Torsdagen den 31 mars 2011 BRUK I SVERIGE Tipsa Länstidningen Värmlandsbygden om det som händer nära dig. Ring 054-21 91 80 eller e-posta till [email protected]. Kolsäters Bruk Ett av Värmlands första massabruk Kolsäters Bruk på ett vykort, troligen från 1930-talet. Slipverken fanns i den stora byggnaden i mitten av kortet och torktornen längst till höger. I byggnaden däremellan formades massa/pappark av slipmassan. I det långa huset längst upp glättades papparken. 19 juni 1937 brann Kolsäters Bruk, beläget några mil norr om Säffle, ned till grunden i en dramatisk eldsvåda. Bruket var ett slipmassabruk, och eldsvådan spred brinnande papp vida omkring i skogarna runt om, dock utan att tända någon skogsbrand, tack vare det fuktiga vädret. 45 personer blev hemlösa då även nära liggande bostadshus antändes. Branden blev slutpunkten för ett av de första slipmassabruken i Värmland och därmed ett av de mest långlivade. De flesta andra bruk av samma slag hade redan lagts ned. Kolsäters Bruk grundades i slutet av 1600-talet som ett stångjärnsbruk av prästänkan Sara Nordberg och bruksförvaltaren Johan Meijer. Produktionen av järn ökade med åren och kompletterades med tillverkning av både plåt och spik. I mitten av 1800-talet köptes bruket av Gustav Ullman, som hade arbetat som ekonom på andra järnbruk. Några år därefter drabbades även Kolsäters Bruk av den försämrade lönsamhet, som förorsakades av konkurrens från nya metoder för järntillverkning. Trots försök till modernare smidesmetoder blev lönsamheten allt sämre och Gustav Ullman beslöt, i likhet med andra framsynta bruksägare, att istället satsa på en ny metod för tillverkning av pappersmassa, nämligen slipmassa av trä. Förutsättningarna i form av vattenkraft, skog och arbetskraft fanns redan på plats. Slipmassatillverkningen kördes igång 1872 och därmed var Kolsäters bruk ett av de tre första slipmassabruken i Värmland, som alla startades vid denna tid. Järntillverkningen upphörde redan efter fem år, 1877. skott av elektricitet som producerades av Kolsäters Bruk, efter en successiv utbyggnad av elproduktionen vid närliggande forsar. Karlstad stad utvecklade dock bruket med investeringar i produktionsökning fram till 1936, då Wermlands Enskilda Bank tog över ägandet, med Gösta Schotte, VD vid Åmotfors Pappersbruk som chef även för Kolsäters Bruk. Massafabriken blir pappfabrik Den fabrik som byggdes tillverkade de första åren ca 500 ton slipmassa per år och hade två slipverk. Massan torkades i ett torktorn som värmdes av en så kallade kalorifer, en varmluftsugn som eldades med ved. Redan tidigt gick man in för att leverera en mera avancerad produkt än bara pappersmassa, nämligen papp. Massan tillverkades i form av ark med en storlek på ca 60-100cm som såldes till pappersbruk för tillverkning av papper. Pappen däremot var en högre betald produkt, som användes för att tillverka förpackningar, till exempel papplådor. Skillnaden mellan massaarken och papparken var att pappen ”glättades” i ett valsverk, påminnande om en mangel. Ytan blev slät och blank, och papparken blev plana. Lättantändliga byggnader Gamla tiders slipmassafabriker var eldfängda. De var ofta byggda av trä, med mycket damm inomhus, upplysta av fotogenlampor och uppvärmda med vedeldade kaloriferer. Kolsäters Bruk brann fyra gånger, utöver den sista 1937, även Stora planer före slutet En bild av det som är kvar av bruket. Bild: STEFAN NILSSON 1899, 1905 och 1907. De tre första gångerna byggdes fabriken snabbt upp igen, varje gång i förbättrat skick. Allt flera av byggnaderna i uppförs av tegel, torkluften blev ånguppvärmd, produktionskapaciteten utökades. En kraftig vårflod 1903 sprängde en kvarndamm nedströms bruket och när denna byggdes upp igen installerade man ett litet kraftverk som levererade ström till elektrisk belysning i bruket. Produkterna som levererades blev desamma under massabrukets hela existens, massa och papp. Produktionsvolymen ökade under årens lopp och nådde de senaste åren tidvis upp till 6000 ton torkad pro- dukt per år. Ullman huvudägare till 1917 1894 blev Kolsäters bruk ett aktiebolag, där Kjellbergsgruppen, ett handelsbolag i Göteborg, gick in som delägare. Gustav Ullman hade avlidit redan 1874. Hans söner Karl Einar, Jonas och Harald, blev därefter i tur och ordning brukspatroner och verkställande direktörer fram till 1916. Harald Ullman efterträddes då som VD av sin måg Samuel Hultkrantz tills bruket såldes till Karlstad stad 1917. Anledningen till att Karlstad gick in som ägare var att man ville komma åt det över- Transporterna från Kolsäters bruk var under alla år ett problem. Fler mils landtransport av produkterna, speciellt vintertid, var nödvändig och under de första 40 åren skedde detta med häst. En järnväg var därför ett starkt önskemål, men blev aldrig av. Något år innan den sista branden utreddes också byggandet av en kartongmaskin, som inte heller kom till stånd. Branden 1937 blev slutet för alla dessa planer. Det fanns flera intressenter som ville bygga upp och driva vidare det nedbrunna bruket men köpare blev till slut Uddeholms AB, som ville komma åt skogen, men inte hade något intresse av fortsatt produktion. 150 personer förlorade sina arbeten vid brukets nedläggning. Viss småskalig produktion drevs några år i de återstående lokalerna vid bruket, men idag finns ingen sådan verksamhet i den lilla fridfulla orten Kolsäter. Text: HASSE OLSSON