20 år - Vasa Kammarkör
Historikkommitté: Björn Hagman Kurt-Erik Långbacka Rose-Marie Broström Torbjörn Glad 2 VASA KAMMARKÖR —20 ÅR Vår målsättning “Föreningen Vasa Kammarkör har till uppgift att genom upprätthållande av en blandad kör främja musiklivet i Österbotten” står det i § 1 i körens stadgar. Men redan innan kören hade fått stadgar, hade en målsättning formulerats av körens grundare Lars Ryde. Enligt körens första verksamhetsberättelse tog Lars Ryde hösten 1961 kontakt med “ett antal av god körsång intresserade personer i Vasa och föreslog bildandet av en kammarkör”. Det fanns intresse och man började öva. I februari 1962 skedde körens första offentliga framträdande. Den första offentliga konserten gavs i Nykarleby den 23 maj 1962. I maj stiftades kören officiellt av 18 sångare och dirigenten Lars Ryde. Stadgar antogs och kören inregistrerades. Körens grundare och stiftande medlemmar har formulerat en ambitiös målsättning och gett klart uttryck för en strävan mot kvalitet. Redan namnet kammarkör antyder en vilja att ta itu med svåra uppgifter. Att ta kontakt “med av god körsång intresserade” innebär, att dirigenten mer eller mindre handplockar sångare, som enligt hans prövning kan bidra till att skapa god körsång. Den tredje målsättningen är att genom denna goda körsång främja musiklivet i Österbotten. Hur har målsättningarna uppfyllts och förhoppningarna infriats under två decennier? Höga ambitioner Ambitionerna är utan tvivel alltjämt höga. Kören har inte tvekat att ta itu med svåra uppgifter. Salmenhaara, Kokkonen, Rautavaara, Bergman, Fordell, Salonen, Hovland, Distler, Kodály, Britten finns alla i kammarkörens repertoar och är kompositörsnamn som nämns med stor respekt bland dirigenter och sångare i de flesta körer. Flere av dessa moderna och “svåra” stycken har blivit mycket uppskattade bland såväl sångare som publik, t.ex. Salmenhaaras “Kuun kasvot”, Kodaly’s “Jesus und die Krämer”, Kokkonens “Missa a Cappella” och Brittens “Festival Te Deum”. Även andra betydelsefulla verk kan nämnas: Mozarts Missa Brevis i F, Haydn’s oratorium Skapelsen, L E Larssons Förklädd Gud. Körens repertoar har byggts upp enligt huvudprincipen vartannat år profant och vartannat år sakralt program. En konsertsäsong ägnades åt ett s.k. populärprogram, som trots allt inte blev särskilt populärt varken bland publik eller sångare. Större framgång har då kören haft med J Strauss’ odödliga Geschichten aus dem Wienerwald, som även sänts i TV. Om man till detta lägger att kören på de senaste åren, varje 1 maj presenterat en ny “show”, som fått allt större publik, kan man tveklöst göra gällande att kammarkören haft en verkligt bred och ambitiös repertoar. 3 Inte bara repertoaren, utan framförallt ett målmedvetet övningsarbete lägger grunden för goda konserter. Körens medlemmar är till mycket stor del upptaget folk - kvinnor och män i staten - som bara kan satsa en del av sin fritid på sitt körintresse. Eftersom man inte haft möjligheter att normalt samla kören till mer än en övning i veckan, har det inneburit att nya konsertprogram har presenterats förhållandevis sällan. Det har i stället inneburit att programmet ofta hunnit mogna och att slutresultatet därför varit rätt gott. De koncentrerade weekendövningar som man under benämningen körläger anordnat en till två gånger per år har också varit viktiga ingredienser i förberedelsearbetet. Körens sammansättning Principen med handplockade körsångare har stått sig genom de tjugo åren. Dirigentens svåra men viktiga uppgift har varit att efter provsång avgöra om en ny röst passar in i sammanhanget eller ej. Kören är med sina 40 röster i dag dubbelt större än vid starten. Men där har kören själv också dragit gränsen. Utgångspunkten har varit att en kammarkör inte borde vara större än så. Och så förstås den praktiska synpunkten att man bra bör rymmas i en buss då man åker på turné. En annan viktig detalj är naturligtvis stämbalansen. Ar det tenoren eller alten som behöver förstärkning? Det har kunnat innebära att goda röster och musikaliska sångare har fått vänta någon termin på sin tur. Vi har faktiskt stundom haft en viss köbildning utanför dirigentens dörr... Att främja musiklivet Att främja musiklivet i Österbotten är en av målsättningarna, men det är svårt att mäta i vilken utsträckning man har lyckats. I varje fall har det känts angeläget att förlägga konsertresor till olika delar av landskapet. Och i dag finns det nog bara några vita fläckar i svenska Österbotten. Men även många kommuner i finska Österbotten har besökts av kören. Och även om det inte direkt står i körens stadgar, så har turnerandet till fjärran land blivit ett betydelsefullt inslag i verksamheten, Sverige-Danmark-Tyskland turnén 1971, Österrike - Tjeckoslovakien 1976 och England 1980. Det att kören 1979 kom ut med en skiva med österbottnisk körmusik, kan väl kanske anses som en av körens viktigaste insatser för österbottniskt musikliv. Och som representanter för landsdelen i olika radio- och TV-program har kammarkören säkert också fyllt sin uppgift i detta avseende. Därmed har kören också blivit ambassadörer inte bara för Vasa och Österbotten utan för hela sitt land. Körkvalitet — livskvalitet Att sedan mäta hur väl man lyckats i uppgiften att bjuda på god körmusik är vanskligt. Kritiken vid Vasa Kammarkörs framträdanden har genomgående va4 rit god. Men som vid allt konstnärligt skapande är det många omständigheter som avgör om en konsert är en 100 procentig fullträff eller ej. Snarast är det väl så att den 100 procentiga konserten, som ju dessutom kan och bör ses både ur den framträdandes och publikens synpunkt, förekommer ytterst sällan. Alltid finns det något som kan göras bättre. Alltid finns det någon liten detalj som gick bättre på övningen. Alltid finns det något ackord som inte var riktigt rent. Men detta är ju också en stimulans för vidare arbete. Och ett av de viktiga motiven för att man är med i ett konstnärligt skapande arbete. Vi kan lyckas ännu bättre. Vi skall klara det här. Vi ska försöka på nytt. Att sjunga i kör är ett fritidsintresse med innehåll. Att känna sitt ansvar som en del i en grupp. Man är med om att försöka förmedla känslor och stämningar till sina medmänniskor. Ofta sådana som stora skapande begåvningar skrivit ned för flera hundra år sedan. Det är spännande och intressant. Och definitivt en del av det som kallas livskvalitet. Därför tror jag att de mål som för 20 år sedan skissades upp för kammarkören var båda viktiga och riktiga. De har uppfyllts så väl som man av en mänsklig verksamhet rimligtvis kan begära. Och de håller nog som mål för Vasa Kammarkör även 20 år framåt. Dirigentens roll Här kommer vi osökt in på dirigentens stora roll i sammanhanget. Vasa Kammarkör har haft förmånen att ha en och samma kunniga och fordrande ledare i tjugo år. Det är tungt jobb och ett stort ansvar som en ambitiös dirigent får lov att bära. De framgångar som Vasa Kammarkör haft beror nog till stor del på Lars Ryde. Han har i sig förenat en god musikuppfattning, ett utomordentligt öra och en stor portion österbottnisk envishet. Han har under övning efter övning orkat korrigera orenheter, förbättra precisionen och slipa fraseringen. Kören har varit hans instrument. Ett eventuellt välljud beror naturligtvis till en del på instrumentet. Men den som trakterar instrumentet, och hela tiden hör hur de olika stämmorna låter och kan styra dem i önskad riktning, betyder ändå mera för slutresultatet. Vasa Kammarkör är sin grundare och ledare sedan starten ett stort tack skyldig. Lasse har lärt oss mycket. Han har inspirerat till fortsatta ansträngningar att utveckla vår sång. Tack vare honom kommer kören att leva vidare när han nu drar sig tillbaka. Kurt-Erik Långbacka 5 Konsert i stadshuset i slutet av 60-talet. Modet växlar – nytt decennium – ny kördräkt (1971) 6 STATISTISKA AXPLOCK Utlandsturnéer Att Vasa Kammarkör varit en synnerligen “rörlig” kör, som ofta befunnit sig på resande fot, framgår kanske bäst av förteckningen över körens utlandsturnéer. Dessa har varit följande: 1) Turné till Sverige 5 6 maj 1967. Konsertorter: Lidingö och Västerås. 2) Turné till Sverige, Danmark och Västtyskland 31 maj—6 juni 1971. Konsert orter i Sverige: Linköping och Malmö, i Danmark Ringsted och i Västtyskland: Kiel och Soltau. 3) Turné i Sverige 19 21 maj 1973. Konsertorter: Skellefteå, Umeå och Lövånger. 4) Turné i Österrike och Tjeckoslovakien 6— 13juni1976. Konsertort i Österrike: Wien (inom ramen för Wiener Festwoche) och i Tjeckoslovakien: Most och Plzen (Pilsen). 5) Turné till Sverige och Norge 22—26 september 1977. Konsertorter i Sverige: Sundsvall och Östersund samt i Norge Trondheim. 6) Turné till England 1 —-8 juni 1980. Konsertorter: Norwich, Nottingham och St. Albans. 7) Turné till Sverige inom ramen för projektet Nordisk Körklang 27—28 september 1980. Konsertorter: Härnösand och Sundsvall. 8) Turné till Sverige inom ramen för Musikveckan i Junsele 16—19 juli 1981. Konserter i Junsele och Öfra kapell. Under planering är för närvarande en långturné till USA möjligen sommaren 1984. Konsertorter i hemlandet Kören har varit en flitig resenär också inom det egna landet och kanske framförallt inom det egna landskapet. Trots att kören väl oftast låtit sig höras i hemstaden Vasa har åtminstone följande orter besökts av kören — många av orterna dessutom flera gånger: A) I Österbotten: Nykarleby (körens första Solf framträdande) Petalax Jakobstad Oravais Yttermark Jalasjärvi Karleby Ilmajoki Seinäjoki Närpes Korsholm Lappo Malax Terjärv 7 Vörå Replot Lillkyro Kristinestad Kvevlax B) I hemlandet i övrigt: Helsingfors Ekenäs Hangö Åbo Mariehamn Borgå Björneborg Orivesi Saltvik (Åland) Tammerfors Lahtis (Förteckningen ställer ej orterna i någon speciell ordningsföljd och upptar endast orter där egentliga konsertframträdanden skett.) Medverkan i TV-program 8. 3.1965 “Toner, vyer och köpmansglans” från Lebellska gården i Kristinestad. 11. 5.1968 Regional premiär för utsändning från Vasastudion. 25.12.1968Missa brevis in F av WA. Mozart. 17. 3.1970 “Glittervågor” från Björköby. 29. 4.1970 Sånger ur populärkonsertprogram. 25. 4.1975 “Musik från Vasa”. Blandat program från Handelsläroverket. 1. 5.1979 1-majkonsert tillsammans med Vasa stadsorkester från Vasa stadshus. 4. 4.1980 “Missa a cappella” av Joonas Kokkonen. Nattvardsgudstjänst från Vasa Trefaldighetskyrka. Radioprogram och övriga framträdanden Vid körens tioårsjubileum kunde konstateras, att kören hade hörts i 22 radioframträdanden. Under körens andra tioårsperiod har man klart kunnat skönja verkningar av att den Österbottniska lokalradion högst markant skurit ned sin egen musikproduktion på grund av knappare ekonomiska resurser. Det oaktat har kören gjort ett antal inspelningar för såväl lokal- som riksradion och på grund av att radion i sitt musikarkiv har såväl körens båda skivor som tidigare inspelade band, har man kunnat höra Vasa kammarkör i radio t.o.m. oftare på senare tid än för tio år sedan. Kören har framträtt vid fester och jubileumstillfällen så ofta tiden medgivit och har kunnat glädja sig åt en mängd anbud att medverka vid olika högtidligheter. Bland dessa framträdanden kan såsom axplock nämnas medborgarfesten för president Kekkonen i Vasa, Vasa hovrätts 200-årsjubileum, Vaasan Kauppakorkeakouluseuran naistoimikuntas musikmatinéer till förmån för högskolan m.m. Något som körmedlemmarna speciellt gärna minns är framträdandena för mentalpatienterna i Roparnäs sjukhus och Törnävalan sairaala i Seinäjoki. Att räkna antalet framträdanden är nästan ogörligt och knappast heller nödvändigt. Vi minns dem ändå alla med välbehag. 8 En förstärkt kammarkör framför Haydn’s skapelsen (1978) Vasa Kammarkör av idag 9 Samarbete med andra körer och musikorganisationer Vasa kammarkör har kunnat glädja sig åt ett givande och fruktbart samarbete med många andra sammanslutningar i fru Musicas tjänst. Den första stora satsningen var den stora Körparad, som på kammarkörens initiativ arrangerades i stadshuset i Vasa den 13 mars 1971. Här medverkade, förutom Vasa kammarkör, Wasa Sångargille, Brages Sångkör, Vasa Motettkör, Brändö kyrkokör och Trefaldighetskyrkans kör. Körerna uppförde gemensamt Bengt Johanssons svit “Från flydda tider” och uppträdde även separat. Körparaden avslutades med en gemensam sångarsits. I februari 1971 hade kammarkören även inlett samarbete med Vasa stadsorkester, vilket resulterade i två framföranden av Lars-Erik Larssons “Förklädd Gud” i Vasa respektive Karleby. Som solister medverkade då Grethel Beijar och Mårten Lindblom, sång, samt Torbjörn Glad, recitation. Detta undersköna musikverk återupptogs av kören och stadsorkestern till förnyat framförande den 27januari1976, vid vilket tillfälle Stina Zilliacus och Matti Tuloisela sjöng solopartierna. Den 14 december samma år medverkade kören vid stadsorkesterns julkonsert. Torbjörn Glad stod för recitationen. Nytt samarbete med stadsorkestern blev det kring Joseph Haydns oratorium Skapelsen, som uppfördes första gången av en förstärkt Vasa kammarkör den 20januari1978. Reprisuppförandet ägde rum i Vasa den 21 februari 1979 och i Lappo följande dag. Den 25 oktober 1979 samarbetade kammarkören och stadsorkestern vid en familjekonsert i Borgaregatans skola och dessförinnan hade kören och orkestern samverkat vid en TV-utsändning på första maj samma år från Vasa stadshus i en “förstamajkonsert”. Samarbetet med stadsorkestern och dess kapellmästare har, trots diverse meningsskiljaktigheter mellan kören och stadens musiknämnds majoritet, alltid varit gott och stimulerande. Samarbetet med Radions kammarkör inleddes år 1974 och kulminerade i en gemensam konsert i Vasa stadshus den 23 mars 1974, varvid Richard Strauss’ “Deutsche Motette” var huvudattraktion. Körerna uppträdde även separat. Samarbetet utbyggdes till att omfatta även Klemetti-institutets kammarkör, varvid samtliga tre kammarkörer uppträdde i en gemensam konsert i Orivesi den 7 juni 1974 med “Deutsche Motette” på programmet. Körerna dirigerades av Harald Anderssén och tillfället radiobandades. Med Chorus Sanctae Ceciliae från Helsingfors inleddes samarbete följande år. Körerna höll ett gemensamt körläger i Tammerfors, som avslutades med en gemensam konsert i Tammerfors Domkyrka den 12 april 1975. Konsertens huvudnummer var Johannes Brahms’ “Fest- und Gedenkspriiche”. Förnyat framförande blev det i Helsingfors Domkyrka den 25 april samma år samt i Vasa på hösten, närmare bestämt den 18 oktober. Internationellt samarbete blev det är 1976 då kammarkören gästade Tjeckoslovakien och stiftade bekantskap med den eminenta tjeckiska kören Cappella Giulia. Efter att ha sjungit oss samman en natt medan det goda Plzen-ölet flödade, hade kammarkören den stora glädjen att välkomna Cappella Giulia i Vasa 10 i augusti 1978. Den tjeckiska kören höll en oförglömlig konsert i Vasa stadshus och någon dag senare sjöng körerna tillsammans i den numera nedbrunna ungdomsgården i Oravais. Många vänskapsband knöts som länge skall minnas. År 1977 gjorde Vasa kammarkör första försöket att realisera planerna på. “Nordisk Treklang” dvs, ett samnordiskt projekt med en deltagande kör frän ettvart av de nordiska länderna Norge, Sverige och Finland. Detta ledde till kontakter och samarbete med körerna Collegium Cantum i Trondheim, Cantilenakören i Östersund och Sundsvalls Motettkör. Som ett resultat av detta samarbete har körerna från Östersund och Sundsvall besökt Vasa som kammarkörens gäster samt givit uppmärksammade konserter här. Samarbete har även idkats med Wasa Sångargille i form av utbyte av sångare mellan körerna för olika ändamål. Samuppträdanden har därjämte ägt rum mellan Vasa kammarkör och Pohjan Miehet, från Vasa, samt Marit ja Mikot från Kauhajoki i samband med Vasa Sommar åren 1975 och 1978. Goda kontakter ha även etablerats till Jubilate-kören. Vasa kammarkör har även fungerat som kontaktlänk och värd vid många såväl inhemska som utländska körers besök i Vasa under årens lopp. Grethel och Kurre delar ut välkommen-blommor åt medlemmarna i Cappella Giulia 11 Körtävlingar År 1971 hade Vasa kammarkör av Finlands rundradio utsetts att representera Finland i den internationella körtävlingen “Let the peoples sing”, som årligen arrangeras av BBC i England. Den 14 november 1971 bandade kören sitt bidrag till tävlingen. Radion hade skickat en inspelningsbil med tekniker till Vasa för detta ändamål. Tävlingssångerna var Kodálys “Jesus und die Krämer”, Melartin arr. “Tule, tule”, Fougstedts “Tiga blott” och Jeppesens “Fjorden”. I lottningen hade kammarkören otur såtillvida, att första “motståndare” blev Uppsala Akademiska Kammarkör från Sverige, som under Dan-Olof Stenlunds ledning sedermera tog hem första priset. Eftersom tävlingen fungerar enligt utslagningsprincipen, var därmed Vasa Kammarkörs saga all i den tävlingen, men det var ändå en hedersam förlust. År 1975 deltog Vasa kammarkör i Radions kammarkörtävling, som gick av stapeln i Tammerfors. Tävlingsbidraget bandades den 14 december 1974 i Vasa. Av 16 anmälda körer uttogs 7 till final i Tammerfors och en av dessa var Vasa kammarkör. Finalen ägde rum den 7 juni 1975 och resulterade i en andra plats för Vasa kammarkör. Första pris vanns av Eteläsuomalaisen Osakunnan Laulajat. Vi bandar för BBC (1971) 12 Vår mesta solist under 70-talet, Oili Ollila Solister Vasa kammarkör har haft förmånen att ha många goda solister inom sina egna led och dessutom har många namnkunniga solister utanför kören bidragit till att göra körens musik extra njutbar. I begynnelseskedet var körens medlemmar Ulla Jern, Rose-Marie Broström, Rakel Käck samt Else-Maj och Bengt Lillhannus anlitade solister. De överlägset flesta solistuppdragen hade sedan under en lång följd av år Grethel Beijar, Ruth Lawast och Per-Erik Häggblom. Dessa sjöng solopartierna vid de flesta konserterna på 1960-talet och en god bit in på 1970-talet och Grethel Beijar stod för solopartierna vid Norden-turnén 1977 och vid konserter 1978. Övriga medlemmar som solister har varit Kerstin Lillhannus, 1967, Allan Masar 1972, Ingvald Back 1971, Bengt Forsblom 1971, Roger Broo 1975, Nilsoscar Frantz från 1977 under flera år samt sist men icke minst Oili Ollila, som varit körens flitigast lanserade solist från 1975 ända fram till 1981. Beijar, Ollila och Frantz kan alla höras i solouppdrag på körens “Österbotten-skiva”. Torbjörn Glad har även haft många recitationsuppdrag under årens lopp. Som orgel- och cembalosolist samt ackompanjatör har Siw Ryde-Höckert tjänstgjort under senare år. Bland solisterna utanför kören må här nämnas Astrid Riska, Fride Häggblom, Mårten Lindblom, Rita Bergman-Wallén, Liisa Kivekäs, Erkki Forss, Martti Wallén, Pirkko-Liisa Tikka, Kalevi Koskinen, Ulla Maijala, Matti Tuloisela, Leila Kilpinen, Lars-Erik Björkstrand, Arno Kantola, Stina Zilliacus, Viking Smeds och Anders Kronlund. Som medhjälpare har härutöver fungerat en stor mängd olika instrumentalister. Björn Hagman 13 Sagt om Vasa Kammarkör “Kören är ännu inte något fullödigt instrument, därtill har dess prövo- eller inspelningstid varit alltför kort... Kören tillönskas förstärkning och välgång i sitt intresse när den skall inta sin plats i vårt musikliv. Vasa Kammarkör har möjligheter att bli rikt givande. Det gav den löfte om igår.” K. (Vbl 3.3.1963) “Det kan diskuteras om man överhuvud hört något liknande i Vasa av en inhemsk kör, måhända då närmast av Klemetti-institutets kammarkör. Dirigenten Lars Ryde förfogar således över ett sällsynt smidigt, böjligt och lyriskt instrument. Stämbalansen är likväl inte oantastlig i alla lägen... Vasa är att gratulera till födseln av en verklig elitkör.” F.N. (Hbl 5.3.1963) “Men ytterst sällan får man i Finland lyssna till så strålande körsång, den kom under Lars Rydes ledning så nära det absoluta både i avseende till teknisk och uttrycksmässig fulländning som det väl står i mänsklig makt att nå.” m-r (Hangö 17.5.1969) “Möjligen spänner kören sig en smula och tar sjungandet allvarligare än nöden kräver, vilket kan inverka på rytmtolkningarna. Dessa var nämligen inte alltid så smidiga som man kunde ha önskat.” Paul Jansson (ÅU 17.5.1969) “Äänenmuodostuksellisesti olisi toivonut kiinteämpää ytimekkyyttä ja yleensä vapautuneempaa kokonaisotetta.” P. Saarilahti (Turun Sanomat 14.5.1969) “Man förundrade sig över den relativt lilla körens mäktiga forten, som i sin imponerande styrka ej verkade forcerade utan frambringade av rena, fria och egaliserade röster.” B. Börjeson (Östgöta Correspondenten 2.6.1971) “Klanglig differentiering, dynamiska nyanseringar, tonal säkerhet även i obekväma lägen fick en att spetsa öronen... B. (Soltau 5.6.1971) “Körklangen har måhända genomgått en viss förändring från den något tunna och spetsiga klangen till en mera rund tonbildning, vilket lett till ett vidgat klangregister. En värdesättning av körens egenskaper blir ett uppräknande av adjektiv av för det mesta berömmande slag: god stämbalans, renheten för det mesta perfekt, rytmisk smidighet m.m. Det man ville placera på minuskontot är 14 den begränsade spontaniteten. Den tekniska perfektionismen borde vara mera hjälpmedel än ändamål.” Gunnar Ahlskog (Vbl 30.4.1972) “Vasa Kammarkör on kuitenkin kymmenessä vuodessa käynyt läpi lapsuutensa ja kehittymisensä eri vaiheet eläen nyt toivottavasti iätöntä kultaista ja kypsää keskipäivää... Lars Ryde on kymmenessä vuodessa kuorolaistensa kanssa päässyt kuorolaulullisesti tasolle, jota näillä leveysasteilla on vaikea ylittää puhtaudessa ja tekstin selvyydessä olipa sitten kyseessä mikä kieli tahansa.” Raimo Rytöhonka (Vaasa 30.4.1972) “Parhaiden (Radion Kamarikuoro, Klemetti-opiston Kamarikuoro) ja Vaasan kamarikuoron väliin ei monta mahdu. Allekirjoittaneen kuulemista ehkä ainakin Lahden Kamarikuoro. -. Minusta Vaasan kamarikuoron suurin heikkous on sen rytminen velttous ja hienoinen arkuus nyansseissa. Syy saattaa olla jälleen se sama vanha: useimmille laulajille nuotti on kapellimestaria tärkeämpi.” Hannu Kiiski (Uusimaa 15.11.1972) “Man frågar sig om någon annan inhemsk kör kan mäta sig med vasaborna i klangskönhet inom piano- och mezzoforteområdet, och svårt att överträffa t.ex. vasakörens tenorer har nog nästan alla körer i detta de skrala mansstämmornas land.” Erik Wahlström (Hbl 14.11.1972) “Vasa kammarkör on huipputasoinen kuoro. Se on saavuttanut hivelevän äänellisen yhtenäisyyden, joka on välttämättömyys, kun pyritään mahdollisimman täydelliseen kuorosointiin... Vasa kammarkör voidaan Lakeuden Ristin konserttitilastossa sijoittaa epäilyksettä sarakkeeseen huippuvierailijat.” Tapani Koivusalo (Vaasa 13.2.1973) “För att vara en amatörkör var rösterna ovanligt homogena, trots att åldersskillnaden hos koristerna är rätt betydande.” Sten Heijer (Norra Västerbotten 21.5.1973 “Körklangen är lätt, luftig och spänstig och klarheten i melodihinjerna är föredömlig. Så skall en kammarkör av god kvalitet låta!” Axel V. Sundkvist (Västerbottens-Kuriren 21.5.1973) “Koko kuoron kannalta ajatellen laajemmat äänen voimakkuuden vaihtelut olisivat ehkä paikallaan tiellä täydelliseen kuorolauluun.” Vesa Rantala (Vaasa 25.3.1974) “Vaasalaiskuoron toivoisi käyvän useammin etelän mailla: niin valmista, puhdasta ja ihastuttavaa sen musisointi oh.” A. (Kansan Lehti 12.6.1974) 15 “Eteläpohjalainen kuulija saattoi jo paikan päällä hieman ylpeänä todeta, että Vasa kammarkör kuului kilpailun ehdottomaan eliittiin... Vasa kammarkörin asema suomalaisena huippukuorona vahvistui siis jälleen kiistattomasti.” Tapani Koivusalo (Vaasa 1.9.6.1975) “Det är uppenbart, att Vasa kammarkör nu definitivt har vuxit ur barnskorna. Ungefär i alla avseenden har den genomgått en imponerande utveckling sedan den senast besökte Åbo, det var för några år tillbaka. Om det är så att kören har blivit sin hemstads och hela sitt landskaps stolthet, så må detta anses förklarligt. Här i Åbo har vi ingen motsvarighet till denna ensemble!” Paul Jansson (ÅU 11.11.1975) “Undertecknad, som dock varit med om det mesta i körsammanhang, sökte med ljus och lykta efter en falsk ton utan att finna den...’~ Henrik Christiernin (Västra Nyland 11.11.1975) Redan i detta verk bevisade kören sin höga konstnärliga nivå och framförallt en idealisk stämbalans med en dynamisk skala och skön klangfärg både i högsta sopran, som aldrig lät skarp, och i djupaste bas.” tidn. Pravda, Plzen, Tjeckoslovakien “Vaasan kamarikuoro kuuluu suomalaiseen korkeatasoiseen kuoroeliittiin. Lopullinen murtautuminen tähän valiokastiin tapahtui Yleisradion kamarikuorokilpailuissa vajaa pan vuotta sitten.” Tapani Koivusalo (Vaasa 17.3.1977) “Vasa kammarkör har blivit ett begrepp i Österbottens kulturliv.” Erik Fordell (Vbl 23.3.1977) “Kuoro toimii kurinalaisesti ja laulaa musikaalisesti nauttien silmin nähden laulamisesta. Kunpa etupenkeillä olisi ollut kuorolaulajia kuulemassa ja katsomassa, olisivat saaneet hyvän oppitunnin kuinka kuorossa pitää laulaa... Kyllä he ovat maineensa veroisia.” Aaro Puputti (Ilkka 15.3.1977) “Det är utan vidare klart att Vasa kammarkör är en av landets bästa körer.” Svante Österbacka ~T 23.3.1977) “Joskus hiipii mieleen hätääntynyt ajatus: onko jälkikasvu turvattu? Tämä vain siitä syystä, että kukaan ei ole ikuinen. Tämän tason kuoro on ymmärtääkseni mitä suurimmassa määrin riippuvainen johtajansa ambitioista ja tinkimättömyydestä.” Raimo Rytöhonka (Vaasa 22.1.1978) 16 “Äänten homogeenisuus, todellinen laulamisen ilo, hyvä tekstaus ja sävelnotkeus ovat ominaisia Vasa kammarkörille.” Erkki Malmivaara (Vaasa 10.6.1978) “Jos kuorosta kirjoittaa tavallisen mittapuun mukaan, niin käyttää vain superlatiiveja. Mutta ainakin minä pidän kuoroa jo ammattilaisena. Erkki Malmivaara (Vaasa 1.11.1978) “Och det var fantastiskt att se hur dirigenten utnyttjade sin förmåga på ett sådant sätt att han fick ord och toner att leva. Vi förstod allt, oberoende av på vilket språk kören sjöng.” Alli Könni, insändare i Vbl 28.11.1978 “Speciellt basen, men också alten, hade en rund och varm klang, ett faktum som talar sitt tydliga språk: kören börjar komma upp i en mogen ålder.” Erik Söderblom (Hbl 12.10.1980) ”Vasakörens svåröverträffade tenorer” fr. v. Bengt Lillhannus, Per Håkan Jansson, Roger Broo och Ingmar Nyman 17 Pengar kommer pengar går En körs ekonomi är beroende av körens ambitionsnivå. Här avses då inte konstnärlig ambitionsnivå utan snarare aktivitetsnivå. Om kören sysslar med normalt övningsarbete och uppträdanden i hemtrakten behövs det ingen stor budget. Men om kören önskar företa hänga konsertresor utomlands eller ger sig in i andra krävande konsertprojekt blir förhållandena genast andra. Vasa Kammarkörs två decennier är bra exempel på detta. Under de första tio åren representerade kören den först nämnda typen. Två utlandsturnéer genomfördes visserligen under denna period men hela verksamheten skedde ändå inom rätt blygsamma ekonomiska ramar. Under åren 1961—1971 redovisade kören för 37.341 mk i kostnader. Om vi tar det försämrade penningvärdet i beaktande skulle det i dag bli närmare 95.000 mk. Det är mindre än vad ett enda år under det andra decenniet i körens historia har kostat. Bokslutet för verksamhetsåret 1979—1980 visar nämligen kostnader på 121.268 mk — den största årskostnaden hittills. Totalt har körverksamheten under åren 1971—1981 slukat drygt 376.000 mk. Det är intressant att jämföra inkomststrukturen för de två perioderna. Under de första tio åren svarade egen verksamhet för 76 %. Motsvarande siffra för det andra decenniet är nästan detsamma nämligen 75,2 %. Återstoden 24 % respektive 24,8 % är understöd av olika slag. Mest stöd av Vasa stad Det största ekonomiska stödet har Vasa Kammarkör fått av Vasa stad. Stödet är knappt 10 % av inkomsterna under den senare tidsperioden dvs. 38.870 mk. Under 60-talet, när engagemangen och kostnaderna inte var så stora var stadens andel hela 20 %. Även om de kommunala understöden successivt har stigit, har deras relativa andel ändå sjunkit. Svenska Kulturfonden kommer med 25.000 mk och 6,3 % på andra plats bland kammarkörens bidragsgivare. Staten genom länskonstkommissionen och nordiska kulturfonder svarar vardera för inemot 16.000 mk eller 4 %. Svenska Odlingens befrämjare, Svensk-Österbottniska Samfundet, Schaumanska stiftelsen och Vasa Sparbank svarar tillsammans för knappt 1 % under perioden. Den egna verksamheten har gett mest Hur har då de resterande 3/4 skrapats ihop? 1 vartdera fallet genom egen verksamhet. Under 60-talet utgjorde konserter och uppträdanden ca 50 % av inkomsterna. Denna siffra har sjunkit under 70-talet till 27,5 %. Speciellt tycks inkomsterna från radio och TV ha sjunkit betydligt, från 25 % på 60-talet till 3 %. Vad har då kommit i stället för de inkomster, som inte ökat i proportion till kostnaderna? Det är dels körmedlemmarnas egna satsningar som står för ca 24 % och dels skivproduktionen med drygt 15 %. För glädjen att få göra konsert18 turnéer i hemlandet och utomlands har körens medlemmar under 70-talet till kören betalt drygt 95.000 mk. Men så har man ju då också sjungit i och besökt Wien, Plzen, Most, Trondheim, Östersund, Sundsvall, London, Norwich, Nottingham, Helsingfors, Lahtis. Kostnadssidan för turnéverksamheten är dessutom nästan det dubbla, drygt 179.000 mk. Enbart Englandsturnén 1-8 juni 1980 slukade 101.284 mk. Jobbiga skivinspelningar Konstnärligt krävande, arbetsfyllda och ekonomiskt något chansartade har körens två skivprojekt varit. Kostnaderna för körens bägge skivor uppgår till ca 55.000 mk, medan inkomstsidan uppvisar drygt 60.000 mk. En del understöd direkt för skivutgivningen har också erhållits. Den första skivan, som innehöll Mozarts Missa Brevis i F och Bengt Johanssons Graduale för Påsktid utkom hösten 1973 och har sålts i ca 1.500 exemplar. Bandningen gjordes i Korsholms kyrka 24—25 mars. En kostnadshöjande faktor var den instrumentalensemble som ingick i Mozart-mässan. Totalt sett har Mozart-Johansson skivan gått ungefär jämnt ut — understöden obeaktade. Österbottnisk körmusik var namnet på skiva nr 2 som inspelades i stadshuset i Vasa 19—21 maj 1978. Tanken med skivan var att presentera musik av i Österbotten födda tonsättare från bägge språkgrupperna. Inspelningen kom ut både i en skiv- och en kassettversion. Tills vidare har 1 600 skivor och 300 kassetter sålts. Denna skiva har således försäljningsmässigt lyckats bättre och gett ett litet överskott. Men med tanke på det stora arbete som ligger bakom skivinspelningarna och körmedlemmarnas eget energiska säljarbete, kan man inte påstå att skivutgivningen skulle ha varit en lukrativ affär. Men man kan ju också anlägga Österbotten-skivan bandas (1978) 19 andra synpunkter på en skivutgivning. Skivprojekten har varit intressanta och spännande inslag i körens verksamhet, och körens prestationer finns nu dokumenterade och tillgängliga för var och en som är intresserad. Konfliktfylld Skapelse I januari 1978 framfördes i Trefaldighetskyrkan i Vasa Haydn’s magnifika oratorium Skapelsen i samarbete med Vasa Stadsorkester och med Lars Ryde som dirigent. Eftersom inövandet av oratoriet hade varit tidskrävande och publikintresset stort, tog kören initiativet till en repriskonsert följande år. Vasa stads musiknämnd ville emellertid inte ställa upp som arrangör, men var beredd att ställa orkestern till förfogande. Utgående från detta avtal förberedde kören så framträdanden i Vasa och Lappo i februari 1979. Kort före konserterna framkom det emellertid att musiknämnden och kören hade olika uppfattning om tolkningen av överenskommelsen, både när det gällde ersättning och övningstid. Oratoriet framfördes med framgång som planerat den 21 och 22 februari i Vasa och Lappo. Men konflikten med musiknämnden fortsatte och kören höll även på att bli utan årsanslag av formella skäl. Problemen löstes inte förrän frågan behandlades i stadsstyrelsen som avgjorde den till körens förmån. Det intensiva övningsarbetet i den med 15 röster förstärkta kammarkören och de grundliga förberedelserna både i fråga om programblad och försäljning hade burit frukt. Skapelsen blev en publikframgång och gav ett ekonomiskt överskott på drygt 6.000 mk i stället för den förlust som troligen hade blivit resultatet ifall musiknämndens tolkning av avtalet hade segrat. Första maj show som blivit tradition Inom kören hade länge diskuterats att man någon gång emellanåt borde bjuda publiken på en annorlunda konsert med utnyttjande av de många enskilda förmågor som finns i kören. Arbetsnamnet “Knäpp ner” var inspirerat av Povel Ramel. I april 1973 förverkligades idén första gången under rubriken “Vårkväll”. Följande år anordnades en show 1 maj på eftermiddagen, och vid den tidpunkten har man hållit fast sedan dess. De första showerna anordnades som välgörenhetskonserter för Röda Korset och Lions med uppbärande av kollekt. Men kostnadskrävande egna projekt som skivinspelning och utlandsturneer gjorde, att vi gick in för att även med underhållningens hjälp stärka körkassan. År 1976 frågade vi “Kammarfåglar — finns dom?”, 1977 befann vi oss “Bland blommor och bin”, 1978 bjöd vi på “Good old days”, och 1979 hade vi ingen egen show utan uppträdde tillsammans med Vasa stadsorkester på 1 maj matiné med bl.a. “Geschichten aus dem Wienerwald”. Följande år intog vi staden vid en våldsam “Vikingablut” och 1981 bjöd vi på “Blommor och Wien”. Under ganska många år uppbars inget inträde utan i stället ett självvalt “avträde” vid utgången. Men aptiten segrade småningom över originaliteten och 20 Rönnerdahl (Kurre L.) dansar på 1 maj då det visade sig att inträde gav bättre utdelning än avträde, övergick vi till normal biljettförsäljning. Småningom har arsenalen av penningsamlande aktiviteter utökats - hembakat - hembryggt - ballonger mm. Och det ekonomiska utfallet har blivit allt bättre - betydligt bättre än vanliga konserter. Rekordet ligger på något över 6.000 mk - från år 1980. Vad har pengarna använts till? Omsättningen har alltså stigit kraftigt i kammarkörskassan under 70-talet. Vart har då pengarna gått? Om huvuddelen av pengarna har kommit in genom körmedlemmarnas egen satsning och egen verksamhet, så kan man nog också säga att huvuddelen av kostnaderna även har kommit medlemmarna till godo. Turnékostnaderna på drygt 179.000 mk svarar för närapå 48 % av de totala kostnaderna under decenniet. Utbildning i form av körläger, reseersättning till medlemmarna, uppvaktningar och samarbete med andra körer svarar tillsammans för ca 12 %. Sammanlagt alltså 60 % som medlemmarna kan sägas ha direkt utbyte av. Samarbetet med Cappella Giulia från Tjeckoslovakien är också värt att nämna. 21 Kammarkören åtog sig att vara värd för sin tjeckiska broderkör från Plzen. Kostnaderna för besöket i augusti 1978 steg till 11.955 mk. Intäkterna för olika arrangemang steg till 8.996 mk. Trots stöd från kommuner och företag, blev kammarkörens andel 3.000 mk. Men det var det värt. Kostnaderna för konserter uppgår med sina 53.545 till drygt 14 %. Tillverkningskostnaderna för skivorna är något större eller nästan 15 %. “Normalkostnaderna” dvs, noter, hyra, dirigentarvode, kansli etc., svarar tillsammans endast för 11 %. Det kan nämnas att kostnaderna för noter under 70-talet uppgått till drygt 9.000 mk. Eftersom många av körmedlemmarna har långa resor till övningarna har det ansetts motiverat att, med hänsyn till de ständigt stigande bilkostnaderna, betala ett visst resebidrag. Totalt har under decenniet utbetalats nära 10.000 mk till körmedlemmar från andra orter än Vasa. Och framtiden? I kammarkörens 10-års historik konstateras det bl.a. .:“Mer ambitiösa aktiviteter kräver i nuvarande läge också en oproportionerligt stor administrativ insats av människor som på sin fritid vill musicera — inte samla pengar. En mer generös inställning från det allmännas sida till högklassiga amatöraktiviteter vore därför i hög grad önskvärd”. I Vasa Kammarkörs historia är 70-talet det klart mera ambitiösa i fråga om aktiviteter. Det är därför intressant att konstatera att stödet utifrån är på relativt sett samma nivå som under decenniet innan. Men vackert så, ett 25 procentigt stöd för körens samtliga aktiviteter, är inte dåligt. Men de längre utlandsturneerna, skivprojekten och ambitiösa konsertprogram har nog också krävt en väsentligt ökad administrativ insats från körens sida. Det vore naturligtvis angenämt om samhället på ett mer kännbart sätt kunde stöda verkligt ambitiösa och kunniga amatörgrupper. Men man inser också att gränsdragningarna blir svåra. 1 vårt samhällssystem måste ambitionsnivån fastställas av de fria grupperingar som sysslar med kulturellt utbud. De som har initiativkraft, administrativ förmåga och framförallt håller en tillräckligt hög prestationsnivå inom sitt område, borde då också vara värda ett oförbehållsamt och rejält stöd, om planer och projekt håller sig inom skäliga gränser. Vasa Kammarkör går in i sitt tredje decennium med drygt 10.000 mk på banken. Kören är varken fattig eller rik. Men tills vidare har man lyckats få ambitionsnivå och ekonominivå att gå ganska väl ihop. 80-talet bjuder på nya utmaningar. I planerna ingår bl.a. Nordisk Körklang med körer från tre länder och en konsertresa till USA. Här finns utan tvekan rum och behov både för intern initiativkraft och stöd från en förståelsefull omgivning. Vasa Kammarkör vill i detta sammanhang tacka Vasa stad, Svenska Kulturfonden och alla andra institutioner, företag och enskilda som gett kören ett betydande och värdefullt stöd. Vi behöver Er även i fortsättningen. Kurt-Erik Långbacka 22 Pärmen till programbladet för Skapelsen. Layout: Hans Westergård 23 Skivomslaget för Mozart-skivan. Layout av Fritz Jakobsson Österbotten-skivans omslag. Layout av Hans Westergård 24 Kammarkörens utlandsresor För varje körsångare är det ett välbekant faktum, att konsertresorna hör till de verkliga höjdpunkterna i körens och koristernas liv, t.o.m. om de bara skulle ställas till (Gamla) Karleby. I särskilt hög grad gäller detta konsertresorna utom det egna landets gränser, ju längre bort desto mera spännande och sporrande. När tidpunkten för avresan är inne, är kören preparerad till tusen och koristerna kan liknas vid fulltrimmade travhästar som frustar av iver att få visa framfötterna på de internationella vädjobanorna. Många av Vasa Kammarkörs toppresultat har faktiskt åstadkommits just under utlandsturnéerna, när det så happat sig att t.ex. den stämningsfulla omgivningen, konsertplatsens förnämliga akustik eller Lasses osedvanliga inspiration — eller ofta nog alla dessa faktorer tillsammantagna — sporrat koristerna till prestationer utöver det vanliga eller det man trott vara möjligt. Förutom det musikaliska utbytet har utlandsresorna också bjudit på oförglömliga upplevelser av annat slag: intryck av natur och kultur i de länder vi har besökt och inte minst den muntra samvaron med de andra körmedlemmarna i hovchaufför Bjarnes buss eller andra resemiljöer. Och kontakterna med utländska körer har varit särdeles givande och intressanta — körsångare är trevligt folk, där finns ju inga “Böse Menschen”, som bekant! Varje körsångare med någon erfarenhet vet, att inga grupp- eller sällskapsresor i världen kan i fråga om trevnad och upplevelser mäta sig med sångarresorna — de är toppen! Här följer alltså några glimtar från Vasa Kammarkörs mest betydelsefulla utländska konsertresor under de gångna 20 åren i form av plock ur reseberättelserna. 1. Tysklandsturnén 30.5.—6.6. 1971 Resan företogs med hovchaufför Bjarnes buss i ett nästan tropiskt sommarhögtrycksväder, som varade resan ut. Det sakrala konsertprogrammet inleddes med Bengt Johanssons Graduale, sedan följde en a cappella-avdelning med finländskt och nordiskt, därefter Kodálys Jesus und die Krämer, och slutnumret var Mozarts Missa brevis i F med orgel (Siw Ryde), fyra vokalister (bl.a. en mycket ung Rita Bergman) och en stråkensemble ur Radions symfoniorkester, glada och särdeles törstiga gossar för övrigt! Under nedresan till kontinenten hölls konserter i St Lars kyrka i Linköping och St Andreas kyrka i Malmö. Efter den senare konserten bjöd Malmö stad på en charmant supé i Kungsparken. Följande konsert försiggick i den ståtliga St Nikolai Kirche i Kiel, efteråt livfull sits på en Bierstube i närheten. Den mest minnesvärda konserten ägde rum i St Johannis Kirche i Soltau, en liten stad om 16.000 invånare 30 km söder om Bremen. Genklangen från publiken och överhuvudtaget det hjärtliga motta25 Lasse övar inför kyrkokonserten i Kiel Koncentration i Soltau, i mitten Liisa Kivekäs 26 gandet på .denna ort var särskilt värmande. Konsertresans absoluta hödjpunkt! Turnéns sista konsert, i Sct Berndts Kirke i Ringsted i Danmark, blev i stället en antiklimax: dryga dussinet åhörare i den jättelika 800 år gamla kyrkan. Men det fantastiska sommarvädret utomhus var tydligen en övermäktig konkurrent om själarna. Senare samma kväll fick vi i alla fall muntra upp oss med en titt på Copenhagen by night. Följande morgon anträddes återresan, sedan vi tagit tårdrypande farväl av våra trogna brittiska medarbetare Elizabeth Chant och John Harrington. När Bjarne parkerade bussen utanför lycéet, kunde vi konstatera, att kammarkörens första utlandsresa utanför de nordiska länderna gav mersmak. 2. Turnén till Wien och Tjeckoslovakien 6—13.6.1976 Resan avvek frän tidigare motsvarande genom att den företogs s.g.s. helt per flyg, vilket onekligen för de vid Bjarnes buss så hemvana koristerna kändes ganska desorienterande — men man vänjer ju sig vid allt! Jaana och Kalervo var skärpta reseledare. 10 s.k. bihang medföljde koristerna och fick vara med och dela skiftande öden och äventyr. Vi flyger med diverse mellanlandningar till Wien, där luften känns mjuk och ljum och kören omhändertas av våra oförlikneliga lokala impressarios Ingeborg och Ernst Rixner. Vår insats i Wiener Festwochen inleds med att vi på pingstsöndagen medverkar i den katolska högmässan i Augustinerkirche genom att utföra Joonas Kokkonens Missa a cappella och tre nordiska motetter. Bland publiken uppenbarar sig plötsligt en skara bekanta vasabor på turistresa i Wien under Marianne Ivars’ ledning. — Upplevelsen att medverka i den katolska mässliturgin i en av Wiens mest kända musikkyrkor är säregen, men upplyftande. Ett par kvällar senare ger vi en egen konsert i Minoritenkirche, med anor från 1300-talet, akustiken sagolik. I programmet ingår vid sidan av Kokkonen Kodálys Jesus und die Krämer, Brahms’ Fest- und Gedenkspröche samt nordiska motetter. Konserten blir en fullträff, svåröverträffad i körens annaler. Den överraskande talrika publiken är begeistrad, applåderar frenetiskt och uttalar sig: “Das war Himmel!” Vid sidan av konserterna upplever vi mycket annat spännande i Wien. En kväll ser vi Strauss’ Läderlappen på Staatsoper i en överdådig uppsättning med Janos Kulka som dirigent och en mängd namnkunniga solister plus Heinz Rfihmann i en komisk biroll. Krönikören konstaterar: “Föreställningen kan inte beskrivas, den måste upplevas... Somliga damers aftontoiletter är som drömmar från Dior. Något av en sagostämning vilar över det hela.” Följande dag företar vi en rundtur med buss med Rixners som sakkunniga guider. Vi beundrar och genomströvar parken vid Oberlaa och beser slottet Schönbrunn innan vi beger oss upp till Wienerwald och på restaurang Kahlenberg med en magnifik utsikt över hela Wien intar en äkta Wienerschnitzel. 27 Och efter konserten i Minoritenkirche hamnar vi helt naturligt i Grinzing, där Bo Broström senare på kvällen avlöser Schrammelmusikanterna och kammarkoristerna trår dansen av hjärtats lust, Ulla Jern med charmerande pater Andreas aus Augustinerkirche! Den sista dagen i Wien strövar var och en på egen hand allt efter tycke och smak mellan sevärdheterna. På kvällen blir det besök på Staatsoper, Volksoper eller Musikverein, där Wiener Symphoniker ger en fin symfonikonsert under Rafael Frühbeck-de Burgos. Följande dag flyger vi till Tjeckoslovakien och möts redan på flygfältet i Prag av besked om ändrade planer: det blir inget av det efterlängtade besöket i Prag, bristen på hotellrum anges som orsak. Också i övrigt blir inkvarteringen genomgående mera spartansk än planerat. På vägen till vår första anhalt, gruvstaden Most, blir vi i någon mån tröstade av anblicken av det underbara tjeckiska landskapet, mjukt, lummigt, avrundat, med enstaka sockertoppsberg i ett töcknigt fjärran. Konserten i Most blir en pers: ingen tid för förberedelse, usel akustik, talrik men oemottaglig publik — ett svettigt jobb! Efter en sen kvällssits bär det iväg på en två timmar lång skumpande bussfärd till ett övernattningsställe i Krupka, där vårt blandkolhosliv i 5—6 personers rum tar sin början. Där finns förresten inte en enda dusch heller, men omgivningarna är fantastiska! I Most beser vi följande förmiddag ännu den medeltida kyrkan, som med teknikens och FN:s hjälp förflyttats 800 m från sin forna plats. Utanför Hotell Skoda i Plzen 28 Nästa anhalt är Plzen, ölets stamort på jorden, där vi möts av den vanliga överraskningen: inget hotell, ungdomshärbärge först efter konserten och utanför staden. Konserten i Plzen blir mycket lyckad: god akustik och en lyhörd publik, som är så entusiastisk att vi får skarva i med samtliga våra extranummer. Efter sedvanlig kolhosinkvartering (vi börjar vänja oss) och ett stycke blandad dusch för ett stycke blandad kör blir det småningom shoppingtur i staden och ett besök på det vackra jaktslottet Kozel, varefter det officiella programmet är slut. Vi har emellertid etablerat kontakt med en lokal blandad kör Cappella Giulia, sympatiskt och välsjungande folk, som nu, för att rädda oss ur tristessen, på eget initiativ och med egna medel improviserar fram en gemensam kvällssamvaro, som blir högeligen givande. Krönikören förmäler: “Sällan skall vi väl glömma denna Plzen-kväll, detta land, dessa människor. Vi tyckte så om dem, och de tyckte väl också om oss.” Så blev det i alla fall en fin avslutning också på den resan. 3. Turnén till Sverige och Norge 22—26.9.1977 Motto: “Åt rönnpipan går det, sa Lasse.” I tecknet av Nordisk körklang och med understöd av Nordiska kulturfonden genomfördes denna höstturné med ett profant program byggande på vår skiva med österbottnisk körmusik. Fortskaffningsmedlet var denna gång Bjarnes buss. ”Hovchaufför” Bjarne blickar mot horisonten 29 Resan gick längs den s.k. Sju älvars väg, där vi kunde avnjuta det mittnordiska landskapet i prunkande höstfärger. Första anhalt var Östersund med sin fantastiska utsikt över de snöklädda fjälltopparna mot den klarblå himlen hinsides Storsjön — och över alltihopa lyser Moder So-ol! Vår värdkör Cantilenakören (dir. Carl Fredrik Jehrlander) ordnade en charmant sits för oss i en skola på Frösön och visade sig bestå av idel förtjusande människor — en bekantskap värd att odla. Följande dag var det sightseeing med den eminenta historielektorn som oöverträffad guide innan det bar iväg västvart via Åre, Storlien etc. till den norska sidan av fjällandskapet — det blev bara brantare och vildare, och höstfärgerna lika intensivt brinnande! I Trondheim avhöll vi en sparsamt besökt konsert i en imponerande sal i den gamla ärkebiskopsgården. Därefter hade den norska värdkören Collegium Cantum enligt resekrönikörens ord “ordnat med en liten sits, som vi själva stod för, som så mycket annat i denna förtjusande stad”, vilken vi för övrigt inte hann se så mycket av, eftersom vi måste iväg tidigt följande morgon, och då rådde tät dimma. Vi åkte gatlopp mellan fjällen igen, men nu i omvänd ordning, och kom så småningom till Sundsvall, där Sundsvalls Motettkör efter vår konsert i Stadshuset bjöd på en landgång innan vi äntrade landgången till Vasabåtarnas färja, som förde oss tillbaka till hemstaden. I fråga om den konstnärliga sidan av turnén kan man kanske citera resekrönikörens slutord: “Ja, vi hade ju konserter också. Det höll jag helt på att glömma bort. Om dem kan man säga som Toto sa åt Lasse, när Lasse frågade Toto hur konsertresan med Bragekören till Östersund hade varit. Så här sa han: Jo, det var väldigt vackert väder!” 4. Englandsresan 1—8.6.1980 Här kan man tala om resan, som höll på att inte bli av. Trots ihärdiga ansträngningar från styrelsens sida var det stört omöjligt att få någon kontakt på/med de brittiska öarna, innan våra två föredettingar Elizabeth Chant och John Harrington (alltså två f.d. medlemmar i vår kör) förbarmade sig över oss och ordnade till det så att det kunde bli resa av. Det krävande reseledarjobbet sköttes suveränt av i sådana sammanhang redan garvade Kalervo. Färdmedel: Bjarnes buss till Sjöskog, därifrån BA-flyg plus lokala engelska bussar. Konsertprogrammet: krävande sakralt med musik från fem århundraden: Gabrieli, Linjama, Kokkonen, Bach, Messiaen, Hovland, Sibelius, Britten etc. Väl inövat och provkonserterat. Vi anländer till London, bokar in oss på vårt väldiga hotell nära Russell Square och tar en försiktig kvällstitt på världsstadens vimmel och vammel. Följande morgon bär det iväg ut till the countryside. Bussratten ligger i hän- 30 derna på en man som av resekrönikören beskrivs såhär: “Vi ser en storvuxen, trind man utan hals, en fryntlig man med ett jättestort skratt. En jättehejsan man, det är vår Alfred, vår busschaufför.” Jag citerar fortsättningsvis resekrönikören: “Vårt resemål denna dag är Norwich. Vi åker genom allt vackrare och vackrare landskap, det är försommar också i England, fruktträden blommar, prydnadsbuskarna blommar, allt verkar att blomma.” I Norwich återser vi gamle bekantingen John, och på kvällen ger vi en högklassig konsert för ett 30-tal åhörare i stadens romersk-katolska katedral, ett tempel med en hittills icke upplevd efterklang, kallt som ett kylskåp. Efter intressant sightseeing per buss får vi vara med om en sällsam upplevelse i stadens äldsta stadsdel, Elm Hill. Sedan vi, inspirerade av omgivningen, avsjungit vårt hemlands vilda låt Slumrande toner, blir hela skocken inbjuden på “loving cup av en förtjusande vithårig gammal dam till hennes miniatyrlägenhet i ett gammalt medeltidshus. Följande morgon skall vi iväg nordvästvart till Nottingham, men befinner oss till vår ohöljda förvåning ett, tu, tre i Great Yarmouth vid Nordsjökusten, rakt österut från Norwich. Hur vi hamnat där har förblivit ett olöst mysterium till denna dag, men tjusigt var det ju onekligen att få se en glimt av Nordsjön i sommarsolens glans. Småningom hittar vi de rätta vägarna och anländer till Nottingham, en grå Trångt om saligheten i St Albans 31 och trist anhopning av cement och betong, som dock något pryds upp av europamästarna Nottingham Forrests fotbollsarena och ett flott roddstadion på floden som rinner genom staden. Vi träffar Elizabeth Chant och ger på kvällen en konsert i St Peter’s Church, lika sparsamt besökt som i Norwich, delvis beroende på att Elizabeths kör ingalunda offrar sin övningskväll för att komma och lyssna på några långväga gäster. Konserten är igen en fullträff, vilket vi senare får bekräftat i ortspressen. Den väntade mysiga konsertsitsen blir det inget av, i stället låter sig nästan hela kören luras till ett jättelikt sterilt diskotek med öronbedövande helvetiskt oljud. Lasse och många andra med honom känner sig svårt miljöskadade! Följande dag inleds med intressant sightseeing i Wollaton House, ett lantslott med en hisnande vacker park och trädgård, och Nottingham Castle med sin staty av Robin Hood, varefter Alfred ställer kosan till St Albans strax norrom London, en ort med intressant historia och minnen från romartiden och magnifika kyrkor. I en av dem ger vi vår sista konsert på engelsk mark, efter att därförinnan intagit five o’ dock tea hos familjerna till en lokal kyrkokör. Vår första (och enda) riktiga kontakt med engelska människor och engelska hem. Vi ger en lyckad konsert, som åhörs av en för engelska förhållanden jättelik publik på minst 60 personer, tacksamma och imponerade till tusen. Så bär det i rasande fart tillbaka till London, där vi tar avsked av Alfred, som förärar oss en På sight-seeing i London fr.v. Sacke, Catharina, Kerstin, Birgitta, Åsa och ToTo 32 LP-skiva från sina äventyr tillsammans med The Beatles. Den organiserade delen av resan slutar här. Vi tillbringar sedan två resp. tre intensiva dagar på egen hand i världsmetropolen, som är så otroligt bräddfull av sevärdheter och alternativ: museer, konstgallerier, konserter, teatrar, musicals. Vi upplever pulsen i denna världsstad, vi njuter och lever. Den mäktiga värmeböljan, en konstant tradition för Vasa Kammarkörs försommarturnéer, följer oss veckan ut och låter oss njuta av flodturer längs Themsen och sightseeingpromenader med kartan i hand. En stor del av kören upplever den fantastiska feelingen på Ronnie Scott’s Jazz Club, och många är det också som den sista kvällen njuter av Waltons “Belsazzar’s Feast” i Albert Hall. Sedan är det oåterkalleligen tid för BA till Helsingfors + SJ till Vasa (vilken bastuvärme i kupéerna!) — Ett jättetrevligt gardenparty hos Oili och Sakari Ollila i Lillkyro några dagar efter hemkomsten blir den definitiva avslutningen på vår Englandsresa. Men - vilka minnen vi har! Torbjörn Glad 33 En körsångare minns “I en tid när utvecklingen på de flesta områden sker oerhört snabbt och när förändringarna är många och stora är en tidsrymd på ett decennium en kort period”. Med de orden ur körens 10-års historik kan vi konstatera att det har gått ytterligare ett decennium och att vi nu står inför Vasa Kammarkörs 20-års jubileum. Kören, som vid grundandet bestod av 18 sångare, har småningom vuxit i numerär och består i detta nu av 40 korister. Av de stiftande medlemmarna är förutom dirigenten 10 sångare alltjämt aktiva. Kören har alltsedan starten haft sina övningar i svenska lyceets, numera Vasa övningsskolas festsal. Den nybildade kören gick med liv och lust in för ett målmedvetet arbete att skapa den kör, som dirigenten Lars Ryde drömt om redan år 1948, men som blev verklighet först år 1961. Vi ville sannerligen inte komma hans förväntningar på skam och efter en vinters idogt arbete gav kören sin första konsert i Nykarleby den 23 maj 1962. Trots att “ingen är profet i sitt eget land” dristade sig kören att uppträda för hemmapubliken och gav sin första konsert i Vasa den 2 mars 1963. Den respons, som vi då mötte hos den fulltaliga publiken, har sedan dess parad med dirigentens oerhörda musikaliska kunnande och intresse, varit den källa till inspiration som fått även kritikerna att strö mest rosor på vår väg. Programvalet under 60-talet präglades av de möjligheter en till numerären liten kör har. Det oaktat arbetade kören oförtrutet vidare och hann med 100 framträdanden på 10 år med talrika turnéer i hemlandet och även i Sverige. Det första decenniet kröntes av en utlandsturné med konserter i Sverige, Tyskland och Danmark. Vid dessa konserter utgjordes huvudnumret av W.A. Mozarts Missa brevis i F med solister och instrumentalister. Under det första decenniet gjorde kören även fem TV-program samt ett stort antal radioframträdanden. Under 70-talet har kören haft många svåra uppgifter att bita i. Mången gång har uppgifterna synts övermäktiga, men med dirigentens digra kunnande och tro på resultatet, har vi med “blod, svett och tårar” lyckats ro skutan iland och känna tillfredsställelse över att ha klarat av svårigheterna. Till de största satsningarna under det andra decenniet hör bl.a. inspelningen av 2 st LP skivor. Den första skivan utkom i december 1973 och upptar W.A. Mozarts Missa brevis i F samt Bengt Johanssons Han är uppstånden, graduale under påsktiden för baryton, blandad kör och orgel. Detta verk är f.ö. tillägnat Vasa Kammarkör och dess dirigent Lars Ryde. Den andra skivinspelningen gjordes 1978 med enbart österbottnisk musik. Båda skivorna har mottagits med största intresse och även haft god åtgång hos den musikälskande allmänheten. Till de mera stimulerande uppgifterna hör även det samarbete som kören har 34 haft med Vasa stadsorkester. Sålunda har kören tillsammans med orkestern i två olika repriser och med olika solister uppfört Förklädd Gud till text av Hjalmar Gullberg och musik av Lars-Erik Larsson, ett till både text och musik fängslande stycke som knappast lämnar någon åhörare oberörd. I TV-rutan sågs och hördes kören 1 maj 1979 i ett program där kören tillsammans med Vasa stadsorkester framförde Geschichten aus dem Wiener Wald av Johann Strauss. En utmaning av stora mått: Joseph Haydns Skapelsen. Med förstärkning i alla stämmor och efter ett intensivt övande ställde kören sig på läktaren i Trefaldighetskyrkan den 20januari 1978 och tillsammans med Vasa stadsorkester och en förnämlig solisttrio flödade den underbaraste musik över åhörarna i den fullsatta kyrkan. Idel lovord av både publik och recensenter. Eftersom denna satsning lyckades så utomordentligt och då det från publikens sida kom upprepade önskemål om repris beslöt kören att ta upp verket på nytt och den 21 februari 1979 klingade åter samma undersköna musik i Trefaldighetskyrkan och kvällen därpå stod Lappo i tur att ta del av Skapelsen. En både hedrande, inspirerande och intressant uppgift var att tillsammans med Radions Kammarkör få uppföra Richard Strauss magnifika och svåra körverk Deutsche Motette. Det första uppförandet skedde i stadshuset i Vasa inför en entusiastisk, fullsatt salong den 23 mars 1974 och andra gången den 7 juni samma år i Orivesi i samband med Klemetti-institutets studiedagar. Ett annat givande körsamarbete har kören haft med Chorus Sancte Ceciliae från Helsingfors. Körerna gav gemensam konsert i Helsingfors på våren och i Vasa på hösten 1975 varvid huvudnumret bestod av Johannes Brahms: Fest und Gedenkspriiche för åtta stämmor och sjöngs av körerna gemensamt. Ett annat intressant projekt var “Nordisk körklang”, som gav oss anledning att samarbeta med Sundsvalls Motettkör. Det resulterade i att Vasa Kammarkör tog vägen över Kvarken i september 1980 med en kyrkokonsert i bagaget. Sund- Lasse inspirerar till goda prestationer 35 svalls Motettkör i sin tur returnerade besöket i oktober med en charmfull uppstättning av Birger Sjöbergs Fridas visor. Evenemanget gick av stapeln i Österbottens museum. Till de verk som kören har haft tillfälle att uppföra flera gånger hör Joonas Kokkonens Missa a Cappella. Verket inövades första gången till körens konsertresa till Österrike och Tjeckoslovakien år 1976. I Wien sjöng kören under den wienska festveckan i Augustinerkirche. Att uppföra denna mässa i en levande gudstjänst med bön, liturgi och nattvardsgång blev för kören en så stark upplevelse och kändes så meningsfullt att körens dirigent vid hemkomsten kontaktade kyrkoherden i Vasa svenska församling om ett liknande arrangemang. Utom att församlingen visade sitt stora intresse var man på Finlands TV intresserad av projektet, men först år 1980 kunde det förverkligas. Den 10 januari stod så kören uppställd och tillsammans med kyrkoherden som stod för det talade ordet blev mässan trots strålkastare och TV-kameror en stämningsfull upplevelse som säkert inte lämnade den fullsatta församlingen utan påverkan. På långfredagen kunde sedan TV-publiken bli delaktig av denna nattvardsgudstjänst. På vårvintern 1980 kom en inbjudan från Junsele i Sverige att medverka i en årligen återkommande musikvecka. Vi kunde av olika orsaker inte tacka ja då, men då kören fick ny inbjudan att medverka i musikveckan följande år och då det visade sig att största delen av kören kunde ställa upp trots semestertider, tackade vi ja och det behövde vi sannerligen inte ångra. Resan blev en av höjdpunkterna i körens verksamhet med bl. a. en stämningsfull midnattsmässa ute i det fria invid ett gammalt kapell samt en konsert i Junsele kyrka med en fulltalig tacksam publik. Kronan på verket då det gäller det andra decenniets verksamhet är den turné som gjordes till England i juni 1980. England visade sitt vackraste sommaransikte och vi fick träffa bl.a. två f.d. körmedlemmar. Av det som stannat i minnet från Österrike-Tjeckoslovakien resan hör utan tvekan den kontakt vi fick med medlemmarna i kören Cappella Giulia i Plzen. Vi hade också förmånen att vara värdar vid deras besök i Vasa i augusti 1978. På programmet stod då bl. a. en gemensam konsert i Oravais och en båtutfärd till Lappörarna i en sensommarfager skärgård. Detta är bara några axplock ur körens digra verksamhet, men ger ändå några glimtar av det vi sysslar med. Att det ligger mycket arbete bakom att göra vacker musik av även den enklaste sång kanske publiken inte alltid är medveten om. Men då man som Vasa Kammarkör har haft lyckan och förmånen att ha en kunnig dirigent, en inspirerande publik och positiva recensenter är inget arbete för krävande att ge det bästa av sitt kunnande och att få känna tillfredsställelse av att ha lyckats. “Sången är glädjens sannaste tolk, Sångare äro ett lyckligare folk” Rose-Marie Broström 36 20 år -ur dirigentens synvinkel Då Vasa kammarkör grundades hösten 1961 hade jag redan länge umgåtts med tanken på en kammarkör. Den avgörande puffen gavs av Torbjörn Glad och Gustaf Hertsberg. Gustaf H. fungerade sedan som utmärkt ordförande fram till år 1967. Min målsättning var från början den att jag ville ha en kör som var kapabel att utföra även svårare, musikaliskt vägande verk som låg utom räckhåll för s.k. “amatörkörers” förmåga. Inte därför att svåra körsånger i och för sig skulle vara värdefullare, utan för att värdefullare sånger ofta är svårare. Namnet “amatörkör” fordrar kanske en kommentar. Så vitt jag vet finns det i Finland endast två körer som inte är amatörkörer, nämligen Radions kammarkör och Nationaloperans kör. Vasa kammarkör består nästan uteslutande av amatörer, men många av medlemmarna har dock någon musikutbildning bakom sig, och alla har testats innan de godkänts som medlemmar. Men kören är en amatörkör som alla andra. Till en början ville jag huvudsakligen arbeta med “profan” körmusik som motvikt till den kyrkomusik jag i mitt yrke s.g.s. dagligen sysslade med. Så skedde även, men småningom blev “stugan för trång”, dvs två å tre minuters sånger tillfredsställde inte i längden. Vi, eller åtminstone jag, ville gärna pröva krafterna med något större sakralt verk, vilket även skedde med bl a Distlers motett “Sin- ”Vasa kammarkör är det medium med vilket jag lyckats bäst” 37 get dem Herrn ein neues Lied”, Mozarts Missa brevis i F KV 192, Bengt Johanssons Graduale för påsktiden, de två sistnämnda finns dokumenterade på skiva är 1973. Småningom blev det praxis att vi i regel vartannat år omväxlande sjöng sakralt och profant, och jag tror att de flesta körmedlemmar har trivts med denna tingens ordning. För mig personligen var utförandet av Haydns oratorium “Skapelsen” höjdpunkten i mitt musikliv. Frågan vad en kammarkör, eller i detta fall Vasa kammarkör, är för märkvärdigt torde ovanstående resonemang ha givit svar på. Det är bara sammansättningen av en sådan kör som kan vålla meningsskiljaktigheter. För något årtionde sedan ansåg man att en kammarkör skulle vara mycket liten, endast tjugotalet medlemmar. Numera torde de flesta dirigenter vara överens om att idealet är en kör på inemot fyrtio röster, helt därför att en liten kör är alltför sårbar. Ty vad gör man om två eller tre av fyra á fem korister i samma stämma är indisponerade vid konserten? För min del tycker jag att idealet är tio sopraner, tio altar, åtta tenorer, tolv basar. Med en sådan kör kan det mesta av existerande körrepertoar utföras, förutsatt att koristerna (och förhoppningsvis även dirigenten) är sin uppgift vuxna. Beträffande numerären och balansen mellan stämmorna har Vasa kammarkör i många år varit nära idealet. Hur har då det klingande resultatet av körens verksamhet utfallit? Om man får tro kritikerna vågar man väl säga att resultatet har varit tämligen gott. Kören lyckades ju, som känt, placera sig som god tvåa i Radions kammarkörtävling 1975. Men en dirigent är ju sällan helt nöjd och skall inte vara det heller. Om han har den rätta inställningen till musiken är ingenting så bra att det inte skulle kunna bli bättre. Så även i Vasa kammarkör. Om jag skulle tadla något så är det främst det faktum att instuderingen av nya verk ibland tar alltför lång tid, vilket kan bero på dirigentens oförmåga, eller på att mången konst inte kommer sig för att arbeta hemma på sina uppgifter t ex genom att lära sig texten, i synnerhet när det är fråga om främmande språk. Detta att programmet blir konsertmoget först då det är verklig “nöd å färde”, är för dirigenten synnerligen påkostande och enerverande. Jag hoppas att kören bättrar sig i detta avseende under den nya dirigentens era. Det bästa i Vasa kammarkör är enligt min mening klangen, “soundet”, som i tiden grundlades av Madeleine Uggla och som med verkligt nit och kunnande vårdats av Grethel Beijar och som kören och jag är skyldiga ett stort tack. För mig personligen har Vasa kammarkör betytt oerhört mycket. Och jag vet att jag som dirigent lärt mig en hel del därför att jag har varit tvungen till det. Nu kan jag ju fråga mig själv vad jag skall göra med det jag har lärt mig då jag nu slutar. Den frågan kan jag inte besvara. Emedan musiken är mitt yrke och mitt största intresse, och Vasa kammarkör är det medium med vilket jag lyckats bäst i livet är det naturligt att arbetet med kören skänkt mig den största tillfredsställelse. Vi har tillsammans upplevt många musikaliska högtidsstunder. En av de oförglömligaste var senaste sommar i Junsele kyrka under repetitionen för kvällens konsert. Vi övade Vaughan-Williams’ Three Shakespeare Songs och 38 Grethel tonbildar hade hunnit fram till sång nr 2, “The Cloud-Capp’d Towers”. I kyrkans underbara akustik överträffade kören den gången i mina öron sig själv, och jag tror att vi alla var gripna av musikens skönhet. Att det var repetition, inte konsert, gjorde inte upplevelsen mindre stark. Jag tror att vi kyrkomusiker mången gäng är alltför stelbenta i vår kyrkliga musikutövning. För egen del har jag förändrats en hel del, till det bättre, hoppas jag, tack vare Vasa kammarkör. Och jag har kastat den överdrivna auktoritetstron över bord, äntligen ville jag säga. Det kallas visst nuförtiden att förverkliga sig själv. Jag nämnde Grethel. Men ännu ett namn måste nämnas, nämligen körens mångårige och mångkunnige ordförande Kurt-Erik Långbacka. Han har varit och är den idealiske ordföranden, vilket även andra körer med ett stänk av avund har noterat. Kurre är den borne organisatören och planeraren, och det mesta av det som har planerats har också ägt rum, ibland till vår egen förvåning. Han är dessutom, när så behövs, rolig (behövs ofta), allvarlig när så behövs (inte så ofta), och som programmakare är han oslagbar. Vi behöver bara 39 Kurre för ordet tänka på alla de sångarfärder han planerat och genomfört, givetvis med hjälp av andra inom kören, för att förstå vilken tillgång Kurre är för kören. Jag frambär härmed allas vårt varma tack! Slutligen vill jag till alla korister uttala ett varmt och uppriktigt TACK för de tjugo åren. Utan dessa år i Vasa kammarkör hade mitt liv varit bra mycket fattigare. Nu är jag gammal vorden och drar mig med ålderns rätt tillbaka. Det har ibland sagts att jag varit för hård och fordrande och det kan så vara, men de gånger jag inte har varit det har det märkts på resultaten. Vårt gemensamma mål har dock varit att tjäna Fru Musica av all vår förmåga. Om jag någon gång lyckats uppenbara skönheten i musiken för er och därmed även för våra åhörare — ja, då är jag mer än nöjd. Med saknad kommer jag att minnas den gemenskap vi haft, i synnerhet på våra resor, och måndagskvällarna kommer säkert att kännas tomma utan kör. Så länge jag lever skall jag följa körens vidare öden med stort intresse och önskar er allt gott och hoppas att kören skall gå mot allt större konstnärlig mognad. Lars Ryde 40 Funktionärer Dirigent: I Vicedirigent: II Vicedirigent: Ordförande: Viceordförande: Sekreterare Kassör: Styrelsemedlem: Arkivarie: Stämfiskaler: Sopran: Lars Ryde 1961—1981 Per-Håkan Jansson 1981— Per-Håkan Jansson 1977—1981 Leif-Johan Höckert 1981— Nilsoscar Frantz 1978—1979 Siw Ryde-Höckert 1979—1981 Gustaf Hertsberg 1961—1967 Kurt-Erik Långbacka 1967— Holger Ahlskog 1966—1967 Björn Hagman 1970—1978 Kalervo Kantola 1978—1980 Karl-Johan Hansson 1980— Ole Jacobsson 1961—1963 Per-Erik Beijar 1963—1965 Ingmar Nyman 1965—1967 Ruth Lawast 1967—1968 Vera Buss 1968—1970 Inger Söderman-Backman 1970—1971 Christina Hästbacka 1971—1973 Leila Westerlund 1973—1976 Tuija Häggblom 1976—1981 Kerstin Lillhannus 1981— Rose-Marie Broström 1961—1970 Rut Forsman 1970— 1981 Leif-Johan Höckert 1981— Ulla Jern 1961—1964 Maj-Lis Holmström 1964—1965 Gunvor Bexar 1965—1967 Gustaf Hertsberg 1967—1968 Per Lillhannus 1968—1970 Vera Buss 1964—1967 Grethel Beijar 1967—1981 Tuija Häggblom 1981— Grethel Beijar 1964—1966, 1967—1971 Gunvor Bexar 1966—1967 Inger Söderman-Backxnan 1971—1974 Jaana Westerback 1974—1976 Maj-Lis Holmström 1976— 41 Alt: Vera Buss 1963—1967, 1970—1973 Ruth Lawast 1967—1968 Rut Forsman 1968—1970 Marja-Leena Masar 1973— Ingmar Nyman 1964—1973, 1977—1979 Per-Håkan Jansson 1973—1976 Bengt Lillhannus 1976—1977 Edgar Ehrström 1979— Gustaf Hertsberg 1964—1967 Kurt-Erik Långbacka 1967—1968 Björn Hagman 1968—1971 Bo Broström 1971— Torbjörn Glad 1961— Nils-Ole Nordström 1961—1976 Håkan Streng 1976—1978 Ola Lindwall 1978— Lars Ryde 1978—1981 Per-Håkan Jansson 1978— Nilsoscar Frantz 1978—1979 Vera Buss 1978—1981 Leif Johan Höckert 1978— Siw Ryde-Höckert 1979— Dessutom har styrelsen tillsatt arbetsgrupper och kommittéer för olika ändamål - 1 maj kommittéer - skivkommitté - kommitté för ordningsregler - kommitté för Cappella Giulia besöket m.fl. Tenor: Bas: Revisorer: Musiknämnd: Forna medlemmar Ahlskog, Holger Back, Gunnel Beijar, Per-Erik Bexar, Gunvor Björklund, Björn Broo, Catharina Casén, Boris Chant, Elizabeth Eklund, Bror Forsblom, Bengt Frantz, Nilsoscar 42 s s s Glad, Yrsa Groop, Per-Henrik Haldin, Ingeborg Harrington, John Heinrich, Hans Hertsberg, Gustaf Holmgård, Rainer Häggblom, Karin Häggblom, Håkan Häggblom, Per-Erik Hästbacka, Christina s Högväg, Britta Jakobsson, Ole s Johnsson, Janne Kantola, Kalervo Koutola, Riitta Käck, Rakel s Lawast, Ruth Lillhannus, Bengt s Lillhannus, Else-Maj Lillhannus, Per Lillhannus, Åsa Lindblom, Mårten Lum, Donald Nordman, Rolf Nordström, Lars-Olof s Nybacka-Willner, Margaretha Nvblom, Anders Nylund, Anna Ollila, Oili Ollila, Sakari Perman, Torwald Ryde, Jan Rögård, Inga-Lill Sandberg, Ingmar Sandqvist, Peter Sjöberg, Rafael Slotte, Maria Slotte, Marianne Store, Gunlis Streng, Håkan Westerback, Jaana Westerlund, Leila s Aktiva medlemmar 1981 Lars Ryde Sopran Backman, Inger Beijar, Grethel Frantz, Gunilla Holmström, Maj-Lis Jern, Ulla Lindvall, Mary Nyman, Berit Riska, Kristina Rönnqvist, Solveig Udd, Elise Ostman, Ann-Sofie Alt Broström, Rose-Marie Buss, Vera Ehrström, Irmeli Fors, Ritva Forsman, Rut Häggblom, Tuija Ryde-Höckert, Siw Lillhannus, Kerstin s s s s s Lindros, Birgitta Masar, Marja-Leena Tenor Broo, Roger Ehrström, Edgar Jansson, Per-Håkan Lindvall, Ola Masar, Allan Nyman, Ingmar Wikman, Stefan s s Bas Back, Ingvald Broström, Bo Glad, Torbjörn Hagman, Björn Hansson, Karl-Johan Hjerpe, Gösta Höckert, Leif-Johan Långbacka, Kurt-Erik Nordström, Nils-Ole Nybacka, Kjell Thölix, David s s s s = stiftande medlem 43 REPERTOAR 1961—1981 Aamodt, Valter: Springdans Alfvén, Hugo: arr. Tjuv och tjuv, det ska du heta Anderssén, Alfred: Se klar över blommande ängar / Jag önskar av hjärtat, / Du, som blommor sår, / Sång i natten, / Höga sång Anonymus: Härlig är jorden, / Ich sag ade Antoniou, Theodor: arr. Tre grekiska folkvisor; Jany, der Räuber, / Das goldene Kind, / Grilne Augen Bach, Johann Christoph: Ich lasse dich nicht Bach, J.S.: Actus tragicus, kantat N:o 106. / (arr. Ward Swingle) Fuga i C-moll ur Das wohltemperierte Klavier / O, huvud blodigt sårat Bartok, Béla: Fyra slovakiska folkvisor Bellman, C.M.: (arr. Daniel Helldén) Bort allt vad oro gör / Liksom en herdinna Berg, Gottfrid: Han blev plågad Bergman, Erik: Akvarell, / En visa, / Opera comique, / Den enda stunden, / Barnet travar, / Barnvers, / Filmmanuskript, / Mitt träd är pinjen, / arr. Den vän jag älskat Boldemann, Laci: Skepp ohoj, / I september, / Spefågel, snuggla och trask Brahms, Johannes: Abschiedslied, / Waldesnacht, / In stiller Nacht, / Fest und Gedenksprüche Britten, Benjamin: Festival Te Deum for Choir and Organ Bäck, Sven-Erik: Se, vi gå upp till Jerusalem, / Natten är framskriden Carlson, Bengt: Vinterns första morgon, / När hösten nalkas, / Intet är som väntanstider, / Drömmande vårnatt, / Morgon vid Sundet Crilger, J.: Av himmels höjd jag kommen är, / Lov vare Dig, o Jesus Krist, / Världens frälsare kom här Dalakoral: 1 himmelen, i himmelen David, Joh.Nep.: Missa choralis de angelis Deprés, Josquin: El Grillo Distler, Hugo: Det är en ros utsprungen, / Singet dem Herrn ein neues Lied Fordell, Erik: En luffare är jag, / Sommarnatt, / Jag har gått inunder stjärnor, Vårrimmeri, / Strandäng, / Du sommarvind, / Månsken äver staden, / Ur “Sånger om skuggan” Fougstedt, Nils-Erik: Ett ensamt skidspår, / I vimmel och vammel, / Tiga blott, / Skyn, blomman och en lärka, / Sommarsvit Gabrieli, Andrea: Quem vidistis pastores Gerschwin, Geroge: The Man 1 love Gesius, Bartolomeo: Ett litet barn är fött i dag Grieg, Edvard: Ave, maris stella Gruber, Franz: Stilla natt Gustafsson, Kaj-Erik: Se, vi gå nu upp till Jerusalem Hahn, Gunnar: arr. Adam hade sju söner, / Greensleeves 44 Hassler, Hans Leo: All lust und Freud, / Tanzen und Springen Haydn, Joseph: Der Greis, / Die Beredsamkeit, 7 Die Harmonie in der Ehe, / Skapelsen, oratorium Helldén, Daniel: arr. Ant han dansa Holmboe, Vagn: Vem är du Hovland, Egil: How long, o Lord Hulkkonen, Jaakko: arr. Tuoll’ on mun kultani Håkansson, Knut: arr. Den signande dag, koralvariant från Mora, / Lustwins wijsa Händel, G.F.: Dotter Sion Jeppesen, Knud: Fjorden er hvid i den daemrende natt, / Angelus Johansson, Bengt: “Från flydda tider”, svit för kör, blåsare och pukor, / Han är uppstånden, Graduale för påsktiden, tillägnad kören och dess dirigent, dir. mus. Lars Ryde, / Graduale för trefaldighetssöndagen Johansson, Sven-Eric: Vårvisa, / Det är vackrast när det skymmer Kankainen, Jukka: Kiittäkää Herraa Klemetti, Heikki: arr. Ur Piae cantiones: Se dagen börjar åter gry, / Alatalon Anni Kodåly, Zoltan: Jesus und die Krämer Kokkonen, Joonas: Missa a cappella Kuula, Toivo: Keinutan kaikua, / Kevätlaulu Kuusisto, Taneli: Allenast hos Gud Larsson, Lars-Erik: Förklädd Gud, lyrisk svit di Lasso, Orlando: Ekot Liljefors, Ruben: När det lider mot jul Lindberg, Oskar: Pingst Linjama, Jouko: Kiittäkäät Herraa, / Kuva on korkea alttarin seinäs Linsén, Gabriel: En sommardag i Kangasala Lundvik, Hildor: Som ett blommande mandelträd Madetoja, Leevi: Kehtolaulu, / arr. Läksin minä kesäyönä käymään Malmfors, Åke: arr. Londonderry Air Melartin, Erkki: arr. Tule, tule Mendelssohn-Bartholdy, Felix: Die Primel, / Denn er hat seinen Engeln be fohlen Morley, Thomas: Dansvisa Mozart, W.A.: Missa brevis in F, / V’amo di core Messiaen, Olivier: O sacrum convivium Mylius, Wolfgang Michael: Ein Mägdlein Stund Nielsen, Carl: Kör ur “Fynsk Foraar” Nordgren, Pehr Henrik: Maan alistaminen Nordqvist, Gustav: Jul, jul strålande jul (Broo, Roger arr) Olsson, Otto: Jesu Dulcis memoria, / Psalmus CXX, / Rex gloriose martyrum, / Davids 121 psalm 45 Orff, Carl: Catulli carrnina da Palestrina, Luigi: Låt oss med Jesus vandra Palmgren, Selim: Drömvisa, / arr. Kesäilta Parker-Shaw: arr. Angels we have heard on high Panula, Jorma: arr. Heippatirallaa Praetorius, Michael: Ack, vintern är en våldsam gäst,/Det är en ros utsprungen, / In dulci jubilo Purcell, Henry: In these delightful pleasant groves, / Simeons lovsång Pärt, Arvo: Soffedzo Rossini, Gioachino: La passegiata Salonen, Sulo: Fall, ljuvliga sommarregn, arr. av folkmelodi från Österrike, / Och du Betlehem, du judiska bygd, / Såsom hjorten trängtar, / Talen till varandra i psalmer, / De Profundis, / Älä pelkää, Maria Salmenhaara, Erkki: Kuun kasvot Sandberg, Folke: Nu jubla himlar och världen all Scandello, Antonio: En höna vit Schein, J.H.: Hell morgonstjärna, mild och ren Segerstam, Leif: Morgonen Segerstam, Selim: Den ensamma, / arr. Jungfrun och bergakungen, Sibelius, Jean: Rakastava, / Den höga himlen (Suur’ olet Herra) Sikström, Immanuel: Herren är min herde, / Till dig, herre, / Varför är du så bedrövad, min själ, / Snöblommor (tillägnad Vasa Kammarkör) Slotte, Alexander: Slumrande toner, / arr. Sommarmarsch, / Visa i främmande land (arr. A. Lybäck) Snåre, Sigurd: Vallrop, / arr. Ant’ han dansa med mig, / “Vågor, vingar”, kantat vid Vasa stads svenska folkskolors 100-års fest, / Rönnpipan, / Vägen, / Grammofondiktatorernas marsch Stenhammar, Wilhelm: September, / I seraillets have, / Havde jeg o havde jeg en dattersön o ja Stenius, Torsten: O ljus, o dag Stephani, Johann: Der Kuckuck auf dem Zaune sass Strauss, Johann: Geschichten am dem Wienerwald Strauss, Richard: Deutsche Motette Söderlund, Lille-Bror: För vilsna fötter Taube, Evert: Nocturne (Broo, Roger arr.) / En dag med Rönnerdal (potpurri arr. William Lind) Thyrestam, Gunnar: Lik Petrus på villande stig, / Jag vill tacka dig, o Herre Vaughan-Williams, R.: Three Shakespeare Songs: 1. Full Fathom Five, 2. The Cloud-Capp’d Towers, 3. Over Hill, Over Dale Wegelius, Martin: Iltavirsi Welin, Karl-Erik: Fyra kinesiska dikter Weisse, Mich: O min Jesu, dit du gått de Wert, Giaches: Un jour je m’en allai 46 Voipio, Kaarlo: Gån in genom den trånga porten Widén, Ivar: På krubbans strå Wikander, David: Kung Liljekonvalje Vulpius Melchior: Die beste Zeit Zimmermann, Heinz Verner: Weihnachtslied Öhrwall, Anders: arr. Swing Low, Sweet Chariot. Körmärket ritat av Fritz Jakobsson Medlems nål 5 års märket 10 års Märket 47 Vasa kammarkör tackar för välkommet stöd Oravais kommun Maxmo kommun Fazer Musiikki Oy / Musik Ab Optics Oy Lytz Ab Vasa Foto Vasabygdens försäkringsförening Möbelhuset Arne Berg Lindfors T.E. & Kaski F:ma Nyman K.E. Byggnadsfirma Ab Trävaruaffär B.G. Westerlund Ab Oy Petsmo Products Ab Oy C.J. Hartman Ab Sokos Oy Oskar Mann Ab Central Hotel Oy El-Vis Ab Pohja-Yhtymä Asea - Scandia Oy Ab Vasabladet H-E Mattsson, begravningsbyrå Meriläinen Oy Helga Collander Oy Wärtsilä Ab Fatima Granlund T. & Co Ab Ecce-Re Oy Vasa Musikhandel Broströms Bryggeri Bankerna i Vasa Wiikare Sparbankernas fastighetsförmedling Ab Kb Fantoy Cip-Cap Oy E. Ehrs Byggnadsbyrå Ab Byggnadsfirma A. Hakoranta Radio - Service Eltam Oy Kontaktor Ab Oy Haldin Ab TopMan Oy Wasa Teater Oy E.V. Granholm Ab Oy Vaasan Vaunu ja Traktori Ab Montins Bokhandel Ab Oy Fram Ab Lasses Radio — TV Vanha Sanna Palosaaren Kuva Berglund & Co, målerifirma Fredrikas Oy Strömberg Ab Vaasan Vasartamo Östmans Radio — TV Kb Virginia - baren Solf Service John Nyström S. Laitala Ab Finlands Resebyrå Caffe-Companiet Ab, Acko Folke Holmström-Trade Bjarne Håkans Oy Hartwall Ab Heinola G. & Co Café Panorama Blom-Hartman Oy Wiik & Höglund Österbottens Päls Ab Valinta Herman Snabbköp L & 0 Martin Dipro-Offset Annons för ovanstående kommuner och företag har ingått i programbladet för Vasa kammarkörs 20-års konsert 48
© Copyright 2024