1. No category

Diverse
Om Grafik
D:\Hemsida\Försättssidor.docx - en konst att se
på nära håll
I vår andra artikel tipsar vi om inramnir
och hängning samt presenterar träsnitt
och litografin samt deras varianter.
Fina detaljer och skön linjeföring utmär­
ker oftast grafiken. Den ska därför ses på
nära håll och kan gärna hänga i sällskap.
-7
i
I
•
-
{
I
\
,
r---) /
I
I
\
.
Annie Bergman "Enrichetla (Ravello)". lräsnitl.
HÖGTRYCKET
Trägrafiken -linosnittet
oO
Trägrafiken är vår abso­
lut äldsta grafiska konst, med
rötter i medeltiden
bl a
framställde kyrkan avlatsbrev
på löpande band.
All trägrafik är högtryck. Un­
derlaget bearbetas med knivar
och järn. Alla partier som ska
vara vita skärs helt enkelt bort.
Det färdiga tryckunderlaget ser
ut som 'en stämpel. Principen är
densamma som när våra barn
gör potatistryck i skolan.
Högtrycket är precis som
plantrycket en bild som sitter
på papperets ytskikt. och inte
nersänkt i papperet som hos
20
A/H 12/81
Eva Slockhaus '?,,/isteilräd, Tou raine", trägravyr.
djuptrycket.
TRÄSNITTET är den vanli­ gaste och äldsta metoden.
Konstnären använder en stock
- så kallas bottenmaterialet
- i träets längdriktning. Resul­
tatet blir en bild helt i vitt och
svart (eller den färg konstnären
nu valt vid tryckningen).
Vill konstnären också ha en
gråton i sin bild måste han
skära en särskild stock för den.
Träsnitt som uppvisar flera ny­
anser av samma färg kallas
camaieusnitt.
Principen är (liksom i nästan
all övrig grafik) att det krävs en
stock för var je nyans eller ny
färg. Vi är därmed inne på
färgträsnittet. Sådana har
gjorts i knappt 200 år. Det
feodala Japans grafiker var
mästare på färgträsnitt. Rekor­
det var ett träsnitt med inte
mindre än 2 7 olika färger, alltså
lika många stockar.
Bland klassiska träsnitts­
mästare återfinner vi Albrecht
Durer. Hans Holbein, Paul Gau­
guin. Edvard Munch och Bror
Hjort. Av de japanska träsnitts­
mästarna vill vi nämna Kita­
gawa Utamaro och Ando Hiros­
hige.
Moderna svenskar inom
snittets område är bl a S\I
Olof Ehren och Sven Ljungbl
Om konstnären vill ha en
med ett finare linjespel än
som fanns i det grovhug
träsnittet tar han till trägra
ren eller xylografin. Den
vecklades i slutet av 1700-t
av Thomas Bewick.
Metoden kräver extra s;
hand, tör bilden skärs i
ändträet av ett mycket
träslag, typ buxbom. Kons
ren använder samma verl
som kopparstickaren, dvs
stickel. Det gör att han
AV GUY JAM~IS.
DE GRAFISKA BLADEN
HAR STÄLLTS
TILL FÖRFOGANDE
A V GRAFISKA SÄLLSKAPET.
REPROFOTO: ?;>'R RJTTSEL.
Detta är den andra artikeln om
grafisk konst. I fOrra numret av
AIH berattade vi om själva köpet
och presenterade koppargrafi­
kens många olika varianter.
I detta nummer har turen kom­
mit till presentationen av de två
återstående
grafikprinciperna:
plantrycket. bl a litografin. re­
spektive högtrycket. bl a trasnit­
tet.
I nästa nummer avslutas grafik­
serien med en artikel som i detalj
berattar hur man skiljer äkta gra­
fik från billiga reproduktioner.
oOO
Det viktiga är nämligen pas­
Du har varit-på galle­
riet. blivit förtjust i en grafisk . separtouten. En sådan behövs
bild - och slagit till. Bilden är alltid. för det: är inte bra att
din. Den ska bli en ny fräsch bildens yta ligger dikt an mot
glaset. Men - en bra passepar­
accent i ditt hem.
I stort sett all grafik Säljs tout kostar pengar och det blir
oramad. Ofta är den l!rafiska allt vanligare att den passepar­
bilden dock försedd ;ned en tout som medföljer bilden vid
passepartout. I denna "ram" av köpet bara är en tillfällig sådan
kraftig kartong och med baksida av billig kartong.
Fråga därför galleristen om
ligger bilden väl skyddad. Hur
du ramar in bilden - med glas passepartoutens kvalitet. .:i.r den
och ram, glas och metallbeslag gjord av syrafri kartong. kan du
etc - spelar egentligen ingen låta den sitta kvar. Då håller
forts sid 22
roll. Det är en smaksak.
Erik Wessel-Fougstedt "Båt vid Riddarholmen", linoleumgrav)·r.
Olof SandahI "Avskedets landskap", linoleumsnitt J978.
gravera synnerligen fina linjer.
Trägravyren fick sitt genom­
brott inom tryckerivärlden. In­
nan man kom på metoden att
rastrera fotografier för att där­
igenom göra det möjligt att
publicera dem, använde man
trägravyrer. Konstnärer och fo­
tografer gjorde förlagor. xylo­
grafer gjorde sedan bottenma­
terial för tryckning. Du minns
väl kanske trägravyrerna i "Fän­
rik Ståls sägner"
de var
skurna i Wilhelm Meyers xylo­
grafatel je.
Det fanns förr många duktiga
xylografer. men de räknades
mer som hantverkare än själv­
ständiga konstnärer.
Sven Ljungberg, Erik Wes­
sel-Fougstedt. Karin Persson,
Waldemar Bernhard är trägra­
vyrens förgrundsfigurer i Sve­
rige.
Skillnaderna mellan träsnit­
tet och trägravyren är sålunda:
.grövre linjer på träsnittet, finare
på
trägravyren,
Dessutom
trycks träsnittet alltid på tunt
rispapper, medan trägravyren
trycks på tjockare, något glät­
tat papper.
LINOLEUMSNITTET är, tek­
niskt sett, identiskt med trä­
Margareta Carlsledt "Rosen",färgträ-Initt 1980.
snittet. Bottenmaterialet är för­
stås mycket mjukare än trä och
kräver varlig hand.
Det' kan tryckas på såväl
rispapper som litet grövre pap­
per. I det senare fallet går
färgen inte alltid in i papperet
utan ligger som ett skikt
ovanpå.
Skillnaden mellan träsnittet
och linosnittet: ett träsnitt kan
på större färgytor uppvisa
mönster av träets ådring ­
sådant förekommer förstås ald­
rig i ett tryck gjort från den helt
släta linoleumytan.
Eftersom linoleum är ett rela-
tivt färskt material finns inga
klassiska konstutövare.
Nils G Stenqvist och Peter
Zennström kan nämnas bland
dagens svenska konstnärer
som arbetat med linoleumsnitt..
Erik Wessel-Fougstedt är
tämligen ensam utövare av li­
noleumgravyren. Då bearbe­
tar han den mjuka linoytan med
kopparsticklar.
Några blandtekniker är
knappast aktuella inom hög­
trycket. Någon gång har en
träsnittare gjort ett linoleum­
snitt för en gråton, men sådant
är snarast undantag.
O
AIH 12/81
21
GRAFIK ... forts
Viktigt
att
kartongen
ärsyralri
den måttet. Är den inte det. så
måste du byta passepartout. till
syrafri kartong, före inram­
ningen. Risken är annars att
syran i kartongen med tiden
förstör konstverket.
Tejp kan skada
konstverket
Det grafiska bladet fäster du
med vanlig klisterremsa inne i
den tillskurna kartongen. An­
vänd aldrig tejp, eftersom den
aldrig torkar och därmed riske­
rar att skada bladet.
Skär du till passepartouten
själv så tänk på de speciella
proportioner den brukar ha.
Kartongflikarna över och vid
sidan av bilden håller samma
breddmått. medan !liken nedan­
för bilden brukar vara aningen
bredare.
Hur du sedan hänger din gra­
fik på väggen där hemma är
också en fråga om tycke. smak
och befintlig möblering.
Har man mycket grafik kan
man med fördel gruppera bil­
derna, efter konstnär, teknik el­
ler motiv. Vissa grafiska blad tål
trängsel. En vägg med två rader
grafisk konst kan se riktigt spän­
nande ut. Försök dock gärna
hålla någon linje när du hänger
bilder. T ex rak nederkant. Att
hänga konst diagonalt över en
vägg, som i trappform. är ofta
en styggelse.
Ingvar Hurtig HTidig snÖby",foloserigrafl1978.
-----------------
Häng grafiken
på läs'lvs und
Kom också ihåg att grafiken
ofta är en intim konst som krä­
ver närkontakt med betrakta­
ren. Bilderna uppvisar fina de­
taljer, skön linjeföring. Om du
hänger en sådan bild på väggen
bakom den maffiga soffgruppen
tvingar du dina gäster - och dig
själv - att klättra som getter för
att titta på dina bilder. En sådan
plats är bättre för t ex en ab­
strakt bild som arbetar med
större färgytor och som faktiskt
kommer bäst till sin rätt när den
betraktas på avstånd.
De intima, detaljrika bilderna
placerar du så att du kan se
bilden på "läsavstånd".
För det är ju så det ska vara.
Grafisk konst ska man hela ti­
den kunna "smaka" på. . . O
22
AIH 12/81
Janeric Johansson "Ankan", litografi.
Tor~
Ahnoff "Affär", litografl1977.
PLANTRYCKET
Kalksten - offsetplåt
-screen
oO
Plantrycket innebär att
det inte finns några egentliga
nivåskillnader i det bottenmate­
rial konstnären använt. Princi­
pen vid tryckningen är att bara
vissa färbehandlade delar av
t ex litografins kalksten släpper
ifrån sig färg, medan övriga ytor
inte gör det.
Den färdigtryckta bilden lig-
ger i nivå med pappers,
precis som vid högtryck
träsnittet) och till skillnad
djuptrycket
(koppargrafi
där bilden ligger nersän
papperet.
Den äldsta tekniken i
plantrycket är litografin.
Bottenmaterialet är en
ciell kalksten, som piansii
mycket noga. På ytan
konstnären sin bild mee
mycket fet krita eller s k
grahusch. Färgen på k
spelar ingen roll - det är fl
Philip von Schantz "Tå lökar", litografi 1980.
Bengt Nordenborg ··Månskenssonaten
som är det viktiga. Vid upp­
tecknandet är stenen genom­
fuktad.
Så färgas stenen in. Färgen
fastnar då endast på de partier
som bearbetats med fetkritan.
Den' nakna stenen behåller
ingen färg. Vid tryckningen
överförs färgen från stenens
färgade partier till papperet.
Bland
klassiska
mästare
inom litografin vill vi nämna
Francisco Goya, Honore Dau­
mier och Henri de Toulouse­
lautrec.
H
•
litografi.
Bland moderna svenska lito­
grafer har Philip von Schantz en
särställning. Under senare år
kan du knappast ha undgått att
se hans bilder av bärfat och
fruktskålar;
En modern utveckling av den
ganska tunga tekniken är off­
setlitografin. Konstnären må­
lar upp sin bild på ett papper
eller en film.
På fotografisk väg överförs
bilden till en s k offsetplåt, som
är av zink eller aluminium. Det
är denna plåt som sedan an-
Bengt Böckman "High Flyer", offserlitografi.
vänds vid tryckningen.
Eftersom offsetplåten är en
modernt påfund finns inga klas­
siska utövare. Många svenska
litografer har dock gått över till
den behändiga offsettekniken.
Ibland kan det vara svårt att
avgöra vad som är litografi och
vad som är offsetlitografi.
Ett likaledes färskt plan­
trycksförfarande är serigrafin,
också kallad silkscreen eller
screentryck.
Bottenmaterialet är en på
ram uppspänd duk med mycket
fina maskor. Vill konstnären
inte ha färg på en visst parti så
täcker han över dess maskor
med ett lim. Principen vid
tryckningen är nämligen den att
färgen pressas genom duken
och avsätter sig på papperet.
På senare tid har också foto­
grafi börjat användas som för­
laga till serigrafi.
Inom plantrycket förekom­
mer knappast några blandtek­
nåker, sådant hittar man hu­
vudsakligen inom djuptrycket,
dvs koppargrafiken .
O
AIH 12/81
23
o D DAtt
följa med någon
hem och titta på etsningar ar
inte längre ett dåligt slcämt.
I många svenska hem finns
grafik av hög klass. Det är inte
alls särskilt märkligt. Den gra­
fiskå konsten är nämligen vår
billigaste originalkonst och den
finns dessutom i många olika
tekniker. Därför finns det bilder
för varje sinnelag och varje
plånbok.
God konst är kryddan i ett
vackert hem. Valet av konst
säger kanske mera om männi­
skan än hennes val av möbler
och inredning.
Att hitta grafik är inte svårt.
Gallerier har vuxit upp som
svampar ·ur marken på senare
år-.även i mindre städer. Större
varuhus säljer ibland också
konst. Många ramaffärer har
grafikförsäljning som en ganska
logisk sidoverksamhet. Du kan
t o m köpa konst per postor­
der ...
Den grafiska konsten är en verklig folkkonst.
Att hitta god grafik kan vara
Att köpa grafik kan emellertid vara svårt aningen svårare. Vad som be­
hövs är viss kunskap om vad
ibland. I denna första artikel berättar vi om grafisk konst är. Risken är då
mindre att du köper "hötorg",
var du hittar den grafiska konsten och hur okänsligt
framställda dussin bil­
köpet brukar gå till. Vi presenterar också der.
Samtidigt är mycket dock en
koppargrafikens olika varianter. '
fråga om tycke och smak. Det
AV GUY JAMAIS. FOTO: LENNART STRÖM OCH ANDERS ENG­ jag tycker är en bra bild kanske
MAN. DE GRAFISKA BLADEN HAR STÄLLTS TILL FÖRFOGANDE
du tycker är skrutt - och
AV GRAFISKA SÄLLSKAPET. REPROFOTO: PÄR RITISEL.
tvärtom.
Det viktiga är a tt du köper en
bild därför att dli tycker om den
och gärna vill pryda ditt hem
med den. Då köper du med
hjärtat.
Visst stiger god konst i värde,
men tycker du om grafik är inte
värdestegringen det väsentliga.
"Konst som ingen ser är me­
ningslös."
Det är många konstnärer som
säger så. Vaq de tänker på är
kunden so~1öper konst som
investering, som plöjer ner bil­
den i ett bankfack och hoppas på
lönsamhet i framtiden. Vad bil­
den föresiä<er, vad konstnären
menat me .. en, är ofta ointres­
sant för h om. Han köper inte
med hjär {
Men du och jag, vi köper för
Grafiken är så bi//ig att alla negrafikern Per Svensson, får
väggen
där hemma, inte för
kan pryda sitt hem med origi­ sin bredvid två andra bilder av
bankfacket.
na/konst. En ny etsning, av Skå­ samme konstnär.
Den mesta grafiken säljs via
gallerier. De flesta av dessa är
Den grafiska konsten indelas i tre HÖGTRYCKET omfattar trä­
privatägda och kommersiella.
grupper, beroende på trycktek­
snittet, linoleumsnittet och trä­
Det finns också gallerier med
nik.
gravyren.
annan
ägarstruktur.
T ex
PLANTRYCKET omfattar lito­
Konstfrämjandet som ägs av
DJUPTRYCKET omfattar kap­
grafin, offsetlitografin och seri­
folkrörelserna, Aura i Lund som
pargrafiken, nämligen koppar­
grafin.
drivs aven konstförening och
sticket, torrnålsgravyren, mezzo­
I detta nummer av AiH presen­
Grafiska Sällskapet i Stockholm
tinten, linjeetsningen. akvatint­
terar 'ii djuptrYcket. I nästa num­
som ägs av konstnärerna själva.
etsningen,
mjukgrundsets­
mer kommer vi till hög- och
De flesta konstutställningar
ningen. m fl.
annonseras i ortspressen. I våra
plantrycken.
-att kunna
-att köpa
-att älska
'4
AIH 11/81
storstäåer kan det bli gal'.s.k.a
många vernissager på en lördag.
Genom att följa vad som hän­
der på gallerifronten får du så
småningom en god uppfattning
om grafikläget. Läs gärna dags­
pressens konstrecensioner, men
mest för din informations skull
och inte som smakråd. Det finns
bara en konstsmak som ska
styra ditt bildköp - din egen.
Många recensenter verkar dess­
utom skriva mer för sina kolle­
ger och konstnärskompisar än
för allmänheten.
När du köper en bild på
galleriet är det inte säkert att du
får den med dig hem samma
dag. Galleristen vill inte gärna
ha en tom yta på väggen utan
behåller bilden utställningstiden
ut. Att bilden .är såld markerar
han med en självhäftande röd
prick på väggen bredvid bilden.
Är du av olika skäl tveksam
kan du be att få reservera bil­
den. Galleristen markerar då
med en prick i annan färg.
Reservationen innebär att du
har första tjing på bilden. även
om det finns fler spekulanter
och upplagan är för knapp.
Många gallerier har också
grafiska bilder i lager av andra
konstnärer än den eller de som
just har bilder hängande på
väggarna. Inte minst gäller
detta gallerier med egen grafik­
utgivning.
Oftast går sådan utgivning till
så att galleriet köper en hej
upplaga· aven konstnär. Ibland
ger man ut en hel mapp med
grafik - oftast med fem bilder.
Oftast är en konstnär ensam om
en mapp, men det finns också
samlingsrnappar med fler med­
verkande konstnärer. Mappar
säljs alltid odelade.
Vill du ha äldre, t o m klassisk
grafik, får du söka dig till helt
andra försäljningsställen. När­
mast antikvariat och auktions­
kammare.
Grafikpriserna är väsentligt
lägre än andra konstpriser. Det
beror självfallet på att grafiken
är en upplagekonst. en mass­
konst.
Det grafiska bladets pris be­
ror på fyra huvudfaktorer. De
tre första är grundläggande Sa­
ker som vald grafisk teknik.
bladets format, upplagans stor­
lek. Här följs i stort sett ett
befintligt avtal mellan Konst­
främjandet och Konstnärernas
Riksorganisation (KRO).
Den fjärde faktoren är givet­
vis "namnet". En etablerad och
lcänd konstnär kan ta ut mer för
sina bilder än en nybörjare, hur
duktig och kritikerprisad denne
än må vara.
forts sid 26
KOPPARGRAFIKEN
-den direkta metoden
oo
..
Per-Olof J arme­
nius "Robert"
mezzotim /973.
Den tryckmetod som an­
vänds inom koppargrafiken kallas
djuptryck. Den av konstnären be­
arbetade plåten valsas in med färg
som därefter avtorkas med trasa.
Färgen finns då kvar bara i plåtens
fördjupningar. Vid trycket överförs
färgen från fördjupningarna till
papperet.
Bilden trycks på ett tjockt. trä­
fritt papper. Vid tryckningen pres­
sas plåten ner i papperet. Bilden
blir alltså nersänkt i papperet. På
papperets baksida blir det motsva­
rande förhöjning.
Koppargrafiken indelas i två hu­
vudgrupper. Den direkta metoden
innebär att konstnären själv bear­
betar plåten med olika verktyg, till
skillnad från den indirekta meto­
den där han låter olika syror sköta
bearbetningen .
Vi börjar med att presentera den
direkta metodens tekniker, nämli­
gen kopparsticket. torrnålsgravy­
ren och mezzotintetsningen.
Som när bonden
plöjer åkern
Richard Ar/in.
"En uppe. en
nere ". koppar­
stick 1980.
Bertil Agren "Ur
Venedigsviten IX,
kana/bild med
gondol". torrnåls­
gravyr J979.
T
KOPPARST1CKET är den
äldsta metoden. Den går till så att
konstnären fernissar en blankpole­
rad kopparplåt. på vilken han se­
dan ritar in sitt motiv. Nästa steg
är att skära ner motivet i plåten
med hjälp aven mycket vass
trekantig stickel. Plåten ligger då
på en läderdyna och vrids och
vänds al/t efter de linjer som ska
ritas in. Konstnären håller alltså
sticlceln nästan stilla.
När han skär i plåten uppstår
givetvis grader, vallar, precis som
när bonden plöjer sin åker. Gra­
derna tas bort med ett polerstål.
Aesultatet är ett mönster av för­
djupningar i en annars helt slät
plåt.
Det färdiga kopparsticket kän­
netedc.nas av rena linjer. Helt
svarta partier saknas. Skuggning­
arna består av rutmönster.
Bland klassiska kopparstickare
bör nämnas Albrecht DUrer, Hein­
rich Aldegrever och Lukas van
Leyden. En nutida svensk konstnär
som med framgång använder kop­
parsticket är t ex Richard Åtlin.
TORRNÅLSGRAVYREN
är
nära besläktad med kopparsticket.
Som verktyg används i stället en
myck.et spetsig nål. Konstnären
måste vara lätt på handen. för det
tryck han lägger på nålen avgör
också linjens tjocklek.
Det utmärkande för torrnålsgra­
vyren är att konstnären inte av­
lägsnar graderna. plöjningsfårorna.
Med hjälp av graderna kan konst­
nären åstadkomma fina färgnyan­
ser som är omöjliga i ett koppar­
stick.
Slitaget ger
små upplagor
Vid tryckningen får lin jerna i en
torrnålsgravyr en mjuk luddighet.
Dessa grader slits hårt vid tryck­
ningen och man ser därför aldrig
torrnålsgravyrer annat än i små
upplagor.
Klassiska
tormålsgravörer:
Rembrandt van Rijn, Albrecht DU­
rer (som inte stod främmande för
någon grafisk teknik). Muirhead
Bone och Axel Fridell.
Bland nutida svenska torrnåls­
konstnärer må nämnas t e~ Gun­
nar Norrman. Tekniken lämpar sig
utmärkt -väl för hans sparsmakade
landskapsmotiv.
Till skillnad från linjemetoderna
kopparsticket och torrnålsgravyren
är mezzotinten en tonmetod.
Den fungerar på så sätt att
konstnären med hjälp aven s k
vagga ruggar upp ytan på koppar­
plåten. så att den vid ett provtryck
avger ett helt svart blad. Varje
punkt i den uppruggade ytan hal
en upphöjd grad. Med en skafl:
skrapkniv bearbetar konstnärer
sedan ytan. På partier som i tryd
ska vara helt vita. slipar konstnå
ren bort graderna med polerstål.
övrigt skrapar han graderna ner. til
olika nivåer. beroende på var p.
gråskalan mellan svart och vitt haJ
vill att just den motivdelen sk
hamna.
Mezzotinten förekommer inte s
ofta nu för tiden. Tidiga måstar
inkluderar Richard Earlom. Ett al<
tuelIt svenskt namn är Per-0lc
Jarmenius. Inom finsk grafik
tekniken mer förekommande.
Vanligt med
blandningar
Precis som inom alla andra gr;
fiska tekniker så finns det inol
den direkta metoden också blanc
tekniker. Det innebär då t ex a
kopparstickaren också bearbet
sin plåt med en torrnål för an
fram en effekt som annars sku
ha varit omöjlig med en stickel.
Man ser också ibland att kom
närer som arbetar med de indireil
koppartrycksmetoderna. t ex c
vatintetsningen. tar till kopparst
keln eller torrnålen för en din
bearbetning av plåten.
AIH 11/81
GRAFIK ... [orts
Möblera
om med
grafiken
Det finns så många gallerier
att det inte är meningsfullt att
namnge några.
Två grafikförmedlare som ar­
betar
på
icke-kommersiell
grund är dock värda att bekanta
sig med litet närmare. För dig
som konstköpare har de dess­
utom den fördelen att de håller
ett stort sortiment och det till
priser som väsentligt understi­
ger de kommersiella gallerier­
nas.
Grafiska Sällskapet
(Rödbotorget 2, Stockholm) har
drygt 340 konstnärer som med­
lemmar. I galleriet förekommer
dels regelbundna utställningar
aven eller flera grafiker, dels
försäljning ur ett lager som om­
fattar ca 3 000 grafiska blad.
Den evervägande delen av lan­
dets duktiga grafiker har läm­
nat in bilder till försäljning.
Konstnärerna sätter själva pri­
set på sina bilder. Faktum är att
du här kan hitta god grafik för
under 100-lappen. enklare blad
som inte krävt så mycket arbete.
Flerparten bilder ligger i pris­
gruppen kring 400 kronor.
T oppnoteringen är på ca 2 000
kronor - sådana blad är dock
sällsynta. Galleriet arbetar med
en provision på 25 % (på ett
privat galleri är provisionen
minst 50 %).
Konstfrämjandet
(huvudgalleriet - Västerlångga­
tan 1, Stockholm - regionsgal­
lerier i Göteborg, Malmö, Upp­
sala, Örebro) är den andra gra­
fikförmedlaren av intresse. Or­
ganisationen, som ägs av folkrö­
relserna, är Sveriges stÖrsta ut­
. givare av grafisk konst. Årligen
utger man ca 40 grafiska blad. i
upp1agor på 150-550 ex. En
stor del av försäljningen går via
s k konstringar på arbetsplatser
och föreningar.
Dessutom har man en Konst­
klubb (25 000 medlemmar)
med en egen grafisk utgivning,
ca fem blad per år. med person­
liga förturserbjudanden.
Konstfrämjandet håller be­
tydligt lägre priser än privata
gallerier. Provisionen är bara
20%.
Många tror att man kan köpa
blad billigare direkt från konst­
nären. Bara att slippa galleri­
provisionen blir ju stora pengar.
Räkna dock inte med sådant.
Konstnären har varken tid
eller lust att sköta sin egen
försäljning. Konst är tids- och
arbetskrävande.
Konstnären
kan inte ha kunder springande i
ateljen. Och om han mot förmo­
dan skulle sälja direkt så gör
han det troligen till gålleripri­
ser. Det må vara honom väl unt.
Förra årets statistik berättar att
genomsnittsinkomsten för en
svensk konstnär ligger på ca
7 000 kronor per år. Många
hankar sig fram på stipendier.
extraknäck och en arbetsför
äkta hälft.
Om du verkligen tycker om
grafik, så lär du så småningom
få en större samling än du har
väggar till. Inget problem!
De bilder du inte har plats för
förvarar du lämpligen i en
mapp. Det är ganska trevligt att
då och då ta fram sin grafiksam­
ling ur gömmorna och bläddra
igenom blad ur ens tidigare liv.
Eftersom gammal kärlek sällan
rostar kanske någon av de un­
danstoppade bilderna åker upp
på väggen igen.
Du befinner dig ju i den
avundsvärda situationen att du
faktiskt kan möblera om även
på väggarna, allt efter tycket för
stunden. Omväxling förnöjer.
Vad sägs om vernissage på lör­
dag?
O
Åsa Burman-Berg "Epikures epigoner". akvatintetsning 198C
KOPPARGRAFIKEN
-den indirekta
metoden
oo
Så kommer vi över till den
fått fram en plåt med all
indirekta metoden inom koppar­
valörer som han eftersträvat
grafiken. Liksom den direkta be­
linjeetsning finns hela grå~
står den av tre olika tekniker, dock
representerad.
med en uppsjö av varianter.
Bland linjeetsningens
Gemensamma nämnaren för
mästare hittar vi åter Remt
aHa är att konstnären använder
och Durer men också rrar
syror fÖf' att etsa ner sin bild i
Goya och Anders Zorn. Inor
kopparplåten. Det kallas" att bita"
nutida svenska k.oppargrafi~
plåten. Den blankpolerade plåten -. det väl k.nappast någon sor
beläggs fÖf'st med en grund. dvs
jobbat med linjeetsning.
ett skikt av asfalt. vax och harts
som är motståndskraftigt mot sy­
Flera sätt att
ror.
Principen är sedan att konstnä­
ren frilägger de ytor av plåten som
han vill ha bearbetade av syrorna.
Övriga partier skyddas av grunden.
Det sam skiljer de olika indirekta
kopparmetoderna åt är just sättet
på vilket konstnären bearbetar plå­
tens yta.
få tonade ytor
L1NJEETSNINOEN,
Den mesta grafikerr går ut via
gallerierna. som här på Konst­
främjandet
i
Stockholm.
26
AIH 11/81
Många gallerier har flera bilder
till salu än de som hänger på
väggen.
också
kallad hårdgrundsetsningen. är
den Idassiska tekniken.
Med en stålnål ritar konstnåren
upp sin bild i den sotade grunden.
så djupt att kopparen blottas.
Därefter lägger han ner plåten i ett
bad av salpetersyra (sedan han
fårst skyddat plåtens baksida).
Denna första bitning skapar den
slutgiltiga bildens ljusare partier.
Så upprepar konstnären förfa­
randet, gång på gång, till dess han
linjeetsning är som namnet
en linjemetod. Vi kommer n
på tonmetoderna och börja
akvatintetsningen. Det
metod som k.onstnären tar
han vill uppnå hela ytOf
gråtoner eller total svärta.
Den minutiöst rengjorda
läggs in i ett s k akvatintsk;
en blandning av asfalt- och r
pulver vivrlar omkring och
sig som ett tunt dammlag,
plåten. När plåten upf
bränns pulvret fast. Det ä
minimala utrymmet mellan
kornen som syran ska bita
Partier som konstnären iml
bortfråtta målas över med
lack.
Precis som inom linjeet:
upprepar konstnären förf
Einar Norelius "Farligt möte", linjeetsning 1976.
Per Svensson "Landskap med
insekt", linje- och akvatintets­
ning 1978.
~Hans
Hamngren "Pyramider­
na", mjukgrundsetsning 1979.
Kristina l~funklinde "Möte med
ko/trasten", texturetsning med
detalj i akvarell.
gång på gång till dess plåten fått
rätt mönster.
Vad som kännetecknar akvatin­
ten är att den är mer målerisk än
linjeetsningen. Naturligt nog. ef­
tersom den består av ytor ~ stället
för linjer.
Det finns många varianter inom
akvatinttekniken. En av dem är
sockerakvatinten. också kallad
reservageakvatinten. Där målar
konstnären upp hela bilden på den
grundade plåten med en blandning
av kandisocker, akvarellfärg och
gummi arabicum. Plåten övermå­
las med asfaltlack och sänks där­
efter i vatten. De målade partierna
upplöses och frilägger plåten. som
därefter bits i vanlig ordning.
Bland klassiska akvatintkonst­
närer står Francisco Goya i sär­
ställning. De svenska konstnärer
som i dag arbetar med akvatint är
så många att det är svårt att
namnge någon speciell. Akvatint
är för många inte en fristående
teknik utan den kombineras· med
linjeetsningen.
MJUKGRUNDS­
ETSNINGEN är också
en ton­
metod. Den går till så att konstnä­
ren lägger en s k mjukgrund bestå­
ende av fett och vax på plåten'. Så
lägger han ett papper över grunden
och ritar med penna upp bilden på
papperet. Där pennan dras fastnar
mjukgrunden på papperets bak­
sida och frilägger därmed koppar­
plåten, som etsas i syrabadet.
Kännetecknande
för
m;uk­
grundsetsningen är att linjerna får
Idar blyertskaraktår.
På den internationella arenan
kan Käthe Kollwitz nämnas som
en ypperlig mjukgrundskonstnär.
Här hemma. i dag, jobbar bl a
Hans Hamngren och P G Thelander
med den här metoden.
En tämligen färsk variant av
mjukgrundsetsningen är textur­
etsningen.
När konstnären strukit på mjuk­
grunden lägger han en tygbit, t ex
en spets, på plåten. Tyget trycks in
i mjukgrunden så att det går
igenom ner till plåten. När tyget
avlägsnats finns dess mönster
kvar på plåten. som därefter etsas.
Texturetsningen används inte fr;­
stående utan ingår som mönster­
del i en linie- eller akvatintetsning.
Sak samma är det med fIatbit­
ningen. där man utan någon på­
målad grund etsar ytor av plåten.
Vid trycket uppstår då en ljusgrå
yta med mörk.are kanter.
Också inom koppargrafikens in­
direkta metoder finns blandtekni­
kar. Det är mycket vanligt med en
kombination av linjeetsningen och
en eller flera akvatintmetoder . I
många fall har de två lika stor del
i en bild. Ibland används linjeets­
ningen mer sparsmakat. för att
t ex förstärka ett parti i en akvatint
eller betona gränsen mellan två
akvatintytor.
Därmed har vi gått igenom kop­
pargrafikens viktigaste metoder. O
Ajj,!
"IR'
"