 0502-Y
vit
Hängrännor och stuprör
målas
S 4040-Y80R
röd
Plåtavtäckning vindskivor
målas
S 9000-N
svart
Plåt och smide
Plåtavtäckning vattbräda vid gavlar
målas
S 4040-Y80R
röd
Skorstenar
målas
S 4040-Y80R
röd
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad Nr K 0117.010
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Kulör
Locklistpanel
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Synlig fram och undersida takfot
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Synlig fram och undersida takfot gavlar
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Vindskivor
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Sockel i natursten
obehandlad
Mäss och befälsförläggning
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger används
Fasader
Snickerier
Fönster
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Dörrar
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Fönsterbleck
målas
S 0502-Y
vit
Hängrännor och stuprör
målas
S 8502-Y
svart
Skorstenar
målas
S 8502-Y
svart
Plåt och smide
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad Nr K 0117.012
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Lusthus
Kulör
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger används
Fasader
Slät panel och fotbräda (entrésida)
målas med oljefärg
S 3010-G
Locklistpanel och fortbräda
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Synlig fram och undersida takfot
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Profilerad gaveltrekant (entrésida)
målas med oljefärg
S 0502-Y
Vindskivor
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Sockel i betong
tjäras
grön
vit
Snickerier
Fönster
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Dörr
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Fönsterbleck
målas
S 0502-Y
vit
Plåtavtäckning vindskivor
målas
S 0502-Y
vit
Plåt och smide
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad Nr K 0117.013
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Parloir
Kulör
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger används
Fasader
Locklistpanel
målas med oljefärg
S 0510-Y20R
gulvit
Taklist
målas med oljefärg
S 0510-Y20R
gulvit
Fotbräda
målas med oljefärg
S 0510-Y20R
gulvit
Trappa i kalksten mot öst
obehandlad
Sockel i natursten
putsas
Snickerier
Fönster mot norr och söder
målas med linoljefärg
lika befintlig
grön
Dörr mot väst
målas med linoljefärg
lika befintlig
grön
Igensatta öppningar med plankdörr mot öst målas med linoljefärg
lika befintlig
grön
Kolonner mot väst
målas med linoljefärg
lika befintlig
grön
Vangstycke
målas med linoljefärg
S 0510-Y20R
gulvit
Fält i barriär vid trapplan mot väst
målas med linoljefärg
lika befintlig
blå
Text i fält
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Plåt och smide
Fönsterbleck
målas med linoljefärg
Handledare
målas med linoljefärg
grön
S 9000-N
svart
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad Nr K 0117.019
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Bageri
Kulör
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger används
Fasader
Locklistpanel
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Taklist
målas med oljefärg
S 0502-Y
Fotbräda
målas med slamfärg
ljus rödfärg
Vindskiva
målas med oljefärg
S 0502-Y
vit
Sockel i natursten
putsas
vit
Snickerier
Fönster
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Dörr
målas med linoljefärg
S 0502-Y
vit
Fönsterbleck
målas
S 0502-Y
vit
Plåtavtäckning vindskivor
målas
S 0502-Y
vit
Plåt och smide
KÄNSÖ VÅRDPROGRAM
Utvändig färgsättning
Byggnad Nr K 017.0C1 Känsö Torn
Upprättad: 2003-03.26
Behandling enligt nedan utförd år:
Byggnadsdel
Behandling
Utsiktstorn
Kulör
Allmänt
NCS S avser Natural Color System®
index edition 2
Färdigblandade färger används
Fasader
Tegel
obehandlad
Avtäckningar i kalksten
obehandlad
Avtäckningar i betong
obehandlad
Sockel i natursten
putsas med KC-färg
gul
lagas och tjäras
brunsvart
Snickerier
Dörr
Plåt och smide
Fönsterbleck i koppar
obehandlad